Skip to main content

Full text of "Om uppkomsten ock utvecklingen av sekundära nasalvokaler i några skandinaviska dialekter"

See other formats


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  usc  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark" you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  andhelping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  lesponsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whelher  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  seveie. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http  :  //books  .  google  .  com/| 


Google 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 

den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Don  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 

som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 

varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 

som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  fiinis  med  i  filon.  Det  är  en  påiniimelse  om  bokens 

långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  h;ir  blivit  Jillmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  odi  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.    Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.    Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 
Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  ftam  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  oeli  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  textigenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  laghgt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  b  ok  sökning 

Googles  mål  är  att  ordna  väi'ldens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 
på  följande  länk |http :  //books . google .  com/| 


»iRfflLIV 

LIBRARY 

UNIVEftSITY  or 
CALIFOftNIA 


BIDMÖ  TILL  EÅMEDOM  OM 


DE  SYMSKA  LAITOSKÅLM 


OCK 


SVENSKT  FOLKLIV 


TIDSKRIFT 


UTGIVEN   PÅ   UPPDRAG   AV 

LARDSIÄLSFOBEHMABMA  i  DFPSÄLA,  HELSINGFORS  OCK  LORD 

OENOH 

J.  A.  LUNDELL 


TRÄTTONDE  BANDET 

Blandat 


STOCKHOLM  &  UPPSALA 
1892—94 


( 


•,13 


Tidskriftens  redaktion: 

Professor  J.  A.  Lundbll 
med  biträde  av 

Prof.  Dr  L.  F.  Läftlsr  ook  Prof.  Dr  A.  6w  Nobsen 

för  Uppsala 

Prof.  Dr  A.  O.  Frbudbnthal  ock  Doo.  Dr  H.  A.  Vbndbll 

för  Bebinerfdrs 

Prof.  Dr  A.  Kock  ock  Amanaensen,  Fil.  kand.  A.  Malm 

för  Lnndv 


Under  vartdera  av  åren  1893  ock  1894  har  tidskriften 
av  allmänna  medel  på  extra  stat  änder  åttonde  hnvadtiteln 
nppbnrit  ett  understöd  av  3,150  kr. 


139 


Trättonde  bandets  innehåll: 

Titelblad  ock  inuehållsförteckniDgar,  s.  i — vij. 

1.  Lidmål.  Ordspråk  ock  talesätt,  smårim,  gåtor,  äventyr 
ock  sägner,  seder  ock  tänkesätt  npptecknade  i  Frostviken 
av  K.  H.  Waltman.    Stockholm  1894.     127  s. 

I  51:8ta  h.  =  1894  A,  ntg.  i  jan.  1895. 

2.  Degerforsmålets  formlära  jämte  exknrser  till  Ijndläran  av 
P.  ÅsTRöM.    Stockholm  1893.    85  s. 

I  49:de  h.  =  1893  O,  atg.  i  juni  1893. 

3.  Om  uppkomsten  ock  utvecklingen  av  sekundära  nasal- 
vokaler  i  några  skandinaviska  dialekter.  Stadier  av  Nata- 
nael Begeman.    Stockholm  1893.    56  s. 

I  49:de  h.  =  1893  O,  ntg.  i  joni  1893. 

4.  Om  behandlingen  av  a  framför  rt  i  nordiska  språk  av 
Elis  Wadstkin.    [Stockholm  1892.]    17  s. 

I  49:de  h.  =  1893  G,  ntg.  i  jnnl  1893. 

5.  Till  läran  om  u-omljudet  av  Elis  Wadstbin.  Stockholm 
1892.   36  8. 

I  49:de  h.  =  1893  C,  ntg.  i  jnni  1893. 

6.  Sverges  sista  häxprocess  i  Dalarne  1757—1763  efter  hand- 
lingarna i  målet  tecknad  av  Ellen  Fries.  Uppsala  1893. 
73  s. 

i  50:de  h.  =  1893  D,  ntg.  i  jnni  1893. 

7.  Bohuslänska  folkmålsdikter  från  slutet  av  1700-  ock  början 
av  1800-talen  samlade  av  Frans  Busck.  Stockholm  1894. 
58  s. 

i  51:8ta  h.  =  1894  A,  ntg.  i  jan.  1895. 

8.  Anmärkningar  om  några  svenska  ord  av  Axel  Rock. 
Stockholm  1894.    11  s. 

I  51:8t»  h.  =  1894  A,  ntg.  i  jan.  1895. 


9.  Om  de  östskandiDaviska  folknamnen  hos  Jordanes.  För- 
beredande meddelande  av  L.  Fr.  LIffler.  Stockholm 
1894.    14  s. 

I  51:8ta  h.  =  1891  A,  ntg.  i  jan.  1895. 

10.  Kardegille.     Skånska    byhistorier    återberättade   av   Eva 
WiGSTRöM  (AvE).    Stockholm  1894.    84  s. 

I  51:8ta  h.  =  1894  A,  ntg.  i  jan.  1895. 

11.  Till   frågan   om   akcentneringens   invärkan  på  svenskans 
vokalisation.    Av  Axel  Kock.    Stockholm  1894.    33  s. 

I  51:Bta  h.  =  1894  A,  atg.  i  jan.  1895. 


Bidragande  till  trättonde  bandet: 

Beokman,  Natanael,  vastg.,  fil.  kand.  (Upps.): 

Sek  andära  nasal  vokaler  i  några  skandinaviska  dialekter.    3,  s.  1 — 56. 
Bogenholm,  Johan  Jakob,  kommissionalantmatare,  dod  omkr.  1843 
på  Vesby  nära  Strömstad: 

Möjl.  förf.  till  Bohuslänska  folkinålsdikter.     7,  s.  44—55. 
Brunius,   Aug.   Vilhelm,   boh.,    provinsialläkare   på  Öland,  d.   1867: 

Möjl.  förf.  till  Bohuslänska  folkinålsdikter.      7,  s.  44—55. 
BuBOk,  Frans,  göteb.,  fil.  kand.  (Upps.),  d.  1893: 

Bohuslänska  folkmålsdikter.     7,  s.  6—58. 
Fries,  Ellen,  stockh.,  fil.  dr  (Upps.),  lärarinna  i  Åhlinska  flickskolan  i 
Stockholm : 

Sverges  sista  häxprocess.     6,  s.   1 — 73. 
Hallenberg,  Maja  Elisabet,  fru  f.   Hedelius,  d.   omkring  1829  på 
Kviström  i  Foss,  Boh.: 

Buhnslänska  folkmålsdikter.     7,  s.  16—19. 
Kock,   Axel,   skån.,  fil.  dr  (Lund),  f.  d.  professor  vid  Göteborgs  hög- 
skola (nu  bosatt  i  Lund): 

Några  svenska  ord.     8,  s.   1 — 11. 

Akcentueringens  in  värkan  på  svenskans  vokalisation.    11,  s.  1 — 33. 
Iiandberg,  C.  Augni^t,  Prost  i  Naverstad,  d.  1871: 

Åvskr.  Bohuslänska  folkmålsdikter.     7,  s.  8 — 19. 
Linderot,  Karl  Elis,   d.   som   hovrättsauskultant  i   Jönköping    1832: 

Bohuslänska  folkmålsdikter.     7,  s.  27 — 41. 
Lundin,  T.  på  Över-Säms  i  Tanum: 

Uppt.  Bohuslänska  folkmålsdikter.     7,  s.  56 — 58. 
Läffler,  L,   Fr.,   stockh.,   fil.   dr  (Upps.),  e.  o.  professor  vid  Uppsala 
universitet  (f.  n.  bosatt  å  Djursholm): 

De  östskandinaviska  folknamnen  hos  Jordanes.     9,  s.   1 — 14. 
Nilen,  N.   Fr.,   göteb.,   fil.   dr  (Upps.),  lektor  vid  allmänna  lärovärket 
i  Skara: 

Korr.  ock  noter  till  Bohuslänska  folkmålsdikter.     7,  s.  8 — 58. 
Flate,  bosatt  i  Uddevalla  eller  trakten  däromkring: 

Möjl.  förf.  till  Bohuslänska  folkmålsdikter.     7,  s.  8—14. 
Einman,  Erik,  göteb.,  juris  stud.  (Upps.): 

Frans  Bnsck  f-     7,  s.  3 — 5. 


Wadstein,    Elis,    sdderm.,    fil.    dr    (Upps.),   docent   vid    Uppsala  uni- 
versitet : 

a  framfor  rt  i  nordiska  spr&k.     4,  s.   1 — 17. 

n-omljudet.     5,  s.  1 — 36. 
Waltman,  K.  H.,  goteb.,  fil.  stud.  (Upps.): 

Lidm&l.     1,  8.   1—127. 
WeBsman,  Bernhard,  d.  1792  som  kyrkoherde  i  Krokstad,  Boh.: 

Mojl.  förf.  till  Bohuslänska  folkmålsdikter.     7,  k.   21—24. 
WigBtröm,  fiva,  fru,  Helsingborg: 

Kardegille.      10,  s.   1—84. 
AstrÖm,   P.y   Dorrl.,   fil.    dr   (Upps.),   lektor   vid    allmänna   lärovarket   i 
Karlstad : 

Degerforsmålets  forml&ra  jämte  exkurser  till  Ijadläran.    2,  s.  1 — 86. 


Rättelser  till  nr  7: 

S.     8  r.     3,  7  ock 

>  14  >  28  }  st&r  Sandberg  läs  Landberg 


»   15  »     2  ock  5 

>     8  >     4  ock  9  st&r  S.  läs  L. 


BIDSAG  Till  KÄKMBOl  01 

BE  STINSKil  LANBSIÄLEPI  OCK  SVENSKT  FOLKLIV  Ull.  1. 


OEDSFME  0G£  TALESÄTT.   SMABIM,  eÅTOB, 


••  •• 


AVBirrYa,  sagioie,  sedes  ock  taikesatt 


UPPTECKNADE  I  FROSTVIKEN 


AV 


K.  H.  WALTMAN 


STOCKHOLM  1894 

KVXGL.   BOKTRTCKKBIBT.     P.   A.  NOBfrrsI>T  åt  8ÖKSR 


Företal. 

Följande  samling  språkproy  gjordes  under  somrarna  1889 
ock  1890  i  byn  Jormyattnet  eller  Jorm  yid  den  lika  benämnda 
sjön  i  yästra  delen  ay  Frostyiken,  Jämtlands  nordligaste  socken. 
Endast  några  få  gåtor  förskriya  sig  från  Tnnnsjön  ock  Sörli  i 
Norge.  Samtliga  stycken  upptecknades  med  yanlig  skrift  under 
långsamt  berättande.  Som  en  oundyiklig  följd  häray  har  ut- 
tryckssättet i  en  de!  berättelser  icke  bliyit  så  naturligt  ock 
okonstlat,  som  man  kunnat  önska;  dock  anser  jag,  att  i  synnerhet 
ay  de  kortare  bitarna  tillräckligt  många  innehålla  ett  i  detta 
ayseende  fullt  tillfredsställande  språk.  Åt  den  fonetiska  sidan 
har  jag  egnat  särdeles  stor  uppmärksamhet  ock  omsorg,  ock 
alla  stycken  ha  härför  åter  noggrant  bliyit  genomgångna,  sats 
för  sats,  med  berättaren.  Oaktat  jag  häryid  gjort  mitt  bästa 
för  att  fä  målets  ljud  korrekt  återgiyna,  är  jag  naturligtyis  fullt 
medyeten  om  att  jag  i  fråga  om  en  för  mig  fSrut  alldeles  obekant 
dialekt  ej  kunnat  undgå  att  göra  åtskilliga  misstag.  En  särskild 
syårighet  yållade  yokalljuden,  ay  yilka  somliga  inta  en  mellan- 
ställning mellan  de  i  landsmålsalfabetet  representerade.  Till 
ledning  må  här  följande  upplysningar  lemnas. 

Tecknen  6,  ^,  »  ock  o  föreställa  yokalljud,  som  ligga  något 
lägre  än  de  motsyarande  i  riksspråket,  d.  y.  s.  tendera  starkt 
åt  resp.  &,  9,  8  ock  cd.  ta  är  norskt  u,  men  står  i  mångas  uttal 
på  gränsen  till  u.  a  är  neutralt  (står  mellan  de  båda  syenska 
a-^uden);  v  är  engelskt  u  i  but,  9  franskt  å-ljud  (i  beau). 
>  ock  fp  äro  åtminstone  i  betonad  ställning  endast  halyöppna. 
Eonsonantiskt  i  (f)  träder  i  stället  för  frikatiyt  J  framfor  alla 
yokaler  utom  de  höga  i  ock  y.  Framför  rundade  yokaler  har 
jag  tecknat  y,   yars   palatalitet  dock   giyetyis  är  beroende  ay 


4  WALTMAN,    LIBMÄL.  XIII.  1 

följande  vokal.  I  fråga  om  konsonanterDa»  anmärkes  för  övrigt, 
att  d  ock  g  i  in-  ock  ntljnd  (även  i  Bandhi)  ofta  bli  frikativa; 
att  mnljeringen  av  lång  dental  efter  »,  fp  ock  m  i  obetonad  ställ- 
ning blir  ytterst  svag  eller  ingen  ock  därför  här  i  sådana  fall 
vanligen  lemnats  obetecknad.  Mellan  vokalerna  a  ock  &  samt 
följande  palatal  hörs  ett  ganska  tydligt  glidnings-»  {-yi),  likaså 
efter  |,  detta  senare  dock  icke  hos  alla.  Dessa  glidningsljnd  ha 
här  lemnats  obetecknade.  —  Af  sandhiföreteelscr  ha  naturligtvis 
endast  sådana  medtagits,  som  jag  ansett  mig  ha  direkt  iakt- 
tagit. 

Akcenttecknen  ha  här  den  i  nyare  dialektavhandlingar  van- 
liga betydelsen,  men  tjäna  även  till  att  atmärka  satsakcenten. 
Av  dennas  många  skiftande  ock  svårbestämbara  grader  har  jag 
i  regeln  blott  utmärkt  de  starkaste  (med  akut,  gravis  eller 
cirkumflex);  endast  här  ock  där  har  en  medelstark  satsakcent 
angetts  medelst  tecknet  för  stark  biton.  I  sammanhang  härmed 
bör  jag  nämna,  att  s.  k.  stark  biton  i  sammanhängande  tal 
enligt  min  uppfattning  ofta  försvagas  —  detta  till  förklaring  av 
bristen  på  akcenttecken  i  många  fall,  där  man  kunde  vänta 
stark  biton.  Bindetecken  har  i  de  två  första  arken  för  under- 
lättande av  läsningen  nyt^ats  i  ordförbindelser,  vilka  i  avseende 
på  akcenten  äro  likställda  med  enkla  ord  med  tvåstavighets- 
akcentuering.  I  de  senare  arken  har  bruket  av  detta  tecken 
utsträckts  till  alla  sådana  fall,  där  ett  eller  flera  relativt  svagt 
betx)nade  ord  nära  sluta  sig  till  ett  föregående  starkt  betonat 
ock  därmed  bilda  en  rytmisk  enhet. 

För  att  även  ge  en  föreställning  om  den  musikaliska  ak- 
centen har  jag,  så  gott  jag  kunnat,  med  vanliga  nottecken  sökt 
framställa  de  i  ett  samtal  använda  tonerna.  Det  säger  sig  självt, 
att  detta  endast  är  ett  ofullkomligt  försök,  som  visst  icke  gör 
anspråk  på  att  ge  en  fullt  trogen  bild  av  dialektens  melodiska 
förhållanden.  De  använda  tecknen  dubbel  kors  ock  halv  paus 
(för  4-  ock  — )  före  en  not  ange  en  höjning  resp.  sänkning  av 
ungefär  V4  tonsteg  av  densamma. 

Lidmålets  område  är  ganska  stort  ock  faller  på  båda  sidorna 
om  riksgränsen.  Inom  Norge  talas  det  i  Lierne  prästgäll  (be- 
stående av  Nordli  huvudsocken  med  Sörli  annex  ock  Tunnsjö 
kapell)  samt  i  Sörvikens  kapell,  tillhörande  Harran,  annex  till 


XIII.  1  FÖRETAL.  5 

Grongs  prästgäU,  allt  i  Norra  Trondhjems  amt.  Från  Norge 
har  dialekten  förBt  i  mitten  av  förra  århundradet  inkommit  i 
Frostviken.  Här  talas  den  i  väster  ock  norr  om  Kyrkbyn  samt 
i  de  spridda  Qällgårdama  (öster  om  kyrkan  talas  däremot  Ströms- 
mål, en  jämtländsk  manart).  Att  målet  på  ett  så  stort  område 
skall  förete  många  avvikelser,  är  naturligt;  liksom  att  en  stor 
del  av  dessa  vållats  av  granndialektemas  inflytelse.  De  här 
lemnade  språkproven  gälla  därför  endast  för  västra  Frostviken, 
särskilt  byn  Jorm,  den  största  ock  viktigaste  inom  den  svenska 
andelen  av  dialektens  område. 

Några  senare  förändringar  av  de  en  gång  gjorda  uppteck- 
ningarna har  jag  i  allmänhet  icke  vågat  företaga,  utom  det  att 
jag  i  de  av  Pär  Bengtsson  förtäljda  historierna  utbytt  de  av 
honom  använda  partiklarna  n&r,  man  ock  far  (när,  men  ock  för) 
mot  de  eljes  allmänna  nor,  man  ock  f&r. 

Slutligen  får  jag  uttrycka  min  tacksamhet  till  prof.  Lundell 
för  månget  råd  ock  särskilt  för  ordnandet  ock  grupperandet  av 
det  brokiga  materialet. 

Stjärnhov  ock  Granebärg  i  dec.  1894. 

K.  H.  Waliman. 


i 


Tryckfel  ock  rfittelser. 


S.  9 
>  11 
17 
19 
22 
27 
31 
33 

34 

35 
»  36 

37 
» 

38 
> 

40 
50 
54 
62 
68 


r.  3 


står  ha 


1 
2 
1 
2 
1 


sp. 

» 

not 
sp.  2 
»     » 

»    2 

>  » 

Doten 
sp.  2 

>  » 


r.  6  o.  7 

»  24 
»      4 

>  14 

»  19 

r.  13 

»  » 

»  14 
» 


» 


läs  héi 
> 


bundhalten 

mörgow^ 

framhackig 


hundhaltan 

mbreonw^ 

framhacken 

nitn 

vackemsorna 

^e^s^ 

vädii 

sbfuhdtn 
9  tillägges  efter  kloka:  (var.  e20ra) 
»10  står  g(p^r     läs  gfcpfr 
»13    »    t^Wfa   »   Dm^la 

utgår. 


»  nnn 

»  vackravisorna 

»  ^»npi2« 

»  teiÄ* 

»  t7aa;* 


r.  28  står  2»^ 


» 
» 

» 

» 
» 
» 
» 
» 
» 
» 


15 
» 

16 

5 

12 

8 

12 

27 

25 

13 

13 

4 


» 
» 

» 

» 
» 

» 
» 

» 
» 

» 

» 
» 


smidi&n 
smid 

gyid 

stcpor 


e 


läs  {i^ 
»    smaåian 
»    5mi^ 

stéor 


m^  »  mr 

hål&s  tso  »  AÅZfi^^  ^0 

väka-ii  »  våk&'ii 

d&  »  (2a 

ha^da  '  »  Aa-3a 


Historien  om  ett  älgsksrtte. 

(Hela  histoiien  jämte  översättning  meddelas  längre  fram.) 


=ij=dzi=lr= 


d&  va^^i^fré- dåg,  ^  e,n  ol^l4$ci    o^nyo-hå-nis-6-^ao^m^ 


!—- 1— J — P-v^ 


t===(=i=i=ä- 


' — jjt0 — y 


1=^ 


^^^i=i 


■*»■ 


TW 


pe-jf6n-stt  sJfiul  te,    älgskåks.        da  frofga   t'     åt,      om  t 


t 


1=4: 


i=Z 


■■-1=1 


rdrr:1=i:l 


^"^ 


P^ 


»^  ■*— jz:*=j=g^tc^ 


ft^  fél^dam.      lå  d&slftult   f6;mandamhå   it    ti   ta  vant, 


1—1 — r 


aine: 


..I      I      I   - 


If^- 


-m — 0 — :5 


mo-do    »      §li  -  Pd^^     ly49-        so     täfft  -  t:      nos^&~i 


:i==f==i 


t 


it^trjfe 


11 


1 ' — :t 


5n6pm&w»      t?Ä»^    fh-n^dam,  nor    ^  kom    dit  ^  étara  w  * 


S;^3^ 


;!i 


t 


vést  åli&w^vå,  sorökt'}^nyO'hå'mS'6- ^a,  so   s&j^^f    åt  om: 

8v.  landtm.  XJIJ.  1.  1 


8 


WALTMAN,   LIDmIl. 


XIII.  1 


J-ii4 


* 


t=^ 


i^^^^S 


i=^ 


£] 


■i(é: 


t=:t 


t 


|cr-(^«t  no-ko?       nå,       t  §ér  tnt  no-ko.      so  spelen   »»iy, 


t 


l=a: 


.1    ..I   J      r 


t=t 


t=i 


^ 


if^ 


^^=l=±=JHM=JK>=Zlt 


n 


om     i     SQ^gno-ko.         sosöog  *    ha- ra   to     älg  -  spor. 


so    s&i^f     atom:      noska^dm    göo     våk&i  ^  bo^^v  - 1    at 


a?-t;dn    Ätdw.        nor  i      kom     nbko     ni&r     bo^at    ål-van, 


^^^^ 


t 


P=^^ 


t \—:t=i 


SO  smal  a      dii    skot,    so    tätjt     -»;     no  fiJ^>.an>.&n    alg. 


^^^^^^^ 


t 


i 


^^H^3=3^ 


a*?,  w?^,  ^r|,  ÄO^maZän &  ^  ^köta,  da  tätjt       -t,-*  c<?J««? 


1=d=^— ^=— -- 


t 


L 


*^^ 


igrrMzng 


1=0=1=4: 


jtzzÉ: 


1^- 


i: 


gof  ditåt     o       §09,        far  t     fi^t^,        han~.a  fot  så^tj, 


i 1—3=4 


X 


»•=5^ 


l=:q=:l: 


■-S — *" 


1— I      I     4- 


at^      rfd.        mom  w  dw  öw^  -  i!>^%J  so   smal     trådi     sköta. 


^^m 


i=it 


Jr=M: 


-* — » — l^intrJ 


da  kom  *     o    n^^  ditåt   om,        so   s&i^n   yo-liå-ms  -  ö^a: 


XIII.  1 


HISTORIEN   OM   ETT   ALGSKYTTE. 


i=:l: 


fc*— •5='*^— tr^=pp 


^zz! 


mahi^nno   llfan     him    nå,     so    svo^-^ro     *    om:    ta    i 


t 


t 


i=.É=c 


P- 


1=p,-=:i—4 — UU 


^^ 


3 


i=;^=;=l 


^ 


3=t 


5=:* 


tdH^ 


h&^da,  ska  bU  to^di    h%im?         o  d^&^da^n     råtn     d^u^^ 

%J  —  •        —  o  *  • 


^^ 


i=;s 


t:r3=::t=:j 


^=:^ 


S:riijf€=ifc=i^ 


j—  I      1^.1 


i^ 


«=««= 


^^ré^j.    so   svct—TO^n:  o^dm   h\ m&  isi    når  I      o^dm  fa 


7^^=;'^ 


^^^^^^^^^fe^Éi 


1==li=;.:t. 


§6^,     J&  «Å n^d&  hU   to^dt   hi&m.  trtu^dm  t   Ican  tt 


irrq: 


li=^. 


t 


■i=:^ 


=i=t 


** 


ii=t 


|oV»  oi^é(^as^nram    hal^n      alg     dm^^    s^oh? 


o     * 


^^£^^ 


|:4_P_i^-|^p 


T* — * — r 


^«=lF=p 


fä  —  na   éj     a w  5»   h^åna  w  w     r&jw?    ta   é  ^  a  ^ 


n 


ram 


P:;3=:::t 


:t 


*-^ 


4=? 


3^ 


:^: 


i 


>    Aj    ^Jä^»,    so  spriy »    6am^     Adim. 


II 


Ordspråk. 


2  Beerynna  med  en  knappnål  ock 

sluta  med  en  silrerskål. 

3  Lång  biding  (väntan)  är  ingen 

matdryging. 

4  Han  ler  bftst  som  ler  sist. 

5  Det  är  bättre  att  gå  en  krok  än 

väta  sin  brok  (sina  byxor). 

6  En  finne  förslår  inte  långt  i  ett 

tomt  bälvete. 

7  En  skid(vedträ)kan  inte  brinna, 

ock  en  käring  kan  inte  träta. 

8  Vi  skall  inte  riva  ned  logen  för 

ett  klenar. 

9  Dess  flera  kockar,  dess  sämre 

soppan. 

10  Dess  förr  det  är  gjort,  dess  förr 

är  det  stort. 

11  En  dags  försk&I^  om  våren  gör 

en  veckas  förskäl  om  hösten. 

12  Gör  inte  pojken  galet  för  tolv 

skilling  om  dan,  så  blir  ban 
inte  till  något. 

13  Ar  det  riktigt  gott  att  pröva  det 

småa,  så  är  det  nu  gott  att 
pröva  det  stora  ock. 

1)  Skillnad. 


ma,  %  shlslcM. 
låg  birg  &  iya  matétrpff. 


han  lé  bast  som  U  sist 

s>  brök. 

ém  fm  f^^lé^jnt  lågt  t^^}  tömt 
hålvåt 

h  §i  kån  it^triny  o  ax  J^äny 
kåfi  %t  tråt. 

ma  s^aM  riv-na  lo^fvaw^far  åyl 
klkinå^. 

ditS  flair  kbka^  dis  séma^^opa, 

dis  fér^^a^^a  ydf,  w  åi\s  fér  a^a 
stöt. 

n  dåks  fi^§él  ow  ^  v(i^fi  %ar  \ 
vta^uis  fe^él  om  h^tu^lfi. 

lar  itpéjpjpay^gah  fa>.lol^§ahy 
om  dån,  so  bli^n  it  ta  noko. 

&wft  rilfti  got  o  prév  da  smo"^a, 
so  é  w  a  no  got  o  prdv  da 
stora  6. 


a  i  tall,  a?  nästan  a,  a  i  tal»  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  i  öppet  i. 


xni.  1 


ORDSPRÅK. 


11 


?9  h  %  ^^  %  ^f  ^}  ^f  ^  »tjocka» ;  i^  hy  §  niuljerade  \  hf  ét,  ^  tonloBa. 


Det  är  väl  intesåhettetthälvete, 
som  alla  prästerna  säger. 

Det  är  inte  till  att  se  hunden 
efter  håren  ock  märren(l.  stor- 
korna =  flickorna)  efter  låren. 

Hundhaltan  räcker  inte  så  länge. 

Hondhaltan  ock  enklingsorgen 
räcker  lika  länge. 

Tyå  hårda  stenar  gOr  sällan  gott 
ett  mjöl. 

Det  skall  allt  hända,  förrSn 
världen  får  ända. 

Som  han  bar  lagat  maten,  så  får 
han  äta  den. 

En  lat  får  ock  mat. 

En  lat  blir  aldrig  så  brått  om, 
som  när  han  bränner  sig. 

Likare  (bättre)  en  fogel  i  handen 
än  tio  i  skogen. 

Det  är  likare  brödlös  än  rådlös. 

Han  väntar  inte  för  länge,  som 
väntar  på  det  goda. 

Han  ser  inte  karlen  längre  än 
inpå  tänderna. 

Det  lönar  inte  kosta  krutet  på 
kråkan. 

Mycket  vill  ha  mer,  ock  fan  vill 
ha  fler. 

Det  är  mon  det  masen  pissar  i 
havet. 


d^a  fl  ii-so  hdii  ^  hålvdt,  som  1* 
ål  pråstan  s&l- 

dw&  initia  §09  htun  at  ho^orom  15 
o  mara  (I.  storan)  at  lo"orom, 

htunhåXta  rök  tt  so  låff.  16 

htUnhålta  g>.åf/kJiiffsdria  rök  U^  17 
låf/. 

tö   hé}  ^  ?t^^^^  ta^^alan  göt  »  18 
mjfél. 

da  ska  åXt  hån^  fati^^^vala  fa  åf^.  1^ 

som^an^i  laya  måtn,  so  fa>.n  ^ 
oto^n. 

n  låt  fa  ö  mät.  21 

n  låt^ih  åla^§o  bröt  étn,  som  22 
Ytor  w  am  w  hr  an-sa. 

l\kar  i^w^ftmqtel »  hån  an  tis^y  23 
sk^ia, 

d^a  likar  hriléms  an  rö^oUms.  24 

haw^vänt-tt  fa^låy,  sow^vånt  "^ 
po  da  gå, 

han  §ér  it  kéfi^låjjar  an  in^o  26 
tån. 

da  Un-it  kost  Ifrmta  po  kro^^ka.  27 

my^^y)  vtls.0  m&}r,  o  fån  tnKo  ^ 
fliyr. 

d^a  möiy^da  mtusapés  t%  håva.  29 


Q  i  fr.  bean,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  Ul  norskt  u,  ip  öppet  y,  0^0,8=^  6. 


12 


WALTMAN,    LIDHÅL. 


XIII.  1 


d  =  d,  ^  =  g,  X  tonlÖBt  I,  w  ==  m,  g  ock  2;  =  ng,  //  =  tj;  ;,  (^, 


30  Det  är  liten  mon  ati  det  kon 

mjölkar  fulla  stäyan,  när  hon 
skiter  uppi. 

31  Den  geten  som  mjickrar  (bräker) 

mftst,  hon  mjölkar  minst. 

32  Det  är  många,  som  har  nsnxnet, 

men  få  har  gagnet. 

33  Det  nötes,  som  brakas. 

34  Vargen  han  blir  nu  alltid  skyld 

orätt  ock  många  gånger. 

35  Passar  inte  mannen  tiden,  så 

passar  inte  tiden  mannen. 

36  Prästen  ock  handen  tjänar  ma- 

ten med  munnen. 

37  Det  rantar  inte  som  det  ruvar,  ^ 

när  det  bär  om  härdingen.  ^ 

38  När  han  har  rönt,  så  vet  han  det. 

39  Han  får  ta  sederna  dit,  där  han 

kommer. 

40  Ett  sjftlvbrutet  sår  är  inte  vi  lire 

(bättre)  än  andra  sår. 

41  Det   är   skillnad  på  folk  ock 

spelmänner. 

42  Små  grytor  har  ock  öronen. 

43  Stora  i  orden  ock  små  i  tankarna 

ock  skrypa  (smala)  efter  låren 
justsom  kanken  (tuppen). 


äwd  IHn  m6iys.Us.da  Jfiua  miålJf 
fiul  ståvOy  nor^o  ^it  op». 

dan  t&ita  som  mp^ar  måst,  ho 
mtåljf  mmst. 

ds. a,  måfjf  som^^i  nåmnay  maw^ 
fQ9  hl  gagna. 

da  n^jptas,  som  hrwJjas, 

vårtan  ham  w  bh  no  åXU  §y)%t 
örat  6  mag  gvmy. 

påS'it  mån.  tia,  so  pås->t  tia 
mån, 

pråstn  o  hiun^han  måtif  ma 
mtuna, 

da  räni-it  som  da  rmv,  no^^a 
bér  om  hehyan. 

nOwjjw*  rs'ipni,  so  vaits.fi  a, 

haw^fa  tå  saåian  dit,  w  dara^ 
ay^Jpåm. 

*  §élhréti  såor  a  w  mt  vilar  an 
ana^goor. 

ds. a  §hfsa  po  folks. o  spälmånar. 

smöo  gryta  h>  6  ^ran, 

st^r  i  olom  o  smöo  i  tågkom 
o  sTfryp  at  lo^^rom  ymsom 
kågfjans 


*)  Ser  stort  ut. 

'^)  När  man  härdar,  det  d.  v.  s.  när  det  blir  utsatt  för  en  hårdare 
prövning. 


a  i  tall,  10  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  i  öppet  i. 


XIII.  1 


ORDSPRÅK. 


13 


Ä  h  K  ^^  *>  ^»  ^9  h  ^  »tjocka»;  r,  w,  ^  niuljerade;  8,  rf,  ^  toDlosa. 


I  största  yattnen  går  strängaste 
yindeD. 

Gråt  bar  sin  tid,  ock  le  har  sin  tid. 

De  unga  skall  han  lära,  ock  de 
gamla  skall  b  an  slå  ijäl. 

Han  må  vara,  där  banar  kommen. 

En  tör  varda  vara^i  där  en  är  satt. 

Han  må  ta  till  vettet,  den  som 
vettet  har. 

Den  som  vitt  vankar,  skall  nå- 
gonting samka. 

När  maten  är  äten,  så  är  vän- 
skapen sliten. 

Torsdags  afton  gör  fredags  vä- 
der ock  lördan  än  bättre  (1. 
ock  lördan  som  i  veckan  förr). 

Öst  gök  —  bäst  gök, 
syd  gök  —  sorg  gök, 
väst  gök  —  värst  gök, 
nord  gök  —  lus  gök  (1.  tolP 
gök). 

')  En  måste   vara. 


^  stsst  våfnom  go^glraijeist  vin.  44 

groot  hl  si  ti,  o  lé  A*  sj  ti.       45 
dt  öjj  ska^n  ler,  o  dt  gämtel^  46 

han  mo  voro,  dara  han  &  ^hm>.  47 

&tn  ter  väl  voro,  dara  han  a  såt.  48 

han  mo  tå  ta  vah,  dan  sow^  49 
vata  hi, 

dan  sow  ^  vil  vå^k,  ska  nöntiy  50 
så^k. 

nor   måtn   a  w  åttn.   so^a  van-  51 
skåpan  XaUn. 

tö^^as   åfta   tar  fredas  ver  o  52 
l^mdan  ån  bér  (1.  o  Ibtudån 
som  i  vmJfiun^^fér). 

^^it^^^y^i  —  ^tdst^^émJf.        53 
S0  gotulj  —  sorg  gotuJf, 
våst^§émT}  —  vå^t^^étu^, 
nål  gétul'  —  lia8>^§o%uTf  (1.  twl 

')  Strunt. 


i 


Ordstäv. 


54  Nu  blir  det  eld  utav,  sa  räven, 

när  han  sket  på  isen  ock  såg 
det  rök. 

55  Hårt  mot  bart,  sa  bin  håle,  när 

han  bet  uti  stålet. 

56  »Hopp  i  lurom»,  sa  han  Töröl 

Hämmön. 

57  »Hopp  i  lurom»,  sa  han  Stutt- 

Aron,  1  när  han  sket  i  byxorna. 

58  Den  som  hade  haft  lagt  sig,  sa 

karlen,  när  han  satt  på  säng- 
spången.^ 

59  Allt  för  ros  skull,  sa  pojken,  när 

han  slog  ijäl  hanne  mor  sin. 

60  Det  är  nu  inte  så  mycket  att 

skryta  utav,  det,  sastorkan.^ 

»)  Eller  Stutt-Arne?  Stutt  = 
^)  Sittbräde  vid  sängens  nedra 
3)  Flickan. 


no  bli  a^ål  töj  sa  råvan,  no^fi 
§&lt  po  isi}  o  8Q9g  de,  ré^Jf. 

hai  nwt  håt,..§a^n  ho^^lay  no^n 
bart  h  stövla,, 

héj^  ^  Imronif  sa^n  tsrel  häméiu. 

hép  %  Imromj  sa  ^n  stiul-åfiy 
s^flo^H  §ixt  h  boksa. 

dan  som  w  a  haft  läkt  sa^  sa 
^é%  -  »i^r  w  an  sét  po  såy- 
spoman. 

åift  far  rör  ^^]f tal,  sa  péjpj^an, 
nOs.fi^^Q-i-hél  a  w^rw^K 

d^&  no  ii  so  m^^^y)  o  s^ryt-to^ 
diy  sa  sto^a, 

kort. 
ända. 


Talesätt 


Han  har  slitit  at  bamskoma  nu. 

Han  benlöa  är  ute  i  dag.* 

Vi  bar  ?arken  att  bita  eller  att 
bränna. 

Vi  skall  låtsas  ha  bjoggmjölet 
nti  båda  säckarna. 

Da  skall  inte  lägga  bnvadet  ditt 
uti  blötan  för  det  där. 

Bad  ock  inget  trag! 

Han  bar  bukten  ock  båda  än- 
darna. 

Drag  na  rätt  käpprätt  ini  röven 
på  honom  Jon  Bangen  I 

Btt  ord  i  mannen  ock  det  andra 
i  rOveu. 

Vad  du  bar  fått  för  en  flasagröt 
i  näsan? 2 

Han  fodrar  koftan  sin,  ban.^ 

Det  där  går  över  mitt  fOrstånd 
ock  långt  ini  prästens. 

Det  är  så  gammalt  återefter 
(tillbaka),  allt  sedan  månske- 
net gick  i  knäet. 


han^i  Xah  tut^tg^nskön  nö.        61 
9TO-&4*wZdufs  €i  lut  i  dåg.  62 

ma  hl  varTjenfi  o  bit  hal  o  bran.  63 

ma,  ska  l&$  ho  by^gm^féla  h  böf  64 
sä^om. 

dm   sJfa  ^  >t   lag   htugtu  d&i  U  65 
bl&jpta  /&w(2»  df&m. 

b6  o  lya  trtuv!  66 

han^i  bökta  o  bo^  anan.  67 

drå  no  råt  Jpaprdt  >m  réwva  68 
p>.om  IQ  ränta! 

åy{  öl   >  mui%a   o  da^äf^ra  »69 
rémvan. 

Jfiwdmw*  f6t  f&>.fi^^flasagrétut  70 
ti  nä§m? 

haw^f^r  kofta  sij  håi}.  71 

dl   df&na   gor   hm   mat  fi^t^n  72 
o  låft  mi  prästns. 

d^a  so  gåmaei  ataty  åXt  sada    78 
mo"^n§&na  iilj  i  J^tfL 


^)  D.  v.  8.  det  blåser. 

^  Sages  åt  den  som  flinar  utan  märkbar  orsak.     flQSa  v.  flina. 

^  D.  v.  s.  han  förtjänar  mycket  pangar. 


9  i  fr.  beau,  o  i  bo,  o  i  dial.  sova»  ta  norskt  u,  ff  öppet  y,  0,  O,  S  =  ö. 


16 


W ALTMAN,    LIDMÅL. 


XIII.  I 


3  =  d,  ^  =  g,  X  tonlöst  1,  n;  =  m,  g  ock  y  =  ng,  Jp  =  tj;  ;,  <[, 


74  Han   far   din   var  ingen  glas- 

niäatare.  ^ 

75  Ni  får  nu  grina,  bur  ni  vill,  hälften 

skall  jag  nu  ba. 

76  Hade  inte  jag  haft  den  hatten 

jag  har,  så  hade  inte  jag  haft 
någon  hatt  att  haft. 

77  Nu  skall  vi  inte  ha  hatten  uti 

handen. 

78  Det  lär  nu  fara  åt  hökröven, 

hur  det  är. 

79  Nu  kommer  han  Knut  ock  kör 

julen  ut. 

80  Kyss  mig  i  röven,  när  du  vill 

veta  det! 2 

81  Jaså,  du  har  varit  däri  käm- 

dallen!< 

82  Han  liknade  inte  svinen,  den 

som  liknade  sina. 

83  Iiivfl8ken(?)    grasserar   så   uti 

köttet.^ 

84  Tag  dig  mat,  om  du  är  trött 

(sömnig),  ock  gäck  ock  lägg 
dig,  om  du  är  sopen  (hungrig)! 

85  Vart  du  mätt  eller  vart  det  nätt? 

86  NatnrUgtvis 

som  snus  ock  som  fis. 


tv  w  får  w  ^tw  w  v4  >5&g  w  g^ä^- 
måj^lar. 

doh  fa  no  grin,  Jd  dok  vil, 
hata  slja^%  no  hd^. 

ha  tnt  i  haft  ^  dan  håtif  »  Af, 
^0  ha  it  >  haft  non  hat  o 
haft. 

norska  ma.  iKo  hätn  tt  hån. 

da  ler-fio  for  o  at  hetujfrémvai}^, 
Jfa^^a  é. 

nö^^^am^ay^Jfyiut  o  J^qr  jftåla 
tut. 

J^s  ma>.i  rétuva,  no^^^m  viU^ 
vöto  af 

taso,  dm^i  vbri  dan  J^mdåla! 

han  U^'na  ^t  svknomj  dan  som 
l\l^na  sinom. 

Uf^i^fi^g'^^sér^§o  ti  J^htt, 

ta^da  mat,  om  dm  a  tr8'y)l,  o 
gah  o  låg  Y  da,  om  dtu  a  sg- 
pm! 

våt>.dtu  måt  hal  våt  a  nåt? 

natiUlavjs 

som  smus  o  sow^fis. 


')  Säges  till  den  som  skymmer  för  dugeru. 

^)  Svaras,  då  någOD  frågar  enträget. 

')  Sfiges  for  att  skratuma  den  som  hickar.     Dall  =  bytta. 

^)  Säges,  då  man  har  mnskelryckningar  i  ansiktet. 

a  i  tall,  v  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  i  öppet  i, 


XIII.  1 


TALESÄTT. 


17 


?f  h  V»  ^^^  ^j  ^}  ^7  ^)  ^  »tjocka»;  ?,  n,  |  rauljerade;  5,  dT,  §  tonloBa. 


Han  gnager  något  ntav  benen, 
mindre  ntar  stenarna. 

Det  kan  ingen  oflygande  fara  där. 

Han  bar  rest  till  »pottons^^^ 

Hon  bar bängt  npp  redskapen.^ 

Han  är  illt  rädd,  som  illt  gör. 

Gift  dig,  medan  da  ser! 

De  river  inte  skinnet  av  gröten 
om  dagarna. 

Nå  det  lär  na  lappen  skjuta.  ^ 

Han  slog  på  släden  ock  tänkte 
om  märren. 

Da  skall  fä  spotta  mig  mitt  i 
seendes  ögat,  är  det  så  inte 
det  är  sant. 

Supen  såpan*  ock  äten  sillen 
åtåt,^  så  slipper  ni  stjäla! 

Tack  skall  da  ba  ock  gift  skall 
da  bli;  får  du  ingen  annan, 
så  fkr  da  na  rätt  inte  mig. 

Det  är  inget  trugandes  år  i  år. 

Vi  skall  inte  vörda  låta  dem 
skrämma  oss  med  träflintoma 
inte. 

Jag  skall  npp  om  morgonen, 
förm  fan  får  skorna  på. 


f^V  ^9V^9^^i^  ^^  bäfnom,  mina  >.    B7 
w^o  stkmom. 

de.  kan  hjan  öf^gaWs.fbro  dér,  88 

han^^  råf^l>.l&  potons.  89 

ho^^  håfjt-op  rm^kåpan.  90 

han  &  ili  rad,  som  i%t  %Lr,  91 

lifts^äeiy  modo^dui  §ér!  92 

dam  riv  %nt  |m&  to  grétuta  om   93 
dqgan. 

no  da  lér^iio  lapa  §ét  94 

han  16  po  §lQ^don  o  tåfit  om    95 
mera. 

diu  ska  fo  sptpl-ma  mii  >  |qV-    ^ 
anas  btj^ga,  ^^a  so  ii^da^a 
sånt. 

shp>   stupa  o  åh  sila  otät,  so   97 
Xåp^étok  sto^lo! 

tåk  ska ^ dm  hd^  o  tift  skas^dtu    98 
bU;  fé  dtu  %yan  anan,  so  fé^ 
dm  no  råt  ini  m&fg. 

dwÄ  lya  trmvanas  ^r  >  oor.       99 

ma  sJf&^it  vél^lat^étam  sJfrem-  100 
os  ma  tréfldniom  it, 

>  ska  öp  om  morgonro^,  f&flt^  ^^1 
fåw^fa  sk^n  po. 


^)  Åt  fan  dera. 

^  Selen;  d.  v.  b.  hon  har  alatat  att  föda  barn. 
')  Lappen  måste  ju  skjuta  :=   man  måste  arbeta. 
*)  Vällingen.  *)  Därtill. 


Q  i  fr.  bean,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  m  norskt  u,  y)  öppet  y,  j^,  9,  «  =  Ö. 


I 

i 


18 


WALTMAN,   LIDMÅL. 


XIII.  1 


=  d»  ^  =  g»  ^  tonlöst  I,  w^m,  |?  ock  5  =  ng,  /^  =.tj;  ;,  4, 


102  I  morgon  skall  jag  upp,  förro 

söderna  (faren)  fiser. 

103  Ar  du  uppe  så  tidigt  ock  inte 

gråter? 

104  Det  är  utan  både  vån  ock  vett. 

105  Tag  vackert,  så  får  du  ta  två 

gånger! 

106  Det    gör   varken   det    bygger 

(lagar)  eller  det  bryter. 

107  Det  där  gör  varken  det  jälper 

eller  det  stjälper. 

106  Han  kan  nu  hänga  kappan  efter 
vinden. 

109  Jag  skall  visa  dig,  var  David 

köpte  ölet. 

110  valsigne  braket  (arbetet)! 

111  Vänta,  västgötaprästen  har  inte 

fått  bröd! 

112  Jag  skall  inte  ge  dig  inpå  ögat. 

113  Da  skall  slippa  stinga  ögonen 

nr  mig. 


fis. 
&  diu  öjp  SQon  illa.  o  ini^jrét? 

dw&  tUtan^^hoda  v^n  o  vét. 
ta  våhatf^^o  fa  dm  tå  to  gvrnfj! 

da  tar  varJfan  da  htfg  hal  da 
irifigt. 

d^  d%ana  tar  varpan  da  %alp  hal 
da  stålp. 

hag^kån  no  hay  kåpa  at  vina. 

*   ska  vis-da^  Tjara  dämt  Jp^ft 
qla. 

välsiij  hrmjga! 

våf^iy  va§0tpråsti}  hi^nl  fot^tré! 

i  slfas.it  la^da  impo..^iuga. 
dm  ska  Xåp  stiy  mi/an  ta  ma. 


Jämförelser. 

De  har  bytt  som  lomtnen  ock  däms.>  byiia  som  laman  o  gö^sa.  114 
g&Ben.  ^ 

Han  är  så  firamhaoken»  han  är  han  &  so  främhåkm,  han  &  vår  115 

värre  än  grjtbaddan.^  ay^grythåda. 

Om  hon  hade  varit  så  ftill  av  om^o^^a  vbn  so  fml  o  gtälj  som  116 

gnll,  som  hon  ärfallavgorr...  ^o  &  fud  o  gör... 

Det   är  lika  kallt  na  som  på  d^a  Ulf  kalt  nö>.§om  po  sHn-  117 

sjuttonbundrakallt^  när  elden  htunarkåity  nor  Un  fréu^s  ^ 

frös  i  spisen  ock  alla  gammal-  spisa   o  ål  gämj^drjgan  sat 

käringarna  satt  ock  lappade  o  lapa  sJcön. 
skorna. 

Han  kryder  (kryper)  som  lusen  hay^^Jfr^   som  Itusa  po  J^srtU'  118 

på  tjärstickan.  stiJ^an. 

Det  är  lika  ens  som  att  gå  från  d^&  Hi^^é^ys  som  ta  goo  fro  119 

sjön  ock  hämta  vattnet.  ^éa  o  hami  våtna. 

Han  har  p&zming  som  gräs  ock  han^i  pånnf  som  grås  o  tohåk  1^ 

tobak  som  långa  ormarna.  som  lå^  brman, 

Dn  ramlar,^  som  när  geten  skiter  dm  råma^&om  nor  laxta  §itpo  1^1 

på  nävern.  navra. 

Statt  na  inte  där  som  en  ägg-  ståt  no ^mt^ dian  som  i  ag^wJj  122 

sjak  höna!  hén! 

De  stod  väl  som  några  piss-  dam   sté  f&l  som  nor  pastréy  123 

trängda  haningar  (tuppar).  hars^^a. 

^)  D.    v.    B.  de  ha  bytt  dåligt.  Loininen  ock  gåsen  sagas  ha  bytt 
fötter. 

^)  Handtaget.  *)  Pratar  fort  ock  högljutt. 

Q  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dia],  sova,  ua  norskt  u,  fp  öppet  y,  0,  9,  2f  =  ö. 


Formler. 


124  Kattan  fes  ock  flagan  sket,  ock 

i  morgon  är  det  gott.^ 

125  Han  Hans  Lermon  satt  på  låv- 

dörrstocken  (logtröskeln)  ock 
grät,  fHv  det  masen  hade  dra- 
git bort  fäm  korn  för  honom. 

126  Mus,  mas,  da  skall  få  en  ben- 

tand, så  får  jag  en  gaiitand 
i  staden  (i  stället).  ^ 


kåta  f&xs  o  flmgm  §ixty  o  ^ 
mörgo  a^e,  göt. 

n  håns  Ikirmöa  såt  po  lö"^- 
d0§lö^§a  o  grét,  fa^^a  mtUsa^ 
w  a  dr\g%'hoii  fåm  kmun  far 
om. 

mtus,  mms,  dm  ska  fg^  ^  barn- 
tån,  so  fa  i  »  gmttån  ^  stan. 


*)  Säges  till  barn,  som  klaga  över  att  de  gjort  sig  illa.    Jfr  Nordl.  461. 
^)  Säges    av    barnet,   dä  det  fäller  den   första  tanden  (varvid  den 
kastas  i  elden). 


Smårim. 


Han  far  gätte  (vallade)  getteroa 
långt  norrom  klampen. 
Där  gol  göken, 
där  vax  löken, 
där  dansade  smådockor 
i  röda  gallsockor, 
där  lät  småbarnen  så  vackert 

i  pipan  sin. 


tv  ^  får  i&t  vkxi^om 
låyt  nolom  klömpan. 
dér  golo^  9^^f?^^) 
dér  vaks  lémfpany 
dir^^änsa  smodökor 
i  reda  guitsékory 
dér  w  let   smobåna   so  våk&t  i 

pip&n  s^n. 


V^7 


Käre  Ola, 

lys  npp  gnllsolen, 

så  skall  vi  gata  nppi  bränndrolet,^ 

så  tår  vi  se,  vad  det  lider, 

så  får  vi  köra  hem  i  rattan  tid. 


Jpé-ra  öla, 

l^S'6p  ^^mlsola, 

so  ska  ma  tet  opt  brändrola, 

so  fa  ma  §60,  Tja  da  Ii, 

so  fa  ma  Jpér-hijm  >  rätan  ti. 


128 


Videt  välter, 
sälgen  svälter, 
aspen  föder, 
rönnen  göder.  ^ 


vin  våXty 
salta  svåXt, 
åspa  féy 
rétpn  y0. 


129 


Enkling  vill  ba  sig  en  maka,      äykhy  vil  hg^^-sa^t}  möko, 
spring  så  det  sprakar!*  spny  so^da  sprbko! 


130 


')   Rn  eljes  obekant  form.    Raderna  5  ock  6  innehålla  riksspråksfomier. 

^)  bran  s.  f.  avbränt  ställe  i  skog.  —  dr(il  s.  n.  ställe  där  det 
växer  mycket  bär.  Dativen  heter  eljeR  drQh.  Strofen  hör  kanske  ur- 
sprnngligen  hemma  i  någon  sydtrondhjemsk  dialekt  med  dat.  n.  sg.  på  -a, 

^)  Om  barken  av  dessa  träd,  som  nyttjas  till  kreatursfoder.  Jfr 
Aas.  Ordspr.    115. 

*)  Ropas  vid  cnklcken. 


Q  i  fr.  bean»  o  i  bo,  o  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  tp  öppet  y,  0,  o,  8  =  ö. 


L  .. 


22 


WALTMAN,    LIDMÅL. 


XIII.  1 


a  =  d,  /  =  g,  1  tonlöst  1,  w  =  m,  g  ock  j;  =  ng,  /^  =  Ig;  ;,  (j[, 


131  Da  har  lång  en  hals 
ock  är  en  bra  fals.  ^ 


dm  h^  lå^^an  hd§ 


132  En  ock  två  —  sömma  sko 
tre  ock  fyra  —  slå  på  rayr 
fäm  ock  säx  —  det  bar  till  vägs 
sju  ock  åtta  —  det  går  på  brott' 
nio  ock  tio  —  kör  till  vide(?) 
älva  ock  tolv  —  det  går  på  golv 
trätton  ock  fjorton  —  kör  borti 

porten 
fämton  ock  säxton  —  körde  till 

Vegset^ 
sjutton  ock  aderton  —  kör  på 

gatan 
nitton    ock    tjugu   —  kör  alla 
gammalkäringarna  i  en  stuga.* 


tri  o  fyr  —  §16^  po  myr 
fåm  o  så^s  —  da  bé-4^  vå^s 
§iuy  o  öt  —  d&  g49r  po  bröt 

ni  o  ti  —  JS^XA^  ^ 

blov  o  tolv  —  d&  gö^r  po  gélv 

tråtn    o    fjfot^*   —  /^#r    bot^ 

pötn 
fämtan  o  säjfstan  —  Jpéiffl  ^  <& 

vä^s&t 
satan  o  atan  —  Jpér  po  gätn 

nltn   o  J^uy  —  /^fr  ål  gam- 
J^n^an  %  a^  stf/Ugta. 


133  Ja  nu  har  jag  fått  ätit  mig  rik-  ta   no   hi^>  fot  kU   ma  ril^ti 

tigt  mätt.  måt 

Rättnu  kommer  det  andra  målet  råtno  J^åm  da  anar  måola  åt; 

efter; 

give  Gud,  att  jag  då  ock  får  bli  jlva  gtu,  at  >  då  6  fa  bh  mat. 

mätt.    Amen.^  åman. 


134  Pär  Pinne 
sket  inne, 

or  Stut 


pé  pma 

§axt  iwa,® 

Q]>^§liUt 


*)  Främmande  form  for  s^mm. 


*)  få?  adj.  ==  falsk. 

')  Går  galet. 

*)  I  räkneorden   13 — 19  har  man  både  -n  ock  -an. 

^)  Vegset  lär  vara  namn  på  en  gård  i  Norge. 

«)  Jfr  Nordl.   194.  7)  Nordl.  407. 

^)  \na  ock  top  äro  riksspråksformer  för  lidm.  in  ock  öp. 

a  i  tall,  r>  nästan  a,  a  i  tal,  a  niell.  a  ock  ä,  a  Öppet  e,  %  öppet  i. 


XIII.  I  SMÅBIM.  23 

^f  h  K  ^^  ^y  ^t  ^f  ^  ^  »^ocka»;  ?,  n,  ^  muljerade;  t,  dT,  g  tonlosa. 

bar  ut,  bår-iuty 

Jöns  Knapp  fdn^  ^9iA{' 

åt  npp.^  o^t-mjp. 

Anna  ana  135 

vilevanna  vil&våna 

gränntanna  grdntåna 

Qolfanna  fjfolfåna 

kom  igän,  slipper- Anna!'  kom  nån,  ^lap&råf^a!^ 

Känner  du  bonom  Lars Slinkert-    J^ån  drn^n  lå^^^liyjfat-i-föt?     136 

i-fot? 
Känner  du  honom  Jon  Jämmer-    J^ån  dtu^i^  yé  låmar-h-brök? 

i-brok? 

Känner  du  honom  Lars  Le  ren?    J^ån  dtu^n  lå§^li%ra? 

• 

Ock  tar  du  ung,  så  är  hon  girig,  o  tå^  dm  ö^,  so  é  ho  mn',       137 

ock  tar  du  rik,  så  är  hon  lat,  o  tå  dm  rtlfj  so  i  ho  låt, 

tar  dagammal,såärhongnarrig,  tå  dm  gämmly  so  é  f^o  gyän, 

tar  du  fattig,  så  felar  det  mat.  tå  dm  fåh,  so  féfl  &  mat. 

Fingranias  namn 
på  högra  bauden: 

Tummeli  tått,  tömah  tåt,  138 

slekpott  (-putt),  ?l^jé'P^t  (-P^f), 

långstång,  lå^std^y 

eldbrand,  ålbrån, 

liten  god  danneman;  litn  gå  dän&mån; 

pä  vänstra  handen: 

lillfinger,  Ulfkjeiry 

gallring,  gmhi}], 

långstång,  lä^stö^y  , 

slekpott,  §Uitpot, 

bonden  i  gården.*  bön  %  gåla.^ 

»)  Nordl.   138.  ^  Nordl.  526. 

')  Främmande  former.     Lidm.  té^  trjf  (sällan  tég)  tar;  tan  i.  girig. 

*)  Nordl.  147,  152. 

«  i  fr.  beau,  O  i  bo,  B  i  dial.  sova,  m  norskt  u,  if  öppet  y,  0,  9,  ér  =  ö« 

Sv.  landitn.  XIII.  1.  2  ! 

I 


I 

i 


24 


WALTMAN,   LIDMAl. 


xm.  1 


^  =  d,  /  =  g,  X  tonlöst  1,  w;  =  m,  g  ock  J  =  ng,  /^  =  tj;  ;,  (^^ 


139  Lilltå, 
tettitå, 
makafrn(?); 
spelaros, 

stora  gabbel  i  häst 
(stor  en  gabbe  i  häst).^ 

140  Död  din  djävul !« 


T&ma: 

mdkofrtåj 

spölor^s, 

störa  gmbal  »  hast 

{stör ^ fl  gtub  ^  håst).^ 

dém^d^n  déval!^ 


>)  Nordl.   154. 

^)  8å  säga  klockorna  i  TuDnsjokyrkan. 


Ramsor. 


vDet  var  en  bock  ock  en  vädur, 
som  skulle  stad  timra  upp  en 
kyrka.  Så  reste  bocken  diti 
ärthässjan,  så  reste  nu  vädurn 
ock  skulle  jaga  honom  där- 
ifrån. Så  fick  ban  honom 
inte  därifrån.  När  ban  hade 
gått  ett  stycke  då,  så  råkte 
han  för  en  varg.  »Käre  varg, 
bit  bocken,  han  vill  inte  gå 
nr  ärthässjan». 

Nej. 

När  hnn  hade  gått  ett  stycke 
till,  så  råkte  han  lör  en  björn. 
»Käre  björn,  bit  varg!» 

Nej. 

Gått  ett  stycke  till,  råkte  han 
för  en  finne.  »Käre finne, skjut 
björnen!» 

Nej. 

Gfltt  ett  stycke  till,  så  råkte 
han  för  en  fura.  »Kära  fura, 
stupa  på  finnen!» 

Nej. 

Ock  gått  ett  stycke  till,  råkte 
ban  för  elden.  »Käre  eld, 
tänd  i  furan!» 

Nej. 


da  va^fim^bök  OwWwVér, -^om  1^1 
sjftul  sta  f»mar-op  ^  Jfå§.  so 
råf^l  w  toppan  ditt  äiarhå^a, 
so  rh^ljvio  réfi  o  s^iul  taga 
wW  d&nfrö.  so  fiJf^ån^an  ii 
^  danfrö.  nor  w  an  w  a  göt  i 
sty)^f>.då,  so  rokt^w^fa^Hr»^ 
varg.  >^Jpéravårgjhlt^hö^panj 
haw^vhl  it^^ÖQ  m  a\arhå^anr>. 


nax, 

nor  >.  an  ^  a  got  i  sty}^^  ti,  so 

rbkt>.w^fa^ilm>^bjfån.    »/^ara 

6yén,  bit  varg!» 
nh. 
got  i  sty}J^§  ta,  rokt^w^fa^Yir^ 

fin,    y>J^ara  /m,  ^ét^dyénh 

nål. 

got  i  stypl^  tij  so  rbkt^tv^far  i 

fertu.    nj^ara  f&rtu,  stipép  po 

fin!  ty 
nål. 
O  got  I  st^^p  fa,  so  rbkt>.n)^far 

åln.    y>Jpara  ål,  tän-ti  fbrtu!^^ 

nål. 


Q  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  ta  norskt  u,  tp  öppet  y,  0,  i^^  8  =  ö. 


26 


WALTMAN,    LIDMÅL. 


XIII.  1 


d  =  d,  /  =  g,  X  tonlöst  1,  tv  =  m,  g  ock  5  =  ng,  Jp  =  Q;  ;,  c^, 


Gått  ett  stycke  till,  räkte  han 
för  vattnet.  »Kära  vatten, 
släck  ut  elden!» 

Nej. 

Gått  ett  stycke  till,  råkte  han 
för  oxen  (tjuren).  »Käre  oxe, 
drick  app  vattnet!» 

Nej. 

Gått  ett  stycke  till,  räkte  han  för 
repet.  »Kära  rep,  bind  oxen!» 

Nej. 

Gått  ett  stycke  till,  råkte  han 
för  musen.  »Kära  mus,  backa 
upp  repet!» 

Nej. 

Gått  ett  stycke  till,  råkte  han  för 
kattan.  >.Kära  katta,  ta  mus!» 

Ja,  bara  hon  fick  sig  lite  soppe.^ 

Kattan  på  musen,  musen  på  re- 
pet, repet  på  oxen,  oxen  på 
vattnet,  vattnet  påelden,elden 
på  furan,  furan  på  finnen, 
finnen  på  björnen,  björnen 
på  varg,  varg  på  bock,  träpp, 
trapp,  in  på  fähnsgolvet.^ 


got  *  stp^^p  ti,  rbkt^fp^far  våtna. 
»fp&ra  våtit,  §lbk'mt  aln  In 

nd%. 

got  *  stp^p  tå,  rökt^Ws^far  dksn. 
iyjpåra  ökSj  driJj-op  våtna!» 

nåt. 

got  i  st^l§  ti,  rökt ^w^ far  rixpa. 
Jpira  rixpy  Ul  dksn! 

nåx. 

got  %  sty}^§  tij  rökt ^^'^f ar  mtusa. 
yijpara  mias^  håk-op  rå^pa!» 

nåx. 

got  >  styi^f  ti,  rokts^w^far  kåta. 
»Jpira  kåt,  tq,  m\ush 

léi  hära^o  fiJ^  sa  hfn  sbpo. 

kåta  po  mmsa,  muisa  po  riipa, 
riipa  po  dksn,  oksn^  w  po 
våtna,  våtna  po  aln,  aln  po 
fbrtu,   fhrm  po   /?§,   fm  po 

^V^t^f  ^V^^  P^  ^^Wi  ^^tg  po 
hök,  trap  tråp,  in  po  f^QS- 

^ölva.^ 


142  Kära  katt,  ta  mus!  Mus  vill  inte 
gnaga  rep,  rep  vill  inte  strypa 
oxe,  oxe  vill  inte  dricka  vat- 
ten, vatten  vill  inte  släcka  eld, 
eld  vill  inte  bränna  upp  fura, 
fura  vill  inte  fälla  finne,  finne 
vill  inte  skjuta  björn,  björn 

>)  Sotmjölk. 


Jpira  kat,  tå  mtus!    mtus  v^l  ^t 

^gHQgo  ^ftj^l^,  ♦'ftjtP  ^>^  *^'  strémp 
åks,  åks  ml  it  ^  (fnj  vätn, 
våtn  vil  it  §ldk  ål,  ål  vil  %t 
J^rän-op  fbrm^  fbrm  ml  it  fål 
A8>  Ad  ^'*'  *^  ^ét^ijfén,  byén 
vil  it  ta  varg,  varg  vil  it  tå 

2)  Nordl.  261  —  62. 


a  i  tally  v  nästan  a,  a  i  tal,  a  niell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  »  öppet  i« 


XIII.  1                                                          RAMSOR.  27 

?y  h  K  *^*^  ^y  ^»  ^>   h  ^  »tjocka»;  ?,  Ä,  §  muljerade;  8,  df,  §  tonlosa. 

▼ill  inte  ta  varg,  varg  vill  inte  bök,  bök  ml  tt^^of-hdfm  m 

ta  bock,  book  vill  inte  gå  hem  ätarö^kra  ta  Jfvålom.  > 
nr  Srtåkern  till  kvällarna.* 

Kråkan   satt   på  äpplestången  krg^ka    såt  po    äpaglömein    o  1^ 

ock  vättjade  kniven.  Jfvåta  Jfyiv&n, 

Vad  hon  skalle  ha  kniven  till?  lf&>.o  sJfud  hö^  iyivan  ta? 

Skära  maten.                             '  ^oro  tngtn. 

Vad  hon  skalle  ha  maten  till?  Jfa^o  sjftul  hoo  måtn  ta? 

Ge  barnen.  té  bhmnom. 

Vad  hon  skalle  ha  barnen  till?  Ifa^o  sJftul  höo  béuina^  ta? 

Gata  kon.  tet  Jftån, 

Vad  bon  skulle  ha  kon  till?  Jfa^o  sjfml  hoo  J^ma  ta? 

Mjölka.  miålJj. 

Vad  hon  skalle  ha  mjölken  till?  Ija^o  s^uil  höo  mtålka  ta? 

Göra  osten.  yoro  östi}. 

Vad  hon  skalle  ha  osten  till?  j^a^o  s^ml  hoo  östn  ta? 

Ge  prästen.  ta  pråsta. 

Vad  hon  skalle  ha  prästen  till?  Tja^^o  sJftul  hd^  pråstn  ta? 

Sjanga  alla  vackervisorna  nppi  spy  ål  våkarvisan  opijpä^an.^ 

kyrkan.' 

Ar  han  Snip  hemma?  a^n  snfp  håim?                          144 

Ja.  tå. 

Vad  han  gör?  Jfa>.an  tar? 

Sömmar  skorna.  såmm  skön. 

Vem  åt?  Jfan  åt? 

Dig  ock  mig.  daiy  o  mhjy. 

Var  han  sätter  mina  skor?  Ifara^an  såt  min  ské? 

Pä  skithasbänken.  po  ^Htusidyf^an, 

Än  dina?  an  din? 

På  gallbylian.^  po  gtuth^ta.^ 

»)  Nordl.  261—62. 

^)  Plur.  bétun  lär  utom  i  denoa  ramsa  icke  unvaudas  i  FroatvikeD 
(eljea  bån).     Däremot  anvftndes  den  aunu  i  Nordli. 

3)  Nordl.  269.  ♦)  Nordl.   187. 


Q  i  fr.  beaUt  o  i  bo,  O  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  tp  öppet  y,  0,  »,  ér  =  ö. 


28 


WALTMAN,    LIDMÅli. 


XIII.  1 


d  =  d,  ^  =  g,  X  tonlöst  1,  w  =  m,  g  ock  9  ==  ng,  /;  =  tj;  ;,  4^ 


145  Jag    skalle   gå   ditåt   dig   om 

måndan,  ock  höra  åt  med  dig 
om  tisdan,  om  jagskullefådig 
om  onsdan^  till  att  jälpa  mig 
om  torsdan,  för  det  är  så  rart^ 
med  det  om  fredan,  det  är  så 
mycket  att  göra  omIördan,för 
jag  skall  till  kyrkan  om  söndan. 

146  Min  mor  bad  mig,  attjagsknlle 

be  dig,  så  du  bad  din  mor, 
att  min  mor  fick  en  käse.^ 


*)  Besynnerligt. 


i  sifud  gof  ditåt ^éta  om  mQ^n- 
dån,  o  hér-åt  ma^da  om  tis- 
dån,  om  i  sTjml  foos^da  om 
önsdån,  ta  tälp-ma  om  fe5^- 
<fdn,  fa^ila^a  so  ral^  ma^di 
ow^frédan,  d^a  so  mtpj^y)  o 
yorg^om  Ihmdån,  f&r  t  ska 
ta  J^ä§an  om  smndån. 

mi  mår  ha  mayy,  at  i  sJfiul  bé 
di}y^  so  dm  bå  di  mår,  at 
mi  mår  f>Jf^ay^J^é$.'^ 

m 

2)  Ett  löpe. 


Svarsrim. 

A.  Gk)d  dag!  go  dag!                                         147 

B.  Tag  ati  rumpan  ock  drag! ^  tå  h  römpa  o  drag!^ 

A.  God  kväU!  go  TjvälJ                                          148 

B.  Häng  runipan  på  eo  täila!^  hay  römpa  po  i  tål!^ 

A.  God  morgon!  go  mori!                                         149 

B.  Tag   honom,   som    du    får  tå^^n,  som  dtu  foQr^ti!^ 

honoin ! 

A.  Gk)d  natt!  go  nåt!                                          15Ö 

B.  Lägg  boDom,  där  du  satt,  låq^an,  dar&^dtu  s^t, 
Bä  blir  han  så  god  att  ta  so  bli^n  so  gö  o  ta  åt. 

åter. 

A.  Gk>d  natt!  go  nåt!                                          151 

B.  På  en  balaitapp!^  po^n  hälmtåp!* 

A.  Vart  du  skall  gåP  Jara  dm  ska  goo?                      152 

B.  Till  Roui  ock  se  mig  om.^  ta  röm  o  §09  ma,  6m,^ 

A.  Vad  vi  skall  göra  i  dag?  J&  ma.  sTta  jfbro  i^dåy?             153 

B.  Vi  skall  kärna  ock  tjona*  ma  ska  Jpn  o  Jpon^  o  rpg^^-öm 

ock  rynka  om  kjolen.  J^^ln. 

A.  Du   är  så  lik  bänne  mor  dta   e,   so  liJf  w  an  mår  ^  ([tn,    154 

din,  du!  dtu! 

B.  Ja  de  är  inte  trollen  lika,  ta  dam  a  ^t  trölom  UJf,  som  a 

som  är  mödrarna  lika.  mgrom 


')  Nordl.  711.  2)  Liten  gran. 

*)  Riksspråksfömi.  Lidm. /"é^n.  *)  Nordl.  718. 

^)  Nordl.  726.  *)  Leka;  emäByssla. 

«  =  fr.  beau»  o  i  bo»  e  i  dial.  sova,  m  norskt  u»  y  öppet  y,  0^0,8=^  ö« 


30 


WALTMAN,    LIBMÅL. 


XIII.  t 


d  = 

=  d,  /       g,   2  tonlost  1,   w 

m,  g  ock  5  —  ng,  //  -  tj;  t,  ir 

156  A. 

Vad  du  menar? 

Tje,^dm  m^m? 

B. 

Oxen  menar,  ock  kon  tänker  J 

öksn  måmy  o  Tjtua  tåt/J^.^ 

156  A. 

Tack  för  sist! 

tak  fa>.§ist! 

B. 

Häng  rnmpan  på  en  kvist! 

hay  rompa  po^y^^våst! 

157  A. 

Var  jag  skall  sitta? 

Jfeir&^^  ska  sih? 

B. 

Sitt  på  sam  ma  sässen  (sätet), 

sii  po  sömo  såsa^  som  a  m6r>^ 

som  hon  mor  din  satt,  när 

w<^*  såt,  nor^o  va  brmr!^ 

hon  var  brud!* 

158  A. 

—  Själv 

§él 

B. 

Själv   sket  ijäl  sig  i  tjol, 

§él^^éixt'%-hél^§€i  »  fyöl. 

• 

ock  du  steg  i  stället  i  år.' 

0  dm  steity  *  ståla  i  6^.  * 

159  A. 

—  Ta 

tå 

B. 

Ta  är  tWbjadet,   men  få 

tå  &  ferbédfj  maw^foo  kan  no 

kan  na  vara.* 

voro.* 

160  A. 

Tror  da  på  det  här  V 

trtå^dm  po  di  htåna?  . 

B. 

Nej  jag  tror  inte. 

na  i  tnu  ti. 

A. 

Ja  så  tag  dig  en  gammal- 

ta so  tå  da^g^gåmhd^t  o  rd,  so 

båt  ock  ro,  sä  länge  (till 

lay  dm  trm^da!^ 

dess)  dn  tror  då!^ 

161  A. 

Vad? 

ii? 

B. 

Jag  brakar  inte  locka  mer 

%  brm^'it  lök  tnair  an  im  gvmij 

än  en  gång  åt  en  gris. 

at^i}  gris. 

162  A. 

Välkommen  eftei;! 

vål^émtn  åt! 

B. 

Jo,  tack  som  före  for! 

yöo,  tåk  sow^fért  för! 

163  A. 

Välsigne  spis! 

välsiy  spis! 

B. 

Får  jag  något  med,  så  är 

fa  t  noko  må^  so  a^a  j  våkaif 

det  ett  vackert  ett  vis. 

*  vis. 

>)  Nordl.  794. 

2)  Nordl.  817. 

3)  Nordl.   808. 

♦)  Nordl.  826. 

*)  Nordl.   834. 

Tallekar. 


A.  Kan   dn   säga  baren  med 

foten? 

B.  Haren  med  foten. 

A.     Dn  sa  det  med  munnen,  du 
sknlle  sägadetmedfoten. 

Kan  dn  säga  efter,  som  jag  säger 
fSre:  det  var  en  liten,  liten 
gammal  käring,  —  som  hade 
en  gammal  stack.'  —  Så  tog 
bon  ock  lappade  honom  — 
ock  gick  nt  i  sjön  ock  blötte 
honom  —  ock  så  la  hon  ho- 
nom på  en  sten  ock  stötte  ho- 
nom— duharhörtdetdärförr! 

A.  Kan  da  säga  hatten  min  tre 

gånger?  Men  när  dn  har 
sagt  det  två  gånger,  skall 
dn  göra  ett  litet  uppehåll. 

B.  Hatten  min,  hatten  min  — 

A.  Vad  jag  skall  få,  för  det  jag 

har  lärt  dig  det  där? 

B.  Hatten  min. 

Linda  en  liten  klut  ikring  ko- 
klöven, 
linda  två  små  klutar  o.  s.  v. 

En  strytrådstubb. 


kan  dm  sai  ho^ron  ma  fota?     164 

hbron  m&  f^ta. 

dtu   s^-a  m&  mtuQay  dtu  s^uål 
så^-a  ma  fota. 

kan  dtu  sat  åtj  som  i  sai  fhn:  165 
da  va  ^  Uta^  lita  gämal^ 
^l?ät^yf  —  som  hå>.ji^gäm(iel^ 
wÄ^dfc.*  —  so  ti^a  o  lapa^n  — 
o  «J  tutt  ^qn  o  ftWyfwW  — 
o  so  la^a^m ^po w n  stam  o 
st8y)i^^  —  dtu^i  hinuA^df^ 
dfana  fér! 

kan  dtu  ääi  håtn  mm  tri  gvttiy?  166 
man  no^^tu^i  såkt  a  t4  gvtuyy 
ska  ^  dtu  ^  jforo  >  kta  dphöL 

håtn  min,  håtn  min  — 

Jfa^i  ska  f49y  fa^^a  i^i  lad^da 

^di^diåf^a? 
håtn  min. 

lin    arn    litii    khut    i^riff    Jftu-  167 

Métpva, 
lin  t^  sm^  khjita  o.  s.  v. 

^  str^tråfstikb.  ^68 


^)  Kjol.     Var.  litn  ^inpdls  liten  skinnpäls. 


Gåtor. 


169  En    kringfarare,    eo   påfarare, 

en  kringsopare  ock  en  på- 
tjaskare. 

170  Vet  du,  vad  det  är,  som  går  både 

land  ock  strand,  ock  när  det 
kommer  in,  så  talar  det  som 
en  yis  man? 

171  Stort   som   ett   bord  ock  rnnt 

som  en  sol. 

172  En  bur  full  av  gråull;  om  en 

tar  dit,  så  får  en  inte  uti 
något. 

173  Vad   det  är,  som  bär  vettet  i 

röven? 

174  Det  far  land  ock  strand,  Norge 

ock  Sverge,  ock  när  det  kom- 
mer fram,  så  talar  det  som 
en  beskedlig  man. 

175  Vad  det  är,  som  är  långot  ^  ock 

runt,  bornot  ock  tunt,  två  öron 
ock  inga  ögon,  ock  gör  all  man 
till  godo? 

176  Vad  det  är,  som  reser  bort,  ock 

när  det  kommer  tillbaka,  så 
lägger  det  händerna  ini  buken? 

»)  Avlångt. 


Ifriijsopar  o  w  w„  ^  pö^^åskar. 

v&xt  w  (fttt,  Jfa  da  é,  som  gcpor 
bwoda  lån  co  strån,  co  nco^^a 
)^åm4ny  sw  tiolay  ei  8oms.a,w^ 
vis   mån?  (Sörli.)  —  avisan. 

stöt^gom  i  hol  o  rtäni  som  > 
söl.  —  båksfiféla. 

^  bmr  fiäli  o  gro^tiil;  om^i}  U 
dity  so  fé^n  it  ti  noko.  — 
bästm  fml  o  réyjf. 

Jfva  da  4i  som  bér  vata  »  réui- 
van?  —  b^^måfi. 

da  fix  w  låfi  o  stråi^^  non  o 
svér^t  o  no^^a  f^åw-fråm,  so 
tolo  a  som^em^ba^éla  mån. 
—  bréva, 

Jfa  da  é,  som  a  lågot  o  nUnij 
hbuinot  o  ttunij  t(i  ^ra  o  lya 
htuga,  o  tar  ål  mån  ta  gö? 
(TuDDsjdn.)  —  bråwvinspåna» 

^a  da  éj  som  rftj5w8o$,  ö  no^^a 
Jpam  ta  bq^a^^go  lag  a  Mn 
>n%  btujpan?  —  böftit;  b^an. 


a  i  tall,  t)  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  ^  öppet  i. 


XIII.  1 


GÅTOR. 


33 


?i   U  K  ^^  ^1  ^y  ^>  h  ^  tjocka;  i^  n,  ^  muljerade;  8,  (t,  ^  tonlosa. 

Vad  det  är,  som  blir  mast  bra-    Ifa  da  é,  som  hh  måst  hrml^t  a> 
kat  ock  minst  nämnt?  (Sorli.)      minst  nåmt?  —  dérakliyJca. 

Snött  (bart)  ock  dött  utan,  ock    snmut  o  déwl  y/tta,  o  l^^tp^o 


ladet  ock  levandes  innan. 


Ibvonas  ina,  ~  fjfésa* 


Bakot   en   far   ock  krokot  en  buikot^w^får  o  krdkot  *  mår  o 

mor  ock  tre  huvudlösa  barn.  trj  Mi^mUui8>.tån,  —  gryta. 

En  bnkot  en  mor,  krokot  en  far  »  hmkcot  i  mår,  hroka>i>^w^får  co 

ock  tre  huvudlösa  barn.  (Sorli.)  tri  hiigmlémsJ^ån?  —  gr^ta. 

Har   flera  sår  än  hunden  har  h>  fi&ir  w  §oor  an  htun  w  i  Mor. 


här. 

En  bur  full  med  mat,  gissiga 
(gistna)  väggar  ock  inget  tak. 

Full  en  bur  med  mat,  gissiga 
väggar  ock  inget  tak.  (Sorli.) 

Gud  ske  lov  jag  ser  dig,  jag  bär 
på  mig  det,  som  skall  uti  dig; 
du  under  ock  jag  på  —  äj 
hålene,  vad  det  skall  gå! 

Vad  det  är,  som  dansar  på 
huvudet  över  fjället? 

Vad  det  är,  som  dansar  på  huvu- 
det emellan  Sverge  ock  Nor- 
ge? 

Roten  uppefter  ock  toppen  ned- 
efter. 

Ett  vintervnxet  träd,  roten  upp 
ock  toppen  ned. 

Röd  i  nacken,  står  i  backen 
ock  vill  i  folket. 


—  stabe/n. 

»  htur  ftuXi  ma  métf  ii&  vaqi  o 
ipa  t  åk, — shtum  i  shmgrinom, 

fudl  ^  bfur  ma  måt^  \ei^  vädn 
CO  ifja  ték.  —  s^mtjåtn. 

gtu  ^  |ä  Uv  >  §ir  w  <jjd,  ^  hir-pé 
ma  <2&,  som  ska  ti  ^  4a;  dm 
pmn  o  i  po  —  a^  hb^lanaj 
^va  da  ska  göo! 

Tja  da  éy  som  dåi^  po  hutgtuh 
ovi  fvLla?  —  häskospij^an. 

Tjva  da  ^,  som  dåns  po  hiugiuh 
^m^tla  svan  onort?  —  håsko- 
spij^an. 

röta  öpat  o  töpan  nét.  —  is- 
pilan. 

»  veiniarvéjfs^  tre,  r^ta  dp  co 
tépan  ni.  (Sorli.)  —  t^kisn. 

rétu  'h  naka^  stcp^  »  baka  co  vil 
Ji  föiUa.   (Sorli.)  — .  yölbér. 


177 


.78 


179 


180 


L81 


182 


L83 


L84 


L85 


L8G 


187 


L88 


189 


O  i  fr.  beaa,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova»  tu  norskt  u,  tp  öppet  y»  0j  i^,  8  =  6. 


34                                                   WALTMAN,    LIDMIl.  XIII.  1 

d=d,  /  =  g,  X  tonloBt  1,  w  =  m,  g  ock  j;  =  ng,  //  =  tj;  f,  (jj, 

190  Rött  i  toppen  ock  svart  i  roten,  rétiét  »  töpa  o  svåt  ^  rötn.  — 

191  Två  stänger  statt  (kort),  ock  tö  statja  ^  H^h  ^  f^V  -  ?t^V^  ^ 

fyra    stänger   Ifingt,  ock  ett  ^lägt,  o  i  viy^aiskåfty  o  tö 

vinkelskafty   ock  två  skena-  §Qnoblå^kj   o  i  dönofvil.  — 

blank,  ock  ett  dånafjäll.  kåta. 

192  Vad  det  är,  som  går  natt  ock  ^&  d&  é,  som  gQor^fiåt  o^dåg 

dag  ock  inte  kommer  ditåt  o  m^^J^åm  ditat  ^  étéfi^  {ysir, 

dörren  (var.  bordet)?  bgh)?  —  kloka. 

193  Vad  det  är,  som  håller  pågår  ^e,  da  éy  som  hal  pa>  gcpor  %  hdfli 

ett  helt  år  ock  aldrig  kommer  é^r  co  åla>.l^dm  uAtat^äqfi? 

utåt  dörren?    (Sorli.)  —  tårpati^&ln  pco  kliokan, 

194  Hugger  östan  bäcken  ock  hugger  hétug    vtu^t^    hå^§m    o   hwug 

västan  bäcken  ock  inte  kom-  västa  hampan  o  lyj^jpåm  noko- 

mer  någonstädes.  ^Ids.  —  kloka. 

195  Stick    hårt   uti   svart  emellan  str^*  h4^  w  t^  svåt  im^Ua  baks- 

byxlinningen  ock  knät!  Umga  o  Tjyén!  —  st^T;  Jpf- 

vm  6  ?liffl! 

1%  Fyra  hängandes,  fyra  gåendes  f^r  häyaneis,  fyr  go^anas  o  im 

ock  en  eftersiängare.  at^léyar.  —  '^ma. 

197  En  bur  full  av  mat  ock  ett  trä-  *  har  ftuli  o  mat  o  ^  trHö^s 

lås  för.  fér.  —  %  fh^pé?' 

198  Går  åt  bäcken  ock  låtsas  dricka  goor  ot^M^^a  o  lis^drij^  o  int 

ock  inte  dricker.  ^driJj.  —  Ifiåbtåla. 

199  Vad  det  är,  som  äter  åt  ögat  Jf&   da   é,   som  ét  at  hmyan  o 

ock  skiter  ut  åt  sidan?  ^it-mt  at  sin?  —  Jfvåna. 

200  Långs  va  rten  kör  på,  så  dubbi-  lågsvåti^^l^ér-pd,  so  dtabhdåtn 

datten  snurrar.  snér.  —  vdtna  J^^r-po  Jfvän- 

kåln. 


')  Eller  dera. 
a  i  tally  v  nästan  a,  a  i  tal»  a  melt.  a  ock  ä»  d  öppet  e»  t  öppet  i| 


XIII.  1                                                        GÅTOR.  35 

^f  U  ^  ^^  ^y  ^f  ^f  h  ^  »tjocka>;  i,  n,  §  nraljerade;  .&,  ét,  ^  tonlosa. 

# 

När  torrtällan  dansar  på  bftrget,  no>.lélåla  dåns  po  bän^  i^  dé  ^1 

vad  det  är?  (TunnsjSn.)  é?  —  skqkjfåpann  ^  po  Jfvdn. 

Det  står  på  en  ren,  fyra  fötter  da  stö^  po  »  r&m,  f^  fétar  o  202 

ock  inga  ben;  där  är  folk  ock  lyar  bé>n;  d&r  a  fölh^o  %i  foij 

inte  fött,  där  är  lik  ock  inte  d&r  a  li^  o  >fU^déd\  dar  a 

dött,  där  är  bröd  ock  inte  ba-  hré  o  >nt^höko,  dar  a  vin  o 

katy  där  är  vin  ock  inte  bränt.  int^trånt  —  J^ä^(i, 

En  levandes  stiger  på  en  död,  så  n  lovon&s  stig  po  ^n  dotUy  so  203 

att  en  död  skriker.  Folket  till  at^n  dom  sJpriTj,   foiH  ta  f^Jj, 

att  fyka,  går  på  bänne  mor  sin  go^r  po^n  méfw^m,  o  im  a  . 

ock  in  i  hanne  syster  sin  ock  s^sta^^^t  o  bér^ii  fér^gm  t^ 

bSr  honom  far  sin  nti  munnen.  mmna. 

Tar  pumpen  ur  ugnen  ock  slår  té  pompan  ta  ömna  o  sl4  ti  pipa  204 

uti  pipan  ock  låter  rumpen gå.  o  lat  römpaj^^goo.  (Tonnej5n.) 

Svart  som  ett  kol,  ock  hoppar  svåt  ^  gom  %  Jcél,  o  höp  som  »  205 

som  ett  föl,  ock  tio  karlar  kan  fél,    o    ti   kära   kan   it   låg 

inte  lägga  betslet  på  det.  båila  po  a.  —  löpa. 

Lägg  två  ludna  i  bop  ock  låt  lag  to  Ibdi^f  h^p  o  lat^^  låfg  ^^ 

en  lång  gå  in!  gQO^in!  —  no ^ri^laq-sa. 

Vad  det  är,  som  står  på  backen  l^a  da  é,  som  stoor  po  haka  o  207 

ock    fläcker   av  sig  skinnet  flaj^p-tö  sa  gina  o  vilrm  fojpa? 

ock  vill  in  i  folket?  —  möXta. 

Om  morgonen  går  det  på  fyra,  om  morgon  go^r  a  po  fpr,  om  208 

om    middagen    på   två,    om  madån  po  tö,  om  Tjvåln  po 

kväUn  på  tre,  ock  alltid  be-  M,  o  åltia  bahåv  stétaståvan. 

b  över  stöttestaven.  —  mäm^a. 

Vad   det   är,   som    färdas   om  Ja  da  é,  sow^falas  om  nåta  o  209 

natten   ock  ligger  om  dan?  hg  omdén?  —  moonohoron, 

')  Främmande  form  för  lidm.  déwä. 


Q  \  fr.  beau,  o  i  bo,  o  i  dial.  sova,  ta  norskt  a,  tf  öppet  y,  0,  1^^  8  =  ö. 


36 


WALTMAN,    LIDMÅL. 


XIII.  1 


^  =  d,  /  =  g,  X  tonlSst  1,  w  =  m,  g  ock  9  =  ng,  //  =  tj;  f,  <^, 


210  Vad  det  är,  som  du  bär  ock  de 

andra  brukar? 

211  Stubb   stod    på  en  backe  ock 

skällde  över  ett  hav.  Hans 
namn  är  nämnt,  men  du  gissar 
det  inte  i  dag. 

212  Högt   uppi   högat  (det  höga), 

krokot  ock  böjt,  ock  för- 
underligt skapt. 

213  Låset  var  utav  vatten  ock  nyc- 

keln utav  trä;  ock  han,  som 
kom  efter,  vart  gripen.  Vad 
det  vill  säga? 

214  Sonen  går  till  skogs,  förn  fadern 

är  gjord. 

215 1  skogen  vuxen,  på  stabben 
rödd^,i  fähuset  född,  i  smedjan 
smidd,  ock  med  röven  gnidd. 

216  Framman  som  en  hake,  åtan* 

som  en  lake,  klingrot'  som  ett 
nystan,  trullar  efter  hustaken. 

217  Vad   det  är,  som  far  världen 

runt,  ock  det  syner  bara  hålet 
efter  det? 

218  Vad  det  är,  som  far  både  land 

ock  strand  ock  har  ett  man- 
ben i  käften? 

219  Vad  det  är,  när  en  sätter  åter 

stören    ock  bär  hem   hålet? 


O  Täljd. 
«)  Runt. 


Jfa  d&  éy  som  dtu  hér  o  di  hneir 
hrmJj?  —  nåmnei. 

stuib  stö  po  w  Hm  w  båk  o  ^ålt 
Bm^ihåv.  hans  namn  a  namt. 
man  dm  zls-a  ini  i  dåy. 

hétfl^t  opi  h^y?i,  krokot  o  b&ffiy 
o  fortuHala  skaft.  —  råyn' 
bogon, 

loose,  va  to  våtn  o  niplpyiln  to 
tré;  o  Aan,  som  kom  åt,  vat 
^(jrkp^.    Ifa^då  vil  six? 

sovf  goo^la  skökSy  feni^^fåfi  a 
ydj.  —  réypj^an  o  aln. 

j  skota  v^J^sffy  po  ståba  réd^,  ^ 
fy!0Si  fåd,  j  smadiein  smid  o 
m&  rétuvay  ^  gyid.  —  risaln. 

frama  som^n  höko,  åta^  som^n 
lokOj  kllyrot^  som  inést,  tnul 
at  htuståkom.  —  ^tura, 

Jf&  da  é,  sow^fér  vqla  rtuni,  o 
w5a  syn  bara  hela  at^d%?  — 
§iståvan,  no^ri  rån. 

Jfa  w  da  éy  sotv  >.  fér  bodö  lån  o 
strån  o  ä»w>  månbdin  tijpåfta? 

Tja  da  é,  wo^^-^a^-a^  stéufn  o 
bér-hd}m  hela?  —  no^ri  §lt. 

2)  Baktill. 


a  i  tall,  t>  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  i  öppet  i. 


XIII.  1 


GÅTOR. 


37 


5>  Z»  *l  ^^  ^9  <^9  *j   h  *^  »tjocka»;  ?,  W,  |  mnljerade;  8,  df,  g  tonlöea. 


Om  dan  är  det  fnllt  av  kött  ook 
blod,  om  natten  ligger  det  ock 
gapar  som  en  hopp  (groda). 

Om  dan  är  han  fnll  med  kött 
ock  blody  om  natten  stÅr  han 
ock  gapar  som  en  gammalsko. 

Vad  det  är,  som  är  som  dn  ock 
som  jag  ock  som  kvistarna 
på  alla  träd  ock  som  alla 
djur,  som  i  värden  är? 

Vad  det  är,  som  går  på  både 
fodret  (höet)  ock  lövet  ock 
inte  hörs? 


om  dån  a^q,  fwli  o  fpét  o  blö^  ^^ 
om  nåta  liff  a  o  gapa  som 
wn  Adp.  —  skön, 

om  dån  ei^w^fml  m&Jpét  cd  hlöj  221 
om   nåta  stcpor  ^  %  (D  gäj^a 
som  w  ^^gåm€B§k6.    (Sörli .) 

Jä  dei  éj  som  a  som  dm  o  som  222 
i    o  som  Jfvastan  po  ål  tre, 
o  som  ål  dyr,^§om  i  vån  i? 
—  sJftugan, 

Ifa  da,  éf  som  göor  po  boda  f^  22a 
o  lomm  o  }ni  hqreiS?  —  so]- 

§dna. 


Vad  det  finns  flera  hnvad  stekta  Jfa  ^  da  ftns  fliir  hmgtu  ståfJft  224 

eller   ostekta   i    kyrkan  om  hal  östdf^t  ^  J^ä^an  om  yM- 

jolmorgonen  ?  morgon? 

En  stinn  står,  en  slak  går,  en  an   stm   stoor^^an  §lok  ^  ioor,  225 

pillipuke   gör   buken   truten  am^pihpiul'^  t&r  buij^&n  trtU- 

(uppsvälld).  t^n.  —  n0s.(lam  spin  tuta. 

Vet  du,  vad  det  är  för  slag:  virts^dtUy  Jfa  da  é  fa^§l4^:  tolv  22& 

tolv  småtjötor  (lappkvinnor)  smo^J^éy^ta  dåns  i  om  r^y?  — 

dansar  i  en  ring?  tärnan  ti  rokytuh. 

En  vit  häst  står  i  sitt  stall,  sätter  ^^^vU  hast  stoor  i  sin  stål,  sat  227 

rampan      uppgenom      råvet  rdfjtpa    opyimom   röova,    — 

(rummet  under  takåsen).  mmri. 

En   svart  lapp  emellan  varmt  n  svåi^låp  im^lia  våril  co  kåit.  ^f^ 


ock  kallt.    (Sörli.) 


—  spiala. 


Ett  nattgammalt  huvud  ock  en    ^  nåtgåm^i  hmgm  0s.n  hmnaröo^  22i> 
hundraårs  kropp,  kröp, — nsttUhmanyféhshyié' 

o  =  fr.  beau»  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  uorskt  u,  jp  öppet  y,  0,  9,  if  =  ö. 


< 


38                                                 WALTMAN,    LIBMÅL.  XIIL  1 

d  =  d,  /  =  g,  X  tonloBt  1,  w  =  m,  J?  ock  5  =  ng,  /;  =  I3;  ;,  <^, 

^80  Röd  i  rosorna,  loden  i  töserna,  rém  »  rdsom^  Udh^f  tdsonif  sti^r 

står  ock  inte  går,  sticker  ock  o  ^fnt^g^^r,  stijf  o^mt  f^yg» 

inte  flyger.  —  tistaln. 

231  Klingrot  som  ett  ägg  ock  längre  hlhjrot  som  i  åg  o  låtiar  an^ay^ 

än  en  kyrkvägg.  Jpär^vdg.  —  tr^^nésia. 

232  Rnnt  som  ett  ägg,  räcker  om-  rtunt  som   »   åg,  rcblp  omlpny 

kring  en  kyrkvägg.   (Sorli.)  ^af^^Jparl^våg.  —  tri^^néste^, 

233  Vad  det  är  för  slag,  som  ser  Jfva,   da  é  f^-^lég^  som  §ér  ål 

all  mans  rövhål?  måns  rsmfél?  —  äé§l6^pq>n. 

234  Det  kom  en  karl  från  England,  da  kom^jf^kér  fro  åyaldny  som 

som  hade  så  vackra  ena  klä-  ^a   so   våka^ti   kU:  ini  va 

der:  inte  var  de  spunna,  inte  ^dam  sphm,  int  vägdam  h^m, 

var  de  bandna,  inte  var  de  ini  va>.daws.véiv%^  ml  vägdam 

vävda,  inte  var  de  sömmade.  smumt  —  /rå»^m. 

235  Vad  det  är,  som  ligger  på  låret  Jja  da  é,  som  lig  po  lo^n  o  sntjp 

ock  sniker  efter  hålet?  at  héh?  —  mlrtUlan,  no^^am 

spin, 

236  Vet  du,  vad  det  är,  som  ligger  va%t^äiMj  Jfa  da  é,  som  lig  pco 

på  låret  ock  lurar  på  hålet?  lio^ri    co   liiir  pco  hela?  — 

(Sorli.)  rmlh. 

237  Hundra  systrar  om  ett  bälte.  hmna^^éstar  om  å}i>.MiXi,  — 

vädijfåpa. 

238  Längre  än  långt  ock  inte  når  Idyar  an  lå^t  o  int  nq^r  ovoni 

ovanom  lynget  (lingonriset).  ^na.  —  vain, 

239  Vet  du,  vad  det  är,  när  en  går  vi%t^dm,  Tja  da  c,  no^n  gö^^la 

till  skogs  ock  ser  tillbaka?  sköks   o   §ér  ^  la  ha^ar?  — 

nöwfj  bér  ifJ)Sa. 

240  Vad  du  vill  hällre:  simma  efter  Jfa^dm  vit  hal,  sém  a^w^  låfiUws 

en   landlös   sjö,   eller   kliva  ^90,  hal  kliv  opatat  %  Jfvastlétus 

uppefter   en   kvistlös   gran?  ^^rån? — flltr^yfya;  ökspåtsn, 

a  i  tally  v  nästan  a»  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  ^  öppet  i. 


XIII.  1 


GÅTOR. 


39 


?9  h  %  ^^^  ^y  ^y  ^j  ^j  ^  »tjocka»;  ?,  n,  ^  muljerado;  S,  cf,  ^  tonlosa. 


Vad  du  vill  bällre  ba  otav  en 
br&nnstekt  orm  eller  od  sol- 
bakad  kaka? 

Vad  da  vill  hällre  ba  utav  en 
stngnskitare  eller  en  bänk- 
rackare? 


$tå}Jft  orm  hal  ^  s^lbéko  kåk? 
—  wrfij;  Jfturtusa. 

Jf&^dtu  vihal  h^^  to-n  stiugtU'  ^^ 
§itar  hal  i^m^iäy^åkal?  — 
sn^ar;  båy^råkai. 

243 


LaBres 

lutsris 

vägvis 

vkigvis 

snorhns 

sno^rhuis 

skedblök 

?åibléifi 

krokhals 

krifkhd^ 

trångbröst 

trägbrést 

roatvåm 

matv&m 

lodenvippa 

lédtvdp 

lårvång 

lo^^rvd^ 

knäbång 

iyebdf 

pilstång 

plhtd^ 

hälbång 

hlm^ 

tå 

töo 

tillifot  i  min  gode. 

tihfét  t  tmg^gifda 

dåf}  göhiam^blés-ii-a  so  hé^f  man  da  va-g^géuty^.n-fåns-brör  244 
o  i  fbwgla  säqudssnj  då  blés-a  so  påSy  at  ^  Sa  vi  bara  so  w  at 
strapam^J)q"^ta^at  vätm. 

Den  gången  blåste  inte  det  så  hårt,  men  det  var  en  gång 
han  Jöns  bror  oek  jag  i%glade  Segelsjön,  då  blåste  det  så  pass, 
att  det  var  bara  så  att  strippen^  båtade  efter  vattnet. 


^)  stråp   v.  gå  pä  vågornas  toppar  (oiu  båt). 


Par  Bengtsson. 


Sv.  landsm.  XII  i.  t. 


Äventyr. 

(rabbeii  ock  kåringeii  som  bytte  arbete. 

245  da  va-y^gtUby  som  ältia  tyij^t,  aJ^J^är^ga-si  drög-i-håp 
80  lUn  öst  o  smör  om  sbmoran,  so  f ån-dam  po  di,  at^äam 
slftul  ta  hy)l  ärhén:  J fånga  sJfml  gof  po  myra,  o  gtU^an 
sJfUil  sto^  }'hå}m. 

so  sJfiul-n-no  tajforo  östn  omn>-d4n.  nor^an^a  lati 
iphsn^  ti  m^jilka  o^da^a  spry/^fjp^,  so  t^-n-to  gr^ta  o  §lo 
åXt  %-h6p^ditpo  hipla  o  m&ml^  han  s^ml  fö^-sa-n  st^r^n 
6st.  man  so  rämla-a  höi  åXt  i-höp,  so  stäXt-ii-ta  o  slftuj^ 
Jpin.  da  sJftul-h-no  voro  fo^iJfh.  han  sfftuUit^goo-fro  /fiy- 
Jfé/n,  tutans. an  to  o  l^-a  1%^%  miis^  o  har-méi-sa^  nordan 
sJjud  dit%  bå^^an  o  ta  våtna.  no-fi  w  §Jjwl  Itut-sa  né  o  ta 
våtna,  so  rån  ål  rtpiimaw*  ^ framom  hrngtu  o  m  båjfan. 

so  våt'Vv  -  forfåd,  so  plj-an  ha%m  o  sJfml  ta  böko. 
norskan  hä-da  bbko  fbstköko,  so  tåyt-if:  i  ska  spriy  diti 
brnra^  o  té-nia^i  f^åislfst^ff  o  öto-öp ^an-Mån  koko.  nordan 
wO  ti)t^né  flå}§lfst^ffa,  so  la-n-a  dttpo  dé^t^^p^n^  o  tö-sa^^^ 
fét  o  slfud  tå^4i  hta  ål  o  ta-^méi-sa  in.  nor  f{&  hyaXt-po 
rån-tt  fåta,  so  köm-a^if  htån  o  sp&nt''  f^äfsjfst^^^a  darpo 
dq§l6lfa^  o  l^  i  språma..  gtUian  &U  o  hmn  m^a,  no^ilam^a 
spraka  »  sttäny  so  trs^fptna  no  gm^an  ma  spr\vi%v)an,  köni-so 
i-hémy,  at  tåpan  ti  ^Ittun  va  öp,  nor^ag^kåm-dit,  so  ha-a 
r&m-m  haila  tmn, 

so  va^-n  roQlétuSy  no-ii^a  haft  so  stör^y^^§k4*  so  kåm 
-n  t'hétuyy  at^an  ha  »  ifta  gboan  darpo  vola^.  so  tåyi-n: 
*   ^^o-fl    fa   o  förvår  ^fi'^}ana  rf,  halas  tso  Jftun-a  bli  noko 

')    Löpet.        -)    Löpt.        ^)    Bärinrättning    att    ha   på  ryggen. 


a  i  tally  v  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ft,  a  öppet  e,  i 


Äventyr. 

dnbbeii  ock  kiringeii  gom  bytte  trboto. 

Det  var  en  gubbe,  som  alltiden  tyckte,  att  käringen  sin  drog  ihop  ^r) 
så   lite   ost   ock   smör   om   somrarna.     Så   fann   de    på   det,    att  de 
skalle  till  att  byta  arbetet:  käringen  skalle  gå  på  myren,  ock  gubben 
skalle  stå  i  bemmet. 

Så  skalle  han  till  att  göra  osten  om  dan.  När  han  hade  låtit 
käsen  ^  atl  mjölken  ock  det  hade  spruckit^  så  tog  han  av  grytan  ock  slog 
allt  ihop  ditpå  hyllan  ock  mente,  han  skalle  få  sig  en  stor  en 
ost.  Men  så  ramlade  det  bort  allt  ihop.  Så  ställde  han  till  ock  skalle 
kärna.  Då  skalle  han  na  vara  försiktig.  Han  skalle  inte  gå  från  kärn- 
karet,  utan  han  tog  ock  la  det  i  en  mes'  ock  bar  med  sig,  när  han 
skalle  diti  bäcken  ock  ta  vattnet.  När  han  skalle  lata  sig  ned  ock  ta 
vattnet,  så  rann  all  rymmen^  framöver  huvudet  ock  nedi  bäcken. 

Så  vart  han  förfärad.  Så  gick  han  hem  ock  skalle  till  att  baka. 
När  hau  hade  då  bakat  fOrstakakan,  så  tänkte  han:  »jag  skall  springa  diti 
buren  ^  oek  ta  mig  ett  fläskstycke  ock  äta  upp  den  här  kakan».  När  han 
hade  tagit  ned  fläskstycket,  så  la  han  det  ditpå  dörrstocken*  ock  tog  sig  ett 
tat  ock  skalle  tappa  i  lite  öl  ock  ta  med  sig  in.  När  ölet  höll  på 
rann  nti  fatet,  så  kom  det  en  hund  ock  spände^  fläskstycket  därpå 
dörrstocken*ock  la  i  språnget.  Gubben  efter,  ock  hunden  undan.  Närde  hade 
språngat  en  stund,  så  tröttnade  nu  gubben  med  springingen,  kom  så 
i  håg,  att  tappen  i  öltunnan  var  uppe.  När  han  kom  dit,  så  hade  det 
ronnit  ur  hela  tunnan. 

Så  vart  han  rådlös,  när  han  hade  haft  så  stor  en  skada.  Så  kom 
han  i  håg,  att  han  hade  en  ko  gående  på  vallen ^  Så  tänkte  han: 
»jag    må  väl  ta  ock  förvara  den  där  ock,  eljes  kunde  det  bli  någon 

*)  Grädden.     ^)  Matboden.     *)  Tröskel d.     ^)  Nappade  åt  sig.     *)  Ängen, 
öppet  i,  0  i  f r.  beau,  O  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  u»  tp  öppet  y^  jr,  a,  9  =  ö. 


42  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 


d  =  df   /  =  g,    1    tonlost    1,   w  =  m,  g   ock  y  =  ng,  Jf  =  tj; 

o2{^^  pö-n.  han  tok  o  Ihft-a  opo  sttUgtUj  fösa  $6  noko^ 
^l^mma  o  ^ytpt  ^Jjny  hd^fim^po  itåny  tråd-so  tämman  na^hnn) 
mtåfl^  o  pjf-so  in  o  J^gyji^temman  i^nt/  fötn^-sih.  da  ty)Jj8 
-fp^voro  orad^,  so  hiålt-nmrpo  J^Qna*  in  om  af  t  an,  no^ 
w  X^hryga  kdm-Mjmf  so  sg^g  Jfma  di-dt&na,  hopa  so  né  to 
sttugmn  o  sjfml  spriy^mQt  Jfiäriyan,  dr^^-so  guiian  opi  mtufi^. 
so  hiåjf-an-no  dérj^tio^l^äriga  köm-hirm, 

pe-båysa. 


[Hot? Alls  kiriag.J 

246  da  va^ff^giUb  o  ^  Jp^t^y,  sow^va^^iéd  ta,  broléfs*  so 
brtujft  åitt  Jfåt^a  voro  tvåt  im^t^^mba-sin.  so  sé  gui^dn: 
ma,  sjfa^ini  asta  ta  brbléfs,  man  da  ^4  ip^T^MO,:  stq,  skq-i. 
o  so  bar-a^ii-vhg, 

so  korn-dam  po  i  brm.  so  s^mUdam  såt-sa  dér  o  Ifvit^ 
o  da  såt-étam-sa.  man  da  så  guiie,n:  ma  sjfa^ii ^trät-os 
åtat^,  fa-^a  w  då  dåt^-ma  m  ålva,  da  sa  J^r^ga:  brät-ma 
skå'i*    o  so  hräta-a  sa  itatj  o  so  dåUa  iUti. 

so  sJfuil-dam  ta  sämtel-^-hop  foi^a  o  Ikxt-op-a*    man  da 
(%>lia  giUban^  at^dam  slftul  Idj^t  im^t  strétumay  fa-^a  J§änga 
'S^  brtuJft  ältia  voro  tvåi  tmöty  o^da  trtUd-^y  ho^a  ra}§l  imiit 
strétuma.    o^da  f ån-dam-a  dar>  ^tji^an  fo^a  opfar. 

pe-båysa. 


(rod  dag  —  yxskaft. 

247  da  va-n  hår,^§oni  brmjft  for  o  om^&nfn^bön'^.    so^a  bön 

ve^>  dév,  modo^aw^va  böi.    so  nor  håfi  mot^bötij  so  så-n: 

—  go-dag! 

—  »  tpljskåft. 

>)  Skorstenen.       -)  Benet.      ^)  Trjgg.      *)  Pysslade.      ^)  Böja 


a   i  tall,   r>   nästan  a,   a  i   tal,   a  mell.   a  ock   ä,   a  öppet  e,  » 


XIII.  1  ÄVBNTyR.  48 

ty   ^9  9i   h  *l  ^^  ^f  ^9  ^»  ^>  ^  »tjocka»;  ty  W,  ^  mujjerade;  t,  dt,  ^  tonlosa. 

olycka  pi  bänne.  Han  tog  ock  lyfte  bänne  nppi  stugan^  tog  sig  sä  nfigra 
töiuniar  ock  koöt  ikriog  halsen  på  kon,  trädde  så  tömmarna  nedgenom 
moren^  ock  gick  så  in  ock  knöt  tömmarna  ikring  foten*  sin.  Då  tycktes 
han  vara  orädd'.  Så  höll  han'  på  tjonade*  inne  om  afton.  När 
käringen  kom  bem^  så  såg  kon  det  där,  hoppade  så  ned  av 
stngnn  ock  sknlle  springa  mot  käringen,  drog  så  gubben  nppi  mnren*. 
Så  hängde  han  nu  där,  när  käringen  kom  hem. 

Pär  Bengtsion. 


[Hot? Alls  kiriag.] 

Det  var  en  gubbe  ock  en  käring,  som  vart  bedda  till  bröllops.    8å  240 
brukte   alltid   käringen  vara  tvärt  emot  gubben  sin.    Så  sa  gubben: 
»vi  skall  inte  åstad  till  bröllops».  Men  då  sa  käringen:  »åstad  skall  jag». 
Ock  sä  bar  det  i  väg. 

Så  kom  de  på  en  bro.  Så  sknlle  de  sätta  sig  där  ock  vila, 
ock  då  satte  de  sig.  Men  då  sa  gubben:  »vi  skall  inte  brätta  oss 
åtefter^,  för  det  då  dätter*  vi  nedi  älven».  Då  sa  kåringen:  »brätta  mig 
skall  jag».    Ock  så  brättade  hon  sig  åtefter,  ock  så  datt  hon  nti. 

Så  sknlle  de  till  att  samla  ihop  folket  ock  leta  upp  hanne.  Men  då 
ville  gubben,  att  de  skulle  leta  emot  strömmen,  för  det  käringen 
sin  brnkte  alltiden  vara  tvärt  emot,  ock  då  trodde  han,  hon  hade  rest  emot 
strömmen.    Ock  då  fann  de  hanne  däri  sjunde  forsen  uppför. 

Pär  Bengtsson. 


tiod  dag  —  yxskaft. 

Det  var  en  härre,  som  brukte  fara  om  en  bonde ^.   Så  hade  bonden  247 
vordit  döv,  medan  han  var  borta.  Så  när  härrn  mötte  bonden,  så  sa  han: 

—  God  dag! 

—  Ett  yxskaft. 

088  bakåt.     *)  Faller.     ^)  Fara  förbi  där  en  bonde  bodde. 

öppet  i,  Q  1  fr.  beau,  o  t  bo,  e  i  dial.  aova,  ua  norskt  a»  yi  öppet  y,  0,  &,  «  =  ö. 


( 


44  WALTMAN,    LIBMÅL.  XIII.  1 

^  =  d,   ^  =  g,    jt    tonlort   1,  ff;  =  m,  g  ock  5  =  ng,  }§  =  tj; 

—  »  mém,  äta  a  ^tafo^V 

—  optiufi  ^Jfvåstn, 

—  kan  d»g^fcö*wft*  iag-Ä  m»^  wdf? 

—  ho  stö^  po  ståla  o  a  fqlddyar^, 

—  an  dm  läipiga  da? 

—  ho   lig  opi  mblom^-hian  o  a  spr^^ph  %  böo  ånom; 
^1J&n^^  ver^-pO'ny  aada  ääij  va-pé-n  ^fyél. 

—  »  måm^  diu  a  t^kot. 

—  o,  da^a  »  halvmil  opo  båkan,  o  s&da  hal-a-åt^. 

gmmbor-gomo. 


Bonden  ock  doktorn. 

24^  rfft  vQ-n^^hån,  sow^va  5in?*  po-n  doktar.    so  våst^n-no 

ini,  ^Alas>.an  s^ml  årgas"^  mi-n^  so^aw^^fi^-an  räteda  sini 
pé-sa,  man  so  jiJf-an  dttåt-om^af^^gétuij  o  séi  po  dt^Man 
visa: 

—  dtu  f6^^-nO'fl'Vt  höo  noko  ro^  fei^ipåriyan-m'hh?  ho  a 
bta  §iu^. 

—  J^a^da^é  sow^fkjhn  da?  s&]t  döktan. 

—  o,  t  vMt'nO'%t  so  véi^  Ifa^da^é  sow^fk}l-n;  ho  a-no 
bta  skrgpot^. 

so  sé>  döktari: 

—  A>-a  hprny? 

—  IQ,  ha  int-a  håft^di,  so  töl-i-no  mt^a  tia  hål  då, 

—  kan-a  §it^da? 

—  J&n  som  kaw^^forhjfé-n  da? 

da  vat>.döktafi>.§o  sintj  Aan  tok  o  kåsta-4ut^tön. 

ffonaS'lå§a. 

>)  Tokig.     2)  Hustru.    »Harm»  talar  norskt  riksspråk.     *)  Föl- 
7)  Retas.     »)  Kunde.     »)  Skral. 


a  i  taU|  v  nästan  a,  a  i  tal*  a  inell.  a  opk  ft,  a  öppet  e,  ^ 


XIII.  1  ävbntYh.  46 

Ii   4.7  ?7  Z»  K  ^^  ^9  ^»  *>  h  tv  »tjocka»;  ?,  n,  ^  muljerade;  8,  (f,  ^  lönlösa. 

—  Jag  menar,  da  är  tnllot'. 

—  Uppunder  kvisten. 

—  Kan  din  kona^  laga  mig  mat? 

—  Hon  står  på  stallet  ock  är  fOldiger^ 

—  Än  din  legopiga  då? 

--  Hon  ligger  nppi  mälarna*  bär  ook  är  eprncken  i  båda  ändarna; 
ingen  har  varit  på  bänne,  sedan  härrn  var  på  hanne  iQol. 

—  Jag  menar,  dn  är  tokot. 

—  A,  det  är  en  halymil  oppå  backen,  ock  sedan  ballar  det  efter^ 

6annboi]g-GadiDor. 


Bonden  ock  dokton. 

Det  var  en  bonde,  som  var  siut*  på  en  doktor.    Så  visste  han  nu  34ö 
inte,  hnrledes  ban  sknlle  ärgas^  med  honom,  så  han  fick  honom  rätteligt 
sint*  på  sig.   Men  så  gick  ban  ditåt  honom  en  gång  ock  säger  på  det  här 
viset: 

—  Dn  fuDge*  na*  väl  inte  ha  någon  råd  för  käringen  min?   Hon  är 
lite  sjuk. 

—  Vad  det  är  som  felar  bänne  då?  säger  doktorn. 

—  Å,  jag  vet  nu  inte  så  väl,  vad  det  är  som  felar  bänne;  hon  är  nu 
lite  skrapot'. 

Så  säger  doktorn: 

—  Har  hon  öppning? 

—  Ja,badeintehonbaftdet,såtordejagnuintehatagithänDebäIlerdå. 

—  Kan  hon  skita  då? 

—  Vem  som  kan  fOrbjada  bänne  det? 

Då  vart  doktorn  så  sint,  han  tog  ock  kastade  nt  bonden. 

Jonas  Lanfon. 
stinn    (dräktig   med   föl).       *)   Sandbackarna.       ^)   Sluttar  det  neråt.       ')  Ond. 


öppet  i,  O  i  fr.  beaii*  o  i  bo,  B  i  dial.  eovft»  fu  norskt  u,  jp  öppet  y,  0,  ^^  8  =  ö. 


46  WALTMAN,   LIBMÅL.  XIII.  1 

d  =  d«  /  =  g,   X   tonlost   1,  M7  =  m,  i;  ock  j;  =  ng»  //  =  tj ; 


KTimoniA  med  biten. 

2i9         da  t;a  ^^  ^t;inay  som  sät-sa  mit  ^varäf^a^^t^  bg^ta  o  röd, 

o   §0   da  jiff-tt  s.  iö^tn   noko.     so   vai-dlam-no    bryjä  to^di- 

djåm,  dam  köip-no  iyaw^véyy' 

so   tayUdam   tut^dé^  at^dam  sJfud  ta-6p  nygia^;  dam 

måmlj^da  va  so  bö^t^>.va  vlnhat    o  §e  ^  ^tu^  då  so  saUno 

bo^tif  ta  o  liif\  so  ai  ii  fi^  sfti  o  éps,  o^n-ånra  röd  då. 

da  vå^a  so  böotn  jil^  åt-iam. 

solas  va  dån  go^ota. 

ol-pé§a. 


Bta  som  saknade  knifeii. 

250         da  va  &m\  som  säjcna  ^yiva-stna^  nor^aw^va  mtpo  §éa 
ti-nm^boot. 

so  söoy-an  m  våtna  o  sooy  sJpugan-sih  dér,    so  drhv-n 
ta  o  sp^ia,  fa-^a^an  soog  1ff|ivan'S^hff^^po  ^ébötna. 

ma^da  sdmo>.an  sp^ia,  so  for  Ijrfivan  tu  mtuna  o  m  ^i^n. 

pe-båffsa. 


Den  elake  pojkea. 

251         da  va^jg>.géiup  da  va  ^  Jf^rtff,  som  ha-Hn^péjfJf,  sow^ 
va  noko-hta  trblot\ 

so  slftul-a   ta  o  däy-op-an.     man  so  la  péy/J^an  ta  o 
sprag   tana,   o   mgra   åt.    so   vQ-a-no  sijg  o  v^l%a-%t  ta-^a, 

')  Tappen    i    »Dyggelhålet»    i    bakre    delen    av    båten,    genom 
a    i    tall»    t?  nästan  a,  a  i  tal,   a  oiell.   a  ock  ä»  a  öppet  e,  i 


XIII.  1  ÅVBNTYR.  47 


U   ^9  ff  h  %  ^^  ^y  ^>  ^y  ^)  ^  »^ooka»;  7,  n,  |  muljerade;  S,  (f,  ^  tonlosa. 


KTinaoraå  med  båtea. 

Det  var  två  kvinDor,  som  satte  sig  mot  varandra  nti  båten  ock  rodde,  249 
ock  se  då  gick  inte  båten  något.    Så  vart  de  na  brydda  av  det  där, 
de  kom  na  ingen  våg. 

8å  tänkte  de  at  det,  att  de  skalle  ta  app  nygglan';  de 
mente,  det  var  så  båten  var  »vindtät».  Ock  ser  da,  då  så  satte  na 
båten  till  ock  läkte,  så  att  en  fick  sitta  ock  ösa,  ock  den  andra  rodde  då. 
Då  vart  det  så  båten  gick  åt  dem. 

Således  var  den  gåtan. 

Ola  PansoD. 


Han  tOB  takaade  kalvea. 

Det  var   en,   som   saknade   kniven   siu,  när  ban  var  atpå  sjön  250 
ati  en  båt. 

Så  såg  han  nedi  vattnet  ock  såg  skuggan  sin  där.    Så  drev  ban 
till  ock  spottade,  för  det  han  såg  kniven  sin  på  sjöbottnen. 

Med  det  samma  han  spottade,  så  for  kniven  nr  mannen  ock  nedi  sjön. 

Par  BengtBflOD. 


Dea  elake  pojken. 

Det  var  en  gång  det  var   en  käring,  som  hade  en  pojk,  som  251 
var  något  lite  trollot-. 

Så  skolle  bon  ta  ock  dänga  upp  honom.  Men  så  la  pojken  till  ock 
sprang  andan,  ock  modern  efter.  Så  var  hon  na  seg  ock  ville  inte  ge  sig, 

yilket  vattnet  får  rinna  at,  sedan  båten  dragits  upp  på  land.     ')  Elak. 

öppet  i»  «  i  fr.  beau,  o  i  bo«  e  i  dial.  aova»  ta  norskt  u,  yt  öppet  y,  0^  b,  s  =  ö. 


48  WALTMAK,   LtDMÅL.  XIIL  1 

d  =^  df   ^  =  g,    1    tonlost   1,  n?  =  m,  g  ock  ff  =  ng*  /j^  ==  ^  t 

f&'^&  pép^^atv^fijf-no   bära  nokoy^gah  värn  to  di.    so  tö 

'dam-no-po  trbtut-åvK    so  s^tul-datn  såt-sa  o  ffvih    no^^am 

ha-da  sih^}  sttun,  so  sa  péy}Jpe,n:  na,  me,  vål^-fel  öp  o  ta 

^^ån,  mör! 

pe-bdysa. 


Hur  JåmtlåBdlBgeft  tok  ntai. 

25 i         da   va-g^gémij   da,'va'n  lämtldnif)   o^ri   b^armanldnifi, 

som  sifwl  sät-låg^  o  sta  o  f&sJf, 

man  so  ttla  om  morgon  so  råf^l  bg&rmanldmy&n  t&  o 

vlh   nåtom.    so   fhJ^-an,.an  o^L    so  stiUft-n-an  t%  böksa,  so 

ml  jåmtldmyan   sljud  fo  ^oo-n.    man  da  tok  o^  o  Tp'ow. 

?m  rstuva.    so  mot  b^e/rmanléfs^%ifan  ta  ^étujf*  om  tålp.    nor 

tämtlåntyan  köm-dity  so  f^lf-ay^gr&m^  po  at  oon  ha  smipq> 

>m  rétava,  so  to-n  o  drö-fråm-an  hålv^  o  so  tö-n-op  Tjyivan 

o  skar-av-an.  o^då  så^n:  nö  a-a  tamt. 

dérlo  fhJf-an  hiit  %kmtlånvf)an, 

pe-båysa. 


Råven  ock  björnen. 

253  da  va-n  riv,  som  w  a  vBn  asta  tl^p-sa  now  w  fasJj.  so 
lo^g-an  g^ö^t  po-n-dhaw  ^f>§an.  so  köm  bffån  dit  o  spol-n, 
Jfara^an^a  fbi't^^  fi§an.  so  så^n^  han^a  dfla'''n  tu  ^ra.  so 
vilyx  bjfénj^an  sljtul  Uv^^My  g>.ö^(el  fi^an,  ta  so  räf^l- 
-^am^-td^-y^^åly  no^ila  va  råtala  käXt.  so  sa  revan:  dm 
ska  sat  römpa-d^  n$  dt-hian  hela  o  s^^  äldalas  %'m4k^  ta 

1)  Började    de    tröttoa.       '^)    Måste.       ')  Slå  sig  tillsaromaoa. 
a   i   tall,   v  näatan  a,  a  i  tal»  a  mel),  a  ock  ä,  a  5ppet  e»  » 


XIIL  1  ÄVENTYR*  49 

tj   4,f  9}   h  %  ^^  ^  ^?  ^}  h  ^  »tjocka»;  t^  fij  §  moljerftde;  S,  dt,  ^  tonlöaa. 

för  det  pojken  .fiek  nn  bara  någon  galen  vana  av  det.  Så  tog 
de  nu  på  tröt  av^  Så  skulle  de  sätta  sig  ock  vila.  När  de 
hade  då  setat  en  stund,  så  sa  pojken:  »näj,  vi  varder^  väl  upp  ock  till 
igän,  mor!» 

Pär  BejigtMon. 


Hir  Jåmtlåndingon  tck  namn. 

Det  var  en  gång  det  var  en  jämtländing  ock  en  ångernianländing,  ^2 
tsom  skulle  sätta  lag'  ock  åstad  ock  fiska. 

Men  så  tidigt  om  morgonen  så  reste  ångermanländingen  till  att 
vittja  näten.  Så  fick  han  en  ål.  Så  stoppade  han  honom  i  byxoma,  så 
inte  jämtländingen  skulle  få  se  honom.  Men  då  tog  ålen  ock  kröp 
in  i  röven.  Så  måtte  ångermanländingen  till  att  köka*  om  jälp.  När 
jUmtländingen  kom  dit,  så  fick  han  gren'  på  att  ålen  hade  smugit 
in  i  röven.  Så  tog  han  ock  drog  fram  honom  halv, ock såtogbanuppkniven 
ock  skar  av  honom,  ock  då  sa  han:  »nu  är  det  jämt.» 

Därutav  fick  han  heta  jämtländingen. 

Par  Bengtiion. 


Råven  ook  bJ5nen. 

Det  var  en  räv,  som  hade  varit  åstad  tagit  sig  någon  fisk.  Så  253 
låg  han  ock  åt  på  den  där  fisken.  Så  kom  björnen  dit  ock  sporde  honom, 
var  han  hade  fått  uti  ^  fisken.  Så  sa  han,  han  hade  ånglat?  den  ur  sjön.  Så 
ville  björnen,  han  skulle  lära  sig  att  ångla  fisken.  Ja,  så  reste 
de  tilP  en  kväll,  när  det  var  rätteligt  kallt.  Så  sa  räven:  »du 
skall  sätta  rnmpan  din  nedi  det  här  hålet  ock  sitta  alldeles  i  mak'  till 

^)  Ropa.     *)  Reda.     •)  Fått  fatt  i.     ')  Metat.     •)  Gav  sig  åstad.     »)  Stilla, 
öppet  i,  g  i  fr.  beau,  O  i  bo«  e  i  dial.  sova,  m  norskt  u«  ip  öppet  y,  0,  <»,  ^  =  ö. 


50  WALTITAN,    LIDMÄL.  XIII.  1 

d  =  d,   <^  =  g»    X   tonlöst   1,  n?  =  m»  g  ock  i;  =  ng,  ff  =  Ig; 

morgona;  o  so  ska-dm  dräpta,  o  ryf^p.    o  bffén^ff^l-no  ^  dk, 

man   da^a  råmpa   frhs^fåst,  so^an  §lhUa  t6-s&.    dérfar 

hi-iji^tfén  nolco  rdmp. 

$0   vai-n   sint^  po   rév&n   o   rå}^l-la  o  slftul  tå-n.    so 

sprag  r^v&n  mna,  o  byién  åt   man  so  tö-nm-po  vai  fe^-^ryy 

at  réva\    so  språj^-n  ptum^i  granrot  o  y^mt-sa.    so  kom 

hyién  o  batt  h  ftjtif-ans.    so  sq  råvan:  ho-hå,  no  b&xUn  h 

rota  o  måml^^äa  va  föti},   so  §låft>.by[én  fota  o  spänt-tt  röta. 

so  språf  r^van  siWs^vi}}', 

pe-båffsa. 


254  rivan >. a  vari  stå  im^f  måsttu  o  fot  tqk  i^n  smb^ål^  o 
kt>,  o^da  no>.^i  va  ^6%>.§o  ha-w-f]  fih^  o  so  sd^g^.di-dfét^a 
^ét*  ^  at^djféiiaf  so  håw^frq^ga  révatf^,  Jfvalas^da  va  vöh, 
han  §å}(t  so  ^vit 

jf40y  so  sii  revan  at  w  Syé^a,  han  sjftul  låg^sa  >  s^gan^^r 
båh^in  o  stafff-sa^  so-larj^  §iti^  håi^  6  vaii  Jfvjt 
o  dérfas.^0  lig-no  bffén  »  sg^an^båka  o  st^xt* 

o]-pé§a. 


lån  80B  stoppade  fålen  in  i  mårren. 

255  da  va-g^gétur/  >  hA^po  plifpå.    nor  »wa  pléffä  »  sUiin 

då,  so  la  mara  sa  ta  o  fglo. 

kom-so-n  litn,  t^us^n  ^ tv  ^  folo,  fa-^a^^aw^va  fjfo^n^däga 
fa-lila,    tä-yta^  so  tö-i  o  sttUft  folon  im  mara  iiån. 

no^(la^a   vhri^w^fyö^n^daya   då,  so  folo-a  so  stored 

våka-ri  fölo, 

ffonas-lå^a. 


')  Ond.       ^)  D.    v.    8.    björnen    var   i   färd   med  att  hinna  upp 


a  i  tall»  p  nfistas  a,  a  i  tal«  a  mell.  a  ock  a,  a  öppet  e,  » 


XIII.  1  ÄVENTYR.  51 


ty    iy  ?y  h  %  ^^  ^*  ^i  ^>    ^7  ^  »tjocka»;  f,  n,  §  iiiuljerade;  8,  äy  ^  tonlÖBn. 

morgonen;  ock  sft  gkall  da  dra  till  ock  rycka.  Ock  björnen  gjorde  nu  det, 
men  då  hade  rninpan  frusit  fast,  så  han  slet  hanne  ntav  sig.  Därför 
har  inte  björnen  någon  rumpa. 

Så  vart  han  sint'  på  räven  ock  reste  till  ock  skalle  ta  honom.  Så 
sprang  räven  undan,  ock  björnen  efter.  Men  så  tog  han  på  vart  för  dryg 
iht  räven  ^.  Så  sprang  han  nnder  en  granrot  ock  gömde  sig.  Så  kom 
björnen  ock  bet  uti  foten  hans.  Så  sa  räven:  ho-hö,  nu  bet  han  uti 
roten  ock  mente,  det  var  foten.  Såsläppte  björnen  foten  ockspändeati  roten. 

Så  sprang  räven  sin  väg. 

P&r  BengtMon. 


Räven  hade  varit  stad  ini  en  matstuga  ock  fått  tag  i  en  smördall'  ock  254 
ätit.  Ock  då  när  det  var  gjort,  så  hade  han  väl  skitit,  ock  så  såg  det  där 
rart*  ut  åt  björnen,  så  han  frågade  räven,  hurledes  det  var  vordet, 
han  sket  så  vitt. 

Jo,   så  säger  räven  åt  björnen,  han  skulle  lägga  sig  i  solsken- 
backen ock  steka  sig,  så  länge  ^  skiten  hans  ock  vart  vit. 

Ock  därför  så  ligger  nu  björnen  i  solskenbacken  ock  steker. 

Ola  Pinson. 


Han  tsB  ttsppads  f&lea  In  I  airrea. 

Det  var  en  gång  jag  höll  på  plöjde.    När  jag  hade  plöjt  en  stund  255 
4lå,  så  la  märren  sig  till  ock  fålade. 

Kom   så   en   liten,  tussig  en  fåle,  för  det  han  var  fjorton  dagar 
för  tidigt.    Ja-gud,  så  tog  jag  ock  stoppade  fålen  in  i  märren  igän. 

När  det  hade  varit  en  Qorton  dagar  då,  så  fålade  hon  så  stor  en 
vacker  en  fåle. 

Jonai  Lanson. 
räven.     ')  Sinorbytta.     ^)  Besynnerligt.     *)  Till  dees. 


öppet  i,  tf  i  f r.  beau«  O  i  bo»  e  i  dial.  sova»  tu  norskt  u,  fp  öppet  y,  0^  By  8  =  ö. 


52  WALTMAK,    IIDMÅL.  XIII.  t 

^  =  d,   ^  =  gt   2    toDlöBt   1,  It;  =Mii,  g   ock  9  =  ngr  //  =  tj; 


v  i 


Haft  som  tsk&dé  tå  brå. 


256  da  vas^if^gthh,  stm  håht  låii-hånsa  t  lä^séh,  sow^fBlåd' 

•^dmöii.  o  som  ^  Zåfi-tut  hråJ^Mi,  so  båxt-a  U-w>.fi$^,  o 
viHiati  fér^§o  hviog-^  Ä^?ä  pa  isn,  o  so  för  hbtugfjpffsa  to  " 
skäfh  o  ni  hél&.  o^da  ha  kröjfaw^fän  iffo^mf)  ^l^sémya,  o 
so^a  fi^ams^hah  tt  kröjpan.  o  so  stii  da-n^^lör^ti^löl  botpn- 
divan;  o  nor  i  ry^t^dåy  so  for  yjjfsa  o  fi§an  op^>.}  rép^, 
som  sqt  oph  tölUy  o  da  lo-no  yjJ^sa  ihél  réy/a^  o  so  dåt^äi- 
'dfåna  n&po-n  horo,  som  löog  wääjw*  tölaj  o  lo  ihél  hån, 
o  so  sparka  hån  ta  6o^*  storhå^ttnåla^-mi,  som^a  Ifhmi-ho^ 

^^ömofi  fé^' 

yonas-lå^a. 


Om  pråster. 

257  da  va-Hm^pråst,  som^a  ålti^da  ta  vis,  at  no^^a  va%^ 

^dmoii,^§o  hrtujft-w^fbro  |o  setal^ån^om  o  tig  aJ^J§ésmtusn^, 

no^^a  vät^då  tinsmorhdha''  o  Jpån^an  sJftul  fram  o  hatål^ 

^Hnsmora  Owd^M,  so  élfUél  pråstn  tåk  fpärigom,  no-ti  köm 

po  prådiJfstoPi.    so  sårn: 

j   mo-no    tåk   ål   héda^Jpirigom  far  mmsiti,  o  ål  måst 
^n-kan,  som^a  steSt  mtusa. 


258  SO  va-a-n  änan„^^pråst,  som  hrtuTjt  foro  o  sät-tut  sn^r^h^ 
po  sk^gtråktoniy  som  héml  ^  d^-åna  ^  la,  so  vais^ténan^^lax 
-  di'd}am.    so  vå-dam-sta  tö  fi§an  m  ^éa  o  sät-t^  snonn-hans. 

')  Meta.      2)   BredTid.     ^)  Tjäderhöna.     *)  Nedanför.     *)  Stora 


a   i    tall,   V  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  &  öppet  et  t 


XIII.  1  ÄVCNTYE.  53 

/»  4.9  ^9  If  %  ^^  ^7  ^»  ^1  h   ^  »tjocka»;   t,  n,  §  muljerade;  t,  Sy  ^  tonlosa. 


Haft  ten  tskåde  sa  bra. 

Det  yar  en  gubbe,  som  hette  Jan  Hansson  i  Långsele,  tom  förtäljde  256 
en  slik  historia: 

Det  var  en  gång  jag  skalle  nt  i  älven  här  ock  ångla^  den  ena 
sommarn.  Ock  som  jag  släppte  ut  kroken,  så  bet  det  uti  en  fisk.  Ock 
vintern  förr,  så  högg  jag  hålet  på  isen,  ock  så  for  huggyxan  utav 
skaftet  ock  nedi  hålet.  Ock  då  hade  kroken  farit  genom  yxögat,  ock 
si  hade  fisken  bitit  uti  kroken.  Ock  så  stod  där  en  stor  en  tall  bortsidan' 
älven;  ock  när  jag  ryckte  då,  så  for  yxan  ock  fisken  upp  i  en  rö', 
som  satt  nppi  tallen,  ock  då  stög  nn  yxan  ijäl  rön,  ock  så  datt  det 
där  ned  på  en  hare,  som  låg  nedsidan^  tallen,  ock  slog  ijäl  honom, 
ock  så  sparkade  han  till  borti  storhästbjällan^  min,  som  hade  kommit  bort 
sommarn  fbrr. 

JonåB  Larsson. 


Om  pråster. 

Det  var  en  präst,  som  hade  alltid  det  till  vis,  att  när  det  vart  som-  257 
maren,  så  bräkte  han  fara  hos  säterkäringarna  ock  tigga  efter  käsmnsen*. 
När  det  vart  då  tiondesmörhälgen^  ock  käringarna  skulle  fram  ock  betala 
tiondesmöret  ock  osten,  sä  skulle  prästen  tacka  käringarna,  när  han  kom 
på  predikstolen.    Så  sa  han: 

>Jag  må  nu  tacka  alla  bederskäringarna  (6v  muserna,  ock  allra  mast 
hanne  Karin,  som  hade  största  musen.)? 


Så  var  det  en  annan  präst,  som  brukte  fara  ock  sätta  ut  snorerua^  258 
på  skogtrakterna,  som  hörde  de  andra  till.   Så  vart  bönderna  leda  (på) 
det  där.    Så  var  de  stad  tog  fisken  ur  sjön  ock  satte  uti  saorerna  hans. 

hästskaUao.     ')  Färsk,  ej  prassad  ost.     ^)  I  mitten  av  september.     *)  Snarorna, 
öppet  i,  tf  i  f r.  beau,,  o  i  bo»  e  i  dial.  sova»  tu  norskt  u,  p  öppet  y,  0,.9,'tf  =  ö. 


54  WALTM AN,    LIDMÅL.  X  III.  1 


ö  =  d,  ^  =  g,  X  tonlöet  1,  w  =  m,  g  ock  9  =  ng,  //  =  tj; 

då  vat  prdstw^ferfåé-^^o^dk-di&m.    nor^ajf^^köm  po  prkd^Jj- 

stQfSs.&'g^gtmfi  o  sjfiul  t&  b4f  so  s&i-n: 

>a  ^  diu  g^da  gtud,  dtu  a  mi%g  w  an», «.  heiséneila  gtudy  som 

té  fi^an  tu  §é^  o  lit^  U  snörm  at  fniiy, 

pe-håysa^ 


^9  om  siU^dån  so  pr&dika  pråsti}  po  prå^^^stQ^a;  so  séjt-n 
>  prii4i$e,n:  om  nokon^^lé-da  pos^da-ifn  J^bimaj  so  snut- 
ti^  da-ånra  6! 

Qia^  hlbkari  haf^^ga  åkt  po  w  d>-d»&t^a,  hån,  so  pJf-no 
ft^^åfjthy&n  tu  J^ä^an,  o  klbkan  o  pråstt}  stana  in,  dam.  so 
s&^  klbkati  at  pråsta: 

hål'dm  at^  som  dtu^t  pradika  %-dåy? 

ié,  ^a  prdsti},  da  tftr-j. 

Xa  so  drijv  klökan  ^  l&  o  gl^-nm  w  po  da-im  Jfinb^ma. 

då   vai  prdsti}  sint,  so  §[0  han  istån^,    da  vai-a  son 

bfular  opi  Jfä^an,  so  sjftuj  w  ^pä^våktati  asta  ^o^^-åt,  Ija  w  da 

va  som  btUlra  op^  J^h^an,  o^da  dro  hån  ^%åf^  JpärJfdéra  o 

språg   op^  klbkan^  o  nj?,  so  köm  fo^åmln/an  dit  o  trmä, 

at  §éla  nd^faw^va  op^  Jfä^an. 

ol'pé§a. 


260  da  va-no  >  skmar>.lin-h%anj  da  va  ^  n^^  JP*'^^  ^öw  w  va 

so  sno^ly  at^an  smöt  for  %  galom  o  tåg  måtn  to  J^an^om, 
so  köm-ann  ^  po  i  rdm,  dar  a  w  dam  håXt-po  y^t  pé?0"  so 
bå-n  Jpängaf  ho  sjftul  la-sa  hta  p^§^  o  da  Iq^vo-a-mt^^bara 
ast  ^  o  va  fa^'h.  man  so  ga-n-sa-it  sttuna  ta  bi,  so-låtj^  w  o 
va  kifka,  so  lo^vo  J^år^a  mt,  at  ^  o  sj^ml  boro  p0§a  dttåt 
•om,  ast^o  va  go^^lan'^.  man  so  våi-a  so  samt  om  ^våln,  ho 
sjftul  spår  ^  la  mörgona, 

*)  Slåpper.  2)  Vänd  till.         »)  Följer  du  efter.         *)  IgÄn. 

a   i   tall,  n  nästan  a,  a  i  tal,  a  mcll.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  t 


XIII.  1  ÄVENTYR.  66 

£>   4>  ?i   h  *l  ^^  ^7  ^j  ^7  h  ^  »tjocka»;  ?,  n,  ^  muljerade;  8,  ét,  ^  tonlosa. 

Då   Fart  prästen   förfärad   utav   det  där.    När  han  kom  på  predik- 
stolen en  gång  ock  skulle  till  att  be,  så  säger  han: 

»Ja    dn    gode    gnd,    dn    är    mig    en    besynnerlig    gud,    som 
tar  fisken  nr  sjön  ock  låter'  uti  snorerna  åt  mig.» 

PSr  BengtMon. 


Om  söndan  så  predikade  prästen  på  predikstolen;  så  säger  han  259 
i    predikan:    »Om    någon    slår    dig    på    det  %ena  kindbenet,   så  sno 
tilP  det  andra  ock!» 

Åja,  klockarn  han  gav  akt  på  det  där,  han.  Så  gick  nn 
församlingen  nr  kyrkan,  ock  klockarn  ock  prästen  stannade  inne  de. 
Så  säger  klockarn  åt  prästen: 

»Håller  du  efter'  som  dn  har  predikat  i  dag?» 

»Ja»,  sa  prästen,  »det  gör  jag». 

Ja  så  drcT  klockarn  till  ock  slog  honom  på  det  ena  kindbenet. 

Då  vart  prästen  sint,  så  slog  han  i  staden^.  Då  yart  det  sådant 
bnller  nppi  kyrkan,  så  sknlle  kyrkvaktarn  åstad  se  åt,  vad  det 
var  som  bullrade  nppi  kyrkan,  ock  då  drog  han  igän  kyrkdörren  ock 
sprang  nppi  klockorna^  ock  ringde,  så  kom  församlingen  dit  ock  trodde, 
att  själve  näcken  var  nppi  kyrkan. 

Ola  Pänson. 


Det  var  nn  i  senare  tiden  här,  det  var  en  präst,  som  var  260 
så  snål,  att  han  smått  for  i  gårdarna  ock  tiggde  maten  av  käringarna. 
Så  kom  han  på  ett  rnm,  där  de  höll  på  gjorde  pölsan.  Så 
bad  han  käringen,  hon  sknlle  ge  sig  lite  pölsa,  ock  det  lovade  hon  ut,  bara 
äst  hon  var  färdig.  Men  så  gav  han  sig  inte  stunden  att  bida,  så  länge' 
hon  var  kokad.  Så  lovade  käringen  ut,  att  hon  skulle  bära  pölsan  ditåt 
honoro,  äst  hon  var  gålig^.  Men  så  vart  det  så  sent  om  kvällen,  hon 
skulle  spara  till  morgonen. 

^)  Upptill  klockorna.     *)  Till  dees.     ^)  När  hon  var  färdig. 

öppet  i,  «  =  f r.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  m  norskt  u,  fp  öppet  y,  0,  9,  ér  =  ö. 
Sv.  landsm.  XIII.  1.  4 


56  WALTMAN,    LIBMÅL.  XIJI.  1 

3  =  d,  ^  =  g,  X  tonlöst  1,  w  =  m,  g  ock  y  =  ng,  /^  =  tj ; 

om  morgon  råi^l^a-no  ti  ma  pé?Uj  ^^J^-^^  P^ästn,  nor 
w  an  sTjtul  göo  opi  J^ä§a.    so  ion-^mét  pQ^lwhom  ^  o  stmft- 

so  hå-n  w  n  htif  htun  mé'S&,  nor  w  an  hä-da  göt  i  hta 
styi^pt  so  spånt^  htun  h  km  to  péit^iom  o  dr  (i  iu  löman  o 
språg  ta  sköks  ma.  nor>.ag^köm  op%  Jpä^as^då,  pråsti},  so 
SQ9g  klokari,  at  p^§a  stö  m  löman.  so  jtjf  han  dit  o  sJftul 
stmp-né  pi^ltUb&n.  man  da  måmi  pråstn,  at  htun  va  dér 
nåi^  o  sJftul  tå  w  n'åi%ar  pi^^ltuban,  da  dr&hv  hån  ta  o  §lö 
atsi^-sa^^  §lö  so  ^m^lta  fftrom^  po  klökaray  so  hån  mot 
ta  håy/^. 

pe-hårfsa, 

*)  Korvbitarna.  *)  Fickan.  ^)  Nappade  tag. 


XIII.  1  ÄVENTYR.  67 

tf    4,9  ?f  h  V,  ^^  ^y  ^f  ^>  ^y  ^  »tjocka»;  f,  n,  ^  rauljerade;  &,  cf,  ^  tonlosa. 

Om  morgODen  reate  bon  na  till  med  pölsan,  råkte  sä  prästen,  när 
ban  skulle  gå  appi  kyrkan.  Så  tog  ban  emot  pOlsstnbbarna  >  ock  stop- 
pade dem  nedi  lamman  2. 

Så  hade  han  en  liten  hand  med  sig.  När  ban  hade  då  gått  ett  litet 
stycke,  så  spände'  handen  ati  en  av  pölsstabbarna  ock  drog  ar  lamman  ock 
sprang  till  skogs  med.  När  ban  kom  appi  kyrkan  då,  prästen,  så 
såg  klockaren,  att  pölsan  stod  ar  lamman.  Så  gick  han  dit  ock  skalle 
stoppa  ned  pölsstabben.  Hen  då  mente  prästen,  att  handen  var  där 
igän  ock  skalle  ta  den  andra  pölsstabben.  Då  drev  han  till  ock  slog 
åtsidan  sig*,  slog  så  emellan  fötterna^  på  klockaren,  så  ban  måtte 
till  att  boja*. 

Par  BeDgtaion. 
*)  Slog  ät  ddan  (av  sig).         ^)  BoDen.         ^)  Ropa. 


( 


Legender. 

Yår  Hårre  ock  4e  båda  kåringåna. 

261  da   va-g^gviuf/   vor  håra  kom-in  §o  ^  rVljmansJfån^^o 

viha  lo^n-hms,  man  da  ft^-an-iL  so  plj-an  dU^-n  åna  ^ 
^§tiuqm  d\tat  %  hiUsmansJpån^^o  sp^l-åt^  om^an  sJftul  fo  Vq^h- 
htus^dér,  o^da  fi^-an,  than^o  så^  ho^a  Utn  mat;  man^o 
måmi,^dam  låvd-fal  i^m  nåta. 

om  morgon  sp^l-n-a,  Jfa  ^  o  slftul  h^^  fa  w  lb^må%^ia. 
so  sa-a,  ho  vlUa-it  höo  noko,  so  såx-n:  dm  fé^mt  nokg^åna, 
aw^fost  ärbé  dm  tar.^^a  ska  bh  dry^l,  so  hq-a  nokor  ^vs 
ma  vbmol^  som^o  räf§l'la^g  mogla-op '.  so  fik-a  stqg  o  mögl 
vbmola  hijla^dån. 

nor  riT)mansJ}år%^a  sögg  di-dfana^  sow^vå  both-n  äna^ 
w  glmqmn^  at  arbé-hana  vai  ^  §o  dryJ^i,  so  &g-a,  Ä^-(J,  vor 
håra,  at  ärbé  håna  o^sljml  bh  dripjft^^da  föst  ^  o  yét,  o^da 
lovo-n  tut.  so  tåyt-a,  ho  sjfml  asta  råjftn-op  pånigan-sih. 
nor  w  o  rå}^l'la  o  jijf  w  dfd,  so  J^ånl-a,  ho  v>l%a  pa§  fast.  so 
fik-a  stog  o  pås  hhla^dån, 

so^a  hö  6  fot  årbé. 

pe-bår/sa. 


Flickan  som  trampade  på  brödet. 

262         da  va  i  stdp^§ow^va  so  heygfålomg,  at^o  sJfml  hog-po 
gmlskon. 

^)  Mätte  upp. 
a    i   tall,  t)  DRBtan  a,  a  i  tal»  a  xnell.  a  ock  ft,  a  öppet  e»  » 


Legender. 

Yår  Urre  ock  do  bada  kåriigåraå. 

Det  var   en   gång  vår  Härre  kom  id  bos  en  rikmanskäriDg  ock  261 
▼ille  låna   hos,  men  det  fick  han  inte.    Så  gick  han  diti  den  andra 
stngan  ditåt  en  hasmanskäring  ock  sporde  efter,  om  han  skalle  få  låna 
hns  där,  ock  det  fick  han.   Men  hon  sa,  hon  hade  [blott]  lite  mat;  men  hon 
mentCy  de  levde  väl  över  natten. 

Om  morgonen  sporde  han  hanne,  vad  hon  skulle  ha  f))r  logementet. 
Så  sa  hon,  hon  ville  inte  ba  något.  Så  säger  han :  »Da  får  inte  något  annat, 
än  första  arbetet  da  gör,  det  skall  bli  drygt.»  Så  både  bon  några  alnar 
med  vadmal,  som  hon  reste  till  ock  målade  npp  ^  Så  fick  bon  stå  ock  måla 
vadmalet  hela  dan. 

När  rikmanskäringen  såg  det  där,  som  var  borti  den  andra 
stagan,  att  arbetet  hannes  vart  så  drygt,  så  bad  hon,  hon  ock,  vår 
Härre,att  arbetet  hannes  ock  skalle  bli  drygt,  det  första  hon  gjorde,  ock  det 
lovade  han  nt.  Så  tänkte  hon,  hon  skalle  åstad  räkna  npp  pänningarna  sina. 
När  hon  reste  till  ock  gick  då,  så  kände  hon,  hon  ville  pissa  först.  Så 
fick  hon  stå  ock  pissa  hela  dan. 

Så  hade  hon  ock  fått  arbetet. 

Pär  BengtBaon. 


FliokåB  som  tranpåde  på  brOdet. 

Det  var  en  storka^  som  var  så  högfärdig,  att  bon  skalle  ba  på  ^2 
galiskorna. 

2)  Flicka, 
öppet  i,  «  i  fr.  beaa,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  fp  öppet  y,  i^,  9,  9  =  ö. 


60  WALTMAN,    LIDKJIl.  XIII.  1 

d  =  d,   ^  =  g,    X   tonlöst  I,  w  =  m,  g  ock  j;  =  ng,  /;  =  tj ; 

o  so  s^ml-a  goo  ifmha  galom  o  bo^ro  noko  hré  >fro-n 
m^r'§m  o  ditat  %  ana  ffåny,  so  rbkt-a-fa-fi  $&td^^,  o  far 
at  ini  w  o  sJftul  sml-iut^  w  ^mlskon-sth,  so  tök-a  o  lå  hrq- 
kakan  m  dyn  o  stitg  po  dåm,  man  so  våt-a  sto"^an  der, 
o  daw^f^lj  ini-a  dar^froy  fati^^am  mot  at  pråsta  o  hQ^o-hdn 
ta  Ibso-a  danfrö. 

pe-håfjsa. 

*)  En  mnutspol. 


XIII.  1  LEGENDER.  61 

ty    ^9   ?y   h  %  ^^  ^7  ^>  *>   ^}  ^  »tjocka»;  ?,  ii,  ^  muljerade;  8,  d,  §  toolösa. 

Ock  så  skalle  hon  gå  emellan  gårdarna  ock  bära  något  bröd  ifrån  hanne 
mor  sin  ock  ditåt  en  annan  käring.  Så  råkte  hon  för  en  sketdy  >,  ock  fOr 
att  hon  inte  skulle  snssla  nt^  guliskorna  sina,  så  tog  bon  ock  lade  bröd- 
kakorna nedi  dyn  ock  steg  på  dem.  Men  så  vart  hon  stående  där, 
ock  de  fick  inte  bänne  därifrån,  förm  de  måtte  efter  prästen  ock  ha  honom 
att  läsa  hanne  därifrån. 

Par  Bengtsson. 
')  Smutsa  ned. 


Sägner. 

lar  SiiåseiilLyrkAii  bleY  byggd. 

263  d&  va  po  ..dån  tiny  snasajfd^a^  vai^djpgd.  so  va-a-n 
ymfmrw^om  hxpgd-a.  o  so  vi  dar  >  våti}^  som^an  jiJf  bv^ 
o  bår^^lijfif  som  dam  kala  snosavåtna,  man  da  va  ifiultufi 
w^o  st(ir,  at  våtna  ji^^-^t  miyr  an  >  höksUni^a;  o  våtna  va 
mila  bråjt.    man  han  ty^Jfiys^n-åjan  §Utd^p&w^va  so  l&x. 

nor^an^a  hipqd-op  Jpä^a  o  sjftul  sät-pd  spiray  so  va  dar 
im  hna^ ^kår s,§om^a  fot^^rim^  po  Tjas.an  håhl^  o  nar  hån 
namt-1}  po  nåmny  so  da^fpå-^,    han  så  po  d^-hiån  visa: 

sdtj  såty 
spira  råt! 
so  dåt*'i}^  né  o  §lö-%'hél^§aK 

pe-båfjsa. 


Berlttelter  om  Jordfolk. 

264  da  va  i  std§^  s,  §ow  ^  va  >  sétrom,  o  so  köm-a-fls^t^ 
hé}l  höp  ma  folk^ot  sétromy  o  so  vaddar  åm,  som  sTjud  ta 
fri  ot^fj>'d}an  störan;  da  vas.ns.gtUh.  |a  ho  §låp  ini  tfro^ 
ho  mot  no  tq  gut^an-dian.  hrytå  våi-a-no-fal.  o  so  ståXt- 
^dam-tå  >  kalis  o  hjoXt^tr^ép,  dam  spbh  o  dansa,  kläd 
-a  ta  brtur  o  . . . 

')  Snäsen  (lidm.  snésa),  socken  i  Norge  väster  om  Sorli. 
beloDing  for  kjrkbjggandet  skulle  bli  solen  ock  månen,  enligt  vad 
namn   ini   bärget.     Till  jätten  hade  han  sagt:  »Sätt,  Sydväst,  spiran 

a  i  tall»  t>  nästan   a,   a  i  tal,   a  mell.  a  ock  ä,   a  öppet  e,  » 


Sägner. 

Iw  Siiiteiikyrkaii  bUY  byggd. 

Det  var  på  den  tiden  Snåsenkyrkan  >  vart  byggd.    Så  var  det  en  263 
jätte  som  byggde  hanne.   Ock  så  var  dSr  ett  vatten,  som  han  gick  över 
ock   bar   sten,   som   de   kallade   Snåsenvattnet.     Men   då  var  jätten 
så  stor,  att  vattnet  gick^  inte  mer  än  i  byxlinningen ;  ock  vattnet  var 
milen  brett.    Men  han  tyckte,  den  där  skitbäcken  var  så  led. 

När  han  hade  byggt  npp  kyrkan  ock  skulle  sätta  på  spiran,  så  var  där 
en  annan  karl  som  hade  fått  gren*  på  vad  han  hette,  ock  när  han 
nämnde   honom   på  namn,   så   dog   han.    Han  sa  på  det  här  viset: 

»Sätt,  Sätt, 
spiran  rätt.» 

Så  datt*  han  ned  ock  slog  ijäl  sig^ 

Pär  Bengtsson. 


Berlttelter  om  Jordfolk. 

Det  var  en  storka*  som  var  i  sätrarna,  ock  så  kom  det  väl  en  ^^ 
hel  hop  med  folk  åt  sätrarna,  ock  så  var  där  en,  som  skalle  till  att 
fria  åt  den  där  storkan;  det  var  en  gnbbe.  Ja  bon  slapp  inte  ifrån, 
hon  måtte  nn  ta  gubben  där.  Brydd  vart  hon  nu  väl.  Ock  så  ställde 
de  till  ett  kalas  ock  hOll  bröllop.  De  spelade  ock  dansade,  klädde 
bänne  till  bmd  ock  . .  . 


^  Nådde  [inte  högre  än  till  byxlinningeD.  ')  Fått  reda  på.  <)  Föll.  ^)  Hans 
Ola  PärMon  berättade.  Den  andra  karlen  hade  hört  jfittens  hnstru  uttala  hans 
rättli     •)  Flicka. 

öppet  i,  «  i  fr.  beau,  o  i  bo»  e  i  dial.  sova,  tu  norakt  u,  y)  öppet  y,  0^  (^,  8  =  ö. 


64  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

d  =  df   /  =  g,    X    tonlöet    1,   w  =  m,  g   ock  y  =  ng,  Jf  =  tj; 

da  ha-a-n  htun  ^ö-sa,  so  ha-a-n  riy  po  hån-sm,  so 
ha-a  tiji'td'Sa  w  n-diån  rim&n  då  o  Tjyynl  po  ha^fi  ot  huina 
—  da  va  fal  Xtug^an  htun,  o  so  pJfa-a  hån  haxm  ot  ow- 
får  w  ^m,  o  da  nor  hmn  kåm-hhm,  f&^lö-no  fåfi,  at  w  da  vé 
'it  rät;  hay^Jfäni-no  itån  nt}%aw  w  fo§l6s.  tå,  hån  ♦»ä  wdm 
gmufj  såla-op  håstn-sth  o  sat-sa-po  ^  g  råi  ot  sétrom  o  ^  a 
hiun  må'Sa  ta-bå1far.  o  nor^ags^köm-da  dit,  so  va  no  dér^ 
>^§pål  o  dåns.    so  Jffjäga  håstn,  o^då  ha^n-djån  stö^a  såkt: 

nö  gtu^^a  Iqv  fa-i  hér  håstn ^ ans- f år ^  Jfyåg! 

o  ma  w  åm  gvtay  va^-a  so  tömt.  o  åXt^da^o  ha-pd-sa, 
fik-a-no  h^o.    da  ^  a  voti  söft  ma  åXt  i-höp  ijfomy  déra^. 

jfo-iånsa. 


265  da  va  i  hta  st6p^§0Ws,va  i  sétrom^  o  so  fik-a  h^r^go 
må^  fin  biåla,  o  so  Jfréuf-a  opo  fjfésa  o  såt-sa.  so  kom 
da-fi  w  ^lör  höp  wd  Jfrhter  o  folk^o  f(ir  i^vi  s^tarvöln.  so 
våt-a-no-fl  råd,  h^  som  sat  opo  fyksi-  man  dant  för 
båini*  fram  dåm.  so  soog-a  ini  no  mayr,  man  di-diaw^ 
vakar  hialan  hhml-a  låy. 

jfo-iånsa. 


266  da  va  i  torns  sow^va  i^n  séta,^§ow>.va  so  ly^  o  stil  om 

Jfvälan,  so  köm-dam  o  låiå  i  Jfm  o  gq-n,  o  h^  ^a  héuina 
o  J^éln  po  hmqvuhy  man  «  o  fiJ^-it  Iqv  ta  miåll'  mayr  an  ti 
Jpéln.     om  Jfma  ha  miir,^?o  filf-it-a  miål^. 

mn  då  —  matmgra-Juina  va  qvmn§m1j  —  so  sJjiul  'hi 
mtållf,  o^da  mtälka  hö  tfi  ^tun;  so  strétulf-a-ma^. 

jfö-mérat. 


')  Fars  häst.       ^)  Allt  [det  övriga]  hade  blivit  liksom  utsopat 
a  i  tall,  V  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e, 


XIII.  1  SÄGNER.  65 

ty   4y  ?}  h  v,  ®®^  ^»  ^}  *>    ^y  ^  »ijocka»;  f,  w,  §  muljerade;  J,  <f,  g  toDlÖsa. 

Då  både  hon  en  hund  bos  sig.  Så  både  bon  en  ring  på  handen  sin,  så 
hade  hon  tagit  utav  sig  den  dår  ringen  då  ock  knutit  på  halsen  åt  banden 
—  det  var  väl  slug  en  hund.  Ock  så  skickade  hon  honom  hem  åt  honom 
far  sin,  ock  då  när  hunden  kom  hem,  förstod  nu  fadern,  att  det  var 
inte  rått;  han  kände  nu  igän  ringen  förstås.  Ja,  han  med  en 
gång  sadlade  upp  hästen  sin  ock  satte  sig  på  ock  red  åt  sätrarna  ock  hade 
bunden  med  sig  tillbaka.  Ock  när  han  kom  då  dit,  så  var  nu  där 
spel  ock  dans.  Så  gnäggade  hästen,  ock  då  hade  den  där  storkan  sagt: 
»Nu  gnd  ske  lov  fär  jag  böra  hästen  hans  far*  gnägga!» 
Ock  med  en  gång  vart  det  så  tomt.  Ock  allt  det  hon  hade  på  sig, 
fick  hon  nu  ha.    Det  hade  vordit  sopat  med  alltihop  igenom  dörren^. 

Jon  Jönsson. 


Det  var  en  liten  storka'  som  var  i  sätrarna,  ock  så  fick  bon  höra  så  265 
många  fina  bjäll[r]or,  ock  så  kröp  bon  uppå  i^buset  ock  satte  sig.  Så  kom 
där  en  stor  hop  med  kreatur  ock  folk  ock  for  över  sätervallen.  Så 
vart  hon  nu  väl  rädd,  hon  som  satt  uppå  fähuset.  Men  de  for 
bent*  fram  de.  Så  såg  bon  inte  något  mer,  men  de  där  vackra 
bjäIl[r]orna  hörde  bon  länge. 

Jon  Jonsson. 


Det  var  en  tös  som  var  i  en  säter,  som  var  så  lyd^  ock  still  om  266 
kvällarna.  Så  kom  de  ock  ledde  en  ko  ock  gav  hanne,  ock  bon  hade  hornen 
ock  kitteln  på  huvudet,  men  bon  fick  inte  lov  att  mjölka  mer  än  uti 
kitteln.    Om  kon  hade  mer,  så  fick  inte  hon  mjölka. 

Men  då  —  matmodern  hannes  var  avundsjuk  —  så  skulle  bon 
mjölka,  ock  då  mjölkade  hon  ur  kon;  så  strök  bon  med^ 

Jon-M&ret. 


genom  dörren.     ^)  Flicka.     *)  Rakt.     *)  Tyst.     «)  Dog. 

öppet  iy  P  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  ta  norskt  u,  y>  öppet  y,  0,  9,  «  =  ö. 


66  WALTMAN,   UDMÅL.  XIII.  1 

d  =  d,   /  =  g9    2    tonlost   1,  m;  =  m»  g   ock  9  =  ng,  /^  =  1j ; 

^7  so  tér-^iu-fl^a  hétuti^déj  at^éta  va  im  8oWs,vi!l\a  h49 
>  hånjfårvf)  ta  voro  darma^  Jfärtf/an-stnj  nor^o  lfvili\  man 
da  s^mUa  hé^  >  fliå^h  o  smér-po  bäna^  man^o  s^ml  äkt-sa, 
so  tt^da  köm  éh*  h^.  eo^,  ho  va  so  ftul  o  ili*,  at^o  ^^l-Tfty 
som^o  vat^Md-om:  ho  smgl-po  étuf^a-si  iu  flåsJfon. 

i  ti  d&råt  80  rbhte^'dam  po  m^M^i  dan  som  w  a  håft-a 
ta  jdi^i^änffan-sni;  va  so  h^  asta  halsa-om  o  täka-ow^fa^ 
^?ist  —  Os. da  riyv-an  tu  dåti  étfé^a. 

y,^-mårat. 


268 
röta 


anar  ö^ra  ma  fiota  öj^at^j  so  köm-a  w  »  ^vlnfölk^o  pJf 
.im  kl&d.  so  p^-js^in  o  sjfml  s^p  o  fU^y  o  it-noko  kdm-in. 
so  jiJf-h  boti  grängån  o  hbrnl-ét^  om  da  s.  a  Jfémt  noko  föl^j 
o  iya^t^s  synias  noko  föllfy  sow  w  va  rém  kläd,  »  sp^l  ål 
gränauy  man  iya^lå^. 

jfö-mérat. 


269  o  modo  »  tyinty  if-im  Jfvåln  at  ^  ^  a  låkt-maj  so  b^r-a 
ta  o  hvfug  ma  f^r  ^^'S},  man  so  d^m^'',  man  åt  jvaränar 
jiJf-dam,    o  dér^§åt  hosbön-mm  öp  somorfjfésa  s&da. 

yiö-mérat. 


270  da  va-g^gétuy  da  va  ^  bta  stö^^y.^^ows.vai  hMmbd4  to 
t  äna  IjvlnfölTj.  so  räf^l^a-no-ta  o  föd»  may^^a^dam  hf&Xt 
'Po  j^J^y  so  bår-a  m  yöla  ma-dam.  o  dir  ha-dam  hmsa-sm^ 
o  dér^lyiTjt  stb^a  da  va  so  fini  o  prål^hJft.  man  da  s^dam^ 
dam  sow^vQ  n%  y^n,  at^da  va  da  ål  vå^ly  aJts^dam^a  htusa 
'Sm  mil  pxa^i  hu^som^  dara-m  ^  bön  ^  a  8{n  hiuSj  so  w  at  nor 
^rbtoras^dåras  päsa^  so  rån  påsa  po  böla-daras. 

pe-båfjsa. 


1)  H06.         2)  ug  i  barasäng.         ^)  Nfir.        *)  Ont  (elakhet). 
a   i   tall,   v  oästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ft,  a  öppet  e,  i 


XIII.  1  SÄONER.  67 

Ij   ^j  ^y   If  fl  ock  i,  d,  &,  I,  n  >t]ocka>;  t,  n,  ^  muljerade;  t,  (f,  §  tonlösa. 

Så  tör  du   Täl   ha   hört  det,   att   det  var  en  som  ville  ha  en  267 
bondkäriog  till  att  vara  därmed^  käringen  sin,  när  hon  vilade^.   Men 
di  skulle  hon  ha  en  flaska  ock  smörja  på  barnet,  men  hon  skulle  akta  sig, 
så  inte  det  kom  åti*  hanne.  Jo,  hon  var  sä  full  av  illt*,  att  lon  gjorde  inte, 
som  hon  vart  bedd  om:  hon  smorde  på  ögat  sitt  nr  flaskan. 

En  tid  därefter  så  råktes  de  på  marknaden,  den  som  hade  haft  hanne 
till  jälpt  käringen  sin;  var  så  hon  åstad  hälsade  honom  ock  tackade  honom 
för  sist  —  ock  då  rev  han  ur  det  ögat. 

Jon-Märet. 


Andra  året  vi  flyttade  uppefter^,  så  kom  det  ett  kvinnfolk  ock  gick  268 
röd  klätt.   Så  gick  jag  in  ock  skulle  sopa  ock  fli*,  ock  inte  något  kora  in. 
Sä  gick  jag  borti  granngården  ock  hörde  åt,  om  det  hade  kommit  något 
folk,  ock  ingenstädes  syntes  något  folk,  som  var  röd  klätt.   Jag  sporde 
alla  grannarna,  men  ingenstädes. 

Jon-Mftret. 


Ock  medan  jag  tjänte,  den  ena  kvälin  efter  jag  hade  lagt  mig,  så  bar  269 
det  till  att  hugga  med  fyra  yxor,  men  så  dummigt^,  men  efter  varandra 
gick  de.    Ock  där  satte  husbonden  min  opp  sommarfäbuset  sedan. 

Jon-Märet. 


Det  var  en  gång  det  var  en  liten  storka^,  som  vart  hembedd  utav  270 
ett  annat  kvinnfolk.  Så  reste  hon  nu  till  ock  följde.  Men  hur  de  höll 
på  gick,  så  bar  det  nedi  jorden  med  dem.  Ock  där  hade  de  husen  sina, 
ock  där  tyckte  storkan  det  var  så  fint  ock  präktigt.  Men  då  sa  de, 
de  som  var  nedi  jorden,  att  det  var  det  allra  värsta,  att  de  hade  husen 
sina  mitt  under  husen,  där  en  bonde  hade  sina  hus,  så  att  när 
kreaturen  deras  pissade,  så  rann  pissen  på  bordet  deras. 

Pär  Bengtsson. 


*)  Efter  att  vi  hade  flyttat  upp  (på  backen).      «)  Ståda.      ^)  Dovt.     «)  Flicka, 
öppet  i,  p  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  yj  öppet  y,  0,  &j  s  =  ö. 


68  WALTMAN,    LIDMJIl.  XIII.  1 

^  =  d,   /  =  g,    X   toDlost   1,  tt;  =  m,  g   ock  9  =  ng,  Jp  =  tj; 

271  so  va-a-n  ät^ag  >.  g»wp,  da  va  t  Jpäny  som  jiftorbo^ 
s.ä^tra-s>,  so  sjftal-a  fgls^dötati-^m  dih  n^hiiman-hana.  da 
SQfg-a-tiU  so  våi&i  o  so  präjfh]fhd4r,    man  so  råi^l-a  h&m. 

nor  w  o  ha  ^  da  von  håyrn  >  stmn  '^  so  sTfml-a  gQf-dU  o 
hålS'po  dötra-s^  >mnj  o  fåf^-e,  po  sbmo  vis,  so  t^k-no 
mårorhana  po  Uat-v^l^  om  ^a  prål^h^i  w  étotra'S^  w  a  fot-&, 
so  sé  dotra:  tq-né  gl^a,  som  hdy  da/r%  glq^s^^^  o  smbr-po 
bmyan-dihy  so  ska-dm-fy  w  fo  |(Jf ,  Ifale^s  %  h>  föt-&  vöh. 
nor  ^  o  ^  a  småd-po  hm^an-stn,  so  fik-a  §q^,  at  w  dötra-st 
loog  bär&.,imilia  noko  stkma  m  yén,  fa-^a  hOs.a  ^om^^f- 
Hy  ma  jf^lföl^ei, 

pe-båysa. 

w 

272  d-a^f^géi  t  ovarhåln^j  som  kalas  fy^nyan.  so  va  d^ 
ay^gtub  som  hdii  p^-fjin^a.  so  hé  hundan  sQn^^^om  kom- 
böij  modo^aws^va  riljii  litn. 

trätan  oor  «  ^é^-åt  so  va-a^&m,  som  rökt  s.  fp^främtuh 
påfp^  »  sköta,  so  spgl-n-n,  Ifa^an  håii.  man  da  tolo-n 
'it  öm  nämna,  mangan  sås  voro  sön ^ ans-pé- fortgå,  o  so 
spi^l-n-n,  Tfara  w  an  hy^ft-tL  so  så-n^  %Q^Ul?^  -  a  tl^fi-sa^ 
modo^aw^va  Ittn,  o  fér^  a-dam  brmka  hbh-ti  låyar  mt  > 
^ygdiff  man  då  ha-dar  ^bm^nm-^pråst  at  bvarhåln,  som 
ha}l  kråy^  o-n-dfin  va  åndalan,  so  va-dam-int  w  ^^  far^  o 
vbro-dar  låyar^  tutan  dam  mot  flét  opi  h^fmdalhémian. 

pe-båfjsa. 

273  da  va-n  åm  smndasmdrgoti  w  ^llpstdm  tok-po  jijj  kari 
fförmUn.    so  5d-gw,  gämlast  sgr*  i  gala: 

lå§0j  dok^brmJf  §l%p  »  hålian  6,  dök! 

so  vai-a  §lmt  ma  ^lip^yan, 

da  måmt'dam,  da  va  jfölföl^a. 

pe-båfjsa. 


>)  Tid.  -)  Började  tala  väl  om  (=  prisa).  *)  Fönstret. 
Overfaalvden  hela  inre  Naxndalen.  Fjardingen  ock  den  strax  öster 
Enligt  Gun nborg- gudmor  användes  Heimdalshaugen  som  qömärke  ock 

a   i   tall»   V  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ft,  a  öppet  e,  » 


XIII.  1  SÄGNER.  69 

ti    4,y   ?f  h  *i  ^^  ^>  ^»  *>  ^>  ^  »tjocka»;  ?,  w,  ^  muljerade;  8,  ef,  ^  tonloaa. 

S&   var   det   eu   annan   gång,  det  var  en  käring  som  gifte  bort  271 
dottern   sin.    Så  sknlle  hon  följa  dottern  sin  diti  nyhemmet  hannes. 
Då  såg  det  nt  så  vackert  ock  så  präktigt  där.   Men  så  reste  hon  hem. 

När  bon  hade  då  varit  hemma  en  stnnd^,  så  sknlle  hon  gå  dit  ock 
hälsa  på  dottern  sin  igän,  ock  fann  det  på  samma  vis.  Så  tog  nu 
modern  hannes  på  lät  väP  om  vad  präktigt  dottern  sin  hade  fått  det. 
Så  sa  dottern:  »Tag  ned  glaset,  som  hänger  däri  glaset'  ock  smörj  på 
ögonen  dina,  så  skall  da  väl  få  se,  buruledes  jag  har  fått  det  vordet». 
När  hon  hade  smort  på  ögonen  sina,  så  fick  bon  se,  att  dottern  sin 
låg  bara  emellan  några  stenar  nedi  jorden,  för  det  bon  hade  kommit  i 
lag  med  jordfolket. 

Pär  BengUfton. 

Det  är  en  gård  i  Overhalvden^  som  kallas  Fjärdingen.   Så  var  där  272 
en  gnbbe  som  hette  Peder  Fjärdingen.    Så  hadde  han  en  son,  som  kom 
bort,  medan  han  var  riktigt  liten. 

Trätton  år  därefter  så  var  det  en,  som  råkte  en  främmande 
pojk  i  skogen.  Så  sporde  han  honom,  vad  han  bette.  Men  då  talade  han 
inte omnamnet,menhansägersigvarasonenhansPeder Fjärdingen.  Också 
sporde  han  honom,  var  han  höll  till.  Så  sa  han,  jordfolket  hade  tagit  sig 
medan  han  var  liten.  Ock  förr  hade  de  brnkat  hållit  till  längre  ut  i 
bygdbn,  men  då  hade  där  kommit  en  präst  åt  Overhalvden,  som 
bette  Krag,  ock  den  där  var  andlig,  så  var  de  inte  goda  för^  att 
vara  där  längre,  utan  de  måtte  flytta  uppi  Heimdalshangen. 

Pir  Bengtsson. 

Det  var  den  ena  söndagsmorgonen  slipstenen  tog  på  gick  häri  273 
Jormliden.    Så  sa  han,  gamlaste  sonen  i  gården: 
»Jaså,  ni  brukar  slipa  i  hälgen  ock,  ni!» 
Sä  vart  det  slut  med  slip[n]ingen. 
Då  mente  de,  det  var  jordfolket. 

Pär  Bengtsson. 


*)  Socken  i  Norge  västerut  från  Nordli.  I  Frostviken  menar  man  dock  med 
dårom  liggande  HeimdalBhangen  äro  båda  inom  Harran  (annex  till  Grong).  — 
kallas  av  sjömännen  »Norgesbocken»  (nör^sdö^^&n),     ^)  I  stånd. 

öppet  i,  P  i  fr.  beau,  o  i  bo»  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  fp  öppet  y,  0,  (^^  ér  =  ö. 


70  WALTMAN,    LIDMJIl.  XIII.  I 

d  =  0.9   Z'  =  g,    1    tonlost   1,   w  =  m,  g   ock  j;  =  ng,  Jfi  =  tj; 


Om  tkogklrliigeii. 

^4  da  hånt^n  gétufj  i  Jpiulcliyvåtm^^  da  va^f>.kår^§om  loog 

po  myri  pmm  w  i  gran.  no  ^  ^a  lax  P^  nåta,  so  kom-da  w  ^it 
>  d^r,  w^owwva  ^  skqpltuna^  som  ^  mäm$y  som ^ an  trtUd  va 
skögjpdnga,  o  v^lia  ligt  ^å-gm,  o  han  mot  äldri  w  a  vatt 
fri-n^.  man  da  fån-anm^po  da,  at^an  tok  o  tänt-fi  noko 
to  kUom-sm,  fa-^a  han^a  kémd  ^  iål-om,  at^o  tbd-it^dån 
Itufta*.     mn  då  våt-n  fri-n. 

pe-bårjsa. 


Om  trollkatteii. 

275  dam  h>  åXti  >  gåm€el  hårmiy^  om  >  d^r^^om  Mit  trbU 

kåtny  som  ska  voro  jf6t>.to  noko  fölk^o  ål-halst  yv\nf^l§a,  o 
dam  kalas-no  tröljpårj^an.  o  so  ska-w  ^  voro  jföt  w  to  ni 
§laks  vev  to  ni  läks  läta^.  so  sJftul-dam  ta  noko  blö  tu 
Ulfiyrtj  séxas-aj  o  so  s^ml-dam  s&x  nokor  6]y^§o  våt-n^lovo-. 
nas.  o^da  sjftul-n  dra  hitat  séiy  >fro  dt-änar  gränom  alt 
^da^dam  hafåXt-n-ta. 

so  tg-fiw|f wÄ?gr,w^om  sifiul  6  prév  jföro  épi.  man>.an 
ha-no  lya  trm  ta-d},  man^aw^våst-no,  Jfalas^an  s^ml^^ybros. 
nor^an^a  jf6t-i^fs.f^^t^då  o  sTjtul  låp-an-i-vaty  asta  dråy^ 
so  jfol-vtm-^po  spatqkcel  o  så:  dra  dm  §it!  o  ^  da  saias-a^ 
han  drd  so  mtpj^tph  §its.dttt  gån-anSy  at^^aw^vat  ri^h  fBröd"^. 

so  för-a^am,  som  ma  kala  lånstréman,  sow^f6r^§om 
^an  spoomåiXj  o  nor  hån  rat  fud^  so  sTjripl-n  to^^dij  at^an 
s^ml  Iftum  jförOwWTOw»6jära»,  som  slfml  drå  Jpét  o  fldisJf  >fro 
böngålom  o  hitat  sa  fy, 

^)  By  ock  BJo  mellan  Jormsjön  ock  GSddedet  (Frostvikens  kyrkby), 
rättelse.      •)  Färger.     ^)  Häpeo. 

a   i   tall,   v   nästan   a,   a   i  tal»   a   mell.   a  ock   ft,   a  öppet  e,  > 


XIII.  1  8ÄOMBB.  71 

ty   4,i  ?>  h  ^  ^^  %  ^y  *»  ^>   ^  >tjockR»;    ?,  W,  §  muljerade;  8,  <f,  ^  toolösa. 


Om  skogklrliigeii. 

Det  hände  en  gäng  i  Kycklingvattnet^  det  var  en  karl  som  läg  ^^ 
pä  myren  under  en  gran.  När  det  led  pä  natten,  sä  kom  där  dit 
ett  djur,  som  var  i  skaplnnden^  som  en  människa,  som  han  trodde  var 
«kogkäringen,  oek  ville  ligga  bos  honom.  Ock  han  mätte  aldrig  ha  vordit 
fri  hanne'.  Men  dä  fann  han  pä  det,  att  han  tog  ock  tände  nti  nägot 
dtav  kläderna  sina,  för  det  han  hade  hört  tal  om  att  hon  tälde  inte  den 
Inften^.    Men  dä  vart  han  fri  hanne. 

Piir  Bengtuon. 


Om  trollkatten. 

De  har  alltid  en  gammal  härming^  om  ett  djnr  som  heter  troll-  ^^ 
katten,  som  skall  vara  gjord  utavnågotfolkockaldrabälst kvinnfolket, ock 
de  kallas  nu  trollkäringarna.  Ock  så  skall  han  vara  gjord  ntav  nio 
dlags  väv  utav  nio  slags  leter^  Så  skulle  de  ta  nägot  blod  ur 
lillfingret,  säges  det,  ock  sä  skulle  de  säga  några  ord,  sä  vart  han  levan- 
des. Ock  dä  skulle  han  dra  hität  sig  ifrån  de  andra  grannarna  allt 
det  de  befallde  honom  till. 

Så  var  det  en  karl,  som  skulle  ock  pröva  göra  en.  Men  han 
hade  nu  ingen  tro  till  det,  men  han  visste  nu,  huruledes  han  skulle  göras. 
När  han  hade  gjort  honom  färdig  då  ock  skulle  släppa  honom  i  väg  åstad 
draga,  sä  gjorde  han  pä  spektakel  ock  sa:  »dragduskit!»  Ock  dä  säges  det, 
han  drog  så  mycken  skit  diti  gården  hans,  att  han  vart  riktigt  förrådd^. 

8å  for  det  en,  som  vi  kallade  Landströmen,  som  ior  som 
en  spåman,  ock  när  hän  vart  full,  så  skröt  han  utav  det,  att  han 
skulle  kunna  göra  en  »bjära»,  som  skulle  dra  kött  ock  fläsk  ifrån 
bondgårdarna  ock  hitåt  sig. 

^  Skapnaden.      <)  Höll  på  att  aldrig  bli  fri  fråa  hanne.      «)  Lakteo.      ^)  Be- 


oppet  i,  Q  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  ta  norskt  u,  y)  öppet  y,  0,  Bj  8  =  ö. 
Sv,  landsm.  XIII.  /.  5 


72  WALTMAN,    UBMÄL.  XLII.  1 

^  =  d,  ^  =  g,  X  tonlöat  1,  m;  =  m»  g  ock  i;  =  ng,  Jf  =  tjj; 

50  5g-dam,  at  n-dtan  trblkåtn  brtulfi  pås-pö,  nor  ^hti^ra 
^9S}  ^  SQ9  ^  ^^^^  V^^^  po  Jgynrom  o  smg-ti-sei  tmålka  tu 
fffurom-dereis.  o  nor  ^  aw  ^  fiJf  jforo  «  déj  so  sina  ^rätBra  o 
mtål^,  lU^  ryfBm^  po  imål^anj  lita  smörs,  lo  rpé^a,  nieran 
éméy^la  t€i  fo^  smoreiy  no^^am  skmj^jgin,  smorei  va%J[>åislfl, 
80  w  d&  va  nåtop  ötone^.  o  so  för  w  ^-itag  w  kåt^  o  §kxt  po 
%Qltn'^  at  w  Mnrom^  o  ^  dån  §Ui^  SQfg-uil  som  géy^t  i  smör. 
man  då  si^^-a^  om^an^  t(i  n-d>éfi  ^ti^  o  lå^dithif^kd^vå^yy 
j/^l-AO-op  aln  dér^lo  ni  §laks  véy  da  folåd-dam^  at^äam 
sJfful  fo  $QQs,dan,  som  okt  kåt^^  soms.a  §lh  d^-diina, 

da  hänt  må}ys.ags.gvtufj,  *  J^étul^^a  fd^koks^,  so  fi^-> 
§00  »  yr\filot^  ^  gro^svåt  >  nast,  som  trtula^  mu^landt  o  bdmV 
*  väst,  o^da  jijf  so  föty  at  >  trtu  nåtop  ^^a  vi^m^  föd,  om  i 
sTjmKa  spraka  åt.  so  köm-^-^ditat  ^  hétfiys^an  s^jféskåvcel^; 
30  st^-a  w  dér  o  fmndéra  t  stiun^  so  drö-a-ta  o  hopa  bdmV 
>  v^a  0^0  i}'d}an  skåvtsn,  o  so  %  trtUUga  <^  itån;  fa-^a  skåvtsn^^ 
va  Inhéh  ^  ^0  jilj-a  hré-  nor  >  hä^da  J^mi  ^  V*  hiunar  f^t 
låijar  från^y  so  språf-dar  ^  Jfrhjlot^  i  dyr^^ér  o  at  sbrno  hål 
som  da-fhsta,  trtUla^  U^  f6%  sbrno  Ikt^^  po-dam  hö^  töj  o  sTjuil 
-a  f^s  nokon  trblkåty  so  möt-a-no  hålst  vbro  nokon^^lijf. 

da  har^  t\lama  2  jförmlinj  da  va  i  std§^§ow^fån  i  ^riy- 
lot  >  nå^t  ta^ioanas  >  f%^si  dar^-y  w  ^mbdos,  so  tgk-a  o 
bq^r-in  d^-dyina  o  spni-td-dt^^,  so  va-dar  im  som  postöy 
at  ^  d%'d%ana  mot-fl^  ^  voro  trblkåty.  man  da  vå-no  dmui^ 
söfg-it  tåt  far  o  vbro  noko  liv  ti-d^.  so  vlUa  hån,  dam  s^ml 
^o^ro-Sfuni..di-d}anay  so  sJfml-daw^fo  Jpån,  J^a  står  t  ItUff^^^äa 
vå%^%o-di>  o^da  Imfta  rat  glåmpala  iliy  no^^am  skar-gmnl 
-6.  so  så-nj  dam  s^tul  kåst-a  po  aln,  so  sJftal-dam  fo  §o^y 
at^äa  stö  i}m^^^9  ioj^o  ^f^ö-d^,  o^da  jfifl-a  6. 

ma  vit-no-fl  ältt  måm,  at^ét-a  bara  noko  spjtpl^aiP*;  man 
so  a-a-no  hta  ra^*',w»jor  ma  fa  §6^  §1^^^. 

pe-båfjsa. 


»)  Grädde.         *)  Egorna.    .     *)  Man.         ♦)  Till  skogen  för  att 
*0)  Började  det  rulla.      ")  Färg.      >2)  Visade  det.      ")  Dålig  lukt. 


a   i   tall,   v  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ft,  a  öppet  e,  ^ 


XIII.  1  SÄGNER.  73 

t*    4'i  ?7   h  %  ^^  %  ^7  *>   ^>  ^  »tjocka»;  ?,  w,  ^  muljerade;  8,  ét,  ^  tonloBa. 

Så  sa  de,  att  den  där  trollkatten  brakade  passa  på,  när  kreaturen 
låg,  ock  gå  diti  jnvret  på  korna  ock  saga  ati  sig  mjölken  ur 
jnvren  deras.  Ock  när  han  fick  göra  det,  så  sinade  kreataren  att 
mjölka,  liten  rymme^  på  mjölken,  litet  smör  av  rymmen,  nära 
omöjligt  att  få  smöret,  när  de  skalle  kärna.  Smöret  vart  beskt, 
så  det  var  nättnpp  ätandes.  Ock  så  for  den  där  katten  ock  sket  på 
jordarna^  åt  bönderna,  ock  den  skiten  såg  nt  som  gnit  ett  smör. 
Men  då  säges  det,  om  han'  tog  den  där  skiten  ock  la  diti  en  korsväg, 
gjorde  så  upp  elden  där  utav  nio  slags  ved,  då  förtäljde  de,  att  de 
skulle  få  se  den,  som  egde  katten,  som  hade  skitit  det  där. 

Det  hände  mig  en  gång,  jag  körde  till  foderskogs ^,  så  fick  jag 
se  ett  kringlot^  ett  gråsvart  ett  nystan,  som  trullade®  östanefter  ock  bcnt^ 
i  väster,  ock  detgick8åfort,attjagtrornättuppjaghadevunnit^följt,omjag 
skulle  ha  sprungit  efter.  Så  kom  det  ditåt  en  hög  en  snöskaveP; 
så  stod  det  där  ock  funderade  en  stund,  s|l  drog  det  till  ock  hoppade  bent^ 
i  vädret  uppå  den  där  skaveln,  ock  så  i  trullingen'^  igän;  för  det  skaveln 
var  inbål[ig],  så  gick  det  bra.  När  jag  hade  då  kört  en  hundra  fot 
längre  fram,  så  sprang  där  ett  kringlot^  ett  djur  där  ock  efter  samma  håll 
som  det  första,  trullade*  lika  fort,  samma  let  '^  på  dem  båda  två,  ock  skulle 
det  finnas  någon  trollkatt,  så  måtte  det  nu  hälst  vara  någon  slik. 

Det  hände  till  ock  medi  Jormlidenjdetvarenstorkasomfannettkring- 
lot  ett  nystan  tillseendes  i  fähuset  däri  en  kobås.  Så  tog  hon  ock 
bar  in  det  där  ock  synte  utav  det".  Så  var  där  en  som  påstod, 
att  det  där  måtte  väl  vara  trollkatten.  Men  det  var  nu  dött, 
såg  inte  ut  för  att  vara  något  liv  uti  det.  Sä  ville  han,  de  skulle 
skära  sönder  det  där,  så  skulle  de  få  känna,  vad  sur  en  luff  det 
vart  utav  det.  Ock  det  luftade  rätt  olämpligt  illt,  när  de  skar  sönder 
det.  Så  sade  han,  de  skulle  kasta  det  på  elden,  så  skulle  de  få  se, 
att  det  stod  en  blå  låga  ifrån  det,  ock  det  gjorde  det  ock. 

Vi  vill  nu  väl  alltid  mena,  att  det  är  bara  något  spjyckeP^;  men 
så  är  det  nu  lite  rart^^  när  vi  får  Se  slikt. 

Pär  Bengtsson. 


hämta  hö.     *)  Kant.     •)  Rullade  [österifrån.     ^)  Rätt.     «)  Hunnit.     »)  Snödriva. 
'*)  Struntprat.     **)  Besynnerligt. 

öppet  i,  Q  i  fr.  beau«  o  i  bo»  e  i  dial.  sova,  m  norskt  u,  ip  öppet  y,  0^  s,  8  =  ö. 


74  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

d  =  dt   ^  =  g,    X    tonloBt    1,   n?  =  m,  g   ock  j;  =  ng,  Jp  =  tj; 

276         da  va  t  J^r^y  som  jif}  te,  Jph^an^  o  plya-hana  va  A£m. 

Owda  sq-a^^da^o  s^ml  mtålTj^&n  åm  Jftun  o  §lo^  dån  mtålTca 

op>  nm-^böos.    o^då  tfp^t  pl^a,  di-d^éna  va  drdt^d&f  ho  vä 

-sta  kökorop^aw^väsjpél  o  §l6^d%U  bofsn  t  staiVs.far  mtålha. 

o  som^o  ^lQ'dit^d&  kQkan&s  våtna^  so  brånt-a-öp^Zqna 

aj^jpånijan,  so  ho  flbmg-mi-sa^  denrt  Jpärffstola  o  hht-méi-sei: 

hiuf,  no  hränt-dam^öp^iåna-mat 

mam^båna-hanaj^da  va  trblkåtn. 

ol'pé§a. 


Pisten. 

277  h^-diu   gåi  påstn?     haw  >,  f^r  po  snåsn,  so  sofg-dam-^t 

noko  ana  an^m  rém  klidå]^;  da  ^^taka^  o  v^^a  ho  §ius  avi 
stgrvåtna.  o  då  tök-äam  t^dian  o  låt-ow  >.  fram.  so  ds^fpå 
'dam,  di-äna^^^ara^aw^för, 

80  vå-a^vj^^by,  som  hatt  nåvhus,  dér  vai  påstn  jtiåglaj 
fa-^a^^an  sJftul-it  kdmo  noko  viar. 

gmmbor-gomo. 


lan  tom  såg  fan. 


278  da  va  n-im  nåtay  modo  %  lö^g  o  sqv.  so  vå-irno  halv- 
sövanas,  o  då  s^ml-t  gW  öp^.  mi  va-i  séjfar,  om  >  sov  hal 
*  va  vå^pn,  so  stö-dar  jf^kår  frama*  såfja.  so  vå-a  » hqvi^ 
wj  skvät-mi^^då,  *  sJftul-no  ta  §Q-oot  vél,  l^a^da  vå.  man 
da  hå-n  hmuna,  o  qran  däw  w  va  ^yhnh''  som  »  ^tuhvtun. 
va-i  bry)å  då,  om  i  s^tul  bh  rid,  man  so  täyi'?:  Q-a  gäm- 
^^*»-?ö  /ä-&  åXt  vo^g-sa  mé^,  fa-^a  hån  hi-i  noko  ma  méAy 
o  jfQro,    Os. då  köm-antn^böt. 

hans-båysa. 


»)  Ryckte  till.         ^)  Ropade.         ^)  Titta  upp.        *)  Framför. 
a  i  tall,  f}  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  t 


XIII.  1  SÄGNER.  75 

tf    4,7  ?«  h  ^  ^^^  ^>  ^>  *>  ^»  *^  ftjocka»;  ?,  «,  ^  muljerade;  8,  ét,  ^  tonlösa. 

Det  var  en  käring  som  gick  till  kyrkan,  ock  pigan  hannes  var  hemma.  ^6 
Ock  då  sa  hon,  det  bon  skalle  mjölka  den  ena  kon  ock  slå  den  mjölken 
nppi    en    bås.     Ock  då  tyckte  pigan,  det  där  var  orätt  det,  hon  var 
ästad  kokade  upp  en  vattenkittel  ock  slog  diti  båsen  i  staden  för  mjölken. 

Ock  som  hon  slog  dit  det  kokandes  vattnet,  så  brände  bon  upp  barnet 
åt  käringen,  så  bon  flög  med  sig^  däri  kyrkstolen  ock  lät  med  sig: 

»Hufif,  nu  brände  de  upp  barnet  mitt.» 

Men  barnet  hannes^  det  var  trollkatten. 

Ola  PänsoD. 


PIsteii. 

Har    du    sett    pästen?      Han    for    på    Snåsen,    så    såg    de    inte  ^77 
något  annat  än  en  röd  klädeslapp;  det  kokade^  ock  ville  ba  skjuts  över 
Storvattnet.    Ock  då  tog  de  den  där  ock  jälpte  honom  fram.    Så  dog 
de,  de  andra,  där  ban  for. 

Så  var  det  en  by,  som  hette  N^gelbus,  där  vart  pästen  innaglad, 
för  det  han  skulle  inte  komma  något  vidare. 

Onnnborg-Gudmor. 


lan  som  såg  fan. 

Det  var  den  ena  natten,  medan  jag  låg  ock  sov.  Så  var  jag  nu  halv-  ^78 
sovandes,  ock  då  skulle  jag  glytta  upp^  Inte  var  jagsäker,omjagsov  eller 
jag  var  vaken.  Så  stod  där  en  karl  framman^  sängen.  Så  var  det  i  hövet^ 
jag  skvatt  med®  då.  Jag  skulle  nu  till  [att]  se  åt  väl,  vad  det  var.  Men 
då  hade  han  hornen,  ock  öronen  de  var  knurriga^  som  ett  koborn. 
Var  jag  brydd  då,  om  jag  skulle  bli  rädd,  men  så  tänkte  jag:  är  det  gamle- 
karlen ^  så  får  det  allt  våga  sig  med*,  för  det  han  har  inte  något  med  mig 
att  göra.    Ock  då  kom  han  bort. 

Häng  Bengtsson. 


»)  Så  när.        •)  Spratt  till.        ^  Krokiga.        ^)  Fan.        *)  Får  det  allt  bastå, 
öppet  i,  6  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  fp  öppet  y,  0,  »,  9  =  ö. 


76  WALTBiAN,    LIDmJIl.  XIII.  I 

5  =  d,   ^  =  g,    1    tonlöBt   1,  w?  =  m,  g   ock   5  =  ng,  Jf  =■  tj; 


Om  Uppar  i  UOinhamii. 

279  da  va  ém,  som  pJf  *  slcöia  o  sftul  m  w  ty»n.  so  köm 
-enm^po  i  hjf^nspÖTy  so  rå^P-n^äi-äyaw^fäla^  d>tat  ^  fin^4jp^. 
so  kow^fala'^  böi^d^arma  Jf^ya,  so  pjf-an-no  in  %  T^hy^a,  so  såt 
-a-^^gämcel  fin  o  ptqto  Jpéta  tu  tånrom.  so  så}  skdyati*:  > 
va-sta  köm  po  >  bjfänspöVy  o  so  rå^P-t-a  httat  Jféjpny  o  so 
kom-&  böi  f&r-m&,  so  sh  gäfvfm:  bi  ta  mörgona,  so  ska- 
dm  fo  smbko  bjfbyjféta.  so  fo^lö  skö^ari^y  at^éta  va-w^^fm^ 
som  }fuma  yioro-sa  ta  byién,  nor^aw^viUa. 

so  rä}§l-n-td  o  pTj^äar^fro  »  brå  sty)^^^  to-so  koftas}  o 
håyt  po-n  stmb;  so  klåw-an  opi^}  gfän,  no^c^a^a  vbn  > 
lita  sttän,  so  kom-a-m  ^  byén  spriyanas  at  sporom-ans, 
flbmg-so  po  kofta  po  sttuba  o  ta  o  riv  o  §IU.  so  Z4  sköyafi 
^(a  o  sJfotut.  ma^da-sbrno^da  smal,  so  stomp^bjfonj  o  då  så 
bjfén  ma^da-sömo:  ha-}  triuä^äi-äyam,  so  sTjtul->^a  ståXt 
-ma  hta  IVkar^,  hafv..fil^-afv^fa^^i,  at^an^a  sbl^mla  t}  6©|g 
-sm.  håleist  ha  it  Jfmla  båh  po-n.  o  w  dånm  -  bffån  «  a  boda 
bhlia  o  ålbamspoman^  o  pämypömen  o  Ifyivan^  >. p6-sa.  o 
^da  flbd-n  di-d^ina  åti"^  hiua^, 

pe-båysa. 


2^  da   va-w  w  fin   som  ^  a   got  w  tyén,    o    dam  s^åmt  p6-n  o 

ståXt-ta  sbl^uila;  mn  da  bårt-tnt  pö-n.  o  so  va-a  am  som 
hhta  skävhvmg,  haw^va  dit  o  sbvd-n^.  o  no^^arv^flbd-n, 
so  f ån-dam  töbaksdö^sn  o  älbamspoman^  }7mlta  |im  o  kropa, 
han  stål-no  i  hiUsom  o  plj  po  lofta  o  tö  ^va^aw^vilta. 

ol'pé§a. 


1)  Följde.      2)  Spåret.      ^)  Lappkåta.      *)  Jägaren.     *)  Bättre, 
under  bakre  delen  av  huden.     ')  Dödade. 

a  i   tall,   2>   nästan   a,   a   i   tal,   a   mell.   a  ock   ä,   &  Öppet  e»  } 


XIII.  1  8ÄGNBK.  77 

Xi    iy   fy  li  ^,  ^^  ^7  ^'  ^)  ^>  ^  »tjocka»;  ?,  n,  ^  muljerade;  2^,  <f,  ^  tonlösa. 


Om  laFpar  i  bjdrihamft. 

Det  var  en  sooi  gick  i  skogen  ock  skulle  skjuta  björnen.  Så  kom  279 
ban  pi  ett  björnspår,  så  räckte^  han  det  där  fårdet^  ditåt  en  finnkoja'. 
Så  kom  färdet'  bort  därmed  kojan.  Så  gick  han  nu  in  i  kojan,  så  satt 
det  en  gammal  finne  ock  petade  köttet  nr  tänderna.  Såsägerskogarn*:  »Jag 
var  stad  kom  på  ett  björnspår,  ock  så  räckte  *  jag  det  hitåt  kojan,  ock  så 
kom  det  bort  för  mig.»  Så  säger  gamiefinnen:  »Bida  till  morgonen,  så  skall 
dn  fä  smaka  björnköttet.»  Så  förstod  skogarn*,  att  det  var  en  finne, 
som  knnde  göra  sig  till  björn,  när  ban  ville. 

Så  reste  han  till  ock  gick  därifrån  ett  bra  stycke,  tog  så  koftan  sin  ock 
hängde  på  en  stnbbe;  så  klev  han  uppi  en  gran.  När  det  hade  varit  en 
liten  stnnd,  så  kom  det  en  björn  springandes  efter  spåren  hans, 
flög  så  på  koftan  på  stubben  ock  till  att  riva  ock  slita.  Så  lade  skogarn 
till  ock  sköt.  Med  det  samma  det  small,  så  stöp  björnen,  ock  då  sa 
björnen  med  det  samma:  »Hade  jag  trott  det  där,  så  skulle  jag  ha  ställt 
mig  litet  likaret»  Han  fickhonomfördet,atthanhadesilverkulan  uti  bössan 
sin.  Eljes  hade  inte  kulan  bitit  på  honom.  Ock  den  björnen  hade  både 
bältet  ock  eldbenspungen'  ock  pänningpungen  ock  kniven  på  sig.  Ock 
då  flådde  han  det  där  åti^  huden ^ 

Pär  BengtMon. 


Det  var  en  tinne  som  hade  gått  björn,  ock  de  sköt  på  honom  ock  280 
ställde  till  silverkulan;  men  det  bet  inte  på  honom.  Ock  så  var  det  en  som 
hette  Skavhaugg,  han  var  dit  ock  sövde  *  honom.  Ock  när  deflådde  honom, 
så  fann  de  tobaksdosan  ock  eldbenspungen^  emellan  skinnet  ock  kroppen. 
Han  stal  nu  i  husen  ock  gick  på  löften  ock  tog  vad  han  ville. 

Ola  Pärason. 


^}  Elddons-.      ^)  Baki.      ^)  D.  v.  s.  när  han  flådde  björnen,  fann  han  »akerna 


öppet  i,  O  i  fr.  beau,  o  i  bo,  9  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  fp  öppet  y,  0^  B,  8^=  ö. 


78  WALTMAN,   LIDMÅL.  XIII.  I 

d  =r:  d,   Z'  =  g,    1    tonlöst   1,  n;  =  m»  g   ock  y  =  ng»  ^^  =  tj ; 


BJftrnoii  ock  den  haT&nde  UriiiKeii. 

381  da  va-n^n  -  ifén  sow  w  vorsta  flJf-ti  ^  t  Jpänfjy  sow  w  va 
havanas,  so  såi-dam,  at^tffén  A»  graint^-po  om^^dam  go^ 
ma  strélfmobån^  hal  t^tusmobån.  g^-^am  ma  stréJfmobén, 
so  vil'^  åXti  dröjpo  J^ängan. 

so  tö-n  o  grovsop  »  grmh^  m  yöta,  hq-so  Jpänj^a  st^am^ 
bridamå'Saj  noTs^ag^gröv,  man  so  möt-^-no  ni  ma  hmguåh 
o  voro  böis^läfia  sttunm,  so  to  J^ari^a  o  l^t-to-sa  /^^tv  o 
håyt  po-n  sttub  bottin*  dara^o  stö.  far  kvån  g($$^t»w6y&t^ 
^^g  främj  so  sQ^g-an-no  w  dt-dyana^  som  hi&Jf  po  stuiba,  a 
mamls.da  va  Jyänga;  man^o  hå-no  spraka  stw^våfy,  maw^ 
fa  w  ([i  ha-fv-fl  tt  fqla^  o  vhra-op-ay  man  da  språ^  h<i  m 
-n^  w  båJf  o  jilf  at^  ^  M^pa.  so  va-n-it^gö  far  o  rå^p^  fala^ 
man  då  raw-ay^/p^n  >  måf  sm^^  bita. 

pe-båffsa. 

^)  Reda.  ^)  StréJf  m,  gosse;  m^bån  (något  föråldr.)  apfitt 
väl  följt  spåret).     ^)  Längsefter.     ^)  Följa  [spåret. 


XIII.  1  SÄGNER.  79 


ti    iy   ?j    h  %  ^^^  ^}  ^7  ^9  h  ^  »tjocka»;  tj  rij  ^  muljerade;  S,  ét^  ^  tODlosa. 


BJftrneii  ock  den  havande  käringeii. 

Det  var  en  björn  som  var  stad  fick  [tag]  uti  en  käring,  som  var  ^1 
havandes.     8&    säger    de,    att    björnen    har    gren^    på    om    de    går 
med    strekmobarn^    eller    tösmobarn.      Går    de    med    strekmobarn, 
så  vill  han  alltid  dräpa  käringarna. 

Så  tog  han  ock  grov  upp  en  grubba^  nedi  jorden,  hade  så  käringen  stå- 
ende bredvid  sig,  när  han  grov.  Men  så  måtte  han  nu  nedi  med  huvudet 
ock  vara  borta  långa  stunderna.  Så  togkäringenock  lätutavsig  kjolen  ock 
hängde  på  en  stubbe  bortsidan*  där  hon  stod.  För  var  gången  björnen 
såg  fram,  så  såg  han  nu  det  där,  som  hängde  på  stubben,  ock 
mente  det  var  käringen;  men  hon  hade  nu  sprungit  sin  väg.  Men  för 
det  hade  han  väl  tagit  färdet^ockvädratupp hanne, mendåspranghonnedi 
en  bäck  ock  gick  efter ^  bäcken.  Så  var  han  inte  god  för  att  räcka ^  färdet. 
Men  då  rev  han  kjolen  i  många  små  bitar. 

Pär  BengUson. 


bara.      *)  Grup.      *)  Bredvid.      ^)  Spåret  (d.   v.  a.  icke  desto  mindre  hade  han 


Lokala  traditioner. 

^82  da  va^ji^gétay  svänskan  sJ^ml  ta  nort  o  riv,  so  hom^^ 
-dam  po  %  fiily  som  halas  tomaro^sftåla.  so  rbkUäam^atv^ 
fin  dér;  so  viha-dam  höo  n-d^an  ta  lös,  o  ^  da  Ibvo-n  tut. 
man  so  va-fv^fml  o  fånP,  so  v>lia-nj  at^étam  sjfml  dréy, 
tai^da  vai  Jpåln  o  möt,  fa-^a^atv^våst-to  %  hrhlép  po  mäåta^j 
o  so  sl^whn  goo  fhri'dam  ma-n  ålbrdn  o  låsér-^am  dfti 
brUBfs^ån. 

man  da  vat  i  hrhlép  to  ana  §låg.  han  löser a-danv^fråm 
po  ^  héfpT^t  »  hårg,  o  nor wÄgwidw  frampo  flåm%a^,  so  röpa-n, 
dam  sifml  ^ipn-sa^  f^^fi  äam  söog-no  so  véJr,  Jfa  da  ly)st  tu 
glasom*  darb  hrblép^.  o  dam  ^tpnlsa  far  A^fn*.  man  då 
kasta  fin  sa  atöm^  n  statn  o  kasta  älbrdn  iutbv^  bana,  o 
flana  åt,  so  w  da  braka,  o  w  dam  ^iQ-i-hél-^a  kvar  anda  &m. 
man  dok  ska  it  tnu,  Jfa  gUdt  daw^fi^  po  brhlj^fs^åla,  nor 
fin  korn  o  tolo-om,  Ija^an^a  fföi.  o  haw^ft^  åphöV  to  söktn 
ål  s^  levati, 

pe-båysa. 


283  da  va  slstan  i  sbtnhmnalåh,  da  bod  n  nybyjqar  >  |w- 

viJ}an  darma-n  §é,  som  kalas  stör^étutn^.  da  va-a-n  dåg, 
dam  sJfud  po  naU^én^,  guiban  o  J^äriga.  so  köm-da^tioko  fina 
o  tO't-hél-dam.  so  f^Jj^båna  sväXt-i-hél  håim  *  fffés^,  so  vat 
finan  avrdta,  dam  sät-op^d^-dian  hwqtuskålam^po  no  poola, 
o  so  sö^-a  t  Itäftn,  o  dån  söman  é-no  ti  so^bo^an^^, 

pe-båysa. 


*)  List,  svek.  ^)  Gård  i  GroDgs  socken  i  Nordre  TroDdhjeius 
håll.  ^)  I  östra  delen  av  Frostviken.  Lapparna  kalla  sjön  fduta, 
^®)  Psalmen  480 :  I  Kristi  sår  jag  somnar  in  .  .  . 

a    i    tall,  v  nästan   a»   a  i   tal,   a   melJ.   a  ock  ft,  a  öppet  e»  » 


Lokala  traditioner. 

Det  Tar  en  gång  svenskarna  skuHe  tili  Norge  ock  röva.  Så  kom  S82 
de  på  ett  i^än,  som  kallas  Tömmeräsfjeldet.  Så  råkte  de  en 
finne  där;  så  ville  de  ha  den  där  till  lots,  ock  det  lovade  han  ut. 
Men  så  var  han  full  av  fant'.  Så  ville  han,  att  de  skulle  dröja,  tils 
det  vart  kväUn  ock  mörkt,  för  det  han  visste  utav  ett  bröllop  på  Midjå^ 
ock  så  skulle  han  gå  före  dem  med  en  eldbrand  ock  lotsa  dem  diti 
bröllopsgården. 

Men  det  vart  ett  bröllop  utav  annat  slag.  Han  lotsade  dem  fram 
på  ett  högt  ett  bärg,  ock  när  han  kom  frampå  floget^,  så  ropade  han, 
de  skulle  skynda  sig,  för  det  de  såg  nu  så  väl,  hur  det  lyste  ur 
glasen^  däri  bröllopet.  Ock  de  skyndade  sig  för  hälen ^  Men  då 
kastade  sig  finnen  åtom^  en  sten  ock  kastade  eldbranden  utöver  bärget,  ock 
fienderna  efter,  så  det  brakade,  ock  de  slog  ijäl  sig  var  enda  en. 
Men  ni  skall  inte  tro,  vad  glädje  de  fick  på  bröllopsgården,  när 
finnen  kom  ock  talade  om,  vad  han  hade  gjort.  Ock  han  fick  uppehålP  av 
socknen  all  sin  levetid. 

Pär  Beo^Sflon. 


Det  var  [på]  sistone  i  sjnttonhundratalet,  det  bodde  en  nybyggare  i  In-  283 
viken  därmed  en  sjö,  som  kallas  Storsjauten^  Då  var  det  en  dag 
de  skulle  på  nätsjön ^  gubben  ock  käringen.  Så  kom  där  några  finnar 
ock  tog  ijäl  dem.  Så  fick  barnen  svälta  ijäl  hemma  i  fähuset.  Så  vart 
finnarna  avrättade.  De  satte  upp  de  där  huvudskallarna  på  några  pålar, 
ock  så  sjöng  det  i  luften,  ock  den  sången  är  nu  i  sångboken '^ 

Pär  BengtuoD. 


amt     •)  BraDt  bärgsida.     *)  Foneterna.     *)  Utav  tusan.     *)  Bakom.     ^)  Under- 
På  Albins  karta  är  namnet  stavat  Jougden(!).  *)  Skulle  sätta  ut  nåt  i  sjön. 


öppet  iy  Q  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  a»  fp  öppet  y,  0,  By  8  =  ö. 


82  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

^  =  d,   /  =  gf    X    toolöBt    I,   w  =  m,  g  ock   y  =  ng,  Jp  =  tj; 

284  dei   va   tö  br^r,  n-mdt}n'6§a  o^n-håns-6§a^  sow^  födas 

>  bjfbnskoiein.  so  röd-dam  o  rokt-fi-fim  ^  hyén  mifpo  ^éa. 
so  s^ml'dam-no  mams  ro-öp  o  ta-i-hél-n^darpo  ^éa.  dam 
röd,  so-lav)^  dam  nbd-omy  o  bffén  han  to  Idneiy  o^n-mötifuan 
hopa-tu  boota  o  spånt-ti  n-åim ^bakfot n^  po  byéna  o  måmiy 
han  sJfml  bahöl-om.    man  han  léj^t-sa-no  %fro-dam  o  bärga-sa. 

jfCHÅnsa, 


285  da  va-H  stökolmshånlars.^om  håd  isak-én^,  som  böd  > 

féhy^.  so  Jpåful-p,  ^  ta  stokhölm  ^  ag ..  gvuiy,  so  ha-n  dån 
Qtmtl,  at  mära-ans  kasta  fqlon,  so  va-n-no  rady  om  fwko 
följf  sJftul/^fo  §0^  ^  di-dikifia^  so  Jftun-w^fo  j)U^t,  so  gipni-n 
-sa  o  stmft  folon-d%an  U-n  sålfj  räi^l-so  tå  o  ji^  w  d^tat  t 
stmgtudér  o  sät-fro-sa  så^pan  o  jllf-so  in. 

nor^ag^köm-in,  so  sg^g-dam-no,  n-isak-ériJf  ^  a  såt>.fp^ 
fbtugce&dJf  hala^§o  n  rkrtj/potsdJf  tuta  diåra.  so  va-dar  ém  sow^ 
va-sta  tö  så^pan  o  språ^  ta-våj^s  ma-om.  man  dån  göniaws. 
vdi-d^am  ini  fixt  to  staijfan. 

pe-båtjsa. 


286  da  bh  tri  o^  i  hma^lj^^a  va  so  mip^fiph  véwn^,   so  hal 

-ma  po  skar^y  o^då  §lo-ma^i-hél  oh,  o  so  §lo  i  no  bränmn 
tis.}  käfafat  o  såt^diti  ooJjafi^^^^a  ma  hal-po  skqr-§liut.  o 
nor  *  sät-då  fqta  dit%  ofjfariy  so  köm-n-no  dit  o  ta  o  dn^, 
o^öa  dråk-an-sa  so  fml,  so  t(é  vat  äldalas  Uj^an  brådama 
fqta.  so  va-a-no  må^  sow^vat>.§6  ftäl,  so^at^dam  stö  po 
tö  fétar^  o  gäpa-op,  so  da  rvuiä'^  im  fpåftn,  o  vilia  tak-os  o 
sprdjg  ät-os  o  höpa^at  fétrom, 

pe-lå^a. 


^)  Till  dess.     ^)  Benet.     ^)  Socken  i  Jämtland,  söder  oin  Frostviken. 
a    i    tall,    D  nästen    a,    a   i   tal,    a   mell.    a  ock  ft,  a  öppet  e,  » 


XIII.  1  LOKALA  TRADITIONER.  83 

h    ij  ^J  1}  K  ^^  *»  ^)  ^y    ^1  ^  >ljocka>;  ?,  »,  §  luuljerade;  8,  ef,  g  toulösa. 

Det  var  två  bröder,  han  Mårten  Olsson  ock  baD  Hans  Olsson,  som  fOljdes  284 
i  björnskogen.  Så  rodde  de  ock  råkte  för  en  björn  mittpå  sjön. 
Så  skulle  de  nu  menas  ro  upp  ock  ta  ijäl  honom  därpå  sjön.  De 
rodde,  sålänge^de nådde  honom, ock  björnen  han  toglandet,  ock  han  Mårten 
ban  boppadeur  båten  ock  spände  uti  den  ena  bakfoten^  påbjörnen  ock  mente, 
han  skulle  behålla  honom.  Men  han  slet  sig  nu  ifrån  dem  ock  bärgade  sig. 

Jon.  Jönuon. 


Det  var  en  Stockbolmshandlare  som  hette  Isak-Erik,  som  bodde  i  2% 
Föllinge'.  Så  körde  han  till  Stockholm  en  gång.  Så  hade  han  den 
oturen,  att  märren  hans  kastade  fålen.  Så  var  han  nu  rädd,  om  något 
folk  skulle  få  se  det  där,  så  kunde  han  få  plikta.  Så  skyndade  han 
sig  ock  stoppade  fålen  där  ati  en  säck^  reste  så  till  ock  gick  ditåt  en 
stugndörr  ock  satte  från  sig  säcken  ock  gick  så  in. 

När  han  kom  in,  så  såg  de  nu,  han  Isak-Erik  hade  satt  en 
fägelsäck  eller  så  en  renköttsäck  utan[för]  dörren.  Så  var  där  en  som 
var  stad  tog  säcken  ock  sprang  till  vägs  med  honom.  Men  den  gången 
vart  de  inte  feta  av  steken. 

Pär  Benictwon. 


Det  blir  tre  år  i  höst,  det  var  så  mycken  vand*.  Så  höll  ^^ 
vi  på  skar^  ock  då  slog  vi  ijäl  åtti,  ock  så  slog  jag  nu  brännvin 
uti  ett  kaffefat  ock  satte  diti  åkern,  då  vi  höll  på  skar  slut.  Ock 
när  jag  satte  då  fatet  diti  åkern,  så  kom  han  nu  dit  ock  till  att  dricka, 
ock  då  drack  han  sig  så  full,  så  två  vart  alldeles  liggande  bredvid 
fatet.  Så  var  det  nu  många  som  vart  så  fulla,  så  att  de  stod  på 
två  fötter*  ock  gapade  upp,  så  det  rödde ^  ini  käften,  ock  ville  ta  oss  ock 
sprang  efter  oss  ock  hoppade  efter  fötterna. 

Pär  Larsson. 


*)  Åkersork.     ^)  Skar  (skördade)  säden.     *)  Ben.     ^)  Lyste  rott. 

öppet  i,  Q  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sots,  ta  norskt  u*  ffi  öppet  y,  #,  a,  jr  =  ö. 


84  WALTMAN,    LIDMAl.  XIII.  1 


3  =  d,   /  =  g,    X   tonlost    1,  w  =  m,  g   ock  5  =  ng,  Jf  =  tj; 

287  da  va  ^fv^  frédåg^^^^n-ol-lå^a  o-n-jfohåms-ö^a  o-m-pe- 
jfönsa  s^ful  ta  ålgsköks^,  da  fro^ga-i-åi,  om  >  /ij  föl-dam. 
tå  da  s^tul-i  föj  man  dam  hå''>t  U  ta  vant,  modo  t  ^Itpd  ^ 
foöf.  80  täfjt-i:  nö  s^a-i  snap*-ma  w  i  vaig  fhr^dam.  nor  i 
kom  dit,  w  dara  w  ^  vist  åhaw  w  vå,  so  rbkt-i-n  yohåmS'6§a. 
so  5&t-t  åt-om: 

—  §ér-^fu  noko? 

—  nÄ,  ^  ^ér-vnt  noko. 

so  spol-n  måjy,  om  i  so^g  noko.  so  sö^g-i  bara  tg 
älgsp&r.    so  sax-}  åt-om: 

—  no  ska-dm  gof  våkat^toihm  at  älvan  Man. 

nor  i  köm  noko  niar  botat  divan,  so  smal-a  w  å^i  sköt. 
so  täfft-i:  no  fi^-an^an  alg.  4t?,w?o,  tri,  so  smal  äna^§köta. 
da  täflt-^J^^  sJftul  goo  ditåt  o  §o^,  far  *  fs§lQ,  han^a  föt-sa  fi 
alg  då.  inom  ^  an  omgblifj^  so  smal  tradi  sköta,  da  kom 
'i  o  pT^^d%tåt'Om,    so  sai-n  jfohåms-ö^a: 

—  ma  hi-n-no  l\yan  Man  nå. 
so  svoro-i-om: 

—  ea,  t  §ér^^a.  maij^Jfér  t  gtusnåm  s.  mäm-dm  ^  da  bli 
to^di-Måm? 

—  Ija^da  ska  bli  to^d>-Måm? 

—  o^d-a^da  n  ram  dtUs^i  s^Ht. 
so  svoro-n: 

—  o^dtu  hl-ma  ta  når! 

—  o^dtu  fa  $00,  fja  nari^da  bli  to^d%-Man%.  trm-diu,  > 
kan-it  |of,  o^wdT-ft-n  ram  hal  n  alg  dtu^}  sJjhh? 

—  0  1  fQna  rf,  a  w  di-Måna  n  ram?  la,  é-a  n  ratn  i 
hl  s^bhy  so  spriy-i  båmi*  haim. 

so  täyt-ma  bdo  tö,  at  ma  sljuil  spriy-fro  rama.  man  nor 
ma^a  spraka  n  litn  bit,  so  s^tul-i  §09  ta-bqljar.  da  Malt 
r&m  po  sthg-op.    so  sa-t  4t  om-^ohåms-6§a: 

—  da  fa  gQO,  ^a^da  vil,  man  dm  a  tvui/Qaf>.goo  o  stiy 
rim. 


O  Jfr  8.  7—9.     2)  På  älgjakt. 


a  i  tally   v  nästan  a,   a  i  tal,   a  mell.   a  ock   ä»  a  öppet  e,  » 


XIII.  1  LOKALA   TRADITIONER.  85 

;:; « 

t}    ii  ?»   h  *l  ^^  h  ^^  *>   ^  ^  »tjocka»;  ?,  n,  |  muljerade;  8,  <f,  ^  tonloBa. 

Det  var  en  fredag^  han  Ola  Larsson  ock  han  JohaDnesOUsoiiockhaii  ^7 
Pär  Jonsson  skulle  till  älgskogs^.  Dåfrågadejagefter,omjagfickfö]jadem. 
Ja  det  sknlle  jag  få,  men  de  både  inte  tid  tillattyänta,medanjagBlipadeen 
lie.  Så  tänkte  jag:  na  skall  jag  snippa'  mig  i  Täg  före  dem.  När  jag 
kom  dit,  där  jag  visste  älgen  var,  så  råkte  jag  honom  Johannes  Olsson. 
Så  säger  jag  åt  honom: 

—  Ser  da  något? 

—  Nää,  jag  ser  inte  något. 

Så  sporde  han  mig,  om  jag  såg  något.  Så  såg  jag  bara  två 
älgspär.    Så  säger  jag  åt  honom: 

—  Nu  skall  da  gå  vackert  bortöver  åt  älven  här. 

När  jag  kom  något  nära  bortåt  älven,  så  small  det  ett  skott. 
Så  tänkte  jag:  nu  iick  han  en  älg.  Ett,  tu,  tre,  så  small  andra  skottet. 
Då  tänkte  jag,  jag  skulle  gå  ditåt  ock  se,  för  jag  förstod,  han  hade  fått  sig 
en  älg  då.  Inom  en  ögonblink,  så  small  tredje  skottet.  Då  kom 
jag  ock  gick  ditåt  honom.    Så  säger  han  Johannes  Olsson: 

—  Vi  har  honom  nu  liggande  här  nu. 
Så  svarade  jag  honom: 

—  Ja,  jag  ser  det.  Men^^hur  i  Guds  namn  menar  du  det  blir 
utav  det  här? 

—  Vad  det  skall  bli  utav  det  här? 

—  Å  det  är  då  en  ren  du  har  skjutit. 
Så  svarade  han: 

—  Å  du  har  mig  till  narr! 

—  Å  du  får  se,  vad  narri  det  blir  av  det  här.  Tror  du,  jag 
kan  inte  se,  huruvida  det  är  en  ren  eller  en  älg  du  har  skjutit? 

—  Å  i  fan  ock,  är  det  bär  en  ren?  Ja,  är  det  en  ren  jag 
har  skjutit,  så  springer  jag  bent*  hem. 

Så  tänkte  vi  båda  två,  att  vi  skulle  springa  från  renen.  Men  när 
vi  hade  sprungit  en  liten  bit,  så  skulle  jag  se  tillbaka.  Då  höll 
ren  på  steg  upp.    Så  sa  jag  åt  honom  Johannes  Olsson: 

—  Det  får  gå,  hur  det  vill,  men  du  är  tvungen  gå  ock  stinga 
renen. 


»)  Skynda.     ♦)  Rakt. 


öppet  i»  0  i  f r«  beau,  o  i  bo»  9  i  dial.  sova,  ta  norskt  u»  fp  öppet  y,  i?,  &,  v  =  ö. 


86  WALTMAK,    LIDMÄL.  XIII.  1 

d  =  d*  /  =  g,    X   toDlöst  1,  w  =  m,  g  ock  9  =  ng,  J^  =  tj; 
80  5öj-n; 

so  mO'dtu  go^  o  stiff-an. 

da  sa-^  åt-om,  at  ^  an  slftul  go^  w  g  skåf-dit  w  di-åt^a  w  l^ 
käran,  man^am^bryfå-sa-^t  öfn^  déy  hay^JfiUa  bdini^  h&m.  o 
i  f^y  U}^-dar  hktla  af  tan  o  lå^t  mtpo  nåta  o  voro  ämpin^ 
fa^^i-dyim.  mil  *  nåtn  so  köm-a-n  hail  mala*  ma  fölk^o 
s^tul^tälp-ta^g  boro  d^-dian  algj^éte;. 

%janS'^6nsa, 


288         dfi  f)a  i(^  brér  ^  §om  sJjwl  ta  argeis^  y-g^f*J>*  dan-åyn 
sifml  ta  tolo  ma-n-ånafi  fa-^a^an  létug  so. 

o  so  va  am-to-dam  a>néfpgd,  o  hån  hfklt-tå  >  noli  o-n 
ånati  t  frbstvi^an.    so  så-n: 

—  d-d w da  fl  nbko^y  da  sJfa^int  voro  man  o  rht-sa-åt.^äa 
^dtu  såi.  dm  så,  at  nm-p^-bäysa  va  pyUmg  bodo^dhy  o-n- 
imbor  far  årvan-s%n;  man  no  h^r-i  dm  mög  tälstdg,  at  w  étm 
w»  föt^bodo  dm  o  hana-lmbo  ^  ^&>l  i^onom  »  klbkb^%  so  d-a 
råt  noko  klå>ni  to-da,  dm  ska  fbro-åt  si-soon"^, 

SO  sax-n  ånari: 

—  da^é  som  da  plö  ma  dt-hian  nQl^om.  dam  drilf  o 
dam  svér  o  spölo  k6%  o  é  §lil}ar  kära.  %  tfp^^tp,  no^^m  v^l^^ 
vQ^o  ^l^kag  w  kér,  so  ha-dm  mota  haft  w  bög  bmyan,  diw  ^ 
fologta-da  hbtu^lbaroks^! 

pe-båf/sa. 


289         da  va-g  ^  gviUfi  da  va-w^fieriysmån  o  fi  rötskoUrar^s. 
>.§om  sJfml  mt  o  pänt-mt  mtlåga. 

so  ha-dam»  so  lita  Iqny  at..daws.va  tvrnijan  ta  for  o  bodö 
nåt  o^dåg.    so  mot-Sam  anda  tå  m  s%n  egan^-^pö^  o  batal 

»)  Kan  jag  inte.     ^)  Rakt.     ^)  Bekymrad.     ♦)  Mängd.     *)  Tvista, 
skall  kalva  om  hösten. 

a    i    tally    v  nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  &  öppet  e,  i 


XIII.  1  LOKALA    TRADITIONER.  87 

t*   il  9f   h  %  ^^  ^i  ^y  ^}  ^>  ^  »tjocka»;  f,  n,  §  muljerade;  &,  dt,  ^  tonlosa. 

Så  Säger  han: 

—  Nej,  det  är  inte  jag  tilP.  Kära  dig,  förstår  du  det  är  rätt, 
så  må  dn  gå  ock  stinga  honom. 

Då  sa  jag  åt  honom,  att  han  skalle  gå  ock  skaffa  dit  de  andre  två 
karlama.  Men  han  brydde  sig  inte  om  det,  han  kutade  bent^  hem.  Ock 
jag  fick  ligga  där  hela  aftonen  ock  långt  ntpå  natten  ock  vara  aropen' 
för  det  där.  Mitt  i  natten  så  kom  det  en  hel  male*  med  folk  ock 
skalle  jälpa  till  att  bära  det  där  älgköttet. 

Jöns  Jonsson. 


Det  var  två  bröder  som  skalle  till  [att]  argas ^  en  gång;  den  ene  '^^ 
skalle  till  [att]  tala  med  den  andre  för  det  han  ljög  så. 

Ock  så  var  en  utav  dem  enögd,  ock  han  höll  till  i  Nordli  ock  den 
andre  i  Frostviken.    Så  sa  han: 

—  Det  är  då  väl  något ^  det  skall  inte  vara  mer  att  rätta  sig  efter,  det 
du  säger.  Du  sa,  att  han  Pär  Bengtsson  var  skyldig  både  dig  ock  hanne 
Ingeborg  för  arvet  sitt;  men  na  hör  jag  du  må  tillstå,  att  du 
liar  fått  både  din  ock  hannes  Ingeborg  del  igenom  ett  klockbyte,  så  det  är 
rätt  något  klent  utav  dig,  du  skall  fara  åt  seså^. 

Så  säger  den  andre: 

—  Det  är  som  det  plär  med  de  här  nordlidarna.  De  dricker  ock 
de  svär  ock  spelar  kort  ock  är  slika  karlar.  Jag  tycker,  när  du  vill 
vara  slik  karl,  så  hade  du  mattat  haft  båda  ögonen,  din  för- 
låte dig  höstbäroxe^v 

Par  Bengtsson. 


Det  var  en  gång  det  var  en  Qärdingsman  ock  en  rotskollärare,  28d 
som  skulle  ut  ock  panta  ut  utlagor. 

Så   hade   de   så   liten   lön,   att   de  var   tvungna   att   fara  både 
natt   ock   dag.     Så   måtte  de  ändå  ta  ur  sin  egen  pung  att  betala 

®)  Det  är  då  också  mårkvärdigt  [att.     ^)  Så  dar.     ^)  Jfr  hbm^tt&rlfm  ko  som 


öppet  i,  ^  i  f r.  beau,  O  i  bo»  B  i  dial.  sova,  U4  norskt  u,  fp  öppet  y,  0^BjS  =  ö. 
59.  landim.  XIII.  1.  6 


88  WAITMAN,    LIDmIl.  XIII.  1 

3  =  d,   ^  =  g,    X   tonlöBt  1,  ft;  =  m,  g  ock  i;  =  ng,  ff  =  tj; 

md^n  ma.  so  kém-dam  w  »^a^  om-dénel-mo^sa  n-im  nåta. 
so  sTfiulrdam  pänt-mt  fa  w  §åJfs  kröna  w  dér,  so  fij^-dam-tt 
noko  åna  o  påut,  an  han  sé'  ha-doh  vilia  J^qa-nia  %  rétuva  o 
gdi-hifm,  doljar  förhånade,  dlyaröksa^! 

^ns-yönsa. 


290  da  va  tö  ^tarpéjpka^  t^g^y  sow^vat  ^folifft,  o  da  va 
äldalas  i^bet^dala  daw  ^  vat  if^l^Jf^  om,  m^a  at  n-Åm 
^tarpéyjfa  ha  såkt:  y&^d-a  vöh^  dök  h%  svåi>.§nQr%^  som^% 
brmn  hasta?  o  so  trata-dam-ng  ^  om  dt-diana,  so-lay*  da 
b4r^la  §l6s  mi-dam, 

o  so  va-fl  étn  hta  gran  stårkar,  so  f^^-an^t^  f^/on* 
po-n-dtana,  sow  w  va  v&xkar,  o  drög-an  s6  po  hmj^a  n^-n^w 
hålf.  nors.aii^köfn  m  hampan  då,  so  f^fj-an-t^  n  stéifAr  ma 
hå^  hånrom;  so  sårn  då:  ast  »  Jpäm-öp,  so  sjfas^i  §Iqo-%- 
'h^l-da. 

man  da  vdfn^^^o  rad,  han  språfg  båini^  haim,  o  han 
htpoXt-no  åVs^^rå  låy,  mn>.an  vån^-it  ö^-an. 

lans-jfönsa. 


291  da  va  iyn  som  hå^i^^åmtel-^éti  »  giUsvåtm^j  sömo  k^fi 

s.  §ow^vQ,'maj  nos.§lrapam^bb^ta  at  vätm^^.  haff^Jpétul  at 
Qvarhåln^^  Jl^gmuy.  so  va-tv-fl  asta  la-p6  hta  fa^lö^t  » 
låSy  o  méra-hans  va-no  nbko-hta  mégar,  so  ho  to-po  jik 
klår^^y  fari^afg^köm  at  stälom^^y  dara  Itmån  brtu1fts,o  Ibsmdnt 
so  t^-n  o  kåsta-fdr-a  noko  för,  to-so  w  g  bät-po-a  frjr^a»", 
so^o  fifjj  sto^  o^bto  dér  >  stum,  no-ri^^a  J^jpl-pö  tr^yan 
ma  d^-diaw  w  frbs^fitfrom-Sihj  so  pif-no  da  nbko-bta  såmi, 
so  m^ra  filf-no  Tjvil  >  stum,    norskan  hä-da  bbnt-pö  tr^yan^ 

*)  Diger  =  tjock.  ^)  Vall-.  ^)  Fogelsnaror.  *)  Till  dess  att. 
^^)  3iT  s.  39,  D.  244.  ")  Se  s.  69,  not  4.  ^^)  Blev  troU.  ^^  Staldyikeo 
^*)  Ett  slags  av  vidjor  flätade  skor,  som  bindaM  under  hästfötterna^ 

a   i   tall,   v   nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ft,  a  öppet  e,  > 


XIII.  1  LOKALA  TRADITIONER.  89 

ty    4,9  97  h  %  ^^  ^1  ^«  ^>  ^y  ^  9tjockaf;  ty  Hy  §  maljerade;  &,  ét,  ^  tonldsa. 

maten  med.  Så  kom  de  hitåt  honom  Daniel  Månsson  den  ena  natten. 
Så  sknlle  de  panta  ut  fbr  sftx  kronor  där.  Så  fick  de  inte 
något  annat  att  panta,  än  han  sa:  »Hade  ni  velat  kysst  mig  i  röven  ock 
gått  hem,  era  förbannade  digeroxar  ^'» 

Jöni  JonsBon. 


Det  var  två  gätarpojkar^  en  gång  som  vart  oförlikta,  ock  det  var  ^90 
alldeles  obetydligt  de  vart  oförlikta  om.    Modern  åt  den  ene  gätar- 
pojken  hade  sagt:  »Hur  det  är  vordet,  ni  har  svarta  snorer',  som  har 
brnna   hästar?»     Ock   så   trätte   de   nu   om   det  där,  så  länge*  det 
bar  till  [att]  slåss  med  dem. 

Ock  så  var  väl  en  lite  grand  starkare,  så  fick  han  nti  örstolen^ 
på  den  där,  som  var  vekare,  ock  drog  honom  så  på  buken  nedi  en 
bäck.  När  han  kom  nedi  bäcken  då,  så  fick  han  uti  en  stör  med 
båda  händerna;  så  sa  han  då:  »Ast  jag  kommer  upp,  så  skall  jag  slå  i- 
jäl  dig.» 

Men  då  vart  han  så  rädd,  han  sprang  ben  t*  hem.  Ock  han 
höll  nu  efter ^  bra  länge,  men  han  vann^  inte  upp  honom. 

JöBB  Jonsson. 


Det  var  en  som  hette  Gamle-Göran  i  Gussvattnet *,  samma  karlen  ^^ 
som  var  med,  när  strippen  båtade  efter  vattnet '^  Han  körde  åt 
Overhalvden "  en  gång.  Så  var  han  väl  åstad  la  på  lite  för  tungt  ett 
lass,  ock  märren  hans  var  nu  något  lite  mager,  så  bon  tog  på  gick 
klar>^,  förm  han  kom  åt  Stallarna^',  där  Lidmän  brnkte  ha  logement. 
Så  tog  han  ock  kastade  för  bänne  någotfoder,  tog  så  ock  band  på  hanne  try- 
garna^*,  så  hon  fick  stå  ock  äta  där  en  stund.  När  han  då  knötpåtrygarna 
med  de  där  frnsnafingrama  sina,  så  gick  nu  det  något  lite  sent, 
så  märren  fick  nu  vila  en  stund.    När  han  hade  då  bundit  på  trygama, 

*)  Ytterdrat.  •)  Rakt.  ')  Sprang  efter.  *)  Hann.  •)  By  i  Bödra  Frostviken. 
(stälan),  gård  vid  Tannsjöna  västra  ända,  inom  Rdrvikens  annexförsamling  (Norge), 
då  snön  är  lös. 

öppet  i,  0  i  fr.  beau,  o  i  bo»  e  i  dial.  sova,  uå  norskt  u,  y)  öppet  y,  0,  9,  ar  =  ö. 


I 


90  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

d  =  dt  ^  =  gt   ^   tonloet  1,  m;  =  m»  g  ock  y  =  ng,  /^  =  tj ; 

so  ra*|;-a-(ft*  o  //Äittt,  o  w  öé  dr^-no  mjra  2a$ft  at  stålom. 
so  sii^  at  käfnråtofn-sin:  mera  ha-it  w  ^öt  klår,  man  ^  o 
stii  bara  o  J^^wl-pg^at  tryj^om^ 

pe^håffsa. 


292  da  va-y^giub  sow^vå'-no  hta  vélbdrgan  o  i  göt  stan. 

so  hq-n-no  ly)1^  ta  fq^-sa-n  sövij  o  d&  va^-no-»f  so  hlåml 
hål,  fa-^a  ^  aw  ^  vd$-no  so  målanas  lifj  ow-får-^tn,  åkorét 
som  w  an  sTjml  w  a  vor^  Ifhmi  m  sbmo  posoa;  o  haw  ^  vå-no 
vist  jföt,  faran  stråpam^bogta  at  vätm^. 

man  ma  ^  dån  fo^éPf*,  at^aw^va  tulit^^lhqar^  an^aw- 
får-^n, 

pe-båfjsa. 


293         da   va-g^gétuy  ^^gämtel-rolan   va  po  ttura^;  so  va-n 

-no  hta  hqfon  ta  sJ^rp  ^  åå.    so  hyaXt-dam-no-po  åkadéra'' 

hit  o  ditj  so-lay^^an  så: 

—  tå,  tm  sin,  om  duibin^  min  bh  möog  m  gala,  so  tåj 

m%  sélj  han  ska  bh  kö^  ^  ^6rm^^. 

hans-båysa. 


294  da  håna  i  stöt  2  spatälfces.dar%  m^böngål^ii,  g'åmy,  da 
va  t  br^ép^dan  grängåla.  so  va  åXt  fol^a  der, ^.§0^  da  va 
bära  noko  smoo  bån  hiym.  da^^gåmlastn^^va  rn^poyi'^  po 
ni  oor.  so  kom-dar  in  ^  dyr,^§ow^va  so  IM%,  ma  $l'iJfa^ 
§lor  hvtiin  po  hmgiun,  man  da  tolo  o  så,  at^da  va  fån,  o 
v^lta  tå'dam,    o^da  våt-no  bana  råd  o  tö-ta  o  sJjrail^;  man 

')  Gav  haD  sig  i  väg.     ^)  Ville  ha  trygaroa  påbundna.     ^)  Se 
dess  att.     ')  Individuellt  för  »pojke».     ^^)  By  vid  Jormsjön  i  västra 

a   i   tall,   t>   nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  ^ 


XIII.  1  LOKALA    TRADITIONER.  91 

ty   i»  A   Z>  *l  ^'^  ^>  ^j  *>  ^>  ^  »tjocka»;  ?,  Ä,  |  inuljerade;  8,  rf',  ^  tonlösa. 

sä  reste  hao  till  ^  ock  körde,  ock  då  drog  un  märren  lasset  åt  Stallarna. 
Så  säger  ban  åt  kamraterna  sina:  »Märren  hade  inte  gått  klar,  men  hon 
stod  bara  ock  körde  på  efter  trygarna'.» 

Pär  Bengtsson. 


Det  var  en  gabbe  som  var  nu  lite  välbärgande  ock  i  gott  stånd.  ^^ 
Så  hade  han  nu  lycka  till  [att]  fä  sig  en  son,  ock  det  vart  nu  inte  så  klent 
häller,  för  det  han  vart  no  så  niolandes  lik  honom  far  sin,  »acknrat 
som  han  skulle  ha  varit  kommen  nr  samma  påsen»;  ock  han  var  nu 
visst  gjord,  förrän  strippen  båtade  efter  vattnet'. 

Men  med  den  förskälen*,  att  han  Tar  »nrlite  glyggare^  än  han 
far  sin.» 

Pär  Bengtsson. 


Det  var  en  gång  han  Gamle-Roland  var  på  turen';  så  var  han  293 
nu    lite    hågad    att    skryta    då.     8å    höll    de    nu    på   ackorderade^ 
hit  ock  dit,  så  länge ^  han  sa: 

—  Jaa,  min  sinn,  om  dubbin*  min  blir  måg  nedi  gården,  så  jaa, 
min  själ,  han  skall  bli  kung  i  Jorm>^. 

Hsns  Bengtsson. 


Det  hände  ett  stort  ett  spektakel  däri  en  bondgård  en  gång,  det  294 
var  ett  bröllop  däri  granngården.  Så  var  allt  folket  där,  så  det  var 
bara  några  små  barn  hemma.  Den  gamlaste  var  en  pojk  pä 
nio  år.  Så  kom  där  in  ett  djur,  som  var  så  ludet,  med  slika 
stora  horn  på  huvudet,  men  det  talade  ock  sa,  att  det  var  fan,  ock 
ville  ta  dem.   Ock  då  vart  nu  barnen  rädda  ock  tog  till  ock  skrek;  men 

8.  39,  n.  244.    ♦)  Skillnadeo.    *)  Helt  lite  skarpsyntare.    •)  Full.    ^)  Pratade.    *)Till 
delen  av  Froetviken. 


öppet  i,  0  i  fr.  beau*  o  i  bo,  9  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  yf  öppet  y,  0,  &,  8  =  6. 


I 


92  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

d  =  d,   /  ==■  g»    2   tonloBt  1,   n;  =  m»  g  ock  i;  =  ng,  ^^  =  1j ; 

da    sé-nj   mtta-dam   s^n^-sa,  ^ara-w-får-^&ras   hå  påmgan 

o  péjpjfaw^va-no  hta  JpUrot*  %  f^tn  o  mt  vilta  syn-twi 
pånHfsköopa.  so  vtlia-n-no  ta  tå-dam  itån.  so  möt-dam 
syn-om-a.  so  kliw-an  ma  fråwfétrom  opatat  s¥o^pt  o  stö 
bara  po  hqkfétrom  o  tö- fram  ålpåntffan,  sotv^fåns  m>  skoopi, 
o  stiUft-dam  ti  ldma-s>,  so  JfHw-i}  né  po  ål  /j^r  fétan  o 
räilt-t^*  o  jiJf-iut. 

nordan  ha-da  råt^l^,  so  si%  péyijpan  at^^ämlast  s^tati 
-^w:  >  iunar,  om  t  kan  tå  bh$a  hans-får  o  §ét  n-dt&n? 

da  så  sbstra-hanSf  at  fån  han  déjpr-it  ma^da^an^  $ét 
p6-n. 

da  sa  péyijfan:  *  trw-%t  w  d-a  fån,  nor  >.  anm  -  hahév 
pämgan. 

so  spånt-n-né  b^§a  o  ra*|^-^&*  tuti  dera  o  dr^g-op  o 
sijfta.  ma  dt  smål-a,  o  fån^aav^vat^ligan  o  shroola  o 
ramla  bhnom  >  hta  stum^  o  so  ds^tpä-n. 

no^^am  s^ml  da  ta  skodo  ^  di-dtan  gdyra,  so  fiJf-dam 
§Q^f  at^da  va-g^hqr  ta  grängålOy  som^a  j/öi-^a  ta  gåmkår"* 
o  råf§l-la^  dit, 

pe-båfjsa. 


295  da  v6-no-fl  äXt>  råt  o  §o-6p  ma  sömta  prästom  né^fa^ 
^lln.  d-a  >  fialsöktn  som  lig  *  tamtlån;  so  a  dér^anm^ 
prost,  som  ma  mi^-no  riifh  sA^  hi  biujpan  ta  gta.  no-fi 
f^-ti  kr^påntgan^f  som  ska  dä}las-mt  at  finom,  so  vil-dam 
postof,  at^an  Ib^m-bot-dam  o  té  såj^s  prosånt  rånt  no^(la 
J^åm  nokon,  som  ska  hQ9  to  di-diinfn^pamgom,  so  é-n  fa^ 
w(^d  måst  u/itan.  maw^fér-(lam  hta  o-mqjp^  o  äkadér^^  ma-n, 
so  kan-dam-no  fo  Igonm^^pänigan  tå-om,  bara  dam  lé-om  i 
krön  halar  fåmti  ^ra  da  minst,  so  fa-dam-no  l^n^^panman. 


*)  Visa.     ')  Bry  sig  om  att.     *)  Motsträvig.     *)  Gav  sig  i  väg. 


a    i    tall,    t>    nästan   a,   a   i   tal,  a  raell.  a  ock  a,  a  öppet  e,  % 


XIII.  1  LOKALA    TRADITIONER.  93 


tf   €y  ^t  It  %  ^^  ^'  ^f  ^7  ^*  ^  »tjocka»:  ?,  n,  ^  inuljerade;  5,  (tj  g  tonlosa. 

så  Ba  han,  riUe  de  syoa^  sig,  var  han  far  deras  hade  pänningama 
sina,  så  skalle  han  iDte  vörda'  ta  dem. 

Ock  pojken  var  nu  lite  tjarot*  i  förstone  ock  inte  ville  syna  honom 
p&nningskåpet.  Så  ville  han  nu  till  [att]  ta  dem  igän.  Så  måtte  de 
syna  honom  det.  Så  klev  han  med  framfötterna  uppefter  skåpet  ock  stod 
bara  på  bakftttterna  ock  tog  fram  alla  pänningama,  som  fanns  ini  skåpet, 
ock  stoppade  dem  uti  Inmman  sin.  Så  klevhannedpåallafyrafötternaock 
reste  till^  ock  gick  ut. 

När  han  hade  då  rest^,  så  säger  pojken  åt  gamlaste  systern 
sin:  »Jag  undrar,  om  jag  kan  ta  bössan  hans  far  ock  skjuta  den  där?»> 

Då  sa  systern  hans,  att  »fan  han  dör  inte  med  det  han*  skjuter 
på  honom.» 

Då  sa  pojken:  »Jag  tror  inte  det  är  fan,  när  han  behöver 
pänningarna.» 

Så  spände  han  ned  bössan  ock  reste  till*  uti  dörren  ock  drog  upp  ock 
siktade.  Med  det  small  det.  Ock  fan  han  vart  liggande  ock  skrålade  ock 
ramlade  [med]  benen  en  liten  stund,  ock  så  dog  han. 

När  de  skulle  då  till  [att]  skåda  det  där  odjuret,  så  fick  de 
se,  att  det  var  en  karl  ur  granngården,  som  hade  gjort  sig  till  gammalkarP 
ock  rest  tilP  dit. 

Pär  Bengtsson. 


Det  vore  no  väl  alltid  rätt  att  se  upp  med  somma  utav  prästerna  nu  för  ^^ 
tiden.  Det  är  en  Qällsocken  som  ligger  i  Jämtland;  så  är  där  en 
präst,  som  vi  må  nu  riktigt  säga  har  buken  till  gud.  När  han 
lår  uti  kronpänningarna^,  som  skall  delas  ut  åt  finnarna,  så  vill  de 
påstå,  att  han  lånar  bort  dem  ock  tar  säx  procent  ränta.  När  det 
kommer  någon,  som  skall  ha  utav  de  där  pänningama,  så  är  ban  för 
det  roästa  utan.  Men  far  de  lite  å  make'  ock  ackorderar'®  med  bonom, 
så  kan  de  nu  få  låna  pänningama  utav  honom.  Bara  de  ger  bonom  en 
krona   eller  fämti   öre   det   minsta,   så  får  de  nu  låna  pänningama. 

^)  Gett  sig  av.     «)  Man.     ^  Fan.     ®)  Statsmedlen.     ')  Sakta.     lO)  Talar. 


öppet  i,  6  i  fr.  beau«  O  i  bo»  $  i  dial.  sova»  tu  norskt  u,  fp  öppet  y,  0,  &,  ^r  =  ö. 


94  WALTMAN,    LIOMÄL.  XIII.  1 

^  =  d,   ^  =  g,   X    tonlöst  1,  m;  =  m»  g  ock  9  =  ng,  Jf  =  tj; 


c?d  ht  tiho-me,  hänt,  at  smb^skoléraran  ht  ^^mt-dU  o  ska 
ha  föt  sin  kväiål,  man  d€i<^t  hbfudAs,  som  kosa  h>  vsri  töm. 
maw  w  fér-^am  ét  po  sömo  vis,  som  dam  ma  ht  fest  tdlo 
-omy  so  bU'daw-fl'it  äldalas  tutan,  o  da  låt^-dam-no  hala>. 
^li^noko^§éh^a  far  o  fo^  da  lil  dam^t  f^tf^n^y  an  dam  ska 
voro  mtan. 

man  åm  gémtf  so  ji^-a-no  nbko  po  t&nha^^tspdson-anSy 
nor^aw^vtUa  skåf-sa  t  frm.  so  mot-n-no  batål  t  bré  sitim 
at  hänom  som  s^tul  fri^  o  ända  vår  våi-df  nor  aw^ft^^an- 
dyaw^frtua.  ho  rökt-po^g  hå  t  stop,  som^o^a  föt,  modo^o 
va  tétasaK  o  so  dan  trkdt  öl^ganhixta  va-no  di,  at^an  mot 
ta  a-svärmor-gt  tt  somo  hmshöla.  o  >.  dér  våt-no  bara  Jpiv 
t  hmst,  fa-^a  frtua  mUa-no  hbg-a,  sow^frfutm^brtuJ^Ua  åna- 
§lås,  o  di  vå%^vsoko  ana  an  sih  o  r^t^Sart  åsjf&n.  o  fnua, 
sow^va-no  t  ö^t  o  våhat  t  mänt§,  sä-no  tfrö-^a  o  ligt  ^o-n- 
dfån  gåmaelprdsta;  so  vdj-no  han  sväi^tUJf,  fB^t^r-^ok. 

da  va  f^gvmfj  daw^vq  po  nj^^bål;  so  va  dér-n  öfgs.aw^ 
våka-Hs^lånsmån  som  tok  o  dansa  ma-n.  so  ska-dok  ii  trm. 
Tja  sinl  pråstntf-^vå^.  haw^vå-no-tt  §él^ta  hojp  at  välsom,  so 
tbd-n-no  ii  hål,  da  frtua  sJfuU  fo  hop  o  dåns  h  låy  ma  anar 
khra,  o  myi^^yi  ana  Tjmn-ma-flf,  w  vöto-tö,  man  ma  vål-no 
hal§^§ltUt  n-htan  göntan. 

pe-bdysa. 


296  o  so  brtulf  sömo  prastn  kok^jrétut  to  rmgmjféh,  o  nor 

grémtn  w  t  vo^t  kål,  so  brwJf-an  rlv-to  snå§an^,  sow^vål^s  po 
grémta,  o  låg  dttpo  ömn  o  st&t^  o  hi  t  staw^far  bré,  o  so 
stat^-an  sila  dart  ä§^an  o  para^  br^dami.  so  téJf-B^n  dt- 
dtina  po  t  fjféV,  såt-so  réuiva  opt  gr^va^,  läg-so  fjféla  po 
l}f)éa,  o  so  té-n-ta  o  ét  so  tan-an^-po  pipa  o  réjp^,  so-laff^ 
da  bh  bära  äska,  so  låt-if  dån  å^ka  tt-n  dö^s  o  hi  t  staw^ 
fa^^nius'1}, 

*)  Släpper.     ^)  Flicka.     ^)  téms  =  ogift  kvinna  (utan  avseende 
a   i   tall,   19   nästan  a»  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  &,  a  öppet  e,  t 


XIII.  1  LOKALA    TRADITIONER.  95 

tf   4^  ?i   If  K  ^^  %  ^9  ^9  h  ^  >tjocka>;  i^  n,  §  nmljertde;  S,  <fy  ^  tonlösa. 

Det  har  till  ock  med  bänt,  att  småskoUärarna  har  kommit  dit  ock  skall 
ha  fatt  sina  kvartal,  men  det  har  hörts,  som  kassan  har  varit  tom. 
Men  far  de  åt  på  samma  viSi  som  de  vi  har  först  talat 
om,  så  blir  de  väl  inte  alldeles  utan,  ock  då  låter  ^  de  nu  hällre 
till  några  skillingar  för  att  få  det  lilla  de  har  förtjänt,  än  de  skall 
vara  utan. 

Men  en  gång  så  gick  det  nu  något  på  girighetspåsen  hans, 
när  han  ville  skaffa  sig  en  fra.  Så  måtte  han  na  betala  en  bra  summa 
åt  honom  som  sknlle  fria,  ock  ändå  värre  vart  det,  när  han  fick  den 
där  frnn.  Hon  råkte  på  ock  hade  en  storka^  som  hon  hade  fått,  medan  hon 
var  tösen  ^  Ock  så  den  tredje  olägenheten  var  nn  det,  att  han  måtte 
ta  hanne  svärmor  sin  uti  samma  hushållet.  Ock  där  vart  nu  bara  kiv 
i  huset,  för  det  frun  ville  nu  ha  det,  som  fruarna  brukte  det  annor- 
städes, ock  det  vart  något  annat  än  sitta  ock  rota  däri  askan.  Ock  frun, 
som  var  nu  en  ung  ock  vacker  en  mänska,  sa  nu  ifrån  sig  att  ligga  hos  den 
där  gamleprästen;  så  vart  nu  han  svartsjuk,  förstår  ni. 

Det  var  en  gång  de  var  på  en  bal;  så  var  där  en  ung  en 
vacker  en  länsman  som  tog  ock  dansade  med  hanne.  Så  skall  ni  inte  tro, 
hur  sint  prästen  vart.  Han  var  nuinte*8Jälvtill[att]hoppaeftervalserna,8å 
tålde  han  nu  inte  häller,  det  frnn  skulle  få  hoppa  ock  dansa  i  lag  med  andra 
karlar.  Ock  mycket  annat  kunde  vi  väl  veta  utav,  men  vi  varder  nn 
hälst  sluta  den  här  gången. 

Pär  Bengtasoo. 


Ook  så  brakar  samma  prästen  koka  gröt  utav  rågmjölet,  ock  när  296 
gröten  har  vordit  kall,  så  brakar  han  riva  utav  snärken^,  som  växer  på 
gröten,  ock  lägger  ditpå  ugnen  ock  steker  ock  har  i  staden  för  bröd.  Också 
steker  han  sillen  däri  askan  ock  päran*  bredvid.  Så  tar  han  det 
där  på  en  QöP,  sätter  så  röven  uppi  greven^  l9gger  så  Qölen  på 
knäna,  ock  så  tar  han  till  ock  äter.  Så  tänder  han  på  pipan  ock  röker,  sålänge* 
det  blir  bara  askan.  Så  låter  han  den  askan  uti  en  dosa  ock  har  i  staden 
för  snuset. 


p&  åldern).     **)  Kände  inte.     ^)  Skorpan.    *)  Potatis.    ?)  BrSde.    »)  Spisen.    *)  Tils. 


öppet  i,  O  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  yi  öppet  y,  j9,  9,  ir  =  ö. 


96  WALTMAN,    LIDMAl.  XIII.  1 

5  =  d,   /  =  g,   X   toDlöst  ly  k;  =  m,  g  ock  j^  =  ng,  Jp  =z  ij; 

nar  w  an  hi-da  dri-t^hQp  råt  mfpjffp  panipf  so  Ig^n-ann- 
'boi  at  ^.  ténrom^  tft-so  såJfs  prosdf^t  »  rånij  hi-dam  skda  ta 
grbvo-öp^antn^mehfi^  ^ff&r  *  g^viltn\ 

o  $0  no^l^sarbqna  a  klifn  ta  löso^  so  bahéfs•^t'a  noko 
miyTj  amJ>ära  dam  fÅ-om^atv^fåmttér^f)  hal  t  kr^n^  so  néij^ 
fa-dam  sJfråftlöso, 

so  hi-n  fåm  mil  %fro  htugm^fiå^an  d%tat  >  käpål;  so  brw^ 
-an  tq-mÅ-sa  kåfan  o  tobåjpan  o  sal  at  finom, 

pe-båysa, 

297  d-a-no-fl-^t  rij^h  w  da  somo,  Jfolas  foiga  ftf-ét^  håly  o  ål 
hålst  prasian,  som  ska  voro  %  métistar  o  äl^sdmpal  fa  w  (l^' 
anar, 

da  va-n,^  ^  prå§t  sow  w  vd  at  ^  käpdlj  sow  «  va-no  rij^-h 
f^r  mil  >fro  hifma-hans.  no^tlam  sJftul  da  fora  ta-bq])a^^§o 
sii  pråst'^  at  kamrita-sin:  t  måm  ma  té1f-os  hta  gran  to 
^di'hiay>^JparTjvim^  som  a  HÄn,  o  stiprTj-os  ma  hta  gran.  man 
so  vQ-daw-fl  hålst  asta  t^-sa-g  ^  glö^k  far-myij^fy),  no^^am 
köm-fråm  at  nm^l><it^géh^^<>  sJftul  pråstn  madail  nätvq(ln  at 
ti  gäfi^celföllf^dér.  so  sJwJ-^-no  ta  hål  >  folql^gom  *  §laks 
fbrbarédnyy  åt-daw^,  fati^^am  jilf  ta  s^råft.  mi}  ma  kån-no 
-flf^fo^lQ^  hta  kvqr,  Jä  ferbarédmy  da  våt^^o  9  drtp^^n 
arim^pråst,  som  hån  va.  da  ji^-no  hålst^  som  da  stQfrs^lt 
lestyan:  no-tim^bUn  ska  lax  Vm^bli^y  so  stipép-äam  ho^  m 
griuba*. 

man  ma  må-no-f]  mim,  ats^da^t  ve^t>  ^liut  ma  smpiyan 
nö,  nor^an^t  v^U  götåmplar,  man  d-a  so  rql^  ma  sömta 
ggtdmplarom,  dam  é-no-%t  so  n^jpa,  om  dam  té-sa-n  stup, 
sJbdra  nos^^a^a-ft  fH}r^§om  §ér-a,  an  dan  som  \a  o  dan  som 
ta-rmöt,  hal  som  m&  brmJj  åXt^  s&x:  ffr  bm^om  tmilia. 

man  so  jijf-a-fl  ii  so  mtpj^  fiifcar*wjj  änaf^^gétuf),  nor 
^an  s^iul  at^dt-dtags,kåpdh.    haw^va-sta  glsmt-td  ffärJfvim. 

')  Mäling,  yttnått  motsvarande  10  ar.  ^)  Betalniog  som 
*)  Qrop«n.     *)  Besynnerligt. 

a    i    tall,    t>    nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  ^ 


XIII.  1  LOKALA.   TRAlilTIONEK.  97 

ty    iy  ?i  h  V,  ^^^  h  ^)  ^f  ^>  ^  »tjocka»;  t,  n,  §  muljerade;  S,  ef,  ^  tonlOsa. 

När  han  har  då  dragit  ihop  rätt  mycket  pänning,  så  lånar  han 
bort  åt  bönderna,  tar  så  säx  procent  i  ränta,  har  dem  sedan  till 
[att]  gräva  npp  en  mäling^  åker  i  godviyan^. 

Ock  så  när  läsarbarnen  är  klena  till  [att]  läsa,  så  behövs  inte  detnågot 
mer,  än  bara  de  ger  honom  en  fömtiöring  eller  en  krona,  så  nog 
får  de  skriftläsa. 

Så  har  han  fäm  mil  ifrån  huvudkyrkan  ditåt  ett  kapell;  så  brukar 
han  ta  med  sig  kaffet  ock  tobaken  [dit]  ock  säljer  åt  finnarna. 

Pär  Benf^son. 


Det  är  nu  väl  inte  riktigt  det  samma,  hnrledes  folket  far  åt'  häller,  397 
ock   aldra   hälst  prästerna,  som  skall  vara  ett  mönster  ock  exempel 
nr  de  andra. 

Det  var  en  präst  som  var  åt  ett  kapell,  som  var  nu  riktigt 
fyra  mil  ifrån  hemmet  hans.  När  de  skulle  dä  fara  tillbaka,  så 
sa  prästen  åt  kamraten  sin:  »Jag  menar  vi  tar  oss  lite  grand  utav 
det  här  kyrkvinet,  som  är  igän,  ock  styrker  oss  med  lite  grand».  Men 
så  var  de  väl  hälst  åstad  tog  sig  en  glunk  tör  mycket.  När  de 
kom  fram  åt  en  bondgård,  så  skulle  prästen  meddela  nattvarden  åt 
två  gammalfolk  där.  Så  sknlle  han  till  [att]  hålla  ett  företal  som  ett  slags 
förberedning  åt  dem,  förrn  de  gick  till  skrift.  Hen  vi  kan  nu 
väl  förstå  lite  var,  vad  förberedning  det  vart  utav  en  drucken 
en  präst,  som  han  var.  Det  gick  nu  hälst,  som  det  står  i 
läs[n]ingen:  när  en  blind  skall  leda  en  blind,  så  stupar  de  båda  nedi 
grubban^. 

Men  vi  må  nu  väl  mena,  att  det  har  vordit  slut  med  sup[n]ingen 
nu,  när  han  har  vordit  godtämplare.  Men  det  är  så  rart^  med  soroma  utav 
godtämplarna,  de  är  nu  inte  så  noga,  om  de  tar  sig  en  sup, 
bara  när  det  är  inte  flera  som  ser  det,  än  den  som  ger  ock  den  som 
tar  emot,  eller  som  vi  brukar  alltid  säga:  fyra  ögon  emellan. 

Men  så  gick  det  väl  inte  så  mycket  likare'  en  annan  gång,  när 
han  sknlle  åt  det  där  kapellet.    Han  var  stad  glömde  utav  kyrkvinet. 

erl&gges  för  en  tjänst,  som  man  eljes  anser  ej  behöva  betalas.       ')  Bär  sig  åt. 
')  Bättre. 

Öppet  i,  o  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  m  norskt  u»  p  öppet  y,  0,  &,  «  =  ö. 


98  WALTMAN,    LIDMAl.  XIII.  1 

I 

d  =  dt  ^  =  g,    X   tonlöst   1,  w  =  m,  g  ock  j;  =  ng,  ^^  =  tj ; 

han ^ a-no  falas  brå  låfjt,  feni^auvs^vaii  vqr-^i,  so  ty^J^i-ny 
'fal,  de,  va  kbqibål  o  lii  im  sta  falas  ät-ät.  so  rbkUnffa-fi 
häfilar  %  vi^a^  Jf^f^^o  to  hänom  »  ftåsk  polar  o  tö-må 
-sa.  no-n  kom-da  fram  d%taj  ^  Jfå^an,  so  f^Jj-an  tö  Jfäri^a 
ta  k^k^h-hop  sökra  o  våtna  o  h^t-so  dit^da^an  hé  tt  fläsJ^an 
o  hriuka^d^-diina  >  stånf^fas.l§ärTp)ina,  man  dam  sofv^fljf 
to  d}-dfaw^vlm,  ttplft-no  da  va  rål^  %  J^hrTjvin  dt-dyana;  man 
daw^vast-no-tt,  Jfolas  da^a  göt-td,  tutan  dam  h^ml-no  pråstn 
J*§5,  som  briu^ala  i?d,  so  tö-dam-a-no  ta-gg,  o  fan  ^  an 
r&hll^^arifrOy  so  tök-an  tö  krona  to  J^ärljva^a,  fa-^a^an^a 
hoh  vina  dån  gö^tan. 

o  ska-no  §li1ft  jfdro  da  sömo,  so  a-a-no-fl  ii  so  nöjpa, 
^alas  fot^a  hér-§a  åt. 

pe-båysa. 


298         da  va  %  gämteUn  lå^t  ta-bäjfary  da  va-nm^bön  ^  tiun^éa 

som  hå}i  lå§,^§om  rbkt-fé,^}if>.f%n,  som  ktalt-tå  po  nggin  om 

tiun^iin.    so  a-a  ^  stöi  *  fiol  mil  >  §éa,  som  dam  kål  tiun- 

§0gmnj  fa-^a  finan  brmjfi  bfar  ram  dér  >  gämfeiin.    so  vat 

fin  foliJft  ma  om-la§  tmn§éay  at^an  sJjiul  fo  Jp^p^vj^^bönoks^ 

to  hånom  o  bfa^^^ark  bårj^.    so  rå}^l  fin  naat  havkånta  ow^ 

vintafij  o  ^  då  ray^l  n-lå^^ltun^^a  asta  tok-^tån  öksn.    nor 

fin   kånkat  anar  v6ofi,^§o  sTjml-n  asta  basködo  of  ra,     so 

f^lj-an  §00,  at^tönöksn^^va  gm  so  bahåyalan^  at^an  tök>.béma 

o  alt  i-höp. 

pe-bdf/sa. 


299  da  va  ^  ttUlot^  ^  Jpéjpt*^n  gvrny.  ho  va  so  tudoty  at^o 
mot  hé9  vakt.  da  va-n^^bön  som  tg-pö-sa  o  s^tuh^vi^>.y,- 
(j[tftt?.     so    mbt-n-no    vbko    om    métn   fi-r^,     so    va-a-n-åm 

')  Beeynnerligt.      ^)  Oxe  av  nötboskap  (i  motsats  till  renoxe). 
a   i   tall»   v   nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  &,  a  öppet  e,  ^ 


XIII.  1  LOKALA  TKADITIONBR.  99 

tj  4^  9f  ly  K  ^^  *>  ^>  *>  ^  ^  »tjocka»;  f,  n,  |  muljerade;  8,  if,  ^  tonlosa. 

Han  hade  nn  iUrdats  bra  låDgt,  fttrrn  han  vart  var  det.  Så  tyckte  ban 
▼äl,  det  var  kostbart  att  lega  en  [å]8tad  färdas  efter  det.  Såråkte  banfören 
handlare  i  vägen,  köpte  så  utav  honom  en  flaska  porter  ock  tog  med 
sig.  När  han  kom  då  fram  ditåt  kyrkan,  så  fick  han  två  käringar 
till  [att]  koka  ihop  sockret  ock  vattnet  ock  lät  så  dit  det  han  hade  ati  flas- 
kan ock  brakade  det  där  i  staden  fftr  kyrkvinet.  Men  de  som  fick 
av  det  där  vinet,  tyckte  nu  det  var  rart^  ett  kyrkvin  det  där;  men 
de  visste  nu  inte,  burledes  det  hade  gått  till,  utan  de  hörde  nu  prästen 
läste,  som  brukligt  var,  så  tog  de  det  nu  till  godo.  Ock  förrn  han 
reste  därifrån,  så  tog  han  två  kronor  utav  kyrkvärden,  Kr  det  han  hade 
hållit  vinet  den  gången. 

Ock   skall   nu   slikt  göra   det  samma,  så  är  det  nu  väl  inte  så 
noga,  burledes  folket  bär  sig  åt. 

Pir  BengUson. 


Det  var  i  gamlatiden  långt  tillbaka,  det  var  en  bonde  i  Tnnnsjön  298 
som  bette  Lars,  som  råkte  f9r  en  finne,  som  höll  till  på  nordsidan  om 
Tunnsjön.  Så  är  det  ett  stort  ett  fjäll  mitt  i  sjön,  som  de  kallar  Tunn- 
sjöguden, för  det  finnarna  bräkte  offra  renen  där  i  gamlatiden.  Så  vart 
finnen  förlikt  med  honom  Lars Tunnsjön,atthan skulle fåköpaenbondoxe- 
utav  honom  ock  ofira  däri  bärget.  Så  reste  finnen  nedåt  havkanten  om 
vintern,  ock  då  reste  han  Lars  Tnnnsjön  åstad  tog  igän  oxen.  När 
finnen  kom  åter  andra  våren,  så  skulle  han  åstad  beskåda  offret.  Så 
fick  han  se,  att  bondoxen  var  Gud  så  behaglig,  att  han  tog  benen 
ock  alltihop. 

Pär  BeDgtsaoii. 


Det  var  en  tullot^  en  tjöta*  en  gång.    Hon  var  så  tullot,  att  hon  299 
måtte  ha  vakt.    Det  var  en  bonde  som  tog  på  sig  ock  skulle  vårda  den 
där.    Så  måtte  han  nu  vaka  om  nättema  fOr  hanne.    Så  var  det  den  ena 


')  Oalen.     *)  Lappkvinna. 


öppet  i»  0  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  ui  norakt  u,  p  öppet  y,  0,  9, 2r  =  ö. 


100  WALTMAK,    LIDliÅL.  XIII.  1 

5  =  d,   ^  =  g,    X   toDlost  1,  m;  ==  m,  g   ock  j;  =  ng,  Jf  =  tj; 

nd^a,  ho  pjf  o  tmla^  o  gUmt^  opi  ivivhdyjf&^f  o  bön  ^  a 
•no  J fånga  o  ^  Ma  hån  ligan  fö-sa.  so  tåffi^^én^^an  sjjml 
?0'éfiy  Jfa  Jfhyita  va  tåyl  o  %brOj  ast^  w  o  fijj-U  fyiv&n,  so 
dr 6-1}  håna^  Bm  bodö  Jfärtga  o  bana  fa^la  vér  bå^  tö,  om 
^o  va  tåfft  t&  drojpo-datn.  so  för^f^^ypta  o  J^Tjl^ä\h  såya 
o  s^ud  §o-oot,  om  dam  såv.  o  nor^o  måmls^dam  söv  då, 
so  sniuä^-a-tå  bq^am^po  ^yiva  o  dr^  fHjra  kö§  ovi  bana. 
noTwO^a  då  ]föt,s.§o  såf-a:  ntu  &-a  bavira  ntä.  so  jiff-a 
o  såt  iffivan  op»  häfff^ei^  ^än^  so  fhf-an  §4^,  ho  vå'>t  so 
fala  tmlot 

lans-jfönsa. 


^^  somo  böit  ha  »  ana  tmljféy}Vy  o  hö  va  so  tmlot,  at  om 
n}étv}>  mot-a  hgi  tö  kqra  ti  somo  römi,  som  hö  lö^g,  far  o 
våkt-n  o  h4^  dénn  ståyt.    o  då  va  bön  o  drånfan, 

if'4!^  lomdasJfvéln  då  so  ha  dråi^tan  tighin  §oia  o 
kådsöntan  o  håyt  op»  spisn  o  s^ml  térlj.  y^f ,  om  nåta  nar 
^aw^väkna  fs^gétuy  o  sJfml  ^o^öm-a,  so  ha  Jfhyita  Ikb-pi 
'Sa  di'dfag  w  kl^a  o  jilj  o  späséra  po  gölvi  o  tölo  som  låns- 
man  hölm.  so  va^  w  å^rå^ian  sinh  so  stiig-an  öjp  o  sjftul 
t^-tö-g ^klha^  o  da  hialt-dam  på,  so-låy^  daw>.va  nåj^m  bö^ 
tö,  o  da  ta  sist  w  äå  so  f%lj  fpofpta  ti  ståban^  o  klåmt-ta  o 
s^tul  kast  ti^  drdntan.  man  so  tök-a  at  n  splijilpo  dåii,^go 
ståbanm-'bräla^^  splj%lh,  so  bå  drån^an  n-änar  kåti,  at^an 
s^u4t^^lp-sa  fo^ti  nor  anar  kU. 

lans-jfönsa. 

1)  Vanka.  ^)  Tittade.  ^)  Knivställ  i  stugaos  tak.  ♦)  När. 
Imggkubben.      '®)  På. 


XIII.  1  LOKALA    TRADITIONER.  101 

If   ^j  ^y  I,  $1  ock  ^,  dy  &,  If  n  »tjocka»;  r,  n,  ^  muljerade;  S,  (f^  ^  tonlösa. 

natten,  hon  gick  ock  talade' ock  glå1nde-appiknivhänket^  ock  bonden  hade 
nu  käringen  ock  ett  litet  barn  liggande  hos  sig.  Så  tänkte  bonden,  han  skalle 
se  åt,  vad  tjötan  var  tänkt  att  göra,  äst*  hon  fick  ati  kniven.  Så 
drog  han  handen  ^  över  både  käringen  ock  barnet  för  att  värja  båda  två,  om 
hon  var  tänkt  till  [att]  dräpa  dem.  Så  for  tjQtan  ock  kikade  diti  sängen 
ock  skalle  se  åt,  om  de  sov.  Ock  när  hon  mente  de  sov  då, 
så  snodde'  hon  till  baken  på  kniven  ock  drog  flera  kors  över  barnet. 
När  hon  hade  det  gjort,  så  säger  hon :  »Na  är  det  bevarat  no».  Så  gick  hon 
ock  satte  kniven  oppi  hänket^  igän;  så  fick  han  se,  bon  var  inte  så 
farligt  tullot. 

Jöns  Jonsson. 


Samma  bonden  hade  en  annan  talltjöta^,  ock  hon  var  så  tullot,  att  om  300 
nättema  måtte  det  ligga  två  karlar  uti  samma  rammet,  som  hon  låg,  för  att 
vakta  hanne  ock  ha  dörrarna  stängda.  Ock  det  var  bonden  ock  drängen. 

Den  ene  lördagskväUn  då  så  hade  drängen  tagit  in  skjortan  ock 
kalsongen  ock  hän^t  appi  spisen  ock  skulle  torka.  Jo,  om  natten  när 
han  vaknade  en  gång  ock  skulle  se  om  bänne,  så  hade  tjötan  låtit  pä 
sig  de  där  kläderna  ock  gick  ock  spatserade  på  golvet  ock  talade  som 
länsman  Holm.  Så  vart  drängen  sint.  Så  steg  han  upp  ock  skalle 
ta  av  hanne  kläderna,  ock  då  höll  de  på,  så  länge^  de  var  nakna  båda 
två,  ock  då  till  sist  då  så  fick  tjötan  uti  stabben'  ock  klämde  till  ock 
skulle  kasta  uti  '^  drängen.  Men  så  tog  det  åt  en  spegel  på  dörren,  så 
stabben  brässjade^'  spegeln.  Så  bad  drängen  den  andre  karlen,  att  han 
skulle  jälpa  sig  fk  uti  några  andra  kläder.. 

Jöns  Jonsson. 


*)  Armen.      •)  Vände.      ^)  Galen  lappkvinna.      *)  Till  dess  att.      •)  Fick  tag  i 
^')  Krossade. 


Seder  ock  tänkesätt. 

301  ma  sTpulrfl  -  ö  iQ^o  hta  om,  ^&l&$  w  dam  brtuka-a  han 
frbstmffatv^fa-ilf^f&p  o^r^la-ba^ar. 

no  w  ^a  köm  noJco  fmmmwfölTf  m>  stmgvu,  so  va-a-no 
ta^o  såt  n  stål  mil  po  gölva;  dér^^Jftul-n  s\h.  o^da-fost 
^^iU^an  ]fQ],^§o  t^k-an  o  drö-fråm  n  stér^y^^lå^  n  mäsiy- 
d^s  w  laman  o  bétu  po  *  pip  tobak,  so-lay  *  Jpänga  ha  v&m'^ 
sntuä-sa  lita.  so  kom-no  hö  ma  *  m%älJfskd^l  o  béui  fol^r 
dfijf,  o  nor  ^  o  vån^  då,  so  va-a-no  ta  o  rui^l-fråm  mat, 
fora ^  da  sJftul  lyaw^fråmmg^kbmo-in  uitan  ta^p  fo  jist*  po 
^dån  tfn.  s7fiul-a  logos-ta  Jpåt,  so  sTjuil  gtuban  ditt  bmra^  o 
ta-in  J^åta,  modo  J^an^a  sät-sa  po  grbvhyina^  o  dro-th  >  pip 
tobak,  nor  mat  va  logo-td  ^  då,  so  bém-dam-no  fråmmn:- 
föl§a  dit  o  foo-sa  hta  mat,  maw^fa^^i'^  so  såt-n-no  orélan. 
so  sTjml-dam  sax-åt-om  y  w  gvuifj-tå.  so  to-n-no-po  råml 
pö-sa  o  yö?  }  hta  felål:  tå  tåk,  dok  s7fml-no  inl>.ia  kbst-pd^ 
d-a-no  ofo^^li  ^  SL  man  ma  di  räi^l-n-no  ini  ta^y  tutan 
dam  mot  såx-a  trkdi  gönian,  so  ji^-an-no  ånala  dit  ^  då  o 
såt-no  o  U^s  >  lå^  %  bén,  niw  w  vå-n-nö-int  far-mp^pjp 
söphu*,  so  y[ol-n-n>o  int-yitust  mata  so  stör^y^^^kå.  fa-^a  ? 
frostvifjaw^va-a  åXti  bnu^ala  o  slh  bara  o  *lås  bto,  nordan 
w  a  göt  tfro  b^h,  so  kom-no  giuban  st\ya7i  ma-n-djan  sbmo 
dbosa  o  bétu  po-n  réypjf  bvon„j>o  måtn. 

302  o  so  hq-dam  nbko  ta  ärbé  po  fbrtffm§vinfafi>.la  o  Jp^r- 
-ham^föra  o  vén,  ven  ål  hålst.  dam  siftul-no  klyv  f mit  skot a^^, 
o  so-w^v^kåst  ti  svån^^,  o  so  nokog^kåst  hér  o  dér  darpo  gala. 

»)  Till  de88.     2)  Hunnit.     «)  Hann.     *)  Bli  undfägnad.     *)  Vist- 
®)  Huugrig.         '®)  Vedboden.        ")  Rummet  under  det  utskjutande 

a    i    tall,    v    nästan   a,   a  i  tal,   a  mell.  a  ock  ä,  a  Öppet  e,  f 


Seder  ock  tänkesätt 

Vi   skulle   väi  ha  talat  lite  om,  hnraledes  de  brakade  det  häri  901 
Frostviken  för  eu  fyrti  år  tillbaka. 

När  det  kom  något  främmandefolk  ini  stugan,  si  var  det  nn 
till  [att]  sätta  en  stol  mitt  på  golvet;  där  sknlle  han  sitta.  Ock  det  första 
gabben  gjorde^  så  tog  han  ock  drog  fram  en  stor  en  lång  en  mässing- 
dosa ur  lamman  ock  bjöd  på  en  pipa  tobak,  så  länge  ^  käringen  hade  van- 
nit^  snott  sig  lite.  Så  kom  na  hon  med  en  mjölkskål  ock  bjöd  folket 
dricka.  Ock  när  hon  vann^  då,  så  var  det  nu  till  att  rusta  fram  mat, 
för  det  skalle  ingen  främmande  komma  in  utan  till  att  fä  gista*  på 
den  tiden.  Skalle  det  lagas  till  kött,  så  skulle  gubben  diti  buren  ^  ock 
ta  in  köttet,  medan  käringen  satte  sig  på  grovhörnet*  ock  drog  ur  en  pipa 
tobak.  Når  mat  var  lagad  till  då,  så  bjöd  de  nu  främmande- 
folket dit  att  få  sig  lite  mat,  men  för  det^  så  satt  han  nu  orörlig. 
Så  skulle  de  säga  åt  honom  en  gång  till.  Så  tog  han  nu  på  rörde  på 
sig  ock  gjorde  ett  litet  företal :  »Ja  tack,  ni  skulle  nu  inte  till  [att]  kosta  på, 
det  är  nu  oförskyllt  det».  Men  med  det  reste  han  nu  inte  tilH,  utan 
de  måtte  säga  det  tredje  gången,  så  gick  han  nu  äntligen  dit  då  ock 
satt  nu  ock  läste  en  lång  en  bön.  Men  var  han  nu  inte  för  mycket 
sopen ^,  så  gjorde  han  nu  inte  just  maten  så  stor  en  skada.  För  det  i 
Frostviken  var  det  alltid  brukligt  att  sitta  bara  ock  låtsa  äta.  När  han 
hade  gått  ifrån  bordet,  så  kom  nu  gabben  stingande  med  den  där  samma 
dosan  ock  bjöd  på  en  rök  ovanpå  maten. 

Ock  så  hade  de  något  till  arbete  på  förejulsvintern  till  att  köra  902 
hem  fodret  ock  veden,  veden  allra  hälst.  De  skulle  nu  klyva  fullt  skottet  ^^ 
ock  så  en  vedkast  uti  svalen  ^\  ock  så  någon  kast  här  ock  där  därpå  gården. 

huaet.      •)  Spishörnet.      ^)  Icke  desto  mindre.      ®)  Qav  han  sig  inte  i  väg  dit. 
taket  (på  ena  gaveln). 


öppet  i,  O  i  fr.  beau,  O  i  bo,  e  i  dial.  BOva,  tu  norskt  u»  ip  öppet  y,  0,  a,  2r  =  ö. 
Sv.  landtm.  XIII.  1.  7 


104  WALTMAN,    LIDMÄL.  XIII.  1 

5  =  d,   /  =  g,    X   tonlöst   1,  w  =  m,  g  ock  5  =  ng,  //  =  tj; 

ö  so  s^mUa  voro  t  grånsté^  ma-w^fop  hal  fåtnti  lås^da-minst 
po  gala,  o  tm  stmgtah  déi  w  ^^ml-a  voro  vén  ptun  såyrom  o 
pOs.6mna,  o  so  i}  stérs^ji  kåst^étarma  mtuti^,  o  sö po  noko  röm 
mU  ipyc^fi^.  fiJ^'dam'>t  ^  dt-df&na  i  öij»j/,  so  våt-a-fl  ii 
noko  träy^såm*  i  pitl. 

om  ytulåftan  so  fföl-dam-no  mast  li-noko,  da  va-no  ta 
foro  w  g  smöko  ål-Xaks  gömét^  som  ^vlnfdl^a  logo-tå.  om 
jfiul^vdln  so  sJftul-dam-no  kU-pd  våå\an  opfar  b^h  ma  ål- 
Xaks  st4Sj  sow^fåns  t  ^ms^:  dmkay  kliuta,  nåsétmka,  bån  o 
blomay  %a  åXt  Tfa  som  nämna  hå  to  granU^t  o  stås,  so 
ha-dam  åXtt  t  lå^t  ^  b^ly  f^r  ^ns^lå^t^da-minst.  d^r^^ro- 
dam  n  lå^  n  dMf  ovt  h^^la  bi^a.  såda  sät'dam-d}t  smgr^, 
^^oWs.va  y^{w^>w«  tr^förm,  da-minst  n  trt-f^  hal  fdm  skQ^l- 
ptUn  kvån  smorgd^sa^f  o  so  i  had  rtuv^  ma  öst  o-m^br^hémg, 
da-minst  ^  in  hétpJ^i.  o-n-dfån  métn  s^^äl-no-^t  r^ras  po 
h^fla  yucn.  da  såt-damrdit  av^an  måtj  som  s^iul  ötos-öp; 
da  va  /a§J,  öst^  J^åt^  pÄ^^  bré,  kafjm  o  m^^pjp  åt^a  smot, 
som  ma  kån-^t  so  nhy^a  räfjfih-qp^  o  ta-sist s.§réfut  o  no.. 
w  ([am  w  a-no  ah,  so  sJjml-dam  Ibso  o  spy  o  tåk  Tfvaråvi  far 
néétn,  ål  sows^fåns  ma^  b^la. 

so  stö-a  1}  hhl  h^p  ma  lipés  o  bran  po  böh,  o  at^  dån 
siny  dara  tåhan  rän-né  to  Itp^som^  so  ftJf-dam  §og^  at  n  anan 
jftalJfval  so  s^tul  dån  ha  détpä,  som  såt  mitfa^^ara  tåhan 
rät^-né,  o  far  o  fo  ^q^j  om  daw^ftTf  %  goé^r^la^i  ana  oor^j 
w^ö  sJfuél-dam  tå-sa-n  st^l  o  lag  tri  grbmtbdtoi^  po-n-di&n: 
am  stgr,  atn  mii  tmiha  o  dm  Utn.  so  loka-dam  dit  hmn: 
va-a  so  hån  t^  n-ståst^  toton,  so  fifj-dam  %  godor;  tök-an 
wj?m'®,  so  f^lf-dam  i  oor  mil  innlia;  to-n  dan-minstn/^fést, 
so  f}Jf-dam  *  kl&^ndor, 

no  w  ^å  va  y6%  ^  §o  bår-a  at  fy^s%  o  %é  Jfrbtrom  i  mo^l 
marr  aw^vårjj^la  ma^da  bast  för^^am  ha. 

o  im  sttuguih  da  w  ^^tal-no  å}l  hal  t^  Itpés  w  brin  hk^la 
nåta»    o   op%   tajp   dar   håyt-dam   *   vakar  krön,  soro  w  va 


*)  Stor  trave  av  granved.    ^  Skorstenen.    *)  Förstun.    *)  Trevlig, 
a    i    tally    t)    nästan   a»  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä»  a  öppet  e,  ^ 


XIII.  1  SEDER  OCK   TÄNKESÄTT.  105 

ty    ^7  ^«  h  ^  ^^  ^>  ^f  ^'   h  ^  »tjocka»;  ty  n,  |  muljerade;  S,  (f,  ^  tonlösa. 

Ock  så  skulle  det  vara  ett  granstöd  ^  med  en  fyrti  ellerfUmtilassdetnjinsta 
på  gården,  ock  ini  stugan  där  skulle  det  vara  veden  under  sängarna  ock 
på  ugnen,  ock  så  en  stor  en  kast  därmed  muren  ^,  ock  så  på  något  rum 
uti  ytterdörren'.  Fick  de  inte  det  där  i  ordning,  så  vart  det  väl  inte 
någon  trösam*  en  jul. 

Om  julaftonen  så  gjorde  de  nu  mast  inte  något,  det  var  nu  till  [att] 
fara  ock  smaka  all  slags  godmat,  som  kvinnfolket  lagade  till.  Om 
jnlkvälin  så  skulle  de  nu  kläda  på  väggen  uppför  bordet  med  all 
slags  stass,  som  fanns  i  huset:  dukar,  klutar,  näsdukar,  band  ock 
blommor,  ja  allt  vad  som  namnet  hade  utav  grannlåt  ock  stass.  Så 
hade  de  alltid  ett  långt  ett  bord,  fyra  alnar  långt  det  minsta.  Där  drog 
de  en  lång  en  duk  över  hela  bordet.  Sedan  satte  de  dit  smör, 
som  var  gjort  uti  en  träform,  det  minsta  en  tre-fyra  eller  fäm  skål- 
pund var  smörgåsen^,  ock  så  en  hel  ruva'  med  ost  ock  en  brödhög, 
det  minsta  en  aln  högt.  Ock  den  där  maten  skulle  nu  inte  röras  på 
hele  julen.  Då  satte  de  dit  annan  mat,  som  skulle  ätas  upp; 
det  var  fisk,  ost,  kött,  pära^,  bröd,  kaka  ock  mycket  annat  smått, 
som  vi  kan  inte  så  noga  räkna  upp,  ock  till  sist  gröt.  Ock  när 
de  hade  nu  ätit,  så  skulle  de  läsa  ock  sjunga  ock  tacka  varandra  fbr 
maten,  alla  som  fanns  med^  bordet. 

Så  stod  det  en  hel  hop  med  ljus  ock  brann  på  bordet,  ock  efter  den 
sidan,  där  talgen  rann  ned  utav  ^usen,  så  fick  de  se,  att  en  annan 
julkväll  så  skulle  den  ha  dött,  som  satt  mittför  där  talgen 
rann  ned.  Ock  för  att  fä  se,  om  de  fick  ett  godår  till  ett  annat  år, 
så  skulle  de  ta  sig  en  stol  ock  lägga  tre  grötbetar*  på  den  där: 
en  stor,  en  mitt  emellan  ock  en  liten.  Så  lockade  de  dit  hunden: 
var  det  så  han  tog  den  störste  beten  först,  så  fick  de  ett  godår;  tog  han 
mittigen^®,  så  fick  de  ett  år  mitt  emellan;  tog  han  den  minste  först, 
så  fick  de  ett  klenar. 

När  det  var  gjort,  så  bar  det  åt  fähuset  att  ge  kreaturen  ett  mål 
mer  än  vanligt  med  det  bästa  foder  de  hade. 

Ock  ini  stugan  där  skulle  nu  ett  eller  två  ljus  brinna  hela 
natten.    Ock   uppi   taket   där  hängde  de  en  vacker  krona,  som  var 


5)  Smörkiumpen.    •)  Hog.    ')  Potatis.    «)  Vid.    »)  Grötklimpar.    i®)  Den  mellersta, 
öppet  i,  0  i  fr.  beau,  O  i  bo,  e  i  dial.  sovs,  tu  norskt  u,  yi  öppet  y»  0,  &,  9  =  ö. 


106  WALTMAN,   LIDHÅL.  XIII.  1 

ö  =  d,   /  =  g»    X    tonlöst  1,  w  =  m,  g   ock  5  =  ng,  J^  =  \^\ 

yöt^^o  halm;  n-|w  fc^jpn'  bs^tpä-sa  hit  o-n-ånan^tlit,  Os.dar 
hälft-dam  ål  di  finbån^  smoo  hpéSy  smöo  spila,  smo0  polråta  o 
alt  Tja^dam  Jftun  öptåyfp. 

man  so  hänt-a-no  måfj  géturj,  at  sömta  fol^a  t  hfiu8^ 
vad  klåm  om  nåta^  fa  ^^am^  a-no  hålst  rofka  ta,  åhs.}^.  da- 
mast   so  triuä-äam,  di  at  jftulbo^fan^a  stä^a-sa. 

om  morgon  va-a-no  ta  öp  o  kl§-pd-sa  o  voro  änddlfh 
dån  d^n,  dam  p^-ti^ytust  imilia  galofHi  halar  po  ymldån. 
man  nor  ändån  köm,  so  to-dam  åXtt  po  réml  pö-sa  o  jifj 
%m\l%a  o  ta  >.  o  fm^dér-^-hgp-sa,  Jfara  ^  da  sJftal  bh  dånsn  ta 
^våla,  o>.da  jij^-dam-no-po  s.  g  ^  dansa  >  nåt  »  kvar  gål,  om 
gråna^  va  stor.    va  gråfia  lita,  so  va-a  ta  bfpjym  po  nj^f. 

so  va-a  ta  %é  ^varänar  yiM^ö^n^:  sökan,  vbtan,  bana, 
plåga  o  må^  tiya,  åXt^di-d^atia  sjfml  häyas  po  noko  spika 
opfar  b^h,  dara  ål  if-dtan  ståsfp^va  tastdXt, 

so  sJfial-dam  åXt%  stäl-a,  so  w  dam  w  a  jftulbrawvina  hta 
kv4r  po  w  dan  tin,  fa  ^  ^am  k^ka-no  bräwvina  åla  stås,  so 
häna-a-no,  w  dam  gå  J^arån  jist,  so  w  da  vå^-PtO  »  dr^ylåp, 
daw^vlha-no  bfpjtpn  o  rågcel  am  o  anan,  so  vat-a-no  åXti 
kjkvad  o  ta  grel-om,  måst  fa  ^€[i  at>.  dam  w  a  brpla  §l6ta  so 
örat:  if^-^m  w  a  fot  fa-lita^  o-n-änati  ha  6  föt  fa-lita,  so 
had-dam  påy  so^da  bår  må^  gvuitf  boU  ho^ra  at  ^arån  hal 
%é  Tjvarån^an  0rfi^y  o  ända  ha-daw^iidana^  *  mUtålpo  sk^gom- 
-sm^  so  ^  dam  Jfiun-no-vnt  v\m  §o-bm  vida  po  h^^la  s^n  måns- 
ålar, dara^daw^va  tri  o  fyr  boi%ar  po  dån  tin,  so  kan-daw>. 
voro .  tor-y^jpay  béna^ii6s.fa>.lin^  o  äi^da  rätér-^am-sa^.  mi} 
so  vé-daw>.vast  ini  so  réf^^ta  by)l  ^lota-stn  hål  po  dån  tin, 
dam  jiJi  ma  ^%  fyél^  o-m-blyjånt^  so  rita-dam  tåt  §lhtflåljan 
po-n-d}aw  ^  fyéla.  so  had-dam-po  vq^sa  jpo*,  so  daw^vat 
foli^i  ända  t  a-sist.  so  pjf-dam  haym  o  tå-sa  hål  9  stUp 
o  f^kå^lfy  so  hQ-dam-no  vodi  f^li^t» 

da  va  f^géfUfi  da  va  to  som  ärgas^^,  o  nos^^am^a  argas 
%  stmn,  so  tö-dam-sa  f^kå^^  o  yol-sx)  foli^i.    no^^am  ha- 

1)  Bågen.  2)  Byn.  »)  Julklappar.  «)  Något.  5)  Vidderna.  «)  Slår 
a   i    tall,    D    nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  a,  a  öppet  e,  > 


XIII.  1  SEDER    OCK   TÄKKESÄTT.  107 

ty   4,7  ?f   L  K  ^^  *>  ^7  ^7  ^  ^  »tjocka»;  ?,  w,  §  muljerade;  5,  (f,  ^  tonlöea. 

gjord  Qiav  halm ;  den  ene  bojen  ^  böjde  sig  hit  ock  den  andre  dit,  ock  där 
hängde  de  alla  de  finband,  små  Ijns,  små  speglar,  små  portri&tt  ock 
allt  vad  de  knnde  npptänka. 

Men  så  hände  det  na  många  gånger,  att  somt  av  folket  i  bnset 
vart  klena  om  natten,  för  de  hade  nn  hälst  råkat  till  ätit  i  det 
niästa.    Så  trodde  de  det,  att  julbocken  hade  stångat  sig. 

Om  morgonen  var  det  na  till  app  ock  klä  på  sig  ock  vara  andäktig 
den  dan.  De  gick  inte  just  emellan  gårdarna  häller  på  juldan. 
Men  när  anndan  kom,  så  tog  de  alltid  på  rörde  på  sig  ock  gick 
emellan  ock  till  att  faudera  ihop  sig,  var  det  skalle  bli  dansen  till 
kvällen.  Ock  då  gick  de  nu  på  ock  dansade  en  natt  i  var  gård,  om 
gränden 2  var  stor.  Var  gränden  liten,  så  var  det  till  [att]  begynna  på  nytt. 

8å  var  det  till[att]gevarandrajaltråden^:  sockorna, vantarna,  banden, 
plaggen  ock  många  ting.  Allt  det  där  skalle  hängas  på  några  spikar 
appför  bordet,  där  all  den  där  stassen  var  tillställd. 

8å  skulle  de  alltid  ställa  det,  så  de  hade  julbrännvinet  lite 
var  på  den  tiden,  i^r  de  kokade  nu  brännvinet  allestädes.  Så 
hände  det  nu,  de  gav  varandra  gista,  så  det  vart  nu  i  dryglaget, 
de  ville  nu  begynna  att  ragla  en  ock  annan.  Så  vart  det  nu  alltid 
ettvart^  ock  till  [att]  gräla  om,  mast  för  det  att  de  hade  bytt  slåttem  sä 
orätt:  den  ene  hade  fått  för  litet,  ock  den  andre  hade  ock  fått  för  litet.  Så 
härdade  de  på,  så  det  bar  många  gånger  borti  håret  åt  varandra  eller 
ge  varandra  en  örfik,  ock  ändå  hade  de  videna^  i  miltal  på  skogarna 
sina,  så  de  kunde  nu  inte  vinna  se  över  vidden  på  hela  sin  mans- 
ålder. Där  de  var  tre  ock  fyra  bönder  på  den  tiden,  så  kan  de 
vara  till  en  tjuge  bönder  nu  för  tiden,  ock  ändå  rätterar  de  sig*.  Men 
så  var  de  visst  inte  så  rara^  till  [att]  byta  slåttem  sin  häller  på  den  tiden. 
De  gick  med  en  QöP  ock  en  blyant,  så  ritade  de  ut  slåtterfläckarna 
på  den  där  fjölen.  Så  härdade  de  på  våsade  på',  så  de  vart 
förlikta  ändå  till  sist.  Så  gick  de  hem  ock  tog  sig  hällre  en  sup 
ock  en  kask,  så  hade  de  nu  vordit  fbrlikta. 

Det  var  en  gång  det  var  två  som  ärgades  ^^  ock  när  de  hade  ärgats 
en  stund,  så  tog  de  sig  en  kask  ock  gjorde  så  förlikt.    När  de  hade 


de  8ig  fram.     ?)  Besynnerliga.     ^)  Ett  bräde.    ')  Höll  på  ock  f nbblade.    ^^  Tvistade, 
öppet  i,  9  i  fr.  beau,  o  i  bo,  0  i  dial.  sova,  tu  norskt  u»  tp  öppet  y,  0,  (^,  «  =  ö. 


( 


108  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

d  =  d,   ^  =  gf   X   tonlöst   I,  ic;  =  m,  g  ock  9  ==  ng,  Jp  =  tj; 

'da  drfp^^  kå^an^  so  s&i  n-^  at  n-änra:  no  vgJi-e^  fo 
vinrOf  so-laf)  dei  hévK  so  våi^Pfäi%aiis,^i\  so  bår-a  s.i-hiip 
o  argas  vi^r^, 

pe-båfisa. 


303  da  va-g^^gémj  da  va-n^  ^  prost  sow  s.  f^r  po  w  åjglfarifda^, 
o  so  rbkUrp-far  >  finfpéjpt*,  so  to-dam-po  tolg-om  da  låns- 
mansfnua  po  taditdi  ha  détpå,    so  s&t  i\n}péyita: 

—  >  sa-åt  kåmråtom-tnm  i^d^y:  nor  mafpåmpo  å^J^ar- 
i%da,  so  ska-ma  fo  h^ry  at^d-a  nokon  som^^  dMpå. 

so  sa%  pråstn: 

—  Jfalas  Jftun-diu  vbto^da? 

—  ff49,  i  fn^ml^^i^ärkloJdfpén,  som  sy^y  t  Itäftn. 

—  d}-dfana  w  a   hja   säniy,   sa  pråstn.    d-a   bara  noko 
soms.1  voU^i  ö14y  ti  ^rom. 

da  så  finjgéyita: 

—  trm  50Wwvi?.'* 

pe-håysa. 


d04 


da  va-g  w  gimy  da  va  hs^^pljtia  »  dt-dian  kåpåh,  som 
wäw»  tblg-om.  pråstn  pradika  no  so  d^^hJft,  som^ays^^na. 
nor  pradika  va-da  §ltUtj  so  stayg-ann^  ^  po  pradifstoPf  itån 
o  to^po^  l}éS'Op  noko  ^nyéralsa.  nor  ^  an  ^  a  di  ^6%  ^  §o 
to-n^n-po  träta-öp  kåpalbåaws.,  fa-^a^dam  it  tok  o  bfpgd-op 
%  likar  kåpåh  so  st^-n-no  dér  o  fpäka'',  solay  bénati  w  lo- 
"Po  vai  årg  o  to-po  svbro-om.  dam  såy  da  va  ståtit  som 
sTfiul  bipg-op  häpåla  far  fi%om  s>  §y)l,  da  stö-da^lö  brUur" 
pår  o  vänta  po  brmrvigalsa:  tö  Jpbyita^^  im  bönpéyJf  o  åm 

^)  Pasear.  ^)  Ärg.  ^)  Lappkapell  omkr.  4  mil  norrut  från  Frost- 
8om  prästens)  överflyttade  till  Lidmål.     Eljes  tala  lapparna  riksspråk 

a    i   tall»    v    nästan  a,   a  i  tal»  a  melL  a  ock  &»  a  dppet  e,  f 


XIII.  1  8BDSB   OCK   TÄNkESÄTT.  109 

U   4f  ?f   L  K  ^^  *>  ^J  *J  ^  ^  »tjocka»;  ?,  n,  §  mnljende;  8,  rf,  ^  tonlöea. 

då  drockit  kasken,  så  säger  den  ene  åt  den  andre:  »Na  varder  det  få 
yara,  så  långe  det  höyer»^  Så  vart  den  andre  sint^,  så  bar  det  ihop 
att  argas  igän. 

Pär  Bengtiaoii. 


Del    var   en   gång   det   var   en   präst   som   for   på   Ankaredet',  303 
oek  så  råkte  han  för  en  finntjöta*.    Så  tog  de  på  talade  om  det  läns- 
mansfrnn  på  Gäddedet  hade  dött.    Så  säger  finntjötan: 

—  Jag  sa  åt  kamraterna  mina  i  dag:  »När  vi  kommer  på  Ankar- 
edet,  så  skall  vi  få  höra,  att  det  är  någon  som  har  dött.» 

Så  säger  prästen: 

—  Harnledes  knnde  da  veta  det? 

—  Jo,  jag  hörde  kyrkkloekljadet,  som  sjunger  i  löften. 

—  Det   där  är  ingen  sanning,  sa  prästen.     Det  är  bara  något 
som  har  vordit  i  olag  ati  öronen. 

Då  sa  finntjötan: 

—  Tro  som  vill.* 

Par  Bengtnon. 


Det  var  en  gång  det  var  högtiden  i  det  där  kapellet,  som  301 
vi  har  talat  om.  Prästen  predikade  na  så  daktigt,  som  han  kunde. 
När  predikan  var  då  siat,  så  steg  han  på  predikstolen  igän 
ock  tog  på*  läste  upp  några  knnngörelser.  När  han  hade  det  gjort,  så 
tog  han  på  trätte  upp  kapellboarna,  för  det  de  inte  tog  ock  byggde  upp 
ett  likare  kapell.  Så  stod  han  nu  där  ock  tjakade^  så  länge  bönderna  tog 
på  vart  arga  ock  tog  på  svarade  honoro.  De  sa,  det  var  staten  som 
skalle  bygga  upp  kapellet  för  finnarna  sin  skulL  Då  stod  där  två  brud- 
par  ock  väntade  på  brudvigelsen:  två  tjötor®,  en  bondpojk  ock  en 

vikens  kyrkby  (Gäddedet).     *)  LappkTinna.     *)  Lappkvinnane  uttryck  äro  har  (lik- 
med  svag  dialektisk  färg.     ')  Böljade.     ^)  Käxade  [till  dess.     *)  Lappkvinnor. 

Bppet  i,  9  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  yf  öppet  y,  0,  »,  «  =  ö. 


110  WALTMAN,    UDMÅli.  XIII.  1 

d  ==  d,   ^  =  g*    X   tonlöst  I,  h;  =  m,  g  ock  i;  =  ng,  Jp  s=z  tj; 

ft^P^Vi'  ^^^  brtf^rtH^ftZ^a  va  lisij  so  sntud^  briarfdlka  sa 
mot  f&gåmlfga.  so  va-dar  fdm  Jcära  op%  Id^if'^^  som..a  kvå^dt 
må^htnu^,  o  tQ-ta  o  blias  tdna^  po  brm^ånta.  o  klbkati 
möt-no  vitro-ma  o  syyij  ^la, 

no  w  gönijBiW  w  va  ?ltut,  to-dam  öp  påniypöntan-sin  kta 
kvér  o  låti-sa-n  höv^lånty  som  dam  sljml  låg-tt  hövan,  so 
bar-as.1  vi}g  noly^^nvf)  smq^skoyan  ma  brmrfölkom.  so  spant 
^  blossar  an  ti  9  r åtala  mA^y  so^da  va  bara  so^da  skrälra 
tt-n-dyan  stfugtun^  som  sJftul  v^ro  >  staw^faJl^a^a,  no^^am 
kom  då  d%tat  ^bfpom*^  so  va  dér  oplåkt  trj-^laks  Jfvkxtbré» 
so  sto  gämle^t..brQfi  at^trmrgöma  ma-n  Uti}  shlköp  o  ^åyt 
kvér  iyny  som  kom  o  hälsa  po  brtj^rfölka.  o  so  sti-dar  ^ 
sbstar  at^trmrgoma  o  for  o  gå-dam  lita  to^di-d%an  brén. 
so  våt-a  käfa  då  fo^t^s.  ^å^a  to-dam  o  br&yä  rkinfina 
mtatat>.båka  o  iQ-dit  ål-Xaks  m4t,  som  daw^va  fo§ymt-ma, 
so  va-a-no  ta  o  lag-sa  hal  sat-sa  po  fétati,  ^  §ow  w  f\nam^ 
brtuJf^  o  dér  va  ta  tak-ét-sa  g^bto  to^da  §lågy  sow^^va  fråm- 
låkt  so  kom-dar  fram  t^  pån^  fingwba  ma  kvq^i  flå$k  o 
ta  gåylf  >|än,  so  w  da  va-no  m^r  ^  hévi*,  at  sömta  finan  to 
'PO  vaii^ribko-lita  Jfviff  to  smpomy  som  daw^ftl^^  modo  mbgl- 
Ua  stQ-pö. 

pe-båysa. 


305  da  va  ffs^gémy  t  föd  ot  ovarhåln'^»  da  va  fon  yimla  dv- 
dyana,  o  ^  då  nor  ma  ha  vor>  dir  ém  dégj  so  nor  ma,  köm 
op  ta  bya^  ta-bg^lfar,  so  lönt-^na  htus^ä^.  om  mbtgon  sjftul- 
ma-no  öp  tila  o  sta  /^|r.  o  ftiist  nor  ma  va  fa^^,  so  kévji 
'dar  im  Jpéran^  som^a  fon  o  J^émé  h^fla  nåta.  ^él  vatt^y 
om  håstif  w  a  föt  noko  fir  hal  våt^  po  h^fla  nåtif.  nor  ma 
slftul  sté  då,  so  slfiul  håf^  ö  fql.    o^da  v^-no  i(i-rolan-%ånsa. 

1)  Vande.     3)  Läktaren.     >)  Melodien.     «)  Kåtorna.     «)  Vackra, 
svordom  (=  »vete  ta8an>  1.  dyl.). 

a   i   tall,   v   nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  i 


XIII.  1  SEDER   OCK   TÄNKESÄTT.  111 

ty   iy  ?y   h  ^  ^^  ^'  ^»  ^y   h  ^  »tjocka»;  ly  n,  ^  muljerade;  S,  ^,  ^  tonlosa. 

finnpojk.  När  brndvigelsen  var  läst^  så  snodde  ^  bradfolkeD  sig 
mot  församlingen.  Så  var  där  fäm  karlar  appi  Iäkten^  som  både  var  sitt 
mässingsbom,  ock  tog  till  ock  blåste  tonan >  på  brudsången.  Ock  klockarn 
måtte  nn  vara  med  ock  sjnnga  orden. 

När  sången  var  siat,  tog  de  upp  pänDiDgpongen  sin  lite 
var  ock  letade  sig  en  båvslant,  som  de  skalle  lägga  uti  haven.  Sä 
bar  det  i  väg  norr  genom  småskogen  med  brudfolken.  Så  spände 
biåsarna  uti  en  rättelig  marsch,  så  det  var  bara  så  det  skrallrade 
ati  den  där  stugan,  som  skulle  vara  i  staden  för  kyrkan.  När  de 
kom  då  ditåt  kojorna*  så  var  där  upplagt  tre  slags  vetbröd.  Så 
stod  gamlaste  brodern  åt  brudgummen  med  en  liten  silverkopp  ock  skänkte 
var  [ock]  en,  som  kom  ock  hälsade  på  brudfolken.  Ock  så  stod  där  en 
syster  åt  brudgummen  ock  for  ock  gav  dem  litet  utav  det  där  brödet 
Så  vart  det  kaffe  då  förstås.  Sedan  tog  de  ock  bredde  renskinnen 
utefter  backen  ock  la  dit  all  slags  mat,  som  de  var  försynta  med. 
Så  var  det  nu  till  att  lägga  sig  eller  sätta  sig  på  fötterna,  som  finnarna 
brukar,  ock  där  var  att  ta  åt  sig  ock  äta  utav  det  slag,  som  var  fram- 
lagt. Så  kom  där  fram  två  pena^  finngubbar  med  var  sin  flaska  ock 
till  [att]  skänka  igän,  så  det  var  nu  nära  i  hovet',  att  som  ma  utav  finnarna 
tog  på  vart  något  lite  kvicka  utav  suparna,  som  de  fick,  medan  mål- 
tiden stod  på. 

Pär  Bengtsson. 


Det  var  en  gång  jag  följde  åt  Overhalvden^.  Det  var  före  julen  det  806 
där.  Ock  dä  när  vi  hade  varit  där  en  dag,  så  när  vi  kom  • 
upp  till  Bya*  tillbaka,  så  lånte  vi  hus  där.  Om  morgonen  skulle 
vi  nu  upp  tidigt  ock  stad  köra.  Ock  just  när  vi  var  färdiga,  så  kom 
där  en  körande,  som  hade  farit  ock  kört  hela  natten.  Själv  vet*, 
om  hästen  hade  fått  något  foder  eller  vatten  på  hela  natten.  När  vi 
skulle  stad  då,  så  skulle  han  ock  följa.  Ock  det  var  nu  han  Roland  Jönsson. 

*)  Nära  på.      O  J^r  »•  69,  not  4.      ^)  Gård  i  Barrans  annex.      *)  Eufemistisk 


dppet  i,  Q  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  ta  norskt  u,  fp  öppet  y,  0,  $.,8  =  6. 


112  WALTlfAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

5  =  d,   /  =  g,    2    tonloBt   I,  n;  =  m,  g  ock  j;  =  ng,  J§  =  tj; 

o  da  vé-n-no  so  fml,  at  s.  aw  ^  vår-%t  w  ^6  far  o  }pir  w  §ély  so 
mot  i  vQro-md  far  o  Jpér  oot-om.  o  ^  da  vé-dar  im  anan, 
som^a  fpéfud^dit  o  sålt  mera,  so  hån  va  l^di,  so  sJftul  hån 
fpår  ma  dån  hasta  i  fphtul-ma,  so  ^  an  sJftul  fo  sih-pd  hta 
^mll^a.  ^a  so  råf^l-ma-no  t&  w  då^.  no  w  t^a  bår  >  v&fy,  so 
sJffuUno  n-rölan  såt^sa-pö  hån,  man  so  vån^^^no  ii  fér^ 
>.  §åt'sa-pd  w  dä,  faYi  bräwvmsJfågan  s^l  öp.  haw..  va-no  ii 
^?ft'  gö^,  la  da  ba-fio  i  vayy,  o  han  htUra-po  håstn.  han 
lQ9g-no  p6  hån,  o  so  JphwJi-riO  d^-hnar  tfrö-os,  so  ma  sö^g 
ti-dam  nokog^gmuy,  man  so  Jeöm-dam-no  älditUiS^döi. 

nor  ma  kom-da  op%  vbyo§é^a  ma*  s^tran^,  so  sjftal-ma' 
-no  dit  o  hast-få^  w  ^&r,  o^da  vå-n-no  ftul  förlös,  nor  ma 
hörn  dit,  so^a  bön  i  gala  brbh  håstn-sm;  so  f^t^-w-fly 
ma  hå  brånmn,  so  viha-no  hån  fo^  lita  o  smbr-po  SQ^a 
ot  hasta,  j^a  so  J^vtli-ma  dér  ^  ^å,  ta^  kloka  va  /t^r.  da 
sjfud  n-dtam^bön  ^tUs  n-d^an  dr^^ppkåfi,  o  i  s^tuUda  }pér^ 
^låsa  ma  håns  hast.  %å,  da  ji^-no  nbio  då,  dam  JpBiul-no 
fö%  man  i  vaii^lå^t  åt  ma  läst.  nor  >  kom  åt,  so  h^rdam- 
-no  såt-in  »  lilftåh''.  ja  so  bar-a-no  ta  dril^^dér  6.  I^a^^am 
htaXt-pö  w  då,  so  s^mUn-no  ta  sål  nokog  w  käfa.  o  so  vé-n- 
-no  w?w?ft'  vilfsal  päf^vgan  §él^  so  got^  i  ta  o  viffsal  49t-om, 
so  da  sJftul  bh  råt,  fa^^%  at  \  so^g,  om>.an  sTfud^a  hantera 
påmgom  §él,  so  ha-dam  st^h  tö-ow^,  fa-ila^^aw^va  so  fiul. 
nor  »  w  a  yöt-a  gråii^  ^då  o  s.  daw  w  fij^-ti  käfan  då,  so  tök-i 
pöntan-hans  o  A$  hån.  o  l^i^^am  hiaXt-po  sto^ka^^-da^tlå,  so 
slfmUn-no  sät-sa  opåt  ömna  o  vårm-sa,  o  spvtu^i^^  so  né 
ömn,  sp^at  ä^ka  o  åln  flétug  ijfritf  röma,  o  dam  lämra-sa 
ål  t'h^,  Os. då  våi-a  >  evantyr^^.  da  sJjiiä-dam-no  tasåUop 
w  an-dian  ömn.  na  §o  w  da  vé-dam-no  ^  fml,  daw  w  vå-no 
il>.ia^-dt  dåm,  sg^at  om  it  i  ha  vori  vila^^^,  §o  ha-dam  i? 
föt-a  tå. 

la,  so  filf-ma-a-fal  t&^då  itåti,  so  ma  fi^  ta  o  k^k  käfan. 
o  da  sJftul-i-no  §op  mt,  so  ^  a  håstn  låkt-sa  ti  råi^kåpa^*  o 

*)  Gav  vi  088  i  väg.  *)  Hanu.  •)  Kände  inte.  *)  Vid. 
Tronea    (kapell    till    Harran).        ®)    Måste.        °)    Klart,    i    ordning. 

a   i    tall,   v   nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  &,  a  öppet  e,  i 


XIII.  1  SEDER   OCK   TÄNKESÄTT.  113 

/i    ^7  ?}   h  K  ^^  *>  ^y  *>  ^}  ^  »tjocka»;  ?,  w,  ^  mnljerade;  8,  (f,  ^  tonlösa. 

Ock  då  var  han  on  så  fall,  att  han  var  inte  god  för  att  kOra  själv,  så 
måtte  jag  vara  med  för  att  köra  åt  honom.  Ock  då  var  där  en  annan, 
som  hade  kört  dit  ock  sålt  roärren  sin,  så  han  var  ledig,  så  skulle  han 
köra  med  den  hästen  jag  körde  med,  så  han  skalle  få  sitta  på  lite 
emellan.  Ja  sä  reste  vi  na  till  då'.  När  det  bar  i  väg,  så 
skalle  na  han  Roland  sätta  sig  på  han,  men  så  vann^  han  na  inte  ft)rr 
sätta  sig  på  då,  förrn  brännvinskaggen  skalle  upp.  Han  var  nu  inte 
tilP  [att]  gå.  Ja  det  bar  na  i  väg,  ock  han  barrade  på  hästen.  Han 
låg  na  på  han,  ock  så  körde  nu  de  andre  ifrån  oss,  så  vi  såg 
ati  dem  någon  gång,  men  sä  kom  de  nu  alldeles  bort. 

När  vi  kom  dä  uppi  vägaskälet  med*  SätrarnaS  så  skulle  vi 
nu  dit  ock  kasta  för'  där,  ock  då  var  han  nu  full  förstås.  När  vi 
kom  dit,  så  hade  bonden  i  gården  brutit  hästen  sin;  så  förstod  han  väl, 
vi  hade  brännvin,  så  ville  nu  han  få  lite  att  smörja  på  såret 
åt  hästen.  Ja  så  vilade  vi  där  dä,  tils  klockan  var  fyra.  Då 
skulle  den  där  bonden  skjutsa  den  där  drucknekarlen,  ockjag  skalle  då 
köra  lasset  med  hans  häst.  Ja,  det  gick  nu  något  det,  de  körde  nu 
fort,  men  jag  vart  långt  efter  med  lasset.  När  jag  kom  efter,  så  hade  de 
nu  satt  in  i  Lillefjeldet^  Jaså  bar  det  nu  till  [att]  dricka  där  ock.  Hur  de 
höll  på  då,  så  skulle  han  nu  till  [att]  sälja  något  kaffe.  Ock  så  var  han 
nu  inte  tilH  [att]  växla  pänningarnasjälv,sågott®jagtaockväxlaåthonom, 
så  det  skalle  bli  rätt,  för  det  att  jag  såg,  om  han  skalle  ha  hanterat 
pänningarna  själv,  så  hade  de  stulit  utav  honom,  för  det  han  var  så  full. 
När  jag  hade  a<»*t  det  grett»  då  ock  de  fick  uti  kaffet  då,  så  tog  jag 
pungen  hans  ock  hade  honom.  Ock  hur  de  höll  på  stakade  >^  där  då,  så 
skalle  han  nu  sätta  sig  uppefter  ugnen  ock  värma  sig,  ock  spornte  '^  så  ned 
ugnen,  så  att  askan  ock  elden  flög  ikring  rummet,  ock  de  jämrade  si^ 
allihop,  ock  då  vart  det  ett  äventyr i^.  Då  skulle  de  nu  till  [att]  sätta  upp 
den  där  ugnen.  Nej  se  då  var  de  nu  så  fulla,  de  var  nu 
inte  till'  det  de,  så  att  om  inte  jag  hade  varit  villre'',  så  hade  de  inte 
fått  det  till. 

Ja,  så  fick  vi  det  väl  till  då  igän,  så  vi  fick  till  att  koka  kaffet. 
Ock  då  skulle  jag  nu  se  ut,  så  hade  hästen  lagt  sig  uti  redskapen'*  ock 

^)  I  Harran.  ')  Ge  liastarDa  foder.  ^)  Gärd  på  gränsen  mellan  Harran  ock 
>ö)  Stökade.     »^  Sparkade.      »2)  Uppståndelse.     »)  Bättre.     ")  Selen. 


öppet  i,  9  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova»  tu  norskt  a,  ffi  öppet  y,  jgi,  9,  ^  =  ö. 


114  W ALTMAN,   LIDMÄL.  XIII.  1 

d  =  d,   ^  =  g,    2    tonlöst   I,  m;  =  m,  g   ock  9  =  ng,  /^  =  tj ; 

skäklom.  so  va-i-no-sta  hå-n  öp.  nå,  so  våi-t-da  Qh^- 
hUnsam  *  då,  so  vil^a-^  te,  stå^,  hlb}co>  hiålUpo  va  ti^då.  da 
vil%a-%t  hån  giu^-n  Uyei^fi-tljam  w  bön,  o  da  vå^uno  %  h^m^ 
hryiå  då;  maij^lj&^^a,  vå^då,  so  tåfjt-ii-a-f&l  tå,  so>.an  sJphl 
^fus-n.    las^dam  räi^l-fio-tå^dåmy  o  i  åt  ma  Id^. 

nor  »  kom  då  opot^^réndalm^,s.^o  kom  dåm  terbä^ei^ 
w^^äm,  o  tnUa  i-ö  s^ml  snuhåt*,  na  i  vå^so  bég^,  da  n^la-no 
ini^  o  fo  m&hy  ta-baffar.  no^^am  håtal,>^da  va  oméjpla^då,  so 
vtlia'dafv..fo^4t  Ifägan,  na^dam  gå-sa-no  ii,  fari^^am  slfud 
f^^9  i^S^^}  o  ^A  ha  dam-no  J§hw4rbo%  Jfäqan-d^an,  $4^ 
viit^  om  w  an  t^k-an,  han  som  $tUsa-n,  hal  dam ..  a  drtpjffp 
turom  o  kästa-n,  da  vart-it-i ;  man  >  häml-no,  han  w  a  Tfém^- 
•&o$.  la  80  rå}^l'fio  dåm  ta-bglfa  ^  4,^mi  ^  i  drö-pö  som  » 
ha-a  i,  ta^  ^  köm  op>  8kåv€en^^daf^  båJfdåla-dtan,  so  stana 
håsti}  dér,  o  *  f^Jf-^t-i^  ta  té-ti  måtr.  *  kasta  m  slfrin^^hféran 
åXt  t'höp  —  nåy  da  n^ia-tt,  haw^^v^ha  snui-4t  hån,  han  la-sa, 
so  mot'^  sprät-n  tu,  o  då  sJftuUt^no  ta  /^|r  tutan  lås.  na 
da  va  ålddilas  förbi,  hatv^v^^a  snm-it*.  so  got-i  ta  o  l&x-ny 
o  da  rémJf  o  fétu^^,  so^at  nästan  il  »  so^y  da  ?låy^^* 

so  kow^vå^n  båt,  o^da  h}alt'>  pö  opov^  hävlan^^,  ta^  i> 
va  njeran  opo  ftah,  nå  da  si^g-^-no,  da  bar  gah  w }  v&hy, 
na  da  fm^déra-i,  Jfar  i  sJfml  ta-vdin,  la  so  hhml-t  ålva  po 
våsta§in,  so  tåyt-^,  w  >  got  hål  nét  ot  ålvan.  %a  so  k6m-> 
ot  n  jfiup  shf/0skåv€el^Ptama'^  f/tup>.dål,  da  vat  hastig  ligan 
tyn-dfan  skåvla,  o  i  hyaXt-po  dr 6,  ta^  i  för  nab^m;  so  håk-> 
t>  grimtéiuma,  o  håstn  han  hait^o  kgQdo^^  tat  hän-ö  kom 
ramlan  nahm.  da  vaii-a-no  gruUni  >.  dér^^å.  da  göt'%'no 
bii-n  ti^}  gren.  so  sjfml  i  sta  lå](t'Op  v&jn.  ^  hå  som  ^ 
hévd  po  ^'  Jfara  w  aw  w  va.  nor  *  kom  ni-dar,  so  fån-^n.  da 
våt'>-no  fäpn ".  so  rå^^l•'^'no  ta  dd,  t  tö-nå  thmman  o  }§émf, 
håstn,  so  jiJf-a-no  brå,  tai  i  köm  opo  s^ärvåtna^'^,  so  sät-i- 
-ma  po  håstn  dér  o  sät-pd  ov%  hk}la  våtna.  %a  so  st&ig-^-no 
to  w  då.    nor  %  horno  fpvtad  t  sttun  då  —  da  jilf-no  brå  då, 

^)  Otålig.  ^)  Ville  ge  mig  i  vag.  ^)  N&stan.  *)  Vända  om. 
8)  Drev.      10)  Det  minsta.      ^^  Backarna.      '*)  Arbetade.       ")  En 

a   i    tall»   v    nästan  a,  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  &,  a  öppet  e,  » 


XIII.  1  SEDER   OCK    TÄNKESÄTT.  115 

tf    ^  ^y   h  V»  ^^^  *7  ^7  *'  ^>  ^  »tjocka»;  ?,  W,  |  nmljerade;  8,  (f,  ^  tonldsa. 

skaklarna.  Sä  var  jag  nti  stad  både  bonom  npp.  Nej,  så  vart  jag  då  obed- 
landBami  då,  sä  ville  jag  till  stad^.  Klockan  höll  på  var  tie  då.  Då 
ville  inte  ban  skjatsa  bonom  längre  den  där  bonden,  oek  då  vartjagnuibö- 
vet'  brydd  då;  men  har  det  var  då,  så  tänkte  ban  det  väl  till,  så  ban  skalle 
skjntsa  bonom.    Ja  de  reste  na  till  de,  ock  jag  etter  med  lasset. 

När  jag  kom  då  nppåt  Gröndalmyren,  så  kom  de  tillbaka 
de,  ock  ville  jag  ock  skalle  sno  åter^.  Nej  jag  var  så  bäg^,  de  nyttade  na 
inte'  att  få  mig  tillbaka.  När  de  hörde,  det  var  omöjligt  då,  så 
ville  de  få  [tag]  nti  kaggen.  Nej  de  gav  sig  na  inte,  förrn  de  skalle 
ha  kaggen,  ock  då  hade  de  na  kört  bort  kaggen  där.  Själv 
vet,  om  han  tog  honom,  han  som  skjutsade  honom,  eller  de  hade  drackit 
nr  honom  ock  kastat  honom,  det  vet  inte  jag;  men  jag  hörde  na,  han  hade 
kommit  bort.  Ja  så  reste  nn  de  tillbaka  de,  ock  jag  drog  på  som  jag 
hade  det  jag,  tils  jag  kom  uppi  skaveln^  däri  bäckdalen  där,  så  stannade 
hästen  där,  ock  jag  fick  inte  bonom  till[att]taati  mer.  Jagkastade  ar  skrin- 
dan^  nära  alltihop  —  nej,  det  nyttade  inte,  han  ville  sno  åter  han,  han  la  sig. 
Så  måtte  jag  sprätta  bonom  or,  ock  då  skalle  jag  na  till  [att]  köra  utan  lass. 
Nej  det  var  alldeles  förbi,  han  ville  sno  åter.  Sä  gottjagtaockleda  bonom, 
ock  det  rök  ock  t^k*,  så  att  nästan  inte  jag  såg  det  slag^**. 

Så  kom  vägen  bort,  ock  då  höll  jag  på  appöver  hävlarna^*,  tils  jag 
var  nära  nppå  fjället.  Nej  då  såg  jag  na,  det  bar  galet  i  väg. 
Nej  då  fanderade  jag,  var  jag  skalle  ta  vägen.  Ja  så  hörde  jag  älven  på 
västrasidau.  Så  tänkte  jag,  jag  gott  hålla  nedefter  åt  älven.  Jaså  kom  jag 
åt  en  djap  snöskavel  ncdmed  en  djup  dal.  Dä  vart  hästen  liggande 
ati  den  där  skaveln,  ock  jag  höll  på  drog,  tilsjagfornedöver;såhängdejag 
ati  grimtömmen,  ock  hästen  han  höll  på  knådade  ^2,  tils  han  ock  kom 
ramlande  nedöver.  Då  vart  det  na  grant  där  då.  Då  gott  jag  na  bin- 
da honom  ati  en  gran.  Så  skalle  jag  stad  leta  npp  vägen.  Jag  hade  som  en 
hövd  på^'  var  han  var.  När  jag  kom  nedi  där,  så  fann  jag  bonom.  Då 
vartjagnafägen'^  Så  reste  jag  na  tilldå,jagtognedtömmarnaockkörde 
hästen.  Så  gick  det  na  bra,  tils  jag  kom  nppå  Skorvvattnet^^,  så  satte  jag 
mig  på  hästen  där  ock  satt  på  över  hela  vattnet.  Ja  så  steg  jag  na 
atav  då.    När  jag  hade  na  kört  en  stånd  då  —  det  gick  na  bra  då, 

^)  Envis.        •)  Var  till  ingen  nytU  (att  forsöka).        ^  Snödrivan.       «)  Släden, 
hum  om.     '*)  Glad.     ^*)  Sjö  i  Trones. 

öppet  i,  0  i  fr.  beau»  O  i  bo»  B  i  dial.  sova,  lu  norskt  a»  xp  öppet  y,  0,  9,  ér  =  ö. 


116  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

3  =  d,   /  =  g,    X    tonlöst   1,  m;  =  m,  g   ock  ;;  =  ng,  ^^  =  tj ; 

t?éj^n  Aa  in?  fy)T^fp-åt^..äi^siyil§€i  —  ta%  %  hörn  opo  kiawa,  då 
to-y-po  héiul^U-n  htun  émst  »  ftéh-dar.  na  so  täyt-^:  'ka  shx 
finatv  w  voro  viust-i-dun  söon  mil  %  nåtn?  }a  i  hripå-mei-it 
om  d^dyina,  ^i;  %  läyä-pé^  som  %  ha-a  i,  man  di  vaii  miw 
o  mivTy  htun  kom  n&mar  o  namar. 

so  tok-^'no-po  måmi,  finaj^'^k6m  ma  rama,  o  ^  jå fa-no 
p6  hdstif.  nor  i  kdm-då  napo  stormar  a  vastfa  ^  ^lälom^,  so 
ty}}ft'i,  dam  köm  h^tJfhn^f|  d^'d^an  stuna  htast-pö  dér,  na  so 
stana-y-no  o  tåijt:  dam  J^åm-no-fal  mil  i-ma  nå,  nå,  so 
ho^u^-^t'■^'dam.  so  J§hml-h-no  på  håstif,  na,  nor  i  ^  a  got  i 
styf^p^då,  so  pr^a^-a  ot  hasta,  ^a  da  syml,  som  hastig  héml-a  6. 
so  stqna-^^  man  då  hhml-it-t  noko.  so  täyt-t,  at  >  hétul 
mast.  so  pTf'%-no  o  héml  åt^di-dyam,  Ija^^a  vå^då,  so  }$^tul- 
-a-pö:  htå,  hm!  våt'^'no  ferfåd^då,  ^  hqv%^  réd  ö.  nå,  so 
^p^t^l-^po  håstn  då,  da  haleist  i  vå-ta^,  o  so  täfjt-i,  da  vaP 
vQ^g-sa  ma,  Ija  da  vå.  so  hår-a  ta  §åm^,  nor  *wa  göt  i  styj^p, 
o  ^  våt-no  mayr  o  mayr  rad.  so  täyt-t:  ast  >  fpåm  naot 
sömorfifési,  so  fé-i-no-fal  h^r  ^  ^'hdyana  %m  ff/0s^.  no^da 
jijf^trås^da,  tat  %  kom  mtow  ^fyésa,  da  bar-a  ta  shro^l  op> 
fyés^hdyan,  man  då  våi-^  rid,  man  i  vå-no  so  mér  gålas^dåy 
i  §lQ'PO  håstn  o  iQ^ya-pé-n,  da  fdiast  *  vån.  man  da  va-i 
fax^n  då.  so  s^ud-i-no  hér-åt^då,  om  %  hém]^di-d%ana  noko 
mayr.  yoo,  da  hyaXt-po  gläfsa  o  gj^QQla''  s0-i-d%an.  na  da 
§ipni'%'ma-no  in,  *  ji^-fro  hasta  o  in.  o  då  va  kloka  såj^s 
om  morgon. 

man  då  våt-daw^forfåd,^PfOr  i  köm.  datv^fi^^l^-no  noko, 
Jfolas  s.  da  ^  a  göt  o-n-rölan  >.  aw^  vdj-no  vbron  ma  Ulfiåla 
tat  om  morgon,  då  got  n-lé^  >.  slalom  asta  J^ér  vmét  nor 
^ag^köm  västom  sJfé^rvåtna  vast^  håvlan,  so  rökt-n^an-rölan 
dan-n  skåveel^dér.  han  hiaXt-po  sJftul  frtpQS-^-hél ;  man  da 
kilas-a,  so  han -.a  hrimvina  po  lås%-s%h,^n'r6lan,  so^aw^^fip 
lå-om  da,  so^awy.vån-sa-tå^  anda,  so>.an  ^iusa-n-no  ot  stalom. 
ta  da  va  daw^vå^l  råifS  i  hi  yöt. 

1)  Drivit  igän.  2)  gg  g.  gg^  not  13.  ^  Lät  det  »ptro»  (som 
sade  ock  tjöt. 

a    i    tall,    v    naetan   a,   a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ä,  a  öppet  e,  ^ 


XIII.  1  SEDER   OCK   TÄNKS8ÄTT.  117 

ty   4,1  ?j  h  ''i  ^^^  ^  ^7  *>   ^»  ^  »tjocka»;  ?,  n,  |  muljerade;  8,  ^,  ^  tonlösa. 

vägen  hade  inte  fjnkit  åt  ^  det  stycket  —  tils  jag  kom  oppå  Kleven,  då  tog 
jag  på  hörde  (nti)  en  hund  öet  i  fjället  där.  Nej  så  tänkte  jag:  vad  skall 
finnarna  vara  öst  i  där  så  mitt  i  natten?  Ja  jag  brydde  mig  inte 
om  det  där  jag;  jag  jagade  på,  som  jag  hade  det  jag,  men  det  vart  mer 
ock  mer,  bnnden  kom  närmre  ock  närmre. 

Så  tog  jag  nn  på  mente,  finnarna  kom  med  renen,  ock  jag  jagade  nn 
på  hästen.  När  jag  kom  då  nedpå  Stormyren  västför  Stallarna-,  så 
tyckte  jag,  de  kom  hitgenom  det  där  sundet  östpå  där.  Nej  så 
stannade  jag  nu  ock  tänkte:  de  kommer  nu  väl  mitt  i  mig  nn.  Nej,  så 
hörde  inte  jag  dem.  Så  körde  jag  nu  på  hästen.  Nej,  när  jag  hade  gått  ett 
stycke  då,  så  proade^  det  åt  hästen.  Ja  detsynte^som hästen hördedet ock. 
8å  stannade  jag,  men  då  hörde  inte  jag  något.  Så  tänkte  jag,  att  jag  hörde 
miste.  Så  gick  jag  nu  ock  hörde  efter  det  där.  Hur  det  var  då,  så  körde 
det  på:  hu,  hu!  Vart  jag  nu  förfärad  då,  i  hovet*  rädd  ock.  Nej,  så 
körde  jag  på  hästen  då,  dethärdaste  jag  var  till ''^,  ock  så  tänktejag,  det  vart 
vågasigmed,vaddetvar.SåbHrdettill[att]8jöa^närjaghadegättettstycké, 
ock  jag  vart  nn  mer  ock  iner  rädd.  Så  tänkte  jag:  äst  jag  kommer  nedåt 
somniarfähuset,  så  får  jag  nu  väl  höra  det  där  ini  fähuset.  Nä  det 
gick  bra  det,  tils  jag  kom  utom  fähuset,  då  bar  det  till  [att]  skrala  uppi 
fähuset  där,  men  då  vart  jag  rädd,  men  jag  var  nu  så  nära  gården  då, 
jag  slog  på  hästen  ock  jagade  på  honom,  det  fortaste  jag  vann.  Men  då  var 
jag  fägen  då.  Så  skulle  jag  nu  höra  åt  då,  om  jag  hörde  det  där  något 
mer.  Jo,  det  höll  på  gläxade  ock  gnålade^  syd  i  där.  Nej  då 
skyndade  jag  mig  nu  in,  jag  gick  från  hästen  ock  in.  Ock  då  var  klockan 
säx  om  morgonen. 

Men  då  vart  de  förfärade,  när  jag  kom.  De  förstod  nn  något, 
hnrledes  det  hade  gått.  OckhanRoland  han  vartnuvarande  med  Lillefjeldet 
tils  om  morgonen.  Då  gott  han  Lars  Stallarna  åstad  köra  emot.  När 
han  kom  västom  Skorvvattnet  västi  hävlarna,  så  råkte  han  honom  Roland 
däri  en  skavel  där.  Han  höll  på  skulle  frysa  ijäl;  men  då 
hittades  det,  så  han  hade  brännvinet  på  lasset  sitt,  han  Roland,  så  han  fick 
ge  honom  det,  så  han  vann  sig  till^  ändå,  så  han  skjutsade  honom  nu  åt 
Stallarna.    Ja  det  var  den  värsta  resa  jag  har  gjort. 

uiaD  Bäger  for  att  stanna  en  häst).  *)  Nästan.  ^)  Kunde.  ')  Brusa.  ^)  Gläf- 
')  Tog  sig. 


öppet  i,  0  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova»  w,  norskt  u,  tp  öppet  y,  0,  &,  ar  =  ö. 


118  WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1 

d  =  dj   /  =  gf    2    tonlöBt  1,    w;  =  m,  g   ock   y  =  ng,  ^^  =  tj ; 

^  j§hm-%'hémgj  ^a  som  håt^t  om^^lanpo  v&j^a  sdmo  göman, 
han  s^tul-no  liqi-pö  stÅVj  so  -  at  håstfps.vai'f\o  hlårKlo  d*- 
dfém.  o  da  kosta  ^  n-dtan  håstn  hlsv  hmnar,  da  sjjml-no 
voro  im  to^di-likaromK  so  vat'n^^i*,s.n-rölan,  fa-^a  håstn 
ini  va  t&  dri,  han  måml^s^dam^a  m^stilirnj  fa-^a^an  tr%kä, 
s.aw^vå'%t  hlar-%t,  o  haw ^fhtiAfj-åp^  to  Ibsh^  o  so  vé-n-no-mt 
^iJfola  t&  g^j  man  då  Jfréta-nn^-^hot^m*  skaklom,  taKan  nöd 
ditt  htUgtu.  so  sJfml-n-no  ta  bit  tt  qra  då  o  §g-6^t,  om^aw^ 
vå  mQstéHin.  ja  hay  ^  gramskas''  po  dt-df&naj  da  dam  w  a 
mQstih  håstnp^fi-^a, 

hans-båysa. 


306         d-a  so  t  håh^  t  vtl  s&i:  ska  snyién  gQ^  so  hMpl^t,  som 
horon  w  t  haka  t  öor^  so  gm  bhra^  dåm,  som  hi  fa-fita  för. 

pe-båffsa. 


807  ta  sté  håstan:  han^^  ta  >  tågcel  tu  römpan  o  Jfy^t  po 
^eltykrof^an^K  dts  måfr^ti^^rég-åty  dis  miw  mo-dam  goo  t 
måk^^;  may^^yyt-dam  hta  römt^^,  so  fér-^am  Ma  viar. 

pe-bdfjsa. 


308         da  va-y^giub  sow^^va  tut  o  fféiuL    nor..an^a  }$éwd  > 
styj^f^då,  so  vat  häst^rétara-hans  so  §uiJjt;  da  spni,  som  da 
slftul  ta  str^Jf-mé.    so  mämi-n,  da  va^nm-brör-^m  som  hieiXt- 
po  trbla-i-héJi-a,    so  sai-n  aj^f^änyan-sin: 
—  trtu  >  ska  yoro  ta-baJfar^*? 

»)  Alltid.       2)  Trött.       ^)  Bättre.       *)  Arg.       *)  Rusade  upp. 
>>)  Kroken  på  grytvinden.       >2)  gtiHa.       13)  Vitt,  löst.       ")  Trolla 

a   i   tall,   v  nästan  a»  a  i  tal,  a  mell.  a  ock  ft,  a  öppet  e,  > 


XIII.  1  SEDER   OCK    TÄNKESÄTT.  119 

ty  it  ?7  h  %  ^^  ^«  ^1  ^»  ^9  ^  »tjocka»;  l^  n,  §  inoljerade;  5,  ef,  ^  tonlosa. 

Jag  kommer  ihåg,  vad  som  hände  honom  Roland  på  vägen  samma  gång- 
en. Han  skulle  nu  ligga  på  stött  >,  så  att  hästen  vart  nn  klar^  ntav  det 
där.  Ock  då  kostade  den  där  hästen  älva  hundra,  det  skulle  nu 
vara  en  utav  de  likaret  Så  vart  han  sint^  han  Roland,  för  det  hästen 
inte  var  till  [att]  dra.  Han  mente,dehademodstulithonom,fördet  han  trodde, 
han  var  inte  klar  inte,  ock  han  fök  upp^  utav  lasset,  ock  så  var  han  nu  inte 
skicklig  till  [att]  gå,  men  då  kröp  han  bortsidan'  skaklarna,  tils  han  nådde 
diti  huvudet.  Så  skulle  han  nu  till  [att]  bita  uti  örat  då  ock  se  åt,  om  han 
var  modstulen.  Ja  han  grimskades^  på  det  där,  det  de  hade 
modstulit  hästen  fbr  sig. 

Hans  BengtMon. 


Det   är   så   i    hållet^  jag  vill  säga:  skall  snön  gå  så  högt,  som  906 
haren  har  hackat  i  år,  så  Gud  bäre*  dem,  som  har  för  lite  foder. 

Pär  Bengtsson. 


Ätt  Städja  hästarna:  han^<^  tar  ett  tagel  ur  rumpan  ock  knyter  på  307 
skärdingkroken^^    Dess   mer   han  drager  åt,  dess  mer  må  de  gå  i 
mak^^;  men  knyter  de  lite  rumt^',  så  far  de  lite  vidare. 

Pär  Bengtsson. 


Det  var  en  gubbe  som  var  ute  ock  körde.    När  han  hade  kört  ett  S08 
stycke   då,  så  vart  hästkreaturet  hans  så  sjukt;  det  synte,  som  det 
skulle  till  [att]  stryka  med.     Så  mente  han,  det  var  han  bror  sin  som 
höll  på  trollade  ijäl  det.     Så  säger  han  åt  käringen  sin: 

—  Tro  jag  skall  göra  tillbaka  >*? 

•)  Längs  lued.     ')  Var  förargad.     »)  Individuellt  för  häh,     •)  Jälpe.     »«)  Man. 
tillbaka. 

— ■'         -       —  '■  — »-  

öppet  1,  Q  i  fr.  beaUy  O  i  bo,  e  i  dial.  sova,  iu  norskt  u»  fp  öppet  y,  0,  ^^  8  =  ö. 

Sv.  landtm.  XIII.  1.  8 


120  WALTMAN,   LIDmJIl.  XIII.  1 

5  =  d,   /  =  g,   X   tonlost   1,  tv  =  m^  g  ock  y  =  ng,  //  =  tj ; 

mif  so  hfoXt-it-no-po  hå  noJco  pfftuhr^  få-^a  o  sJfml 
döktér^  häst^rét&n-sm.  so  våt-a-no  åi^da  t&  ?liut,  éo  d& 
toh-po  ji^. 

pe-hå^sa. 


309  dam^^  haft  ^  riysåmt^  t  b^taméd&l  far  hästom  op%  frost- 

viff&n  »  gåm{eHn,  no  w  ([afn  si^g  w  m  hast  va  §wklj,  so  vg-a- 
-no  ta  §Qro  t^  rörnpa  o  ^o-oot,  om  daw^ft^-mt  noko  bl^;  o 
ItpJ^as-a^  so^daro^filj-tUt  nokOj  so  tö-dam  o  hét  ^  ä^-Sthina  tt 
noko  sålt  o  gå-dam,  o  so  sljml-dam  tå-sa  i  tml^  o  drag 
atom^-dam  tri  gmuf/,  htpjfpn-po  frama^  hiuqtUy  o  so  s^ml- 
'dam  sax  far  kvån  göman:  a-diu  mostéhh  hal  a-dtu  blöstéhn? 
o  no^^a  va  y6%^§o  sjfiul-dam  spy)l^iri  gvmy  op^  bakstdln'^, 
dara  hdstn  stö, 

—      o  — 

fi^-dam-it  mt^blöa  dari  römpan,  so  mot-dam  prév 
dar%  J^åfta.  fiTj-dam-%t  ti  noko  blå  noko^lås,  so  ty)JfS-daw^ 
voro  sélfar^  at  hastn  stré^mJf-md. 

o  no^i§^n  vai  §tU1f,  so  va-a  ta^o  §oro  ti  eran  o  prév 
o  fo^-ti  blåa  dér  o  ta-dam.  o  so  va-a  ta  o  tå  noko  gålj 
som  dam  w  a  tijpi,  no  w  ^am  fläkta  s^min^,  o  §16^  w  dii-d%in 
gala  t%  bräwvina  o  la-dam.  våt-dam  då  it  llkar^,  so  v^-ä 
ta  tå  nokon  6t^^  m  s^mjpåfta,  no^^am  hiaXt-po  öja",  oia-dam. 
sipnt-it-a^då  yoro  nokon  moPty^^o  va-a  ta  o  skroop-fo  nokon 
måsiy  o  kgodo-td  n  då}Jfi)iul  o  \a-dam.  %fål  dam^a  ati-ti-$a 
nokon  nöol,  w  ^o  sJfuil  mäsiyan  ri%s  ditpo  noolédn^  so  sJftul 
mi-a  ^bro-dam  noko, 

no^^am^a  pråvd  åXt >. di-diana  o^da^int>.då  jfol^p>okon 
mön,  so  ha-dam  dån  trma^  at  nokon  hiaXt-po  trbla-i-hél 
IjrhtBra  få-^am,  man  so  fåns-a-no  w  dårn  som  tyiTjs  Tjmm 
trål  lita  }  stån^^,  bara  daw^vast  rlJjh  séJfat,  Tjan  som  Tjmna-tå- 
-di^^y  so  sJjuil-darv-fl..a  fbt-åt-a.    nor  ii ^ dam  kom  mn^*,  Jä 

>)  Signeri.  2)  ^^^  3)  Billigt.  *)  Täcke.  «)  Bakåt  över. 
födan,   som    idisslarna  stöta   upp   för   att  tugga  om.        '^)  Idisslade. 

I»  111 

a  i   tall,   a?   nästan   a,   a   i   tal,   a  mell.   a  ock  ä,   &  öppet  e,  % 


XIII.  1  SSDEB   OCK    TÄNKESÄTT.  121 

tf   i}   ?y   h  %  ^^  ^9  ^9  ^y  h  ^  »tjocka»;  ty  n,  §  muljerade;  5,  (f,  ^  tonlosa. 

Meo  så  höll  han  no  pä  hade  något  pjatter^  för  sig  ock  skulle 
doktera*^  hästkreatnret  sitt  Så  vart  det  na  ändå  till  siat,  så  det 
tog  på  gick. 

Pär  BengtMon. 


De  har  haft  ett  ringsamt'  ett  botemedel  för  hästarna  uppi  Frost-  309 
viken  i  gamlatiden.  När  de  såg  en  häst  var  sjuk,  så  var  det 
nu  till  [att]  skära  uti  rumpan  ock  se  åt,  om  de  fick  ut  något  blod;  ock 
lyckades  det,  så  de  fick  ut  något,  så  tog  de  ock  lät  det  där  uti 
något  salt  ock  gav  dem.  Ock  så  skulle  de  ta  sig  ett  tjälM  ock  draga 
återöver^  dem  tre  gånger,  begynna  på  frammed"  huvudet,  ock  så  skulle 
de  säga  för  var  gången:  »Ar  du  modstulen  eller  är  du  blodstulen?» 
Ock  när  det  var  gjort,  så  skulle  de  spotta  tre  gånger  uppi  bakstallen  ^, 
där  hästen  stod. 

Fick  de  inte  ut  blodet  däri  rumpan,  så  måtte  de  pröva 
däri  käften.  Fick  de  inte  uti  något  blod  någonstädes,  så  tycktes  de 
vara  säkra,  att  hästen  strök  med. 

Ock  när  korna  vart  sjuka,  så  var  det  till  att  skära  uti  öronen  ock  pröva 
att  få  uti  blodet  där  ock  ge  dem.  Ock  så  var  det  till  att  ta  någon  galla, 
Bom  de  hade  tagit,  när  de  slaktade  söderna®,  ock  slå  den  där 
gallan  uti  brännvinet  ock  ge  dem.  Vart  de  då  inte  likare',  så  var  det 
till  [att]  ta  någon  ort  ^^  ur  södkäften,  när  de  höll  på  ortade^^  ock  ge  dem. 
Synte  inte  det  då  göra  någon  mån,  så  var  det  till  att  skrapa  utav  någon 
mässing  ock  knåda  till  en  degknnl  ock  ge  dem.  Ifall  de  hade  ätit  uti  sig 
någon  nål,  så  skulle  mässingen  resa  ditpå  uåludden,  så  skulle 
inte  hon  göra  dem  något. 

När  de  hade  prövat  allt  det  där  ock  det  inte  då  gjorde  någon 
mån,  så  hade  de  den  tron,  att  någon  höll  på  trollade  ijäl  krea- 
turen .  för  dem.  Men  så  fanns  det  nu  de  som  tycktes  kunna 
trolla  litet  i  staden  ^2,  bara  de  visste  riktigt  säkert,  vem  som  kunde  till 
det^',  så  skulle  de  väl  ha  fått  åter  det.    När  inte  de  kom  under  l^  vad 

•)  Fraravid.       ^)  Spiltan.       *)  Fåren.       •)  Bättre.       ")  Deo  en  gång  tuggade 
'*)  I  stallet  (emot).       ^')  Var  orsaken.       ^♦)  Underfund  med. 

öppet  i,  O  i  fr.  beau,  o  i  bo,  e  i  dial.  sova,  tu  norskt  u,  ifi  öppet  y,  0,  9,  9  =  ö. 


I 


122 


WALTMAN,    LIDMÅL.  XIII.  1  I 


d  =  d,   /  =  gf    X   tonlöst  1,  w  =  m,  g  ock  5  =  ng,  /^  =  tg ; 

som  ^uma-td-dtj  ds,  Jfrhti^ra  va  ^tUy^  so  fans-a-no  &m  o 
äv^an  som  sJfful  voro  vis.  so  s^tul-dam  té-sa  ^ »  bränmw- 
fläsk  o  råxs-td  dttat  ^  lydiån,  so  sJfiut-no  hån  vts-mt,  Jfan 
som  Ifwna-tå-di, 

pe-båfjsa. 


310  nor  föf^a  hi  fot  tänrdnXa\  so  brmJf-étam  älU  göo  diU^t 
hus,  som  ft  flét  tri  gvtufjy  té-sa  so  n  novor  o  boro  ^  hél^^i 
d0§l6^§e,nj  stiJf-så  mt  noko  blé  tu  tänhdby  dara^d&>.&  som 
må§t  ilij  o  spy)l  so  tri  gvrny  m>.di-d}an  hela.  so  té-dam- 
-sa  n^w|?m  o  ^l^-ndn  hela, 

o  no^^aw  ^  fé  v^kon^^bod^^go  ska-dam  boro  håla  ti^^i 
åspj  o  ål  hMst  ax  som  stöor  åtma^  Wm-6aJ,  sor^ta^  goor^fih 
bål^anj  tfup^-so  dit  värJfmora^,  som  dam  Iprå^^t  ^^  boda  o 
Ibto  im  hela,  o  plig-sd  nån,  so  trm-dam,  at^dam  äldr%  ska 
föo  noko  boda  mavr. 

nor  bana  h%  vBii%  klam^  so  brmj^-dam  ta  o  ptoro''  i  hél 
po  *  ttUv  o  dra-dam  ijfhnvg  tri  gviuy,  so  trta-dam,  at^^bana- 
-s^h  ska  bh  brå.    da  kalas  ta  yoldrå  bana, 

pe-båfjsa, 

O  Tandvärken.         «)  Tröskeln.         ')  Bredvid.         *)  Rötterna. 


XIII.  1  SEDER   OCK   TÄNKESÄTT.  123 

/}   ij  ?9  Ij  v,  ^^  ^9  ^7  ^9   ^7  ^  »tjocka»;  f,  f^y  §  muljerade;  S,  dy  ^  toolosa. 

som  kände  till  det,  det  kreaturen  var  sjaka,  så  fanns  det  na  en  ock 
annan  som  skulle  vara  Tis.  Så  skulle  de  ta  sig  en  brännvins- 
flaska ock  resa  till  ditåt  den  där,  så  sknlle  nn  han  visa  nt,  vem 
som  kände  till  det. 

Pär  BengtsaoD. 


När  folket  har  fått  tandränseln^,  så  bmkar  de  alltid  gå  diti  ett  310 
hus,  som  är  flyttat  tre  gånger,  tar  sig  så  en  navare  ock  borrar  ett  hål  i 
dörrstocken^,  sticker  så  nt  något  blod  nr  tandhnllet,  där  det  är  som 
Qiäst   illt,   ock  spottar  så  tre  gånger  nedi  det  där  hålet.    Så  tar  de 
sig  en  pinne  ock  slår  igän  hålet. 

Ock  när  de  får  någon  böld,  så  skall  de  borra  hålet  nti  en 
asp;  ock  allra  hälst  en  som  står  åtmed^  en  bäck,  så  rötet^  går  nedi 
bäcken,  tnppar^  så  dit  värkmodern  ^  som  de  krystar  nr  bölden  ock 
låta  ini  hålet,  ock  pliggar  så  igän,  så  tror  de,  att  de  aldrig  skall 
£1  några  bölder  mer. 

När  barnen  har  yordit  klena,  så  brakar  de  ta  ock  pjåra^  ett  hål 
på  en  tuva  ock  dra  dem  igenom  tre  gånger,  så  tror  de,  att  barnen 
sina  skall  bli  bra.    Det  kallas  till  [att]  jorddra  barnen. 

Par  Bengtsson. 


*)  Stoppar.     •)  Förhårdnad  klump  av  var.     ^)  Borra,  gräva. 


Jöns  Andersson. 

311  go  dåg  rötXddo  hästMxt 

dm  a  §y}Uiug'ma'iv^fjfdtrK^daga  tika  dm  dok. 

^  stö  po  biln  o  ha  t^mr^^a  h  hån  o  dät-né  o  skamlig 
h^jla  lämdån, 

da  va  vél  w  §låk§l&tvQh  o  ho  §u^  färka  ligan  opt  Un- 
'hfan  hkila  vtUj^m. 

sto^r^ltUnan  ram,  }^i^r^§å1^8  vkfga  ^  dag. 

lilöla  lagom  störkår  hån  då,  J^(^ft  stö^ém  gmnal  sköia 
fy^l  hém^lj  hatål-vt^gtråstj  batåi-i^  äno,  trhslf-ti-n  i  da  då, 

va  »  thmagkoia,  '^iPl^W  ^^^^  ffryta,  kök  §mg  mån  t\. 

^vla  ^insJfrmp  dra  i^v^  hmgm,  d-a  likar  göt  J^ép  l^f^- 
piut  sdt  opmn  trea,  dré  li^s^^öt  fa^^i^då. 

f^stéönianf^frö^tvij^an  pJf  po  boot,  so  vai-i  bad  ni  kålsö^an 
o  fijf  oto  kästvény  åXt  modo  »  vilia. 

JoDB  Andersson  i  Björkvattnet  (%an$'åY^a§a  bjf^rlfvåtni),  som 
uttrycker  sig  mycket  kort  ock  lakoniskt,  har  ofta  oturen  att  säga 
miste.  Ovanstående  är  prov  på  hans  felsägningar  översatta  till 
begripligt  språk  lyda  hans  yttranden  som  följer: 

God  dag!  Jaså,  du  arbetar  på  en  rotsläde.  Vill  du  ta  emot 
en  häst  till  bete? 

Du   är  skyldig  mig  för  att  du  fått  låna  min  tik  i  fjorton  dar. 

Jag  stod  på  timringen  (==  timmerhögen)  ock  hade  bilan  i  handen 
ock  datt  (=  föll)  ned  ock  skamslog  mig  (slug  mig  illa),  så  att  jag 
fick  ligga  hela  lördan. 

Det  var  väl  f  ark  vordet  (=  gement)  att  ha  höet  utav  sju  stack- 
slätten (grupp  av  slåttermyrar,  från  vilka  höet  samlas  på  gemensamt 
ställe)  liggande  uppi  liden  här  hela  veckan. 


JSns  Andersson. 

God  dag  rotsläde  hästbete.  311 

Da  är  skyldig  mig  en  Qorton  dagar  tiken  dn  ni. 

Jag  stod  på  bilen  ock  hade  timringen  uti  handen  ock  datt  ned 
ock  skamslog  hela  lördan. 

Det  var  väl  stackslättvordet  att  ha  sju  farkar  liggande  nppi  liden 
här  hela  veckan. 

Står  tnnnorna  rena,  köra  säx  vägar  i  dag. 

Lill-Olle  lagom  storkarl  han  då,  köpte  storsöd  Gannhild  Skogen 
Qol  höst,  betala  honomstrax,betaIthonomännQ,tröskautihonomjagdetdå. 

Var   i   timmerskogen,   mycket  mindre  grytor,  koka  sju  man  nti. 

Djävla  skinnskrnpp  dra  över  huvndet,  det  är  likare  gott  köpa  lös- 
puta  sätta  uppander  träna,  drar  lika  gott  för  det  då. 

Förstagången  Frostviken  gick  på  båt,  så  vart  jag  beddnedi  kalsongen 
ock  fick  äta  kastveden,  allt  medan  jag  ville. 

Står  vägarna  rena,  skall  jag  kora  säx  tunnor  i  dag. 

Lill-Olle  var  lagom  storkarl  (=  stor  utav  sig)  då;  han  köpte  ett  stort  får 
av  Gunnhild  Skogen  i  fjol  höst  ock  skulle  betala  det  strax;  han  har  inte  be- 
talat det  ännu;  jag  tröskade  i  honom  det  då. 

När  jag  högg  timmer  i  skogen,  hade  vi  mycket  mindre  grytor,  ock  ändå 
kokade  vi  åt  sju  man  i  dem. 

Djävla  skinnskrnpp  (om  loka  med  fastsittande  puta),  som  man  skall  dra 
över  huvudet  (på  hästen)!  Det  är  bättre  att  köpa  lösputa  ock  sätta  under  bog- 
träna, hästen  drar  lika  bra  för  det  dä. 

Första  gången  ångbåten  Frostviken  gick,  blev  jag  bjuden  ned  i  salongen 
ock  fick  dricka  kaffe,  så  mycket  jag  ville. 


Svar  till  gåtorna. 


169.  Vid  bakning:  naggen, 
kaylen,  vingen  ock  handen. 

170.  A  visorna. 

171.  Bakgrisslan. 

172.  Bastu  full  av  rök. 

173.  Betsmanet. 

174.  Brevet. 

175.  Brännvinspannan. 

176.  Båten  (»händerna» = åror- 
na). 

177.  Dörrklinkan. 

178.  Fähuset. 

179.  Grytan. 

180.  Grytan. 

181.  Huggkubben. 

182.  Fåren  i  förkätten. 

183.  Fårkätten. 

184.  Hästen,  som  man  letar 
efter  ock  får  se;  man  bär 
betslet. 

185.  Hästskosömmet. 

186.  Hästskosömmet. 

187.  Istapparna. 

188.  Takisen. 

189.  Jordbär  =  smultron. 

1 90.  ( J  ortron)k  arten . 

191.  Katten. 

192.  Klockan  (var.  dörren). 

1 93.  Perpendikeln  på  klockan . 


194.  Klockan. 

195.  Stick  kniven  i  slidan. 

196.  Kon. 

197.  En  korv  (»fetpölsa»). 

198.  Koskällan. 

199.  Kvarnen. 

200.  Vattnet  kör  på  »kvarn- 
kallen»  (axeln  varvid  skov- 
lama  äro  fastade). 

201.  Skakkäppen  på  kvarnen 
(som  försätter  den  övre  kvarn- 
stenen ock  »skräppen»  i  skak- 
ning). 

202.  Kyrkan. 

203.  Kyrkvaktaren  stiger  på 
trampan,  så  att  klockorna 
ringa.  Folket  skyndar  sig, 
går  på  jorden  ock  in  i  kyr- 
kan ock  bär  Gnd(s  namn)  i 
munnen. 

204.  När  man  kärnar  (man 
tar  mjölkbyttan  ur  ugnen, 
slår  mjölken  i  kärnan  ock 
rör  kärnstaven). 

205.  Loppan. 

206.  När  man  lägger  sig. 

207.  Moltan  =  jortronet. 

208.  Mänskan. 

209.  Mården  ock  haren. 


XIII.  1 


8VAE   TILL    OÄTOENA. 


127 


210.  Namnet. 

211.  »Nämnt»     var     hundens 
namn. 

212.  Rägnbågen. 

213.  Höda  bavet,  Moses  stav, 
Farao. 

214.  Röken  ock  elden. 

215.  (Rid)sadeln. 

216.  Skatan. 

217.  Skidstaven,  när  man  rän- 
ner (på  skidor). 

218.  Skidremmen       (varmed 
skidan  fästes  vid  foten). 

219.  När  man  skiter. 

220.  Skon. 

221.  Skon. 

222.  Sknggan. 

223.  Solskenet. 

224.  Stekta  (spikhuvud). 

225.  När  de  spinna  ullen. 

226.  Tenama  i  spinnrockjulet. 


227.  Skorstenen  (»muren»). 

228.  Spjället. 

229.  En  stubbe  med  nyfallen 
snö. 

230.  Tisteln. 
Trådnystanet. 
Trådnystanet. 
Tröskeln  (»dörrstocken»). 
Tuppen  (»hanen»). 
Ullrullarna,  när  de  spin- 


231. 
232. 
233. 
234. 
235. 

na. 
236. 
237. 


Ullrullen. 

Vidjeknippet  (en  mängd 
av  ringformigt  hopböjda  vid- 
jor,  uppträdda  på  en  dylik). 

238.  Vägen. 

239.  När  man  bär  yxan. 

240.  Filtråget;  tjurpesen. 

241.  Korven;  korukan. 

242.  Snickare;  bänkrackare. 

243.  Namn  på  kroppsdelarna. 


Bv.  landsm.  XIJI.  J. 


KIBBA6  Till  KillNlltl  «I 

II  SYENSKi  LARDSIÄLIH  OCK  SYINSKT  VOLKIIY  XIII.  2. 


DEGERFORSMÅLETS  FORMLÅRA 


JÄMTE  EXEimSEB  TILL  LJITDLÅBÅir 


AV 


P.  ÅSTRÖM 


STOCKHOLM  1893 

■CaOU  BOKTKTCKKRIXT.     P.  A.  KOUTRDT  k  SÖMBB 


Förord. 

Föreliggande  formlära  för  Degerforsmålet  anknyter  sig  till 
ock  utgör  en  fortsättning  på  den  ljudlära  för  samma  mål,  som 
finnes  intagen  i  band  VI  av  »Svenska  landsmålen». 

För  återgivandet  av  målets  former  har  jag  i  formläran 
t>cgägnat  samma  tecken,  som  användes  i  ljudläran  ock  för 
vilka  där  blivit  redogjort.  I  ett  fall  har  jag  dock  vidtagit  en 
förändring,  i  det  att  jag  i  formläran  utsatt  längdtecken  för 
konsonant  i  ställningen  framför  annan  konsonant,  så  snart  denna 
senare  åtföljes  av  sonant  (vokal  eller  stavelsebildande  kon- 
sonant). 

Akcentbeteckningen  är  densamma  som  i  ljudläran.  Under- 
stundom, särskilt  när  det  gällt  att  anföra  sammanhängande 
fraser  eller  ordsammansättningar,  har  jag  känt  behovet  av  ett 
fullständigare  akcentsystem,  men  för  att  ej  behöva  ändra  be- 
teckningen har  jag  då  sökt  jälpa  mig  genom  att  angiva  akcenten 
blott  för  de  ord  eller  stavelser,  som  synts  mig  vara  viktigast. 
I  några  fall,  t.  ex.  å  s.  21,  har  jag  utsatt  de  vanliga  tecknen 
för  akuten  å  relativt  svagt  betonade  ord  (prepositioner,  som 
annars  hava  gravis)  för  att  angiva,  att  i  den  ställning,  orden 
här  ha,  relationen  mellan  exspirationstrycket  å  de  båda  stavel- 
serna är  densamma  som  i  tvastaviga  ord  med  vanlig  akut.  Då 
samtidigt  kvantitetstecknen  äro  utelemnade,  så  att  ljudförbin- 
delserna kort  vokal  +  kort  vokal  eller  »kort»  konsonant  uppstå, 
torde  detta  tydligt  nog  angiva,  att  orden  i  fråga  äro  svagt 
betonade,  enär  dessa  ljudförbindelser  icke. i  målet  förekomma 
under  full  betoning. 

Mången  torde  kanske  anse,  att  större  hänsyn  borde  hava 
tagits  till  yttre  sandhi,  än  som  skett  i  formläran.  Jag  har  dock 
trott  mig  böra  endast  i  vissa  fall  fästa  mig  vid  företeelser 
av  detta  slag,  dels  emedan  jag  annars  hade  fått  upptaga  en 
massa  dubbelformer,  som  i  en  formlära  måste  värka  förvillande, 
dels  ock  därför  att  målet  i  allmänhet  artikulerar  mycket  tyd- 
ligt, sä  framt  ej  talet  av  någon  anledning  kommer  att  flyta 
särdeles  hastigt.  Det  torde  för  övrigt  vara  ganska  lätt  att 
vid  sidan  av  t.  ex.  an  ko  (ett  uttal  som,  om  man  frånser  glid- 
ijuden,    utan    tvivel    förekommer)    tänka  sig  formen  f^ko  eller 

3 


4  XSTRÖM,    BEGBRFORSMÅLETS    FORMLÄRA.  XIII.  2 

vid  sidan  av  runan  (den  runde)  ett  möjligen  någon  gång  före- 
kommande runn.  Dylika  tillfälliga  eller  individuella  skiftningar 
behöva  väl  i  en  formlära  knappast  upptagas. 

I  böjningsläran  liksom  i  ljudläran  har  jag  sökt  iakttaga  en 
descendent  metod,  så  långt  densamma  varit  förenlig  med  min 
strävan  att  giva  en  översiktlig  framställning  av  målets  nu- 
varande formgruppering  eller  böjningssystem.  Egentligen  är 
det  dock  blott  i  fråga  om  substantivdeklinationen  jag  i  själva 
uppställningen  kunnat  tillämpa  metoden.  Inom  adjektiv-  ock 
värbalböj ningen  har  målet  slagit  in  på  nya  ock  självständiga 
vägar,  vadan  den  descendenta  synpunkten  där  endast  i  anmärk- 
ningarna ock  exkurserna  kunnat  göras  gällande. 


I.    SUB8TA5TIVM. 

§  1.  De  gamla  a-,  i-  ock  u-stammarna  ha^^  —  P&  ens- 
taka nndantag  när  —  sammanfallit.  Däremot  spårar  man  i 
målet  en  stark  benägenhet  att  i  fråga  om  böjningen  särhålla 
de  olika  genera  samt  att  skilja  mellan  nrsprungligen  kort-  ock 
långstaviga  ord. 

A.    Numerus. 

§  2.  Ville  man  ordna  substantiyen  efter  pluralisändelsen 
i   den   obestämda  formen^  finge  målet  följande  deklinationer: 

1)  plnralis  bildas  genom  tillägg  av  ändeisen  -a 

hos  starka  ock  långstaviga  svaga  masknlina; 

2)  plnralis  bildas  genoro  tillägg  av  ändeisen  -ar 

hos  de  enstaviga  konsonantstammarua  fétår^  hånar  o. 
8.  v.;  samt  några  enstaka  andra  ord; 

3)  plnralis  bildas  blott  genom  akcentförändring 

hos  nrsprnngligen  enstaviga  starka  feminiua; 

4)  pluralis  är  lika  med  singularis 

hos    kortstaviga   svaga   maskalina,   nrspr.   tvåstaviga 
(starka  ock  svaga)  feminina,  samt  alla  neatra; 

5)  pluralis  bildas  oregelbundet 

hos  släktskapsorden,  m.  fl. 
Vid   en   dylik   uppställning  förlorar  man  emellertid  över- 
blicken Över  den  historiska  utvecklingen,  ock  jag  föredrager 
därför  att  behandla  varje  genus  särskilt  för  sig. 

8v.  landsm.  XIII.  2.  5  1 


3—4 


XSTRÖM,    DEOBRFORSmAlETS    FORMLÄRA. 


XIII.  ^ 


a)  Ma8kulina. 

§  3.  Samtliga  mask.  (andant.  se  §  8)  ändas  i  pl.  på  -a; 
dock  få  kortstaviga  sy.  maskulina,  vilka  redan  i  sing.  åndaa 
på  -a,  ingen  ny  ändelse  i  pl,  ntan  bliva  lika  i  båda  nnmeri» 

1)  Plnralis  bildas  genom  tillägg  av  -a  till  sing.: 


nrspr. 
lång- 
stav. 


nrspr 
kort 
stav. 


armr       pl.  dfs.  arma     isl.  armar 


Bp9rr 

geatr 

b9lkr 

hJT 

dagr 

salr 

gafl 

ketiU 

botn 

akr 

hamar 

konungr 

elgr 


spara 

jasta 

baika 

bi/a 

dqfa 

sala 

gqvla 

Jfttla 

betna 

^kra 

harj^{ayra 

k^nu^a 

eJija^ 

warja  * 

strupa 

skala 


ap^rvar 

gestir 

belkir 

hjir 

dagar 

Ba^  (-ir) 

gaflar 

katlar 

botnar 

åkrar 

hamrar 

konungar 

elgir 

vargar 

stijdpar 

skallar. 


vargr 
Wly)  strup         Btrjupi 

^^  skål  BkalU 

2)  Plnralis  är  lika  med  singnlaris: 
^jd)  dfs.  stej^a  isl.  stigi  st^a     isl.  stigar 

1 1  haj^a  hagi  hgj^a  hagar. 

§  4.  Till  grnppen  a  böra  samtliga  st.  maskulina,  som  ej 
tillhöra  grnppen  fi. 

Såsom  ordet  J^t&l  böjas  icke  blott  de  ord,  som  i  isl.  ända» 
på  -Ul  ock  -ull  {sp^yelj  j^val  o.  s.  v.),  utan  även  de  nrspr» 
svaga  maskalina,  som  ändats  på  -11  föregånget  av  annan  kons. 
än  L  Heteroklisen  förklaras  enligt  Ijndl.  §  72.  Man  kan  så- 
ledes i  målet  icke  på  böjningen  (men  väl  på  l-ljudets  natnr 
enligt  Ijudl.  §  121,  anm.  1)  se,  huruvida  t.  ex.  nqval  hänvisar 
på  äldre  *naflll  1.  nafli. 

Med  hamar  ock  dess  likar  (Jpt^dar  <-  isl.  I)i8urr,  nqvar  <- 
isl.  nafarr  o.  s.  v.)  måste  enligt  Ijudl.  §  71  även  de  svaga  mask. 


>)  Ljudl.  §   139,  mom.  2  a. 


XIII.  2  SUBSTANTIVEN:    NUMERUS»  S    ^ — 6 

på  -are  Bammanfalla.  Med  k^nug  förena  sig  enligt  samma  §  de 
sv.  mask.  på  -ingi  (t.  ex.  h§dmff  ^  isl.  heidingi,  arvtg  <-  isl.  erflngi 
o.  s.  v.)  ock  åtskilliga  andra  tidigare  trestaviga,  som  förut  vant 
svaga,  såsom  almgff  <-  isl.  almiigi,  brurgem  ^  rspr.  brud- 
gnmme  o.  s.  v. 

§  5.  Till  gruppen  (i  höra  alla  sådana  st.  roasknlina,  som 
urspr.  ändats  på  g  föregånget  av  r  eller  L  Gruppen  mot- 
svarar således  icke  direkt  den  isl.  Ja-deklinationen. 

Anai*  1.  Av  mask.  ia-stammar  finnas  ej  många  kvar.  De  kunde 
i  dat.  ock  ack.  sing.  sammanfalla  antingen  med  de  neutrala  (rik  <- 
isl.  rikl)  eller  ock  med  långstaviga  svaga  mask.  Nar  nominativ-r  fMl 
bort,  kom  dessutom  nom.  sg.  att  stamma  med  best.  sg.  neutr.  (rti&). 
Man  kan  darfor  tryggt  sammanföra  vi(d)  ock  tiifi,  vilka  &ro  neutra 
ock  blott  begagnas  i  sing.',  med  isl.  vidir  ock  {)7rnir  samt  jén 
ock  én,  som  nu  äro  sv.  mask.,  med  isl.  elnlr  ock  endlr.  Böjningen 
blev  nämligen  en  g&ug  regelratt  nom.  vtd&  (nu  best.  form),  dat.  ock 
'ack.  vi  (na  obest.  form),  pl.  *Vtda  (pl.  ar  obraklig  hos  de  båda  första, 
men  d&remot  ännu  förefintlig  hos  jena  ock  ef^å). 

ÅMm.  2.  De  flftsta  ord  av  den  gamla  Ja-böjningen  hava  naturligen 
sammanfallit  med  de  rena  a-stammarna  (vartill  ju  redan  i  isl.  visar  sig 
en  tendens:  pl.  flekkar  ock  flekkir,  sekkar  ock  aekkir  etc).  Deras 
urspr.  natur  framträder  dock  i  böjelsen  att  palatalisera  en  slutande  guttu- 
ral framför  artikeln.  Jag  nämner  här:  bi^sån,  dr^tfan^  fléJskn^ 
ré/fin^  såHsin  (särken),  si^^än,  varf^&n;  oåljén,  arinjknj  &jkn^ 
mitjiny  ry^jån^  vå^jfån,  av  vilka  likväl  flera  vackla  i  avseende  på 
palatalen.  Plur.  ändas  hos  alla  på  -a  ock  har  ej  palatal  annat  än 
efter  ?  ock  r;  eUja,  kerja, 

§  6.     Till   y   höra   urspr.   långstaviga   sv.   mask.   med 

undantag   av   dem,   som    blivit  nämnda  i  §  4,  d.  v.  s.  orden 

på  •!!  med  föregående  annan  konsonant  (ej  1)  samt  alla  tre- 

staviga.    Till  följd  av  denna  inskränkning  blir  gruppen  ganska 

fåtalig,  isynnerhet  som  åtskilliga  övergått  till  sv.  fem. 

Anal.  Jag  har  genomgått  denna  grupp  ock  av  fordom  hit  hänför- 
liga stamord  återfunnit  endast  ett  knappt  trättiotal.  Av  dessa  kvarstå 
numera  i  målet  blott  20  såsom  svaga  maskulina,.  ock  av  dem  hava  15 
(béé,  gran,  kågy  kål,  !|,  6^,  mål'^,  öksy  pin,  ståXp  stolpe,  strål, 
str^Pj  Jfirv  kärve,  tå'gk  ock  vt^  plur.  a,  ock  5  ord  {ån  andedräkt, 
fågk  fsv.  falakl,  gål,  grad,  mjéXt  ock  varm)  sakna  plur.  *  Av  övriga 
förut  hit  hörande  ord  hava  5  (bl4fn  <-  isl.  blömi,  jé^l  -<-  isl-  hjami, 

O  I  pl.  vibn§ka  ook  tgtibu^ka. 
2)  Malle,  även  hömolla. 

')  Ordet  fna^  (slädmed)  isl.  meidr  vacklar  i  sing.  mellan  Ifi6j 
ock  må^.     Den  sista  formen  är  väl  egentligen  hemma  i  dat.  (isl.  meidi). 

7 


S  6—9 


XSTRÖM,    DE0ERF0R8MÅLET8   PORMLÄEA. 


XIII.  2 


Jf^  ^  ^*1*  kjaml,  tUm  ^  isl.  tiai)  blivit  feiD.  oek  hava  aåledee  plor.  tika 
i«ad.  sing.,  medao  3  ord:  fev.  stnbbi,  isL  koddi  ock  IM,  hava  fått  atarka 
former^:  st^}^^  ke4  ock  -Zqi;.  Ock  slutligen  ar  ordet  skég  isl.  akuggi 
i    målet   både  m.  ock  £.,  meD  torde  i  pl.  ej  hava  anoan  fonn  fin  shés. 

§  7.  Till  d  höra  alla  kortstaviga  svaga  mask.  Denna 
grupp  är  i  målet  ganska  livskraftig.  Jag  har  åtminstone  räknat 
ett  säxtiotal  ord,  som  höra  hit,  ock  därmed  ej  på  långt  när 
uttömt  förrådet.  Någon  böjelse  att  övergå  till  fem,  förmärkes 
här  icke  2. 

§  8.    Oregelbundna  i  plar.  äro  följande  maskulina: 


dfs.  brgr^ 

fqr 
fot 
bon 

br^n 
sta 

spän* 
san 

skg 

apa 
mera 


isl.  brodir,  pK  dfs.  brisHr  {brérån)  isl.  brédr 


fiaöir 

(fédåry 

feör 

f&tr 

fétir  (fota) 

fétr 

bondi 

bénår 

béndr 

madr 

man  Lmånkr^ 

menn(r) 

brandr 

briifikr 

(brandarf) 

Btadr 

(sUédir) 

stadir 

(spann  n.) 

sp&när 

sonr 

s^fse  1.  si^iyjan 

80nlr 

vinr 

v&t^&r 

vinir 

skor 

shg 

akor 

mAnadr 

m$na 

mAnftdr 

aptann 

af(t)na  1.  af  ta 

ap(t)nar 

morgunn 

metia  1.  m^ra 

mor(g)nar 

jpdp  1.  pa^a  rspr.  pappa 


påp\.papan  rspr.  pappor. 


Anm.  De  flfista  av  dessa  ord  äro  i  den  nordiska  spräkhistorien 
bekanta  storheter,  som  har  ej  erbjuda  något  egendomligt.  Ordet  papa 
har  anslutit  sig  till  de  övriga  slfiktskapsorden  ock  dfiri genom  fått  en 
pl.  pap»n,  Anmfirkningsvfirdast  firo  formerna  sigfhC  ock  v&l^ar,  emedan 
de  utgöra  den  enda  återstoden  av  en  plur.  på  -ir  bos  mask. 

§  9.  Plaralisändelsens  historia  hos  maskulina  förefaller 
vid  första  påseendet  mycket  enkel.  Genom  att  antaga  utjäm- 
ning mellan  a-,  i-  ock  u-stammarna  till  fVrmån  för  de  iVrst- 

^)  Troligen  från  sammansättningar:  dugnked^  kgnlov  o.  s.  v. 
^  Dubbelformer  förekomma  hos  ordet  g^va  m.,  gtfVU  f. 
')  Jfr  runomas  bnil)r  ock  bnur  (Bråte,  i  Ant.  tidskr.  X,  116  ock  72). 
*)  Vanligen  brukas  i  stället  fÖr  denna  form  papan, 
^)  Blott  i  sammansättningar:  hanalsmåLiMir  o.  s.  v. 
')  Ordet  betyder  i  målet  »matskrin:».     I  avseende  på  genus  jfr  fsv. 
BiMindflBr  m. 

^)  Kan  ock  hava  bet.  »måne». 

8 


XIII.  2 


SUBSTANTIVEN:    K17MEBUS. 


S    9—10 


nämnda  (viBserligen  ett  icke  så  litet  djärvt  antagande,  om  ej 
utjämningen  kan  visas  hava  någon  grand  i  Ijadförbållandena) 
samt  vidare  bortfall  av  böjnings-r  kommer  man  direkt  till 
målets  faktiska  former.  Jag  tror  dock  icke,  att  processen 
varit  fällt  så  enkel  (se  exknrserna  om  plnralisändelsen). 

b)  Feminina. 

§  10.  De  flästa  fem.,  dock  aldrig  de  kortstaviga  svaga, 
knnna  i  obest.  plnr.  antaga  ändeisen  -any  som  är  åtgången 
nr  best.  formen.  Å  andra  sidan  kunna  alla  utom  konsonant- 
stammarna sakna  ändelse  i  plur.  ock  således  hava  plur.  lika 
med  sing.y  om  man  nämligen  bortser  från  akcentförändringen 
(hos  starka).  Tar  man  nu  alla  faktorer  med  i  räkningen, 
knnna  följande  grupper  uppställas. 

1)  Pluralis  bildas  blott  genom  akcentförändriug: 
a)  dfs.  vak      isl.  vQk        pl.  dfs.  våh  1.  vakan      isl.  vakar 


!f) 


y) 


he 
It 

lévar^ 
systar 
skåkal 

sékvC 

-  • 

hélé 
viré* 


nål 

heidr 

hliö 

«9Ör 

brudr 

lift 

(systir) 

*8kakl 

sokn 

helgr 

viö 


nål  1.  naJi&n 
h§  I.  h§an 
U  1.  It&n 
fjér  1.  fjtsran 
brur  1.  bruran 
l§v&r  1.  levran 
syster  i.  systran 
skakal  1.  skakl&n 
sekan  1.  seknan 
h(^le  1.  halj&n 
vtre  1.  vtrjan 


nålar 

heiöar 

hlidir 

Qadrar 

briidir 

liArar 

(syatr) 

'skaklar 

soknir 

helgar 

vidjar. 


00 

» 
/  "t 

CO 


2)  Plur  lika  med  sing.: 
())  dfs.  Jft^hg  isl.kerling  pl.  dfs./^^?tgl./^(^2tg&nisl.kerlingar 


as 
s 


i 


n) 


dretm^      drottning 
piy  pika 

pik  pikka 

injp  ekkja 

é|      rspr.  essja 
homeJt        humla 
taveJ,    isl.  tafla 


dretm^^  1.  -an         drottningar 

PU'  !•  piy^"^  pikur 

pik  1.  ptkan  pikkur 

ånjf  I.  anj^an         ekkjur 
å§  1.  a^an        rspr.  ässjor 
homal  1.  homl&n      humlor 
taval  1.  tavlan  isl.  taflur 


00 


1)  Se  Ijudl.  §   100,  mom.  2.  ^)  Se  Ijudl.  s.   91,  not.  3. 

»)  Ljudl.  §  6,  mom.  1.  *)  Ljudl.  §   102,i  b. 

*)  Möjligen  också  dretm^a,  Jf^hga  o.  s.  v. 

9 


O 


< 

8» 


§  10 11       ÅSTRÖM,  DBGERF0R8HÅLETS  FORMLABA.  XIII.  2 

d)  dfs.  smtde  isl.  smidja  pi.  dfs.  smtde^  1.  smt^^an  isl.  smiöjar 

A<^^6    no.  hesja        .         h^se  I.  A&^an        no.  hesjar 
f)         husu     isl.  hosa  husn  (husuna)       isl.  hosur 

ru/w  hnifä  *"m/^  (m/wna)  hraftir. 

3)  Plur.  bildas  genom  tillägg  av  änd.  -&r  (med  eller  utan 
omljad): 

x)  dfs.  spag    isl.  spQDg    pl.  dfs.  spå^ér  1.  ^^é^ran  isl.  spenar       )  S' 
jeht  geit  j^^År  1.  j^^rdn  geitr.  r  ^ 

§  11.  Till  mom.  1  höra  alla  starka  fem.  med  enstavighets- 
akcent.  Till  gruppen  ^  höra  dessa,  när  de  sinta  pä  r,  1  eller  n 
efter  annan  konsonant,  dock  ej  r  efter  d.  För  övrigt  hava 
till  dessa  anslutit  sig  ett  par  av  släktskapsorden,  nämligen 
fastar,  möstår  ock  s^står  samt  ordet  vit&r  isl.  vébttr.  Gruppen 
y  omfattar  blott  sådana  starka  fem.,  som  slutat  på  g  eller  j 
efter  I  eller  r»  ock  motsvarar  således  ej  noga  vare  sig  iö-  eller 
jö-dekliuationen  (se  anm.  1). 

Då  en  cirkumflex,  som  fördelas  på  två  stavelser,  alltid  ger 
gravis  {6ks  :  oksn,  piy  :  ptya  o.  s.  v.),  måste  inträdet  av 
gravis  hos  ^  ock  /  vara  precis  samma  företeelse  som  inträdet 
av  cirkumflex  hos  a.  Olikheten  mellan  dessa  grupper  är  så- 
ledes blott  skenbar. 

Anm.  1.  Av  de  gamla  iö-stammarna  finnas  ej  många  kvar.  Gruppen 
är  splittrad.  Så  t.  ex.  hava  eHv  <-  isl.  elfr,  M  -^  ial-  heiör,  mar  <- 
isl.  merr,  ar  -e  isl.  »ör,  irur  <-  isl.  brtör  ock  vitéir  -«-  isl.  vébttr - 
förlorat  alla  spår  av  i  ock  stå  som  rena  ö-stammar;  ordet  &rfn^ 
(pl.  arma)  <-  isl.  ermr  har  blivit  mask.;  orden  6^?,  m^r,  ^ks  ock 
kanske  ännu  flera  hava  blivit  svaga  fem.  (jfr  isl.  byrÖr  ock  byrÖi  samt 
0Z  ock  0zi^  men  väl  blott  myrr) ;  ordet  fisk  <-  isl.  fiskl  har  blivit  neutr. 
Som  hd^lé  ^  isl.  helgr  böjas  följaktligen  ej  många  ord:  sålé  solja  •<- 
isl.  'sylgr,  §éHé  (vanligare  §<Ble^  således  svagt)  mussla  ^  isl.  ^skelgr  (jfr 
skel),  féré  rspr.  färg,  ft^arbere  rspr.  fingerborg,  éré  rspr.  erg  ock 
väl  något  mer. 

Av  kortstaviga  finner  jag  ej  mer  än  de  två  orden  viré  -^  isl.  yi& 
ock  -^wiré  (i  ortnamn)  <-  fsv.  svl|),  som  kvarstå  som  starka  Jö-stammar^. 


^)  Åven  smt§^. 

^)  De  sista  tre   exemplen,   som   man  ser,  med  bevarat  nominativ-r» 

')  Någon  gång  i  sing.  best.  fonn  armäy  således  fem. 

*)  Jag  tar  för  givet,  att  det  i  målet  såväl  som  i  isl.  är  formen  för 
dat.  ock  ack.  byrÖi  etc.  som  inträngt  i  nom. 

^)  I  fråga  om  övergången  Ö  ->  r  i  dessa  ord  har  jag  nöjet  full- 
komligt   ansluta  mig  till   Kock   (Ark.    VII,    181),   blott  med  tillägg  att 

10 


XIII.  2  substanhyen:  numerus.  g  H — 12 

Alls  Övriga  hava  på  grund  av  plaralfonnen  blivit  svaga.  Typiskt  for 
förhållandet  &r  ordet  h<^se  1.  k&^  hassja.  Den  ursprungliga  formen 
^isar  helt  säkert  no.  hes  pl.  besjar.  Denna  pl.  hesjar  kände  i  målet 
giva  dels  hiJBsef  dels  h&se  ock  sedermera  (genom  analogi  från  best. 
formen  hei^an)  h&s.  Till  dessa  pluraler  bar  man  skapat  motsvarande 
fdngalarformer,  som  måste  bliva,  svaga  ock  även  kunde  bli  långstaviga. 
Samma  vågar  hava  vål  ock  passerats  av  d^s  halmstack  i  förhållande  till  isl. 
dys  ock  bp^  läger  av  strö  no.  bos  (n.  »stnselse.  Saetersd.  Nogle  st.  bys»). 

Abdi*  2*  I  avseende  på  mom.  1  vill  jag  vidare  anmärka,  att  den 
ordgrupp,  som  i  skemat  representeras  av  ex.  vak,  d.  v.  s.  kortstaviga 
«tarka  fem.,  i  plur.,  såsom  helt  naturligt  år,  har  svåi-t  att  uppb&ra 
<;irknmflexen  ock  därför  vanligen  begagnar  formen  på  an  (urspr.  best. 
formen).  En  cirkumflek terad  plur.  fördrages  dock  redan  hos  orden  f§n 
fena  -^  isl.  fin,  fjtBl  <-  isl.  Q^l,  grath  <-  isl.  gr9n,  kgs  <-  isl.  k^s, 
mgn  <-  isl.  m9n,  S^n  ^  isl.  sin,  vak  <-  isl.  VQk^  ock  kanske  ännu 
något  mer.  Med  undantag  av  vak  kunna  ovanstående  ord  också  hava 
«n  plur.  på  -e;  fj^le,  grane  o.  s.  v.  I  sistnämnda  form  ser  jag  en 
rast  av  pluraländelsen  -ir,  vilken  ju  redan  i  isl.  är  den  allmännaste  hos 
atarka  fem.  Hos  långstaviga  finner  jag  emellertid  -e  fakultativt  endast 
i  de  två  pluralerna  kwQne  <-  isl.  kvemir  (kvernar)  ock  vo^ne  ^  isl. 
TåAir,  vilka  dock  vanligen  hava  kvåfS  ock  vdj^fl. 

För  Övrigt  hava  de  kortstaviga  starka  fem.  råkat  sä  att  säga  i  drift. 
^  har  t.  ex.  ^gA;  <-  isl.  s^k  oregelbundet  pl.  sg,kar  (jfr  vanAT  §  8, 
•Aom.);  j^V  ^  isl.  gj9f  pl.  j^a  har  blivit  mask.;  sk^TA-  isl.  skor  pl. 
sk^r  har  blivit  neutr. ;  ra{a)  <-  isl.  r^Ö  har  pl.  rada,  men  är  dock  van- 
ligen fem.  (best.  sing.  oftast  rddä);  nesa  <-  isl.  n^s  har  tydligen  ut- 
gått ur  plur.  'nesar  ock  blivit  8vi^g;t  mask. ;  ock  till  ovannämnda  kgs  <- 
isl.  k98  har  man  även  fått  en  ny  svag  raaskulinform  kasa,  bildad  på 
pl.  kasar. 

Enligt  ljudläran  skulle  man  hava  väntat  utvecklingen  -ar  ->  -a  ock 
•ir  ->•  -6.  I  intetdera  fallet  har  gruppen  varit  stark  nog  att  upprätthålla 
dessa  lagenliga  ändelser.     Jfr  för  'övrigt  exkursen  6m   pluraländ. 

§  12.  Till  grnppen  2  höra  under  d  alla  urspr.  två-  eller 
flerstaviga  starka  fem.:  by^nig  byggning,  fel§mg  förteuDlDg, 
fa^msp  fästmö  o.  s.  y.,  samt  uuder  a — i  samtliga  svaga  fem.^ 


även  ordet  vire  mycket  ofta  förekommer  i  sammansättningar  såsom 
t.  ex.  bjarkvirCy  kwa^tvire  m.  fl.  Det  blir  då  tydligt,  varför  just 
dessa  ord  med  sin  akcent  i  målet  kvarstå  som  starka  fem.  Fråga  kan 
möjligen  vara,  om  icke  även  li(§lé  ock  övriga  ord,  vilka  böjas  som  detta, 
hava  sammansättningar  att  tacka  för  sin  akut. 

'    ')  Orden   hava  sålunda  genom  systemtvång  blivit  långstaviga  ock 
irisa  oss,  huru  ett  s.  ki  avljud  (&-a,  i  1.  é-é)  kan  uppkomma. 

^)  Till  r^  hör  även  ordet  ft?&r  pl.  Ä^ftf  1.  €iPrein  (med  r  redan  i  sing.) ; 
ock  till  i  hava  for  ändeisens  skull  slutit  sig  tre  långstaviga  ord,  nämligen 
hustru,  jufnfru   (jungfru)  ock  bastu,  vilka  hava  best.  form  på  -fina. 

11 


S   12 — 16  Å9TKÖM,   DE6EEFOESMÅLET8   FOEMLÄEA.  XIII.  2 

Vid  sammansättniDg  bortfaller  cirkumflexeD,  ock  samman- 
satta st.  ock  sv.  fem.  komma  därfl5r  samtligen  att  tillhöra 
denna  grupp:  sg.  ock  pl.  stepn^l^  kalvlévkr,  J^okspijf,  byhshésu 
o.  «.  v. 

§  13.  Till  grapp  3  höra  orden  bgk^  g^t,  han,  jeiiy  naty 
rgt,  spa^f  stagj  str^n,  tar^y  ta^  ock  vrag  (spant  isl.  r^ng),  vilka 
alla  hava  akut  i  plur. 

§  14.    Oregelbunden  pluralis  hava: 
dfs.  dotar      isl.  d6ttir  pl.  dfs.  diktar  ^  1.  d&tran    isl.  déttr 

mor  modir  m0{d)ran^  mé9r 

sqJc  B^k  sakar  1.  sakr&n  sakir 

rg  rqb  rada  1.  rgdan  raÖir. 

Till  oregelbundenheter  kan  man  vidare  räkna  den  sido- 
form på  -6,  som  finnes  omnämnd  i  §  11  anm.  2,  samt  den  s.  9 
not  5  antydda  pluralen  pä  -a. 

§  15.  Om  pluralisändelsens  historia  i  målet  se  exkursen  i 
slutet  av  avhandlingen.  Det  Sr  ju  särdeles  egendomligt,  att  då 
den  masknlina  pluralen  hostar  givit  hesta  ock  det  slutande  r 
således  hindrat  formen  från  att  falla  under  cirkumflekteringft- 
lagen,  så  hava  däremot  de  flästa  feminina  trots. samma  skyddande 
r  fått  cirkumflex. 

c)  Neutra. 

§  16.  Samtliga  neutra  äro  lika  i  sing.  ock  plur.  ock  giva 
således  blott  en  klass: 


a)  dfs 

.  blg      isl. 

blad 

ho 

bd 

(t) 

f^i 

Mb 

y) 

n<ps 

nes 

inj* 

engi 

m^h* 

merki 

d) 

hjärta 

njuran 

(nyra) 

pl.  dfs.  Ha    isl. 

bl9d 

bQ 

bd 

fr€ 

Mb 

niBs 

nes 

énj 

engi 

mark 

merki 

hjärta 

njuran 

(n^ra). 

1)  Ofta  begagnas  som   pl.   stint  1.   sttntan  till  siDg.  stint  flicka. 

2)  I   st.   för  denna   form   begagnas  vanligen  maman  (sing.  måljl 

1.  marna). 

^)  Ljudl.  §   139,  mom.  2  c. 

*)  Sällan  med  palatalisering  av  k-ljudet. 

12 


XIII.  2  SUBSTANTIVEN:    ARTIKLARNA.  S    16 — 1^ 

ÅHin.  Undatitag  göra  de  båda  ordeu  éj^  ock  #r,  som  vanligen 
bilda  pluralis  på  -a;  ^ya  ock  i$ra  (motovarande  rapr.  Ögon  ock  Oron), 
men  även  kanna  hava  plur.  ^y  ock  ^r. 


B.    Artiklarna. 

a)  PoMpositiva  best.  artikeln. 

§  17.  Den  postpositiva  best.  artikelns  former  i  målet 
knnna  i  korthet  angivas  vara: 

mask.  fem.  nentr. 

sg.    -Än,    -n,    — *  -a,    -»  -ä  (-na) 

pl.     -na  {'na\  — *  -&w,  -na         -a  {-na^  — * 

§  18.  Vid  artikelns  snffigering  inträda  standom  föränd- 
ringar hos  substantivet. 

1)  I  ord,  som  slnta  pi  -e  fbr  äldre  g  eller  j  (Ijndl.  §  139,i  a), 
återinträder  j  framfSr  en  artikelforro,  som  börjar  med  vokal 
(jfr  Ijudl.  §  140,5). 

2)  Ett  slutande  I  eller  kort  r  sammansmälter  med  artikelns 
n  till  resp.  r,  ock  fi  (Ijndl.  §  125,s  b  ock  §  126,3  d). 

3)  Ett  slutande  ifc,  y  eller  g  kan  stundom  vid  snffigering 
av  en  artikelform  med  »len»  vokal  övergå  till  resp.  //,  3  eller  §f[ 
(Ijudl.  §  135  anm.  1  ock  140  anm.  1). 

4)  Synkope  inträder  hos  fem.  ock  neutra,  som  ändas  på 
-dl,  -6?,  -dr  eller  -^,  t.  ex.  héhil  best.  MJclk^  sékif  best.  séknä; 
dock   icke  när  avledningsändelsen  fl^regås  av  r:  JpfereX  best. 

5)  Enstaviga  ord,  som  hava  cirknmflex,  utbyta  denna  mot 
gravis,  när  de  genom  artikelns  tillfogande  bliva  tvåstaviga. 

§  19.    I  mask.  slng.  bildas  best.  formen  av  obest.: 
1)  genom   tillägg   av  ändeisen  -ah  bos  ord,  som  i  målet 
sluta  på  labial,  palatal  (resp.  -6,  §  18,i)  eller  gnttaraP:  ggop&n, 
hld^kn^  kldfiny  hétjén  (obest.  lcére)j  hakein  (obest.  håk\  hijpkn 
(obest.  beik\  dqyin^  r^^^än  (obest.  ryg)  o.  s.  v.; 

^)  Artikeln  har  fallit  bort,  aå  att  formen  blir  lika  med  motsva- 
rande obeat. 

^  k  ock  p,  aom  annars  stundom  åtföljas  av  stavelsebildande  kon- 
sonant, få  dock  alltid  fallstftndig  art. 

13 


8    19 — 20  ÅSTRÖM,    DBOERPORSMÅLBTa    FORMLARA.  XIII.  2 

2)  genom  tillägg  av  blott  n-ljad  efter  vokal  ock  taogspets- 
Ijad,  ntom  n.    Detta  n-ljud  uppträder  då 

a)  801»  n  efter  vokal:  byn,  gqn^  skgn,  st^an  o.  s.  v.; 

b)  som  n  eller  %  efter  I  eller  kort  r;  siofs  stolen,  vintéifi 
vintern  o.  s.  v.; 

c)  som  n,  12)  Vi  ^^^  ordet  slätar  på  tangspetsljad,  undan- 
tagandes ?,  n  ock  kort  r^•  fot  :  f6tn\  pot  :  p6Pn\  hed  :  lcédn\ 
béd  :  beév,  ^^  •  oksi^,  ha^  :  hå^\  sqI  :  sdln\  spar  :  spdrii" 
(sparven)  o.  s.  v.; 

3)  utan  tillägg  av  särskilt  ändelse,  så  snart  ordet  slutar 
på  n  (ordet  blir  då  lika  i  best.  ock  obest.  form):  stein  stenen, 
SQf\  sonen,  bétif  bottnen,  jpl»^  pinnen,  .s^n  sanden  o.  s.  v.^ 

Anm.  £u  egenhet  förekommer  vid  artikelsaffigeriDgen  hos  eläkt- 
ekapsorden  fqr  ock  brgr,  i  det  att  akcenten  förändras  i  best.  formen : 
fåfi  ock  bröfl.  Samma  är  ock  förhållandet  hos  de  feminina  släktskaps- 
orden moVf  systär,  fastar  ock  måstå/r,  som  i  best.  form  få  gravis: 
mgra,  systra,  fostra  ock  mostra.  Formerna  fån  ock  br^fl  förut- 
sätta, som  det  vill  synas,  fttÖirinn,  bröÖirlnn,  d.  v.  s.  fullständiga 
(okontraherade)  fonner. 

§  20.    I  maak.  pl.  bildas  best.  formen  av  obest.: 
1)  genom  tillägg  av  ändeisen  -na,  -na  hos  alla  ord,  som 
haft  kort  rotstavelse,  nämligen 

a)  -na  bos  alla  de  kortstaviga  svaga  ock  en  del  kort- 
staviga  starka,  t.  ex.  b^^a  :  bqyana,  hqfa  :  hayana^  n^va  : 
n^vana,  stgka  :  stakana;  dt^l  :  dglana,  kqr  :  kqrana^  bql  (isl. 
bolr)  :  belåna  1.  bqla; 

b)  -na  hos  de  kortstaviga  starka,  som  ha  labial  eller  guttu- 
ral i  roten,  t.  ex.  day  :  dq^ana,  leuji  (isl.  limr)  :  lamana  1.  l&ma, 
rt^  :  rcevarsa,  stav  :  stavarsa,  vev  (isl.  veflp)  :  vevap^a  1.  v§va, 
vef  :  v^yarsa;  samt  dessutom  hos  l^  (isl.  liör)  :  l^na  ock  det 
urspr.  långstaviga  t^  (isl.  teigr)  :  t^yap,a  1.  teya. 

Anm*  Som  man  ser,  börjar  en  del  av.de  kortstaviga  starka  att  vackla 
ock  anslata  sig  till  de  långstaviga.    Åtminstone  ett  ord,  nämligen  sal  isl. 

O  Jftg  begagnar  här  tillfället  att  bättre  preoisera  den  regel,  som 
blivit  given  i  Ijudl.  §  75.  Den  bor  hava  följande  lydelse:  Stavelse- 
bildande uppträder  i  målet  endast  n,  ock  detta  i  regeln  efter  tungspets- 
ljud (undantagandes  {,  n  ock  kort  r)  samt  stundom  efter  k  ock  p. 

^)  Icke  så  hos  adj.  §  37 :  runan  den  runde  o.  s.  v. ;  tydligen 
emedan  man  där  utgått  från  adjektivets  svaga  (tvåstaviga)  form,  som 
gav  gravis.     Eget  är  ju  då,  att  ej  också  obest.  ptll^  i  målet  givit  best. 

*p%nan, 

14 


XIIL  2  SUBSTANTIYSN:   ARTIKLARNA.  S   20 — 22 

salr  förekommer  blott  med  plur.  pA  -a:  sgla^.  Icke  i  ett  enda  fall 
finner  jag  -na  hos  de  svaga,  ehuru  roten  dar  ofta  slätar  på  labial  eller 
guttural.     En  utan  tvivel  riktig  förklaring  är  given  Ijudl.  §  126  anm.  4. 

2)  atan  särskilt  ändelse  (best.  =  obest.)  hos  alla  långstaviga 
(starka  såväl  som  sya^a):  hesta  hästarna,  akra  åkrarna,  alja 
älgarna;  strupa  struparna,  skala  skallarna  o.  s.  v.; 

3)  oregelbundet  hos  följande: 

a)  hréran,  fédrktij  fétrån  1.  fota,  bånrån,  br&nrån,  sp&nran, 
-månrån,  si^njan  ock  papan; 

b)  vana  (i  förhåll,  till  obest.  formen  van&r),  skgn,  m^na  1. 
manana,  af(J:)na  (aldrig  afta),  meria  1.  merana  (aldrig  m^a), 
yilka  ock  i  obest.  form  äro  oregelbandna  (se  §  8). 

§  21.    I  fem.  sing.  bildas  best.  formen  av  obest.: 

1)  genom  tillägg  av  änd.  -a  hos  alla,  som  i  obest.  form 
slata  på  konsonant  (resp.  e,  §  18,  i),  t.  ex.  vakäy  irä^  fjé^å, 
h&ljåj  J^(?ltga,  piya^  pana,  smt^^a,  tgvla; 

Anm.  1.  Om  best.  formen  av  orden  mor,  S^st&r,  fåstir  ock 
möstär  se  §   19  anm. 

2)  genom   tillägg  av  änd.  -n  hos  alla,  som  i  obest.  form 

ändas  på  vokal,  d.  v.  s.  alla  kortstaviga  svaga  samt  orden  fru 

ock  kQy  t.  ex.  drej^un,  husun,  kg^kun,  J^t^run^j  kQn^  frun. 

Ännu  2*  Alla  övriga  enstaviga  fem.,  som  ändats  på  vokal,  hava 
blivit  mask. ;  detta  väl  mast  till  foIjd  just  av  den  best.  formen.  Jfr 
fsv.  ön,  mön,  bron,  hosfnm  redan  i  lagarna  (Rydqv.  II,  252  ff.). 

§  22.    I  fem.  pl.  bildas  best.  formen  av  obest.: 

1)  genom  tillägg  av  ändeisen  -an  hos  alla,  utom  de  kort- 
staviga svaga  (således  enl.  §  10  alla  grupper  atom  i\  t.  ex. 
vgkan,  fjcsrany  haljany  Jfrshjfan,  p%yan,  homlan,  spagrån,  även 
kgan,  fruan; 

2)  genom  tillägg  av  ändeisen  -na  hos  alla  kortstaviga 
svaga:  husnna,  Igduna,  snqruna,  stevuna  o.  s.  v.; 

3)  mer  eller  mindre  oregelbundet  hos  följande  ord: 
dfs.  f^  1.  fen    fsv.  flna(P)  best.  pl.  dfs.  fenan  1.  fenj&n 

gran  isl.  gr^n  granjanl.grgfsanLgn^jan 

grtn  grind  gnnan  1.  grinjan 

kwqrt  kvern  kwqrsan  I.  kwqvijan 

s^n  Bin,  sina  sgnan  1.  senjan 


1)  Ljudl.  §   121,  anm.  4  b. 

^)  Åven  hustrun,  jumfrun  ock  bastun,  se  not  2  ä  s.  11. 

lö 


S   22 — 24  ISTROH,   DEGEaPOBSMÅLETS   FORMLÄAA.  XIII.  2 

dfs.  sptlu  1.  sptle    fi.   pila    best.  pl.  dfs.  (sptlnna)  I.  sptljan 

ledu  isl.  hlaÖa  leduna  1.  h^^an 

treven  trana  trer,una  I.  trenj&n. 

Anm»  Ordet  j[ptZf»  hor  hit  endast  i  ock  med  denna  singularform ; 
så  snart  det  i  sing.  bar  Sptle^  är  det  att  betrakta  som  regelbunden  Jön- 
stam^.  Däremot  bor  roed  nu  behandlade  ordgrupp  sammanhållas  mask. 
plur.  s^Pfjan  (ipl.  synimlr).  Redan  i  Ijudl,  §  141  mom.  3  har  jag 
påpekat,  att  ej  blott  orden  son  ock  kvarn  ^,  utan  sannolikt  också  ordet 
lada  hava  varit  n-stammar.  Jag  vill  här  tillägga,  att  ordet  g^an 
synes  vara  av  samma  klass,  ty  Aas.  Ordb.  uppger  fdr  no.  sg.  gran, 
groiiy  gren,  samt  pl.  graner,  grener,  g^8e'nar,  således  med  n-omljud 
i  sg.  ock  i-omljud  i  pl.  Skäl  saknas  icke  alldeles  att  även  misstänka 
de  övriga  för  att  hava  varit  n-stanimar;  men  vad  fen  ock  sen  angår, 
ligger  det  kanske  närmare  att  antaga  dem  för  gamla  Jö-stammar. 
Dessa  ord  skulle  då  vara  de  enda  rasterna  av  en  JÖ-stamsböjning 
liknande  isl.,  där  J  ej  ännu  vuxit  fast  i  sing.,  således  sg.  *fin  pl. 
'flojar  (jfr  §  11  anm.  1).  I  vad  fall  som  hälst  kan  man  antaga, 
att  det  Jf  som  hos  de  ovanstående  orden  kan  framkomma  i  best.  pl., 
förutsätter  ock  återgår  på  ett  äldre  -e  (vare  sig  detta  härstammar  från 
en  ändelse  -ir  1.  -Jar)  ock  att  man  således  till  en  obest.  pl.  *lede  bil- 
dat best.  formen  li^^^dn  liksom  till  obest.  pl.  smtde  (smedjor)  best. 
smi^^an.  Obest.  form  pä  -6  återfinnes  emellertid  blott  hos  S^ne^ 
Jcwdne  ock  möjligen  gr^ne, 

§  23.    I  neutr.  sing.  bildas  best.  formen  av  obest.  genom 

tillägg  av  ändeisen  -&,  t.  ex.  &d?ä,  hlddk^  höå,  trea  (1.  tre),  rtJc&f 

anj&y  njuran&y  gya. 

Ånm«  Undantag  bildar  ordet  hevu  isl.  h^faÖ,  som  har  best. 
formen  hevunei  (1.  hevu).  Jag  antar,  att  det  hiatusfyllande  w',  som 
här  framträder,  egentligen  härstammar  från  dat.  *h9fa(8l)-nn  ->  dfs. 
heyun  (jfr  §  30  mom.  3).  Ordet  är,  så  vitt  jag  kunnat  finna,  det 
enda  exemplet  på  ett  tvåstavigt  neutr.  med  kort  rotstavelse. 

§  24.  I  neutr.  pl.  bildas  best.  formen  av  obest.  genom 
tillägg  av  änd.  -a,  t.  ex.  feg?a,  blddä,  béä,  tréä,  anja,  eranUf 
njurana. 

ÅHin.  Undantagsvis  blir  best.  formen  lika  med  obest.  i  orden  isj^a 
ock  gra  (jfr  §   16  anm.)  samt  ändas  på  -wa  i  hovnna  (jfr  §  23  anm.).* 

^)  Här  anförda  ord  må  annars  icke  förblandas  med  jö-  eller  Jön- 
stammarna,  såsom  dessa  uppträda  i  målet;  ty  hos  alla  sådana  stammar 
framträder  j  redan  i  best.  sing.,  vilket  icke  är  fallet  med  något  av  ovan- 
stående ord  med  undantag  av  spile  (best.  sptlja), 

2)  Trots  isl.  plur.  kvemar.  Fritzner^  blott  så;  Wimm.  Gram.  § 
33  B,  a  uppger  pl.  både  -ar  ock  -ir. 

^)  Samma  ursprung  kunde  n  hava  även  i  dfs.  njuran  (Ijudl. 
§    129)   isl.   nyra  dat.  nyrann;  ock  varför  icke  också  i  rspr.  nystan? 

16 


XIII.  2  SUBSTAKTiVBK :   ASTUaARNA.  $   24 — 2^6 

Om  artikeln  bos  a^j.  se  §  37,  ock  oiq  datiyen  av  sabalan- 
iivena  best.  form  se  §  30. 

b)  Obestfiimla  artikeln. 

§  2ö.    Obestämda  art.  har  i  målet  följande  former: 
mask.  an  1.  -n        fem.  an  1.  -n        nentr.  e  (icke  a), 

Denoa  art.  motsvarar  isl.  elnn»  eln,  eit.  Formen  -n  för 
mask.  ock  fem.  finns  blott  i  enklitisk  (1.  proklitisk)  ställning, 
ock  n-ljudet  rättar  sig  då  lagenligt  efter  föregående  ljud 
(d.  v.  s.  uppträder  som  -n,  -ij,  -n  eller  -w,  -g,  -n,  resp.  j),  men 
invärkar  icke  såsom  best.  art.  på  en  föregående  cirkumflex: 
an  hest  en  bäst,  an  Jcq  (1.  ji^kg)  en  ko,  e  b^n  ett  barn;  %an 
hg-n  hest  ban  bar  en  bäst,  han  (0%-'^  kåg  ban  förde  en  kagge. 

Som  pluralis  bärtill  kan  man  räkna  a,  motsvarande  hög- 
svenska talspråkets  ena,  i  sådana  ex.  som  ha  vg  just-a  hesta 
han  håi  det  var  jnst  ena  hästar  han  hade!  ha  j^er-a  lymla 
det  är  ena  Ivmiar;  a  teher  fgr  sådana  får!  o.  s.  v. 

Anm*  SåsoiD  partiliv  art.  begagnas  sg.  mask.  ock  fem.  nan,  tieutr. 
na,  pl.  na  (obeton.  form  till  indefin.  pron.  nafan  någon):  ha-du  nan 
hest  bar  du  bäst?  ftns-a  na  kdfé  del  salu  finns  det  kaffe  till  salu? 
hq*je  na  praktta  hesta  bar  ni  goda  bSstar?  o.  a.  v. 

c)  PreposHiva  pleonastiska  artikeln. 

§  26.  Någon  prcpositiv  artikelform,  som  kunde  ställas  i 
samband  med  rspr.  den  eller  det  gamla  hinn  (enn)»  finnes  icke; 
men  däremot  bar  målet  förskaffat  sig  en  ny  säregen  artikel, 
vilken  dock  blott  begagnas  i  sing.  ro.  ock  f.  ock  endast 
■förekommer  framför  förnamn,  basdjurs  egennaron  samt 
orden  mgr  ock  far. 

Denna  artikel  kan  böjas  ock  har  följande  former: 

mask.  fem.    ' 

nom.  any  n  a  (a)^,  na 

gen.  han§  (n)  hana§  (a,  n) 

dat.  ack.    0m,  neniy  an^  n  a,  na. 

De  inom  parentes  satta  formerna  förekomma  sällan.  Formen 
n   förekommer  blott   i  rent  tonlös  ställning  ock  förhåller  sig 

')  I  allmänhet  tyckes  mig  ljudet  %''ara  något  inera  slutet  fin  målets 
vanliga  a,   eburu   det   under  den  svaga  tonen  aldrig  binner  fullt  till  a. 

17 


S    26 — 27  Å8TKÖM,    D10ERFOR8MÅLET8   FORlfLÄRA.  XIII.  2 

därvid  såsom  obest.  art  (se  §  25).    Den  feminioa  formen  na 
ock   mask.   nem  begagnas,  när  föregående  ord  Ar  minst  två- 
stavigt  ock  slutar  på  vokal.    Ex. 
nom.   &n  jögk  den  Jonas,  varom  tal  är,  eller  en  viss  bekant 

person  med  det  namnet, 
an  (1.  n)  lasjånsä  Lars  Johansson, 
a  såra  Sara,  a  brénj^n  Brnnkind  (konamn); 
gen.  trBjpa  har,§  jana  I.  tr^ipa-n  jana  Johans  tröja,  skon  hana§ 

Usa  (1.  skönja  lisa  I.  n  Usa)  Lisas  skor; 
dat.  j^v-a  ot-em  j^näs  halar  oUa  ka^sa  giv  det  åt  Jonas  eller 

åt  Karin; 
ack.   han  glg-n  jögk   o-a   sära  han  slog  Jonas  ock  Sara,  ve 

^tka-na  évä  vi  skickade  Eva  o.  s.  v. 

Anm.  Angående  denna  artikels  naUir  roä  niärkaB,  att  då  densamma 
står  framför  ett  förnamn  utan  nårmare  bestämning,  fir  den  alldeles  givet 
individuaHserande  ock  motsvarar  den  vid  tillnamn  vanliga  postpos.  best. 
art.  (no^lrBtnan  =  NordBtrdro  »ille»).  Men  artikeln  förekommer  iyen 
när  fornamnet  är  genom  andra  tillägg  till  fullo  bestämt,  t.  ex.  an  p§r 
taVjH^as  %  sOLIig^n  Pär  Tomasson  i  Sandsjön  o.  s.  t.  Den  är  då  rent 
pleonastisk. 

§  27.  Om  man  undantar  gen.,  så  kunna  de  övriga  for- 
merna av  denna  art.  likasåväl  sammanstfillas  med  hinn  (enn)^ 
som  med  hann.  Den  senare  sammanstäliniugen  är  dock  utan 
tvivel  den  riktiga^.  No.  dialekter  hava  nämligen  allmänt  han 
Olavy  han  fMer,  ho  Tora,  ho  mor  o.  s.  v.  (Åas.  ordb.  under 
han  ock  ho).  Även  i  isl.  är  det  pleonastiska  bruket  av  hann 
alldeles  icke  ovanligt  (se  Fritzn.  ordb.^  under  hann)  ock  kan 
således  anses  hava  gamla  anor. 

ÅBin.  Utvecklingen  bar  varit  för  mask.  hann  ->  an  ock  sedermera 
i  enklit.  ställning  enligt  Ijudl.  §  74,2  an  ->  &n;  for  fem.  åter  hön  -> 
on  ->  a  (se  exkurs).  I  dativformen  em  (nefn)^  som  slöt  pä  det  skyd- 
dande m,  måste  i  artikeln  en  afäresis  inträda;  eller  kanske  rättare  sagt: 
en  synkope  iQåste  uppstå  i  sådana  uttryck  som  *ärt-0i)9nom  Jonas  -> 
6t'ém  J(^näs  ock  gaf-(h)9nom  Olof,  varav  efter  omständigheterna 
(stavelsedelningens  olikhet)  kunde  bliva  antingen  gdv-éw  dl  (vanligen 
så)    eller  gd^ném   61.     Samma   företeelse  tyckes  föreligga   i  ack.   fem. 

')  Sä  tyckes  Borb  (Suml.  s.  47)  fatta  saken,  då  han  under  »Ängir- 
mandica»  upptar:  »sknllin  Jaoob  följa?  pro  skalle  hln«. 

^)  Härmed  vill  jag  emellertid  icke  hava  bestritt,  att  hann  kan 
vara  en  utveckling  ur  hinn.  Det  synes  mig  tvärtom  högst  sannolikt, 
att  så  är  fallet,  åtminstone  delvis. 

18 


XIII.  2  8UB8TAVTITBN:   KASUS.  fi   27 — 29 

(ba)na  1.  (btui)a'.  Såsom  hiatusfyllande  har  n  sedan  från  dessa 
former  inträngt  även  till  nom.  fem.  (ock  när  ordet  begagnas  som  suffi- 
gerat  pron.,  även  till  nentr.  sg.  *ii&  för  -6  <-  hit,  se  person!,  pron.). 
BuRe  (Sami.  s.  42)  har,  utom  å  förra  sidan  not  1  anförda  ex.,  för 
luask.  även  uttrycket:  hvars  &ra  moor  =  dfs.  va^  Jt^-d  mgr? 
(var  är  mor?).  Således  måste  pleon.  art.  i  sin  nuvarande  form  ftn,  a 
hti  funnits  redan  omkr.  år  1600. 


€.    Kasus. 

§  28.  Av  de  gamla  kasas  återfinnes  i  allmftnhet  endast 
en  i  brnky  nämligen  antingen  nom.  eller  ack.  Hos  de  kortstaviga 
svaga  fem.  är  det  med  säkerhet  aek.  som  segrat^  Spridda 
raster  av  andra  kasusformer  äro  dock  ej  sällsynta. 

§  29.  Oenltlven  är  säsom  särskild  kasns  stadd  i  ntdöende. 
Målet  återger  genitivbegreppet  på  flerebanda  sätt: 

1)  genom  -s,  som  lägges  till  nom. 

a)  i  värkliga  tillnamn,  titlar  ook  yrkesnamn,  varvid  best. 
art.  måste  finnas  antingen  i  egarens  eller  det  egda  föremålets 
namn:  ng^lrBmans  hest  1.  fui^t^^fna  héstif  o.  s.  v.  Särskilt 
brakas  denna  gen.  elliptiskt  för  att  angiva  gård,  hem  eller 
hnsfolk:  tt  sme^  i  smedens  gård,  nti^lréms  vg^ra-d&r  N.  ock 
bans  bnstra  I.  Nis  tjänstefolk  äro  där. 

Aam*  1.  Hos  patronymioa  på  "Sa  bortfaller  ofta  ändeisen  a,  vari- 
genom namnet  kommer  att  sluta  på  s:  Ql-jögså  héstlf  1.  Ql^JQgS 
héstfC  o.  s.  v. 


•  • 


^)  Fonnen  håna  kände  icke  förlora  sin  slutstavelse  ock  få  cirkum- 
flex,  emedan  rotstavelsen  var  kort.  I  vad  fall  som  hälst  kunde  icke 
något  sådant  inträffa  hos  ett  ord,  som  ofta  förekom  i  obetonad  ställning; 
det  visa  tydligen  många  oftast  obetonade  pronomina  ock  pron.  advärb. 
Jag  kan  därför  icke  instämma  med  Schag.  Vätöniålet  s.  65,  som  i  -a 
ser  en  ntveckliug  nr  håna  på  vägen  an  ->  a;  ty  först  ock  främst  kunde 
ej  det  slutande  a  falla  bort,  ock  om  detta  dock  mot  regeln  varit  fallet, 
så  skulle  oj  det  därigenom  blottade  n  kunnat  falla  bort.  Detta  allt 
natnrligen  enligt  lagarna  i  mitt  mål. 

^)  Att  även  annorstädes  än  i  målet  långstaviga  svaga  fem.  utgått 
nr  nom.,  men  de  kortstaviga  ur  oblika  kasus,  synes  därav  att  t.  ex.  Bure 
Suml.  s.  201  fdcriver  i  obHk  kasusställning  bafdimban,  kyrkian,  men 
stnghnn. 

19 


g  29 — 30  AsTBÖM,  degerforskAlets  formlära.  XIII.  2 

b)  stundom  med  vaoklan  i  änoa  genomBkioliga  samman- 
skttningar:  stolbem  I.  stoghem  o.  s.  v.; 

c)  i  en  mängd  enstaka  uttryck,  isynnerhet  efter  prep.  till: 
g6^^$  faXTc  gård(s)en8  folk,  grai^ag-fqr  basbonden  i  granngården ; 
del-hys  till  by(n),  del-Jforkas  till  kyrka(n),  del-mglneis  till 
mcirknad(en),  del-mös  till  mods  o.  a«  v.; 

2)  genom  han§  ock  hana^  framför  egarens  namn';  dock 
blott  i  sing.  ock  nästan  endast  framfOr  fbrnamn  (sällan  vid 
tillnamn)  samt  basdjars  egennamn  ock  orden  mor  ock  far: 
ex.  se  §  26; 

3)  genom  nominativformen,  som  sättes  efter  det  egda 
föremålets  namn,  vilket  då  alltid  har  best.  form:  héyiéi  hé§tif 
hästens  hö,  htXiea  sttnta  flickans  hilka,  ärva  bém  barnens  arv, 
f^rjpensta  poyjka  pojkarnas  förtjänst,  biså  koe^n  kornas  bås; 

Åiiiii.  2.  Denna  vfindoing  begagnas  mäet  vid  appellattv,  som  ut- 
trycka levande  varelser,  ock  halat  i  plor.^ 

4)  genom  sammansättning,  om  uttrycket  har  mera  allmän 
betydelse,  eller  genom  en  omskrivning  med  preposition  eller 
relativsats:  stas-gqtnna  stadens  gator,  holfetran  bordets  fötter, 
anfqrar  fe^§alskgpa  sällskapets  anförare,  Uvå  po  tréä  trädens 
löv,  vte^,^  U  g(^va  gåvans  värde  o.  s.  v. 

Ajini*  8.  Då  8  icke  hor  till  de  konsonanter,  som  i  regeln  falla 
bort  Bom  elaUjud,  ar  det  troligt,  att  gen.  på  s  aldrig  varit  så  rotfast 
i  målet  som  i  rspr.  (y.-fsv.).  Nfir  gen.  på  -ar  förlorade  sitt  r,  nppstodo 
slitningar,  ock  fiven  gen.  på  -s  kom  dSrigenom  småningom  ur  bruk. 
Säkerligen  har  ock  förblandning  uppstått  mellan  gen.  sing.  på  «a(r)  ock 
gen.  p1.  på  -a'.  I  mom.  3  hår  ovan  har  man  tydligen  ännu  kvar  den  gamla 
ordställning  (isl.  kennlmenn  kirl^imiiar,  kringla  heimslns  o.  s.  v.), 
vilken  rspr.  förlorat. 

§  30.  Av  dativen  kvarleva  ännu  icke  få  spår.  Helt  natur- 
ligt är  det  av  den  best.  formen  vi  i  sing.  kunna  vänta  att 
finna  igänkännbara  sådana,  ty  i  den  obestämda,  som  ändades 
på  vokal,  måste  ändeisen  hos  långstaviga  lagenligt  falla  bort. 

1)  Jfr  isl.  nema  blödrefillinn  hans  Vagns  kemi  vid  mik  littat 
i  gwr  (Jomsv.  76,15). 

^)  En  värklig  gammal  gen.  pl.  föreligger  väl  i  uttrycket:  kut 
by{ayméla  jfr  fsv.  bya  msellnm. 

')  Hos  kortstaviga  skulle  ju  a  kvarstå  ock  gör  så  faktiskt  i  sam- 
mansättningar: ve^a§el  isl.  vegaakil,  l&malyt  lytt,  lam;  men  även 
veakast  isl.  viÖark^str,  v^ala§  isl.  vidarhlass  ock  t.  o.  m.  r(^va§in 
r&vskinn. 

20 


XIII.  2  SUBSTANTITEK:    KASUS.  S    30 

1)  FOr  masL  är  dat-ftndelsen  -em  eller,  när  ordet  i  obest. 
nom.  ändas  p&  vokal,  -nom:  U  bétém  i  båten,  légst-åt  heyanem 
längs  efter  bågen,  po  gåUm  nte  på  gården,  ot  héstém  åt  hästen, 
po  l^ndm  på  logen,  néä  ^énårn  nere  på  sjön  o.  s.  v.  i  allmänhet 
av  mask.,  eharn  formen  förefaller  något  gammaldags  ock  vao- 
ligen  ntbytes  mot  best.  nom.  Någon  gång,  ehnru  sällan,  före- 
kommer formen  -oni  i  plur.  ock  då,  såsom  naturligt  är,  även  i 
fem.  ock  nentr.:  mélä  h^nem  mellan  händerna,  mélå  ft^kom 
mellan  fingrarna,  han  gdv-ä  ot  b^nem  han  gav  det  åt  barnen. 
Akcenten  tyckes  i  pl.  alltid  vara  gravis,  i  sing.  oftast  akut 
(stundom  vacklan:  iktä  g^lem  1.  gå^omj  ot  skojem  till  skogs, 
vilket  dock  möjligen  kan  vara  pl.). 

Anm.  Den  omständigheten,  att  akcenten  är  olika  uti  sing.  ock 
plur.,  gör,  att  jag  måste  förutsStta  en  olika  utveckling  hos  dat.  i  de 
^^ge  numer!.  Jag  antar,  att  slug.  héstétn  &r  uppkommet  genom  syn- 
kope  av  hestlniun,  men  pl.  hestem  genom  apokope  av  heBtomin  (se 
vidare  härom  i  ezkursema).  Att  vfirkligen  olika  utveckling  foreligger, 
tyckes  bevisas  därav,  att  enstaviga  mask.,  som  ändas  på  vokal,  få  olika 
former:  sg.  g^néin,  pl.  g^om. 

2)  Även  hos  feminina  är  best.  dat.  sg.  icke  alldeles  säll- 
synt. Den  har  här  änd.  -an  (-f-  lumi),  alltid  i  förening  med 
gra  vis:  utä  markan  <-  m^rkunni,  nédi  vghan  -e  v^kuxmi,  ém-i 
gag&n  <-  g^ngiumi  en  åt  gången,  en  i  sänder  ^  Även  av 
orden  stagf  spag,  sag  förekommer  formen  ock  kan  utan  tvivel 
bildas  på  vilket  fem.  som  hälst,  men  är  ej  fullt  lämplig,  då 
den  alldeles  sammanfaller  med  best.  pl.  Hos  kortstaviga  svaga 
skulle  formen  ändas  på  H»n:  t^  iQdun  ock  sammanfaller  då  med 
den  allmänna  formen  för  best.  sing.  Hos  de  starka  fem.,  som  i 
målet  ändas  på  vokal  (genom  bortfall  av  d),  har  man  stundom 
en  best.  dativ  på  >n:  utä  hen^  öpä  Ztn,  vilka  former  säkerligen 
motsvara  isl.  heidinni  ock  hlidiumi.   Vanligare  äro  dock  héä,  liä. 

Best.  dat.  pl.  ändas  på  -em  (se  föregående  mom.). 

3)  Hos  neutr.  är  en  best.  dat.  sg.  på  -&n  {<-  -inn)  ock 
med  gravis  genomgående  bruklig  vid  sidan  av  best.  nom. 
på  -d,  t.  ex.  6på,t  barjan  uppft^r  bärget,  po  bolån  på  bordet, 
ot  banan  åt  barnet,  bo^i  fjalan  från  fjället,  néä  gelvan  på  golvet, 
öpä  lanan  på  landet  (motsats:  i  sjön),  ti  hikan'^  i  riket  o.  s.  v. 

^)  Nom.  ga^  är  i  målet  st.  fem.;  isl.  har  gangr  m.  ock  gänga  f. 
^)  D^it    heter    t.   o.   m.   ti  boan  (i  boet)   isl.  blUna,  men  i  Dala- 
lagen bonn  (Bråte  s.  8). 

Sv.  landtm.  XIII.  2.  21  2 


S  30 — 32  A9TRÖM,  degerforshJIlbts  foemläka.  XIII.  2 

Annan  ändelse  får  blott  ordet  hevu,  som  kommer  att  heta 
hevuHy  motsvarande  ett  isl.  *h9fti(di)iia  med  akcent  på  andra 
stavelsen  (jfr  §  23,  anm.). 

§  31.  En  sårskild  yokatlvform  på  -a  med  akut  akeent^ 
förekommer  av  orden  på^^  md*^,  popk,  stint  (flicka)  ock  till- 
fälligtvis väl  även  av  andra  ord :  på^å,  påtphé,  o.  s.  v.  Två- 
staviga  förnamn,  som  annars  hava  gravis,  få  i  vokativ  akat; 
d^d,  mina  o.  s.  v. 


D)  Genus. 

§  32.  Tack  vare  den  omständigheten,  att  målet  för  3  pers* 
pron.  icke  har  någon  form  motsvarande  rspr.  den,  utan  endast 
Aa^  hon  hg^  ock  framför  allt  i  fOljd  av  att  saff.  artikeln  bar 
olika  former  för  alla  tre  genera,  är  uppfattningen  av  genas 
ännu  livlig.  I  allmänhet  hava  orden  samma  genus  i  målet 
som  i  isl.;  detta  stundom  i  strid  med  rspr.  Exempel  på  väx- 
ling i  kön  saknas  dock  visst  icke.  Jag  har  antecknat  åtskilliga 
fall,  som  här  exempelvis  må  anföras.  Oftast  torde  växlingen 
vara  föranledd  av  systemtvång  vid  böjningen. 

1)  Isl.  m.  =  dfs.  f.: 

a)  några  urspr.  i-stammar,  där  genusväxlingen  torde  ligga 
på  isl.  sida^:  åburdr  ^hel,  skurSr  §01^  stuldr  stsd; 

b)  en  del  långstaviga  svaga:  blomi  hlém  o.  s.  v.  (se  §  6^ 
anm.  ock  exkursen  om  pluraländelsen); 

c)  en  del  enstaka  ord:  gQngr  (även  gänga  f.)  ga^j  fetill 
f&X^j  heggr  Aftg,  kraptr  kraft. 

2)  Isl.  m.  =  dfl3.  n.:  viöir  vi{d),  pymir  téri  (se  §  5,  anm.), 
orftr  arv  (även  m.),  bolstr  beslår,  brunnr  fcr^n,  gnyr  gy,  lass 
Is^s,  Ijostr  jést&r. 

3)  Isl.  f.  =  dfs.  m.: 

a)  alla  enstaviga  fem.  med  vokalslut  utom  orden  ko  ock 
fru.    Orsaken  till  genusövergången  är  här  påtagligen  att  söka 

^)  Man  måste  ju  ofrivilligt  komma  täoka  pä  grek.  TtazBQ  ock  den 
gamla  rörliga  akcenten.  For  övrigt  är  det  mycket  naturligt,  att  just 
vok.  skall  hava  akut. 

2)  N:n  Isl.  gram.  §  306. 

3)  Se  Ijudl.  8.   102,  not  3. 

22 


XIII.  2  SUBSTANTIVEN:    GENUS.  S    32 — 34 

i  den  bestämda  formen  (se  §  21,  anm.  2).  De  båda  näronda 
undantagen  räddades  genom  sitt  naturliga  genus.  Ex.  äro  föl- 
jande: å  a,  bni  hrQ,  klo  klo,  rå  ro,  skrå  skr($y  slÅ  ^la,  tå  t^y 
tni  trQf  |)rå  tr^,  0y  j0. 

b)  en  del  enstaka  ord:  beit  he^t,  egg  ag,  ermr  arm  (även 
f-)j  Ö9^  J^^>  grein  gre^n,  rist  vn^^  (även  f.),  fsv.  snoj)  snöd, 
8ott  (|:u^)so^,  tid  h  (sällan  f.),  {)9ll  tah  ti^rnj^an;  gledi  glrede. 

4)  IsL  f.  =  dfs.  n.:  n9f  nav,  st^d  s^a^,  t)9rf  tarv,  v^m 
17<^;  flBki  /tsA;,  snilli  sniZ,  t)ykkja  ^jjr/;. 

5)  Isl.  n.  =  dfs.  m.:  hQust  hi^ty  surnar  semar^  vår  vQr\ 
blod  hlOy  sky  ^^;  kveld  kweX, 

6)  IsL  n*  =  dfs.  t.i  gjald  jaZ,  hons  A&n^,  l^un  {fn,  frost 
(friost  Rydqv.  11,  113)  friast 

§  33.  I  ett  ock  annat  av  ovanstående  ord  kan  väl  genus- 
övergången  bero  på  inflytande  från  rspr.;  men  detta  inflytande 
får  ej  skattas  mycket  högt,  ty  målet  stämmer  ofta  med  isl. 
mot  rspr.,  t.  ex.: 

dfs.  h^s  m.  isl.  båsB  m.  rspr.  bås  n. 

stal  m.  staUr  m.  stall  n. 

&Mr  n.  blir  n.  bur  m. 

jén  m.  einir  m.  en  f. 

v€^  m.  veggr  m.  vägg  f. 

njuran  n.  nyra  n.  njure  m. 

Isynnerhet  är  detta  fallet  med  kortstaviga  svaga  subst.,  av 
vilka  många,  som  fordom  varit  mask.,  i  rspr.  blivit  fem.  eller 
vackla,  men  i  målet  kvarstå  som  mask.:  skgda,  gweda,  heta^ 
fleta  (flotta),  vgna,  fara  m.  fl. 

§  34.  Vacklande  genus  förekommer  nägon  gång,  t.  ex. 
armj  vrtsty  U,  som  äro  både  mask.  ock  fem.  Särskilt  anmärk- 
ningsvärt är  ordet  der^  som  i  sing.  kan  vara  både  mask.  ock 
fem.,  men  i  pl.  endast  mask.:  d$r  best.  d^n  1.  d^rä,  pl.  d^ra 
best.  dQrana. 


1)  Då  målet  har  ot  hBSt&n  till  hösten,  ot  semran  till  sommarD, 
Ot  vor&n  till  våren,  alla  med  gravis  (ock  förmodligen  analogiskt  efter 
dessa  ot  vtniréin  till  best.  nom.  vinikfl),  ser  det  nästan  nt,  som  om 
dessa  ord  urspr.  varit  neutra  ock  best.  dat.  (§  30,d)  hade  förmedlat 
övergången  till  mask.  Formerna  kunna  dook  möjligen  även  annorlunda 
förklaras. 


23 


E    ADJEKTIVEir. 

§  35.  Adjektivböjningen  är  i  målet  invecklad,  i  det  man 
har  att  giva  akt  icke  allenast  på  deklination  (i  genus  ock 
numerus)  ock  komparation^  ntan  även  på  bestämd  ock  obe- 
stämd form  samt  på  adjektivets  ställning  såsom  självständigt 
(utan  följande  snbst.)  eller  såsom  förenat  (med  ett  följande 
sabst.). 


A) 
a)  Obestflmd  form  i  självständig  ställning. 

§  36.    För  adj.  i  denna  ställning  kan  man  i  målet  urskilja 

en  grupp  av  böjliga  ock  en  annan  av  oböjliga  ord. 

1)  Neutr.  sing.  bildas  genom  tillägg  av  t  eller,  hos  enstaviga 

som  ändas  på  vokal,  t: 

a)  sg.  m.  f.  kictk  neutr.  kwtkt  pl.  kwik 

brufffi  brngt  brégn 

stifv  styft '  st^v 

jup  juft  2  jup 

stor  stot*  stör 

§qr  §ql  •  §^r 

varm  vql  *  varm 

msrk  mel*  mérk 

gul  gu<^  giXl 

ren  rekt*  rån 

0)               g^'^  gröt  grå 

k  (led)  let  U 

»)  Ljudl.  §  83.  *)  Ljudl.  §  78,1. 

»)  Ljudl.  §  107,2.  *)  Ljudl.  §  107,1  b. 

«)  Ljudl.  §  93.  •)  Ljudl.  §  144. 

')  Ljudl.  §  103,  anm.  «)  Ljudl.  §  90. 

24 


2 


99 

•t 

i  2. 

•t 

5 
tu 


XIII.  2  ADJEKTIVEN:   P08ITIVEN.  g   36 — 37 


y)  8g.  m.  f.  gatnal 

nentr.  gamat 

pl.  gamal 

sprékir  * 

sprékål 

sprt^kar 

tgku 

tQknt 

tgku 

hde 

ledet 

l^de 

farkan 

farka{n)t 

farkan. 

2)  Oböjliga  äro  de,  som  ändas  på  -^t  (Ijndl.  §  74)  1.  4: 
ganwut,  krokutj  vtnstarhant  o.  s.  v.;  part.  pret.  kal&,Jfi»ftt  trodj 
fene  (kallad,  köpt,  trodd,  faoDen),  samt  yjpe  (öppen),  ock  oftast 
adj.  på  an:  §tan  ätbar,  Jp^tan  kittlig;  någon  gång  dock  nentr. 
etant  o.  s.  v. 

Ånm.  1.  Adj.  r&d  brakas  ej  i  neutr. ;  d^T  har  n.  dut  (Ijadl. 
§  5d|3);  go  n.  get;  htn  n.  ht&t  pl.  sma. 

Anm.  2.  I  denna  adjektivböjning  är  det  blott  plur.  som  erbjuder 
sv&rigbeter  för  den  historiska  förklaringen.  Mot  isl.  sjtikir,  sjtikar  hade 
man  i  målet  väntat  *§uka  ock  icke,  såsom  formen  dock  heter,  §uk.  Att 
utgå  från  ack.  mask.  måste  jn  vara  alltför  vågat,  då  det  galler  adj.  i 
predikativ  ställning.  L&ttast  vore  man  hulpen  genom  det  antagandet, 
att  i  nom.  pl.  mask.  det  oursprnngliga  r  aldrig  vunnit  fast  fot  i  målet. 


b)  Bestämd  form  i  självständig  ställning. 

§  37.  När  adj.  begagnas  snbstantiviskt,  får  det  i  målet 
best.  postpositiva  artikeln 

sing.  m.  'Cin,  -»,  fem.  -a  i^-na^  nentr.  -a  ock  pl.  -an^ 
vilka  ändelser  läggas  till  obest.  mask.  sing. 

För  tillfogandet  av  denna  artikel  gälla  samma  regler  som 
för  artikeln  hos  snbst.  (§§  18  ock  19);  blott  med  den  skillnad, 
att  i  sing.  mask.  de  adj.,  som  ändas  på  n,  få  artikelformen  -e,n 
(jfr  §  19,3),  samt  att  akcenten  är  gravis  resp.  cirknmflex  över- 
allt, ntom  hos  de  enstaviga,  som  ursprnngligen^  ändas  på  vokal: 

sing.  pl. 


m.  kwtk&n 

f.  kwtka 

n.  kwikei 

kwtkan 

jupan 

jupa 

jupa 

jupan 

reuwein 

reuwa 

reuwa 

renivan 

brttgnan 

hru^na 

brunna 

brngnan 

^)  Det  nominativa  -r  tyckes  hava  blivit  rotfast  i  orden  véXt&r  isl. 
valtr  ock  sprttkkr  isl.  sprébkr. 

^  De  ord,  som  genom  förlasten  av  d  fått  vokalslut,  hava  dåremot 
cirknmflex:  r^n  den  röde  o.  s.  v. 

25 


8  37—38 


JISTRÖH,   DEQERP0BSMÄLBT8   PORMLÄRA. 


XIII.  2 


sing. 

pl. 

m.  tokutn 

f.  tokuta 

n.  tokuta 

tQkutan 

liXi} 

liXa  (Itla) 

hXa 

småån 

runan 

runa 

runa 

runan 

sten 

stora 

stora 

storan 

gun 

gula 

gula 

gulan 

gran 

gråa 

gråa 

gråkn 

bl^n 

bliå 

blåa 

blåkn. 

knm.  \.  Bruket  av^  denna  form  Sr  huvndsaklif^eu  inskränkt  till 
enbtaviga  adj.,  ehuru  väl  även  de  tvästaviga  kunna  hava  den.  Plur. 
begagnas  ej  mycket,  sannolikt  därföre  att  den  vanligen  sammanfaller 
med  m.  sing. 

Anm*  2.  SAväl  gravis  i  t.  ex.  kwtkan  (jfr  däremot  Jié^tif)  som 
ock  cirkurofiexen  i  gun^  Ston  o.  s.  v.  visa  tydligt,  att  man  här  har 
att  göra  med  en  ursprungligen  tvåstavig  form,  d.  v.  s.  med  adjektivets 
svaga.  Utvecklingsgäugen  måste  för  övrigt  hava  varit  gtill  ->  gul  +  n 
->-  gUPi,  ock  icke  gtili  +  n  ->  gun.  Tillägget  av  n  är  således  yngre 
än  slutljudslagen,  ock  då  så  är,  kan  den  gamla  formen  för  obest.  ack. 
sing.  icke  direkt  hava  givit  uppslag  till  målets  best.  form.  Se  vidare 
i  exkursen  om  bortfall  av  n. 


c)  Obestämd  form  i  förenad  ställning. 

§  38.  När  adj.  står  i  förening  med  ett  subst.  i  obest.  form 
eller  syftar  på  ett  underförstått  sådant  >,  kan  det  behandlas  på 
två  sätt. 

1)   Vanligen    fogas  obest.  art.  såsom  obetonat  suffix  efter 
det   i   obest.   form    böjda  adj.    De  härigenom  uppkomna  for- 
merna begagnas  i  målet,  ej  blott  där  rspr.  har  obest.  artikel, 
utan  även  där  rspr.  saknar  artikel,  t.  ex.  han  had  kålif  mat; 
(an)  kivikån  poxpk  1.  stint    (e)  kwikté  b^n    (a)  kwtka  ban 
stQn  stöie  stora 

snaln"  snélie  snåla 

prakten  praktete  praktea 

jernn  (girig)  jerute  jerna 

warj^anan  varjpante  varj^ana. 

Anm.  1*  Preposit.  obest.  art.  kan  utelemnas,  men  i  regeln  före- 
komma  både   denna   ock   den   postpositiva.     I   sing.  kunna  undantagsvis 

1)  I  detta  fall  måste  i  målet  alltid  indef.  pron.  e^n  tilläggas:  an 
hwikå/n  ein^  där  således  ordet  en  ingår  tre  gånger. 

26 


XIII.  2  AD/EKTIVEN:   P08ITIVEN.  §    38 — 40 

^ndelserna  an  ock  €  försvinna,  men  aldrig  ändeleen  a  i  plur.  Akcenten 
kan  hos  tvåstayiga  i  plar.  vara  både  gravis  ock  akut,  tydligen  därföre  att 
denna  adjektivform  blott  förekommer  i  satsens  inre,  ock  där  kan  cirkum- 
flexen  bos  adj.  ej  fällt  göra  sig  gällande. 

Anm.  2.  Uttryck  sådana  som  stor  en  man  eller  t.  o.  m.  en  stor 
en  man  äro  ju  ej  obekanta  i  msv.  Från  dylikt  uttryckssätt  måste 
målet  närmast  b  a  utgått,  ty  formen  stämmer  alltigenom  med  obest.  art. 
^även  i  pl.).  Eburu  formen  så  till  vida  förrfider  sig  som  en  nybildning, 
tyckes  den  dock  delvis  gå  tillbaka  åtminstone  till  1500-talet,  ty  Bure 
(Suml.  s.  47)  har  från  Angm.  kållin  mat  dfs.  kåliy  mat.  Se  vidare 
uti  exkursen  om  bortfall  av  n. 

2)  StuDdom  kan  adj.  genom  juxtaposition  sammanflyta  med 
snbst.  ock  blir  då  oböjligt:  an  hli^flai  en  blå  fläck,  an  votmt/r 
en  yåt  myr,  e  storb(in  ett  stort  barn,  na  storhéstä  några  stora 
hästar  o.  s.  v. 


d)  Bestämd  form  i  förenad  ställning. 

§  39.    Det  adjektivförbållande,  som  skalle  kunna  betecknas 
såsom  bestämd  förenad  (attribatiy)  ställning,  uttryckes  i  målet 
i  regeln  genom  juxtaposition,  varvid  adjektivets  grundform  blir 
oförändrad,   men  subst.  fkr  best.  postpositiv  artikel  samt  van- 
ligen akut  (även  om  det  annars  har  gravis),  t.  ex. 
stor-héstff  den  stora  hästen     rem-gé\va  det  rena  golvet 
gam-lon^  den  gamla  logen     roshm-jétia  det  rostiga  järnet 
nyikåfi  den  nya  åkern  vot-kUå  de  våta  kläderna 

stgr-vikä  den  stora  viken        M^fl&kå  de  blå  fläckarna 
ItX-stintå  den  lilla  flickan       sotu-héf^rån  de  sotiga  händerna 
jup-idun  den  djupa  viken      rq-hiikan  de  röda  huvaddakarna. 
§   40.    Enligt   målets   lagar   måste   den  slutande  vokalen 
i  adjektivets  gamla  best.  form  falla  bort  efter  lång  rotstavelse. 
Den    bortfallna    stavelsen    skulle    visserligen    ersättas    genom 
cirkumflex  på  rotstavelsen,  men  denna  cirkumflex  måste  åter  i 
sin  ordning  försvinna  vid  sammansättning  (jfr  j?an,  mtn pan-sk^ift 
o.  s.  v.).    Något  ex.  på  ett  enstavigt  adj.  med  kort  rotstavelse 
finner  jag  ej.    Det  «i,  som  framträder  i  ovanstående  ex.  roshk^ 
sQtUy  hör  till  grundformen  ock  motsvarar  vokalen  i  avlednings- 
änd.  -ugr  eller  -ottr  (Ijudl.  §  74).    Målets  form  kan  således,  i 
vad  angår  adj.,  sägas  vara  regelbundet  utvecklad  nr  den  gamla 

1)  Adj.  gamal  forkortas  i  detta  fall  alltid  till  gam. 

27 


S   40 — 42  ÅSTHÖM,    DEGERPOR8MÄLJ5TS    FORULÄBA.  XIII.  2 

svaga  adjektivformen,  ock  atvecklingeQ  har  fortgått  på  en  väg^ 
som  redan  förut  var  känd,  nämligen  sammansättningens  (t.  ex. 
midgardr,  midsumar,  r9udkinni,  gréfeldr,  gråvalr  o.  s.  v.). 


e)  Den  relativa  positlven. 

§  41.  Förutom  de  former  av  positiven,  som  redan  behand- 
lats, har  målet  ännn  en  annan,  som  ej  rätt  väl  kan  fä  plats 
bland  dessa.  Denna  form,  som  ändas  på  -a  i  alla  genus  ock 
numerus,  är  på  grund  av  sin  betydelse  att  anse  som  en  sär- 
skild komparationsgrad,  i  det  att  den  i  allmänhet  angiver  en 
»ganska  hög  grad».  Den  kan  ibland  återgivas  med  rikssprå- 
kets best.  form  på  -a,  men  har  i  målet  långt  vidsträcktare  an- 
vändning.    Ex. 

stora  kafi  en  ganska  stor  karl  (jfr  »han  är  stora  karlen») 

goda  styl^a  dit  goda  biten  dit  (om  våglängd) 

vakra  stinta  en  ganska  vacker  flicka 

to^a  ste^n  en  ganska  tung  sten 

snaU  hank  ett  ganska  snällt  barn 

gQ{d)&  akra  rätt  stora  åkrar 

hfgfa  voyan  rätt  höga  vågor  o.  s.  v. 
Stundom  kan  betydelsen  något  skifta: 

ha  ja  rata  karana  det  är  just  de  rätta  karlarna  (iron.) 

nédi  hlna  j^på  (1.  jupan)  ned  i  själva  det  blåa  djupet 

ha  ja  rema  vatna  det  är  bara  (rent)  vatten. 
I  detta  fall  får  adj.  särdeles  stark  betoning. 

Ånm*  Dä  denna  adjektivböjning  blott  förekommer  med  ett  sabst. 
i  best.  form  ook  dessutom  alltid  har  gravis,  kan  det  ej  vara  tvivel  om 
att  man  bär  bar  för  sig  den  gamla  svaga  adj.-formen.  Men  huru  har 
slutvokalen  kommit  att  kvarstå? 

§  42.  Möjligtvis  har  målet  kvar  en  rast  av  den  gamla 
svaga  böjniugen  även  i  vokativ  användning  framför  pers.  pron.: 
f^éra-dey  kära  du,  sniladey  snälla  du,  sétä-je  söta  Ni,  o.  s.  v. 
Orsaken  till  att  adjektivets  slutvokal  bevarats,  är  väl  då  att 
söka  däri,  att  den  här  på  visst  sätt  kommit  i  inljud. 


28 


XIII.  2 


ADJEKTIVEN:    KOMPABATIV    OCK    SUPBRLATIV.  $   ^3 — 44 


B)  Komparativ  ock  superlativ. 


§   43.    Vid  den  regelbondna  komparationen  bildas  komp. 
pä  -ara  ock  supl.  på  -eist,  t.  ex. 

jup  djup  jupara  jupast^ 

go  god  goara  goast 

varm  varm  varmara  varmast, 

§  44.   OregelbuDdet  kompareras  i  målet  följande  adjektiv: 


grop  grov 

grévér  1.  reg. 

gri^fst  1.  reg. 

laji  lång 

Zccg&r 

{&g«^ 

oy  ung 

<Jjår 

s^st 

stor  stor 

stérei  1.  5f<>r 

StB§t 

tojg  tung 

/éjÄr 

ti^gst 

^ra^  trång 

/r&går 

tragst 

Aiy  hög 

héykr 

hokst 

[h&tkr 

[bast 

bra  bra 

jwJår 

(öiyarÄ* 

xarjast 

d$?e  dålig 

5awȌr 

sämst 

fot  fort 

folara  1.  reg. 

folast  1.  reg. 

gamal  gammal 

aidr  1.  reg. 

alst  I.  reg. 

j^lak  elak 

våra  1.  vdf 

va^t 

2t^n  liten 

•    o 

mtnftf 

mtn^st 

n^  nära,  kort 

nemara 

nemast 

56}n  sen 

semara 

stst 

sma  små 

smédär 

smest 

vdjdr  vacker 

féyar  1.  reg. 

fekst  1.  reg. 

Vidare  framar  främst,  %nar  %na§ly  nedar  nedagl^  ^nar  ena^l, 
ytar  yt&^l,  qvar  0va§l,  Dessa  komparativer  förekomma  blott 
vid  sammansättning:  frama-^iä  den  främre  sidan,  tnar-vå^gän 
den  inre  väggen,  ytar-tåka  det  yttre  taket  o.  s.  v.^  men  super- 
lativema  kunna  även  stå  predikativt.  Vid  sammansättning  blir 
akcenten  densamma  som  i  svenska  ordet  huvudsaken.  Även 
en  svag  form  framra^  tnra  etc.  finnes. 


^)  överg&ngeu  ast  ->  e^t  enligt  Ijudl.  §  74,2. 

^  Kan  ej  vara  annat  än  isl.  argr,  som  till  bet.  förbättrats. 

29 


S    45 — 46  ÅSTRÖM^    DEOERFOKSMÅLBTS    FORMLÄRA.  XIII.  2 

§  45.    Komparativen  'åt  i   målet  oböjlig,  atom  i  best. 

fristäende  ställning.    I  detta  Bistå  fall  blir  ändeisen  i  sing.  m. 

'{a)ranj  f.  -{aya  1.  '{a)r&na,  n.  -(aya  1.  -(a)rfiW€,  t.  ex. 

m.  jetaran  f.  jetarana  n.  jetar&na  lättare 

lagran  la^ra  h  la^rana       la^ra  1.  lafgrana  längre 

t&^an  ti^^ra  1.  t^jgrana       tB^ra  1.  tB^rana  tyngre 

storan  1.  $tm:y^    stara  1.  sterana       stirra  1.  ^^Offtna  större 
/rftwr&n  framra  1.  /VawrÄna   främre.  1.  /r&wr&na  främre. 

Pluralen,  som  skulle  bliva  lika  med  sg.  m.,  brakas  sällan, 

t.  ex.  sm^dre^n,    Avensä  begagnas  ej  gärna  f.  ock  n.  av  komp. 

på   -arei   i    denna   form,    utan    de  omskrivas  vanligen  med  en 

relativsats. 

Anm.  I  ovan  anförda  ändelser  återfinner  man  utan  svårighet  den 
postpoeitiva  best.  artikelns  former  -an,  -a,  -d.  För  de  längre  formerna 
'dnCL  ock  -dna  i  fem.  ock  n.  måste  man  antaga,  antingen  att  -an  blivit 
överfört  från  mask.,  eller  ock  att  detsamma  i  målet  tillhör  komparativens 
grandform,  som  således  en  gång  skulle  hava  varit  -(a)ran  (jfr  Ijudl. 
§71  anm.  3). 

§   46.    Superlativen  böjes  efter  samma  regler  som  pos., 
ehara   i   obest.  självständig  ställning  i  neatr.  intet  nytt  t  kan 
tilläggas   till   det   redan   förhandenvarande.    I   obest.   förenad 
ställning  förekommer  sap.  naturligen  icke.    Ex. 
Obest.  självst.:  sg.  m.  st^^l,    f.  sti^§l,    n.  sti^§lj     pl.  st^l. 
Best.         »  st^^ttLy      stapla,       st^^l&f       ste^^l&n. 

Best.   förenad:   sta^l-   med  följande  sabst.  i  best.  form:  em  o 

sta^l'karafia  en  av  de  största  karlar  o.  s.  v. 

När  sapl.  föregås  av  det  determinativa  dan  d&  ock  åtföljes 
av  ett  sabst.,  får  den  ändeisen  a  (en  rast  av  den  svaga  formen): 
dan  sto^^la  kar,  ja  stt  den  största  karl,  jag  sett;  d&  sts§la 
kgranUy  ja  stt  o.  s.  v.  Men  däremot  dan  st(^§ly^^  ja  stt  den 
störste,  jag  sett  o.  s.  v.,  när  intet  sabst.  fbljer. 


m.    MOEOEDEN. 

§  47.  Grundtalen  hava  följande  form:  em,  Jfv^y  tr%,  fyra, 
faiHy  sdhsj  §Uy  ota,  nta\  ha^,  älva,  telvy  trätan^  fjoian,  f^ntany 
sakstuHy  ^utan,  atan,  mtan,  J^a,  trätta,  f^ltei,  famtta,  saisttd^ 
gutta,  oha  1.  otetta,  mtta,  hufpra,  tu8n\ 

Räkneordet  för  ett  kan  böjas  ock  heter:  m.  em,  f.  ein, 
n.  et,  pl.  erna  (ss.  indef.  pron.).  Alla  de  övriga  (med  undantag 
av  dem,  som  ändas  p&  -any  samt  tusn')  kunna  antaga  ändeisen 
-(d)n.  Detta  inträffar  för  /^^^  när  det  föregås  av  båge,  ock 
för  de  andra^  när  de  föregås  av  ordet  »alla»:  b&ge  J^åen  hkdsL 
två,  al  tri&Hy  fyrån\  ötån\  télvin,  Jpi^n\  alla  tre,  fyra,  åtta, 
tolv,  tjugu  o.  s.  Y.  Formen  på  -an  tyckes  vara  att  fatta  som 
en  plural,  bildad  såsom  hos  fem.  subst. 

Till  räkneorden  kunna  även  räknas:  b&ge  bägge,  &«  (i 
sammanställningen  bt^-J^v^)  båda,  e  dusen  ett  dussin,  &n  tet  en 
tolft,  e  J^(%y  ett  tjog. 

§  48.  Ordningstalen  få  i  självständig  ställning,  såsom  till- 
börligt är,  alltid  best.  form: 

anan  arvra  ci^a  K  anra 

tr^^^&n  tre^^a  tr^^^a  1.  tr^de 

fjéfs^  fj(Bla  fj(Bla 

famti}  famta  famta. 

Såsom   famtn   böjas   alla   de   övriga.    I   mask.   heta   de  ^etn, 
?u^ntn,   otantn,   mantn,   ttantn,   alafti}   1.    aXti}^  tePn,,  tratanti}, 

^)  Övergången  a  ->  &  i  si  utstå  velsen  enligt  Ijudl.  §  74,2;  men 
varför  har  ej  vokalen  i  stallet  fallit  bort  ock  cirkumflex  inträtt  pä  rot- 
stavelsen ? 

^  I  dessa  fall  mäste  akuten  vara  sekundär  ock  överförd  frän  de 
urspr.  enstaviga. 

»)  Ljudl.  §  126,2  d. 

31 


S  48 — 49  ÅSTRÖM,  dkgerforsmJIlets  forhlära.  XIII.  2 

fjoiantn^  famtantn^  séikstanti},  ^utantny  atantn^  nttantn,  JpÅantif^ 
trattantn,  faltantn^  o.  8.  v. 

I  förenad  ställuiog,  d.  v.  s.  Där  ordningstalet  åtföljes  av 
sabst.;  försvinner  best.  art.  från  ordningstalet  ock  tillkommer 
snbstantivet.  Ordningstalet  blir  dä  oböjligt:  f^^t'}  ^9A^-9  tr^de», 
fj(Bl',  famt-y  §et-^  ^uant-dayan  etc.  Samma  form  förekommer 
ock,  men  då  med  cirkumflex,  där  sådan  kan  stå,  när  vid  an- 
givande av  ålder  ordet  »år»  utelemnas:  t%  fjél,  it  §ét  i  Qärde, 
i  sjätte  (året)  o.  s.  v. 

Föregås  ordningstalet  av  determinativet  dejn  da,^  ändas  det 
oföränderligen  på  -&;  d$,n  fi^^t^  hwin^  ja  sag  den  första  kvinna^ 

jag  sig- 

§  49.  Distribiitiva  bildas  genom  tillägg  av  ordet  vgr:  tr% 
var,  fyra  var  o.  s.  v.  »Var  annan»  heter  anvqr  (framför  subst. 
dnvår),  var  tredje  stock  tredevar  stak  o.  s.  v. 

Rspr.  i  Bänder  motsvaras  av  om-s&n^  (isl.  senn):  e^n  em-sin 
en  i  sänder  o.  s.  v.,  men  kan  ock  heta  ^  sånär  (isl.  i  sennr). 

Mångfaldighetstal  bildas  på  dubal:  trz-dubal  o.  s.  v.  1.  tr% 
ga^  se  my^pe  tre  gånger  så  mycket  o.  s.  v. 

Briktalen  heta:  &n  halv,  an  trend^P,  an  fj(Bii^el  1.  fjand^ly 
an  fafnt{e)del,  an  §et{é)del  ock  sedan  på  -ant:  otant  d§l  o.  s.  v.^ 
ntom  alaft  ock  telft. 


^)  Angående  övergången  d  ->  M  detta  ock  föregående  dylika  ord 
jfr  Ijudl.  §  112,  dar  fallet  borde  hava  varit  omoänint.  övergången  q  ->  6 
i  andeisen  -nndi  ->  ant  enl.  Ijudl.  §  74,2. 

^)  Fonnen  san  återfinnes  också  i  ordet  aXtesan  bäst  det  ar,  jfr 
isl.  alt  (er)  sexm. 

*)  År  väl  bildat  efter  fjai%del  eller  kanske  av  trtantd§l. 


IV.    PEOUOMIirA. 
A)  Personliga  pronomina. 

§  50.    FOrsta  ock  andra  persoDs  pron.  ha  följande  former: 
l:a  pers.  2:a  pers. 


Beton. 

Obeton. 

BetoD. 

Obeton. 

8g.  nom.  jqy 

J« 

du 

dm 

obl.    mey 

ma 

d^r 

da 

pl.  nom.  ve 

ve 

je^ 

je 

obl.    os 

os  (os) 

J^ 

je. 

I  uttrycken  vgrvora,  vqrjara  (vardera  av  oss,  av  er)  samt 
heka(n)vora,  heka{n)jara  (vilkendera  av  oss,  av  er)  igänkänner 
man  fsv.  hvar  vaara,  hvar  idhra,  holkit  wara^.  Att  ultima- 
vokalcD  i  dessa  former  kvarstår  mot  slntljadslagen,  m&ste  bero 
på  att  penaltima  tidigt  blev  förkortad  i  ordets  enklitiska  stäU- 
ning*.    Jfr  §  54,  anm.  2. 

§  51.    Tredje  personen  är  i  målet  synnerligen  formrik. 

1)  Betonad  ställning: 


mask. 

fem. 

neutr. 

8g.  nom. 

han      • 

hon 

h(B  1.  A«* 

gen. 

han§^ 

hanag^ 

T 

dat. 

hqnem 

hanar  {hon)* 

(M 

ack. 

han,  henem 

hon  (hanar) 

h^ 

pl.  nom. 

dat. 

ack. 

.  dam 

dam 

dam 

gen. 

d(Bras 

dtpras 

dqras. ' 

»)  Ljudl.  §  45,3.  2)  Rydqv.  II,  477  ff. 

')  Ljudet  o  i  VQ,rwora  ock  hokavora  kan  ju  möjligen  vara  över- 
fort från  betonat  poss.,  men  vore  annars  ett  gott  bevis  på  den  höga 
åldern  hos  Ijadovergången  vé  ->  VQ  (ljudl.   §  39). 

*)  Begagnas,  når  ordet  står  som  (relativt)  svagt  betonat  sabjekt. 
Formen  suffigeras  dock  aldrig. 

^)  Ljudl.  §  115,3.  ")  Ljudl.  §  7  anm.  4  b. 

^)  Gen.  av  tredje  pers.  begagnas  i  sin  gularis  blott  för  att  uttrycka 
gen.  av  nom.  propr.  (§  29,2)  ock  som  possessiv,  i  plur.  blott  som  possessiv. 

*)  Jfr  fsv.  dat.  hennir. 

33 


S    51  Å8TRÖM,    DEOBRFORSmJIlETS   FORMLÄRA.  XIII.  2 


2)  Obeto 

nad  ställning: 

mask. 

fem. 

nent 

sg.  nom. 

aHy  n 

a\  a,  na 

a,  na 

gen. 

han^  {an) 

hana§  (a) 

— 

dat.  ack. 

em,  nemy  an,  n 

a^  na 

dy  na 

pl. 

d&m 

dam 

dam. 

Där  dubbla  former  finnas,  begagnas  de,  som  börja  med 
vokal,  när  fi^regående  ord  slutar  på  konsonant  (i  mask.  inträder 
dock  för  an  bällre  stavelsebildande  n-ljnd,  där  sä  ske  kan  — 
se  exemplen),  ock  de,  som  börja  med  n,  nyttjas,  när  f[)regående 
ord  slutar  på  vokal  ock  är  tvåstavigt.  Är  föregående  ord  en- 
stavigt  ock  slutar  på  vokal,  begagnas  för  m.  -n,  för  f.  -a,  för  n.  -&. 

Den  obetonade  formen  brukas: 

1)  dels  i  mask.  ock  fem.  sg.  som  prepositiv  pleonastisk 
artikel,  varom  se  §  26, 

2)  dels  ock  såsom  suffigerad  pronominalform.  Av  denna 
snffigering  gör  målet  det  allra  vidsträcktaste  bruk.    Ex. 

nom.  fik'kn?  fick  han?  ip^ft-a?  köpte  hon? 

J^Bft-n?  köpte  han?  H^-ä?  slog  hon? 

fe^-V'?  förde  han?  vQJca-na?  vakar  hon? 

gi^-^?  går  han?  fik-å?  fick  det? 

^iQ-n?  slog  han?  fe^-a?  förde  det? 

vakan?  vakar  han?  t^-a?  tog  det? 

fik'å?  fick  hon?  vakor-na?  vakade  det? 

han  gav-em  1.  gav-an  han  gav  hopom 
han  {to-ém  1.)  to-n  han  tog  honom 
han  J^Bt-^  han  körde  honom 
han  hqkorn  han  hakade  honom 
gdv-a  gav  hanne 
§l6-a^  slog  hanne 
hevqka-na  bevakar  hanne 
t^-a  tog  det 
skqka-na  skaka  det. 

>)  Se  §  26,  not  1.  *)  ge  not  7  å  föreg.  sida. 

^)  ^lé'ä  slog  bfinne  ock  det  förut  anförda  §l6'ä  slog  hon?  hava 
utan  tvivel  samma  exspiratoriska  akcent  (akut);  men  en  skillnad  finnes^ 
som  förefaller  mig  bestå  dfiri,  att  frågeformen  börjar  med  en  musikaliskt 
högre  ton.  I  en  del  andra  lika  lydande  former  kan  ntavelsedelningen 
utgöra  skillnaden,  så  t.  ex.  tön-ä?  tog  han  hanne?  ock  (han)  tö-na 
(vanligen  tö-o)  han  tog  hanne. 

34 


TT 


XIII.  2  PRONOMEN.  S   ^I — Ö^ 

Men  icke  nog  härmed.    AyeD  dubbla  former,  antingen  den 
ena   som   8ubj.   ock   den   andra  som  obj.  eller  tvänne  objekt, 
kanna  på  samma  gång  soffigeras,  ock  även  l:a  ock  2:a  perso- 
nens former  komma  med  i  leken.    T.  ex. 
t^-n-a?  tog  han  det?  han  gqv  em-An  han  gav  honom 

flo-a-na?  slog  det  bänne?  den 

fei-n-an?  förde  han  honom?  han  ga-9Ma-n&  han  gav  mig  det» 
bef^itt-n-a?  bevakar  han  hanne?  gav-a-dei^na?  gav  hon  dig  det? 
han  gav^a-na  han  gav  hanne  det    gav-  an-a-n?  gav  han  hanne  den  ? 

Såsom  regel  gäller  härvidlag,  att  dativobj.  står  före  acknsa- 
tivobj.  Där  tvetydighet  skalle  nppstå,  brakar  man  dock  sätta 
dativen  efter  ock  då  tillägga  prepos.  ot:  gav-an-a  oUä  gav  han 
det  åt  hanne?  o.  s.  v.  Som  detta  sista  ex.  visar,  förekommer 
den  obetonade  formen  icke  allenast  efter  värb  ock  andra  pron., 
ntan  även  efter  prepositioner:  otvé-ä  bredvid  hanne,  6i4m  åt 
honom  o.  s.  v. 

Ånm.  Min  åsikt  om  formernas  utveckliDgshistoria  är  redan  antydd 
i  §  27  anm.  I  neutr.  h€i  ser  jag  lilt,  |)8et.  De  snffigerade  formerna 
knnna  ju  på  grund  av  fsv.  intyg  (Bydqv.  II,  534)  antagas  vara  ganska 
gamla.  Rörande  formen  a  för  hon  leronar  Bubb  (Suml.  s.  31)  en  upp- 
lysning, då  han  »ur  Bottnen»  anför  frasen  »horuahait  =  huru  hon  heter». 


B)  Reflexiva  ock  reciproka  pronomen. 

§  52.    Som  reflex,  pron.  begagnas  för 
l:a  pers.  (mey  1.)  md,  pl.  os; 
2:a  pers.  {dey  1.)  da,  pl.  je; 
3:e  pers.  {sey  1.)  sa  både  i  sg.  ock  pl. 

Som  recipr.  pron.  brnkas  varar  varandra. 

C)  Possessiva  pronomen. 

§  53.  Poss.  pron.  stå  i  regeln  efter  det  egda  föremålet, 
som  därvid  måste  uppträda  i  best.  form.  Denna  ställning  är 
sannolikt  urgammal. 

1)  m.  man  m%n^  1.  mtn    n.  mat  pl.  min^ 

2)  dan  dtn^Ldtn  dat  din^ 

3)  san  stn^lnSm  sat  sin'^ 

^)  Cirkumflexen  försvinner  naturligen,  om  ordet  blir  obetonat. 

36 


S    53 — 54  ÅSTRÖM,    DEGSRFOB8MÅLST8   FOBMLÄBA.  XIII.  2 


..  jbetOD. 
^  \obeton. 


vår,  vén      ffér,  vgra 
vor  vor 

i  betOD.       jéTy  jéfi     ;}ér,  j(Bra 


vgra  1. 

vora 

v4r  (voran) 

vora 

vor 

J(?ra 

j^(3(Brm) 

jara 

J^r 

m 

diBr&s. 

^  lobeton.     j&r  j&r 

6)  harh^  hana§ 

Liksom  i  repr.  rättar  sig  i  1—5  genus  ock  nnmerns  efter 

det  egda  föremålet,  däremot  i  6  efter  egaren.    Ex.: 

röMn  man  min  rock  ské^in  vér  1.  v6fi  vår  skog 

h^hä  din  din  bok  hgn  v^  1.  vgra  y&r  ko 

/t^rd  dei  ditt  finger  lirsk  vora  vårt  lån 

hesta  min  mina  hästar  hesta  vår  våra  hästar; 

ha  j(Br   véHt   vgra,  vgra,  vgran,  det  är  vår  (m.  f.),  vårt,  våra 

o.  8.  v. 

Aura.  !•  En  sSrekild  dativ&odelse  kan  någon  gång  låta  hdra  sig: 
po  skö^ém  vgreni  på  vår  skog  o.  s.  v. 

»Var  (av  oss)  sin»  ock  »var  (av  er)  sin»  heter  vårvör  ock 

virjar  framiör  det  egda  föremålet:  ve  f%Jc  vérvdr  rolc  vi  fingo 

var  sin  rock. 

Ånm.  2*  Formerna  1,  2,  3  motsvara  tämmeligen  noga  (Ijudl.  §  18^) 
de  iBländflka.  I  sing.  v6r  liksom  i  fem.  min,  din,  Sin  är  cirknm- 
flexen  oväntad,  men  kan  vara  överförd  från  pl.  eller  före  paus  spontant 
utvecklad  ur  den  urspr.  länga  vokalen.  Formerna  VOfl,  vgra,  vgra, 
vgran,  J^fl  etc.  se  ut  som  bestämda  former,  men  kunna  även  före- 
komma i  förening  med  ett  subst.  Kanske  innehålla  V^fi  (ock  vgra), 
J^^  (9<^^  J^^(^)  reminiscenser  av  ack.  vAm  (våra).  Egendomligast  är 
dock  nentr.  vgra,  J(Bra,  som  förutsätta  formerna  *vårit  ock  'jårit  (<r 
Hdhrat?).     Här  måste  best.  art.  förutsättas  ha  varit  med. 


D)  Demonstrativa  ock  determinativa  pronomen. 

§  54.    Målet  har  både  självständiga  ock  attributiva  former. 
a)  Självständiga: 

1)  sg.  han  jana^  (->  håjnä),  hon  jana  (->  hö^nä),  (hajana 
hijnä  ->)  hina,  pl.  damjana  denhär,  dethär,  dehär; 


')  Det  är  nog  ej  blott  fgutn.  som  uppvisar  formen  senn,  utan 
denna  har  troligen  en  gång  varit  ganska  vida  spridd  (Bråte,  Äntiqv. 
tidskr.  X,  s.    131,  not  7). 

^)  Akcenten  kan  växla,  så  att  man  har  antingen  hånjana,  där 
jana  är  rent  enklit.  ock  obetonat,  eller  ock  hån-jåf^a,  där  jana  har 
biton. 

36 


XIII.  2  PBONOMEN.  S   54 

2)  8g.  handanaf  hondeina,  hadana  -^  hai^a,  pl.  damd&na 
dendär  detdär  dedär; 

3)  han,  hon,  ha,  pl.  d&m  —  självständigt  determinativt. 

b)  Förenade: 

1)  sg.  dan,  dan,  da,  pl.  da  —  fOrenat  dem.  ock  detertn.; 

2)  de  indeklinabla  janå  ock  dana,  vilka  sättas  efter  ett 
substantiv  ock  begagnas  som  dem.:  réiéin  jana  denhär  rocken, 
héstiy  dana  dendär  hästen  o.  s.  v. 

c)  Både  förenade  ock  självständiga: 

1)  sg.  m.  iejcen,  f.  tBken  1.  tokar ^  n.  teke,  pl.  teker^,  vilket 
begagnas  i  betydelsen  »sådan»,  »töcken»  (när  det  står  adjekti- 
viskt,  får  det  ofta  akut); 

2)  sama,  motsvarande  rspr.  samma.  När  det  bmkas  sabstanti- 
viskt^  får  det  formen  sama  evn  pl.  sama  eina  densamma  desamma. 

Ånnio  !•  Såeom  dein.  ad  v.  begagnas  (^*sajna  ->)  sinå  sfihar  ock 
sad^fi'^  ->  såf^  sAdär. 

Anm*  2o  I  formen  janä  igankänner  man  lätt  isl.  béma,  som 
även  brukades  som  dem.^  Utvecklingen  är  regelbunden  (Ijudl.  §  45,2), 
om  man  bortser  från  akcenten  ock  den  egendomligheten,  att  ändeisen  be- 
varats trots  rotstavelsens  längd.  Avvikelsen  antar  jag  hava  sin  grund 
däri,  att  ordet  oftast  förekom  i  enklitisk  ställning  ock  därigenom  blev 
kortstavigt,  säsom  det  nu  är  i  hai^jana^  etc.  Detsamma  måste  då  ock 
vara  förhållandet  med  dana,  som  motsvarar  isl.  {)ania  (eller  rättare 
ett  *])ema).  Akcenten  är  vanligen  akut;  men  när  orden  brukas  som 
adv.,  kan  den  även  vara  gravis. 

Den  förklaring,  jag  här  drivit  över  ändelsevokalens  bevarande  i  jånå 
ock  dånäy  synes  mig  även  kunna  utsträckas  till  formerna  -vora  ock  'jara 
i  §  60,  som  även  göra  undantag  från  slutljudslagen.  Att  ändeisen  där 
är  a,  kan  till  äventyrs  ha  sin  grund  däri,  att  desiMi  former  senare  än 
•'jana  blivit  rent  enklitiska  ock  därför  hunnit  påvärkas  av  en  slutljudslagen 
föregåendfi  balanslag*,  som  fordrat  SB  efter  lång  rotstavelse. 

')  Detta  pronomen  kan  ytterligare  förstärkas  med  jana  ock  dana, 
^  Isl.  Bjji  héma  denhär,  {)etta  héma  dethär;  borÖkerit  hérna  = 
}>etta  bordker  o.  s.  v.  (Fritzn.^). 

')  Känslan  av  att  orden  voro  sammansatta  har  bevarat  dem  från 
Att  falla  under  slutljudslagen  för  trestaviga  (ljud).  §  71);  jfr  armboj^a 
o.  8.  v.,  där  senare  leden  likaledes  är  kortstavig.  Troligt  är  dessutom, 
att  de  haft  biton  på  slutvokalen,  eftersom  sådana  sammandragningar  som 

sådana  ->  sina,  hånjanä  ->  håjnä  förekomma. 

*)  Häls.-L.  visar  åtminstone  en  tendens  åt  sådant  håll.  Vid  en 
räkning,  som  jag  gjort  i  en  del  av  densamma,  har  jag  funnit  59  a  hos 
kortstaviga  mot  blott  15  a  hos  de  vida  allmännare  långstaviga,  som  där- 
emot i  regeln  hava  8B. 

8v.  landsm.  XIII.  2.  37  3 


S  54 — 56  Å9TRÖM,  deqerfobsmAlets  formlära.  XIII.  2 

ÄY  övriga  demoDStrativer  aro  blott  tokar  ock  teker  anmärknings- 
värda. Varför  r  här  bevarats  ock  huru  det  kunnat  intränga  i. nom.  fem. 
siug.,  är  svårt  att  bestämma  (jfr  dock  ezkursen  om  r-bortfallet). 

Adv.  sina  ock  såna  äro  bildade  av  se  (obeton.  sa),  som  är  målels 
form  för  rspr.  så^  samt  janä  ock  dåna. 


E)  Relativt  pronomen. 

§  55.  Målets  enda  relativ  är  sem  (obet.  sem)  som.  När 
relativet  styres  av  en  prep.,  sättes  denna  sist  i  satsen.  Undan- 
tagsvis torde  gen.  va^  förekomma:  dan  kar,  tt  va§  hus  han  (h)a 
vyre  den  karl^  i  vars  bus  ban  bar  varit  o.  s.  v. 


F)  Interrogativa  pronomen. 

§  56.    Såsom  interr.  bar  målet : 

1)  vam,  gen.  vams  —  brukas  självständigt; 

2)  sg.  nom.  dat.  ack.  m.  hékån,  f.  hékån  1.  hékär,  n.  héka; 
gen.  hékåns  ock  pl.  hékir  1.  hékér  —  både  självst.  ock  förenat; 

3)  det  oböjliga  (vQy)  va  vad,  vilket  som  självst.  förekommer 
blott  i  neutr.  sg.,  men  i  förenad  ställning  kan  förekomma  både 
i  m.,  f.  ock  n.  samt  i  pl.,  t.  ex.  va  stem  vilken  sten,  va  kéft 
vilken  kofta,  va  hesta  vilka  hästar; 

4)  sg.  m.  f.  vafer-em,  n.  vafer-et  pl.  vaferema  eller,  med 
värbet  inskjutet,  va  (jar-a)  fer  ein,  pl.  va-fer-a  einay  vilka 
former  äro  självständiga;  samt  sg.  m.  f.  våj[er  1.  vd/öfj,  n.  våfer 
I.  vafer-e,  pl.  våfér  1.  vafer-aj  som  begagnas  förenat:  våfér  kar 
1.  våféfi  *^^  vilken  karl,  våfér  1.  vafer-a  kgra  vilka  karlar 
o.  s.  v.; 

5)  ho  —  förekommer  blott  i  enstaka  uttryck,  t.  ex.  ho  mo 
vata  ho  kan  veta. 

Ånm.  1.  Interr.  advärb  äro  vana  varifrån  (fbt.  hwånan),  va§  varesl 
eller  varthän  (fsv.  hvarls).  Ofta  inledes  en  fråga  med  konj.  hoi  huru- 
vida (isl.  hvÄrt^  jfr  Ijudl.  §  H9  ock  dl):  hö^^  ska  ga  skall  han 
gå?  (I.  jag  undrar  just,  om  han  skall  gå). 

Anm.  2*     Rörande  formerna  hékär^  hékér  må  jämföras  tokar  samt 

nayar  ock  anar  (§  67,4  ock  7).    I  våfofi^  v  af  or -e  ock  va  for-a  åter- 
finner man    obest.   artikeln,  som  fogats  till  på  samma  sätt  som  hos  adj. 

38 


XIII.  2  PRONOMEN.  S    57 


G)  Indefinita  pronomen. 

§  57.    Dessa  äro  ganska  talrika. 

1)  han.  Än,  n  (n,  a,  n)*  —  begagnas  självständigt  i  bety- 
delsen »man»:  han  jet  los^  sém-ån  alar  hei-a  man  måste  låtsa, 
som  (oro)  man  aldrig  hörde  det,  ja§^^  vd  l^va,  no  jéUf  arheit 
(är  så  att  =)  om  man  vill  leva,  nog  måste  man  arbeta. 

2)  Sg.  mask.  ock  fem.  ein,  nefitr.  et,  pl.  e^na  —  begagnas 
nästan  som  eng.  ene  vid  adj.  (samt  vid  pron.  teken  ock  sama), 
då  de  syfta  på  ett  förut  nämnt  eller  känt  subst.,  dock  aldrig 
när  adj.  står  i  best.  form:  an  stori  ^^^  ^°  stor  sådan,  an  teken 
em  en  sådan,  a  ji^t-ä  e%na  fala  sådana,  ve  ha  prakte-a  kö,  man 
dem  ha  dale-a  erna  vi  bäva  präktiga  kor,  men  de  hava  dåliga 
o.  s.  v. 

3)  Även  pl.  teker  kan  förekomma  såsom  indef.:  hq-je  teker 
ha  Ni  dylika?    I  sg.  måste  etn  tilläggas. 

4)  Sg.  mask.  nåj^ån  1.  nan,  fem.  nåj^an  1.  nåj^år  1.  nan, 
n.  naj^a  1.  na^,  pl.  nå^ar  1.  na,  som  i  betydelsen  »någon,  något, 
några»  kan  förekomma  både  förenat  ock  självständigt.  Akcenten 
kan  i  särskilda  ställningar  bliva  gra  vis. 

De  obetonade  formerna  sg.  m.  f.  nan,  n.  na  ock  pl.  na 
begagnas  mast  såsom  ett  slags  partitiv  artikel  ock  förekomma 
mycket  ofta  (§  25  anm.). 

5)  Sg.  mask.  tgan,  fem.  t^an  1.  i^ar,  n.  t^a,  pl.  t^a  (1.  t^ar?) 
—  brukas  såsom  rspr.  ingen. 

6)  Av  det  gamla  hv&rr  (hvarr)  kvarstå  åtskilliga  spridda 
raster: 


1)  Ätt  har  fatta  an  (jfr  obest.  art.)  säsoin  det  urspruogliga  ouk  åter- 
föra detta  pron.  pä  elnn  samt  anse  han  som  en  sekundär  form,  överförd 
liit  genom  förmedling  av  det  pers.  pronominets  suffigerade  former,  är 
laähända  säkrast  Men  omöjligt  är  icke,  att  han  är  grundform,  ty 
även  l:a  ock  2:a  persons  pron.  kunna  brukas  i  betydelsen  >man».  För 
övrigt  må  jämföras  det  av  Tegnär  (Ark.  V,  341)  från  Karlskrönikan 
anförda  uttrycket:  Än  ftr  bfttre  at  en  tigher  ftn  mena  onth  then 
lian  goth  slgher,  där  säkerligen  både  en  ock  han  äro  att  anse  som 
indefinita. 

^)  Här  finnes  således  ordet  »en»  tre  gånger:  en  stor  en  en. 

')  Redan  hos  Burs  (Sunil.  s.  31)  förekommer  na  =  n&ghot  såsom 
västerbottnisk  form. 

39 


$57  ISTRÖM,    BEGERFOItSMÅLETS    FORMLÄRA.  XIII.  2 

a)  det  oböjliga  v^r  i  betydelsen  »vardera»:  trt  rgr,  an 
VQT  (se  §  49)  ock  pl.  vg,rvorei  (§  50,  anm.  1); 

ÅniBi*  Denna  ordets  distributiva  betydelse  återfinnes  i  uttrycket 
håiå  del  va^^  hälften  var. 

b)  m.  f.  vén&n  {<-  ack.  hv&rn  +  obest.  art.  an),  n.  våté^: 
vån&n  dg/  varje  dag,  vanan  héU  varje  hälg,  våié  ^r  varje  år; 
jämte  dessa  former  förekomma  även  vanénda^  vaUfida; 

c)  vår-b  ^n,  vå^-b  et  var  ock  en,  vart  ock  ett,  gen.  vå^-b 
eins, 

7)  O  b  est.  m.  (fin)  ån  {anar  1.  dr)»,  f.  {an)  ån  1.  anar  (dr), 
D.  {e)  ana^j  pl.  äran  (isl.  aörir); 

best.  m.  danån  (för  dan  'anan,  jfr  §  19,3),  f.  danåft  1. 
dandnraj  n.  dandna*,  pl.  dandran^.  Kanna  ock  heta  denån, 
dendran  o.  s.  v. 

8)  Blott  i  neutr.  finnes  somt  =  en  del  (till  isl.  siimr):  somt 
ja{r)  brg,  o  somt  ja>.4,0'let  en  del  är  bra,  ock  en  del  är  dälig. 
Oböjlig  är  likaså  plaralen  somle  somliga. 

9)  »Själv»  heter  §elv  eller  ^elvan.  Det  sistnämnda  tyckes 
vara  bestämd  form,  men  båda  begagnas  dock  promiscue. 

10)  Det  gamla  einka  återfinnes  blott  i  uttrycket  ågk  fy: 
&gk  fa  da  ga^an  högst  få  (äro)  de  gånger  (då . . .). 

11)  Ordet  enda  är  för  övrigt  oböjligt,  men  kan  i  själv- 
ständig ställning  få  best.  formen  end^y  n.  enda:  dan  endn 
{da  enda)  ja  ha  stt  den  'ende  (det  enda)  jag  har  sett  o.  s.  v. 

12)  må^  många,  /$  få,  flera  flere  —  förekomma  blott  i 
pluralis. 

')  Tydligen  =  hvårs  ock  sålunda  börande  till  hvårr. 

^)  Då  t  här  ovillkorligen  förutsätter  r  +  t,  så  måste  väl  också  n  i 
mask.  ock  fem.  vara  r  +  n  ock  formen  således  återgå  till  hvåm,  ej 
till  hvan. 

»)  Formerna  anar  ock  år  för  m.  f.  begagnas,  när  obest.  artikeln 
ntelemnas:  ja  sef  setn  ana/r  har  jag  säger  som  en  viss  annan  person. 

^)  a  ->  fi  enligt  Ijudl.  §  74,2  ock  bortfall  av  t  enligt  Ijudl.  §  106,4. 

*)  Se  Ijudl.  §   129. 


v.    1AB.MS. 

§  58.  GeDom  bortfallet  av  böjnings-r  ock  ytterligare  nt- 
jämniDgar  har  målet  avbördat  sig  särskilda  personaländelser' 
utom  i  imp.  plur. 

Även  skillnaden  mellan  numenis  är  till  stor  del  app- 
given,  men  kvarstår  dock  i  följande  fall: 

1)  i  imp.,  där  plur.  alltid  ändas  på  -an  1.  -en; 

sg.  ial  kalla  pl.  käl&n  kallen 

fer  far  feran  1.  fyren  faren; 

2)  i  pres.  ind.  bos  starka  värb  ock  stundom  hos  kortstaviga 

Ja-stammar.    Sing.  är  hos  dessa  enstavig  utan  cirkamflex, 
nnder  det  att  plar.  är  lika  med  inf.: 

8g«  fof  far  pl«  f^<^  fara 

hrt1^  brinner  brin  brinna 

van  1.  V(Bne  vänjer  blott  vt^ei  vänja; 

3)  i   pret.  med  någon  vacklan  hos  enskilda  värb  av  4:e  ock 

6:e  st.  konj.,  t.  ex. 

sg.  bar  bar  pl.  bår  1.  bgr  bnro 

ftk  fick  ftjg  1.  fik  tingo. 

Anm.  Supinam  akt.  stäminer  i  målet  överallt  med  part.  perf.,  men 
fdr  paes.  har  ett  särskilt  sup.  uppstått. 

§  59.  P£U9Sivtim  bildas  i  målet  genom  tillägg  av  -(ft)f) 
vilket  sker  på  tvänne  sätt. 

1)  I  första  konj.  lägges  s  till  temavokalen  (a  1.  a^)^  ock 
tempas-  ock  personaländelser,  där  sådana  finnas,  komma  att  stå 
efter  pass.  s.  I  part  pres.  pass.  står  dock  s  efter  participial- 
ändelsen. 


^)  Presens- r  finns  dock  kvar  i  g^r,  står  ock  jar  går,  står,  ar. 
Hos  BuRE  (Soml.  31)  finns  bland  »Qlosor  ur  Bottnen»  även  »1  h&vl», 
således  2  pl.  på  -1. 

^  Detta  a  är  i  inf.  akt.  bortfallet  ock  ersatt  av  cirkumfiex  på  rot> 
stavelsen,  men  återinträder  i  pass. 

41 


S    59 61  ÅSTKÖM,    DE6ERF0RSMÅLETS    FORMLÄRA.  XIII.  2 

2)  Hos  övriga  värb  tillägges  i  regeln  -as  (hos  starka  pret. 
ock  stnndom  i  pres.  blott  s)  till  motsvarande  aktiva  form. 
Personaländelsen  i  plar.  imp.  får  dock  även  här  plats  efter 
passivmärket. 

Sap.  pass.  är  oregelbundet  i  l:a  konj.  ock  har  (genom  an- 
slutning till  pret.  ind.?)  ändeisen  -sa. 


A.    Svaga  v&rb. 

I:a  konjugationen. 

§  60.  Denna  konjugation  (kalla^konj.)  kännetecknas  därav, 
att  pret.  ock  sup.  ändas  pä  vokal  såväl  i  akt.  som  pass. 
(§  59,1). 

Den  sönderfaller  i  två  skarpt  skilda  grupper  alltefter  rot- 
stavelsens kvantitet. 

§  61.  Första  .klaasen  omfattar  värb  med  nrspr.  kort  rot- 
stavelse. Värbets  alla  aktiva  former  (samt  part.  perf.)  ändas  på 
-a,  utom  2  pl.  imp.,  som  ändas  på  -an  (;'an)y  ock  part.  pres.,  som 
ändas  på  -an.    Särskild  konjunktiv  finns  icke. 


Akt 

s^ka^ 

Pass. 
bakas 

Dep. 

Pres.  sg.  pl. 

baka 

bretas 

Pret.    »     » 

baka^ 

seka^ 

bakasa 

bretasa 

Imp.  2  sg.^ 

baka 

seka 

bretas 

2  pl.* 

bak&n 

sekan 

bretasan 

Inf. 

baka 

seka 

bakas 

bretas 

Part.  pres. 

sekan 

(s^kaneis^) 

perf. 

baka 

Sup. 

baka 

seka 

bqkasa 

bretasa. 

På  detta  sätt  böjas  t.  ex.  bgda^  gQpdf  klqya,  prata,  raka, 
skada,  spraka,  strama,  §wqra,  tala,  vaka;  meka  (mocka),  leva, 
skeda;  peta,  smeta;  dqyas,  heyas.    Gruppen  omfattar  väl  något 

^)  Betyder  »knogar»,  färdas  låDgsamt. 

^  Ljudl.  §  71,2,  §  72,3  a  ock  §  100. 

')  Akcenten  är  här  ofta  akut:  båkä,  sékå,brétås  (jfr  s.  48  not  3). 

*)  I  akt.  kan  ändeisen  utbytas  mot  -an.  Även  i  plur.  kan  akcenten 
vara  akut. 

^)  Förekommer  blott  efter  rorelsevärb,  särskilt  kema:  han  kema 
S^kan(eis)  han  kom  knogande. 

42 


XIII.  2  SVAGA    VÄRB.  §    61—62 

över  ett  hundratal  värb,  varav  säkert  hälften  har  q  i  roten, 
ganska  många  hava  e  (isl.  o)  ock  ett  mindretal  har  ^.  Endast 
undantagsvis  finner  man  a  {plqday  mqta^  para,  rada:  Ijudl.  §  7 
anm.  1)  ock  ^  {strt^a  ock  §w^va,  Ijudl.  §  11  anm.  2  c). 

ÅDin*  1«  Till  denua  grupp  hava  anslutit  sig  åtskilliga  varb,  som 
i  isl.  gå  efter  4:e  svaga  (dliga-)konjugationei),  t.  ex.  g^pa,  leda  (isl. 
loda),  spQrtty  VQ>ka.  Inf.  ock  part.  perf.  stämde  redan  med  l:a  konj., 
ock  därförutom  gjorde  den  ursprungligen  korta  rotvokalen  (a,  0)  dem 
lämpliga  att  övergå  till  nämnda  konjugation. 

Från  den  kortstaviga  Ja-koojugationen  (2:a  svaga)  har  man  skenbart 
fått  hit  krqma  isl.  kremja  ock  denia  isl.  dyi^a.  Målet  har  vfil  i  dessa 
aldrig  haft  J-avIedning. 

Anm*  8«  Ordet  serna  simma  böjes  vanligen  efter  denna  konjugation, 
men  bar  ännu  pres.  sem;  likaså  m^ta  (mtBta)^  som  dock  ofta  har  pret. 
m&t  (efter  2:a  kouj.). 

§  62.  Andra  klassen  omfattar  värb  med  urspr.  lång  rot- 
stavelse. Enligt  slutljudslagarna  måste  slutvokalen  falla  bort  i 
inf.  ock  pres.  akt.^,  varvid  rotvokalen  får  cirkumflex,  utom  hos 
värben  på  -ja,  -la»  -na,  -ra  med  föreg.  annan  kons.,  vilka  (med 
undantag  av  några  på  -ja  ock  -la,  Ijudl.  §  139,2  e  ock  118,3) 
bliva  tvåstaviga.  1  Övriga  former  bevaras  den  gamla  tema- 
vokalen, fastän  försvagad  till  a  (enligt  Ijudl.  §  74,2). 


sg.  pl.= 

•     • 

Akt. 

Pass. 

kastas 

Dep. 

Pres. 

kåst 

se^al 

hisre 

r^kas 

Pret. 

»      » 

kasta 

sefla 

b&rja 

kastasa 

rakasa 

Imp. 

2  sg.» 

kast 

sé^aJ, 

hqré 

(råkas) 

2  pl.* 

kastan 

s^^lan 

bi^tj^n 

r^kasan 

Inf. 

kåst 

seyal 

hare 

kastas 

rakas 

Part. 

pres. 

(kastan^] 

1  seylan 

kastanas  ^ 

_^__ 

perf. 

• 

kasta 

Sup. 

kasta 

seyla 

isrja 

kastasa 

rt^kasa. 

')  Det  synes  mig  säkrast  antaga,  att  1  sg.  pres.  aldrig  haft  r  i  m&let 
ock  att  det  är  denna  person  samt  den  lika  lydande  3  pl.  som  hava 
besegrat  de  övriga. 

^  Kastar,  seglar,  börjar;  kastas,  råkas. 

*)  I  avseende  på  akcenten  jfr  Ijudl.  §  72  anm.  1.  Förutom  av  där 
anförda  orsaker  kan  enstavighetsakcent  väl  ock  vara  framkallad  av  analogi 
från  2:a  ock  3:e  svaga  konj.,  som  i  isl.  hava  enstavig  imp. :  dém,  bygg, 
tel  o.  s.  v.,  samt  från  de  starka. 

^)  Kan  även  hava  akut. 

*)  han  kerna  kastan{as);  formen  har  i  detta  ex.  passiv  betydelse 
=  han  kom  kastad. 

43 


S    62  ÅSTRÖH,    DEGE&FOKSHÅLETS   FORMLÄRA.  XIII.  2 

Till  denua  grapp  böra: 

1)  de  fläeta  längstaviga  på  -la^  (aodantagna  de  flästa  med 
U,  vilka  gå  efter  2:a  konj.),  -na,  -ra:  bil,  fél,  gr^l,  kr^l,  sll^ 
miB^alf  nqyeAj  vakan,  ^Iqken  slockna,  htnar  hindra,  hen&r  (•«- 
'bendra  bråka); 

2)  alla  de  unga  värben  på  -era:  hunt^r,  huser  basera, 
häher,  rejer  regera; 

3)  en  stor  mängd  andra  värb:  däm  damma,  I6gh  lunka, 

lér,  låna  o.  s.  v. 

Anm.  1*  Frän  isl.  3:e  svaga  (déma-)koDJug.  hava  inånga  varb  över- 
gått till  denna  grupp: 

1)  alla,  vilkas  stam  i  ial.  andas  på  d,  3  1.  t  ined  föreg.  konso- 
nant^ (undant.  f5rbiudelaen  nd,  se  §  66):  41  isl*  elda,  J^l  isl.  gerÖa, 
f&st  isl.  festa,  håmt  isl.  helmta,  l&ft  isl.  lypta,  v&nt  isl.  vébnta  o.  s.  v. ; 

2)  en  del  enstaka,  t.  ex.  h&fKin&S  isl.  hefna,  håm  isl.  kemba,  seyeH 
isl.  sigla»  rån  isl.  rcbna,  d^v  isl.  d^yfa,  spir  ifl.  sperra,  tr^g  isl. 
tryggja. 

Anm.  £•  Från  2:a  svaga  (kortstaviga  ja-)  kon  jag.  hava  hit  övergått 
fl^t^  isl.  flylja,  w&t  isl.  hvet^la.  Så  även  såi  isl.  setja,  ehuni  detta  i 
pres.  beter  sat  (utan  cirkumflex,  jfr  isl.  set)  ock  således  har  kvar  en 
rast  av  sin  forna  böjning^.  Med  inf.  -e  (av  -Ja)  hor  fullständigt  hit 
blott  h^re  (isl.  byxja  -aSa).  Värbet  vtle  isl.  vijja  har  pret.  ock  sop. 
vil^y  men  pres.  ml, 

Ånm.  S«  Jfilpv&rbet  leia^  låta  har  pres.  let,  men  pret.  ock  sup. 
lata,  ock  det  för  övrigt  starka  Jcema  har  pret.  koifie^ 

Anm.  4«  Av  värb  med  vokaliskt  stamslut  finnes  det  några  som 
höra  hit,  ehuru  de  vanligen  sakna  cirkumflex  i  inf.  ock  pres.®,  nämligen: 
fri9  fröa,  krig  krya,  TO  roa,  QTO  oroa.  Däremot  hava  skri  skria,  sp^ 
spå  ock  Jpa  giva  sig  till  tåls  (isl.  {)J&)  helt  övergått  till  2:a  konjug. : 
skrid,  spad,  Jpod. 

^)  toil  ock  d4l  kunna  gå  efter  denna  konj.,  men  hava  vanligen 
pret.  wild  ock  déld  (jfr  isl.  hvilda,  delida),  stil  (giva  kreaturen  foder) 
har  pret.  stild  1.  Sttla,  ock  kål,  pél  porla,  rul,  tril,  VÖl  vålla  m.  fl. 
hava  pret.  på  -&;  annars  höra  de  flästa  med  11  till  2:a  konj. 

^)  Orsaken  till  denna  övergång  är  väl  den,  att  pres.  ock  pret.  blevo 
lika,  vilket  annars  ej  var  fallet  med  längstaviga  ord. 

')  Angående  detta  ock  följande  ord  jfr  Ijudl.  §  139,2  e  samt  anm.  6 
därstädes.  I  anm.  bör  uttrycket  »inflytande  från  pret.»  utbytas  mot  »in- 
flytande från  pres.» 

^)  Pret.  har  icke  återgångsljud,  ock  målet  stämmer  i  det  avseendet 
med  isl. 

^)  Om  rotstavelsens  kvantitet  se  Ijudl.  §  41,8. 

*)  Sannolikt  emedan  de  vanligen  stå  reflexivt  eller  äro  åtföljda  av 
betonad  prep.,  t.  ex.  kr^  dél-sa  krya  till  sig  o.  s.  v. 


XIII.  2  9VAGA  TÄRB.  §  63 — 64 


2:a  konjugattonen. 

§  63.  Denna  konjugation  (som  motsvarar  de  isl.  Ja-kon- 
jngationerna,  2:a  ock  3:e)  kännetecknas  i  målet  därav,  att  pret. 
ock  sup.  akt.  ändas  på  d-  L  t-ljnd.  Pass.  bildas  genom  att 
-(a)5  lägges  till  motsvarande  form  i  akt.;  undantagandes  2  pl. 
imp.y  där  personaländelsen  kommer  efter  passivmärket. 

2:a  koi^jagationen  sönderfaller  i  två  klasser,  alltefter  värbal- 
stammens  slutljud. 

§  64.  Första  klassen  bildar  pret.  ock  sup.  genom  tillägg 
av  d  samt  omfattar  sådana  till  denna  konjug.  börande  värb, 
vilkas  rot  egentligen  slutar  på  vokal,  d  tned  föreg.  vokal,  g 
(dock  ej  Dg),  1,  f  (målets  v)  ock  r  föregånget  av  kort  vokal 
(d.  v.  s.  de  r-värb,  som  i  isl.  bevara  ja-avledningen). 

Vid  tillfogandet  av  ändeisen  d  inträda  åtskilliga  ^ndför- 
ändringar: 

■  a)  Hos  värb,  som  ändas  på  aj  1.  (^tp,  övergå  j  ock  tp  till  / 
framför  d  (ijudl.  §  140,4):  hrii  hr&yd  (1.  hréi),  béfp  Uyd,  ock 
bos  värb,  som  sluta  på  §?f  (^  ggj),  återinträder  y  framföi;  d: 
hr$4i  :  hryfd. 

b)  d  sammansmälter  med  föreg.  I  till  d:  vale  våd. 

c)  d  sammansmälter  med  ett  föreg.  r  till  (^  1.  J,:  sn^re  sni^, 
fér  fél  (förde):  Ijudl.  §  101,i,  2. 

d)  Vokalen  förkortas  alltid  i  pret  ock  sup.,  ock  därför  för- 
länges  alltid  d-ljadet,  när  det  följer  omedelbart  på  vokalen. 

Åkttram. 

Pres.^  sJcQ  kl§  dréfp  bp^g  st&l  sir(e) 

Pret  sköd  JcUd  dråyd  byyd  stéld  såtl^lsé^ 

Imp.  sg.  sig  hl^  drBtp  hy§ff  stal  (s^re) 

pl.'  shgan  Tcl^an  dratpan  by^jan  staian  sstjs,n 

Inf.  sJcQ  kl€  dréyf  by§f[  stål  stgre 

Part.  pres.  (fly&n  flyende) 

Sop.  skod  kle4  dri^yd  byfd  stald  sa^^l.si^^. 

^)  akor,  kl£der,  dröjer,  bygger,  8t£ller,  sörjer. 

^)  Formen  förutBatter  ett  pret.  *80rgda  Qir  Ijudl.  §  26,1  a). 

')  Akc.  kan  också  vara  akut. 

46 


S  64 

ÅSTRÖM, 

DEOE&FORSMÅLETS   FORMLÄRA.                        XIII.  2 

Pass. 

Dep. 

Pres. 

sko{&)s 

kJ,§as 

stolas 

fqles^  1.  faljas 

Pret. 

skodas 

kledcis 

staldas 

fadas 

Irap.  pl. 

falesan  1.  faljasan 

iDf. 

skQ{a)s 

kleas 

st&leis 

fåles  1.  faljas 

Part.  pres. 

faljanas 

»    pret. 

skod 

kled 

stald 

fad 

Sup. 

sköd&s 

klédks 

staldas 

fåd&s. 

1)  Som  sko  btvjas  ungefUr  samma  ord,  som  i  rspr.  tillhöra 
den  nya  3:e  konjngationen:  le,  te;  her^,  ho,  glo,  gö,  gro,  ro, 
sng,  tro;  bry,  fry  (isl.  fryja),  fly,  gry,  ly  (uppvärma,  isl.  hl;^a), 
sy,  §y,  spy;  bra(s),  fla,  kla,  ma,  na,  sntg.  (blåsa  kallt),  spa,  s^, 
tra,  J^a  (giva  sig  till  tåls,  isl.  J)jå);  d0. 

2)  Som  klé  bOjas  de,  som  urspr.  sluta  på  d  med  föreg.  lång 
vokal  (jfr  Ijudl.  §  100  mom.  1):  skre  skräda,  spe  späda,  tré  träda; 
skri  skrida  (även  starkt);  l^  lyda,  pr^  pryda,  t^  tyda;  0  öda, 
bl^  blöda,  flå  flöda,  fré  Cfröda  förfrysa),  gl^  glöda  m.  fl.  Hit 
höra  dessutom  fri  (fria  sig)  ock  slcrt  (skria).  Orden  r®  (råda) 
ock  ly  (anstränga  sig  att  höra,  lyssna,  isl.  hlyÖa)  sakna  cir- 
kumflex^. 

3)  Som  dråffi  (jfr  Ijudl.  §  140,4)  gå  t.  ex.  br&j  isl-  breiöa 
(Ijudl  §  100, i),  Uj  isl.  leiöa,  U^  isl.  lelga  fsv.  leghia,  våj  isl. 
vébgja;  b&y)  isl.  bcygja,  hstp  fsv.  böghia,  småy)  isl.  smcygja, 
tåtp  isl.  t0ygja'. 

4)  Som  bp^^  böjas  blott  brp^?;  isl.  bryggja,  &^^  isl.  eggja, 
ti^^  isl.  J)iggja,  trp^^  (även  trpg)  isl.  tryggja.  Värben  på-gga 
{drag,  gug,  tug,  trpg  etc.)  tillhöra  l:a  konjug:s  andra  grupp. 

5)  Som  stål  böjas  de  flästa  på  11  (fil,  h&l,  §il,  sm&l;  fpl, 
?pl;  spil  o.  s.  v.)  samt  några  andra,  t.  ex.  beh^v,  Årv  (isl.  erté), 
s^v.  Oregelbundet  i  inf.  ock  pres.  ind.  är  e/a*:  pres.  f/,  men 
pret.  é^d  ock  sup.  e^d. 

6)  Mer  eller  mindre  nära  till  s0re^  ansluta  sig  följande  dels 
kort-,  dels  långstaviga: 


>)  Följas. 

2)  Till  denna  grupp  hÖr  också  sn{j)é  snöga,  pret.  sn{j)éd. 
')  strétp  har  pret.  strsd  ock  bar  sålunda  övergått  till  gruppen  2. 
*)  Den  kortstaviga  inf.  måste  vara  en  nybildning  på  det  enstaviga 
pres.  (efter  veya  pres.  ve^7). 
*)  Ljudl.'  139,2  a. 

46 


XIII.  2 


SVAGA    VARB. 


8    64—65 


isl.  beija  dfs.  bt^e    pres.  Bg.  bt^re      pret.  bé^ 


dylja 
ferjai 
kre^a 
kvelja 
rydja 
selja 
skilja 
'skylja 
snerja 
8tydja 
velja 
verja 
fyigja^ 
avelgja^ 
telgja 
Anm,  1. 


dule 
f<pre 
krtEve^ 

rqde 

s^le 

§xle 

§qle 

sn<Bre 

stifde^ 

vcele 

vcere 

fåle 

§wele 

tcele 


diil{e) 
f(sre 

r0de 

8(bI 

§ll{e) 

§0l{é) 

8nar{é) 

st^de 

vtele 

v(ere 

fåle 

§wel 


déd 

fH 
kr&vd 

kw&d  1.  kwåd 

råd  1.  ré4 

sold 

§ild 

§éd 

sn&^ 

våd 

v&^ 

fåd 

gwéd 

téd 


sop.  b&(l 
dei 


fH 

krävd 

kivad 

rad  1.  rörf 

sold 

§tld 

§ed 

snH 

va^ 

va^ 

fad 

§uwd 

tad. 


t(Bl{é) 

Som  man  finner,  är  i  gruppen  6  skillnaden  mellan  lång- 
ock  kortstaviga  på  v&g  att  försvinna.  Det  långataviga  SQre  (isl.  syrgja) 
kan  hava  enstavigt  pres.,  medan  flera  av  de  kortstaviga  hava  gjort 
pres.  lika  med  inf. 

Atergångsljud  finns  bland  kortstaviga  blott  hos  dj0?e*,  r^de^  ^^l^y 
ock  V^le,  men  har  varit  på  väg  att  vinna  burskap  i  det  lång* 
staviga  Sf^re,     Om  övriga  värb  mod  atergångsljud  se  §  65,5  ock  73, i  o. 

Anm.  8.  Från  isl.  4:e  svaga  konjug.  hava  hit  överförts  doj^a 
isl.  duga,  leva  isl.  lifa. 

Anm.   8«    De  vanligen  starka  fe^a,  grcBva^  sljeva,  vevUj  seva 

ock  V^j^a  kunna  även  hava  pret.  ock  sup.  efter  denna  konjug. :  gråvd 
o.  s.  v.;  likaså  de,  som  sluta  på  d  ock  tillhöra  starka  värbens  l:a  kl. 
(§  67):  gUd  till  gU  (glida)  o.  s.  v. 

§   65.    Andra  klasaen  bildar  pret.  ock  sup.  genom  tillägg 

av  t  ock  omfattar  de  värb,  vilkas  rot  slätar  på  k,  m,  n  (även 

där  det  skalle  stå  fl3r  äldre  nd),  ng  (målets  g);  p,  r  med  föreg. 

läng  vokal,  s  eller  t.^ 

')  Kan  också  böjas  efter  l:a  konjug.  (såsom  b0re)  både  i  bet.  »färja» 
ock  >färga». 

*)  I  detta  ord  (d.  v.  s.  efter  v)  inträder  aldrig  J  såsom  i  falj&S  o.  s.  v. 

»)  Bet.  Ijustra.  «)  Jfr  Ijudl.  §  36,1. 

*)  Ljudl.  §   16,2  ock  36,1. 

')  Hos  dgle  ock  §0le  kunde  dessutom  återgångsljudet  förklaras 
enligt  ljudl.  §  57  anm. 

^)  Gruppen  är,  som  man  ser,  vidsträcktare  i  målet  än  i  rspr.,  som 
har  t  blott  efter  k,  p,  s  ock  t. 

47 


65 


JlSTRÖM,    DEGERFORSmAlBTS    FORHLARA. 


XIII.  2 


Vid  tillfogandet  av  detta  t  inträda  följande  Ijadförändringar: 

a)  t  sammansmälter  med  ett  fttreg.  r  till  l  eller  (  (Ijudl. 
§  107,1  ock  2); 

b)  t  sammansmälter  med  ett  föreg.  {  till  i  (Ijndl.  §  119 
anm.  9); 

c)  k  ock  m  falla  bort  mellan  r  ock  t  (Ijndl.  §  107, i  a); 

d)  p  övergår  till  f  framför  t  (Ijudl.  §  78); 

e)  k  inskJQtes  mellan  g  ock  t; 

f)  vokalen  förkortas  alltid  i  pret.  ock  sap.  (atom  hos  dem 
som  innehålla  r),  ock  vi  få  därför  övergångarna  a  ->  ay  Ofp 
ock  0  ->  (>. 


Åkttwni. 

Pres.» 

rån 

§US        »-Ä//* 

virm 

i?»r 

vtpne 

Pret. 

r&nt 

?Wt       rykt 

vét 

m^' 

vÅPfi 

Irap.  sg. 

ran 

iUs       W?^ 

varm 

m^ 

vén{é) 

»    pl. 

ranan 

ilap&n     ry^f&n^ 

varm&n 

Jgqran 

v^n&n 

Inf. 

rån 

§U$       ryjp'' 

v&rm 

i?ér 

v^p,e 

Part.  pres. 

r&n&n 

—             — 

Jpi9ran 

Sap. 

ränt 

glaft       rykt 

Passirnm. 

v(Pt 

jpei^ 

vani. 

rånas        §l&jp&s    ry^^as^     varmas   Jperas     vtetKes 
rantas       §laftas    ryjctas      v<Blas      Jp^ias^   väntas 


Pres. 
Pret. 

Imp.  sg.  —  —  — 

pl.  --  -  - 

Inf.  rånas  9l^fe^  ^ylp^^ 

Part.  pres.  rananas  —  — 

pret.  ränt  §laft  rykt 

Sup.  rantas  §laftås  ryktas 


—  —        vénés 

—  —       Vi^nesan 
varmas  J§qras    vtsrres 

—  Jf^ranas     — 

V(¥t  JfQ^^       ^&n^ 

vét^s  fféias^     vaniäs. 


1)  Som  r&n  böjas: 

a)  alla  på  t  ock  s,  t.  ex.  bp  pret.  b%  nsytt  pret  nåt;  l^s 
pret.  l^st,  Uyfs  pret.  låst] 

*)  åker  (skidor),  däpper,  rycker,  värmer,  kor,  vänjer. 

2)  I  st.  f.  rpjp  o.  B.  v.  även  rpk  o.  a.  v. 

*)  Angående  återgångsljndet  se  Ijudl.  §  57,4  med  anm. 

48 


XIII.  2  SVAGA   TÄKB.  g   ^^ 

b)  alla  på  n,  även  när  detta  Btår  för  äldre  nd',  t.  ex.  Un 
lända,  8&n  sända,  v&ti  vända,  samt  med  lång  vokal  t^n  tända. 
Även  t^n  isl.  {)idna  ock  skrén  isl.  skridna,  som  annars  gå  efter  l:a 
konjag.,  kunna  böjas  efter  denna,  således  pret.  t^na  1.  tént  o.  s.  v.; 

c)  alla  på  Dg,  målets  gj  varvid  dock  är  att  märka,  att  ett 
k  inträder  mellan  g  ock  t  i  pret.  ock  sop.,  t.  ex.  §l&g  pret. 
^l&ght,  dåg  pret.  d&gkt.  Någon  gång  synes  ännu  en  rast  av 
J,  t.  ex.  ^l&nj  jämte  glåg  (Ijudl.  §  139,2  c),  men  böjningen  blir 
densamma,  d.  v.  s.  pret.  §l&gkt  o.  s.  v.; 

d)  alla  på  m,  undantagandes  rm,  t.  ex.  kl&m  pret.  klimt 

2)  Som  §l&]^  böjas  alla  på  p,  t.  ex.  J§6p  pret.  }§éft,  sn&ffip 
pret.  snåft 

3)  Som  rpjp  böjas  värben  pä  k,  undantagandes  rk«  De 
flästa  hithörande  värb  hava  jämte  formen  på  Jp  även  en  form 
på  ky  t.  ex.  kortstaviga  kUjp  ock  klåk  isl.  klekja,  téjp  ock  tÅk 
isl.  |>ekja,  våjp  ock  v&k  isl.  vekja;  långstaviga  krijp  ock  krUk 
isl.  krél^a,  r^jp  ock  rfflc  isl.  rykkja,  ^léjp  ock  ^[^k  isl.  sleikja. 
Blott  k  finnes  i  blek  ock  sték^  däremot  blott  Jp  i  r&Jp  (springa 
i  galopp). 

Till  dessa  hava  genom  analogi  anslutit  sig  värben  fl^Jf^ 
isl.  flytja,  npjp  isl.  nytja  ock  vijp  isl.  vitja,  pret.  fl^kt  o.  s.  v., 
men  även  flylpei  etc. 

4)  Som  virm  (jfr  Ijudl.  §  93  anm.)  böjas  orden  på  rk: 
mark  pret  w^f,  våxh  pret.  vél^  stark  pret.  st^l. 

5)  Som  Jp$r  gå  fér^  h^r,  r^r^  snår  (isl.  *8iiérs  kasta),  vilka  i 
pret.  ha  f$i/  eta,  samt  A^,  §^r  (isl.  *akyra  hugga  tvärsöver),  st^r, 
^r,  som  i  pret.  ha  hiå^,  §ui  etc.  Rörande  det  skenbara  åter- 
gångsljudet i  pret.  se  Ijudl.  §  55,3  ock  57  anm. 

Jämte  formerna  fé^y  h^i  etc.  hava  samtliga  här  behandlade 
värb  i  pret.,  men  aldrig  i  sup.  (part.),  en  biform  med  I  för  t: 
fél,  hul  o.  s.  v.  Som  detta  {  måste  återgå  på  ett  äldre  rd, 
kanna  värben  sägas  ha  preteritiformer  efter  2:a  koiyugationens 
båda  grupper. 

Nära  dessa  stå  tre  oregelbundna  värb,  nämligen: 
jQray  pres.  sg.  j^r^  pl.  j^ra^  pret.  j^*'  1.  jqI^  sup.  jot  1.  jot; 
b^ra,  som  böjes  alldeles  efter  ji»ra;  samt 

^)  Jfr  aDnara  §  62  anm.   1,1.  ^)  I  bet.  flotta  timmer. 

^)  Detta  ock  de  följande  förete  regelrätt  återgAngsljud  enligt  m&lete 
lagar,  Ijudl.  §  57  anm. 

49 


S    66 — 66  ÄSTRÖH,   BEGERPORSMÅLETS   FORMLÄRA.  XIII.  2 

smi^re  smörja^,  pres.  8g.  smqr{e)  pl.  sntjgre^  pret.  stnåt  I.  stngl, 

8Qp.  smot. 

6)  Som  vane  g&  grmme  isl.  gremja,  5^me  isl.  semja  ock 
tteme  isl.  temja. 

Anm*  Oregelbundet  pres.  pass.  har  t^J^  isl.  {)7kl^ay  som  heter  tys 
(1.  ^y/^éW?). 

B.    Starka  värb. 

§  66.  I  avseende  på  de  starka  värben  må  följande  an- 
märkas: 

Pres.  ind.  sg.  är  alltid  enstavigt  utan  cirkamflex  ock 
pl.  alltid  lika  med  inf.:  sg.  hit  pl.  hUy  sg.  fer  pl.  fera.  Pres. 
angives  därför  icke  i  följande  översikt. 

Pres,-r  finnes  blott  i  gar  ock  står. 

I  pret.  förekommer  skillnad  mellan  sg.  ock  pl.  (se  klasserna 
4  ock  6)  blott  undantagsvis  ock  angives  i  det  följande  blott  i 
noter. 

Särskild  konjnnktiv  för  pret.  finnes  icke  sällan  ock  angives 
därför  i  följande  skema. 

Imp.  sg.  är  lika  med  pres.  ind.,  ock  pl.  bar  alltid  än- 
deisen -an,  stundom  -en,  nämligen  när  imp.  är  bildad  på  part. 
pret.,  vilket  angives  i  not. 

Part.  pres.  ändas  hos  långstaviga  på  -sn,  hos  kortstaviga 
på  -an  (Ijudl.  §  74,i  e  ock  2,  c). 

Part.  pret.  (sup.)  ändas  på  -e  (växlande  med  -%,  -i-)  De 
värb,  som  sluta  på  k,  p,  s  eller  t,  hava  här  i  målet  (i  motsats 
till  förhällandet  i  rspr.)  kort  vok.  +  lång  kons.,  de  övriga 
tvärtom  (jfr  Ijudl.  §  155,3  a  ock  b). 

Passivum,  där  det  förekommer,  bildas  i  inf.  på  -as  hos  de 
långstaviga  (hit  httas,  bju  bjueis  o.  s.  v.),  på  -5  hos  kort- 
staviga {bera  beras^  veya  veyas)]  i  pres.  ind.  i  regeln  genom 
tillägg  av  -as;  i  pret.  alltid  med  -s.  I  pres.  ind.  förekommer 
dock  understundom  blott  -^,  vilket  hos  dem,  som  äro  enstaviga 
ock  sluta  på  vokal,  gärna  förlänges,  t.  ex.  stos  {åtar  fikar  efter) 

^)  Skulle  lagenligt  höra  till  2:a  konjug.   1   klass;  jfr  §  64,6  aDin.  1. 

^)  Några  raster  av  ett  ändelselöst  pret.  finnas,  men  dessa  framträda 
som  rena  adj.,  t.  ex.  hel  (ihålig),  Wfl  (utvilad)  fsv.  hoil,  S(%r  (sårad, 
sårig)  isl.  s&rr. 

50 


XIII.  2 


STARKA    VARS. 


8    66—67 


till  st^y  fe§l6s  förstås,  §lo8  slåss,  fos  till  /$,  tas  1.  ta§  1.  taks 
{ve  »tages  med»,  skämtar  1.  sysslar  med),  hjus  1.  hjuas. 


a)  l:a 

klassen. 

§  67.    Inf. 

Pret.  ind. 

Pret. 

konj. 

part.  pret. 

W  bita 

heit 

(lika  1 

med  ind. 

1)    6t.fe2 

driv  driva 

dreiv 

» 

drive 

fis  fisa 

feis 

» 

—  /25d 

grip  gripa 

gre\p 

gr?^^' 

gU  glida 

{glei)  gUd^ 

» 

ghde 

gl  gnida 

(gej)  gid^ 

» 

gtde  1.  gtd 

kliv  kliva 

kleiv 

» 

Ä;?2t'e 

ggip  knipa 

'ggeip 

» 

Jgl|)6» 

21  lida  (om  tid)           Ud^ 

» 

hde 

miy  isl.  miga  mey* 

» 

mtya 

niy  niga 

n§r* 

» 

ntfe 

pip  pipa 

pevp 

» 

—  pipa 

r|  rida 

(rei)  rid^ 

» 

ride 

rft;  riva 

reiv 

» 

Tive 

sif  isl.  Biga 

S§f* 

» 

stj^e 

^|n  skina 

§ein 

» 

§me  1.  §int 

^t^  skita 

§eit 

» 

§ite^ 

shri  skrida 

skrei  1.  skrid^ 

\ 

w 

skrtde 

skrik  skrika 

skreik 

» 

skrtke^ 

skriv  skriva 

skreiv 

M 

skrive 

§lit  slita 

§leit 

n 

§ltie^ 

spri  sprida 

—     sprid^ 

)) 

spride  1.  sprti 

siiy  stiga 

ste^* 

» 

sti^e 

tiy  tiga 

tey^ 

» 

ttye  1.  teya 

vik  vika 

veik 

» 

vtke^ 

u;|n  vina 

we%n  1.  wma, 

» 

—  winei 

vri  vrida 

vre^  1.  vrid^ 

» 

vrtde  1.  vrid. 

Hit  har  i  < 

avseende  på  pret.  även  slutit 

sig 

;^^  låta^ 

leht 

hte\ 

1)  Ho8  de  allra  flästa  hit  hörande  värb  kan  i  konj.  pret.  även  en 
form  lik  part.  pret.  förekomma. 

-)  Imp.  pl.  bitan  I.  biten.  Inom  denna  klass  förekomma  sådana 
dubbla  former  endast  hos  värb,  som  andas  på  k,  p^  t. 

3)  Ljudl.  §  68,  anm.  2.  «)  Ljudl.  §  69,i  a. 

^)  giva  ljud.     l&ta  (låta,  tillåta)  är  svagt,  pret.  latSi. 

51 


8  68 


ÅSTRÖM,   DEOEftFORSllÅLBTS   FORMLÄRA. 


XIII.  2 


2:a  klassen. 

§  68.    Inf. 

Pret.  ind. 

Pret.  konj. 

part.  pret. 

bju  bjuda 

—  bjud 

lika  med  ind.' 

bjude  1.  6^«d 

br^t^  bryta 

bri^yit^ 

fer«^6  1.  bry  te* 

dr^p  drypa 

dri^yip^ 

» 

drupe  1.  dry^e* 

fjuk  isl.  Qiika  (/ouj;)  fjuka 

» 

flp  flyga 

fleu  1.  /^§/» 

w 

fluye  I.  /ly/c* 

/^^^  flyta 

n^w^^ 

» 

/■tfi^e  1.  /^y^c* 

frp  frysa 

frBy}s^ 

» 

frvise  1.  /ry^e 

gu^^  Djuta 

(geut?) 

l> 

g«^e 

gwp*  nypa 

gayp» 

» 

g»|)e« 

gu5*  nysa 

göJ(?Ä8 

» 

—   gU5& 

g^Å  (sinka) 

(g?ou*)  glyka 

» 

—  gjyfca 

g\up  glapa 

gleup* 

» 

gifipe 

jM^  Ijnga 

(leu)  jåd 

» 

—  J^d 

ilyt;  klyva 

Mbu^  1.  kl&yfv 

» 

klyve 

'gnP  knyta 

Tfgayit  1.  jj/^ 

» 

m^te  1.  'g^yt 

tr^p  krypa 

kr&yfp  ^ 

» 

krnpe  1.  Ärype 

r^k  ryka 

ri^y)k^ 

» 

r«/pe  1.  ryke 

sÄT^^  skryta 

skrsyft^ 

») 

—  skryt 

Äwy^  smyga 

smej'^ 

» 

smyye 

snp  snyta 

sn&y)t*  1.  sn^t 

» 

snyte  1.  snyt 

^u^  skjuta 

ski^y^t^ 

» 

sknte^ 

sup  supa 

s(^yp^ 

» 

sn^e^ 

5/ryfc  stryka 

stroy^k 

» 

strnke  1.  stryke 

^^up  stupa 

sti^yfp^ 

» 

stnpe^ 

tryt  tryta 

tr(^yft^ 

» 

trute  1.  tryt 

^)  Åven   här  kan  Iiob  de  flästa  värb  förekomma  en  form  för  pret. 
konj.,  som  liknar  part.  pret. 

2)  imp.  pl.  brytan  1.  bruten. 

')  Om  biformer  ne  Ijudl.  §  61   anm.   2. 

«)  Ljudl.  §  27,1.  »)  Ljudl.  §  127,2. 

^)  Imp.  pl.  gupan  1.  gfipen. 

^)  En  annan  form  finnes,  nämligen  {jgi^,  vilken  böjes  svagt,  pret.  2f/6; 
men  pres.  ind.  beter  li9J^  utan  cirkumflex  ock  motsvarar  isl.  st.  pres.  lyg. 

^)  Imp.  pl.  ^utan  1.  skuten^  sfépcin  1.  supen^  stupan  1.  ^/open. 

Någon   gång   förekommer   av   dessa    värb   en   särskild   form  för  pl.  pret. 
ind.:  skutu,  stupu. 

52 


XIII,  2 


STARKA    TABB. 


8    69 


9:6  klaasen. 


§  69.    iDf. 

B,)g&l  gnaäUa 
jél  gälla  2 
råk  räcka 
^låp  släppa 
smal  smälla 
sméXt  smälta 
^åi  svälla 
^&Xt  svälta 
fålv  skälva 
vaks  växa 
våXt  stjälpa 

h)bin  binda 
brin  brinna 
brist  brista 
dimp  dimpa 
drik*  dricka 
fin  finna 
f$§win^ 
fetiim^ 
kin  hinna 
rin  rinna 
sit  sitta 
^n  spinna 
sprik  spricka 


Pret.  ind. 
fal  I.  g&ld 

gol 
rak 

smal 

smaXt  1.  smelta 

^al 

gwaXt  1.  ^toaXt& 

skalv 

vaks 

—  vaXta 

ban 

bran 

brast 

{*  damp)  dampa* 

drak 

fan 

fe§u}ån 

fefLdm 
han  1.  h%na 

ran 
sat 
spän 
språk 


Pret  konj.i 
som  ind.  1.  gél 
I.  gél 
I  rik 

1.  ?lép 

1.  smél 
1.  sméXt 
1.  gwél 
1.  ^éXt 


» 


» 


» 


» 


» 


» 


»    1.  vdÄ:^ 


» 


» 


» 


» 


» 


)> 


» 


» 


» 


» 


» 


» 


1.  bén 
1.  brén 
1.  brést 

1.  ärd^ 

1.  /•(*« 
1.  fe^fcén 

1.  A4n 
1.  rén 
1.  i^d^ 
1.  jTjpdn 
1.  sprék 


Part.  pret. 
gdZe  1.  gald 
gelé 
reke 

smele 

smeXtehsmaita 

§wéle 

§weXte 

—  §alva 

vekse 

veXte  1.  vaXta 

bene 

brene 

breste 

(dempé)  dtmipa 

dreke 

fene 

fe^wéne 

feriéw^ 

hane 

rene 

sete  1.  s^ta 

spene 

spreie 


1)  Vokalljadet  visar,  att  det  är  plar.  av  impf.  ind.  som  givit  upp- 
hov åt  konj.,  men  ntan  i*omljad  (jfr  4:e  klassen). 

^)  Bet.:  förslå,  vara  möjlig. 

')  Då  Ijadet  a,  som  hår  upprätthölls  av  lagarna  för  differentieringen 
{Ijudl.  §  7  anm.  4  c),  icke  kunde  passas  in  i  de  starka  värbens  skema, 
bildades  på  pret.  damp  ett  nytt  svagt  värb  dåmp^  pret.  ock  sup. 
dampa»  Ock  då  part.  'dompenn  enl.  Ijudl.  §  80,  i  måste  ge  *dompe, 
som  ej  häller  passade  in  i  skeniat,  skapades  'därav  ett  nytt  aorist>pres. 
démp,  pret.  donipa.  Både  dimp,  damp  ock  démp  äro  nu  gängse  i 
målet  ock  alla  svaga. 

*)  Imp.  pl.  drikan  1.  draken, 

^)  försvinna.     Girkumflexen  i  fe§win  ock  feriinjk  är  osäker. 
*)  förnimma. 

Sv.  landsm,  XllL  2.  63  4 


S    69 — 70  ÅSTRÖM,    DEaBRFORSMÅLBTB    FOBMLÄRA.  XIII.  2 


Inf.            Pret.  ind.           Pret 

konj. 

Part.  pret. 

^rln^spriDga^  sprant          som  ind. 

1.  sprént 

sprente 

sprit  spritta     sprat                    » 

1.  sprét 

sprete 

stik^  sticka     stak                      » 

1.  ^4 1 

steke 

^^1^  stinga       sta^  1.  stt^a^       » 

1.  stéf 

stege  1.  stfga 

Jpvtf  tTinga     Jfvafi  1.  /^t?tg&  *    » 

1.  /^g 

i^vegeX.  Jynga 

tf|i^  vinna         vati                       » 

1.  t;^t^ 

vene 

vtnt^                 —  mnta,               » 

— 

vetete  1.  vtf^ta. 

Till  denna  grupp  kan  man  slatligen  räkna 

jeta^  nödgas    gat  (jeta)     som  ind. 

1.  gét 

gete  1.  jeta. 

4:e  klassen. 

§  70.    Inf.                     Pret.  ind. 

Pret.  konj. 

Part.  pret. 

sg.                   pl. 

be  bedja          bg  1.  béd    bg 

béd 

—  6cd 

b^a  bära        bar             bgr  1.  bér 

bår 

byre^ 

dr<^pa^            drgp           drgp  1.  drip  dråp 

drtpe^ 

eta  äta            ^t               ^t 

åt 

%te^ 

je  1.  jeva  giva  gg{v)          gg  1.  giv 

giv 

j%ve^ 

j0sa  1.  esa''    —  &st  1.  jfe^ 

som  ind. 

t§e 

kerna  komma  —  kerna     — -  kerna 

» 

keme 

lesa  läsa         Zo^  Z^^^       las  1.  I^^^ 

lést  1.  Zt^e 

Itse^  {Ust) 

Kf  ligga         l^y             hf  1.  i*^ 

Hf 

—  lefa 

r^Äa*              rgk  {r&kf)  rgk 

rtke 

rtke 

s^ma  simma  sgrnLs^ma  —  serna 

—  serna 

Si  se                ««;/             5Ä/ 

séf 

—  stt 

^^ra^  skära   ^Å;ar            skar  1.  5Ä;4r 

skar 

{skifrel.)skure 

^te?a*  stjäla  stgl            stgl 

stHl,stule  stule. 

^)  Mot  rspr.  springa  svarar  annare  språjf^  som  ar  svagt.  Förmod- 
ligen är  det  differentieriDgslagen  (Ijudl.  §  7,8)  som  framkallat  det  svaga 
språfg.  Jfr  not  4  å  8.  63.  De  svaga  formerna  sttfga  ock  Jftnga  Sro 
likaledes  framkallade  av  systemtvånget. 

')  Imp.  pl.  sttkan  1.  steken.         ')  falla  omkull. 

^)  Detta  ord  motsvarar  till  formen  isl.  gita,  men  dä  det  i  Norrb.  heter 
IJota  (isl.  hljöta),  som  bättre  passar  till  betydelsen,  är  det  förmodligen  fram- 
gånget ur  en  kompromiss  mellan  eller  en  förblandning  av  två  skilda  ord. 

*)  Imp.  pl.  beran  1.  byreny  drtepan  1.  drtpen,  etan  1.  t^en, 
jean^  jevan  1.  jtven,  l^san  1.  Itsen. 

*)  isl.  drepa,  reka  o.  s.  v.     Jfr  Ijudl.  §  1 1  anm.  2  a. 

^)  jäsa;  pres.  ind.  es^  j(B8  eller  t.  o.  m.  §S^  eyfS  ock  gsa, 

64 


Aili.  2                                                   STARKA 

VASB. 

S  71 

5:te  klassen. 

§  71.    Inf.           Pret.  ind. 

Pret.  konj. 

Part.  pret. 

drq  1.  dr^fa^    drg 

som  ind. 

dr^tpe  1.  draje^ 

f^a*  fara        fgr 

» 

\.f^ 

fyre 

g^a»  gnaga    gof  1.  ge^d 

» 

1-  (8^/d) 

gxje 

gr^a*  gräva  grov 

» 

1.  gnve 

grwe 

h^  1.  Aeva*       Äg(t?) 

)) 

1.  hwe 

hwe  1.  het 

{$  le                 Ig 

» 

let 

kka  läcka        I^ife  1.  lekt 

» 

1.  Zi^e 

hke  1.  lekt 

mg,la^  mala     —  mala 

» 

—  mala 

skapa  skapa    ^Jiop^ 

» 

— 

—  skapa 

sjfeka*  skaka  ^ioi 

» 

I.  slfike 

sJftke 

s^eva*  skaya   ^ä;ov  1.  ^^'^vd 

» 

1.  äJjvc 

sJftve 

r^/e»  slå           ^^0 

» 

?l^^  1-  §l^i^^ 

\§les  slåss         ^^oÅ;^ 

» 

— 

iletpes 

^^va  sova         ^^t;  1.  sévd 

» 

1.  suve 

suve 

st9^  stå            sto 

» 

— 

—  stot 

§w(^re  svärja  gwor 

» 

§wure 

ta  1.  tqya  ^      to 
^05,  tas,  taks^^  toks 

» 

1.  tBtpe 

t^jpe  1.  taje^ 

» 

tatpes  1.  tajes 

veya^^  väga     voy  {véyd) 

» 

vtye 

v^va^^  väva      v^v  (yévd) 

» 

vtve 

vraika  ^"  vräka  vrgÄ 

» 

vrtke. 

*)  Imp.  pl.  drajpen  1.  dr&ien  (1.  dra^&n), 

«)  Jfr  Ijudl.  §  15,4. 

•)  Ljndl.  §  10,1  a.  Imp.  pl.  f^&n  1.  fyren,  g^j^an  1.  gyen, 
sJf^kan  ].  ^^^en,  sjj^van  1.  ^^'i^^^* 

*)  Imp.  pl.  gTim^ÄW  1.  grtven, 

^)  Har  i  mälet  stor  användniDg  ock  ar  till  bet.  lika  rikt  som 
eng.  pnt.     Imp.  pl.  h§van  1.  hwen. 

*)  Blott  pres.  mal  vid  sidan  av  m^ia  är  starkt. 

')  I  uttrycket:  tnt  he,  gu  skgp  =  icke  ett  (skapat)  grand. 

*)  Ljudl.  §  41,6.    Imp.  pl.  §le&n  1.  ^l^jen. 

*)  Pres.  har  ännu  kvar  r  i  sing. :  sttSf» 

^)  Imp.  pl.  t^&n  1.  ^ayen,  v^dn  1.  vf/en,  t;^6n  1.  tnven,  vr^Ä^^n 
1.  vrtken. 

^^)  Betyder:  syssla  (med),  gäckas,  retas  (med). 


55 


S  72—73 


AsTRÖM,  dbosbfobsmIlets  formlära. 


xni.  2 


0:te  klassen. 


§  72.    Inf. 
fål  falla 

f9fk 
g9^  gå 
AdP  hålla 
ÄÄg  hugga 


Pret  ind. 
fel 
ftb 

pi 

hel 
heg 


Pret.  konj. 
fél 

/*» 


Part.  pret. 

feU 

—  fot 

—  got 
hele 
hege. 


C.    Oregelbundna  värb. 

§  73.    OregelbuDdna  äro  följande  vftrb: 

1)  vara  1.  va;  pres.  sg.  j^r^  1.  j&,  pl.  vgra'  1.  va  va;  pret. 
8g.  rar  1.  va  va,  pl.  vg  va  1.  vör;  pret.  konj.  vår  vor;  sup. 
ryrc  (Ijndl.  §  10,3);  imp.  pl.  t?yrcn. 

2)  vårasei,  vå^å,  våsä  1.  våsi,  begagnas  i  bet.  »kunna»^, 
förmå,  ock  är  förmellt  rspr.  vara  sig. 


Jakande 


Nekande^ 


Pres.  sg.  jå^a,  ja§  (j&^-lnt  1.)  jér-tnt-sk 


•  "SéL 


pl.  vårasi,  våsi  — 


vå-%nt'Så 


Pret.  sg.  vå§&j  våsk 

pl.  vd^k  1.  vö^k 
Snp.         vyresk 


vd-int-sk 
tnt  v^resk 


vå{ry%nt-sk 

y-  ^\'in>t'Sk 
v6§   I 


1)  Pres.  ind.  har  i  sing.  find.  r:  g^f. 

3)  Imp.  pl.  hålan  1.  helen, 

^)  Formen  ler  för  &r  finnes  redan  1600  (Bure,  Sami.  b.  31)  ock 
vara  för  aro  likaså,  ty  Bare  Sami.  s.  41  har:  »vara  dom  h&r,  äro 
de  här». 

*)  hena  betyder  blott  att  hava  den  nödiga  knnnskapen  för  att 
göra  något. 

^)  Åven  andra  obetonade  ord  än  negat.  kanna  instickas:  V€  V^" 
nO'Sk  vi  kanna  nog,  han  j^-^O-tnt-sk  han  kan  då  icke,  o.  s.  v 

66 


XIII.  2  OREGELBUNDNA   VÄRB.  £73 

3)  v4l  varda;  pres.  val,  pl.  vål;  pret.  ind.  vai;  pret.  koDJ. 
vöi;  sop.  vote.  Ordet  begagnas  mycket,  enär  någon  form  av 
bliva  icke  finnes  i  målet,  ock  märkas  bör  även,  att  det  konjn- 
geras  med  hava,  icke  med  vara:  ja  ha  vote  (jfr  rspr.  jag  ftr 
vorden).  ^ 

4)  kena  kanna,  har  pres.  ken  I.  kény  pret.  o.  sop.  kena. 

5)  skQ  skola;  pres.  skg  I.  ska;  pret.  skul  1.  skål;  snp.  saknas. 

6)  moia  i  bet.  måste;  pres.  mot;  pret.  o.  snp.  mota.  Ordet 
är  sällan  brakat,  i  dess  ställe  begagnas  vanligen  jeta  gai 
gete  (s.  54,  not  4). 

7)  ha,  ha,  hå  1.  hava;  pres.  ind.  sg.  ha  1.  hqv^  pl.  A$,  Aa, 
Aat;a;  pret.  /l£^;  sap.  hat  (för  haft). 

8)  vtZe  vilja;  pres.  ind.  sg.  vil,  pl.  v%le;  pret.  ock  sap.  vilei, 

9)  t;&^a  veta;  pres.  ind.  sg.  ve^t^  pl.  f;6^a;  pret.  vist;  sap.  v&^a. 

10)  te^a  1.  to^a  töras;  pres.  sg.  te§  1.  to^,  pl.  to^a;  pret. 
^o^6^  1.  ^0^6^  (jfr  §  65,5);  sap.  ^ootfi^.  Jag  tror,  att  inf.  är  en 
djärv  nybildning  på  pres.  ock  att  dess  e  är  att  fatta  efter  \jadl. 
§  57  anm.  En  annan  liknande  bildning  på  pres.  föreligger  i 
värbet  |^  1.  isa,  pret.  %deis  1.  xstas  (se  Ijudl.  §  100  anm.  4). 

^)  Som  imp.  härtill  fungerar  med  negation  VQl-int,  pl.  vsl&n  tnt 
(låt  bli,  läten  bli),  vilka  fonner  dock  sannolikt  tillhöra  ett  annat  ord  (jfr 
fsv.  wyrdh  ey).  Anmärkas  må  emellertid,  att  även  v^J,  begagnas  for  att 
omskriva  en  uppmaning:  du  val  vara  bra  O  J0ra  ha  var  så  snäll  ock 
gor  det,  je  val-tnt  J0ra  ha  gören  icke  det,  vilket  erinrar  om  BuBBs 
(ff.  47)  översättning:  >1  våhl  debetisi. 


VL    PÅRTIELAMA. 

§  74.  I  avseende  på  advärb  ock  prepositioner  må  här  endast 
anmärkas  den  rörlighet  i  betoningen,  som  förekommer,  i  det 
att  man  har  t  ex.  inat^e  1.  tnarri,  évano  1.  evani,  samt  den 
omständigheten,  att  slutbetoning  är  ganska  vanlig,  se  IjadL 
§  74  anm.  4. 

Anm.  Värda  uppmärksamhet  äro  följande  grupper  av  lokala  ock 
temporala  advärb: 

1)  dån  dirifr&D  ock  jån  härifrån,  vilka  torde  lata  förena  sig  med 
ial.  {>ama  ock  hdma. 

2)  d^na  dädanefter,  JQna^  hädaneftor  ock  vavia  varifrån  (i  en 
frågas  början  ofta  vånä),  vilka  formellt  fullkomligt  motsvara  fht.  daD&n 
>von  der  zeit  an»,  hin&a  »von  jetzt  an»  ock  wanån  »woher»^,  men  sakna 
lagenliga  motsvarigheter  i  isl.  (*{)ana^  ^hena  1.  ^ana^  *livana). 


§  75.  I  fråga  om  ordbildningen  stämmer  målet  på  det 
hela  taget  rätt  väl  med  isl.  ock  fsv.  Ett  mera  anmärknings- 
värt fall,  där  målet  tyckes  hava  slagit  in  på  en  främmande 
väg,  må  här  dock  omnämnas.  Målet  har  (troligen  närmast 
från  finsksvenskan*)  upptagit  en  ny  avledningsändelse  -us. 
Med  denna  bildas  nya  st.  mask.,  särskilt  av  adj.  ock  värb, 
t.  ex.  véXtrus  (en  som  lätt  stjälper,  av  véiftar  isl.  valtr),  §ldprus 
(en  som  pratar  mycket^,  av  ^lap&r  prata),  J^^kus  (kinkig 
person),  kldtrns  (en  som  krånglar  ock  misslyckas,  av  värbet 
hlatar),  Jfdskus  ock  fjdskas  (hållningslös  person),  méskås  (sotig 
ock  smntsig  varelse,  jfr  rspr.  svartmuskig),  o.  s.  v.  o.  s.  v. 

^)  d^na  ock  jQna  äro  temporala  adv.,  som  alltid  stå  betonade,  ook  böra 
väl  skiljas  från  de  demonstrativa  J6ina  ock  dcina,  varom  se  §  54  anm.  2. 

^)  Jfr  också  ags.  Öanon,  heonan  ock  hwanon. 

*)  Åtskilliga  subst.  med  denna  ändelse  finnas  nämligen  upptagna  hos 
Vendbll,  östsvenska  Monogr. 

*)  Begagnas  också  som  namn  på  spärrhaken  på  en  lyftkran. 


E2MBS  1. 
Om  bortfall  ay  slutljudande  n. 

När  Ijndläran  skrevs,  var  jag  äonn  tveksam,  buru  lagen 
fSr  bortfall  av  slntljndande  n  borde  avfattas.  Min  tvekan  där- 
vidlag var  framkallad  förnämligast  av  sådana  motsatser  i  målet 
som  t.  ex.  starkt  part.  pret.  spene  isl.  spunninn  med  förlorat 
n,  men  adj.  nq^Jfan  fsv.  nakin  med  bevarat  n;  adv.  he^na 
isl.  heiman»  men  siibst.  hematK  fsv.  heman;  pron.  ^elvan  isl. 
^alfån»  men  pl.  i^fa  fsv.  öghon.  Några  av  dessa  motsatser 
kanna  dock,  som  jag  tror,  ganska  lätt  förklaras,  ock  jag  vill 
därf()r  ånyo  upptaga  frågan  om  n-bortfallet  till  behandling, 
isynnerhet  som  den  är  av  en  viss  betydelse  för  de  följande 
exknrserna. 

För  att  utgå  från  redan  kända  förhållanden  vill  jag  bär 
till  en  början  formalera  regeln  i  nära  överensstämmelse  med 
den,  som  Schagerström  givit  för  Vätömålet  (§  218  b).  Den 
får  då  följande  lydelse:  arspruxigligen  slutljudande  kort  n 
ftkller  bort  i  fordom  obetonad  (I.  svagt  betonad?)  stavelse. 

Det  är  blott  »kort»  n  som  kan  falla  hört.  Det  är  således 
alldeles  i  sin  ordning,  att  adj.  på  -inn  behålla  sitt  n,  enär  man 
kan  antaga,  att  det  är  nom.  mask.  som  bildar  utgångspnnkten 
för  målets  form:  f&jan  isl.  feginn,  farJc&n  isl.  f^rkunn-.  Likaså 
är  det  i  sin  ordning,  att  best.  formen  av  masknlina  sabst.  har 
n:  héstiy  isl.  hestinn,  hqyan  isl.  haginn.  När  så  är,  så  måste 
en  oregelbunden  utveckling  föreligga  hos  det  starka  part.  pret., 
som  i  målet  förlorat  n\    Det  ligger  nära  till  hands  att  antaga 

^)  I  ett  eller  annat  fall  skulle  man  kunna  anse  n  ännu  finnas 
kvar  i  sammansättning,  t.  ex.  frésif-hdrä  eg.  firasen-hare,  varmed 
betecknas  en  for  kyla  omtälig  person.  Anmärkas  bör  kanske  ock,  att 
mftlet  annars  ytterst  sällan  begagnar  part.  i  attributiv  ställning. 

69 


EXK.    1  ÅSTRÖM,    DEOERFORSMÅLETS    FORMLÄRA.  XIII.  2 

målets  DDvarande  form  för  part.  vara  atgåDgen  nr  neatrum  ock 
förmedlad  genom  snpinam.  Målet  har  nämligen,  såsom  framgår 
av  en  mängd  fall,  t.  ex.  prep.  del  för  isl.  til,  deUaks^  rspr.  till» 
tagsen,  haft  en  period,  då  t  i  o  betonad  stavelse  övergick  till  ö, 
vilken  period  ligger  före  1600,  ty  Bube  har  sap.  skuttidh. 
Detta  5  föll  sedan  nnder  1600:talet  (åtminstone  före  1750) 
bort  i  de  fall,  då  det  fortfarit  att  stå  i  obetonad  ställning  (i 
andra  övergick  det  till  vanligt  d),  ock  av  shnttd  måste  så  regelrätt 
appstå  formen  skute  (-»).  Nu  törhåller  det  sig  emellertid,  så- 
som jag  i  nästa  exknrs  skall  visa,  på  det  sättet,  att  långstaviga 
part.  skulle  få  ändeisen  -&  ock  kortstaviga  -e  I.  -i.  Så  framt 
icke  mitt  Öra  bedrager  mig,  låter  också  formen  brena  rätt  väl 
höra  sig;  men  säkert  är,  att  jämte  denna  ock  oftare  än  den 
höres  formen  bren^.  Detta  är  då  så  att  förklara,  att  de  lång- 
staviga påvärkats  av  de  kortstaviga,  vilket  ej  är  synnerligen 
underligt  hos  starka  värb. 

Det  är  blott  i  obetonad  eller  svagt  betonad  stavelse 
som  n  kan  falla  bort.  Detta  framgår  tydligt  ock  klart  redan 
av  ett  sådant  exempel  som  san  isl.  sonr,  bredvid  patronym.  på 
-^a,  t.  ex.  pégä  rspr.  Pttrsson  (så  redan  hos  BURE).  När  n  står 
i  fullt  betonad  stavelse,  kvarstår  det  alltid  ntan  avseende  på 
natur  eller  ursprung.  På  ett  hithörande  fall  vill  jag  fästa  sär- 
skild uppmärksamhet,  nämligen  på  bestämda  formen  av  ensta- 
viga  fem.  med  vokalslat  (se  forml.  §  32,3  a).  Då  dessa  i  motsats 
till  samtliga  andra  starka  fem.  hava  bestämd  form  på  -n,  visar 
det,  att  målet  utgått  från  de  även  i  fsv.  lagar  uppträdande 
formerna  ön,  bron  o.  s.  v.  ock  icke  ur  en  med  isl.  oyin,  briiin 
analog  form,  ty  i  senare  fallet  hade  deras  n  icke  kunnat 
kvarstå.  Jag  skall  i  nästa  exkurs  återkomma  till  denna  ord- 
grupp. 

Att  det  slutligen  är  blott  i  fordom  svagt  betonad  stavelse 
som  n  fallit  bort,  visa  följande  exempel:  hevjMm^  där  kontrak* 
tionen  av  ei  till  e  i  första  stavelsen  (jfr  hem^  ock  hehma)  be- 
styrker, att  akcenten  fordom  legat  på  ultima;  MQian  fsv.  va{>- 
mal»  där  första  stavelsens  stympning  angiver  samma  förhållande^ 
ock  Iqlcarij  som  allmänt  antages  hava  i  äldre  tider  varit  slut- 
betonat.  Till  gruppen  av  fordom  slutbetonade  torde  man  också 
kunna  räkna  kardinaltalen  13 — 19:  trätan  o.  s«  v.  Undantag 
från  regeln  tyckes  däremot  bildas  av  orden  sy^hws  fsv.  systkin» 

60 


XIII.  2  BORTFALL   AT   SLUTUUDaNDS  H.  .    EXK.    1 

som  ser  nt  att  även  i  äldre  tider  hava  haft  rotbetoning  ock 
yars  historia  jag  i  Dista  exkors  vill  beröra,  samt  njuran. 

Part.  pres.y  t.  ex.  feran  isl.  ftoandi,  ock  ordet  vcelein  isl. 
▼éllndi  kanna  väl  anses  icke  höra  hit,  då  n  hos  dessa  varit 
skyddat  av  det  följande  d.  Dock  torde  det  ej  vara  s&  lätt  att 
säga,  vid  vilken  tid  detta  d  (som  väl  aldrig  varit  5)  kan  hava 
fSrsvonnit. 

Så  långt  skalle  således  vår  ovan  givna  regel  för  n-bort- 
fallet  konna  jälpa  oss  fram.  Det  återstår  emellertid  att  för- 
klara ett  fall,  det  svåraste  ock  efter  min  mening  det  viktigaste, 
nämligen  det  i  exknrsens  början  påpekade  §e\van^  som  före- 
kommer vid  sidan  av  §eh)  atan  skillnad  i  brak  eller  betydelse 
ock  som  givetvis  måste  återföras  på  den  gamla  ack.  sg.  isl. 
sjalfan.  Härmed  äro  vi  också  inne  på  frågan  om  adjektivets 
nyformer.  Ty  lika  säkert  som  det  är,  att  målet  självt  numera 
fattar  formerna  m.  s14flj  f.  stora^  n.  stgra  (best.  form  i  självst. 
ställning)  ock  m.  f.  stQviy  n.  st6%é  (obest.  form  i  fttrenad 
ställning)  såsom  bildade  med  artiklarna  -(&)n,  -a,  -&  ock  -(6)n, 
-(6)n,  -e;  lika  säkert  torde  det  vara,  att  denna  nybildning  är 
framkallad  eller  förmedlad  av  den  gamla  ack.  mask.  på  -an. 
Man  kan  väl  anse  sig  hava  så  mycket  större  skäl  att  antaga 
detta,  som  fsv.  handskrifter  med  en  viss  seghet  hålla  fast 
vid  denna  ändelse,  vilken  ej  sällan  kommer  fram  även  i  fem. 
ock  i  nom.  Den  måste  hava  fannits  kvar  änna  på  den  tid, 
då  målets  nuvarande  former  började  bildas,  vilket  att  dömma 
av  de  exempel  från  Bure,  som  finnas  anförda  i  formläran, 
har  skett  före  1600. 

Antager  man  nn,  att  n  fallit  bort  endast  i  obetonad  stavelse^ 
så  måste  dess  kvarstående  i  ack.  sg.  m.  hos  adjektiven  bevisa, 
att  ändeisen  där  även  fordom  varit  försedd  med  biton.  Detta 
är  ja  möjligt.  Jag  kan  dock  ej  neka  till,  att  det  synes  mig 
vara  ganska  betänkligt  att  förutsätta  en  starkare  ton  på  än- 
deisen i  nämnda  fall  än  i  åtskilliga  andra  (t.  ex.  isl.  pannan 
eller  fsv.  Oglion)*  där  målet  förlorat  n;  ock  jag  har  därför 
blivit  frestad  att  söka  en  annan  förklaring  på  n:ts  kvarstående 
i  ack.  sg.  hos  adjektiveo,  vilken  förklaring  jag  här  vill  med- 
dela för  att  närmare  prövas  av  kommande  dialektforskning. 

Då  t.  ex.  isl.  hestamir  (bestämd  pl.  av  starka  maskalina) 
i  målet  en  gång  ovillkorligen  måste  hava  passerat  atvecklings- 

61 


i 


EXK.    1  ÄSTEÖM,    DEOEEFORSMÅLETS   FOftMLÄEA.  XIII:  2 

stadiet  ^hesian  (änna  äldre  'Ae^ona,  jfr  exkars  2  C  2  b),  men 
n-ljadet  här  spårlöst  fttrsvonuit  trots  det  en  gång  förhanden- 
varande  skyddande  a,  medan  det  däremot  finnes  kvar  i  be- 
stämd sg.  héstn\  där  det  doek  st&r  oek  väl  alltid  stått  i  obe- 
tonad stavelse,  så  synes  mig  här  ett  uppslag  till  förklaring 
föreligga,  som  icke  bOr  lemnas  obeaktat.  Jag  tror  mig  därför 
kunna  —  för  mitt  mål  —  ändra  den  ovan  givna  regeln  så,  att 
den  får  följande  lydelse:  slutljudaade  cerebralt  n  har  fallit 
bort  i  Ibrdom  obetonad  eller  svagt  betonad  stavelse»  men 
postdentalt  n  har  kvarstått. 

Då  »långt»  n  under  alla  förhållanden  (se  Ijudl.  §  124,8)  är 
postdentalt,  så  värkar  denna  senare  formulering  av  regeln  in- 
skränkning endast  i  avseende  på  »kort»  n.  De  tVrklaringar 
av  de  skenbara  undantagen  i  part.  pret.  ock  orden  hentcm  etc., 
som  ovan  äro  givna,  måste  fortfarande  ega  sin  giltighet.  Det 
gäller  således  blott  att  visa,  att  under  det  »korta»  n,  så  som 
detta  brukas  i  vanlig  isl.  skrift,  kan  gömma  sig  ett  cerebralt 
ock  ett  postdentalt  ljud,  samt  att  detta  senare  kan  hava  före- 
legat i  adjektivens  ackusativändelse  -an. 

I  ljudläran  s.  109  ff.  har  jag  framkastat  ock  även  sökt 
giva  skäl  för  det  antagandet,  att  äldre  isl.  haft  både  cerebralt 
1  ock  cerebralt  n.  Jag  kan  nu  glädja  mig  åt  att  hava  vunnit 
understöd  för  min  åsikt  av  KOOK,  som  i  Ark.  IX,  2ö4  ff.  egnat 
frågan  en  utförligare  framställning. 

Med  liäiivisniDg  for  övrigt  till  dessa  bagge  Bt&llen  vill  jag  har 
ytterligare  tillfoga  några  anniarkniDgar,  som  tala  för  saken. 

Jag  bar  i  Ijudl.  §  111  anm.  1  ock  2  påvisat  en  överensstämmelse 
mellan  de  älsta  isl.  bskr.  ock  målet,  i  det  att  ljudförbindelsen  1  +  d 
i  båda  visar  sig  vara  av  två  slag.  Där  bskr.  bäva  1(L  bar  målet  också 
Id,  ock  där  bskr.  bäva  lö.  bar  målet  et  (=  7  +  d).  överensstämmelsen 
är  genomgående.  Första  banden  i  Isl.  Ann.*  iakttager  samma  skillnad, 
men  avviker  i  så  måtto  från  andra  bskr.,  att  den  i  stället  för  Id  bar 
lid.  Samma  band  gör  emellertid  även  en  skillnad  mellan  Nd  ock  nd. 
Vid  en  flyktig  genomräkning  bar  jag  kommit  till  följande  resultat.  Nd 
förekommer  i  ordet  land  (enkelt  eller  i  sammansättningar)  väl  över 
150  ggr,  medan  nd  endast  finnes  4  ggr;  i  stavelsen  -mand(r)  i  person- 
namn finnes  Nd  28  ggr,  men  nd  blott  5  ggr;  i  {)r9Bd]ielm  finnes 
Nd  12  ggr  ock  nd  1  gg;  i  Liuid(l)  finnes  Nd  7  ggr  ock  nd  5  ggr. 
För  övrigt  finnes  Nd  i  sådana  ord  som  aNdaöis,  aaKd&llzTetr,  stlgaNda, 
haNdliQgg,    seNdlmaSr,  breNdi,  bliNda,  fuNdr,  stuNdir  o.   s.   v.,  till- 

1)  I  Starlungasaga  II  (Vigf.  ed.). 

62 


XIII.  2  BORTFALL   AV   8LUTLJUOANDE   H.  EXK.    1 

nmmans  vil  bortåt  ett  handradetal  ginger,  under  det  att  akrivningeD  nd 
(om  man  undantager  utländska  namn  såsom  Brandeborg,  Andres  7  ggr, 
Alexandr  6  ggr,  Flåndr  3  ggr,  Nordmandi  4  ggr,  Borgimdia  1  gg, 
VindlaNd  I  gg,  vindr  1  gg)  inskränker  sig  till  några  få  ord,  som 
vackla.  Dessa  äro  s^diz  (-nz),  som  förekommer  6  ggr  med  nd  ock 
2  ggr  med  Nd;  t^^ndlz  (-uz)»  som  7  ggr  har  nd  ock  5  ggr  Nd;  as^- 
dar  med  nd  1  gg;  ock  fkmdnz  med  nd  1  gg,  men  flera  gånger  med 
Nd.  Då,  som  vi  se,  Nd  ar  genomgående  i  sådana  ord  som  li^Nd,  seNdi, 
IdiNdr,  faNdr  o.  s.  v.  ock  alldeles  övervägande  i  land,  kan  det  vål  ej 
vara  utan  betydelse,  att  man  har  s;^ndlz  ock  tyndlz  med  övervägande 
nd.  I  analogi  med  förhållandet  hos  Ud  ock  lo  får  man  väl  tolka  nd 
såsom  nÖ,  ock  vi  få  då  fram  formerna  synÖiz,  t^diz,  äsynÖar,  av  vilka 
formen  tfnSist  redan  förut  blivit  av  Bdqgb  uppvisad  i  runskrift  (Ant. 
tidskr.  X,  247). 

Då  lÖ  i  målet  motsvaras  av  {  +  d,  hade  man  kunnat  vänta,  att 
nd  skulle  motsvaras  av  n  +  d.  Så  är.  visserligen  icke  längre  fallet, 
men,  som  vi  se  av  statistiken  här  ovan,  förspörjes  redan  i  Isl.  Ann. 
stark  vacklan  i  avseende  pä  dessa  former,  ock  det  bör  då  ej  förundra, 
att  målet  har  förlorat  förbindelsen  nÖ  ock  i  stället  fått  nt  :  Si^ntos,  Att 
målet  emellertid  i  forna  dagar  haft  fV  i  detta  ord,  torde  möjligen  be- 
visas av  övergången  y  ->  ö. 

Växlingen  mellan  n  ock  n  i  den  åberopade  handskriften  inskränker 
sig  naturligen  icke  endast  till  Ijudförbindelsen  nd.  N  förekommer  även 
i  andra  ställningar.  Så  t.  ex.  skrives  omväxlande  manna  ock  maNa, 
bJnn  ock  Mn,  vilket  icke  visar  något  annat,  än  att  n  till  sin  natur  är 
likställt  med  »långt»  n.  Emellertid  synes  mig  behandlingen  av  ljud- 
förbindelsen n  -h  s  anmärkningsvärd;  ty  man  finner  skrivningarna  £aNZ, 
iQgmaNZ,  men  Franz,  Alezanz  ock  slutligen  genomgående  hans  ock 
Jöns.  Att  Nz  betecknar  postdcnt.  n(+  t?)  +  postdent.  s,  kan  ej  be- 
tvivlas. Att  z  i  förbindelsen  nz  likaledes  har  värdet  av  (t?  +)  postdent. 
By  torde  väl  ock  vara  säkert,  ock  då  kan  det  föregående  n  ej  beteckna 
annat  än  antingen  postdent.  n,  i  vilket  fall  skrivningen  med  n  blott  är 
en  eftergift  åt  bruket  i  fråga  om  främmande  namn  (jfr  ovan  uppgiften 
om  den  konsekventa  teckningen  nd,  aldrig  Nd,  i  icke-skandinaviska 
namn),  eller  ock  vokalens  nasalering  (fransk  naaal),  varvid  z  har  till- 
satts just  för  att  angiva  det  postdentala  uttalet  av  sibilanten.  Den  ljud- 
likhet, som  förefinnes  mellan  nasalerat  a  ock  ljudförbindelsen  afV^  bar  då 
förlett  skrivaren  att  återgiva  det  förra  mod  tecknet  för  den  senare  (det 
närmaste  han  hade  att  tillgå).  Men  vad  skall  då  ns  i  hans  ock  Jöns 
beteckna?  Ja,  icke  kan  det  vara  postdentaler,  ty  då  skulle  man  väl 
åtminstone  någon  gång  finna  *haNS  eller  *hanz,  vilket  icke  är  fallet. 
De  måste  väl  alltså  beteckna  supradentaler  eller  cerebraler.  Jag  tillåter 
mig  att  påpeka,  huru   väl   hskr.   härvidlag  stämmer  med  mitt  mål,  som 


^)  I  DegerfoTsmålet  förekommer  stundom  växling  mellan  f%§  ock  fs: 

ofs§dqg^ein  ock  ogsäq^an,  3&c»§a  ock  jé^aä, 

S8 


EXK.  1  Å8TBÖM,  dsoerfoumJLlbts  fokmlära.  XIII.  2 

har  fans,  h^gmans^  frans,  men  AafV(nom.  dfiremot  Aa^  id.  liaim 
1.  baN)  ock  j6n§å. 

Pä  det  åberopade  stallet  i  Ijadiäran  har  jag  sökt  visa,  att  akillnaden 
mellan  11  ock  1,  N  ock  n  icke  kan  vara  kyantitativ,  såsom  allmänt 
antages,  utan  måste  vara  kvalitatiY.  Ett  ytterligare  bevis  härför  tror 
jag  kunna  hämtas  från  I  si.  Ann.  Ingen  kan  betvivla,  att  n  bör  hava 
samma  kvantitet  i  orden  syna  ock  rébna;  dock  förekommer  i  Änu., 
som  jag  ovan  visat,  syndiz  6  ggr  av  8  med  n,  under  det  att  nbndi 
endast  framträder  med  n  (t.  ex.  under  årtalen  1210  ock  1259).  Deger- 
föremålet  har  också  värbet  rån  med  postdentalt  n^  ock  jag  skall  längre 
ned  visa,  att  detta  är  just  vad  man  kan  vänta  i  nämnda  ord. 

Av  det  nu  sagda  torde  framgå  såsom  åtminstone  sannolikt,  att 
författaren  av  första  delen  av  Ann.  har  haft  cerebralt  1  ock  n.  Nu  är 
det  emellertid  nästan  givet,  att,  om  1  i  Q9lÖa  samt  n  i  s^diz  ock  i 
gen.  hans  varit  cerebrala,  också  de  följande  d-  ock  s-ljnden  böra  hava 
varit  cerebrala  eller  supradentala,  ock  vi  få  så  fram  en  hel  rad  cere- 
brala ljud. 

På  grund  av  bristande  material  har  jag  nödgats  inskränka  mina 
undersökningar  till  Ann. 

Efter  denna  digression  återvänder  jag  till  frågan  om  be- 
skaffenheten hos  n  i  ack.  sg.  m.  av  adjektiv.  KoCK  har  Ark.  IX, 
257  givit  en,  som  mig  vill  synas,  särdeles  tilltalande  förklaring 
av  den  även  av  mig  (Ijudl.  §  121  anm.  4  d)  såsom  anmärknings- 
värd framhållna  skillnaden  hos  1-ljndet  i  orden  ^(^l  isl.  selr  ock 
gél  got.  saiwala,  i  det  han  antar,  att  1  i  den  ställning,  det  har 
i  saiwala,  varit  postdentalt.  Dä  l-ljudet  ock  n-ljndet  för  övrigt 
överensstämma  i  avseende  på  de  ställningar,  i  vilka  de  upp- 
träda som  cerebraler,  så  måste  ett  med  det  ovannämnda  §él 
analogt  fall  inom  n-ljndets  område  anses  stödja  KocEs  anta- 
gande, på  samma  gång  dess  egen  förklaring  stödjes  av  detta. 
Ett  sådant  fall  föreligger  jnst  i  ack.  sg.  m.  hos  adj.  Om  1  i  got. 
saiwala  varit  postdentalt  på  grund  av  sin  ställning,  så  bör  n  i 
got.  gödana  av  samma  orsak  också  hava  varit  det,  ock  vi  hava 
då  här  skälet,  varför  detta  n  kvarhåller  sig  så  segt.  > 

I  detta  sammanhang  torde  isl.  rébna  förtjäna  att  omnämnas, 
ity  att  det  kan  sammanställas  med  fht.  (bi)rahaBeii.  Den  den- 
tala  naturen  hos  n  i  detta  ord  bekräftas  ytterligare  av  Ann., 
då  part.  där  (1210)  skrives  r^Nt  med  t  för  d. 


^)  Märkas  bor  också,  att  ändelsen  i  ack.  sg.  m.  (ätminstone  pä 
1300-talet)  icke  sällan  skrives  »ann  i  stället  för  -an  (se  Noreen  Aisl. 
gr.'  §  354,  anm.  4). 

64 


XIII.  2  BORTFALL   AV   SLUTUUDAKDE   B.  EXK.    1 

Som  bekant  har  BUGGE  i  sin  aybandling  om  Rökstenen  visat, 
att  de  undantag,  som  finnas  i  fråga  om  n-bortfallet  i  amordisk 
tid,  inskränka  sig  till  de  ställningar,  där  n  i  got.  är  åtfbljt  av 
ett  a.  S&  vitt  jag  erinrar  mig,  har  man  intet  som  visar,  att 
detta  a  kvarstått  utöver  den  tid,  då  n  annars  föll  bort,  ock  man 
tyckes  då  kunna  hava  rätt  antaga,  att  det  är  n:s  egen  post- 
dentala  natur,  ej  det  fordom  fbljande  a,  som  skyddat  detsamma. 
Lagen  för  det  (äldre)  nrnord.  n-bortfallet  bleve  i  så  fall  all- 
deles densamma  som  för  (det  yngre)  n-bortfallet  i  målet. 

Naturligtvis  skall  man  genast  invända,  att  om  n  i  g6dan 
kvarstått  på  grund  av  sin  postdentala  natur,  så  borde  n  kvarstå 
även  i  pl.  eya  rspr.  ögon  got.  augdna,  där  målet  dock,  som  man 
ser,  förlorat  n.  Jag  tror  likväl,  att  man  här  utan  risk  kan  förut- 
sätta en  utjämning  mellan  en  nom.  ^ugun  med  postdentalt  n 
ock  en  gen.  '^ugna  med  cerebralt  n  (jfr  målets  vacklan  mellan 
1-ijuden  i  speged  isl.  spegill  ock  plur.  spegla  isl.  speglar,  men 
skåkålj  som  väl  är  att  skilja  från  skakql,  isl.  sk^koll  pl.  skaklar» 
se  Ijudl.  §  121,1  a  med  anm.).  På  detta  sätt  funne  man  en  utan 
tvivel  mycket  naturlig  förklaring  på  den  hittils,  så  vitt  jag  vet, 
oförklarade  motsatsen  mellan  isl.  pl.  9ugu  ock  fsv.  pl.  öghon. 

Någon  torde  också  göra  den  invändningen,  att  om  n  i 
gådana  varit  postdentalt  på  grund  av  sin  ställning,  så  bör 
även  det  ovan  (s.  62)  anförda  ^hestana  hava  fått  postdentalt  n 
ock  således  givit  hestan  (eller  i  vårt  mål,  enl.  ezk.  2,  G  1, 
*hestan\  men  icke  hestUj  som  målet  faktiskt  har.  Detta  är  rik- 
tigt, ock  sådana  former  som  dqlanay  karana  för  isl.  dalamir, 
karG)aniir  visa,  att  cerebralen  haft  svårt  att  i  längden  hålla 
sig  kvar  i  denna  ställning.  Emellertid  är  n  i  'hestatva  upp- 
kommet av  r  -h  n  ock  måste  väl  hava  bevarat  sig  åtminstone 
så  länge,  som  den  obestämda  formen  hette  hostar;  ock  då  r 
ock  n  i  målet  synas  ha  fallit  bort  nära  nog  samtidigt,  torde 
formen  hesta  ej  vara  omöjlig  att  förklara.  Märkas  bör  dess- 
utom, att  målet  icke  utbyter  n  mot  n,  när  det  föregås  av  labial 
eller  guttural  (hemar,,  vevar,a,  dayar^a  o.  s.  v.,  se  Ijndl.  §  126 
anm.  4).  Man  kunde  således  få  å  ena  sidan  ^armafsa,  å  den 
andra  hestanay  vilket  förhållande  lätteligen  ledde  till  utjämning. 
Degerforsmålet  har  haft  n  i  bägge  fallen  ock  således  fått  arma^ 
hesta;  men  andra  norrländska  dialekter  finnas  som  uppvisa 
formen  hestan. 

65 


EXK.    1  ÅSTRÖlffy   DE6BBF0&8MÅLET8   FORMLÄRA.  XIII.  2 

Ay  yad  som  blivit  aniT^rt  rörande  yadförbindelaen  nd,  kan 
man  finna,  att  det  namera  t%r  no  dersökningen  är  tämligen  likgil- 
tigt, när  d  i  part  pres.  farandi  ■•>  f^an  försvunnit,  ty  det  kvar- 
stående n  kan  nöjaktigt  förklaras  av  n  i  Ann.  svidaNdi  (1147), 
BttgaNda  (1178)  o.  s.  v.  Detsamma  gäller  om  ordet  vtplen  isl. 
vélindi.  Ja,  då  kardinaltalen  13—19  trots  sin  forna  oltima- 
betoning  ej  appträda  med  n,  ntan  med  n,  sä  kan  detta  bero 
antingen  på  inflytande  från  det  närstående  t  i  änd.  -tan  eller 
oek  på  inflytande  från  ordningstalen  (jfr  Ann.  t>rettéNda). 


Resultatet  av  föregående  undersökning  skulle  således  för 
målets  vidkommande  bliva: 

att  målets  form  för  part.  pret.  bos  de  starka  värben  visat 
sig  vara  en  supinalform,  utgången  ur  part.  neutr.  oek  företeende 
utjämning  mellan  kort-  ock  långstaviga  till  förmån  för  de  förra; 

att  orden  heman,  vaman,  IqkafK  fordomtima  haft  tonen  på 
ultima; 

att  adjektivets  artikulerade  former  framkallats  av  den 
gamla  ack.  sg.  m.  på  »an;  samt 

att  lagen  för  n*bortfallet  är  att  formulera  antingen  så: 
kort  n  faller  bort  i  obetonad  stavelse  —  ock  då  får  man 
antaga,  att  ändeisen  i  ack.  sg.  mask.  hos  adjektiven  haft  bi- 
ton —  eller  ock  så:  sintljudande  cerebralt  n  har  fallit 
bort  i  svagt  betonad  stavelse,  men  postdentalt  n  har 
kvarstått,  vilken  lag  dock  ej  torde  gälla  numera. 

Jag  har  dessutom  anfört  skäl,  som  gå  ut  på  att  visa,  att 
isl.  ock  fsv.  haft  cerebrala  1-,  n-  (s-  ock  d-)  ljud,  samt  att  lagen 
för  n-bortfallet  möjligen  varit  densamma  i  umord.  som  i 
målet. 


XIII.  2  TOK.    I    DLTIMA   AV    TTÅ8TATIGA   OKD.  EXK.    2 


exkubs  2. 

Yokalbehandlingen  i  ultima  ay  tTåstayiga  ord. 

För  att  visa,  bara  i  målet  vokalen  ntveeklat  sig  i  ultima 
av  tvåstaviga  ord,  skall  jag  bär  anföra  en  fallständig  samling 
sådana  ord  eller  ordformer  jämförda  med  motsvarande  isl.  Vid 
deras  ordnande  tager  jag  hänsyn  såväl  till  rotstavelsens  kvan- 
titet som  till  altimas  beskaffenhet  att  vara  öppen  eller  slnten. 

A.  Xfter  kort  rotstavelae  hava  vokalerna  a^  i  ook  u 
hållit  sig  kvar,  likgiltigt  om  ultima  varit  öppan  eller  sluten. 

1)  a  ->  a:  inf*  (akt.  ock  pass.),  t.  ex.  fara  -^  fera^  berast 
beros;  sing.  av  mask.  n-stammar  (i  obest.  ock  best.  form),  t.  ex. 
haga  -^  hqga^  bogann  ->  heyan;  adv.,  t.  ex.  meÖan  ->  m^da; 
avledningar  på  -arr,  t.  ex.  hamarr  -^  hama/r;  part.  pres.,  t.  ex. 
fEurandi  ->  feran. 

2)  i  resp.  e  ->  e  (med  varianterna  il.»;  Ijndl.  §  162,2):  pl.  av 
snbst.  i-  ock  u-stammar,  t.  ex.  Qalir  ->  fj^Ble  (för  mask.  finner 
jag  blott  aynir  ->  s^ne);  pret.  konj.  av  starka  värb,  t.  ex.  aliti 
(till  slita)  -^  fht€y  bryti  (till  bxjota)  -^  bryte  1.  bnte;  part. 
pret.  av  starka  värb,  t  ex.  drepinn  ->  drape,  etinn  ->  tte. 

3)  a  resp.  o  ->  «;  sing.  av  fem.  n-stammar  (i  obest.  ock 
best.  form),  t.  ex.  hl^Öu  ->  l^duj  hlQÖuna  (resp.  hl9Öanni)  -^ 
ledun;  ordet  hQfaÖ  ->  hevu  ock  i  best.  dat.  hofti(di)na  ->  hevun; 
adj.  på  -ugr,  t.  ex.  fsv.  girugher  ->  jeru;  pret.  ind.  pl.,  t.  ex. 
skntu  -^  skutu. 

Som  undantag  från  denna  regel  finner  jag  blott  att  anteckna 
några  ord  på  -ill,  vilkas  avvikelse  lätteligen  förklaras,  om  man 
antar  inflytande  från  motsvarande  långstaviga,  samt  best.  formen 
av  enstaviga  starka  fem.,  som  sluta  på  kons.,  t.  ex.  s^kin  -> 
såkåy  ock  av  starka  neutra,  t.  ex.  pakit  ->  t41ce^  ock  deras  dat. 
SQkunni  ->  sghaUj  pakinu  ->  tg^kein.  Till  dessa  senare  fall  skall 
jag  längre  fram  återkomma. 

B.  iSfter  lång  rotstavelse  ftr  i  nrspr.  öppen  ultima  voka- 
len  alltid   försvunnen   ook  ersatt  genom  oirkumflez  på  rot- 

67 


EXK.   2  Å8TRÖM,    DB&BRF0RSMÅLBT8   FOEMLÄRA.  XIII.  2 

Stavelsen.  När  cirknmflexen  i  enskilda  fall  måste  fördelas  på 
två  stavelser,  framgår  därav  gravis. 

Exempel  på  bortfall  finoas  givna  i  Ijudl.  §  72,i. 

Beaktansvärda  undantag  bilda  kardinaltalen  niu,  tia  -> 
ma,  ttti  ock  proDominaladv.  hérna,  {)ama  ->  janUy  dana. 
Möjligen  har  i  dessa  ord  den  slatljndande  vokalen  kvarstått 
därföre,  att  de  oftast  förekomma  i  snfBgerad  ställning,  t,,  ex. 
trätta^  hånjana,  höndana  o.  s.  v.  Det  är  ja  ett  även  från 
andra  håll  bekant  faktum,  att  tvåstaviga  enklitika  ej  äro 
underkastade  apokope.  I  de  båda  orden  hu^trm  oek  jufg^frm  har 
väl  nltima  varit  betonad. 

G.  Efter  Iftng  rotstavelae  har  i  vrspmngligen  sluten 
stav^se  vokalen  behandlats  på  två  •sått. 

1)  Samtliga  vokaler  hava  övergått  till  a  överallt,  där  de 
ioke  genom-  bortAtU  av  ett  n  eller  r  blivit  slutljudande. 

ä)  B  -^  a:  subst.  på  -naÖr,  t.. ex.  månaÖr  ->  m^na;  supl. 
på  •astr,  t.  ex.  djiipastr  -^  J^past;  part.  pres.,  t  ex.  fUlandi  -^ 
fälan;  pass.^  t.  ex.  kallast  ->  kalas;  best.  nom.  ock  dat.  av 
svaga  neutra,  t.  ex.  ^ugat  ->  0^6,  ^uganu  ->  fS^an. 

b)  i  resp.  e  ->  a:  enskilda  ord,  t.  ex.  vélindi  ->  vt^lan^ 
érindi  (fht.  årunti)  ->  eran,  fsv.  ssngin  ->  tfjan;  avledningar 
på  -ilsi,  t.  ex.  fsv.  styrilsi  ->  styreis;  best.  nom.  ock  dat.  av 
starka  neutra,  t.  ex  ordit  ->  ^la,  rikit  -^  rtka^  boröinu  ->  bolån, 

c)  n  resp.  o  ->  a:  ordningstalen  7 — 10,  t.  ex.  ninndi  -^ 
mänt;  fsv.  nakon  ->  nayan;  best.  dat.  sg.  av  fem.,  t.  ex.  m^r- 
kunni  ->  markan;  best.  pl.  av  fem.  nystammar,  t.  ex.  pikumar 
-^  Ptf^i*;  enstaka  ord,  t.  ex.  f^rkunn*  ->  farkan. 

Från  detta  moment  finnas  många  undantag,  som  man 
dock  helt  visst  utan  fara  ttör  misstag  vågar  tillskriva  in- 
trädda kvantitets-  ock  akcentförändringar.  Sådana  undantag 
föreligga  i  ordningstalen  13 — 19,  t.  ex.  préttaadi  ->  tratant;  i 
adj.  på  -ottr»  t.  ex.  kringlottr  ->  khgru{t)y  som  dessutom  blivit 
sammanblandade  med  de  sannolikt  även  slutbetonade  adj.  på 
-ugr;  i  avledningar  på  -ing  (Ijudl.  §  157  anm.  1  e),  -ung»  -domr; 
i  komp.  på  -ari;  i  subst.  på  -ari  m.  fl.  (angående  starka  part. 
pret.  se  s.  60). 

Avledningarna  på  -ill»  -ull,  -arr,  -nrr,  -ilsi  hade  vid  tiden 
för  övergången  till  a  sannolikt  växlande  betoning  (efter  kort 
rotstavelse  hade  man  väntat  resp.  a,  i  eller  a  ock  efter  lång  rot- 

68 


XIII.  2  TOK.    I   ULTIMA   AV   TtAsTåVIGA   ORD.  £XK.    2 

Stavelse  a);  ty  bland  orden  på  -ill,  •oU  tyckes  a  bäva  segriit, 
medan  a  blivit  härskande  hos  dem  p&  -arr,  •wnt  (t)idarr  -^ 
Jp(Bdar,  men  även  ^durr  ->  at^ar,  väl  med  .anslutning  till 
hamaarr). 

I  orden  hema^j  vaman,  lakatv  oek  kardinaltalen  13—19 
bar,  som  jag  i  förra  exkarsen  visat,  andra  stavelsen  fordom 
baft  bnvndtonen.  Andra  ord^  såsom  aksql,  baldgny  kanon  m.  fl., 
bäva  ännn  nltima  lång,  ock  Jp0vån  isl.  kofttrn  bar  ännn  i  dag 
nltimabetoning. 

2)  Vokalerna  hava  övergått  till  a  Överallt,  där  de  blivit 
elotljadaade  genom  bortfldl  av  ett  fOljande  n  eller  r. 

a)  a  -)*  a:  adv.  på  -an,  t.  ex.  litan  ->  uta^  innan  ->  %na; 
enskilda  ord,  t  ex.  aptann  -^  afta;  obest.  nom.  pl.  av  starka 
mask.,  t  ex.  heatar  ->  hesta;  best.  nom.  sing.  av  svaga  fem.,  t.  ex. 
pannan  ->  pana, 

b)  i  resp.  e  ->  a:  best.  sing.  av  starka  fem.,  t.  ex.  ailin  -^ 
s^lä^;  best.  pl.  av  starka  neutra,  t.  ex*  or5in  ->  öläj  rikin  -> 
rika\  prep.  fsv.  nuBllin  (resp.  masllon,  msallom)  ->  $néla;  obe- 
stämd pl.  av  mask.  i-  ock  u-stammar,  t.  ex.  geatir  ->  j«$to'; 
pl.  einir  -^  ema^  (indef.  pron.),  Q6rir  ->  fifra^* 

c)  u  resp.  o  -¥  a:  patron,  på  -aon,  t.  ex.  rspr.  Pärson  -> 
pé§å;  obest.  pl.  av  sv.  nentra,  t.  ex.  fsv.  öghon  ->  qya;  en- 
skilda ord,  t.  ex.  morgon  (ack.)  1.  morgin  ^  mqra;  enklit. 
former  av  pers.  pron.  i  fem.,  t.  ex.  gikk  hon  ->  jihä. 

Frän  mom.  2  finner  jag  inga  andra  otvetydiga  andantag 
än    de   båda   plnrala  biformerna  vo^na,  (isl.  vinir)  ock  hwqvse 


^)  Jag  JDBtfiminer  således  i  den  av  Schaoerström  (Sv.  landsm.  II.  4, 
8.  56)  uttalade  åsikten,  att  a  i  dessa  former  är  Ijudlagsenligt  utvecklat. 

^)  Man  beakte  här  det  förhållandet,  att  a  icke  inträder,  när  r  av 
en  eller  annan  orsak  kvarstår:  hvilikir  ->-  hejcer^  fsv.  naghlr -^  na/6r 
o.  8.  v. 

*)  Dä  jag  alldeles  icke  kan  förstå,  varför  den  masknlina  formen 
mot  all  vanlighet  skulle  hava  blivit  utträngd  av  fem.,  så  håller  jag  denna 
ock  nästa  form  för  beviskraftiga. 

^)  Ännu  ett  fall  torde  man  kunna  föra  hit,  nämligen  systkin  ->i 
syskats.  Då  detta  ord  tyckes  hava  haft  rotbetoning,  så  hade  man  i 
målet  väntat  *Sy$ka.  Den  best.  formen  därtill  måste  hava  hetat  ^Syskana, 
Av  ^syska  ock  *8ysk€if*iei  har  genom  kompromiss  uppstått  syskaf^a^ 
ock  därpå  har  till  denna  best.  form  skapats  en  obestämd  form  syskaPr, 
som  sålunda  återfått  sitt  n-Ijud. 

Sv.  landåm,  XIII.  2.  69  5 


£XK.  2  IsTKÖM,  dbgbrfobiimAlets  fobmlära.  XIII.  2 

(isl.  kvemir),  som  brakas  vid  sidan  av  vdgn  ock  kw^n*  Alla 
andra  plaralformer,  som  skalle  vara  att  föra  hit,  hava  sin  egen 
otveckliDgsbiatoriay  vilken  jag  vill  behandla  i  nästa  exkars. 

Hos  adj.  på  -inn  hade  man  för  fem.  kannat  vänta  ändeisen 
-a,  men  denna  ändelse  visar  sig  i  allmänhet  ieke,  vilket  ej 
torde  vara  så  underligt,  då  dels  betoningsfbrhållandena  fordom- 
dags tyckas  hava  varit  något  osäkra  hos  dessa  adj.  (i  neatr. 
hta  till  mask.  Itti}  isl  litill  är  t  försvunnet,  vilket  visar  på 
'litid  med  rotbetoning;  men  i  moyet  1.  mgyant  står  t  kvar), 
dels  ock  väl  kan  antagas,  att  mask.  utträngt  fem.,  så  att  gruppen 
blev  likställd  med  övriga  adj.  Spår  av  en  form  på  a  saknas 
dock  icke  alldeles.  Så  ha  vi  t.  ex.  i  tMlta  (grut)  »något  litet» 
säkerligen  att  se  ett  fsv.  nåkon  litin  (gryt)^.  Den  väntade 
formen  Uta  finnes  i  andra  dialekter. 

Allt  vad  i  denna  exkurs  blivit  förebragt,  visar  klarligen 
hän  på  följande  regler  såsom  gällande  för  stamord  (men  icke 
för  avledda  eller  sammansatta): 

1)  Efter  kort  rotstavelse  kvarstå  alla  ftndelsevokaler,  vare 
sig  att  ultima  varit  öppen  eller  sluten. 

2)  Efter  lång  rotstavelse  hava  alla  vokaler 

a)  i  ursprungligen  öppen  ultima  fiftllit  bort  oek  ersatts 
av  oirkumflex  på  rotstavelsen;  men 

b)  i  ursprungligen  sluten  ultima 

a)  övergått  till  a  överallt,  där  de  blivit  slutljudaade 
genom  bortf)sll  av  n  eller  r^ 

(i)  till  &  däremot  överallt,  dftr  detta  icke  varit  fallet. 


Sedan  huvudreglerna  sålunda  blivit  klara,  vill  jag  ånyo  föra 
på  tal  de  ovan  under  A  (s.  67)  omnämnda  undantagen  sQk-in  -> 
sakä,  pak-it  ->  takå.  Det  vore  visserligen  icke  omöjligt  att  i 
dessa  fall  se  en  invärkan  från  de  längstaviga,  men  en  anuan 
förklaring  ligger  dock  alldeles  för  nära  till  hands  för  att 
kunna  förbises.  Trots  kvantitetsolikheten  måste  nämligen  sQk-in 
ock   sol-in,   t)ak-it   ock   ord-lt   hava   haft  samma  akcent,  ock 

1)  Fsv.  gryt  är  neatrom,  således  har  plur.  Man  j&mföre  den 
advärbiella  formen  naXte^  som  tydligen  &r  ntg&ngen  or  ett  fsv.  nakot 
litet  ock  där  således  intet  n  är  bortfallet. 

70 


XIII.  2  TOK.   I   ULTIMa   av  T7Å8TATIOA    ORD.  EXK.  2 

▼ad  är  då  natnrligare^  än  att  nltima  i  b&da  fallen  underkastats 
aamma  lag  ock  fått  samma  ntveckling?  Att  så  varit,  bekräftas 
också  i  fråga  om  övergången  a  (o)  -)*  a  till  fullo  av  sådana 
fall  som  t.  ex.  skal  hon  ->  skala.  Helt  säkert  våga  vi  därför 
till  de  ovan  givna  reglerna  foga  ännu  en,  nämligen  : 

3)  Om  en  enstavig  stamform,  vare  sig  kort  eller  lång, 
genom  enklia  blir  tvåatavig,  behandlas  ultimavokalen  såsom 
i  ursprungligen  tvåataviga  ord  med  lång  rot. 

Ätt  denna  regel  icke  får  utsträckas  till  tvåstaviga  böjnings- 
former av  enstaviga  ord,  visar  sig  tydligt  av  sådana  motsvarig- 
heter som  senir  ->  S(9rie,  Qalir  ->-  fj^le. 

Den  genomgående  konsekvens,  som  röjer  sig  i  den  här  ovan 
anfftrda,  såsom  jag  tror,  i  det  närmaste  uttömmande  samlingen 
av  exempel,  gör,  att  jag  icke  ett  ögonblick  kan  tvivla  på,  att 
även  övergångarna  -ir,  -ur,  -in,  -un  >>  a  Sro  fullt  Ijudlagsenliga. 
Som  bekant  har  Nokeen  framkastat  den  förmodan,  att  a  i  best. 
formen  av  starka  fem.  uti  våra  allmogedialekter  skulle  vara  fram- 
kallat genom  analogisk  invärkan  från  de  svaga  femininernas 
sida:  solin  ->  sola  liksom  pannan  ->  panna.  För  min  del  kan  jag 
i  ingen  mån  biträda  denna  åsikt,  ock  skälet  därtill  inses  lätt 
av  det  redan  sagda.  Jag  vill  emellertid  till  yttermera  visso 
anföra  ett  från  mitt  mål  hämtat  direkt  bevis  mot  nämnda  hypo- 
tes. I  formläran  har  jag  flera  gånger  berört  den  grupp,  som 
bildas  av  urspr.  enstaviga  starka  feminina  med  vokalslut,  t.  ex. 
isl.  kli,  bru,  &  etc.  Alla  dessa  hava  i  målet  bestämd  form 
på  n:  kofhy  hrgn,  frun,  an  etc,  ock  hava  därför,  med  undan- 
tag av  JcQ  ock  fru,  blivit  mask.  Det  är  tydligt,  att  om  a 
i  söla  hade  tillkommit  genom  analogiskt  inflytande,  så  hade 
analogin  nog  sträckt  sig  även  till  ifrågavarande  lilla  ordgrupp, 
som  nu  står  alldeles  enstaka.  Är  däremot  utvecklingen  solin  -> 
söla  Ijudlagsenlig,  så  är  det  mycket  lätt  att  förklara,  varför  ovan- 
nämnda grupp  ej  kunnat  falla  under  lageti  (se  exkurs  I,  s.  60). 
Målet  har  nämligen  utgått  från  fsv.  formerma  kon,  bron  etc. 
(de  dialekter  däremot,  som  hava  köa,  bröå  ha  utgått  från  fsv. 
koin,  broin).  För  degerforsmålets  vidkommande  synes  mig 
beviset  fullt  bindande;  men  är  motsvarigheten  in  ->  a  Ijudlags- 
enlig i  detta  mål,  så  bör  man  kunna  antaga,  att  den  är  det 
även  i  andra  dialekter,  i  vilka  den  uppträder  under  samma 
förhållanden. 

71 


EXK.    3  ASTRÖM,    DEGSRFOB8MÄLET8   FÖRKLARA.  XIII.  2 

En  Ijudövergång  in  ->  a  synes  emellertid  konna  antagas 
endast  i  det  fall,  att  man  fär  förotsfttta,  att  n  ftr  cerebralt 
eller  ock  står  där  blott  som  tecken  för  vokalens  nasalering 
(jfr  fr.  enoore  etc.).  Att  cerebralerna  utöva  stark  invilrkan  p& 
föregående  vokal,  är  en  sak  som  bevittnas  av  de  dialekter, 
vilka  känna  dessa  Ijnd  (t.  ex.  dfs.  s^n  ^  isl.  sonr,  dft.  fqle  <- 
isl.  lyigja,  dfs.  dui  n.  till  m.  dyr  etc).  Då  uti  fOrevarande 
fall  föga  finnes,  som  talar  för  antagandet  av  nasalvokal>,  ock 
då  r,  som  väl  kan  vara  cerebralt,  men  aldrig  beteckna  någon 
nasalering,  har  utövat  precis  samma  värkan  som  n,  så  sjnes 
mig  resnltatet  av  denna  exkars  bekräfta  det  resultat,  vartill 
jag  kommit  i  den  näst  föregående  (nämligen,  att  det  n,  som  i 
målet  fallit  bort  ock  därvid  framkallat  den  föregående  vokalens 
övergång  till  a,  varit  ett  cerebralt  n),  samt  därtill  giva  vid 
banden,  att  vi  sannolikt  få  öka  vår  oerebralrad  med  ett  r*]Jad. 


EXKUES  3. 
Om  målets  forna  akcent. 

Regeln  3  (s.  71)  i  förra  exkursen  bekräftar,  vad  man  väl 
även  därfSrntan  kunnat  tänka  sig,  att  vi  hava  att  på  akcentens 
område  söka  den  innersta  grunden  till  de  ljudövergångar,  vår 
exempelsamling  uppvisar.  Föra  vi  för  den  skull  undersökningen 
över  på  akcentens  område,  så  bliva  resultaten  följande. 

1)  I  tvåstaviga  ord  med  kort  rot  har  andra  stavelsen  sanno- 
likt burit  huvudtonen. 

Det  kan  bär  icke  gärna  vara  fråga  om  blott  biton,  ty 
gällde    det   endast  vår   nuvarande   levis,   så  hade   säkerligen 

')  Jag  vill  härmed  icke  hava  förnekat,  att  målet  i  andra  fall  kan 
hava  haft  nasalvokal  (jfr  ljud].  §  70);  men  det  vill  av  åtskilliga  skål, 
vilka  jag  ej  här  kan  utveckla,  synas  mig,  som  om  nasalvokalen  i  målet 
uti  svagt  betonad  stavelse  skalle  givit  -6,  ej  -a,  till  resultat. 

72 


XIII.  2  OM   MÅJ1BT8   rOKNA  AKCBNT.  EXK.    3 

iDgen  gki^aktig  ntveekling  Éttrekommit  i  de  båda  dat.  m9r- 
kmuii  -^  mackan  ock  lil9da]iiii  ->  l^d»n>  De  hade  väl  båda 
erhållit  änd  elsen  -an,  enär  de  na  akcentneras  lika. 

För  övrigt  må  tl^ljande  omständigheter  beaktas.  Yngre 
låneord:  kai^gnf  soldgty  seggr^  huldgn  o.  s.  y.,  vilka  i  rspr. 
ännu  äro  nltimabetonade,  hava  i  vår  dialekt  vanligen  fortis  på 
första  stavelsen  ock  semifortis  eller  stark  levis  på  den  andra. 
Vid  akcentflytlningen  bar  den  konsonant,  sotn  följer  efter  den 
första  stavelsens  vokal,  blivit  förlängd,  nnder  det  att  nltima, 
som  här  är  slnten,  ännn  har  lång  vokaL  Samma  förlängning 
träder  oss  till  mötes  hos  en  del  gamla  inhemska  ord:  ikonii 
->  tkqry  gudfbdir  ->  gnfqr  o.  s.  v.,  ock  sannolikt  är  väl,  att 
den  här  har  samma  orsak  som  hos  de  förut  nämnda.  Nn 
finnes  emellertid  en  hel  mängd  fornt  kortstaviga  ord,  i  vilka 
konsonanten  (isynnerhet  k,  p,  s,  t')  blivit  förlängd  på  liknande 
sätt  (exempel  se  Ijadl.  §  155,3  med  anm.),  ock  den  enda  rim- 
liga utvägen  att  förklara  förlängningen  tyckes  vara  att  antaga, 
att  den  även  här  beror  på  en  akcentflyttnin^  ock  att  orden 
således  fordom  hava  haft  slntbetoning.  Visserligen  har  den 
ordgrupp,  som  här  är  i  fråga,  numera  kort  vokal  i  andra 
stavelsen;  men  den  omständigheten  bör  ej  vålla  stor  svårighet, 
då  nltima  här  är  öppen  (jfr  Ijudl.  s.  78,  not  1). 

För  värklig  ultimabetoning  med  på  sin  höjd  bibetonad 
pennltima  vittna  slutligen  även  övergångarna  e  ->  t  ock  u  ->  o 
i  första  stavelsen  av  starka  part,  t.  ex.  etizm  -^  %te  (Ijudl.  §  14,  i) 
ock  brotenn  ->  hrute^  (Ijudl.  §  27, i  a).  Därmed  kunna  ock 
andra  spår  av  de  s.  k.  balans-  ock  harmonilagarna  (se  t.  ex. 
Ijudl.  §  16,3  ock  §  27,1  b  i  jämförelse  med  §  29,a)  få  sin  för- 
klaring. 

2)  Bland  tvåataviga  ord  med  lång  rot  hava  stanokorden 
halt  stark  ton  (sannolikt  huvudtonen)  på  första  ook  de  av- 
ledda orden  på  andra  stavelsen. 


^)  Åven  andra  konsonaoter  hava  stundom  fSrlängtB,  t.  ex.  v-ljndet 
i  li9fud  ->  AdVfi.  BuRB  (8aml.  s.  47)  har  från  Ångm.  Bowith,  dfs. 
numera  suve^  vilket  sfikerligen  fir  en  kompromiss  av  *8uvit  (jfr  »vnilth 
pro  varlth»  bos  Bdrb)  ock  ^söwid. 

2)  Dessa  fonner  gå,  såsom  jag  redan  i  exkars  1  visat,  egentligen 
ut  från  nentium.  Det  slntljndande  t  kan  ej  hava  faUit  bort  förr  ån 
efter  akoontSyttningen. 

73 


EXK.    3  ÅSTaÖM,   DEaBRF0RB]IÄI.n8   FOBMLÄ1U.  XIII.  2 

Vacklan  förefinnes  bos  avledningarna  på  -ill,  -ull,  -arr, 
-urr;  ock  andantag  göra,  som  det  vill  synas,  snbstantivema 
på  -nadr:  minadr  ->  m^na,  blinadr  ->  bhfgna  o.  s.  v. 

I  avseende  på  de  avledda  orden  kan  det  för  övrigt  icke 
avgöras,  hnrn  vida  andra  stavelsen  värkligen  haft  hnvndtonen 
eller  blott  en  stark  biton. 

3)  Om  ett  enstavigt  ord  genom  enklis  blev  tvåstavigt, 
behöll  Btamstavelsen  huvudtonen,  vare  sig  roten  var  kort 
eller  lång:  V9k-in  ->  v^ka,  geflr  hon  ->  jévå. 

Att  akcenten  i  detta  fall  varit  en  energisk  aknt,  bevisas 
väl  av  atvecklingen  hestinn  -y  héstif  (för  *héstkn\  aoninn  -^ 
s^Vi  (för  *såiMin), 


Givetvis  måste  man  uppkasta  den  frågan:  vid  vilken  tid 
skalle  då  dessa  akcentlagar  varit  gällande?  Sådana  exempel 
i  BUREs  Sumlen  som  »Pirsa  pro  Parson»,  »smörgåsa  pro  smör- 
gåsen», »ära»  för  &r  hon  visa  tydligt,  att  de  Ijadövergångar, 
som  förutsätta  ovan  angivna  akcentsystem,  voro  fullt  genom- 
förda omkring  år  1600.  Ja,  det  i  not  1  å  s.  73  omnämnda 
»Bovvith»  avger  ett  alldeles  otvetydigt  vittnesbörd  om  att  åt- 
minstone bos  kortstaviga  particip  första  stavelsen  redan  vid 
den  tiden  bar  huvudtonen,  ty  annars  hade  en  skrivning  med 
vv  ock  th  ej  kunnat  förekomma. 

Men  var  alltså  det  nya  akcentsystemet  sannolikt  färdigt  i 
slutet  av  1500-talet,  så  tyckes  dock  en  ock  annan  omständighet 
tala  för  antagandet,  att  det  gamla  systemet  gällt  ännu  på 
1300-taIet.  Bortfallet  av  n  ock  r  samt  därmed  övergångarna 
-an,  -in,  -un,  -ar,  -ir,  -ur  ->  a  synas  mig  kunna  förläggas  till 
senare  hälften  av  1300-talet  ^  ock  till  denna  tid  måste  i  alla 
händelser  den  gamla  akcenten  ha  varit  rådande. 

Genomförandet  av  den  stora  akcentförändringen  torde  så- 
ledes hava  skett  mellan  1350  ock  1600,  sannolikt  på  1400-talet. 
Därmed  vill  jag  naturligen  ej  hava  sagt,  att  akcentueringen  i 


1)  Då  Själens  tröst  har  uta,  hvadha,  sidha  (Kock,  Ark.  VI,  s.  32, 
DOt  V),  så  fir  detta  en  företeelse  som  torde  stå  i  sammanhang  med  frågan 
om  vårt  n-bortfall. 


74 


XIII.  2  TOK.   I   VLTIM A   AT  TftESTATIOA    ORD.  EXK.    4 

alla  enskildheter  var  filrdig  ock  stadgad  &r  1600  (det  är  den  ej 
ån  ock  blir  det  nog  ej,  nk  iXnge  språket  leyerX  utan  blott  att 
de  större  ordgmppema,  särskilt  de  med  kort  rotstavelse  ock 
kanske  även  de  avledda  orden,  di  redan  fått  en  bestämd  tendens 
att  betona  rotstavelsen* 


EXEIJfiS  4. 

Om  Tokslbehsndllngen  i  nltlma  st  trestayiga 

ordformer. 

I  trestaviga  ordformer  är  det  vida  svårare  att  komma  till 
rätta  med  vokalbebandlingen  än  i  tvåstaviga.  Man  bar  näm- 
ligen inga  stamformer,  ntan  allenast  avlednings-  ock  böjnings- 
former att  bygga  på,  ock  möjligheterna  för  akcentskiften  ock 
analogiska  n^ämniogar  mångfaldigas.  Några  iakttagelser,  som 
förefalla  mig  järofSrelsevis  säkra,  vill  jag  dock  här  meddela. 

1  fråga  om  kvaliteten  hos  nltimavokalen  i  de  fall,  där 
denna  kvarstår,  torde  det  vara  tillräckligt  att  hänvisa 

å  ena  sidan  till:  komp.  på  -ari,  t.  ex.  juparei;  den  be- 
stämda formen  av  motsvarande  snpl.,  t.  ex.  jupei8t&;  kardinal- 
talen SO — 90,  t.  ex.  trätta;  best.  sg.  av  mask.  ock  neatrala 
substantiv,  t.  ex.  offdomany  hevuna; 

ock  å  den  andra  till  best.  pl.  av  kortstaviga  substantiv, 
t.  ex.  d^yafsay  hqyanaj  Iqdunay  TQqkmnaj 

fbr  att  man  skall  finna,  att  även  i  trestaviga  ordformer  -&  är 
den  regelbundna  ändeisen,  när  intet  r  har  fallit  bort,  men  att  där- 
emot -a  framgår  som  resultat,  så  snart  ett  r  varit  med  i  spelet 

Åven  på  övergången  in  -^  a  visar  målet  kanske  exempel 
i  en  form  på  -a,  som  stundom  förekommer  i  best.  dat.  pl., 
t  ex.  h^j^ema  fsv.  ha^^hiunin.  Detta  a  kan  dock  vara  över- 
fört från  nom.  pl.  ock  således  vara  ett  yngre  tillägg. 

75 


£XK.  4  Ä3TIIÖM,  imftBiiFomsMÅLBn  formlära.  XIII.  2 

ÅnoD  andra  ändeUer  fionas,  t.  ex.  *e  (1;  -»)  hos  ad j.  på  ^ligr: 
sk^daUy  katineie.  Denna  ändelse  kan  belt  säkert  ttUskrivaa 
en  fordom  stark  biton.  En  sådan  finnes  ttnnn  kvar  hos  adj.  på 
-samr,  t^  ex:  århesåmy  ock  flere  sabstantiyavledningar,  t.  ex. 
lésamheit  iedsamhet,  jém&nsJc4p  gemenskap. 

Svårare  att  reda  än  frågan  om  vokaikvaliteten  är  frågan 
om  apokope.  Man  bar  nämligen  här  å  ena  sidan  jupixra  isL 
djupari,  trätta  rspr.  tr&ttio»  o^doma  rspr.  ungdomar,  sat^tga 
rspr.  sanningar, ,  d^^ana  isl.  dagamir,  leduna  isl.  hl9dumar 
o.  s.  v.,  ock  å  den  andra  shradar  rspr.  skräddare,  kaU  isl. 
kallada,  hqka  isl.  bakaÖa,  hesta  isl.  hestamir,  ptyejn  isl.  pikumar 
o.  s.  v.,  vilket  allt  vid  första  påseende  synes  trotsa  varje  regel. 

Jag  meddelar  här  blott  en  kort  översikt  av  de  resultat, 
till  vilka  jag  vid  förnyade  försök  att  reda  härvan  har  kommit^ 
ock  stöder  min  framställning  på  de  resaltat  rörande  akcenteu^ 
som  framgingo  av  nästföregående  exkurs. 

Utgående  från  det  faktuiu,  att  målet  har  apokoperat  än- 
deisen i  tvåstaviga  ord  med  lång  rot  ock  ursprnngligen  öppen 
ultima  (se  2:dra  exkursen  mom.  B),  d.  v.  s.  i  det  öppna  skeroat 
JL  ^j  bak*  jag  a  priori  antagit,  att  apokope  egde  rom  även  i 
det  öppna  skemal  ^  -'~  ^,  om  ett  sådant  fanns.  Såsom  säkert 
hithörande  fall  torde  man  kanna  x^knn,  J^0vån  fsv.  köwssme» 
men  isl.  kotem  (ijudl.  §  28,5),  almoy  isl.  almugi,  orden  på 
-ingi:  arvig  isl.  erflngi,  ordinaltalen  på  -tåndi:  tratant  isl. 
{»rettåndi  (s.  6&)- jämte  många  andra. 

Om  mitt  resonnemang  i  tredje  exknrsen  är  riktigt,  så  för- 
lorade  målet  na  ändeisen  i  sådana  fall  som  t.  ex.  isl.  hlQdima 
ock  hl9dunni  -^  !$don,  isl.  flurandi  -^  f^an,  isl.  bakada  ->  *baka9 
(sedermera  baka).  Däremot  finnes  intet  vederhäftigt  exempel 
på  att  målet  skalle  hava  förlorat  altimavokalen  i  sådana  fall, 
där  densamma  varit  skyddad  av  ett  följande  r,  ock  målet  måste 
därför  under  denna  tid  hava  behållit  orubbade  de  former,  som 
motsvara  isl.  ungdåmar,  dagamir,  hagamir,  hl9darnar. 

Undantag  från  denna  äldre  slntljndslag  bliva  de  fornt  om- 
nämnda komp.  på  -ari,  sapl.  på  -asti  (forml.  §  46)  ock  kardinal- 
talen 90—90,  om  man  nämligen  vill  tilldela  dem  skemat  y^^  ^^, 

')  Kardinal  talen  trätta  etc.  hava  nu  akut  tonfall,  ock  det  är  där- 
för möjligt, '  att  ultiuia  bevarats  genom  n&gon  bilon  (jfr  hånjona,  forml. 
8.  37,  not  3),-  meo  komp.  ock  supl.  ha  gravis. 

76 


XIII.  2  VOK.    1   ULtniÅ   ÅT   THBSTATIOA    ORD.  EXK.    4 

Kom  så  en  tid,  då  den  ftldre  gluttjndsbigen  upphörde  att 
▼ärka.  Nn  förlorade  målet  gitt  plnrala  r,  men  hade  fortfarande 
kyar  sin  starka  slntbetoning  på  kortsta?iga  ord.  Det  fiok  så- 
ledes DU  formerna:  *héstanay  "jåstana,  *p|^éinaS  *békrna  (isl. 
békmar),  'Jcålande;  men  *dfd6fna  *day4f^a,  Wmvifsa,  "hayåna^ 
oek  ^ledu^f^a. 

När  ställningen  var  sådan^  inträdde  den  yngre  slutljuds- 
lagens  skede,  vilken  angrep  skemat  ^  >.  >.*  Genom  dess  in- 
värkan  fiek  målet  *A6$ton,  'jastapi  (sedermera  hestay  jeata), 
Ptftin,  békrany  kålan  (kallande),  *kalt^  (sedan  kala);  men  hade 
fortfarande  kvar  *ofgd6ma  *dayéi^ay  V(!et74na,  *Udiéna,  ^hayé^^- 

Nästa  steg  i  utvecklingen  var  bortfallet  av  tv  i  obetonad 
eller  svagt  betonad  stavelse,  ock  målet  kom  så  från  ^hestany 
*ja8taf^  till  hestUy  j&sta.  Den  yngre  shitljudslagen  upphörde 
därefter  att  värka,  ock  akeenten  i  kortstaviga  ord  flyttades 
från  ändeisen  till  rotstavelsen,  varigenom  målet  fick  dayavsay 
rtpvtmay  ledunuy  ig/ana. 

Till  sist  fbll  d  ock  även  g  (i  vissa  ställningar)  bort,  ock 
man  kom  då  från  *b^kad,  'kalad  till  baka,  käl&  ock  från  'akqda- 
hg  till  skadale. 

Sådan  ser  teorin  ut  i  skematisk  iramstäUning.  Med  ut- 
trycket skematiskt  vill  jag  hava  sagt,  dels  att  jag  ingalunda 
anser  det  nödvändigt,  att  alla  de  utvecklingssteg,  jag  ovan 
angivit,  måste  bilda  särskilda  perioder  (så  t.  ex.  kan  bortfallet 
av  r  mycket  väl  ha  försiggått  samtidigt  med  att  den  yngre 
slntljudslagen  var  värksam);  dels  ock  att  jag  varken  vill  eller 
behöver  förneka,  att  analogiska  utjämningar  kunna  hava  egt 
rum  (t.  ex.  mellan  -téndi  ock  -tandi  hos  ordningstalen,  eller 
så  att  man  £ått  t.  ex.  'kaland  vid  sidan  av  ^b^kand  o.  s.  v.). 
Det  synes  mig  tvärtom  sannolikt,  att  just  den  formbrytning, 
som  uppstod  genom  den  äldre  slutljudslagen,  framkallat  den 
yngre. 

Faktiskt  är,  att  målet  har  apokope  i  det  öppna  skemat 
^  ^;  ock  mer  än  sannolikt  är  väl  då  ock,  att  vokalen  sam- 
tidigt fallit  bort  i  det  öppna  skemat  y^  j^  ^.  Faktiskt  är  vidare, 
att  slutvokalen  är  försvunnen  i  det  öppna  skemat  j.  w  w. 
Säkert   är  slutligen,   att  i  alla  de  oomtvistliga  fall,  där  man 


^)  Om  n  86  UMta  exkurs. 

77 


EXK.    4  Å9TRÖM,   DKGXRFORSMÅLBT8   FOBMLÄRA.  XIII.  2 

enligt  3:dje  exkorsen  kan  uppställa  skemat  -^  ^  w,  men  llndelse- 
vokalen  varit  skyddad  av  det  plnrala  r,  dftr  kvarstår  denna 
vokal,  medan  den  däremot  är  borta  änder  enahanda  förhållan- 
den i  de  fall,  där  man  kan  uppställa  skemat  ^  ^  w.  Dessa 
omständigheter  måste,  så  vitt  jag  kan  finna,  leda  till  antagandet 
av  tvänne  skilda  apokoperingsperioder,  den  ena  före  oek  den 
andra  efter  r-bortfallet. 

Jag  sade,  att  det  är  säkert,  att  det  plnrala  r  har  skyddat 
ändelsevokalen  i  skemat  ^  ^  w,  men  ieke  i  skemat  ^  ^  ^, 
Man  knnde  doek  lätt  frestas  att  formalera  apokoperingsregeln 
så:  »varje  blottad  ändelsevokal  har  fallit  bort  i  trestaviga  ord», 
ock  sedan  antaga,  att  det  slutande  -a  i  ändelserna  -ana  ock 
-fina  blivit  dit  överfört  från  andra  plnralformer.  Ett  sådant 
antagande  visar  sig  emellertid  snart  omöjligt.  Ty  hade  det 
plnrala  r  icke  skyddat  vokalen  i  skemat  ^  j-  w,  så  hade  det 
natnrligen  ej  häller  skyddat  den  i  skemat  -'  w,  ock  nnder 
sådana  förhållanden  skulle  i  bestämd  form  ej  ett  enda  ock  i 
obestämd  form  endast  ett  ringa  fåtal  ord  Ijndlagsenligt  ha  haft 
a  kvar,  vadan  sannolikheten  av  ett  a-tillägg  är  ytterligt  liten. 
Dessutom  omfatta  de  ordgrupper,  som  nu  hava  -na  {-artay  -ana 
ock  -«na),  tillsammans  ett  mycket  stort  antal  substantiv  (i  alla 
händelser  över  ett  hundratal);  ock  hade  benägenheten  att 
tillägga  ett  a  i  pluralis  varit  så  stor,  att  den  gripit  dessa 
grupper,  så  hade  väl  även  gruppen  p%f^n  fått  fb]|ja  med,  men 
där  låter  dock  a  aldrig  höra  sig. 


Om  vad  jag  ovan  framställt  rörande  tvänne  apokoperings- 
perioder  visar  sig  hålla  streck,  så  måste  cirknmflexen  bliva  ett 
gott  gruppmärke  för  de  dialekter,  som  varit  med  om  den  första 
av  dessa  perioder. 


78 


XIII.  2  OM   BOmTFALL   AT  SLITTAKDE  T.  EXK.    5 


EXEUfiS    5. 

Om  bortfall  sy  slntande  r  (=k)  ock  om  pln- 

ralMndelsen  hos  nomina. 

I  Ijadl.  (§  133)  har  jag  framhållit  den  olika  behandling, 
för  vilken  nrsprnngligt  r  ock  det  av  a  (i)  uppkomna  r  (B) 
varit  ntaatta  i  målet,  i  det  att  det  förra  bevarats,  men  det 
senare  på  några  få  undantag  när  gått  förlorat.  Visaerligen 
kvarstår  B  i  de  nrspmngligen  enstaviga  plnralformerna  fétr, 
spengr  etc.;  men  i  detta  fall  hade  det,  såsom  mnskriften  visar, 
mycket  tidigt  övergått  till  r.  I  ordformen  at^r  (forml.  §  56,$) 
föreligger  nrspr.  r,  jfr  got.  anpar.  Tvetydigt  kunde  väl  r  före- 
«  falla  i  hékår,  téiär  {n4får)  ock  i  pluralerna  heier^  teier  (n^/ar), 
som  kunna  hava  växlande  betoning;  men  helt  säkert  hava  vi 
här  att  göra  med  r,  icke  B.  Ty  då  formerna  med  -ar,  som 
vanligen  brukas  i  fem.,  även  stundom  dyka  upp  i  mask.,  så 
kan  detta  lätteligen  förklaras  som  en  anslutning  till  ordet 
anar.  I  néj^är  kan  väl  r  dessutom  vara  ursprungligt  (jfr  isl. 
n^kkurr,  n9kkarrar  o.  s.  v.). 

Gåtlikt  är  r  i  plur.  s^kar,  vai^ar  samt  i  presensformema 
J^9  g^^  ock  star^. 


Jag  har  i  föregående  exkurs  omnämnt,  att  målet  icke  har 
apokope  i  de  fall,  då  man  har  anledning  att  för  äldre  tider 
förutsätta  skemat  ^  ^  ^  ock  ändeisen  ursprungligen  varit 
skyddad  av  det  pinrala  r:  ofgdoma  ungdomar,  santga  sanningar, 

')  I  slutet  av  exkura  2  har  jag  antagit,  att  skillnaden  mellan  r 
ock  R  möjligen  kunde  ligga  dån,  att  r  varit  dental  t  men  b  cerebralt. 
Vore  detta  antagande  riktigt,  så  kunde  man  efter  förhållandet  med 
n  (se  s.  60)  vänta,  att  r  skulle  kvarstå,  når  det  kom  under  huvud- 
ton. Men  det  blir  då  svårt  att  såga,  varför  r  ej  finnes  hos  alla  en- 
staviga presensformer.  I  van&r  ock  saker  kunde  r  också  kvarstå  på 
gmnd  av  fildre  ultimabetoning,  men  varför  år  då  r  försvunnet  i  pl.  av 
andra  kortstaviga,  t.  ex.  80fse? 

79 


EXK.    5  ÅSTBÖM,    DB&BRFOKSMÅLBTB   FORMLARA.  XIII.  2 

k^nuga  konnngar,  hqyana  isl.  hagamir  etc.  Apokope  bör  då 
icke  häller  bäva  inträtt  i  skemat  ^  ^^  när  ultimavokalen  fordom 
åtföljts  av  r.  Detta  antagande  bekräftas  till  fnllo  av  obest.  plar. 
hos  långstaviga  starka  mask.,  vilka  endast  förete  typen  hesta, 
ja§ta.  Icke  ett  enda  exempel  finnes  för  typen  'hest,  vilket  ttr 
så  mycket  mer  förunderligt,  som  ack.  en  gång  bör  hava  haft 
denna  form.  På  en  analogisk  invärkan  från  de  kortstaviga  kan 
man  icke  tänka,  ty  dessa  äro  därtill  alldeles  för  fåtaliga.  Mot 
den  stora  grnppen  av  starka  mask.  står  emellertid  en  annan 
nästan  lika  talrik  grapp,  nämligen  de  svaga  fem.,  vilka  endast 
hava  plaraltypen  pijf  (aldrig  'ptya).  Även  bär  måste  varje  tanke 
på  analogisk  invärkan  vara  nteslnten.  Följdriktigt  tvingas  vi 
dä  att  återföra  formen  piy  på  en  gammal  plural  *piko  (utan  r). 

Redan  i  ljudläran  (§  72,3  ock  §  126,  anm.  4)  har  jag  hän- 
visat på  detta  förhållande  hos  de  båda  största  substantivgmp- 
perna  ock  antytt,  att  detsamma  konsekvent  förde  till  det  an- 
tagandet, att  vår  dialekt  i  motsats  till  isl.  ock  fsv.  aldrig  antagit 
r  i  plur.  av  svaga  sabst.  Vid  en  förnyad  genomgång  av  form> 
läran  tror  jag  mig  hava  funnit  åtskilligt,  som  bekräftar  nämnda 
antagande. 

Hava  de  starka  substantiven  haft  r  i  pluralis,  men  de 
svaga  saknat  det,  så  måste  i  dialekten  utjämning  föreligga,  i 
det  att  långstaviga  svaga  mask.  hava  anslatit  sig  till  de  starka 
ock  de  långstaviga  starka  fem.  till  de  svaga.  Den  större 
gruppen  inom  vartdera  genus  skulle  sålunda  hava  attraherat 
den  mindre.  Det  gäller  att  visa,  huruvida  en  sådan  analogi 
kan  på  något  sätt  vara  betingad  av  förhållandena. 

Vad  då  först  de  långstaviga  svaga  mask.  beträffar,  be- 
höver jag  egentligen  blott  hänvisa  till  formläran  §§  4  ock  6. 
Man  finner  där,  att  alla  fordom  hithörande  trestaviga  ord  vid 
apokoperingen  av  slntvokalen  måste  komma  att  övergå  till  de 
starka,  emedan  de  icke  kunde  antaga  cirknmflex  (erfinge  -> 
arvi^j  pl.  'erflngja  -^  'arvtg'),  samt  att  antalet  av  tvåstaviga 
svaga  blev  alltför  ringa,  för  att  de  skulle  kunna  upprätthålla 
en  cirknmflekterad  pluralis,  då  så  gott  som  alla  andra  mask. 
(de  starka*  såväl  som  de  kortstaviga  svaga)  hade  plur.  på  -a. 

^)  Jfr  den  fda.  pluralformen  arvlng  (Ark.  V,  67). 
^  De  kortstaviga  mask.  i-  ock  n-stammama  skalle  (enl.  exknrs  2) 
i  pl.  ändas  pä  -e.     De  voro  dock  redan  fordom,  som  Dian  kan  se  av  ial., 

80 


XIII.  2  OM   BOMFALL   AV    8LUTAMD1C   r.  EXK.    5 

En  brygga  för  analogisk  a^ämniDg  slogs  dessatom  av  ia^stam- 
roama  (forml.  §  6,  amn.),  ty  så  snart  dessa  i  sing.  antagit  cirknm- 
flex,  men  i  pl.  hade  -a,  så  stodo  de  mitt  emellan  de  båda 
deklinationema.  Då  emellertid  det  oaktat  flera  av  de  två- 
staviga  svaga  mask.  (forml.  §  6  anm.)  övergått  till  fem.  ock 
således  i  pl.  hava  eirknmflex,  oek  då  några  {skég  ock  ilven 
tim)  i  sing.  knnna  vara  både  mask.  ock  fem.,  men  i  pl.  blott 
uppvisa  den  cirkamflekterade  formen,  så  finner  jag  i  ställ- 
ningen hos  den  nn  behandlade  gruppen  en  bekräftelse  på  mitt 
antagande,  att  dithörande  ord  egentligen  skulle  hava  haft 
cirkumflex  i  plar.  Därigenom  förklaras  ock  lätteligen,  varför 
en  del  blivit  fem. 

Jag  övergår  till  pluralbildningen  hos  feminina  subst.  För- 
hållandet är  bos  dem  mera  invecklat  än  hos  mask.  Om  min 
förutsättning  är  riktig,  så  skulle  bland  de  långstaviga  de 
starka  i  plur.  ändas  på  -a,  de  svaga  däremot  hava  cirkumflex, 
ock  bland  de  kort  sta  vi  ga  de  förra  i  plur.  ändas  på  -a  {<-  -ar) 
eller  -e  {<-  -ir),  de  senare  åter  på  -«.  De  sistnämnda,  d.  v.  s. 
de  kortstaviga  svaga,  bildade  en  tämmeligen  starkt  represen- 
terad, särdeles  väl  sluten  grupp  ock  hava  därför  genomgående 
bevarat  sitt  >a.  Alla  de  starka  hava  däremot  mer  eller  mindre 
fullständigt  förlorat  sin  ursprungliga  ändelse  ock  antagit  cirkum- 
flex såsom  de  långstaviga  svaga. 

Må  vi  då  först  taga  i  betraktande  de  långstaviga  starka. 
När  r  föll  bort,  måste  hos  dessa  enl.  exkurs  2  (mom.  G  2,  c) 
ändelserna  -ar  ock  -ir  övergå  till  -a.  DärigenoQi  blevo  de  i 
plur.  lika  med  mask.  Redan  detta  kan  ju  hava  inneburit  en 
olägenhet,  men  är  dock  ej  i  ock  för  sig  tillräckligt  att  förklara 
en  avvikelse  från  den  ljudenliga  utvecklingen.  Annat  blir  för- 
hållandet, om  vi  taga  den  bestämda  formen  med  i  räkningen. 
Vi  finna  då,  att  vid  sidan  av  obest.  plur.  på  -a;  "h^a  isl.  heiÖar» 
måste  hava  bestått  (enl.  samma  exkurs,  mom.  G 1)  en  best. 
plur.  på  -an:  hean  isl.  heiÖamar.  Visserligen  torde  här  någon 
gång  hava  inträtt  en  utjämning  av  *hea  till  ^hea  (jfr  den  enstaka 
stående  plur.  vofjna  isl.  vAnir),  isynnerhet  som  det  slutande  -a 
stod  i  strid  med  den  allmänna  balanslagen,  vilken  efter  lång 
rot  fordrade  -&;  men  i  alla  händelser  måste  här  en  kamp  hava 

mycket  få  ock   vacklande.     Regelbunden   ntveckling  har  blott  Sfgrre  isl. 
80iilr,  vamed  fonnen  Vdnåf  mä  saintoanhUlas. 

81 


£XK.    5  Å8TBÖM,    DiSGBKPOaSMÄLlBTS   FOUILABA.  XIII.  2 

uppstått  mellan  de  Ijudenligt  otvecUade  Ibidelserna  -a  ock 
-an.  Denna  strid  måste  blott  alltför  lätt  hava  lett  till  npp- 
givande  av  den  ena  ändeisen,  om  endast  en  passande  analogi 
erbjöd  sig. 

En  sådan  låg  här  också  nära  till  hands.  Den  stora  livs- 
kraftiga gruppen  av  långstaviga  svaga  feminina  hade  nämligen 
i  plur.  typerna  obest.  piy,  best.  ptf&n.  Den  bestämda  formen 
på  •  an  slog  således  en  brygga  mellan  de  starka  ock  de  svaga, 
ock  då  obest.  plur.  på  -a,  som  jag  ovan  visat,  var  nr  Ijndlig 
synpunkt  obekväm,  så  kastades  den  över  bord,  ock  den  be- 
stämda formen  kom  så  att  brukas  även  i  obestämd  ställning. 
Snart  måste  emellertid  analogien  gä  ännu  ett  steg  längre,  man 
slöt  då:  h4  :  Man  =  piy  :  ptyan^  ock  så  kom  cirknmflexen  in 
även  hos  de  starka.  Att  utvecklingsgången  värkligen  varit 
den  nu  angivna,  bevisas  tydligt  av  den  omständigheten,  att 
alla  dessa  feminina  i  obest.  plur.  hava  en  form  på  -an  jämte 
en  med  cirkumflex.  Sådana  dubbelformer  gives  det  icke  hos 
mask.  ock  neutra.  Just  tillvaron  av  dubbelformer  hos  feminina 
avlägger  ett  kraftigt  vittnesbörd  om  att  en  utjämning  har  egt 
rum;  ock  denna  kan  endast  bestå  däri,  att  de  starka  närmat 
sig  de  svaga,  icke  omvänt.  Bland  de  svaga  har  man  nämligen 
endast  typerna  piy  ock  ptyan^  men  bland  de  starka  gives  det 
även  andra  former,  såsom  det  redan  omnämnda  vo^na  jämte 
véfin  ock  vo^n&nf  kwqrte  jämte  hwé^f*'  ock  hwqrsjan^  ock  hos 
avledningarna  på  -ing,  vilka  naturligen  ej  kunde  antaga  cirkum- 
flex, är  -a  icke  sällsynt  i  plur.,  ehuru  orden  då  (sannolikt  9&t 
pluralens  skull)  blivit  mask.  Exempelvis  anfbr  jag  här  ordet 
saa^tH^  som  i  best.  sing.  vanligen  beter  san%^a  ock  således  är 
fem.  (mycket  sällan  samban  såsom  mask.),  men  i  plur.  heter 
antingen  sant^a  (mask.)  eller  samban  (fem.). 

I  tillståndet  inom  den  långstaviga  gruppen  av  starka  fem. 
tror  jag  mig  sålunda  hava  funnit  positiva  bevis  fbr  riktigheten  av 
antagandet,  att  de  svaga  substantiven  aldrig  haft  r  i  plur.  Blott 
genom  detta  antagande  kunna  nämligen  biformerna  på  -6,  -e,  -a 
hos  de  starka  förklaras,  ock  —  vad  mer  är  —  endast  därigenom 
få  vi  en  förklaring  på  den  i  ögonen  fallande  egendomligheten, 
att  just  hos  fem.  den  bestämda  formen  brukas  även  i  obestämd 
ställning,  ja  hos  de  starka  understundom  är  vanligare  än  någon 
annan.    Detta  måste  nämligen  så  förklaras,  att  den  bestämda 

82 


XIII.  2  OM   BOftXPALL   AV   SLUTANDE   r.  £XK.    5 

formen  yarit  förmedlingBlänk  i  en  analogiserie.  Ty  t^relåge 
blott  en  förväxling  av  bestämd  ock  obestämd  form,  så  sknlie 
JQ  samma  förhållande  framträda  även  i  sing.  eller  åtminstone 
i  plnr.  ay  alla  genera.  Så  är  emellertid  ej  fallet:  i  sing. 
ft^rväxlas  de  både  formerna  aldrig  ook  i  plnr.  aldrig  hos  nentra. 
Hos  mask.  eger  ett  särskilt  förhållande  rnm.  Hos  dem  samman- 
fblio  nämligen  de  båda  formerna  genom^  Ijndlagsenlig  utveck- 
ling, i  det  att  hestar  gav  hesta  ock  hestamir  likaledes  hesta 
(se  förut  8.  77). 

Det  återstår  oss  ännu  att  tala  om  de  kortstaviga  starka 
fem.  Denna  grupp,  som  från  början  varit  ganska  liten,  bar 
i  målet  lidit  ytterligare  minskning  ock  är  högst  sparsamt  före- 
trädd, isynnerhet  som  jö-stammarna  kunna  lemnas  nr  räkningen, 
emedan  de  i  plnr.  voro  långstaviga  (t.  ex.  dys  pl.  dysjar» 
forml.  §  11,  anm.  1)  ock  därför  måste  dela  de  andra  lång- 
stavigas  öde.  Det  är  således  blott  de  rena  ö-,  i-  (ock  u-) 
stammarna  som  bär  komma  i  fråga.  För  kvantitetens  skull 
hade  dessa  svårt  att  ansluta  sig  till  de  långstaviga,  ock  kampen 
har  tydligen  varit  hård  nog.  Enligt  regeln  i  exk.  2,  mom.  A 
måste  här  -ar  bliva  -a{r^?)  ock  -ir  bliva  -e{r^?)j  ock  bestämda 
formen  måste  heta  {-ana  ->)  -ana  ock  (-ena  ->)  -ena.  Man  kunde 
kanske  nu  vänta,  att  hithörande  ord  sknlie  slutit  sig  till  de 
kortstaviga  svaga  fem.;  men  dessa  bildade  en  alltför  sluten  ock 
genom  sitt  karakteristiska  u  begränsad  grupp  {leduj  lednna) 
för  att  tillåta  något  intrång,  ock  följden  blev,  att  den  lilla 
gruppen  av  kortstaviga  starka  fem.  blev  fullständigt  splittrad  (se 
forml.  §  II  anm.  2).  Några,  som  i  plur.  hade  -a,  ha  blivit 
mask.  eller  vackla;  några  hava  genom  analogi  antagit  plural- 
ändeisen  ^an,  ock  av  dessa  kunna  flera  även  hava  cirkumflex, 
t.  ex.  vakan  1.  våk;  de  flästa  hava  dock  jämte  andra  ändelser 
även  den  mot  isl.  -ir  svarande  ändeisen  -e.  En  sådan  mångfald 
av  former  visar  tydligen,  att  denna  ordgrupp  varit  påvärkad 
av  analogiska  inflytelser. 

Av  allt,  vad  jag  ovan  anfört,  framgår,  att  alla  de  substan- 
tivgrnpper,  som  —  om  mitt  antagande,  att  de  svaga  substan- 
tiven i  målet  aldrig  haft  något  r  i  pluralis,  är  riktigt  —  måste 
hava   varit   utsatta  för   analogi,   icke   blott  icke  lägga  något 


1)  8e  not  å  s.  79. 

83 


EX]C.    6  ÅSTBÖM,   DBQERP0RSMÅLBT8   FOEMLÄRA.  XIII.  2 

hiDder  i  vägen  för  detta  aBtagande,  utan  tvärtom  kraftigt  stddja 
deteamma,  enär  annars  obegripliga  former  ock  egendomligheter 
därav  få  en  helt  natnrlig  förklaring. 

Till  sist  vill  jag  här  återupprepa  ett  bevis,  som  finnes  antytt 
redan  i  Ijndläran  (§  126,  anm.  4).  Begelrätt  skulle  alla  kort- 
staviga  substantiv  i  bestämd  plar.  fi  ändeisen  -na.  Detta  -na 
finnes  också  undantagslöst  hos  alla  svaga  såväl  mask.  som  fem., 
t.  ex.  hqyana,  st^ana^  Iqvana;  kakmnaj  ruyuna.  Hos  starka 
substantiv,  isynnerhet  hos  fem.,  är  nämnda  ändelse  visserligen 
ofta  försvunnen,  men  ännu  finnes  det  dbek  tillräckligt  många 
exempel  på  densamma,  för  att  vi  där  skola  knnna  spåra 
en  bestämd  lag,  i  det  att  -na  iniräder  för  -^a^  så  snart 
roten  slutar  på  labial  eller  guttnral  (forml.  §  20,  i  b).  Det  är 
nu  å  ena  sidan  klart,  att  n  i  t.  ex.  dQ^ana  isl.  dagamir  icke 
kan  vara  framkallat  av  den  föregående  guttnralen,  ty  då  skulle 
vi  ha  samma  n  även  hos  svaga  substantiv,  t  ex.  hayana  isl. 
hagamir  —  ock  det  gives  bland  dessa  åtminstone  några  dussin 
ord,  vilkas  rot  slutar  på  labial  eller  guttnral,  utan  att  det  cerebrala 
n  kan  spåras  i  ett  enda  fall  —  men  å  andra  sidan  känna  vi 
från  1-ljudets  historia,  att  cerebrala  ljud  gärna  stå  i  närheten 
av  labialer  ock  gutturaler.  Man  måste  ju  då  nödvändigt  an- 
taga, att  det  n,  som  uppträder  hos  de  starka  har  uppstått 
av  m  (jfr  hots  <-  horn)  ock  bevarats  såsom  cerebral  genom 
labialens  eller  gutturalens  närhet  (jfr  i  sistnämnda  avseende 
även  hemart j  v&m<m  ock  lg.karf  s.  60),  under  det  att  hos  de 
svaga  något  m  aldrig  kan  hava  varit  för  handen  ^ 

Någon  torde  nu  anmärka,  att,  därest  målet  aldrig  haft  r 
i  plur.  av  de  svaga  substantiven,  bör  det  icke  häller  ha  haft  r  i 
plur.  av  den  starka  adjektivböjningen  eller  i  1  pres.  sing.  av 
värben. 

Ja,  få  vi  utan  vidare  förlita  oss  på  cirkumflexens  vittnes- 
börd, så  visar  det  sig,  att  målet  i  intetdera  fallet  haft  något  r. 
Formerna  ^uk  för  'fljuke  (men  isl.  sjiikir)  ock  kål  för  isl.  kalla 


^)  Att  det  av  m  uppkomna  n  bos  sådana  kortstaviga  starka,  dar 
ingen  labial  eller  guttural  föregick,  övergått  till  n  (dalanUf  karana), 
är  blott  en  tillämpning  i  yngre  tider  av  den  lag,  jag  i  exkurs  1^8.  64  ff. 
bar  fomtsatt  f5r  det  äldre  språket,  nämligen  den  att  cerebral  ej  gärna 
fördrages  i  intervokalisk  ställning  efter  obetonad  vokal  (jfr  saiwala, 
gödana). 

84 


XIII.  2  OM   BORTFALL    AV   SLUTANDE   T.  EXK.    5 

(men  fsv.  kallar)  tyckas  pämligen  ådagalägga,  att  målet  i  detta 
fall  varit  mera  koosekvent  än  både  isl.  ock  fsv.  Na  kan  man 
visserligen  i  fråga  om  adjektivet  antaga,  att  det  är  ack.  som 
undanträngt  nom,,  ehurn  detta  synes  mig  vara  nästan  djärvt, 
när  det  gäller  adjektivet  i  predikativ  ställning.  Vad  värben 
angår,  knnde  väl  tänkas,  att  cirkamflexen  vore  överförd  från 
3  plnr.;  eburn  även  ett  sådant  antagande  synes  mig  osannolikt, 
enär  sing.  pres.  annars  icke  så  sällan  avviker  från  pluralens 
form  (jfr  sing.  sey,  krtBV^  fer^  jar;  pl.  séj,  hr^Bve^  fera,  vara 
o.  8.  v.),  utan  att  någon  utjämning  inträtt 


Naturligtvis  är  det  omöjligt  att  närmare  angiva  tiderna 
för  inträdet  av  de  analogiska  utjämningar,  som  i  denna  exknrs 
blivit  påvisade.  Åtskilliga  av  de  ovan  omnämnda  fiöreteelserna, 
t.  ex.  cirkumflexens  överförande  till  ursprungligen  kort  stavelse, 
tillhöra  otvivelaktigt  de  sista  århundradena,  men  andra  åter 
tyckas  gå  tämmeligen  långt  tillbaka  i  tiden.  Att  femininernas 
bestämda  plur.  på  -an  varit  färdigbildad  före  1600,  kunde  man 
hava  tagit  för  avgjort,  även  om  icke  BuREs  52^^/^*;; 'lemnat 
upplysning  därom  pä  flere  ställen,  t.  ex.  s.  73,  där  det  heter 
»väghstikken  stikkorna  på  ijsväghen». 

Det  vore  onekligen  rätt  förvånande,  om  målet,  som  det  vill 
synas,  konsekvent  undvikit  tillägget  av  ett  onrsprungligt  r  i 
såväl  subst.  som  adjektiv  ock  värb,  då  fsv.  skriftspråket  lika 
konsekvent  gör  tillägget  i  alla  dessa  fall  ock  isl.  i  tvänne  av 
dem.  Det  egendomliga  häri  skulle  dock  försvinna,  om  vi  an- 
toge,  att  målet  hade  cirknmflex  redan  vid  den  tid,  då  tillägget 
därstädes  började  komma  i  fråga.  Ett  sådant  antagande  synes 
vid  första  påseendet  djärvt,  men  förefaller  dock  icke  omöjligt. 
Vart  jag  blickar  hän  i  målet,  visar  sig  cirkumflekteringslagen 
(den  äldre  slutljudslagen)  som  den  älsta  särdialektiska  före- 
teelse, jag  kan  spåra,  d.  v.  s.  som  den  första  utveckling,  vari 
målet  avviker  från  isl.  ock  fsv.  skriftspråk.  Böjnings-r  bort- 
faller som  bekant  i  fsv.  under  senare  hälften  av  1300-talet, 
ock  intet  skäl  finnes  att  förlägga  dess  bortfall  i  målet  till  en 
senare  tid.  Men  ett  en  gång  för  handen  varande  r  har,  såsom 
jag  förut  visat,  hindrat  cirkumflexens  uppkomst  ock  således 
måste   väl   den   äldre   slutljudslagen  hava  upphört  att  värka 

Sv.  landsm.  XIJI.  2.  B5  6 


EXK.    5  JISTRÖM,    DEGERFOBSMÅLETS   FORMLÄRA.  XIII.  2 

såsom  ljudlag  redan  före  1350.  Under  sådana  förhållanden 
torde  det  ej  vara  så  mycket  vågat  att  antaga  den  hava  börjat 
att  värka  något  århundrade  förnt. 

Jag  spärrar  här  uttrycket  »såsom  ljudlag»,  ty  det  är  givet, 
att  man  har  att  strängt  skilja  på  värkningarna  av  en  ljudlag 
såsom  sådan  ock  på  dess  senare  inflytande  vid  analogiska 
företeelser.  Om  målet  den  dag  i  dag  är  skulle  upptaga  såsom 
lån  från  rspr.,  låt  oss  säga,  subst.  pumpa»  så  lider  det  intet 
tvivel,  att  ordet  skalle  få  formen  pömp  1.  pump  med  bortfallet 
a  ock  med  cirkumflex;  men  detta  är  ingen  värkan  av  slutljuds- 
lagen,  utan  en  analogi  efter  svaga  feminina.  När  däremot  en 
gammal  inhemsk  ordform  såsom  hesta  kvarstår,  utan  att  hava 
kastat  bort  a  ock  ersatt  det  genom  cirkumflex,  då  måste  detta 
bevisa,  att  ljudlagen  upphört  att  värka,  innan  hestar  förlorade 
sitt  r. 


Rättelser. 

s. 

11 

18 

rad     20     u.  står  vo^ne 
»          9     n.     »     »  lisa 

las  vo^na 
»    &n  lisa 

> 

21 
» 

»        8    u.    >    figkem 
9        4    n.    »    ktkan 

>  fiprem 

>  rucein 

26 
32 

36 

»    16,  17  u.     »     giili 
>        6     u.    »    dafan 
»         7     D.     »     hinå 

»    *guli 

3    dg^an 
»    Mnä 

BIDRAS  TILL  KÅNKEIOI  01 

DE  SYHSKA  LAPSIÄLEN  OCI  SVENSKT  FOLILIT  Ull.  i. 


OM 


UPPKOMSTEN  OCK  TTTVECKLIir&Eir 


AV 


SEKUNDÅRA  NASALVOKALER 

I  NÄ6RÄ  SKANDINÄYISEÄ  DIALEKTER 


STUDIER 


AV 


NATANAEL  BECEMAN 


STOOKHOLH  1898 

nXOL.  BOKTRVCKKBIKT.     P.  A.  KOBSTBDT  11  SftlCni 


Inledning. 

Bland  de  företeelser,  som  skilja  riksspråket  ock  de  därmed 
närmast  besläktade  folkmålen  från  varandra,  är  knappast  någon 
så  påfallande  ock  så  genomgående  som  motsvarigheten  mellan 
rspr.  -en  ock  dial.  -a  i  artikelformer,  adjektiv  ock  pronomina 
m.  fl.  ord.  Försök  att  förklara  formerna  ha  också  gjorts  av 
RVDQVIST,  Jessen,  Aasen  m.  fl.,  men  först  med  SCHAGER- 
STRÖMS  avhandling  om  Vätömålet  framkom  en  förklaring,  som 
kunde  tillfredsställa  vår  tids  metodiska  krav.  SCHAGERSTRÖM 
inskränker  sig  till  att  göra  sin  teori  gällande  för  det  mål,  han 
närmast  behandlar,  samt  ett  annat;  lemhande  oavgjort,  huru  till 
utseendet  likartade  former  i  andra  mål  äro  att  bedömma.  Å  ena 
sidan  är  ju  en  dylik  självbegränsning  värd  allt  erkännande,  men 
å  andra  sidan  måste  man  väl  tillstå,  att  föga  vore  vunnet,  därest 
de  talrika  analoga  formerna  i  massor  av  andra  mål  skulle  för- 
bliva outredda.  Jag  ville  därför  giva  ett  bidrag  till  bevisningen 
av  den  Schagerströmska  teoriens  allmängiltighet,  till  en  början 
genom  att  bevisa  dess  tillämplighet  på  ett  tredje  mål,  varvid 
jag  naturligen  valde  målet  i  min  hemtrakt,  trakten  kring  Skara 
i  Västergötland*.  Med  denna  uppgift  utarbetade  jag  en  uppsats, 
vilken  kort  före  jul  1890  inlemnades  till  diskussion  inom  här- 
varande Nordiska  Seminarium.  Vid  fortsatt  studium  trodde  jag 
mig  finna,  att  en  mängd  dialekter  icke  blott  medgåvo  använ- 
dandet av  Schagerströms  hypotes,  utan  även  erbjödo  viktiga 
nya  bevis  för  densamma.  Jag  trodde  mig  vidare  finna,  att  den 
uppfattning  av  slutljudslagama,  vartill  jag  kommit,  skulle  kunna 
bidraga  till  en  något  klarare  uppfattning  av  vissa  frågor  av 
ganska  allmänt  intresse.  Så  uppkom  tanken  att  utarbeta  en 
något  så  när  fullständig  monografi  över  n-bortfallet  ock  därmed 
sammanhängande  Ijudls^ar  i  ett  antal  exempelvis  valda  dialekter 
inom  olika  delar  av  det  stora  område,  inom  vilket  detta  bort- 
fall gjort  sig  gällande.  Min  strävan  har  alltså  varit  icke  så 
mycket  efter  geografisk  fullständighet  som  efter  fullständighet  i 

')  Endast  för  målet  i  denna  trakt  (särskilt  Sjrnnerby  socken)  gör  min  fram- 
ställning i  avd.  I  anspråk  på  att  vara  uttömmande.  Min  mindre  grundliga 
bekantskap  med  andra  västgötska  mål  låter  mig  dock  tro,  att  den  i  allt  väsent- 
ligt skall  befinnas  riktig  för  Västergötland  i  det  hela. 


4  BECKMAN,  SEKUNDÄRA  NaSALVOKALER.  XIII.  3 

avseende  på  utredningen  av  bortfallets  Ijudlagsenliga  begräns- 
ning, dess  kronologi  ock  dess  förhållande  till  språkutvecklingen  i 
det  hela,  särskilt  akcentutvecklingen.  Med  denna  utvidgade  plan 
förelåg  uppsatsen  i  manuskript  redan  i  maj  1891,  således  för 
över  två  ar  sedan.  Sedan  dess  har  åtskilligt  utkommit,  som 
berört  mitt  ämne,  ock  åtskilligt  förut  utkommet  blivit  mig  be- 
kant. Detta  har  nödgat  mig  till  en  mängd  tillägg  ock  rättelser, 
av  vilka  det  masta  möjliga  inforts  i  täxten,  där  det  endast 
undantagsvis  betecknats  som  korrekturtillägg.  Detta  sistnämnda 
till  försvar  för  det  något  heterogena  utseende,  som  vissa  avdel- 
ningar med  nödvändighet  genom  dessa  ändringar  erhållit. 

Att  det  även  för  övrigt  måste  fattas  mycket  i  klarhet  be- 
träffande uppfattning  ock  framställning,  i  fullständighet  vid  mate- 
rialets samlande  ock  bearbetande  ock  i  kritisk  försiktighet  vid 
resultatens  sökande,  det  kan  icke  vara  dolt  för  mig.  Ja^  vågar 
dock  hoppas,  att  något  genom  min  uppsats  skall  vara  gjort  för 
vinnande  av  en  riktigare  syn  på  de  av  mig  behandlade  frågorna. 

Till  slut  mitt  uppriktiga  tack  till  alla  dem,  som  i  olika  ut- 
sträckning, men  med  samma  välvilja  varit  mig  till  jälp  vid  min 
undersökning. 

Uppsala  i  september  1893. 

Författaren. 


I.    Nasalvokalerna  i  de  västgötska  dialekterna. 

§  1.  Slntljndande  Tokal  faller  i  obetonad  nltima,  om  ej  penni- 
tima  nppbår  stark  ton  (hnTndton  eller  stark  biton)  ^ 

Ex.:  kallat>e  ->  'kallaj)  ->  kala  (jag)  kallade 
hsBstane  ->  lieDStan  ->  hasta. 

Däremot  heter  det  t.  ex.  levanjy  (dcen)  titkagld,  vilka  former 
förutsätta  stark  biton  pä  pennltima  änna  på  den  tid,  dä  apo- 
koperingen  inträdde. 

Anm.  1«  Utom  de  ovao  nämnda  formerna  finnas  värkligen  några, 
«om  skenbart  göra  undantag  från  regeln,  men  som  jag  tror  kunna  för- 
klaras på  ett  annat  satt.  Detta  gäller  särskilt  komparativer  ock  substan- 
tiv på  -are,  som  ej  apok opera.  Jag  tror  det  ej  vara  för  djärrt  att 
sammanställa  detta  med  den  ändelsebetoning,  som  en  gång  i  vissa  kasus 
tillhört  n-stammarna^.  Substantivens  obest.  pl.  på  -ara  (t.  ex.  terpara) 
med  oförsvagad  ändelsevokal  talar  även  för  ett  sådant  antagande.  Passiva 
participer,  sådana  som  lapata  (kl(Br),  tillerkänner  jag  däremot  intet 
vitsord,  då  de  tyckas  vara  tydliga  analogibildningar ^  efter  den  vanliga 
adjektivböjningen ;  ej  häller  böjningsformer  av  adj.  -ig,  -lig,  som  i  dipl. 
på  1400-talet  möta  apokoperade  (jfr  §  11).  Ett  uttryck  sådant  som 
{d(B)  feta§l9  (Jcrttgr)  är  däremot  Ijudlagsenligt.  Penultimas  starka  biton 
har  skyddat  ultima  för  apokope,  men  ej  för  försvagning. 

Anm.  2.  Apokopens  ålder  behandlas  nedan  i  §  11  i  sammanhang 
med  n-bortfallets. 

§  2.  Slntljndande*  kort  -n  faller  i  sTagtonig  staTolse,  dårrid 
flregående  ?okal  nasaleras. 

Ex.:  kyrkian  ->  *kyrki%  ->  p0rka 

min  fem.  -^  *m|  ->  mt  (men  mask.  mtn) 
(hfldstana  ->)  *h8D8tan  -^  'heest^  ->  hcesta^. 

')  För  revision  av  min  ursprungliga  apokoperingsregel  har  jag  att 
tacka  dr  Rob.  Larsson. 

^  Se  Lindgr.  Btr.  §  81  anm.  10. 
3)  Jfr  emellertid  Lll  Alf.  s.  36. 
^)  Efter  apokopen  i  §  1. 
^)  Undantag  se  §  3. 

Sv.  landtm.  XIII.  3.  1 


6  BECKMAN,    SEKUNDÄRA    NA8ALV0KALBR.  XIII.  S 

Att  oasaleriog  egt  mm,  ser  jag  mig  berättigad  att  antaga 
på  löljaDde  grunder. 

1)  Det  är  en  ingalanda  ovanlig  företeelse  inom  ock  atom  de 
germanska  språkens  område,  att  vid  bortfall  av  en  nasal  dylik 
reciprok  assimilation  inträder. 

2)  De  vokaler,  som  föregått  det  sålunda  bortfallande  -n» 
stå  ofta  under  inflytande  av  ljudlagar,  som  icke  gälla  samma 
vokaler  under  några  andra  förhållanden,  men  som  stämma  väl 
överens  med  den  utveckling,  som  träffat  nasalerade  vokaler  i 
andra  språks 

Häriför  skall  jag  i  det  följande  lemna  detaljerad  redo- 
görelse; till  en  början  blott  ett  skema,  som  utvisar  de  postu- 
lerade nasalvokalemas  motsvarigheter  i  det  nu  levande  målet. 

A)  -n  faller  utan  att  lemna  spår  efter  sig  i  någon  (av  nasale- 

ringen  framkallad)  förändring  av  föregående  vokal: 

an  ->  a;  kyrkian  ->  §0rha. 

en  ->  $;  en  ->  ^  (fem.  av  en) 

in  ->  i:  min  ->  mt  (fem.  av  min) 

ön  ->  o:  blott  i  hon  ->  ho 

än  ->  a;  flrån    ->  fr%\ 

B)  Föregående  vokal  förändras  till  sin  kvalitet: 

én  ->  ef  -^  (f  ->  a;  seten  -^  (Bta  imperativ  pl.;  boken  ->  hoka 

(likaså  »n  ->  a,  jfr  §  5  anm.  9). 

ön  ->  <j  ->  q  ->  a;  ögon  ->  qja, 

tbi  [on  1.  9]  ->  a:  mun  (frågepartikel)  ->  ma. 

Anm*  1*  Fornsvenskan  har  som  bekant  i  ändelser  en  växling  i  :  e 
ock  II  :  o,  som  i  olika  dialekter  regleras  av  något  olika  lagar.  Vid 
n-bortfallets  tid  tyckes  denna  växling  pä  västgötsk  botten  vara  undan- 
trängd till  förmån  for  e  ock  o  (åtminstone  i  stäTlning  före  n);  ty  att 
dessa  öppna  ljud  genom  nasaleringen  övergå  till  -a,  är  ju  icke  alltför 
överraskande  (jfr  t.  ex.  uttalet  av  det  franska  gendre).  Men  att  1  ock 
n  på  denna  väg  skulle  ha  erhållit  uttalet  -a,  vore  väl  svårt  att  tänka 
sig.  För  n  kommer  härtill  det  (som  jag  hoppas  säkra')  av  mig  anförda 
exemplet  på  en  annan  reflex  av  nasalerat  *f^.  På  (kort)  {  har  jag  intet 
exempel  från  mitt  eget  mål,  men  jag  får  anledning  tala  därom  i  andra 
avdelningen. 

')  Åven  i  en  nynord.  dialekt.  Jfr  särskilt  det  följande  med  Selbu- 
målet  (i  avd.  II).  Om  Alfta  i  Helsingland  har  jag  intet  av  betydelse 
att  lägga  till  Lundells  korta  notis  Alf.   123.     (Jfr  tillägg.) 

*)  Obs.  dock  fsv.  fra  isl.  frii. 

3)  Jfr  nedan  §  7  ock  avd.  II  C  §  7,  F  §§  6,  7. 


Xni.  5  YÄSTOÖTSKA   DIALEKTER.  7 

Det  kände  tänkas,  att  målet  på  n-bortfallete  tid  liksom  nu  låtit 
e  (1)  ock  o  (n)  nppgå  i  9,  som  då  nasalerat  (*^)  vore  närmaste  stadiet 
före  *^  ock  a,  men  d&rfor  saknar  jag  bevis.  Litteraturen  kan  knappast 
något  upplysa,  då  i  detta  fall  danismerna  svårligen  låta  skilja  sig  från 
dialektinflytelserna. 

Jag  övergår  nu  till  de  särskilda  fallen,  som  upptagas  i  ordning  efter 
skemat  här  ovan. 

§  3.    an  ->  a:  pigan  ->  pfja. 

Nystfim  beter  n0sta.  heman  har  kvar  sitt  -n  ock  kan  för- 
klaras såsom  riksspräkslån,  men  kanske  bättre  genom  gammal 
snffixbetoDing.  Sådan  antages  av  Lindgren^  för  att  förklara 
vokalen  i  rotstay elsen  ock  av  Åstböm^  för  att  förklara  vokalen 
i  snfGxet  (av  båda  med  reservation).  Kan  överensstämmelsen 
vara  rent  tillfällig?' 

Anm*  1.  Vadsbomålet  har  a  (a)  for  fl,  t.  ex.  pojka,  gumma, 
best  fem.  av  pojka(r),  gnmma. 

Anm.  2.  I  räkneorden  trétan-nétan  är  -n  kvar.  I  trétan- 
sébkstan  är  detta  Ijudlagsenligt,  då  orden  haft  stark  biton  på  ultima. 
I  Jétan-nétan  är  det  analogibildning  efter  de  foregående.  Ädvärb  på  -an 
ha  former  på  -a,  dock  utim  (jämte  utCLj  åtminstone  i  Åse  härad),  men  all- 
tid utafQTd^  tnaferd.  Den  adjektiviska  ackusativändelsen  -an  står  kvar 
i  Vl^ran  (jämte  V6kn\  eran;  -n  torde  här  hava  förlängts  genom  anslutning 
till  adjektiviska  ord  på  -enn.  En  association  av  nämnda  slag  måste 
alltid  förutsättas  for  förklaringen  av  neutr.  vf^rat^  §rcit. 

Anm.  8.     Enklitiskt  -håna  har  på  olika  sätt  utvecklats. 

a)  Vid  enstaviga  värbalformer  (propositioner  etc.)  på  konsonant  har 
det  apokoperats  på  vanligt  sätt,  t.  ex.  fék-a  <-  fekk-hana. 

b)  Vid  dylika  på  vokal  har  konlraktion  redan  tidigare  bort  inträda, 

t  ex.  s^-na^  trg-na*. 

c)  Vid  flerstaviga  borde  tidigt  enligt  Noreens  regel  ^  den  mellersta 
av  tre  svag^oniga  vokaler  synkoperas,  t.  ex.  jQl9^a.  Redan  VidhemS' 
prästen*  har  g0rd|)e-n8B.  Norbbns  ljudlag  är  ju  för  övrigt  äldre  än  vår 
älsta  litteratur.  Oklart  är  emellertid,  av  vad  grund  den  vanliga  apokopen 
uteblev.  Har  synkopen  invärkat  på  kringstående  stavelsers  akcent? 
Snarast  ha  vi  kanske  dock  en  analogibildning  efter  mom.  a  ock  delvis 
mom.  b,  orsakad  därav  att  i  ett  ^jQld-n  skillnaden  mellan  mask.  (*Jol9n 
-<-  -han)  ock  fem.  utplånats.  I  våra  dagar  synes  -na  vara  på  väg  att 
uttränga  -a* 


1)  Btr.  §  49  anm.  2  c. 

2)  Dfs.  Ij.  §  74  anm.  3  d. 

^)  Jfr  för  Övrigt  avd.  Il  A  anm.   1. 
*)  Kock  Skand.  Arch.  I,  36  ff. 
*)  Ark.  VIII,   145  ff. 
•)  Schlyter  VGL.  233  not  90. 


8  BECKMAN,    8EKUNDÄKA   NASiLLVOKALER.  XIII.  3 

§  4.  Långt  (ock  slutat)  é,  i,  ö  (å)  nråndru  ej  s«iob  lua- 
lerlngoi;  t.  ex. 

a)  6  en  fem.  (proklitiskt  e). 

b)  mt,  dij  st,  min  etc.  fem.  vidare  méh,  hart,  ih  Malin» 
Karin,  Elin. 

c)  ho  hon  (enda  ex.) 

d)  tfra  trin  (om  -<-  firan,  ej  ^  fira  isl.  ttå). 

Anm»  1*  Vid  sidan  av  e,  6  finnas  formerna  ena  (ur  aok.)  ock  a 
(nom.  eller  ack.  utvecklade  i  obetonad  ställning).  Formerna  tyckas 
förekomma  promiscue  landskapet  över.  I  Synnerby  är  ena  huvudform ; 
a  har  jag  ej  hört  som  räkneord. 

Ånm.  2.  Formen  ih  (Hof  Ihli)  är  nu  nästan  utträngd  av  ^hn.  Med 
egna  öron  bar  jag  bort  th  endast  såsom  ortnamn  (även  i{fjf')  för 
Elings  socken  ock  kyrka  i  Bame  härad,  vilken  i  fsv.  ock  ännu  pä  1845 
års  karta  (generalstabens)  över  Skaraborgs  län  bär  namnet  Elin,  väl  efter 
något  hälgon  (snarast  S:ta  Elin  av  Skövde).  Riksspråksformens  -ng  torde 
vara  uppkommet  under  strävan  att  återgiva  det  forntida  dialektuttalet  i{|, 
som   ju   med   riksspråkets  ljudbeteckning  icke  kunde  exaktare  återgivas. 

§  5.    indoUei  -en  ninttåttes: 

1)  i  2  plar.  imp.  av  värb,  t.  ex.  koma  kommen,  ata  ftten. 

Ånm.  !•  I  värb  av  typen  kalla  sammanfaller  naturligtvis  denna 
form  såväl  med  infinitiven  som  med  singularis  av  imperativen.  Mac 
skulle  möjligen  —  såsom  enskilt  föreslagits  mig  —  kunna  tänka  på  att 
språket  med  stöd  av  sistnämnda  formers  överensstämmelse  i  den  största 
värbalklassen  lånat  infinitiven  i  imperativens  funktion.  Denna  förklaring 
synes  mig  dock  ytterligt  långsökt  ock  bestämt  stridande  mot  den  princip, 
som  i  dialekter  ock  talspråk  gjort  sig  allmänneligen  gällande,  att  ersätta 
pluralformema  med  motsvarande  singularformer.  Jag  torde  därför  vara 
berättigad  att  anse  formen  fullt  Ijudlagsenlig ;  ock  om  den  så  är,  är  den 
i  dubbelt  hänseende  intressant.  Dels  utgör  den  ett  av  de  bästa  bevisen 
för  att  man  kan  få  antaga  en  direkt  Ijudlagsenlig  utveckling  en  ->  a 
utan  analogiskt  mellanstadium  *an^.  Dels  är  den  ett  intreesant  exempel 
på  tillämpningen  av  ekonomiens  lag  i  landsmålen.  Principen,  som  til- 
lämpats, är  ju  lika  enkel  som  praktisk.  Man  gÖr  sig  av  med  de  över- 
flödiga pluralformema  hos  värbet  —  ock  överflödiga  äro  de  alla,  då  det 
vidstående  subjektet  tillräckligt  utmärker  numerus  —  dock  kvarstår  en,  im- 
perativen, som  i  regel  står  utan  subjekt'. 

1)  Ex.  sa  hag^ga  et  tlts?  vt  sepr  -llt  cehr  -llts,  mcen  -éhg 

(B  la  tttJet  (Btd>^§la,vmg,  Bruket  av  s-genitiven  som  generaliserad 
kasus  är  sällsynt.  Här  förklaras  det  lätt  såsom  uppkommet  ur  uttrycket 
(S:ta)  Elins  kapell,  ock  stöder  således  antagandet  att  ordet  ursprungligen 
är  personnamn. 

^)  Jfr  anm.  5. 

*)  Samma  tendens  i  no.  diall.,  se  Aas.  Gram.^  s.  227  anm. 


XIII.  3  VÄSTGÖTSKA   DIAL1&KTEE.  9 

2)  i  former  av  adjektiv^  participier  ock  pronomina  på  -enn, 
-en,  -et.  Här  böra  Dom.  ack.  sg.  fem.  ock  nom.  ack.  pl.  neatr. 
regelboDdet  ha  former  på  a  (-<-  en).  Dessa  former  äro  dock 
till  större  delen  utdöda  ock  ersatta  med  låneformer  (så  väl 
alltid  neotr.  plnr.).  Vi  ha  dock  några  kvar  just  i  sådana  ord, 
där  vi  äro  berättigade  att  vänta  Ijudlagsenliga  former,  som 
hållit  sig  fria  från  analogiens  nedbrytande  makt,  nämligen 

a)  det  i  en  mängd  stereotyperade  uttryck  vanliga  adjek- 
tivet lita  liten; 

b)  i  pronomina  %ga\  oka,  seka^  toka. 

Åmiu  2.  Vad  jag  sagt  om  låneformer  (från  mask.)  i  fem.  av  här 
behandlade  adjektivieka  ord,  gäller  Skaratrakten,  men  icke  på  långt  nSr 
alla  västgötska  dialekter.  På  andra  håll,  t.  ex.  i  Bame  härad  ock  i 
Vadsbo,  är  böjningen  -en  -a  -et^  fullt  normal,  t.  ex.  fem.  kota  rutten, 
sproka  sprncken. 

Anm.  8*  Om  a  i  proklis  for  obest.  art.  en,  ena  har  jag  talat 
ovan  §  4  anm.   1. 

Anm.  4.  De  under  b  nämnda  pronomina  heta  i  neutr.  plur.  tga, 
oka,  seka,  toka.  Det  vore  naturligtvis  möjligt  att  härleda  dessa  former 
ur  gamla  former  på  -en,  men  det  är  väl  både  försiktigare  ock  rättare 
att  identifiera  dem   med   de  likljudande  formerna  i   mask.  ock  fem.  pl. 

3)  i  former  av  substantiv  med  best.  artikel: 

a)  i  nom.  ack.  sg.  fem.  (starka)  ock  nom.  ack.  plur.  neutr. 
Detta  -en  reflekteras  regelbundet  av  -a,  t.  ex.  boka^  bana 
(i  delar  av  Yadsbo  -a). 

Anm*  6*  Här  ha  de  äldre  åsikterna  om  de  av  mig  behandlade 
formerna  mött  de  största  svårigheter.  Jag  skall  i  största  korthet  upp- 
taga dem.  Btdqvibts  förklaring  ack.  bokena  ->  *bokna  ->  boka  kan 
viU  ej  tilltala.  Huru  bli  av  med  -n-  i  bokna?  För  övrigt  är  det  ju 
vanskligt  att  påstå,  att  -a  ej  skulle  fallit,  innan  en  dylik  synkope 
kunnat  inträda^.  Aasbns  förklaring  boken  -^  *bokan  efter  sv.  fem. 
är  långt  bättre,  då  den  har  stod  i  faktiska  former  (jfr  avd.  II  A). 
Den  strandar  dock  på  neutr.  plur.,  som  även  efter  den  föregående  åsikten 
blir  oförklarligt*.     Närmast  det  rätta  synes  mig  Lyngby  ha  kommit,  då 

^)  Mask.  heter  tg9n.    Fomvästgötskan  har  således  här  haft  -nn. 

^  Respektive  cirkuniflekterad  form,  som  utgår  från  -en,  -et,  t.  ex. 
Séfli  89^(^1  S^t  ^^^"^^  b.  (enligt  Hallenpers  samlingar  till  en  ordbok 
över  detta  mål). 

^  Detta  borde  väl  dock  ske  i  fem.  på  -n.  sokna  kan  därför  till- 
äventyrs utgå  från  soknena  genom  synkope  (doc.  Wadstetns  anmärk- 
ning). 

*)  Aasbns  av  Noreeu  Dalby m.  s.  207  akcepterade  åsikt,  att  n.  pl.  är 
analogibildning  efter  fem.  sg.  tUlbakavisas  med  skäl  av  Schag.  Vätöin.  58  f. 


10  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NASAL^OKALER.  XIII.  S 

han  antar  en  ljudövergång  en  •>  8SB  ->>  aa  ->^  a.  Han  akuHe  kunna 
förklara  icke  blott  samtliga  artikel-  ock  adjektivforiner  på  ««,  utan  även 
imp.  plur.  Men  han  stupar  på  de  former,  där  -n  (-un)  kvarstått.  Det 
blir  omöjligt  att  förklara,  varför  man  ej  bär  har  -an  (ex.  'g^bban).  För 
andra  mål  komma  härtill  ännu  andra  bevis.  Se  nedan  avd.  II  C  anm.  3. 
Anm.  6«  En  del  enstaviga  fem.  på  vokal  ha  best.  fem.  på  -na. 
Detta  är  utan  tvivel  den  gamla  ack.,  t.  ex.  köna,  éna.  Att  så  är,  fram- 
träder tydligt  i  mål,  där  best.  fem.  har  -i  (-<-  -in).  Jfr  t.  ex.  Södertöms 
ftngi  ock  brona.  i^a,  som  även  förekommer,  är  naturligtvis  nybildning 
efter  vanlig  typ.  Blott  skenbart  av  samma  bildning  är  n.  pl.  trt^na, 
Fsv.  trsn  kvarstod  Ijudlagsenligt,  men  har  ombildats  med  ny  artikel,  då 
det  icke  passade  i  målets  analogier.     Om  rspr.  bina  se  avd.  II  G. 

b)  i  best.  pl.  av  konsonantstammar.  böndrene  (-a),  hsBii- 
drena  borde  naturligtvis  i  vgm.  apokoperas  ock  erhålla  formen 
böndren,  hftndren,  som  också  faktiskt  förekomma  i  fsv.,  väl 
genom  inflytelser  från  apokoperaode  mål.  Därur  ba  sedan 
henoraj  heenara  utvecklat  sig  Ijudlagsenligt  (om  man  bortser 
från  svarabhaktivokalen,  som  är  lån  från  obest.  form).  Ljud- 
lagsenliga  äro  även  jeesa,  l0sa^. 

c)  i  best.  pl.  av  i-  ock  u-stammar,  där  vi  utgå  från  typen 
prcBsteni  (-a).  Målets  faktiska  form  är  proestara.  Jag  förklarar 
den  på  följande  sätt  Nom.  ack.  pnBstem  (-a)  har  Ijudlagsenligt 
bort  giva  "priBsten  ->-  'prosta.  Båda  dessa  former  sticka  emeller- 
tid ganska  bjärt  av  från  den  motsvarande  obest.  formen  pr»8ter. 
En  anslutning  vore  därför  att  vänta,  ock  man  har  så  mycket 
lättare  kunnat  genomföra  den,  .som  konsonantstammarna  er- 
bjödo  en  nära  till  hands  liggande  proportionell  analog^bildning. 
Sålunda  har  man  omstöpt  antingen  ^pridsten  till  ^prasteren 
eller  senare  'présta  till  prébstara.  Resultatet  blir  i  båda  fallen 
det  samma,  målets  faktiska  form;  ock  i  båda  fallen  har  man 
haft  stöd  av  konsonantstammarna  genom  proportionen  fetdr: 
f Bidra  (resp.  *fet9r9n)=^pr€est9r:  x,  som  tydligen  ger  x=jpr<s55- 
t9ra  (resp.  'praestdrdny  som  då  utvecklas  till  pr<est9ra). 

ÅnBDU  7.  Lundell  Fråndsk.  64,  förklarar  formen  vsennera  ur  ett 
^vsennoran,  analogibildat  efter  'stenan  (varar  stena).  Jag  vill  ej  be- 
strida möjligheten  av  en  dylik  förklaring:  den  synes  vara  den  enda 
rimliga,  som  man  kan  vinna  utan  jälp  av  ljudlagen  en  ->  a;  men  jag 
ger  bestämt  företrade  åt  min  ovan  givna.  Då  man  är  tvungen  att  till- 
gripa  analogibildningen  såsom  förklaringsprincip,  är  det  nämligen  bättre 


1)  Om  formerna  böndren  etc.  jfr  N:n  GPhil.   I,   5S8  (a,  2,  ^; 
N:n  Ark.  VIII,  143;  nedan  avd.  II  D  anm.  2. 


XIII.  3  VÄSTOÖTSKA  DIALBKTER.  11 

«tt  taga  till  utjftmning  iDam  ett  paradigm  an  väzelvarkan  melian  olika 
paradigm,  som  dock  faktiskt  i  allt  Täsentligt  tiderna  igenom  gått  var  sin 
vag,  h&lst  om  man,  såsom  Lundkll  gjort,  nödgas  tillgripa  en  icke  uppvisad 
proportionell  analogibildning  som  icke  är  alldeles  exakt  proportionell 
<8teiia(r)  :  'stexiaa  =  vftimer  :  ^vftimeraii?). 

Abiii*  8«  Btt  stöd  för  den  ovan  postulerade  utvecklingen  pnBStenl 
->  'prsBSten  ->•  *pri98ta  anser  jag  mig  ega  i  några  västgötska  ortnamn, 
aom  i  fsv.  I  ega  former  pä  -ini  ock  nu  i  folkspråket  ega  dylika  pä  -a 
(i  nsv.  skrift  dels  -en6(d)  dels  -a).  Dessa  aro:  Hftiideii6(d),  OOten6(4l), 
IJllene(d)  ook  Hildene(d),  vartill  konuna  B6ja  (fsv.  Boghlxii),  Vaia 
{fsv.  VsBliiii)  ock  Höra  (fsv.  Hyriai),  i  vilka  målets  forner  aegrat  över 
riksspråkets  kooaervatisiD,  liksooi  även  i  HAada  (namn  på  en  by  i 
H&ndeiieds  socken).  Ellia  ock  BUieaed  förekomma  om  varandra  i  skrift; 
det  förra  är  i  tal  vanligast.  De  fyra  förstnämnda  namnen  beta  på  väst- 
götamål:  hcsnda^  J0ta,  ula,  hu(d)a.  k  andra  sidan  ha  vi  värkligen 
några  dylika  namn  med  bibehållet  -ene,  t.  ex.  leV9V^^  ock  ett  par,  där  syn- 
kope  av  -e-  tyckes  ha  egt  rum  före  apokopen,  t.  ex.  héYfd  =  HArene  (vilket 
förklaras,  om  vi  antaga  att  vokal  utstötts  mellan  r  ock  dental  på  samma 
gång  som  mellan  lika  konsonanter).^  Huru  de  förra  aro  att  förklara,  vågar 
jag  ej  avgöra.  Att  antaga  inflytande  från  skriften  ar  naturligtvis  be- 
tänkligt, då  det  gäller  ord,  vilka  i  så  hög  grad  som  namn  på  socknar  ock 
byar  leva  i  vars  mans  mun.  Att  t.  ex.  Levene  har  kort  rotstavelse 
ock  således  en  gång  akcentnerats  llffwlnl  (med  stark  biton),  kan  för- 
tjäna påpekas,  ehuru  kortstavighetsakoentens  senare  öden  i  vgm.  äro  mig 
obekanta.  Jag  är  mast  böjd  för  att  antaga,  att  orden  genom  association 
med  sammansatta  namn  antagit  (resp.  mot  vanlig  regel  bibehållit)  en 
akcentuering,  som  hindrade  apokopen '.  En  annan  förklaring  av  växlingen, 
som  kunde  tänkas,  måste  jag  avböja.  Man  kunde  tänka,  att  t.  ex.  rspr. 
Hsendene  vore  best.  nom.  (ack.)  pl.,  vgm.  hi^nda  obest.  gen.  pl.  av 
samma  ord.  Åtminstone  i  just  det  föreliggande*  fallet  är  detta  antagande 
roellertid  omöjligt  med  hänsyn  till  gen.  h<snd9S  (JiCBnddS  '}0rUa^  Jubn- 
ddsho).  Då  målet  eger  ett  stort  antal  generaliserade  genitiver  på  a 
som  ortnamn,  vilka  naturligtvis  ha  sin  gen.  =  nom.  (ex.  Skara);  då  vidare 
en  hel  del  andra  namn  bilda  gen.  på  -a  (ex.  J^ama  p0rkay  enterpa 
jahj  så  redan  på  1300-talet,  t.  ex.  VQL.  IV:  VidhemmsB  sokn,  B8H. 
II,  38  £E.  flerst.);  då  slutligen  till  dessa  grupper  av  gen.  på  -a  slutit 
sig  namn  på  -sta  <-  HBta{)r  (gen.  Holmistadha  ->  hehndsta  genom 
apokope  etc,  jfr  §  1):  så  blir  gruppen  av  dylika  genitiver  så  stor,  att  det 
vore   högst   påfallande,   om   en   enda  form   skulle  ha  brutit  sig  ut  därur 

^)  Enligt  Styffe,  Skand.  und.  unionst. 

2)  Jfr  s.  9  not  3. 

^  Kand.  v.  Friesbn  påpekar,  att  hos  Vidhemsprästen  i  ordet  Le- 
Tene  v-ljndet  tecknas  på  ett  avvikande  sätt,  ett  sätt  som  snarast  tyder 
på  att  det  av  skrivaren  uppfattats  som  (formellt)  sammansatt  ord. 

^)  Hkidene  är  den  enda  bland  de  nämnda  sooknama  som  ligger 
inom  området  fÖr  det  mig  bäst  bekanta  målet. 


12  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NASALVOKALER.  XIII.  $ 

ock  utbildat  sig  med  nytt  genitivm&rke.  Jag  tror  därför,  att  formen 
hébnddS  för  sin  förklaring  föratsatter  mellanformen  'hnnden.  Då  den 
fanns,  hade  man  nyss  apokoperat  obetonade  elutvokaler  i  vissa  ställningar 
ock  hade  väl  kvar  tendensen  att  där  icke  t&la  sådana.  Mellan  de  be- 
fintliga genitivändelsema  -a  ock  -b  hade  man  således  knappast  något 
val,  man  måste  välja  den  senare,  ock  formen  håindBS  framgick  därför 
med  en  viss  naturnödvändighet'. 

Anm.  9.  Här  uppför  jag  av  brist  på  bättre  plats  den  rast  av 
partikeln  ftn,  som  målet  eger.  Ordet  ersattes  i  regel  av  ett  annat  ord  (Ble^ 
men  finns  kvar  i  förbindelsen  annat-An,  såsom  man  kunde  vänta,  utvecklat 
till  a.     Annat-&n  heter  sålunda  ant-a,  t.  ex.  da  (B  %g9n  anta  jak. 

%  6.    Från   griiidformer  pi  -on  ha  ?i  att  utgå  i  en  grnpp 

a?   ord,   av   vilka  dock  åtskilliga  äro  på  ett  eller  annat  sStt 

tvetydiga.    Följande  torde  mellertid  få  anses  som  säkra: 

1)  Pluralerna  ögon  ock  öron  bäva  Ijndlagsenligt  ntvecklata 
till  iSjaf  ^ra. 

Anm.  !•  Best.  plur.  heter  även  j0^^a,  f9ra.  Detta  är  kanske  ana- 
logibildning  efter  maskulina  a-  ock  aa*stammar,  som  även  ha  dessa 
former  lika  ock  båda  på  -a.     Jfr  dock  Schag.  Vätöm.  56. 

2)  Namn  på  -son  antaga  Ijndlagsenligt  former  på  -sa,  t.  ex» 
at^  p(B§a. 

Anm.  2«  Just  dessa  hava  dock  i  Synnerby  regelbundet  påvärkat» 
av  simplex  SBn  ock  riksspråket  (namnunderskrifter  ock  dylikt).  Orsaken 
torde  vara,  att  de  i  vardagsspråket  mästadels  utträngts  av  genitivkon- 
struktioner sådana  som  peera  angg,  gustg^VdS  leta.  Redan  i  gprann- 
socknen  Saleby  äro  dock  namn  på  -sa  i  regelbundet  bruk.    Jfr  avd.  II  C. 

3)  Låneordet  (kyrie)  eleison  skall  enligt  HoF  (Dial.  Vestrog» 
s.  27)  ha  uttalats  (Möria)  laisa  i  södra  Västergötland. 

4)  Fem.  av  neJcQn  heter  Ijndlagsenligt  neka  någon. 

5)  Hit  torde  jag  tk  räkna  best.  plnr.  av  on-,  im-stammar 
sådana  som  gatdra,  vilka  former  förklaras  ar  gatona(r),  'gata 
på  samma  sätt  som  ovan  §  5,8  c.  prtestdra  nr  pnostene» 
*prflB8ta. 

Däremot  kunna  följande  fbrklaras  även  på  annat  sätt: 

a)  mera  ock  afta  kunna  utgå  från  avljudsformer  på  -au 
(eller  -en). 

b)  De  fruktnamn,  som  i  nsv.  riksspråk  hava  former  på 
-on,  hava  som  bekant  i  fsv.  ofta  vid  sidan  av  dessa  former 
svaga   fem.-bildningar   på   -a.    Då  dessa   former   i   sg.  borde 


')  Framför  -8  faller  -n   utan   att  vålla  nasalering,  ex.  gabbes  = 
gubbens. 


XIII.  3  VÄSTGÖTSKA    DIALEKTER.  13 

sammaDfalla  (pesra  -^  pt^ra;  p»ron  ->  p<sra)  ock  piQralen  kunde 
analogibildas  efter  vanlig  typ  {p(^9r),  så  synas  de  i  målet 
nn  existerande  formerna,  vilka  alla  (utom  sveskany  som  är  ungt 
lån)  hava  atseendet  av  svaga  feminina,  fullkomligt  tvetydiga 
(ex.  ptBrOf  pluma,  Ifrtlja,  pl.  Jfr0S9r,  smultrer  etc).  I  ett  hit- 
hörande ord  torde  utveckling  från  neutrum  på  -n  vara  så  gott 
som  säker,  nämligen  i  ala  (fsv.  aldin,  alden,  allon,  aallon 
Södw.  Ordb.);  men  det  är  dock  fortfarande  oavgjort,  huruvida 
vi  böra  fbra  det  till  denna  §  eller  till  den  föregående,  d.  v.  s. 
huruvida  vi  ha  att  utgå  från  -en-  eller  -on-formerna.  (Jfr  här- 
med Schag.  Bär-  o.  frnktnamn  på  -on,  Hellqv.  Ark.  VII,  7'.) 
c)  Best.  sg.  av  svaga  fem.,  t.  ex.  f0r]cay  beter  som  nämnts 
även  ^0rka,  Detta  ser  närmast  ut  att  vara  nominativen  kyr- 
kian;  men  något  hinder  ser  jag  ej  att  identifiera  det  även  med 
ack.  kyrkiona.  Dessa  former  borde  ju  Ijadlagsenligt  samman- 
falla (såvida  de  icke  dessförinnan  gjort  det  genom  analogi). 

Anm*  8.  Att  i  evenskt  riksspråk  ock  svenskA  dialekter  finnes  en 
(änna  mycket  oklar)  Ijudöverg&ng  o  ->  a,  torde  knappast  vidare  kunna 
bestridas^.  För  vgm.  kan  jag  icke  antaga  någon  sådan  övergång.  De 
enda  exemplen  skulle  vara  de  ovan  uppräknade ;  men  med  stöd  av  över- 
gången ^  ->  a,  vilken  torde  få  anses  bevisad,  har  jag  icke  tvekat  att  i 
nasaleringen   sÖka   grunden    även   för  den  här  föreliggande  utvecklingen. 

§  7.  På  nasalerat  u  (p?)  har  jag  endast  ett  exempel: 
frågepartikeln  ma  månne:  ma  dt  ltemd^§iiql?  ma  d(3  ja  så  ete. 

Anm.  Man  skulle  vara  böjd  att  härleda  ma  ur  jälpvärbet  må,  men 
detta  stöter  vid   genomförandet  på  tvänne  svårigheter  av  betänklig  art. 

a)  Det  är  svårt  att  förklara  övergången  från  betydelsen  m&  (önskan) 
till  månne  (i  målet  betecknar  ma  indifferent  fråga :  är  man  ivrig,  brukas 
ej  frågeordet). 

b)  Gammalt  ä  (å)  reflekteras  i  proklis  regelbundet  av  B,  Uå  i 
sådan  ställning  brukat  borde  ha  givit  *mB  (som  finnes  i  Åse  härads 
metro  bredvid  ma  da).  Jfr  fflOy  fle  'te  etc.  med  kla^  som  ej  brukas  i 
proklis. 

Det  återstår  då  intet  annat  än  att  sammanställa  ordet  med  månne, 
vartill  det  från  betydelsens  synpunkt  passar  förträfiligt.  Ur  fsv.  mon 
kan  det  icke  härledas:  det  skulle  givit  *ma.  Enda  återstående  alterna- 
tivet blir  alltså  mun. 

Att  övergången  står  isolerad,  utgör  naturligtvis  intet  bevis  mot 
dess  tillvaro,  då  några  exempel  på  en  annan  reflex  av  samma  ljud  icke 

^)  Sllnna  etc.  »sannolikt  dock  yngre  bildningar». 
^  Jfr    för    denna    fråga:    N:n   QPhil.   I,   477;   Liudgr.    Btr.  §  46 
anm.   10,  samt  på  det  senare  stället  anförd  litteratur. 


14  BECKMAN,   SBKUVDÄRA   NA8ALYOKALEB.  XIII.  S 

torde    kanna    anföras.     For  övrigt  skall  jag  i  andra  avdelningen  fram- 
draga analogier  ur  ett  par  andra  dialekter  ^ 

§  8.  Jag  har  na,  i  den  mon  det  varit  mig  möjligt,  fram- 
dragit det  material,  min  hembygds  dialekt  erbjuder  till  belys- 
ning av  den  föreliggande  uppgiften.  Har  jag  lyckats  att  (öj 
de  behandlade  dialekterna  bevisa  riktigheten  av  Schager- 
STBÖM8  hypotes? 

Vad  angår  de  egentliga  slutljudslagarna,  apokopen  ock 
n-bortfallet,  så  torde  det  väl  ej  vara  behövligt  att  därom  vidare 
orda.  De  ligga  så  klart  för  ^ppen  dag  ock  äro  kända  från 
så  stora  grupper  av  svenska  måP,  att  svårligen  någon  tvekan 
kan  uppstå.  Huvudfrågan  är  väl  också  den  postulerade  näsa- 
leringen.  Är  den  möjlig  ock  förklarar  den  de  företeelser,  som 
jag  därmed  velat  förklara?  Ja  varför  skulle  den  ej  vara  möj- 
lig? Varför  skulle  svenska  dialekter  följa  andra  lagar  än  dem, 
som  braka  gälla  för  andra  språk,  då  de  förlora  en  nasal'? 
Man  torde  få  erkänna,  att  orsaken  till  den  tvekan,  man  hyser, 
att  antaga  den  uppställda  hypotesen,  bar  sin  grund  närmast  i 
en  viss  obenägenhet  att  för  de  ifrågavarande  dialekterna  kon- 
struera upp  ett  Ijudsystem,  som  man  finner  tämligen  främmande 
för  det  levande  språket.  Men  man  må  därvid  icke  glömma, 
att  på  nordisk  botten  ett  stycke  längre  tillbaka  i  tiden  nasale- 
rade  vokaler  varit  en  synnerligen  vanlig  företeelse,  ett  för- 
hållande som  intill  våra  dagar  bibehållits  (helt  eller  delvis)  i 
de  ålderdomligaste  Daldialekterna*.  Härtill  kommer  en  viktig 
omständighet,  att  en  norsk  dialekt,  Selbumålet,  »har  nasalering 
där  en  ännu  i  isl.  befintlig  nasal  senare  bortfallit»  ^  Det  är 
således  en  nasalering  av  ju8t  den  formation,  till  vars  existens 
SCHAGEBSTBÖM  (ock  jag)  på  teoretisk  väg  slutit. 

Icke  mindre  viktig  är  den  andra  ovan  framkastade  frågan: 
kunna  de  av  mig  förutsatta  vokalförändringarna  förklaras 
genom  vokalemas  nasalering?  Att  gomseglets  ställniog  icke 
kan  direkte  på  mekaniskt-ljudfysiologisk  väg  invärka  på  käk- 


0  Jfr  avd.   II  c  §  7,  F  §§  6,  7.     Den  liknande  uppfattningen  hoB 
Upmabk  (Sodwt.   13)  bar  jag  först  efter  redaktionen  observerat. 
*)  LU  GPhil.  I,  947. 
»)  Sierers  Phon.»  s.  239. 
♦)  N:n  Ark.  3,  1  ff. 
^)  Ib.  23—24;  nedan  avd.  II  F  ook  tilftigg. 


XIII.  3  VÄSTGÖTSKA    DIALEKTER.  15 

▼iokelD  eller  på  läpp-  ock  tnngartikulationeD,  'år  ju  självklart. 
A  andra  sidan  är  det  ett  erkänt  faktom,  att  »genom  resonansen 
i  näsan  vokalernas  specifika  kvalitet  i  någon  mon  utplånas 
ock  närliggande  vokaler  sammanfalla  för  örat»'.  Detta  kan 
naturligtvis  indirekt  framkalla  en  mindre  exakt  artikulation 
ar  det  mindre  exakt  ftmnmna  Ijndet,  oek  djlika  små  ljud- 
förändringar  —  av  den  ena;eller  andra  orsaken  framkallade  — 
kanna  under  tidernas  lopp  summeras  ock  bliva  tillräckligt 
stora  för  att  av  språkvetenskapen  iakttagas  ock  betecknas 
med  namnet  ljudlagar. 

Då  således  de  ovan  uppställda  ljudlagarna  icke  stå  i  strid 
mot  kända  ljudfysiologiska  eller  akustiska  förhållanden;  då  de 
nöjaktigt  förklara  en  del  fakta,,  som  just  därigenom  att  de  äro 
fakta  kräva  en  förklaring  (något  som  de  tVrut  icke  fått)^  ock 
dessutom  giva  möjlighet  till  ganska  enkla  förklaringar  av 
andra  fakta,  som  förut  blott  på  långa  vägar  låtit  sig  nödtorfte- 
ligen  förklara';  då  de  vidare,  så  vitt  jag  känner,  icke  lida  några 
undantag,  som  icke  med  berättigade  metodiska  jälpmedel  låta 
sig  bortförklara,  så  synes  det  mig,  som  skalle  de  tillfredsställa 
alla  de  krav,  vilka  böra  ställas  på  en  språklig  hypotes. 

§  9.  Vi  vilja  då  övergå  till  bestämmandet  av  tiden  för 
slat^udslagarnas  inträdande.  Jag  börjar  med  n^bortfallet, 
emedan  där  det  bästa  materialet  står  till  buds. 

a)  För  n-bortfallets  datering  erbjuder  »utvecklingen  av 
svarabhaktivokal  framför  n»  en  god  hållpunkt.  Då  t.  ex.  boken 
oek  Booken,  vilkas  slutstavelser  numera  i  rspr.  äro  i  alla  av- 
seenden identiska,  i  målen  ha  så  olika  motsvarigheter  som 
bgka  ock  sokon^  så  framgår  därav  otvetydigt,  att  -n  i  boken 
fallit  på  en  tid,  då  sooken  ännu  (i  motsats  mot  boken)  hade 
stavelsebildande  -n«  Nu  brakar  man*  datera  svarabhaktivoka- 
lens  framträdande  i  rspr.  till  omkr.  löOO;  ock  då  företeelsen 
synes  ha  spritt  sig  från  söder*,  så  ser  jag  intet  skäl  att  göra 
den   yngre  i   västgötskan   än   i   rspn,  enär  ju  Västergötland 

1)  Lll  Alf.   122. 

')  TSli  exempel  de  starka  feminina  adjektivformerna  (inkl.  prono- 
mina)  på  -a;  ortDamDen  pä  -ene  ->•  'di;  imp.  p].  på  -a,  samt  de  i  företa 
deleo  av  §  e  nåmnda  orden  med  -on  -^  «a. 

')  8e  §  5,S  (artikelflezionen). 

«)  N:n  GPhil.  I,  482. 


16  BECKMAN,    SEKUNDÅRA   NA8ALV0KALER.  XIII.  3 

ligger  fullt  så  nära  de  sydligare  trakter,  där  den  först  upp- 
trätt, som  de  orter,  vilka  voro  för  den  tidens  riksspråk  mast 
bestämiDHnde.  Jag  måste  således  redan  på  denna  grand  för- 
lägga n-bortfallet  till  1400-talet. 

Anm.  Att  vid  sidan  av  socken,  vatten  med  svarabhakti  existerar 
ett  uttal  (sook-n)  vatt-n  med  stavelsebiidande  i^  torde  vä]  ej  kunna 
bestridas ^  Det  kan  då  frågas:  med  vad  rätt  talar  man  om  en  allmän 
svarabhakti  utveckling?  På  denna  fråga  skall  jag  ej  söka  giva  något 
svar  —  det  behöves  ej  for  mitt  ändamål.  Faktum  är  i  varje  fall,  att 
omkr.  1500  visa  slutstavelserna  i  ord  av  typerna  boken,  sokn  tendens 
att  sammanfrtlla  i  skriften,  vilket  väl  omisskänneligt  tyder  på  sammanfall 
i  uttal.  Detta  sammanfall  kan  sedan  (individuellt  eller  dialektiskt)  ha 
skett  så,  att  boken  givit  'bok^;  kanske  i  vissa  fall  på  det  ena,  i  andra 
på  det  andra  sättet.  1  varje  fall  måste  n-bortfallet  ha  skett  på  en  tid, 
då  de  båda  ordgrupperna  hade  olika  slutstavelse,  ock  resultatet  blir  med 
avseende  på  n-bortfallets  kronologi  det  samma  som  förut. 

b)  En  annan  bållpnnkt  inom  själva  Ijndläran  erbjuder  skill- 
naden mellan  urspr.  -n  ock  -nn  i  obetonad  stavelse,  vilken 
måste  ba  strängt  uppehållits  vid  n-bortfallets  tid.  Detta  fram- 
går otvetydigt  av  deras  olika  behandling  (ex.  liten  mask.  -— 
lita  fem.).  Nu  bar  Kock  visat,  att  i  åtskilliga  urkunder  redan 
från  förra  hälften  av  14(X)-talet  sådan  osäkerhet  i  beteckningen 
av  -n-  ock  -nn-  i  svagtonig  ställning  börjar  visa  sig,  att  skill- 
naden i  uttalet  måste  anses  upphävd  2,  åtminstone  på  vissa  håll. 
Vid  1400-talets  slut  gäller  detta  långt  allmännare.  På  15 
sidor*  i  Medelt,  Dikt,  har  jag  antecknat  14  enkelskrivningar 
för  urspr.  -nn-  i  inljud  i  artikelformer  (ex.  syndena  gen.)  mot 
blott  en  dubbelskrivning;  allt  under  det  i  rotstavelserna  alltid 
-nn-  tecknas.  Att  en  del  av  de  enkelskrivna  n  betecknas 
med  förkortningstecken,  betyder  ingenting,  då  i  rotstavelser 
detta  på  dessa  sidor  aldrig  betecknar  nn.  Således  måste  åt- 
minstone vid  denna  tid  skillnaden  ha  upphävts  ganska  allmänt. 
Detta   visar   med   avseende   på  resp.  dialekters  n-bortfall,  att 


^)  L.-W.  Ljudl.  §  314  uppge  dock,  att  detta  endast  eger  rum  i 
vårdslöst  tal  ock  endast  efter  tandljud.  Delvis  annan  mening:  Lll  Alf. 
147;  Storm  Norv.  I,  34.     Jfr  Sievers  Phon.»  38. 

2)  Kock  Fsv.  ljudl.  291.  Exemplen  irkEt  Klosterläsning  {^O^i.  hdskr. 
av  1385)  ock  Med.  Post.  I  (c:a  1420)  äro  väl  for  få  för  att  medge 
slutsatser  med  avseende  på  uttalet.     Jfr  Kock  Fsv.  ljudl.  383. 

^)  121 — 136:  »Kroppens  ock  själens  skilsmessa»,  »De  uno  pecca- 
tore». 


XIII.  3  KRONOIiOGI.  17 

det  skett  åtminstone  före  slutet,  på  vissa  håll  före  mitten,  av 
140ataleti.    Jämför  tillägg. 

§  10.  Osökt  framställer  sig  na  den  frågan :  huru  förhåller 
sig  den  fornsvenska  litteraturen  till  min  på  teoretisk  väg  upp- 
ställda kronologi.  Känslan  av  riksspråkets  krav  i  motsats  mot 
dialekterna  kunde  ej  ha  vunnit  en  sådan  styrka,  att  denna 
genomgripande  ock  vitt  utbredda  företeelse  kunnat  helt  oek 
hållet  utestängas  från  möjligbeten  att  visa  sig  i  litteraturen. 
Tvivelsntan  skulle  jag  med  större  beläsenhet  på  detta  område 
ha  kunnat  meddela  mera  bevisningsmaterial;  men  jag  hoppas, 
att  vad  jag  har  skall  visa  sig  tillräckligt  för  ändamålet.  Då 
den  västgötska  litteraturen  från  1400-talet  är  ganska  torftig  ock 
icke  mycket  upplysande,  vore  det  ometodiskt  att  begränsa 
undersökningen  till  densamma.  Såväl  n-bortfallet  som  de 
företeelser,  efter  vilka  jag  på  teoretisk  väg  sökt  bestämma  dess 
kronologi,  äro  ju  för  massor  av  svenska  mål  gemensamma  oek 
väl  i  de  närmare  besläktade  (särskilt  de  i  litteraturen  repre- 
senterade medelsvenska)  tämligen  samtidiga.  Jag  tar  därför 
allt  i  ett  sammanhang. 

Omkring  år  1600  finna  vi  i  de  äldsta  dialektupptecknin- 
garna (frän  nordskandinaviskt  område)  omisskännliga  bevis 
på  genomfört  n-bortfall.  Så  t.  ex.  hos  Prytz^:  såmå  =  sam- 
man  (Alfdalen);  hos  BURE':  a  =  hon,  hurua  häit  =  huni  hon 
heter  (fr.  »Bottnen»*),  smörgåsa  =  smörgåsen  (Ångm.),  Pftrsa  = 
Parson,  bua  =  boden  (Medp.)^.  För  att  rätt  förstå  betydelsen 
av  dessa  former  för  vår  uppgift  må  man  besinna,  dels  att  det 
gäller  dialekter  av  vida  mer  konservativt  skaplynne  än  de 
närmast  ifrågavarande,  dels  att  de  bekanta  vokalövergångarna 
tyckas  ha  haft  tid  att  inställa  sig  efter  n-bortfallet.  (Jfr  dock 
s.  19  not  4). 

Från  1500-talet  kan  jag  anföra  åtminstone  ett  västgötskt 
exempel:  i  senga*  ur  en  redogörelse  till  konungen  från  »Regi- 

1)  NoREKNB  regel  GPhil.  I,  487  [§  167  b]  är  tviveleatan  för  vid  i 
8in  formulering  eller  felaktig  i  sin  kronologi. 

^)  Kon.  Gust.  then  första  (St.  landsm.  Bih.  I.  1). 

^)  Snnilen  i  Sv.  landsm.  Bih.  I.  2. 

♦)  A.  st.   187. 

^)  A.  st.  203.  Har  (någon  del  av)  Medp  förlorat  -m:  »bjma 
pro  bynom»?   »nddha  pro  udden»  är  väl  av  helt  annan  art.  Jfr  adj.  udda. 

«)  Handl.  rör.  Skand.  hist.  XXIX,   122. 


19  BECKMAN,  SBKUNDÄ&A  NASALVOKALER         XIII.  3 

menterådet  i  Västergdtiandi)  (1540).  I  rftlta^  är  dftremot  något 
tvivelaktigt:  det  kan  vara.  analogibildat  efter  tm  råtte  (gen.). 
Det  bar  för  övrigt  icke  alldeles  samma  stäUniogy  som  i  senga 
har.  Detta  tillhör  geoom  sin  betydelse  vardagsspråket  långt  mer 
än  det  officiella  språket.  Det  kunde  därför  lätt  i  sin  vardags- 
kostym tränga  in  i  skriften.  Den  med  vgm.  närsläktade  när- 
kiskan  har  väl  egt  de  a4jektivformer  på  -o,  t.  ex.  aadro, 
woro  (våra),  som  uppträda  bos  Ol.  Petbi  ock  av  Kock^  väl 
med  rätta  bärledas  ur  fsv.  formen  på  -on  (-un?).  Visserligen 
ba  vi  ej  i  de  närkiska  mål,  jag  undersökt,  några  dylika  form^ 
kvar,  men  de  kunna  vara  undanröjda  genom  analogier.  När- 
släktade sörml.  mål  ba  t.  ex.  ögo  (<-  ögon  -un),  älvo'  {^  esl- 
vuna,  obest.  -ur).  Liknande  former  har  även  Södertöm.  Närikes 
öger  är  naturligtvis  analogibildning.  Ol.  Peti^  var  noggrann 
med  språket.  Hade  formerna  inom  hans  eget  mål  ej  varit  stad- 
gade, hade  han  väl  ej  mot  sina  fsv.  förebilder  använt  dem. 
Man  torde  därför  fä  anta,  att  de  varit  i  bruk  redan  då  Ol. 
Petki  i  slutet  av  1400-talet  lärde  sig  NärkesmåH.  Ur  en  läkebok 
från  början  av  1500-talet  har  EOCK^  anfört  aidlia,  inna  ock  dgho. 
c)  Det  viktigaste  blir  emellertid  vad  som  finnes  för  1400- 
talet.  I  litteraturen  är  hittils  anfört:  av  Kock  ur  SuBlinna 
tröst  (omkr.  1430):  vta,  hvadha,  sidha,  noko  —  vartill  kunde 
lä^as  gensta  2  ggr  (om  värkligea  ^  genatan),  samt  av 
SCHAGERSTRÖM  andirso  (diplom  fr  Dalarne  av  1414)*.  Dessa 
exempel  bliva  dock  tvetydiga;  det  dalska  genom  sin  isole- 
rade ställning,  samtliga  genom  den  nära  liggande  möjligheten 
av  felskrivning  (uteglömning  av  förkortningstecknet),  som  i 
Sialinna  tröst  styrkes  genom  två  skrivningar  ha  för  lian(n)^. 

>)  A.  8t  123. 

2)  Språkhist.   100  ff. 

')  Sv.  landsm.  II.  cl. 

*)  Kanske  bar  dock  Olaus  Petri  fått  de  nämnda  formerna  genom 
sina  vänner  »Strengnenses». 

«)  Ark.  VI,  32  not  V. 

•)  Dipl.  Dalec.  II,    11. 

^)  Om  möjligheten,  att  hvadhant  «<ri)^ft^  gom  betonade  bort  behälla 
-n  jfr  avd.  II  C  anm.  5.  Härmed  vill  jag  naturligtvis  ej  påstå,  att  den 
av  8.  T.  representerade  dialekten  i  sin  folkliga  habitns  ej  haft  n-bor ifall. 
J^  anser  motsatsen  möjlig,  ehuru  ej  bevislig.  Kågnt  £å  felakrivBingar 
med  tillsatt  -n  förekomma.     Jfr  s.  21   not  2. 


Xni.  8  KROHOLOQi.  19 

Lyckligtvis  har  jag  fnmiit  en  bättre  käUa,  den  yngre  rim- 
krönikan (Rkr.  II).  Då  man  knatar  en  bliok  på  denna  i 
KLEMMINQ0  upplaga,  särskilt  på  rättelserna,  vore  man  böjd  att 
tro,  att  den  icke  vore  användbar  för  någon  sorts  språkliga 
undersökningar.  Så  finner  man  genast,  att  den  hyllar  en  regel 
ungefär  så  lydande:  varje  ändelsevokal  kan  när  som  halat  ut- 
bytas mot  varje  annan  ändelsevokal.  Detta  torde  knappt 
kunna  förklaras  på  mer  än  ett  sätt:  redaktören  ock  några  bland 
hans  skrivare  ha  talat  ett  &-  eller  e^mål  ock  därför  haft  svårt 
att  hålla  reda  på  vilka  ändelsevokaler  man  i  rspr.  borde  be- 
gagna. Hypotesen  stödes  av  de  drag  av  folkspråk,  som  i 
andra  avseenden  visa  sig^  Särskilt  iä  dialektformema  jälpa 
ur  varjehanda  rimnöd  —  en  utväg  som  nog  även  i  våra  dagar 
användes  någon  gång.  Oberoende  av  rim  ock  meter  begagnas 
av  första  handen  i  hdskr.^  droihninga  best.  form  åtminstone 
6  ggr  (49,  85,  93,  176,  204,  213,  ex.  drothninga  ok  konungen 
204).  I  denna  del  av  hdskr.  har  ingen  parallellform  aote^- 
näts,  i  de  övriga  är  drottumgen  enrådande.  Huruvida  vi  ha 
att  utgå  från  drottningen  eller  från  ett  svagt  fem.  *drottallngan^ 
kan  jag  ej  avgöra.  Huvudsaken  är  i  alla  fall  klar,  att  vi  möta 
best.  fem.  med  botfallet  -n  i  6  fall.  Att  vad  jag  anser  vara 
nasalvokal  tecknas  -a,  även  där  -en  ligger  till  grund,  före- 
kommer nog  i  åtskilliga  fall,  såsom  nedan  visast  En  annan 
fråga  blir,  varför  just  detta  ord  möter  i  sin  dialektiska  form. 
Jag  tänker  mig,  att  ordet  såsom  varande  en  titel  icke  strängt 
sammanhölls  med  andra  artikulerade  fem.  substantiv  (där  skill- 
naden mellan  rspr.  ock  dialekt  tydligare  uppfattades).    Ordet 


')  Tyvärr  vet  man  intet  om  avfattningsorten.  Att  vi  hava  e-mål 
inom*  de  orter,  som  vid  denna  tid  utgjorde  kultnrens  medelpunkter 
(Östergötland),  ar  ju  bekant.  Att  dessa  måste  tidigt  nog  ba  antagit 
sitt  karakteristiska  -e,  framgår  t.  ex.  av  e  lita  flekke,  gryte  ob.,  men 
1x>ka  best.:  a  ->  e  innan  *lit^  *bok^  förlorat  nasalklangen,  ty  eljes  är 
obegripligt,  varför  de  ej  försvagats.  Jfr  t.  ex.  språkprov  från  Emådalen 
Sv.  landsm.   II,  7. 

2)  Om  hdskr.  se  Klemming  Rkr.  III,  254  ff. 

')  Jfr  drottnlaga  KacKareta  150,  175,  drottninga  Philippa  458, 
471  —  här  väl  obest.  fm.     Jfr  Södw.  ordb. 

*)  Att  vi  fysiologiskt  sett  redan  hade  a  (a),  vill  jag  icke  påstå. 
Skrivningen  torde  ba  sin  grund  i  den  akustäaka  Ukbet,  som  enligt  min 
mening  (härovan)  förorsakat  det  fysiologiska  sammanfallet. 


20  BECKMAN,    SEKUNDÄRA    NA8ALVOKALER.  XIII.  3 

kändes  snarare  som  ett  nomen  proprinm.  Jag  har  i  mitt  eget 
bem  —  en  prästgård  på  landet  —  bland  tjänstefolk,  som  obe- 
stridligen med  en  viss  framgång  bemödat  sig  om  att  tala  riks- 
språk, varit  i  tillföUe  iakttaga  åtminstone  en  person,  som  länge- 
sedan lärt  sig  att  säga  boken,  solen,  lampan  etc.,  men  icke 
kommit  att  tänka  på  att  i  stället  Kr  vgm.  prostinna  införa  rspr. 
prostinnan  som  tilltal,  ntan  har  kvar  sitt  prosten  oek  prostinna 
alldeles  analogt  med  Rkr.  II  drothninga  ok  konungen.  Ett 
annat  ord,  som  ofta  möter  med  best  fm.  utan  •n,  är  tidh, 
t.  ex.  vm  sanote  mikels  tidjha^  (443),  moth  jwla  tijdha  (470), 
jnnen  fttstagangx  tidha  (1992),  alla  dessa  i  rimslnt^.  Jfr  där- 
med 2864  tiiden  (:  riden).  Tidsbestämningar  av  detta  slag 
tillhöra  väl  givet  mera  vardagsspråket  än  litteratnrspråket. 
Skrivarne  torde  därför  ingalunda  ha  behövt  göra  våld  på  sin 
språkkänsla,  då  de  så  enhälligt  begagnade  dem  i  deras  vardag- 
liga form.  Mer  sporadiska  företeelser  äro:  mot  laga  (671,  1019), 
.  ms  lagha  (6678)  ^  af  märka  (2492),  räffstatinga  (490),  Karl 
af  Foglevike  (best.  fm.?  1230),  then  nöde  (9618),  danabrooa 
(5980,  5995).  Alla  dessa  ord  stå  i  rimslat  utom  danabrooa 
den  ena  gången.  En  märklig  form  är  böndere,  the  bönders, 
ther  ms  sohoUe  böndere  heem  fara,  böndere  i  daala  etc.*, 
tillhörande  l:sta  handen  i  hdskr.'^  Naturligtvis  vill  jag  läsa 
'bönder^  ock  däri  se  grundformen  för  det  bekanta  bönnera. 
Att  vi  ha  e  här  mot  -a  i  flertalet  fall  förut  såsom  tecken  för 
nasalvokal,  bör  ej  utgöra  något  hinder  för  min  menings  riktig- 
het. Dels  ha  vi  ju  även  fttrut  mött  -e  någon  gång,  dels  ha  vi 
överallt  utom  v.  700  förkortningstecken,  som  kanske  med  lika 
rätt  kunnat  upplösas  -ra.  En  annan  påfallande  konstruktion 
är  a  badha  sidha,  pa  alla  sidha  o.  dyl.  (1375,  2447,  6049, 
6060,  6614,  8689 «  etc).  Kanske  ha  vi  här  att  läsa  sidb^'  (-9) 
ock   böra    häri  se  grundformen  till  siera  (jfr  §  6).     Omöjligt 


')  Rattat  i  upplagan  till  -e  efter  rimordet  sidhe. 

2)  Flere   ex.    1907,  2860,  3296,  4987,  5017,  6809,  7316,  8070, 
8093,  8778,  m.  fl.  i  krönikans  olika  delar. 

3)  Jfr  efter  laghen  (7059),  som  laghen  lydlia  (7672);  lagh  är 
alltså  n.  pl. 

<)  Se   664,   669,   670,   688,   691,  693,  700,  728,  828  (alla  ex.). 
^)  Jfr  ovan  oro  drottnlnga. 
^}  Sidhaa. 


XIII.  3  KRONOLOGI.  21 

torde  dock  ej  vara  alt  åtminstone  i  vissa  fall  anse  a  =s  e  ock 
således  läsa  aidhe  (sidor  obest.  fm).i 

Om  nu  också  några  bland  de  anförda  formerna  kanna  för- 
klaras annorledes,  än  jag  här  gjort,  så  blir  väl  alltid  ett  till- 
räckligt antal  kvar,  där  n-bortfall  måste  förutsättas.  Det  stora 
antalet  analoga  former  ävensom  rimslutet  borttager  varje  tanke 
på  felskrivning  eller  annan  sorts  tillfällighet.  Redaktören  av 
RKr.  II  har  tydligen  haft  till  sitt  förfogande  dialektformer 
framgångna  nr  de  äldre  formerna  genom  bortfall  av  -n.  Detta 
bortfall  har  således  enligt  otvetydiga  bevis  åtminstone  i  någon 
bygd  inträtt  före  mitten  av  1400-talet.  Att  det  i  mellersta 
Sverge  överhuvud  var  genomfört  före  utgången  av  samma  år- 
hundrade ock  även  i  de  nordligaste  naderna  inträtt  före  ut- 
gången av  det  följande  århundradet,  torde  förut  ha  visats^. 

Å  andra  sidan  torde  bortfallet  icke  kunna  ha  inträtt  före 
1400.  I  vgm.  tyckes  det  ha  skett  efter  övergången  ö  ->  o, 
att  dömma  av  hön  ^  ho.  Nämnda  övergång  torde  även  böra 
förläggas  till  (början  av)  1400.talet'. 

§  11.  Rörande  apokopen  kan  jag  dess  bättre  fatta  mig 
mera  kort.  För  de  dialekter,  som  hava  samma  ordning  mellan 
slutljudslagarna  som  västg.  (ock  dessa  torde  vara  de  flästa, 
kanske  alla*),  behöver  man  blott  gå  tillräckligt  långt  tillbaka 
från  tiden  för  n-bortfallet.  Jag  skall  emellertid  anfOra  några 
exempel,  förnämligast  från  västgötska  diplom,  som  enligt  min 
mening  tyda  på  apokope.  Sådana  äro  de  vanliga  fraserna: 
Gk>de  besynnerlig  vän  eller  ärlig  ooh  i^byrdig  man  stränge 
herre  o.  dyl.,  t  ex.  BSH.  V,  28  överst  ock  nederst  64,  65,  samt  i 
övrigt  flerstaviga  then  alBmecktog  Gud  ib.  32  nederst,  413,  455. 
Dessa  former  äro  från  omkr.  1505.  Icke  fullt  så  många  har  jag 
funnit  från  1400-talet8  början.    Dipl.  nr  1752  (Skara  1413)  har 

^)  Härmed  kunna  jämföras  sädana  former  som  t^dan  rätt.  till  636 
ock  r&ttan  4  ggr  anfört  under  ratt.  till  754.  Jag  vågar  dock  ej 
urgera  denna  jämförelse,  då  vokalismen  i  ändelser  visar  sig  så  inkrånglad. 

2)  Man  kan  jämföra  the  akrlffven  3730,  forramen  inf.  8165 
(rimslut),  likaså  kommen  BSH.  III  nr  31  (1453).  Osäkerhet  om  var 
-n  borde  stå  ock  icke  stå  torde  förklara  den  besynnerliga  germanismeu. 
Vidare  mannannan  gen.  pl.  Hel.  Bernh.  279  (29,  30). 

^)  Lindgr.  Btr.  §  48  anm.  4. 

*)  Jfr  nedan  särskilt  avd.  II  C  samt  F  anm.  3. 

8v.  landsm.  XIII.  3.  2 


22  BECKMAN,  SEKUNDÄRA  NA8ALVOKALEB.  XIII.  3 

dock  kflBre  nadngh  herre;  nr  1825  .  •  .  artioulos  stadugh» 
trygga  ok  fisuita  halda;  RKr  II  then  ädle  dygdelig  qvinne  rene. 
Det  förv&nar  os^  då  icke,  att  i  den  ovan  nämnda  yästgötska 
nrknnden  i  HSkH.  XXIX  finna  afsagde  foreonatt  och  hand- 
lätt  (sabj.  saker)  eller  then  upprättatt  och  beleiftuktt  stadgad 
Allt  detta  är  fall  då  adjektiv  med  i  oböjd  form  svagtonig  al- 
tima  förlorat  böjningsändelser,  som  de  övriga  behållit.  Från 
andra  områden  kan  jag  erinra  om  kalmam  i  REr.  II  (ex.  3056, 
3231)  jämte  det  äldre  kalmame.  Att  t.  ex.  fogda,  Msdala» 
fiende  (679,  4969,  8884^)  kunna  vara  best  form,  vilket  passar 
bättre  i  sammanhanget,  torde  av  en  jämförelse  med  det  före- 
gående vara  klart  Pres.  hist.  begagnas  visserligen  någon 
gång  obestridligt  med  en  märklig  fribet,  men  då  man  finner 
t.  ex.  bidha  koordinerat  i  intimt  sammanhang  med  lotho» 
blir  man  böjd  att  tänka  på  de  i  dialekterna  numera  så  ytterst 
vanliga  formerna  hoppa  för  hoppade  etc'  Vanskligheten  blir 
väl  närmast  antagandet,  att  -d  bortfallit;  men  jag  tror,  att  den 
låter  sig  övervinna.  För  de  dialekter,  vilka  på  1400-talet  (»vor 
1450»)  ha  övergången  -Ö  ->  -|)  ->  -t  i  sintrad  efter  svagtonig 
vokal*,  blir  det  väl  rentav  nödvändigt;  'hoppad  gåve  eljes 
*hoppat  (ej  hoppa).  För  vgm.  tror  jag  mig  för  övrigt  omkr. 
1500  spåra  bortfall  av  ö  även  i  midljad,  t  ex.  tyande  tidende^ 
I  några  västgötadiplom  från  1396  ff.*  har  jag  fnnnit  till  foren 
5  ggr^,  samt  beekrivat  plnr.  1  gg^.  Det  synes  mig  dock  tvivel- 
aktigt, om  man  får  bygga  något  på  dessa  skrivningar,  då 
omisskännliga  spår  av  danskt  inflytande  röja  sig  i  dessa  brev. 

Anm*  1*  Det  sannolika  resnltatet  av  denna  nnderaokning  blir 
▼al:  apokopen  har  inträtt  omkr.  1400.  Detta  g&Uer  om  apokopen 
aåaom  genomförd  ljudlag.  Redan  dessförinnan  torde  den  fä  förutsättas 
såsom    begränsad    till   vissa   satsstallningar   (sandhilag).     Uttryck  sädana 


>)  Sid.  83  r.  8  uppifr.,   103  r.  2  nedifr. 

O  Jfr  flendena  8882.     Andra  ex.:  919,  935,  4434,  9469. 

3)  Ex.:  204,  424,  463,  854,  1380,  2168,  3814,  4430,  4456,  5840, 
5864,  5912,  5970,  8157,  8494,  8528,  8667,  8725,  8732,  8746,  m.  fl. 
m.  fl.     Jfr  dock  t.  ex.  6100,  8772. 

*)  GPhil.  I,  484. 

*)  BSH.  IV  nr  200  (bis),  V  nr  61,  109. 

«)  BSH.  II  nr  18—22. 

7)  =  till  f orene,  ex.  sid.  42  r.  4. 

«)  Sid.  40  r.  6  nedifr. 


XIII.  3  KRONOLOGI.  23 

« 

8om:  (Jag)  klappade  "pft»  (hon)  lagade  *mat,  (Jag)  hoppade  i  'land 

äro  väl  DU  i  aTseende  på  betODing  fullt  likistallda  med  eukla  ord,  som  ba 
svag  biton  (biakut)  på  första  samt  huvudton  på  sista  stavelsen,  under  det 
mellanstavelserna  aro  obetonade.  Det  första  ock  andra  skola  då  — 
under  forutsättning,  att  denna  betoning  är  gammal  —  synkopera  (apo- 
kopera)  efter  Noreems  regel,  GPhil.  I,  482  (§  150),  det  tredje  redan 
tidigare  enligt  den  regel,  som  meddelas  Ark.  VIII,  145.  Denna  sandbi- 
apokope  är  naturligtvis  lika  gammal  ock  lika  utbredd  som  de  ljudlagar, 
enligt  vilka  den  skett,  således  allmänt  östnordisk.  Att  den  icke  tydligt 
framträder  i  litteraturen,  beror  väl  på  att  varje  ord  gärna  skrives  (ock 
bör  skrivas)  så,  som  det  ljuder  fullt  tydligt  uttalat  utan  påvärkan  av 
sandhilagar.  Emellertid  torde  på  detta  sätt  bli  klart,  varför  talspråket 
ock  många  dialekter  apokopera  imperfekta,  men  bibehålla  t.  ex.  h&etame: 
artiknlerade  substantiv  torde  väl  ytterst  sällan  förekomma  i  proklis'  ock 
borde  därför  bliva  oförändrade  i  sådana  dialekter,  där  apokopen  aldrig 
blivit  mer  än  sandhilag. 

Anm.  2*  Från  ock  med  omkring  1450  uppträda  i  fsv.  litt.  bestämda 
pluralformer  på  -en  (-^  -ene,  -ena)  i  mask.  ock  fem.,  t.  ex.  böndren^. 
Jag  har  redan  antytt,  att  jag  i  likhet  med  Schaqkrströu'  anser  dem 
vara  dialektformer;  om  orsaken  till  deras  uppträdande  i  litt.  se  avd.  II  G. 
Inflytande  från  de  talrika  apokoperande  dialekterna  spårar  jag  även  i 
best.  form  av  starka  fem.,  där  nom.  höken  segrat  över  ack.  hokena 
tvärtemot  vanliga  förhållandet^. 


')  Då  sydsvenska  mål  ha  hoppa  impf.  men  hftstame,  kunde  detta 
med  apokoperingslagen  i  §   1  förlikas  enligt  avd.  II  C  §  8. 

^  N:n  GPhil.  I,  622  (a  2  d). 

')  Vätöm.  59;  däremot  delvis  N:n  Ark.  VIII,  143.  Norrens  tal  om 
>de  äldsta  citaten9  synes  dock  gentemot  kronologien  i  det  föregående 
icke  bevisande. 

*)  För  antagandets  möjlighet  i  fda.,  som  har  samma  egenhet,  jfr 
Kock  Ark.  V,  66  ff.,  N:n  GPhil.  I,  482. 


ii.    Nasalvolcalerna  i  en  del  dialeicter  utom  Västergötland. 

Denna  avdelning  gör  ingalunda  anspråk  på  fallständighet. 
En  sådan  stode  ej  att  vinna  med  de  otillräckliga  material- 
samlingar, som  för  närvarande  föreligga,  ock  om  man  också 
skalle  inskränka  anspråken  på  fullständighet  därhän,  att  man 
fanne  dem  tillfredsställda,  om  allt  det  i  de  f.  n.  tillgängliga 
dialektavbandlingarna  föreliggande  materialet  genomarbetats, 
så  skulle  det  ändock  ej  överensstämma  med  uppsatsens  plan 
att  eftersträva  den.  Men  inom  de  grammatiska  kategorier, 
där  de  här  behandlade  slutljudslagarna  gjort  sig  gällande, 
förete  dialekterna  en  nästan  oöverskådlig  rikedom  på  former. 
Ätt  söka  förklara  några  de  mast  typiska  sådana  genom  under- 
sökningar rörande  de  dialekter,  där  de  förekomma,  är  denna 
avdelnings  syftemål.  Jag  har  ju  redan  förut  påpekat,  att 
överensstämmelser  i  viktiga  punkter  finnas  inom  stora  grupper 
av  dialekter.  Jag  bör  väl  då  också  söka  svar  på  den  frågan,  vilket 
är  det  mera  väsentliga:  likheten  eller  olikheten?  Vid  denna 
undersökning  anser  jag  mig  emellertid  kunna  förfara  jämförelse- 
vis summariskt.  På  de  likheter,  som  ligga  för  öppen  dag, 
slösas  ej  många  ord. 

För  att  ej  allt  för  ofta  behöva  hänvisa  till  den  utförligare 
framställningen  i  avd.  I  har  jag  hela  vägen  bibehållit  en  ock 
samma  uppställning.  Under  varje  behandlad  dialekt  eller 
dialektgrupp  svara  paragrafer  ock  delvis^  moment  mot  partier 
i  avd.  I  (§§  1 — 8),  som  behandla  samma  företeelse.  Olägen- 
heten av  att  så  en  gång  för  alla  fastställa  en  indelning  av 
ämnet  har  jag  ansett  kunna  uppvägas  av  de  stora  fördelar, 
som  medfölja  den  överskådlighet,  vilken  jag  därigenom  hoppats 
vinna. 


^)  Särskilt    under    §    5,   soiu   behandlar  den  for  formläran  viktiga 
ändeisen  -en. 


XIII.  3  ÖSTRA   HJiR.    I   SMÅLAND.  25 


A.    Målet  i  Östra  härad  i  Småland.' 

§  1.  Målet  ligger  som  bekant  på  gräDseD  mellan  de  apoko- 
perande  ock  de  icke  apokoperande  dialekterna^.  Man  kan 
därför  a  priori  hysa  tvivelsmål  om  buravida  det  egt  apokope 
eller  ej,  ock  då  man  ser,  att  det  i  l:a  konjngationens  värb  har 
impf.  sådana  som  tv&ttade»  synes  man  vara  berättigad  att 
slnta:  någon  apokope  har  i  detta  mål  icke  egt  rum.  Emeller- 
tid är  jag  icke  övertygad,  att  en  sådan  slutsats  vore  riktig. 
A  priori  omöjligt  är  icke,  att  målet  rekonstruerat  -de  efter 
värb  med  tvåstavigt  svagt  imperfektum.  Målet  har  pres.  tvätta' 
(jag)  tvättar.  Likheten  mellan  två  former,  vilka  så  ofta  som 
presens  ock  imperfektum  stå  i  direkt  motsatsförhållande,  var 
naturligtvis  för  språkets  praktiska  ändamål  högst  menlig,  något 
som  torde  rättfärdiga  antagandet  av  analogi  från  en  mindre 
böjningsgrupp  till  en  större.  Ock  att  apokope  (jämte  n-bortfall, 
varom  nedan)  bestämt  förutsattes  för  sådana  former  som  marr- 
ka*  maskarna,  bya  byarna^  ock  många  andra,  torde  vara 
obestridligt. 

§  2  a.    »n  efter  a  i  obetonad  stavelse  bortfaller  nästan  alltid; 

men  a'et  får  i  sådant  fall  det  slutna  ljudet,  t.  ex.  flekka,  pia» 

laa»   unna   undan,    sena   sedan,   mäa   medan,   i  börja»  H&ka 

(mansnamn)»:    Gadd   s.   5.    Emellertid  ha  vi  enligt  formläran 

ho»  nod,  di»  si»  inge  (fem.  av  ingen),  samt  icke  blott  eka,  som 

kunde  vara  ^  *ekan,  utan  även  bessla  (betslen),  som  bestämt 

förbjuder  denna  begränsning  av  ljudlagen.  Formuleringen  torde 

därför  kunna  bli  densamma  som  ovan  (avd.  I,  §  2). 

Anm.  1.  Ögen»  ören  ock  det  efter  dem  bildade  nösten»  plur.  av 
öga»  öra,  nösta,  ha  n  i  behåll.  De  synas  ha  i  forrnen  påvärkats  av 
fruktnamnen  ock  några  andra  neutra  på  -n,  av  vilka  bestämt  några  haft 
snffixbetoning : 

o 

1)  Troligen   heman,   se  avd.   I   §    3   ock  A:m  Dfs.  fonnl.  exk.   1. 

*)  Gådd,  Allmogemålet  i  Östra  härad.  Skolprogram  (Earlskrona 
1871). 

^)  Om  apokope  på  sydsvenskt  område  se  s.  23  not   1. 

')  Vgm.  har  här  tveetar. 

^)  Jag  sätter  a  for  Gadds  a  ock  a  for  hans  ä,  vilket  rättfärdigas 
av  Gadd  s.  3. 

^)  Se  Gadd  s.  8,  9. 


26  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NA8ALVOKALER.  XIII.  3 

2)  Enligt  Å:m  Dfe.  Ij.  §  74  anm.  3  d  syskon,  lakan.  I  Åströms 
mening  vill  jag  sä  till  vida  instämma,  att  om  vgro:8  S0sk9n9^  laJcdfld  ej 
äro  yngre  nybildningar,  dessa  förutsätta  stark  ton  på  penultima  vid 
tiden  for  apokopen  —  de  borde  eljes  ha  förlorat  slutljuden.  Detsamma 
gäller  väl  dalbym.  S0&n^,  Jfr  även  älvd.  lokgn  (älvd.  förlorar  -n  i 
svagtonig  stavelse).     Märk  dock,  att  rotstavelsen  är  kort.^ 

3)  Ånnu  i  dag  har  fryksd.  p&rön,  vilket  väl  snarare  är  en  ålder- 
domligbet  än  en  nyare  utveckling,  då  flyttning  av  akcenten  mot  ordets 
slut  strider  mot  språkets  tendenser  ock  ej  får  antagas  utan  speciella 
anledningar.  ' 

4)  Dalm.  (Orsa)  har  ft^garan  med  bibehållet  -n  (rspr.  ^fingran 
jfr  fsv.  fingrlnl,  gnllfingran). 

I  här  nämnda  ord  ha  vi  bildningar  av  fiere  slag  (se  särskilt  Hellqv. 
Ark.  VII,  6  S.).  Vilka  av  dessa  bildningar  som  haft  etymologiskt  be- 
rättigad suffixbetoning  ock  vilka  som  fått  den  genom  analogi,  vågar  jag 
ej  avgöra. 

b)  Reflexerna  av  de  postulerade  Dasalvokalerna  äro  med 
några  modifikationer  de  samma  som  i  vgm. 

§  3.  an  ->  a;  exx.  under  §  2a  strax  ovan,  även  håna  -^ 
a  (hanne). 

§  4.     é»  mi,  hö  som  ovan  (avd.  I). 

§  5.  ön  ->  a.  Ibland  uppträder  e  1.  i  för  fsv.  en-in.  Jag 
betraktar  detta  som  reflex  av  fsv.  in  ->•  *},  varom  nedan. 

1)  Imper.  plur.  på  -a  »torde  man  knappast  få  höra  annat  än 
i  de  värb,  som  redan  i  sing.  hava  denna  ändelse»  (Gadd).  Ar 
denna  form  en  utdöende  form  för  Ö.  Härad,  eller  är  den  förf. 
bekant  från  andra  håll? 

2)  Adjektiv  på  -a  <-  -en  är  blott  lita.  Pron.  ingen,  t&kken, 
h&kken  ock  det  efter  dem  ombildade  eren  ha  fem.  på  -e; 
ingen  därjämte  pä  -i»  liksom  vid  sidan  av  lita  finnes  Uti.  Jag 
betraktar  detta  e  som  reflex  av  fsv.  -in,  vilket  i  alla  dessa 
ord,  utom  det  tydligen  sekundära  era,  kan  vara  bibehållet  till 
n-bortfallets  tid  genom  vokalbarmoni.^  Ingi  ock  Uti  ha  låtit 
rotstavelsens  vokal  på  ny  räkning  påvärka  ändeisen. 

Anm.  Huru  fornsmål.  fem.  'liten  kunnat  existera  vid  sidan  av 
*litin,  vet  jag  ej.  Oregelbundet  är  även  -a,  då  en  bort  giva  a.  Men 
kanske  har  formen,  isolerad  som  den  är,  anslutit  sig  till  den  svaga 
adjektivböjningen  (*lita  ->  lita  efter  lilla?). 

1)  Nm  Dalbym.  206,  Schag.  Vätöm.  58  not. 

2)  Jfr  avd.  II  D,  §  2  anm.   1. 

3)  N:n  Fryksd.  Ij.  §   106. 
♦)  Fbv.  Utin,  holikin  etc. 


XIII.  3  ÖSTRA   NÄRIKE.  27 

3)  Former  av  suffigerade  artikeln: 
a)  nom.  ack.  gg.  fem.  IJära, 

nom.  ack.  plar.  neutr.  &gga,  véttna  m.  fl. 

Ånm.  Om  xuojligbeten  av  att  de  här  behandlade  feminina  formerna 
återgå  på  ett  ^-an  (analogibildat  efter  svaga  fem.)  har  jag  talat  ovan. 
Det  förtjänar  anmärkas  här,  då  i  målets  grannskap  sådana  former  ännu 
förekomma. 

fi)  best.  plnr.  av  konsonantstammar,  t.  ex.  böttera^  täera, 
br&nnera. 

/)  best.  pl.  av  i-  ock  u-stammar,  t.  ex.  leera,  marrkera. 

§  6.  På  övergången  on  ->  a  äro  exemplen  bos  Gadd  så 
fä,  att  jag  ej  bestämt  vågar  påstå,  att  en  sådan  Ijndlag  exis- 
terat, då  analogier  här  kanna  ha  värkat.  Jag  har  nämligen 
icke  lyckats  finna  uppgift  om  namn  på  -son.  Orden  ögon, 
öron  ha  om  bildats  efter  analogi,  ock  jag  törs  därför  ej  bestämt 
påstå,  att  -a  i  flekkera  går  direkt  tillbaka  på  -on  (-9).  Det 
kunde  helt  eller  delvis  bero  på  analogi  från  i-  ock  u-stam- 
marna.  Något  direkt  hinder  ser  jag  dock  ej  mot  att  antaga 
en  ljudlag  on  ->•  a,  oek  vi  skulle  genom  den  vinna,  att  vi  i 
flekka  icke  behövde  se  en  generaliserad  nom.  blott  ock  bart, 
utan  att  i  den  kunde  ligga  implicite  nom.  flickan,  ack.  flickona 
Ijudlagsenligt  sammanfallna. 


B.    Målet  i  Östra  Närike.  > 

Någon  monografi  över  målet  finnes  ej,  ock  uppteckningarna 

—   ehuru   förträflHiga   i  andra  avseenden  —  äro  ej  så  goda  i 

fonetiskt  avseende,   att  jag  känner  mig  fullt  trygg  vid  deras 

bearbetning. 

§  1.    Målet  apokoperar  såsom  vgm.,  t.  ex.  impf.  slakta. 

§  2.    Slut-n  faller  enligt  vanlig  regel. 

§  3.    a)  an  ->^  g  i  bitonig  stavelse,  t.  ex.  gumma}  pig9  etc. 

b)  an  ->  a  i  stavelse  utan  levis  (i  äldre  tid),  t.  ex. 

Mara. 

Anm.  1.  Hästame  heter  hästar.  Antingen  har  den  Ijudlags- 
enliga  utvecklingen  varit  h&stane  ->•  h&sta,  dfirtill  -r  lagts  genom  an- 
slutning till  obest.  plnr.     Eller  ock  kunde  man  tänka  sig :  hsBstaner  -^ 

*)  Djurklou,  C/r  Nerikes  folkspråk  och  folklif  Örebro  1860. 
Samme  i  Sv.  landsm.  I,  624  ff.    Samme  Sagor  och  äfventyr,  Sthm  1883. 


28  BECKMAN,  SBKUNDÅEA  NASALVOKALER.  XIII.  S 

'liSBstanr  ->  *h8Bstär  (^  -^r).  Den  seDsre  prooeBsen  förutsätter,  att 
målet  syokoperat  ohetonad  ändelse  vokal,  även  om  den  icke  stod  i  slut- 
ljud ^  Huru  därmed  förhåller  sig,  vågar  jag  av  brist  på  material  icke 
avgöra.^ 

Anm*  2»  Fallet  b)  är  kanske  så  att  fatta:  a  har  blivit  9  före  n- 
bortfallet.  Detta  e  har  sedan  nasalerats  ock  o  ->  a  liksom  ^  ->  a, 
varom  nedan. 

§  5.    en  ->  a,  t.  ex.  ega,  inga,  magtay  skrina. 

Anm,  8*  Mora  möter  flere  gånger  i  Sagor  och  äfventyr.  Antingen 
är  det  en  svag  biform  till  mora  Cm6ran),  eller  ock  är  det  fel  i  beteck- 
ningen. 

Ajud*  4»  Det  brukar  uppges',  att  Q,  i  gumma  är  långt.  Varför 
ej  a  "^  en,  då  det  har  levis,  är  så  även,  förstår  jag  ej. 


C.    Målen  i  Fryksdalen  ook  vannlands  Älvdal.  * 

Bland  dialektavhandlingar,  som  rörande  av  mig  här  be- 
handlade frågor  kvarstå  på  en  äldre  —  ock  väl  föråldrad  — 
ståndpunkt,  äro  även  prof.  Nobeens  ntmärkta  monografier 
över  ovannämnda  mål.  Visserligen  har  Schagebstböm^  sökt 
göra  sin  teori  gällande  för  det  ena  av  dem.  Dalbymålet,  ock 
hans  bevisföring  har  akcepterats  av  NOREEN  själv  i  en  an- 
mälan av  Schag.  Vätöm.®  Men  dels  har  jag  i  en  fråga  en 
annan  mening  än  Schagebström  (så  vitt  jag  förstått  honom 
rätt);  dels  ha  slutligen  de  värmländska  målen  synnerligen 
viktiga  upplysningar  att  lemna  till  lösningen  av  de  här  be- 
handlade frågorna.  Jag  sammanställer  därför  en  översikt  av 
deras  former. 

§  1.  Målen  apokopera  slutljndande,  svagtonig  vokal  i 
alla  ställningar^ 

1)  Så  Vätomålet:  Schag.  §  218. 

^)  Ett  slags  analogi  skulle  vara  kallar  (jäi^^^  källåder  -^  kalla- 
d(e)r);  enligt  benäget  meddelande  av  dr  Rob.  Larsson. 

')  T.  ex.  Lefflbr  i  Sv.  Fornni.-fören.  tidskr.  II,  49  (gäller  Nora 
bärgslag,  som  i  detta  avseende  följer  med  Närike,  enligt  enskilt  medde- 
lande till  mig  även  Vadsbo). 

*)  N:n  Fryksd.  Ijudl.;  N:n  Dalbym.;  N:n  Fryksd.  ordb.  Magnusson 
o.  N:n  tillägg  till  nämnda  ordb.  (Sv.  landsm.  II.  2). 

*)  Vätöm.  58  ff. 

•)  Nord.  revy  II,  sp.   11. 

7)  N:n  Fryksd.  Ijudl.  §§  39,  80;  Dalbym.  §§  38,  63  m.  fl.  st. 


XIII.  3  FRYK8DALEN    OCK    YÄRMLANDS   ÄLVBAL.  29 

Åani*  1.  Apokopen  har  tydligen  inträtt  i  två  perioder.  Detta 
framgår  av  kallaÖe  ->  *kalla  ->  k&I^.  Den  senare  apokopen  har  så- 
ledes inträtt  efter  bortfall  av  6  (t).  Åven  sup.  heter  därför  kål. 
Samma  förlopp  kan  även  uppvisas  i  starkt  apokoperande  jutska  mål. 
Jfr  N:n  GPhil.  I,  482,  Kock  Ark.  V,  66  ff.  med  Lll  Frändsk.  62. 

§  2.  Slut-n  faller  efter  vanlig  regeP.  jOm  skenbara  undan- 
tag ock  deras  förklaring  se  under  §  6  samt  nedan  §  8  anm.  4. 

§  3.     an  ->  a,  t.  ex.  unna. 

§  4.  en  ->  e,  t.  ex.  e  fem.  ^  en,  stéfat  <-  stenfat  (äldre 
ultimabetoning). 

In  ->  1,  t  ex.  Eli  samt  mi  etc. 

ön  ->  o  i  ho  -^  hön,  Jo  <-  Jon. 
•  §  5.    en  ->  a: 

1)  Imper.  plur.  pä  -a  tyckes  vara  utdöd. 

2)  Adj.  pä  -enn  ha  i  Fryksd.  fem.  på  -a,  t.  ex.  vessa,  sleta 

etc.     Dalbyro.  har  bär  lånat  maskulinformen.     Ljudlagsenliga 

former  äro  dock  kvar  i  pron.  ekUy  teka  slika  (mask.  sliken). 

Anm.  2.  De  flästa  adj.  ha  i  Dalbyro.  fem.  på  -a,  t.  ex.  långa 
fem.  av  läng.  Med  allt  skäl  anmärker  N:n,  att  detta  icke  kan  vara 
den  gamla  ack.  fem.,  som  naturligtvis  måste  apokoperas.  N:n  föreslår 
att  betrakta  det  som  analogibildning  efter  subst.  i  best.  form.  Rättare 
tyckes  mig  vara  att  betrakta  det  som  bildat  genom  vidhängande  av 
obest.  artikel.  Ett  dylikt  bnik  av  denna  artikel  är  ja  i  målen  ytterst 
vanligt.     Jfr  t.  ex.  Å:m  Dfs.  Ij.  §  72,3  f. 

3)  Former  av  suffig.  art.: 

a)  nom.  ack.  sg.  fem.  ock  nom.  ack.  pl.  neutr.^  t  ex.  sqIuj 
p&  ål  visa  (på  alla  sätten)  i  Fryksd.,  hj9rha,  hona  i  Dalbym. 

Anm*  8«  Till  de  ovan  nämnda  bevisen  for  omöjligheten  av  äldre 
försök  att  förklara  a  i  boka  etc.  kunna  vi  här  lägga  ännu  ett  par. 

1)  I  alla  mål,  som  i  likhet  med  de  nu  behandlade  apokopera  även 
tvåstaviga  ord,  förbjuder  den  Rydqvistska  förklaringen  bokena  ->  *bokna 
^  boka  sig  själv,  så  länge  man  ej  visat,  varför  dessa  ord  göra  undan- 
tag från  målens  vanliga  apokoperingsregler. 

2)  Ungefär  detsamma  gäller  e-  ock  ä-målen.  Har  man  förklarat, 
varför  a  i  *bokna  ej  fallit,  så  återstår  att  förklara,  varför  det  ej  över- 
gått till  e  (ft). 

3)  Antagandet  bokan  ->  boka  stöter  även  på  svårighet  i  e-målen. 
En  specialförklaring  måste  även  här  alltid  sökas  för  uteblivandet  av 
övergåogen  a  ->  e  (ft),  ock  då  denna  förklaring  torde  få  vända  sig  om 


>)  N:n  Fryksd.  Ijudl.   §  39;  Dalbym.  §  63. 

2)  Fryksd.    Ijudl.    §    166    mom.    6—8,    10,    12;   Dalbym.  §   118, 
§  172  anm.;  Schag.  Vätöm.  68  (not). 


30  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NASALTOKALBR.  XIII.  3 

•n,   blir   man   väl  även   på  denna  väg  driven  till  antaganden  foga  olika 
dem  som  jag  gjort'. 

§  6.     on  ->  a:  fryksd.  Fftrsa  ^  Person. 

Anm*  4»  Dalbymälet  har  här  kvar  -n,  men  det  har  också  akc.  2, 
under  det  Fr^^ksd.,  som  förlorat  -n,  har  akc.  1.  Jag  tror,  att  detta 
förhållande  innebär  nyckeln  till  frågan  om  växelformema  80]i-*B9  (-sa 
etc.)  i  målen,  ock  jag  antar,  att  en  gång  dessa  namn  riket  Över  kunnat 
ha  fakultativt  akc.  1  (ock  svag  biton)  eller  akc.  2  (ock  stark  biton). 
I  förra  fallet  bortföll  -n  Ijudlagsenligt,  i  det  senare  kvarstod  det.  De 
olika  akcentueringssätten  torde  åter  ha  växlat  så,  att  akc.  1  uppkom  då 
ett  proklitiskt  förnamn  föregick,  akc.  2  åter  då  ordet  stod  ensamt,  ex. 
'Person  men  *Jan-Pérson^.  Detta  förhållande  reflekteras  i  Vätömålet 
sålunda,  att  -n  faller  i  namn  på  -son,  då  förnanm  föregår  (ex.  mats- 
paS6l)j   men  kvarstår  eljes  (ex.  jansan);  alla  ha  dock  numera  akc.«2^. 

§  7.    un  ->  &  föreligger  i  m&  <-  mun,  Hak&  ^  Hakun. 

Anm»  5,  Mina  anmärkningar  i  avd.  I  §  7  om  vgm.  ma  gälla  även 
här.  Jag  är  så  mycket  säkrare  därpå,  som  prof.  Nobben  vid  ventilering 
av  denna  avhandlings  första  avdelning  tycktes  beredd  att  obetingat  dela  min 
åsikt  i  detta  fall. 

§  8.  Rörande  apokopens  ock  n-bortfallets  absoluta  ålder 
i  dessa  mål  skall  jag  icke  uttala  någon  mening,  då  målens 
utveckling  är  en  väsentligen  annan  än  de  med  riksspråket  när- 
släktade  dialekternas,  ock  då  kronologiska  hållpunkter  inom 
deras  egen  ljudlära  icke  stå  mig  till  buds.  Däremot  måste 
jag  klargöra  frågan  om  deras  relativa  ålder.  Då  man  ser 
sådana  former  som  t.  ex.  glyggan  gluggarna  etc,  så  är  man 
ju  berättigad  att  fråga:  varför  kvarstår  -n?  Snarast  torde  man 
vilja   vända    om    ordningen  mellan  sintljudslagarna  ock  säga: 


')  Formen  boke,  som  här  visats  vara  den  man  enligt  äldre  upp- 
fattningar borde  vänta,  finnes  visserligen,  men  är  ingalunda  karakteristisk 
för  e-målen,  av  vilka  fiere  ha  t.  ex.  e  gryte  (obest.)  men  gryta  (best.), 
6  lita  flekke  etc. 

^)  Jfr  lédsåm  men  för  ledsamt.  Att  ord  (ock  därmed  likställda 
ordförbindelser)  med  första  stavelsen  utan  fortis  även  i  äldre  tid  fingo 
akc.  1  ock  försvagad  biton,  har  visats  av  Kock  Akc.  I,  104;  II,  80  ff.; 
Ark.  III,  72  ff. ;  Fsv.  Ijudl.  344.  Att  åter  förnamn  i  här  ifrågavarande 
ställning  saknade  fortis  (voro  proklrtiska),  framgår  av  synkoperingar 
sådana  som  Er(i)k  — ,  Ben(di)kt  -,  Jön(i)s  —  enligt  Nobbens  regel  GPbil. 
I,  482  (§  150  c).  —  Skulle  mitt  antagande  här  ovan  vara  riktigt,  låge 
det  nära  till  hands  att  i  analogi  härmed  förklara  det  kända  faktum,  att 
i  allmänhet  tillnamn  av  svenskt  ursprung  kunna  ha  båda  akcentuerings- 
sätten  (Norberg  ock  Norberg  etc.).     Jfr  Kock  Akc.  II,  486. 

»)  Schag.  Vätöm.  §  1 35  B  3  a. 


XIII.  8  FRTK8DALEN   OCK   YÄRMLANDS    ÄLVDAL.  31 

n-bortfallet  har  inträffat  före  apokopen,  ock  -n  stod  alltså  ej 
i  slatljud  i  dessa  ord  vid  tiden  för  bortfallets  Emellertid  är 
det  onekligen  ett  betänkligt  antagande,  att  två  så  vitt  ut- 
bredda ljudlagar  skulle  ha  inträtt  i  olika  ordning  på  olika 
punkter.  Detta  leder  till  den  konsekvensen,  att  de  framträtt  all- 
deles spontant;  sannolikheten  talar  väl  annars  för  att  de  spritt 
sig  efter  '»vågteorin»,  ock  vi  finna  även  i  t.  ex.  Ångm.  samma 
form  h&Bta  hästarna  som  i  vgm.  Vidare  kan  man  undra  på  att 
ackusativen,  som  brukar  helt  ock  hållet  undantränga  nom.,  i 
fem.  spårlöst  försvunnit.  Bokena  borde  ju  ha  givit  *boken, 
men  en  sådan  form  finnes  ej.  Allt  detta  finner  emellertid*  på 
ett  enkelt  sätt  sin  lösning,  om  vi  observera  Noreens  medde- 
lande hos  Lindgr.  Btr.  s.  47  not 2,  att  sådana  former  som  glyggan 
ha  »en  mycket  stark  biton  [på  ultima]».  Så  f.  n.  i  Fryksd. 
Att  förutsätta  sådan  akcent  för  Dalbym.  i  äldre  tid  är  väl  då 
icke  alltför  djärvt,  hälst  kanske  det  oförsvagade  -a  i  ock  för 
sig  kräver  ett  dylikt  antagande.  I  så  fall  är  ju  saken  enkel, 
då  -n  faller  blott  i  svagtonig  stavelse. 

Anm.  6*  Fsv.  håna  heter  -a.  Om  man  utgår  från  den  åsikt 
om  slutljudslagarnas  tidsföljd,  som  jag  här  sökt  bekämpa,  så  kommer 
man  till  det  resultat,  att  fsv.  bana  ej  kan  läggas  till  grund  för  den 
värmländska  formen,  utan  man  får  för  den  använda  ett  några  gånger 
mötande  fsv.  lian.  Härav  följer  åter,  att  han  måste  vara  en  ur- 
sprunglig sidoform  till  håna.  Enligt  min  mening  är  saken  enklare. 
Där  han  icke  rent  av  är  felskrivning  för  håna,  är  det  en  i  litteraturen 
sporadiskt  uppträdande  dialektform  med  genomförd  apokope.  I  gamla 
urkunder  bör  det  bedömmas  enligt  avd.  I  §  11  anm.  2  (satsdubblett 
till  hana}.^ 

D.    Målen  i  Ångermanland.^ 

§  1.  Apokope  tyckes  ega  rura  såsoro  i  vgm.:  första 
klassens   svaga   värb    baya   »inf.,   pret.   (ock  supinet)  alldeles 

1)  Sä  väl  Schag.  Vätöui.  58  not  ock  avgjort  Lll  Frändsk.  28. 

^  Jfr  ock  Lindgr.  a.  st. 

')  Formen  förekommer  först  tfVQL.  I,  s.  29  §  15  bos  Schlyter.  Näst 
älsta  citatet,  sä  vitt  jag  vet,  är  Cod.  Bur.  (Fsv.  Leg.)  I,  4,  r.  28.  Åtminstone 
på  senare  stället  föreligger  med  all  sannolikhet  satsfonetisk  synkope. 

*)  SiDENBLADH,  Allmogemålet  i  Norra  Ångermanland^  Ups.  1867. 
NoRDLANDBB,  Anmärkningar  ock  Rättelser  till  förest,  arb.,  Sv.  landsm. 
II,  xc  ff.  Blombkbo,  Angermanländska  bidrag  till  de  sv,  allmogemålens 
IjudL     Hemös.  1877,  s.   16  ff. 


32  BECKMAN,   SBKUKDAKA    NASAIiTOKALEK.  XIIF.  8 

lika»  K  Däremot  apokoperas  icke  tvåstayiga  former.  Kanske  bör 
apokoperingslagen  formaleras  något  vidare  än  i  avd.  I,  t.  ex.  sä: 
obet.  slntvokal  faller  i  stavelse,  som  icke  omedelbart  föregås  av 
en  hovadtonig  stavelse  (vgm.  huvudtonig  eller  starkt  bitonig). 
Vi  ba  nämligen  t.  ex.  äran  ärende. 

§  2.    Slut-n  faller  enligt  vanlig  regel. 

Anm*  1.  Härvid  är  dock  följaode  att  märka.  Målet  i  Åugm.  har  — 
likBom  nordfikandinaviska  dialekter  över  huvud  —  synnerli^eD  tydliga  spär 
av  fomspräkens  motsats  mellan  kortstaviga  ock  långstaviga  ord  (vokal- 
balans)^.  Sä  t.  ex.  växlar  i  pres.  inf.  av  värb  i  Sidembladhs  förteck- 
ningar a  ock  a  fullkomligt  undantagslöst  efter  vokalbalanslagen.  Då 
man  nu  vet,  att  vokalbalansen  har  sin  forutsättning  i  en  stark  biton, 
som  vilade  på  ändelsen  hos  kortstaviga  ord,  så  kan  man  nästan  a  priori 
vänta,  att  denna  starka  biton  på  något  håll  kvarstått  till  tiden  för  n- 
bortfallet  ock  således  nu  reflekteras  av  en  (möjligen  av  yngre  analogier 
störd)  »vokalbalanslag»  för  bortfall  eller  kvarstående  av  -n.  Jag  tror  mig 
ha  rätt  att  inom  Ångm.  spåra  en  sådan  lag  i  följande  fakta: 

1)  »Svaga  fem.  subst.  med  urspr.  kort  vok.  4-  kort  kons.  ha  vanligen 
best.  sg.  pä  'H  ock  icke  på  -a  såsom  feminina  i  allmänhet»'.  Ex.  stngeij, 
kakefj. 

2)  »De  mask.,  som  i  obest.  pl.  ändas  på  -ar»  [enligt  vokalbalans- 
lagen =  kortstaviga  ock  efter  dem  ombildade],  få  best.  pl.  på  an  (=  Nordl. 
aij?).     Ex.  dagan^ 

3)  Neutr.  plur.  best.  har  i  regel  ändeisen  -a;  -en  förekommer 
dock  i  belen  i  frasen  i  SB  hsBnn  belen  (jfr  isl.  bil).  Så  Blomb.  a.  st. 
Jag  tror  dock  snarast,  att  belefV  hänvisar  på  isl.  best.  dat.  bilino.^  Jfr 
Siden  bl.  belan. 

4)  Sabst.  på  -er  med  musikalisk  högton  på  ändeisen  (=  långstaviga 
a-st.  samt  i-  ock  a-st.)  få  i  pl.  -a.* 

Att  dessa  förhållanden  icke  direkt  reflektera  den  Ijudlagsenliga  ut- 
vecklingen, är  väl  tydligt.  Lika  tydligt  synes  mig  dock,  att  denna  ut- 
veckling omisskännligt  blickar  igenom:  -n  har  Ijudlagsenligt  kvarstått  i 
kortstaviga  ord,  tydligen  på  grund  av  dessas  starka  biton  på  ändeisen. 
Spår  av  denna  ljudlag  träffas  —  utom  i  Västerbotten  —  även  i  Rågö- 
Wichterpalmålet.^ 

O  Sidenbl.  §   101. 

2)  Lll  Alf.  137,  141  ff.,  Frändsk.  20  ff.,  49;  Storm  i  Norv.  I,  62  ff. ; 
Kock  Fsv.  Ij.  239,  316,  341  ff.,  550  ff.  (delvis  efter  N:n),  Akc.  II,  404  f., 
Ark.  IV,  88  f .,  PB.  Beitr.  XV,  262 ;  ävensom  litt.  tiU  §  1  i  avd.  Il  E,  F  nedan. 

3)  Nordl.  a.  st. 

*)  Blomberg  a.  st.  Blombbbqs  regel  tyckes  ha  störts  av  analogier 
i  n.  Ångm.     Jfr  Sidenbl. 

^)  Blomb.  a.  st.     n  <-  m  är  väl  här  oriktigt. 

*)  Blomb.  a.  st. 

7)  Frth.  RW.  184  (§  36),  Lll  Alf.  32. 


XIII.  3  ÅNOERMANLAKD.  83 

Annu  2«  Best.  plur.  på  -en  av  några  långstaviga,  dSribland  kon* 
soDaDtstamtnama,  synes  stå  i  sammanhang  med  de  ännu  mycket  out- 
redda akcentförhållandena  i  de  fornnordiska  dialekternas  artikulerade 
substantiv,  varom  jag  något  talat  under  C  §  8  ock  varom  vi  få  anled- 
ning att  vidare  orda  under  £  samma  §.  Säkra  exempel  på  bibehållet  -n 
i  best.  form  av  fem.  n-stammar  med  lång  rotstavelse  känner  jag  ej. 
Skulle  sådana  kunna  uppvisas,  äro  de  tvivelsutan  analogibildningar  eftef 
de  kortstaviga,  vilka  just  inom  denna  kategori  uppträda  i  stort  antal.  I 
vaije  fall  anser  jag  därför,  att  vi  här  hava  förklaringen  till  det  faktum, 
att  »i  svaga  subst.  kvarstår  -n  bättre  än  i  starka»  ^    Jfr  även  E  anm.  2. 

Annu  8.  I  min,  din,  sin  står  -n  kvar  genom  inflytande  från  mask. 
ock  starktoniga  former. 

Anm.  4.  Kortstavighetens  betydelse  för  konsonanternas  utveckling 
i  äudelser  har  hittils  föga  beaktats^.  Dock  ha  vi  väl  här  ett  nytt  bevis 
för  att  det  var  stark  biton  (semifortis)  som  vilade  på  ändeleen  i  dessa 
ord.'  Med  vad  som  här  sagts  bör  man  sammanhålla  de  fakta,  som  på- 
pekats av  mig  Ark.  VIII,  171  fi.  ock  175  (III).  Att  man  erkänner 
skillnaden  mellan  stark  biton  (i  kortstaviga)  ock  svag  (i  långstaviga)^, 
är  av  största  vikt  för  uppfattningen  av  den  nordiska  akcentue ringens 
historiska  uppkomst  Del  tyckes  mig  nämligen,  som  skulle  därigenom 
Kocks  kritik  (P.-B.  Beitr.  XIV  75  ff.,  särsk.  78)  av  Norkens  åsikt  härom* 
förlora  större  delen  av  sin  kraft.  Var  det  en  stark  biton  som  bibehöll 
de  långa  ändelsevokalerna  i  kortstaviga  ord,  så  är  det  ju  intet  som  hindrar, 
att  svag  sådan  (lik  den  nsv.  »levis»)  samtidigt  vilade  på  de  längsta  vigas 
ändelscr  ock  även  där  i  vissa  fall  (såsom  t.  ex.  i  pret.  plur.  ftixmOy 
ptc.   fannen)   stod  i  direkt  sammanhang  med  den  ieur.  ändelseakcenten. 

Anm»  5.  Att  i  Ångm.  i  kortstaviga  stark  biton  på  ändeisen 
kvarstått  ända  till  n-bortfallets  tid,  behöver  man  ej  antaga.  Kvarstod 
den  blott  tillräckligt  länge  för  att  orsaka  konsonantförlängning*,  så  blir 
i  alla  fall  -n:ets  kvarstående  förklarat,  då  ju  -nn  alltid  bibehålies.  Från 
denna  synpunkt  är  kanske  just  för  den  av  SuBlinna  Tröst  (jfr  avd.  I,  §  10) 
representerade  dialekten  hvadliany  sidhan  att  förutsätta  såsom  ijudlagsenliga 
(i  huvudtonig  satsställning),  ock  de  i  avd.  I,  §  10  anförda  n-lösa  formerna 
av  dessa  ord  få  därigenom  ännu  mindre  betydelse,  än  jag  förut  till- 
erkänt dem. 

§  3 — 7.  Nasalvokalernas  reflexer  äro  de  vanliga.  Ex. 
hasta,  skapa,  döra.    Märk  a  (hon). 


J)  Lll  Alf.  32. 

^)  Jfr  dock  Kock  Akc.  II,  405  (om  Ångm.). 

')  Bestrides  av  Heinzel  AfdA.  XIV,  220  not.  H:s  bevsning  tyckes 
föga  lyckad. 

*)  Så  nu  även  Kock  Ark.  VII,  374. 

A)  GPhil.  I,  455  ff.,  särskilt  458. 

•)  Jfr  N:n  GPhil.  I,  487;  förf.  Ark.  VIII,  171;  Lindgr.  Btr.  §  69,1 ; 
Kock  Ark.  IX,   160. 


34  BECKMAN,    SEKUNDÄRA    NASALYOKALEK.  XIII.  3 


E.    Västerbottniska  mål.' 

Nägra  ord  må  även  nämnas  om  de  bittils  undersökta  målen 
i  Västerbotten.  Vi  ha  av  två  dngliga  dialektforskare  att  vänta 
nya  bidrag  till  kännedomen  om  dessa  mål,  ock  jag  borde  kanske 
ej  gä  dem  i  förväg.  Redan  det  bekanta  ger  dock  ett  par  npp- 
lysningar,  som  jag  ej  kan  undvara.  Jag  sammanställer  därför 
följande  skematiska  översikt. 

§  1.  Målen  apokopera  slatljndande  vokal  i  trestaviga  ord 
(med  huvudton  på  antepenultima)  ävensom  i  tvåstaviga  med 
urspr.  läug  rotstavelse  ^. 

§  2.  »Isl.  n  har  bortfallit  som  ursprungligt  slutljud  efter 
kort  vokal  i  svagt  betonad  stavelse»^;  ex.  afta^  hennay  mqra 
m.  fl. 

Anm.  !•  Före  n-bortfallet  tyckee  -xm  i  Dfs.  ha  förenklats  (ock 
sedan  bortfallit)  i  några  fall.  Åstrom  upptager  nänaligen  bland  sina 
exempel  ptc.  mask.  spene^  varmed  kunna  jämföras  exemplen  under 
§  27,1  a  ock  31,2  b,  som  alla  ega  denna  form.  Men  förf.  anm&rker,  att 
-n  kvarstår  i  adjektiv^  på  -en,  ävensom  i  mask.  av  artikeln.  Tydligen 
har  väl  då  xm  (ock  n)  kvarstått  eller  bortfallit  efter  akcenten,  således 
medelbart  beroende  av  rotstavelsens  kvantitet  ock  annat,  som  därvid  kan 
värka  (om  art.  jfr  §  8,2),  ehuru  analogien  sedan  förvirrat  de  ursprungliga 
förhållandena.  Märk  för  övrigt,  att  Gamla  Karleby  förlorar  -im  genom- 
gående^. 

Anm.  2.  Även  i  västerbottniska  mål  spåras  den  i  avd.  D  upp- 
ställda regeln:  n  kvarstår  efter  kort  rotstavelse.  Unander  upplyser  näm- 
ligen s.  V:  »De  starka  fem.  hava  -a,  men  de  svaga,  som  bibehålla  vokalen 
e  1.  a  i  obest.  ställning  [=  kortstaviga],  få  -n,  varemot  de,  som  förlorat 
nämnda  ändelse,  få  samma  ändelse  som  de  starka».  Något  liknande 
framgår  av  A:m  Dfs.  forml.  §  22 ;  av  Widmarks  exempelsamling  a.  st.  samt 
av  språkprov  i  Sv.  landsm.  II,  Ixxx  fE. ;  III.  2,  32  ff.  ock  antydes  av 
LII  Alf.  32.  Att  icke  starka  substantiv  behålla  -n,  då  rotstaveisen  är 
kort,   beror   naturligtvis   på  att  suffig.   artikeln   icke  på  samma  sätt  som 


*)  AsTRÖM,  Degerforsmålets  ljudlär a^  Sv.  landsm.  VI.  6 ;  farmlära 
ib.  XIII.  2 ;  Lindgren,  Burträskmålets  grammatik  ib.  XII.  1 ;  Unander, 
Allmogemålet  i  södra  delen  af  Vesterbottens  län^  Ups.  1867;  Widmabk, 
Bidrag  till  kännedom  om   Vesterbottens  landskapsmål^  Sthm  1863. 

^  Å:m  Dfs.  Ij.  §  71,  72,  forml.  s.  66;  Lindgr.  §  80,  81  (anm.  14). 

«)  Å:m  Dfs.  Ij.  §   128,1,  forml.  s.  69.     Jfr  tillägg. 

*)  Spärrat  av  mig. 

^)  Hagfors  i  Sv.  landsm.  XII.  2  §   146,2,  269  ff. 


XIII.  3  YÄSTERBOTTEN.  86 

andra    äDdelser    påTärkats  av   rotstavelsenB  kvantitet  (jfr   Kock  Fsv.  )j. 
289,  90). 

Anm.  8.  Åven  -m  faller  i  vissa  delar  av  Norrbotten  (jfr  Lll  Alf. 
24  samt  språkprov  ovan  anf.},  ex.  kraingO  kringom,  lögo  lagom,  sO 
som.     Jfr  ock  §  15  anm.  3. 

Rörande  nasalvokalernas  reflexer  tar  jag  blott  i  betrak- 
tande följande  moment: 

§  3.    an  ->  a,  ex.  §  2;  även  btr.  arma  isl.  armarnir. 

§  5^  en  ->  a;  åksla  isl.  ^xlin,  sn&}sa  isl.  sneisin,  hénsa 
isl.  hénsin,  J^i^le^ija  isl.  keerlingin,  marjpa  isl.  merkin.  Hit 
hör  väl  även  mäja  <r  'madlin  (snarare  *madlen)  Magdalena. 

Anm*  4«  Enligt  Lindgrens  föredöme  har  jag  ovan  ansatt  grundformer 
med  isl.  -In,  eharu  jag  naturligtvis  här  som  eljes  anser  -en  vara  stadiet 
närmast  före  nasalvokalen.  Participia  prseteriti  ha  enligt  Lindgr.  i  btr.'  '%n. 
Från  dylikt  -in  (-i)  utgår  väl  näijnast  dfs.  -6  i  dessa  ord.  Jfr  anm.  1. 
Andelsens  -i  kan  hos  de  långstaviga  ha  bibehållit  sig  intill  tiden  för 
n-bortfallet  genom  någon  lag  för  ofullständig  vokalbalans^.  Analogi  från 
kortstaviga  är  för  Dfs.  svårt  att  antaga.  Detta  antagande  synes  böra 
leda  till  bibehållet  -nn.  Till  införande  av  form  på  vokal  kan  dock  ptc. 
nentram  (supinam),  som  så  flitigt  brukas  ock  där  -t  faller,  ha  bidragit. 

§  6.    on  ->  a: 

cl)  dfs.  namn  på  -sa:  jogsa,  ntfsa,  samt  ^ga,  qra  (ögon»  öra); 

fi)  btr.  a  hon»  tö^a  tungona,  vb^a  vaggona,  fga  0ghon(in), 
Qwa  0ron(in)  o.  8.  v.^ 

§  8.    Allmänna  anmärkningar. 

1)  Bevisande  för  nasaleringen  är  här  närmast  övergången 
en  ->  a,  men  i  viss  mån  även  bibehållandet  av  -a,  t.  ex.  arma. 
Ty  -a  borde  i  denna  ställning  ha  nppträtt  som  ft,  om  det  ej  stått 
i  grannskapet  av  enkelt  n  (som  faller) ^    Börande  on  ->  a  må 


^)  Exemplen  till  större  delen  från  Lindgr.  Btr.  §   18. 

2)  Lindgr.  Btr.  s,  109  (ä. 

3)  Ib.  §  74  anm.   1. 

*)  Jfr  Kock  Fsv.  Ij.  288  ff.  Regeln  kunde  t.  ex.  lyda:  »i  bibe- 
hålles  framför  -nn  (n  +  kons.)».  En  sådan  regel  gäller  med  vissa  in- 
skränkningar inom  västgötska  mål  fÖr  rotstavelser,  där  eljes  I  ->  e.  Jfr 
även  SiussTRAHD,  Ordböjningen  i  Vestmannalagen^  s.  181  (alltid  i  fram- 
för två  kons.  i  artikeln)  samt  Thomsen,  Forhandlinger  paa  dt  4:e  nord. 
filologmödej  s.  215. 

*)  Lindgr.  Btr.  §  76,1. 

®)  Jfr  dock  att  2,  r  bibehålla  a.  De  av  Lindgr.  Btr.  a.  st.  upptagna 
orden  på  -an  höra  kanske  knappt  hit,  då  de  genom  sitt  kvarstående  n  tyckas 
karakteriserade   såsom   en   gång  ändelsebetonade :  jfr  avd.  II  A,  anm.   1. 


36  BECKMAN,    SEKUKBÄBA   NA8ALVOKALEB.  XIII.  3 

märkas,  att  o  så  ofta  även  i  hayndtonig  stavelse  övergår  till 
-a,  att  jag  finner  det  mycket  möjligt,  att  vägen  här  gått  över 
-an.  Tiondelängden  för  Skellefte  av  1571  har  Olsan  omkr. 
50  ggr  mot  Olson  4  å  5  ggr^ 

2)  Ätt  »artikeln  en  gång,  ock  i  vissa  bygder  antagligen 
för  ej  så  länge  sedan  haft  stark  biton»,  uppvisas  av  Lindgr. 
Btr.  §  18  anm.  4.  Man  kan  tillägga,  att  den  en  tid  med  all 
sannolikhet  i  olika  former  haft  olika  akcent,  samt  att  somlig- 
stads  under  denna  tid  förlängning  av  kons.  i  starkt  bitonig 
stavelse  ock  apokope  (samt  n-bortfall)  inträflfat.  Vad  som  varit 
bestämmande  för  denna  akcentväxling,  vet  jag  ej.  Nominets 
form  likaväl  som  artikelns  längd  (stavelseantal  o.  s.  v.)  kan 
därpå  ha  invärkat  (jfr  Lindgr.  Btr.  a.  st.).  Sådana  former 
som  Dfs.  dayap,a,  steyana^  stå  skenbart  i  den  skarpaste  strid 
med  målets  slatljudslagar  ock  torde  knappt  kunna  förklaras 
annat  än  så,  att  artikeln  på  apokopens  tid  (efter  kortstaviga 
subst?)  haft  självständig  betoning  (artikeln  har  ju  själv  kort 
rotstavelse  ock  borde  självständigt  akcentuerad  icke  apokopera*). 
I  andra  fall  tillåter  akcenten  apokope,  men  genom  ställning  i 
starkt  bitonig  stavelse  bibehåUes  -n.  Sådana  äro  till  exempel 
hos  VlDMARK  icke  blott  .kortstaviga  såsom  dågan  dagarna,  utan 
även  konsonantstammar  såsom  nettren,  döttren,  ock  hos  LIND- 
GREN bé^ran  (^  békrinar),  rétran.  Jfr  även  dat.  neutr.  bapreni 
<-  baminu^.  Att  i  detalj  undersöka  denna  fråga  vore  intressant, 
men  krävde  långt  mer  material,  än  jag  har  till  mitt  förfogande, 
ock  skickligare  händer  skola,  hoppas  jag,  taga  itu  med  den. 
Här  har  blott  varit  meningen  att  påpeka  en  källa  till  skenbar 
regellöshet  i  ifrågavarande  avseende^. 

^)  Lindgr.  Btr.  §  46,  anm.  9.  Eaneke  representerar  dock  Olsan 
ett  uttal  Olsa  med  försök  att  skriva  rspr. 

2)  Å:m  Dfs.  Ij.  §   126,3  c,  forml.  exk.  2.     Jfr  tillägg. 

3)  Enligt  Tamm  Uppsalastudier  27  gäller  i  Östg.-lagens  taxtkodex 
vokalbalauslagen  för  artikelns  ändelsevokaler  (bokinne,  men  fgtrini), 
vilket  synes  förutsatta,  att  artikeln  ännu  ganska  sent  akcentuerats  som 
självständigt  ord. 

*)  Att  orsaken  till  kvarståendet  av  n  här  icke  kan  vara  den,  «tt 
apokopen  i  tiden  följt  efter  n-bortfallet,  synes  tydligt  av  former  sädana 
som  arma  ovan. 

^)  Att  stark  biton  efterträdes  av  ingen  biton,  förekommer  nog  även 
pä    andra    områden    än    hos  artikeln.     Vgm.   biud  visar  både  genom  f 


XIII.  3  VÄ8TBRB0TTEN.  37 

Sedan  tryckningen  av  denna  nppsats  redan  långt  fram- 
«kridit;  har  jag  med  författarens  benägna  medgivande  fått  del 
av  lektor  ÅstbÖMb  under  tryckning  varande  Degerfarsmålets 
formlära,  som  behandlar  även  frågan  om  slutljndslagarna.  Det 
är  med  tillfredsställelse  jag  konstaterar,  att  olikheterna  mellan 
hans  ock  min  uppfattning  varken  äro  synnerligen  många  eller 
synnerligen  betydliga.  Beträffande  apokopen  framställer  han 
den  meningen,  att  enklitiska  ord  icke  apokopera,  en  teori  vars 
giltighet  för  hans  mål  jag  icke  vågar  bestrida,  men  som  dock 
knappast  passar  på  alla  håll.  Beträffande  n-bortfallet  har  han 
tillgodogjort  sig  sin  av  KocK  understödda  teori  om  tvänne  -n 
{n  ock  n)  i  fornspråket,  vilken  kauske  kräver  ytterligare  bevis, 
men  i  alla  fall  obestridligt  förtjänar  allvarsamt  beaktande. 
Anmärkas  bör  emellertid,  att  hr  Åström  synes  uppfatta  akcent- 
utvecklingen  en  smula  mekaniskt.  Denna  utveckling  har  en- 
ligt min  mening  skett  mera  genom  analogier  än  genom  ljud- 
lagar, vadan  man  vid  betraktande  av  språket  vid  en  given  tid- 
punkt svårligen  kan  uppställa  så  generella  akcentlagar,  som 
hr  Å.  gör.  Han  tyckes  ej  häller  alltid  med  all  tillbörlig  skärpa 
isärhålla  de  olika  (bi)akcentgraderna.  Förklaringen  ur  oregel- 
bunden akcent  kan  därför  genomföras  något  längre,  än  han 
gjort.  Dock  synes  hans  förslag  mycket  gott  för  2  plur.  imp. 
Hade  goÖana^  postdentalt  -n  på  grund  ay  n:ets  ställning, 
så  borde  även  got.  -aina^  i  sin  nordiska  motsvarighet  få 
postdentalt  -n.  Bibehållandet  av  -n  i  denna  form  blir  eljes 
mycket  svårförklarligt.  Även  vokalismens  utveckling  förklarar 
han,  med  avböjande  av  antagandet  av  nasalvokaler,  ur  det 
bortfallna  n:ets  kakuminala  natur.  Här  kan  jag  endast  delvis 
följa  honom.  De  sekundära  nasalvokalerna  måste  väl  i  varje 
fall  ha  existerat,  ock  de  utvecklingar,  som  åstadkommas  av  det 
fallna   -n,  inträda  åtminstone  delvis  även  vid  m-bortfall,  där 


{y  ->  t  i  några  fall  i  tonlös  stavelse)  ock  genom  ^  (j  ^  h,  \  uddljudet 
av  starkt oni g  stavelse),  att  ordet  haft  tonen  på  ändeisen  (ss.  i  franskan). 
Dock  har  det  nu  akc.   1. 

^)  En  »rimlig  analogi»  for  förklaring  av  niets  kvarstående  i  godan 
tror  jag  mig  ha  föreslagit  ovan  avd.  I  §  3  anm.  2. 

^)  Om  -aina  såsom  förutsättning  for  -en  i  2  pers.  plur.  se  LäfQer 
Tffil.  NR.  V,  77.     Jfr  Bugge  Ant.  tidskr.  V,  23  ff. 

Sv.  landsm.  X11L3.  3 


38  BECKMAN,    SEKUNDÄRA    NA8ALVOKALBR.  XIII.  S 

sådant  förekommer.  Å  andra  sidan  kan  möjligen  antagandet 
av  arnordiskt  -n  jälpa  oss  vid  förklaringen  av  övergången 
-on  ->  a,  som  eijes  kommer  i  egendomligt  motsatsförhållande 
till  den  i  andra  språk  icke  ovanliga  utvecklingen  an  ->  o.  Det 
har  synts  mig  lämpligt  att  låta  hr  Åströms  ock  min  åsikt 
framträda  vid  sidan  av  varandra,  då  de  kanske  snarare  kom- 
plettera varandra  än  göra  varandra  omöjliga.  Jag  har  därför 
låtit  ett  ock  annat  av  det  föregående  stå  kvar  även  då,  när 
jag  ej  bestämt  velat  urgera  det  gent  emot  hr  Åström.  Då  så 
låtit  sig  göra,  har  jag  vid  korrektnrläsningen  insatt  hänvis- 
ningar till  hr  Åströms  nya  arbete. 


F.    Norska  mål. 

I  det  föregående  (avd.  A — E)  har  jag  övervägande  sysselsatt 
mig  med  de  mötande  olikheterna  mellan  vgm.,  som  jag  be- 
gagnat som  typ,  ock  övriga  mål.  Likheterna  kan  var  ock  en 
söka  själv  i  den  befintliga  litteraturen  rörande  respektive  mål, 
ock  huvudfrågan:  ha  vi  här  att  göra  med  historiskt  enhetliga 
företeelser  eller  med  tillfälligtvis  sammanfallande  resultat  av 
helt  olika  utvecklingar?  —  denna  fråga  beror  för  sin  lösning 
mindre  på  massan  av  till  utseendet  samstämmande  fakta  än 
på  möjligheten  att  förklara  de  mötande  motsägelserna.  Jag  har 
sökt  förklara  dessa  med  hänvisning  till  kända  fsv.  akcentför- 
hållanden,  ock  en  stor  del  av  den  skenbara  regellösheten  synes 
därvid  ha  visat  sig,  om  icke  regelbunden,  dock  åtminstone 
möjlig  att  regelbinda.  I  denna  avdelning  blir  syftet  ett  annat: 
att  uppvisa  likheten  mellan  en  del  påtagliga  fakta  ock  de  före- 
teelser, till  vilkas  existens  i  en  förgängen  tid  jag  på  indirekt 
väg  ansett  mig  kunna  sluta.  Det  är  nämligen  min  mening  att 
i  korthet  redogöra  för  hithörande  företeelser  inom  Selbumålet\ 

')  Lars.  SG.  =  A.  Larsen,  Oplysninger  om  Dialekten  t  Selbu-  og 
Guldalen;  Lars.  Throndhj.  =  (hersigt  över  de  Trondhjemske  dialekters 
slcegtskapsforhold  i  Egl.  Norske  vidensk.  selsk.  skrifter  1881  o.  1885; 
N:n  Ark.   IIL   23.  24. 


XIII.  3  MORSKA  MÅL.  39 

ock  därvid  i  ett  par  punkter  underkasta  Larsbns  i  de  flästa 
avseenden  utmärkta  behandling  av  detta  mål  en  revision. 
Då  så  finnes  lämpligt,  tar  jag  hänsyn  även  tiil  dialekterna  i 
Selbus  närhet,  där  nasalresonansen  numera  uppgivits.  Jag 
täljer  samma  skema  som  hittils. 

§  1.  »Den  egentlige  throndbjemske  apokope  bestaar  deri, 
at  en  vokal,  som  i  oldnorsk  staar  nbetonet  i  udlyden,  bort- 
falder  efter  läng  rodstavelse».  ^ 

Anm*  !•  L.  anser  apokopen  till  ein  natur  vara  en  aatsfonetisk 
företeelse,  ock  stöder  denna  åsikt  på  de  många  undantagen.  Några  av 
dessa  —  kanske  alla  —  kunna  dock  förklaras  på  annat  satt.  For  övrigt 
hindra  de  oss  föga  i  detta  sammanhang. 

§  2.  I  svagtonig  stavelse  faller  slutljudande  n.  m  faller, 
som  det  tyckes,  blott  i  obetonad  stavelse  (>>efter  enstavelses 
tonelag»).* 

Anm.  2.  Jag  var  till  en  början  tvivelaktig  om  riktigheten  av 
Labsens  distinktion,  då  jag  ansåg,  att  man  för  så  analoga  företeelser 
borde  söka  analoga  orsaker.  Men  den  faktiska  tendensen  att  bibehålla 
-m  (under  det  -n  bortkastas)  i  massor  av  mål  talar  ju  för  den  aprioriska 
sannolikheten  av  L:s  regel,  för  så  vitt  den  gäller  -m.  För  denna  talar 
Sven  dat.  sg.  pl.  milnåm,  som  jag  ej  kan  förklara  genom  analogi;  mot 
den  talar  h&né^  <-  hananum,  men  här  kunna  möjligen  analogier  ha 
värkat  (jfr  nedanför).  Tvivelsutan  bör  dock  Larsens  uttryck  om  n- 
bortfallet  i  »udlyd  udenfor  hovedakcenten»^  modifieras  så,  som  jag  gjort. 
Då  man  bar  t.  ex.  iBddtf  isarna,  synes  det  mig,  som  man  borde  antaga 
stark  biton  (jfr  C  §  8)  som  grund  både  till  n:et8  kvarstående  ock  kanske 
—  genom  förlängning  i  starkt  bitonig  stavelse  —  till  palataliseringen ; 
ty  >den  palatalisering,  som  förekommer  i  efterlyden,  er  vesentlig  in- 
skrflsnket  till  läng  konsonauti.  Man  kunde  även  tänka  på  fno.  isanne 
med  assimilation  -an  ->  nn;  men  då  målet  har  tendens  att  (såsom 
fsv.)  förlora  -R  helt  ock  hållet  (obest.  lisa),  så  är  kanske  den  före- 
gående förklaringen  fullt  så  sannolik.  £n  sak,  som  ej  är  mig  fullt 
klar,  är  emellertid  kortntavigas  förhållande  i  detta  fall.  Jag  vet  näm- 
ligen ej  något  om  styrkan  hos  bitonen  i  dessa  ord. 

Ännu  8.  Larskns  förklaring  av  dat.  sg.  mask.  ock  dat.  pl.  synes 
mig  icke  tillfredsställande.  Dat.  pl.  på  -om  vill  han  härleda  ur  fsv. 
-omen  genom  apokope  av  '-om^;  dat.  sg.  på  -i^  ur -enom  genom -eni^ 


^)  Lars.  SG.  s.  44.  Av  samnMinhanget  framgår  otvetydigt,  att 
—  som  man  väntar  —  även  trestaviga  ord  apokoperas. 

^)  Lars.  Throndhj.  78.  Reglerna  för  m-bortfallet  tyckas  växla 
något  i  de  besläktade  dialekterna.  I  västra  delen  av  stiftet  behälles  m 
blott  i  kortstaviga  (»ord  med  ligedannelse»). 

»)  Ib.  76. 


40  BECKMAN,  SEKUNDÄRA  NASALVOKALER.  XIII.  3 

-^  -en  ->  -%  Ed  dylik  efter  nasalhortfallet  iatrådd  apokope  ar  icke 
uppvisad.  Då  bamixia  ger  bam\y  ha  vi  tydligen  haft  deo  vanliga 
apokopen  här,  som  eljes  före  n-bortfallet.  Att  utan  bindande  skäl  postu- 
lera upprepande  av  samma  ljudlagar  är  ometodiskt.  Härtill  kommer,  att 
formerna  böra  förklaras  i  sammanhang  med  formerna  i  besläktade  roäl. 
Dat.  sg.  på  -1^  återfinnes  i  Härj.  ock  Jämtl.  under  formen  -a;  men  dalm. 
har  '^m  (kallfim).  Vbott.  (btr.)  har  -om  (kérom);  däremot  har  det  pl. 
med  akc.  2  h^romi  men  det  med  btr.  närmast  besläktade  mål,  som 
förlorar  -m  (Norrb.),  bar  -o  (ex.  DegerbarJb&okO  best.  dat.,  jfr  E 
anm.  3),  som  tydligen  förutsätter  äldre  -oxxL  Den  norrländska  formen 
-om  torde  åter  kunna  föras  tillbaka  på  samma  -em,  som  föreligger  i 
dalm.  -^m.  Jfr  girem  ->  Jemm  vgm.  Jerom.  Får  jag  då  i  analogi  med 
dalm.  ock  btr.  för  Selbu  konsturera  en  dat.  sg.  *yégem  (e  förutsattes 
även  av  muljeringen)  ock  plur.  Vögom,  så  framgår  ju  enligt  Labssns 
regel  sg.  veéji^  pl    veeghåm  fullt  regelbundet. 

En  annan  ock  svårare  fråga  blir:  hur  uppkommo  sg.  kårlem  pl. 
kärlom  ur  de  äldre  kärlenom,  käjrlonnom-kdxlumin?  Jag  vill  med  all 
reservation  framlägga  ett  förslag,  som,  även  om  det  icke  är  riktigt  i 
detalj,  dock  kanske  kan  bidraga  att  påvisa  några  synpunkter,  som  icke 
böra  lemnas  ur  sikte.  Jag  fogar  ock  till  det  följande  den  anmärkningen, 
att  mitt  resonemang  strax  ovan  icke  faller  med  det  följande;  ty  vilken 
förklaring  karlem  än  må  fä,  så  kan  det  icke  ha  uppkommit  genom 
sådant  nasalbortfall,  som  här  behandlas  —  då  ju  den  urspr.  slutljudande 
nasalen  kvarstår.  Något  hinder  finnes  väl  då  tils  vidare  ej  att  postu- 
lera formerna  för  den  tid,  som  föregick  bortfallet  av  slut-m. 

Jag  börjar  med  dat.  pl.  I  ock  för  sig  tyckes  denna  kunna  tilläte 
den  enklaste  förklaringen.  Man  behöver  nämligen  enligt  min  mening 
ej  utgå  varken  från  isl.  -onnom  eller  fsv.  -omen,  utan  kan,  om  man 
så  vill,  utgå  från  den  i  litteraturen  visserligen  sällsynta  -omom',  som 
dock  tyckes  få  föruteättas  som  grundform  för  fsv.  -omen.  Om  i  stället 
för  diseimilation  synkope  inträdde  mellan  lika  konsonanter^,  så  är  ju 
formen  kärom  färdig. 

Däremot  är  det  visserligen  sant,  som  Linooren  påpekar^,  att  om 
man  lyckas  få  en  Ijudlagsenlig  förklaring  av  sg.  Mrom-karlem,  denna 
måste  bli  sådan,  att  den  kan  användas  även  för  pl.  Huvuduppgiften 
blir  därför  naturligen  att  förklara  den,  ock  jag  påpekar  då  den  analogi, 
som  finnes  dels  i  da.  ham,  dels  i  h^m  (honom)*.  Det  sistnämnda  åter 
bör  väl  sammanhållas  med  de  metateserade  formerna  h0mn  ock  dylika, 
som  förekomma  litet  varstädes  ock  kanske  ha  analogier  i  fsv.  gymon 
(=  *gymn?).     En  metates  honom  ->  homon,  genom  ->  gemon  synes 

1)  Anf.  av  Kock,  Tffil.  NR.  VIII,  301;  N:n  Ark.  VIII,  146  ff. 
Antydan  av  Norben  i   Ark.  V,  392  not  4. 

^)  Jfr  Lars.  SG.   49,  som  tyder  på  dylik  tendens. 

3)  Btr.  §    18  anm.  3. 

*)  Iakttaget  av  mig  sommaren  1889  på  Skaftöland  vid  Fiskebäcks- 
kil;  finnes  (enl.  Hallender)  även  i  Barne  hd  i  Västergötland. 


XIII.  3  NORSKA   MÅL.  41 

mig  osaoDolik.  Snarare  ha  vi  haft  stavelsebildande  -m:  honm.  Härar 
kunde  lätt  hdinn  franjgå  genom  metates,  dä  m  hällre  föregår  än  efter- 
följer XL  Sedan  knnde  akcenterna  antingen  flyttas  båda  på  vokalen, 
då  man  erhöll  hém(n)y  eller  ock  biakcenten  till  det  eiata  ljud,  som 
kunde  uppbära  stavelseton:  hdmn,  såsom  i  vgm.  Vokalsynkopen  förut- 
sattes i  varje  fall  i  da.  ham  <-  hantun,  ock  den  kan  väl  låta  sig  förena 
med  synkoperingslagarna,  ehuru  jag  ej  känner  dessas  formulering  för 
sådanift  fall,  där  vokalen  följes  av  kons.,  som  kan  nppbära  stavelseton^. 
Parallelismen  mellan  karlem  ock  hém  styrk es  för  övrigt  av  att  dat. 
honom  i   Selbu  heter  i^,  närmast  •<-  'horn,  *ham  (Lars.  Throndhj.  79). 

Som  nämnts  kan  btr.  pl.  kärom  förklaras  på  samma  sätt,  ock 
Selbu  sluter  sig  härvid  till  btr.,  så  ^ida  Lassens  regel  för  m-bortfall 
är  riktig.  Skulle  m  (kort)  ha  fallit  ljud  lag  sen  ligt  även  i  svagt  bitonig 
stavelse,  får  man  ta  sin  tillflykt  till  formerna  på  -omom,  varom  ovan. 
Vid  vokalsyukope  koramo  ju  tvänne  -m  i  slutljudet,  ock  dessa  borde 
hålla  sig  mot  avnötning. 

Jag  har  flere  gånger  haft  anledning  opponera  mig  mot  antagandet 
av  en  apokope  efter  uasalbortfallet,  ock  jag  vågar  i  själva  värket  helt 
ock  hållet  betvivla  tillvaron  av  en  sådan  apokope.  En  form,  som  synes 
förutsätta  eu  dylik  apokope,  återstår  emellertid  att  förklara.  Älvdals- 
målet  skulle,  om  man  får  tro,  att  Prytz  här  såsom  i  allmänhet  har 
älvdalsformer,  ha  egt  en  best.  da  t.  pl.  på  -ömma,  ex.  klädomma,  tyd- 
ligen utvecklad  genom  nasalbortfall  or  fsv.  klädhomen.  I  nu  levande 
mål  har  prof.  Noreen,  som  benäget  låtit  mig  se  sina  anteckningar,  en- 
daslt  iakttagit  former  på  -om,  ex.  kallom.  En  förmedlande  ställning 
skulle  intagas  av  Arborelius^,  som  har  både  kallnm  ock  kallama  etc. 
(Arborblii  uppgift  har  för  övrigt  avtryckts  av  Lundbll).  Emellertid 
har  A.  den  betecknande  förkortningen  »ant.»,  varigenom  han  tydligen  anger 
formen  på  -tuna  som  »antik».  Troligen  har  därför  denna  form  icke 
funnits  ens  på  hans  tid,  utan  upptagits  ur  äldre  källor  för  att  belysa 
den  historiska  utvecklingen.  Bland  källorna  är  den  älsta  just  Prttz, 
till  vilken  vi  således  ånyo  återkomma.  Vad  Prytz  beträffar,  så  har  han 
uppenbarligen  ej  lyckats  att  fullt  klart  särhålla  de  olika  dahnålen  från 
varandra  ock  från  riksspråket.  Om  det  möter  svårigheter  att  i  älvdals- 
målets utveckling  inpassa  formerna  på  -ömma  -nma,  så  kan  man  följ- 
aktligen ha  rättighet  att  uppställa  det  spörsmålet:  har  månne  formen 
inkommit  från  andra  dialekter?  Sannolikheten  för  att  denna  fråga  bör 
jakande  besvaras,  ökas  därav,  att  den  dialekt,  som  Prytz  i  sin  barndom 
hört  av  sin  omgivning,  med  nästan  full  visshet  kan  förutsättas  ha  egt 
former  på  -oma.     Prytz  var  nämligen  uppfostrad  i  Östergötland  (Söder- 


')  Gränsen  mellan  vok.  4-  kons.  ock  stavelsebildande  kons.  i  tonlös 
ställning  är  väl  ofta  nog  ganska  svävande.  I  en  sådan  fras  som  Jag 
har  honom  *dAr  skulle  väl  efter  nsv.  akcentuering  synkope  inträda  Ijud- 
lagsenligt.  —  Ett  bortfall  av  -no-  saknar  alla  analogier. 

2)  Gramm.  linguse  Dalec.  (Ups.   1818). 


42  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NASALVOKALER.  XIII.  3 

köping^)  ock  äurivillius  anför ^  formen  baokoma  såsom  befintlig  »apud 
Ost  rogotlios  sy  1  v  estres» . 

Att  formen  på  -ömma  utgår  från  -omen,  har  jag  här  förutsatt 
som  nästan  självklart;  att  hest.  dat.  pl.  på  -om  utgår  från  den  norsk- 
isländska formen  •onnom,  synes  mig  på  de  här  ock  hos  Lindgren' 
anförda  skälen  ytterst  antagligt.  Geografiskt  innebär  det  intet  orimligt, 
att  Älvdalen  skulle  ha  följt  norskan,  under  det  Mora  ock  Orsa  följt 
fornsvenskans  utveckling.  —  Till  sist  bifogas  den  anmärkningen,  att 
om  formen  klftdomma  skalle  få  förutsättas  såsom  i  Ålvdalsmålet  hemma- 
hörande, så  är  dess  utveckling  till  klädom  troligen  analogi  efter  obest. 
form  ock  icke  ljudlag.  För  Selbumålet  följer  därav,  att  utvecklingen 
karlomen  ->  karloma  ->  karlotai  får  antagas  som  möjlig.  Sannolik 
blir  den  ej,  då  formen  -omen  icke  är  säkert  uppvisad  från  norskt  om- 
råde, ock  väl  knappt  låter  sig  uppvisa  från  ett  område,  beläget  så  nära 
den  norska  kulturens  (resp.  det  norska  litteraturspråkets)  gamla  medel- 
punkt. Något  stöd  för  antagandet  karlennm  karleni\  ->  'karlen  *-i^ 
kan  i  varje  fall  ej  därav  hämtas,  ty  någon  plausibel  analogi  kan  ej  här 
anföras,  som  skulle  ha  framkallat  vokalbortfallet,  ock  i  alla  fall  fÖr  detta 
antagande  till  den  betänkliga  konsekvensen,  att  man  måste  supponera 
icke    blott    en    upprepad   apokope,    utan    även  ett  upprepat  nasalbortfall. 

Nasalvokalerna  i  Selbom.  gruppera  sig  sora  följer:^ 
§  3.    an  ->  1^,  ex.  noori^  »nordenfor»; 

§  4.    in  ->  ^X*  ^^'  ^U  ^^^  fem.; 

§  5.    en  ->  1^  ock  in  ->-  \. 

Här  är  att  märka,  att  a  <-  ^  visar  sitt  nrsprang  nr  »len» 
vokal  genom  »mnljering»  av  föregående  k  1.  g.  Larsen  anser 
växlingen  i^-\  för  en  senare  analogivärkan.  Detta  synes  dock 
delvis  obehövligt,  om  man,  såsom  ovan  skett,  gör  bruk  av  forn- 
språkets  växling  en-in.  Jfr  A  §  5,2;  E  anm.  4  samt  nedan 
anm.  5. 

1)  2  pl.  imp.  Många  värb  ha  särskild  imp.  pl.  på  -a;  »men 
der  er  frihed  i  anvendelsen  og  förbindelsen  mellem  stammen, 
og  suffixet  er  vaklende:  medens  nemlig  draagh  har  i  plur. 
draagha,  så  har  häng  ha^a.  Analogi  fra  saadanne  former  har 
grebet  om  sig.  hvor  intet  -n  hör  hjemme,  f.  ex.  taa,  plur.  taai^a». 
Dessa  former  ha  vanligen  nasalerat  a:  taai^i^  (besläktade  dia- 
lekter ha  imp.  plur.  på  a,  så  i  Tydalen,  Holtaalen,  Stören, 
men  ej  Melhus*). 


^)  Lundeli,  Sv.  landsm.  Bih.  I,   1. 

2)  Gram.   77.  >)  Btr.  §   18  anm.  3. 

*)  Lars.  Throndhj.  75  ff.;  8G.  36,  40,  48  ff. 

5)  Lars.  SG.  56  (58,  60,  63,  66);  Throndhj.  77. 


XIII.  3  NORSKA   MÅL.  48 

Anm*  4«  Vad  som  föranlett  frånvaron  av  uaaalering  i  flertalet 
hithörande  former,  torde  med  mig  till  huds  stående  hegrSnsade '  re- 
surser icke  kunna  avgöras,  -a  kan  dock  ej  gärna  utgå  från  annat  än 
-en,  ty; 

ä)  det  palataliserar  föregående  »guttural»  —  undantagen  därifrån  äro 
tydligen  analogihildningar; 

ji)  gammalt  a  skulle  givit  &  efter  kort,  men  bortfallit  efter  lång 
rotstavelse. 

Nasaliteten  ar  för  övrigt  vacklande  även  i  dat.  sg.  neutr. 

2)  Fem.  av  adjektiv  på  -en,  t.  ex.  vakj^  i  Selbu^  liita 
»allestedsw. 

3)  I  former  av  snbst.  med  best.  art.: 

a)  nom.  ack.  sg.  fem.  ]  t.  ex.  sg.  fem.  ^^»ri^^,  sååji^,  tå&%, 
nom.  ack.  pl.  neutr.  f     bookj^;  pl.  neutr.  boor^,  ejj%. 

b,  c)  [icke  i  plur.  av  konsonantstammar  ock  i-  u-stammar, 
om  vilka  se  anm.  2;]  Indherred  har  dock  dubbelformer:  b00kem : 
b00kra,  bonnem  :  boxmra. 

d)  best.  dat.  sg.  mask.  ock  neutr.:  vej^,  boor\.   Jfr  anm.  3. 

Ånm»  &•  Rörande  formerna  för  dat.  sing.  år  ännu  en  sak  att 
anmärka.  Vad  som  yttras  anm.  3,  förklarar  icke  motsatsen  mellan 
neutr.  boor\  <-  borÖinu  ock  mask.  ilsi^.  Jag  anser  hår  som  förut  mot- 
satsen utgå  från  fno.  växling  i :  e,  reglerad  av  vokalbalans,  vokalhannoni 
eller  någon  annan  princip  ock  således  ursprungligen  hemmahörande  i 
båda  genera.  Denna  växling  har  efterträtts  av  en  växling  \ :  (^)  ^y  ock 
nu  ha  motsatta  analogier  värkat.  Till  införandet  av  -^  i  neutra  ha  bi- 
dragit de  talrika  la-stammama,  som  åtminstone  i  fsv.  längre  än  andra 
ord  bevarat  ändeisen  -1.  ^  En  motsatt  värkan  på  dat.  mask.  kan  ha  ut- 
övats av  an-stammarna,  om  de  Ijudlagsenligt  iingo  ^  <-  *ain.  Jfr  att 
Tydalen  ook  Stören  ha  -a  i  båda  genera. 

Anm.  6.  >Qård8navne  på  oldn.  -in  og  -Ini  (•en  og  -ene)  har  mest 
-e  eller  -i  i  Indherred,  söndenfor  fjorden  og  i  Stjördalen  tildels  -a*  (jir 
8.  11  anm.  8).  Beror  detta  på  skilda  dialekters  olika  behandling  av  ^ 
eller  kanske  snarare  på  en  vid  n-bortfallets  tid  existerande  motsats  -in, 
-en?  De  av  Larsbn  anförda  exx.  tala  icke  avgjort  för  det  senare 
alternativet,  men  differentieringen  kan  ju  vara  yngre  än  de  av  honom 
nyttjade  urkunderna.  FÖr  likformig  utveckling  av  -en  (^)  talar  kraftigt 
att  vi  (i  Throndhj.)  hava  fem.  liita  »allesteds»  (Lars.  Throndhj.  77). 

Anm.  7.     Oklart  är  dat.  sg.  fem.  niiin% 

§  6.    on  ->  a,  ex.  öögh^,  hononoL  ->  %• 

Anni»  8.  >Patronymica  på  -son  [-stin]  varierer  mellem  -a  (peer'sa 
Person),    f.   ex.   i   Guldalen,   og  -å  (efter  »Folkevennen»  for  1863  pag. 


1)  Kock   Fsv.   Ijudl.    261  ff.     Så   bl.    a.   i  ett  diplom  från  Dalame 
(nordskandinavisk  dialekt). 


44  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NA8ALV0KALEK  XIII.  3 

516  f.),    ialfald    på    BynfBBset».     Snarast  ha   vi   val  &  <-  un;   a  -<-  on 
(jfr  nedan). 

§  7.    un  ->  9:  vikuna  ->  vok9. 

Anm.  9.  -9  kan  ej  komma  ur  -on,  ty  detta  skulle  ge  -^  (enl.  §  6). 
För  övrigt  ha  ordets  andra  former  -u  i  ändeisen.  Om  -son  ->>  -s& 
jfr  §  6.  Märk:  tilljamningen  har  varit  värksam  efter  de  av  nasale- 
ringen  framkallade  vokalövergängama. 

Anm.  10.  Att  -n  här  faller  även  efter  kort  rotstaveleo  är  —  om 
det  icke  beror  pä  senare  analogi  —  en  bekräftelse  pä  den  gamla  satsen^ 
att  kortstavighetsakcenten  (den  starka  bitonen)  snarare  uppgavs  i  väst- 
nordiska  än  i  östnordiska  dialekter.  Spår  av  »vokalbalanslag»  i  m-bort- 
fallet se  Lars.  Throndhj.  78  nederst  (-m  kvarstår  på  vissa  håll  »i  ord 
med  ligedannelse»). 


Såsom  resultat  ay  den  föregående  undersökningen  torde 
jag  kunna  anteckna: 

1)  Apokope  har  i  samtliga  de  behandlade  dialekterna 
träffat  obetonad  slutljudande  vokal,  föregången  av  svagtonig 
stavelse.  I  vissa  mål  har  den  haft  ännu  större  utsträckning^ 
ock  träffat  varje  dylik  vokal,  oberoende  av  föregående  stavelse» 
akcent  ock  kvantitet;  t.  ex.  Fryksd.  Dalbym.,  eller  ock  varje 
sådan;  som  icke  omedelbart  föregåtts  av  en  kort  rotstavelse 
(såsom  i  de  västerbottniska  ock  throndbjemska  målen). 

2)  Slutljudande  -n  faller  efter  apokopen  i  nästan  alla  enligt 
samma  princip:  då  det  är  kort  ock  står  i  svagtonig  stavelse. 
Trots  identiteten  i  princip  äro  olikheterna  i  resnltatet  ganska 
betydliga,  beroende  på  den  olika  ntsträckning,  i  vilken  stark 
biton  på  ultima  eller  därav  framkallade  konsonantförlängningar 
vid  n-bortfallets  tid  förefunnits  i  de  olika  målen. 

3)  De  uppkomna  nasalvokalerna  hava  även  på  ett  väsent- 
ligen analogt  sätt  utvecklats,  q  har  i  alla  dialekterna  blivit 
i^  (varur  a  eller  a).  I  de  flästa  ha  vi  även  9  ->>  i^,  ehuru  bär 
exemplen  äro  iärre  ock  delvis  tvetydiga.  De  långa  (ock  slutna) 
ljuden  é.  I,  ö  bliva  oförändrade.  Även  här  möta  vi  emellertid 
en  del  dialektiska  olikheter,  som  dock  vida  mindre  tycka» 
bero  pä  olikheter  i  de  behandlade  ljudlagarna  än  pä  olikheter 
i  det  språk,  varpå  de  värkat  (växl.  o-u,  e-i). 

Naturligtvis  äro  dessa  företeelser  ej  begränsade  till  de 
små  områden,  som  av  mig  här  undersökts.    Lätt  tillgängliga 


XIII.  3  RESULTAT.  45 

källor  applysa  oss,  att  de  äro  vida  mera  utbredda.  Jag  skall 
i  största  korthet  hänvisa  till  några  av  deni^,  ntao  att  såsom 
förat  i  detalj  diskatera  deras  upplysningar. 

N.  Bohuslän^  har  apokope  av  trestaviga  ord  (t.  ex.  impf. 
akta),  n-bortfall,  men  e  för  fsv.  en-in  i  böjningen  (t.  ex.  märke 
marken).  Det  kan  på  n-bortfallets  tid  ha  varit  »i-mål».  Best. 
pinr.  armane  o.  dyl.  strider  ej  mot  §  1,  om  målet  på  apokopens 
tid  haft  den  från  flera  håll  uppvisade  starka  bitonen  på  sta- 
velsen -an-*. 

Norra  Småland^  överhuvud  står  i  det  stora  hela  på  samma 
plan  som  Östra  härad  (jfr  avd.  II  A). 

Öland^  apokoperar  i  samma  stora  utsträckning  som  de 
värmländska  målen,  har  n-borttall  ock  ^9  9  ->  a,  ex.  tanna, 
aga  (fem.)  egen,  Larsa  Larsson. 

Fårömålet*  har  åtminstone  n-bortfall  enligt  exakt  samma 
regler,  som  ovan  ay  mig  uppställts. 

Norrut  finna  vi  i  Medelpad^  pamgan  pänningarna,  med 
apokope  men  bibehållet  -n,  vilket  torde  få  förklaras  på  samma 
sätt  som  liknande  former  i  Fryksd.,  ty  i  svagtonig  stavelse 
faller  -n,  ex.  uttmila,  nata.  Former  sådana  som  Un  behöva  ej 
överraska  oss.  De  visa  blott,  att  kontraktion  efter  föregånget 
bortfall  av  -d-  inträtt  före  n-bortfallet. 

Slutligen  ha  vi  i  trakter  av  Jämtland  ock  Härjedalen^ 
apokope  enligt  vokalbalansen  ock  vanligt  n-bortfall.  Målen 
sluta  sig  synnerligen  nära  till  de  motliggande  norska  (thrond- 
hjemska).  Vi  ha  t.  ex.  dat.  sg.  mask.  på  -a.  Påfallande  äro 
dock  dat.  sg.  neutr.  ock  imp.  plur.  med  bibehållet  -n«*    Nasa- 

1)  översikter  hoe  Lll  Älf.  31  ff.,  FräTidsk.  14  f.,  43;  Aas.  Or.  §  59, 
107,   131,   168,   169,   173,   185  m.  fl.  Bt. 

*)  NiLÉN,  Ordbok  of  ver  allmogemålet  i  Sörhygden;  språkprov  i  Sv. 
laDdmn.  I,  b.  640. 

')  Jfr  även  avd.   I  §   11   anm.    1. 

*)  Språkprov  i  Sv.   landBiu.  I,  a.   632  ff.;  II.  7;  II.  9,  8.    19  ff. 

*)  BoDORFF,  Bidrag  till  kännedom  om  folkspråket  på  Ölandy 
Stockholm    1875;  Språkprov  i  Sv.  laDdam.  II.  9,  b.   13  ff. 

^)  NoBE£N  i  Sv.  landBin.  I,  s.  368;  språkprov  ib.  s.  365,  570. 

7)  Språkprov  i  Sv.  laDdsm.  I,  s.  578  fE. 

^)  Jessen,  Notitser  om  dialL  i  Herj.  og  Jemtl.y  i  No.  hist.  tidskr. 
III;  språkprov  i  Sv.  landsm.  I,   584  ff. 

*)  Om  dat.  neatr.  på  -an  har  jag  ingen  bestämd  mening.  För 
kvarstående    av    -n    kunde   man   t&oka  på  dativformemas  suffixbetoning 


46  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NASALVOKALER.  XIII.  3 

leringen  reflekteras  här  (i  Liosäll)  atom  genom  vanliga  över- 
gångar även  så,  att  »tilljämnade»  ord  på  -e  få  -o  i  de  fall,  där 
vi  ha  att  förutsätta  sekundära  nasalvokaler,  t.  ex.  best.  nom. 
gato,  best.  dat.  heno  mot  -0  i  andra  former. 

Vi  återfinna  således  de  behandlade  ljudlagarna  inom  de 
mast  skilda  mål  på  svensk  botten.  Rörande  deras  område  i 
Norge  skall  jag  ej  yttra  mig,  utan  blott  med  hänvisning  till 
Aasen  anf.  st.  påpeka,  att  »landsmålet»  har  best.  fem.  sg. 
skaali,  visa,  neutr.  pl.  aari,  augo^. 

Större  vanskligbeter  erbjuda  de  finsk-svenska  målen,  av 
vilka  flere  tyckas  bibehålla  -n,  åtminstone  i  flertalet  fall.  Gamla 
Earleby  förlorar  dock  både  -n  ock  -nn  (utom  i  2  plur.  av  vb.^). 
Estsvenskan  åter  kommer  tillbaka  med  välkända  företeelser: 
apokope  efter  vokalbalans  ock  n-bortfall  på  vanligt  sätt  (i 
Rågö«Wicht.  dock  ej  i  kortstaviga  svaga  fem.). 

Att  en  så  stor  överensstämmelse  skulle  vara  tillfällig,  att 
så  identiska  ljudlagar  skulle  ha  uppkommit  spontant  på  alla 
eller  de  flästa  bland  de  här  nämnda  orterna,  är  väl  ytterst 
osannolikt.  Tvärtom  tyckes  det  väl  framgå,  att  samma  ljud- 
lagar i  samma  tidsföljd  från  en  eller  ett  par  begynnelsepunkter 
vågformigt  gått  fram  över  de  olika  bygderna.  Givetvis  ha  de 
väl  då  på  vägen  mellan  tvänne  skilda  orter  passerat  de  mellan- 
liggande. Sannolikheten  talar  således  för  att  även  mellan- 
liggande orter  stå  på  ungefär  samma  basis.  På  svenskt  om- 
råde tinnes  väl  också  knappast  någon  dialekt  norr  om  Små- 
land, som  undandragit  sig  den  allmänna  utvecklingen,  med 
andantag  av  Gästrikland,  som  lär  utgöra  en  språkö*.  Rörande 
detaljerna  av  Dalmålets  utveckling  vågar  jag  icke  uttala  någon 

ock  den  oregelbundna  akcentaationen  av  artikulerade  subst.  i  andra  fall, 
ehuru  det  då  återstår  att  förklara  motsatsen  mellan  neutr.  ock  mask. 
Iinperativen  kan  ha  kvar  -n  genom  konstruktion  framför  pron.  I.  Jfr 
8.  37.  Samma  oregelbundenhet  finnes  i  Norrbotten  (Widmark  s.  18) 
ock  Gamla  Karleby  (Hagfors,  Sv.  landsm.  XII.  2  §  286  ff.).  Jfr  även 
Lll  Älf.  8.  31.  För  Norrbotten  kan  man  v&rkligen  tanka  på  inflytande 
från  part.  pret.,  vars  rotvokal  i  starka  värb  överförts  på  imp.  —  Till 
slut  påpekar  jag  den  enastående  ock  svårförklarliga  övergången  -en  ->  -an. 

^)  På  avvikande  utveckling  av  nasalvokalema  fäster  jag  uppmärk- 
samhet. 

2)  Hagfors,  Sv.  landsm.  XII.  2  §  146  o.  flerst. 

*)  Jfr  Lll,  Nord.  Fam.-bok  i  art.  Gästrikland. 


XIII.  3  RESULTAT.  47 

mening.  Detsamma  gilller  i  ännu  högre  grad  de  finsk-svenska 
mälen.  Tar  man  emellertid  i  betraktande  de  kronologiska  håll< 
punkterna  s.  15  ff.,  så  finner  man,  att  i  stort  sett  redan  på  1500- 
talet  inom  hela  det  på  den  tiden  svenska  språkområdet,  med 
andantag  av  trakter  i  Finnland  ock  Småland,  dialekterna  genom- 
fört slntljudsavstympningeu.  I  de  centrala  orterna  har  som 
nåmnts  redan  på  1400-talet  samma  utveckling  inträtt. 

Uet  blir  då  en  helt  natarlig  fråga:  ha  dessa  vitt  utbredda 
ljudlagar  haft  något  inflytande  på  svenskt  riksspråk?  Att  ett 
riksspråk  överhuvud  till  sitt  ursprung  är  blott  ock  bart  en 
dialekt,  som  på  grund  av  politiska  ock  litterära  förhållanden 
fått  övervikt  inom  tongivande  kretsar;  att  det  emellertid  snart 
nog  blir  något  annat  \  då  den  dialekt,  från  vilken  det  utgått, 
fortsätter  sin  ohämmade  utveckling,  under  det  riksspråket,  på- 
värkat  av  skriften  ock  ett  snart  nog  vaknat,  åtminstone  delvis 
medvetet  språkriktighetssträvande,  antar  en  mer  konservativ 
karakter,  dock  utan  att  någonsin  kunna  helt  frigöra  sig  från 
moderdialektens  ock  övriga  dialekters  påvärkningar:  detta  allt 
är  väl  allmänt  erkänt,  likaväl  som  att  de  dialekter,  vilka  i 
Sverge  intagit  maktställningen,  voro  Mala r provinsernas  ock 
Östergötlands,  ock  att  dessas  övervikt  kan  sägas  vara  avgjord 
omkr.  1350^.  Men  om  arten  ock  graden  av  riksspråkets  ock 
dialekternas  ömsesidiga  påvärkningar,  därom  finnes  ytterst 
litet  i  litteraturen  framställt  —  helt  naturligt,  då  varje  försök 
till  sammanställning  av  dylik  art  strandat  på  bristande  upp- 
lysningar om  de  dialektiska  företeelsernas  ålder.  Skall  en 
företeelse  kunna  ha  kommit  in  i  riksspråket  ur  folkmålen,  så 
måste  den  ju  i  de  senare  vara  äldre  än  i  det  ft^rra,  men  huru 
avgöra  detta? 

Detta  uppfordrar  mig  att  för  några  frågor  i  allmänt  svensk 
språkhistoria  söka  tillgodogöra  mig  några  bland  resultaten  av 
föreliggande  undersökning,  speciellt  de  kronologiska  resultaten 
s.  15  ff. 

Jag  börjar  då  med  att  söka  ett  svar  på  frågan:  när 
emanciperade  sig  det  svenska  riksspråket  från  de 
dialekter,  ur  vilka  det  framgått?  Frågan  synes  mig  ha 
intresse   icke   blott   för   språkhistorien,   utan  även  för  kultur- 

«)  Paul  Princip.  350  ff. 

2)  Kock  Fsv.  Ijudl.  489  ff.  (earek.  582). 


48  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NASALVOKALEK.  XIII.  3 

historien,  ock  från  dess  synpunkt  kände  den  formnleras  så: 
när  blev  den  andliga  förbindelsen  mellan  olika  svenska  bygder 
så  pass  intensiv,  ock  når  fick  litteraturen  inom  jämförelsevis 
vidare  kretsar  så  pass  betydelse,  att  de  kunde  hålla  vid  liv 
ett  särskilt  språk,  som  icke  vidare  hade  stöd  däri,  att  det  inom 
någon  bygd  därjämte  var  folkspråk? 

Med  stöd  av  den  föregående  undersökningen  kunna  vi 
svara:  åtminstone  i  början  av  1400-talet.  Ty  då  började 
slutljudsavstympningen  inom  de  trakter,  där  tidens  kulturcentra 
lågo.  Denna  var  —  jämte  några  andra  egendomligheter,  som 
med  säkerhet  icke  äro  yngre  —  tillräckligt  väsentlig  för  att 
åt  folkspråk  ock  litteraturspråk  ge  en  genomgående  olika 
karakter,  ock  riksspråket  hade  då  livskraft  nog  att  hålla  uppe 
sina  traditioner  gentemot  dialekternas  snart  nog  nästan  en- 
hälliga yrkandena 

En  annan  fråga  blir  då,  »på  vad  sätt  ock  genom  vilka 
medel  ett  allmänt  riksspråk  kunnat  utbilda  [resp.  bibehållaj 
sig  utan  någon  för  allmänheten  tillgänglig  litteratur,  utbredd 
läskunnighet  eller  ordnat  skolväsende».  Jag  vill  på  den  frågan 
svara  såsom  Lund£LL  på  samma  ställe,  där  han  framkastar 
den^:  »genom  ämbetsmännen  ock  förvaltningen  överhuvud,  kan- 
ske även  genom  kyrkan»,  blott  att  jag  är  böjd  att  stryka  över 
»kanske»  ock  stryka  under  »kyrkan»;  ty  hon  var  dock  tidens 
mäktigaste  ock  bäst  centraliserade  institution,  ock  hon  hade  med 
svenskt  språk  vida  mer  att  skaffa,  än  man  hittils  plägat  vilja 
erkänna,   såsom    av   Schuck^   på  övertygande  sätt  bevisats*. 

Här  har  jag  således  sökt  visa,  att  redan  ganska  tidigt 
litteraturspråket  kan  anses  ha  skilt  sig  icke  blott  från  några 

^)  Äv  den  tidens  svenska  landskap  torde  knappast  mera  än  en  del 
av  Småland  ha  förblivit  på  samma  ståndpunkt  som  riksspråket  i  avse- 
ende  på   slutljuden.     Märk,   att  Finnland    väl   åtminstone   haft   apokope. 

2)  Lll  Frändsk.  s.   64  ff. 

3)  Sv.  litt.-hist.  I,   175  ff. 

*)  Man  torde  nu  bättre  än  förut  förstå,  varför  jag  s.  16,  17  i  noterna 
bestämt  tillbakavisade  den  konsekvens,  vaiiiill  den  Kook-Noreenska  upp- 
fattningen av  konsonantförkortning  i  svagtonigt  slutljud  skulle  lett  mig 
med  avseende  på  n-bortfallets  kronologi.  Hade  detta  inträtt  före  t.  ex. 
1385  (Oxenstiernska  hdskr.)  ock  hade  apokopen  inträtt  ännu  tidigare,  så 
hade  det  varit  oförklarligt,  att  de  kommit  att  trots  sin  stora  utbredning 
förbliva  dialektiska.     Jfr  emellertid  tillägg  till  s.   15  (s.  54  ff.). 


XIII.  3  RESULTAT.  49 

folkmåly  utan  från  dem  alla.  Men  svalget  var  med  all  säker- 
het ingalunda  oöverstigligt.  Vardagsspråket  inom  de  bildade 
klasserna,  sädant  som  det  gestaltade  sig  i  synnerhet  på  landet, 
kom  enligt  sakens  natur  att  förmedla  förbindelsen,  ock  då  vi 
gå  att  söka  några  spår  av  dessa  inflytelser  på  riksspråket, 
göra  vi  väl  klokast  i  att  tillse,  huruvida  bland  de  behandlade 
dialektformerna  några  finnas  kvar  inom  detta  blandspråk,  så- 
dant vi  nu  känna  det.  Ock  svaret  kan  väl  icke  bli  mer  än 
ett.  Nog  höra  vi  litet  varstädes  ropa>  för  ropade,  bama  ock 
bena  för  barnen,  benen  —  allt  rena  dialektformer  —  eller  kom- 
promisser mellan  riksspråk  ock  dialekt  sådana  som  hasena^. 
Att  dessa  närmanden  mellan  överklassens  talspråk  ock  folkmålen 
varit  större  förr  än  nu,  då  skolorna  ock  litteraturen  fått  ett  så 
stort  inflytande,  ligger  i  sakens  natur,  ock  det  framgår  för 
övrigt  t.  ex.  av  Sv.  HOFs  Dialectus  Vestrogotica,  som  stämmer 
ganska  väl  med  våra  dagars  folkmål  ock  likväl  hade  till  ett 
väsentligt  ändamål  att  lära  västgötarna  —  ock  givetvis  icke 
bönderna,  ty  för  dem  skriver  man  icke  på  latin  —  vad  som  i 
deras  språk  var  felaktigt ^  Det  vore  väl  då  icke  alltför  under- 
ligt, om  från  talspråket  dialektformer  inkommo  i  skriften,  hälst 
inom  sådana  delar  av  ordförrådet,  som  på  grund  av  sin  be- 
tydelse mera  tillhöra  vardagsspråket  än  litteraturen,  eller  så- 
dana böjningsformer,  där  inom  riksspråket  självt  värkande 
analogier  gynnade  lånet. 

På  det  förra  sättet  torde  kanske  i  jolaB  ock  till  samma 
typ  hörande  ord  förklaras.  De  tillhöra  genom  sin  betydelse 
mera  vardagsspråket  än  litteraturen  (ock  gjorde  det  ännu  mer 
fordom,  då  litteraturen  mindre  än  nu  sysselsatte  sig  med 
vardagslivets  förhållanden)  ock  kunna  därför  förklaras  såsom 
dialektlån,  ock  i  dialekterna  skulle  de  Ijndlagsenligt  uppkomma 

^)  Att  denna  form  låter  förklara  aig  inom  rspr.,  påpekas  avd.  I 
§  11  anm.  1.  I  dess  fulIstSndiga  eeger  i  talspråket  ha  väl  dock  dia- 
lektema  del. 

^)  Mftrk  dock,  att  denna  form  kan  förklaras  på  annat  sätt.    Jfr  da. 

^)  Hof  Dial.  Vestr.  r.  8  if.  'HoF  betecknar  för  övrigt  en  sådan 
mängd  enskilda  ord  såsom  »nistica»,  använda  av  »plebs»  o.  s.  v.,  att  man 
har  skäl  antaga,  det  flertalet  obetecknado  tillhörde  även  överklassens 
språk.  En  del  visa  redan  genom  sin  form,  att  de  ej  kunnat  tillhöra 
folkspråket  (så  alla  med  y-ljud).  Hans  exempel  på  (sämre)  skoUatin 
äro  också  i  avseende  på  ljudformen  ren  bond västgötska. 


50  BECKMAN,    SEKUNDÄRA   NaSALYOKALBR.  XIII.  3 

ur  fsv.  i  julas  e.  I  afkie  ock  i  aftes  anser  jag  vara  orddubletter, 
utvecklade  det  förra  inom  rspr.,  det  senare  inom  de  apokope^ 
rande  dialekterna,  båda  ur  det  från  1300-talet  anförda  i  aftonset 
I  Julas  etc.  skulle  då  ha  dubbelt  genitivmärke  (jfr  kyrkios  etc), 
vilket  passar  bra  tillsammans  med  att  t.  ex.  i  paska  värkligen 
förekommer^. 

På  det  senare  sättet  torde  de  apokoperade  —  nu  av  yngre 
utvecklingar  ersatta  —  dialektformerna  löttren,  hAndren  ock 
de  vanligare  mössen,  gässen  etc.  ha  kommit  in  i  rspr.,  på 
grund  av  det  stöd  de  egde  i  neutr.  barnen  o.  dyl.^  I  bina 
ha  vi  utom  rspr.s  artikel,  som  antagit  funktion  av  pluralmärke, 
en  annan,  som  är  för  rspr.  relativt  främmande,  men  i  målen 
är  så  mycket  vanligare  ock  väl  därifrån  lånats,  dä  de  nybildade 
formerna  slöto  sig  så  väl  till  andra  artikeUormer  på  -na. 

I  bittida  brukar  man  anta  att  mlty.  betiden  föreligger 
analogiskt  om  bildat  efter  sv.  ad  v.  på  -a^.  Man  kan  därvid  fråga: 
varför  denna  om  bildning?  —  då  eljes  just  -en  är  den  segrande 
typen,  ock  dialektformen  bettia  etc.  kan  då  komma  till  jälp^. 
Det  samma  kan  med  en  modifikation  tillämpas  på  mellan.  Till 
genomförandet  av  denna  form  kunna  dialekternas  mftlla  {<- 
maoUon  -in)  ha  bidragit:  man  återförde  dem  folketymologiskt 
på  ett  -an.  Å  andra  sidan  kan  alltför  väl  övergången  en  ->  a 
pä  liknande  sätt  ha  haft  en  nästan  motsatt  värkan  på  rspr. 
Som  bekant  är  den  gamla  advärbialbildningen  på  -a  i  utdö- 
ende. I  dess  ställe  gör  en  yngre  bildning  pä  -en  stora  eröv- 
ringar.   Till    dess   framgångar   kan    möjligen  ha  bidragit,  att 


.  ^)  Jfr  Stockbolmsmålets  1  vårase:  Sv.  landsni.  I,  608  (9)  r.  12. 
Ordet  kan  dialektiskt  i  sen  tid  ha  varit  »formellt  sammansatt»  ock  så- 
ledes undgått  apokopen. 

*)  Om  ifrågavarande  bildningstyp  se  Bydqv.  V,  134;  Hellqu.  Ark. 
IV,  318  (H:s  teori  oro  metates  aftes  ->  aftse  är  knappast  antaglig); 
S<thag.  ib.  338  ff.;  N:n  Ark.  VI,  339  (om  uppkomsten  av  e  i  afse, 
aftonse  etc.  —  N:n  yttrar  sig  ej  om  dess  bortfall,  i  denna  »hittils  icke 
närmare  utredda  bildningstyp»). 

^)  Jfr  Schag.  Vätöm.  s.  69.  Formerna  uppträda  fr.  1460,  vilket 
passar  bra  till  kronologien  ovan  s.   15  ff. 

*)  Tamm  Et.  Ordb.  38. 

^)  Jfr  dock  talspr.  bitti,  som  kanske  förutsätter  ett  betidha  före 
apokopen. 


XIII.  3  RB8ULTAT.  51 

man  vid  valfrihet  kommit  att  föredraga  -en,  dä  -a  vid  sidan 
därav  kunnat  synas  vulgärt,  liksoro  boka  bredvid  boken  ^ 

Utgående  från  denna  uppfattning  av  dialektlånets  förut- 
sättningar vill  jag  försöka  en  förklaring  av  ordet  anka.  Huvud- 
sakligen två  förklaringar  åro  förut  framställda:  den  ena  av 
HOF,  Tamm^  ock  Brate^  (anka  ^  andkona);  den  andra  av 
KocK^y  till  vilken  sedan  Tamm^  ock  Hellquist^  slutit  sig 
(båda  dock  med  en  viss  försiktighet  i  uttrycket);  att  anka 
skulle  vara  tyskt  (Ltlbeckskt)  lån.  Brates  förklaring  a.  st 
är  i  huvuddrag  följande:  andkona ->  an(d)kana  enligt  ljudlagen 
o  ->  a  i  obet.  stavelse.  An(d)kana  bar  sedan  missförstått»  så- 
som en  form  av  bestämda  femininböjningen,  ock  därtill  har 
nybildats  obest.  nom.  anka.  KocK,  som  bestrider  ljudlagen 
o  ->  a^,  har  utom  detta  att  mot  Brate  anföra^  att  man  svårligen 
torstår,  efter  vilket  normalparadigm'an(d)kona  ombildats,  i  vilken 
senare  anmärkning  jag  för  min  del  obetingat  instämmer.  Där- 
emot synes  Kocks  mening,  att  'andkona  knappast  kan  förutsättas, 
då  det  enligt  honom  saknar  analogier  (nsv.  ankbonde  jälper 
oss  ej,  då  det  är  bildat  av  anka,  ej  av  and)  —  denna  Kocks 
mening,  säger  jag,  synes  mig  mindre  grundad,  ock  jag  vill 
däremot  anmärka: 

1)  Att  'andbonde  skulle  ombildas  efter  anka,  då  detta 
blev  namn  på  släktet,  är  självklart.  Det  var  ju  icke  blott  otyd- 
ligt, utan  vilseledande,  sedan  anka  kommit  att  beteckna  en 
annan  fogel  än  and. 

2)  I  varje  fall  bevisar  ordet,  att  bonde  bar  brukats  för  att 
beteckna  hanen  bland  vissa  foglar.    Lägger  man  därtill  karl 


^)  På  dylika  folketym ologier  på  äodelsernaB  område  vill  jag  anföra 
ett  ez.  från  annat  båll.  I  Synnerby  kyrkoböcker  från  1700-talet  skrives 
naturligtvis  riksiipråk,  men  en  bland  pastores  loci  skriver  regelbundet 
SkallmeJSB  (kyrka  etc.)  vgm.  skqlmtBjd,  Då  »-typen  aldrig  eljes  be- 
gagnas, tyckes  gen.  menBSB,  soholsB  etc.  ha  föresvävat  skrivaren  ock 
förmått  honom  att  akceptera  en  dialektform. 
'  2)  Bidrag  till  Et.  Ordb.  Ups.   1874. 

')  Vestmannalagens  ljudlära,  21  not. 

*)  Sv.  Språkhist.  (70)  74  ff. 

*)  Et.  ordb.  (Ups.  1890). 

«)  Ark.  VII,  144. 

^)  Enligt  Kocks  senaste  mening  skulle  dock  o  ->  a  just  har  kunna 
vara  Ijudlagsenligt:  Skand.  Arch.  I,  s.  40  not. 


å 


52  BECKMAN,    8EKUNDÄRA   NASALYOKALBR.  XIII.  3 

i  Dsv.  gåskarl  ock  Sörbygdmålets  ånker^  (som  knappast  kan 
vara  annat  än  'andkarl),  så  tyckes  mig  *andkona  ha  analogier 
nog  för  att  knnna  användaSy  ifall  de  formella  svårigheterna 
låta  sig  lösas. 

Har  då  ordet  från  början  haft  tonen  på  första  stavelsen, 
såsom  enligt  Behaghels  teori  om  betoning  efter  variations- 
möjligheterna^  tyckes  antagligt,  då  foglarna  äro  många,  men 
könen  blott  två,  så  bör  det  tidigt  nog  ha  haft  svag  biton  på 
pennltima  för  att  knnna  träffas  av  dialekternas  slutljndslagar. 
Dess  utveckling  bleve  då  'andkona  ->  'andkon  ->  'an(d)k9  ->  anka 
(på  vissa  håll  kanske  *anko,  till  vilket  anka  kunde  bildas  som 
nom.  enligt  proportionen  anka  :  anko  =  gata  :  gato).  Hade 
man  då  i  dialekterna  fått  anka,  kunde  det  lätt  upptagas  i  rspr., 
då  annan  form  i  fsv.  litteratur  icke  fanns,  ock  ordet  hade  stöd 
i  övriga  fem.  på  -a  (ock  speciellt  på  -ka). 

Anm*  Huruvida  mau  kan  utsträcka  denna  förklaringsprincip  till  några 
fler  bland  de  av  Bråte  a.  st.  anförda  orden,  är  en  annan  sak.  Jag  skall 
nöja  mig  med  utt  par  antydningar.  Förklaringen  av  gosse  <-  goÖ  Bon 
behöver  icke  möta  formella  hinder,  såsom  redan  av  Noreen  antytts  (Ark. 
VI,  318  not).  Däremot  är  val  svårligen  Brates  förklaring  av  ord  pä 
-ka  användbar  i  sådana  fall,  där  även  isl.  har  -ka  ock  -kona,  bredvid 
varandra,  t.  ex.  firaenka  :  firaenkona.  Det  har  fallit  mig  före,  att  vi  i 
vissa  ord  av  en  annan  typ  skulle  kunna  ha  ett  -ka  <-  kona,  nämligen 
i  motionssuffixet  -ska.  I  sädana  ord  som  BergstrOmskan  ock  de  möj- 
ligen därefter  bildade  pastorskan  etc.  går  det  ju  bra.  De  beteckna 
hustron  (kona)  till  den  man,  på  vars  namn  eller  titel  de  bildats,  ock 
suffixet  skulle  innehålla  genitiv-s  +  kona.  Värre  är  det  med  nomina 
agentis  på  -ska  (tvätterska).  Betydclseövergången  kunde  väl  förklaras, 
men  formernas  uppträdande  i  denna  funktion  redan  1420  (enl.  Tamm) 
gör  antagandet  för  vissa  fall  högst  betänkligt  från  kronologisk  synpunkt. 
Detta  hindrar  dock  ej,  att  en  inhemsk  bildning  av  ifrågavarande  slag 
kan  ha  bidragit  till  bildandet  av  det  livskraftiga  motionssuffixet  -ska, 
vars  förklaring  uteslutande  ur  främmande  källor  tyckes  göra  någon  svå- 
righet*. 

')  Ordet  är  i  Sörbygdmålet  både  mask.  ock  fem. 

^  Behaghel,  GPhil.  I,  552;  Lindgr.  Btr.  §  16  anm.  2.  Att  ordet 
fått  akc.  2,  kan  bero  på  analogi  från  Övriga  fem.  på  -a.  Jfr  Sörbygd- 
roålets  form,  som  dock  även  kan   vara  analogi. 

3)  Jfr  Tamm,  Tyska  änd.  38  if. 


THUgg. 

Till  8.  6  not  1. 

Sedan  l:a  arket  av  det  föregående  redan  var  uppsatt  ock 
två  gånger  korrekturläst,  har  jag  under  några  timmars  besök 
i  Alfta  haft  tillfälle  konstatera  riktigheten  av  Lundells  upp- 
gift om  nasalvokaler  i  denna  sockens  mål.  Jag  hörde  t.  ex. 
uttalas:  ksrrki^,  hallmili^  (halvmilen);  däremot  —  om  jag  ej 
misstog  mig  —  (»nog  ä  ni  snart  vid)  kyrkan  alltl»,  som  tyckes 
tyda  på  att  målet  ännu  har  satsdubbletter  av  ord  med  äldre 
•]i(bindning).  Några  för  min  undersökning  mera  betydande 
iakttagelser  medhunnos  ej  på  den  korta  tiden. 

Till  8.  14. 

Jag  är  i  tillfälle  anföra  ett  direkt  bevis  på  tillvaron 
av  nasalvokaler  i  1600-talets  svenska.  Fransmannen  Babth. 
POUREL  DE  Hatrize,  som  1650  utgav  en  fransk  grammatika, 
vilken  tillegnats  drottning  Kristina,  har  i  sin  uttalslära  gjort 
flera  jämförelser  mellan  franska  ock  svenska,  som  äro  upp- 
lysande för  det  senare  språkets  ljudförhållanden  ^  På  tal  om 
franskt  n  yttrar  han:  ».  .  .  änder  thett  någon  stafnelse,  så 
liuder  thett  såsom  n  uthi  desse  Swenske  orth:  anka»  ankeatall, 
ankebuBs,  eng,  säng;  och  HON,  när  en  cons.  fölier  effter,  ut 
Amandement  .  .  .  .»  Det  lider  väl  intet  tvivel,  att  versalerna 
skola  framhålla  HON  (hq)  såsom  den  par  préférence  adekvata 
jämförelsepunkten.  Trots  interpunktionen  få  vi  väl  antaga,  att 
bestämningen  »när  etc.»  gäller  det  franska  uttalet  ock  ej  det 
svenska.  Märkligt  är,  att  ett  uttal  hq  existerade  även  i  de 
kretsar,  främlingen  kom  i  beröring  med^.  —  I  sammanhang  här- 
med må  ett  par  rader  få  plats  om  ett  annat  ord  med  '9,  näm- 
ligen personnamnet  jo^  Jon,  som  finnes  i  flere  dialekter  ock 
lär  ha  funnits  även  i  vgm.^    og  utgår  väl  från  9,  ock  skälet 

^)  Blaod  aDDat  har  han  en  antydan  om  olikheten  mellan  franakans 
ook  svenskans  musikaliska  satsbetoning. 

^)  Jfr  e  fem.  av  en  Col.  Ordesk.  XXI. 
»)  Hof  Dial.  vestrog.  s.   162. 

Sv.  landtm.  XIJI.3.  4 


I 


54  BECKMAN,  SEKUNDÄRA  NA8ALV0KALEK.  XIII.  3 

till  utFeckligen  torde  Fara,  att  q  kommit  i  havadtonig  ställning. 
I  denna  ställning  var  nasalvokalen  något  i  7ära  dialekter  så  ena- 
stående, att  dess  ljud-  ock  attalsbild  lätt  sammanföll  med  den 
närmast  besläktade  Ijadgrnpp,  som  fanns,  d.  v.  s.  förbindelsen  og. 
Jfr  avd.  I,  §  4  anm.  2. 

Till  8.  15  ff.  (avd.  I,  §  9). 

I  det  föregående  har  jag  sökt  visa,  att  fsv.  ända  inpå 
1400-talet  uppehållit  skillnaden  mellan  -n  ock  -nn  även  i  svag- 
toniga  stavelser,  ock  jag  har  därför  tillbakavisat  de  åsikter, 
som  framställts,  att  redan  den  äldre  fsv.  i  dylika  stavelser 
skalle  ba  utplånat  skillnaden  i  konsonanternas  kvantitet.  Sedan 
detta  skrevs,  har  saken  ännu  en  gång  kommit  på  tal,  då  Kock 
i  en  anmälan  av  R.  Larssons  avhandling  om  Södermanna- 
lagens  språk^  velat  förklara  några  enkelskri vna  1  i  nämnda  lag 
genom  svag  satsbetoning.  Jag  kan  emellertid  ej  finna  Kocks 
bevisning  tillfredsställande. 

Till  en  början  synes  motsatsen  stisBl-vill  omöjlig  att  förena 
med  hans  åsikt^.  Själv  har  också  Kock*  gjort  troligt,  att 
i  lagspråket  åtminstone  dialektiskt  skillnaden  mellan  mask. 
gamall  ock  fem.  gamal  uppehölls,  vilket  stämmer  utmärkt  med 
min  teori  i  det  föregående,  men  svårligen  låter  förena  sig  med 
Kocks  här  kritiserade  åsikt.  I  allmänhet  synes  det  mig  ytterst 
betänkligt  att  för  proklitiska  ock  enklitiska  ord  uppställa  ljud- 
lagar utan  att  tillse,  det  dessa  lagar  gälla  svagtoniga  ändelser. 
Vidare  påpekar  Kock  själv  andra  förklaringsmöjligheter  för  en 
hel  del  av  de  på  anf.  st.  upptagna  orden.  Jag  tror  mig  därför 
med  avseende  på  de  övriga  böra  förhålla  mig  skeptisk. 

Medan  saken  är  på  tal,  tillåter  jag  mig  påpeka,  att  det 
är  av  särskilt  intresse,  att  just  1  dubbelskrives.  Detta  beror 
tvivelsutan  på  den  kvalitativa  skillnad  mellan  långt  ock  kort 
1  (kort  {  ock  långt  V),  som  vi  med  stöd  av  nutida  folkmål 
måste  antaga,  ock  det  utgör  därför  ett  nytt  bevis  på  det  kaku- 
minala  l:s  ålderdomlighet.  Det  är  för  övrigt  icke  blott  SödL. 
som    har   denna   egenhet.    Jag   har  iakttagit  den  i  OgL.  ock 

')  Ark.  VIII,  381  ff.,  särskilt  385  f. 

^  Skulle  något  av  de  behandlade  orden  ge  exempel  på  utvecklingen 
i  proklis,  borde  det  väl  vara  vill. 
»)  Fsv.  Ijudl.  418. 


XIII.  3  TILLÄOO.  55 

ett  par  andra  skrifter,  ock  bland  Kocks  exempel  från  andra 
lagar  på  dnbbelskriven  slatkonsonant  ^  äro  de  allra  flästa  exem- 
pel på  11.  Mitt  antagande  bekräftas  av  materialet  från  SödL. 
Dess  BtisBly  {)ol,  vill  motsvaras  i  vgm.  av  §(bI^  My  vel,  dess 
8kal  av  sv.  talspråks  ska,  vgm.  sa,  Oolumbns  skaal.  Övriga 
värbalformer  äro  ombildade  efter  analogi. 

Å  ena  sidan  tyckes  mig  således  fortfarande  bevisningen 
för  den  supponerade  konsonantförkortningen  ofullständig.  Å 
andra  sidan  skall  jag  ej  fbrtiga,  att  jag  vid  stadiam  av  1600- 
talets  grammatici  fannit  ett  nttalande,  som  i  avsevärd  mon 
försvagar  min  motbevisning  i  det  föregående.  AuBiviLLlus 
bar  nämligen  Cogitationes  s.  33  f.  en  uppgift  om  nttalet  av 
artikulerade  snbstantivformer  i  1600-talets  svenska,  som  väl  för- 
tjänar här  anföras.  Enligt  honom  har  e  två  ljud:  e  ock  ä,  på  vilka 
upptagas  en  mängd  exempel,  varibland  även  ord  med  skrivet 
e  i  ändelser,  i  vilket  fall  regeln  är,  att  e  förekommer  i  öppen, 
a  i  sluten  stavelse,  en  regel  som  även  kan  framletas  ur  andra 
äldre  grammatikor.  Ett  tredje  ljud,  som  skall  vara  ett  mellan- 
Ijnd  mellan  de  föregående,  förekommer  »in  iine  tantum  vocis 
ante  1,  n,  r.»  NOREEN  har  Gol.  Ordesk.  IX  förmodat,  att  detta 
mellanljud  skulle  vara  »ut^n  tvivel  detsamma  som  nysv.  äger», 
varmed  han  väl  måste  syfta  på  9  1.  a.  Med  stöd  av  formerna  hos 
COLUMBUS  har  man  väl  dock  snarare  att  tänka,  att  detta  e  icke 
var  något  e  alls,  utan  att  det  av  ÅURrviLLlUS  åsyftade  uttalet 
var  1,  n,  r  (jfr  NOREEN  a.  st.  XIX);  ty  det  blir  väl  svårt  att 
finna  en  anledning,  varför  d  skulle  ha  uppkommit  just  före 
1,  n,  r.  Det  viktigaste  för  oss  är  emellertid,  att  detta  mellan- 
ljud skulle  förekomma  i  masknlina  artikelformer,  under  det  de 
feminina  ha  -än.  Att  A.  värkligen  åtminstone  just  i  detta 
fall,  i  best.  art.  i  mask.,  åsyftat  uttalet  n,  framgår  av  ett  ytt- 
rande Gram.  s.  72:  »Quoad  pronunciationem :  talis  ea  vulgo  re- 
cepta  est,  ut  in  mascnlinis  in  consonam  desinentibus  in  hac 
forma  -en  non  clare  exauditur,  sed  e  fere  eliditur,  ut  konungn, 

gubbn,   roden,   stooken   (sic!)    etc In    femin.   vero 

clarius   exaaditnr.»    Man   skulle   således   i  svagtonig  stavelse 
haft   övergångarna:  enn  ->  n,  en  ->  än.    Om  detta  är  riktigt 


»)  Fbv.  Ijudl.  414  ff. 


^ 


56  BECKMAN,  SEKUNDÄRA  NASALVOKALER.  XIII.  3 

(yilket  kanske  ej  är  höjt  över  allt  tviFcP)  ock  allmäogiltigt 
(något  som  är  än  mer  problematiskt),  så  skulle,  som  man  ser, 
bela  den  teoretiska  delen  av  min  kronologi  vara  förfelad, 
då  de  sammanfall  mellan  en  ock  n,  en  ock  enn,  vilka  jag 
ansett  mig  kunna  föratsätta,  icke  skulle  ha  egt  rum  förr  än 
minst  250  år  senare,  än  jag  ansett.  Hade  vi  en  övergång  ann 
->  n,  så  skulle  ju  detta  förklara,  att  äldre  n  började  skrivas 
-en  (»svarabhakti-utvecklingen»),  likaväl  som  att  -n  kvarstod  i 
ord,  där  vi  haft  äldre  -ann,  då  ju  stavelsebildande  -n  kvarstod. 
Härmed  vore  också  denna  fråga  skild  från  sitt  sammanhang 
med  förkortningen  av  midljudande  -nn-,  ock  därmed  skulle  alltså 
min  anmärkning  mot  kronologien  för  förkortning  av  kort  kon- 
sonant i  svagtonig  stavelse  förlora  sin  betydelse.  Emellertid 
torde  väl  min  kronologi  för  slutljudslagarna  vara  bevisad  blott 
ock  bart  genom  de  ur  fsv.  litteratur  anförda  formerna. 

Till  s.  52. 

Ark.  IX  s.  161  kritiserar  Kock  en  av  Nobeen  framställd 
åsikt,  att  isl.  aldrigin  fsv.  aldrighin  skulle  vara  bildat  genom 
tillägg  av  den  nekande  partikeln  -na.  EOGK  vill  samman- 
hålla ordet  med  ett  även  befintligt  laongin,  ock  han  anser  båda 
bildade  med  partikeln  -ann  (ännu).  Det  är  kanske  ej  alldeles 
utan  betydelse,  att  det  senare  ordet  ännu  finnes  i  vgm.  ock 
där  har  formen  J^^an,  vilken  form  nödvändigt  förutsätter  äldre 
-nn  ock  således  tyckes  tala  till  förmån  för  KOCKs  åsikt. 


^)  Jag  måste  dock  erkäDoa,  ati  Aurivillii  ord  £ro  sv&ra  att  bort- 
förklara.  Man  förstår  ej,  varifrån  han  skulle  fått  sin  sats,  om  ej  genom 
iakttagelse;  den  smakar  ej  alls  av  den  tidens  grammatiska  dogmatik. 


Rättelser. 

S.   10  r.   12  u.  ock  s.   23  r.   12  n.  står  avd.   II  G  —  lås  8.  50 
S.  36  not  2  står  tillägg  —  läs  S.  37 


BI>BA«  TILL  KANRSBOI  OM 

DE  STEKSKA  LANDSIÄLEN  OCK  STENSKT  FOLKLIV  Ull.  4. 


Om  behandlingeii  av  a  framför  rt 


i  nordiska  språk 


av 


Elis  Wadstein. 


Såsom  bekant  anses  äldre  a  framför  rt  +  vok.  ha  över- 
gått till  ä  (som  sedermera  vanligen  utvecklat  sig  till  å)  i 
vissa  delar  av  det  nordiska  språkområdet  (Tamm  Fon.  känn. 
s.  15,  Kock  Fsv.  Ij.  s.  403,  Språkhist.  s.  45,  med  något  olika 
formulering  av  ljudlagen;  jämför  ock  Noreen  i  GPhil.  I,  481). 
Att  denna  förlängning  icke  inträtt  över  ett  så  vidsträckt  område, 
som  man  antagit,  framgår  emellertid  av  de  hithörande  exempel 
från  olika  nordiska  språk  ock  mål,  som  jag  samlat  ock  häl*  går 
att  meddela.  Jag  medtager  därvid,  för  att  pröva  riktigheten 
av  ljudlagens  -  formulering  (vilket  icke  torde  vara  överflödigt, 
då  den  ju  avfattats  på  grundval  av  mycket  litet  material),  även 
sådana  ord,  i  vilka  rt  icke  följes  av  vokal. 

Exemplen  äro  (med  utelemnande  av  de  låneord,  vilka  i 
resp.  språk  eller  mål  endast  förekomma  med  vokalisationen  a) 
följande: 

Sv.  landsm.  XJII.4.  1 


WADSTEIN,   a  FRAMFÖB  rt. 


XIII.  4 


A)  Från  danskan: 

a)  Från  Jutska  dialekter: 


1)  a  uppträder  i: 


bjat  »klart»  Feilb. 
fart  Feilb. 


hart  »bård  t>  Kok,  Hag.^ 
harta      »hartad» 
Feilb.,  Kok  (hatta). 

hjah(r)t  »bjserte»,  Kok, 
Lby»  8.  10  Oart), 
Tbors.  8.  25  (hjat), 
Varm.^s.  34(hjat'). 


patt  »part»  Hag. 

8tjat(t)  »stja^rt»,  Kok, 
Tbors.  8.  25. 


2)  a  ->  å-ljad  i: 
å(r)t  »art»,  Feilb.»*,  Thor8.«  s.  16. 
årt  »arte»,  Feilb. 
årti  »artig»,  Feilb. 
b&rt  »8ksBg»,  Feilb. 

få(r)t  »fart»,  Feilb.,  Thor8. 
fart  »farte»,  Feilb.,  Kok^  (f&hrt). 
f&rt0w  »fartöj»,  Feilb. 
höt  »hårdt»,  6r0Qb.^  8.  232. 
harte  »hartad»,  Feilb. 

(h)jåt  »fajserte»,  Lby  8.  10,  Tbors.  s.  25. 


kort,   lat.   charta,   6r0nb.  8.   267,  Hag. 

(kåhr),  Tbors.  s.  75  (kwot). 
knort,  6r0nb.  s.  267. 
påt  »part»  Tbors.  s.  16. 
snåt  »snart»,  Tbors.  s.  16. 
Btjåt  »Btjsert»,  Tbors.  s.  25. 


Bvort  »svart»,  Kok,  Hag.  (8(v)6tt),  Tbors. 
s.  24  (Bwot,  8un,  Bwöt),  Varm.  s.  28 

(BWUtt). 

vört,  plur.  vårt'r  »vorte»,  Lby  s.  49,  Gr0nb. 
8.  270  (vut),  Tbors.  s.  75  (wot). 
Tillser  man  nn,  huru  de  anförda  formerna  förhålla  sig  till 
den  ovan  upptagna  regeln  för  behandlingen  av  a  framför  rt, 
så  finner  man  bland  dem  fiere,  som  icke  stämma  med  den- 
samma. Vad  emellertid  årt,  fart  etc.  angår,  så  kunde  de  ju 
vara  analogi  från  sådana  kasus,  i  vilka  vokal  följde  på  rt, 
men  denna  förklaring  duger  ej  för  höt  ock  adv,  anat  »snart», 
höt  kan  visserligen  vara  analogi  från  hård,  men  snåt  visar. 


^)  De  med  siffror  utmärkta  noterna  återfinnas  i  slutet  av  uppsatsen. 


XIII.  4  JUTSKA    DIAL.    OCK   DANSKT   RSPR.  3 

att  a  blivit  å  även  då  rt  icke  följdes  av  vokal  (jfr  härmed 
Thors.  8.  16).  Av  formen  hart  :»hårdt»  framgår  emellertid  å 
andra  sidan,  att  detta  icke  kan  ba  varit  förhållandet  i  alla 
jatska  dialekter  (jfr  ock  fart,  patt,  ehnrn  dessa  såsom  låneord 
icke  äro  mycket  bevisande).  Hart  »hårdt»  i  förbindelse  med 
den  ovan  även  angivna  formen  hjah(r)t  etc.  »hjserte»  kunde 
nu  låta  förmoda,  att  i  vissa  jatska  dialekter  a  framför  rt  under 
inga  förhållanden  övergick  till  å,  utan  alltid  bevarades.  Att 
denna  förmodan  vore  oriktig,  framgår  emellertid  av  Thors.  s. 
15,  16  under  4  f  givna  allmänna  regel  ävensom  av  den  om- 
ständigheten, att  a-formen  hjali(r)t  etc.  synes  vara  den  över 
större  delen  av  Jutland  använda  (jfr  Kok  ock  Thors.  s.  25). 
Bevarandet  av  a  i  hjah(r)t  får  alltså  ha  en  annan  förklaring; 
sannolikt  sammanhänger  det  med  att  a  här  ingår  såsom  del 
av  diftongen  ja  (jfr  ock  bjat,  sljat,  i  vilka  ord  dock  i  vissa 
kasus  ingen  vokal  följer  på  rt).  Att  angiva  de  geografiska 
gränserna  mellan  de  med  hänseende  till  behandlingen  av  a 
framför  rt  olikartade  jutska  dialekterna  är  icke  möjligt  endast 
med  jälp  av  vad  som  i  de  av  mig  citerade  arbetena  rörande 
denna  fråga  meddelas.  Jag  konstaterar  därför  här  endast,  att 
a  framför  rt  —  utom  i  förbindelsen  -Jart(-)}  som  över  större 
delen  av  Jutland  alltid  bevarat  a  —  i  vissa  jutska  dialekter 
alltid  övergått  till  ä,  yngre  å  (o,  u);  men  att  denna  övergång 
i  andra  jutska  dialekter  endast  inträtt,  då  rt  följdes  av  vokal, 
b)  Från  danska  riksspråket  (här  medtar  jag  ock  de 
få  hithörande  exempel  från  östdanska  dialekter,  som  i  den  för 
mig  tillgängliga  literaturen  anträffats): 

1)  a  uppträder  i:  2)  a  ->  å-ljud  i: 

garte  »småsnakkc),  K.^ 
hart  T^hkvdU,  K.,  M.^  Dial.^o 

hartad  »nsesten».  K.,  M. 

hartkorn,  M.     Jfr  K.  under 
härd  2. 
hvart  »hvorhen»,  K.  hvort,  K. 

kart,  lat.  charta,  K.  kort.  K.,  M. 

korteleeg  »kortspil»,  K. 
kortenspil,  kaartenspil,  K. 
korte  »spille  korU,  K. 
kartnegl,  isl.  kartnagl.  K.,  M.    kortnegl,  K. 


knartekfldp,  K. 
knartevoren,  K. 


WADSTEIK,    a   FRAMFÖR   rt.  XIII.  4 

knart  »knude»,  K.  knort»  K.,  M. 

kaorte  »knude»,  K.,  M. 
knortekiep,  M. 
knortevoren»  K. 
m.  fl.  sammaDSättningar. 

knortet  »knodret»,  M. 

Mörten   (M&rten^^),    lat.    Mar- 
tinus. 

norta   »snatta»,  sv.  dial.  narta 
(se  nedan  s.  6),  Bornh.^^ 
snart  adv.,  M. 
yarte,  isl.  vårta,  Molb.  Gloss.*    vorte,  M. 

Några  ord  i  denna  lista  synas  strida  mot  den  s.  1  ovan  angivna 
ljudlagen,  men  detta  endast  skenbart.  Oarte  hos  K.  är  troligen 
forndanskt;  ordet  är  hämtat  från  Moths  handskrivna  ordbok 
(om  vilken  se  Univ.-jnb.  da.  samf:s  Blandinger  I.  32,  not). 
Eller  ock  är  det  möjligt,  att  ordet  är  norskt,  ock  att  således 
MoTH  även  npptagit  norska  dialektord:  i  nyno.  förekommer 
nämligen  ett  garta  med  samma  betydelse  (se  nedan).  Knarte- 
keep»  knartevoren  bero  på  analogi  från  knart.  Vårte  är 
fornda.  Hvort  hör  säkert  icke  hit,  ntan  bar  fått  o  i  följd  av 
övergången  va  ->  vo  (vilken  även  kan  föreligga  i  vorte). 
Kort  ock  knort  (såvida  icke  i  det  senare  ordet  o  även  i  da. 
är  gammalt,  se  nedan  s.  7)  bero  pä  invärkan  från  former,  i 
vilka  vokal  följde  på  rt.  I  kortnagl  står  rt  framtar  konso- 
nant, ett  fall  som  nppställarna  av  lagen  för  här  berörda  över- 
gång icke  alls  tänkt  på  att  undersöka,  varför  man  har  att 
tillse,  om  icke  möjligen  a  även  därvid  övergått  till  å.  Man 
får  dock  icke  på  grund  av  kortnagl  draga  den  slutsatsen,  att 
detta  varit  förhållandet,  ty  o  här  kan  vara  inkommet  från  former 
av  det  enkla  kart,  i  vilka  vokal  följt  på  rt  (jfr  också  fsv. 
karta  nagel).  Lika  litet  som  kortnagel  kunna  därför  andra 
sammansatta  former  såsom  kartnagel,  hartkom  ge  utslag  i 
frågan.  Något  enkelt  ord  innehållande  tt^rbindelsen  art  +  kons. 
i  fda.  är  icke  känt,  men  fsv.  bör  ha  haft  ett  svartna  (nsv. 
svartna).  Men  även  om  ett  *avårtna  från  nyda.  1.  nsv.  dial. 
skulle  uppvisas,  så  tror  jag  dock  icke,  att  å  uppkommit  i  detta 

*)  Förekommer  utom  å  det  hos   Molbech  anförda  stället  även  i  den 
forndanska   Cod.   Arn.-Magn.  nr  187  oktav;  se  SIbys  edition  s.  81.  20. 


XIII.  4 


DANSKT    RSPK.,    SV.    DIALEKTER. 


ord,  Utan  beror  det  nog  på  analogi;  tj  såsom  Tamm  Fonet. 
känn.  s.  16  påpekar,  var  det  väsentliga  villkoret  för  flSrändringen 
av  a  framför  rt  nog  det,  att  rt  skulle  vara  fördelat  på  tvänne 
stavelser.  Kocks  formulering  »fsv.  ä  framför  rt  [har]  övergått 
till  Ö9  nysv.  å  i  flerstaviga  ord:  vårta,  tårta  etc,  men  där- 
emot icke  i  enstaviga»,  enligt  vilken  svartna  bort  ge  'svartna, 
beror  väl  endast  på  förbiseende  av  detta  exempel. 

Åv  föregående  ordlista  ock  resonnemang  framgår  alltså, 
att  a  övergått  till  å  framför  rt  +  vok.  i  danska  riksspr.  ock 
därför  sannolikt  även  i  östdanska  dial. 

B)  Från  svenskan: 

a)  Från  sydsvenska  dialekter: 


1)  a- vok.  i: 

artig  Hall»* 
hart,  Åsb.  (haut  '^)  ock 
Hall.i* 


2)  a  ->  ä  (som  sedan  har  utvecklat  sig 
vidare)  i: 

vano/itt,  vonokti  adj.,  Asb.^® 
hokt^  Åsb." 

Jcaukt  »kort»  subst.,  Åsb.»* 
kquhtnql  »kartnagel,  Asb.»^ 
knort,  Skå.,  Blek.»« 
knorted,  Skå.»^ 
knortig,  Skå.»» 

naurta,  da.  dial.,  norta,  Skå. '^ 
skörta  »liderligt  fruntimmer^  (jfr  no.  dial. 
skarta,  s.  13  här  i  det  följ.),  S.  Skå.^» 
sohvart,  Blek. 21  svort,  Skå. 20,  Hall.,  Blek." 

vart   »håll,   riktning», 
Hall.  M 

vårta,  Skå.  Blek.  *«  (t?aw,tf a,  S.  Luggude»). 
Dessa  exempel  visa  alldeles  evident,  att  övergången  a  ->  å 
inträtt  i  dessa  sydsvenska  mål,  då  rt  följdes  av  vokal.  Vad 
hokt  angår,  så  beror  dess  vokal  på  invärkan  från  former  av 
ordet,  i  vilka  a  stått  framför  rÖ;  svort  har  fått  o  från  former, 
i  vilka  rt  följes  av  vokal;  artig  är  tydligen  ånyo  infört  från 
riksspråket. 

b)  Övriga  svenska  dialekter  (för  vilka  jag  haft  tillgång 
till  uppgifter  rörande  något  eller  några  av  de  hithörande  orden): 


1)  a-vok.  uppträder  i: 
•arta  »arta»,  Gottl.  (ärrt*^).  Finn  by  (a^o*»). 
dartä  »tUUa,  släppa»,  Medp.^^ 


2)  å-vok.  i: 


6 


WAD8TEIN,    a   FRAMFÖR   rt. 


XIII.  4 


kåt(björk)    i    Jönkö- 
pings län". 


knort,  Sm&1.27,  Qgöt- 
1.*^.  «8,  När.2^  Söd- 
in.« 


*harta  »avskala»,  Öbott.  (hartt"). 
hvart,  Ögötl.,  När.,  Medp.,  Vbott.",  Nyl. 

(kvart"), 
kart  subst.,  Öl.",  Kalm.  1.",  Skarab.  1. 

(kartbjörk"),  Sörb.^»,  Fryksd.  (katt»>), 

När.". ",  Södm.3^  Västm.  (kartbjörk"), 

Vätö    (Äg?"),   Hals.   (karat»*),   Bnrtr. 

(Jfåt «),  Fby  (kat  ^*)y  Nyl.**,  estsv.  (katt  «>). 
kat,  lat.  charta,  estsv.  >^ 
karta  »kart^,  Nyl." 

karta  v.,  När.",  Södm .  (karta  "),  Västm ."• " 
kartig   Kalm.    I.    (katig"),   Ögötl.  (kar- 

ti(g))".  ",  Vgötl.    (karrtig»»),  Södm." 
knart  »kart»,  Smal.",  Ögötl."»»,  Vgötl."»  ♦•, 

Sörb.",   Fryksd.   (knatt«>),    Södm.»», 

Hals.»*,  Nyl." 
'knarta  v.  Södm.  (knarta»^),  Hals.  (knar- 

ata»*). 
knarte  »småväxt  männi8kaI.djur»,Södm.»*^ 
knartugr,  Södm.»*,  Hals.  (knarstug"-  »*). 
narta  »snatta»,  Hals."*  »*  (även  nareta). 
snart  ad  v.  Sörb.",  Fryksd.»»,  Vörå(5ng^f*»), 

Fby  {snat^),  Nyl.",  estsv.  (snåt»»). 
snåtom  »snart»,  estsv.»» 
Bvart  Gottl",  Smal.",  Ögötl.«,  Vgötl.« 

Sörb.     (Bvårt(e)"),     Fryksd.     (svatt), 

Södm.i»,  Uppl.«  {svalar  Vätö"),  Dal.« 

(suart     Alfd.,     suart    Mora**),    Hals. 

(svaret"),  Jämtl.«,  Vbott.«  (Degerfors 

§wat*^,  Ny sätra  >(»$*),  Öbott.«  (svatt 

Närp.«),  Fby  (svajar"),  Nyl.",  estsv. 

(svatter,    swattan,    swatter»»),    Rnnö 

(^rg^an*^). 

®)  Se  J.  V.  Lindgren  i  Sv.  landsm.  XII.  1,  8.  110.  Jfr  om  (O 
Lll  Alf.  R.  112.  Detta  ljud  liByftas  väl  med  &  i  §vårt-  (första 
sammaDsättningsled  i  ortnamn  från  Luleå-trakten)  Sv.  landsm.  VI.  3,  s. 
13,  19,  23,  26.  I  Burträskmålet  är  utvecklingen  av  förbindelsen  -art- 
oklar.  Enligt  Lindgren  anf.  st.  skulle  mäPn  :»Mårten>  ock  fwdt  >svart> 
möjligen  förutsätta  en  gammal  förlängning  av  a  framför  rt  +  vok. 
Mot  detta  antagande  strider  dock  Burträskmålets  v^t  »vårta». 


XIII.  4 


sv.    DIALEKTER. 


valts,    Vgötl.".  48 

vå^t(e)-bit,Vgötl.2^ 
Smål.^^  vå(r)t-bita- 
re  O.  här.**,  vårte- 
bitare,  Ydre»». 
vårt-gräs,  Västbo 
(Smal."). 


svarta    Vgötl.   (=  »evflrt  märr»*'),  Sörb. 

(=  »svärta»,  subet.  o.  värb**),  Fby  {svalo 

»fogel»^*). 
avarten  »Bvart  häst»,  Vgötl." 
svartna,    Sörb.»     Fryksd.    (svått&fn «<>), 

estsv.  (evattn**). 
Tart(en)  adv.,  Södm.»^ 
vårta  »vårta»,  S.  Gottl.",  Sörb.»»,  Jösse 

h.",    Fryksd.    (vått^o),    Värml.    Älfd. 

(va'tt»«),  Dalby  (t;d««),  Uppl."  (Vätö 

vQta^)i  Otsb,  (garta^)j  Älfd.  {uarta^% 

Häis.  (värsta»*),  Dfs.  {vM*%  Btr.  (t;4^*), 

Fby    (vaJo2«),    Nyl.    (varto^*),    estsv. 

Ormsö,  Nukkö  (vatt»»» "),  Runö  (i;a("). 

vartebidare,  Sörb.». 
Iakttager  nian,  att  ordet  knort  kan  lemnas  nr  räkningen 
såsom  —  i  vissa  trakter  åtminstone  —  innehållande  gammalt 
o  (jfr  ty.  knors  med  samma  betydelse),  skulle  alltså,  av  denna 
ordsamling  att  dömma,  ljudlagen  om  a:8  övergång  till  å  framför 
rt  +  vokal  endast  gällt:  i  Småland  (möjligen  icke  i  någon 
del  av  det  östra:  jfr  kart,  Kalm.  län  motkätbjdrk,  Jönk.  län), 
vidare  i  (det  in  i  Smal.  skjutande)  Ydre  härad  av  Ögötl.  samt 
i  Västergötland  (möjligen  icke  i  någon  del  av  Skarab.  län: 
jfr  kart  ovan).  Att  bestämdare  utpeka  den  geografiska  grän- 
sen för  ljudlagens  giltighet  är  emellertid  tydligen  omöjligt  med 
det  lilla  material,  som  står  mig  till  buds  från  de  sistnämnda 
områdena.  Från  hela  det  övriga  svenska  språkområdet  har 
jag  icke  funnit  något,  som  skulle  tala  för  att  den  här  be- 
handlade övergången  inträtt  i  någon  del  av  detsamma**.  Sär- 
skilt vill  jag,  emedan  det  är  av  intresse  i  fråga  om  riksspråket, 
framhäva,  att  Upplands  vårta  ock  de  många  exemplen  från 
Södermanland  på  förbindelsen  -art  -f-  vok.  avgjort  visa,  att 
ljudlagen  icke  gällt  för  dessa  landskap  ***. 


*)  Se  noten  å  föregående  sida. 

oo)  Såvida  ej  Vbott.  fivcbti  ^vårt-  skulle  vara  att  så  uppfatta  (ock 

icke  på  eått  soin  ovan  framställts).    Jfr  emellertid  även  s.  14  i  det  följ. 

^^^)  Man    kan    nämligen    icke    förklara  dessa  sodm.    exempel   såsom 

beroende  på  invärkan  från  ord  ock  former,  i  vilka  rt  icke  följes  av  vokal, 

ty   om   ljudlagen  gällt  för  Södm.,  hade  åtminstone  något  av  dessa  ord 


8  WADSTEIN,    a  FRAMFÖK   rt. 

c)  Från  svenaka  riksspråket: 


XIII.  4 


1)  a- vokal  i: 
haxKnär),  Lind.^ 
hvart*,   Speg.w,   Ser.",   Lind, 

Ihre",  Sahlst.**,  nsv. 
kart,   Speg.,   Ser.,  Lind,  Ihre, 

Sahlst.,  nsv. 
kartig.  Lind,  Sahlst. 
karta,    lat.   oharta.  Lind,  nsv. 


kartnagel,  Speg.,  Lind,  Sahlst., 
ilSv. 

qvart,  »pro  qvan  Sahlst. 

Martin,  nsv.^ 

Bkart,  Speg.  (isl. ?***). 

snart,  Speg.,  Ser.,  Lind,  Ihre, 

Sahlst.,  nsv. 
svart.  Var.  ^\  Linc,  Speg.,  Ser., 

Lind,  Ihre,  Sahlst.,  nsv. 
svarta  sabst.,  Lind. 
svarta  värb,  Linc,  Lind,  Sahlst. 
svartna,  Speg.,  Ser.,  Lind,  Sahlst, 

nsv. 
vårta.  Var.  (s.  13,  27,  35),  Ser., 

Lind,  Sahlst.  (»vide  wårta»)t. 


2)  å,  o  i: 


kort**,  Linc.**,  Ser.,  Lind,  Ihre, 
Sahlst. 

landkort.  Ser.,  Lind,  Ihre. 
sjökort.  Ser.,  Lind,  Sahlst. 

kortnagel,  Speg.  (under  wårta: 
»wårtnagel,  kallas  ellies  kort- 
nagel»). 


Mftrten,  Lind,  nsv. 


60 


v&rta,  Linc.,  Speg.,  Ser.  (»vide 
vårta»),  Lind  (»8(e)  warta»), 
Ihre,  Sahlst.,  nsv. 


bort  uppvisa  &-vokal ;  ja,  det  hade  i  detta  fall  tvärtom  förr  bort  iDträfEa, 
att  a-formerna  utträngts  av  å-formerna  (jfr  smål.  k&tbjOrk  ock  sydsv. 
svort  ovan),  emedan  de  förra  skulle  varit  betydligt  färre  än  de  senare. 
^)  För  att  slippa  upprepa  ordet  tvä  gånger  använder  jag  här  v 
i  et.  f.  w,  som  anf.  äldre  arbeten  ha.  Så  även  vid  följ.  ord  med  v. 
^^)  I  kort  ock  sammansättningar  är  dook  nog  i  äldre  svenska  liksom 
i  nsv.  o  =  O,  icke  =  &;  jfr  Ohoort  i  Abvidib  Manudwtio  ad  poesin 
svecanam^  Strengnäs  1651  s.  73  samt  nedan  s.   10. 

^^^)  Spbqsl  upptager  som  bekant  även  »gamla  Göthiska  ord», 
f)  Jfr    ock    Hof  Dial.   vestr.   s.   319:   »Sv(ethice)  warta,    verruca. 
Sed  Svecomm  pleriqve  wftrta  dicunt.     Speg.  Seren.  Sahlst.  Lind». 


XIII,  4  SVENSKT    RSPR. 


vartltiU,  Var.  (s.  27). 
vartig.  Ser.,  Lind. 


yårtaAill,  Line. 
v&rtig,  Lind,  Sahlst.,  nsv. 
arta,  Ser.,  Sahlst.  (»vide  Ärta»), 
nsv. 

Förestående  lista  visar  exempel  såväl  med  den  här  ifråga- 
varande övergången  a  ->  å  framför  rt  +  vok.  som  utan  denna 
övergång,  ock  detta  stnndom  från  ett  ock  samma  arbete.  Ett- 
dera  slaget  exempel  måste  alltså  vara  dialektiskt  eller,  bättre 
attryckt,  förskriva  sig  från  andra  dialekter  än  dem,  varifrån 
riksspråket  huvudsakligen  utgått. 

Mot  den  nu  gällande  åsikten  anser  jag,  att  fc-formerna 
ursprungligen  icke  tillhört  riksspråket,  ock  att  riksspråket  alltså 
icke  haft  den  här  ifrågavarande  övergången  a  ->  å.  Detta 
bevisas  av  fbljande  omständigheter: 

1)  vårta,  vartftill  i  Var.  Enligt  Kock  Språkhist.  s.  53 
skulle  denna  form  vara  dialektisk,  vilket  skulle  stödjas  av 
att  Var.  även  uppvisar  en  sådan  form  som  härd  för  hård. 
Men  härd  behöver  ej  vara  dialektiskt;  dess  a  bör  fbrklaras  på 
samma  sätt  som  Kock  Fsv.  Ij.  s.  400  förklarat  a  i  rspr.  kall» 
gäll,  d.  v.  s.  såsom  beroende  på  invärkan  från  nom.  ock  ack. 
sing.  neutr.,  gen.  sing.  mask.  ock  neutr.  samt  från  samman- 
sättningar, i  vilka  härd  icke  hade  huvndtonen.  I  striden  mellan 
a-  ock  å-formerna  av  detta  adj.  segrade  slutligen  å,  varför 
också  Var.-upplagan  av  1544  endast  har  hård.  Däremot  bibe- 
håller denna  upplaga  a  i  vårta,  vilket  ytterligare  stöder  den 
av  mig  fbrfäktade  åsikten  om  denna  form. 

2)  Serenius,  som  (enl.  Nordisk  familjebok)  var  född  på 
Svartsjölandet  ock  sedermera  blev  kyrkoherde  i  Nyköping  (där 
han  ock  1757  tryckte  ny  upplaga  av  sitt  arbete)  ock  allWå 
borde  vara  en  god  representant  för  riksspråket,  föredrar  vårta, 
varft$r  ock  denna  a-form  torde  tillhört  hans  hembygds  språk. 
Den  av  honom  även  anförda  formen  vårta  liksom  hans  arta 
måste  han  alltså  fått  från  annat  håll.  Särskilt  beträffande 
arta  göres  detta  också  troligt  av  den  omständigheten,  att  artan 
är  thögst  sällsynt]>  å  andra  ställen  i  Sverge  än  i  de  sydliga 
landskapen  (se  t.  ex.  Nilss.  fauna  IL^  442),  varför  Sere- 
nius i  mellersta  Sverge  nog  aldrig  sett  .eller  hört  talas  om 
denna  fogel. 


10  WADSTEIN,    a    FRAMFÖR   rt.  XIII.  4 

3)  Riksspråkets  nnvaraode  uttal  av  vokalen  i  kort  (lat. 
charta)  som  o,  vilket  väl  (s&som  doc.  Tamm  mnntiigen  före- 
slagit) beror  på  invärkan  från  skriften*,  visar,  att  rspr.  icke 
kan  ha  haft  en  form  med  uttalet  *kårt,  ty  i  detta  fall  hade 
missuppfattningen  av  o  såsofo  =  o  icke  gärna  varit  möjlig. 

4)  Den  i  det  föregående  meddelade  undersökningen  om 
nysvenska  dialekters  förhållande  till  den  i  denna  uppsats  be- 
handlade ljudlagen  torde  ensam  lémna  tillräckligt  bevis  ttSr 
att  a-formerna  endast  kunna  förskriva  sig  från  riksspråket 
mera  fjärran  liggande  dialekter. 

Rörande  ett  par  av  dessa  å-former,  nämligen  vårta  ock 
arta,  är  jag  ock  i  tillfälle  visa,  på  vilket  sätt  de  blivit  riks- 
språksord. Vårta  anser  jag  inkommet  i  rspr.  därigenom  att 
å-formen  varit  den,  som  använts  i  det  mast  lästa  äldre  nsv. 
arbete,  vari  vårtor  omtalas,  nämligen  i  årfwidh  Månsons 
Örta  Book,  vars  första  upplaga  utkom  1628  ock  så  följdes  av 
åtminstone  fäm  nya  upplagor,  en  fttr  denna  tid  nästan  exempel- 
lös spridning.  Anledningen  till  att  å-formen  brukas  i  detta 
arbete  är  den,  att  förf.  var  hemma  i  Småland  (enligt  titelbladet 
var  han  från  Rydaholms  socken),  där  ordet  just  (se  föreg.  s.  7) 
bör  ha  denna  vokalisation.  Ordet  förekommer  hos  Månson 
endast  i  plur.  wårter,  vari  redan  -er  för  -or  antyder,  att  formen 
är  dialektisk.  Förf.  var  också  väl  medveten  om  att  han  icke 
var  så  säker  i  behandlingen  av  riksspråket.  Han  säger  näm- 
ligen   i    sitt   företal:    »Jagh    haffuer   intet   studerat    .  .  .   vthi 

någhon  Academia,  vthan  allenast  vthi  gemeene  Scholer 

Här  kan  wäl  vthan  twifwel  finnas  någhon  feel  på  ordh  och 
stafwelser,  hwilka  then  som  bättre  förståndh  haflFner,  wäl  weta 
kan»,    wårter  är  också  icke  det  enda  dialektordet  hos  MÅNSON. 

Att  arta  inkommit  frän  Sydsverge  är,  såsom  redan  s.  9 
i  det  föregående  framhållits,  troligt  av  att  denna  fogel  huvud- 
sakligen träffas  i  södra  delen  av  vårt  land.    1  äldre  tid  användes 

^)  Kanske  samman  hängde  denna  läsning  av  o  såsom  o  med  en 
f olketymologi :  nian  trodde  möjligen,  att  i  kortspel  (eller  'oliortspel, 
såsom  ordet  på  1600-talet  nog  stundom  skrevs;  jfr  noten  s.  7)  första 
sammansättningsleden  vore  det  äldre  franska  court,  oort  nyfr.  conr  »hov». 
Anledningen  till  denna  f olketymologi  skulle  dä  varit  dels  den,  att  kort- 
spel väl  först  infördes  ock  idkades  vid  hovet,  dels  den  att  kortleken 
innehåller  kungar  ock  (såsom  man  nog  förr  sade  i  st.  f.  >damer>) 
drottningar  (jfr  ty.  kOnigin,  eng.  queen  »dam:^  i  kortspel). 


XIII.  4  SVENSKT   KSPR.  1 1 

jämte  arta  även  ftrta.  Detta  senare  representerar  kanske  ett 
^arta,  i  det  ett  dialektiskt  a,  som  jndt  framför  r-supradentaler 
i  dial.  uppträder  för  rspr:s  såväl  a  som  ä  (se  Lll  i  Sv.  landsm. 
I,  97)  felaktigt  återgetts  med  ä  i  st.  f.  med  a;  emellertid  är 
det  ju  lika  möjligt,  att  ärta  är  en  -jdn-bildning.  Ärta  är  i  de 
tvä  första  upplagorna  av  Linnés  Fauna  suecica  den  enda  an- 
vända formen  av  ifrågavarande  fogelnamn.  I  den  år  1800  ut- 
givna 3:dje  upplagan  av  sistnämnda  arbete,  som  ombesörjts  av 
A.  J.  Retzius,  säges  emellertid  fogeln  heta:  »Suecis  Arta,  Ärta»; 
bär  sättes  alltså  formen  arta  före  ftrta.  Följa  vi  så  fogel- 
namnet  vidare  i  den  zoologiska  litteraturen,  så  finna  vi  bos 
den  största  auktoriteten  på  detta  område  efter  Linné,  näm- 
ligen S.  Nilsson,  i  hans  Skandinavisk  fauna  från  ock  med 
första  upplagan  (av  år  1820)  endast  formen  ftrta;  det  samma 
är  förbållandet  i  det  storartade  värket  Svenska  fåglarna^  vars 
4:de  del  (utgiven  år  1886),  där  denna  fogel  behandlas,  är  för- 
fattad av  J.  KiNBERG.  Förklaringen  till  att  Retzius,  Nilsson 
ock  KiNBERG  föredragit  formen  ftrta  är  den,  som  man  på  för- 
hand misstänker:  de  voro  alla  tre  från  ett  av  de  landskap, 
där  enligt  min  föregående  undersökning  övergången  a  ->  & 
framför  rt  +  vok.  inträtt,  nämligen  från  Skåne.  Jag  anser 
alltså,  att  det  är  genom  dessa  författare  som  ftrta  fastslagits 
såsom  riksspråksform  för  fogelnamnet  i  fråga. 

Vad  kort  ock  Mårten  angår,  kan  jag  visserligen  icke  upp- 
visa, huru  de  blivit  rspnord;  men  att  de  måste  vara  låneord, 
framgår  av  det  föregående.  Jfr  särskilt  beträffande  kort  (som 
väl  kommit  från  danskan)  denna  uppsats  s.  10  samt  beträffande 
MårteA  (som  utom  från  danskan  även  kan  ha  kommit  från 
sådana  svenska  dialekter,  som  haft  övergången  a  ->  å  fram- 
för rt  +  vok.),  att  nyno.  Mörten  likaledes  beror  på  lån  från 
danskan  (se  s.  14  i  det  följ.)* 

Spegels  kortnagel  är  icke  nu  rspnord  ock  har  nog  aldrig 
varit  det;  dess  förekomst  bos  Spegel  sammanhänger  tydligen 
med  att  denne  var  född  i  Blekinge,  ock  att  hans  arbete 
tryckts  i  Land.  Jfr  därmed  att  kortnägle,  MÅNSONS  Örta  Book 
l:sta  uppl.  s.  267,  i  upplagan  av  år  1654  s.  201  ändrats  till 
kartnägle. 

Att  jag  här  alldeles  lemnat  ur  räkningen  de  av  Kock 
Fsv.   Ij.    s.   403   (med  tvekan)  även  hitförda  orden  tårta  ock 


12 


WADSTEIN,    a   FRAMFÖR   rt. 


XIII.  4 


v&r(cl)teoken»  beror  på  att  de  enligt  oiId  mening  icke  höra  hit. 
tårta  är  nämligen  icke;  att  sammanhålla  med  franska  tarte, 
utan  med  franska  tourte,  ital.  ock  sp.  torta,  ty.  torte  (såsom 
bekant  <-  lat.  torta);  ordet  bar  således  lånats  med  sin  nu- 
varande vokalisation.  Det  skrives  också  i  Arvidis  Manad.  s.  73 
Torta  (ock  appges  där  rimma  med  borta  ock  förkorta).  Voka- 
len å  i  vår(d)teoken  kan  bero  på  att  ordet  lånats  med  långt  a; 
såsom  även  KocK  anf.  st.  påpekar,  sknlle  nämligen  enligt 
SCHiLLER-LtJBBENs  Mittelniederdeutsches  Wörterbuch  den  medel- 
lågtyska  formen  av  ordet  varit  wärtéken.  Hade  emellertid, 
såsom  ett  par  lexikografer  uppgiva  (se  Kock  anf.  st.  samt 
Kluge  Etym.  Wb.),  mit.  här  å  i  första  stavelsen,  så  beror  å  i 
det  ifrågavarande  svenska  ordet  på  att  den  nu  faktiskt  före- 
fintliga folketymologiska  ombildningen  av  detsamma  redan  i 
fsv.  tid  företagits:  warteken  bar  ändrats  till  wardhteken,  som 
regelrätt  ger  nsv.  vårdtecken. 

Genom  det  föregående  anser  jag  alltså  vara  uppvisat,  att 
—  oaktat  det  nutida  svenska  riksspråkets  alla  hithörande  ord 
visa  å  för  äldre  a  framför  rt  +  vok.  —  egendomligt  nog  den 
här  behandlade  övergången  a  ->  å  icke  inträtt  i  sv.  rspr. 

C)  Från  norskan  (de  ord,  för  vilka  intet  belägg  angives, 
äro  hämtade  nr  Aas.  ordb.): 


1)  a-vok.  i: 
dart  snbst.;  Ross  ordb. 
darta  vb.,  Ross. 
darten  adj.,  Ross. 
garta  vb. 
hart 
kart 
karta 
kartnagel 
kartn»ver 
kartutt 
knart 
knarta 
knarte,  Ross. 

knarte-  (i  smsättn.),  Ross. 


2)  aa,  o  i: 


kort  »kart» 


kort,  lat.  oharta. 
kort-  (i  smsättn.) 


XIII.  4 


NORSKA. 


13 


kvart  »bvorhcD» 

skärt 

skarta  »pynte,  adstaffere» 

skarten 

snart  adv. 

snart  subst. 

snärta 

snarte 

starta 

svart 

svarta  sabst. 

svarta  vb. 

8vart(e)-  (i  smsättn.) 

svarten  subst. 

svartna 

tärt  subst. 

tvärt  adv. 


korta 

Mörten,  Aas.  Navnebog  s.  83. 


snört  på  »nogle  steder» 


Bvaart,  Ssetersdalen. 
Bvorta  subst. 
svorta  vb. 
Bvorte-  (i  smsättn.) 

svortna 


tvort  adv. 

vorta  »Vorte» 

vortutt  adj. 

Vid  första  påseendet  förefaller  det  jU;  som  om  den  här 
behandlade  övergången  a  ->  å  även  i  norskan  icke  skulle  vara 
utan  exempel.  Vad  emellertid  kort  2>kart»^  kort  »charta»,  korta, 
svorta  subst.  ock  vb.,  svorte-,  svortna,  vorta  ock  vortutt  angår, 
så  är  deras  o  enligt  Aasen  =  »oo»  (o),  ock  de  höra  därför  icke 
bit.  Kort  »charta»  är  att  förklara  såsom  sv.  kort  (se  s.  11  i 
i  det  föreg.);  förlängningen  av  ordets  vokal  kan  dock  här 
bero  på  det  följ.  rt:  jfr  no.  kort  adj.  med  »oo».  Vad  de 
övriga  angår,  så  är  deras  o  kanske  <-  q  {\  ett  par  av  dem  t.  ex. 
svortna  skulle  då  9  vara  analogiskt  infört).  På  detta  sätt 
synes  nämligen  ÅASEN  vilja  förklara  o  i  vorta  {<-  obl.  kas. 
v^rtu;  utvecklingen  9  ->  2^00»  här  beror  nog  delvis  på  att  v 
föregår).  I  något  av  dessa  fall  är  det  ju  emellertid  möjligt, 
att  o  är  gammalt.  Vokalen  i  snört,  som  enligt  Aasen  är  »o%, 
är  väl  gammalt  o.  Osannolikt  är  dock  ej,  att  den  går  tillbaka 
till  9  (i  vilket  fall  ordet  skulle  vara  gammal  u-stam);  att  9 
kan  utveckla  sig  till  »o'»  framför  rt,  visar  nämligen  uyno. 
svort  (med  :»o'»),  femininum  till  svart,  i  vissa  dialekter  (se  Aas. 


14  WADSTEIN,    a   FRAMFÖR   rt.  XIII.  4 

Ordb.*).  Kanske  har  därför  även  aa  i  ssetersd.  svaart  »svarU 
appkommit  (genom  förlängning'*''^  av  t>o'9)  ur  9,  vilket  spritt 
sig  från  u-oniljudskasas  (jfr  det  likartade  förbållandet  med  o  *e  9 
i  svenska  adj.  ond,  no.  vond).  Här  kan  emellertid  aa  bero  på 
en  utveckling  va  ->  vå  enligt  A.  Larsen  (se  det  i  andra  noten 
nedan  anf.  st.);  genom  en  liknande  övergång  har  nog  adv.- 
formen  tvort  uppkommit***.  Ätt  aa  i  svaart  skalle  bero  på  en 
fornnorsk  förlängning  a  ->  ä,  synes  man  mig  däremot  icke  böra 
antaga,  såvida  ej  Ssetersd.  uppvisar  andra  ord  med  förbindelsen 
-aart-,  vilka  icke  kunna  förklaras  på  något  av  de  angivna 
sätten.  —  Mörten  är,  såsom  redan  Aas.  Navn.  s.  83  framhållit, 
lånat  från  danskan. 

Den  här  behandlade  övergången  a  ->•  å  synes  således  icke 
ha  inträtt  i  norskan. 


« 


a  framför  rt  behandlades  alltså  i  de  olika  (forn)nordi8ka 
språken  på  följande  olika  sätt: 

1)  a  ->  ä  under  alla  omständigheter.   Detta  inträffade 
i  flera  jutska  dialekter  (jfr  3  nedan). 

2)  a  ->  ä  endast  då  vokal  följde  på  rt,  men  bevarades 
i  andra  fall.    Detta  var  förhållandet  i  danskan  med  de  i  1 


^)  På  grund  av  no.  avort  (ock  ssBtersd.  svaart?)  bör  den  möjlig- 
heten framhållas,  att  vokalen  i  det  s.  6  i  det  föreg.  anförda  §v&rt- 
(i  ortnamn  från  Luleå- trakten),  såvida  den  icke  ar  att  förklara  såsom  anf. 
st.  skett,  kanske  har  <-  9.  Det  &r  vidare  även  tänkbart,  att  vårta,  &rta 
i  vissa  mål,  som  icke  haft  övergången  a  ->  &  framför  rt  +  vok.,  dock 
icke  äro  låneformer,  utan  fått  sina  vokaler  från  kas.  obl.  VQrtu,  *9rta. 
Häremot  må  icke  invändas,  att  9  framför  r  ju  bör  ha  givit  0  i  östnord. 
Detta  är  visserligen  ett  allmänt  gällande  antagande,  men  har  dock  aldrig 
i  hela  sin  omfattning  bevisats.  Att  9  före  rt  (i  t.  ex.  '^rtu)  bör  ge 
annat  resultat  än  framför  t.  ex.  rn  (i  t.  ex.  XH^m  ->  iHsm),  synes  mig 
vara  tydligt  av  parallellen  med  den  olika  utvecklingen  av  diftongen  lo 
i  dessa  båda  ställningar:  jfr  t.  ex.  Jort  mot  björn. 

^^)    Jfr    om    dylik   förlängning  framför  rt  A.  Larsen  Indberetning 

om  bygdemåkne  i  Kristianssands  stift  i  Univ.  og  skole-ann.  för  1890. 

^®^)  Att  vok.  i  adv.  tvort  icke  liksom  svaart  är  lång,  antyder  kanske, 

att   dylik   nyno.   förlängning  blott  inträtt,  då  rt  följdes  av  vokal,  vilket 

är  fallet  i  de  fiästa  former  av  svaart. 


XIII.  4  RESULTAT.  15 

ovan  gjorda  undanlageD  (jfr  ock  3  nedan)  samt  i  vissa  syd- 
ligare svenska  dialekter. 

3)  a  bevarades  under  alla  omständigheter.  Detta 
var  fallet  i  svenskan  med  de  i  2  ovan  omnämnda  undantagen 
samt  i  norskan  (ock  dessutom  i  många  jutska  dialekter,  då  a 
föregicks  av  j). 

Uppsala  i  februari  1891. 


Noter. 

*)  Feilb.  =  H.  F.  Fkilbero,  Bidrag  til  en  Ordbog  över  jyske 
Almiusmål^  H.  1 — 7,  Kobh.  1886 —  .  Av  de  hos  F.  anförda  fonnerua 
med  samma  vokalisation  medtager  jag  endast  en  for  varje  ord. 

2)  Thors.  =  P.  K.  Thorsen,  Bidrag  til  en  n^rrejysk  Lydlcere^ 
K0bb.   1886. 

*)  Kok  =  J.  Kok,  JDet  Danske  Folkesprog  i  Senderjylland,  I, 
K0bh.  1863. 

*)  Hag.  =  E.  Hagerup,  Om  det  danske  sprog  i  Ängel,  Kobh.  1867. 

*)  Gronb.  =  O.  L.  Gbonborg,  Optegtieher  på  Vendelbomål,  Kebh. 
1884. 

•)  Lby  =  K.  J.  Lynqby,  Bidrag  til  en  senderjysk  sproglare, 
K0bh.  1858. 

^)  Varm.  =  L.  Varming,  Det  jydske  Folkesprog,  Kobh.  1862. 

*)  K.  =  Kalkar,  Ordbog  til  det  äldre  danske  sprog,  H.  1 — 17, 
Kobh.   1881—     . 

•)  M.  =  MoLBECH,  Dansk  ordbog,  Kobh.   1859. 

*®)  I  Kordsjeelland  enligt  Kryoer  i  Blandinger,  udg,  af  Uni- 
versitets-jubilaets  danske  samfund,  I.  382:  på  Mon  enligt  Thorsen 
i  Kort  udsigt  över  det  philologisk-historiske  samfunds  virksomhed  octbr. 
1884— octbr.   1886,  Kobh.   1886. 

**)  Krygkr,  anf.  arb.  s.  377. 

'*)  Enligt  Adler,  Preve  paa  et  bornholmsk  dialekt-lexikon,  Kobh. 
1856. 

'^)  Se  BiLUNG  i  Sv.  landsm.  X.  2,  s.   92,  93. 

**)  Se  MÖLLER,  Ordbok  öfver  halländska  landskaps- målet,  Lund 
1858. 

")  Se  Bill.  anf.  arb.  s.  92. 

")  Se  Bill.  anf.  arb.  s.   130. 

")  Se  Bill.  anf.  arb.  s.   129. 

^*)  Se  RiETZ,  Ordbok  öfver  svenska  allmogespråket,  s.  338. 

")  Se  Rietz'  anf.  arb.  s.  461. 

'-^ö)  Se  Bill.  anf.  arb.  s.   100. 


i 


16  WADSTBIN,    a   FRAMFÖR   rt.  XIII.  4 

2»)  Se  Rietz'  anf.  arb.  8.   702. 

")  Se  Rietz'  anf.  arb.  s.  595. 

23)  Se  Rietz'  anf.  arb.  8.  496. 

2*)  Se  Olséni  i  Sv.  landsm.  VI.  4,  8.  48. 

25)  Se  P.  A.  SÅVE  i  Sv,  Jägarförbundets  nya  tidskrift.  III.  s.  196. 

2*)  Se  Vendell,  Ordlista  öfver  det  svenska  allmogemålet  i  Finnby 
kapell  af  Bjämå  socken  i  Åbo  län,  i  :»6idr.  till  käiined.  af  Finlands 
natur  och  folk»,  utg.  af  fi.  vet.-soc,  49:de  h.,  Hfors   1890. 

27)  Se  Rietz*  anf.  arb. 

28)  Se  Vendell,  Samlingar  af  ord  ur  nyländska  allmogemålet, 
Hfora   1884. 

2«)  Se  N.  F.  NiLÉN,  Ordbok  öfver  allmogemålet  i  Sörbygden,  Sthm 
1879. 

3<>)  Se  NoREEN,  Ordbok  Öfver  Fryksdalsmålet  samt  en  ordlista  från 
Värmlands  Alf  dal,  Upps.   1878. 

3^)  Se  H.  HoFBERG,  Allmogeord  i  vestra  Nerikes  bygdemål,  Örebro 
1861. 

32)  Se  G.  Ericsson,  Ordlista  ur  Åkers  och  Öster-Rekarne  härads 
folkspråk,  i  Bidrag  till  Södermanlands  äldre  kulturhistoria,  I — V. 

33)  Se  ScHAGEKSTRÖH  i  Sv.  landsm.  X.  1. 

**)  Se  Ordbok  öfver  allmogeord  i  Helsingland,  utg.  af  Hels.  fornm.- 
sällsk.,  Hudiksvall  1873. 

3*)  Se  Lindgren  i  Sv.  landsm.  XII.  1,  s.   110. 

3*)  Se  Freddenthal  och  Vendell,  Ordbok  Öfver  estländsk-svenska 
dialekterna,  Hfors  1886. 

37)  Enligt  meddelande  af  Aman.  R.  Arpi. 

38)  Se  L.  F.  RÄÄF,   Ydremålet,  Örebro  1859. 

39)  Se  P.  A.  SÄVE  i  Ant.  tidskr.  f.  Sverige   II,  8.   169. 
*<>)  Se  S.  HoF,  Dialectus  vestrogothica,  Sthm  1772. 
♦1)  Se  Freudbnthal,    Vöråmålet,  Hfors  1889. 

^2)  Se   Rietz;  ordet  endast  anfört  såsom  led  av  en  sammansättning. 

*3)  Se  ScHAGERSTRÖM  i  Sv.  laudsm.  II.  4,  s.   11. 

♦*)  Se  NoREEN  i  Sv.   landsm.  IV.  2,  s.   208,  209. 

♦*)  Se   P.  ÅSTRÖM  i  Sv.  landsm.  VI.  6,  8.    14. 

*•)  Se  Freudbnthal,  Bidrag  till  ordbok  öfver  Närpesmålet,  Hfors 
1878. 

*^)  Se  Vendell  i  Sv.  landsm.  II.  3,  s.   138. 

*8)  Se  Hof  Dial.  (»wärta  &  rustice  wåJilta»). 

")  Se  N:n  i  Sv.  landsm.  I,  s.   177. 

*0)  Se  N:n  i  Sv.  landsm.  IV.  2,  s.  214,  215. 

*')  Se  Vendell,  Laut-  u,   Formenlehre  der  schwed,  Mundarten  in 

Omisö  und  Nukkö,  Hfors  1881,  §  8,4. 

*2)  Se  Vendell  i  Sv.  landsm.  II.  3,  s.   10. 

*3)  Se  Gadd,  Om  allmogemålet  i  Östra  härad  af  Jönköpings  Län 
(lärovärksprogr.),  Karlskr.   1871. 

W)  Lind  =  (O.  Lind),    Swänsk   Och  Tysk  Orda- Bok,  Sthm   1749. 


XIII.  4  NOTER.  17 

**)  Speg.  =  Haq,  Spegel,  Glossarium  Sveo-Gothicum^  Lund  1712. 

*•)  Ser.  =  J.  Sbremius,  Dictwnarium  suethico-anglo-latinum^  Sthm 
1741. 

*^)  Ihre  =  J.  Ihre,  Glossarium  Sulogot hicuniy  Ups.   1769. 

^)  SahUt.  =  A.  Sahlstedt,  Svensk  Ordbok,  Sthm  1773. 

*•)  Linc.  =  J.  Pbtbi  GtOTHUs,  Dictionarium  Lattno-sveco-germanlcum, 
Lincopi»  MDCXL. 

•O)  Jfr  Sv.  landem.  VI.  7,  b.    10. 

•*)  Var.  =  Variarum  rerum  vocabula  etc,  varav  jag  anväot  en 
upplaga  frän  år  1544. 


Sv,  landsm.  XIII.  4. 


BltKAC  TILL  KiNNRBOl  01 

Dl  SVINSKA  LANDSIÅLIN  OCK  SVINSKT  FOLKLIV  M  3. 


TILL 


LÄRAN  OM   U-OMLJUDET 


AV 


ELIS  WADSTEIN 


STOCKHOLM  1892 

KCMOL.  BOKTRTCKKRIBT.  P.  A.  XOKATRDT  U   BÖKKR 


StavBättet  är  tidskriften  b. 


I  Fornnorska  homiliebokens  ljudlära  (Uppsala  1890*)  ansåg 
jag  mig  gent  emot  Kocks  framställning  i  Ark.  IV,  141  ff.  (ock 
P.-B.  Beitr.  XIV,  53  ff.)  samt  SÖDERBERGS  avhandling  Några 
anmärkningar  om  u-omljudet  i  fomsvenskan  (i  Lnnds  nniversitets 
årsskrift  1890)  hava  bevisat,  att  »Ostnordiskan  haft  omljnd 
värkat  av  kvarstående  u,  v»  (se  mitt  anf.  arb.  s.  153).  Häri 
har  nu  KoCK  i  sin  avhandling  Till  frågan  om  u-omljudet  i 
fomsvenskan  (Sv.  landsm.  XII.  7^)  i  hnvndsak  instämt,  ock 
SÖDERBERG  har  icke  (liksom  ej  häller  någon  annan)  mot  min 
berörda  åsikt  framställt  någon  invändning. 

Vid  undersökningen  av  de  östnordiska  u-omljndsftreteelserna 
torde  det  alltså  hädanefter  endast  gälla  att  söka  besvara  spörs- 
målet: nnder  vilka  förhållanden  värkade  kvarstående  u,  v 
omljnd  i  östnordiskan?  Min  framställning  i  Hom.  Ij.  lemnar  på 
denna  fråga  följande  svar:  dylikt  omljud  inträder  (under  samma 
förhållanden  som  i  västnord.  ock  under  samma  förhållanden 
som  omljnd  vid  bortfallet  u,  v;  d.  ä.)  möjligen  under  beroende 
av  vilka  konsonanter  det  är  som  stå  i  närheten  av  det 
ljud,  varpå  omljud  skulle  värkas"»  (ock  enligt  mig  skulle 

^)  I  det  följ.  betecknad  med  Honi.  Ij. 

^)  I  det  följ.  betecknad  med  E. 

')  Rörande  denna  min  hypotes  säger  K.  s.  25  noten,  att  Wadstein 
»får  anses  själv  ha  övergivit  den  vid  nedskrivandet  av  slutet  av  sin  av- 
handling, eftersom  han  där  söker  förklara  frånvaron  av  omljnd  på  ett 
helt  annat  sätti.  Detta  K:s  förmenande  är  ett  misstag,  som  är  bå 
mycket  obegripligare,  som  jag,  i  st.  f.  att  någonstädes  taga  hypotesen 
tillbaka,  å  en  av  de  sista  sidorna  (s.  151  not  3)  begagnar  mig  av 
densamma  (för  ett  fall,  som  jag  —  i  förbigående  sagt  —  nu  icke  längre 
tror  gärna  kan  förklaras  på  detta  sätt).  Att  jag  uttrycker  mig  så  för- 
siktigt om  denna  hypotes  ock  att  jag  icke  i  flere  fall  andragit  den 
såsom    förklaringsgrund,    beror    på    ett    skäl,   som   jag   s.  47  framhållit, 


4  WADSTEIN,    n-OMLJUDET.  XIII.  5 

därvid  i  likhet  med  förhållandet  vid  det  fht.  i-omljudet  samma 
konsonanter  i  olika  trakter  knnnat  hava  olika  värkan)  ock 
avgjort  endast  då  det  omljndsvärkande  ljudet  står  i 
svagtonig  (d.  v.  s.  icke  i  huvudtonig  ock  icke  i  starkt  bi- 
tonig)  stavelse.  Kock  i  Sv.  landsm.  XII.  7  svarar  följande: 
För  att  omljnd  skall  kunna  inträda  framför  kvarstående  u,  v, 
fordras,  att  vissa  konsonanter  stå  i  närheten  av  den 
vokal,  varpå  omljnd  sknlle  värkas,  samt  därjämte  att 
u,  v  står  i  icke-huvndtonig  stavelse.  Alltså  har  K.  upp- 
tagit min  konsonantteori,  men  anser  i  olikhet  med  mig,  att  det 
endast  är  omljnd  framför  kvarstående  u,  v  som  varit  beroende 
av  de  konsonanter,  som  stått  i  närheten  av  det  ljud,  varpå  om- 
ljud  skulle  värkas.  Vidare  betonar  Kock  gentemot  mig,  att  i 
starkt  bitonig  stavelse  stående  vokal  kan  åstadkomma  omljud. 


För  att  det  skall  kunna  utredas,  huruvida  de  östnordiska 
u-omljudsförhållandena  vid  kvarstående  u,  v  kunna  förklaras 
genom  antagandet,  att  dylikt  omljud  —  i  motsats  till  vad  som 
skulle  varit  förhållandet  med  omljud  framför  bortfallet  u,  v  — 
endast  skulle  inträtt,  då  vissa  konsonanter  stått  i  närheten  av 
den  vokal,  varpå  omljud  skulle  värkas,  är  det  då  nödvändigt  att 
skärskåda  de  exempel,  som  finnas  på  ifrågavarande  omljud.  Jag 
vill  därföre  här  upptaga  dem,  som  äro  mig  bekanta. 

Åv  de  i  Hom.  Ij.  s.  152,  153  sammanförda  exemplen  anser 
nu  även  K.  (jfr  s.  28)  följande  8  vara  hithörande: 


nämligen  att  jag  misströstade  om  att  den  skulle  kanna  ur  de  nu  före- 
liggande nord.  språkliga  minnesmärkena  obestridligen  styrkas.  Ock  vid 
förklaringen  av  de  fsv.  u-omljudfiforeteelserna  ville  jag  s.  142  fE.  i 
Hom.  Ij.  endast  bygga  på,  såsom  jag  trodde,  erkända  förutsättningar. 
Därav  att  jag  i  slutet  av  min  avhandling  funnit  på  en  ny  förklarings- 
grund för  u-omljudet,  följer  ju  också  icke,  att  jag  vid  nedskrivandet  av 
denna  del  måst  hålla  ifrågavarande  hypotes  för  oriktig,  ty  ofta  ligger 
ju  mer  än  en  orsak  till  grund  för  en  språklig  företeelse,  ock  detta  kan 
också  ha  varit  förhållandet  här. 

K:s  här  omtalade  misstag  är  väl  anledning  till  hans  yttrande  a.  1 
att  »Wadstsin  själv  under  den  tid,  som  förflöt  mellan  utgivandet  av 
förra  ock  senare  hälfterna  av  hans  egen  avhandling,  ganska  väsentligen 
ändrat  sin  uppfattning  om  n*omljudet». 


XIII.  Ö  IAKTTAGNA   FALL   VID    KVAUST.    U,   V. 

1)  voro  5)  sy  stor 

2)  h(w)oro  6)  yniumat)6r 

3)  honom  7)  myklu(m) 

4)  Omundus^  8)  by8ku{)er^ 
9)  bykkiu  (jfr  K.  s.  5)  hör  även  hit. 

la')  laudhuby  Sv.  Dipl.  III,  249.  För  att  skrivningen  med 
au  här  skulle  visa,  att  fbrsta  sammansättningsleden  haft  u-om- 
ljud,  anser  K.  s.  16  först  behöva  ådagaläggas,  »att  au  annars  i 
svenska  handskrivna  urkander  brakar  representera  Ijndvärdet  9». 
Härvid  är  dock  först  att  observera,  att  ordet  förekommer  i  ett 
latinskt  diplom  ock  att  i  dylika  de  för  latinet  främmande 
ljuden  ofta  tecknas  på  ett  annat  sätt  än  i  inhemsk  skrift, 
beroende  på  att  man  sökt  återge  dessa  ljud  med  endast  latinska 
typer:  jfr  t.  ex.  Sv.  Dipl.  I,  545  alsnu»  I,  547  alsno  för  alsne; 
I,  159  (år  1208)  thisDlwaaon,  yzstadhum  för  {)i»lva-,  -8tat)um; 
I,  163  -biu  för  -by;  I,  218  eulsta  för  olsta;  Hl,  94  (från  Upp- 

*)  Enligt  Hom.  Ij.  har  i  orden  1 — 4  ä  först  givit  9,  som  sedan 
givit  ö.  K.  8.  6,  7  anser  dSreraot,  att  det  här  icke  funnits  någon 
vilopankt  9  mellan  ä  ock  ö.  Att  en  sådan  funnits,  visar  emellertid  isL 
prep.  ^n  <-  'ann  (vars  ^  vid  ordets  bruk  i  mindre  betonad  ställning 
bevarats  från  att  övergå  till  ö,  se  Hom.  ]j.  s.  72). 

-)  Att  Hom.  Ij.  s.  152  de  fyra  sistnämnda  orden  uppforas  bland 
dem,  som  skulle  tala  for  min  åsikt,  finner  E.  ^^överraskande».  Enligt 
honom  (s.  6)  skulle  nämligen  ingen  kunna  likställa  denna  ljudutveckling 
1 ->  y  med  det  »yngre»  n-omljndet:  1)  emedan  detta  senare  blott  skulle 
värka  på  a,  ock  framför  allt  2)  emedan  detsamma  skulle  framkallas  av 
det  i  följande  stavelse  stående  n-ljudet  ensamt,  oberoende  av  vilken 
konsonant  som  föregår  den  för  omljud  utsatta  vokalen.  Hvad  då  »1» 
angår,  så  angives  ju  där  såsom  skäl  just  vad  som  skall  bevisas  (petitio 
principiil).  Obs.  ock  S0ro,  8n0ro,  toto  etc.  hos  Buqoe  Ark.  II,  252, 
iesiun  Hom.  Ij.  s.  82,  fno.  gognnm  Hom.  Ij.  s.  81,  fsv.  gdntun  samt 
fno.  fsv.  m0BSO.  Att  exemplen  på  omljud  förorsakat  av  n  på  andra 
vokaler  än  a  äro  jämförelsevis  få,  torde  bero  på  att  de  konsonanter,  som 
(på  grund  av  sitt  bildningsläge)  kunnat  medvärka  till  eller  tillåta  en 
övergång  e  ->  0  eller  1  ->  y,  varit  betydligt  färre  än  de,  som  kunnat 
medvärka  till  en  övergång  a  ->  o.  Ock  vad  »2»  beträffar,  så  är  det  däri 
framsatta  påståendet  icke  bevisat  ock  motsäges  av  det  enda  kända  för- 
loppet vid  ett  omljuds  inträde,  nämligen  i-omljndets  i  fbt,  på  grund  av 
vilket  man  måste  hålla  för  troligt,  att  omljudet  i  allmänhet  även  varit 
beroende  av  de  konsonanter,  som  stå  i  närheten  av  den  för  omljud  ut- 
satta vokalen. 

')  De  följande  orden  äro  ordnade  alfabetiskt  efter  den  konsonant, 
som  följer  på  den  omljudda  vokalen. 


6  WADSTEIN,   n-OMLJUDET.  XIII.  6 

f 

land,  början  av  1300-taIet)  ^^aug  för  gislog.  Men  för  rasten 
känner  men  jn  till  brak  av  au  för  9  från  fgy.  raninskrifter  ock 
i  synnerhet  från  västnord.  Från  Ostnord.  kan  man  icke  vänta 
att  få  se  många  sådana  fall,  eftersom  där  exempel  på  u-omljud 
jn  över  havud  taget  äro  sällsynta.  Jag  är  emellertid  i  tillfälle  att 
lemna  exempel  på  au  för  9  just  från  samma  slags  skrifter  som 
den,  hvari  laudhuby  förekommer.  Till  det  namn,  som  på  isl. 
heter  Qgmundr,  har  jag  antecknat  följande  direkta  motsvarig- 
heter i  fsv.  diplom:  augmund*  Sv.  Dipl.  IV,  747^  Augnundus  (det 
första  n  är  ett  lättförklarligt  fel  för  m)  Sv.  Dipl.  IV,  217  (från 
Västergötland),  Augmunda-  Sv.  Dipl.  VI,  182  (från  Uppland). 
Kock  har  själv  Ark.  VI,  32  noten  anmärkt  det  i  Sv.  Dipl.  fr. 
1401 1,  831  (från  Östergötland)  flere  gånger  mötande  Aughmund-. 
I  detta  har  han  naturligtvis  med  sin  dåvarande  åsikt  om  det  fsv. 
u-omljndet  icke  sett  u-omljnd,  ehnru  han  icke  kunnat  underlåta 
att  finna,  att  här  något  ditåt  förelåge.  Han  säger  nämligen  till 
förklaring  av  detta  ord  ock  ett  på  samma  gång  anfört  laughumen 
endast:  »Har  a  i  Ijndförbindelsen  agh  efterföljd  av  u  dialektiskt 
övergått  till  au  eller  rönt  en  labial  alSektion,  delvis  jämförlig 
med  det  yngre  u-omljudet  i  isl.?»  Att  augh-  här  icke  kan  bero 
på  någon  dialektisk  utveckling,  visas  av  den  stora  utbredning 
det  enligt  mina  ovan  anförda  citat  haft.  Jämför  med  dessa  den 
liknande  skrivningen  Augmund  t.  ex.  i  Dipl.  Norv.  III,  IV 
registret,  samt  att  samma  namn  skrives  Ogmund  i  Sv.  Riksark. 
perg.-bref  III,  173.  Vidare  har  jag  antecknat  au  =  9  i  Auluarus 
Sv.  Dipl.  III,  262  (jfr  \idare  om  detta  ord  här  i  det  följ.  s.  12 
samt  Aulftier  =  Qlver  i  Eyst.  Jordeb.  s.  372).  Från  fno.  ock 
isl.  torde  här  icke  någon  större  samling  exempel  på  bruket  av 
au  för  9  behöva  meddelas,  då  man  såsom  bekant  skulle  kunna 
fylla  många  sidor  med  sådana;  jag  vill  endast  anföra  följande: 
Laudhouallum  Eyst.  Jordeb.  s.  7  (ort  i  Gronafylke,  nyno. 
L0VOII;  jfr  att  samma  gård  anf.  arb.  s.  6  skrives  Laduuollum), 
Laudu  vallom  anf.  arb.  s.  75  (ort  i  Vestfold,  nyno.  L0val; 
s.  76  skrives  samma  gårdsnamn  Lodvvallom),  Laudu  vsBlli 
anf.  arb.  s.  45,  Laudugerdj  anf.  arb.  s.  76.  —  Såsom  möjligen 
ytterligare  styrkande  u-omljudet  i  fsv.  laudhuby  vill  jag  påpeka 

^)  Från  Södermanland.  S.  751  skrives  Bamroa  persons  namn 
agmnnd-,  vilket  dock  icke  visar,  att  han  uttalat  sitt  namn  med  begyn- 
nande a  i  st.  f.  9;  se  Horn.  Ij.  s.  154  rad  13. 


XIII.  5  IAKTTAGNA   FALL    VID    KVARST.    U,   V.  7 

BBY.  Lådeby  (i  Västerås  län,  se  Sy.  postortlexik.),  som  väl  upp- 
kommit ur  ett  fsv.  *Ii9{)aby. 

11)  NsY.  Skövde,  namn  på  tre  orter  i  Västergötland.  Ordet 
skreYS  i  fsY.  tid^  Sködve,  Sköthve,  Skddhvii  ock,  på  grund  aY 
en  ÖYergång  ö  ->  y,  Yarom  se  Noreen  i  GFhil.  I,  477,  Skythw». 
Dessa  former  ibrutsätta  ett  Skal)wi  (jfr  Skadhwi  Sy.  Dipl.  VI,  69, 
!>7,  ort  i  Uppland),  som  övergått  till  Sk80t)wi  (genom  i-omljud, 
som  antingen  beror  på  i  i  vi  —  jfr  pyri  *>*  I)orvi  —  eller  tro- 
ligare på  invärkan  från  i-omljudda  kasus  av  u- stammen  ska})-, 
se  nedan);  jfr  det  på  flere  ställen  förekommande  ortnamnet  fsY. 
Sksodhwi  t.  ex.  Sy.  Dipl.  III,  IV  reg.,  nsY.  SkedvL  I  detta 
fiOuodhwi  har  »,  i  följd  av  att  andra  stavelsen  haft  (eller  genom 
analogi  fått)  starkton,  bevarats  från  att  u-omljudas  genom  in- 
värkan  från  det  följande  w.  I  Västergötland  har  däremot  andra 
stavelsen  av  ordet  varit  svagtonig,  varfbr  Sksopvi  blivit  8k0{>vi, 
som  så  gett  nsv.  Skövde.  Vad  angår  första  sammansättnings- 
leden i  SkflDpwi-,  så  anser  Abnesen  (som  icke  sammanför  SksDdhwi 
ock  Skadhwi)  i  KZ.  XXII,  92,  att  detta  uppkommit  ur  ett  till  isl. 
skeid  »kapplöpningsplats»  svarande  fsv.  ord.  Häremot  talar  dels 
att  SksBdhwi  då  nästan  måste  skiljas  från  Skadhwi,  dels  att 
skeid  »kapplöpningsplats»  icke  synes  passa  ihop  med  den  andra 
sammansättningsleden  ve,  vi  »hälgedom»,  eftersom  man  icke  har 
anledning  antaga,  att  kapplöpningsplatser  utgjorde  några  sär- 
skilt heliga  ställen.  Jag  anser  i  stället,  att  i  Skadhwi  Sksedhwi 
ingår  ett  till  got.  skadas,  ags.  soeadu  »skugga»  svarande  ord. 
Skadhwi  SkSBdhwi  betyder  alltså  (jfr  ags.  soeadu-seard  »ne- 
mus,  lucns»)  »lundhälgedom»;  det  är  ju  en  allbekant  sak,  att 
de  gamla  germanerna  ock  nordborna  plägade  hava  sina  hälge- 
domar  i  lundar.  Samma  ska])-  anser  jag  ock  ingå  i  fno.  Skadvin, 
nyno.  Skajen,  vilket  alltså  betyder  »skuggig  gräsmark». 

12)  Da.  vugge.  Att  u  här^  såsom  jag  Hom.  Ij.  146  ansett, 
skalle  bero  på  u-omljud,  anser  K.  s.  13  vara  möjligt.  Detta 
medgivande  visar,  att  E:s  några  rader  ovanför  uttalade  dom,  att 
jag  »utan  skäl»  skulle  kritiserat  Södebberos  förklaring  av  ordet, 
var  förhastad.  Att  min  kritik  av  samma  förklaring  icke  var 
obefogad,  visar  ock  den  omständigheten,  att  icke  häller  K.  kan 
akceptera  densamma  utan  tillägg.    K.  anser  nämligen,  att  a  i 

^)  Se  LuNDQBEN,  S^r  af  hednisk  tro  och  kult  i  fsv,  personnamn 
8.  55. 


8  WAD8TEIN,   n-OMLJUDBT.  XIII.  5 

ordet  —  om  det  nu  icke  uppkommit  ur  9  —  skulle  bero  icke 
endast  på  det  föregående  ▼,  utan  på  detta  i  förening  med 
det  följande  gg.  Vad  nu  denna  av  K.  uppställda  lag  angår, 
så  är  den  ju  så  begränsad,  att  endast  detta  enda  ord  faller  under 
densamma,  eftersom  förbindelsen  vägg-  icke  eljes  för  något  annat 
danskt  ord  uppvisats.  Det  är  därför  omöjligt  att  utröna,  om 
den  är  riktig  eller  icke.  Det  förefaller  emellertid  eget,  att 
K.  med  sina  nuvarande  åsikter  om  det  fsv.  u-omljudet  dock 
föredrager  den  senare  förklaringen  av  ordet.  Ty  då  K.  håller 
för  sannolikt,  att  kvarstående  v  i  förbindelse  med  föregående  gg 
kunnat  värka  omljud,  så  borde  han  väl  funnit  troligare,  att  här 
u  i  förbindelse  med  det  föregående  gg  haft  samma  värkan 
—  allra  hälst  som  i  detta  ord  framför  a  funnits  ett  v,  som  ju 
enligt  K.  kunnat  medvärka  till  omljud  —  än  att  ▼  +  gg  ei^- 
samma  skulle  föranlett  övergången  a  ->  u. 

Såsom  talande  för  min  förklaring  av  da.  vugge  påpekade 
jag  redan  Hom.  Ij.  s.  146  det  norska  vogga  med  från  oblika 
kasus  överfört  omljud.  Jag  kan  nu  anföra  ännu  ett  stöd  ock 
detta  från  svenskan:  vagga  »vagga»  i  Hälsingedial.^ 

13)  Om  fsv.  Augmund  =  Qgmund  se  sid.  6  i  det  före- 
gående. 

14)  Mogens  (jfr  Hom.  Ij.  s.  152)  skulle  även  enligt  K.  vara 
hithörande,  ifall  formen  nämligen  uppkommit  ur  ^Hignus.  Att 
antaga,  att  nord.  haft  en  dylik  form  med  ä,  synes  dock  över- 
flödigt även  från  E:s  sida.  Ty  då  K.  håller  för  troligt,  att  i 
*MägntL8  »kombinerat»  omljud  skulle  inträda,  så  borde  han  väl 
även  anse,  att  de  här  till  omljudet  medvärkande  konsonanterna 
skulle  haft  samma  värkan  i  M&gnus,  så  att  detta  skulle  över- 
gått till  'M9gnuB,  vilket  sedan  i  vissa  trakter  bör  ha  givit  Mog- 
(jfr  9  ->  o  framför  gg  i  nsv.  dial.  hogga  samt  fsv.  hogga,  hogh). 
Att  den  omljudda  vokalen,  såsom  K.  alternativt  antar,  skulle 
kunna  bero  på  lån  från  fornnorskan,  därföre  att  detta  namn 
först  skulle  vunnit  utbredning  i  följd  av  att  den  dansk-norska 
konungen,  norrmannen  Magnus  den  gode  (född  1024),  burit 
detsamma,  anser  jag  otroligt.  Ty  jämförelsevis  få  voro  väl  de 
danskar,  som  hört  denne  konungs  namn  uttalas  av  norrmän. 


*)    Se    Ordbok   öfver   allmogeord   i   Helsingland^    utg.   af  Hels. 
foram. -sällskap. 


XIII.  5  IAKTTAGNA   FALL    VID   KVAKST.    U,   V.  9 

Kännedomen  om  detsamma  i  vidare  ock  avlägsnare  kretsar  här- 
ledde sig  nog  ursprungligen  från  skrift;  men  från  denna  kunde 
icke  o-vokalen  i  ordet  kommit  in  i  östnord.,  då  konnngen  sanno- 
likt icke  skrev  sig  Mognas  eller  något  dylikt,  utan  Magnus. 
Härpå  kan  man  vara  så  mycket  säkrare,  som  ju  latin  i  äldre 
tider  var  det  språk,  som  i  konungabrev  användes,  ock  i  dylika  bör 
detta  ord  så  mycket  snarare  ha  återgetts  i  sin  ursprungliga  latinska 
form,  som  ju  även  nordiska  ord  i  latinska  handlingar  gärna  i 
äldre  tid  skrevos  så,  att  de  fingo  ett  så  latinskt  utseende  som 
möjligt  (jfr  s.  5  här  i  det  föreg.).  Emellertid  finnes  intet  enda 
konungabrev  från  Magnus  den  gode  nu  i  behåll  (märk  dock,  att 
de  i  de  nu  bevarade  fno.  diplomen  omnämnda  senare  norska 
konungarna  med  namnet  Magnus,  'M9gnu8  aldrig  —  icke  ens 
i  på  norska  avfattade  diplom  —  skriva  sig  eller  betecknas  med 
annat  än  Magnus);  men  väl  finnas  några  under  hans  regering 
slagna  mynt  (det  var  väl  huvudsakligen  genom  sådana  konun- 
gens namn  blev  bekant  ock  spritt),  ock  dessa  visa  just  a-typ  i 
första  stavelsen  av  ordets  På  grund  av  det  nu  anförda  bör 
alltså  Mogens  förklaras  ur  *M9gnuB. 

15)  Hurruku  (Hom.  Ij.  s.  146)  i  ÖgL.  Bygda  B,  23  mot  två 
handskrifters  hurräku  behöver  ock  bör  nu,  sedan  fsv.  uppvisats 
ega  omljud  värkat  av  kvarstående  u,  icke  längre  med  Söder- 
berg (Anm.  s.  58  not  1)  hållas  för  skrivfel.  Ty  u  har  här  ut- 
vecklats ur  9  före  k;  jfr  fsv.  skruk  :  isl.  Bkr9k  (se  Noreen  Ark. 
Yl,  310).  I  hurruku  kunde  för  rasten  också  ställning  i  mindre 
betonad  sammansättningsled  ha  medvärkat  till  övergången  o  ->  u. 
Jämför  även  rörande  detta  ord  s.  19,  20  i  det  följ.  ock  där 
anförd  litteratur.     Med  hurruku  <-  '-r9ku  är  ock  att  jämföra 

16)  nsv.  Busätter  (i  Närke).  Detta  har  uppkommit  ur 
'B9ku8»ter,  såsom  framgår  av  jämförelsen  med  en  äldre  skriv- 
ning av  namnet:  Bakuseetir  Sv.  Dipl.  fr.  1401,  U,  408.  Jfr 
racunes  Sv.  Dipl.  V,  627,  Bukulunda  Sv.  Riksark.  perg.-bref 
1351—1400,  registret,  ock  Bukothorp  Sv.  Dipl.  I,  50. 

17)  thokno,  dat.  sg.  neutr.  av  partic.  takin,  Sv.  Dipl.  fr. 
1401,  m,  519  (i  diplom  från  Västergötland).  Bevarandet  av 
den  omljndda  vokalen  här  beror  på  att  ordet  förekommer  i  ett 
stående  juridiskt  uttryck:  engo  vndan  thokno. 

*)  Se  ScHiVE,  Norges  mynter  i  middelalderen^  8.  20  ff.  samt 
Ub.  I,  II. 


10  WADSTSIN,   n-OMLJUDBT.  XIII.  5 

18)  Adams  av  Bremen  namn  på  Uppsala:  XTbaolaCm)  (se 
Monum.  Gem.  Hist.  VII,  304,  326,  379,  380,  381)  har  tydligen 
fått  o  från  den,  såsom  vanligt  i  ortnamn,  ofta  förekommande  dativ- 
formen  *npp89lam.  Förekomsten  av  u-omljudet  här  är  att  jäm- 
föra med  bevarandet  av  i*omljadet  i  samma  ortnamn  i  UpssolsD, 
upsttlum  UpplL.  8.  88,  4,  Upael  Sv.  Dipl.  fr.  1401,  1  reg., 
varemot  appellativet  salr  varken  i  den  väst-  eller  i  den  öst- 
nordiska litteraturen  visar  någon  form  med  i-omljud  (jfr  Thor* 
serghe  Sv.  Riksark.  perg.-bref  n:o  1688,  i  motsats  till  eljes  före- 
kommande hargh-,  horgh-). 

Det  i  Hom.  Ij.  bland  exemplen  på  fsv.  u-omljad  upptagna 
Tolothorp  hör  kanske  icke  hit.  Såsom  K.  s.  16  påpekat,  före- 
ligger måhända  här  icke  en  sammansättning  med  tåla»  utan  i 
stället  en  sådan  med  ett  nom.  propr.  (som  dock  eljes  icke  är  upp- 
visat) 'Tola.  Stödet  för  min  i  Hom.  Ij.  framställda  uppfattning, 
det  hos  MUNCH,  Hist.-geog.  Beskriv,  över  Norge  s.  203,  upptagna 
fno.  T9lu{>orp  (i  Bohuslän),  kan  nämligen  enligt  K.  bero  på 
felaktig  normalisering  av  Munch,  i  det  dennes  källa  kanske  i 
första  stavelsen  av  ordet  haft  o,  som  i  fno.  kan  användas  både 
för  o  ock  9.  Det  enda  ställe  i  den  gamla  litteraturen,  där  jag 
träffat  ordet,  Dipl.  Norv.  XI,  48,  har  också  o.  Ordet  skrives  där 
Tolot)orp  \  På  grund  av  andra  stavelsens  o  kan  man  emellertid 
icke  med  visshet  sluta,  att  första  stavelsens  o  betyder  o,  icke  9» 
ty  första  leden  saknade  kanske  huvudton,  i  vilket  fall  andra 
stavelsens  vokal  bör  vara  o,  icke  u,  vare  sig  att  den  förstas 
vokal  är  o  eller  9.  Men  Munch  kan  ju  till  grund  ibr  sin 
uppgift  ha  haft  andra  källor,  i  vilka  namnet  kanske  skrivits 
*Talo{)orp  eller  *Taulo]>orp,  ock  den  betänklighet  K.  s.  16 
framställer  mot  ett  T9lut>orp:  att  en  sammansättning  med  tala 
vore  »något  påfallande»,  bör  väl  hävas  av  den  omständigheten, 
att  dylika  sammansättningar  även  eljes  förekomma:  jfr  T9IU- 
holmr,  T9luvik  hos  MUNCH  anf.  arb.  s.  40,  Talaby  Dipl. 
Norv.  IV  registret,  Tålobergh  Eyst.  Jordeb.  s.  258,  Taluberghe 
(dat.)  Dipl.  Norv.  IX,  273  (samma  ort  skrives  Talab»Tg(li)i  Dipl. 
Norv.  III,  95  ock  V,  53,  TaUaberge  Dipl.  Norv.  II,  120  i  en 
handling  från  yngre  fno.;  jfr  med  denna  Il-form  det  av  K.  s.  16 

^)  Den  aof.  st.  även  förekommande  skrivningen  {>olo|)orp  är  tryck- 
fel, såsom  framgår  av  en  jämförelse  med  det  faksimiie  av  diplomet,  som 
finnes  i  G.  Bruskwitz'  Elfsyssel  s.  116. 


XIII.  5  IAKTTAGNA    FALL   TID    KVAR8T.    U,   V.  11 

noten  anförda  Tolletorp,  från  år  1546,  vilket  troligen  är  samma 
namn  ock  ort  som  det  äldre  T9la{>orp).  Slutligen  må  rörande 
o  för  möjligen  väntat  0  i  fsv.  Tolot)orp  jämföras  s.  19,  20. 

Sörande  Tolothorp,  som  (i  Sy.  Dipl.  III  reg.)  endast  med 
frågetecken  förlägges  till  Västergötland,  framställer  K.  ock  den 
möjligheten,  att  kanske  därmed  i  själva  värket  åsyftas  det  nyss 
omtalade  i  Bohuslän  belägna  T9luI)orp,  i  vilket  fall  ordet  alltså 
icke  skulle  tillhöra  fsv.  Då  emellertid  i  Västergötland  två  ställen 
finnas,  som  på  nsv.  heta  Toltorp  (se  Sv.  postortlexikon),  så  är 
det  väl  ett  av  dessa,  varom  här  är  fråga.  Det  diplom,  vari 
Tolothorp  förekommer,  handlar  också  om  ett  av  abbedissan  i 
Gudhems  kloster  i  Västergötland  värkställt  köp.  Men  även 
om  E:s  förmodan  skulle  vara  riktig  ock  orten  således  skulle 
ligga  några  få  mil  längre  åt  väster,  så  är  väl  dess  namn  för 
det,  varom  här  är  fråga,  lika  bevisande. 

19)  Det  Hom.  Ij.  s.  152  från  Saxo  anförda  Olvir  skulle  enligt 
K.  s.  18  möjligen  härleda  sig  från  en  isländsk  källa.  Detta 
skulle  antydas  av  att  hos  Saxo  fyra  rader  ovanför  möter  namnet 
Bati  Fionious,  vars  io  skulle  visa,  att  detta  namn  lånats  från 
isl.  Nu  är  emellertid  Fion-  icke  lån;  eftersom  dels  vokalisa- 
tionen  io,  eo  är  den  av  Saxo  alltid  använda  i  namnet  på 
nuvarande  Fyen  (de  hos  honom  förekommande  formerna  äro 
Feonia,  vanligast  Fionia,  samt  för  innebyggarnes  namn  Fion(i)- 
enses,  Fionii)  ock  dels  samma  vokalisation  även  möter  i  andra 
fda.  skrifter,  t.  ex.  Langebek  Script.  I,  223  (i  Annales  Esro- 
menses),  256  (i  Annales  fratrum  minorum  Wisbyenses)^  VII,  26, 
132,  523.  Därför  torde  nog  icke  häller  Oiver  vara  lånat,  allra 
hälst  som  en  dylik  om^udd  form  även  eljes  förekommer  i  öst- 
nord., nämligen  under  formen  01ue,  01uy:  Niels.  Pers.-navne 
s.  110  ^  Samma  ord  ingår  även  i  ortnamnen  Olifwitsthorp 
(i  Västergötland,  Sv.  Dipl.  fr.  1401, 1,  151,  163;  jfr  Sölftddtabopg 
för  S0lvi8borg  Sv.  Dipl.  fr.  1401,  I,  602),  Oluiseeke  (i  Upp- 
land 2)  Sv.  Riksark.  perg.-bref  1351—1400,  registret,  Oluaostum 

^)  Om  det  i  daDskan  tidiga  bortfallet  av  slat-r  i  dylika  fall  8e 
Wimm.  Navneo.  s.  50. 

^)  Flere  uppländska  ortnamn  äro  sammansatta  med  -eke,  isl.  eiki, 
såsom  Alaeke,  Fyl^^f  Salkendeke,  Skyeke,  se  Sv.  Riksark.  perg.-bref 
1351 — 1400,  registret,  dår  fiven  det  enkla  Ske  förekommer,  Od]ii]i8(h)6ke 
Sv.  Dipl.  IV,  241. 


i 


12  WADSTEIN,   n-OlftUUDST.  XIII.  5 

(i  Kfipingstrakten)  Sv.  Dipl  VI,  186.  Däremot  är  osäkert,  om 
det  av  Freudenthal,  Om  nyländska  mans-  och  kvinnonantn 
s.  42,  hitförda  Olwer  hör  hit.  Troligen  är  detta  identiskt  med 
fsv.  niver,  isl.  T5Vtt\  o  för  0  kände  dock  bero  pä  mindre  be- 
tonad ställning  iramför  ett  annat  namn.  Jfr  med  omljudet  i 
östnord.  01ver 

20)  Aulaaras  Sv.  Dipl.  III,  262  (från  Uppland)  =  isl. 
"pivarr.  Detta  är  tydligen  samma  namn  som  fht.  Aloher,  ags. 
Salhere  oek  återger  alltså  nrn.  *Ala-hariE  (jfr  isl.  B9dvaarr, 
såsom  bekant  -^  *Bada-hariR). 

21)  Samma  antagande,  som  K.  gjort  om  Mogens  oek  Oiver, 
nämligen  att  de  skalle  vara  låneord,  uppställer  K.  s.  18  för 
Saxos  Solve  ock  (liksom  Södb.  Anm.  s.  102)  för  den  da. 
Glavendrup-ranstenens  (på  Fyen)  sauiua'.  Detta  synes  redan 
a  priori  vara  att  alltför  mycket  använda  »lån»  såsom  förklaring. 
Vad   nn   den   nyssnämnda  formen  beträffar,  så  är  antagandet, 


*)  Söderberg  anf.  st.  (vari  K.  instämt)  antyder  till  förklaring  av 
saolva  även  en  annan  möjlighet,  som  han  dock  håller  mindre  på,  näm- 
ligen att  denna  form  skulle  vara  gen.  plur.  av  en  va-stam,  som  skulle 
betecknat  namnet  på  en  folkstam.  Enligt  honom  skalle  omljudet  alltså 
kunna  bero  på  analogi  från  kasus,  i  vilka  v  bortfallit.  Mot  detta  talar, 
att  dylika  namn  vanligen  fås  genom  »at  danne  af  stedsnavne  et  starkt 
masculins-fleertal  med  1-flexion  og  1-omlyd»  (Munch,  Beskr.  över  Norge 
s.  XVI),  t.  ex.  Sygnir  till  Sogn,  Léir  till  L6ar,  l>ilir  till  |>ela(m9rk). 
Namnet  på  innevånarna  i  en  ort  S9lve,  S9lYa-,  Salno-  (se  ovan)  skulle 
alltså  bli  nom.  plur.  urn.  *SalviR,  som  så  med  Söderbbbgb  åsikt,  att 
kvarstående  v  icke  vårkar  omljud,  skulle  ge  'Selvir,  gen.  'Salva  eller 
genom  analogi  'Selva.  På  detta  satt  förklaras  således  icke  saolua. 
Ätt  förklara  omljudet  såsom  analogi  från  sing. -former,  vari  v  bortfallit, 
går  icke  häller,  eftersom  någon  kdng.  till  dylika  folknamn  icke  anträffata, 
beroende  på  att  sing.  nog  ersatts  av  någon  annan  bildning;  jfr  t.  ex. 
danski  1.  danlskr  maör  till  plur.  danir.  Däremot  kan  med  min  åsikt 
om  n-omljudet  saolna  ha  utgått  ur  en  dylik  gen.  '^alva.  Enligt 
MoNCH  anf.  st.  finnas  dock  (vanligen  jämte  l-stammama)  även  former 
(vilka  emellertid  förefalla  mig  vara  yngre  bildningar)  sådana  som  Ran- 
mar  till  Raiima(riki),  V9rsar  till  V9rs,  Jämtar  till  Jamtaland. 
Men  att  dessa  icke  äro  a-stammar,  utan  n-stammar,  visa  sing.-formerna 
(blott  i  nynord.  funna):  Jämte  till  fno.  Jämtar,  fem.  sing.  Vossa 
(Aas.  Gram.  §  277)  till  mask.  plur.  fno.  V9rsar.  Bildat  i  analogi 
med  dylika  skalle  alltså  här  ifrågavarande  folkstamsnamn  med  Södkr- 
BEROS  åsikt  om  n-omljudet  bli  sing.  *Salve,  plur.  *Salvar,  ock  även  i 
detta  fall  bleve  för  Södbrbbro  sanlna  oförklarat. 


XIII.  5  IAKTTAGNA    FALL    VID   KVAR8T.    U,    V.  13 

att  den  Ale,  över  vilken  stenen  är  rest,  skulle  varit  »gode»  i  det 
norska  S^lve,  omöjligt  på  den  grund,  att.  denne  man  tydligen 
varit  bosatt  i  Danmark.  Ätt  han  det  varit,  framgår  därav, 
att  han  —  av  inskriften  att  dömma  —  haft  hela  sin  familj  där; 
jfr  inskriftens:  »Kagnhild  setzte  diesen  stein  nach  Åle  Sålvegode, 
der  tempel  ehrwttrdigem  wächter.  Ales  söhne  maehten  diesen 
htlgel  naeh  ihrem  väter  und  sein  weib  nach  ihrem  gatten;  aber 
Söte  ritzte  diese  runen  nach  seinem  herm»  (Wimmers  över- 
sättning i  Runenschrift  s.  369).  Man  behöver  också  nog  icke 
gå  så  långt  från  Qlayendrup  fi^r  att  återfinna  runstenens  saulva: 
endast  30  kilometer  sydost  om  denna  ort  ligger  nämligen  ett 
80llinge  (socken  ock  by  i  Vinding  herred^)  som  enligt  Lanqebeks 
Script.,  registret  (del  IX),  förr  skreys  Solinge»  Solingia,  Ctolyng, 
Solvige.  Detta  sist  anförda  Solvige,  som  tydligen  är  felskriv- 
ning för  *Solvinge,  i  det  såsom  icke  sällan  nasaltecknet  uteglömts, 
synes  göra  sammanställningen  av  Sollinge  med  saulua  ganska 
otvivelaktiga.  Att  *Solvinge  uppkommit  ur  *Sal vinge,  framgår 
aUdeles  tydligt  av  Salling,  namn  på  Fyens  sydvästligaste  härad, 
vars  norra  gräns  också  ligger  omkring  30  kilometer  från  61a- 
vendrup  samt  sydost  om  SoUinge,  ock  i  vilket  härad  ligger  en 
by  Sallinge.  Saknaden  av  omljud  här  förklaras  av  att  huvud- 
tonen icke  legat  på  första  stavelsen  (jfr  s.  19  här  i  det  följande) 
eller  av  att  andra  stavelsen  haft  stark  biton.  Vidare  återfinnes 
^salv-  möjligen  även  i  Sollerup  (*f-  *S9lva-I)OTp,  jfr  S0l(f)uo- 
thorp  här  nedan  samt  s.  19  här  i  det  följ.),  ort  i  samma  härad. 
Då  *8alv-  således  ingår  i  namn  på  ett  ganska  stort  område 
å  Fyen,  synes  ingen  tvekan  böra  råda  om  att  run.  saulua 
just  åsyftar  detta  område.  Troligast  synes  mig  då,  att  saulva 
är  gen.  plur.  av  namnet  på  dess  innebyggare  (jfr  noten  å  föreg. 
sida).  *Salv-  i  ortnamn  är  för  övrigt  icke  inskränkt  till  Fyen 
ock  den  nordvästligaste  delen  av  Norden  (från  vilken  senare 
utom  S9lvi  må  anföras  Sölvaklofi  Fms.  XII  reg.,  Sauluarudhi 
=:  nyno.  Solverod  Eyst.  Jordeb.  s.  23,  på  Island:  S9lvadalr, 
S9lvaflordr,  89lvahamarr,  se  Isl.  sög.  I,  reg.).  I  Jutland 
förekommer  ett  Salingsyssel  ock  ett  Solingwraa  (se  Langebeks 

O  S6  Tbap,  Stat-topogr,  Beskriv,  af  Konger,  Danmark  IV.  208. 

^)  Rörande  ortnamn  p&  -inge  se  Falkman,  Ortnamnen  i  Skåne  8. 
57.  Jfr  beträffande  U  för  Iv  SyUesborrigh,  Syllisburg  för  Solnes- 
borgh  i  Langebeks  Script.  IX  ock  Lobbnzbn  i  Småstykker  b.  62. 


14  WAD8TEIN,   U-OHLJUBET.  XIII.  5 

Script.  IX).  Hit  torde  ock  höra:  nsv.  Solvestad  (om  o  *f-  9  se 
8.  19  ock  20  här  i  det  följ.),  vilken  ort  (belägen  i  Småland)  i 
Sv.  Dipl  VI,  144  kallas  80laoBtadh^;  80l(f)uothorp,  enl.  Sv. 
Dipl.  fr.  1401,  II,  398—400  möjligen  =  nsv.  Solvarp;  Salua- 
thorp  Sv.  Riksark.  perg.-bref  n:o  3029;  Saluo  kvarn  anf.  arb. 
n:o  2596;  samt  nsv.  Salvered,  Salvaiyd»  Solve  (det  sista  i 
Blekinge),   se  Rosenbebg,   Geogr,-stat.  handUx.  öfver  Sverige, 

Rörande  stadsnamnet  Sölvesborg  är  man  däremot  högst 
oviss,  hnmvida  för  dess  0  ett  äldre  9^  eller  y  (som  kan  ge  0» 
Noreen  GPhil.  I.  478)  ligger  till  grand.  I  detta  senare  fall  är 
ordet  sammansatt  med  Sylve»  ett  personnamn  som,  såsom  K. 
s.  18  påpekar,  förekommer  i  fda.  ock  vars  vokalisation  fda.  ran. 
siM  visar  vara  så  gammal,  att  y  här  icke,  såsom  möjligen  i 
Syllesburg  här  ovan,  kunde  bero  på  en  senare  (Noreen  anf. 
arb.  I.  477)  förekommande  övergång  0  ->  y.  Sylve  hör  emeller- 
tid möjligen  även  till  sådana  exempel,  vari  omljnd  värkat  av 
kvarstående  v  förekommer,  om  nämligen  detta  ord  uppkommit 
ur  *sllvi«. 

Vad  nu  slutligen  Saxos  Solve  angår,  så  torde  efter  det 
föregående  ingen  nödvändighet  föreligga  att  förklara  dess  o  bero 
på  lån  Mn  isl.,  utan  bör  det  lika  väl  som  o,  0  i  nyss  anförda 
ortnamn  (i  ett  ock  annat  av  vilka  säkerligen  just  detta  person- 
namn ingår)  anses  ha  uppkommit  på  östnord.  botten. 

22)   ello   VmL.   s.  127,  dat.  sing.  mask.  av  allesr. 

Det  i  Hom.  Ij.  medtagna  ordet  H0mundeboth  hör  väl  icke 
hit,  eftersom  första  leden  däri  är  en  va-stam  (jfr  isl.  h^r  >hög») 
ock  omljudet  alltså  icke  behöver  bero  på  det  följande  u.  K.  s.  15 
vill  icke  godkänna  den  förklaringen,  att  0  här  uppkommit  ur  ^» 
Att  9  i  fsv.  dial.  kan  bli  0,  visa  dock  det  bekanta  hdön  i  Smål.L., 
som  även  finnes  i  DalaL.  (se  föret.  s.  XXX)  ock  som  jag  antecknat 

^)  Här  beror  0  aotiDgen  på  annan  akcentaering  med  huvudtonvikten 
på  första  leden  eller  ock  på  in  värkan  från  det  enkla  ordet. 

2)  Härför  synes  Solvisburgensl  Sv.  Dipl.  fr.  1401,  I,  836  tala, 
vars  o  för  0  vore  att  bedömma  enligt  s.  19  ock  20  i  det  följ.  Jfr  dock 
8.  5  bär  i  det  föreg. 

3)  K.  upptager  anf.  st.  jämte  S9lve  även  ett  fno.  Sanlve.  Här 
betecknar  an  dock  9,  varför  dessa  båda  skrivningar  ba  samma  betydelse 
ock  icke  bort  uppföras  såsom  två  särskilda  ord.  Rörande  det  på  samma 
ställe  av  K.  anförda  run.  sulfl  kan  man  vara  oviss,  huruvida  därmed 
Sylve  eller  S^lve  åsyftas  (jfr  Hom.  Ij.  s.   152  not  1). 


XIII.  5  IAKTTAGNA   FALL   VID    KVARST.    U,    V.  15 

från  Cod.  Bildst.  (se  Fsv.  legend,  s.  537.2?)  samt  de  av  KooK  själv 
Ark.  V.  97  påpekade  ock  genom  dylikt  antagande  förklarade 
sy  ds  v.  dial.  nött  »natt»  ock  nöttegammal^  K:s  förklaring,  att 
H0mand-  uppkommit  nr  *H0ghmund-,  anser  jag  icke  vara  till- 
räckligt styrkt.  Ty  för  det  första  är  det  icke  så  avgjort,  att 
gh  skulle  bortfalla  i  den  senare  formen.  Denna  är  nämligen 
icke  alldeles  likartad  med  de  av  K.  anförda  parallellerna; 
jfr  om  Simun-,  Sigmun-  Noreen  Orddabbl.  s.  109  ock  Sievers 
Ark.  V.  137  samt  att  g  även  i  fty.  stnndom  saknas  i  samman- 
sättningar med  sig-.  I  de  övriga  av  K.  anförda  exemplen  följer 
på  g  ett  v,  som  kanske  icke  varit  atan  betydelse  för  bortfallet 
(jfr  Noreen  i  GPhil.  I.  489).  Vidare  är  att  observera,  att  det 
förefaller,  som  om  hä-  även  i  östnord.  skulle  vara  den  såsom 
första  sammansättningsled  i  personnamn  uteslutande  använda 
formen  av  adj.  »hög»  (jfr  Lundgr.  Språkl.  intyg  s.  38  ock 
samme  förf:8  Fsv.  personnamn  s.  8^). 

Om  det  osäkra  Humblum  se  Hom.  Ij.  s.  147  (jfr  K.  s.  18V 
23)  Nsv.  TronemoBse  (i  Dalsland),  i  VgL.  skrivet  Tranu- 
mosi,  håller  jag  icke  längre  för  ett  mindre  säkert  exempel  (jfr 
Hom.  Ij.  s.  152).  Om  o  ^  äldre  q  är  att  jämföra  s.  19  ock  20 
här  i  det  följ.  samt  det  hos  Munch  Hist.-geogr.  Beskrivn.  över 
Norge  s.  202  upptagna  Trollgel  (ort  i  Bohuslän,  endast  om* 
kring  15  kilometer  sydväst  om  Tronemosse),  fordom  Tr^nugil» 
Vidare  är  med  Tronemosse  att  jämföra  nsv.  Tronas  i  Kvillinge 
socken  (Östergötland) >,  som  tydligen  är  den  ort,  vilken  i  Sv. 
Riksark.  perg.-bref  nr  1325  skrives  Tranan»s.  Detta  ställe 
skulle  visserligen  enligt  anf.  diplom  ligga  i  Eneby  socken;  men 
i  denna,  grannsocken  till  Kvillinge,  finnes  intet  om  Trananäs 
påminnande  namn,  varför  saken  nog  förhåller  sig  så,  att  Trönäa 
vid  en  i  senare  tid  företagen  sockenreglering  förts  över  till 
Kvillinge   från   Eneby  socken.    För  att  Trönäs  är  sammansatt 


')  Märk,  att  Homundeboth  var  en  ort  i  södra  Sverge. 

^)  I  ortnamu  förekommer  däremot  haug-  :  h0g^,  vilket  beror  pä 
att  dessa  äro  yngre  än  personnamnen  ock  på  att  denna  typ  vid  dessa 
namns  bildande  varit  den  enda  —  såsom  enkelt  ord  —  bevarade. 
Möjligt  är  ock,  att  det  är  subst.  hangr  som  ingår  i  dyl.  ortnamn. 
K.  torde  därför  även  behöva  styrka,  att  ett  namn  såsom  det  antagna 
'Heghmund  icke  är  utan  analogier. 

^)  Se  Thah,  Beskrifning  of  ver  Linköpings  län^  s.  873  ff. 


16  WAD8TE1N,   a-OMUUDET.  XIII.  5 

med  tränar,  talar  ock  den  omständigheten,  att  stället  är  beläget 
på  en  i  Bråviken  utskjutande  halvö.  Nord.  trana  anser  jag 
nämligen  ursprungligen  betyda  »spets,  udd»  (ock  därför  även 
»halvö»);  detta  framgår  av  de  betydelser,  varmed  ordet  före- 
kommer. I  Dalarna  finnes  en  by  Trönö,  Tröne  ^  fsv.  Tröno 
(obs.  omljudet!^)  Dipl.  Dalek.  III  reg.^  Sv.  Biksark.  perg.- 
bref  1351 — 1400,  m  reg.  ock  i  Hälsingland  en  socken  Trdnö 
(se  Rosenberg,  6eogr.-stat.  handlez.)  med  kyrkbyn  Trönbyn, 
vilka  båda  byar  ligga  på  en  kil  mellan  två  vattendrag,  som 
sammanflyta  vid  kilens  spets.  TrönO  socken  sträcker  sig 
visserligen  utom  denna  kil,  men  har  naturligtvis  fatt  sitt  namn 
efter  kyrkbyn.  Invid  Stenkjser  i  Norge  ligger  en  gård  Trana, 
som  att  dömma  av  Topograf,  Kaart  över  Kongeriget  Norge^  tulg. 
af  Norges  geogr.  Opmaaling  ligger  på  den  i  en  avlång  spets 
nedskjutande  delen  av  en  bärgås.  Appellativet  trana  betyder 
i  nsv.  di  al.  enligt  Rietz:  »1)  trana;  2)  ett  slags  takstol . . .  ., 
ben  på  en  takstol,  en  ställning  av  järn  med  utgående  arm, 
på  vilken  grytan  vid  kokning  hänger  över  elden»;  i  isl.-fno. 
(»trani  whence  låter  trana»)  enligt  Vigfusson:  »1)  a  crane; 
2)  a  snout»',  men  även  (se  Egilsson  under  trani)  »gladius»^ 
vilka  två  sista  tolkningar  särskilt  tydligt  visa  ordets  enligt  min 
åsikt  ursprungliga  betydelse.  Den  för  nsv.  under  2  ovan  (jfr 
ock  isl.  tjaldtr^nur  »a  tent-frame»)  angivna  betydelsen  förklaras 
ock  ur  en  ursprunglig  betydelse  »spets,  udd»,  så  »något  utstående, 
utskjutande»,  eftersom  det  för  takstolen  i  fråga  utmärkande  nog 
är  det  utstående  »ben»,  varmed  takstolen  fasthålles  innanför 
övre  kanten  av  väggen,  ock  det  för  grytställningen  karakteristiska 
nog  är  den  »utgående  arm»,  varpå  grytan  hänger.  Svårare 
kunde  det  förefalla  att  i  fogelnamnet  »trana»  se  samma  ursprung- 
liga betydelse,  men  denna  fogel  kan  ju  ha  sitt  namn  av  sitt 
långa,  spetsiga  näbb:  jfr  nsv.  tupp  ursprungligen  enligt  Noreen 
Orddubbl.  nr  266  »topp»,  så  om  »toppen»,  kammen  på  hane  av 
hönssläktet,  sedan  om  hela  djuret. 

^)  Aveu  skrivet  Throno,  vari  h  dock  är  endast  grafiskt,  liksom  Thu- 
nom  :  Tunom,  Tomtha  :  Tomta,  Thoptom  :  Toptom,  ThisBma  :  Ti»rna 
i  Dipl.  Dalek.,  se  del.  III,  registret. 

^)  SkrivDingen  Trsnie  anf.  st.  ar  att  jämföra  med  nsv.  plur.  trftnjer 
til)  trana,  varom  se  Rietz. 

^)  Spärrat  av  mig. 


XIII.  6  IAKTTAGNA    FALL    VID    KVAR8T.    U,    V.  17 

24)  Kun.  tununt  Lilj.  1028,  vari  första  runan  är  mindre  tyd- 
lig,  ansåg  jag  Horn.  Ij.  s.  147  möjligen  åsyfta  tununt  =  Qnund. 
Ristaren  skalle  då,  såsom  icke  sällan  skett,  först  huggit  1^  i  st.  f. 
t,  men  så  upptäckt  felaktigheten  ock  tillsatt  ett  nytt  tvärstreck 
i  rätt  riktning.  Jag  kan  nu  hänvisa  till  flere  alldeles  likartade 
fall  (se  Beate  ock  Bugge,  Runverser  s.  424).  Att  en  omljudd 
form  av  ifrågavarande  ord  funnits  i  fsv.,  synes  även  framgå  av 
nsv.  Ånunshög  ^  Anunds-  Buna  1843,  III,  8—10).  Möjligt  är 
emellertid,  att  första  typen  i  tununt  värkligen  är,  vad  den  synes 
vara,  ock  att  ordet  är  att  återge  med  H9nand;  jfr  nämligen 
Hanundua  Sv.  Dipl.  III  (enl.  registret  »pro  Anundus»)  ock  Sv. 
Riksark.  perg.-bref,  registret,  Hanondö  Sv.  Dipl.  fr.  1401,  III, 
519.    I  alla  händelser  hör  ordet  alltså  hit. 

25)  Fsv.  g0num  (se  Söderwalls  ordbok)  ^  genum;  jfr  Horn. 
.  y.  s.  81. 

26)  Fsv.  ortnamnet  Horund  (i  Västmanland),  anfört  i  Sv. 
Riksark.  perg.-bref  fr.  1351—1400  nr  3069  samt  i  Dipl.  Dalek. 
nr  653  (2  ggr)  =  nsv.  H0r(e)nde.  Att  detta  namn  uppkommit 
ur  ett  äldre  h^rund,  visa  de  norska  ortnamnen  harvNd,  harvNdar 
florpr  i  Jomsvikingasagan  (af  Petersens  edition  1882,  s.  108. 
13,  u),  H9randBtadir  (i  Orkd0lafylke)  Munch  Beskriv,  ov.  Norge 
s.  83,  HarundBtaöir  (i  nuvarande  svenska  Bohuslän)  Eyst. 
Jordeb.  s.  683  m.  fl.  orters  namn  i  samma  trakt.  Detta  H0rund 
styrker  kraftigt  den  i  Hom.  Ij.  s.  43,  147  förfäktade  åsikten,  att 
o  i  fsv.  appellativet  horand  (1  gg  i  God.  Bildst.)  beror  på  u- 
omljud,  i  det  horand  skulle  vara  kompromissform  mellan  horund 
ock  harand;  en  förklaring  mot  vilken  K.  s.  12  har  särdeles 
mycket  att  anmärka.  Till  att  börja  med  skulle  den  vara  omöjlig 
redan  emedan  ordet  visar  o,  icke  0  i  första  stavelsen.  Men  o  i 
dylikt  fall  är  även  eljes  icke  utan  exempel  i  ganska  sen  tid:  jag 
påminner  om  born  i  y.  VgL.  för  väntat  born.  Vokalen  o  i  horand 
får  förklaras  på  samma  sätt,  som  man  förklarat  o  i  born,  nämligen 
genom  uteglömmande  av  tvärstrecket^  eller  genom  invärkan  från 

^)  Dylikt  uteglömmande  är  icke  sällsynt  i  God.  Bildst.:  fordhe 
290.24  för  fordhe,  oktis  342.14  för  oktis,  hogbra  361.3  f or  hoghra, 
hordhe  546. 10  för  bordhe,  mötte  564.8  för  mötte,  hoghste  573.5  för 
hogbete.  Tvärtom  är  tvärstreck  oriktigt  ditsatt  i  fester  modhir  546.1 
för  foster  modhlr.     Kanske  därför  o  även  i  horand  beror  på  skrivfel 

Sv.  landsm.  XIII.  5.  2 


18  WADSTEIN,   U-OMLJUDET.  XIII.  6 

originalet.  Till  ett  slaviskt  avkopierande  av  horand  nr  origi- 
nalet fanns  också  en  särskilt  anledning,  nämligen  att  detta  ord 
troligen  var  utdött  på  Cod.  Bildst:s  tid,  vilket  synes  framgå  av 
att  man  fannit  det  nödvändigt  att  förse  ordet  med  en  tillskriven 
översättning:  licama.  Kanske  har  ordet  därför  i  vissa  dialekter 
aldrig  upplevat  övergången  9  ->  0  framför  r.  För  övrigt  är  att 
observera,  att  denna  övergång  kan  hava  inträtt  senare  i  vissa 
dialekter  än  i  andra;  kanske  har  9  i  vissa  dial.  aldrig  övergått 
till  0  i  här  ifrågavarande  fall  \  O  för  0  i  horand  ntgör  således 
intet  hinder  för  riktigheten  av  den  i  Horn.  Ij.  använda  förkla- 
ringen.  E:s  övriga  betänkligheter  mot  denna  förklaring  äro, 
att  Wadstein  är  »nödsakad  att  antaga:  1)  att  man  haft  ett 
fsv.  *horund,  som  ingenstädes  påvisats;  2)  att  man  haft  ett  fsv. 
*harand,  som  ej  häller  någonstädes  påvisats,  ock  med  avlednings- 
ändelsen  -and,  ehuru  denna  ej  från  något  språk  påvisats  i 
detta  ord;  3)  att  horand  utgör  en  kompromissform  av  *horund 
ock  'harand».  Vad  då  först  »1»  angår,  så  har  jag  här  i  det 
föregående  påvisat  ett  H0rand,  som  föratsätter  ett  äldre  fsv. 
honind.  Beträffande  »2»  får  jag  påpeka  det  östnord.  person- 
namnet Harand  (se  Niels.  Oldda.  Pers.-navne  s.  40).  Att  det 
i  »3»  berörda  antagandet  är  riktigt,  torde  efter  detta  få  anses 
självklart.  Men  även  om  de  former,  genom  vilkas  samman- 
blandning horand  uppstått,  icke  kunnat  uppvisas,  så  hade  man 
icke  bort  vara  misstrogen  gentemot  antagandet  av  en  kompro- 
miss, då  exempel  på  dylika  överflöda.  Jag  vill  endast  påpeka 
t.   ex.   östnord.  Biarund  (Niels.  Oldda.  Pers.-navne  s.  12),  som 


för  0,  en  förklaring  som  på  grund  av  de  anförda  likartade  fallen  är  fullt 
berättigad.  Däremot  har  man  icke  rätt  att,  såsom  E.  s.  13  gÖr,  utan  vidare 
antaga,  att  ordet  är  »skrivfel  for  harondh  (eller  harnndh)»;  ty  for  att 
få  förklara  något  för  skrivfel,  bör  man  antingen  kunna  uppvisa  en  an- 
ledning till  skrivfel  eller  ock  visa.  att  dylika  skrivfel  även  eljes  förekomma. 
*)  Därpå  synes  tyda  Horgbum  i  Hals.:  Sv.  Dipl.  III,  643,  644 
(år  1.324  ock  slutet  av  1400-talet)«  i  Småland:  Sv.  Riksark.  perg.  nr 
232  (år  1355),  nr  937  (år  1370),  Hnrghum  nr  1019  (år  1371),  nsv. 
Horg  (ögötl.,  just  där  Cod.  Bildst.  är  skriven),  men  Hörja  (Skåne);  ra 
om  de  båda  senare  formerna  Svenskt  Postortlex.  (Stockh.  1883).  Alla 
dessa  <-  äldre  h9rg-.  Möjligt  är  kanske,  att  dess  former  härleda  sig 
från  sammansättningar  (jfr  s.  19  o.  20  här  i  det  följ.),  såsom  t.  ex. 
Vesthorgha,  Sv.  Kiksark.  perg.  III,  reg.,  just  i  Värnamo  socken  liksom 
det  här  först  anförda  Horghiun  (jfr  Hom.  Ij.  s.  45). 


XIII.  5  IAKTTAGNA    FALL   VID    KVAR8T.    U,   V.  19 

väl  endast  kan  förklaras  såsom  kompromiss  av  ett  icke  upp- 
visat 'Biarand  ock  ett  icke  uppvisat  'Biorand;  Jalunda,  Sv. 
Riksark.  perg.-bref,  reg.,  kompromiss  ay  ^Jaland-  ock*JoIund-; 
fno.  »ptann,  kompromiss  av  *»ptinn  (=  ags.  »ften)  ock  aptann 
(Noreen  Ark.  I.  155);  monad  N.  G.  L.  II,  314,  315,  kompromiss 
av  monuö-  ock  månad-;  nyisl.  göflgr,  kompromiss  av  göfUgr  ock 
gaflgr;  fsv.  JsBrund,  kompromiss  av  Jarand-  Niels.  Oldda.  Pei*s. 
ock  Jorundr  Sv.  Dipl.  IV  reg.  (jfr  ock  Jarind  Sv.  Riksark.  perg. 
reg.).  För  övrigt  är  det  vid  uppkomsten  av  dylika  bildningar 
kanske  icke  ens  nödvändigt,  att  resp.  ord  yärkligen  uppvisa  båda 
de  förutsatta  avledningsformema;  det  torde  stundom  endast  be- 
hövas, att  andra  med  samma  avledning  bildade  ord  göra  det.  Det 
här  anförda  belyser  även  min  Hom.  Ij.  s.  148  givna  förklaring  av 
fsv.  "flsetur  som  kompromiss  av  *flotor  (jfr  isl.  fiotorr)  ock 
'fiatar,  vilken  förklaring  K.  s.  24  not  1  finner  »föga  tilltalande». 
Jfr  ock  fsv.  iaAir  :  iuftip'. 

I  Orthuscogher,  ett  även  enligt  Hom  Ij.  mindre  säkert  fall, 
skulle  enligt  K.  s.  14  o  vara  =  å,  som  skulle  uppkommit  genom 
»den  vanliga  utvecklingen  ärt  ->  ärt  ->  ärt».  I  Sv.  landsm. 
XIII.  4  har  jag  dock  nu  visat,  att  denna  utveckling  icke  är 
»vanlig»  i  svenskan.  Då  emellertid  Ortuscogher  står  i  en  väst- 
götaurkund, så  är  det  ju  Qfr  min  framställning  anf.  arb.  s.  7) 
möjligt,  att  o  värkligen  är  på  detta  sätt  att  förklara.  Å  andra 
sidan  är  det  dock  icke,  såsom  K.  anser,  omöjligt,  att  i  Ortu- 
Boogher  omljud  föreligger,  därför  att  här  står  o,  icke  0.  Ty, 
såsom  jag  Sv.  landsm.  XIII.  4  s.  14  påpekat,  är  det  icke  bevisat, 
att  9  framför  r  under  alla  förhållanden  övergått  till  0.  I  stället 
är  det  troligt,  att  q  framför  r  följt  av  t  icke  bör  bli  0.  Men 
även  om  9  framfar  rt  icke  bör  ge  o,  så  kan  o  här  förklaras 
ur  9.  O  kan  nämligen  bero  på  att  9  i  en  mindre  betonad 
sammansättningsled  utvecklat  sig  olika  mot  i  hnvudtonig  sta- 
velse. Jfr  därom  Kock  Fsv.  Ijudl.  s.  471  (samt  även  Noreen 
Ark.  VI.  307).  Exempel  på  dylikt  o  anser  jag  föreligga  i  följ. 
ord:  *L9l)uby  (se  s.  7  i  det  föreg.),  ?Tolothorp  (se  s.  11), 
Oluiseeke  (se  s.  11),  'Sol vinge  (se  s.  13),  Sollerup  (se  s.  13), 

^)  Såsom  bidrag  till  belysande  av  de  jämtlfindska  omljudsfÖrhållandeDa 
må  i  sammanhang  med  det  ovan  behandlade  namnet  på  -ond  påpekas 
Rofund  (i  Jämtl.)  Sv.  Dipl.  III,  723,  IV,  302;  Sv.  Dipl.  III,  239 
däremot  Rafond. 


20  WADSTEIN,   H-OMUUDBT.  XIII.  5 

Solvestad  (se  s.  14),  ?  Solvarp  (se  s.  14),  ??  Solvisburg  (se 
s.  14),  TroBemoBBe  (s.  15),  TroUgel  (se  s.  15),  Vesthorgha 
(se  s.  18);  vidare  xnorkeBbothflB,  morkflBth»  Bkogh  Sv.  Dipl. 
V,  619  (från  år  1346),  vilket  ords  första  sammansättningsled 
nog  är  identisk  med  västnord.  m9rk  :»skog»^  ock  vars  andra  led 
säkert  är  det  fsv.  he}),  nsv.  hed,  vars  e  (<-  ei)  i  mindre  betonad 
sammansättningsled  förkortats  till  sb  liksom  i  det  i  Södw.  ordb. 
under  he|)  upptagna  ortnamnet  sighurdh»  hesdh  Sv.  Dipl.  III, 
69  (från  år  1312).  Ordet  morkQi)»th»2  innehåller  alltså,  fast 
i  omvänd  ordning,  samma  led  som  det  norska  landskaps- 
namnet H89idm9rk,  nyno.  Hedemarken.  Vad  angår  tantologien 
i  mork(h)89th8B  skogh,  egentligen  »skogsheds-skogen»,  så  är  ju 
sådan  ganska  vanlig  i  ortnamn',  oftast  i  följd  av  att  man  icke 
längre  förstått  deras  betydelse,  men  stundom  även  eljes;  jfr  t.  ex. 
SäfisJöBjön  (en  sjö  i  närheten  av  köpingen  Säfsjö  i  Småland), 
egentligen  väl  =  »sjösjösjön». 

27)  I  run.  usur  =  Ozurr  skulle  enligt  K.  s.  17  omljudet 
värkats  av  ett  bortfallet  v.  Att  så  är,  skulle  framgå  av  det 
oomljudda  östnord.  Aszur,  som  skulle  vara  oförklarligt,  ifall 
kvarstående  u  värkade  omljad.  Aszur  är  dock  med  min  åsikt  långt 
ifrån  omöjligt  att  förklara:  antingen  beror  saknaden  av  omljud 
här  på  mindre  betonad  ställning  (framför  ett  annat  namn,  jfr 
härom  s.  27  i  denna  avhandling);  eller  på  att  andra  stavelsen 
i  vissa  trakter  bevarat  den  starka  bitonen  (denna  förklaring 
är  redan  lemnad  i  Hom.  Ij.  s.  147,  se  vidare  s.  26  här  i  det 
följ.).  En  förklaring,  som  även  K.  utan  vidare  bör  godkänna, 
vore,  att  saknaden  av  omljud  beror  på  att  huvudtonen  i  vissa 
bygder  legat  på  andra  stavelsen.  Vidare  synes  för  den  som 
gillar  Kocks  åsikt  i  u-omljudsfrågan  ett  i  *At(t)BvaruR  bort- 
fallet v  icke  ha  bort  värka  omljud.  Detta  exempel  är  nämligen 
icke  likställt  med  andra,  i  vilka  K.  ansett  bortfallet  v  hava 
haft  dylik  värkan.  T}''  i  dessa  står  v  i  samma  stavelse  som 
den  vokal,  som  är  föremål  för  omljudet,  ock  just  denna  omstän- 
dighet har  SÖDERBERG  (Anm.  s.  99)  samt  även  K.  s.  10  not  3 
framhävt  såsom  skäl  till  att  (sedermera)  bortfallet  v  skulle  haft 

^)  Märk,  att  morkSBth-  juet  är  n&mn  pä  en  skog. 
*)  Rörande  bortfallet  av  h  se  Noreen  i  GPhil.  I,  466. 
^)  Jfr  Mörkaskog  m.  m.  s.   16,  17,  249  hos  Falkman,  Ortnamnen 
i  Skåne. 


XIII.  6  IAKTTAGNA    FAU*    VID   KVARST.    U,   V.  21 

Större  förmåga  att  värka  omljnd  än  kvarstående  v.  I  'At(t)8- 
varuR  står  däremot  v  i  annan  stavelse  än  a,  varför  detta  exem- 
pel är  mera  likställt  med  sådana,  i  vilka  v  kvarstår.  Slutligen 
har  det  bortfallna  v  icke  kunnat  värka  omljud  här,  emedan 
andra  stavelsen  av  ordet  vid  v:8  bortfall  icke  torde  hava  varit 
svagtonig^  Under  dessa  omständigheter  måste  alltså  omljudet 
i  uBur  ha  föranletts  av  ett  kvarstående  v  eller  u. 

28)  Liksom  ran.  usur  (:  asur)  synes  även  run.  susur  (:  sasur, 
se  Niels.  Oldda.  Pers.  s.  80)  vara  hithörande.  I  litteraturen 
är  visserligen  ingen  omljudd  form  påträffad,  men  detta  är  lika 
litet  fallet  med  det  förra  av  dessa  namn. 

29)  I  detta  sammanhang  må  ock  anföras  följande  exempel 
på  u-omljud  av  e:  kyndilsmöBso,  kirkmösso  VmL.  s.  92  not 
53,  55,  kindilmoBBo  Sv.  Dipl.  fr.  1401  III,  10;  jfr  vnord.  mesao. 

30)  Ootabodh  (jfr  got.  gatwa),  se  Södw.  ordb. 

31)  Önord.  run.  sautu  (å  två  stenar),  sutum  (jfr  Horn. 
Ij.  s.  44,  145)  anser  K.  s.  19  (liksom  Södb.  Anm.  s.  102, 
103)   icke   betyda   B9ttu(m),   utan  möjligen  8^tu(m)2).    Denna 

^)  Härom  ytterligare  å  annat  ställe. 

^)  Rörande  den  av  K.  s.  20  framställda  alternativa  förklaringen, 
att  an,  u  i  run.  rent  av  skulle  betyda  a,  torde  jag  endast  behöva  på- 
peka, att  E:8  svaga  stöd  för  detta  osannolika  antagande,  den  hos  Lilj. 
2020  upptagna  formen  sotu,  i  en  inskrift  som  enl.  Lilj.  lyder:  Ola^ 
kuniikr  sotu  milistalno  {)i8a  (på  en  sten  i  Sogndals  socken  i  Norge), 
endast  beror  på  konjektnr,  som  troligen  gjorts  i  runstensavteokningar 
av  S.  M.  Adj.  N.  J.  Ekdahl,  vilka  Lilj.  s.  XI  utom  Worms  Mon.  Dan. 
anger  såsom  sin  källa  (dessa  Ekdahls  avteckningar  hava  icke  varit  mig 
tillgängliga).  I  Mon.  Dan.  s.  466  anges  nämligen  inskriften  så:  olafr- 
kaniiklltantmlllstalna|)i8a  ock  i  C/rda  II,  39  (på  grund  av  Ghristibs 
undersökning  av  inskriften  år  1827)  så:  olaflrkiinakrsa(iitinlll8taina)- 
|)i8a.  Om  de  här  inom  parentes  satta  typerna  meddelas  därjämte  (i 
Urda),  att  de  äro  :»yngre  og  efterhuggede»,  vilket  beror  på  »at  der 
paa  det  sted,  bvor  hiine  staae,  har  vasret  en  fliis,  som  er  afskallet  fra 
stenen»,  ock  det  är  enligt  Ghristie  »ikke  at  paatvivle,  at  de  seldre  legte 
runer  have  vaBret  indhuggede  derpaa»  (på  denna  flisa).  Samma  upp- 
lysning finnes  hos  Nioolaysen,  Norske  Fomlevninger  s.  462  (jfr  ock 
MuNCH,  Kortfattet  Frenistilling  af  den  äldste  nordiske  Runeskrift 
s.  44).  Sing.  sota  saknar  alltså  fullständigt  stöd  i  värkligheten,  varför 
på  detsamma  intet  kan  byggas.  Men  även  om  denna  form  funnits  på 
stenen,  så  behövde  den  icke  bevisa  något  för  K:8  ändamål:  ett  sotu- 
milistalno  kan  upplösas  sotum  milistaino  =  »jag  —  konung  Olaf  — 
satte»  etc.,  jfr  Thorkelsson  Ark.  VIII.  34  ock  min  framställning  där- 
sammastädes  s.  86. 


22  WADSTEIN,   U-OHLJUDET.  XIII.  5 

appfattning  sknlle  kraftigt  stödjas  av  en  av  K.  framdragen 
sing.  Buti  (Lilj.  1272),  vari  jn  u  ej  gärna  kände  betyda  9, 
samt  beträffande  sautu  (som  alltså  skalle  vara  att  återge  med 
saitu)  av  att  en  skrivning  saitu  skulle  förekomma  å  en  sten 
(Lilj.  1598).  K.  har  emellertid  haft  en  märkvärdig  otnr  med 
dessa  former  (liksom  med  sota,  se  noten):  såväl  suti  som 
saitu  bero  på  oriktigheter  hos  Lilj.;  suti  är  nämligen  helt 
enkelt  tryekfel  hos  Lilj.  fbr  sati,  såsom  den  av  Lilj.  angivna 
källan  Bantil  nr  1000  har,  ock  i  st.  för  saitu,  som  Lilj.  1598 
(enligt  Worm  Mon.  Dan.)  angiver,  har  ifrågavarande  sten  enligt 
NiCOLAYSEN,  Norske  Fomlevninger  s.  260  peisti  (så  läst  av 
ÅBENDT  år  1805).  Då  dessa  former,  som  stödja  betydelsen  i,  e 
hos  h-rnnan,  visat  sig  så  opålitliga,  har  jag  ansett  nödigt  att 
även  granska  övriga  stöd  för  att  h-ninan  skalle  ha  kunnat 
hava  detta  Ijudvärde.  Resultatet  av  denna  granskning,  som  jag 
meddelat  i  Ant.-ak.  Mån.  1892,  har  blivit,  att  intet  av  dessa 
exempel  innehåller  ett  h,  som  bör  återges  med  i,  e.  Under 
sådana  förhållanden  kunna  de  här  ifrågavarande  formerna  sautu, 
Butum  endast  åsyfta  's^ttu»  's^ttum,  ock  utgöra  de  således  ett 
par  gamla  viktiga  exempel  på  av  kvarstående  u  i  önord.  värkat 
omljud^ 


')  Sedan  alltså  nu  de  fall  avlägsnats,  som  K.  s.  19,  20  påpekat 
såsom  särskilt  utmärkande  exempel  på  mångtydighet  i  våra  yngre  run- 
inskrifters vokalbeteckning,  torde  man  icke  längre  behöva  hysa  en  så 
stor  misstro  till  dessa  inskrifters  ordformer,  som  E.  anf.  st.  lägger  i 
dagen;  en  misstro  som  går  till  fullständig  Överdrift,  då  K.  s.  20,  21 
förklarar,  att  även  om  de  av  mig  framdragna  runorden  skulle  tala  mot 
K:s  åsikt  i  u-omljudsfrågan,  ock  även  om  man  framdeles  skulle  finna 
ytterligare  runord,  som  skulle  synas  tala  mot  denna  K:s  åsikt,  så  skulle 
ingen  vikt  därpå  kunna  läggas.  Detta  domslut  motiverar  E.  visser- 
ligen utom  med  runinskriftemas  förmenta  mångtydighet  —  rörande 
graden  av  vilken  man  ju  dock  intet  säkert  vet,  så  länge  dessa  inskrifter 
ännu  icke  blivit  gjorda  till  föremål  för  en  noggrann  ock  fullständig 
undersökning  —  även  med  det  skälet,  att  det  fsv.  litteraturspråket  skulle 
»avgjort  vittna»  för  E:s  åsikt.  Men  att  detta  senare  icke  är  fallet, 
torde  den  här  föreliggande  avhandlingen  visa.  För  rasten  hade  det,  för 
att  litteraturspråket  skulle  kunnat  tillmätas  så  stor  vittnesgillhet  gent 
emot  de  anförda  runorden,  som  i  förhållande  till  detsamma  äro  äldre, 
icke  varit  nog,  att  litteraturspråket  »vittnat  för»  Eis  åsikt;  det  skulle 
fordrats,  att  detta  alldeles  oförtydbart  bevisat  riktigheten  av  densamma. 
Men  det  har  väl  icke  ens  EocK  någonsin  velat  påstå. 


XIII.  5  GRANSKNING   AV   DE   IAKTTAGNA   FALLEN.  23 

Jag  vill  na  här  på  ett  ställe  sammanlföra  dem  av  de  ovan 
anförda  exemplen,  Bom  innehålla  omljnd  av  a,  samt  ordna  dem 
efter  de  ljud,  som  stå  emellan  det  omljndsvärkande  u,  v  ock 
den  vokal,  på  vilken  omljnd  värkats: 

I)  Ö  står  emellan  i  laudhuby  s.  5. 

^)  8S  *  >         »  vugge  (vogga)  s.  7,  8. 

3)  gm  i  Augmund-  s.  8. 

4)  gn   i  Högens  s.  8. 

5)  k     i  hurruku  s.  9,  Ba(ka)8&tter  s.  9. 

6)  kn   i  thokno  s.  9. 

7)  1  i  IJb80la(m)  s.  10,  Olvir  (01ue)  s.  11,  Auluarus  s.  12, 
Solve  (saulaa)  8.  12. 

8)  U  i  oUo  s.  14. 

9)  m  i  Omundus  s.  5. 

10)  n  i  honom  8.  5,  Tröno  (Tronemosse»  Trönäs)  s.  16, 
^tmunt  s.  17. 

II)  r  i  voro  s.  5,  h(w)oro  s.  5,  Horand  (horand)  s.  17. 

12)  t  i  gota  B.  21. 

13)  tt  i  sautu,  sutum  s.  21. 

14)  ts  i  uBur  s.  20,  Busur  s.  21. 

Denna  ordförteckning  visar  alltså,  att  av  kvarstående  u» 
v  värkat  omljud  inträtt  framför  åtminstone  14  olika  konsonanter 
ock  konsonantförbindelser.  De  konsonanter  ock  konsonantför- 
bindelser, framför  vilka  omljnd  värkat  av  bortfallet  u,  v 
inträtt,  äro  icke  så  många  fler;  en  stor  del  av  dessa  äro  de 
samma  som  i  förra  fallet.  Visserligen  finnas  exempel  på  det 
senare  slaget  av  omljnd  framför  några  konsonantförbindelser, 
framför  vilka  man  icke  har  exempel  på  omljnd  av  det  förra 
slaget;  men  man  har  också  exempel  på  det  förra  om^ndet  fram- 
för konsonantförbindelser,  framför  vilka  man  icke  har  exempel 
på  det  senare  slaget  av  omljnd.  Även  om  man  skulle  försöka 
ordna  de  anförda  exemplen  på  något  sätt  med  hänsyn  tagen 
jämväl  till  de  konsonanter,  som  föregå  den  omljndda  vokalen, 
så  torde  icke  häller  beträffande  ifrågavarande  konsonanter  ock 
konsonantförbindelser  någon  bestämd  skillnad  mellan  exemplen 
på  omljud  värkat  av  kvarstående  u,  v  ock  exemplen  på  oml^jad 
värkat  av  bortfallet  u,  v  visa  sig. 

De  exempel,  jag  kunnat  anföra  på  det  förra  slaget  av  om- 
Ijutt  ä,   äro   visserligen   endast   23   stycken;  men  detta  är  ett 


24  WADSTBIN,   n-OMLJUDET.  XIII.  6 

mycket  aktningSYärt  antal,  om  man  betänker,  att  de  kända 
exemplen  på  omljad  av  a  värkat  av  bortfallet  u,  v  endast  åt- 
göra ett  40-tal.  Dessutom  är  att  observera,  att  min  ifråga- 
varande ft^rteckning  alldeles  icke  kan  gOra  anspråk  på  fnllstän- 
dighet,  i  synnerhet  som  flere  av  exemplen  endast  händelsevis 
av  mig  anträffats.  För  övrigt  bör  sedan  önord.  nu  erkänts  ha 
egt  omljud  framfbr  kvarstående  u,  v,  till  denna  förteckning 
även  läggas  åtskilliga  exempel  på  omljud  framför  bevarat  u,  v, 
som  man  hittils,  delvis  med  ganska  stor  svårighet,  sökt  förklara 
såsom  analogier  från  former,  vari  u,  v  synkoperats.  Av  dylik 
art  äro  t.  ex.  run.  h(a)ukva,  fsv.  nokor,  fda.  nokesr  (jir  Hom. 
Ij.  s.  153  not  1). 

På  grund  av  det  föregående  torde  alltså  vara  påtagligt, 
att  Kocks  här  ifrågavarande  förklaring  —  att  i  önord.  det 
omljud,  som  värkats  av  kvarstående  u,  v,  i  motsats  till  det, 
som  värkats  av  bortfallet  u,  v,  endast  skulle  inträtt,  då  vissa 
konsonanter  stått  i  närheten  av  det  ljud,  varpå  omljud  skulle 
värkas  —  är  alldeles  omöjlig. 


Jag  övergår  därför  till  min  förklaring  av  anledningen  till 
att  i  många  fall  i  önord.  väntat  omljud  framför  kvarstående  u, 
v  icke  uppträder. 

Den  av  mig  i  Hom.  Ij.  använda  huvudförklaiingsgrunden, 
nämligen  att  i  starkt  bitonad  stavelse  stående  ljud  icke 
skulle  värkat  omljud,  skulle  det  enligt  K.  icke  ha  lyckats 
mig  att  göra  trolig.  I  några  av  K.  påpekade  ord  med  omljud 
skulle  nämligen  på  omljudstiden  den  stavelse  omöjligen  kunnat 
vara  svagtonig,  vilken  innehåller  den  vokal,  som  värkat  omljudet. 

Dessa  av  K.  framhållna  ord  äro:  isl.  adj.  på  -ottr  såsom 
8k9llotter,  r9ncl6ttr,  isl.  ord  på  -ung(r)  såsom  ^Idungr»  h9r- 
mung,  isl.  ^fUnd,  9fiinda,  samt  fsv.  dr0tning. 

Vad  orden  på  »ottr  angår,  invänder  K.  först  mot  min  i  Hom. 
Ij.  givna  förklaring,  att  några  former  på  -utr  irån  isl.  icke  upp- 
visats. Dylika  måste  dock  väl  även  K.  förutsätta,  ty  icke  kan 
K.  väl  mena,  att  -6-  skulle  värkat  u-omljudet  här.  Vokalen  u  i 
-utr  ansåg  jag  i  Hom.  Ij.  bero  på  att  avledningsändelsen  stun- 
dom skulle  varit  svagtonig  (i  vilket  fall  6  framför  de  ändelser, 


XIII,  6  OMLJUD   SAKNAS   VID   STARKT   BITON.    Uj   V.  26 

Bom  innehålla  u,  såsom  vanligt  >  bör  övergå  till  u).  Häremot 
invänder  K.,  att  >ljadatyecklingen  -ötter  ->  ätter  ....  beror 
på  en  allmän  ntveekling  ö  ->  ii  med  vokalfbrkortning  fram- 
för två  konsonanter»,  såsom  Kock  Ark.  IV.  176  fi.  skulle  ha 
visat.  Anf.  st.  uppvisas  dock  icke,  att  någon  dylik  övergång 
skulle  varit  allmän,  endast  att  önord.  5  dialektiskt  givit  u 
»framför  ett  långt  konsonantljud».  Ock  om  detta  varit  allmänt 
ock  även  gällt  för  isl.,  hur  skalle  då  formen  -ottr  förklaras,  för 
att  icke  tala  om  de  många  andra  isl.  ord,  som  innehålla  6  +  lång 
kons.?  Långt  ifrån  att  vederlägga  miu  uppfattning,  passar  således 
K:s  förklaring  av  u  alldeles  icke.  Vad  na  beträffar  den  olika 
betoning  av  avledningsändelsen,  som  egt  rum  i  ord  på  -öttr»  så 
behöver  man  icke  ens  antaga^  att  denna  tillhört  olika  dialekter; 
analogien  gamlom  :  gamall  synes  mig  tala  för  att  i  dat.  sg. 
mask.  (samt  i  andra  kasus  med  vokaliskt  begynnande  ändelse) 
av  t.  ex.  r^ndottr  andra  stavelsen  haft  svagare  betoning  (alltså 
icke  stark  biton)  än  i  t.  ex.  nom.  sg.  mask. 

Jag  vänder  mig  så  till  isl.  ord  på  -ung^  såsom  9lclangr, 
h^rmung.  Dessa  skalle  enligt  K.  ådagalägga,  att  i  stark  bi- 
tonad  stavelse  stående  vokal  kan  värka  omljud,  emedan  bevisat 
skulle  vara,  att  de  i  fornspråket  kunnat  på  -ung  erhålla  dels 
fortis,  dels  semifortis,  ock  det  då  skalle  vara  »alldeles  otroligt», 
att  på  -ung-  därjämte  även  svag  biton  skulle  ha  förekommit. 
Nu  är  emellertid  icke  bevisat,  att  dessa  ord  på  u-omljudstiden 
i  västnord.,  varom  här  är  Mga,  kunnat  hava  fortis  på  -ung-; 
för  fsv.  antydes  på  det  ställe,  dit  E.  hänvisar,  möjligheten  att 
så  varit  förhållandet,  men  att  i  fsv.  samtidigt  tre  olika  betonings- 
möjligheter för  dessa  ord  förefunnits,  har  jag  aldrig  förutsatt 2. 

Isl.  9ftind,  9fUnda  synes  förefalla  K.  såsom  det  starkaste 
beviset  mot  min  här  ifrågavarande  åsikt,  emedan  enl.  dr  F. 
JÖNSSON  isl.  öfkind  ännu  attalas  med  stark  biton  på  andra 
stavelsen'.    Att  emellertid  ordet  i  fornisl.  kunnat  sakna  denna 

1)  Se  NoreeD   Aisl.  Gram.  §   113. 

^)  Till  h&r  berörda  ord  räknar  K.  ock  allungis,  ^llnngis,  men 
detta  är  icke  av  samma  art;  se  Noreen  Aisl.  Gram.  §   196. 

^)  Vad  angår  att,  såsom  K.  framhåller,  även  nsv.  avtind  fort- 
farande har  denna  akcentuering,  så  talar  detta  ju  icke  mot  mig,  utan 
tyder  i  stället  på  att  ordet  i  fsv.  hade  minst  stark  biton  på  andra  sta- 
velsen, vilket  just  enligt  min  mening  förklarar  ordets  saknad  av  omljud 
i  svenskan. 


26  WADSTEIN,   n-OMUUDET.  XIII.  5 

starka  biton,  visar  (ovondarmenn  Heilag.  I:  395.28,  cotond 
Stockh.  Hom:bok  51. se,  210.39,  a>fonda  anf.  arb.  211.2,  vari  -o- 
jn  endast  kan  ha  uppkommit  i  svagtonig  ställning.  Ock  dess- 
utom bör  qtandf  även  då  det  eljes  har  stark  biton  på  -und, 
sakna  denna  i  de  många  sammansättningar,  vari  ordet  ingår, 
t.  ex.  i  9ftLndarmadr,  ^ftmdarordt  ^ftindfUllr»  ^fkindgimi,  ^fyind- 
samr,  9ftLiidBjukr  m.  fl.,  så  att  det  med  min  åsikt  icke  finnes 
någon  brist  på  möjligheter  till  förklarandet  av  omljudet. 

Vad  slutligen  det  stundom  uppträdande  fsv.  drotning  fgutn. 
drytning  beträffar,  så  fins  det  ja  dock  ett  fall,  från  vilket  saknad 
av  den  starka  bitonen  på  andra  leden  kan  förklaras,  nämligen 
från  proklitisk  ställning,  såsom  före  ett  namn.  Icke  häller  detta 
ord  bevisar  således  mot  min  åsikt,  att  i  starkt  bitonad  stavelse 
stående  ^ud  icke  kan  värka  omljud. 

E:s  försök  till  bortförklaring  av  det  starka  stöd  för  min 
åsikt,  som  ligger  i  saknaden  av  om^ud  i  de  många  adj.  på 
-igr»  såsom  lostigr,  mittigr,  kan  jag  icke  finna  annat  än  all- 
deles misslyckat.  Enligt  K.  s.  27  not  2  skulle  nämligen  sakna- 
den av  omljud  i  dessa  ord  icke  bero  på  avledningsändelsens 
starka  biton,  utan  isåsom  det  vill  synas»  på  att  -igt  innehåller 
»ett  ursprungligen  långt  i-ljud».  Att  denna  uppfattning  är 
oriktig,  framgår  med  all  önskvärd  tydlighet  av  de  många 
fall,  vari  en  ursprungligen  lång  vokal  värkat  omljud.  Jag  vill 
endast  erinra  om  förhållandet  vid  ändeisen  -ir  (->  *-ir,  got.  -eis) 
hos  i-stammarna,  -i  hos  in-stammarna,  -i-  (got.  -el-)  i  pret.  konj. 
ock  -a(-)  hos  un-stammarna. 

Till  de  i  Hom.  Ij.  s.  146  meddelade  typer  för  exempel  på 
i  starkt  bitonad  stavelse  stående  i,  som  icke  värkat  omljud  må 
särskilt  läggas  ord  på  -ingi,  såsom  armingi,  aumingi,  bandingi, 
brautingi,  dauflngi,  foringi,  Maupingi,  kunningi»  ofringi»  mor- 
dingi  etc.  Då  någon  gång  omljud  hos  ord  av  denna  typ  före- 
kommer, beror  detta  tydligen  på  analogi,  såsom  erflngi  (jämte 
arflngi)  från  erfo. 

På  grund  av  vad  i  Hom.  Ij.  ock  här  anförts  (jfr  ock  nedan' 
s.  28  ff.  meddelade  ex.)  kan  jag  icke  komma  ifrån  den  åsikten, 
att  i  starkt  bitonad  stavelse  stående  ljud  icke  värkat  omljud  ^ 

^)  Jag  är  K.  tacksam  for  påpekandet,  att  en  så  framstående  forskare 
som  Paul  i  P.-B.  Beitr.  VI.  171  lutar  åt  samma  mening.  1  Hom.  Ij 
trodde  jag  ju  också  denna  åsikt  rent  av  vara  den  allmänna,  fastän  man 


XIII.  5  OUUUD    SAKNAS   I   STARKT   BITON.    STAVELSE.  27 

Jag  är  nu  i  tillfälle  att  uppvisa  ytterligare  ett  fall,  i 
vilket  omljud  —  emot  vad  man  hittills  antagit  —  icke  inträtt. 
Man  har  redan  observerat  (jfr  Falk  Ark.-  III.  295,  Noreen 
GPhil.  I.  454),  att  ett  väntat  omljnd  ofta  saknas  i  ord,  som 
ingå  som  led  i  en  sammansättning.  Därvid  har  man  dock 
oriktigt  trott,  att  detta  endast  skulle  vara  förhållandet  med 
långstaviga  ord.  Att  emellertid  omljud  även  saknas  i  kort- 
staviga  ord,  visa  följande  (ur  Egilssons  Lex.  poet.  hämtade) 
exempel  från  vnord.:  hurgrund  (mot  enkelt  hyrr,  ja-stam), 
hronflébr  (:  hryn,  ja-stam),  rumgédir,  ramleiö  (:  rymr»  ja-stam), 
pnimBkur  (:  |)rymr»  ja-stam),  badUos  (:  b^Ö»  va-stam),  lagd^r 
(:  l^gr,  u-stam),  sparrhaukr  (?:  sp^rr,  va-stam^).  Då  man  till 
förklaring  av  saknaden  av  omljud  i  de  många  fallen  av  denna 
art  icke  kan  antaga,  att  de  här  ifrågavarande  sammansättnings- 
lederna  varit  svagtoniga,  måste  dylika  sammansatta  ord^  alltså 
visa,  att  omljud  icke  inträder  i  starkt  bitonig  stavelse'. 

icke  märkt,  huru  viktig  dess  innebord  är,  särskilt  för  förklaringen  av 
de  fsv.  u-omljudsforh&llandena.  Det  gläder  mig  att  kunna  påpeka,  att 
även  NoRBKN  i  2:dra  upplagan  av  sin  Aial.  Gram.  §  65  anslutit  sig  till 
samma  åsikt. 

^)  Antagandet,  att  saknad  av  väntat  omljud  skulle  vara  inskränkt 
till  långstaviga  samniansättningsleder,  utgör  även  ett  av  stöden  för 
Kocks  omljudsteori  (se  Ark.  IV.  151  ff.,  P.-B.  Beitr.,  XIV.  63  ff.).  Detta 
stöd  har  alltså  visat  sig  vara  falskt. 

Enligt  NoRBBNs  ytterligare  utförande  av  denna  teori  i  GPhil.  I.  454 
skulle  ett  1,  som  stod  efter  kort  starktonig  stavelse  ock  framför  en 
starktonig  vid  sitt  bortfall  värka  omljud;  alltså  skulle  icke  blott  i  kort- 
staviga  Ja-stammar,  utan  även  i  l-stammar  med  kort  rotstavelse  oniljud 
inträda,  då  dessa  stodo  såsom  första  leder  av  sammansättningar.  Men  att 
detta  senare  är  oriktigt,  visar  den  —  såsom  jag  tror  —  allmänna  saknaden 
av  omljud  i  detta  fall.  Jfr  nämligen  t.  ex.  vnord.  hlutskipte,  hlut- 
takare  m.  fl.  sammansättningar  med  hlntr,  hugdirfÖ,  buglansSy  hngrö 
m.  fl.  (ungefär  ett  hundratal  hos  Vigfusson  angivna)  sammansättningar 
med  bug^,  mnnräd  m.  fl.  med  mnnr,  samt  de  många  sammaneättuingarna 
med  ham-,  mar-,  sal-,  sknt',  staÖ-,  svan-,  val-  m.  fl. 

^  Jfr  ock  ex.  nedan  s.   28  ff. 

')  Då  omljud  förekommer  i  sammansättningsled  såsom  i  hersklp, 
fibttland,  l9gmaÖr,  V9rd8cbtr,  så  beror  det  alltså  antingen  på  att  denna 
led  haft  huvudtonen  eller  ock  på  analogi  eller  på  att  sammansättningen 
är  en  yngre  bildning. 

Denna  omständighet,  att  omljud  endast  inträder  i  huvud- 
betonad  stavelse,  kan  naturligtvis  leda  till  viktiga  upplysningar  om 
huvudtonens  plats.     Exempelvis  i  rettynde,  domare,  d^ere,  sksmseme, 


28  WADSTEIN,   n-OMLJUDET.  XIII.  6 

Detoanima  framgår  av  det  saknade  omljudet  i  fem.  på  -andi, 
t.  ex.  isl.  bidandi,  bindandi,  groandi»  hyggjandi,  kunnandi, 
kvedandi»  i  vilka  (jfr  Noreen  GPhil.  I.  457)  näBt  sista  stavelsen 
icke  gärna  kan  ha  varit  svagtonig. 

Slutligen  vill  jag  påpeka  en  hittils  icke  beaktad  om- 
ständighet, som  i  många  fall  förklarar  anledningen  till  att  a 
uppträder  i  st.  f.  väntat  9.  Denna  är  att  såsom  bekant  9  framför 
flere  konsonantförbindelser  förlängts  till  9,  vilket  sedan,  såsom 
känt  är,  i  de  flästa  fall  sammanföll  med  ä,  som  vanligen  teck- 
nades a.  Ett  dylikt  fall  är  t.  ex.  isl.  subst.  halfo,  som  älst 
hette  nom.  halfti,  obl.  h9lfo,  så  héltä  :  h^lfo,  sedan  (såsom  i 
nyisl.)  hålfia  :  hålfii.  På  samma  sätt  bör  t.  ex.  fsv.  langcsr 
älst  ha  böjts:  n.  s.  m.  langr,  n.  s.  f.  long,  d.  s.  m.  longom, 
sedan  langsar  :  löng  :  löngom,  men  vid  tiden  för  nedskrivandet 
av  de  älsta  fsv.  handskrifterna  (jfr  laangh  från  år  1309,  Sv. 
Dipl.  II,  572)  längffir  :  läng  :  längom.  Eftersom  vokallängd  i 
fsv.  vanligen  icke  betecknas,  böra  dessa  former  —  såsom  faktiskt 
skett  —  skrivas  langear  :  läng  :  langom,  varigenom  de  två 
senare  formerna  fått  precis  samma  utseende  som  de  skulle  ha 
haft,  ifall  omljud  icke  inträtt  i  dem.  Betänker  man  nu,  i  huru 
många  fall  a  i  fsv.  förlängts  (framför  Id,  ng,  rp,  dialektiskt 
framför  rt  -f  vok.,  mb,  nd,  nk),  så  inser  man,  huru  viktig  den 
här  påpekade  omständigheten  är  för  bedömmandet  av  de  fsv. 
u-omlj  udsförhållandena. 

Jag  skall  nu,  till  belysande  av  frågan  om  anledningen  till 
saknad  av  väntat  u-omljud  samt  till  ytterligare  bestyrkande  av 
mina  i  det  föregående  andragna  förklaringsgrunder,  från  vissa 
isländska  ock  fornnoi*ska  skrifter  meddela  hithörande  fall.  Där- 
vid utmärker  jag  anledningen  till  saknaden  av  omljud  a)  med 
»st  ar  k  ton.  u  (v)»,  då  det  eljes  omljud  värkande  ljudet  stått  i 
starktonig  stavelse,  b)  med  »sakn.  huvudton»,  då  den  vokal, 
hos  vilken  man  skulle  hava  väntat  omljud,  stått  i  stavelse  utan 
huvudton,  c)  med  »förläng.  9  ->  ä»,  då  9  före  vissa  konsonant* 
förbindelser  förlängts  till  9,  som  sedan  tecknats  a. 

1)  I  Stockholms  Homiliebok  saknas  väntat  u-omljud  i 
följande  exempel  beroende  på:  a)  starkton.  v:  naoqvaR  140..M7 

kv6d8k9pom  har  alltså  hnvudtonen  legat  på  andra  stavelsen.  Att 
detta  varit  förhållandet  i  ett  sådant  exempel  som  dömendr,  visas  utom 
av  omljudet  i  andra  stavelsen  även  av  saknaden  av  omljud  i  den  första. 


XIII.  5  EX.    FÄ   SAKNAD   AV   OMUUD.  29 

m.  fl.  st.  —  b)  sakn.  huvudton:  margfEtldom  60.34—85,  ?f)aro- 
nauta  62.16,  da8amo|>o  130.36,  6arga>  150.28. 

2)  I  Cod.  1812  IV: o  etc.  (se  Larssons  ed.  s.  VIII)  sak- 
nas väntat  u-om)jnd  endast  i  följande  fall  beroende  på  sakn. 
hnvudton:  solar  gango  8.28,  fardagom  19. 1 1,  8a{)rlåndom  34.19 
(jfr  4  c  nedan). 

3)  I  Norska  Homilieboken  saknas  väntat  omljnd  framför 
bortfallet  u,  v  i  följ.  ord  (se  Hom.  Ij.  §  2  c  a)  beroende  på 
sakn.  huvndton:  éoast  pinr.  14.i7,  hafd  (jfr  4  b  nedan)  129.28, 
sanghuB  96.12,  ottosangB  122.2. 

4)  I  Agrip  (se  Dableraps  ed.)  saknas  väntat  u-omljnd  i 
följ.  fall  beroende  på:  a)  starkton.  u:  oaIlo{)  1. 22,  hvarfoI>o 
77.10^  Magnus  6  ggr  t.  ex.  53.19*.  —  b)  sakn.  huvndton: 
hsfpo  13.9  (saknar  såsom  jälpvärb  vanligen  hnvudton),  uestr- 
landum  18.28,  faporbroper  62.20  (jfr  7  a  nedan).  —  c)  förläng. 
9  ->  ä  kan  föreligga  i  landom  57.17  (jfr  ra{)om  för  r4{)om  93.6). 
Nyno.  aanda  (:  anda)  Komsdalen,  aandfloga  Valders  (eljes  and- 
floga);  aandesloko  Telemarken  (eljes  andesloka)  torde  nämligen 
visa,  att  i  norska  dial.  (liksom  i  svenska  ock  danska)  vokalför- 
längning framför  nd  förekommit.  Jämföras  bör  möjligen  ock 
Buprlåndom  med  a  i  mom.  2  ovan. 

5)  I  Cod.  Arna-Magn.  645  IV:o  saknas  väntat  u-omljud 
i  följ.  fall  (jfr  Larssons  ed.  s.  XXXVII)  beroende  på:  a)  stark- 
ton.  il,  v:  ffeigno|)  96.19  (jfr  got.  -6{)ub,  fht.  -6d  med  lång  ock 
alltså  starkt  bitonig  vokal),  magnva  9.14  (jfr  3  a  ovan),  naoqvat 
17  ggr  t.  ex.  5.14,  naoqerrt  13.i7,  saNondom  6O.14.  —  b)  för- 
läng. 9  ->  ä:  halfom  19.8,  hialp  för  hi^lp  <-  hi^lp^  47.24, 
svartom  15. 12^. 


^)  Att  andra  stavelBen  i  dessa  ord  varit  starktonig,  antydes  av  att 
dess  vokal  i  got.  motsvaras  av  6:  jfr  got.  8albö{)8,  salböda. 

Naturligtvis  anser  jag  icke,  att  i  dessa  ock  andra  ovan  anförda  fall 
betoningsförhållandena  över  hela  Norden  på  n-otnljadstiden  varit  de  samma. 

^)  Jfr  att  ti  i  nyisl.  här  ar  långt  ock  alltså  starktonigt.  Saknaden 
av  omljud  kan  dock  i  detta  ord  natnrligtvis  bero  på  invårkan  från 
latinet. 

^)  hl^lp  för  hlolp  har  då  berott  på  analogi.  Möjligt  år  emellertid, 
att  andra  komponenten  av  brytningsdiftongen  lo  vid  framför  vissa 
konsonantförbindelser  intrfidd  förlängning  sammanfallit  i  ljud  ined  ä. 

*)  Här  är  emellertid  -ar-  uttryckt  genom  förkortningstecken,  som 
troligen    —    av    brist    på    utrymme    i    slutet    av    en   rad   —   på  detta 


30  WAD8TEIN,   n-OMUUDET.  XIII.  Ö 

6)  I  Elis  saga  ok  Rosamanda  (Cod.  de  la  Oard.  4—7), 
atgiven  av  Kölbino,  saknas  väntat  u-omljad  i  följ.  fall  beroende 
på:  a)  starkton.  u:  almosor  2.s,  3.5,  ambun(a)  6.5,  25.6  (om  stark 
biton  i  andra  stavelsen  bär  jämför  Horn.  Ij.  §  30  a  a  ock  §  61  c), 
biorblandodu  61. i  (jfr  4a  ovan).  —  b)  sakn.  havadton:  aka- 
vom  5.8,  havom  62.8  (jfr  4  b  ovan),  sparhauki  112.8.  —  c)  för- 
läng. 9  ->  ä:  valkum  12.4  ^  sialfum  5  ggr  t.  ex.  88.7 '. 

7)  I  Den  »Idre  6alathings-Lov  (tiyckt  i  Norges  Gamle 
Love  I.  1 — 110)  saknas  väntat  u-omljad  endast  i  följ.  fall  bero- 
ende på:  a)  starkton.  u  (v):  foÖur  18  ggr  t.  ex.  31.6,  64.2 
(skr.  pitiir,  jfr  gr.  TraTYip).  —  b)  sakn.  havadton:  halUm  11 
ggr  t.  ex.  6.5,  hafUÖbaug  74.is,  75.10,  mano  87.l8^  fadur- som 
l:sta  led  av  sammansättning,  68  ggr  t.  ex.  82.2,  105.3  (jfr  även 
a  ovan),  stiupfikÖur  4  ggr  t.  ex.  108. 12  (hör  troligen  änder  a 
ovan),  matunaut(ar)  3  ggr  t.  ex.  62.25.  —  c)  förläng.  9  ->  ä: 
hälAim  69.29  i^ix  6  c  ovan). 

8)  I  Cod.  Arna-Magn.  623  17:0,  fallständigt  avtryckt  av 
UnGER  i  Heilagra  manna  sögur  I.  23—27,  256—269,  II.  9—14, 
211—221,  236—240  samt  Postula  sögur  455—465  (jfr  även 
GfSLASON,  Um  frum-parta  etc.  s.  L  if.)  saknas  väntat  omljad 
i  följande  ord  beroende  på:  a)  starkton.  u,  v:  naokort  I:  267.12, 
8varo|>o  9  ggr  t.  ex.  II:  9.25,  f)ftlmo{)o  II:  11.8 1,  samni^Jioso 
II:  12.81,  vaono{)  Post.  457. 1.  —  b)  sakn.  havadton:  arstrhalfo 
I:  256.2 — 3  (hör  väl  till  c  nedan;,  {lurflEunannom  Post.  460.1.  — 
c)  förläng.  9  ->  ä:  sialf  nom.  sg.  fem.  I:  258.38,  sialfom  II: 
213.9,  217.11,  hialp  II:  218.4,  halfom  II:  13.27,  handom  I: 
261.27  (jfr  4  c  ovan  samt  hand,  Tidskr.  f.  Phil.  II.  301, 
Gering   Isl.  aevent.  XIV),  vatnom  I:  267. 1,  II:  216.18,  qvaloin 


ställe  mindre  nöjaktigt  använts  för  qr.  Jfr  dock  6  c,  8  c  ock  9  c  nedan 
samt  den  dialektiska  förlängningen  av  a  efter  v  i  nyno.,  varom  se  Larsen  i 
Univ.-  cg  skole-anu.  1890  s.  22.  na  ->  nä  är  att  jämföra  med  lo,  In 
->  lö,  lu. 

^)  Här  kan  förlängningen  bero  icke  blott  på  det  föreg.  v  —  jfr 
5  b  ovan  —  utan  även  på  den  följande  förbindelsen  Ik:  jfr  Labsen 
anf.  arb.  s.    14. 

^)  Se  rörande  förlängning  i  ny  no.  dial.  av  a  framfor  If  Larskn 
anf.  st.,  Aas.  gram.  §   116  samt  Horn.  Ij.  §  61  a. 

^)  Såsom  jälpvärb  syntaktiskt  mindre  betonat;  a  kan  emellertid  här 
bero  på  yngre  analogibildning  från  sing. 


XIII.  5  EX.  pX  saknad  av  ohuud.  31 

II:    12.39,   svar   Post    455.12,    vskom   Post.  459.5  (jfr  rörande 
dessa  4  ex.  med  fbreg.  v  mom.  5  b  ovan). 

9)  I  Alexanders  saga  (utg.  av  Unger,  Krist.  1848)  saknas 
väntat  u-omljud  i  följande  exempel  beroende  på:  a)  stark- 
ton.  u,  v:  naokvat  (hör  kanske  till  b  nedan)  3  ggr  t.  ex.  9.i6, 
(u)Btadag->  8  ggr  t.  ex.  23.4,  markuÖ  64.S6,  vandud  70.i5.  — 
b)  sakn.  havndton:  hundradum  21.85,  26,  fortalu-  3  ggr  t.  ex. 
25.31,  vstadulegr  101. 19,  hafam  (jälpvärb)  144.27,  samman 
sättningar  med  -halAi  (höra  kanske  till  c  nedan)  9  ggr  t.  ex. 
157.8.  —  c)  förläng.  9  ->►  ä:  Bialvo(in)  21  ggr  t.  ex.  76.3,  113.27, 
?biartv  (jfr  den  från  annat  håll  bekanta  förlängningen  av  a 
framför  rt)  113.29,  kvalvm  (jfr  8  c  ovan)  155.17,  sialf  nom. 
sg.  fem.  ock  nom.  pl.  neutr.  8  ggr  t.  ex.  85.9,  halva(m)  3  ggr 
t.  ex.  112.2. 

Genom  förestfiende  exempelsamlingar  torde  mina  förklarings- 
gmnder  till  att  ofta  (värkligen  eller  skenbart)  oomljndd  vokal 
uppträder  i  stället  ibr  väntad  omljndd  vara  hävda  över  allt 
tvivel.  Ty  varför  skalle  annars  alla  undantagen  från  det  eljes 
i  berörda  handskrifter  ymnigt  uppträdande  u-omljudet^  falla  in 
under  mina  förklaringsregler? 

Härtill  kommer  nu  min  Qärde  förklaringsgrund  till  saknad 
av  väntat  omljud:  vissa  konsonanters  ock  konsonantförbindelsers 
förhindrande  av  omljud.  Efter  detta  torde  de  önord.  n-omljuds- 
i<)rhållandena  börja  förefalla  ganska  begripliga. 


Körande  den  närmare  förklaringen  av  en  del  speciella 
fall  av  saknat  u-omljud  hänvisar  jag  till  Hom.  Ij.  s.  146  ff. 
(jämförd  med  den  här  föregående  framställningen),  där  dessa 
visserligen  äro  behandlade  i  största  korthet,  men  dock  tillräck- 

^)  Obs.  B&rakilt  den  underlåtDa  synkopen  i  staÖuglr  68.1. 

^  Mot  min  uppfattning  av  ifrågavarande  exempel  kan  icke  den 
omständigheten  andragas,  att  i  åtminstone  några  av  dessa  handskrifter 
omljud  anträffas  under  samma  förhållanden  som  i  de  av  mig  påvisade 
oomljudda  exemplen.  Ty  det  är  naturligtvis  icke  att  vänta,  att  någon 
handskrift  ännu  skulle  orubbade  bevara  de  omljudsförhållanden,  som  rått 
inom  ett  visst  område  på  omljudets  tid.  Naturligtvis  ha  analogi- 
invärkningar,  inflytande  från  skrivare  av  annan  dialekt  etc.  på  många 
sätt  spelat  in. 


32  WADSTBIN,    a-OHUUDET.  XIII.  5 

ligt  utförligt  för  att  memngen  skall  vara  klar^  Här  vill  jag 
vidare  endast  tillägga  några  ord  till  besvarande  av  ett  par 
ytterligare  mot  min  framställning  i  Horn.  Ij.  gjorda  anmärk- 
ningar. 

Att  jag  i  Horn.  Ij.  särskilt  framhävde,  att  i  den  legendariska 
Olafssagan  kvarstående  v  alltid  värkat  omljud,  förklarar  K. 
s.  4  för  en  »åtminstone  överflödig»  opposition,  emedan  Kock 
själv  i  P.-B.  Beitr.  XIV  skalle  rättat  sin  i  denna  pankt  oriktiga 
framställning  i  Ark.  IV.  Jag  beklagar,  att  jag,  som  först  efter 
utarbetandet  av  anf.  st.  i  Bom.  Ij.  fick  se  den  tyska  redaktionen 
av  Kocks  uppsats,  icke  observerat  denna  rättelse.  Detta  torde 
vara  förklarligt  av  det  otydliga,  indirekta  sätt,  varpå  rättelsen 
givits.  Men  även  efter  Kocks  rättelse  var  mitt  framhävande  av 
berörda  förhållande  icke  överflödigt,  eftersom  icke  ens  Kock 
själv  syntes  ha  observerat,  vilken  svår  stöt  nämnda  förhållande 
med  v-omljudet  i  leg.  Olafssagan  gav  Kocks  omljudsteori. 

S.  21  noten  framhåller  K.,  att  »fsv.  gamul,  usul  ej  inne- 
hålla något  'urgerm.  u-omljud'  eftersom»  etc.  Citationstecknen 
omkring  »urgerm.  u-omljud»  göra,  att  det  kunde  förefalla  någon, 
som  om  K.  menade,  att  jag  skulle  påstått,  att  i  dessa  ord  dylikt 
omljud  förelåge.  Jag  vill  därför  påpeka,  att  jag  ingenstädes  sagt 
detta  (vilket  icke  häller  är  K:s  mening,  då  han  ju  använder 
ifrågavarande   citationstecken   för  ett  annat  ändamål,  nämligen 


^)  K.  anmärker  s.  4,  att  Wadstein  i  Horn.  Ij.  ofta  »i  stället  för 
utförda  förklaringar  av  ord  ock  former,  som  synas  vara  oförenliga  med 
hans  uppfattning,  inskränkt  sig  till  korta  antydningar».  Såsom  exempel 
härpå  anf  öres  emellertid  endast  s.  149  med  noten  1  i  min  avhandling. 
Jag  kan  icke  finna  annat,  än  att  de  å  berörda  ställe  behandlade  orden 
där  fullt  tillfredsställande  uppvisats  vara  förenliga  med  min  uppfatt- 
ning. Frågan  gäller  anf.  st.,  huruvida  östnord.  va-stammar  utan  omljud 
skulle  —  såsom  Söderbsrg  menat  —  bevisa,  att  östnord.  icke  haft  omljud 
värkat  av  kvarstående  v.  Anf.  st.  påvisar  jag  då,  att  norskan,  vilken 
både  SÖDERBBBO  ock  även  KooK,  då  detta  skrevs,  tillerkände  av  kvar- 
stående v  värkat  omljud,  hade  med  de  Östnord.  alldeles  likartade  va- 
stammar  utan  omljud.  Slutsatsen  härav  kan  jag  icke  finna  vara  annat 
än  tillräckligt  tydlig  ock  klar:  alltså  bevisa  ifrågavarande  östnord.  oom- 
Ijudda  va-stammar  icke,  att  östnord.  saknat  omljud  värkat  av  kvar- 
stående v.  Mera  behövde  jag  anf.  st.  för  mitt  syfte  icke  bevisa,  men 
dessutom  har  jag  även  angivit,  huru  saknaden  av  omljud  i  ifrågavarande 
ord  kan  förklaras.  I  denna  uppsats  har  jag  nu  lemnat  ytterligare  bidrag 
till  förklaringen  av  saknat  omljud. 


XIII.  5  SPECIELLA    FRÅGOR.  33 

för  att  iramhålla,  att  jag  i  Hom.  Ij.  tagit  ifrågavarande  uttryck 
i  en  särskilt  betydelse). 

På  grund  av  att  ortnamn  i  den  trakt,  varifrån  den  legen- 
dariska Olafssagan  otvivelaktigt  stammar,  ännu  i  nynorskan 
uppvisa  exempel  på  omljud  värkat  av  kvarstående  u,  ansåg  jag 
s.  143  i  Hom.  Ij.  den  slutsatsen  vara  klar,  att  ifrågavarande 
saga  (liksom  också  Aslak  Bolts  jordebog,  som  anför  dessa 
ortnamn  med  oomljudda  vokaler)  icke  visar  det  ursprungliga 
förhållandet  med  omljudet  i  denna  trakt.  K.  vill  däremot 
B.  22  tyda  berörda  omständigheter  på  ett  helt  annat  sätt.  Han 
säger:  »I  fall  man  överhuvud  är  berättigad  att  härav  draga 
någon  slutsats,  så  måste  det  tydligen  bliva  den,  att  i  denna 
trakt  omljud  inträdde  först  efter  år  1440»  (då  Aslak  Bolts  jorde- 
bog skall  vara  skriven).  Jag  torde  icke  behöva  framställa  några 
skäl  mot  denna  senare  uppfattning.  Min  slutsats  förutsätter 
endast  —  ock  detta  ansåg  jag  så  naturligt,  att  det  i  Hom.  Ij. 
icke  behövde  särskilt  påpekas  —  att  skrivaren  av  Aslak  Bolts 
jordebog,  i  likhet  med  vad  så  ofta  skett  ock  sker,  omsatt  ort- 
namnen på  sin  tids  vanliga  (eller  på  sitt  eget)  språk,  som  här 
generaliserat  de  oomljudda  formerna. 

S.  22  not  1  talar  K.  om  de  norsk-isländska  skaldedikternas 
vittnesbörd  i  u-omljndsfrågan  ock  anser,  att  dessa  tala  »väl 
snarast'  för,  att  i  de  älsta  skaldernas  språk  det  yngre  u-omljudet 
ännu  icke  genomförts».  Jag  förstår  icke  denna  slutsats.  Ty 
då  skaldevisorna,  såsom  K.  även  nämner,  också  innehålla  ex. 
på  saknad  av  omljud  framför  bortfallet  u,  ock  detta  av  K. 
förklaras  bero  på  analogi,  så  hade  det  väl  varit  tbljdriktigt  att 
giva  samma  förklaring  på  den  förra  saknaden  av  omljud.  Värser 
av  sådan  art  som  de  av  K.  anförda  bevisa  därför  intet  i  n-om- 
Ijudsfrågan.  Tager  man  emellertid  hänsyn  till  att  ett  annat 
slags  värser  förekommer,  nämligen  sådana,  i  vilka  en  av  bort- 
fallet u«  v  omljudd  vokal  rimmar  med  en  av  kvarstående  u,  v 
omljudd,  så  torde  det  vara  påtagligt,  att  skaldedikterna  snarare 
bevisa,  att  E:s  s.  k.  »yngre»  omljud  var  genomfört  på  deras 
tid.  Jfr  t.  ex. 
i>ORBJÖRN  HORNKLOFE's  Glymdråpa:  r9dcl  dynskotum  kv^d- 

dusk  (4.8); 
ElNARR  SkäLAGLAM's  Velie  k  la:  s^nn  Einriöa  m9nnuin  (8.2); 

f9r  til  Sogns  of  g9rva  13.4); 

Sv.  landsm.  XI JI.  3.  3 


34  WADSTEIN,    U-OMLJUDET.  XIII.  5 

Ulfr  UaGASON's  Husdråpa:  m9gr  hafayra  f9gru  (2.6); 
Hallfreör    VäNDR^DASKALD'8    Ölafsdråpa:    H^röavinr    or 

G^röum  (1.4 );  h^rÖ  ok  austr  i  G9rdum  (2.4);  h^rgbrjotr  i 

stad  in9rguin  (3.2). 
Underlätet   omljud  i  skaldedikter  torde  emellertid  i  inånga  fall 
belysas   av   de   av  mig  i  det  föregående  påvisade  förklarings- 
gränderna   för  saknad    av    väntat    omljnd.     Till   denna   fråga 
hoppas  jag  snart  få  återkomma  å  annat  ställe. 

S.  23,  24  anser  K.,  att  man  till  förklaring  av  böjningen, 
Btiama  :  stiamu  måste  förutsätta  analogi  etter  en  böjning  sagha  : 
saghuv  aska  :  asku  etc.  Jag  tror,  att  man  här  kan  nöja  sig 
med  analogi  efter  ord  med  kort  rotstavelse  såsom  sagha :  saghu, 
vilka  även  enligt  min  åsikt  i  följd  av  deras  över  en  betydlig 
del  av  det  östnordiska  språkområdet  starkt  bitonade  ändelse  icke 
böra  ha  fått  rotstavelsens  vokal  omljudd  Qfr  Hom.  Ij.  s.  147). 
De  fsv.  ord  med  lång  rotstavelse,  som  innehålla  ä,  voro  så  få,  att 
det  gör  litet  till  eller  ifrån  i  detta  avseende,  om  de  böjts  med 
omljnd  i  oblika  kasus.  Jag  erinrar  mig  av  detta  senare  slag 
endast  aska,  gänga  ock  maska.  K.  anmärker,  att  om  dylika 
ord  en  gång  i  obl.  kasus  haft  omljudd  rotvokai,  så  borde  dylik 
någon  gång  ha  anträffats.  Men  i  gänga  övergick  9  till  ä  framför 
ng  (jfr  i  det  föreg.  s.  28),  varför  omljudet  icke  kunnat  komma 
till  synes;  maska  är  endast  funnet  1  gg  i  den  fsv.  litteraturen 
ock  kan  på  samma  sätt  som  aska,  i  likhet  med  typen  stiama  : 
stiarno  i  st.  f.  stiorno,  ha  analogiskt  efter  typen  saghu  fått 
oomljudd  vokal  i  obl.  ka«.  (jfr  ock  Hom.  Ij.  anf.  st.)?  För  övrigt 
kan  saknaden  av  omljud  även  bero  på  invärkan  från  ordens 
förekomst  i  huvudton  saknande  sammansättningsled;  märk  att 
särskilt  (-)a8ko(-)  ingår  i  många  sammansättningar. 

S.  25  frågar  K.,  huru  man  kan  veta,  att  ord  på  -ul  haft 
stark  biton  på  denna  stavelse.  Vad  då  först  angår  dem  av 
dessa  ord,  som  hade  kort  rotstavelse  —  ock  dessa  utgöra  majori- 
teten —  så  är  det  ju  avgjort  (till  stor  del  genom  Kocks  under- 
sökningar) att  dessa  åtminstone  över  en  betydlig  del  av  det 
östuordiska  språkområdet  haft  stark  biton  på  den  följ.  stavel- 
sen i;  jfr  ock  shakal,  skäkcp'1  (=  isl.  Bk9kull)  hos  LINDGREN 
Sv.    landsm.   XII.  1,    19.    Ock  vad  orden  med  lång  rotstavelse 


1)  Jfr  NoREEN  i  GPhil.  §  52,  II,  3. 


XIII.  5  SPECIELLA    FRÅGOR.  35 

beträffar,  så  hade  även  i  dem  snffixet  åtminstone  i  vissa  trakter 
stark  biton,  eftersom  detta  ännu  i  nsv.  dial.  är  förhållandet; 
jfr  å^sål,  aksal  (isl.  qzuU)  ock  atål  (fsv.  atol)  anf.  st.  ock 
ÅSTRÖM  Dfs.  Ij.  107  samt  mantul,  Kock  Fsv.  Ij.  s.  224,  vars  u 
tyder  på  stark  biton.  Men  även  om  den  starka  bitonen  efter  lång 
rotstavelse  å  somliga  trakter  sknlle  saknats,  så  kan  dock  det 
underlåtna  omljndet  här  förklaras.  Ett  förklaringssätt  finnes 
redan  angivet  i  Horn.  Ij.  s.  148  not  1.  Ett  annat  vore,  att 
orden  med  lång  rotstavelse  gjort  sig  av  med  omljndet  genom 
analogi  efter  de  kortstaviga.  I  några  av  dem  följer  också 
på  rotvokalen  ng  1.  nk»  framför  vilka  enligt  det  föregående 
ett  a  kan  representera  ett  äldre  9.  De  återstående  fsv.  orden 
med  ä  äro  endast  >  azol  (:  axel)  ock  mantol  (:  mantel).  Då 
av  båda  dessa  ord  former  med  annan  suffixvokal  förekomma, 
så  kände  saknaden  av  u-omljud  närmast  bero  på  inflytande 
från  dessa  former.  Orden  användas  också  ofta  i  sammansätt- 
ningar, vilket  även  kan  ha  bidragit  till  spridandet  av  de  oom- 
Ijndda  formerna. 

Med  anledning  av  ett  genomgående  missförstånd  bos  K.  ber 
jag  till  slut  att  få  särakilt  framhålla,  att  vad  som  för  mig  i 
Bom.  Ij.  utgjorde  huvudfrågan  —  ock  vad  som  väl  även 
värkligen  utgjorde  en  huvudfråga  —  var,  huruvida  den  åsikten 
vore  riktig,  att  östnord.  (ock  östnorskan)  endast  skulle  haft  u- 
omljud  vid  synkoperat  u,  v,  men  aldrig  vid  kvarstående 
u,  v.  Det  var  denna  av  KocK  ock  Söderberg  förfäktade  åsikt, 
som  jag  sökt  gendriva  ock  trott  mig  hava  gendrivit  i  Hom.  Ij. 
Vad  däremot  Kocks  ock  Söderbergs  teori  om  två  omljuds- 
perioder  beträffar,  så  yttrar  jag  visserligen  mycket  starka  tvivel 
rörande  densamma,  men  framhåller  dock  till  slut,  att  )»om  denna 
teori  vill  jag  icke  här  bestämdare  uttala  mig»  (s.  153  not  2  2). 
Det  är  ledsamt  för  mig,  att  K.  icke  observerat  detta  förhållande; 
ty  i  stället  för  att  hans  avhandling  nu  genomgående  kommit 
att  få  form  av  en  opposition  mot  mitt  inlägg  i  u-omljudsfrågan 
i  Hom.  Ij.,  hade  i  detta  fall  rent  av  slutsatsen  av  hans  fram- 
ställning  vad   beträffar   huvudfrågan  även  till  formen  blivit, 

*)  Jfr  Söderberg  Anm.  s.  61. 

^)  Trots  detta  i  slutet  av  min  avhandling  gjorda  uttalande  fram- 
håller K.  B.  1  särskilt,  att  jag  (även)  i  denna  del  ville  gendriva  åsikten 
om  skilda  n-omljudsperioder. 


36  WAD8TE1K,   n-OHUUDST.  XIII.  5 

yad  den  jn  dock  i  alla  fall  till  innebörden  är,  nämligen  ett 
instämmande  i  det  slntresnltat,  vartill  jag  i  denna  fråga  kommit 
i  nämnda  arbete. 


Vad  beträffar  Kocks  periodteori,  så  har  K.  i  sin  här 
berörda  avhandling  insett,  hnm  betänkligt  den  skakas  av  det  nn 
uppvisade  förhållandet,  att  östnord.  har  omljad  även  vid  kvar- 
stående u,  v^  Kock  hänvisar  därför  såsom  stöd  för  densamma 
till  »förhållandet  med  i-omljudet.»  Det  stöd  detta  kan  lemna  torde 
dock  icke  vara  mycket  värt,  då  som  bekant  Kocks  teori  för 
i-omljudet  just  å  sin  sida  uppgjorts  ock  vunnit  anslutning  på 
grund  av  det  stöd,  man  förmenade,  att  u-omljudsförhållandena 
lemnade  densamma 2.  Emellertid  hänga  i-  ock  u-omljndsfrågorna 
onekligen  så  nära  tillsammans,  att  jag  liksom  i  Hom.  Ij.  även 
nu  vill  uppskjuta  att  bestämdare  yttra  mig  om  denna  teori,  till 
dess  jag  fått  tillfälle  att  även  göra  i-omljudsförhållandena  till 
föremål  för  en  undersökniug. 

Uppsala  i  juni  1892. 

^)  AveD  med  Kocks  åsikt  i  berörda  arbete  blir  ju  periodteorien 
alldeles  Överflödig. 

^)  Se  t.  ex.  Heinzel  i  Anz.  f.  deutscb.  Altert.  XIV.  219  not: 
»Kock  beruft  sich  auf  die  klarere  geschichte  des  n-umlautes.» 


BIDBiS  TILL  KiRIEIIOI  01 

DE  SVENSKA  LANDSMÅLEN  OCK  SVENSKT  FOLKLIF  M.  6. 


SVER&ES  SISTA  HÅXPEOCESS 


I  DALAME  1757—1763 


EFTER    HANDLINGARNA    I    MÅLET    TECKNAD 


AV 


ELLEN  FRIES 


-»■■  ^m  1 1 


UPPSALA  1898 
ALMQVIST   k  WIKSSLLS   BOKTB.-AKTIBBOLAO 


Ett  efterspel  till  de  stora  häxpi^ocesserna  under  Karl  XI:s 
regering  är  den  häxprocess,  som  fördes  i  Dalarne  1757 — 1763. 
Den  är  märklig  dels  såsom  varande  den  sista  process  av  detta 
slag,  dels  för  det  egendomliga  sätt,  varpå  den  fördes  ock  som 
ger  en  god  inblick  i  den  tidens  rättegångsväsen,  dels  slutligen 
för  den  kunnskap  vi  genom  densamma  erhålla  om  en  mängd 
vidskepliga  föreställningar  ock  bruk,  som  ännu  vid  denna  tid 
allmänt  härskade  i  Dalarne  ock  varav  spår  kvarlevat  ända  till 
våra  dagar. 

Alla  handlingar  i  detta  mål  samlades  av  greve  Pontus 
De  la  Gardie  ock  hans  grevinna,  född  Taube,  ock  finnas  in- 
bundna i  tre  delar  i  Riksarkivet,  dit  de  blivit  förda  från  det 
i  Lund  förvarade  De  la  Gardieska  Arkivet. 

Den  märkliga  processen  har  ej  undgått  forskares  upp- 
märksamhet. Redogörelser  för  rättegången  återfinnas  i:  De 
la  Gardieska  Arkivet,  del.  VIII;  art.  Samuel  Troilius  i  Bio- 
grafiskt Lexikon;  E.  Fries,  Märkvärdiga  qvinnor:  Katarina 
Charlotta  Taube,  ock  slutligen  i  en  akad.  avhandling  av  H. 
Malmquist,  Om  Hexprocessen  i  Dalarne.  Lund  1877. 

Ingen  av  dessa  uppsatser  kan  dock  sägas  uttömma  äm- 
net, inte  ens  den  sistnämnda,  som  har  lemnat  åsido  många 
märkliga  detaljer. 

Allt,  som  i  denna  process  omtalas  av  vidskepelse  samt 
av  svenskt  folklynne  ock  svensk  sed,  skall  i  det  föl- 
jande meddelas,  i  de  flästa  fall  med  anförande  av  protokollens 
egna  ordalag.  Däremot  meddelas  av  processens  gång  endast 
så  mycket,  som  för  sammanhangets  skull  är  nödigt.  Stav- 
sättet är  tidskriftens,  även  i  de  ordagranna  utdragen  ur  hand- 
lingarna. Allt  som  i  dessa  handlingar  ej  tillhör  stavsättet  i 
inskränkt  bemärkelse,  utan  kan  anses  tillhöra  tidens  eller 
landskapets  språkbruk  i  övrigt,  är  oförändrat.  I  interpunk- 
tionen  äro  några  mindre  jämkningar  gjorda. 


,  Ur  den  av  Svea  hovrätt  for  ytterligare  rannsakning  i  målet 
forordnade  advokatfiskalen  Risbeeös  den  9  febr.  1761  till  hov- 
rätten ingivna  memorial  hämta  vi  följande  redogörelse  för  troU- 
domsväsendets  första  framträdande  ock  myndigheternas  första 
ingripande  mot  detsamma: 

En  sockne-skomakare  vid  namn  Pär  Oloffson  i  Ål  hade 
haft  för  sed  i  någre  år  tillbaka  att  för  sine  lärogossar  tala  om 
troUpackor,  uppräkna  dem  han  därföre  misstänkte  samt  yppa 
sig  om  sätt  ock  medel  att  upptäcka  ock  framskaffa  dem. 

Dess  utlåtelser  ock  samtal  med  dess  lärogossar  om  slike 
ting  hava  änteligen  gjort  det  intryck  på  en  gosse  vid  namn 
Erik  Johansson,  att  han  begivit  sig  att  eftertänka  ock,  som 
orden  lyda,  ofta  grubbla  däruppå,  huru  han  måtte  värkställa, 
vad  han  således  hört  omtalas,  till  de  misstänktas  yppande, 
varöver  han  omsider  en  gång  fallit  i  så  djupa  tankar,  att  han 
därmed  tillbragt  en  hel  natt  ock  icke  föran  efter  solens  upp- 
gång slumrat  något  in  samt  då  i  dvala  eller  dröm  tyckt  sig 
värkställa,  vad  han  i  slikt  ämne  ha*de  hört.  Det  han  således 
drömt,  har  han  sedan  för  skomakaren  omtalat  såsom  värkeli- 
gen  hänt,  ock  denne  åter  talat  därom  för  andra,  varigenom 
en  saga  kommit  att  utspridas.  Ock  sedan  den  på  sådant  sätt 
kommit  först  i  gång,  har  gossen  låtit  därvid  förbliva  ock  hål- 
lit sig  vid  det  han  en  gång  hade  sagt.  Det  sätt  att  upptäcka 
dem,  som  trulldom  öva  skulle,  sådant  som  Erik  Johansson  det 
lärt,  är  av  honom  så  beskrivet,  att  därtill  skulle  nyttjas  så- 
som värktyg  först  en  kniv,  smidd  av  nio  genom  våda  avbrutna 
knivs-  el.  syluddar,  icke  på  en  gång,  utan  tränne  på  varan- 
nan följande  torsdag- kvällar ;  för  det  andra,  ett  fyrbladigt 
väpplingsgräs ;  ock  sist  någre  hår  av  en  misstänkt  kvinnas 
blygd.     Försedd  med  slike  saker  skulle  den,  som  konsten  öva 


6  FRIES,    SVERGES    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6. 

kunde,  rista  en  ring  omkring  sig,  varest  han  hälst  ville,  i 
samma  ring  slå  ned  en  yxa,  sätta  sig  på  yxan,  ock  så  mana 
de  misstänkte  för  sig,  då  desse  icke  skulle  kunna  undgå  att  in- 
ställa sig,  ock  icke  kunna  skada  honom,  som  dem  manat  hade. 

Ett  av  förr  omrörde  värktyg,  nämligen  en  så  besynner- 
ligen  smidder  kniv,  som  sagt  är,  har  Erik  Johansson  sedan 
upptett,  vilken  Lång  Erik  Eriksson  på  heden  erkänt  sig  hava 
smitt  ock  notarien  vid  domkapitlet  i  Västerås  skall  seder- 
mera till  sig  tagit.  Men  kvinnohåren  ock  det  fyrbladiga  väpp- 
linggräset  har  han  ej  gittat  visa,  utan  föregivit^  att  han 
hade  saknat  dem,  då  han  vaknat  dagen  efter  det  han  skulle 
hava  brukat  dem,  ehuru  han  då  skulle  haft  dem  i  en  pappers- 
lapp invecklade  i  en  sin  byxsäck. 

Jämte  det  en  så  beskaffad  undanflykt,  att  ej  uppvisa  tvänne 
av  de  föregivne  värktyg,  tyckes  hava  bort  straxt  göra  sagan 
misstänkt,  änskönt  den  eljes  varit  mera  sannolik,  så  hade  ock 
dess  ofog  kunnat  därav  genast  finnas,  att  varken  väppling 
eller  annat  gräs  hade  där  i  orten  hunnit  ändå  uppväxa,  då 
det  fyrbladiga  väpplinggräset  skulle  blivit  hämtat.  Vartill 
kommer,  att  vid  minsta  efterfrågan  det  kunnat  bliva  både 
kunnigt  ock  bevisligit,  att  den  kvinna,  ifrån  vilken  håren  skulle 
blivit  tagne,  icke  varit  ur  sitt  hus  den  aftonen,  då  sådant  lik- 
väl skulle  efter  gossens  sägen  hava  skett  ute  på  faltet. 

Efter  denne  gossens  dröm  ock  hans  därpå  sedan  grundade 
berättelse  skulle  han  värkställt  sin  konst  på  sådant  sätt,  att 
han  försedd  med  förenämnde  värktyg  en  torsdagsafton  kloc- 
kan älva  vid  pass  gått  upp  på  en  backe  vid  Kils  by.  Korp- 
backen kallad,  ristat  där  en  ring  i  jorden,  huggit  ned  en  yxa 
i  samma  ring  ock  satt  sig  ned  på  yxan,  samt  sedan  en  av 
de  misstänkte  kvinnor,  vilken  han  tillfälligtvis  skulle  på  vä- 
gen träffat,  ock  då  följt  honom  till  backen,  skulle  på  tillsä- 
gelse att  skaffa  fram  de  flere,  tagit  fram  en  mässingpipa,  l^h 
kvarter  lång,  ock  däri  blåst  tränne  gånger,  skulle  han  först 
hört  ett  fasligt  gny  ock  dån  i  luften  ock  sedan  sett  de  miss- 
tänkte komma  fram  till  ringen,  vilka  utom  den,  som  hade 
blåst  i  pipan,  pigan  Anna  Eriksdotter,  skulle  varit  samma  pi- 
gas moder,  enkan  Back-Karin  Larsdotter,  enkan  Hoberg- 
Anna  Jönsdotter,  hannes  dotter  Karin  Eriksdotter,  soldaten 
Mecks  hustru,  Kerstin  Olofsdotter,  hannes  moder,  enkan  Björk- 


XIU.    6.  BISKOPSVISITATIONEN.  7 

Anna  Mattsdotter,  dennes  sonehustru,  Svens-Brita  Andersdotter, 
hustru  Times-Anna  Andersdotter,  hannes  syster,  enkan  Fänd- 
riks-Kersten  Andersdotter,  pigan  Gölis-Sara  Eriksdotter,  han- 
nes syster,  hustru  Skrivar-Brita  Eriksdotter,  samt  enkan  Mygg- 
Anna  Nilsdotter,  som  alla  skulle  förefallit  honom  något  grå 
ock  mörka  i  ansiktet.  Där  skulle  han  haft  samtal  med  dem 
till  klockan  fyra  vid  pass  om  morgonen;  varefter  de  skulle 
gått  bort  igän,  sedan  de  förbehållit  sig  tysthet  av  honom,  vid 
förlust  både  av  syn-  ock  talegåva. 

När  han  den  aftonen  gått  upp  på  backen,  skulle  han  till 
säkerhet,  som  orden  lyda,  tagit  med  sig  Lutheri  katekes;  ock 
då  han  hört  det  förut  omtalta  gny  ock  dån  i  luften,  skulle 
han  hava  uppläst  ock  således  missbrukat  det  eljest  tröstefulla 
Kristi  löfte:  *På  detta  hällebärg  vill  jag  bygga  min  försam- 
ling, ock  hälvetes  portar  skola  icke  vara  hanne  övermäk- 
tige."  —   —   —   —  — 

Emellertid  ock  sedan  en  slik  trollsaga  hade  efter  pingst- 
hälgen  år  1757  blivit  i  orten  kunnig,  så  tilldrog  sig,  att  en 
så  kallad  general-visitation  vart  i  församlingen  anställd  i  juli 
månad  därpåf oljande,  varvid  församlingens  prästmän  månde 
anmäla  samma  av  dem  ringa  ansedda  saga  hos  då  varande 
stiftets  biskop,  nu  mera  ärkebiskopen,  högvördige  härr  doktor 
Samuel  Troillius,  efter  han  då  var  närvarande.  Härr  ärkebis- 
kopen månde  därpå  låta  gossen  ock  angivaren  Erik  Johans- 
son för  sig  kallas  samt  över  hans  angivelse  förhöra  honom. 
Enligt  härr  ärkebiskopens  sedermera  till  högvälborne  härr  ba- 
ronen, presidenten,  skattmästaren  ock  riddaren  d.  14  mars 
1758  skrivne  ock  för  höglovl.  Kongl.  hovrätten  d.  5  april  näst 
därefter  uppläste  ämbetsbrev,  hade  väl  härr  äricebiskopen  ge- 
nast funnit  på  de  Erik  Johansson  gjorde  frågor  hans  svar  ock 
berättelser  så  litet  sammanhängande,  att  härr  ärkebiskopen 
icke  häller  hade  kunnat  anse  dem  annorlunda  än  en  av  ho- 
nom diktad  osanning.  Icke  dess  mindre  månde  härr  ärke- 
biskopen låta  de  av  honom  angivne  kvinnor  jämväl  för  sig 
komma  samt  föreställa  dem  så  var  för  sig  som  sedan  alla  på 
en  gång  att  upptäcka,  om  de  voro  mindre  eller  mera  skyl- 
dige, med  försäkran,  att  det  inför  Gud  skulle  bliva  mellan 
dem  ock  honom ;  ock  när  de  hade  då  påstått  sig  oskyldige, 
månde  härr  ärkebiskopen   vidare   till   att  pröva  deras  konte- 


8  FRIES,   SVEEGES   BISTÅ  HÄXPROCESS.  XIII.    6* 

nans,  som  orden  lyda,  i  församliDgens  prästerskaps  närvaro* 
föreställa  dem,  att  de  Gud  till  ära  ock  till  bevis  av  deras 
oskuld  ville  med  honom  bedja,  det,  ifall  de  voro  i  någon  måtto 
skyldige,  Gud  ville  låta  dem  bliva  så  mörke,  grå  ock  stygga 
i  ansiktet,  som  gossen  hade  beskrivit  dem.  Sedan  de  hade 
alla  instämt  i  slik  bön,  så  månde  härr  ärkebiskopen  ytter- 
mera föreställa  dem,  om  de  ej  ville,  att  gossen  måtte  bliva 
lagligen  tilltalad  för  det  om  dem  utkomne  ryktet.  Men  när 
de  hade  svarat,  att  det  föreföll  dem  för  ömt,  om  han  däri- 
genom bleve  olyckelig,  ock  att  de  ville  hällre  låta  all  talan 
emot  honom  falla,  allenast  han  för  kyrkoherden  i  församlingen 
toge  sina  ord  tillbaka,  så  månde  härr  ärkebiskopen  av  sådant 
deras  svar  göra  sig  det  slut,  att  de  hade  fruktan  ock  farhåga 
för  en  laglig  undersökning.  Antydde  dem  därför  slutligen,, 
det  han  ville  angiva  saken  hos  konungens  befallningshavande 
till  undersökning  vid  ett  urtima  ting. 

Anstalt  till  urtima  ting  i  saken  vart  så  strax  därpå  be- 
gärd hos  Kongl.  Majestäts  befallningshavande  i  orten,  ock  till 
den  ändan  honom  utdrag  meddelat  ur  domkapitlets  notarii 
över  härr  ärkebiskopens  förut  anrörde  förhör  hållne  protokoll; 
dock  allenast  över  det  med  gossen,  som  angick  angivelsen,  men 
icke  över  det  med  kvinnorne,  däri  de  hade  då  redan  så  be- 
synnerligen  betygat  deras  oskuld. 

Det  brev,  varigenom  Kongl.  Maj:ts  befallningshavande^ 
månde  då  föranstalta  om  målets  undersökande,  har  blivit  ställt 
ock  avgånget  till  ordinarie  domhavande  i  orten,  härr  härads- 
hövdingen Sernander;  men  så  lärer  hava  hänt,  att  härr  härads- 
hövdingen Sernander  något  därförut  erhållit  frihet  från  tjänst- 
görande, ock  att  dåvarande  vice  notarien,  härr  Pär  Emanuel 
Ekman,  blivit  förordnad  att  förrätta,  vad  i  domsagan  kunde 
förefalla,  så  länge  häradshövdiugen  hölle  på  till  hälsans  sköt- 
sel att  dricka  något  hälsovatten. 

Det  av  Risberg  nämnda  utdraget  ur  visitationsprotokoUet 
av  d.  11  juli  visar,  att  gossen  av  ärkebiskopen  förhörts  i  rätta, 
förståendet  av  första  budet  i  närvaro  av  matheseos  lektorn  vid 
gymnasium  i  Västerås,  magister  Axel  Hellberg;  kyrkoherden  i 
socknen,  Anders  Ihrstadius;  komministern  därstädes,  Karl  Johan 
Avelin;  adjunctus  pastoris  i  Orsa,  kandidaten  Anders  Ihrstadius; 
vice  pastorn,  magister  Lars  Ihrstadius;  komministern  i  Gagnef,. 
Erik  Berglöf;  jämväl  ock  vice  kronobefallningsman  Martin  Eng- 


XIII.  6.  FÖRSTA    RANNSAKNINOEN    VID    HÄRADSRÄTTEN.-  9 

man  ock  kronolänsman  Karl  Tillberg.  Gossen  svarade  väl  ock 
avgav  därefter  en  berättelse  lika  med  den,  som  han  sedan  avgav 
inför  tinget,  varom  här  nedan  enligt  tingsprotokollet  förmäles. 


År  1757,  den  17  augusti,  hölls  urtima  häradsting  i  Åls 
socken  ock  Tunsta  by.  Närvarande:  expeditionsbefallnings- 
mannen,  välbetrodde  Martin  Engman,  ock  kronolänsmannen, 
välaktad  Karl  Tillberg,  samt  följande  tingslagets  nämnd  [etc.]. 

Uppå  konungens  befallningshavandes  i  orten  till  domha- 
vanden  ankomne  brev  under  den  14  juli  sistlidne,  med  anmodan 
att  i  anledning  av  expeditionsbefallningsmannen  Martin  Eng- 
mans  angivande  vid  ett  urtima  ting  rannsaka  över  skomakare- 
drängen Erik  Johansson  i  Kilen,  som  vid  den  förledne  som- 
mars här  i  socknen  hållna  generalvisitation  vidgått  samt  med 
betygad  ånger  bekant,  det  han  icke  allenast  sökt  ock  skaffat 
sig  vidskepeliga  medel,  utan  dem  ock  värkeligen  brukat  till  att 
på  en  skogsbacka  bredevid  Kils  by  få  se  någon  i  bemälte  by  ock 
annorstädes  här  i  församlingen  för  trulldom  honom  misstänkte 
personer,  så  förekallades  bemälte  dräng,  om  20  års  ålder  un- 
gefärligen, samt  av  medelmåttig,  men  dock  stadig  växt.  Uppå 
undfången  allvarsam  förmaning  att  redeligen  ock  frivilligt  be- 
känna, berättade:  att  när  han  så  väl  som  dess  föräldrar  med 
flere  av  grannarne  förmärkt,  det  deras  kreatur  dels  hastigt 
ock  på  besynnerligit  sätt  dött,  samt  understundom,  som  han 
tyckt,  sålunda  med  trulldom  blivit  skadad,  att  boskapen,  enär 
de  om  aftnarne  kommit  till  Hobergs-Erik  Johanssons  enkas, 
Anna  Jonsdotters,  gård  i  Kilen,  hava  de  åter  sprungit  åt  sko- 
gen, samt  dessutom  vissa  tider  befunnits  fläcketals  på  ryggen 
[skalliga]  ock  ganska  orklöse,  har  han  därför  så  väl  som  de  öv- 
riga kvinnorne  misstänkt  hanne  ock  de  övrige  för  att  öva  trull- 
dom; ock  vid  det  Eriks  fader,  Matts  Jansson,  hållit  arvskifte 
efter  dess  framledne  svärmoder,  har  ock  bem:te  Anna  Jöns- 
dotter  även  varit  närvarande,  såsom  morbroders  hustru  åt 
drängen,  ock  därvid  hotat  och  tillsagt  Matts  Jon  varjehanda 
skada  ock  olyckor,  för  det  hon  förment  sig  ej  fått  så  mycket 
arv,  som  hanne  lagligen  tillkomma  bort.  Av  vilket  allt  drän- 
gen allt  mer  ock  mer  blivit  styrkt  uti  sin  för  hanne  havda 
misstanka,  att  öva  trulldom,  ock  därföre  ständigt  vinnlagt  sig 
därom   att   Ijusligen    bliva    underrättad,    om  det  så  i  sanning 


10  FRIES,    SVERGES    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6. 

vore.  Ock  enär  han  förledit  år  näst  för  midsommar  gått  åt 
Falu  bärgslag,  att  därstädes  idka  sitt  hantvärk,  har  han  vid 
inkomsten  uftder  vägen  i  så  kallade  Repbodarne  träffat  en  vid 
namn  Björk  Hans  Ersson,  som  om  tal  t  varjehanda  konster,  han 
kunde  göra,  i  synnerhet  att  visa  ren  iptil  på  rent  papper,  utan 
minsta  skrivning,  vilket  satt  drängen  i  den  tanka,  att  han  av 
honom  skulle  bliva  underrättad,  huru  han  på  behändigt- sätt 
skulle  få  ock  igänkänna  alla  av  honom  för  trulldom  miss- 
tänkte kvinnfolk,  så  mycket  mera  som  han  tillförene  av  andra 
fått  höra,  det  denne  Björk  Hans  vore  namnkänd  för  ganska 
klok,  ock  därföre,  sedan  denne  följt  drängen  uppå  anmodan  ut 
på  gården,  omtalt  för  honom  sin  åstundan  att  få  på  en  gång 
se  alla  de  av  honom  misstänkte  trollkäringar,  på  det  man  måtte 
kunna  akta  sig  för  sådane  illasinte  människor,  varjämte  han 
även  omtalt  för  Björk  Hans,  det  han  i  anseende  till  sällsamma 
förelupne  omständigheter  vore  av  den  tankan,  det  så  väl  hans 
föräldrars  som  de  övrige  grannarnes  boskap  vore  med  trull- 
dom skadad;  varpå  Björk  Hans  sagt,  det  han  väl  visste, 
huru  ock  på  vad  sätt  man  detsamma  kunde  åstadkomma,  men 
kunde  dock  ej  yppat  för  drängen,  efter  han  ej  vore  försäk- 
rad om  hans  tystlåtenhet,  därest  han  de  misstänkte  personer 
medelst  de  av  Björk  Hans  förskrevne  medel  skulle  få  se, 
vårföre  Erik  honom  därom  på  det  högsta  försäkrat,  då  Björk 
Hans  därefter  på  Eriks  enträgna  begäran  sig  sålunda  utlåtit: 
om  du  får  dig  en  kniv,  som  är  gjord  på  3  torsdags  aftnar  av 
nio  vådeligen  «ybrutne  uddar,  ock  ett  så  kallad  fyrväpplings 
gräs,  samt  några  hår  av  en  av  de  misstänkte  personers  blygd, 
så  skall  du  få  se  alla  de  av  dig  misstänkte  trollkäringar,  på 
vad  ställe  du  hälst  vill,  allenast  du  först  ritar  en  ring  om 
dig,  ock  sedan  inom  densamma  sätter  dig  på  en  av  dig  där- 
städes nedhuggen  yxa,  som  orden  lydde;  samt  därhos  försäk- 
rat drängen,  att  ingen,  sedan  han  satt  sig  inom  den  ritade 
ringen,  skulle  kunna  göra  honom  något  ont;  varefter  de  åt» 
skildes,  sedan  drängen  dock  förut  av  Hans  blivit  om  all  tyst- 
låtenhet härvid  åt  varnad. 

Någon  tid  därefter  har  Erik  gått  till  Lång  Erik  Ersson 
på  Heden,  efter  han  av  Björk  Hans  blivit  underrättad,  att 
han  en  sådan  kniv  kunde  förfärdiga,  ock  sedan  han  lemnat 
Lång  Erik  några  vådeligen  avbrutne  syluddar,  anmodat  honom 


XIII.    6.         FÖRSTA    RANNSAKNTNGEN    VID    HÄRADSRÄTTEN.  11 

att  göra  sig  en  dylik  kniv,  vilket  ock  Lång  Erik  drängen  ge- 
nast lovat,  samt  några  veckor  därefter  densamma  denne  till- 
ställt, varvid  dock  Erik  ej  omtalt,  vad  han  med  kniven  ville 
göra;  varefter  Erik  förledne  våras,  onsdagen  för  Kristihim- 
melsfärdsveckan,  förskaffat  sig  förenämnde  fyrväpplingsgräs. 
Sedermera  ock  fredagen  samma  vecka  om  aftonen,  enär  drän- 
gen, försedd  med  förenämnde  kniv  ock  gräs,  bortgått  ifrån 
sin  husbonde,  skomakaren  Pär  Olson  i  Kilen,  har  han  på  he- 
den utanför  byen  mött  pigan  Giölis  Sara  Ersdotter,  som  han 
även  misstänkt  för  att  öva  trulldom,  ock  därföre  hanne  till- 
sport, om  hon  ämnade  att  följa  torsdagskäringarne,  varpå  hon 
intet  svarat,  utan  ifrån  honom  bortgått,  ock  som  han  tyckt 
hemåt.  Men  liten  stund  därefter  har  hon  åter  kommit  efter 
honom,  ock  drängen  ovetandes  nappat  honom  i  axelen,  då  denne 
sagt,  att  gemenligen  vid  brottande  med  kvinnfolk  pläga  man- 
folken vinna,  men  pigan  detta  oaktat  ryckt  drängen  på  sitt 
knä,  då  han  i  detsamma  upptagit  med  handen,  ock. av  hanne 
på  dess  blygd  utryckt  några  hårstrån,  vilka  han  genast  hos 
sig  stoppat  ock  i  en  papperslapp  gömt;  varpå  pigan  straxt 
honom  slappt,  då  drängen  därvid  förmärkt  hanne  blivit  något 
modfällter,  varefter  de  åtskildes  ock  drängen  hemgått.  Tränne 
eller  fyra  dagar  därefter,  då  drängen  även  varit  försedd  med 
alla  omnämnde  värktyg,  har  han  om  aftonen  gått  till  sin  hus- 
bonde, ock  under  vägen  hört  ett  faseligit  gny  i  luften,  ock  som 
då  månen  varit  litet  lysande,  har  han  även  sett  något  liksom 
skymta  för  densamma.  Efter  en  halv  timmas  varelse  hos  sin 
husbonde  har  han  begivit  sig  hemåt,  ock  vid  det  han  kommit 
mittfor  så  kallade  Mattes  Mattssons  fähus  i  Kilen,  har  en 
kvinna  kommit  utur  fähuset,  som  han  igänkänt  ock  nu  namn- 
gav med  Mygg  Anders  Pärs  hustru,  Anna  Nilsdotter  från 
Gagnef  ock  Gräf,  då  han  hanne  tillsport,  av  vad  orsak  ock 
anledning  hon  ditkommit,  ock  vad  hon  i  fähuset  hade  att 
göra;  vartill  hon  ej  det  ringaste  svar  avgav;  vårföre  drängen 
hanne  å  nyo  därom  förhållit,  samt  därjämte  frågat,  om  hon 
ock  ville  förgöra  boskapen  i  Kils-byen  som  de  andra;  då  hon 
omsider  sig  utlåtit,  det  hon  väl  visste,  att  hon  nu  skulle  råka 
ut  för  sådan  olägenhet;  varefter  Erik  ej  vidare  med  hanne 
samtalt,  utan  tillsagt  hanne  att  bortgå,  vilket  hon  ock  genast 
efterkommit,  ock  drängen  hemgått. 


12  FR1E6,    STERGE3    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6. 

Någre  dagar  därefter,  om  en  torsdagsafton  eller  natten 
efter  KristihimmelsfUrdsdag  sistledne,  har  Erik,  försedd  med 
förenämnde  värktyg,  gått  i&ån  sin  faders  gärd  till  Korpbac- 
ken ock  därstädes  med  en  stör  eller  käpp  ritat  en  ring  samt 
straxt  därpå  åter  hemgått,  men  dock  samma  afton,  sedan  han 
någon  stund  sig  vilat  ock  ätit  aftonmåltid,  klockan  11  unge- 
färligen, å  nyo  gått  åstad  till  bemälte  backa,  i  hopp  att  få 
se  alla  honom  för  trulldom  misstänkte  personer,  ock  vid  han 
kommit  litet  stycke  från  Kils-byen  eller  på  åkren,  har  han 
mött  pigan  Anna  Ersdotter  i  Kilen,  av  vad  orsak  ock  tillfålle 
obekant,  vilken  han  funnit  ganeka  svartaktig  ock  grå  i  an- 
siktet, ock  därvid  bett  hanne  följa  sig,  som  hon  ock  utan  rin- 
gaste motsägelse  genast  gjort,  men  [i  |  intet  tal  sig  med  honom 
inlåtit,  förrän  de  framkommit  till  backen,  varest  Erik  straxt 
instigit  i  den  av  honom  förut  ritade  ringen,  ock  sedan  han 
satt  sig  på  en  av  honom  då  nedhuggen  ock  medhavd  yxa,  har 
han  anmodat  pigan,  som  kvarblivit  utanför  ringen,  att  fram- 
skaffa de  Övrige  trollpackorne,  då  hon  svarat,  det  hon  det- 
samma ej  vore  i  stånd  att  efterkomma,  vaiföre  Erik  utlåtit  sig 
veta,  det  hon  väl  kunde  sådant  göra,  varpå  efter  en  liten 
stunds  förlopp  Anna  framtagit  en  liten  mässingspipa  av  1'/* 
kvarters  längd,  ock  sedan  hon  med  densamma  blåst  tränne 
resor,  har  drängen  hört  ett  faseligit  gny  ock  dån  i  luften,  var- 
vid han  blivit  något  rädd,  ock  därföre  upptagit  doktor  Lutheri 
lilla  katekes,  som  han  till  sin  säkerhet  med  sig  tagit,  ock  i 
början  därutur  uppläst  följande  ord:  'Uppå  detta  hällebärget, 
nämliga,  att  Kristus  är  levandes  Guds  son,  skall  jag  bygga 
min  församling,  ock  bälvetis  portar  skola  icke  vara  häune 
övermäktige";  varefter  Erik  vid  ett  stenkast  när  fått  se  utom 
förenämnde  piga  följande  kvinnfolk  framkomma  till  ringen, 
nämligen:  Back  Karin  Larsdotter,  Hobergs  Erik  Johanssons 
enka,  Anna  Jonsdotter,  dess  dotter  Karin  Ersdotter,  soldaten 
Mexens  hustru,  Kerstin  Olsdotter,  hannes  mor  Björk  Olof 
rsons  hustru,  dess  sonhustru  Svens  Brita  Andersdotter,  alla 
Kilen;  Times  Erik  Ers  hustru  i  Moren,  Johan  Pärs  enka, 
rstin  Andersdotter  i  Hälgnäs,  Giölis  Erik  Ersdotter,  Sara 
sdotter  på  heden.  Skrivar  Anders  Anderssons  hustru,  Brita 
sdotter  i  Kilen,  samt  Mygg  Anders  Pärssons  hustru,  Anna 
Isdotter  från  Gagnäf  ock  öräf,  vilka  alla,  sedan  de  kommit 


XIII.  FÖRSTA   RANNS  ÅKNINGEN   VID   HÄRADSRÄTTEN.  13 

honom  närmare  ock  uppställt  sig  kring  ringen,  Erik  igänkänt, 
emedan  de  uti  allt  varit  sig  lika,  undantagande  att  de  synts* 
något  grå  ock  förmörkade  i  ansiktet.  Vidare  berättade  Erik, 
det  han  med  förenämnde  kvinnfölk  samtalt  på  ovannämnde- 
backa,  ifrån  klockan  något  efter  11  om  aftonen  till  inemot  kl. 
4  om  morgonen,  då  de  ifrån  honom  bortgått  ock,  som  han  tyckt, 
hemföljt  Back  Karin  Larsdotter,  varefter  han  ock  hemgått 
ock  sig  lagt,  varvid  hans  föräldrar  ej  vaknat.  Samtalet,  som 
varit  drängen  ock  kvinnorne  emellan,  har  däruti  bestått,  att 
Erik  velat  påbörda  dem,  det  [de]  förgjort  bosk-apskreaturen  i 
Eils-byen,  vartill  dock  kvinnorne  enständigt  ock  gemensamt 
skola  nekat,  med  utlåtelse  därhos,  att  det  ännu  icke  skett, 
utan  skulle  hädanefter  värkställas,  varom  så  väl  som  deras 
närvarelse  på  detta  ställe  de,  under  hot  av  förlust  på  både 
syn   ock  talegåva,  utav  Erik  all  tystlåtenhet  sig  förbehållit. 

Fråga(n)des  Erik,  om  han  förut  ock  innan  hans  i  ovan- 
nämnde måtto  fattade  beslut  kom  till  någon  värkställighet, 
detsamma  för  någon  uppenbarat?  Svarades,  att  han  åtta  da- 
gar förut  yppat  sin  åstundan  för  sin  husbonde,  vilken  honom 
därifrån  ej  vidare  avrått,  än  att  han  föreställt  Erik  den  fara, 
som  av  satan  därvid  vore  att  befara.  Förehölts  Erik,  huru 
han  veckan  för  Kristi  himmelsfärdsdag  kunde  ernå  något 
fyrväpplingsgräs,  så  vida  marken  den  tiden  ej  länge  varit  bar? 
Svarades,  det  sådant  gräs  då  litet  varit  utspruckit,  ock  att 
det  som  då  redan  varit  uppväxt,  varit  efter  Björk  Hans  Ers- 
sons  föreskrift  nog  kraftigt  ock  tillräckeligit  till  hans  föresatte 
ändamål.  Uppå  tillfrågan,  om  Erik  detta  drömt  eller  diktat? 
Svarades  nej,  hälst  Erik  varit  alldeles  vaken,  enär  han  gått 
till  oftanämnde  backa,  samt  betygade  därhos  ganska  stor  ån- 
ger över  sitt  begångna  brott ;  ock  utlät  sig  ej  vidare  hava  att 
bekänna. 

Rätten  sporde  gossen,  om  han  kunde  säga,  i  vilken  ordning 
^käringarna  till  backen  framkommit";  varvid  han  trodde  sig  min- 
nas, att  Back  Karin  kommit  först  ock  Giölis  Sara  Ersdotter  sist, 
men  för  övrigt  mindes  han  ej  ordningen.  Då  rätten  sporde,  vart 
redskapen  tagit  vägen,  svarade  han,  att  han  vid  generalvisitationen 
lemnat  kniven  till  expeditionsbefallningsmannen  Engman,  men  hå- 
ren ock  griisen,  som  han  lagt  i  en  papperslapp  i  en  liten  byxficka, 
hade  han  saknat  redan  på  morgonen.  Tillspord,  om  solen  varit  upp- 
gången, innan  han  lemnade  backen,  svarade  han  nej.    Likaledes 


H  FRIES,    SVERGES    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6.   . 

sade  han  sig  Kristi  himmelsfärdsdag  ej  hava  varit  ute  mer  än  till 
'kyrkan,  förrän  han  gick  till  Korpbacken. 

Efter  att  hans  föräldrar  erhållit  några  obetydliga  frågor,  in- 
kallades 

Back  Karin  Larsdotters  dotter,  pigan  Anna  Ersdotter, 
om  22  års  ålder  samt  lång  ock  smal  till  växten,  vilken  efter 
unfången  allversam  förmaning  att  giva  Gudi  äran  ock  be- 
känna sanningen,  frivilligt  berättade: 

Det  hon  natten  efter  Kristi  himmelsfärdsdag  sistledne,  litet 
stycke  hemifrån  eller  på  Kilgärdet,  mött  drängen  Erik  Johansson 
ock  uppå  hans  tillsäjelse  följt  honom,  ock  i  intet  tal  sig  med 
honom  inlåtit,  förrän  de  kommit  till  Korpbacken,  varest  drängen, 
sedan  han  instigit  inom  en  ritad  ring  ock  på  en  ay  honom  ned- 
huggen yxa  satt  sig,  anmodat  hanne  framskaffa  de  övrige  troll- 
käringarne, men  hon  svarat  sig  ej  vara  i  stånd  det  att  göra.  Dock 
på  ytterligare  tillsägelse  av  drängen,  har  hon  allenast  en  gång 
blåst  igenom  nävan,  som  hon  knuten  för  mun  hållit,  ock  därefter 
genast  utan  ringaste  dån  eller  gny  blivit  varse  följande  kvinn- 
folk: dess  moder  Back  Karin  Larsdotter,  Hobergs  Erik  Jans- 
sons enka,  Anna  Jönsdotter,  dess  dotter  Karin  Ersdotter,  sol- 
daten Mexens  hustru,  Kerstin  Olsdotter,  hannes  mor,  Björk  Olof 
Pärsons  hustru,  dess  sonehustru  Svens  Brita  Andersdotter,  Giö- 
les  Erik  Ers  dotter,  Sara  Ersdotter,  Skrivar  Anders  Anderssons 
hustru  ock  Mygg  Anders  Pärs  hustru,  men  Times  Erik  Ers 
hustru  ock  Jan  Pärs  enka,  Kerstin  Andersdotter  i  Hälgnäs,  sade 
Anna  sig  ej  minnas  hava  sett.  Efter  någon  stunds  varelse  på 
backen,  ungefär  till  klockan  ett,  utan  att  hon  något  samtal 
med  drängen  fört,  angående  boskaps  förgörande,  eller  förmärkt 
det  de  övrige  kvinnfolken,  som  jämte  hanne  omkring  den  om 
drängen  ritade  ringen  stått  ock  allenast  sett  på  honom,  spe- 
kat  eller  hotat  drängen,  har  Anna  allena  hemgått  ock  i  sin 
säng  sig  lagt. 

Frågades,  om  de  andre  kvinnfolken  k varbli vit  efter  Anna? 
Svarades,  att  hon  det  ej  kunde  minnas,  men  förmente  dock, 
det  modren  ock  de  övrige'  efter  hanne  kvarblivit;  varjämte 
Anna  uppå  tillsj  p]örjan  även  anmälte,  det  hon  ej  eller  hade 
sig  bekant,  huru  desse  till  backen  kommit  ock  därifrån  hem- 
farit. Frågades,  om  drängen  hanne  hemföljt?  Svarades  nej, 
utan   skall   Erik  efter  hanne  kvarblivit.     Uppå  tillfrågan,  om 


XIII.    6.  FÖRSTA    RANNSAKNINGEN    VID   HÄRADSRÄTTEN.  15 

hon  efter  drängens  berättelse  blåst  med  en  mässingspipa,  sva- 
rades nej.  Frågades,  om  Anna  blev  varse  fånen  på  backen? 
Svarades  nej.  Frågades,  om  Anna  förmärkt,  det  modren  al- 
lena hemkommit,  eller  om  de  övrige  kvinnfolken  varit  hanne 
följaktige,  då  Anna  utlät  sig  ej  sådant  kunna  minnas.  Frå- 
gades, av  vad  orsak  ock  anledning  hon  medföljde  Erik  till 
backen?  Svarades,  att  hon  på  hans  anmodan  ej  annat  kunde 
än  följa  med.  Frågades,  om  hon  medelst  blåsningen  förmente 
sig  varit  orsaken  därtill,  att  de  övrige  kvinnfolken  även  kommo 
till  backen?  Svarades,  det  hon  ej  sådant  kunde  veta,  men 
trodde  dock,  det  Erik  varit  första  orsaken  därtill  ock  allenast 
av  hanne  som  ett  medel  sig  betjänt. 

Uppå  vidare  föreställning,  om  Anna  kunde  trolla  ock  vem 
hanne  sådant  i  den  händelsen  lärt,  utlät  sig  Anna,  det  hon 
vid  dylik  synd  ej  blivit  lärd ;  men  dock  av  modren  blivit  för- 
ledd att  hanne  till  fånen  eller  Blåkulla  medfölja  ock  det  for  tri 
ock  ett  halvt  år  sedan.  Frågades,  huru  ock  på  vad  sätt  Anna 
då  rest?  Svarades,  att  enär  fånen  en  torsdagsafton  klockan 
ungefär  11  för  3^^  år  sedan  kommit  till  hannes  mor,  som  då 
jämte  Anna  legat  hos  modren,  tillsagt  hanne  uppstiga  ock 
följa  sig,  varpå  dottren,  utan  att  hon  då  blivit  fan  varse, 
uppstigit  ock  jämte  modren  utgått  på  gården,  varest  denne 
framtagit  en  käpp  ock  satt  sig  på,  samt  därjämte  tillsagt  dott- 
ren under  löften  om  varjAanda  förmåner  att  följa  sig  jämte 
modren  baktill  på  käppen,  vilket  hon  utan  minsta  gensägelse 
genast  gjort,  ock  sedan  modren  ropat  hui  väder,  uppflugit  över 
fägården,  ock  efter  en  stunds  svävande  i  luften  nedkommit 
vid  en  stor  röd  gård,  som  hon  namngav  med  Blåkulla,  varest 
hon  jämte  modren,  sedan  de  ingått  genom  porten  på  gården, 
blivit  varse  fan,  som  varit  gräselig  svart  ock  stygg  till  an- 
seende, utkomma  utur  byggningen,  samt  därvid  tillsagt  dera 
vara  välkomna  ock  följa  honom  in,  samt  hålla  tillgodo,  vad 
han  kunde  hava  att  giva  dem,  vilket  de  genast  efterkommit, 
ock  vid  inkomsten  i  forstuvan  ingått  uti  en  liten  kammare 
pa  vänstra  sidan,  varest  Anna  ej  blivit  varse  någon  förut  vara, 
jnen  dock  sett  mat  stått  på  bordet,  som  liknade  klossor  ock 
ormar ;  fånen  bett  hanne  sätta  sig  till  bordet  att  äta,  vilket  hon 
ej  gjort,  men  modren  har  dock,  uppå  fånens  befallning,  jämte 
honom  satt  sig  till  bordet  ock  ätit  av  förenämnde  mat,  var- 


%  ■ 


16  FRIES,    SVERGES    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6. 

under  Ånua  stått  vid  dörren  ock  därå  allenast  varit  åskådare. 
Efter  slutad  måltid  ock  sedan  modren  tagit  avsked  av  fånen, 
har  Anna  jämte  modren  utgått,  då  denne  åter  framtagit  käp- 
pen, vara  de  genast  satt  sig,  ock  efter  ropande  av  hui  väder  i 
luften  hemfarit.  Vid  hemkomsten  på  gården  har  Anna  ingått 
ock  sig  lagt;  men  därvid  ej  varseblivit,  varest  modren,  som 
genast  i  stugun  efterkommit,  gömt  käppen.  Frågades,  om 
Anna  vid  varelsen  i  Blåkulla  hörde  fånen  läsa  något  för  maten? 
Svarades  nej.  Uppå  tillfrågan,  om  fånen  varit  Anna  ock  mod- 
ren följaktig  på  hemvägen,  svarades  nej.  Varjämte  även 
Anna  angav,  det  hon  dagen  därpå  blivit  av  denne  resa  gan- 
ska trött  ock  orklös. 

Anna  bekände  sig  ock  ^2  år  senare  varit  i  Blåkulla,  varvid 
allt  tillgick  på  samma  sätt,  utom  att  hon  ej  såg  någon  mat,  utan 
i  stället  hörde  spelas  ock  dansas  i  andra  rum  av  byggnaden  än 
de,  i  vilka  hon  befann  sig.  Fånen  hade  då  ock  bett  nänne  vara 
modern  följaktig  ock  bett  modern  lära  hanne,  vad  hon  kunde. 
För  övrigt  nekade  flickan  att  hava  varit  med  om  något  trolleri 
av  vad  slag  som  hälst  ock  sade  sig  ej  veta,  vad  egentligen  mo- 
dern kunde. 

Frågades,   om  modren   smörjt  käpparne,   de   påridit  till 

Blåkulla?  Svarades,  det  Anna  aldrig  sådant  förmärkt,  ej  äl- 
ler  att  fånen  smörjt  dem;  dock  skall  Anna  känt,  det  käpparne 
varit  med  något  bestrukne.  Frågades,  vårföre  Anna  ej  detta 
omtalt  för  prästerskapet  i  socken?  Svarades,  att  fånen  alltid 
tillsagt  hanne  att  ej  något  härom  för  någon  omtala,  ock  varje 
gång  hon  ämnat  angiva  detta  för  prästerna,  har  fånen  hanne 
därifrån  genom  onda  tankar  avrått  ock  förhindrat. 

Hon  fick  avträda,  ock  Tillberg  anmodades  att  förhindra  han- 
nes samtal  med  de  andra  kvinnorna. 

Sedan  inkallades  Back  Karin  Larsdotter,  44  år,  **  liten, 
men  dock  stadig  till  växten".  Hon  nekade  enträget  till  något  brott. 
Då  förhördes  de  av  Tillberg  inkallade  vittnena,  en  dräng  ock  ett 
par  pigor,  av  vilka  den  förstnämnde  på  ed  intygade,  att  Karin 
Larsdotter  sagt: 

att  om  gossen  skulle   stämma  ihop  oss  ett  varv  till,  få 

se  huru   det  då  gingo,  samt  därpå  berättat,  det  varken  hon 

eller  de  övrige  gummorne  varit  så  länge  på  Korpbacken,  som 

gossen   berättat  ock   för  prästerskapet  angivit,  utan  har  han 

måst  släppa  dem,   när  deras  husbonde  kommit,  varpå  vittnet 

tillsport  Karin,   vilken  vore  hannes  husbonde,  då  hon  svarat. 


XIII.    6  FÖRSTA   RANNSAKNINGEN    VID   HÄRADSRÄTTEN.  17 

att  det  vore  fånen  själv,  som  den  gången  kommit  åkandes  i  vagn 
med  hästar  före;  men  ej  har  Karin  omtalt,  ehuru  hon  därom 
av  vittnet  blivit  frågad,  att  hon  densamma  sett  eller  varse- 
blivit. 

De  kvinnliga  vittnena,  Kerstin,  Brita  ock  Margareta  Änders- 
döttrar,  hade  hört  Karii;  säga,  att  hon  ^förliden  natt  varit  bort- 
förd^, att  man  ej  kan  slippa  detta,  ''att  man  kan  rida  lika  väl  på 
iblk  som  fa",  samt  att  '' Bobergs  Anna  ej  kan  sä  mycket  göra  som 
hannes  dotter**.  Vidare  hade  sistlidne  måndag  Karin  frågat  en  ry 
•dem,  "om  hon  även  nu  vid  tinget  skulle  vittna  på  hanne".  Där- 
på hade  hon  svarat,  det  hon  måste  gå,  dit  hon  kallas;  varpå  Karin 
iiänne  tillsagt:  "Har  hin  frälsat  mig  denna  gång,  så  kan  han  ock 
vill  frälsa  dig,  ock  blir  det  ej  på  detta  sätt,  så  blir  det  dook  på 
ett  annat,  ock  om  du  denna  gång  ej  skulle  fria  dig,  kan  det  dock 
ske  vid  annat  tillfälle,  som  hannes  egentliga  ord  lydde."  Mar- 
gareta Andersdotter  berättade,  att  for  12  år  sedan  hade  Karin 
under  höbärgningen  under  tre  dagar  mjölkat  vittnets  kor,  vilket 
hon  gjort  före  soluppgången  ock  förrän  dess  svärmoder  gått  till 
fähuset,  varav  boskapen  blivit  så  förvirrad,  att  den  alltid  hela 
•den  sommarn  gått  förbi  vittnets  gård  ock  lagt  sig  i  Karins  fa- 
gård,  samt  "skytt  ock  sprungit  för  vittnets  fägård". 

Back  Karin  nekade  ej  till  dessa  beskyllningar,  men  svarade 
■^med-en  itäck  ock  grym  min,  det  hon  sådant  sagt  allenast  för 
att  roa  sig". 

Man  försökte  flere  gånger  förmå  hanne  bekänna,  men  för- 
^ves;  hon  avfördes  då  att  underkastas  tortyr.  Följande  dag  den 
18  aug.  efterskickades  hon, 

ock  sedan  hon  vid  förekallandet  högeligen  betackat  rät- 
'ten,  för  det  hon  till  bekännelse  tvungen  blivit,  så  vida  hon 
nu  förmente,  att  med  den  Högstas  tilljälp  bliva  ifrån  fånen,  som 
hon  i  så  många  år  tjänt,  skild  samt  ernå  förlåtelse,  för  denna 
sin  hittils  begångne  grova  synd,  som  hon  nu  alldeles  redeli- 
.gen  ville  omtala,  berättade  Karin  uppå  tillfrågan  frimodigt  ock 
frivilligt : 

Att  natten  efter  Kristi  himmelsfördsdag  sistledne  har 
lion  om  aftonen  klockan  ungefär  älova,  sedan  hon  lagt  sig,  bli- 
vit hastigt  utur  sin  sömn  uppväckt,  samt  därvid  hört  en  röst 
hanne  sålunda  tillsäga:  ''Skynda  dig  på  den  stämning  du  är 
källåder  på",  som  orden  lydde.  —   —   — 

Hon  sade  sig  gått  till  Korpbacken  ock  där  sett  några  andra 
ivinnor,  vilka  jämte  hanne  tysta  "beskådat"  gossen,  tion  hade 
ock  hört  ett  gny  i  luften  ock  sett  fånen  med  hästar  ock  vagn 
komma   åkande,  men  ej   talat  med  honom.     Nekade   sig  ha  sett 

Sk  landsm.  XIII.  6,  2 


18  FRIES,    SVEROES    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6 

dottern,  men  möjligeii  var  hon  där,  ty  det  var  så  mörkt,  ätt  hon 
ej  kunde  se  alla. 

Vidare  ock  utan  tillspörjan  anförde  Karin,  att  sistledne 
våras  sist  på  föret,  om  en  torsdagsafton  kl.  11,  har  fånen,  svart- 
klädder  ock  i  människoskapnad,  till  hanne  inkommit  ock  där- 
vid tillsagt  hanne,  att  hon  nu  skulle  ut  på  sina  beställningar, 
som  orden  lydde ;  vårföre  hon  genast  uppstigit,  ock  sedan  hon 
utkommit  på  gården,  har  fånen  givit  hanne  en  käpp,  som  hon 
förmärkt  varit  smörjder,  ock  anbefallt  hanne  att  sätta  sig  där- 
på, vilket  hon  ock  gjort,  samt  efter  ropande  av  hwi  väder  ge- 
nast därpå  uppflugit  i  luften,  samt  på  en  backa  emellan  Kilbyen 
ock  6räf  i  Gagnefs  socken,  Knusbacken  benämnd,  nedkommit 
jämte  Svens  Brita  Andersdotter  ock  Karin  Ersdotter,  vilka 
även  farit  på  käppar.  Sedan  Karin  lagt  käppen  ifrån  sig  samt 
fånen,  som  därstädes  även  varit,  nedsatt  sig,  begynte  denne 
att  spela  på  en  fiol,  ock  Karin  jämte  de  tvänne  övrige  kvinn- 
folken att  dantsa,  ock  under  det  desse  ibland  sig  vilat,  har  fånen 
stämt  fiolen.  Sedan  de  dantsat  till  kl.  1  ungefärligen,  tillsad  få- 
nen Karin  ock  de  övrige  tvänne  att  hemfara,  som  de  ock  genast 
gjort,  samt  på  samma  sätt  som  ditresan  skett,  herafarit.  Da- 
gen därpå  har  Karin  därav  funnit  sig  ganska  öm  ock  sönder- 
krossader  i  hela  kroppen.  TTppå  tillfrågan,  om  hannes  dotter 
.varit  Karin  följaktig  till  Knusbacken,  svarades  nej.  Frågades, 
huru  gammal  Karin  var,  när  hon  först  begynte  att  lära  sig 
tjäna  fånen?  Svarades  fjorton  år.  Frågades,  av  vem?  Svara- 
des: av  en  gammal  piga.  Knuts  Anna  benämnd,  som  dock  re- 
dan med  döden  avgången  är. 

'  Frågades,  huru  många  gångor  hon  farit  till  Blåkulla? 
Svarades:  fyra  gångor.  Uppå  tillfrågan,  Jiuru  ock  på  Vad  sätt 
hon  dit  farit,  berättade  Karin  följande:  att  första  gången,  då 
hon  fyllt  sina  14  år,  har  bemälte  Knuts  Anna  ifrån  Leksands 
socken  ock  Knutsbacken  om  en  torsdagsafton  klockan  11  kom- 
mit in  till  hanne  till  Västannor  i  bemälte  socken,  där  hon  är 
födder,  då  hon  legat,  ock  under  tillsäijelse  ock  löften  av  varje- 
handa förmåner  ock  nöjsamheter  anmodat  Karin  uppstiga  ock 
följa  sig,  vårföre  hon  genast  uppstigit,  ock  sedan  hon  utkom- 
mit på  gården,  har  Knuts  Anna  satt  sig  på  en  stör  eller  käpp 
hon  framtagit,  samt  därvid  anmodat  Karin  sätta  sig  bakpå 
den  samma,  som  [hon]  ock  gjort,  varefter  Knuts  Anna  ropat 


XIII.    6  FÖRSTA   RANNSAKNINGEN   VID    HÄRADSRÄTTEN.  1^ 

med  hög  röst  hwi  väder,  då  de  genast  uppflugit  ock  efter  en 
stunds  svävande  i  luften  nedkommit  vid  en  stor,  röd  gård 
med  flere  byggningar  ock  tvänne  portar,  en  stor  ock  en  liten, 
igenom  vilken  Karin  ock  Anna  ingått,  ock  vid  inkomsten  på 
gården  har  fan,  klädd  i  svarta  kläder  med  peruk  ock  hatt  på 
huvudet,  emot  dem  utkommit,  ock  sedan  han  bett  dem  vara 
välkomna,  tillsagt  Knuts  Anna  sålunda:  Du  får  ej  taga  med 
dig  denna  .flickan  mera,  förrän  du  lärt  hanne  bättre,  ty  an- 
nars gör  hon  dig  olyckelig,  som  orden  lydde;  varpå  Anna 
följt  fånen  in  i  den  stora  byggningen,  som  stått  mitt  pä 
gården,  men  Karin  blivit  l^varstående  på  gården,  varest 
hon  sett  igenom  dörren  till  rummet,  där  fånen  ock  Anna 
ingått,  som  stått  öppen,  huru  de  setat  ikripg  ett  bord  ock 
ätit  klossor  ock  ormar,  samt  därvid  även  varseblivit, .  det  en 
piga,  som  liknade  Karin  till  klädebonaden,  burit  in  maten. 
Sedan  fånen  jämte  Anna  spisat,  hava  desse  åter  till  Karin  ut- 
kommit, då  fånen  av  hanne  begärt  blod,  att  därmed  skriva  han- 
nes namn  på  sitt  egit  bröst,  vilket  hon  dock  denne  gången 
vägrat,  vårföre  Karin  genast  därpå  blivit  uppryckt  i  luften, 
samt  allena  ock  utan  käpp  hemfarit. 

Vidare  anförde  Karin,  att  andra  gången  två  eller  tri  år 
därefter  har  åter  Knuts  Anna  en  torsdagsafton  kl.  11  inkom- 
mit till  hanne  i  stuvan,  där  hon  låg,  varvid  dock  faneu  svart- 
klädder  hanne  varit  fol jäktig;  ock  sedan  Karin  så  av  fånen  som 
Anna  blivit  tillsagd  att  uppstiga  ock  dem  följa,  samt  undfått 
löfte  att.  i  hela  sin  livstid  ej  lida  någon  nöd,  utan  ernå  lycka 
med  allting,  dock  i  synnerhet  med  boskap,  har  Karin  god- 
villigt uppgått,  ut  på  gården,  varest  hon  blivit  varse,  det  Anna 
framtagit  tvänne  käppar  ock  dem  med  handen  smörjt,  var- 
efter fånen  bett  dem  bägge  sätta  sig  på  var  sin  käpp,  samt 
vid  påsättandet  ropa  h^^i  väder,  hälst  de  eljest  ej  kunde  komma 
av  rummet,  vilket  ock  Karin  så  väl  som  Anna  genast  gjort, 
ock  därpå  uppflugit  i  luften  i  norden,  ock  vid  samma  gård 
som  förra  gången  nedflugit,  ock  sedan  Karin  jämte  Anna  stäUt 
ifrån  sig  käppame  utanför  porten  ibland  andra  störar,  som 
där  förut  stått,  ingått  genom  den  lilla  porten,  Anna  förut  ock 
Karin  efter,  ock  vid  inkomsten  på  gården  har  fånen  black- 
klädder  utkommit,  samt  därvid  tillsagt  dem  att  de  vore  väl-* 
komne,  ock  därhos   bett  dem  gå  in  att  äta  ock  dricka,  samt 


20  FRIES,    SVKHGES   BIHTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

tjäna  honom;  varefter  han  begärt  blod  av  Karin,  vilket  hon 
ej  vägrat,  utan    godvilligt  framräckt  vänstra  handen,   då  fan 
med  en  knappnål  stuckit  hål  på  lillfingret  ock  därpå  med  bio- 
den,  som   droppvis  utur  fingret  runnit,  skrivit  hannes   namn 
på  sitt  egit  bröst,  som  han  blottat  för  hanne  vist.    Efter  det 
ingingo  de  med  fånen  i  byggningen  samt  inkommo  i  samma 
rum,  som  Karin  förra  gången  såg  Anna  ingå,  vilket  var  litet, 
ock    därinne    blev  Karin   varse  följande  kvinnfolk,  som  voro 
där   förut,   näml.   ett  kvinnfolk  ifrån  Näs  i  Leksands  socken, 
som  Karin  ej  till  namnet  känt,  utan  allenast  på  dess  kläde- 
bonad igänkänt,   såsom  ock  ett  ifrån   Mora  socken,  klädd  i 
Mora  klädedräkt,  samt  ett  härifrån  socknen   vid  namn  Båg 
Marita   i    Kilen,    som   dock    för  några  år  sedan  med   döden 
avgått.    Flere  kvinnfolk  sade  Karin  sig  ej  sett  i  detta  rum- 
met, men  anmälte  därhos,  det  hon  hörde  folk  varit  i  de  öv- 
rige   rummen   i  byggningen,   som  dansat  ock  spelat.     £fter 
inkomsten   i  kammaren    har    fånen    bett  dem    sätta  ^ig    till 
bordert  att  äta,  ock  sedan  fånen  förut  läst  för  dem  fader  vår 
etc.  fram   ock  tillbaka,  vilket  Karin  ock  Anna  efterläst,  men 
ordet   icke  har  fånen  uteslutit,  där  det  borde  vara,  samt  till- 
satt   därest  det  ej   borde  stå,  hava  de  satt  sig  kring  bordet 
ock  ätit  av  den  på  bordet  stående  maten,  som  bestått  av  fisk, 
smör  ock  bröd,  vilket  dock  varit  sönderskuret  i  små  stycken 
ock    ikringlagt  på   vissa   tallrikar.     Vid  ana  ändan  av   bor- 
det  har   fånen   setat   ock   kringdelt  maten,  samt    givit  dem 
dricka,    som   varit   i   bläckskålar.     Under  det  de  spisat,  har 
fånen   ständigt   samtalat   med   dem,    samt  bett,  att  de  aldrig 
skulle  upphöra  att  tjäna  honom,  ock  därhos  tillsagt  dem  för- 
öva alla  slags  grova  synder,  ock  i  synnerhet  befallt  dem  för- 
göra  boskap,    samt  bedriva  hordom,  så  vida  det  ej  vore  nå- 
gon synd,  vilket  allt  Karin  jämte  Anna  ock  de  övrige  honom 
lovat.     I  ena  hörnet  av  kammaren  har  varit  en  spis,  varutur 
svavel    brunnit,    samt  ljus  av  svavel,  som  brinnande  stått  på 
bordet.     Efter  fulländad  måltid,  av  vilken  Karin  ej  funnit  sig 
särdeles  mätt,  begynte  fånen  att  spela  på  en  fiol,  ock  kvinn- 
folken dantsa,  vilket  dock  ej  varat  längre  än  en  timma  unge- 
farlren,  varefter  fånen  tillsagt  dem  fara  hem,  som  de  ock  ge- 
nast gjort,  ock  sedan  Karin  jämte  Anna  utanför  porten,  var- 
est  de  vid  ditkomsten  ställt  sina  käppar,  de  samma  återtagit, 


XIII.    6  FÖRSTA   BANNS  ÅKNINGEN   VID    HÄRADSRÄTTEN.  21 

har  Karin  jämte  Anna  var  ock  en  för  sig  hemfarit,  ock  vid 
hemkomsten  har  Karin  lagt  sin  käpp  på  gården,  samt  däref- 
ter ingått  ock  sig  lagt. 

XJppå  tillfrågan,  hnru  Karin  farit  till  Blåkulla  tredje  re- 
san, berättade  denne,  att  2:né  år  därefter,  ock  sedan  hon  bli- 
vit gift  hit  till  Kilen,  har  fånen  allena  svartklädder,  natten 
emot  en  pingstdag  vid  samma  tima  som  de  förra  gångurne 
till  Karin  inkommit,  då  hon  ock  legat,  efter  Knuts  Anna  då 
redan  med  döden  avgått,  ock  sålunda  hanne  tillsagt:  Upp  nu 
ock  res  dit  du  plägar  resa,  som  orden  lydde;  därpå  Karin 
uppstigit  ock  vid  utkomsten  på  gården  har  fånen  givit  hanne 
en  av  honom  smörjder  käpp,  samt  därhos  bett  hanne  följa  sig 
att  skava  klockorna,  samt  sedan  släppa  det,  som  hon  kunde 
skava,  i  den  djupaste  sjö,  hon  komme  att  fara  över,  ock  där- 
vid önska,  att  hon  så  långt  skulle  bliva  skild  ifrån  sin  Gud, 
som  detta  vore  ifrån  klockorne,  vilket  dock  Karin  vägrat, 
vårföre  fånen  å  nyo  tillsagt  hanne  att  resa  dit  hon  plägade 
resa,  varvid  han  sagt,  "det  han  skulle  inleda  hanne  i  någon 
större  synd,  men  ej  omnämnt,  vad  synd  det  skulle  vara;  var- 
efter fånen  åter  ingått  i  stuvan  ock  lagt  en  i  vrån  stående 
kvast  till  Karins  man,  som  sovande  kvarlegat  i  sängen,  på 
det  denna  ej  skulle  sakna  hustruns  bortovaro.  Ock  sedan 
fan  utkommit,  ock  åter  igän  anmodat  Karin  sätta  sig  på  käp- 
pen, har  denne  satt  sig  på  den  samma,  ock  sedan  ropat :  hwi 
väder,  uppflugit  i  luften,  västerut,  varvid  fånen  försvunnit, 
samt  vid  framkomsten  till  Blåkulla  har  Karin  som  de  förra 
gångorne  nedflugit  utanför  den  lilla  porten,  ock  där  ställt 
sin  käpp,  varvid  hon  blivit  varse,  det  flere  dylika  förut  stått, 
varefter  Karin  ingått  på  gården,  ock  vid  det  hon  inkommit 
i  förstugan,  har  fånen  hanne  mött,  ock  tillsagt  hanne  ingå, 
då  hon  därpå  ingått  i  samma  rum  hon  förr  varit  samt  där- 
inne, utom  de  kvinnfolk  hon  sista  gången  där  träifat,  inga 
andra  varseblivit.  Sedan  Karin  [en]  liten  stund  varit  i  rum- 
met, varunder  fånen  åter  kärligen  anmodat  hanne  ock  de  öv- 
rige  kvinnfolken  att  ständigt  ock  troligen  tjäna  honom,  samt 
begå  alla  slags  grova  synder,  har  fånen  givit  dem  dricka  utur 
en  på  bordet  stående  silverbägare;  men  mat  sade  sig  Karin 
denna  gången  varken  sett  eller  ätit.  .  Efter  det  har  fånen  be- 
gynt att  spela  på  en  fiol,  ock  Karin  jämte  de  övriga  dantsat, 


22  FRIES,    S\T':RGE8   sista   HÄXPR00£S8.  XIII.    6 

men  som  tiden  nästan  varit  förUden,  hava  de  allenast  dantsat 
en  fjärdedels  timma,  varefter  Karin  jämte  de  övrijge  kvinn- 
folken, uppå  av  fånen  erhållit  tillstånd,  på  sina  käppar  var 
för  sig  hemfarit,  ock  vid  inkomsten  i  sin  stuva,  sedan  hon 
förut  borttagit  den  av  fånen  i  sängen  lagda  kvasten,  varvid 
mannen  ej  vaknat,  har  Karin  i  sin  säng  sig  lagt. 

Huru  ock  på  vad  sätt  Karin  fjärde  resan  färdat  till  Blå- 
kulla, anfördes  av  hanne  följande:  Att  någon  tid  sedan  han- 
nes avledne  man  med  döden  avgådd,  har  fånen,  som  då  varit 
brunklädder  ock  till  utseende  ung  ock  vacker,  samt  vittlätt  i 
ansiktet,  en  torsdagsafton,  sedan  hon  lagt  sig,  kl.  äUova  till 
hanne  inkommit,  ock  därvid  hanne  sålunda  frågat:  Vill  du  nu 
på  samma  ärende  som  förr,  eller  vill  du  bedriva  någon  grövre 
synd,  på  det  jag  må  få  så  mycket  större  makt  med  dig? 
Varpå  Karin  svarat,  det  hon  väl  ville  följa  med  honom  på 
samma  sätt  som  förr,  men  ingen  större  synd  bedriva.  Var- 
före  fånen  tillsport  hanne,  om  hon  med  fullt  allvar  ville  tjäna 
honom?  Det  Karin  därvid  svarat  ock  lovat  att  i  all  sin  tid 
i  hull  ock  tro  tjäna  honom,  som  orden  egenteligen  lydde; 
därpå  hon  uppstigit  ock  med  fånen  utgått  på  gården,  varest 
fånen  tillsagt  Karin,  att  i  stället  för  käpp  taga  sig  ett  krea- 
tur, ock  om  hon  det  ej  ville,  en  människa,  vilken  hon  hälst 
behagade  att  rida  på,  vartill  hon  dock  enständigt  nekat,  ehuru 
fånen  ilere  resor,  så  med  lock  som  hot,  sökt  att  hanne  där- 
till förmå ;  vårföre  fånen  åter  smörjt  en  käpp  ock  givit  hanne, 
varpå  Karin  efter  fånens  befallning  sig  satt,  samt  med  hög 
röst  ropat  hwi  väder,  ock  därpå  åter  uppflugit  samt  fram- 
kommit till  Blåkulla. 

Beskrivningen  på  hannes  besök  därstädes  är  lika  med  fore- 
gående beskrivningar,  med  den  enda  skillnad,  att  då  Karin  skulle 
gå  ut,  hade  hon  varseblivit, 

det  tvänne  av  de  andre  kvinnfolken  kastat  några  ben, 
som  liknade  hästben,  uti  ett  i  vråen  stående  träkar,  varpå 
Karin  jämte  de  övrige,  sedan  de  utom  porten  tagit  sina  käp- 
par, hemfarit  var  ock  en  till  sin  gård  ock  hemvist. 

Flere  resor  sade  Karin  sig  ej  varit  till  Blåkulla,  ock 
uppå  tillfrågan,  om  hon  något  manfolk  därinne  någonsin  varse- 
blivit, svarades  nej.  Frågades,  om  Karin  drömt,  att  hon  på 
sådant  sätt  följt  fånen?     Svarades  nej,  med  utlåtelse  därhos, 


XIII.    6  'FÖRSTA    RANNSAKNIXGEN    VID    HÄRADSRÄTTEN.  23 

Ätt  Karin  varje  gång  hon  följt  fånen  varit  alldeles  vaken  ock 
vid  sitt  sunda  förnuft. 

På  tillfrågan,  vårföre  hon  ej  för  prästerskapet  biktat  dessa 
synder,  svarade  hon,  att  hon  flere  gånger  tänkt  därpå,  men  att 
** fånen  dels  närvarande  ock  dels  genom  onda  tankar  hanne  där- 
ifrån avstyrkt",  ock  då  hon  skulle  begå  nattvarden,  hade  han 
5agt  hanne :  ** ehuru  du  vid  nattvarden  undfår  lorbannelsen,  skall 
du  dock  få  nåd  av  mig/  Hon  sade  sig  i  går  nekat  också  till 
loljd  av  de  onda  tankar,  fånen  ingivit  hanne,  så  att  hon  tyckte, 
det  var  "illa  gjort  mot  fånen  samt  alldeles  forbryta  sin  till  ho- 
nom gjorda  förbindelse,  om  hon  då  skolat  bekänna". 

Hon  nekade  bestämt  på  tillfrågan,  "om  fånen  aldrig  haft 
köttslig  beblandelse  med  hanne",  "ehuru  fånen  väl  flere  gånger 
sådant  hanne  erbjudit".  Likaledes  nekade  hon  till  att  hava  ska- 
dat djur  eller  människor,  ehuru  fånen  bett  hanne  därom,  samt 
att  hafva  lärt  dottern  trolldom.  Detta  senare  nekandet  föran- 
ledde en  konfrontering  med  dottern,  varvid  hon  omsider  av  denna 
övertygades  om  att  så  skett,  men  hon  nekade  enständigt,  att 
fånen  tagit  blod  av  dottern  eller  att  hon  sljavt  klockorna. 

Dottern  vidhöll  sanningen  av  det  hon  berättfit  "med  utlåtelse 
därhos,  att  hon  ej  kunde  neka  till  det  hon  berättat,  såvida  hon 
i  sitt  samvete  därom  vore  övertygad,  att  det  vore  sant,  vilket 
ock  modem  för  sin  del  ånyo,  uppå  tillfrågan,  även  vidgått". 

På  eftermiddagen  förekallades  Hobergs  Erik  Jansons  enka, 
Anna  Jönsdotter,    "om  50  års  ålder  ock  medelmåttig  växt". 

Hon  nekade  först  att  hava  varit  på  Korpbacken  natten  ef- 
ter Kristi  himmelsfärdsdag,  men  avgav  slutligen  en  bekännelse 
härom  lik  den  föregående,  utom  att  fånen  kora  svartklädd  med 
svart  mössa  ock  att  hon  där  på  backen  fann  utom  de  av  gossen 
namngivna  kvinnorna  en  annan,  Giöles  Erik  Ers  enka,  hustru  Brita 
Olsdotter  på  Heden,  att  de  talat  med  gossen,  som  förehållit  dem 
vårföre  de  förgöra  boskapen  i  Kilsbyn,  vartill  de  nekat.  De 
hade  ock  dansat,  men  "om  fånen  haft  samma  pipa  som  pi^an, 
visste  Anna  ej  att  berätta".  Hon  sade,  att  alla  rest  hem  på  käp- 
par; endast  gossen  ock  fånen  hade  stannat  kvar  på  backen.  Sade 
sig  aldrig  förr  haft  något  med  fånen  att  beställa  ock  nu  ditsänts 
av  gossen.  Då  man  invände,  att  fånen  ej  haft  makt  att  taga 
hanne  med  till  Korpbacken,  om  hon  ej  förut  tjänt  honom,  sva- 
rade hon,  att  "gossen  varit  väl  i  stånd  sådant  göra". 

Då  hon  ej  vidare  ville  bekänna,  påsattes  handklovarne,  ock 
prästerskapet  anmodades  förmå  hanne  till  bekännelse,  liksom  han- 
nes företräderska  förmätts  att  bekänna. 

Därefter  inkom  Anna  Jönsdotters  dotter,  Karin  Ersdot- 
ter,  "23  år  gammal  ock  av  medelmåttig  samt  stadig  växt". 

Hon  avgav  samma  berättelse  som  modern  om  besöket  på 
Korpbacken.     Sade    sig    av   modern  "den  synden  lärt"  ock  hade 


24  FRIES,    SVERQES    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    ^ 

med  hanne  för  6,  7  år  sedan  varit  första  gången  hos  fånen.  Re-^ 
san  dit  på  en  av  fånen  smord  käpp,  hans  bostad  ock  besöket  där 
förete  intet  nytt,  utom  att  de  åto  **8mör,  bröd  ock  fläsk",  ej  fingo 
att  dricka,  sågo  eld  på  spiseln  ock  ljus  liknande  talgljus.  Hon 
hade  även  den  sistlidne  vintern  hemsökts  av  fånen,  då  hon  ock 
modern  varit  ock  skurit  av  klockan  i  Åls  klockstapel,  vilket  skil- 
dras till  de  minsta  omständigheter  lika  med  föregående  dylika 
färder.  Hon  säger  sig  ock  vid  vårens  inbrott  varit  en  gång  i  Blå- 
kulla ock  beskriver  detta  besök  liksom  det  första.  Nekade  till 
något  vidare. 

Den  19  aug.  anmälde  Tillberg,  att  nu  vore  Hobergs  Erik  Jansr 
enka,  Anna  Jönsdotter,  sinnad  att  bekänna.  Denna  berättade 
då,  att  hon  med  sin  nu  aflidna  mor  vid  25  års  ålder  besökt  fanen^ 
ook  avgav  därom  en  berättelse  lik  de  föregående,  utom  att  hon  sista 
gången  hos  fånen  träffat  kvinnor  hon  ej  kände,  att  de  ej  druckit,, 
ehuru  dricka  stått  i  bläckskålar  på  bordet,  utan  ätit  klossor. 

Uppå  tillfrågan,   om   Anna  flere   resor  varit  hos  fånen,. 

utlät  sig  Anna,  det  hon  tvänne  gånger  haft  sin  dotter  Karin 
med  sig  till  Blåkulla,  samt  gjort  om  förloppet  därav  enahanda 
med  dottren  förledne  gårdag  avgivne  berättelse.  Vidare  an- 
förde Anna,  utan  tillspörjan,  det  hon  allena  för  3  år  sedan 
ungefarlm,  en  torsdagsatton,  sedan  hon  av  fånen  blivit  till- 
sagd att  uppstiga  ock  resa  dit  hon  plägade  resa,  farit  till  få- 
nen ock  därvid,  uppå  fånens  tillsägelse,  ingått  uti  Matts  Jan 
Janssons  i  Kilen  fähus,  som  varit  oläst,  ock  därstädes  utta- 
git en  vit  kviga,  samt  efter  fånens  föreskrift,  sedan  hon  av 
denne  blivit  smord,  satt  sig  på  buken  fram  ock  tillbaka,  samt 
hållit  i  svantsen,  som  gått  förut  ock  huvudet  efter;  vårföre 
ock  som  fånen  förmärkt,  det  Anna  uti  allt  varit  honom  ly- 
dig, fånen  försäkrat  hanne  att  i  all  sin  tid  ej  lida  någon  nöd 
ock  dessutan  tillsagt  Anna  stor  lycka  med  boskap. 

Flere  gångor  sade  Anna  sig  ej  varit  till  Blåkulla,  men 
berättade  därhos,  det  hon  sistledne  våras  sist  på  föret  varit 
till  en  emellan  Kil  ock  Gräf  belägen  backa,  Knusbacken  be- 
nämnd, samt  därvid  haft  bemälte  sin  dotter  med  sig,  ock  av- 
gav däröfver  enahanda  berättelse  med  dottren,  dock  med  denne 
tiliäggning,  att  fånen  under  Annas  vistande  på  bemälte  backa 
köttslig  beblandelse  med  hanne  plägat;  vårföre  Anna  före- 
ställtes, det  fånen  såsom  en  ande  ej  kunde  sådant  göra:  då 
Anna  svarade,  det  fånen  denna  resan  uti  en  Ålkarls  gestalt 
varit   skapad,  samt   påstod  på  det  högsta,  det  fånen  på  före- 


XIII.    6  FÖRSTA    RANNSAKNINGEN    VID  .HÄRADSRÄTTEN.  23 

nämnde  sätt  sig  med  hanne  värkeligen  beblandat.  Uppå  till- 
frågan, om  fånen  av  den  blandade  säden  gjort  smörja,  svara- 
des nej. 

Vidare  tillspordes  Anna,  om  hon  förmärkt,  det  Matts 
Jan  Jansons  kviga,  hon  på  ridit  till  Blåkulla,  blivit  något 
därav  skadad,  då  Anna  gav  till  svars,  det  hon  allenast  varse- 
blivit, det  kvigan  varit  på  sidorne  ock  ryggen  något  skallug 
samt  på  knotorne  litet  rödsprutig.  Frågades  Anna,  av  vad  or- 
sak kvigan  blivit  skallug  V  Svarade,  sig  ej  sådant  veta,  men 
förmente  dock  därav  hänt,  att  kvigans  rygg  understundom 
blivit  stött  emot  topparne  av  trän  hon  farit  över. 

Uppå  tillfrågan,  om  Anna  ej  varit  på  några  flere  stäl- 
len, utlät  sig  Anna,  att  enär  bon  ännu  var  ogift  ock  hemma 
hos  sin  moder,  har  fånen  svartklädder  en  torsdagsafton  till 
hanne,  som  då  låg  hos  sin  moder,  inkommit  ock  därvid  till- 
sagt dem  bägge  att  uppstiga,  vårföre  Anna  jämte  modren 
uppstigit  ock  med  fånen  utgått  på  gården,  varest  denne,  se- 
dan han  tillsagt  dem  att  fara  i  kyrkan,  upptagit  tvänne  käp- 
par ock  dem  smörjt  samt  åt  Anna  ock  modren  lemnat  var 
sin,  varpå  de  sig  genast  satt  ock  efter  ropande  av  hwi  väder, 
varvid  fånen  försvunnit,  uppflugit  över  fägården  i  norden,  ock 
efter  en  stunds  svävande  i  luften  nedkommit  vid  kyrkan  här 
i  socknen,  varest  de  avstigit  ock  käpparne  vid  bogårdsmuren 
ifrån  sig  ställt,  samt  därpå  ingått  i  kyrkan  genom  norra  dör- 
ren, som  stått  öppen.  Vid  inkomsten  i  kyrkan  har  Anna  jämte 
modren  satt  sig  i  sina  bänkar  samt  därvid  varseblivit  ganska 
många  kvinnfolk,  men  ej  flere  än  följande  kvinnfolk  igänkänt, 
näml.  Lusbo  Kerstin  ock  Tedikos  Anna,  som  -dock  redan  med 
döden  avgångne  äro,  samt  Björk  Olof  Pärsons  enka,  Anna 
Mattsdotter,  ock  Giölis  Erik  Ers  enka,  Brita  Olsdotter.  Sedan 
fånen  en  stund  gått  på  gången  ock  omtalt  alla  slags  grova 
synder,  han  tillsagt  dem  bedriva,  samt  kärligen  bedit  dem 
fortfara  däri  att  ständigt  tjäna  honom,  vilket  allt  Anna  ock 
modren  med  de  övrige  honom  lovat,  har  denne  gått  fram  i 
koret  näst  frammanför  disken  ock  därvid  upptagit  en  stor 
tennflaska,  som  han  haft  vin  uti,  samt  en  skäppa  med  råg- 
bröd. Sedan  fånen  brutit  sönder  brödet  ock  det  samma  på 
en  tenntallrik  lagt,  samt  utur  flaskan  slagit  vin  i  en  liten 
tenntumlare,    har    han   givit   var   ock  en    en  bit   bröd  samt 


26  FRIES,    6VEROE8    SISTA    hIxPROCESS.  XIII.    6 

bemälte  tumlare  med  vin  uti  ock  därunder  var  ock  en  så- 
lunda  tillsagt:  Aten  ock  dricken  samt  tjänen  i  all  eder  tid 
ock  tagen  detta  av  mig  till  en  underpant.  Varefter  alltsam- 
mans slöts  med  fader  vår,  som  fånen  läste  fram  ock  tillbaka. 
Därpå  gingo  de  alla  jämte  fånen  ut,  ock  Anna  jämte  modren 
hemforo  på  sina  käppar  [varvid  Anna  även  varseblev,  det  de 
övriga  kvinnfolken  hemflögo  på  käppar],  ock  fånen  försvann. 
Frågades  Anna,  om  dörrarne  av  fånen  efter  dem  blevo  till- 
slutne? Svarades,  det  hon  ej  sådant  kunde  minnas.  Fråga- 
des Anna,  om  hon  flere  gångor  varit  med  fånen  i  kyrkan? 
Svarades  nej. 

Vidare  anförde  Anna  sig  ej  varit  med  fånen  på  några 
flere  ställen  eller  något  mera  hava  att  bekänna,  utan  anhöll 
om  tillgift  ock  lindring  i  straflfet,  varefter  förehöUs  hanne, 
om  hon  med  trulldom  skadat  någon  människa  eller  något  krea- 
tur, då  Anna  gav  till  svars,  det  hon  aldrig  skadat  någon  män- 
niska, men  dock  förledne  sommars  av  fånen  blivit  förledd  att 
skada  Matts  Jan  Janssons  i  Kiln  boskap.  Frågades,  på  vad 
sätt?  Svarades,  att  boskapen  ej  velat  hemgå  med  de  andre  krea- 
turen, utan  kvarblivit  i  skogen  samt  därvid  äv:n  funnits  gan- 
ska magre  ock  fläcketals  på  ryggen  skalluge.  Frågades,  var- 
med Anna  förenämnde  kreatur  skadat?  Svarade  Anna  sig 
ej  sådant  veta,  utan  sökte  ständigt  leda  skulden  på  fånen,  samt 
därhos  anmälte,  det  hon  intet  utan  fånens  tilljälp  kunde  åstad- 
komma. 

Till  slut  tillspordes  Anna,  om  hon  ej  större  delen  av 
det  vad  hon  berättat  drömt  ock  diktat?  Då  Anna  sig  utlät, 
det  hon  så  mycket .  mindre  kunnat  detta  drömt  eller  diktat, 
så  vida  hon  i  sitt  samvete  vore  därom  övertygad,  att  allt  vad 
hon  omtalt  vore  värkeligen  skett  ock  sant,  samt  att  hon  all- 
tid med  sunt  förnuft  färdat  till  de  av  hanne  nu  angivne  stäl- 
len. Frågades  Anna,  av  vad  orsak  hon  tjänt  fånen?  Svara- 
des, att  fan  därföre  ständigt  tillsagt  hanne  lycka  med  all  ting 
ock  i  synnerhet  med  boskap,  som  ock  Anna  vederfarits.  Frå- 
gades, om  Anna  under  sin  tjänstetid  hos  fånen  begått  Bar- 
rans högyärdiga  nattvard?  Svarades  ja,  ock  därhos  anmälte, 
det  fapen  tillsagt  hanne  att  allenast  för  en  syn  skull  samma 
dyra  måltid  begå,  ock  ehuru  hon  därvid  skulle  unfå  förban- 
nelse, skulle  hon  dock  av  fånen  ernå  nåd. 


XIII.    6  FÖRSTA    RANNSAKNINGEN    VID    HÄRADSRÄTTEN.  27 

Protokollet  uppliistes,  ock  hon  erkände  dess  riktighet.  På 
eftermiddagen  tillkallades  Hobergs  Erik  Janssons  dotter,  Karin 
Ersdotter.  Frågades,  om  hon  vidhöll  den  bekännelse,  hon  under 
gårdagen  gjort,  vartill  hon  jakade.  Frågades  sedan,  om  hon  eller 
modem  haft  "köttslig  beblandelse"  med  fånen,  vartill  hon  ne- 
kade; likaså  till  att  hava  skadat  Matts  Jansons  i  Kilen  boskap. 
Då  det  anfördes,  att  modern  bekant  detta,  sade  hon,  att  det  ej 
vore  så  otroligt,  efter  modern  *så  länge  tjänt  fånen**. 

Sara  Ersdotter  inkallades,  av  medelmåttig  växt  ock  17  år. 
Erkände  efter  en  stunds  nekande,  att  hon  sistledne  Kristi  himmels- 
färdsdag mött  gossen  Erik  på  heden  vid  Kilsbyn,  då  denne  frågat 
hanne,  "om  hon  ämnade  följa  torsdagskäringarne,  vartill  hon  dock 
intet  svarat,  utan  gått  åter  hemåt,  ock  vid  det  hon  nästan  hemkom- 
mit, har  Sara  åter  vänt  om  ock  gått  efter  Erik  samt  vid  anträifandet 
honom  ovetandes  fattat  i  axeln,  samt  därvid  ryckt  honom  på  sitt 
knä,  varvid  Erik  upptagit  kjortel  en  ock  med  handen  utryckt  några 
hår  av  Saras  blygd,  som  dock  ej  gjort  ont,  varefter  denne  heragått.' 

Sara  nekade  att  ha  varit  pä  Korpbacken,  förklarade  be- 
stämt, att  de  som  sett  hanne  där  talade  osanning.  De  s.  k.  vitt- 
nena förekallades,  men  Sara  ändrade  ej  mening  vid  deras  ord. 
•Beslöts,  det  handklovarna  skulle  påskruvas. 

Den  20  aug.  anmälte  Tillberg,  att  Sara  under  natten  hade 
bekant: 

att  natten  efter  Kristi  himmelsfärdsdag  sistledne  har  få- 
nen svartklädder  med  peruk  samt  av  däjelig  ock  ung  skap- 
nad  klockan  ungefar  11  tiH  hanne  inkommit,  som  då  allena 
i  en  stuga  ock  säng  legat,  samt  därvid  tillsagt  hanne  upp- 
stiga ock  följa  sig,  vilket  hon  genast  gjort,  ock  vid  utkom- 
sten på  gården,  varest  modren,  som  legat  i  en  annan  stuga, 
förut  varit,  har  fånen  bett  dem  bägge  sätta  sig  på  en  vit- 
fläckig ko,  som  stod  på  gården,  vilken  Sara  ej  igänkänt  eller 
vetat  varifrån  hon  kommit,  ock  sedan  fånen  ikullagt  kon,  har 
Sara  jämte  modren  satt  sig  på  kons  buk  ock  därvid  vänt  rygg 
emot  rygg  samt  modren  hållit  i  hornen  ock  dottren  i  svan- 
tsen,  ock  efter  fånens  befallning  har  modren,  men  ej  Sara, 
ropat  hwi  väder,  då  kon  genast  baklänges  uppflugit,  samt  där- 
vid förmärkt,  det  fånen  varit  dem  följaktig  i  luften  till  Korp- 
backen, varest  de  jämte  fånen  nedflugit,  ock  denne  genast 
emottagit  kon,  men  Sara  ock  modren  uppgått  på  backen, 
varest  Sara  varseblev  Back  Karin  Larsdotter,  dess  dotter  Anna 
Ersdotter,  Hobergs  Erik  Janssons  enka  ock  dess  dotter  Karin 
Ersdotter;  men  inga  flera  kvinnfolk  sade  Sara  sig  sett.    Uppå 


28  FRIES,    SVERGE8    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6 

tillfrågan,  om  hon  sett  drängen  sitta  inom  en  om  sig  ritad 
ring,  svarades  ja,  samt  därhos  anmälte,  det  hon  ej  hört  Anna 
Ersdotter  blåsa  på  någon  pipa,  ej  eller  varseblev,  det  Anna 
någon  sådan  haft,  utan  sedan  fånen  uppkommit  på  backen  ock 
han  begynt  spela  på  en  av  honom  upptagen  fiol  tränne  styc- 
ken vanliga  daldantsar,  varefter  Sara  jämte  modren  ock  de 
övrige  kvinnfolken  dantsat,  har  fånen  tillsagt  dem  hemfara, 
vårföre  Sara  jämte  modren  genast  nedgått  av  backen,  varvid 
fånen  varit  dem  följaktig  ock  återlemnat  dem  kon,  då  de  på 
förenämnde  sätt  hemfarit  med  fånen  i  följe,  ock  vid  hemkom- 
sten på  gården  har  Sara  jämte  modren  avstigit  ock  uti  sina 
förra  rum  ingått,  men  fånen  kvarblivit  på  gården  med  kon. 
Uppå  tillfrågan  yttrade  sig  även  Sara,  att  de  övrige  kvinn- 
folken kvarblivit  på  backen  jämte  drängen.  Vidare  tillspor- 
des  Sara,  om  bemälte  moder,  Brita  Olsdotter,  haft  Sara  med 
sig  till  fånen  ock  huru  gammal  hon  då  varit?  Då  utlät  sig 
Sara,  att  hon  iöljt  sin  moder  tvänne  gånger  till  Blåkulla,  ock 
enär  hon  första  gången  följde  sin  moder,  var  hon  allenast  li- 
ar gammal. 

Sara  bekände  sedan,  att  hon  med  sin  moder  fÖr  tre  år  se- 
dan, ridande  på  en  ko,  varit  hos  fånen,  som  var  ung  ock  val- 
skapad,  ock  i  hans  röda  stuga,  där  hon  i  sällskap  med  andra 
kvinnfolk  ätit  smör,  bröd,  ost  ock  rökt  kött.  Andra  besöket  for 
1^2  år  sedan  företer  inga  nya  detaljer. 

Den  21  aug.  var  söndag,  den  22  fortsattes  tinget. 

Tillberg  anförde,  att  Anna  Mattsdotter,  Björk  Olof  Pär- 
sons hustru,  om  72  års  ålder,  **av  liten  ock  klen  växt*,  ville  be- 
känna sitt  brott. 

Hon  erkände,  att  hon,  som  med  sin  sonhustru,  Svens  Brita 
Andersdotter,  varit  på  fäbodarna,  med  hanne  på  en  ur  soldaten  Mex* 
fähus  uttagen  röd  ko  med  vit  buk  på  övligt  (se  föreg.)  sätt  farit 
till  Korpbacken,  där  fånen  spelat  ock  kvinnfolken  dansat,  vilka  kom- 
mit dit  ridande  på  kor,  människor  ock  käppar.  Vid  återkomsten 
var  kon  fläckig  pä  ryggen  ock  skallig  på  sidorna,  vilket  uppkom- 
mit därav,  att  ''kons  rygg  understundom  under  ridandet  blivit 
stött  emot  bärgknallar  ock  toppar  ock  stora  trän".  Nekade  känna 
de  kreatur  ock  människor,  på  vilka  käringarna  ridit  till  backen. 

Hon  bekände  vidare,  att  hon  redan  vid  9  till  10  års  ålder 
en  natt  mot  påskafton  följt  sin  nu  avdöda  moder  ridande  på  en 
ko  först  till  klockstapeln,  där  de  på  övligt  sätt  (se  föreg.)  bitit 
av  klockorna,  kastat  bitarna  i  sjön  ock  nedkommit  vid  Blåkulla, 
där    de   inkommit   på    en  gård.     Fånen  kom  dem  svartklädd  till 


XIII.    6  FÖRSTA   RANNSAKNINGEN   VID    HÄRADSRÄTTEN.  29 

mötes  ock  sade:  "Våren  mycket  välkomna  ock  ingån  samt  hål- 
len till  godo,  vad  jag  kan  nava  att  fagna  eder  med,  som  orden 
lydde.**  Hade  inne  hos  fånen  varken  ätit  eller  dansat,  allenast 
sprakat,  ock  före  hemjresan  hade  fånen  på  övligt  sätt  tagit  blod 
av  Anna. 

Anna  erkände,  att  dem  följaktige  hade  varit  hannes  bror, 
Björk  Daniel,  ock  syster  Sara,  vilka  sutit  mellan  hanne  ock  mo- 
dem på  kons  buk  ock  sedan  varit  med  om  både  klockskavningen 
ock  blodskrivningen.  Anna  sade  sig  flere  gånger  varit  vid  Blå- 
kulla, men  det  var  länge  sedan,  ock  hon  kunde  inte  mycket  min- 
nas därom. 

Rätten  förehöll  Anna,  att  hon  lärt  sin  dotter,  Mexens  hustru 
Kerstin  Olsdotter,  att  öva  trolldom.  Ville  först  ej  bekänna  här- 
om, utan  bad  rätten  hanne  göra  det.  Hon  beskrev  då  en  färd 
först  till  klockstapeln,  lika  med  föregående,  ock  så  togs  vä- 
gen till  Blåkulla,  där  de  dock  endast  dansat,  under  det  fånen 
spelat  fiol. 

Då  inkallades  Mexens  hustru,  Kerstin  Olsdotter,  som  be- 
stämt nekade  sig  varit  på  Korpbacken  eller  i  Blåkulla.  Modern 
inkallades  ock  bad  under  tårar  dottern  bekänna.  Denna  fick  då 
på  sig  handklovarna  ock  överlemnades  till  Tillberg  ock  Ihr- 
stadius. 

Varefter  tillspordes  åter  modren,  om  hon  på  sitt  sam- 
vete kunde  säga,  det  hon  haft  bemälte  sin  dotter  med  sig  till 
fånen  samt  hanne  å  Korpbacken  varseblivit?  Vartill  Anna 
svarade  ja.  Anna  förehölts  därpå,  om  hon  ej  detta,  som  vore 
ganska  otroligt,  drömt  eller  eljest  sig  sådant  inbillat,  vilket 
hon  ock  högeligen  bestridde.  Vidxire  tillspordes  Anna,  om 
hon  någon  gång  haft  sin  sonhustru,  Svens  Brita  Andersdotter, 
med  sig  till  fånen,  efter  hon  berättat,  att  denna  följt  hanne 
till  Korpbacken?  Vartill  Anna  väl  i  början  nekade,  men  om- 
sider vidgick,  det  hon  sistledne  våras,  natten  emot  påskafton, 
tagit  hanne  med  sig  ock  därvid  brukat  en  avskedade  ock  gamla 
soldaten  Mexens  tillhörig  röd  ko,  svartvit  under  buken,  ock 
Anna  jämte  sonhustrun  utur  Mexens  olästa  fähus  samma  natt 
tagit.  Ock  för  övrigt  gjorde  Anna  om  förloppet  häröver  ena- 
handa berättelse  med  föregående  om  dottren  Kerstin  Ols- 
dotter. 

Urtima  tingsrätten  lät  härpå  förekalla  Annas  sonhustru, 
bemälte  Svens  Brita  Andersdotter,  om  34  års  ålder  ock  av 
medelmåttig,  men  dock  stadig  växt,  ock  efter  undfången  all- 
varsam förmaning  att  frivilligt  bekänna  sitt  brott,  tillspordes 


30  FRIES,    SVERGES    SISTA    HÄ-^PROCKSS.  XIII.    6 

Brita,  om  hon  natten  efter  sistledne  Kristi  himmelsfårdsdag 
varit  uppå  Korpbacken?  Vartill  svarades  nej,  ock  därjämte 
utlät  Brita  sig  vara  alldeles  oskyldig,  samt  ej  det  ringaste 
av  denna  saken  veta.  Frågades,  om  hon  ej  sistledne  våras, 
natten  emot  påskafton,  följt  sin  svärmoder  till  fånen?  Sva- 
rades, sig  icke  sådant  kunna  finna.  Ock  ehuru  rätten  på 
allt  sätt  sökte  att  förmå  hanne  till  sanningens  bekännande 
samt  även  till  den  ändan  lät  svärmodren  om  sitt  brott  över- 
tyga, ville  dock  ej  Brita  på  minsta  sätt  något  vidgå,  utan 
ständigt  svarade  sig  ej  sådant  i  sitt  järta  kunna  finna. 

Urtima  tingsrätten  lät  hanne  därpå  avträda  samt  tillsa- 
des Tillberg  att  allena  låta  hanne  förvara,  ock  som  Brita 
befanns  vara  rådder,  så  anmodades  allenast  prästerskapet  att 
flitigt  hanne  besöka  ock  till  en  ren  ock  omständelig  bekän- 
nelse bereda.  Varefter  åter  tillspordes  Anna,  om  hon  denna 
sin  om  sonhustrun  avgivne  berättelse  diktat  eller  drömt?  Sva- 
rades nej.  Frågades  hanne  även,  om  hon  i  sitt  samvete  vore 
därom  övertygad,  att  allt  vad  hon  berättat  vore  sant  ock  ej 
lögn?  Vilket  Anna  på  det  högsta  påstod,  samt  däi'hos  an- 
mälte,  det  [hon]  av  kärlek  till  sin  dotter  ock  sonhustru  så- 
dant om  dem  berättat,  på  det  dessa  så  väl  som  Anna  hä- 
danefter för  en  sådan  grov  synd  måtte  sig  till  vara  taga. 
Uppå  tillfrågan,  om  Anna  flere  gångor  rest  till  fånen,  utlät 
sig  Anna,  det  hon  nu  dragit  sig  till  minnes,  att  hon  även 
ungefär  för  20  år  sedan,  enär  hon  bott  i  Aspeboda  på  ett 
bärgmans  Anders  Gjöransson  tillhörigt  hemman.  Skog  benämnt, 
varpå  hannes  man  Olof  Pärson  den  tiden  varit  landbonde, 
på  meromrörde  sätt  rest  till  Blåkulla  på  en  bemälte  Anders 
Giörsson  tillhörig  ko,  som  varit  dels  vit  ock  dels  röd,  samt 
därvid  tillika  haft  sin  dotter  Kerstin  med  sig.  Vidare  sade 
Anna  sig  ej  hava  att  bekänna  eller  något  mera,  som  hannes 
samvete  kunde  hanne  påminna,  utan  anhölt  om  lindring  i 
straifet  i  anseende  till  dess  frivilliga  bekännelse. 

23  aug.  Kerstin  Olsdotter  inkallades,  bekände  nu,  att 
hon  varit  på  Korpbacken  sagda  natt.  Hon  hade  tyckt  sig  höra  en 
röst,  att  hon  skulle  stiga  upp,  vaknat,  sett  fånen  vid  sin  säng,  som 
vänligen  bett  hanne  följa  med  på  en  smord  käpp;  hade  på  backen 
frågat  Erik,  vårföre  hon  blivit  ditkallad;  fånen  hade  spelat  på 
fiol  några  vanliga  daldanser  ock  alla  dansat.  Vid  hemkomsten 
hade    hon    åter    sett   fånen,    som  tagit  emot  käppen  ock  frågat 


XIII.    6  FÖRSTA    RANNSAKNINGEN    VID   HÄRADSRÄTTEN.  31 

hanne,  ''huru  hon  tyckte  om  skjutsen*,  då  hon  därtill  svarat,  "det 
hon  ej  ville  mera  lita  på  densamma,  som  orden  lydde "". 

Kerstin  nekade  att  mer  än  en  gång  ha  varit  vid  BlåkuUa 
ock  avgav  därvid  enahanda  bekännelse  som  modern.  Erkände 
sig  hava  varit  vid  sitt  fulla  förstånd,  då  hon  på  förenämnda  sätt 
rest  till  Blåkulla,  ock  anhöll  om  lindring  i  straffet,  *  såvida  hon 
till  denna  synd  av  sin  moder  förledd  blivit.     Avträdde.  ** 

Efter  middagen  inkallades  Svens  Brita  Andersdotter, 
som  förklarade  sig  oskyldig.  Vice  pastorn  Ihrstadius  sade  sig  på 
allt  sätt  hava  sökt  förmå  hanne  att  bekänna.  Anmodades  att 
taga  Jiiinne  ytterligare  om  hand. 

Härefter  förekom  Times  Erik  Ers  hustru,  Anna  Änders- 
dotter,  51  år,  "medelmåttig  växt".  Nekade  först.  Sade  sedan,  att 
hon  varit  på  Korpbacken,  men  vägrade  bestämt  säga,  huru  hon 
kommit  dit.  Beslöts  slutligen,  att  handklovarna  skulle  påsättas 
hanne  ock  magister  Ihrstadius  förmana  hanne. 

Den  24  aug.  anmältes,  att  Anna  Andersdotter  ville  bekänna. 
Fånen  hade  inkommit  till  hanne  kl.  11,  en  kvast  hade  blivit  lagd 
i  sängen  hos  hannes  man,  ock  på  en  käpp  hade  hon  på  övligt 
sätt  farit  till  Korpbacken,  där  först  Anna  Ersdotter  ock  feedan  få- 
nen spelat  på  en  pipa;  "men  om  det  varit  samma  pipa"  de  haft, 
"visste  Anna  ej  att  berätta".  Sade  sig  lärt  denna  synden  av 
Anna  Jönsdotter,  Hobergs  Erik  Jans  enka,  sistlidne  vår.  Hade 
med  hanne  på  en  ko  på  övligt  sätt  besökt  klockstapeln,  under 
övlig  ed  kastat  bitarna  i  Insjön,  anlänt  till  Blåkulla,  ätit  smör,  ost 
ock  kött,  varunder  de  samspråkat  med  fånen,  som  satt  vid  bords- 
ändan ock  kringlade  maten  ock  som  uppmuntrat  dem  till  grova 
synder.  "Uti  ena  hörnet  på  rummet  har  Anna  varseblivit  ett  stort 
kar,  vari  färsk  dricka  stått,  vilket  av  de  närvarande  manfolken  bli- 
vit öst  uti  en  på  bordet  ständigt  stående  tennskål."  Efter  måltiden 
hade  fånen  spelat  på  mässingspipa,  ock  de  dansat.  Sedan  hade 
fånen  på  övligt  sätt  tagit  blodet  av  Anna.  Nekade  för  övrigt  tiU 
andra  trolldomssynder. 

På  eftermiddagen  inkallades  jämte  Anna  Andersdotter  en- 
kan  Anna  Jönsdotter,  som  nekade  att  hava  lärt  den  andra  den 
synden,  den  hon  redan  kände  förut,  ock  efter  åtskilliga  under- 
handlingar erkände  Anna  Andersdotter,  det  hon  vid  13  år  lärt 
sig  trolla  av  modern.  På  törfrågan,  huru  detta  tillgått,  sade  hon, 
att  "modern  hanne  först  lärt  fader  vår,  tron  ock  tio  Guds  bud 
fram  ock  tillbaka,  samt  sedan  samma  tid",  natten  mot  en  skär- 
torsdag, "med  modern  ock  fånen  på  en  ko  farit  till  Blåkulla" 
ock  avgav  en  berättelse  lika  "med  det  hon  förmiddagen  om 
förenämnda  sin  med  Hobergsenkan  gjorda  resa  berättat." 

Annas  syster,  "Fendrik  Kerstin",  Kerstin  Andersdotter^ 
hade  ock  varit  med,  bitit  i  klockorna  ock  givit  blod  åt  fånen,  men 
detta  var  också  allt  Anna  ville  bekänna.  Nekade  sig  av  fånen  er- 
hållit nattvarden  eller  plägat  synd  med  honom,  ehiuru  han  därom 


I 


92  FRIES,    SVERQES    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6 

bett  hanne.  Hade  i  stället  gått  till  nattvarden,  då  fånen  lovat 
hanne  nåd  för  förbannelsen,  som  hannes  tillstånd  medförde.  Få- 
nen hade  ock  dels  närvarande,  dels  med  pnda  tankar  avrått  hanne 
från  att  med  prästerna  tala  om  sin  synd. 

25  aug.  inkallades  Kerstin  Andersdotter,  48  år,  av  stadig 
växt.  Bekände  sig  varit  på  Korpbacken.  Hade  ridit  dit  sittande 
bakom  fånen  pä  en. käpp,  som  hon  sedan  bränt  upp.  Sade  sig 
vid  10  års  ålder  lärt  synden  av  modern  ock  avgav  samma  bekän- 
nelse som  systern.  Sade  sig  ock  sedan  flere  gånger  varit  på  Blå- 
kulla, en  gång  med  modern  ridande  på  en  get.  Rätten  frågade,  om 
det  ej  var  svårt  få  rum.  Svarades,  att  det  var  trångt,  men  gick  for 
sig.  Hade  en  annan  gång  farit  på  en  kalv,  men  ej  skadat  andra 
kreatur.  De  hon  ridit  på,  hade  blivit  "orkelösa  ock  kring  sidorna 
ock  ryggen  skalluga  samt  å  ryggknotorna  rödsprutiga*.  Nekade, 
att  under  mannens  livstid  ha  varit  i  Blåkulla,  men  väl  genast  hon 
blivit  enka.     Hoppades  få  lindring  för  sin  fullständiga  bekännelse. 

Mygg  Anders  Pärs  hustru,  Anna  Nilsdotter,  förekallades, 
48  åi;,  ** liten,  men  stadig**.  Sade  sig  visst  varit  på  Korpbacken, 
men   visste    ingenting.     Fördes  i  Tillbergs    ock  Ihrstadius'  vård. 

Den  26  aug.  inkallades  åter  Anna  Nilsdotter,  som  nu  ville 
bekänna,  ehuru  hannes  minne  var  svagt. 

Anna  utlät  sig  på  följande  sätt:  att  bem:te  natt  kl. 
ungefär  11,  sedan  hon  lagt  sig,  har  fånen,  svartklädder  ock 
mörk,  till  hanne  inkommit,  samt  därvid  tillsagt  hanne  att  ge- 
nast uppstiga  ock  följa  honom  till  förenämnde  backa,  vårföre 
hon  genast  uppstigit  ock  med  fånen  utgått  på  gården,  varest 
denne  visslat  en  eller  annan  gång,  då  en  svart  hund  genast 
framkommit,  vilken  fånen  smörjt,  ock  uppå  av  denne  undfån- 
gen  befallning  har  Anna  på  densamma  å  buken  sig  satt  samt 
efter  ropande  av  hwi  väder  uppflugit  ock  vid  Korpbacken  ned- 
kommit, varest  hon  nedanför  backen  lemnat  hunden  ock  därpå 
uppgått  på  backen,  varest  hon  varseblev  Erik  Jansson  sitta 
uti  en  om  honom  ritad  stor  ring,  samt  alla  kvinnfolken.  Se- 
dan Anna  till  ringen  framkommit,  har  hon  förehållit  Erik, 
vårföre  han  hanne  dit  skaffat?  Då  Erik  svarat  sig  ej  det 
gjort,  utan  tillsport  hanne,  om  hon  skadat  hans  föräldrars 
ock  de  övrige  grannarnes  i  Kilsbyn  kreatur?  Vartill  hon  en- 
ständigt  nekat  samt  därjämte  hotat  Erik  att  på  varjehanda 
sätt  skada  honom  för  det  han  hanne  dit  skaffat,  ock  om  han 
för  någon  människa  skulle  omtala,  att  han  hanne  därstädes 
varseblivit.  Varefter  Anna,  utan  att  hon  hört,  det  fånen  spe- 
lat, hemfarit  ock  vid  hemkomsten  på  gården  har  fånen  hanne 


Xni.  6     FÖRSTA  RANNSAKNINGEN  YID   HÄRADSRÄTTEN.  33 

anträffat  samt  emottagit  hunden,  varefter  hon  genast  ingått, 
då  fånen  ock  hunden  försvunnit.  Frågades,  om  Anna  varse- 
blev Anna  Ersdotter  blåsa  på  någon  pipa?  Svarades,  det 
lion  ej  sådant  kunde  minnas.  Frågades,  av  vem  hon  denna 
synden  lärt?  Svarade  Anna  sig  ej  eller  kunna  minnas,  så 
vida  hon  varit  nog  ung,  enär  hon  detta  blev  lärd.  Uppå 
tillfrågan,  om  hon  varit  till  Blåkulla,  svarades  ja;  men  huru 
ock  på  vad  sätt  hon  dit  kommit,  visste  Anna  ej  att  berätta, 
såsom  ock  huru  många  gånger  hon  dit  rest.  Vidare  tillspor- 
cles  Anna,  om  hon  varit  på  några  andra  mötesplatser  med  få- 
nen? Svarades,  det  hon  sistledne  våras  sist  på  föret  varit 
på  en  emellan  Kil  ock  Gräf  belägen  backa,  Knusbacken  så 
kallad;  men  huru  ock  på  vad  sätt  hon  dit  kommit,  visste  Anna 
-ej  att  berätta.  Frågades,  om  fånen  någon  gång  haft  köttslig 
i)eblandelse  med  hanne?  Svarades,  det  fånen  sådan  styggelse 
ilere  resor  med  hanne  plägat,  dels  i  dess  säng,  dels  i  hannes 
kornlada,  ock  dels  hos  fånen  själv  i  Blåkulla.  Vidare  före- 
ställtes Anna,  vårföre  hon  ej  omständeligen  kunde  sitt  brott 
bekänna?  Då  Anna  gav  till  svars,  det  hon  gärna  det  ville, 
allenast  hon  kunde  minnas.  Frågades  hanne  därföre,  om  hon 
detta  drömt  eller  eljest  diktat,  såvida  hon  ej  kunde  omstände- 
Jigen  förloppet  av  sin  synd  angiva?     Svarades  nej. 

Hon  skulle  ytterligare  förmanas  av  Ihrstadius  ock  avträdde. 

Den  27  aug.  inkallades  några  av  de  förenämnda,  utan  att 
vidare  bekännelser  avgåvos.  Den  28  var  söndag.  Den  29  inkal- 
lades hustrun  Svens  Brita  Andersdotter.  Hon  uppgav  sig  nu  vara 
sinnad  att  bekänna  ock  avgav  en  berättelse  lika  med  den,  som 
svärmodren  avgivit.  Hotade  på  Korpbacken  Erik  för  att  han 
hanne  ditskaffat.     Avträdde. 

Den  30  aug.  infann  sig  Ihrstadius  ock  berättade,  att  Anna 
Andersdotter  ock  hannes  syster  Kerstin  inför  honom  återtagit  sina 
bekännelser.  Dessa  upplästes  för  dem.  De  vidgingo  dem  ånyo, 
*med  förmälan  därhos,  att  de  ej  något  därtill  hade  att  tillägga 
eller  fråntaga,  utan  utlovade  att  därvid  förbliva,  såvida  de  i  sitt 
[sinne]  därom  voro  övertygade,  att  de  voro  skyldige.  Frågades, 
av  vad  orsak  det  komme,  att  de  sin  bekännelse  för  Ihrstadius 
återkallat.  Svarades,  det  fånen  genom  onda  tankar  dem  därtill 
styrkt.     Avträdde  ** . 

Länsmannen  Tillberg  anmälte,  att  Svens  Brita  Andersdot- 
.ter   även    återkallat  sin  berättelse.     Hon  förblev  nu  vid  att  hon 

Sv.  landsm,  XIIL  0.  S 


34  PRIE8,    SVERGES    8ISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6^ 

på   sig   ljugit.     Syärmodem   inkallades,    stod  vid  sin  bekännelse 
ock  besvor  sonhustrun  att  ej  neka. 

Den  3  sept.  anmälte  Ihrstadius,  att  Hobergs  Erik  Jansons^ 
dotter,  Karin  Ersdotter,  återtagit  sin  bekännelse.  Hon  efter- 
skickades, sade  att  hon  inför  prästen  återkallat  bekännelsen  ar 
orsak,  "att  enär  magister  Ihrstadius  varit  inne  hos  Svens  Brita 
Andersdotter  ock  velat  hanne  till  en  ock  samma  bekännelse  be- 
reda, har  Brita  dock  ständigt  nekat  ock  därvid  sagt,  det  hon  vore 
alldeles  oskyldig,  vilket  Karin  allt  åhört,  då  därvid  den  tankan 
hos  hanne  upprunnit,  att  hon  skulle  lida  straff  ock  Brita  där- 
emot ej,  ehuru  denna  vore  lika  med  Karin  delaktig  i  denna  syn- 
den**.   Hannes  bekännelse  upplästes  nu  ånyo,  då  hon  vidgick  den. 

Däremot  vägrade  den  nu  inkallade  Mygg  Anders  Pärs  hustru^ 
Anna  Nilsdotter,  ej  blott  att  avgiva  ytterligare  bekännelse,  utan 
ock  att  vidgå  vad  hon  redan  bekant.  Hon  bestred  sin  förra 
bekännelse. 

Den  4  sept,  var  söndag. 

Den  5  sept.  infördes  intor  rätta  Björk  Hans  Erson,  som  sade 
sig  känna  gossen  Erik  Johansson,  men  enständigt  nekade  sig  hava 
lärt  honom  någon  trolldom.  Han  hade  endast  omtalt  för  honom, 
**huru  han  utan  minsta  skrivning  skulle  kunna  visa  en  stil  på 
rent  papper,  vilket  Hans  åter  fått  veta  av  en  gesäll  [från]  Gryxbo 
pappersbruk,  som  dock  redan  från  orten  avrest".  Vidare  ville 
han  ej  bekänna  ock  fick  slutligen  avträda. 

Varefter  förekallades  Björk  Daniel  Mattsson  från 
Sätra,  om  91  års  ålder  ock  liten  samt  klen  växt,  ock  sedan  han 
blivit  förmant  att  redeligen  bekänna  sitt  brott,  blev  han  därom 
underrättad,  det  hans  syster  Björk  Olof  Pärssons  hustru,  Anna 
Mattsdotter,  anmält,  det  han  jämte  hanne  ock  systren  Sara 
följt  deras  avledna  moder  till  Blåkulla  på  en  röd  ko,  som  mo- 
dren uti  ett  av  grannarnes  fähus  uttagit,  ock  tillspordes  för- 
denskull, om  han  på  sätt  som  systren  berättat  följt  modre» 
till  Blåkulla?  Då  Daniel  sig  utlät,  det  han  aldrig  varken  med 
modren  eller  någon  annan  följt  till  Blåkulla,  så  mycket  mera. 
som  modren  ej  sådant  kunnat,  utan  skall  hans  bägge  systrar 
denne  trollkonsten  lärt  av  en  vid  namn  Grop-Marita  i  Mårtan- 
berg,  som  dock  redan  med  döden  avgått.  Frågades,  huru  Da- 
niel därom  blivit  underrättad,  att  hans  syster  Anna  lärt  av 
bemälte  Grop-Marita?  Svarades,  det  han  ej  sådant  kunde 
minnas,  men  förmente  dock,  det  systren  under  den  tid  hon 
Marita  skiötlat,  sådant  lärt,  hälst  sistnämnde  varit  över  allt 
namnkänd   för   att   öva  trulldom.     Frågades  Daniel,  om  han 


XIII.  6  FÖRSTA   RANNSAKNINQEN   VID    HÄRADSRÄTTEN.  35 

blivit  varse,  det  Anna  med  trulldom  någon  skadat?  Svara- 
des, det  han  väl  ej  sådant  sett,  men  vore  dock  alldeles  där- 
om övertygad,  att  hon  en  sådan  grov  synd  kunde  göra,  hälst 
enär  han"  för  många  år  sedan  till  hanne  inkommit,  har  hon 
hållit  på  att  kärna,  ock  sedan  hon  allenast  tränne  resor  ned- 
ränt  staven  i  kärnan,  har  hon  genast  fått  smör.  Frågades 
Daniel,  om  han  kunde  trolla,  efter  han  i  hela  socknen  vore 
namnkänd  för  ganska  klok  sanfit  därföre  undfått  namn  av 
kloka  gubben?  Vartill  Daniel  gav  till  svars,  det  han  ej  mera 
än  någon  annan  utom  naturliga  ock  vanliga  medel  kunde  ut- 
rätta, ock  för  det  han  skall  botat  flere  för  svåra  sjukdomar, 
har  han  av  grannar  ock  andre  undfått  namn  av  kloka  gubben. 

Prästerskapet  med  flere  av  rättens  ledamöter  anmälte 
därpå,  det  denne  Björk  Daniel  i  flere  åren  skall  haft  tillopp 
av  folk,  som  hos  honom  sökt  råd  ock  bot  för  varjehanda  ska- 
dor ock  sjukdomar,  samt  dessutom  skall  Daniel,  enär  någre, 
för  vilka  dels  hästar  ock  andra  kreatur  bortkommit,  till  honom 
inkommit,  ock  sådant  för  Daniel  omtalt,  genast  emot  «kälig 
vedergäldning  dem  sådant  på  besynnerligit  sätt  återskaffat. 

Rätten  förehölt  Daniel  därpå,  av  vem  han  sådan  konst 
lärt?  Då  han  gav  till  svars,  "det  han  ej  av  någon  lärt,  hälst 
han  dylikt  ej  kunde  göra,  eller  annat  besynnerligit,  utan  van- 
liga medel  ock  värktyg ;  anmälande  därhos,  att  enär  han  för 
flere  år  sedan  legat  i  en  ganska  häftig  tsjukdom,  har  en  röst 
nattetiden  till  honom  sålunda  ropat:  'du  skall  jälpa  många  till 
livs,  men  innan  det  för  dig  lider  till  slut,  skall  du  därföre 
mycket  lida',  som  orden  lydde.  Vidare  sade  sig  Bjöfk  Da- 
niel ej  hava  att  berätta,  ej  eller  kunde  rätten  vidare  besked 
av  Daniel  ernå,  vårföre  detta  för  honom  upplästes,  som  till 
alla  delar  vidkändes.     Avträdde. 

Anna  Mattsdotter  inkallades.  Vidhöll,  att  hon  lärt  trolldom 
av  modern  ock  att  brodern  ej  vore  oskyldig.  Frågades,  om  hon 
ej  härom  "genom  något  bindande  skäl  skulle  kunna  övertyga 
brodern".    Ansåg  det  omöjligt.     Avträdde. 

Den  6  sept.  förekom 

länsmannen  Tillberg  ock  anmälte,  det  han  efter  rät- 
tens honom  givne  befallning  införskaffat  Skrivar-Ånders  Pärs- 
son i  Kilen  ock  avskedade  soldaten  Anders  Danielsson  Mex, 
vilka  därföre,  jämte  Anna  Mattsdotter,  förekallades  ock  såsom 


36  PRIE8,    SVERQES    BISTÅ   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

jävaktige  utan  ed  var  för  sig  avhördes;  ock  berättade  uppå 
tillfrågan  Anders  Pärsson,  det  all  hans  boskap  ej  på  lång  tid 
varit  synnerligen  friske,  utan  på  besynnerligit  satt  sjuke,  ock 
skall  han  flere  resor,  ock  isynnerhet  förledne  år  ock  sommar, 
blivit  varse,  det  en  av  hans  kvigor,  som  är  röd  till  färgen, 
synts  tämmeligen  skallog  på  ryggen  ock  sidorne  samt  på  kno- 
torne  något  rödsprutig;  skolandes  samma  kviga  ej  ännu  vara 
S3mnerlig  frisk.  Varefter  Anders  Pärsson  anhölt  att  få  föl- 
jande andraga,  nämligen:  För  12  år  sedan  har  Anders  Färs- 
sons hustru  en  gång,  enär  hon  gått  uti  stallet,  blivit  varse 
ett  ansöls  snott,  ock  med  fäm  dylika  knutar  knytt  band  lig- 
gande i  stallet  emellan  dörren  ock  tröskelen,  vilket  hon,  se-  " 
dan  mannen  det  sett,  uppvist  för  Björk  Olof  Pärssons  hustru, 
Anna  Mattsdotter,  samt  därvid  denna  frågat,  om  hon  igänkände 
bandet?  Då  Björk  Olofs  hustru  svarat  ja  samt  därvid  frågat 
hanne,  huru  ock  på  vad  sätt  hannes  band  i  dess  stall  kom- 
mit? Varpå  Anders  Pärs  hustru  intet  svarat;  men  genast 
därefter  har  Anders  mistat  tränne  hästar  allt  å  rad.  Något 
därefter,  enär  Andei^  varit  ute  på  åkren  ock  kört,  har  be- 
mälte  Björk  Olofs  hustru  till  honom  kommit  samt  därvid  så- 
lunda honom  tillsagt:  'det  går  gräselig  fort  för  dig  att  köra', 
vartill  Anders  svarat:  'det  går  väl  an',  som  orden  lydde,  varpå 
hon  genast  ifrån  honom  bortgått,  ock  enär  Anders  samma  af- 
ton lett  sin  häst  i  stallet,  har  han  blivit  så  sva^  ock  på  ett 
ganska  besynnerligit  sätt  sjuk,  så  att  tredje  dagen  därpå  har 
Anders  funnit  honom  död  i  stallet. 

Vidare  anförde  Anders,  att  för  9  år  sedan,  enär  han 
släppt  en  sin  svarta  häst  uti  så  kallade  Busmers  takt,  har 
han  alltid  ock  varje  gång  Anders  densamma  därifrån  uppta- 
git, förmärkt,  det  hästen  överallt  varit  tämmelig  våt  ock  fläcke- 
tals på  ryggen  ock  sidorne  skallog. 

Uppå  tillfrågan  utlät  Anders  sig  ej  vidare  hava  härom 
att  berätta.     Uppläst  ock  vidkänt.     Avträdde. 

Varefter  soldaten  Mexen  förekallades  ock  uppå  tillfrågan  ^ 
berättade,  det  han  nu  i  flere  åren  förmärkt,  det  en  av  hans 
kor,   som  är  röd-svart-vit   under  buken,  understundom  varit 
tämmelig  orklös  samt  fläcketals  på  ryggen  ock  sidorne  håren 
avgådde.    Frågades,  om  han  visste,  varav  kon  sådan  blivit? 


XIII.    6  FÖRSTA    RANNSAKNINGEN    VID   HÄRADSRÄTTEN.  37 

Svarades  nej,  men  förmente  dock,  det  onda  ock  illasinte  män- 
niskor hanne  förgjort.    Uppläst  ock  vidkänt.    Avträdde. 

Björk  Olof  Pärs  hustru,  Anna  Mattsdotter,  tillspordes 
därpå,  om  hon  medelst  det  hon  lagt  ett  på  besynnerligit  sätt 
knytt  band  uti  Skriver  Anders  Pärssons  stall,  varit  därtill 
orsaken,  att  han  mistat  tränne  hästar  därefter  ?  Vartill  Anna 
gav  till  svars,  det  hon  väl,  som  Skriver- Anders  Pärsson  be- 
rättat, av  dess  hustru  undfått  ett  på  sådant  sätt  knytt  ock 
hanne  tillhörigt  band,  men  dock  har  hon  ej  avvetat,  huru  ock 
på  vad  sätt  hannes  band  i  deras  stall  inkommit,  eller  på  rin- 
gaste sätt  till  den  Anders  Pärsson  genom  förenämnde  hästars 
mistande  tillfogade  olycka  bidragit. 

Vidare  ock  uppå  tillfrågan  tillstod  Anna,  det  hon  på 
sätt,  som  Skriver  Anders  berättat,  till  honom  på  åkren  ut- 
kommit ock  med  honom  därstädes  samtalt  angående  hans 
körande  med  hästen,  men  Anna  ville  dock  ej  vidgå,  det  hon 
medelst  trulldom  hans  häst  till  livet  skadat. 

Rätten  tillsporde  hanne  vidare,  om  hon  ridit  på  någon 
Skriver  Anders  Pärsson  tillhörig  svart  häst  till  Blåkulla  eller 
annorstädes  i  följe  med  fånen,  efter  densamma  även  befunnits 
fläcketals  på  ryggen  ock  sidorne  skallog.  Vilket  Anna  höge- 
ligen bestridde. 

Till  slut  anförde  Anna,  det  hon  på  Skriver  Anders  Pärs- 
sons röda  kviga  ock  gamla  soldaten  Mexens  röda  ock  vita  ko 
ridit  till  BlålcuUa,  ock  varit  orsaken  därtill,  att  de  blivit  på 
ryggen  ock  sidorne  skalluge  samt  orklöse,  ock  anmälte  där- 
hos, det  hon  ej  på  något  mera  förenämnde  personer  tillhörigt 
kreatur  färdat,  ej  eller  ridit  på  flere  än  de  av  hanne  nu  an- 
givne ock  vidgådde  kreatur.     Uppläst  ock  vidkänt. 

På  eftermiddagen  framkallades  Mexens  hustru,  Kerstin 
Olsdotter.  Hon  hade  nekat  sanningen  av  sin  bekännelse  inför 
Ihrstadius,  vidgick  den  ånyo  till  en  del;  yisste  tydligen  ej,  vad  hon 
skulle  bekänna.  Såsom  vittnen  inkallades  hannes  svärfar,  kyrko- 
vaktaren  Olof  Pärson  i  Kilen.  Denne  hade  hört  liänne  i  fleres 
närvaro  i  söndags  yttra,  det  hon  varit  vid  Blåkulla.  Hade  dock 
ej  förut  märkt,  att  hon  övade  trolldom,  men  bekände,  att  hon 
*ständigt  haft  en  besynnerlig  lycka  med  boskap,  ock  enär  Olofs 
45on,  Pär  Olofson,  utsläppt  sin  ko,  har  Kerstin  uti  Olof  Pärsons 
närvaro  strukit  densamma  med  handen  över  ryggen,  varefter  denna 
förmärkt,  det  kon  blivit  ganska  svag  samt  ej  med  den  andra  bo- 


38  FRIES,  sv£aa£s  sista  häxprocess.  XIII.  6 

skapen  hemgått,  utan  antingen  kvarblivit  i  skogen  eller  ingått 
uti  sonhustruns  fägård  ock  rytit,  men  sedan  Pär  Olofson  Ker- 
stin därfore  bannat,  har  kon  genast  blivit  brav".  Andra  vitt- 
nen instämde.     Kerstin  erkände.     Avträdde. 

Daniel  Parson  i  Ålbyn  inkallades  att  vittna  på  sitt  sy- 
skonbarn, Fänrik  Kerstin  Andersdotter.  Han  berättade,  att  hans 
far  för  många  år  tillbaka  mist  en  rÖd  ko,  vilken  förut  varit  gan- 
ska sjuk,  "på  ryggen  ock  sidorna  skallog" ;  att  en  vit  kalv  ock 
flere  getter  för  ungefar  12  år  sedan  även  befunnits  illa  medfarna 
ock  sedan  dött,  samt  slutligen  att  han  hört  av  andra,  det  sagda 
kvinna  övade  trolldom.  Kerstin  Andersdotter  tillfrågades,  om 
hon  fördärvat  andra  kreatur  än  dessa.  Nekade  tiU  att  de  kunde 
dött  av  färden,  om  de  ock  farit  illa  därav.  Hon  vidhöll  till  alla 
delar  sin  förra  bekännelse  ock  afträdde. 

Giölis  Erik  Ers  enka,  Brita  Olsdotter,  *om  54  års  ålder 
ock  av  medelmåttig  växt**,  förekallades.  Nekade  att  någonsin  ha 
varit  på  Korpbacken.  Dottern  Sara,  som  bekant  den  20  aug.,  in- 
kallades, vidgick  först  sin  bekännelse;  sade  sedan,  att  hon  ljugit 
på  sig.     Rätten  kunde  ej  **få  besked  av  dessa  kvinnfolk*. 

Den  7  sept.  inkallades  vittnen  mot  dem.  Erik  Giörsson  ock 
hans  dotter  sade,  att  hela  Hedebyn  misstiinkte  Giölis  Brita  för 
trolldom,  emedan  det  alltid  hänt,  varmed  hon  dem  hotat.  Den 
förre  hade  förlorat  på  7  års  tid  4  hästar,  vilka  förut  varit  ovan- 
ligt sjuka."    Även  6  kor  hade  för  honom  dött  inom  kort. 

Margta  Mattsdotter  vittnade,  att  varje  gång  hannes 
aö:ne  moder,  Margita  Ersdotter,  kommit  att  ordkastas  med 
Brita  Olsdotter,  har  denne  alltid  hotat  hanne  jämte  Margita 
att  skada  dem,  samt  därvid  yttrat  sig  i  följande  ord:  'kan  jag 
ej  göra  dig  ock  din  dotter  något  i  stuvun,  skall  jag  väl  göra 
eder  det  som  värre  är  i  fähuset',  som  orden  lydde;  vilket  ock 
dem  hänt,  därmedelst  de  på  en  kort  tid  mistat  en  svartfläc- 
kig  ko  ock  2:ne  st.  kvigor»  vilka  förut  av  Margita  blivit  funne 
fläcketals  på  ryggen  ock  sidorne  håren  avgådde.  Vidare  an- 
förde Margta,  det  hela  byen  i  anseende  till  sällsamma  förelupna 
omständigheter  misstänkt  hanne  för  att  öva  trulldom.  Avträdde. 

Pär  Jansson  uppå  aflagd  ed:  att  Brita  varje  sommar 
hon  slagit  inpå  grannarnes  ock  de  nästgräntsandes  tegskif- 
ten, alltid  hotset  att  på  varjehanda  sätt  skada  dem,  enär  de 
hanne  därföre  varnat  ock  tillsagt.  Vidare  anraälte  vittnet, 
det  han  av  flere  fått  höra,  det  Brita  kunde  trolla  ock  en  så- 
dan grov  synd  övade.  Uppå  tillfrågan,  om  vittnet  förmärkt, 
det  Brita  en  sådan  synd  brukat  ock  därvid  någon  skadat, 
svarades    nej.     Varjämte   även  vittnet  anhölt  att  få  omtala. 


XIII.    6  FÖRSTA   RANNSAKNINOEN   VID   HÄRADSRÄTTEN.  39 

<let  Brita  Olsdotter  ibland  hotat  att  skada  honom  samt  isyn- 
nerhet för  grannarne  sagt,  att  hon  skulle  göra  honom  skada. 
Ock  som  han  i  3:ne  år  ock  ännu  är  plågad  av  en  svår  ock 
obotelig  sjukdom,  så  förmente  han,  det  Brita  honom  den- 
samma genom  sitt  bekanta  trolleri  tillskyndat.  .  Avträdde. 

Ett  annat  vittne  anförde  om  Brita,  det  hon  sagt,  att  hon,  allenast 
hon  komme  hem,  skulle  ''yäl  betala '^  för  angivelserna  mot  hanne. 

Varefter  fjärdingsmannen  Anders  Danielsson  förekom  ock 
anhölt  att  få  följande  andraga :  Att  för  2 V>  år  sedan,  enär  han 
kommit  i  någon  träta  med  Brita  angående,  någon  jord,  har 
<lenne  tillsagt  Anders  att  honom  skada,  vårföre  denne  sagt: 
'Gäck  bort  ifrån  mig,  trollkäring!'  som  orden  lydde.  Seder- 
mera ock  8  dagar  därefter  har  Brita  träffat  Anders  i  kyrko- 
porten samt  därvid  tillsagt  Anders,  att  hon  ej  tålde  på  sitt 
samvete,  vad  Anders  hanne  för  8  dagar  sedan  på  gärdet  till- 
vitte,  då  Anders  hanne  anmodat  att  låta  honom  befredas  på 
kyrkovägen,  s^mt  därpå  ingått  uti  kyrkan,  ock  vid  det  han 
inkommit  inom  kyrkedörren,  har  Brita  tillsagt  honom,  att 
han  inom  en  liten  tid  skulle  väl  för  sådant  bliva  lönt.  Uppå 
tillfrågan,  om  Anders  sedermera  någon  skada  av  Brita  blivit 
tillfogad,  utlät  sig  Anders,  det  han  8  dagar  därefter,  enär 
han  varit  i  kvarnen  ock  målet,  har  han  av  en  ovanlig  hän- 
delse kommit  att  söndermala  sin  högra  hand,  vartill  han  för- 
ment Brita  varit  orsaken.     Avträdde. 

Vittnesmålen  upplästes  ock  vidkändes.  Varefter  tillspor- 
des  Brita  Olsdotter,  om  [hon]  förenämnde  vittnen,  på  sätt  de 
berättat,  hotat?  Då  Brita  sig  utlät,  det  hon  väl  på  sådant 
sätt  dem  tillsagt,  men  förklarade  därhos,  att  hon  därmed  all- 
tid önskat  dem  Guds  välsignelse,  ehuru  de  på  ett  så  ont  sätt 
detsamma  nu  uttytt.  Ock  ehuru  rätten  på  allt  sätt  sökte  att 
förmå  hanne  till  sanningens  bekännande,  ville  Brita  dock  ej 
det  ringaste  vidgå,  utan  förblev  ständigt  därvid,  att  hon  vore 
oskyldig.  Alltså  lät  rätten  tils  eftermiddagen  hanne  av- 
träda, samt  anmodades  åter  vice  pastoren  Jhrstadius  att  hanne 
till  bekännelse  genom  tjänliga  föreställningar  bereda. 

Sedan  inkallades  Giölis  Erik  Ers  dotter,  hustru  Brita  Ers- 
dotter,  som  enständigt  nekade,  ock  då  hon  **  dessutom  befanns  råd- 
der'*,  så  lät  rätten  hanne  avträda. 

Flere  vittnen  från  Heden  inkallades  mot  Brita  Olsdotter. 

Ett   vittne,    Olof  Pärson,    förklarade,    det  Brilas  framlidne 


/ 


40  FRIES,    8VSRQES   SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    S 

man  ^ständigt  kallat  hanne  för  trollkäring,  samt  även  för  sådan 
synds  övande  så  hatat  hanne,  att  han  ej  velat  ligga  i  säng  med 
hanne  eller  såsom  man  med  hanne  umgås *".  Han  hade  dock  ej 
omtalat,  på  vad  sätt  hustrun  kunde  trolla.  Vittnet  själv  hade  ej 
märkt,  att  Brita  kunde  trolla.  Erinrade  sig  dock  hava  mist  en 
ko,  som  befunnits  skallig. 

En  hannes  svägerska  berättade,  att  då  hon  för  att  fråga, 
efber  sitt  arv  besökt  Brita,  hade  denna  lovat  hanne  varjehanda- 
olyckor,  slutligen  sägande:  ''ehuru  du  har  man  ock  förmenar  utav 
honom  hava  försvar,  skall  jag  dock  så  laga,  att  du  skall  väl  bliva 
lönt  för  vad  du  nu  av  mig  begärt,  hälst  jag  i  all  min  tid  blivit 
bönhörd  om  det  jug  bedit.*  Hon  förklarade  vidare,  att  vittnet 
skulla  bliva  hädanefter  hatad  av  sin  bror  ock  mor,  vilket  ock 
inträffat,  dock  så  att  deras  kärlek  nu  återvänt,  sedan  Giölis  Brita 
blivit  häktad.  Giölis  Brita  levde  ock  i  osämja  med  grannarna. 
Vittnet  hade  dock  ej  mist  mer  än  en  röd-  ock  vitfläckig  ko,, 
ehuru  hon  blivit  hotad  att  förlora  alla. 

Anders  Andersson,  ojävad  efter  aflagd  ed:  Att  han  jämte 
de  övrige  grannarne  ständigt  misstänkt  Brita  att  öva  trulMom 
ock  vidskepelse,  hälst  både  dess  mor  ock  mormor  för  samma 
synd,  även  de,  varit  tingsförde.  Uppå  tillfrågan  anförde  vitt- 
net, det  han  flere  resor  varit  närvarande  ock  hört,  det  hon 
lovat  att  på  varjehanda  sätt  skada  sina  grannar;  ock  har  han 
även  förmärkt,  det  dem  alltid  hänt,  vad  hon  dem  lovat.  Till 
slut  berättade  även  vittnet,  att  Britas  avledne  man  högeligen 
hatat  hanne,  för  det  hon  en  så  vederstyggelig  synd  övade,, 
samt  besynnerligen  därav,  att  mannen  oförvarandes  kommit 
att  i  stället  för  tjäruhornet  taga  hannes  smörjehorn,  (d)ock 
därmed  smort  sin  kärra,  vilken  genast  därav  begynt  att  hoppa. 

Frågades,  om  vittnet  varit  närvarande  ock  åsett,  huru 
mannen  med  Britas  smörjehorn  bestrukit  kärran,  som  därav 
begynt  att  hoppa?  Svarades  nej,  utan  skall  vittnet  sådant 
av  mannen  ock  andre  fått  höra.     Avträdde. 

Hustru  Brita  Pärsdotter,  ojävad  efter  avlagd  ed:  Att 
förledne  sommar  ock  även  därtillförene  har  Brita  hotat  Ka- 
rin Pärsdotter  eller  följande  vittne  att  hanne  skada;  varefter 
Karin  genast  fått  en  ovanlig  mattande  sjukdom,  som  hon  ännu 
dragés  med.  Vidare  anfördes,  att  för  9  år  sedan  ungefärl. 
har  Britas  dotter  Sara  tagit  en  vittnet  tillhörig  get  ock  uti 
modrens  fägård  densamma  mjölkat  uti  flere  barns  närvaru^ 
vårföre  ock  sedan  vittnet  därom  blivit  underrättad,  hon  ge- 
nast samma  afton  till  Brita  ingått  samt  sådant  för  hanne  om- 


XIII.    6  FÖRSTA    RANNSAKNINGEN    VID    HÄRADSRÄTTEN.  41 

tait  ock  därvid  Brita  tillsagt,  att  ej  sådant  vidare  göra,  var- 
över  enkan  blivit  så  förtörnad  ock  ivrig,  att  hon  strax  därpå, 
med  knytnäven  givit  vittnet  en  kindpust,  varvid  mössan  av 
hanne  fallit,  samt  därjämte  hotat  ock  tillsagt  vittnet,  att 
därest  hon  ej  ville  bortgå,  skulle  Brita  slå  hanne  med  en  i 
vråen  stående  stör,  med  utlåtelse  därhos:  Mt  därefter  skulle 
vittnet  ej  vidare  få  se  sin  hälsos  dag,  som  orden  lydde.  Straxt 
efter  den  undfångne  örfilen  har  vittnet  genast  undfått  en  svår 
tandvärk,  som  hon  ej  förr  avvetat.  Ock  enär  vittnet  med 
mycken  möda  ock  räddhåga  i  sin  gård  hemkommit,  har  hon 
känt  sig  ganska  sjuk  ock  matt,  vilket  hon  allt  sedan,  fast  ej 
i  så  hög  grad,  ständigt  hos  sig  förmärkt,  samt  nu  även  syn- 
tes tämmeligen  matt  ock  menför.  Till  slut  berättade  vittnet, 
att  enär  hon  uppå  enkans  enträgna  begäran  ,ej  velat  byta  ull 
med  hanne,  har  Brita  genast  tillsagt  vittnet  olycka  med  dess 
boskap;  varefter  vittnet  straxt  därpå  mistat  8  st.  får.  Av- 
trädde. 

Hustru  Karin  Pärsdotter,  utan  ed :  Ätt  förledne  sommars 
har  Britas  son  ingått  uti  Karins  takt  ock  därstädes  uppryckt 
ock  plockat  allehanda  slags  gräs,  vårföre  Karin  tillsagt  gos- 
sen att  bortgå  ock  med  sådant  avstå,  vilket  han  straxt  gjort, 
ock  enär  Karin  ej  långt  därefter  kommit  att  träffa  Brita,  har 
denne  genast  sig  utlåtit,  att  hanne  ont  tillfoga,  varpå  hon 
råkat  i  en  gräselig  mattande  ock  ovanlig  sjukdom,  så  att  hon 
ej  mäktar  stå  eller  något  gå,  samt  därav  ännu  tämmeligen 
plågas. 

Förledne  höstas  skall  Karin  ock  mistat  en  röd  ko,  som 
fläckotals  på  ryggen  ock  knotorne  varit  skallog,  samt  året 
därtillförene  större  delen  av  sin  småboskap.  Anmälande» 
även,  sig  nu  hava  en  ko,  röd  ock  vit  till  färgen,  som  på 
samma  sätt  på  ryggen  ock  sidorne  finnes  medfaren,  ock  dess- 
utom med  en  okänd  sjuka  är  besmittad.     Avträdde. 

Vittnen  betygade,  att  dessa  kreatur  ej  förut  varit  sjuka. 

Giölis  Brita  erkände,  att  hon  hotat  dessa  kvinnor  ock  att 
hon  till  ock  med  slagit  med  kvasten,  men  nekade  bestämt,  att 
hon  hade  någon  del  i  deras  olyckor.  Hon  hade  alltid  sedan 
•önskat  dem  Guds  välsignelse*.  Hon  nekade  till  berättelsen  om 
kärran,  då  hon  aldrig  haft  något  sraörjehorn,  eller  att  hon  haft 
någon  gemenskap  med  den  onde.** 

Varken  hot  eller  förmaningar  jälpte. 


42  FRIES,    SVERGE8    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

« 

Rätten  tillsade  Brita  än  ytterligare  att  giva  Oudi  äran 
ock  bekänna  sanningen,  då  Brita  i  dessa  orden  utbrast:  'Var- 
före  skall  jag  bedja  Oud?'  Sätten  förehölt  därföre  Brita  dess 
ogudaktighet,  ock  på  det  allvarsammaste  tillsade  hanne  att  be- 
känna. Då  hon  intet  svar  ville  avgiva.  Ock  enär  rätten 
•eller  Brita  själv  kom  att  nämna  fånen,  nigde  hon  med  största 
vördnad,  som  aldrig  förmärktes,  enär  Gud  blev  nämnd. 

Det  blev  beslutat,  att  hon  skuUe  "lindrigt  ock  varsamt**  på  , 
vaggen  uppdragas.  Hon  sade  sig  då  vilja  bekänna  ock  yttrade  (enligt 
Tillbergs  anmälan):  ^'Om  jag  kunnat  tro,  det  någon  skolat  torts 
'tvinga  mig  till  bekännelse,  skulle  iag  bekant  första  dagen,  enär 
jag  därom  av  rätten  blev  tillsagd.**  Var  oin  händerna  blodig, 
vilket  Tillberg  sade  härleda  sig  av  att  klovarna  varit  för  löst 
tillskruvade,  så  att  hon  av  ilska  sökt  händerna  utdraga. 

Hon  bekände  sig  varit  med  döttrarna  vid  Korpbacken,  men 
-ej  gått  upp  på  densamma,  ock  en  gång  i  vintras  vid  Blåkulla, 
men  mindes  ingenting.  Något  vidare  besked  av  hanne  lyckades 
man  ej  få. 

Den  8  sept.  voro  döttrama  inkallade.     De  nekade. 


På  eftermiddagen  den  8  sept. 

förekom  några  av  allmogen,  som  till  bevakande  av  före- 
nämnde brottslige  brukade  blivit,  ock  jämte  flere  av  nämnden 
anhöllo,  att  i  anseende  till  den  för  dem  varande  angelägne 
tid,  denna  brottmålssak  måtte  till  nästa  månad  uppskjutas. 
Ock  som  Lång  Erik  Erdson  samt  skomakaren  Pär  Olsson 
jämte  flere,  vilka  rätten  funnit  nödigt  att  i  denna  sak,  inom 
«lut  bliver,  höras,  ej  ännu,  så  vida  de  i  sine  längst  borta  av- 
lägsna fäbodar  vistande  äro,  ehuru  Tillberg  anmält  sig  flera 
bud  dem  givit,  sig  inställt ;  alltså  ock  i  betraktande  av  fore- 
nämnde  omständigheter,  finner  urtima  tingsrätten  för  gott  att 
med  denna  brottmålssaks  vidare  fullföljande  ock  avslutande 
till  den  l:sta  oktober,  nästkommande,  uppskjuta,  till  vilken 
tid  förenämnde  personer  vid  laga  ansvar  böra  införskaffas. 
Ock  sedan  alla  förenämnde  för  trulldom  ock  vidskepelse  miss- 
tänkte kvinnfolk  ånyo  blivit  förekallade,  anmälte  de  övriga, 
utom  Sara  ock  Brita  Ersdöttrar  samt  Svens  Brita  Andersdot- 
ter  ock  Anna  Nilsdotter,  vilka  enständig  sade  sig  vara  oskyl- 
dige, uppå  tillfrågan,  det  de  till  alla  delar  förblevo  vid  sine 
förr   gjorde  berättelser,   som  nu  ånyo  för  dem  särskilt  upp- 


X  II.    6  FÖRHÖR   INFÖR   PRÄSTERSKAPET    I   FALUN.  43 

läates,  varefter  alla  dessa,  utom  pigorne  Anna  ock  Karin  Ers- 
döttrar,  vilka  personlig  borgen  för  sig  ställt,  uppä  allmogens 
ock  socknemännens  samt  nämdens  enträgna  begäran,  till  und- 
vikande av  vidare  befarad  olägenhet,  till  Falu  landsfängelset 
insände  blevo.  Varom  brev  till  konungens  befallningshavande 
i  orten  expedierades.  År  ock  dagar,  som  förr  skrevne  stå. 
På  urtima  häradsrättens  vägnar, 

Pehr  Im.  Eckman. 

(L.  S.)** 


Ovan  anförda  protokoll  kan  anses  vara  ett  troget  uttryck 
av  de  härskande  vidskepliga  föreställningarna,  men  det  kan  inga- 
lunda sägas  innebära  en  noggrann  redogörelse  for  förhandlingarna, 
sådana  de  värkligen  fördes  inför  rätten.  Protokollet  är  nämligen 
i  flere  avseenden  vanställt,  såsom  det  av  de  följande  undersök- 
ningarna framgår.  Kvinnorna  hade  ej  bekant  frivilligt,  de  hade 
underkastats  långt  hårdare  behandling,  än  vad  av  protokollet 
framgår,  ock  svaren  lades  ofta  av  dommaren  ock  länsmannen  dem 
i  munnen. 

Redan  några  dagar  e&er  kvinnomas  ankomst  till  Falun 
upptäcktes  dessa  förhållanden. 

Fångarnas  förstörda  utseende  ock  ynkliga  belägenhet  väckte 
landshövding  Bernhard  Rkynold  ton  Hauswolffs  uppmärksamhet. 
Han  besökte  dem  i  vittnens  närvaro  i  fängelset,  föreställde  dem, 
att  alla  dessa  häxerihistorier  endast  voro  inbillningar  ock  dröm- 
mar, samt  befallde,  att  de  ånyo  skulle  av  prästerskapet  förhöras. 

Detta  skedde  också  den  12,  19  ock  21  sept.  De  inkallades 
två  till  fyra  åt  gången. 

De  protokoll,  som  vid  dessa  forhör  anställdes,  sakna  ej  sitt 
kulturhistoriska  intresse,  vadan  ett  av  dem  må  in  extenso  här 
infbras: 

Anno  1757  d.  19  sept.  hade  jag  efter  höge  landshöv- 
dingeämbetets befallning,  genom  h:r  överhovpredikanten,  härr 
doktor  Stiernman,  till  förhör  uti  nya  kyrkans  sakristia  de 
kvinnspersoner  ifrån  Åls  sockn,  som  för  trulldom  misstänkte 
ock  vid  urtima  häradsrätt  skolat  därom  blivit  övertygade  ock 
gjort  sin  bekännelse,  nämbligen: 

1:  Gulik-Brita  Olsdotter,  eller  Erik  Ers  enka.  2:  Björk- 
Anders  Ols  hustru,  eller  Svens  Brita  Andersdotter.  3:  Erik 
Johans    enka,    eller  Hobergs  Anna  Jönsdotter.     4:  Mygg- An- 


44  FRIES,    SVERGES    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

ders  Pärs  hustru,  eller  Plåt  Anna  Nilsdotter  från  Gagnäfis 
sockn.  Vilkom  jag,  efter  föregången  bön  med  dem,  tillställte 
följande  frågor,  ock  fick  sådana  svar,  som  följa. 

Frågor. 

1)  Tron  I,  att  Gud  haver  skapat  eder  till  evinner- 
ligit  liv?  —  Svar:  Gulik  Brita:  *^Ja,  det  tror  jag."  De  andre 
lade  det  till:  'Visst  vill  Gud  hava  människan  salig**.  Här 
taltes  om  syndafallet,  vilket  de  ock  gjorde  en  bekännelse  om. 

2)  Tron  I,  att  Härren  Kristus  har  lidit  pina  ock  död 
för  eder?  —  Svar:  "Ack,  visst  har  han  lidit  för  oss,  ock  vi 
må  därföre  gärna  nu  lida,  fast  vi  äre  oskyldige.** 

3)  Tron  I,  att  den  helige  ande  har  i  dopet  fött  eder  på 
nytt  till  Guds  barn?  —  Besp.  alla  svara  ja,  med  mera,  ock 
att  de  hade  fått  sine  nampn   *"  Brita**  etc.  i  det  heliga  dopet. 

4)  Tron  I,  att  någon  djävul  är  till,  vilken  söker  skilja 
eder  från  Gud,  liv  ock  salighet?  — -  R.  Mygg  Anders  Pärs 
hustru  svarade:  *'Ja  visst,  han  går  omkring  såsom  ett  rytande 
läjon**  etc,  ock  de  andre  sade:  **Vi  ha  visst  nu  fått  höra, 
att  en  djävul  är  till**   etc. 

5)  Haven  I  någonsin  avsagt  djävulen  ock  varest?  —  Resp. 
Erik  Johanssons  enka  svarade,  att  hon  har  avsagt  honom  i 
dö.pelsen,  ock  sedan  aldrig  haft  göra  med  honom ;  utan  så  vida 
allenast,  att  hon  gjort  svaghetssynder.  Varpå  de  övrige  suc- 
kande sade:  **Gud  nås!    håcken  kan  vara  utan  synd?** 

6)  Vad  förbund  haven  I  uti  dopet  gjort  med  Gud  ock 
lovat  honom?  —  Resp.  Gulik-Brita:  **Vi  ha  fullt  lovat  tro  på 
Gud  fader.  Son  ock  den  helige  Ande.  **  På  invändningen :  det 
ha  edra  faddrar  sagt,  svar :  "  Vad  de  hava  sagt,  vilja  vi  hålla, 
vi  ha  ock  varit  faddrar**  etc. 

7)  Haven  I  hållit  edert  döpelseförbund  ?  —  Resp.  Björk 
Anders  hustru :  **  Ingen  kan  hålla  döpelseförbundet  fullkomligt, 
dock  har  jag  sökt  i  min  svaghet  håUa^t**,  ock  därmed  in- 
stämde de  andre. 

8)  Haven  I  någonsin  åstundat  jälp  av  hin  onde  eller 
onda  människor,  dem  I  hållit  för  kloka?  —  Resp.  Erik  Jans 
hustru:  **Det  har  jag  aldrig  gjort,  ej  elhr  vill  nån'sin  göra; 
Gud  bevare  mig  i  Jesu  namn!    Han  är  en  själamördare;  Gud 


XIII.    6  FÖRHÖR   INFÖR   PRÄSTERSKAPET   I   FALUN.  45 

i  Mmmelen  bevare  min  själ!^     Sammaledes  de  övrige.     Icke 
häller  kände  de  någon  klok  människa. 

9)  Haven  I  lärt  någon  konst,  antingen  av  bin  onde  ehr 
hans  redskap?  —  Resp.  Mygg  Anders  bustru:  ** Aldrig  bar 
jag  lärt  el:r  bort  sådant.''  Jag  invände  om  gossen.  Alla 
nekade  sig  varit  på  backeq,  som  ban  sagt,  utan  vad  de  an- 
gående det  målet  bekant  på  sig  för  dommaren  ock  länsman, 
det  både  de  gjort  för  pina,  bunger,  bot,  bugg  skull. 

I  haven  ju  bekant  detta  för  dommaren,  efter  som  gossen 
eder  uppenbarat? 

Resp.  Mygg  Anders  bustru  sade,  att  bon  av  skrämsel 
liksom  var  från  vettet,  att  bon  icke  visste,  vad  bon  sade. 
Erik  Jans  enka,  vilken  skall  stått  på  föttren  ock  måst  bålla 
sina  järnspända  bänder  ned  till  golvet  så  länge,  sade  sig  av 
vånda  bäva  sagt  till  dommaren :  "  Säg,  buru  I  viljen,  jag  tar  på 
mig.''  Därpå  blev  bon  avklädd  ock  kastad  i  ett  bästlider. 
Gulik  Brita  sade,  att  bon  blev  uppbängd  på  en  stock  eller 
ås  över  lidret,  ock  järnet  så  skruvat  på  bänne,  att  bloden 
rann,  ock  ett  ben  ovan  banden  tycktes  vara  knäckt,  alla  han- 
nes finger  begynte  dö  bort,  ock  nu  hade  hon  ifrån  handen 
upp  till  axlan  uti  2  dygn  haft  sådan  värk,  att  bon  ingen  blund 
fått  i  sin  ögon.  Dessutom  hava  de  vaktbållande  gossar  ock 
drängar  stuckit  bänne  med  störar  ock  käppar.  Säger  sig 
dock  icke  haft  något  på  sig  att  bekänna  för  dommaren,  men 
länsman  skall  hava  hanterat  bänne  ganska  hårt  ock  farit  illa 
med  hannes  arm,  vårföre  hon  fruktade  att  bliva  en  menförd 
människa  i  alla  sina  dagar,  lion  grät  ock  framför  de  andra 
ganska  bitterligen  under  hela  rannsakningen  eller  förhöret.  Mygg 
Änders  hustru  säger  sig  icke  hava  bekant  på  sig,  utan  s^Ue- 
nast  talat  i  sin  förskräckelse  ock  svaghet,  det  bon  nu  icke  kan 
veta  el:r  minnas.  Erik  Jans  enka  berättar,  att  länsman  sagt 
åt  bänne :  "  Säg  allt  det  jag  vill,  eljest  skall  du  få  stå  bär  så 
fastslagen,"  Ock  bon  svarade:  "K.  barr  länsman,  jag  skall 
säja",  men  bon  visste  ej  annat,  än  att4ion  skulle  dö  för  pi- 
nfin  av  järnen,  ock  hon  var  som  bon  legat  i  elden.  Därpå 
har  länsman  berättat  för  dommaren,  såsom  han  ville,  ock  så 
fiek  hon  omöjeligen  neka;  men  efter  bon  icke  ville  rent  ut  be- 
känna, skall  bon  blivit  hävder  ut  ook  in  flera  resor,  ock  än- 


I 


1 


46  FRIES,    8VERGES    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

tel  igen  har  hon  då  sagt:  ''Säg  huru  I  viljen,  jag  står  intet 
längre  ut  med  sådan  pina^,  ty  jag  tänkte,  sade  hon,  bättre 
är  jag  får  dö  med  hast,  än  så  pinas.  På  min  invändning: 
I  haden  bort  inför  den  all  vetande  Guden  ock  ert  sam  veta 
vittnesbörd  tala  sanning,  evad  i  voren  skyldige  eller  oskyl- 
dige, de  svarade:  "^Vi  fingo  icke 'säja  sanningen,  utan  som 
länsman  ock  dommaren  sade,  så  måste  vi  säja.  Oud  ske  lov! 
vi  få  nu  tala  sanningen."  Allt  vad  de  läste  ock  bad  Gud 
vart   vänt  i  skrym teri  ock    begabbelse;  *ja,  sade  de,  du  läs 

du  har  Gud  —   —  du?«   — 

Länsman  har  räknat  opp  deras  namn  ock  frågat:  "Var 
den  med?  Var  den  med?"  Då  måst  Erik  Jans  enka  säja  ja, 
att  hon  måtte  slippa  sitt  elände;  ock  då  händren  tycktes 
brinna  såsom  i  eld  för  pina,  gav  hon  den  ock  den  an;  var- 
vid Björk  Anders  hustru  sade:  "När  jag  hörde  detta,  fa-* 
sade  jag  ock  tänkte:  nu  bär  det  på  galnan  alldeles".  Över 
länsman  klagade  de,  att  han  var  orsaken  till  allt,  sammale- 
des spögubben  ock  gossen.  Denne  hade  sagt  för  h:r  biskopen, 
att  de  som  kommo  på  backen,  voro  grå  i  ansiktet  ock  hade 
inga  fötter;  men  de  visste  där  intet  av.  När  Erik  Jans  enka 
frågade  dommaren:  "Skall  jag  göra  så  stor  synd  ock  ljuga  på 
mig?"  "Intet",  sade  han,  "är  det  någon  synd."  Men  präs- 
terna hade  förmant  dem  att  bekänna  sanningen  ock  att  var- 
ken ljuga  eller  dölja  något,  ock  detta  tröstade  dem,  eljest 
voro  de  så  skrämde,  att  de  visste  varken  vad  de  svarade 
eller  talade.  De  kunna  ej  nog  begråta  sin  olycka,  att  de 
äro  angivne  för  trollkäringar,  ock  bliva  därföre  i  alla  sine 
dagar  skällde,  vetande  icke  huru  de  skola  töras  komma  till 
Åls  sockn  igän.  Aldrig  hade  de  vetat  av  truUdom  ock  all- 
tid bett  Gud  bevara  sig  för  sådant.  Dommaren  hotade  Björk- 
Anders  hustru  med  handklövame,  om  hon  icke  skulle  bekänna; 
ock  när  hon  bekände,  att  hon  var  havande,  sade  länsman: 
"Bekänner  du  icke  för  dommaren  din  trolldom,  så  blir  bar- 
net en  trollunge",  varav  en  svår  förskräckelse  överföll  hanne, 
att  hon  ej  annat  visste,  än  att  hon  skulle  dö.  Ock  ved  för- 
sta kvällen  har  hon  dånat,  när  dommaren  sade,  att  de  voro 
av  djävulen  så  förhärde  ock  förtjuste,  att  de  ej  kunde  be- 
känna; ock  då  hon  av  dåningen  nedföll,  hava  nämdkarlar 
ock  bönder    sagt:    "Det  syns,  vad  denne  har  på  samvetet". 


XIII.    6  FÖRHÖR   INFÖR   PRÄSTERSKAPET   I   FALUN,  47 

Men  hon  tyckte  i  sin  yra,  att  stugan  for  upp  ock  ned  för 
hanne  etc.  Här  gräto  de  alla,  ock  sade,  att  de  blivit  omäosk- 
ligen  hanterade,  ock  visste,  sade  de,  vår  nådige  överhet,  hura 
vi  arma  blivit  hanterade,  så  —  — .  De  måtte  säja,  vad  de 
ville,  sade  dock  dommaren,  att  han  såg  på  deras  ögon,  att 
de  voro  trollpackor,  ty  deras  hy  förvandlades  etc.  Varpå 
Björk  Anders  hustru  svarat:  "  Det  är  intet  under,  om  jag  vid 
sånt  väsende  blir  skrämd  ock  förvandlad  *"  etc.  Besynnerli- 
gen  klagade  de  över  länsmans  hat,  hot  ock  förföljelse,  orsa- 
ken visste  de  icke  så  noga;  dock  har  han  i  förstone  hoppat 
ock  ropat:  "Si,  nu  få  vi  rätt  på  trollkäringarna!*  Men  de 
gräto  ock  åkallade  Gud,  då  han  sagt:  "" Ja,  det  lönar  sig,  att 
du  läs  ock  ber.''  Dock  bekände  de,  att  de  hos  sig  själve  av 
Ouds  ord  ock  bönen  kände  tröst  etc,  ock  nu  har  Guds  ord 
blivit  oss  allt  kärare  etc;  ock  ju  mer  de  blevo  hadde,  ju 
större  hopp  fattade  de  till  Gud  etc. 

10)  Om,  när,  huru  ock  på  vad  sätt  haven  I  kommit  i 
bekantskap  med  eder  så  kallade  husbonde?  —  Älla  svarade 
sig  aldrig  haft  med  den  onde  någon  bekantskap  —  Gud  be- 
vars.  — 

11)  Haver  någon  [av]  dem  tillskrivit  sig  honom  med  sitt 
blod,  eller  annorledes?  —  Resp.  "Gud  bevare  oss  därifrån!  Vi 
have  i  vår  enfaldighet  icke  vandrat  ifrån  Guds  ord,  ock  Gud 
har  alltid  bevarat  oss  ifrån  den  onde  fienden,  fast  vi  nu  lida 
orätt. " 

12)  Haven  I  aldrig  sett  i  någon  skapnad  den  onde,  an- 
tingen som  präst,  härre  eller  djur,  vitt,  svart  etc?  —  Resp. 
''Aldrig^,  sade  de,  *ha  vi  sett  den  minsta  hamn,  det  sade  vt 
ock   för   dommaren,    men    det    halp  intet,  utan  han  svarade: 

•Ja,  dä  har  intet  sett  honom,  jo,  jo,  visst  har  dä  sett ." 

Besynnerligen    skall    Björk  Änders  hustru  blivit    tvingad  att 
säja  sig  hava  sett  honom;  men  sagt  därpå:  ''Nå,  det  må  så^ 
vara  då"    —  — . 

13)  När  I  församblat  eder,  haven  I  farit  uti  luften  till 
eder  samlingort,  ock  huru  ser  där  ut?  —  Resp.  Så  sade 
de  sig  hava  bekant  för  dommaren,  men  gjort  det  av  tvång. 
Erik  Jans  enka  sade,  att  dommaren  hanne  frågat:  ''Har  du 
varit   i  hälvete?"    Hon  svarade  ja  av  räddhåga;  men   aldrig 


48  FRIES,    SVERGES    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

har  hon  varit  där,  utan  gossen  har  före  ro  skull  ljugit  på 
hanne. 

14)  Vad  gören  I  på  er  församblingort?  —  Resp.  Erik 
Johans  enka:  "^Aldrig  bar  jag  varit  ur  min  säng.^  Så  sade 
ock  de  andre,  ock  ""om  de  ville  taga  livet  av  oss,  så  ha  vi 
dock  aldrig  varit  på  något  sådant  rum".  " 

15)  Kunnen  I  förvända  synen  på  någon,  till  exempel, 
att  en  kvinna  skall  se  ut  såsom  en  ko  etc?  —  Resp.  ''Så- 
dant ha  vi  aldrig  hört,  förrän  det  taltes  därom  vid  tinget, 
men  vi  kunna  int  förvända  någons  syn  eller  annat." 

16)  Kunnen  I  göra  någon  skepnad  eller  liknelse  av  beck 
etc.  såsom  Egypti  trollkarlar  etc?  —  Resp.  "Av  sådant  veta 
vi  varken  litet  eller  mycket." 

17)  Kunnen  I  låta  se  någon  dödan,  såsom  trollkvinnan 
syntes  uppväcka  prof.  Samuel  för  konung  Saul?  —  R.  "Al- 
drig ha  vi  vetat  sådant;  men  vi  ha  nu  så  blivit  frästade  ock 
skrämde,  så  Gud  i  himmelen  jälpe  oss!" 

18)  Kunnen  I  mjölka  annars  ko?  etc  —  Resp.  "Läns- 
man skulle  truga  oss  att  taga  på  oss  sådant,  men  aldrig  ha 
vi  så  mjölkat;  utan  när  våra  grannar  varit  borta,  ha  vi  mjöl- 
kat åt  dem,  ock  de  sammaledes  åt  oss." 

19)  Kunnen  I  göra  människor  eller  boskap  skada,  ock 
huru  är  det  med  gossens  ko?  —  Resp.  "Aldrig  kunna  vi  göra 
ett  hår  skada,  ej  häller  ä'  vi  orsaken  till  gossens  skada." 

20)  Kunnen  I  skaffa  någon  vinning,  rikedom  eller  annan 

förmon,  såsom  spåkvinnan Apl.  gern.  16,  v.  16.?  —  Resp. 

Björk  Anders  hustru  svarade:  "Aldrig,  utan  allt  det  mig 
Oud  vill  unna,  ingen"  —  läste  upp  värsen  till  ändan. 
Erik  Jans  enka  sade:  "Fattigdom  ock  rikedom  giv  mig 
icke,  Härre"  etc  Gulik  Brita:  "Jag  är  fattig  ock  i  år  har 
varit  svårt,  men  jag  har  trott  på  Guds  försorg"  etc 

21)  Har  husbonden  vist  eder  någon  härlighet,  som  han 
«n  gång  viste  Kristo?  Matth.  4.  —  Resp.  "Aldrig  ha  vi  sett 
varken  vackert  eller  styggt,  varken  levandes  el:r  dött." 

22)  Kunnen  I  göra  örter  ock  växter  skada?  —  Svarades 
av  alla:   "Aldrig". 

23)  Kunnen  I  göra  väder,  storm,  dunder,  eller  annan 
sådan   konst,  såsom  skedde  med  Job?   etc.  —  Resp.  "Inga- 


XIII.  6       FÖRHÖR  INFÖR  PRÄSTERSKAPET  I  FALFN.  .  49 

lunda*.  Gölick-Brita  sade:  *^Jag  har  mistat  5  getter,  vem 
vill  jag  skylla  därföre?**  Erik  Jans  enka  sade:  *'Jag  niistade 
-en  ko,  icke  kan  jag  skylla  någon  eller  misstänka  andra  där- 
fore,  utan  sjukdom  på  människor  ock  boskap  kommer  från 
Härren."  Till  Erik  Jans  enka  har  länsman  sagt:  *0m  du 
kan  få  denna  stolen  till  att  dantsa,  så  skall  du  slippa  järnen." 
Hon  svarade:  *Gud  ge  jag  kunde,  så  skulle  jag  gärna  göra't, 
att  slippa  denna  pinan.'' 

24)  Kunnen  I  sända  något  skott?  —  Resp.  *Huru  är 
^et?"      Sedan:  —   «Å,  ingalunda. ** 

25)  Haven  I  någonsiti  brukat  vid  tillfälle  sikt  eller  såll, 
läsning,  satt  något  vid  brunnar,  sett  genom  glas,  brukat  krut, 
•eld,  salva?  etc.  —  Resp.  Detta  förstodo  de  icke,  förrän 
jag   förklarade  dem   något  om   vidskepelse.    Varpå  de  sade: 

*  Aldrig **.  Men  Björk- Anders  husti*u  sade,  att  hon  en  gång 
har  tagit  in  krut  för  rev  ock  andra  gången  for  stingn.  Gölick- 
Brita  sade:  "Vi  ge  boskapen  krut,  när  den  är  sjuk,  lusig 
etc,  intet  veta  vi  mer  med  det.** 

26)'  Kunnen  I  besvärja  eller  förtjusa  någon?  —  Resp. 
*•  Sådant  ha  vi  aldrig  hört,  förrän  vi  kommo  för  rätten.* 

27)  Fån  I  veta  av  husbonden,  vad  ske  skall,  ock  har  så- 
•dant  hänt?  —  Resp.  "Av  sådant  veta  vi  icke  mer,  än  den 
-dagen  vi  skole  dö :  Gud  bevars  från  veta  något  .av  den  onda, " 

28)  Haven  I  någonsin  tillbett  honom  eller  har  han  be- 
gärt det  av  eder,  såsom  han  anmodade  Frälsaren  att  falla  ned 
för  honom?  etc.  —  Resp.  "Därom  har  densamma  icke  frå- 
gat oss;  vi  ha  en  Gud,  honom  ha  vi  tillbett,  till  bords,  ock 
när  vi  ha  stått  upp  eller  gått  i  säng";  de  ha  nog  hört  dom- 
maren  nämna  honom  eljest,  så  att  de  skälvde  vid  hins  ondas 
namn. 

29)  Har  han  satt  eller  bränt  teckn  på  eder?  —  Det 
'visste  de  icke,  huru  det  förstodes. 

30)  Haven  I  fått  pänningar  eller  annat  utav  honom? 
—    Resp.    "Aldrig,  aldrig",  sade  alla,  "men  vid  tinget  bods 

oss  pänningar  ock  mat,  om  vi  ville  taga  på  oss  det  de  ville." 

31)  Tron  I,  att  djävulen  kan  vara  god,  eller  göra  något 
gott,  som  manikajir  ock  prischiliaristerne  trott?  Detta  för- 
klarade jag  vidare  etc.  —  Resp.  "Han  måst  int  vara  god; 
lian  är  det  högsta  onda,  Gud  allena  är  god,  men  den  onde 

Sv.  landam,  XIII  6.  4 


50  FRIES,    SVERGE8    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

går  omkring  såsom"  etc.    Härvid  läste  de  denna  värsen:  ''Vår 
största  fiende  är  djävulen  visst*   etc. 

32)  Har  han  lovat  eder  någon  lycksalighet  här  i  livet 
eller  efter?  —  Resp.  "Ingalunda.  Aldrig  gör  han  någon 
människa  gott,  som  själv  är  fördömder,  fördärvad  till  liv 
ock  själ." 

33)  Tron  I  då,  att  han  är  Guds  ock  människors  avsagde 
fiende?  —  Resp.  De  svarade  med  tårar:  "Vi  måste  visst 
tro  det  nu;  vår  olycka  kommer  ifrån  honom:  Gud  i  himmelen^ 
fräls  oss  etc!" 

34)  Har  han  skrytit  för  eder,  att  han  är  Gud,  denna 
världenes  Gud,  som  i  2  Kor.  4  vars,  ville  han  titleras  för 
Gud?  —  Resp.  "Vi  ha  hört  honom  nog  nämnas  vid  tinget,, 
ock  därföre  darrat;  men  aldrig  hava  vi  givit  honom  sådan 
titel  ock  ära.    .Gud  är  Gud,  på  honom  tro  vi." 

35)  Men  har  han  ej  sagt  eder,  att  han  ock  tror  en  Gud? 

—  Resp.    "Intet   tror   han,   ock  intet  hopp  har  han;  han  är 
en  frestare  ock  frestade  Kristum  själv,  vad"  etc. 

36)  Haven  I  någonsin  hållit  till  uti  kyrkor  eller  på  kyrko- 
gårdar? —  Resp.  "Aldrig,  utan  allenast  såsom  kristne  män- 
niskor i  gudsfruktan  ha  vi  gått  i  Guds  hus,  ock  där  dyrkat- 
honom,  fastän  vi  stundom  haft  mindre  andakt,  stundom 
större."  , 

37)  Har   han  gjort  tiågra  teckn   ock   under  för  eder? 

—  Resp.  "Omöjeligen." 

38)  Haven  I  haft  hiläger  med  honom?  —  Resp.  "Al- 
drig, ock  aldrig  ha  vi  hört  eller  tänkt  sådant ;  det  är  omöje- 

ligit.** 

39)  Haven  I  för  eder  hållit  någre  hälgedagar,  såsom 
påsk,  pingst,  Mic/melis  dag?  —  Resp.  "Aldrig  andra,  än  de- 
som  vi  vanligen  hålla."  Dommaren  skall  hava  frågat  Björk- 
Anders  hustru:  "Var  du  icke  sta  påskafton?"  Hon  nekade,, 
men  slapp  ej,  förrän  hon  måste  säja  ja,  men  var  då  ej  där,, 
som  sades,  utan  hade  boföret. 

40)  Offren  I  husbonden  något?  —  Resp.  "Ingalunda." 

41)  Läsen  I  Guds  ord,  tron,  fader  vår  bakfram,  ock  ha- 
ven I  nattetid  brukat  nattvarden?  —  Resp.  "Detta  ha  vi 
aldrig  tagit  på  oss,  fast  dommaren  tvingat  oss  därtill." 

42)  Talar  han  med  eder  genom  mun  eller  genom  buken? 


XIII.    6  FÖRHÖR    INFÖR   PRÄSTERSKAPET   I    FALUN.  51 

—  Resp.  **  Åldrig,  Gud  vare  tack  ock  lov,  aldrig  har  han 
tält  med  oss,  men  vi  ha  icke  fått  tala  sanningen. '^ 

43)  Haven  I  sett  eller  gjort  spöken?  —  Resp.  ''Aldrig, 
aldrig;  men  vi  ha  intet  fått  ursäkta  oss  eller  tala  sanningen.'' 

44)  Haven  I  märkt,  att  hin  onde  slår  dem,  som  icke 
skicka  sig  efter  hans  vilja?  —  Resp.  "O,  nej!  men  han  är 
en  mandråpare  ock  går  illa  åt  dem,  som  han  får  makt  över. 
Gud  i  himmelen,  bevare  oss!" 

45)  Haven  I  hört  honom  tala  om  predikoämbetet,  över- 
heten, eller  andre  Guds  ordningar?  —  Resp.  *  Aldrig  ha  vi 
hört  sådant.'' 

46)  Haven  I  icke  häller  sett  honom?  —  Resp.  *  Aldrig". 
Men  Björk-Anders  hustru  sade  sig  hava  för  dommaren  be- 
kant, att  hon  sett  honom  såsom  en  bonde.  Erik  Jans  enka 
sade  sig  hava  bekant,  att  hon  sett  honom  såsom. en  präst; 
"men  till  samma  osanna  bekännelse",  sade  de,  "har  domma- 
ren tvingat  oss". 

47)  Haven  I  då  aldrig  haft  något  sällskap  med  honom? 

—  Resp.  "Aldrig:  utan  så  fria  äro  vi  från  sånt  sällskap, 
som  I  nu  veten,  att  vi  aldrig  varit  i  edert  sällskap." 

48)  Jag  finner,  att  I  alls  intet  bekännen,  fast  I  förr  be- 
kant för  dommaren  ock  länsman?  Vad  hindrar  eder?  Skrä- 
mer  den  onde  anden  eder?  —  Resp.  "Om  vi  vore  skyldige, 
skulle  vi  bekänna  av  järtat.  Men  dommaren  har  tvingat  oss 
att  bekänna  på  oss;  inte  kan  den  onde  anden  skräma  oss, 
men  länsman  har  skrämt  oss  ock  dommaren." 

49)  Jag  tycker.   I    frukten   mer  länsman  än  hin  onde? 

—  Resp.  "Ja,  visst  göra  vi  det,  den  onde  kunna  vi  korsa 
oss  före,  men  så  kunna  vi  inte  för  länsman;  den  onda  måste 
vika,  när  vi  be  Gud,  men  för  länsman  kunna  vi  int  fria  oss." 

50)  I  törens  int  bekänna  för  det  timmeliga  straffets 
skull?  —  Resp.  "Ingalunda.  Ty  vad  är  detta  livet  emot 
evigheten;  skull  vi  icke  häldre  lida  här,  om  vi  vore  saker? 
^Gud  bevare  våra  arme  själar  från  häl  vetesstraffet ! " 

51)  Tron  I,  att  en  uppståndelse  ock  räkenskap  varda 
skall  efter  detta  livet?  —  Resp.  "Ack,  ja!  Räkenskap 
för  alla  gärningar,  evad  de  äro  goda  eller  onda ;  både  levande 
ock  döde  skole  göra  räkenskap"   etc. 

52)  Tron  I,  att  himmel  ock  häl  vete  äro  till?    Himmelen 


52  FRIES,    SVERGE8    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

för  de  trogna,  men  hälvetit  för  de  ogudaktiga?  —  Resp. 
"Vi  mått  Visst  tro  det  i  Guds  ord,  ock  vare  »jälsörjare  hava 
väl  sagt  oss  det,  Gudi  tack!  Vi  ha  int  ont  efter  Guds  ord, 
vi  ha  goda  präster,  den  delen  äro  vi  rike  på,  fast  vi  eljest 
äre  fattige.** 

53)  Kunnen  I  läsa  trons  artiklar?  —  Resp.  De  läste 
dem  vant  ock  med  andakt. 

54)  Tron  I  av  järtat,  vad  I  läsen?  —  Resp.  *Ja,  vi 
tro  på  Gud  fader,  ock  på  Guds  Son,  ock  på  Gud  den  helige 
Ande.  ** 

55)  Tron  I  detta,  så  aren  Gud  med  eder  bekännelse.  Då 
Achan  hade  stulit  det  spillgivna,  sade  Guds  förste,  Josua,  till 
honom:  "Min  son,  giv  Härren  Gudi  ärone  ock"  etc.  Alltså 
förmanar  jag  nu  eder,  giver  den  treenige  Guden,  Fadren, 
Sonen  ock  den  helige  Ande  ärone  ock  bekännen  etc.  —  Resp. 
"Om  vi  ha  gjort  så,  skulle  vi  bekänna;  dommaren  ock  läns- 
man sade,  att  vi  äre  förtjuste  ock  hava  låtit  själva  djävulen 
förtjusa  oss,  efter  vi  icke  bekänna,  vad  de  säja,  men  Gud 
bevare  oss  från  sådan  förtjusning.* 

56)  Om  I  bekännen,  ångren  er  synd  ock  tron  på  Kris- 
tum, så  är  han  redan  av  Kristo  försonad.  —  "Ja,  han  har 
lidit  för  alla  våra  synder ;  men  denna  synden,  som  vi  are  an- 
klagade före,  hava  vi  aldrig  gjort,  fast  vi  eljest  alltid  synda 
av  svaghet." 

57)  Kunnen  I  svärja  eder  fri,  om  dommaren  befallte 
eder?  —  Resp.  "Ja,  ock  vi  tillbödo  oss  att  göra  ed  för 
dommaren;  men  han  sade:  'Så  far  du  till  djävulen  i  hälvetit 
levandes'."  Björk- Anders  hustru  sade  sig  svarat:  "Då  få  vi 
si,  om  det  så  är",  ock  de  hörde  ej  annat  än  banskap  ock 
fördömdes  till  liv  ock  själ.  Erik  Jans  enka  sade,  att  hon 
för  skrämsel  aldrig  hade  kunnat  kommit  sig  till,  om  icke  de 
andra  hade  styrkt  ock  tröstat  hanne,  ock  de  gruva  sig  för 
länsman,  huru  de  skola  töras  hem,  om  de  bleve  löse. 

58)  Jag  må  förundra  mig  över  eder,  att  I  så  nu  renen 
eder  ock  haven  icke  för  dommaren  gjort  er  fria?  —  Resp. 
Björk  Anders  hustru  svarade:  "Jag  trodde  full  visst  i  förs- 
tone, att  jag  skulle  kunna  fria  mig,  men  då  frestelsen  på- 
kom, blev  det  annat;  gossen  höllo  alla  med,  men  vi  togos  fÖr 
huvud."      Ock  till   Erik  Jans  enka  sade  länsman  vid  hannes 


XIII.    6  FÖRHÖR   INFÖR   PRÄSTERSKAPET   I   FALUN.  53 

ankomst:  ''Kommer  du  nu,  trollkona!  Du  har  trollögon,  troll- 
näsa, trollmun''  etc.  Han  skall  ock  en  gång  sparkat  hanne, 
att  hon  kullrat  åt  dörren,  etc. 

59)  Men  hava  icke  enderas  döttrar  bekant  på  sin  mo- 
der sådan  synd?  Hur  kunde  de  utan  orsak  det  göra?  — 
Resp.  Gölick  Brita  svarade,  "att  när  döttrarna  sågo  hannes 
pina  ock  älände  samt  blodet  flyta,  hava  de  storligen  bett 
modren  taga  på  sig,  ock  eljest,  sade  hon,  att  de  blivit  tvin- 
gade till  att  ljuga  på  modren,  som  tog  på  sig,  att  hon  måtte 
slippa  ock  behålla  livet." 

60)  Så  hör  jag,  att  I  intet  viljen  hava  till  att  göra  med 
något  av  de  anförda  saker?  —  Resp.  "Ja,  oskyldige  äre  vi, 
ock  så  visst  som  intet  liv  är  uti  stenen  i  muren,  så  visst  hava 
vi  ingen  del  däri,  men  vi  hava  fått  så  omöjeligen  bekänna 
sanningen,  som  vi  skulle  nu  ränna  huvudet  genom  väggen, 
men  Gudi  vare  tack,  att  vi  nu  få  tala  sanningen." 

61)  Skall  jag  då  tro  er,  att  I  haven  talat  sant?  Be- 
tänken,  att  jag  ock  I  nu  arom  för  den  närvarande  Gudens 
ansikte,  ock  hur  gräseligit  det  är  att  vilja  bedraga  honom. 
—  Resp.  "Ja,  visst  är  Gud  här,  han  vet  att  vi  nu  ha  sagt 
sant."  Härpå  badö  de  Gud  med  upplyfta  händer  ock  tårar, 
att  han  ville  jälpa  dem  till  rätta;  så  skulle  de  på  sina  bara 
knän  tacka  honom  ock  tjäna  honom  av  allt  järta.  "Vi  hava", 
sade  de,  "hört  predikas  om  frestelse,  nu  hava  vi  fått  erfara, 
vad  frestelse  är,  ock  hade  vi  inte  haft  Guds  ord  till  tröst, 
så  hade  vi  varit  förlorade  ock  alle.  Ack,  vi  hade  hällre  ve- 
lat lidit  den  allra  svåraste  sjukdom  än  sådan  pina  ock  skam, 
ty  den  hade  kommit  från  Gud,  men  detta  från  människor  ock 
mandråparen,  som  söker  människans  fördärv. 

P.  S.  Uti  sin  kristendom  hade  dessa  gott,  enfaldigt  be- 
grepp  ock  läste  opp  utantill  åtskilliga  värser  av  psalmboken, 
som  passade  sig  till  saken,  vilken  under  samtalet  var.  Att 
således  är  frågat  ock  svarat,  betygas  av 

Falun  den  19  sept.  1757  Johan  Ihrman. 


Landshövdingen  befallde  sedan  läkaren  i  Falun  O.  Kalmetek 
att  undersöka  kvinnornas  hälsotillstånd,  av  vilkens  rapport,  date- 
rad den  22  sept.  1757,  framgår,  att  flere  av  dem  voro  av  hård 
behandling  lidande  till  sina  lemmars  bruk. 


54  FRIES,    SVERGES   SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6 

I  följd  härav  inkallades  länsmannen  Tillberg  för  att  stå 
till  svars  t(5r  det  sätt,  varpå  fångarna  blivit  behandlade.  Denne 
undandrog  sig  då  varje  ansvar  för  de  åtgärder,  som  mot  kvin- 
norna vidtagits,  hänvisande  till  häradshövding  Eckmans  befall- 
ningar, enligt  prot.  över  iförhöret  i  landskansliet  dat.  24  ock  26 
sept.  1757. 

Landshövdingen  lät  frigiva  kvinnorna  ock  återsända  dem 
till  sin  hemort,  det  synes  ock  hava  varit  genom  hans  bedrivande 
som  målet  ånyo  togs  upp. 

* 

Vid  lagtima  häradstinget  i  Leksand  i  nov.  1757  infunno  sig 
landshövding  von  Hauswolff  ock  vice  lantfiskalen  Olof  W allman. 
Ny  undersökning  i  målet  företogs  av  den  ordinarie  dommaren, 
Sernander. 

Endast  en  kort  översikt  av  förhandlingarna  vid  detta  ting 
med  de  få  kulturhistoriska  enskildheter,  som  förhöret  erbjuder, 
kan  vara  av  intresse. 

Skomakaregossen  togs  ånyo  i  förhör.  Hans  liksom  kvin- 
nornas berättelser  om  besöket  på  Korpbacken  stämde  ej  överens 
med  varandra,  ock  han  blev  överbevist  om  tvetalan  vad  angick 
tiden  för  besöket  på  Korpbacken  ock  erhållandet  av  redskapen. 

Gossens  samtal  med  Björk  Hans  Erson  hade  varit  den  egent- 
liga anledningen  till  att  han  skaffat  sig  de  nämnda  trollvärkty- 
gen.  Hans  husbonde,  skomakaren  Pär  Olsson,  bekände,  att  han 
i  gossens  sällskap  sammanträffat  med  Björk  Hans  Erson,  vilken 
förklarat  sig  kunna  '^läsa  i  mörkret  vad  som  vore  skrivet  om  da- 
gen, samt  att  med  alun  skriva  på  ett  papper,  då  det  ej  strax 
synes,  men  så  snart  man  håller  det  över  elden,  får  man  se  bok- 
stäverna, ock  uppå  Pär  Olssons  erinran,  att  sådant  vore  mot  na- 
turen ock  följaktligen  synd,  har  Björk  Hans  sig  utlåtit,  att  det 
ej  vore  någon  synd,  samt  att  han  det  läst  uti  frikonstiga  böcker, 
som  en  pappersgesäll  vid  Gryxbo  bruk  vid  ett  tillfälle  för  ho- 
nom skall  vist.**  Gossen  hade  sedan  yttrat,  det  Björk  Hans  vore 
**en  konstig  karl,  ock  kunde  åtskilligt  mera,  som  han  lovat  ho- 
nom lära,  allenast  han  därföre  finge  2  styver,** 

Pär  Olsson  berättade  ock,  att  han  ^liine  dagar  efter  denna 
av  Erik  undfåiigne  underrättelsen  var  på  Korpbacken  i  tanka  att 
få  se  ringen,  som  Erik  för  Pär  beskrivit  vara  säx  alnar  uti  dia- 
meter, men  därstädes  ej  blivit  varse  något  tecken  till  en  dylik 
ring,  vilket  ock  Pär  sedermera  omtalt  för  Erik,  då  han  föregi- 
vit, att  som  han  ej  mycket  djupt  i  marken,  vilken  varit  gräs- 
grodd,  ritat,  har  det  lätteligen  kunnat  hända,  att  den  ej  länge 
därefter  skulle  synas." 

Samtalen    om   dessa  trollkonster  hade  fortsatts  mellan  sko-* 
makargossarna    ock    mästaren    **på    ett  av  dessa  inrättat  särskilt 


XIII.    6.  NY   RANNSAKNING   VID   HÄRADSRÄTTEN.  55 

språk,  vilket  de  allenast  sig  emeUan  förstodo**,  egentligen  for  att 
ej   bliva  forstådda  av  en  gammal  gumma,  "som  setat  i  spiseln**. 

Kniven  hade  förfärdigats  på  gossens  begäran  av  en  smed 
benämnd  Lång  Erik  Ersson.  Denne  berättade,  att  då  han  andra 
torsdagskvällen  var  sysselsatt  med  knivens  förfärdigande,  hade 
kommit  till  honom  uti  smedjan  i  annat  ärende  skomakaren  Pär 
Olsson  ock  hans  lärgosse  Erik  Johansson.  Då  '^hade  Pär  Olsson 
sagt  sig  ej  tro,  att  han  skulle  kunna  få  honom  alldeles  färdig, 
emedan  då  han  sista  kvällen  därpå  arbetade,  skulle  han  av  ska- 
tor bliva  så  hindrad  ock  brydd,  att  han  från  dess  vidare  förfär- 
digande måtte  avstå,  varvid  Pär  Olsson  berättat,  det  han  hört, 
att  en  vid  namn  Mört  Erik  uti  Gagnefs  socken  skall  också  bör- 
jat att  göra  en  sådan  kniv,  men  på  förenämnde  sätt  blivit  hind- 
rad att  göra  den  färdig.*  Smeden  påstod  i  det  längsta,  att  han 
ej  visste,  det  kniven  skulle  nyttjas  att  locka  fram  trollkäringar, 
utan  endast  för  att  finna  gruvor  ock  malmstreck,  men  erkände 
det  slutligen,  ock  skall  Pär  Olsson  vid  ovannämnda  tillfälle  sagt,  att 
just  emedan  kniven  kunde  nyttjas  att  få  se  trollkäringar,  skulle 
skatorna  hindra  dess  förfärdigande.  Kniven  hade  ej  häller  bli- 
vit färdig  i  rattan  tid,  utan  hade  gossen  fått  låna  Lång  Eriks. 
Då  den  igänlemnades,  hade  gossen  yttrat,  det  den  var  oduglig, 
vartill  Lång  Erik  svarat,  "att  sådant  väl  torde  hända**. 

Vidare  berättade  Lång  Erik,  att  vid  ett  tillfälle  sistlidne 
våras  ock  före  Kristi  himmelsfärdsdag,  då  han  hade  haft  denna 
kniv  hos  sig  samt  skulle  till  Pär  Olsson  föra  säd,  så  har 
Hobergs  Erik  Jans  enka  varit  med  Pär  Olsson  hos  honom,  "vil- 
ken han  tormärkte  bliva  uti  ansiktet  forvandlader  samt  förefallit 
grå  ock  svartaktig,  varav  han  blivit  förskräckt,  samt  förmente 
denna  hannes  förvandling  borde  tillräknas  knivens  kraft.  Avträdde." 

Pär  Olsson  meddelade  gossens  berättelse  till  honom  om 
käringarnas  besök  på  Korpbacken,  varvid  förekommo  följande 
nya  enskildheter: 

Back  Karins  dotter  hade  blåst  dem  alla  tillsammans,  gos- 
sen hade  bett  dera  uppställa  sig  efter  nummer,  varefter  han  sam- 
talat med  dem.  De  hade  "lovat  Erik  300  dir,  om  han  ville  giva 
sig  till  dem,  men  i  vidrig  händelse  hava  de  hotat  honom  att 
mista  ögonen,  varvid  3  av  de  tillstädesvarande,  nämligen  Mexens 
Tiustru  ock  Skrivar  Anders  hustru,  samt  den  3:djes  namn  mindes 
han  ej,  skola  snutit  eld  på  honom,  men  så  snart  Erik  slagit  kni- 
ven uti  den  omkring  sig  gjorda  ringen,  har  elden  försvunnit." 
Likaledes  skall  Erik  för  Pär  Olsson  berättat,  att  han  frågat  dem, 
huru  de  hållit  sitt  döpelseförbund,  vartill  de  svarat,  att  de  ej 
blivit  döpta.  Slutligen  skola  de  ock  för  honom  omtalt,  att  uti 
Blåkulla  vore  allenast  stenhus,  "varförutan  Svens  Brita  skall  be- 
tygat sin  ånger  däröver,  att  hon  begivit  sig  bland  dessa  troU- 
packor    ock    därföre    bett   Erik  att  bedja  Gud  för  sig  ock  att  å 


56  FRIES,    SVERGES    SISTA   HÄXPROCESS.       .  XIII.    ^ 

hannes  vägnar  gå  till  det  vördiga  prästerskapet  samt  detta  up-^ 
penbara;  men  då  han  sådant  vägrat  samt  tillsagt  hanne  att  själv 
bekänna  för  prästerskapet,  har  hon  sagt  sig  det  ej  töras." 

Till  följd  av  den  tvetalan,  som  röjdes  i  dessa  berättelser,, 
underkastades  gossen  enskilt  samtal  med  magister  Ihrstadius.  Han 
bekände  sedan,  att  hans  föräldrar  haft  otur  med  boskap,  att  det 
i  anledning   därav   dem  emellan  talats  om  trolleri  ock  slutligen,. 

att  natten  efter  Kristi  himmelsfärdsdag  bar  sådant  allt 
honom  uti  dröm  förefallit,  sedan  han  dagen  förut  efter  den 
anledning,  han  av  Björk  Hans  fått,  mycket  starkt  tänkt  på^ 
huru  detta  skulle  kunna  värkställas,  vilket  han  sedan  för  sin 
husbonde  omtalt,  såsom  värkeligen  vore  skett,  som  det  åter 
för  andra  berättat,  varutav  det  sedermera  kommit  att  utspri- 
das, vårföre  han  av  fruktan  för  någon  ledsamhet  ej  häller 
velat  omtala,  att  det  varit  en  dröm,  utan  hållit  sig  vid  det 
han  en  gång  berättat. 

Frågades,  om  han  tycktes  se  alla  de  utav  honom  namn- 
givna personer  uti  drömmen;  svarade  ja,  utom  sin  faderbro- 
ders.  Matts  Janssons,  hustru  ock  Guliks  Erik  Ers  enka. 

Frågades,  vårföre  han  namngivit  sin  faderbroderhustru,. 
efter  han  ej  skall  uti  drömmen  sett  hanne.  Svar:  att  som 
han  hört,  det  hon  om  vårtiden  plägar  lägga  bröd  uti  fähus- 
knutarne,  varigenom  boskapen  skall  bliva  bevarad  från  olyc- 
kor, så  har  han  i  anseende  därtill  hanne  också  nämnt. 

Sade  ock,  att  det  var  i  en  dröm  han  tyckte  sig  taga  håren 
utav  Sara  Ersdotter. 

Rätten  sökte  forma  honom  bekänna,  att  det  ej  var  en  dröm^ 
Han  erkände,  att  han  möjligen  kunde  hava  diktat  det. 

Hans  husbonde  bekände  ock,  att  han  med  gossen  talat  om. 
häxorna,  ock  att  båda  tyckte  sig  hava  sett  ett  par  av  de  namn- 
givna kvinnorna  vid  solnedgången  bliva  blekgrå  i  ansiktet  ock 
flere  av  dem  ^'hade  grånat». 

Även  hade  han  låtit  sin  hustru  veta  knivens  kraft  ock 
värkan  att  uppsöka  gruvor  samt  pröva  smör,  om  mjölken 
därav  det  är  gjort,  varit  angripen  av  trollpack.  Ock  att  där- 
med kunna  sammanstämma  på  något  visst  ställe  trollkvinnor. 

Lång  Erik  vittnade  också,  att  **Erik  Jansson  yttrat  sig^ 
att  en  person  honom  lärt,  att  om  han  skulle  vilja  se  troll- 
käringarne, skulle  han  gå  3  stenkast  ifrån  dens  hus,  som  sist 
byggt  uti  byen,  ock  med  sig  hava  förenämnda  medel,  då  kä- 
ringarne jämte  husbonden  skulle  komma.*' 


XIII.    6  NY   RANNSAKNiNQ   VID   HÄRADSRATTEN.  57 

Denne  nekade  ej  härtiU.  Lång  Erik  bekände  sig  ock  hava 
förfärdigat  tre  knivar  liknande  de  nämnda;  en  hade  han  själv, 
en  hade  Erik  Johansson,  ock  en  hade  länsman  Tillberg,  ^vilken 
erkände,  att  han  innan  urtima  tinget  densamma  bekommit  ock 
ännu  hade  i  behåll  hemma  hos  sig**. 

Samma  dag  (23  nov.)  bekände  gossen,  att  han  allt  diktat, 
ock  kvinnorna,  att  de  endast  falskeligen  ock  av  rädsla  på  sig 
bekant,  ock  en  av  dem  frågade,  huruvida  någon  ersättning  för 
det  utståndna  lidandet  måtte  bestås. 

Rätten  förklarade,  att  några  av  dem  bekant  godvilligt,  att 
åtskilligt  var  bestyrkt  med  vittnens  utsagor,  isynnerhet  mot  Giölis' 
ock  soldaten  Mex^  hustrur,  så  de  kunde  ej  gärna  hava  diktat  på 
sig  allt,  ''hälst  genom  tvång  ej  något  bort  kunnat  hos  dem  ut- 
rättas, om  de  oskyldiga  varit,  så  förblevo  de  likväl  vid  sin  förr 
gjorde  utsago,  ehuru  rätten  sig  bemödade  att  av  dem  en  ren 
bekännelse  erhålla". 

Prosten  Nordman  hade  på  rättens  anmodan  dem  i  sitt  för- 
hör ock  fann  dem  hava  en  försvarlig  kunnskap  i  sin  kristendom. 

"Härr  Magister  Ihrstadius  anmälte  även,  det  Björk  Hans 
för  honom  berättat,  att  det  så  kallade  fyrväpplingsgräset  skulle 
ega  den  kraft  ock  värkan,  att  då  man  hade  det  hos  sig,  skulle 
man  kunna  förvända  synen  på  folk,  vilket  Björk  Hans  uppå  till- 
spörj  an  av  rätten  nu  erkände  sig  hava  för  Ilirstadius  sagt,  samt 
föregav,  att  han  sådant  för  ungefarl.  20  år  sedan  av  en  vid  namn 
Kohlmäter  Jakob  uti  Falun  skulle  hava  hört,  vilken  för  jBere 
år  sedan  genom  döden  avgått". 

Prästerskapet  intygade  om  Erik  Erson,  att  han  var  "nog 
svag"  i  sin  knstendomskunnskap  ock  "dessutom  ej  mycket  sig 
därom  vilja  vårda". 

Landsfiskalen  Wallman  yrkade  nu  straff  för  Erik  Jans- 
scTn,  han  borde  förklaras  ärelös  samt  erhålla  kroppsstraff;  för 
Erik  Ersson,  Pär  Olsson  ock  Björk  Hans,  vilka  tre  umgåtts  med 
vidskepelse  ock  bidragit  till  den  väckta  förargelsen.  Erik  Ers- 
son  ock  Erik  Jansson  borde  lenina  orten. 

Brita  Larsdotter  ansågs  böra  plikta,  emedan  hon  tillkallat 
Erik  Johansson  för  att  av  honom  få  veta,  om  en  hannes  tillämnade 
sonhustru  var  behäftad  med  trolldom.  Bekände  sig  väl  frågat 
bemälte  gosse,  men  ej  fått  någon  upplysning,  då  han  sade  hanne, 
det  han  ferlorat  sina  redskap. 

Den  25  nov.  föll  rättens  utslag.  Erik  Johansson  dömdes  till 
24  par  spö,  ärans  förlust  ock  förvisning  från  orten,  samt  att  be- 
tala 100  daler  smt  till  kvinnorna.  Pär  Olsson  ock  Erik  Ersson 
dömdes  till  20  dalers  böter  vardera  eller  8  dagars  vatten  ock  bröd. 

Kvinnorna  frikändes;  "dock  böter  öiölis  Brita  Olsdotter, 
som  finnes  isynnerhet  vara  efter  de  avhörda  personers  utsago 
orolig   ock   med  hot  sina  grannar  överfallit,  för  det  hon  vittnet, 


58  FRIES,   SVERGES   SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

hustru  Brita  Pärsdotter  på  Heden,  kindpustat  under  någon  upp- 
kommen ordväxling,  for  det  hannes  dotter  Sara  skulle  olovligen 
mjölkat  Brita  Pärsdotters  get,  att  därför  bota  sina  säx  daler 
s.  mynt".    Likaledes  sakfalldes  ovannämnda  Brita  Larsdotter. 

* 

Målet  var  dock  härmed  ej  utagerat.  Ärkebiskop  TBOiLms, 
underrättad  om  häradsrättens  utslag,  vände  sig  i  en  serie  skrivelser 
till  Svea  hovrätt  med  anmodan  att  revidera  målet.  I  ärkebiskop 
Troilius'  skrivelse  av  den  14  mars  1758  läses  bland  annat  följande: 

"Ty  om  sådane  på  given  anledning  började  undersök- 
ningar skulle  avstanna,  de  mera  eller  mindre  skyldiga  utan 
vidare  åtgärd  släppas,  ock  sättas  i  den  tanken,  att  man  för 
vissa  konsiderationer  varken  ville  eller  torde  mera  röra  vid 
dem,  så  skulle  påföljden  bliva,  att  desse  personer  måtte  i  de- 
ras vidskepelses  synd  mer  insövas,  satans  värk  i  dem  mera 
stärkas,  ock  vägen  till  deras  omvändelse  ock  salighet  alldeles 
igänstängas"  *) 

Hovrätten  infordrade  handlingar  i  målet,  ock  landshövding 
VON  Hauswolff  ansåg  sig  böra  i  skrivelse  av  den  14  mars  1758 
utförligt  motivera  sitt  handlingssätt  att  lössläppa  kvinnorna. 
Han  nämner  även,  det  en  skrift  av  kvinnorna  inlemnats,  i  vilken 
de  begära  ersättning  för  det  våld,  de  lidit  under  första  tinget, 
främst  genom  länsman  Tillberg. 

Häradshövding  Sebnander  erhöll  nu  hovrättens  befallning 
av  den  14  april  att  hålla  ett  urtima  ting  för  att  rannsaka  i  målet. 
Tinget  hölls  den  6  juni  till  den  2  juli  1758.  Närvarande  voro 
landshövding  vox  Hauswolff,  den  av  landshövdingeämbetet  för- 
ordnade aktör,  expeditionsbefallningsmannen  Lars  Almbeeg,  samt 
de  av  konsistorium  förordnade:  prosten  Nordman  i  Leksand  ock 
kyrkoherden  Ekman  i  Gagnef.  För  att  föra  kvinnornas  talan  mot 
häradshövding  ock  länsman  i  anledning  av  deras  hårda  medfart 
infann  sig  mantalskommissarien  Zacharias  Wiens.  Inför  kommi- 
nister AvELiN  hade  de  utförligen  omtalat  sina  lidanden,  vilka  han 
omedelbart  fört  till  protokoll,  för  vars  riktighet  han  gick  i 
borgen.  Dessa  bekännelser  äro  13  till  antalet,  ock  i  dem  fram- 
träder ganska  väl  kvinnornas  olika  skaplyune;  en  del  tydligen 
mer  än  vanligt  enfaldiga,  andra  kloka  framom  mängden,  vilka 
tvänne  kategorier  kunna  sägas  i  alla  tider  reki^terat  häxornas  led. 

Så  berättade  Jan  Pärssons  enka,  att  hon  hade  ett  mycket 
svagt  huvud.  Visste  ej,  vad  hon  berättat  förut  om  sig.    Påminde 

•)  Jämför  Malmqvists  ovannämnda  avhandl.  s.  27,  dar  brevet  utför- 
ligare an  föres. 


r 


XIII.    6  MOT   HÄKADSHÖVDINO   OCK   LÄNSMAN.  59 

sig  dock,  att  länsman  ock  dommaren  sagt,  '^  att  jag  var  så  full  med 
djävlar  i  järtat,  att  det  inte  gick  mer  i'  mig,  ja,  så  att  det  run- 
kade  i  bläsa  på  mig;  än  sade  han,  jag  hade  något  kring  halsen, 

det  jag   inte   kunde  bekänna — .     Jag  såg,  vad  de  andra 

ledo,  som  höUo  sig  vid  det  som  rätt  var,  ock  det  intet  jälpte 
försvara  sanningen.  Därföre  lät  jag  gå,  huru  det  ville.  Jag  får 
väl  ett  bättre  liv  än  detta  en  gång.** 

Karin  Ersdotter  i  Kilen  berättade  bland  annat  följande: 
Sedan  hades  jag  inför  rätten.  Allt  det  länsman  har 
frågat  mig  ute,  det  frågade  dommaren  mig,  när  jag  stod  för 
domstolen,  ock  jag  svarade,  som  de  ville  hava  det.  När  jag 
intet  hinte  svara,  så  fort  de  ville,  dels  ock  tyckte  det  gick 
mig  för  svårt  till  sinnes,  att  jag  skulle  svara  eller  säga  lögn 
ock  osanning,  ock  kom  till  att  tiga,  då  sade  dommaren  med. 
skarpa  ord,  så  att  det  syntes  fräsa  av  honom:  "Jag  vet  in- 
tet, varför  du  står  så  fördjävlad  efter,  att  du  intet  skall  kunna 
säga,  med  mindre  man  skall  just  tolka  ur  dig  vart  ord.**  Sä 
begynte  han  åter  fråga  om  något,  ock  jag  svarade  ja  eller 
nej,  så  fort  jag  hinte.  När  jag  nu  hunnit  säga  så  mycket 
de  ville  hava,  så  blev  jag  intet  satt  i  järnen  mera  under  hela 
tingstiden,  allenast  jag  eljest  satt  fången  uti  Olof  Kristoffers, 
bevarad  av  en  vaktkarl,  samt  ibland  två  om  dygnet.  Då 
fick  jag  sitta  ock  göra  något  åt  länsman,  ibland  fick  jag  ock 
gå  ned  till  sjön  ock  hacka  granris  åt  länsman,  men  intet  fick 
jag  stort  för  det  jag  gjorde.  Sedan  fick  jag  komma  till  läns- 
mansgården, sömma  skjortor,  sticka  kjortlar,  sömma  örngåts- 
värd,  taga  löv,  tvätta,  bake.  An  voro  vaktkarlarne  med 
mig,  äu  fick  jag  vara  med  pigan  ock  drängen.  Under  tiden 
hade  han  in  mig  för  rätten,  att  jag  skulle  säga,  det  jag  hade 
sett  de  andra  där  ock  där.  Men  jag  tordes  intet  tala  efter 
mitt  samvete,  utan  måste  säga  det,  som  var  honom  i  lag. 

Sist^  fredagen  bad  jag,  det  jag  skulle  få  vara  hemma 
från  arresten,  jag  bad  länsman  ock  fjärdingsman,  det  fick  jag 
lov  på.  Sedan  hade  länsman  mig  opp  i  nastugan  för  sig 
själv  ock  skulle  pina  mig  till  att  skaffa  sig  smörja.  Jag  sade: 
"Fick  ni  icke  av  mor?  Intet  haver  jag  någon  smörja.  I  haven 
ju  hört,  det  jag  har  sagt  för  dommaren,  det  jag  intet  haver 
någon  smörja."  Han  sade:  "Kan  du  icke  göra  mig  så 
mycket  till  viljes,  nu  så  väl  som  förr?"  "Om  jag  vore  god 
till,  skulle  jag  göra  det,  men  det  står  intet  i  min  makt."   Han 


60  FRIES,    SVERGE8    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    S 

lovade  mig  ett  mösstyg,  om  jag  ville  skaffa  honom  smörja^ 
ock  satte  mig  till,  att  jag  skulle  gå  till  andra  ock  be  dem 
giva  mig  smörja,  ock  intet  skulle  jag  få  säga,  det  länsman 
skulle  hava  smörjan.  "Ingen  synd  är  det  där",  sade  hän^ 
när  jag  gjorde  det  inkastet,  ock  sade:  än  det  är  synd  då? 
"Den  synden  tager  jag  på  mig",  sade  han.  "Om  det  skulle 
så  våra,  att  det  skulle  ta  på  ock  agga  samvetet  något,  nog 
skall  jag  lär  däj  råd  för  det",  sade  han.  "Du  ska  gå  till 
prästerna  ock  uppenbara  det  för  dem.  Om  de  uppenbara  dig 
för  någon,  så  kostar  det  däras  kappa".  "Jag  är  ändå  intet 
i  stånd  att  få  hanne",  sade  jag  mång  gångor.  "Kanske  du 
tör  intet  gå  ensam",  sade  han.  "Får  jag  följa  dig",  sade 
han,  "eller  en  annan  karl?"  Oh!  Jag  vart  så  rädd,  men  nog 
sade  jag:  "Jag  vill  hava  en  annan  karl  med  mig."  "Men 
om  du  har  karlen  med  dig,  så  får  du  intet  hava  honom  med 
dig  fram,  där  du  skall  taga  smörjan",  sade  han.  Jag  räddes 
mer  ock  mer,  så  att  jag  intet  visste,  var  jag  stod.  "Gäck 
bara  ut  då",  sade  han,  när  jag  nekade  mig  kunna  skaffa 
hanne.  "Vart  skall  jag  då  gå?"  frågade  jag.  "Gäck  nån 
stans,  gäck  vart  du  vill. "  "  Jag  är  ändå  intet  i  stånd  till  att 
skaffa  smörja  åt  er."  Han  tala  ock  om  åcken  smörjan  var, 
att  hon  stod  ock  skalv  som  ett  moln.  Han  sade  ock,  att  om 
vi  talade  om  det  där,  så  skulle  han  driva  oss,  efter  vi  ändå 
intet  hade  något  vittne.  Jag  säger  vi  eller  oss,  ty  han  kal- 
lade efter  min  moder  ock  hölt  sitt  tal  till  oss  båda.  Han  ta- 
lade om,  att'  han  smort  ett  långsäte  ock  hade  en  student  med 
sig  ock  for  till  hälvetet.  "Jag  vet  mycket  bättre,  huru  det 
står  till  i  hälvetet,  jag,  än  ni."  Intet  vet  ni,  huru  det  står 
till  där.  Den  där  smörjan,  sade  han,  han  ville  hava  att  taga 
fisk  med.  Vissten  I  icke,  huru  mycket  fisk  jag  fick,  först  jag 
kom  hit,  ock  det  fick  jag  med  en  sådan  smörja.  Jag  satte 
hanne  i  vattnet.  Han  sade  ock,  att  han  strök  hanne  på  bössan^ 
så  kunde  han  skjuta  så  mycket  han  ville. 

Men  om  ni  tal  om  det  där,  så  driv  jag  er  ändå,  ty  I 
haven  inga  vittnen. 

Sedan  tog  han  min  mor  i  armen  ock  föst  ut  hanne.  När 
jag  sade,  det  jag  intet  var  i  stånd  att  skaffa  honom  smörja, 
så  gick  det  an,  men  sade  jag  just  nej,  så  blev  han  så  rasande 
ock  basker. 


XIII.    6  MOT   HÄRADSHÖVDING    OCK   LÄNSMAN.  61 

När  jag  sade,  jag  intet  var  i  stånd  till  att  skafTa  honom 
smörja,  så  sade  han:  "Gäck  från  mig  då,  du  skall  väl  få  följa 
med  på  arresten."  Åter  hade  han  upp  mig  ock  på  samma 
sätt  handlade  han  med 'mig.  Viste  änteligen  ut  mig,  frågade 
efter  vaktkarlen,  följde  mig  i  ham  ock  häl.  Jag  fick  intet 
ligga  om  natten,  där  jag  legat  förr,  utan  skaffade  mig  till 
Jan  Pärs.  En  orolig  natt  hade  jag  då.  Jag  kunde  intet  sova. 
Om  morgonen  innan  det  var  väl  ljust,  skickade  han  efter  mig. 
Då  frågade  han  mig,  om  jag  var  lika  som  i  aftes.  Svarades  ja. 
^Gack  ifrån  mig  då**,  sade  han,  ''du  skall  väl  få  följa  med.** 
Men  jag  fick  likväl  bliva  hemma. — 

Aldrig  trodde  jag,  i  det  tillstånd  jag  den  tiden  var,  att 
jag  skulle  få  så  mycket  lätta  mitt  sorgse  järta,  utan  mente 
det  jag  oskyldigt  skulle  dö.  Men  Gudi  vare  tack  ock  lov,  som- 
hört  min  bön  ock  sitt  till  mina  tårar  ock  skjutit  i  nådiga 
överhetens  järta  att  efterfråga,  om  jag  är  skyldig  eller  oskyl- 
dig till  en  så  faselig  synd . 

Anna  Nilsdotter  från  Gagnef  berättar  bland  annat  följande: 
Jag    grät,   men  det  jälpte  intet  gråta.     Jag  måste  bära 
den  plågan,  jag  av  människor  intet  förtjänt.    I  handklovarne 
stod  jag  till  söndagsmorgon.     Om  söndagen  satt  jag  på  bän- 
ken med  dem Det  var  förskräcklig  elaka  vaktkar- 

lar,  de  satt  ock  påta  mig  med  störar,  så  jag  skulle  inte  få 
vila   på   något    sätt.    Jag   blev  så  utfarin,  att  jag  förmådde 

mig  ingenting.    Jag  fick  fel  ner  om  medjan Sedan  jag 

släppte  de  järnen,  sprang  länsman  där  om  kvällarne ;  som  jag 
hade  läsit  ock  befallt  mig  i  Guds  hand,  så  kom  han  ock  svor 
ock  kall  mig  trollpacka,  så  järta  hoppe  i  mig,  så  jag  visste 
inte,  var  jag  var;  han  fråga  mig,  om  jag  inte  ha  besinna 
mig  än  ock  om  jag  inte  ville  bekänna.  Men  åcken  skulle  för- 
stå sig  på  sådant;  det  gick  just  över  förståndet. 

Bland  de  märkligare  bekännelserna  är  Gölik-Erik  Ers- 
sons  enkas  berättelse,  vilken  jämte  hannes  dotters  må  anföras 
i  sin  helhet: 

Mina  tvänne   döttrar,  Skrivar-Anders  Anderssons  hustru 

i  Kilen  ock  min  ogifta  dotter,  pigan  Sara  Eriksdotter,  voro 
i  Tunsta,  såsom  angivne  ock  i  arrest  tagna,  för  det  de  skolat 
hava  någon  delaktighet  i  trulldomsväsende. 


62  FRIES,    8VKR0ES    SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    Ö 

Jag  skulle  gå  dit  med  mat  åt  dem  samt  i  mening  att 
befria  dem  ifrån  det  vanrykte,  i  vilket  gossen  Erik  Janason 
i  Kilen  igenom  sitt  vidskepliga,  fördömeliga  giöckleri  hade 
försatt  dem.  Jag  gick  in  till  Joban  Pärsons,  då  vaktkarlarne 
av  länsman  fingo  bannor  ock  blevo  hotade  med  spön  fär  det 
de  släppte  in  mig.  Elockar-Änders  Andersson  pä  heden,  den 
yngre,  ock  Sins  01  Andersson  i  tjattra  voro  då  vaktkarlar, 
jag  minns  intet  flere.  Jag  hade  ärnat  mig  hem  igän,  men 
än  lovade  länsman  mig  gå  hem,  än  befallte  han  mig  bli  kvar 
ock  lovade  han  skulle  sätta  järnen  på  mig  ock  slå  fast  mig. 
Dagen  efter  fick  jag  modren,  för  vilken  befallningsman  gav 
mig  in  mjölk  ock  tjära.  En  kappe  eller  liten  skål  med  vatn 
uti  att  stänka  pä  mig,  när  jag  svimmade  ner,  spjärn  läns- 
man med  foten  ock  kallade  honom  en  trollkappe.  Här  låg 
jag  pä  en  säck  med  halm  uti.  Där  säg  jag  begynnelsen  av 
Hobergs-Erik  Jans  eakas  lidande,  där  hörde  jag  min  dot- 
ter Saras  ynkoliga  låt  ock  jämmerliga  skri,  där  såg  jag  Mexens 
hustrus  förskräckliga  plåga.  Mån  icke  sådant  skulle  föröka 
min  bedrövelse  ock  förskräcka  mig.  Jag  minns  intet  annat 
än  att  jag  låg  i  Jan  Pär[s]  en  vecka  över  i  stor  svaghet. 
Huru  de  kommo  till  att  hysa  de  gemena  tankar  om  mig,  att 
jag  kunde  trolla,  var  mig  obekant. 

Länsman  ropade  trollkona  pä  mig  straxt,  utan  lag  ock 
dom  under  mänga  faseliga  eder  ock  svordomar,  varöver 
Gud  sig  nådeligen  förbarme. 

Om  jag  minns  rätt,  sä  var  det  vid  slutet  pä  första  veckan, 
när  de  hade  mig  in  för  rätten  första  gängen.  Märts  Anders 
i  Hälgbo  var  då  min  vaktkarl,  en  man,  som  var  stygg  i  mun 
emot  mig  i  förstone. 

När  jag  kommer  in,  begynner  dommaren  att  läsa  upp  utav 
protokollet,  vilande  att  jag  skulle  ta  på  mig  det  Sara  säjer 
hava  sig  åtagit.  Men  jag  föi'stod  mig  intet  på  sådant 
nde. 

Det  är  ändlöst  att  omtala,  huru  många  gånger  jag  var 
rätten  ock  vad  skarpa  ord  jag  där  hörde,  huru  jag  blev 
id   trollkona,    huru   fjärdsman  nöp  mig  i  armen,  skakade 

ock  bad  mig  ta  på  mig,  det  jag  var  trollpacka.  Huru 
;  dommaren  sig  uppförde,  slog  i  bordet,  förbannade  mig, 

mera.     Men  jag  bad,  att  Gud  skulle  stå  mig  pä  högra 


XIII.  6  MOT  HÄRADSHÖVDING  OCK  LÄNSMÄN.  65 

handene  bi.  En  gång  både  de  in  min  dotter,  då  jag  skulle 
stå  bakom  muren  ock  höra  min  dotter  säga,  det  jag  lärt  hanne 
trolla,  men  då  börja  hon  gråta  ock  sade:  det  är  mörkt  för 
mig  det  där.     Så  blev  hon  utföst  igän. 

Jag  hotades  med  pinan  på  flerehanda  sätt.  Ån  sade 
de  de  skulle  hänga  mig,  än  sade  de  de  skulle  giva  mig  ris ;  än 
sade  de  de  skulle  hänga  mig  i  taket  framför  en  björkveds- 
brasa ock  hänga  mig,  än  sade  de  de  skulle  bort  i  sjön  med  mig. 
En  gång  kläddes  jag  av  ock  låg  naken  i  ett  lider.  Sen 
klädde  de  åter  av  mig  spritt  naken  ock  lät  mig  ligga  in  på 
natten  på  bara  backen  i  ett  lider,  då  vaktkarlarne  tre  gånger 
frågade  efter,  om  jag  var  död.  Då  hade  jag  intet  ätit  på  hela 
dagen,  förrän  Jan  Pärs  enka  kom  ock  stal  sig  till  att  räcka 
in  litet  ärtsåpan  åt  mig  under  väggen.  Jag  bad  min  halv* 
syster,  hon  skulle  sälja  mig  en  bulla  bröd,  men  hon  sade:  jag 
tör  intet,  om  någon  skulle  giva  mig  fäm  plåtar. 

Svordomar  hörde  jag  alltid,  jag  vill  intet  oroa  någon. 
Länsman  ock  Magas  Olle  vore  till  mig  en  sundag,  ock  me- 
dan folket  var  i  kyrkan,  överhopade  mig  med  stygga  eder, 
svordom,  öknamn,  hotelser  att  jag  skulle  hänga,  ligga  i  kistan, 
ris,  brasu,  ock  vad  det  vore,  jag  skulle  intet  slippa.  Hur  jag 
läste,  så  sade  de:    Den  onda  kan  läsa  han  ock. 

Anteligen  skruvades  handklovarne  på  mig,  ock  dem  hade 
jag  nio  gångor,  som  jag  minns,  inberäknade  de  gångor  jag 
hade  dem  på  mig,  när  jag  satt  på  väggen.  Näml.  tre  dygn 
vid  golvet,  tre  dygn  låg  jag  med  dem,  två  gångor  hängde 
jag  i  dem,  ock  den  nionde  gången,  när  jag  reste  till  Falun. 
Alla  gångerna  mast  lika  hårt,  men  icke  alltid  lika  ndfr  intill 
golvet.  Allra  hårdast  Bartolomeidag,  när  Jan  Pärsson  i  Holm 
var  min  vaktkarl.  Grop  Erik  Ersson  var  ock  ett  dygn,  Britas 
Anderses  Olle  var  ock  ett  dygn.  Torn-Karin  lärer  väl  ock 
veta,  huru  illa  jag  for.  Jag  fick  intet  gå  ut  i  angelägnaste 
ärenden.  Torn-Karin  måste  mata  ock  kläda  på  mig  som  ett 
barn.  Att  räkna  upp  alltsammans  i  ordning  tillåter  intet  min- 
nets svaghet,  ock  i  det  nogaste  beskriva,  vad  smärta,  för- 
smädelse  ock  kval  jag  vid  allt  detta  utstod,  tillåter  intet 
tiden.  Var  ock  en  lärer  kunna  veta  ock  föreställa  sig  nå- 
got därav,  som  haver  öppnade  ögon,  dock  allra  bäst  den,  som 
haver  oskyldigt  lidit  dylik  pinsam  medfart  som  jag. 


64  FRIES,    SVERGES   SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

Förrän  jag  något  förmäler,  om  hängningen,  som  sist 
skedde,  vill  jag  något  tala  om  ett  annat  plågosätt. 

Det  var  en  av  de  många  gångor  jag  hades  inför  dom- 
stolen märkvärdig:  när  jag  hade  varit  inför  domstolen  den 
gången,  som  skedde  uti  den  sista  tingsveckan,  då  jag  var  rätt 
utmärglad  av  plågor,  avmattad  av  bloddrypande,  bestört  ock 
ängslig  av  värk  ock  vedermöda,  så  att  när  jag  stått  vid  dom- 
stolen ock  kom  ut,  var  jag  darrande  i  hela  kroppen  ock  ett 
skådespel  för  alla.  Jag  minns  inte,  om  det  var  en  av  de  gån- 
gor jag  blev  räknad  ovärdig  att  stå  med  höljt  huvud  för  dom- 
stolen, ty  två  gånger  revo  de  av  min  huvudbonad  just  inför 
domstolen,  spottade  ock  sade :  T  vi  dig,  huru  stygg  du  står  ock 
huru  det  logtar  av  dig!  När  jag  då  kom  ut,  så  hade  de  mig 
in  i  länsmans  stugu  ock  satte  mig  på  en  stol.  Då  tog  fjärds- 
man ock  bockade  ned  huvudet,  begärande  en  kniv,  då  jag 
tänkte  de  skulle  skära  halsen  av  mig.  Jag  befallte  mig  i 
Guds  hand  ock  visste  intet  just,  huru  det  skulle  hända.  Fjärds- 
man skar  mig  bak  i  halsen.  Jag  ropade  till,  ty  det  gjorde 
ont.  De  andra  frågade:  **Fick  du  ut  någon  blod?*  Fjärds- 
man svarade:  "Ja,  jag  fick  väl  ut,  jag  strök  på  näsan,  på 
faalsklädet  är  det  ock.^ 

Nu  kommer  man  att  tala  om  hängningen. 

I  Göras  Maases  portlider  på  stolpen,  där  slog  fjärdsman 
opp  mig  första  gången ;  då  måtte  jag  säga  efter,  som  Mårts 
01  Pärsson  sade  förr  mig,  då  slapp  jag  neder.  När  jag  kom 
ner,  så  höll  jag  mig  vid  sanningen,  då  drog  åter  fjärdsman  opp 
mig.  Så  mått  jag  säga  efter  Kils  Karin,  då  släpptes  jag 
ner  igän.  När  jag  kom  ner,  sade  jag:  Det  får  nu  vara  som 
Ni  har  sagt,  men  de  sade:  Du  ska  säga  själv.  Jag  drogs 
upp  3:dje  gången;  då  sade  jag:  Det  får  vara,  som  I  ha- 
ven sagt. 

När  jag  begynte  hänga  första  gången,  så  var  det  längst 
för  solen  gick  ned,  som  jag  tyckte,  men  jag  var  så  svag,  att 
cle  måtte  leda  mig  till  pinorummet,  jag  visst  intet  så  just, 
huru  dags  det  var,  ock  när  pinan  den  slöts,  så  begynte  jag 
varken  se  eller  höra.  Mitt  rop  hördes  så  väl  till  Ålbyn  som 
annorstädes.  När  jag  leddes  till  pinorummet,  länsman  förut, 
ijärdsman  efter,  då  jag  knappt  orkade  gå,  så  spottades  jag 
kav  i  ögonen,  så  det  slakade  vid. 


XIII.  6        MOT  HÄRADSHÖVDING  OCK  LÄNSMAN.  65 

När  jag  satt  ock  hängde,  var  det  en  stor  hop  dels  stora 
drängar,  dels  gossar,  somliga  hade  långa  störar,  somliga  smärre, 
gjorde  spe  ock  löja  av  mig  ock  stingo  mig  ut  ock  för  ända. 
Ingin  var,  som  varkunnade  sig. 

När  jag  satte  ock  hängde,  ledde  de  dit  min  dotter,  hust- 
ru Brita,  som  var  havande,  att  hon  skulle  se  på  mitt  elände, 
liotade  hanne,  att  hon  skulle  hänga  dagen  därpå.  När  hon 
kom  ut  ock  hörde  mig  säga  efter  Mårts  Olle,  så  ropade  hon: 
*Kära  moder,  ljug  intet  på  edra  barn!"  Varpå  hon  leddes 
in  igän.  Länsman  gjorde  icke  annat  än  gäck  av  mig.  Han 
böd  mig  god  natt  den  ena  gången  efter  den  andra,  ock  sade, 
jag  skulle  sitta  där  hela  natten,  om  jag  inte  bekände.  Svor 
åt  mig,  ock  fjärdsman  svor  ävenså ;  gladde  sig,  att  han  fick  ut 
blod  ock  sve vatten,  som  rann  utför  åt  armbågen,  sägande: 
*Nu  har  jag  fått  rätt  på  Göliks-käringen !  Aldrig  skall  hon 
mala  av  mig  handen  mera*'.  När  jag  sattes  opp,  lyftades  jag 
opp  på  en  korg ;  då  de  slagit  fast  mig,  ryckte  de  hastigt  un- 
dan, då  hela  kroppen  hängde  på  armarna,  ock  jag  tänkte  de 
skulle  slitas  ifrån  kroppen,  ty  fötterna  räckte  inte  neder  åt 
backen,  ej  eller  fingo  knän  komma  åt  stolpen,  utan  de  där 
drängarna  petade  mig  därifrån,  att  jag  skulle  kånka. 

Jag  mente  just,  jag  skulle  gå  åt  alla  tre  gångorna.  Jag 
ropade:  "Min  Frälsare,  jälp  mig!  Jag  släpper  dig  intet!" 
De  ropade:    "Bekänn,  bekänn!" 

Ett  dygn  eller  något  därefter  hängdes  jag  åter  igän  på 
samma  ställe  ock  på  samma  sätt  till  den  ändan,  att  jag  skulle 
stå  fast  vid  det  jag  sagt.  När  jag  satt  uppe,  så  måste  jag 
säga  efter  dem,  annars  tror  jag  värkelig^n  de  hade  plågat 
ijäl  mig.  Men  när  jag  kom  ner,  så  tog  jag  mot,  ty  jag  tyckte 
mitt  samvete  intet  borde  tåla  att  bära  den  vederstyggeliga 
lögnen.     Så  släppte  de  mig  i  kvarteret. 

När  jag  skulle  till  staden,  kan  tänka,  huru  svårt  jag 
led,  när  mina  sårade  ock  slitne  händer  åter  i  de  djupa  såren 
skulle  bära  de  med  hårdaste  ock  obarmhärtigaste  Maggens 
Olles  händer  åtskruvade  handklovar.  Hiäls  Palle  såg  väl 
mitt  elände. 

Giölis  Erik  Ers  enkas  dotter  Saras  berättelse: 

Om  onsdags  morgonen  förfogade  jag  mig  till  Tunsta. 
Till    aftonen  var  jag  med  flere  andra  i  farstugukvisten  nedre 

< 

Sv,  landam.  XIII.  6.  5 


66  FRIES,    SVERGES   SISTA    HÄXPROCESS,  XIII.    6 

på  gården.  Kär  det  börja  bli  skymt,  föste  länsman  oss  in  i 
köket.  Därifrån  fOste  han  oss  över  gärdsgården  till  Johan 
Pärs  enkas.  När  det  led  inpå  aftonen,  kom  min  mor  dit 
med  litet  mat,  efter  jag  på  min  anhållan  intet  fick  lov  att  gä 
hem  efter  åt  mig  själv.  När  jag  hade  klätt  av  mig  det  masta 
innan  att  vila,  ock  sedan  jag  till  den  ändan  lagt  mig  på  bän- 
ken, konimo  länsman  ock  Magas  Olle  ock  drevo  mig  opp  i 
kammaren  inom  bryggestugan,  därest  jag  var  intill  torsdags 
afton.  I  skymningen  kom  länsman  ock  Byngs-PäUes  Olle  med 
handskruvarne,  ock  efter  jag  mot  mitt  samvete  på  ep  med  eder 
ock  svordom  uppfylld  befallning  ej  kunde  åtaga  mig  det  jag 
mött  gossen,  som  är  hemma  i  Kilsby,  ock  att  säga,  att  ock  var 
han  (som)  mötte  mig,  skruvade  de  handklovarne  på  mina  hand- 
leder, slogo  fast  mig  vid  golvet.  Jag  minns  intet,  om  icke  de 
hade  mig  opp  i  nastugan  först  ock  med  löfte,  att  jag  skull» 
slippa,  om  jag  ville  bekänna.  Sökte  att  förmå  mig  till  att 
taga  på  mig.  Uti  den  där  kammaren  stod  jag  en  liten  stund 
inpå  aftonen.  Härpå  sjogo  de  mig  lös,  skruvade  handklo- 
varne inåt  armbenet,  så  långt  de  kunde  gå.  Ack,  jämmert 
Vad  sveda  ock  plåga  jag  lida  månde!  De  ledde  mig  så  i 
köket  ock  slogo  mig  vid  golvet  i  en  sådan  ställning,  att  jag 
på  ett  tvärfinger  när  vid  pass  var  när  intill  golvet.  Vakt- 
karlar  voro  Ski-äddar-Erik  på  Heden  ock  Klockar-Olles  Pär 
Olsson  i  Brenäs.  I  handklåvarne  stod  jag,  till  dess  det  blev 
ljust  om  morgonen.  Klockar-Olles  Pärsson  slog  mig  över 
rönen  under  pinan  med  ett  spö,  som  granris  var  hackat  av, 
tjockt  ock  stadigt;  han  slog  mig  så  hårt,  att  jag  var  galni 
över  rönen  hela  veckan  efter,  då  jag,  som  tröttnade  av  att  atå 
krokot,  ville  söka  få  vila  (antingen  stig  på  knä  eller  hur  jag 
for).  Samma  vaktkarl  svor  ock  sade:  'Skall  jag  taga  säx 
par  spö  för  din  skull,  jag?  Jag  skall  förr  slå  dig,  så  länge 
du  rör  dig."  Skräddar- Erik  tog  av  mig  halskläde,  när  jag 
blev  svettig  av  påkänningarne  vid  den  svåra  pinan.  Sen  om 
morgonen  klädde  han  på  mig  detsamma  ock  satte  på  mig 
irna.  Sen  låg  jag  något  på  bänken.  När  jag  då  av  ave- 
I  ock  värken  i  händerna  stånkade,  sade  både  befallnings- 
n,  länsman  [ock]  Byngs-Pälles  Olle,  det  jag  var  full  med  den 
la  ock  att  jag  stånkade  över  det.  Det  var  folk  full  stu- 
1.     Sen  hade  de  mig  till  Smedses-Maas,  därest  jag  var  hela 


XIII.    6  MOT    HÄRADSHÖVDING    OCK    LÄNSMAN.  67 

tingstiden,  förutan  några  timmar,  på  vilka  jag  var  när  Mag- 
ras-Olles. 

Inför  domstolen  svarade  jag  än  ja,  ock  än  nej,  det  räckte 
väl  till  alla  delarna.  Jag  var  ett  skede  in  en  gång  var  kväll; 
soAiliga  dagarna  var  jag  intet  in.  Alltid  hörde  jag  hotelser. 
Mycket  slog  han  i  bordet.  När  jag  [i]  det  jag  i  min  förskräc- 
kelse på  åtskilliga  frågor  gav  bifall  till  att  slippa  den  svåra 
medfart,  som  jag  förr  fått  smaka,  tog  igän  mig,  efter  det 
gjorde  mig  ont  att  hava  givit  lögnen  bifall,  så  ville  de  det 
ingalunda  tro.  När  jag  frågade,  om  någon  skulle  kunna  trolla 
ock  intet  veta  därav,  så  stormade  dommaren  till,  ock  näm- 
karlarne  tillsade  mig,  säjande:  ''Du  bör  intet  fråga  efter 
sådant.  '^ 

Det  var  ett  skede,  som  jag  av  det  stränga  förfarandet 
med  mig  var  på  vägen  att  bliva  från  förståndet,  jag  kunde 
varken  läsa  eller  annat,  då  jag  såg  mig  varken  råd  eller  tröst, 
utan  jag  skulle  taga  på  mig,  antingen  jag  var  skyldig  eller 
oskyldig. 

Gud  vet,  vad  det  där  var  för  en  dom,  när  man  intet 
skulle  få  vara  till  frids,  då  man  intet  gjort  något  galit,  eller 
vad  den  där  gossen  sett  för  hamn.  Aldrig  har*  han  varit  mig 
så  när,  som  han  säger,  det  är  jag  viss  på.  Men  det  månt 
varken  be  eller  säg  nej  där  borta,  jag  vet  intet,  huru  det 
var  vuli. 

När  jag  börja  på  ock  ta  igän  mig  ock  ångra,  det  jag 
hade  Ijugi,  så  klädde  Maggas  Olle  av  mig  en  gång,  ock  läns- 
man sade,  jag  skulle  ut  på  pålan.  Jag  sade:  *Det  jälper 
intet  det."  Men  så  slapp  jag.  Jag  blyges  för  att  nämna, 
dock  tycker  det  vara  nödigt  uppenbara,  att  Maggas  Olle  i 
följe  med  länsman  klädde  av  mig,  sedan  vaktkarlen  var  ut- 
vist;  han  klädde  av  mig  så  nära,  att  jag  bara  hade  strum- 
porna ock  skonua  kvar.  De  sade,  jag  skulle  visa,  var  det 
var  som  gossen  tagit.  Jag  [svarade]:  "Jag  kan  icke  visa 
det,  som  aldrig  har  hänt."  När  de  skulle  gå  ut,  ock  jag 
fick  lov  att  kläda  på  mig  själv,  frågade  jag,  huru  det  satt 
till,  att  jag  så  skamligen  skulle  hanteras?  Fick  till  svar: 
De  skulle  plåga  fan  ur  mig,  det  lät  väl  så  allt  ena.  Detta 
skedde  vid  sista  av  tingstiden.  Till  staden  hade  jag  hand- 
klo varne  på  mig  på  den  ena  handen. 


FRIES,    SVERGES    BiSTA   lIÄXPilOCESS.  XIII.    6 

Jag  haver  ej  mer  att  säga,  utan  att  de  bägge  smärsta 
"1    på   vänstra   handen  äro    dovna.     Jag  var  rätt  över- 
ock  r&dli}3  i  alltsaninia»s.     Gud  give  den  rätt,  som  rätt 
a!     Jag  anförtror  mig  hel  ock  hållen  uti  Höga  Över- 
händer ock  är  säker  om  nådigt  slut. 

Lvinnoma  vidhullo,  att  de  voro  oskyldiga,  ock  ankl^ade 
mnen  för  den  hårda  behandling,  de  utstått  vid  det  första 
De  understöddes  harutiiman  av  Wiens,  Katten  resol- 
,  att  Tillberg  genast  skulle  svara  på  de  mot  honom  fram- 
beskyllnin^ma.  Målet  uppsköts  mellertid  till  den  28 
M  gossen  Erik  Johansson  inkallades.  Denne  återtog  nu 
id  förra  tinget  gjorda  bekännelser  ock  förklarade,  att  han 
till  deras  avgivande  skrämd  av  landshövdingen  ock  lands- 
^raren. 

5fter  åtskilliga  protester  ingav  Tillberg  den  1  juli  ett  skrift- 
aromål,  i  vilket  han  underkände  kvinnornas  vittnearätt  ock 
'ade.  det  fängslandet  skett  på  domniarens  befallning,  vadan 
borde  jämte  honom  instämmas.  Katten  avslog  denna  hans 
,n,  ock  aktör  i  målet  {från  den  28  juni  landsfiskal  Wall- 
yrkade  på  Tillbergs  suspension,  såsom  den  där  begått  fel 
mbetsut övning.  Häradshövding  Semander  var  tveksam  ock 
iiellan  olika  partier.  Han  tilltalade  dock  kvinnorna  med 
lärdhet  ock  befördrade  en  av  Erik  Johansson  inlemnad 
[  om  befrielse  från  straff  i  anseende  till  sjukdom. 
)säkert  är,  huru  dommen  skulle  vid  detta  ting  hava  ut- 
om förhandlingarna  fullföljts.  De  avbrötos  emellertid  den 
,  därigenom  att  Sernander  till  följd  av  en  skrivelse  från 
^kansleren,  v.  Stockenström,  nödgades  avresa  till  Falun  för 
nnsaka  Över  Jöns  Landbergs  bekanta  upprorsstämplingar. 
ienom   v.  Hauswolffs  försorg  hade  kvinnorna  under  tinget 

en  klagoskrift  (av  den  21  juni)  till  Svea  hovrätt  ock  en 
I  till  justitiekansleren  (av  den  28  juni),  båda  uppsatta  av 
.  Till  den  förra  bifögades  de  ovan  delvis  anförda  bekän- 
la,  uppsatta  av  den  för  de  anklf^ades  bästa  varmt  nit- 
de  komminister  Aveli.s.  Dennes  människovänliga  uppfatt- 
tyckes  dock  hava  framkallat  de  båda  andra  närvarande 
mas.   Nordmans  ock   Eckmans,  förtrytelse.     Deras  medde- 

till  konsistorium  i  Västerås  föranledde  en  skrivelse  till 
lovrätt  från-  ärkebiskop  Troilius  av  den  28  okt.  1758  med 
'ande,  att  "mellan  den  första  ock  andra  undersökningen 
'  dem,  som  icke  vederbort,  denna  sak  så  underligen  blivit 
isslad". 

3en  2y  nov.  1758  utföll  hovrättens  dom.  Kvinnorna  fri- 
i.  Endast  Back-Karin  dömdes  till  8  dagars  vatten  ock  bröd 
lakepliga  yttranden.     Erik  Johansson  dömdes  till  16  dagara 


XIII.  6         MOT  HÄRADSHÖVDING  OCK  LÄNSMAN,  69 

fängelse  på  vatten  ock  bröd  samt  att  i  skadestånd  betala  100 
dir  silvermynt.  Han  sändes  likväl  i  stället  som  soldat  till  Pom- 
mern. För  övrigt  stadfäste  hovrätten  häradsrättens  beslut  med 
undantag  av  att  skomakaren  Pär  Olsson,  av  häradsrätten  frikänd, 
dömdes  till  10  dlrs  böter.  Angående  kvinnornas  pinande  vid 
första  urtima  tinget  ville  hovrätten  yttra  sig  däröver,  "när  sådant 
vederbörligen  utrett  varder*. 


Under  året  1759  synes  målet  legat  nere,  men  på  samma 
gång  småningom  blivit  känt  i  vidsträcktare  kretsar. 

Det  var  under  detta  år  som  grevinnan  Katarina  Charlotta 
Taube,  gift  med  dåvarande  översten  Pontus  Fredrik  de  la  Gardie, 
synes  hava  börjat  intressera  sig  for  de  olyckliga  kvinnornas  öde. 
Hon  imderstödde  dem  frikostigt.  Deras  ekonomiska  ställning  var 
nämligen  bekymmersam,  dels  emedan  några  av  dem  blivit  oförmögna 
till  arbete  genom  den  tortyr  de  undergått,  dels  emedan  de  blivit 
utsatta  för  sina  grannars  misstänksamma  förföljelser.  Genom 
grevinnans  försorg  synas  de  i  advokatfiskalen  Risberg  ha  erhållit 
en  lika  energisk  som  skicklig  försvarare.  Fullmakten  för  honom 
är  av  Svea  hovrätt  utfärdad  den  8  mars  1760. 

Risberg  inlemnade  omedelbart  å  kvimiornas  vägnar  till  Kongl. 
Maj: t  en  supplik,  i  vilken  de  anhöllo  om  att  undersökning  måtte 
hållas  angående  de  lidanden,  de  utstått  vid  första  urtima  tinget. 
Landshövding  v.  Hauswolff  hade  därom  redan  förut'  anmodat 
häradshövding  Sernander,  men  förgäves  —  förmodligen  därföre 
att  han  fruktade^  att  själv  bliva  ställd  till  ansvar,  emedan  han 
låtit  Eckman  fortsätta  det  urtima  tinget  in  i  september,  fastän 
dennes  konstitutorial  gått  till  ända  den  siste  augusti. 

Sernander  kunde  dock  ej  längre  hindra  en  ny  rannsakning, 
i  juni  1760.  Till  domhavande  förordnades  v.  häradshövding 
Sadolin,  aktör  var  landsfiskal  Wallman.  Dessutom  närvoro  lik- 
som vid  första  tinget  å  konsistoriets  vägnar  de  ovannämnde 
prästerna  Nordman  ock  Ekman,  vilka  borde  noga  undersöka,  huru 
prästeVskapet  i  a1  förhållit  sig  i  detta  mål.  Kvinnornas  full- 
mäktige var  den  ovannämnde  Risberg. 

En  mängd  vittnen  avhördes.  Oaktat  de  anklagade  bland 
desse  ej  saknade  personliga  vänner,  som  vid  tinget  varken  hört 
eller  sett  något  otillständigt  passera,  så  voro  de  flästa  vittnes- 
målen i  hög  grad  graverande  för  både  Eckman  ock  Tillberg. 
Utom  den  tortyr  kvinnorna  undergått,  hade  de  även  utsatts  for 
hårda  ord,  svordomar  ock  bespottelser,  ock  deras  förmenta  be- 
kännelser hade  blivit  dem  lagda  i  munnen  av  Eckman  eller 
Tillberg.  Vittnesmålen  överensstämde  med  kvinnomas  ovan  del- 
vis anförda,  av  Avelin  upptecknade  bekännelser. 


^0  FRIES,    SVERGES    SISTA   HÄXPROCESS.  XIII.    6 

De  anklagade,  Eckman*  ock  Tillberg,  skyllde  på  varandra; 
men -då  den  förre  såg,  att  målet  hotade  taga  .en  för  honom  be- 
tänklig vändning,  anhöll  han  om  tillstånd  att  få  resa  till  en  an- 
hörigs  begravning.  Detta  vägrades  honom  visserligen,  men  icke 
desto  mindre  reste  han  sin  väg.  Skrivelse  avrick  nu  till  hov- 
rätten med  anhållan  om  att  den  måtte  befalla  Eckman  åter  in- 
finna sig  vid  tinget.  Då  emellertid  hovrättens  svar  dröjde  ock 
Eckman  ej  infann  sig,  beslöt  rätten  att  hänskjuta  hela  målet  till 
hovrätten,  enär  beslcyllningar  mot  Eckman  förekommit,  som  hörde 
tiU  dess  forum  ock  det  dessutom  ej  vore  "tillständigt**  att  utlåta 
sig  blott  angående  anklagelserna  mot  TiUberg. 

De  ovannämnde  prästerna,  Ekman  ock  Nordman,  ville  an- 
ställa undersökning  mot  Åls  prästerskap.  Den  mot  kvinnorna 
välvilligt  stämde  komminister  Avelin  synes  särskilt  hava  varit 
dem  en  nagel  i  ögat.  Men  rätten  förklarade,  att  den  ej  kunde 
befatta  sig  med  en  sak,  varom  hovrättens  skrivelse  ej  innehållit 
ett  ord. 


TRoaius,  nu  bliven  ärkebiskop,  tog  illa  upp  härads-  ock 
hovrätternas  försumlighet. 

Den  19  febr.  1761  upptog  prästerskapet  i  Västerås  stift, 
med  understöd  av  ärkebiskopen,  denna  fråga  i  prästeståndet  vid 
den  församlade  riksdagen,  med  beklagande  att  detta  viktiga  mål 
ej  dragits  inför  konsistorium,  utan  i  stället  nu  blivit  ett  rekon- 
ventionsmål.  Ärkebiskopen  föreslog,  att  ett  protokollsutdrag 
skulle  lemnas  till  de  andra  stånden  ock  Svea  hovrätt  anbefallas 
att  till  ständernas  justitiedeputation  avlemna  alla  till  denna  sak 
hörande  akter  samt  inkomma  med  en  omständlig  berättelse  om 
målets  förlopp,  ock  att  under  tiden  rekonventionsmålet  skulle 
vila.  Benzelstierna,  Gadolin  m.  fl.  menade,  att  **saken  vore  öm", 
ock  varnade  för  att  lägga  några  mål  under  ständernas  domsrätt. 
Ärkebiskopens  förslag  blev  dock  det  segrande. 

Saken  blev  sålunda  en  riksdagsfråga. 

Den  23  febr.  1761  inlemnade  härr  Alexander  Morath  till 
Ridderskapet  ock  Adeln  ett  memorial  rörande  trolldomsprocessen 
med  dess  "besynnerlige  procedurer".  Han  begärde,  att  hovrätten 
måtte  förständigas  skyndsamligen  avgöra  detta  mål  ock  sedan 
lemna  handlingarna  till  riksdagens  överseende.  Memorialet;  bord- 
lades. Herr  C,  G.  Boije  protesterade  icke  häremot,  men  ville 
betona^  vilket  självsvåld  detta  mål  visade,  ock  att  undersåtar 
hanterats  värre  än  bland  turkar. 

Den  9  mars  kom  frågan  åter  före.  Prästeståndets  proto- 
kollsutdrag jämte  Mor aths  ovannämnda  memorial  upplästes.  Flere 


*  Skrives  både    Eckman    ock    Ekman;    antages   av   Wieselgren  (i  "de  ]a 
Gardieekfl  ark.**)  ha  varit  släkt  med  x)i*08ten  Ekman. 


XIII.    6  VID    1761    ÅRS    RIKSDAG.  71 

talare  uppträdde,  betonande  barbariet  ock  yrkande  p&  att  en 
dommare  sådan  som  Eckman  skulle  häktas.  Lantmarskalken  bad 
under  diskussionen  dessa  talare  hålla  sig  till  Moraths  memoriaL 
Justitiekansleren  v.  Stockenström  ansåg,  att  dommaren  ej  kunde 
häktas,  innan  han  blivit  hörd  ock  dömd,  vilket  endast  kunde  ske 
inför  lagligt  forum.  "Ock  fast  man  ej  trodde  trulldom,  häxeri 
likväl  vore  skadeligit,  då  det  i  en  landsoii  sig  inritade  ock  ej 
mindre  genom  prästerskapets  åtgärd  än  genom  dommarens  hand- 
läggande borde  utrotas,  vårföre  denna  saken  enligt  prästeståndets 
tanke  icke  kunde  från  sitt  laga  forum  dragas  direkte  till  justitie- 
deputation,  ock  att  han  för  den  skull  instämde  med  härr  Moraths 
memorial  såsom  lag  ock  process  likmätigt,  dock  att  hovrätten 
måtte  anbefallas,  att  detta  mål  iramför  alla  andre  med  slut  av- 
jälpa/  Andra  talare  menade,  att  det  var  omöjligt  komma  åt 
dommaren,  ty  det  var  ett  civilmål.  Prihärre  6.  Reuterholm 
yttrade : 

Jag  anmärker  härvid  två  nya  omständigheter:  l:o  att 
prästeståndets  deputation,  som  deras  extractum  protocoUi  av- 
lemnade,  muntligen  tillade,  "ståndet  ej^  vilja  hmdra  lagens 
lopp",  vilket  emot  deras  extractum  protocolli  gör  en  kontra- 
diktion  ock  i  vår  påskrift  borde  observeras.  2:o  det  ovan- 
liga ock  blott  i  gamla  historier  tillfinnande  ädelmod,  varmed 
grevinnan  de  la  Gardie  jälpt  desse  förtryckte  kvinnor,  vilket 
icke  allenast  förtjänar  att  enskilt  berömmas,  utan  ock  i  publi- 
ken borde  med  en  medaljs  slående  till  hännea  heder  bliva 
bekant. 

Resultatet  blev,  att  ståndet  instämde  i  Moraths  memorial 
samt  beslöt  slå  en  medalj  över  grevinnan  "till  belöning  av  en 
ovanlig  dygd". 

Den  6  april  upplästes  Moraths  ock  Reuterholms  memorial 
i  prästeståndet.  Arkebiskopen  var  upprörd  ock  dikterade  till 
protokollet  en  skarp  reservation  mot  det  sätt,  varpå  denna  fråga 
behandlats    av    rikets   första  stånd.     Han  slöt  med  följande  ord: 

Ja  i  sanning,  mina  vänner,  är  detta  ett  så  bedrövligt 
prov  därav,  att  jag  ej  ser,  huru  det  första  budet  ock  förbudet 
i  vår  katekes  mot  allt  avguderi  med  förklaringar  däröver 
skall  bliva  beståndande,  om  sådant  jämväl  vid  våra  riks- 
möten får  opåtalt  passera,  då  likväl  religionsstadgan  av  den 
ZO  mars  1735  så  uttryckligen  ock  allvarligen  förbjuder,  att 
ingen  vid  allmänna  sammankomster  eller  riksdagar  må  under- 
stå  sig  att  proponera  eller  utsprida  något,  som  kan  på  ett 
eller  annat  sätt  vara  anstötligt  mot  den  rena  evangeliska  läran. 


72  FRIES,    SVERQES   SISTA    HÄXPROCESS.  XIII.    6 

Moraths  memorial  upplästes.  Ståndet  medgav,  att  åtskil- 
ligt vore  eftertänkligt,  men  ansåg,  att  efter  lag  borde  rekonven- 
tionsmålet  först  avslutas  ock  därefter  alla  handUngar  inlemnas 
till  justitiedeputationen.     Så  blev  också  ståndets  beslut. 

* 

Den  29  mars  1762  foU  hovrättens  dom  i  rekonventions- 
målet.  Eckman  dömdes  för  sitt  hårda  förfarande  mot  kvinnorna 
till  21  dagars  fängelse  vid  vatten  ock  bröd,  att  ersätta  kvinnorna 
deras  lidande  med  3,900  dir  s.  m.  samt  deras  kostnader  med 
2,000  dir  samma  mynt.  Dessutom  skulle  han  återbetala  kronans 
förskott  till  1760  års  undersökning.  Dock  skuUe  han,  i  enlighet 
med  Kongl.  Maj:ts  läjdebrev,  ega  tillåtelse  att,  därest  han  så 
önskade,  inom  6  veckor  begiva  sig  i  säkerhet.  Den  ovannämnda 
skadeersättningen  skulle  fördelas  lika  på  kvinnorna,  med  undan- 
tag av  Back- Anna  Eriksdotter,  emedan  det  av  åtskilligt  ^fram- 
gått, att  hon  icke  varit  utsatt  för  hård  behandling. 

Tillberg  dömdes  **för  sitt  otillbörliga  förhållande  i  ämbetet* 
till  8  dagars  fängelse  vid  vatten  ock  bröd. 

Fjärdingsmannen  Anders  Danielsson  dömdes  for  vidskepelse 
till  4  dagars  fängelse  vid  vatten  ock  bröd. 


Besvär  till  Kongl.  Maj: t  över  detta  utslag  anfördes  av  Eck- 
man, Tillberg,  Risberg  (å  kvinnornas  vägnar)  ock  Grewesmöhlen 
(å  advokatfiskalämbetets  vägnar). 

Eckmans  besvär  lemnades  obeaktade  i  utslag  av  den  26 
maj  1762,  utom  att  han  skulle  till  processens  avgörande  hållas 
under  behörig  bevakning.  Angående  Tillberg  innehöll  Kongl. 
Majf*e  utslag  av  den  3  mars  1763,  att  hans  straff  skulle  skärpas 
till  14  dagars  fängelse  vid  vatten  ock  bröd. 

Risberg  ock  Grewesmöhlen  hade  anfört  besvär  över  att 
Engman  ock  nämden  blivit  utan  ansvar  ock  Tillberg  för  lindrigt 
straffad,  samt  över  att  ersättningen  ej  utfallit. 

Kongl.  Maj:ts  slutdom  häröver  utföll  den  3  mars  1763, 
varigenom  hovrättens  beslut  stadfästes,  utom  att  Eckman  ålades 
utgiva  100  dir  s.  m.  till  Back-Anna  Eriksdotter,  som  av  skrämsel 
förmåtts  bekänna,  att  hon  bedrivit  trolldom,  ock  däröver  ** råkat 
i  ett  svårmodigt  ock  oroligt  tillstånd**.  Vidare  skulle  Eckman  ej 
vidare  få  bekläda  dommareämbetet,  men  dock  hava  rätt  an- 
vända det  förutnämnda  läjdebrevet  6  veckor  från  det  han  fatt  del 
av  utslaget. 

Eckman  synes  sålunda  ej  saknat  gjmnare.  Han  begagnade 
sig  av  läjdebrevet  ock  rymde.  Några  pänningar  erhöllo  ej  kvin- 
nonia.    De  inlemnade  därför  en  supplik  till  Kongl.  Maj:t,  varuti 


i 

m 

'i 


XIII.    6  HOVRÄTTENS    OCK   KOL.    MAJITS    8LUTD0MMAR.  73 

de  anhöllo  om  att  av  allmänna  medel  {&  den  dem  tilldömda  er- 
sättningen. Denna  anhållan  bifölls  genom  Kongl.  brevet  av  den 
4  april  1764,  dock  endast  så  till  vida,  att  hälften  av  den  be- 
gärda summan  skulle  till  dem  genom  statskontoret  utbetalas. 

Ock   därmed   kan  Sverges  sista  häxprocess  sägas  vara  av- 
slutad.   Den   hade    varit   det   sista   offentliga   framträdandet  av  \ 
dylik  vidskepelse  ock  av  ett  psykologiskt  tillstånd,  som  kan  spåras 
ända   tillbaka   till   den   dunkla   forntiden  ock  som  har  sin  mot- 
svarighet i  alla  Europas  land. 


.^^^ 


BIBRAC  TILL  KlKKIDOl  01 

DE  SVENSKA  lANDSIÅLEN  OCK  SVENSKT  FOLKLIV  XIII.  7. 


BOIOSLillSKA  FOLKIÅLSDIKTER 


FMN  SLUTET  AY  1700-  OGE  BÖBJAN  AY  1800-TALEN 


SAMLADE 


AV 


FRANS  BUSOE 


STOCKHOLM  1894 
KDiieL.  BOKTRTCKnnT.   r.  a.  noamor  4  tAiiu 


t 


Frans  Busck. 

Frans  Busck  föddes  den  6  maj  1868  å  Tvettlanda  Haga 
inom  Kville  socken  ock  härad  i  Bohuslän.  Föräldrarna  voro 
kommissionslantmätaren  Rudolf  Teodor  Busck  ock  hans  maka 
Anna  Sahlberg.  Han  åtnjöt  undervisning  i  hemniet  till  höst- 
terminen 1880,  då  han  intogs  i  Uddevalla  skolas  andra  klass. 
I  augusti  1884  inskrevs  han  i  VI:  i  vid  Göteborgs  latinlärovärk, 
•där  han  våren  1888  med  heder  avlade  mogenhetsexamen.  Av 
sjukdom  hindrad  att  genast  egna  sig  åt  de  studier,  för  vilka 
han  egde  så  brinnande  håg  ock  hoppgivande  anlag,  inskrevs  han 
•ej  förrän  året  därpå  vid  Uppsala  universitet.  Här  avlades  fil. 
kandidatexamen  i  jan.  1892  med  historia,  nordiska  språk  ock 
•estetik  såsom  huvudämnen.  Den  11  april  1893  avled  Frans 
Busck  i  en  tärande  sjukdom  (pemiciös  anemi),  som  i  slutet  av 
mars  tvungit  honom  att  avbryta  sina  studier  för  att  i  hemmet 
erhålla  nödig  vård. 

Dessa  äro  de  yttre  konturerna  av  ett  liv,  som  bröts  i  sin 
första  blomstring,  men  som  inom  sin  knappt  tillmätta  ram  egde 
rikare  innehåll  än  mången  dubbelt  sä  lång  ock  mera  växlande 
levnadsbana.  Det  var  innehåll  i  detta  liv,  ty  där  fanns  en 
ärlig  ock  oförtruten  strävan  mot  medvetet  bestämda  mål.  Ock 
de  mål,  Frans  Busck  eftersträvade,  de  ställdes  icke  lågt.  Ett 
mål  blev  för  honom  gärna  liktydigt  med  ett  ideal;  ock  den 
tanken,  att  idealens  realiserande  just  icke  är  utmärkande  för  vår 
värld,  nedslog  honom  icke,  ty  han  var  djupt  övertygad  därom, 
att  man  endast  genom  att  sträva  efter  det  högsta  tänkbara  kan 
vinna  det  högsta  möjliga.    Detta  rörde  det  mast  centrala  i  hans 


4  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMÄLSDIKTER.  XIII.  T 

inre,  personliga  liv.  Den  entusiastiske  idealisten  inom  Frans. 
Busck  lyste  fram  i  förtroliga  stunder  med  någon  vän;  annars 
talade  han  ej  mycket  om  det.  som  låg  hans  järta  närmast.  För 
kamrater  ock  bekanta  i  allmänhet  var  han  blott  den  flitige,  till- 
bakadragne studenten,  vars  energi  ock  allvar  i  arbetet  väckte 
aktning  ock  beundran. 

Allmänt  känt  var  också  hans  varma  intresse  for  landsmålens- 
studium,  varvid  naturligtvis  hans  egen  hemtrakt  lemnade  det 
rikaste  ock  närmast  till  hands  liggande  stoffet  för  iakttagelser. 
Redan  i  de  tidigare  ungdomsåren  började  han  samla  berättelser^ 
visor,  ord  ock  uttryck,  som  för  denna  trakt  äro  egendomliga, 
ock  bohuslänsmålet  sysselsatte  framdeles  alltjämt  hans  tankar 
ock  intresse.  Oförgätliga  äro  de  stunder,  då  Busck  for  sina 
nationskamrater  i  Uppsala  eller  inför  något  större  eller  mindre 
auditorium  sjöng  sina  visor  ock  berättade  sina  »paschaser»  på. 
hembygdens  tungomål.  Då  framträdde  starkt  en  humoristisk 
anläggning,  som  man  eljest  icke  lätt  anade  hos  den  merändels 
allvarlige  »plugghästen».  För  visso  hade  dock  landsmålsstudiet 
för  Frans  Busck  ett  vida  högre  intresse  än  tidsfördrivets.  Därom 
vittna  först  ock  främst  de  i  språkligt  hänseende  värdefulla  under- 
sökningar ock  samlingar,  som  han  gjort  under  den  korta  tid,  det 
blev  honom  förunnat  att  vara  värksam.  Om  ock  på  vad  sätt 
resultaten  av  hans  arbete  skola  komma  landsmålsstudiet  till  gagn, 
må  andra  avgöra;  det  är  emellertid  att  hoppas,  att  de  icke  bliva, 
alldeles  bortglömda. 

Det  rent  språkliga  intresset  var  dock  icke  den  enda,  kan- 
ske icke  den  starkaste  drivkraften  i  detta  arbete.  Hos  en  äkta 
idealist  sådan  som  Frans  Busck  var  fosterlandskärleken  den 
mäktiga  ock  djupa  känsl%,  som  utan  att  göra  mycket  väsen  av 
sig  likväl  ständigt  för  honom  själv  gjorde  sig  påmind  genom 
uppfordran  till  arbete  ock  strävan.  Kärleken  till  fosterjorden 
fick  hos  honom  sitt  konkretaste  uttryck  i  kärleken  till  hem- 
bygden ock  dess  folk.  Här,  i  det  klippiga  Bohuslän,  där  en 
kraftig,  i  fadrens  sedvänjor,  sägner  ock  talesätt  minnesgod  all- 
moge lever,  trivdes  han  bäst;  ock  detta  folk,  som  överallt  om- 
fattade honom  med  sympati,  studerade  han  icke  blott  med  iver 
ock  intresse,  utan  även  med  kärleksfull  pietet  Det  finns  perso- 
ner, som  »studera»  folklivet  på  samma  sätt,  som  en  tanklös 
menageripublik   med  nyfikenhet  beskådar  sällsamma,  underliga 


XIII.  7  LEVNADSTECKNING.  5 

■djur.  För  Frans  Busck  var  detta  en  styggelse.  Det  var  i  det 
personliga,  broderliga  umgänget  med  hembygdens  allmoge  som 
han  gjorde  sina  iakttagelser.  Han  kände  folket,  ock  folket 
kände  honom;  ock  båda  vunno  på  bekantskapen. 

Det  är  alltid  vansklig^t  att  yttra  sig  om  vad  som  kunde  ha 
varit.  Men  åtminstone  så  mycket  torde  utan  överdrift  kunna 
sägas,  att  Frans  Busck,  om  ännu  några  år  av  jordiskt  liv  blivit 
honom  beskärda,  skulle  ha  visat  sig  ega  icke  blott  vilja  utan 
även  förmåga  att  göra  en  god  insats  i  vårt  folks  andliga  odling. 
En  i  rask  utveckling  stadd  poetisk  talang,  vars  alster  dock  aldrig 
hunno  till  offentligheten,  gav  förhoppningar  om  att  en  frisk  ock 
tilltalande,  i  vissa  avseenden  särdeles  originell  diktning  en  gång 
skulle  komma  till  synes.  Måhända  skulle  Busck  även  såsom 
vetenskapsman  kunnat  uträtta  något  värdefullt.  Till  historiskt 
specialstudium  hade  han  valt  Sverges  medeltid,  vars  språkliga 
ock  litterära  förhållanden  särskilt  fängslade  hans  intresse;  ock 
han  hade  här  påbörjat  undersökningar,  som  lovade  goda  resultat. 

Spårlöst  har  dock  ej  detta  liv  gått  förbi,  fast  det  ej  fick 
förvärkliga  alla  de  möjligheter,  det  inneslöt.  Frans  Busck  har 
satt  märke  efter  sig  överallt,  där  han  gått  fram.  Om  han  också 
aldrig  hann  bliva  en  framstående  man,  så  var  han  dock  i  ovan- 
lig gi'dd  en  god  ock  ädel  människa;  ock  en  sådan  har  aldrig 
levat  förgäves. 

Erik  Rintnan. 


Företal. 

De  visor  p&  norrbohaHlänskt  folkmål,  som  na  —  på  två^ 
undantag  när  —  troligen  för  första  gången  utgivas  i  tryck,  ba 
inom  de  orter,  där  de  besjungna  tilldragelserna  inträffat,  varit 
mycket  spridda,  ja  somliga  av  dem  ha  t.  o.  m.  nnder  någon 
tid  varit  värkliga  folkvisor  (om  visan  3  har  jag  dock  i  detta 
avseende  ingen  uppgift).  Av  de  äldre  personer,  hos  vilka  jag^ 
haft  skäl  förmoda  någon  kännedom  om  visorna,  bar  nu  blott 
en  ock  annan  varit  medveten  om  deras  förekomst  eller  på  sin 
höjd  haft  i  minnet  enstaka  uttryck.  Avskrifter  torde  även  vara 
mycket  sällsynta. 

Då  de  ha  en  rätt  ansenlig  ålder  —  en  går  upp  till  år  1761  — 
ock  då  åtminstone  de  flästa  av  de  avskrifter,  jag  lyckats  komma 
över,  tyckas  omsorgsfullt  återge  ett  äldre  språkbruk,  torde- 
deras  utgivande  nu  kunna  påräkna  något  intresse. 

Enligt  uppgifter  ha  samtliga  visor  sjungits.  Endast  till 
tvänne  är  jag  dock  i  tillfälle  att  meddela  melodierna. 

Svårförstådda  ord  ock  uttryck  förklaras  i  noter  vid  varje 
visa.  Härvid  har  jag  även  sökt  påpeka  sådana  ordformer,  som. 
antingen  kommit  ur  bruk  eller  nu  äro  mindre  vanliga. 

Visorna  från  Kville  ock  Tanum,  med  vilka  orters  språk 
jag  är  närmare  förtrogen,  hava  även  återgivits  med  landsmåls- 
alfabetets  skrift,  varvid  prof.  Lundell  varit  mig  bejälplig.  Då 
det  naturligen  är  en  alltför  vansklig  uppgift  att  med  ledning 
av  visornas  stavning  söka  i  landsmålsskrift  återge  språket  på 
den  tid,  under  vilken  visorna  skrevos,  har  jag  i  allmänhet 
sökt  återge  det  nutida  uttalet,  dock  —  om  möjligt  —  med 
bevarande  av  rim  ock  meter.  Även  har  jag  i  denna  uppteck- 
ning  gjort  en  ock  annan  ändring  till  förmån  för  språkets 
korrekthet  ock  äkta  folklighet.  Om  en  ensam  ordform  före- 
kommer i  en  not,  betyder  det,  att  jag  anser  denna  bättre  eller 
vanligare  än  den  i  täxten  förekommande. 


XIII.  7  FÖRETAL.  7 

Visorna  äro^  såsom  vid  var  ock  en  särskilt  angives,  från 
fäm  olika  socknar  inom  norra  Bohuslän,  den  s.  k.  »Håttebygden»^ 
ock  representera  sålunda  fäm  olika  dialekter  inom  norrbohns- 
länskans  inbördes  tämligen  enhetliga,  men  från  sydbohnslänskan 
skarpt  skilda  språk.  Ordningen  visorna  emellan  är  geografisk. 
Jag  börjar  med  den  från  Uddevalla  ock  följer  sedan  lands- 
vägen åt  norr,  genom  Foss  —  härvid  dock  en  avstickare  åt 
öster,  till  Sörbygden  —  Kville  ock  Tanum. 

F.  B. 


1. 

Manuskriptet  till  efterföljande  visa,  vilken  meddelats  mig 
av  f.  d.  broksförvaltaren  C.  Sanoberg  på  Höga  i  Foss  socken, 
är  atfört  med  synnerlig  omsorg,  ock  dess  stavning  slater  sig 
nära  till  det  bohuslänäa  attalet  Enligt  uppgift  av  hr  S.  är 
denna  avskrift  gjord  av  hans  äldre  broder,  sedermera  prosten 
i  Naverstad,  magister  C.  August  Sandberg,  vilken  på  1830- 
talet  var  förste  lärare  vid  Gustavsbärgs  barnhus,  beläget  strax 
söder  om  Uddevalla. 

Vem  författaren  till  denna  visa  varit,  kunde  hr  S.  ej  med 
visshet  säga,  men  uppgav  med  sannolikhet  en  Plate,  som  bott 
]  Uddevalla  eller  i  trakten  däromkring;  det  senare  är  antag- 
ligare, då  författaren  säger  sig  ha  bäde  galt  ock  märr  ock 
dessQtom  åker  in  till  stan. 

Sannolikt  föreligger  sålunda  i  visan  Uddevallamål  eller 
mål  från  trakten  närmast  däromkring. 

Hr  Sandberg,  som  trots  sina  80  år  ock  mer  besitter  ovan- 
liga själsförmö^enbeter,  kunde  visan  mästadels  utantill  ock  har 
meddelat  mig  betydelserna  av  flera  ålderdomliga  ord  ock  ut- 
tryck, vilka  jag  sedan  hört  vara  okända  för  eljest  minnesgoda 
gamla  personer. 

Regteg  Berättelse 

om    dä    söm    hännte,    då   jä    åga^    på    vinråsråg^    inpå 

Härr  Hanlingsman*  Erek  Solbers  å  mamselle  Maja  Wess- 

los  brölöbb*  i  Öddevall  den  27  Oktober  1778. 

1.    Gtf  qvälP  här  i  stöfva»  bå  Herre  å  fru! 
Jä  mennar  dä  I  mej  nock  känner. 
Gu  qväll  Herr  BrugåmåP  å  vackre  Herr*  Bru! 
Gu  qväll,  alle  sammen  go  vänner! 

})  Impf.  av  1  koDJ.  =  åkte.  ^)  Mskr.  har  tydligt  denna  bkrivuing, 
8om  hr  Sandbbrg  ej  förstod.  Möjligen  kunde  man  gissa  på  -väg  (det  hela 
lika  obekant);  men  en  sådan  form  motsäges  av  den  omständigheten,  att 
detta  ord  i  visan  annars  över  allt  har  den  riktiga  formen  iväj».  ')  hand- 
lande. *)  bröllop;  nu  i  allm.  brulup,  *)  God  kväll.  •)  Stetja  stugan. 
^)  brugdntal  brudgum.  *)  Enligt  gamla  personer  en  vanlig  titulering 
likasom  »härr  mamsell»  (se  v.  86)  o.  s.  v. 


XIII.  7  UDDEVALLA   (SOLBERG-WESSLO). 

5.  Jä  ber  öm  purgass^  att  jä  kominer  härin, 
För  jä  velie  glana^®  på  galgrannen  ^>  min, 
På  allt  dä,  söm  hos  jer^^  no  hänner". 

I  otte  så  drab^*  jä  en  resbide^^  galt, 
Söm  kärringe  skölla  å  råga". 
10.    Den  har  jä  vre  burt"  å  fått  köpt  nogge"  salt, 
Fast  mången  mett  fläsk  velie  vraga^^ 
En  daler  ble  ofver^o,  den  har  jä  lätt"  gå 
Far  subar,  men  ligevahP^  står  jä  ändå 
Å  ved  mine  säger  å  maga^^. 

15.    No  häckte-*  jä  märre  på  trappa  jår  här, 

Ho  pla"  ente  gjörna  sä  slida. 

Stor  sag  i  en  timme,  jä  ba  hanum  Pär 

Ge  hanne  en  hödött^»  å  bida.  — 

Hem 2^  ä  dä,  söm  drar  ml^  i  rocken?  ja  så! 
20.    Välkommen  Härr  Mansjör^^  stor  tack  ska  I  få 

Far  dröbben**  dor*^  flaska,  den  hvida. 

Jår  skål  alle  sammen!  se  dä  gjole  sns^^' 
Jä  känner  dä  kröljar  å  mörlar^^, 
No  stabbar*^  jä  piba  med  fine  karpus^, 
25.    Fast  mauen**  min  ligesora  körlar'®. 


•)  purgds  förlåtelse;  jfr  visan  5,  not  17.  *®)  glgna  titta  stort. 
'')  gÖ^lf^öPW  gårdsgrannen.  '^)  jer^  liksom  jar,  =  er.  ^')  händer. 
^*)  »dräp»,  slaktade.  '^)  två  år  gammal  galt.  Jag  har  från  Kville  formen 
resbidy  använd  om  djur,  särskilt  om  grisen.  »Med  ens  han  kommer  till 
halvtannat  år,  blir  det  resbld;  sedan  blir  han  treärlng»  (ma  ens  ha^^ 
hom^^le  halt  ant  gr,  hli^^ce  reshd;  sm  bh-fi^lrearey).     ")  sJceh 

o  råga  skållade  ock  rakade.  ")  vre  bn^  vridit  bort,  sålt.  ^®)  noga 
något.      *•)  vraka.     20)  j^^  ^^.gf  ^jjey  gy^^      aij  gup^  av  la  latd  låta. 

^)  ligdvql  likväl.  ^^)  vet  »maka»,  sköta,  göra  i  ordning  mina  saker. 
2*)  »häkUde»,  band.  ^^)  plägar  [ej  gärna  slita.  28^  hqdet  hötapp,  att 
bita  i.  2^)  vem.  ^^)  Skrivningen  mansjör  beror  kanske  på  folketymo- 
logi.  '^•)  drébn  droppen,  ^o^  dor  <-  ud-or,  utur.  ^ij  ^^  jqI^  ^^^ 
det  gjorde  värkan.  ^')  krqlar  o  m^lar  (melar)  kr>per  ock  morlar. 
Krölja  torde  vara  mycket  ovanligt;  sannolikt  besläktat  med  ordet  kry 
i  uttr.  Jc9y  o  my  kräla  i  mängd  om  vartannat,  vimla;  jfr  Nilen  Sörb. 
ordb.  Här  skola  orden  återgiva,  att  det  blir  liv  i  magen.  ^^)  stoppar; 
nu  stajpar.  **)  kardus.  ^*)  matvdn  magen.  ^^)  Jf^lar  (enligt  Sand- 
berg, i  mindre  vårdat  uttal  sannolikt  Ifl^lar),  ungefär  =  kurrar. 


10  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMAlSDIKTER.  XIII.  7 

Hem  klingar  på  fela^^?  spell  öpp'^  en  koral! 
Den  töse,  där  sedder^',  ä  vacker  å  smal, 
Ho  dansar*<>  väl,  fast  jä  no  jörlar**. 


Hö«2  ä  dä  söm  logtar  i  näsa  så  gödt? 
30.    Jo,  jo  jä  ser  bohle"  stå  duga** 

Mä  möen  sirad*^    Hem  har  väl  kunna  spådt 
Om  söddent?    No  kliar  mi  kruga". 
A  stege*',  aj,  ja  ja  den  smagar  på  max*®, 
Jä  trur,  dä  ä  både  skädda*»  å  lax 

o 

35.    A  baxembrö^®,  högt  söm^e  ruga*'. 


Se  anse  mä  ente  me  vin",  Herr  Mansjör! 
Ga  tår!  dä  rann  Ijuffligt  i  botten. 
No  ä  jä  så  hed,  så  jä  mennar  jä  dör. 
La  tösene  lätte  på"  dötten^. 


^0  f^iO'  fiolen.  ^®)  spcels^e^  spela  upp;  imp.  sptel,  fastän  spcela  går 
efter  l:a  konj.  '*•)  sedr  sitter.  *®)  dansar,  *')  J^la,  JfBjta  jollrar, 
skämtar.  Uttalet  J(ila  torde  nu  vara  det  vanligaste  (Nilen  har  det  från 
Sörb.);  från  Kville  har  jag  jola.  *^)  he  vad.  *»)  boh[=  borden  N.]. 
**)  dukat  [dukade  N.].  *^)  sirad  siratlighet,  med  mycken  prakt. 
*®)  kllj^ar  m%  kruga:  med  »kruka»  menas  väl  hans  gom;  således  liktydigt 
med:  det  vattnar  sig  i  munnen.  *^)  stégé  steken.  *®)  maks  (smakar 
alldeles)  förträffligt;  uttr.  ovanligt.  *')  fceda  rödspotta.  *®)  Jag  har 
från  olika  håll  (även  av  hr  Sandberg)  endast  hört  uttalet  bozenbrö 
(boksnbr0),  som  var  ett  slags  »skrivbrod»,  om  vilket  Holmberg  i  Boh. 
hist.  o.  beskr.  II,  s.  54  säger:  »Egendomligt  for  Bohuslän  är  skriv- 
brödet,  vilket  består  av  en  papperstunn  kaka  av  kom  eller  ädlare  säd, 
varpå  utklenas  en  smet  av  vetemjöl  ock  ägg,  vilken  under  gräddningen 
vskrivesi»  eller  utristas  med  ett  i  form  av  en  kam  utskuret  trästycke. 
Det  är  högtidsbrödet  ock  ganska  välsmakligt;  men  den  som  ser,  huru 
det  tillredes,  torde  svårligen  kunna  förmås  att  förtära  deU  —  detta 
senare  väl  om  allmogens  förfaringssätt.  Ordet  är  mycket  ovanligt. 
^')  ^^^^  ruka  (fisk)  eller  (sannolikt):  massa,  uppstaplad  hÖg,  en  betydelse 
som  jag  eljest  aldrig  hört  i  Bohuslän.  Ihre  har  med  denna  bet.  formerna 
rnga  1.  raka.  Boxenbrödet  brukade  upplaggas  mycket  högt.  **)  Be- 
tyder: full  av  vin.  •  *')  I  st.  f.  lätte  på,  som  hr  Sandberg  sade,  hade 
mskr.  ta  udå.  ^)  detn:  ^»dott?  =  tapp,  sammanpackad  massa  av  tyg 
o.  d.,  som  stod  i  ventilationshålet.  Om  man  »lättade  på»  (tog  undan) 
denna,  kom  förstås  frisk  luft  in. 


XIII.  7  UDDEVALLA    (SOLBERG-WESSLO).  1 1 

40.    Tack,  dä  va  e  mocka**  resengrynsgröd**, 
Den  tärpa*^  ho  smaga  mäj  bädder*^  än  flod 
Å  gjohle  go  helsa  i  skrötten. 

De  are  små  raskety**  ger  jä  go  da, 
Hö  ska  jä  Diä  söddent  å  gära? 
45.    Skam  få  den,  söm  anser  dä  j'ente  vell  ha, 
Hö  ä  dä  väl  värdt  å  förtära? 
Jä  mennar  de  stennar*^  niålera  mä  färg. 
En  öldreck  ä  bädder,  den  kan  sätte  merg. 
Om  jä  här  i  Iauet®>  ska  vara. 

50.    Men  jä  kan  ble  gahlen,  hö  ä  dä  far  ty»^ 

De  broggar"  i  stället  far  lufva"? 

Dä  ä  jnst  oppsnasit**  å  pegar  di  sky*^, 

Den  Vonne**  bar  lärt  dem  å  jskrufva. 

Jä  rär  där%  bränn  öppet*»  mä  buller  å  Qäs, 
55.    Å  ta  ä**  Pesalmebog^.*^  vackert  å  läs! 

Ha  heller  ä  garameldas  lufva! 

När^i  Bästefar^^  leffte,  så  mins  jä  han  sa 
A  farryn^*,  söm  flere  feck  höra, 


*^)  moka  mängd.  *•)  risgrynsgröt.  *^)  Hr  Sandberg  uttalade  tarpa 
(i  varsen  t&rpa  best.  form),  men  visste  ej  ordets  betydelse.  Möjligen 
bar  det  varit  nfigon  slags  sås  till  risgrynsgröten,  alldenstilnd  den  smakade 
båttre  än  flod  (flBd)^  tjock  grädde,  som  ju  eljest  användes  till  gröten. 
^*)  bättre.  *')  NasketyC?)  har  väl  varit  bakvärk,  slisksaker  o.  d.,  som 
han  nu  gav  en  god  dag  efter  den  »mocka  resengrynsgröd»,  han  fått. 
^)  Hr  Sandberg  sade:  »dä  stimulerar  min  färg».  '')  lawat  laget. 
^^)  ^yg)  ^ii^g)  »ordningar»;  oftast  i  sammansättningar,  t.  ex.  raskety, 
Invety  (se  visan  nr  5,  v.  18).  •*)  luva  mössa.  •*)  uppnäsigt. 
•*)  p^gd-^i^  fy  pekar  i  sky.  ••)  d(Bn  von9  den  onde.  •')  Där,  d&r,  der 
=  er.  •■)  bränn  upp  det.  ••)  Obest.  art.  fem.  skrives  här  &  utom  pä 
ett  ställe  (e).  ^^)  pesalm^bog^  allmänt  uttal  i  århundradets  början.  Jag 
har  blott  hört  det  i  historier  om  gamla  personer.  Liknande  stavning  före- 
kommer ofta  i  gamla  kyrkopsalmböcker.  '*)  när.  ^^)  farfar  \left9  levde. 
^')  Formen  förutsätter  ett  fem.  subst.  med  tonvikt  på  första  stavelsen; 
betyder:  vidunderlighet,  ovanlig  händelse.  Jag  har  såväl  från  Kville 
som  söder  därom  även  hört  ett  far^n.  Holmberg  anf.  arb.  har  foryn. 
Man  »säjer»  {sir)  ock  »hör»  ett  farys,  »ser^  det  ej.  Farynet  omtalas 
närmare  i  slutet  av  strofen. 


12  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA   FOLKMÅLSDIKTEK.  XIII.  7 

Dä  hännte  därnerådder^*,  söm  han  då  va, 
60.    I  Ufven,  ja  dä  va  ä  röra, 

Då  brägade^^  tnppar,  en  man  hedde  Ralf^^ 
Hans  ku  feck  en  södden  farnnnerli  kalf 
Mä  topp  och  mä  ringar  i  öra.  — 


Men  Ga  signe  kongen  å  ge  hani  go  natt! 
65.    Han  broggar"  bå  boxer"  å  jacka. 

Söm  allvarsamt  passar,  mä  gammeldas  hatt, 

Ja  Hannum  vi  alle  må  tacka 

Far  möe  go  omsorg  i  stort  å  i  smått. 

Ah!  Böde  Herr  Mansjör,  ta  hid  nogge  vått, 
70.    No  vell  jä  mä  brufolket  snacka. 


Te  löcke'»,  te  löcke,  dä  önskar  jä  der»^, 
6u  ge  dår«7  allt  gödt  här  på  johle 
Å  la  dem  förögas  te  flerdöbbelt  fler 
Här  mellan  berge  å  sohle! 
75.    I  källaren  väda»^  i  köckenet»>  mad, 
Tellräckeli  tallreckar,  skear  å  fa(}, 
Mä  glahs  å  puteller  på  bohle. 


De  sir*2,  I  ha  fohle®^  all  verhle  ikring. 
Herr  Brugåmmål,  dä  va  ä  länga^*. 
80.    Där  lär  I  ha  sett  månge  löjelig  ting, 
Söm  Er  no  i  minnet  kan  hänga, 
Men  ligevahl  måtte  I  här  stanne  qvar; 
Jo  jo,  Herr  Mamsell  har  väl  nogge  söm  drar, 
Söm  kärleg  hos  Er  kunde  fånga. 


^*)  där  ner(e)  åt.  ^^)  brakade.  ^^)  Holmberg  anför  bl.  namn  bos  den 
äldre  generationen :  Relf,  Rolf.  ^')  brokar  brukar.  '*)  hohsdr  byxor. 
'*)  till  lycka.  ^®)  »väta»,  drickeRvaror.  **)  koket.  Formen  torde  nu  ej 
förekomma.  ®^)  Sir  säger.  ^^)  fohle,  som  —  då  hl  Över  allt  betyder 
e.  k.  »tjockt»  1  —  måste  läsas  fold  farit,  av  fara  fQr  fOTd*  I  i  st.  f. 
r  beror  kanske  på  invärkan  av  värbet  falas  (färdas),  så  framt  ej  detta 
rent    av    åsyftas;  borde  i   så  fal!  skrivits  fahla(t)s.       ^*)  IfPya  längd. 


XIII.  7  UDDEVALLA   ( SOLBERG- WE88LO).  13 

85.    No  söm  i  va  löckeli,  ligeså  I, 

Herr  Mamsell  å  bra,  kan  I  tänka,^^ 

En  södden  man  skulle  jår  käraste  bli, 

Når  I  ville  löfven^*  bortskänka. 

Ja  lef  då  tillsamman  i  sämja  mä  fröjd, 
90.    Den  ene  så  vähl  söm  den  are  fOrnöjd, 

Så  kan  inge  modgångar  kränka. 

Nå  jä  ser  [mäj*^]  nön  läjlighed*'  noggen  gång  ha 
Te  stan,  lär  jä  ente  försumma 
Ätt  titte  in  te  dår  mä  hö^»  I  kan  ha. 
95.    En  sub,  söm  ä  värdt  å  berömma, 

Får  i  vähl  då  ge  mSj  mä  ost  ätter  ve  ^  — 
Vonnt*>  hade  dä  sqvalpety*^  kaffe  å  thé, 
Så  dä  vell  jä  aller^^»  förglömma. 

Om  I  kommer  te  mäj,  så  få  I  se  på, 

100.    Hö  Ähli^  der  hemma  kan  gära. 

Ho  rasslar  vähl  sammen  ^^  hö  smått  ho  kan  fl, 
Söm  dner  på  bohle  frambära, 
Mä  östemus  •«,  flödemjölk  •^  fröa»«  å  smör. 
Ett  hönsesö»^  dä  kan  ho  koga  på  kär^^^^ 

105.    Mä  klonkar  å  hö  dä  ska  vära><>i.  — 


^^)  MeniDgen  i  vSrs  85  ock  86  ej  fullt  klar;  antagligen:  »nu,  som  (:=  dä) 
Ni,  härr  brudgum,  var  lycklig,  likasA  kan  Ni,  barr  mamsell  ock  brud, 
tanka,  att  den  lyckan  bar  hänt  Er,  att  en  sAdan  man»  o.  s.  v.  **)  levsn 
loven,  )tro  ock  loven».  ®^)  Insatt  av  utgivaren  (for  att  klargöra  me- 
ningen). ^)  någon  lagligbet.  *')  med  vad  (hö  =  A$)  I  kan  ha  att 
bjuda  på.  ^)  till,  jämte.  Jag  har  endast  hört  formen  atteve  (at9Vf) ; 
sällsynt.  *^)  VOnt  ont,  dfiligt,  illasmakande.  ^)  skvalp^ty  tunn, 
vattenaktig  anrättning;  jfr  t.  ex.  teskvalp.  *')  aldrig.  ^)  <nh  Elin, 
författarens  hustru.  '^)  samlar  väl,  skrapar  väl  ibop.  ^)  Ett  stycke 
ur  vasslen  upptaget  ostämne,  som  hopklämmes  i  handen,  varvid  det  får 
ungefärlig  form  av  en  mus;  eljest  allm.  ostemns.  *0  fl^ddfnjélh 
mjölk  med  flod,  jfr  vars  41.  *^)  fr^a,  vaaslefröa  ostämne,  som  blir 
kvar,  när  vasslen  silas;  uppkok  på  vassle.  *^  hönssoppa.  ^^)  koka 
på  utmärkt  sätt,  på  karlavis  (?)  [eller  »på  tupp»^  d.  v.  s.  hönssoppa  på 
tnpp;  jfr  berättelsen  om  torpargumman,  som  ville  sälja  en  h^nekcsr 
till  en  fru  Kock:  gumman  vågade  ej  säga  h€Lk  =  tupp.  Var.  dä  kan 
ho:  kan  de  vael.  N.].  *®^)  med  »klunkar»  ock  vad  det  nu  skall  vara  i 
soppan. 


14  BUSCK,  BOHUSLÄNSKA  FOLKMALSDIKTER.         XIII.  7 

No  knäggar*®2  mj  Sverra^^^  no  får  jä  vähl  ud. 
Ådiea^^  allesammen  här  inne! 
En  spörresub^^^  kan  V^  vähl  ge  mä  te  alnd. 
Söm  kan  karantere^®^  mitt  sinne. 
110.    Tack  ska  I  no  ha  för  bå  Sverra  å  mäj! 
No  rir  jä  helt  Insti  dor  gästebn,  hej! 
Ja  dä  går  mäj  aller  dor'®  minne. 

Men  la  mäj  få  hveske  ve  Er,  käre  far 
Å  bruggom;  söm  ingen  ska  höra. 
115.    Leg  vackert  å  kärlit  mä  Fru,  söm  ä  rar, 
Så  ho  kan  la  bli  b  å  säj  snöra 

Mä  hvalfen»o«  å  söddent,  söm  Helsvir'^»  har  lärt 

Jä  sir  eute  mer  —  I  förstår  jår  affärt. 
Go  natt!  —  Jä  må  klöfve"»  hemföra.  — 


*®-)  gnäggar.  ^®')  Namn  på  hane  m&rr.  Min  far  hade  ett  sto  ined 
namn  Svea,  som  drängarna  kallade  Sverra.  Möjligen  ]åg  i  namnet 
en  tanke  på  hannes  egenskap  att  vara  sverrete  våcken,  ISttskrämd. 
'***)  Var.  farvtBl  N.  *®*)  sper^suh  avekedssup,  möjligen  med  avseende 
på  sporrar,  som  nu  skulle  komma  till  andvåndning;  »eM  stQT^  doktt 
suby  sum  jQle  nep*  (från  Kville).     '*•)  Var.  kan  de  N.     *®^)  göra 

kry.  ***•)  valfiskben.  '**•)  den  onde.  Jag  har  endast  hört  hälse^ 
(hcelsdfyr);  betyder  vanligen  denne  infernaliska  potentats  rike:  jdra 
at  hcelsdfyr  m&  dteh       *'®)  kl0ve  (best.  sing.)  bördan  på  klövsadel. 


[Enligt  N.  kan  visan  vara  från  något  av  häradena  Baliaren,  Tunge, 
Stångenäs  eller  Sotenäs,  knappast  från  Sorbygdeu  eller  Irakten  närmast 
Uddevalla;  från  trakten  söder  om  Uddevalla  skulle  hon  kunna  vara 
endast  sä  vida  som  hon  möjligen  av  kopisten  (Sandberg)  lämpats  till 
t.   ex.  Bnllarcmål.     N.  har  1878  hört  fragment  av  vician  i  Sörbygden.] 


2. 

Aven  denna  visa  är  mig  meddelad  av  kärr  Sandberg. 
Avskriften  är  av  samma  band  som  förra  visans. 

Säväl  om  visans  författare  (rättare  författarinna)  som  om 
de  närmare  omständigheterna  vid  dess  författande  är  jag  i  till- 
fälle att  efter  härr  Sandberg  lemna  bestämda  uppgifter. 

Då  Adrian  Simmerström  ock  Jeanette  Salberg  på 
Skulevik  inom  Håby  socken  i  jannari  1819  firade  sitt  hem- 
bröllop, d.  v.  s.  den  fäst  som  hölls  av  de  nygifta  strax  efter 
det  egentliga  bröllopet  i  brädens  föräldrahem,  hade  av  obekant 
anledning  en  deras  umgängesvän  ock  släkting  (?)  ej  bjudits. 
Denna  var  fru  Maja  Elisabet  Hallenberg,  född  Hedelius 
ock  första  gången  gift  med  hr  Jakob  Sandberg  (farfader  till 
min  sagesman).  Men  en  Evas  sannskyldiga  dotter,  hade  nu 
fru  Maja  Lisa  svårt  finna  sig  i  att  vara  okunnig  om  tilldragel- 
serna på  Skulevik,  ock  visans  början  avspeglar  med  all  önsk- 
värd tydlighet  hannes  förtrytelse.  Väl  söker  hon  trösta  sig 
med  andras  förvåning  över  att  det  på  Skulevik  kunde  vara 
bröllop,  utan  att  hon  var  där,  men  besluter  sig  slutligen  för 
att,  förklädd  tili  piga  ock  i  »hulehatt»,  dock  gå  åstad  för  att 
åtminstone  se  ståten;  det  var  »i  den  gamle  go  vale»,  som  hon 
fick  äta  sig  mätt  på  det  stället.  Som  åskådare  utanför  be- 
skriver hon  sedan  fästligheterna  ock  sina  missöden  där  ock 
under  hemvägen.  Som  hon  säger  sig  strax  efter  hemkomsten 
hava  nedskrivit  sina  iakttagelser,  ^r  man  väl  sätta  tro  till 
dessa.  Man  må  dock  kunna  undra,  om  hannes  ofta  upprepade 
lyckönskningar  för  brudparet  under  ovan  angivna  omständig- 
heter varit  fullt  järtligt  menade. 

I  underskriften  »Med  Egen  Hand»  ligger  tydlig  anspelning 
på  författarinnans  initialer. 

Fru  Hallenberg,  som  dog  omkring  år  1829  vid  80  års 
ålder,  levde  hela  sitt  liv  på  Kviström  i  Foss  socken,  vadan 
man  kan  vara  fullt  viss  om  att  i  hannes  bröllopsvisa  föreligger 
Foss-mål. 


16  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMÅLSDIKTER.  XIII.  7 

Vid   Adrian  Simmerströms  och  Jeannette  Salbergs  hem- 
brölopp  (hemkomst  från  bröloppet)  1819  i  Januarii. 

1.    Hö  ä  dä  for  tynniDgi,  kom  flyan^  te  mäj, 

Då  sorsen  jä  sådd  här  ve  glahset? 

Dä  va  Dok  en  kär,  kom  in  frå  en  väj, 

Å  spnrcbte':  bör  Du  ej  kallasset, 
5.    Som  Dine  go  vänner  på  Sknblevig  gär? 

Kan  där  vare  brölobb,  å  Da  sedde  bär? 

Jä  mennar,  Da  ä  då  de  rasset^ 

Å  då  svara  jä,  dä  må  vest  vare  lögn, 
Mä  limstånge  Da  vest  no  ränner^; 
10.    Men  karen  ban  svar,  han  ha  vart  der  ett  dygn 
Å  ved  allt  söm  skett  å  der  hänner: 
»Ja  skaffat  hem  granris  å  tysslinge*  löf, 
Skallmeja^  bo  donna,  så  jä  ä  mest  döf; 
Gäck  did,  så  Dej  ingen  der  känner!» 

15.    Jä  tänekte,  ja  får  no  väl  krybe  härad; 

De  onge  vell  jä  appå  glana, 

Då  Adrian  hemfört  si  älskade  bråd, 

Söm  vest  ente  ä  nogge  flana^ 

Men  söd  å  finarli^  i  seer^®  å  dygd. 
20.    Ve  får  väl  snart  höra,  bo  pryder  vår  bygd. 

Te  ingenting  kan  jä  dem  mana. 

De  ha  både  vedd^^  å  farstån  söm  ä  gödt, 
Å  därför  de  lönne^^  ha  vnnnet. 
Jä  kan  ente  ge  dem,  men  ynske  dem  gödt, 
25.    Dä  längtade  målet  apphnnnet; 

^)  underrättelse.  ^)  (som  kom)  flygande.  ')  sporde;  uttalas  nu 
endast  8put9,  *)  rasen  (släkten);  skrivningen  med  två  s  skall  väl 
endast  angiva  öppet  a,  som  nu  åtminstone  är  långt  (raS9t).  ^)  Ränna 
(springa)  med  limstången  är  liktydigt  med  att  fara  omkring  med  lögn. 
^)  ^ysi^  lingon.  Kanske  vanligare  är  kröser.  ^)  trumman.  ^)  Sjasigt, 
slarvigt  fruntimmer.  •)  finulh  trevlig,  behändig.  **)  seder.  *^)  vett 
[ock  förstånd.      *^)  29n$  lönen. 


XIII.  7  F08S  (simuerström-salberg).  17 

Ätt  löcka  floreras  på  åger  å  äng, 

Ja  kärlegen  fulje^'  dem  dor^*  å  di  säng; 

Dä  allt  i  börare  b  a  funnet. 


Men  höUes  ska  jä  få  den  ynskan  te  jär? 

30.    Jä  skäms  för  att  komroe  å  sniga. 

På  träskelen  '^  knnne  jä  sädde  mäj  ner, 

Ja  gjörna  klä  ad  mä  te  piga 

A  krybe  i  vråe  ve  spellemans  rygg, 

Å  när  de  ble  var,  att  där  sad  ä  far  stygg, 

35.    Så  skulle  jä  sti  öpp  å  niga. 

No  tängte  jä  på  en  le^^*  å  lång  gång. 
I  skoppa'?  jä  tar  mäj  ä  läfsa^S 
Den  ä  go  å  ha,  när  manen  blir  svang  ^^ 
Å  ligså  te  betja^^^  söm  gläffsa; 
40.    Äj  ia  mäj!  feek  jä  mSj  en  hubldebatt^S 
Då  engen  i  lauet  mä  kunne  ta  fatt, 
När  höjt  te  mä  kläne^^  jä  bämsa» 

Men  mäns  jä  där  sad,  feek  jä  se  ett  stort  bobi 
Mä  lys  ä  mä  kransar  udsmöcka, 
45.     Då  kunne  jä  aller  få  öpp  nogge  obl, 
(Men  tängte:  de  onge  ske  löcka!) 
Ja,  fuglar  å  änglar  all  känsel  förtog, 
Jä  velie  på  dörre,  jä  mäj  ej  förs  tog 
På  grannlåtsvis  nogge  kund'  snacka. 


")  fnlp  följe.  ")  ur  [ock  i.  **)  tröskeln;  eljest  treskall.  »Den 
som  ä  uböen  [objuden],  får  sed  de  på  treskal  In».  '*)  led,  besvärlig. 
'^)  skopa  =  förklädet  eller  främre  delen  av  klädningkjolen,  uppvikna 
för  att  däri  bära  något ;  även  en  sålunda  buren  börda.  Här  best.  form : 
skopg,.  ^^)  »tunnbröd»,  som  stekts  så  lätt,  att  det  kan  hopläggas;  har 
sålunda  ej  hunnit  bli  en  »lev».  ^*)  tom;  jfr  svankiygg^  om  hästar. 
^^)  be  fa  hynda.  Uolmbero  har  (ännu  1843)  bloka.  1  en  mycket 
gammal  visstump  på  melodien  »väva  vadmal»  har  jag :  »stora  l&bekan  å 
Karin».  ^^)  Uttalet  huldhat  åsyftas  nog:  hatt  att  hölja  sig  i  för  att 
vara  oigänkännlig.       ^^)  kltPMe  kläderna.       -^)  droge  upp,  tillsammans. 

8v.  landtm.  XIII.  7.  2 


\ 


18  BUSGK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMÅLSDIKTER.  XIII.  7 

50.    Hö  ä  dä  far  pråling,  söm  ser  ud  så  nätt? 

Jä  mennar,  dä  ä  nogge  gahle. 

Här  har  jä  rest  mången  gäng  ede  mä  mätt, 

Men  dä  va  i  den  gamle  go  vahle^^ 

Dä  må  no  vest  vare  dyrbarare  mad; 
55.    Dä  äder"  dor  hoar**,  på  udkrusa  fad, 

Å  nogge  de  sluger  dor  skahle^^. 

Men  se  dä  söm  töse  bär  in  på  stort  fad! 
Ho  rätt  öppi  ansigtet  glinta^'. 
Jä  spurchte:  hö  ä  dä?    Ho  sa:  dä  ä  mad, 
60.    »Å  tanke  mäj»,  sa  gamle  Flinta.^^  — 

Nock  bar  jä  sett  förr  på  min  faddige'®  desk, 
Du  gär  dä  så  stor,  »dä  ä  herrefesk»'^; 
Dq  må  no  vest  vare  ä  slinta '^. 

Men  söm  jä  sad  länger,  så  feek  jä  då  se, 
65.    De  kom  in  mä  två  trinne  skålar. 

Men  no  börja  gästene  glisa  ^^  å  le, 

Trompetta  ho  mögge  väl  skrålar. 

Då  va  jä  no  gla,  att  jä  packa  mä  ud. 

Far  de  va  no  vest  ente  äsla^  min  trud. 
70.    Jä  sad,  söm  jä  sad  uppå  nåhlar. 

Jä  får  no  väl  gå,  fast  dä  ä  nogge  ledt^*. 
Att  dybt^*  udi  blöda^»  få  trampa. 
Jä  ska  no  udtegna^^,  bö  jä  har  no  sett, 
Men  först  ska  jä  blås  öpp  mi  lampa. 


^)  vale  världen.  ^)  De  äta  [ur  hoar.  2*)  Äö,  pl.  hoar  =  kärl  av  tra, 
vanligeD  f 5r  vattning  av  kreatur ;  aren  att  hacka  kött  i  (hackho)  o.  r.  v. 
2^)  Det  de  sluka  ur  skalen,  är  ostron.  ^^)  Impf. :  såg  [pä  mig],  troligen 
med  föraktfull  åtbörd.  *•)  Hela  raden  är  ett  nu  troligen  ej  brukligt  ordstäv 
med  betydelse :  det  gör  det  samma.  Flinta  har  varit  en  gammal  gumma, 
som  haft  till  ordstäv  det  citerade.  Här  använder  pigan  uttrycket  till 
författarinnan  i  betyd.:  »(detta  är  mat,  men)  vad  rör  det  dig?»  Värsema 
61 — 63  innehålla  författarinnans  svar.  ^)  fattige;  nu  fah.  •*)  Här- 
med menades  hummer.  ^^  Ungefärligen :  slyna.  **)  ghsa  skratta,  så  att 
tänderna  synas.  '*)  asla,  partic.  =  ämnat.  **)  djupt.  *•)  hl^da  = 
den  av  rägnig  väderlek  eller  tjällossning  åstadkomna  smutsen  ock  smörjan 
på  vägar.     '^)  uppteckna. 


XIII.  7  FOSS  (simmerström-salbeeg).  19 

75.    Jä  aller  ska  glamma  den  Ijufflige  qväll, 
Då  Adrian  mä  si  Johanna  ble  säll, 
Fast  jä  udi  hängcdy^®  dampa^*. 

Far  väl,  minne  vänner,  no  bar  jä  vurt  här. 
Välsignelse  onge  å  gamle! 
80.    I  ha  allti  vört  å  ä  mäj  än  kär, 
All  iöeka  å  välgång  sej  samle! 
Tack  ska  I  no  ha  för  bör  evige  gång^®, 
Jä  naggat^i  har  hid,  fast  väjen  är  lång! 
Gu  lad  jer  i  sämja  få  lefvas! 

Med  Egen  Hand. 


^)  fueyddy  gnngfly.     ^^)  damp.    Inf.  dampa  är  bildad  efter  impf.  damp. 
^®)  her  ^>  gag   (fr.  Kville)  med  förstärkande  bet.:  »var  enda  gftng». 


*^)  strävat  ock  gått. 


/ 


3. 

Följande  visa,  om  vars  tillvaro  prof.  Lundell  underrättat 
mig,  meddelas  efter  ett  fästtryck  (2  bl.  fol.V  som  finnes  på 
Uppsala  Universitetsbibliotek  i  en  av  tillf&llignetsdikter  bestå- 
ende samling,  signerad  »Personalskrifter  1760 — 1769.    K— Li». 

Bröllopet  mellan  handlanden  i  Uddevalla  LiLJA  ock  fröken 
Gyllengahm,  för  vilket  tillfälle  visan  är  författad,  stod  enligt 
överskriften  år  1761  »på  Röö  i  Hee  säcken».  Ätt  härmed  menas 
gården  Röd  ock  Hede  socken  inom  Krokstads  pastorat  ock 
Sörbygdens  härad  (öster  om  Poss  ock  Kville),  är  tydligt  av  en 
annan  fästskrift  från  samma  tillfälle,  vilken  Jag  funnit  i  ovan- 
nämnda samling,  med  titel:  »Den  Ivckeliga  jagten,  då  handels- 
maonen  uti  sjö-  och  stapel-staden  Uddewalla,  ädel  och  ^ögagtad, 
Herr  Carl  Nicolaus  Lillja,  med  välborna  fröken,  fröken  Catha- 
rina Charlotta  Gyllengahm;  til  et  Ijuft  ägta  sammanboende 
christ-  och  högtideligen  invigdes;  som  skedde  pä  gården  Röd 
uti  Sörbygden,  den  1.  December  år  MDCCLXI.»  o.  s.  v.  (Göte- 
borg, Lange  jun.). 

Vid  hava  sålunda  här  Sörbygdmål  från  1700-talets  mitt; 
på  samma  gång  det  hittils  älsta  kända  exemplet  på  bohus- 
länskt folkmål. 

Landsmålsdiktens  personligheter  belysas  i  någon  mån  av 
den  ovannämnda  dikten  på  riksspråk,  vars  innehåll  i  korthet 
är  följande: 

Författarinnan'  är  ute  i' skogen  ock  träffar  »en  vördig  man 
med  skägg-bevuxne  kinder»,  vilken  befinnes  vara  ingen  mindre 
än  själve  guden  Pan.    Han  visar  nu  författarinnan, 

hur  inom  granar  trenne^ 

En  sköner  Fogel  satt,  som  gyldne  fjädrar  bar. 
Si  där,  sad  han  [Pan],  en  GÅHM,  det  är  ock  efter  Denne, 

Som  jagten  är  utstäld:  väl  den  en  sådan  tar. 
Ty  äfven  som  du  ser  Dess  ädla  tjädrar  skina 

Mot  solen  öfver  alt,  och  blänka  utaf  guU; 
Så  lysa  äfvenväl  Dess  inre  dygder  fina 

Af  ärbarhet,  hvaraf  Dess  själ  och  kropp  är  full. 


')  I  en  eftcrskrift  till  läsaren  heter  det: 

»Jag  skulle,  om  jag  varit  Kar, 
Det  bättre  gedt,  men  konsten  har 
Mig  icke  mer  meddelat.» 

^)  Uddevalla  stads  vapen  har  tre  granar. 


XIII.  7  KROKSTAD    (LILJA-GYLLENGAUM).  21 

Strax  härpå  visar  sig  Fortnna  med  en  härre,  »som  uti  Lilje- 
Drägt  behagligt  klädder  var».  Hon  hämtar  ock  fram  Capido, 
som  med  konst  sänder  sin  pil  i  »Gammens  hjerta»,  varvid  alla 
ropa:  »Herr  Lillja  vunnet  har».  Härefter  följa  författarinnans 
lyckönskningar,  bland  andra  den,  att  »mång  täcka  Lilljor  små 
uti  Dess  [brudparets]  sköt  upprinne». 

Författaren  till  landsmålsvisan,  vilken  kallar  sig  »Ole  Hus- 
man i  Prestegåhln»,  tror  jag  mig  hava  funnit  med  jälp  av  en 
fröken  6:s  titel:  »Wår  Herr  Prästemors  Sösterdåtter». 

Hos  Anrep,  Sv,  adelns  ättartaflar  ock  SkakSTEDT,  Göte- 
borgs stifts  herdaminne  synes,  att  av  kyrkoherden  i  Romeled 
I.  F.  Kreitlows  döttrar  en,  Kataimna  Margabeta,  var  gift 
med  adjutanten  vid  Bohusläns  dragoner  C.  6.  Gyllengahm 
—  deras  dotter  var  den  besjungna  bruden  —  samt  en  annan, 
Anna  Eleonora,  gift  med  kyrkoherden  J.  Apelberg  i  Krok- 
stad.   Denna  fru  Apelberg  är  sålunda  »Wår  Prästemor». 

Ar  1761,  samma  år  som  bröllopet  stod,  hade  kyrkoherde 
A.  en  informator,  BERNHARD  Wessman.  Denne,  som  var  född 
i  Varbärg  år  1741,  hade  genomgått  Göteborgs  gymnasium  ock 
tagit  studentexamen  i  Lund  i  början  av  året,  varefter  han  kom 
till  Krokstad.  Det  synes  mig  ligga  nära  till  hands  att  antaga, 
att  denne  Wessman  begagnat  pseudonymen  »Ole  Husman  i 
Prestegåhin».  Ole  är  ju  ett  mycket  populärt  allmogenamn, 
som  med  fördel  ersatt  det  mer  ovanliga  Bernhard.  Som  bröl- 
lopet först  var  i  december,  har  han  haft  nästan  ett  helt  år, 
under  vilket  han  kunnat  sätta  sig  in  i  dialekten,  om  han  ej 
gjort  det  förr. 

Wessman  blev  emellertid  komminister  ock  Apelbergs 
andre  efterträdare  som  kyrkoherde  i  Krokstad,  likasom  han 
ock  blev  hans  mäg.  Ar  1792  dog  han.  Han  var  »en  stilla  ock 
vacker  prästman  ock  har  egt,  var  han  arbetat,  sina  åhörares 
kärlek»  —  sannolikt  även,  när  han  uppträdde  som  landsmålare. 

Te  Löcke  å  Wälsemels,  I  som  han  sir*  hos  oss  i  wår 
Byu  *  i  då  I  Den  lelle,  wene  å  gille  ^  Mönsören  ifrå  Addewal,  | 
Herr  Monsör  Hanlengsman  |  Carl  Nicolaus  Lillja,  |  skulle 
pockeleras*  å  hobbettas*  elle  som  han  sir  wyas*  te  sam- 
mens I  mä  I  Den   förhjartans   saiUe  å  döjdesamme  Jom- 

*)  säger.  ^  by  \bju  f.  betyder  i  n.  Boh.  »bygd»:  N.].  ^)  präktige. 
*)  Ungefär:  det  skulle  pokuleras  for  honom  [eller  =  kopuleras  L.]. 
^)  Betta  i  hop  =  spänna  tillsamman  hästar,  som  tillhöra  olika  personer; 
sages  då  t.  ex.  tvänne  grannar  satta  var  sin  hast  för  vagnen,  att  därav 
bliver  helbett  1.  tväbett  (Rietz).     •)  vigas. 


22  BUSCK^    BOHCSLÄNSKA   POLKMALSDKTEK.  XIII.  7 

frue,  ,  Wår  Herr^  Prftstemors  Sösterdåtter,  8om  hau 
sier,  Dä  Wällbome  Fröknet,  '  Herr  Mansell  Jomfru  . 
Catharina  Chariotta  .  Gyllengabm,  I  På  Röö  i  Hee  Säcken 
den  fcste  dan  i  Juhlemånen  1761,  önskar  jack  Ole 
Husman  i  Prestegåhln^  Som  no  tilliga  drecker  Däras 
skåhl,  I  å  Gud  gi  mdj  så  lif^vet  lätt,  !  Som  jä  ska 
drecke  skåle^  rätt.  j  Götheborg,  |  Trykt  hos  Johan  Georg 

Lange,  Jun. 

Maj»  forlify  bli  ecke  wone", 
At  en  fadej"  kladdet"  bone", 

Mä  et  lidet  doclament^^ 
Kommer  fram  i  detta  Iaaet*^ 
5.    Fast  jä  å  dä^*  sämste  8laaet>^ 

Kan  jä  nåek  min  reyerent. 

Jäj  ä  alti  want^'  te  wära 
Mä  å  eoplamenter  gära 

Hos  fömämlegt  Härrefolk: 
10.    Allre»»  pla  jä  wäre  blyuer*^, 

Spor  Herr  Far,  om  jä  no  luyuer*', 

Han  har  ofta  fy  It  min  hålk^^. 

Sist,  när  ban  bad  mange  gäster, 
Wa  jä  däras  dansemäster, 
15.  Dä  geck  jnflegt  mä^  j  tra; 

När  de  are  sprang  å  mohia^*, 
Då  sa  Herrfar:  Kom  fram  Ola, 
Engen  dansa  kan  som  dn. 


^)  OiD  tituleriugen  se  visan  1  not  8.  ^)  sk^le  skålen.  *)  Antagligen:  med. 
^^)  onda.  'O  ^Attig,  nu  faU.  >')  Kladdete  (Är^aäd^d)  =  kladdig,  trasig. 
1^  bonde,  bond.  Enligt  Nilen  Sörb.  ordb.  vanligare  bon9,  ^*)  dokument. 
'^)  laget,  sällskapet.  ^*)  Antagligen  omkastning  for:  &  dä  =  är  av. 
*0  »lAget.  ")  vant  van.  *•)  aldrig.  ^  blyg,  nu  bluuJ9.  Då  i  visan 
n  efter  vokal  betecknar  landsmålsalfabetets  te,  bar  kanske  funnits  ett 
uttal  bhfWdr.  ^^)  ljuger,  nu  luwdr.  '^)  helky  ett  slags  dryckeskärl. 
2')  må  [tryckfel  for  mä  N.].  2*)  MoU:  slå  sig  på  tvären,  ^mucka» 
(Rietz),  ej  komma  sig  i  ordning. 


XIII.  7  KROKSTAD   (LIUA-GYLLENOAHM).  23 

Därpå  jäj  mä  föddar  rappe^^ 
20.    Opsallwera  tackter  snappe^^ 

Bästa,  som  jä  hade  lärt; 
Ingen  så  jä  wa  frontera", 
Uta  jä  ble  wähl  exmera^*, 

Alle  höll  met  sällskab  kjärt. 

25.    Flere  gånger  jä  wäl  knnne 

Nämna,  som  jä  samraelnnne-' 
Har  press-tera  min  persun; 

Men  dä  blefwe  tör  willöftogt^o, 

Om  jä  et  å  alt  rät  röftogt^^ 
30.  Remmetterar  mä  resun. 

Därftr  well  jä  dätte  taget" 
Ecke  ta  mäj  dä  umaget'^ 

Snaeke  mer  om  min  respäkt; 
Bädre  ä  no  i  mett  töeke 
35.    Crattellere»*  Dom  te  löeke, 

Som  no  ser  set  Bröllop  käckt. 

Män  föst  well  jä  mäj  no  tåga'^ 
Fram,  å  mä  Er  något  språga, 

Er  Herr  Monsör  Hanlengsman, 
Som  no  mä  all  tockt'<*  å  ära 
40.    Ska  i  da  Bragåmmä'^  wära: 

Swara  mäy  no,  om  I  kan. 

HårförM  skulle  I  jyst  by  a»» 
Ante*®  börje  på  å  frya*' 
För  föl«  I  feck  denna  se; 

^*)  med  rappa  fötter.  *•)  hastiga.  ^^)  stött,  förargad.  '*)  Vanligen 
aiT[Stdfn^a^  ansedd,  observerad.  ^)  sammalunda.  ^)  vidlyftigt;  nu 
vuufUt,  'O  ?  antagligen:  omständligt,  noggrant.  ")  denna  g&ng. 
^)  umqgdt  omaket.  ^)  Tryckfel  för  gratellera.  *^)  t&ga  (t&ka» 
tåoka)  Blg  firam  =  flytta  sig  fram.  ^)  iökt  tukt.  '^)  Målet  har  nu 
(enl.  Nilen,  Sörb.  ordb.)  bm-gftmmål  (se  även  visan  1,  not  7).  ••)  Trycket 
har  h&rför;  jfr  vars  45!  ••)  bida,  vänta.  *®)  (ock  varför)  inte.  **)  fria. 
^^)  Ordet  ej  upptaget  hos  Nilen  Sörb.  ordb. ;  vanligt  i  det  till  Sörbygden 
gränsande  Dal  m.  fl.  ställen:  f&lle  =  ju.  [För  föl  tryckfel  i  st.  f.  För 
h&l  eller  Forl?  N.] 


24  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA   FOLKmJIlSDIKTER.  XIII.  7 

45.    Flårfor  tog  I  ecke  häller 

Dåf*3  de  Jomfnir  å  Manseller, 
Som  Er  budde  strås  brewe. 

Liksä  i  Wälborne  Jomfm, 
Som  i  maran  ska  bli  Ongfrn; 
50.  HårfOr  kun  i  ente  ta 

Er  en  Man  där  opp  i  länet, 
Förl  I  kom  te  saltewanet, 
Å  te  Åddewalle  Sta. 

Män  jä  wed  de  Begge  swarar 
55.    Gud,  som  alle  mänsker  parar, 

Haret^*  sålles  jäneka  hop*^ 
Ingen  kan  hans  welje  wänna, 
Eller  kaste  åfwer  änna 

Dän  dä^*  well  han  hogger  snob^^ 

60.    No  så  sir  jä  då  te  löcke 

Er  som  fåt  Hårares  töcke, 

Ja  te  löcke  näck*^  en  gäng: 

Hals-  å  snnhed  Er  ej  tryde; 

Men  alt  gått  i  hobar  flyde 
65.  Te  Er  hele  dauen*»  läng. 

Rossenoblar^^  å  dokatter 
Önskas  Er  i  store  katter^S 
Alle  wrännar»  fulle  få, 
Å  Kr  öfrekt  i  e  somma, 
70.    Gud  lat  Er  få  Bon  å  Blomma, 
Länge  lefwa  å  wähl  må! 

AMEN. 


♦*)  Fftltryck  for  dår  =  er  [snarare  för  ud&f  =  (ut)av  L.].  ♦<)  har  det. 
**)  ställt  ihop,  ordnat.  *•)  Tr.  har  d&.  *^)  hugger  i  vädret  1.  d.? 
Sammanhänger  med  anopen?  [hogd  snqg  =  ta  miste,  bli  skamsen  N.] 
*^)  ännu.  **)  dagen,  övergängen  g  ->  u;  i  ordet  förekommer  blott  i 
sammaosättningar  \daWdh  doks  daglig  dags);  eljest  nu  dq*  best.  dan. 
^)  Bose-nobler,  ett  engelskt  mynt,  som  användes  i  Sverge  nnder  medel- 
tidens  senare  hälft.       *^)  sparbössor  (?)  eller  skatter  (?).      ")  vrår:  t?r^, 

pl.  vranar  eller  vrcBf^r. 


4. 

De  tvänne  närmast  följande  visorna  —  de  s.  k.  »Linderots- 
visorna»  —  hava  inoro  Kville,  där  de  författats,  ock  angränsande 
trakter  åtnjutit  stor  popularitet.  Som  deras  författande  ligger 
närmare  vär  tid  —  åren  1824  ock  1826  —  än  övriga  bär  med- 
delade visor,  är  kännedomen  om  dem  större.  Jag  har  även 
kommit  över  flera  avskrifter,  vilka  rätt  ofta  i  enskilda  värsrader 
förete  olikheter.  De  avskrifter,  jag  här  använt,  äro  mig  medde- 
lade av  medicine  jnbeldoktorn  Édy.  Ström  från  Lund,  den  ena 
(nr  5)  gjord  samtidigt  med  visans  författande  ock  troligen  efter 
författarens  original,  den  andra  (nr  4)  sannolikt  något  senare. 

Då  jag  en  gång  i  avsikt  att  fråga  efter  betydelsen  av 
några  ovanliga  ord  kommit  till  en  av  mina  kunnskapare  i  folk- 
mål, förre  gärdmannen  Axel  Pettersson,  ock  för  honom  upp- 
läste visan  4,  utropade  han:  »A,  dä  ä  ju  Kal  Elis  Linnerods 
visa!»  Gubben,  som  är  född  »på  netten»  (år  1819),  berättade 
då,  att  denna  visa  genom  den  däri  besjungne  fanjunkare  Wess- 
LAUs  försorg  kommit  ut  bland  allmogen,  ock  att  hon  där  »va 
gångbar  te  töll,  tratten  år  ätter  mäj»  (efter  min  födelse),  vadan 
hon  sålunda,  då  hon  skrevs  är  1826,  allmänt  sjungits  av  allmogen 
inom  Kville  i  5  till  6  år.  Den  form,  i  vilken  gubben  kunde 
den,  avvek  oväsentligt  från  den  här  meddelade.  Han  kallada 
Kr  övrigt  visan  —  i  enlighet  med  allmogens  estetiska  tärmi- 
nologi^  —  »e  sladänga»  på  grund  av  det  vid  de  flästa  värs- 
rader upprepade  »sa'n». 

Karl  Elis  Linderot  känna  de  flästa  gamla  Kvillebor. 
Han  var  yngre  son  av  kontraktsprosten  ock  kyrkoherden  i 
Kville,  filosofie  jubeldoktorn  Kristen  Linderot  ock  hans 
hustru  Juliana  Bohman.  Brådmogen,  utmärkte  han  sig  tidigt 
för  lysande  begåvning,  talade  —  enligt  Skarstedt  ^Göteb. 
stifts  herdaminne)  vid  10  års  ålder  flytande  latin,  var  skicklig 
botanist  ock  visade  goda  skaldeanlag.  Efter  att  i  Lund  ha 
avlagt  juridisk  examen  blev  han  hovrättsauskultant  i  Jönköping, 
ock  såsom  sådan  dog  han  därstädes  i  närvfeber  vid  22^2  års 
ålder,  den  10  mars  1832. 

Han  hade  med  noggrannhet  inhämtat  sin  hembygds  folkmål, 
vilket  han  fyndigt  visste  behandla  i  vars.     Ofta  illustrerades 

^)  ÅtininstoDe  i  min  hembygd  (Kville)  skiljes  ineilaD  »sladanga», 
metrisk  framställning  med  omkväde;  »visa»  av  episkt  innehåll;  samt 
»säng»  av  företrädesvis  lyrisk  karakter,  t.  ex.  »Vårvindar  friska»,  »Du 
gamla,  du  friska,  du  fjällhoga  Nord!» 


26  BUSCK,    BOHTSLÄNSKA    FOLKMÅl^DlKTER.  XIII.  7 

sålanda  någon  högtidlighet  med  ett  npptåg  av  Karl  Eus,  som  di 
sjöng  en  för  tiUftllet  skriren  visa  —  »landsmilade».  Hans  sång- 
röst lär  hava  varit  mycket  klen,  men  denna  brist  ersattes  av 
en  ypperlig  mimik.  På  grand  härav  var  han  gärna  sedd  över 
allt,  för  sitt  hurtiga  ock  öppna  sätt  benndrad  av  gamla  ock 
unga;  därav  ock  privilegiet  att  föra  fritt  spräk,  ty  av  Karl  Elis* 
mnn  knnde  tidens  sedesamma  damer^höra  allt  otan  att  rodna. 

»I  grannprästgården  till  Kville,  Överby  i  Tossene  pastorat 
av  Sotenäs  härad,  bodde  den  tiden  kyrkoherden,  fil.  dr  C.  C. 
Ström,  ock  mellan  de  närboende  priUtfoIken  rådde  det  för- 
troligaste förhållande.  Ej  blott  den  avlägsna  släktskapen,  ntan 
anno  mer  de  gamles  gemensamma  minnen  från  hembygden 
ock  ungdomstiden,  deras  barns  glada  ock  syskonlika  nmgän^, 
samt  framför  allt  det  järtliga  deltagandet  i  varandras  glädje 
ock  bekymmer  hade  mycket  nära  förenat  dessa  familjer.  Be- 
söken, som  växlades  dem  emellan,  förekommo  väl  ej  ofta  till 
följd  av  tidens  besvärliga  kommnnikationer,  men  voro  i  stället 
så  mycket  mera  efterlängtade  ock  värderade»  (dr  Ström). 

Den  7  _  oktober  —  »den  syne  daen  odi  denne  maen»  — 
firades  på  Överby  älsta  dottern  Doras  (Teodora  Charlottas) 
födelsedag.  Samma  födelsedag  —  ock  därför  firad  samtidigt 
på  Överby  —  hade  hannes  nngdomsväninna  Karolixa  Sven- 
berg, dotter  till  avlidne  kyrkoherden  S.  ock  boende  på  det 
närbelägna  enkesätet  Präst^rde.  Till  dessa  födelsedagsfäster 
äro  no  meddelade  visor  skrivna.  Karl  Elis  föredrog  dem  då, 
klädd  som  bonddräng  i  nrvuxna  kläder,  grå  jacka,  som  dock 
hängde  nt  över  axlama  ock  med  korta  ärmar,  samt  dito  byxor". 
På  födelsedagen  1824  hade  han  vid  sin  sida  sin  »fästmö» 
Marta,  vartill  den  i  följande  visa  omnämnde  fanjunkaren  Wess- 
LAU  var  utklädd. 

I  maj  1826  flyttade  prosten  Linderot  till  Skepplanda  i 
Ale  härad  av  Älvsborgs  län.  Trots  den  långa  vägen  försum- 
made dock  ej  Karl  Elis  flsten  på  Överby  den  7  oktober. 
Delvis  under  resan  dit  skrev  han  visan  nr  5,  ock  man  vet  ännn 
berätta  om  det  ställe  på  landsvägen,  där  han  diktat  vars  9 
(»Nono  um  farladels,  härr  kaptin,  sa'n»X  vilken  han  själv  ansett 
mycket  fyndig.  Dora  var  nu  bliven  förlovad  med  kaptenen 
vid  Bohusläns  regemente  C.  C.  Salberg,  ock  tydliga  anspel- 
ningar göras  i  värsema  på  en  väntad  förlovning  mellan  yngre 
system  Mina  ock  fanjunkaren  Wesslau,  som  vid  flsten  aren 
var  närvarande. 

^)  Kvillcbyxorna  torde  for  övrigt  Unge  hava  bibehållit  sitt  karak- 
teristiska utseende  enligt  ett  talesätt  utsocknes:  v  Han  a  frå  Kville; 
boksene  rör  *n>  (röjer  honom).  Vilken  denna  form  Taiit,  vet  jag  ej. 
HoLMsne  (Bob.  hist.  o.  beskr.)  appger  knibyxor  ock  älrerspinnen  såaom 
högtidsdräkt  for  Bohuslän  (särskilt  kustlandet). 


XIII.  7  KTILLE    (ström    &    SVENBERG).  27 

Första  värsen  av  visan  nr  4  har  en  viss  likhet  med  första 
värsen  av  visan  nr  6.  Sannolikt  är,  att  Linderot  känt  till 
denna  senare,  vars  meter  han  även  använder.  Hans  andra 
visa  av  år  1826  torde  dock  till  fullo  rättfärdiga  hans  rykte 
för  originalitet  ock  genialitet. 

Melodierna  äro  upptecknade  av  fröken  Andrea  Ström. 

Med  avseende  på  transkriptionen  märkes,  att  den  i  allmän- 
het återger  nttalet  i  norra  delen  av  socknen.  Då  i  handskriften 
prep.  »för»  konsekvent  skrives  ftur ,  fo,  bar  jag  dock  tecknat  den 
fgr  (fa),  vilket  uttal  är  det  vanliga  i  södra  delen  av  socknen, 
där  Kville  prästgård  ligger.  I  norra  delen  är  uttalet  /&,  fi^r 
det  vanligare. 

o-ö-vokalen  framför  det  av  ett  g  uppkomna  to  tecknas  i 
här  meddelade  handskrifter  med  o  eller  a  (dessutom  förekomma 
u,  ö,  6,  &).  Olika  uttal  finnas  även  på  olika  trakter;  sålunda 
har  jag  antecknat  ow^  ewy  nWy  tuw.  Efter  meddelade  hand- 
skrifter har  jag  här  skrivit  ljudförbindelsen  med  owy  som  är 
södra  sockendelens  uttal,  medan  i  norra  delen  tuw  är  vanligast; 
t.  ex.  öga:  owa — tuwa;  i  håg,  en  hög,  en  hog  [=  högt  beläget 
ställe]:  how — htuw. 

ft-ljudet  framför  r,  ?,  n,  i,  s,  har  jag  tecknat  med  a,  ehuru 
ljudet  ej  är  så  öppet  som  det  uppsvenska.  Att  det  tydligt 
skiljer  sig  från  ft-ljudet  i  samma  ställningar  i  Tanumsmålet  — 
vilket  jag  tecknat  €e  —  är  en  av  de  omständigheter,  som  van- 
ligast påpekas  även  av  allmogen  själv  i  fråga  om  språkliga  skilj- 
aktigheter de  båda  socknarna  emellan.  Om  a  är  det  vanligaste 
uttalet  över  hela  socknen,  är  jag  nu  ej  i  tillfälle  att  upplysa. 

På  Dora  Ströms  ock  Karolina  Svenbergs  födelsedag  den 

7  oktober  1824. 


3^ 


1.    Mett  härrskab,  j^j  um  fa  -  tänkels  >  ber,      Att    jäj  så 
1.     met   ha^Jcab,  jaj  nw^fa-tceff^-dU^  b^r^       at    jaj  S9 


ir 


^=^J^T^-rrn^^J^^:=^ 


näss vist  be* -gynnar^    snacka.       Men    far    sa 

nres  -  -  -  -  mst  be  -  -  jyn  -  a^  w  §nak-a.      mcetv^  fg,  ^  ^a 


^)  förlåtelse,  ursakt.     ^)  Nu  vanligare  by  nar. 


28 


BCSICK^    BOHUSLÄNSKA   FOLKmIlSDIKTBB. 


X1JI.7 


te      mäj:  hör      på,  miD     Pär, 
te  w  m€e:  k0r     pa^  mim  ^  par^ 


Släng     hastagt' 
sUnf     kastfufct* 


präst  -  galn    å        gra  -  te  -  -  le  -  -  ra    De 

pr  (est  -  ggn     o       gra  -  t^ le  —  ra     de 

I  vare  galär  har  gått  ett  snack, 
Att  I  bär  boxne  far*  alle  töser. 
10.    Jäj  tänkte,  mi  sknll'^  vnrt  ligså  frack ^ 
Men  no  fastår  jä,  hn  ente  löser*. 
6illt>*  e  I  klädte  me  stackar  ^^  pene>^ 
A  därte  spällar  I  snällt  me  bene'* 
På  skara  gulf". 

15.    6n  la  £r  lefva  i  langli  ti 

Fa  nda'^  smarta  i  glams  å  löje! 
Jäj  håbas»   att  I  ska  löckli  bli, 
A  möggen'^  morro"  jårt  lif  fatöje'*. 
Jäj  säkert  tror,  de  ska  ente  klecka, 

20.    Att  I  ska  nyda^  bå  mad  å  drecka 
Te  döeda. 


to  mam- 
tva  mam- 


25. 


Inno^>  en  ynskneng  jäj  har  fa  Er, 
Sam  jäj  kan  gönna^  la  laoet^  höra, 
Att  I  snart  får  hör  jår  bandteler^ 
Me  niässesärk»  äller  pann'»  bag  öra» 


*)  hastigt.  *)  skynda.  Andra  nppteokningar  av  visan  ha:  fleu,  flno 
o.  s.  v.  (fltatc)  =  flyg.  *)  Vanligare  är  åratal  i9ft^^)-  *)  Bår  byxorna 
for  =  överträffar.  ^)  I  talspr.  sJftuh,  *)  dnktig.  •)  f ordar,  går  upp  mot. 
'•)  fint,  präktigt.  ")  kjolar.  «)  vackra.  ")  Spela  med  benen:  uttryck 
för  yster  livlighet,  här  t.  ex.  dans.     *♦)  Åven  gelv.     **)  föruUn.     ")  Åven 


XIII.  7 


KVILLE   (ström   &   SVEKBXRO). 


29 


på       däj     di 
po  w  dce    cl> 


randte       jacka,     5.    Fly*  burt   te 
ran -td     ja—  Ja,  fly^  hni  w  ie 


8äl-ler,  snm   glaligt    fe --ra  Sin    ft$-dels-da^! 
S(B  -  -  h^§um   gillet     ft-  -ra  siw  w  fe-dls  -  da^! 

}  var 9  gq,lar  har  gat  et  snak, 
atd  %  har  boksm  far^  ah  t0S9r. 
10.    j(B  tcefftQ,  m%  8^mV  vut  hgsd  frak^, 
mmn  ng  fasit^r  jte^  ho  entd  l^s^r^. 
jilt^^  (B  %  hlaetd  ma  stakar ^^  peng^^, 
o  d^le  spcelar  i  sncelt  ma  ftewe" 
pa  sJpura  gulv^^. 

15.    gu  la  der  leva  i  la^h  ti 

fauda^^  sma^a  *  glams  o  le^d, 

j(B  habas^^j  at^^  ska  UJjle  bh 

o  m0gdn^''  moro^^  ja^>.hv  fatep^^. 

j(B  sélfdii^iirus.^(B  ska-ntd  klel^a, 
20.  -  at^^  ska  nyda^^  bo  mad  o  drelfa 
te  déda. 


25. 


^no**  e  evishney^  jte  hqr  fa  der^ 
sum  jce^^kan  jena^^  la  lawat^*  hqra, 
at^l  snaii  far  he^^ar  bantsl^r^ 
ma  mcBSdsark^^  ceh^''  pcen^^  bag  era^^, 


hapas.  ")  mycken.  ")  glädje,  nöje.  '•)  förlänga.  *'^®)  njuta. 
2*)  ännu.  -^)  Åven  ynskney.  ^*)  gärna.  **)  laget,  sällskapnt.  2*)  Ordet, 
som  förekommer  även  i  följande  visa,  vars  40,  måste  —  av  sammanhanget 
att  dömma  —  anses  betyda:  friare,  fästman.  Se  not  anf.  st.!  ^^)  mäss- 
skjorta,  sål.  en  präst.    ^^)  Åven  heeh,     ^)  pcend.     ^•)  I  vanligt  tal :  ^rat. 


30  BUSCK,   BOHUSLÄNSKA    FOLKMALSDIKTKR.  XIII.  7 

Sam  har  bå  värqyärn^  å  bi^nvinspaima'^ 
Å  kan  åfltakomma  ett  söm  anna*^ 
Fa  kärringe. 

A  käre  töser,  når  I  en  gäng 
30.    Ha  blett»  kopiera^  me  snälle  kärar, 

O!  må  I  aller>^  då  Ii»  fafang" 

Änten'»  på  fånna»,  fä  alle  märar, 

Ha  kåfyen*^'  föll  ntå  mjölkebonkar 

Å  pnlsa^^  pantal*^  å  greddeklonkar*' 
35.  Fa  nda"  tröd«*. 

No  sist  jäj  ber  Der,  min^^  söde  De, 
Vri  hid  de  De  har  te  näbb  å  yära**, 
Så  kan  den  kryben  *^  då  sjol  få  se, 
Att  prästgarstösene  e  ente  säre*'. 
40.    Men  håller  I  jår  därte  fa  pene, 

Så  byr«*  nåck^  Martha  mäj  käftebene, 
De  engen  sag^^ 

No  nnrar  far,  hö^^  jäj  e  fa  kär, 
Sam  slår  tor  haa*n»  de  jäj  har  å  syda^. 
45.    Ä  mor  blir  fatten"  alltpå^  sin  Pär, 
Sam  ente  kommer  å  skrabar  gryda. 
Nej  rämmen^^  stå  i  säj  jäj  tör  bia, 
Um  jäj  vell  slappe»  få  bag  då»  via«», 
Men  sir  gonatt. 


^)  Åven  'kvten.  '')  för  hnsbehovsbriuiningeD.  '^  Måste  du  heta:  ant. 
»)  Vanligare  £r  Meva  (1-  ft*«t^).  **)  förenade,  gifta.  »^)  aldrig. 
»)  lida.  'O  förfång,  skada.  »)  antingen  (varken).  »)  fårajord. 
*^  Köve :  mindre  förvaringsrum  1.  -ställe  för  mat.  *^)  korv.  *^  palt ;  även 
patal.  ^^)  vetek lunkar,  klunkar  av  vetemjöl.  ^)  Sammanhänger  med 
tryta:  utan   att  tryta,  i  stor  mängd;  jfr  tred  tålamod  av  ^rf (/a  vänta. 


XIII.  7  KVILLE   (STKÖM    &    SVENBBRO).  31 

sum  har  bo  vqrkvcefi^  ^  brtsenvrnspana^^ 
o  han  astakoma  et  sum  ana^ 
fa  ^(^reye. 

o  §ard  t^sd^,  nar  t  eg^ga^ 
30.    har  blet^^  J^uplera^^  ma  snceh  Jfarar, 

o!  m^  >  aln^^  do  h^  fdfo^^*^ 

anh^^  po  fonq^^y  f(B  <efo"  m^rar, 

ha  kevdw^^^ftul  uta  mjollfdbo^har 

o  pulsa^^j  par^tal**^  o  gveddlclo^lcar*^ 
35.  /'ouda»  tr^d^y 

no  sist  j<B  b^s^^e,  min*^  si^da  de, 
vri  hvd  da  d^  h^^le  naeb  o  v^ra^^j 
S9  kan  dteg^krybQn*''  do  fol  fa  se, 
at  pr€BstgQ,t§iS9n9  ce-ntd  sard^^. 
40.    m<3sn  hehr  t  d^  di^l^  fa  p^nd, 

S9  6y*'wijÄft**  mata  mee  peeftabene, 
d^ee  eydn  sg.g^^. 

no  funrar  /gr,  Aö"  ja  (b  fa  J^r, 
sum  sle^lor  hown^^  dts  jae  har  o  syda^^ 
45.    o  mor  bhr  futi}^  alt  po^  stm^pi^r, 
sum^f}t9  kof!i9r  o  skrabar  gry  da. 
ntB  rcernn^''  sta  *  s<b  jce^tBr  6to, 
um  jte^vel  sUepd^^  fa  b^g  ta^^  vijq^^ 
mten  sir  go  nat! 


*^)  mina.  *•)  till  man  att  vara  (som  tjänar  till  mun).  *^)  »del  krypet», 
i  smeksam  mening,  till  den  fingerade  fästmön;  se  inledn.  till  visan! 
•8)  blyga.  *•)  bjuder.  *®)  nog.  **)  det  är  ingen  sak  (lider  intet  tvivel). 
^2)  vad.  *•)  Slår  ur  hAgen  =  glömmer.  ^)  sköta.  **)  förargad. 
*">*)  Sammansättningen  finns  nog  ej  i  talspr.  ^^)  den  onde.  Hela  ut- 
trycket är  en  nu  mindre  vanlig  svordom.     **)  slippa.     *•)  utav.     •**)  vidjan. 


5. 


På  Dora  Ströms  ock  Karolina  Svenberffs 


1.    En      gåmmåP      kännengs    här    i 
1.    cg    w    gamaP         ptmey^      har    ^ 


bande^ 
botcde* 


fiött;  sa'D; 


Far    att      Er     ffi     rå  -  ga      Ä     no 
fyr    at      j^r    fo     r^  -  ga       o      no 


nött*,  8a'n. 
Hnt^,  sa-n. 


Se    pi 
se     po 


mej,    8a'n; 
meejj   sa-ti, 


Här   står 
ha  w  ^lar 


Houar  I»  då  jej  farväll»  här  tou^o?  8a'n; 
10.    Då  va  skrig  å  jämmer",  kösseng  ou*^^  sa'n. 
Mine  ouer  ränner" 
Sam  två  vattenspänner", 
När  den  daen  fäller'^  mej  i  hou,  sa'n. 
Men  burt  mä  grad,  8a'n, 
Å  all  slåns  ^®  låd,  sa^n, 
Astemeras"  no  ej  far  en  plåd,  sa'n. 


15. 


^)  Om   författare,    omständigheter  ock  språk,  se  upplysningarna   vid 
visan    nr  4.  -)  Denna  form  brukas  endast  av  gamla  personer;  eljest 

gamj  gammal.     ^)  bekant.     *)  bygden.     Axel  Pettersson    sjöng:  bojdey 
vilket   uttal  nu  även  är  vanligast.         ^)  född.         •)  strävat.         ')  lille. 


5. 


födelsedag    den    7    oktober    1826  ^ 


fött^  8a'n,    Snm      pil 
Z^/'*,  ^a-w,    5ww«       po 


lan  -  ge     vä  -jer    burt  har 
la  -  ^d    vce  '  pr     hni  har 


lide 

sprSga 

Denne 

länge 

vä  -  jen    bid    har 

lido 

springa 

dceng 

la^d 

vce-pn    htd   ha^ 

jäj,  8a'n,    Sjol  Cal  Chrestensen  den  vessle^,  bäj!  8a'n. 
jcejj  sa-fij    fol  kal-krestn  -  sdn  dceiv>.vesl9'^,  hcej!  sa-n, 

hotvar  i^,  do  jce  farvcel^  ha^low^^?  sa-n; 
10.     da  va  shrtg  o  jamor^^  §0sey  ow^-,  sa-n. 

rmno  0W9r  reeno^^^ 

^§um  tva  vatnspeeno^^^f 

^Yia^^^^cen  dan  haw^f(ehr^^  mee^  >  hoWj  sa-n. 
m(em>.bui  ma  grad,  sa-n, 
15.  o  al  slaivs^^  lad,  sa-n, 

(vstdmeras^'^  no-ntd  fa^y^  p^(^d,  sa-n. 


*)  kommer  ni  i  lifig.  •)  I  värsen  farvél,  i  talspr.  fårvél.  *®)  B'ormen 
oiiruklig,  i»i]  to^.  *')  Jtsmdr  (Axel  P.).  ^^)  också.  ")  rioner. 
**)  I  tnlepr.  vasspanar  I.  -spcenar.  **)  faller  [mig  i  h&gen.  '*)  slags. 
")  Vanl.  (elfstdmeras. 

Sv.  landsm.   XII  I.  7.  8 


34  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMJIlSDIKTER.  XIII.  7 

Men  purg;ar8^"!  den  gamle  va'n>*  je  har,  sa^n. 
Att  ett  IntVety»  jäj  gönnft»»  tar,  8a'n. 
hsLug^  då  hid  me  hållen^ 
20.    Å  slå  i  far  stållen, 

Sam  står  här  far  er  bå  kant^*  å  klar^,  sa^n. 

Struben  min,  8a*n, 

E  ej  fin,  8a*n, 
Men  SH  skråf^^  tes  snben  slonket  in,  8a*n. 

25.    Åb,  no  slank  de  ner  så  skönt  å  vått,  sa^n; 

Nytt  karass  kom  i  min  hele  skrött,  8a*n. 

No  så  ska  jä  sjonga, 

Så  att  gniv  ska  ronga'*. 

Aj  den  drammen^^,  hö  han  väska-"  gödt!  8a'n. 
30.  Far  nok  ved  I,  sa'n, 

Att  öl  å  spri,  sa'n, 

Kuranterar^*  folk  i  allan  ti,  sa'n. 

Dora  å  Carlina,  ly»®  på  Cal!  8a'n. 
Föst  te  Er  dresserar  han  sett  tal,  sa'n. 
35.    På  den  synne  daen'^ 
Udi  denne  manen 
Ved  jäj  fyller  I  jårt  åretal»   8a'n. 
Löeke  te,  sa^n, 
Ro  å  fre,  sa'n, 
40.    Allsköns  moro,  bantelerer''  mä!  sa*n. 

Dora  allt  en  pelt  har  snöde'^  säj,  sa'n; 
Carolinna  går  väl  samme  väj,  sa'n. 
Trn  roäj,  käre  töser, 
De  e  ty",  sam  löser 5*, 
45.    Te  å  vare  gift,  de  ved  nok  jäj,  sa'n; 

Far  Borta  är,  8a'n, 

Mäj  så  kär,  sa'n. 
Att  jäj  ej  ger  bnrfa"  far  e  mär,  sa'n. 


'■)  Eljest  skrivet  purgass,  strunt,  förlåt.  ")  I  talspr.  vån,  '®)  Åveii 
luvdty  rus  (luva  mössa),  -i)  gärna.  ^^)  I  talspr.  Iaf9  langa.  ^')  Ett  runt 
drickeskärl  av  tra,  allmänt  använt  av  allmogen.  '*)  Båda  orden  vanligen 
tillsammans:  livslevande,  ledig,  färdig  o.  d.  ^^)  skrovlig.  ^*)  darra  1.  gå 
runt.       ^')  supen.      -*)  Nu  vanligare  vaska.       ^•)  gör  kurant,  knrerar. 


XIII.  7  KVILLE   (ström    &    SVEN  berg).  35 

at  et  liuw9ty^^  jce  j0na^^  ia^,  ^an. 
iag**  do  htd  ma  beln^^ 
20.    o^sle  %  fa  steln, 

sum  står  h^r  fa  de  bo  kont-^  o  klg,'^*^,  ^o-». 

strubdii  rmnj  sa-n, 

oi^ntd  fin,  sa-n, 
m(Bn  sd  skrev^,  tes  sub^n  slogk^  m,  sa-n. 

25.    9^  no  slafik  dce  ne^§d  fent  o  vat,  sa-n; 

nyt  IfuraJ  kom  %  mvn  h^h  skrot,  sa-n, 

no  Sd  ska^j^e  fo^a, 

S9  at  gulv  ska  ro^a^, 

aj  dcen  drarnn^^,  ho  Juifv^vtsska^^  got!  sa-n. 
30.  fa^riak  ved  t,  sa-n, 

at  jfZ  o  sprt,  sa-n, 

Ifuranterar^^  folk  »  ålan  tt,  sa-n. 

dora  o  kal%na,  ly^  po  kal,  sa-^, 
fast  te  ja^^rne-serar  han  set  ta..,  Sia-^n. 
35.    po  dren  ftung  dgn'* 
udi  drem  mg>n 

ved  j€B  fyhr  %  ja^  ar9tg^^,  äo-w. 
l0^d  te,  san, 
ro  o  fre^  sa-n, 
40.     alfons  moro,  bant9ler9r^  m^!  sa-n. 

dora  alt^n  pelt  has.§fi0d9^  seej,  sa-n: 
karohna  gar  val  sam9  vcej^,  sa-n. 
tru  mcB,  §Qr9  t0S9r^, 
s.^(p,  (e  ty^^,  sum  l0S9^^^, 
45.     w^e  o  var9  pft,  dte  ved  nak  jaj,  sa-n; 

far  bata  <b>.,  $a-n, 

maj  S9  ;öw,  ^a-n, 
at  j(B-nt9  pr  6fi*-a'^  far  e  ma^,  ga-n. 

30)  lyes.  »>)  Ovanligt  uttal;  eljest  dan.  '^  Vanligen  ^§1^1.  ")  Fäst- 
män ;  jfr  visan  4,  not  25.  Axel  P.  visste  ingen  betydelse  på  detta 
ord.  »När  ve  sjongte  visa  —  sade  han  —  vcsste  ve,  vasken  [varken] 
hö  [vad]  dä  va  alle  betytte.»  ^)  snutit,  skaffat  sig.  '^)  tyg,  snk,  något. 
3*)  duger,  tjänar  til!  något.     '^)  bort  hanne  (vits  på  bu^a   Borta). 


36  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA    POLKMÄLSDIKTER.  XIII.  7 

MesBtvck  bare  ente  miDe  rä^!  sa*n. 
50.    Når  I  en  gaDg  härr^*  jir  gabbe  fft,  Ba'n, 

La'en*®  fritt  hnsere 

A  i  galn  regere, 

Så  ska  allteng  snällt,  finnrlit  gå,  sa'n. 
Bare  Ii*',  8a'n, 
55.  Tröd«  å  ti",  sa^n, 

Blir  en  sam  en  sö**  snart  spag  å  bli,  8a'n. 

Far  den  Dora!    Fast  jä  knnn'*^  väl  tro,  8a*n, 
Att  ho  sknlle  bli  e  knecktefrn,  8a'n; 
Ente  har  mankera, 
60.    Att  ho  har  blett««  fira, 

Frirar*^  bar  ho  hatt  bå  sex  å  sjn,  8a'n. 

Men  tve  völ*'  den,  sa'n. 

Salbergen,  8a'n, 
Sam  skalle  lå  den  pene  markongen**,  8a'n. 

65.    Nono  om  farladels^,  Härr  Eaptin^*,  8a'n, 

Jä  står  å  vräger  dor^^  mäj  sam  ett  svin,  sa'n. 

Men  ä  si^  allvala, 

Va  I  enge  snla**, 

Sam  kanu'*^  snyde  jår  e  tös  så  fin,  sa'n. 
70.  Go  kuplation**,  8a'n, 

Å  gille**  bon*^,  sa'n, 

Ynskar  jä  no  der  då  lyärtans  gronn,  sa'n. 

Körkehärre,  Er  jä  sjönger^  till,  8a'n. 
Allt  gött  hanne  Er,  sam  jäj  dett  vell!  sa'n. 
75.    Gu  la  Er  flnrere, 
Engenteng  fallere*', 
Men  jår  lefnad  vare  lögn  å  still,  sa*n. 
Precis  så,  sa'n, 
Sknirw  de  gå,  sa^n, 
80.    Um  Cal  Cbrestensen  kunn'**  nogge**  rå,  sa'n. 

^^)  rad.  '")  var  [er  (var  sin):  i  deona  BamroanställuiDg  ar  d&r  vanligare 
än  jåx.  ***)  Vanligare  är  Ig-n  låt  honom.  *^)  lid.  *2)  ^av  tålamod; 
jfr  visan  4,  not  44.  ")  I  taUpr.  h}  tig.  ")  ett  får.  *^)  I  taUpr. 
]fUin9.  *•)  '^fr  visan  4,  not  33.  *')  Friare.  Axel  P.  sndc:  ho  har 
Viii  hqt  (bot)  flera  hon  har  varit  bjuden  flera.     **)  I  taUpr.  tt^e  (Jri) 


XIII.  7  K  VILLE   (ström    &    STENBERG).  37 

mestelf  bar»  entd  m%nd  ra^^!  sa^n. 
50.    nar  i  ey^ga^  he^^ar^^  gafea  fa^.  ^a-n, 

Ig-n*^  fr  ht  huserd 

o  i  gqPf  rejerdf 

sd^ska  altey  sncelt,  fmulht  ga,  sa-n. 
bard  h*^,  sa-n, 
55.  tri^d*'  o  ti*\  sa-ftj 

bh^^^^nms.i}  S0**  snats.s,pag  o  bh,  sa-n. 

fg^tf/en  dora!  fast  j(e  ^tun*^  val  tru,  sa-n, 
at  ho  sJjmU  bh  e  kne1ft9fru,  sa-n; 
entd  har  magkera, 
60.     at  ho  har  blet*^  ftra, 

frtrar*'*  har  ho  hat  bo  see^s  o  fu,  sa-n, 

meen  tve  vnl^^^dteny  sa-n, 

sqlb{Brj9n,  sa-n, 
sam  s^mh  f^  dmm^pen»  marko^^n*^,  sa-n. 

65.    nofio  uw^falqdls^,  har  kaptm^^^  sa^n. 

jm  står  o  vragjr  dor^-  m€B  snm  et  svin,  sa-n. 

m<en  o  si^^  alvala, 

VQ  »  eye  sula^, 

sum  Ifiun*'^  snydQ  jar  e  t^s  sd  fin,  sa-n. 
70.  go  koplafon^^j  san, 

o  pb^^  bon^"^^  sa-fij 

ynskar  jce^no  de^la  jaians  grun,  sa-n. 

gurkdhar»,  jqr  joi  S0y9^^lely  sa-n. 
alt  get  hteno  ja^,  §um  jtje^da*  vel!  san. 
75.    gu  la  jqr  florera, 
eydntey  falera^^, 

meen  ja^levna  vqrd  lofn  o  st^l,  sa-n. 
presis  sa.,  sa-n, 
slfud^  dce  ga,  sa^n, 
80.    um  kal-krestns9g^}fiun*^  nog9^^  ra,  sa-n. 

vnh  1.  vql9  tvi  varde!  *^)  Smeksam  benämning  på  en  liten  flicka. 
^)  förlåtelse.  *»)  I  talspr.  kiiptin,  *^  vräker  ur.  **)  för  att  säga 
[allvar.  **)  Söla,  dum  person.  ")  förening,  giftermål.  *•)  vackra, 
präktiga.  *^)  barn.  **)  sjunger;  »/o^ar  ä  råare».  *•)  fattas.  •^)  I 
talspr.  sjfiuh),     •*)  något  [råda. 


38  BU8CK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMÅLSDIKTER.  XIIL  7 

Te  Er,  mi  söde  frn,  står  no  mett  ol,  8a*D. 
Lige  gemeD^^  är  I  sum  i  fjoll,  8a'n. 
I  ä  södden*^  qvinna, 
Sam  bli  ledt*^  å  finna, 
85.    Um  j&  rännte  kreng  den  hele  joi,  8a'n. 
Rask  å  fyr**,  sa'n, 
Sum  e  myr**,  sa^n, 
I      Um  jårt  hasbäll  ino*^  länge  styr,  8a'n. 

Mamsäll  Minna,  vär  ved  friskt  gemöd!  8a'n. 
90.    Ho  e  väl  ente  åver  söstre  stöd*^?  8a'n. 

De  kommer  snart  en  uffcer** 

Mä  bå  plid^o  k  duffser^i, 

Sam  järt  bjärte  lägger  ndi  blöd,  8a'n. 
Kom  i  hou,  sa'n, 
95.  Cal  ä  gou^^  8a'n, 

Spatten"  mett  i  syne^*,  um  han  lou'^!  8.Vn. 

Se  på  remmen'*!  där  står  Wäxlo"  sjol,  sa'n. 
Tack,  fanjonkare,  tack  far  i  fjol!  sa^n. 
Minns  I,  når  nm  jule 
100.    I  velP*  mäj  skamfule", 

Når  jä  for  till  Sköre  qvärn»*  å  niol?  8a'n. 

Men  bart  me  barns,  8a'n, 

No  ä  ve  sams,  sa'n. 
Här  ska  bare  vare  skrod*^  k  glams,  sa'n. 

105.    I*^  då  bare  morofuU"  jilj  är,  sa'n, 

Bekantingar  jäj  ser  i  alle  vrär^*,  sa^n; 

Hårre"  jäj  mäj  vänner, 

Åfver  allt  jäj  känner 

Ongkärar  å  töser  samla**  här,  sa'n. 
110.  Far  bärstäs,  sa*n. 

På  Sodenäs,  8a*n, 

Finns  de  sådent  ty*'  så  tyckt**  sum  gräs,  sa'n. 


*^)  nedlåtande,  vanlig.     **)  ni  är  (en)  sådan.     **)  som  det  blir  svårt  [att. 

*^)  livlig.     **)   myra;   nu    alltid    en   mi^r^   således  ej    fem.   utan    mask. 

*^)  ännu ;  i  talspr.  tnö.     •*)  stött.     *•)  I  talspr.  efs§r.     ^")  plit,  väija. 

^*)  tofsar.  '^   god,    säker;  ett  uttal  gOtO  1.  dyl.  har  väl  ej  funnits 

")  spotU   honom.  ^*)  ansiktet.  ")  ljög.  ^*)  Se   på  fan!     Jfr 


XIII.  7  KVtLhE   (ström    &   SVENBBRO).  39 

te  der  mi  8f»d9  fru^  sta^fiQ  met  q^^,  sa-n. 
hgd  jem^n^'^  te  *  sum  *  ^Ow,  s.a  n, 
t  €B  s(^dn^^  kvtna, 
sum  bh^let^*  o  /Vwa, 
85.    «w  jee  rcentd  krey  dcen  heh  jQs.,  &a-n. 

rask  o  /y**w,  ^a-n^ 

sum  e  my**w,  ^a-n, 
um  ja^  husel  iwo®^  l^eijB  sty^^  ^a-n. 

mams(Bl  m%na^  v(tr  ve  fnst  jemtjt!  sa-n, 
90.    ho  (B  vcel  entd  avd^§0stre  stut^?  5a-w. 

dce  koma^^fiai^i^  efs9r^^ 

mei^bo  phd''^  o  dufsar''^ 

sum  jait  jaia  Itegdr  ud%  blgd^  sa-n. 
kom  i  how,  san, 
95.  kal  cB  gQ'^-j  sa-ftj 

sput-n''^  met  i  syne''^,  um  han  luw"^^!  sa-^n, 

se  po  rcBfnn'^^!  d^^§lar  vcel^slo'^'^  fo^j  Äö-n. 
tak  fanjo^kardy  tak  far  i  fjo^!  s,an, 
mvns  >,  n^r  um  jutle 
100.    1  veV^  mcej^  skawfuh''^, 

nar  jee  fg^le  f^re  kvteii^  o  mo^?  &a-n, 

meem^but  ma  hamSj  sa-n, 

no  <B  ve  sams,  sa^n. 
ha^^ka  bqrd  varo  skrgd^^  o  glams,  sa-n, 

105.     i*^  do  barg  morofiup^  j€e  ^-,  §a-n, 

bekanteyar  jce  ser  *  ah  vra®*w,  ^a-ti; 

Jigrg^i  jae^mcB  vcendr, 

avar  alt  jce  ^cengr 

oskärar  o  t^S9s.§amla^^  ha^,  ^a-n, 
110.  far  ha^l^Sj  sa-m^, 

po  soddnees,  sa-w.., 

fins  d(e  sednt  ty^"^  S9  tyTjt^^  sum  gr^s,  sa-n. 


visaD  4f  not  57.     ^^)  VaDligt  uttal  bland  allmogen  av  namnet  Wesslau. 
^^)   Bör   vara:   velie.  ^')   skamfila,   misshandla;   vanligare   kanske  ar 

skawfald,  ^^)    Då   för   tiden    känd   för   där  förekommande   slagsmål. 

**)  gott  skämt.      *2)  Haj.      *')  glädjefull,  uppsluppen.      **)  vrår;  vanl. 
vrunar,     ^*)  varthän.    *•)  samlade.    *^)  »sådant  tyg»,  sädana.    **)  tjockt. 


40  BUSCK,  bohuslInska  folkmälsdikter.  XI]].  7 

Men  körkehårre,  orsäkta  jij  ber,  8a'D, 
La  mäj  här  i  natt  få  slå  mäj  ner!  8a'n. 
115.    Um  I  sknlle  fara 
Bart  till  Ale  bära, 

Ska  mi  Bnrta  nok  traktere  Er,  8a'n, 
Må  greddebrö"»,  8a'n, 
Å  al]  slang*®  sö,  8a'n, 
120.    En  pallasé*'  anså^,  d'ä  enge  nö,  sa'n. 

No  ä  jäj  besätt  då  brännevin,  8a'n, 
Snni  e  Tinnelega*^  ä  mett  sinn,  ffa'n. 
E  ansqvätten**  tana*^ 
Legger  far  mett  ona; 
125.    SåHes  har  den  snben  trängt  säj  in,  sa'n. 

Hen  vänner,  hör,  8a'n, 

Min  ko]ör««,  8a'n, 
A  att  allti  ha  kurant  bonlör*^  8a'n. 

Spälleman*»,  hå  ä  detta  fa  mojäng»*?  8a'n. 
130.     Klare^*®  fela  snart  å  bönen >*>  sväng!  sa'n. 

Uppå  gnlvet  svansa, 

La  no  bene  dansa, 

Peltar,  töser  små  i  hörtigt  fläng!  sa'n. 
Hå,  se  så,  8a'u, 
135.  La  no  gå!  sa'». 

Rättno  kryber  vessle^-Cal  i  vrå**»-,  sa'n. 


^*)  vetebröd;  g-ljadet  finns  kvar  blott  hos  ni3xket  gamla  personer  ock 
blott  i  vissa  delar  av  sockueo  ^)  slags  [sopjM.  '*)  Kaffe  ock  brännvin, 
kallas  även  gök  (>uddevallare  •).       '^)  också.       '^)  Ett  slags  väderflöjel. 


XIII.  7  KviLLE  (ström  &  svenberg).  41 

la  m<B  har  ^  nat  fo  sle^mtp  ne^l  §a-n. 
115.    nm  >  sJfiuh  fara 
but^ie  qh  h^ra, 

ska^mi  huta  nak  trakt^rd  de^,  ^a-n, 
ma  gveddbr^^^,  sa-n, 
o  al  slaws^  sq^  sa-n, 
120.     em^palase^^  owsif^'^,  d^ce  er/e  n^,  sa-n. 

no  (B  j(e^bescet  ta  hrcer^dvrn,  san^ 
surn  e  tnndlega^^  ce  met  sm,  san. 
e  anskvcetn^  toiva^^ 
legdr  far  met  owa; 
125.    sehs  hq^^cm  suhm  trceyt  ste  in,  sa-n. 

mcew^vtendr,  hf»^,  ^ä-w, 

m»ywÄoZj0r**w,  §a-n, 
(§  o  alth  ha  Ijurant  hom0^'^^,  ^a-n, 

spcelman^^,  he  ce  deeta  fa^^mojcefj^^?  san. 
130.     klar9^^  f§lq  snat  o  bowan^^^  sveey!  sa-n. 

upo  gulvdt  svansa, 

la^no  bene  dansa, 

pelta^,  l0Sd^§m^  i  hufh  flcet/I  sa-n. 
h^,  se  sa,  sa-n, 
135.  ZawHO  ga!  sa-n. 

rcetno  krybdr  vesh''-kql  *  «?r^*%  sa-n. 

^*)  förskräcklig,  otäck.      •*)  dimma;  vanligen  taga.     ••)  Här:  sinnelag. 
^^)  I  talspr.  homer.     •*)  spcehman.    ••)  sätt;  vanl.  i  pl.  mojtBYf^r. 

*00)  gör  i  ordning  [fiolen.      *^*)  bågen,  stråken.      '*^)  Vanl.  VTO. 


6. 

Av  fru  Ulla  Gerle,  född  Ström,  på  Häller  i  Bro  socken 
ha  mig  delgivits  följande  tvänne  visor.  Avskrifterna  äro  ej 
så  omsorgsfullt  pjorda  som  till  övriga  här  meddelade  visor.  1^ 
häller  förefalla  de  vara  så  gamla;  dock  sannolikt  minst  trättio 
är.  Fru  6.  kan  ej  säkert  påminna  sig,  varken  när  eller  av 
vem  hon  fått  dem.  Deu  person,  som  värkställt  avskriften, 
torde  ej  hava  varit  från  Tanum,  orten  för  visornas  författande. 
Jag  har  därför  ej  noggrant  följt  dessa  avskrifter  i  sådana  ' 
självklara  fall  som  t.  ex.  skrivningar  med  -a  i  st.  f.  -e  i  än- 
delser,  bälst  som  jag  till  stöd  fOr  dylika  ändringar  kan  åberopa 
ett  tryck  av  den  ena  visan  från  1850-talet. 

1  Germaniens  Völkersttmmen  Sammelung  der  deuhchen 
Mundarten  in  Dichtungen^  Sagen^  Märchen^  Volksliedem  u,  s.  w. 
Herausg.  von  Johannes  Matthias  Firmenich  (Berlin  1854), 
III,  s.  855  är  jämte  tysk  översättning  visan  nr  7  avtryckt, 
den  tyske  utgivaren  meddelad  av  hr  C.  G.  Zetterqvist  i 
Stockholm.  Stavningen  där  är  på  många  ställen  vilseledande 
för  den  med  målet  obekante,  varjämte  åtskilliga  tryckfel  före- 
komma. Vid  sidan  av  denna  visa  meddelas  ur  G.  G.  Zetter- 
QVISTS  (ännu  outgivna)  polyglottsamling  en  översättning  till 
Tanumsmål  av  »En  finsk  bondetös'  visa»,  om  vars  stavning  gäller 
det  samma  som  om  ovannämnda  visa.  Särskilt  att  märka  i 
dessa  visor  äro  skrivningar  sådana  som  h&n,  håns,  s&tt,  sn&cke, 
tanker,  stådit  ock  smågar  —  det  sista  är  det  enda  ex.  i  Olas  i 
Sobbhult  visa,  ehuru  anledningar  till  flera  ex.  ingalunda  saknas 
—  i  st.  f.  han,  hans,  satt,  snacke,  tanker,  stadit  ock  smagar. 
Alla  dessa  likartade  former  kunna  omöjligen  vara  tryckfel. 
Företeelsen  bestyrkes  dessutom  av  Holmberg  (Boh.  fiist.  o. 
beskr.,  II  [utg.  1843],  s.  60),  varest  »håttespråket»  karakteriseras 
bl.  a.  därigenom,  att  »a  uttalas  inuti  ord  som  ett  lent  &,  t.  ex. 
p&nne,  flinke  (panna,  flaska)».  Då  emellertid  icke  ett  enda 
exempel  härpå  förekommer  i  de  säx  nu  tryckta  manuskri|)ten, 
av    vilka    ett   säkert   är   från   1826,  ett  annat  (nr  1)  möjligen 


XIII.  7  TANUM   (SEQEBADEN-BRUNIUS).  43 

änDU  äldre,  torde  man  få  begränsa  nämnda  företeelse  till  den 
nordligaste  delen  av  länet  med  Tanum  som  gräns  i  S(^der^ 
Eller  kanske  man  kunde  våga  gissa,  att  det  på  1840-talet 
endast  varit  en  historisk  företeelse,  vilket  i  någon  mån  torde 
bestyrkas  av  den  omständigheten,  att  Sobbhult-visan  med  sina 
59  värser  (om  två  korta  räknas  som  en)  blott  har  ett  enda 
exempel,  under  det  den  av  hr  Zetterqvist  —  som  kanske 
endast  haft  teoretisk  kännedom  om  målet  —  värkställda  över- 
sättningen med  17  värser  bar  åtta  exempel. 

Obestridligt  är  emellertid,  att  båda  visorna  (nr  6  ock  7) 
äro  frän  Tanum.  Manuskripten  uppge  som  tillkomstår  för  bäd» 
1819,  ock  i  båda  kallar  sig  författaren  Ola  i  Sobbhult,  vadan 
det  väl  bör  hava  varit  samme  person. 

Men  vem  var  då  denne  Ola? 

Fru  Gerle  vill  påminna  sig  hava  hört,  att  de  båda  visornas 
författare  varit  dr  AUG.  Vilhelm  Brunius,  död  som  provinsial- 
Inkare  på  Öland.  Denne  var  en  bland  de  många  barnen  —  en 
broder  var  den  berömde  professorn  i  Lund,  arkitekten  C.  G. 
Brunius  —  av  den  originelle  ock  lärde  prosten  Gomer  Bru- 
nius i  Tanum  (t  1819)  ock  hans  hustru  Mariana  Rodhe. 
Hans  systrar  voro  de  i  visan  nr  6  be^ungna  mamsellerna 
Lotta  ock  Ulla,  av  vilka  den  förra  blev  gift  med  en  kapten 
VON  Segebaden.  Denne  Vilhelm  Brunius  var  bekant  som 
angenäm  sällskapsmänniska  samt  glad  ock  munter,  egenskaper 
vilka  ingalunda  äro  oförenliga  med  ifrågavarande  författarskap. 
Men  icke  desto  mindre  har  jag  andra  uppgifter,  vilka  åt- 
minstone göra  honom  äran  stridig. 

Enligt  dessa  skulle  under  »Olas  i  Sobbhult»  namn  dölja 
si^  komniissionsiantmätaren  Johan  Jakob  Bogenholm.  Min 
far,  som  i  sin  ungdom  var  lantmäteriauskultant  hos  en  lant- 
mätare Dalin,  vilken  i  sin  ordning  varit  medjälpare  till  ovan- 
nämnde Bogenholm,  brukade  berntta,  att  deniie^  ofta  utklädd 
uppträdde  som  »Ola  i  Sobbhult»  ock  sjöng  visor.  Om  min  far 
kilnde  till  de  här  meddelade,  vet  jag  ej. 

Bogenholm  härstammade  från  en  gammal  iantmätaresläkt 
pä  Dal,  vilken  på  något  sätt  stått  i  förbindelse  med  fru  Car- 
LÉNs  föräldrar.  Hos  en  BOGENHOLMs  bror  uppfostrades  Emelie 
Smiths  dotter  med  hovrättsauskultanten  Reinhold  Dalin,  en 
B:s  nära  släkting. 

I  ock  för  det  år  1803  började  enskiftesvärket  kom  Bogen- 
holm till  Bohuslän,  i  vars  norra  del,  företrädesvis  Tanum,  han 
slog  sig  ned.  Här  hade  han  att  kämpa  med  mången  gång  svAra 
ekonomiska  bekymmer,  men  hans  goda  lynne  höll  honom  uppe. 

^)  Flere  med  folkniål  väl  fortrogna  studerande  av  GöteborgB  nation 
i  Uppsala  från  nordligaste  Bohuslän  säga  sig  aldrig  hava  hon  å-ljud  i 
nu  uppgivna  ställningar. 


44  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMÅL8DIKTER.  XIU.  7 

Mån^a  historier  ock  infall  berättas  ooi  honom.  En  ^ång 
lievistade  han  en  fäst  i  Strömstad.  En  väiaktad  borgare,  som 
dock  var  mindre  förfaren  i  den  oratoriska  konsten,  började 
sitt  tal  med  en  upprepad  försäkran,  att  han  ej  var  beredd,  varvid 
Bogenholm  genast  anmärkte:  »Nå  gå  då  till  en  garvare!» 

Slutet  av  sitt  liv  tillbragte  han  under  goda  ekonomiska 
omständigheter  på  en  i  närheten  av  Strömstad  belägen  egen- 
dom, Vesby,  varest  han  dog  omkr.  år  1843. 

Mot  Bogenholms  föruittarskap  tyckes  tala  överskriften 
till  visan  nr  7:  »E  ent(^ldi  visa,  som  Ola  i  Sobbholt  dekta  å 
sang  på  Krauenäs  hos  lanmädar  B.»  Saken  synes  mig  dock 
kunna  förklaras  pä  följande  sätt.  Bogenholm  har  någon  tid 
bebott  någon  av  byggnaderna  vid  häradsbövdingbostället  Krage- 
näs i  nordligaste  delen  av  Tannm.  Vid  någon  fäst  har  bl.  :i. 
gäster  varit  även  häradshövding  Unger  med  fru.  För  att  roa 
sällskapet  har  då  B.  skiftat  hamn  ock  såsom  »Ola  i  S.»  med 
sin  sång  än   vänt  sig  till  Ungek,  än  till  värden  på  stället  — 


E  visa,  dekta  tå  Ola  i  Sobbhålt  på  Käften  Sagerblas 

1.    Purgass*,  je  stier'  så  drestet  på 
I  stövva^  här  å  tör  diskurere, 
För  mor  därhemma  sa:  Ola,  gå, 
6å  no  te  prästgåln  å  grattulere 
5.  Å  önske  trevne 

Å  all  vällevne, 
Ja  be  vår  Härre,  han  må  välsegne 
De  ODge  två. 


Ja  ho  sa  senn^  att  dä  sövle^  va, 
10.    Att  Doktern  skulle  si  tös  bortlövva 
Å  dä  mä  Käften  vonn  Sägerbla. 
Je  minns,  han  butte  på  Säni  i  stövva; 
Han  va  då  role^, 
Mä  ham»  je  tole^ 
15.     Berädda,  houles*®  je  brogga  jole  — 
Ja  han  va  bra. 


*)  förlovningekalas.        ^)  förlåt.        ')  stiger.       ♦)  stugan.       *)  sta. 
")  således.     Jfr   visan   7,  v.   48:  s&ules,  som  förutsätter  uttalet  SBtchs 


XIII.  7  TANUH   (SEGEBADBN-BRUNIUS).  45 

ty  »Ola»  var  ju  en  främniande.  Intet  är  väl  t^r  övrigt  van- 
ligare, än  att  man,  då  nian  uppträder  med  diktat  namn,  talar 
oin  sig  själv  för  att  förvilla  åhörare. 

Men  —  Brunius  eller  Bogenholm  —  en  god  landsmålare 
berättas  »Ola  i  Sobbholt»  hava  varit.  Han  var  förtrogen  ej 
blott  med  sin  orts  dialekt,  ntan  även  med  allmogens  åskådningar 
samt  seder  ock  brak,  vilka  ban  med  ovanlig  naturtrohet  åter- 
gav. En  gång  uppträdde  ban  i  diktat  tjänsteärende  hos  härads- 
hövding Unger,  varvid  dennes  dotter  AMELIE  trakterade  honom 
med  kaffe.  »Ola»  lade  härunder  helt  ogenerat  bussen  på  kaffe- 
brickan ock  förde  —  hela  tiden  okänd  —  en  konversation, 
som  satte  mamsell  AMELIE  i  stor  förlägenhet. 

Min  transkription  är  från  socknens  södra  del.  Tanums 
prästgård  ock  Kragenäs  ligga  i  den  norra.  Då  visornas  för- 
fattare voro  från  någon  av  dessa  orter,  förklaras  härav  den 
på  några  ställen  bristande  överensstämmelsen  mellan  transkrip- 
tion ock  täxt. 


å  Mamsäl   Lottas  fösteröhr  i  Tanum.     Juli   1819. 

1.    pargas^!  jce  stu^^p  dresUi  p^ 
>  steva*  h(Br  o  ts^(]is]furer9, 
f&  mo^^cer  hema  sa:  ola,  ga, 
ga  no  te  prcestgan  o  gratulera 
5.  o  yns]c9  trevna 

o  al  velevnay 
ja  be  var  haerd,  han  mo  V(elseyn9 
de  0^9  tva, 

JQ  ho  sa  sen^,  at  dm  sehs^  va, 
10.     at  doktdfi^^Jfuih  s>  tqs  hutl(im 
o  dce  mft  kåptrw^ron  seg^rUq. 
jce  rmns^  ham^bntd  po  sam  >  steyq; 
haw^va  do  role'', 
ma  ham^  jce  toh^ 
15.     berata,  hehs^^  jce  broga  jole  — 
,;a  hatr^va  bra. 

1.   sovhs,   vilket  jag   dock   ej   hört.     Nilén   Sorb.  bar  dock  s&Vvel  ock 
h&'wel  huru.   ')  Vanligare  roU,  *)  hanum.   •)  tordes.    '")  huru  (jfr  not  G) 


1 


46  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMALSDIKTKR.  XIII.  7 

No  Jösses^^  tack  då  för  läoge86'n*\ 
Å  gje  er  löcke  på  denne  jola! 
I  va  då  Lyttnant,  ä  no  Käften", 
20.     Men  je  ä  ino  densamme  Ola, 

Sum  väl  er  unner 

E  löcke  ränner", 
Å  gull  å  sölver  i  store  tunner 

Dä  ska  I  ha. 

25.     No,  mi  mamsäl,  je  kun''^  väll  trn, 
Att  I  ble  lett  åt  att  ensam  vand  re. 
Så  rask  e  tös  plä  bli  rask  e  brn^^, 
Dä  har  je  funne  så  väl  sum  andre. 
Nå  ho  vell  svenge, 
30.  I  kjöget  sprenge, 

8å  bli  dä  mad  å  all  Gäss  välsegne" 
I  fad  å  kras. 

Men  höttiT  ä  dä?    Kors,  dä  lokter  gött, 
Se  här  ä  ponns  utta  bägge  slaue". 
35.     No  kläjer  dä  'ti  min  hele  skrött, 
Je  ber  er,  Käften,  1  må  bebaue^' 
Att  slo  *ti  sto  ben  2« 
Å  gje  den  togen, 
Sum  våuer^i  här  in  ti  härskabs-hoben 
40.  Å  be  um  vått. 

No  se,  hå  vackert  dä  sköller^^  rött, 
Å  glasse  ä  sum  tå  bar'^^  demanten^^; 
Ajiamåj,  hö  dä  smagar  sött, 
No  dä  va  nå't^*  för  den  gamle  fanten**. 
45.  Ja  denne  vare 

A  tå  den  rare, 
Sum  bla^^  frå  Spanjen  i  buttlar  fare 

Mä  lackera  rött. 


**)  Jesus,  vanligt  uttryck,  liksom:  J0S0S  ja  da  (ja  då).  '^)  käpUn. 
")  rund.  ")  ^mn^'  ^^)  hrmr,  ")  välsignelse,  veelsefinls.  ")  vad. 
**)  slagen.      ")  helu»ga.     ^)  stopen.     Då  stop  är  nentr.,  måste  har  menas 


XIII.  7  TANUM   (SEOEBADEN-BRUNIUS).  47 

no  J0S0S^^  tak  do  fa  Iceyosen^, 
o  p^dar  l0^9  po  dtem  jgla! 
h  va  da  lytnant,  (B  no  kaptén^^, 
20.     meen  jaj  <b  tno  deen  sam9  ola, 

suws.ve>.d€r  mnor 

e  l0^^  ran9r^^y 
o  gud  o  sélvdr  i  stor 9  tana^ 

^(]€e  ska  i  hg. 

25.    no,  mi  mamscely  jee  Jftuw^*s,v(el  tru, 
at  t  ble  let  ad  o  §na  vandra. 
Sd  rask  e  tas  hla  bh  rask  e  hru^^j 
dce  har  j<e  funo  Sd  ve^s,nm  andra, 
nar  hg  vel  svevjd^ 
30.  i  S^g^t  sprerfd, 

do  hli^€l<jB  mgd  o  al  gms  veelséyna^^ 
*  fad  o  knäs. 

m(en  hat^'^  ce  dc^?    Jfo§^(lce  loktar  get, 
se  hmr  (JB  ponj  uta  bcega  slawe^^. 
ifö.     no  kl(ej^a^cl<e>.U  fmn  h^h  skrot j 
j(B  b^^^ar^  käptitiy  ^  m^  behawa^^ 
o  sle^U  stgban^^ 
o  p^icen  tggany 
sum  rdMrar  ■•  h^r  m  t  hce^kabshQban 
40.  o  be  uw^vat 

no  se,  he  vakat ^d(B  skolar^^  rutj 
o  glase  (B  sum  ta  bar^^  demantn^; 
aj  ejamaj  he  dce  smqga..§ot, 
no  d(e  va  nå't^*  fo^cleeg^ gamla  fantn^, 
45.  ja  dana  varg 

(C  ta  d(en  rara, 
sam  bla^^  fra  spanjeD  i  butlar  fara 

ma  laka^^  rnt 

pl.  be8t.  form,  som  emellertid  i  målet  heter  stobe.  '")  vågar.  ^^)  ser  ut, 
liknar.  '')  bgra.  ^)  I  visor  förekommer  nn  diamant.  ^)  Måste  heta 
noga.     ^•)  slarvig,  lätt  karl.     *')  Även  pla  ock  6?^,  pläga.     ^)  lakat. 


48  BUSCK,  BOHUSLÄNSKA  FOLKMÅL8D1KTER.  XIII.  7 

Ä  skål  2»,  Härr  Docter!  I  ä  en  kar, 
50.    Sum  ha  kann'>^  russlat^"  ä  skaffe  töa; 
Ja.  där  sum  förr  bare  uty*'  va, 
Där  växer  no  bådde  hö  i  gröa. 
A  Docterinne 
Ho  ä  e  qvinne, 
55.     Sum  ba  kunn'"  röslat^**  b&  ud'*  i  inne 
I  sine  dar. 

Se  mamsäl  Ulla  så  sörse^'*  går 
A  våuer**  knaft  uppå  söstre  skua^^; 
Män  vänta  holt^^,  inna  kort,  je  spår, 
60.    Så  kommer  friern  mä  fjär  i  lua. 

Då  blir  dä  niore", 

Då  dugas  bole 
Mä  jilt,  sum  växer  på  denne  jole  — 

Ä  glasse  går. 

65.     FarvälP^  mett  härskab,  förlåd"  niett  snack! 
Je  tör  ej  länger  här  diskurere. 
J«'^,  Gu  välsegn  Er,  I  ska  ha  tack! 
Farväll^,  Härr  Käften!    Je  sier*®  ej  mere. 
Må  töse  rare 
70.  Ej  vine  spare, 

Män  gje  Er  träjjet  tå  flaske  klare, 
Å  no:  gonatt! 


-•)  Finare  uttal:  slcal.     ^^)  strävat,  arbetat;  eljest  i  uttrycket  rw^Za  |;e^ 
=^reda  sig  väl,  ma  bra.     ^*)  otyg.     ^^)  uda  ute.     ^')  sorgsen.     ^*)  vägar 


XIII.  7  TANUM   (SEGEBADBN-BRUNIUS).  49 

50.     w^«w  har  ^mn^*  rfisla^^  o  skaf  a  fea; 
jUj  dm^^uw^f^r  bQTQ  uti(^^  va, 
d(Br  vcel^sd^fiQ  bod9  hig  o  gr^a, 
o  dokt^nnq 
ho  (B  e  Tcvmay 
55.    sum  Ägr  J«*n'*  rusla^  bo  ud^  o  mg 
t  sm9  dar, 

5g  mämstel  uila  sd  Sö^a"  gar 
e  vewar^  knapt  po  sestr^  sTjua^^; 
mtew^vcentd  holt^^,  ^na  k^i,  ja  sp($^y 
60.     ^p  komdr  frtan  ^^  0^**  *  ^<<*v^- 

da  bU^ilce  mgry^'', 

da  dugas  bole 
ma  alt,  sum  v<e1^S9r  po  dmm  jol^  — 

o  glase  g^r. 

65.    farvél^y  met  hce^kab,  folqd^  met  snakl 
jce  tQ^uld  Icetjdr  h<Br  d^sT^urerg. 
ja,  gu  valseyn  d^r,  %  ska  ha  talk! 
farvél^,  heer  käptm!  jae  5i-fjfa**  m^rd, 
ma  t^sd  rqrd 
70.  (Bj  vmdt  spardy 

mcen  ji^da^lrtB^^t  ta  flaskg,  klg,r9, 
o  ng:  go  nat! 


**)  skåda;  sannolikt  ovanligt  i  Tannm.     *•)  häll.     *^)  För  rimmets  skull; 
eljest  moro,     ••)  Vanligen  farväl.     *•)  förlåt.     *®)  säger  inte. 


8v.  lawUm.  XIII.  7. 


7. 

E  enföldi  visa,  som  Ola  i  Sobbholt  dekta  å 

1.    Fast  Ola  no  här  iblann  storfolket  ä, 

Anda  tör  han  sönga  å  glamma. 

Jä  ved,  att  I  alle  orsäktar  väl  dä, 

Ja  alle,  som  här  ä  församla. 
5.    Ty  jej  vell  no  vesst  ej*  gå  noggen  för  när, 

Jä  bare  vell  takke  för  dä  jä  förtär 
På  enfällaus'  vis,  kan  I  veda. 

Dä  ä  no  väll  sant,  I  kan  sporre^  i  qväll, 
Härr  Ola  ä  kommen  i  laue^ 
10.    Men  Bogenholm,  som  mä  no  alti  vel  väl: 
»I  må»  —  sa  han  —  »Ola,  behaue* 
Te  hälje  att  kom  me  i  stöfva  mi  in, 
Så  ska  I  bli  tUgna^  mä  mad  å  mä  vinn 
Tå  töser  mä  tru,  som  ä  rare». 

15.    Nä  mor  ho  feck  höra,  jä  skulle  te  folk. 

Ho  tvätta  å  laua^  mi  skjurte, 

Å  kranen*  ho  stifva'®,  sen"  dro  fram  en  holk 

Mä  smörja  å  skonnane**  Bmurte. 

Ho  sa  sen":  »min  Ola,  no  håll  dä  kontant '^I 
20.    Men  glöm  ej  bland  tösene  —  hör  du,  din  fant"?  — 
Att  du  har  e  kärring  här  hemma!» 

Mi  Inger,  mi  Inger,  hu**  glömmer  jä  ej. 
För  ho  ä  den  bäste  på  jola, 
»A  udom  vår  Bogenholm»  —  sir  ho"  te  mej  — 
25.    Ho  ingen  har  kärar'"  än"  Ola». 


')  Roraode  förf.  ock  andra  omständiglieter  se  under  nr  6.  ^)  erit9. 
*)  enfaldigt;  ovanligt  ord.  *)  spörja,  märka  *)  latvat  =  sällskapet.  ^)  be- 
haga.   ^)  trakterad.    *)  lagade.    •)  kragen.    *®)  gjorde  styv,  stärkte.    ^')  Sia. 


7. 

sang  på  Krauenäs  hos  laniuädar  Bogenholm.' 

1.    fast  ola  no  h(er  ihlan  storfelkdt  ^, 

sd  t&-fi  cendo  S0ya  o  glamsa, 

jte  v^d,  at  ^  alj  o^é^tar  vcel  d(e, 

ja  aldy  sum  har  ce  fB§åmla, 
5.    f^r  jte^vel  no  vest  cbj^  ga  nopn  ff^^fitstj 

j(B  harö  vel  tahd  fa^cj,^  Jte  f^lér 
po  ewfoldtt^  t?t.9,  kan  ^  veda. 

d(B  <B  no  V(bI  sant.  »  kan  spur9^  i  kvt^l, 
hcsT  ola  cB  komn  i  lawa\ 
10.    m(em^bog9nhehn^  sum  mce  no  alt^  vel  vel: 
}■  ma  —  sa-n  —  ola,  behatvg^ 
te  hcelje  o  koma  %  stevq  m>  m, 
sa  ska  *  hh  feeyna^  ma  mad  o  ma  mn 
ta  tqsar  ma  tru,  sum  ec  rg^ra. 

15.     nar  mor  ho  fejf  hqra,  jce  sJjmld  te  felk, 

ho  tvceta  o  laiva^  mi  ftaia, 

o  krawan^  ho  stiva^^,  sen^^  dro  fram^n  helk 

ma  smurja  o  skonarn  ^^  smuta. 

ho  sa  5en";  m^n  ola,  no  hel  dee  kontånt^^! 
20.     mce^^glum  cej-  hlant  tqsana  —  h^r>.Uj  d>w^fant^^?  — 
at  du  har  e  ^cerey  har  hema! 

mh  eyarj  mi  eya^,  (/ecgw**  glumar  jce  ec^*, 
fer  ho  <e  dcem^haesta  po  jole, 
o  utow^var  boganhelm  —  str  o"  te  mcej  — 
25.     ho  erjan  har  ^rerar^''  «P*  ola. 


'*)  skorna;  vanlig  plnralbildning.  *^)  kontant  ordentlig.  ^*)  slarv. 
^'^)  En  ack.  ha  av  hon  har  jag  aldrig  hört,  i  stället  hena,  '*)  h  i  ^  bort- 
faller ofta  i  raskt  tal  liksom  di  du;  jfr  väas  20.      ")  ^arara.     **)  ala. 


52  BU8CK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMÅLSDIKTER.  XIII.  7 

Å  dä  ved  ho  onså  jä  räcknar  ej  på. 
Tå  Bogenholm  håller  bå  store  å  små. 
Ja  alle  mä  hnklä  å  Ina. 


Skål  DO,  HärrsödoDg  1*,  er  täcke  jä  ved 
30.    För  qvinna,  I  ga  mej,  den  gilla. 

I  dömte  mä  te  sl^,  jä  hnuar^'  ho  gred; 

I  ved,  ve  va  konme  i  villa. 

Män  rätten  ble  refven^^;  te  presten  jä  geck, 

Han  sa  nogge  ol,  å  sex  daler  han  feck^^ 
35.  No  kärreng  mä  engen  jä  byder^. 

Se  tösene  blues  ^^,  dä  vackert  vest  ä, 
Å  röna**  går  opp  åfver  kinne". 
För  ^nve  år  sen  jole  Inger  on  dä, 
När  ho  hörte  talas  om  tinge*^ 
40.    Men  no  ä  dä  bnrte,  så  går  dä  mä  er, 
Mä  tie  för  såddent  i  rönnar  ej  mer, 
Nä  I  no  fått  nogge  ärfare. 

Men  Bogenholm,  hör  I,  ge  hid  nogge  vått! 
Mä  glasset  jä  vell  mä  no  bua*', 
45.     För  Härsödeng-frne  ha  tvillengar  fått, 
Sen  sist  nådi  frne  jä  skua**. 
Ja  skål  no,  Härsöding,  I  just  ä  en  kar. 
Som  sånles  på  gamle  dar  kräftene  har. 
I  blir  vär  å  värre  mä  tie. 

50.    No  börjar  just  ponsen  å  ge  mä  hymör, 

Å  jä  tör  på  tösene  glane. 

De  klä  sej  så  gilt  å  så  smale  sä  snör, 

I  brenga  så  vide  som  svane, 

Å  håret  i  töfser  bå  framme  å  bag, 
55.    Å  kruser  å  buckler  mä  mygge'^  nmag. 
Må  tru,  de  kan  ouene^^  blinna. 


'•)  tue^dey.  *®)  till  hanne.  **)  kommer  i  håg.  **)  Man  siger  i 
allm.  i  staUet,  att  rätten  blir  h^ft.  ^)  féf^-n,  **)  byter.  >*)  blygas, 
*•)  rodnaden. 


XIII.  7  TANUM  (ungkr).  53 

o  da  ved  ho  owsd  jte  ree^na^tita  p^y 
ta  hogdnhelm  heh^  ho  störd  o  sm^^ 
ja  ald  ma  hukl^  o  Ituva. 

sk(^^nQ^  h(B§édey^^j  da^lakd  jte  v§d 
30.    /ar  kmngy  >  ga  ntcBj  dcen  jila. 

»  dumta  m€e  t^-Q^y  ja  hmwar^^  ho  gr^d; 

»  vedy  ve  va  komno  i  vila. 

mcen  ratn  hle  revdn^;  te  prcestn  ja  jeJf, 

han  sa  nogd  oly  o  saljs  dqhr  haw^feJf^*. 
35.  no  ^arey  ma.  eydn  ja  byd9r'^*> 

se  tqs^nd  hlmwds^^  da  vakgt  vest  a, 
o  riBina^^  gar  ep  (^vor  ^me". 
fi^r  ^mW9  fliw^en"  joh  eyar  ow  da, 
nar  ho  hnt9  talas  om  teyd^, 
40.    man  no  a  da  bu^y  sa  g^^^a  ma  der, 
ma.  tte  fB^§^dii^t  i  rfsna^rild  me^y 
wi^ar  t  har  fat  noga  arfara. 

mam^hgganhelmy  h^r  »,  ji  h\d  noga  vat! 
ma  gla^at  ja  vel  ma  no  boka^^, 
45.    fsr  ha^fBjdey^^-frme  ha^lmleyar  fatj 
sen^^  sist  nadi  frtue  ja  sk^da.^^ 
ja  sk^s.r,Oy  ha^édey^^y  i  just  a^^^kq^, 
^§um  selas  po  gamh  dar  kraftiga  hgr. 
i  bhr  var  o  v(^  ma  tte, 

50.    no  bynar  just  ponfan  o  j%^vna  homqr, 

o  ja^tor  pa  t^s^na  glgna. 

de  kla^^a  sa  jilt  o  sa  smala  sa  snigr, 

h  breyq,  sa  vida  sum  svQne^ 

o  hi^rat  >  tufsar  bo  frama  o  bgg, 
55.    o  krmsar  o  buklar  ma  megan^^  umg.g. 
ma  tru,  de  kan  mw^na^^  blma. 


^^)  kiDden;  torde  vara  ovanligt,  eljest  ^agan.  ^)  Måste  i  prosan  vara 
teyat.  ^*)  biia,  liksom  skna  (v.  46),  har  jag  aldrig  hört  i  Tanuin. 
'*)  Åven  myan.      *')  ögonen. 


54  BU9CK,    BOHUSLÄNSKA    POLKMÄLSDIKTER.  XIII.  7 

Den  ODga  där  barte,  så  fiu  e  mamsell. 
Ho  sagte'^  ej  länge  vell  bia; 
^  Förlåd  jä  Bä  pradanes»  ä  här  i  q  väll!  - 
60.    Snart  kommer  väl  nån**,  som  vell  fria, 
En  frir,  ja  en  frir,  som  ä  änne  kontant; 
Jä  önskar,  han  ä  som  er  tar  spekelant. 
Som  ved  att  på  pontene'^  vränga. 

Dä  ä  ja  er  sön,  som  på  galved  där  står, 
65.    I  boge  han  väl  nock  staderar. 

Ve  höoskolen^'  ha  han  ja  vört  månge  år, 

Där  oppe  som  Kongen  regerar. 

De  sir,  att  där  oppe  ä  sole  så  klar, 

Pä  hemmeln  ho  skiner  bå  nätter  ä  dar; 
70.  Ja  där  ba  de  hönt  opp  i  väret.. 

Men  jä  står  å  pradar  —  hö  ska  I  väl  tra? 
Jä  värten  bör  önske  te  löckc. 
Skål  no,  Lanmädar,  å  I,  käre  Fru, 
Må  modgangen  aller  er  tröcke! 
75.    Må  locka  er  ge,  dä  ho  hitteiis  förment! 

Dä  kan  no  väl  ske,  fast  dä  [ä]''  nogge  sent. 
Gatår!  no  snart  ponsen  niä  knäcker. 

October  1819. 


")  säkerligen,  helt  visst.     '*)  »pratande»,  pratsam.     '*)  nogdn.     •*)  lag- 
punkterna; jfr  det  vanliga  uttrycket  »vränga  lagen». 


Xllf.  7  TANUM    (UNGER).  ÖÖ 

äten  o^a  daer  bu^,  89  fm  e  mamsély 
ho  sakt^^^ntQ  Iteyg  vel  bta; 
—  ff^lQd  j(B  S9  pradan98^  (S  hter  ^  Icvtel!  — 
60.    snaii  komor  vcel  nå'n'*,  suw^vel  fria, 

ew^frtr^  ja  eWw/Vtw,  §um  a  am  kontant; 
jcB  ynskar,  han  (B  Sfkm  dar  far  speJfQlånty 
o  ved  o  po  ponti}9^  vrceya. 

dce  <§  JU  daggen»,  snktn  po  gulvst  da^^l^r, 
65.     >  bgge  haw^vael  nak  studerar, 

ve  hiuwskon^  hq^y^  ju  vui  noge  «w, 

>.^(Br  ep9  sum  ko^9n  rejerar. 

de  sir,  at  d€erep9  ce  SQle  S9  klar, 

po  hem9ln  ho  fin9r  bo  ncetar  o  dar; 
70.  ja  d(Br  bu^(le  htuwt  epi  V0r9t. 

man  j€e^star  o  prgdar  —  he  ska  >  vtel  tru? 
jce  valu  b0r  ynsk9  te  l0jf9. 
ska>.Yso,  lanm^dary  o  t,  }(er9  fnu, 
ma  modga^9n  aln  da^lr0jf9! 
75.    ma  le^q  dar  ji,^da  ho  httes  fement! 

dce  kan  no  vcel  fe,  fast  dte  ö?"  nog9  sent, 
gut^r!  no  sna^  ponfyn  mce  kn(Bl^9r, 


**)  högskolan ;  meningen  måste  sålunda  vara  Karolinska  institutet  i  Stock- 
holm.    ")  Insatt  av  utgivaren. 


8. 

Fil.  kand.  O.  Ortekblad  har  för  mig  påpekat  likheten 
mellan  visan  nr  6,  vars  57 — 64,  ock  en  visa,  som  nan  i  sin  barn- 
dom hörde,  sjnngas  av  drängen  Johannes  vid  sitt  föräldra hem. 
P&  kand.  Ortenblads  uppmaning  har  hr  T.  Lundin  på  Över- 
Säms  i  Tanam  efter  ovannämnde  Johannes,  vilken  fOr  övrigt 
som  nng  kommit  från  Dal,  gjort  nedan  meddelade  uppteckning, 
vars  överskrift  jag  ditsatt.  Johannes  hade  nn  glömt  slntet 
av  visan. 

Om  visans  tillkomst  känner  jag  iör  övrigt  intet.  Häones 
ålder  kan  dock  ungefUrligen  bestämmas  efter  en  av  de  om- 
nämnda personerna,  STRÖMBERG,  »som  arbetar  flitigt  tell  liv 
ock  själ,  att  ingen  osämja  bliver».  Deone  person  har  ej  knnnat 
vara  någon  annan  än  den  länsman  Ströbiberg,  som  blev  skjuten 
på  sitt  boställe  Kärra  av  sin  arrendator  till  följd  av  dennes 
ft^rbittring  mot  Strömbergs  frn. 

Strömberg  var  länsman  i  Tanam  frän  omkring  år  1854 
till  1863.  Härmed  stämmer  ock  Johannes'  uppgift,  att  han 
knnnat  visan  omkring  40  år. 

[Lektor  Nilen  har  hört  visan  av  en  man,  som  på  1840- 
eller  18oO-talet  hört  den  sjnngas  av  en  annan;  visan  är  enligt 
N.  antingen  från  Stångenäs  eller  Sotenäs.  Möjligen  bli  vi 
senare  i  tillfälle  att  publicera  visan  i  dess  helhet,  så  som  N. 
hört  den;  här  nedan  lemnar  N.  nr  minnet  en  del  varianter.] 


Bröllopsvisa. 

1.     Dä  va  på  våren  uppå  den  ti, 
då  kråger,  kajer,  de  foglar  alle 
de  byckte  bo,  som  de  varp  uti; 
je  har  ej  mer  att  uppå  dem  klandre. 
5.  Min  väj  ble  näre, 

je  ble  förfäre, 
de  tänkte,  jej  velie  dem  besväre, 
men  slang  förbi. 


XIII.  7  TAN  DM  (bröllopsvisa).  57 

De  sade  alle,  som  mötte  mej: 
10.    Där  borte,  som  de  mä  krudet  smäller, 
där  gör  de  gästebö  ock  gifter  sej, 
ock  skyDde  dej,  medan  sabeD  gäller! 
I  brurehuset 
de  skänker  krnset, 
15.    me  flasker  alle  de  giva  ruset. 
6e  burrnm  hej! 

Ock  när  je  kommer  på  den  lange  bro, 
så  hade  je  så  näre  gått  ifrå  mi  tro. 

Där  small  ock  knalle 
20.        i  bärge  alle. 

Je  tänkte,  värle  bo  skulle  falle, 

men  står  ino. 

Ock  när  je  kommer  lide  länger  fram  ^ 
så  feck  je  höre  fioleljud, 
25.    men  du  må  tro,  de  lät  ente  ille. 

Je  sprang  ock  hoppe 

ligsom  e  loppe, 
ja,  hele  väjen  je  doktit  hoppe  — 

de  höll  je  ud. 

30.    Ock  när  je  kommer  på  gården  fram, 
där  mötte  mej  de  brurparen  granne. 
De  skänkte  mej  ock  en  dokti  dram 
ock  ligeså  gott  öl  i  kanne. 
Brynost  ock  kage 
35.  de  feck  je  smage. 

De  gjole  gott  ve  en  sulten  krage, 
den  gode  dram'. 

Ock  skål  för  brurgum'  ock  brur  ock  präst 
ock  skål  för  vår  värdinna  allramäst! 


[*)  ud,  ')  Vv.  36 — 37:  De  jor^so  gott  i  min  arma  maga, 
de  gode  kramm.  ')  V.  38  började:  Ok  skål,  brngåmmål  (sedan :  skål 
vår  värdinna  bär  allrabäst?).  *)  Skål,  mine  vänner,  skål  spele- 
männer,  skål  tjällars vänner!  Når  brännvin  ränner,  skål  allramäst! 

Sv.  landifn.  XJJJ.  7.  5 


58  BUSCK,    BOHUSLÄNSKA    FOLKMÄLSDIKTER.  XIII.  7 

40.     Bryngel  stryger  sin  tiöl  väM, 

ock  Strömberg  ä  väl  ente  sämre ^. 
arbetar  flitigt  tell  liv  ock  själ, 
så  att  enge^  osMmja  bliver. 
Orene  ande, 
45.  fly  frå  vårt  lande, 

så  går  allt  väl,  som  vi  ha  i  bände. 
Ge  hurrum  hej!* 

Soffi  nnlla  bo  sorsen  går, 
ho  lyster  ej  appå  syster  skåda. 
50.    Men  bia  halt;  inna  kort,  je  spår, 
där  kommer  friar  me  Qör  i  Inva. 
Men  här  blir  more 
me  dukat  borden 
ock  allt,  som  växer  på  gröne  jorden, 
55.  ock  glassen  går.* 


*)  Du,  Bröggel,  stryger  din  fiol  väl,  •)  Sofi  ok  Ulla  de  troget 
arbeta,  ')  så  att  där  eggen  *)  Vv.  46 — 47:  Så  profi/onen 
går  väl  i  händer,  så  går  allt  väl.  •)  Vv.  48— öö  har  N.  icke  hört, 
utan   i   stället   en   sådan   strof:  O  nä  dän  lelle  (barnet)  blir  så  pass 

frakk  (duktig),  se  (sä)  han  på  gulvet  kan  gå  o  tnlla  (stuka),  då 
kommer  han  mä  sett  skrod  (joller)  o  snakk  ....  o  sine 
neddar  (nötter)  o  sokkerbeddar  o  lokkar  framm  både  lamm  o 
tjeddar  (killingar),  så  sir  han  takk.] 


P.  S. 
Enär  samlaren  tyvärr  ej  fått  läsa  korr.,  lemnar  detta  åtskilligt 
övrigt  att  Önska.  Jag  har  blott  avlägsnat  några  mindre  inkonsekvenser, 
men  har  måst  låta  många  sådana  stå,  i  ovisshet  om  huru  det  borde  vara. 
Lektor  Nilen  har  godhetsfullt  genomsett  ett  korr.  (av  honom  gjorda 
anmärkningar   signeras   N.,    av  tidskriftens  utgivare  gjorda  signeras  L.). 

Lll. 


BIBRAe  Till  KiNNIDOI  01 

DE  SVENSKA  lANBSIÅLEN  OCK  SVENSKT  FOLKLIV  XIII.  8. 


Anmärkiiiiigar  om  några  svenska  ord 


av 
Axel  Kock. 


frydlie  (fMJdlie,  frogde). 

I  Olaus  Petri'8  Svenska  Krönika  8.  5  förekommer  detta 
ord  under  formeu  Frijdhe,  då  det  heter:  ».  .  .  om  tbem  dich- 
tade  the  wijsor,  saghor,  rijm,  som  the  pläghade  kalla  Frijdhe^ 
och  andro  sådana  dichter  .  .  .».  Rydqv.  VI,  134  översätter 
ordet  på  detta  ställe  med  »sånger,  dikter»  ock  jämför  det 
med  isl.  froadi.  På  följande  sida  hos  Olaus  Petri  omtalas 
å  uyo  »wijsor  och  Frijdhe».  Men  redan  fsv.  hade  ordet.  I 
Södw.  Ordbok  upptages  ett  »frödheP  (frydhe  *  flride  •  Mdo  • 
frogde),  n.  [isl.  froadi]  berättelse,  exempel»,  t.  ex.  »han  nam 
ther  frogde  oc  qnäde  mongh»  (MD.),  »ryma  oc  siwnga  frido 
dyr»  (ib.). 

Det  är  emellertid  tydligt,  att  de  anförda  växelformerna 
icke  utan  vidare  kunna  återföras  på  ett  icke  påvisat  fsv.  "frodhe, 
identiskt  med  det  bekanta  isl.  fropi  »kunnskap,  kväde,  troll- 
domsformulär»: formernas  mångskiftande  vokalisation  skulle  i 
så  fall  bli  ofl)rkiarad. 

Jag  fattar  det  fsv.  ftydhe  (Mde,  firogde)  såsom  en  samman- 
smältning av  ett  tyskt  låneord  med  ett  en  gång  i  svenskan 
brukligt  *fr0dhe  (=  isl.  fré{)i). 

^)  Jag  hoppas  i  annat  sammanhang  kunna  visa,  att  växlingen  dh  :  d 
i  Frijdhe  :  diohtade  etc.  ej  är  tillfällig,  utan  att  5  övergick  till  d 
tidigare  efter  vokal  med  infortis  än  efter  vokal  med  foilis.  En  likartad 
regel  har  tillämpats  på  (det  i  sen  fsv.  använda)  gh-ljudet. 

So,  landsm.  XIII.  8.  1 


2  KOCK,  NÅORA  SVINSKA  ORD.  XIII.  8 

Ordet  trydhe  (Mde,  firogde)  har  i  vårt  äldre  språk  betytt 
»sång»  (så  väl  även  i  fsv.,  vilket  synes  mig  framgå  av  de 
anförda  exemplen)  samt  (såsom  Söderwall  översätter  det  i 
sin  ordbok)  »berättelse,  exempel».  Na  har  det  nbt.  fireude  i 
det  äldre  språket  former,  som  nära  överensstämma  med  detta 
svenska  ords,  ock  den  äldre  betydelsen  av  det  tyska  freude 
närmar  sig  det  svenska  ordets  mening. 

Grimms  Wb.  IV,  1  A  sp.  143  (artikeln  fireude,  mom.  7) 
opplyser:  »freude  ist  spiel  und  lied  .  .  .  die  dicbtknnst  selbst 
ist  ftreude,  frohe  kunst,  freude  maohen  drtickte  noch  länge 
aus  mnsik  machen»,  ock  i  Grimms  Mythol.^  II,  750  heter 
det:  »Die  dichtkunst  heisst  die  fW>he  kunst,  gesang  die  freude 
and  wonne». 

Y-ljadet  i  fsv.  frydhe  återgår  snarast  omedelbart  på  den  i  äldre 
nfat.  förekommande  formen  frtLde  (se  om  denna  form  av  freude 
Grimms  Wb.),  vilket  nttal  torde  avses  också  med  den  mht  skriv- 
ningen vriude.  Dock  skalle  formen  frydhe  även  kunna  förklaras 
genom  påvärkan  av  de  (nyda.  ock)  äldre  da.  fryd  »fröjd»,  fryde 
»fröjda»  (i  äldre  da.  även  fryghd,  frygdhe).  Botstavelsens 
form  i  fsv.  frogde  förklaras  därav,  att  mbt.  till  vrowede  har 
sidoformen  froide  (jfr  Lexers  ordbok),  ock  den  fsv.  stavningen 
frogde  förhåller  sig  till  den  tyska  froide  som  den  fsv.  stav- 
ningen fegd  till  den  tyska  (mit.)  veide.  Vad  1-ljudet  i  frijdhe 
vidkommer,  så  förmodar  jag,  att  antingen  i  Tyskland  eller  i 
Sverge  det  (dialektiskt)  utvecklats  ar  ett  äldre  y  i  frfLde  (frydhe). 

Emellertid  är  det  tyska  freude,  froide  etc.  fem.,  under 
det  att  det  sv.  frydhe  etc.  är  neutrum.  Dock  synes  man  även 
ha  haft  en  feminin  fsv.  form  fridha.  Det  torde  nämligen  icke 
vara  berättigat  att  antaga  skrivfel  för  det  ovan  anförda  frido 
i  ryma  oo  siwnga  frido  dyr  (MD.  s.  350,  v.  1187).  Men  är 
formen  korrekt,  måste  den  hänföras  såsom  ack.  sg.  eller  pK 
till  ett  fem.  frida,  som  alltså  bibehållit  det  feminina  genus, 
som  tillkommer  det  tyska  ordet;  det  efterföljande  adjektivet 
dyr  är  såsom  rimord  (rimmar  med  »wentyr)  oböjt,  liksom 
fallet  är  med  t.  ex.  sneell  i  samma  dikt  v.  1283  (rimmar  med 

llfiBll). 

Orsaken  till  att  man  vid  lånandet  av  det  tyska  ordet  blott 
sällan  lät  det  bibehålla  sitt  feminina  genus  ock  i  överensstämmelse 
därmed  i  fsv.  få  en  form  på  -a  (såsom  fallet  vanligen  är  med 


XIII.  8  FRTDHE,   HUHPA   OCK   PLUMPA.  3 

dylika  låneord),  är  troligen  den,  att  man  haft  ett  svenskt 
nentralt  'fir^dhe  (=  isl.  frél)i)y  vars  neatrala  genas  låneordet 
antog  till  fdlje  av  båda  ordens  likhet  i  form  ock  betydelse. 
Men  även  betydelsen  av  låneordet  blev  modifierad  genom  in- 
flytande från  detta  inhemska  'fredhe  »kväde». 

Det  här  diskuterade  ordet  synes  mig  utgöra  ett  exem- 
pel på  huru  vårt  språk  rönt  inflytande  från  skilda  tyska  dia- 
lekter. 

humpa  ock  plnmpa. 

I  vissa  handskrifter  av  Magnus  Erikssons  Stadslag  möter 
Ep.  B.  27  (se  Schlyters  upplaga  s.  206  noten  87),  där  det  är 
fråga  om  svekligt  förfarande  vid  försäljning  av  dryckesvaror: 
»om  han  och  humpar  [i  gamla  tryckta  edit.  plumpar]  några 
drickio,  och  warder  ther  medh  lagliga  funnen,  å  färska  gär- 
ning, göris  tha  medh  honom  som  i  konungz  balckenom  vrskilz 
j  allo  måttho  som  om  annath  falz».  Schlyter  yttrar  i  sin 
ordbok  om  det  här  mötande  humpa:  »ett  obekant,  tilläfventyrs 
misskrifvet  ord,  som  synes  skola  betyda  förfalska,  uppblanda, 
utspäda  (drycksvaror),  h.  driokio,  St,  där  såsom  variant  i 
g»mla  tryckta  edit.  anförs  plumpa,  ett  ord  som  ej  är  kändt 
i  någon  i  detta  sammanhang  passande  bem.»  Södw.  Ordb. 
anför  ej  något  enkelt  plumpa  från  den  av  honom  granskade 
litteraturen,  men  hänvisar  vid  lagspråkets  plumpa  till  ett  av 
honom  upptaget  oplumpadher,  som  han  med  tvekan  översätter 
dels  »oblandad,  obemängd?»  i  exemplet  »drikkin  idhart  win 
oplompat  oc  oblandat»,  dels  »utan  plump?» 

Av  nedanstående  sammanställningar  torde  med  visshet 
framgå,  att  humpa  icke  är  misskrivet,  utan  att  ett  dylikt  ord 
värkligen  funnits,  samt  att  plumpa  betytt  »utspäda  (dryckes- 
varor)», stundom  med  bibetydelsen  »för  att  sedan  sälja  dem 
såsom  oförfalskade». 

I  åtskilliga  tyska  dialekter  finnas  ord,  som  äro  nära 
besläktade  med  fsv.  humpa.  Så  upptager  Grimms  Wb. 
under  humpen  »linka»  ett  i  Baseler-munarten  brukligt  ver- 
humpen  »liederlicher  weise  verscherzen».  Brem.  Wb.  har 
humpeln  utom  i  betydelsen  »gebrechlich  gehen»  även  i  be- 
tydelsen   »pfuschen»,  ock  verhumpeln  översättes  i  Berghaus' 


4  KOCK,    NÅGRA    SVBNSKA   ORD.  XIII.  8 

Sprachschatz  der  Sossen  »verhudeln,  verderben  eine  arbeit, 
inbesonderheit  des  bandwerkers»  (jfr  ock  nbt.  humpelei,  htLmpe- 
lei  »sttimperei  in  arbeiten»,  htlmpelarst  »pfuscbarzt»  otc.)-  Hit 
hör  ytterligare  det  av  FRISCHBIEfi  i  Preussisches  Wörterbuck 
meddelade  »hampaen  in  behumpsen  betrttgen».  På  det  an- 
förda stället  i  Stadslagen  har  humpa  betytt  »förfalska».  Tro- 
ligen är  det  ett  tyskt  låneord,  ock  förekomsteo  av  ett  för 
övrigt  hittils  icke  påvisat  tyskt  låneord  särskilt  i  Stadslagen 
är  lätt  begriplig. 

Betydelsen  »utspäda»  f^r  fsv.  plumpa  framgår  därav,  att 
enligt  fullt  säker  uppgift  värbet  plumpa  i  samma  betydelse 
användes  i  Bohuslän  åtminstone  ännu  under  förra  hälften  av 
detta  århundrade,  när  frågan  var  om  att  utspäda  (tillblaoda) 
brännvin.  Även  detta  ord  är  säkerligen  ett  tyskt  lån,  efter- 
som nära  besläktade  ord  förekomma  i  tyska  dialekter.  Grimms 
Wb.  upptar  nämligen  såsom  västpreussiskt  pltlmpern,  plöm- 
pern  »das  bier  mit  wasser  vermischen  und  es  doch  ftir  reines 
bier  verkaufen»  ock  från  Lexers  Kärnt.  Wb.  plumpersuppe 
»dtlnne  suppe  ohne  weiteren  inhalt>\  Detta  västpreussiska 
pltLmpem  har  alltså  fullkomligt  samma  betydelse  som  plumpa 
i  Stadslagen. 

Även  i  äldre  danskan  har  man  haft  ett  värb  plumpa  med 
liknande  betydelse  ock  ett  därav  avlett  subst.  plumpezi  »olag- 
ligt utspädande  av  dryckesvaror».  I  Tuoels  Lunds  Danmarks 
og  Norges  Historie  I:  5  8.  243  anföres  nämligen  (utan  förkla- 
ring) från  Helsingörs  Tingbog  (för  2  maj  lö7ö)  bland  de  väsent- 
liga plikterna  för  en  vintappare,  att  han  icke  skall  »befatte 
sig  med  Tlumperi'  eller  firet  Maal,  saa  at  Gjsesterne  faae 
Grund  til  Klage».  Jfr  att  även  Vidensk.  Selsk.  Ordb.  ock  MoL- 
BECHs  ordbok  från  Rostgaard  f^r  värbet  plumpa  även  uppta 
betydelsen  »blande,  r0re  tilhobe  hvad  der  ikke  h0rer  sammen». 

molma. 

I  Stiernhielms  Hercules  67  heter  det: 

Döden  roolmar  i  Mull,  alt  hwad  här  glimmar,  och  gläntsar. 

Enligt  Tamms  glossar  skulle  detta  molma  »bringa  till  att 
multna,  söndersmula  till  stoft»  troligen  vara  en  skapelse  av 
Stiernhielm  själv,  åtminstone  såsom  aktivt  värb. 


XIII.  B  MOLMA,    MONA.  5 

Emellertid  har  holländskan  molmen  »wurmicht  werden»  (jfr 
boll.  molm  »wurm,  fäule  im  holz,  wurmmehl»),  platt-tyskan 
mollmaoh,  molmisk  »mtlrbe,  brOckelich  vom  fanlenden  holze» 
(BerGHAUS,  Sprachschatz  der  Sassen)\  i  sen  mht.  möter  mulmen 
=  nht.  malmen  »klein  zerreiben»  (Orimms  Wb.).  Man  har  alltså 
i  tyska  dialekter  så  väl  ett  intransitivt  molmen  som  ett  transi- 
tivt mtUmen,  vilkas  betydelser  på  det  närmaste  överensstämma 
med  den,  som  bär  tillkommer  molma,  ock  som  Stiernhielm 
i  sin  ordlista  efter  Hercales  själv  förklarar  med  »Röta  och  bråka  i 
pulver^  och  til  swarta  mall.  Germ.  Zermalmen».  Under  dessa 
förhållanden  torde  Stiebnhielm,  ifall  ett  transitivt  molma  icke 
varit  ett  gångbart  ord  i  1600-talets  svenska,  hava  lånat  ordet 
från  Tyskland. 


mona  (mana),  maane,  måne  »torde»,  isl.  inf.  munu. 

Av  det  värb,  som  på  isl.  i  infinitivas  har  formen  munu,  i 
fsv.  i  pres.  sg.  vanligen  mon  eller  mun»  möta  vid  sidan  av 
dessa  presensformer  flera  gånger  i  första  ock  tredje  pers.  sg. 
mona,  mana  samt  maane  ock  även  någon  gång  måne  (jfr 
ISödw.  Ordb.).  Ofta  förekomma  de  i  frågesatser,  men  användas 
även  i  andra  satser.  Så  t.  ex.  hos  Saso:  »hnat  mona  mik  tha 
hflDnda  tha  han  sisslffwer  kombir  nserwarandis»  (251, 11);  »O 
naar  mana  han  atberkomma,  mana  iak  aen  honom  faa  nakot 
sinne  see»  (ib.  100,32);  »f0r  tby  iak  mona  allaledbis  wanskas, 
ey  gitandbis  lidhit  tolkit  owerwaidh»  (ib.  102,6);  ock  i  Rimkr. 
»naadagbe  herre  ber  tordb  maane  oss  f0rgaa»  (III,  114);  »erche- 
biscopen  opwSBktes  och  tssnkte  aa  han  —  maane  jak  och 
scnio  rsBdas  far  then  man»  (III,  1292  f.). 

Då  motsvarande  form  av  värbet  på  isl.  heter  mon,  mun, 
på  got.  man  ock  även  på  fornnorska  stundom  man,  så  är  det 
självklart,  att  de  tvåstaviga  fsv.  formerna  mona,  mana,  maane 
äro  jämförelsevis  nya  bildningar,  uppkomna  antingen  genom 
analogi  eller  genom  sammanställning  av  två  ord. 

Det  senare  torde  vara  fallet,  eftersom  ingen  närstående 
form  finnes,  genom  vilkens  inflytande  dessa  former  på  ett 
enkelt  sätt  skulle  kunna  förklaras.  Då  mona,  mana  oftast 
förekomma  i  frågesatser,  skulle  man  kunna  tänka  på  att  iden- 


6  KOCK,    NÅGRA    SVENSKA    ORD.  XIII.  8 

tifiera  det  tillagda  ^a  med  det  i  got  i  frågesatser  använda  -uh 
(jämte  det  vanligare  -u),  liksom  enligt  Liden  got.  -uh  i  patuh 
motsvaras  av  nord.  -a  i  pestta.  Av  flera  skäl  tror  jag  dock, 
att  en  dylik  uppfattning  av  mena,  mana  ej  vore  riktig;  bland 
annat  därför,  att  -e  i  maane  härigenom  ej  förklaras,  samt  där- 
för att  orden  ej  uteslutande  förekomma  i  frågesatser. 

I  moderna  bygdemål  förekommer  ett  a,  som  jag  identi- 
fierar med  -a  i  mona,  mana.  I  Sörbygdmålet  i  Bohuslän 
brukas  nämligen  enligt  NiLÉNs  ordbok  a  ej  blott  i  betydelsen 
»redan»,  utan  även  »svagt  bekräftande»  med  betydelsen  »väl, 
nog».  Samma  ord  återfinnes  i  norskan,  där  enligt  Aasen  a 
betyder  »alligevel,  ogsaa:  vel,  nok,  riktignok»,  t.  ex.  »Eg  tenkjcr 
a  dsB  (det  kan  jeg  nok  t%nke);  Han  heve  a  vore'  ber».  Detta 
a  brukas  således  även  i  andra  satser  än  frågesatser.  Samma 
betydelse  har  a  i  fsv.  mona,  mana.  Så  bör  t.  ex.  det  först  anförda 
exemplet  översättas:  »vad  skall  (månde)  väl  då  hända  mig, 
då  .  .  .?»);  det  tredje:  »därför  att  jag  månde  väl  alldeles  . .  .». 

På  samma  sätt  bör  -e  i  fsv.  maane  översättas;  så  t.  ex. 
i  det  sist  anförda  exemplet:  »månde  väl  jag  ock  skola  rädas  . . .?» 

Jag  ser  i  -a  i  fsv.  mona,  mana  samt  i  bygdemålens  a  ävensom 
i  -e  i  fsv.  maane  växelformer  av  ett  ock  samma  ord,  nämligen 
fsv.  é  (isl.  ei)  »alltid».  Detta  ord  (av  subst.  *aiw-  »tid»)  upp- 
träder nämligen  som  bekant  även  med  betydelsen  »alltid»  under 
flera  olika  former,  såsom  fsv.  é  =  isl.  ei,  fsv.  a  (jfr  isl.  »). 
Orsaken  till  att  detta  ä  i  moderna  bygdemål  har  formen  a 
(ock  ej  formen  å),  är  naturligtvis  den,  att  ä  till  följe  av  ordets 
relativa  akcentlöshet  (jfr  nsv.  »vad  skall  väl  då  hända?»  etc.) 
förkortats  till  ft  före  utveckligen  ä  ->>  å. 

Betydelse-utvecklingen  från  »alltid»  till  »väl,  nog»  (såsom 
svagt  bekräftande  ord)  hos  -a,  -e  har  en  fullständig  parallel  i 
betydelse-utvecklingen  av  det  svenska  alltid.  Detta  betyder 
nämligen  numera  ej  blott  »semper»,  utan  användes  i  talspråket 
även  såsom  ett  (svagt)  bekräftande  ord  »nog»,  t.  ex.  »ah,  han 
kommer  alltid»  (=  nog);  »jag  tänker  dét  alltid»  (i  samma  be- 
tydelse som  det  nyss  anförda  no.  »eg  tenkjer  a  dae»);  jfr  DaliNb 
ordbok,  enligt  vilken  alltid  även  »brukas  i  hvardagsspråket 
såsom  fyllnadsord  för  att  gifva  eftertryck  åt  meningen»,  t.  ex. 
»nog  är  det  sannt  alltid»;  ock  dessutom  familjärt  i  betydelsen 
»nog,    ändock»,    t.    ex.  »tag,  tag,  du;  alltid  får  jag».    Jfr  ock 


XIII.  8  MONA.  7 

att  f8Y.  iu  betyder  både  »alltid»  ock  »ju»,  samt  att  i  äldre  nht. 
immer  aorändes  (motsvarande  det  moderna  språkbrakets  denn) 
1  sådana  frågesatser  som  »was  soll  ich  immer  machen?»(6rimms 
Wb.  IV,  2  sp.  2072  mom.  e). 

En  gång  förekommer  i  isv.  måne  såsom  pret.,  näml.  i 
Uidrik  261^23  (jfr  Södw.  Ordb.).    Jag  förklarar  detta  sålunda. 

Jämte  den  normala  fsv.  pret.-formen  monde,  munde  (jfr  isl. 
monda,  munda)  möter  stundom  även  mande  :  a  bar  på  analo- 
gisk  väg  inträngt  från  pres.  sg.  man.  Emedan  i  pret.  munde 
n  ock  d  sedan  gammalt  sammanstöta  (ock  ingen  vokal  mellan 
dem  synkoperats,  jfr  got.  munda),  var  n  dentalt  (ej  supra- 
dentalt),  ock  a  förlängdes  därför  framför  detta  nd  :  mande  (jfr 
Kock  i  Arkiv  IX,  260  fif.).  Genom  jjudutvecklingen  ä  ->  i 
bar  härav  i  nsv.  uppstått  månde,  ock  sedan  denna  form  i  ut- 
talet sammanfallit  (eller  i  det  närmaste  sammanfallit)  med  det 
äldre  monde,  utträngdes  ur  skriften  denna  senare  form. 

Men  emedan  månde  dels  hade,  dels  saknade  fortis,  diffe- 
rentierades ordet,  så  att  vi  numera  ha  såväl  månde  såsom 
värhalform  som  månne  såsom  frågeord  (»männé  dét?»  —  »månne 
hän  kommer?»  etc,  se  Kock,  G:la  sv.  ord  s.  9  noten,  Sv. 
språkh.  s.  20  noten).  Av  samma  anledning  assimilerades  stundom 
i  fsv.  nd  till  nn  i  pret.  monde  -^  monne,  munde  ->•  munne  ock 
helt  visst  även  i  mande  -^  'månne,  ehuru  tillfälligtvis  intet 
exempel  på  sistnämnda  form  antecknats. 

Då  man  således  hade  pres.  sg.  måne  »månde  väl»,  men 
betydelsen  av  -e  nästan  alldeles  förbleknat,  så  att  måne  be- 
tydde ungefär  detsamma  som  pres.  mon,  mun,  samt  man  dess- 
utom hade  pret.  *manne  (mande),  så  kunde  någon  gång  måne 
brukas  även  såsom   pret.  genom  formernas  sammanblandning. 

Omvänt  har  (åtminstone  i  skrift)  pret.-formen  påvärkat 
presens-formen.  I  äldre  nsv.  är  pres.  mån  vanligt,  med  å  (i 
st.  f.  o  i  fsv.  mon)  från  pret.  månde,  eller  ock  har  pres.  mån 
utvecklats  ur  ett  äldre  *män  (jfr  fsv.  maane),  som  fått  sitt 
långa  a  (i  st.  f.  kort  a,  jfr  got.  fno.  man,  fsv.  måne)  från 
pret.  mande.  Redan  i  fsv.  (i  Rimkr.)  möter  presensformen 
maane  (av  maan-e)  flera  gånger,  ock  det  är  möjligt,  att  skriv- 
ningen aa  här  angiver  relativt  tidig  förlängning  av  a  i  man 
under  inflytande  av  mande  ock  icke  den  vanliga  i  den  sena 
fsv.   inträdande  förlängningen  av  korta   rotstavelser.    Jfr  här- 


8  KOCK,    NÅGRA    SVENSKA    ORD.  XIII.  8 

med,  att  i  den  moderna  svenskan  pret-formen  m&nde  nästan 
alldeles  undanträngt  pres.-formen  m&n,  så  att  m&nde  även 
fått  pres.-betjdelse. 

Något  säkert  exempel  på  inf.  munu,  mono  bar  från  fsv. 
icke  påvisats,  ty  de  exempel  på  dessa  former,  som  Rydqv.  I, 
397  diskuterar,  kunna  ock  böra  troligen  fattas  såsom  ind.  Där> 
emot  har  fsv.  exempel  på  inf.  på  -u  (-o)  av  värbet  skola.  Ett 
säkert  dylikt  exempel  ntgör  det  nyss  från  Rimkr.  anförda 
»maane  jak  och  sculo  raedas  f0r  then  man»;  ett  mindre  säkert 
anfbres  av  Rydqv.  I,  397.  Jag  fattar  icke  dylika  infinit.  på  -u 
(-0)  i  pres.  i  fsv.  ock  isl.  med  Nobeen  i  GPhil.  1,  s.  513  §  227 
såsom  urgamla  former,  innehållande  ändeisen  -un,  som  skulle 
stå  i  avljudsfOrhållandQ  till  den  vanliga  inf.-ändelsen  -an  ->  -a, 
utan  jag  förmodar,  att  de  äro  relativt  unga  analogibildningar 
efter  3  pl.  pres.  ind.  Då  inf.  ock  pres.  ind.  annars  alltid  hade 
samma  ändelse  (kalla,  velia,  d0ma  etc),  så  lät  inan  denna 
regel  tillämpas  även  i  pret.-pres.-värb,  d.  v.  s.  att  man  bildade 
inf.  sådana  som  skulu,  munu  etc.  efter  3  pl.  akulu,  munu  etc. 
Jfr  härmed  huru  man  i  nsv.  talspråket  nybildat  en  inf.  ska 
(t.  ex.  »dom  lär  ska  komma»  =  de  lära  skola  komma);  när  man 
hade  dom  dra  :  inf.  dra,  dom  ta  :  inf.  ta,  dom  säga  :  inf.  säga 
etc,  så  bildades  efter  dom  ska  inf.  ska. 


nyokia. 

I  Stiernhielms  Hercules  33—34  beskrives  Flat  ti  a  på 
följande  sätt: 

Hon  war  klädd  vppå  Fransk,  därå  alt  war  brokot  och  krokot; 
Ringat,  och  alingat  i  kors;  med  Franssar  i  Lyckior,  och  nyckior. 

Tamm  menar  i  sitt  glossar,  att  detta  nyokior  är  en  av 
Stiernhielm  själv  tillskapad  synonym  till  lyokior. 

Emellertid  har  man  helt  visst  på  Stiernhielms  tid  haft 
ett  i  språket  värkligen  gångbart  ord  nyokia.  Detta  synes  mig 
framgå  av  följande  omständigheter. 

I  sin  >/Vt-tydning  opå  någre  gamble  och  sälsynt  brukade 
Ord»  efter  Hercules  förklarar  8TIERNHIELM  själv  lyokior  ooh 
nyokior  sålunda:  »Laqnei,  fibulse,  in  laqueos  conuodatse  chor- 
dulse,  å  Luka  &  Nykia,  ciaudere,  Includere,  infibulare  .  .  .  .» 


XIII.  8  NYCKIA,    TOMTEBO-LYCKA.  9 

NorskaD  har  änna  ett  subst.  fem.  nykkja  »hsBgte»  (Ross)  ock 
ett  värb  nykkja,  som  betyder  okr0gey  kramme»  (Aasen).  Då 
DU  av  de  två  av  Stiernhielm  använda  orden  laquei  ock  flbul» 
det  il)rra  tydligen  närmast  återgiver  lyokior,  ock  då  flbula 
betyder  just  »häkta»,  så  synes  det  mig  tydligt,  att  han  vid 
nedskrivandet  av  flbulee  närmast  tänkt  på  nyoMor.  I  äldre 
nsv.  betydde  nyokia  alltså  »häkta»  liksom  ännu  i  norskan.  Något 
tvivelaktigt  kan  det  däremot  vara,  huruvida  på  just  ifrågavarande 
ställe  nyokior  bäst  återgives  med  vårt  »bäktor»,  eller  om  ordet 
på  1600-talets  toalettspråk  hade  en  betydelse,  som  mera  när- 
made sig  den  hos  lyokior. 

tomtebo-lyoka. 

Detta  ord  användes  nu  i  nsv.  i  uttryck  sådana  som 
»önska  någon  tomtebo-lycka»  =  önska  någon  lycka  i  det  nya 
hemmet,  »dricka  för  tomtebo-lycka»  =  dricka  för  lycka  i  det 
nya  hemmet  Även  ensamt  brukas  tomtebolyoka!  i  betydelsen 
»lycka  till  trevnad  i  det  nya  hemmet».  Jfr  härmed  Dalins 
översättning  av  tomtebolyoka  i  hans  större  ock  mindre  ordbok: 
»lycka  och  trefnad  i  en  ny  bostad».  Även  i  något  äldre  sven- 
ska ordböcker  upptages  ordet  under  väsentligen  samma  form 
ock  med  väsentligen  samma  betydelse.  Så  har  Westes  svensk- 
franska ordbok  (1807)  »tömtebo  lyoka  s.  i.  indecl.  tomtebo 
lycka!  å  la  santé  des  nouveaux  habitans  de  la  maison  el. 
des  babitans  de  la  nouvelle  maison».  Möllers  svensk-tyska 
ordbok  (1790)  har  »tomtebo-lyoka  i(m)  g(emeinen)  L(eben)  das 
Gltick  an  einem  neuen  Wohnort». 

Ehuru  man  brukar  skriva  tomtebolyoka  (eller  tomtebo- 
-lyoka)  såsom  ett  ord,  uttalar  man  tomtebo  lyoka  såsom  två 
ord,  med  tvåstavighets-akcentuering  på  båda  orden,  med  fortis 
på  första  ock  semi fortis  på  sista  stavelsen  av  tomtebo  ock  med 
fortis  på  penultima  ock  levis  på  ultima  av  lyoka.  Att  denna 
akcentuering  användes  redan  på  Westes  tid,  angiva  hans  akcent- 
tecken,  då  han  skriver  tomtebo  lyoka. 

Emellertid  är  denna  akcentuering  av  ett  kompositum  så- 
dant som  tomtebo-lyoka  ganska  påfallande  (man  både  väntat 
tomtebolyoka  uttalat  såsom  ett  ord  med  blott  en  fortis-akcent, 
nämligen    på   första   stavelsen,   under  det  att  penultima  skulle 

Sv,  landim.  XIII.  S.  2 


10  KOCK,    NÄ6RA    SVENSKA   OED.  XIII.  8 

ba  haft  semifortis),  ock  man  kan  redan  därför  misstänka,  att 
ordet  blivit  på  något  sätt  rådbråkat.  Härtill  kommer  såsom 
en  viktig  omständighet,  att  tomtebo  lyoka  under  denna  form 
knappast  giver  någon  tillfredsställande  mening.  Det  moderna 
språkmedvetandet  torde  uppfatta  tomtebo  såsom  en  samman- 
sättning av  tomte  ock  bo,  ock  man  inlägger  väl  i  överens- 
stämmelse härmed  i  tomtebo-lyoka!  snarast  den  betydelsen, 
att  en  fanstomte  måtte  taga  sitt  bo  i  det  nya  hemmet  ock  däri- 
genom giva  det  trevnad.  Men  något  tomtebo  »en  tomtes  bo» 
existerar  icke  i  språket,  ock  om  man  med  ett  ord  hade 
velat  uttrycka  den  nyss  anförda  populära  uppfattningen  av 
tomtebo-lyoka,  så  skulle  man  utan  tvivel  hava  helt  enkelt  be- 
tjänat sig  av  sammansättningen  tomtelyoka  (ej  av  tomtebo- 
lyoka).  Då  dessutom  tomtebo-lyoka  användes,  just  när  fråga 
är  om  att  önska  någon  lycka  i  hans  nya  bo,  så  talar  ock 
sannolikhet  för  att  det  i  tomtebo-lyoka  ingående  bo  ursprung- 
ligen syftat  (icke  på  någon  tomtes,  utan)  på  den  inflyttande 
människans  eget  bo. 

Jag  fattar  vårt  nuvarande  tomtebo-lyoka  såsom  en  folk- 
etymologisk  ombildning. 

På  en  gammal  remmare  i  Göteborgs  museum,  vilken  enligt 
museets  katalog  förskriver  sig  från  Karl  XII:s  tid,  finnes  näm- 
ligen följande  inskrift:  Tompt  ooh  Bo  Lyokaa  Sk&l.  Att  ut- 
trycket under  denna  form  är  tämligen  gammalt,  bekräftas  av 
skrivningen  Tompt  med  pt;  så  hava  t.  ex.  redan  LiNDs  svensk- 
tyska ordbok  (1749),  Serenius'  svensk-engelska  lexikon  (1741) 
ock  Spegels  svenska  ordbok  (1712)  tomt.  Tompt  ooh  Bo 
Lyokaa  Skål  bör  säkerligen  fattas  såsom  Tompt-  ooh  Bo-Lyokas 
Skål!  —  d.  v.  s.  »tomtlyckas  ock  bolyckas  skål»,  »skål  för  god 
lycka  på  den  nya  tomten  ock  i  (det  därpå  blivande)  nya  boet». 
Jfr  utom  fsv.  nsv.  tomt,  nsv.  gårdstomt,  hustomt  de  i  MÖLLERS 
tysk-svenska  ordbok  anförda  tomta  »bebauen,  ein  Oebäude  auf 
einem    solchen   leeren    Platz  [=  tomt]  aufftihren»^  tomtegård 

O  Tompt  i  uttrycket  Tompt-  ooh  Bo-Lyokas  Skål  skulle  formellt 
kunna  så  fattas,  att  i  Tompt-Lyoka  inginge  såsom  första  kompositions- 
led detta  vårb  tomta;  men  då  i  så  fall  även  Bo-Lyoka  måste  anses 
sammansatt  med  ett  värb,  synes  denna  uppfattning  vara  mindre  till- 
talande. Ty  ehuru  fsv.  har  boa  »bereda»  etc,  bor  uian  helt  visst  fatta 
Bo-Lyoka  såsom  sammansatt  med  subst.  bo. 


XIII.  8  TOMTEBO-LYCKA.  1 1 

»der  zu  einem  Gebäode  gehörige  Hofplatz»,  tomtgrand  »ein 
Platz  woranf  ein  Haus  steht,  gestanden  hat  öder  stehen  soll». 

Den  ursprangliga  identiteten  av  det  äldre  Tompt-  ooh  Bo- 
Lycka  ock  det  nn  brukliga  tomtebo-lyoka  är  uppenbar.  Ur- 
sprungligen bar  uttrycket  använts  för  att  lyckönska  någon, 
som  inköpt  en  tomt  för  att  därpå  uppföra  sig  ett  bo.  Men 
sedan  den  egentliga  betydelsen  av  det  äldre  uttrycket  förblek- 
nat, bar  man  anslutit  det  till  ordet  tomte,  emedan  hustomtar 
ansågos  vara  lyckobringande,  ock  i  sammanhang  därmed  för- 
ändrat detta  äldre  uttryck  till  det  moderna  tomtebo-lyoka, 
använt  för  att  i  allmänhet  önska  lycka  vid  inflyttningen  i  ett 
nytt  hem. 

Göteborg  i  juni  l«9:i 


Stockholm,  1804.    Kungl.  Boktryckeriet. 


liDBiC  Till  KÄHRIIttl  01 

DB  SVENSKA  LANDSMÅLEN  OCK  SVENSKT  FOLKLIV  Ull.  9. 


OM 


DE  OSTSKANDINiTISEi  FOLOAINEN 


HOS 


JORDANES 


FÖRBEREDANDE  MEDDELANDE 


AV 


L.  FR.  LÄFFLER 


STOCKHOLM  1894 

XUXOL.  BOKTRTCKSRnrr.  P.  A.  NOBSTSDT  II  BÖKSR 


Oysselsatt  sedan  ett  år  tillbaka,  vid  sidan  ay  andra  språk- 
vetenskapliga  arbeten,  med  en  utförligare  undersökning  om  de 
östskandinaviska  folknamnen  bos  Jordanes,  har  jag  ansett 
det  lämpligt  att  i  förväg  framlägga  de  viktigaste  resultat,  var- 
till jag  kommit,  alldenstund  de  synnerligen  ogynnsamma  om- 
ständigheter, varunder,  dessa  undersökningar  måste  nedskrivas, 
i  hög  grad  försena  det  planlagda  arbetets  fullbordande,  men 
dessa  resultats  snara  framläggande  till  filologers  ock  historikers 
prövning  —  även  i  det  knapphändiga  skick,  som  här  sker  — 
torde  vara  önskvärt,  särskilt  i  betraktande  av  det  föga  tillr 
fredsställande  sätt  —  jag  beklagar  att  nödgas  säga  så  —  varpå 
de  ifrågavarande  namnen  behandlats  av  den,  som  senast  syssel- 
satt sig  med  dem,  K.  MtJLLENHOFF',  vars  auktoritet  måste 
väga  tungt  hos  många,  som  ej  kunna  bilda  sig  en  självständig 
mening. 

Det  är  i  tredje  kapitlet  av  sitt  bekanta  arbete  De  origtne 
actibusque  getarum^  vanligen  kallat  Getica,  som  Jordanes 
uppräknar  de  skandinaviska  folken,  ScandssB  (SoandsisD)  cul- 
tores  (Soandsa  av  äldre  Soandia,  som  Ptolemaios  har).  Jag 
följer  bär,  med  de  avvikelser  som  på  sina  platser  angivas, 
T.  MOMMSENs  utgåva  av  Jordanes  i  Monumenta  Germanice 
historica,  t.  V:  1,  1882.  —  Folknamnen  skriver  jag  efter  hand- 
skrifterna med  små  begynnelsebokstäver;  i  Mommsens  täxt 
nyttjas  stora. 

Efter  att  hava  redogjort  för  Scandzas  geografiska  belägen- 
het ock  omnämnt,  att  Ptolemaios  namngivit  sju  av  detta  lands 

O  Deutsche  altertumskunde  II,  s.  40  f.;  Index  looomm  till 
Mommsens  utgåva  av  Jordanes. 


i 


4  LÄFFLER,    FOLKNAMNEN    HOS    JORDANES.  XIII.  9 

»många  ock  olika  nationer^»,  börjar  Jordanes  sin  redogörelse 
för  dessa  många  skandinaviska  folk  sålnnda: 

ol  norr  bor  ett  folk  adogit,  som  säges  vid  mitten  av  som- 
maren hava  ständig  dager  noder  40  dygn  ock  nnder  vintern 
lika  lång  tid  vara  i  saknad  av  dagsljuset»,  av  vilken  fiöreteelse 
Jordanes  därpå  ger  en  förklaring. 

Detta  namn  adogit  är  hittils  oförklarat,  ock  man  vet  så- 
lunda icke,  vilket  folk  därmed  avses.  Jag  kan  ej  häller  för- 
klara det,  men  gissar,  att  därmed  någon  gren  av  lapparna 
åsyftas;  namnet  är  säkerligen  ej  av  nordiskt-germanskt  ur- 
sprung. MuNGHs  ock  MULLENHOFFs  gissoing,  att  namnet  vore 
vanställt  av  en  form  motsvarande  fno.  héloygir,  Hélogalanda 
inbyggare,  måste  naturligtvis  anses  för  mycket  osäker,  ja 
mindre  sannolik,  då  alla  handskrifter  utan  variant  ha  adogit^ 
(jfr  ock  här  längre  fram  om  ranii). 

»Men  andra  folk  där»,  heter  det  vidare  hos  Jordanes, 
»äro  screrefennse,  vilka  icke  söka  sin  föda  av  säd,  utan  leva 
av  vilddjurens  kött  ock  foglarnas  ägg,  då  där  en  så  stor  avel 


^)  Dessa  äro  enligt  en  handskrift  —  övriga  handskrifter  ha  blott 
sax  olika  namn  —  följande  [jag  omskriver  namnens  grekiska  bokstäver 
med  motsvarande  latinska  ock  tillägger  dessutom  i  två  fall  latiniserade 
former]:  ohaideinoi  (lat.  olieddinl)  i  vfister,  faaonal  ock  flralsoi  i 
öster,  finnoi  i  norr,  gontai  (lat.  gatm)  ock  dankiönes  i  söder,  lenönoi 
i  mitten.  St&Uet  hos  Ptolemaios  finnes  anfört  på  grekiska  hos  A.  Erd- 
HANN,  Om  folknamnen  Götar  och  Goter ^  i  Antiqv.  tidskr.  för  Sverige, 
del  XI,  h.  4,  s.  12.  —  Av  de  anförda  namnen  äro  ohaldelnoi  de 
fomnorska  lielnir  (för  *heidnlr),  inbyggarna  i  HelSm^rk  ock  Helna* 
fyikl  (jfr  ock  HelÖstBViBl)ing,  senare  ombildat  till  ElÖ8ifA{)ing) ;  finnoi 
äro  antagligen  lappar;  goutai  förmodas  vara  felskrivet  för  ^gantai  (jfr 
gantoi  hos  PftOKOPios),  götar,  men  man  kan  ock  tänka  på  gutar, 
vilket  ligger  formellt  närmast.  De  övriga  tre  folknamnen  äro  alldelea 
oklara;  många  vilda  gissningar  finnas,  av  vilka  här  blott  må  erinras 
om  den  ganska  vanliga,  men  godtyckliga  —  på  partiell  ljudlikhet  vilande 
—  förklaringen  av  dauklönes  som  =  danskar  (jfr  den  förr  ock  van- 
liga förblandningen  av  Daoia  med  Dania).  —  Märkligt  är,  att  Ptolb- 
MAiOfi,  som  levde  i  2:a  århundradet,  oj  känner  de  för  den  äldre  Tagitds 
välbekanta  sniones. 

^  Då  hos  Geukr,  Svea  Rikes  Häfder  s.  102  n.,  läses  »Adogit 
eller  Adegit»,  beror  den  senare  formen  ej  på  någon  variant  i  hand- 
skrifterna —  ty  ingen  sådan  finnes  upptagen  hos  Mommsbn  —  utan 
förmodligen  på  tryckfel  någonstädes. 


XIII.  9  adogit,  sorerefennsB,  suehans.  5 

lägges  i  träsken,  att  den  både  länder  till  släktets  förökning 
ock  till  folkets  rikliga  mättande.» 

Namnet  sorerefennsD,  som  av  Mommsen  upptagits  i  täxten 
från  handskrifterna  av  3:e  klass  (som  dock  bärröra  från  en  urtyp, 
sidoställd  med  handskrifternas  av  l:a  ock  2:a  klass  gemen* 
samma  urtyp),  växlar  med  formerna  rerefenneB  (handskrifter 
av  l:a  klass)  ock  orefennsD  (faandskr.  av  2:a  klass),  av  vilka 
den  sista  av  samma  skäl,  som  straxt  nedan  anföras  i  fråga  om 
formen  aueihaiiB,  inkommit  i  historiska  ock  etnografiska  ar- 
betena Alla  tre  formerna  anses  vara  förvridna  närmast  av 
^soretefeimsD,  varmed  tydligen  1  a  p  p  a  r  =  »s  k  r i  d  f  i  n  n  a  r»  avsetts. 
Namnet  förekommer  under  växlande  former  bos  medeltids- 
författare: akrithiflnoi  bos  ProkopioS,  sirdifeni,  serdifenni 
ock  soirdiMni  (jämte  rereféni!)  hos  »Geografen  från  Ravenna», 
scritobini  (-fini)  hos  PAULUS  DlÄCONUS,  soerdiféni  hos  GuiDO; 
soridefLnnas  bos  knng  ALFBED. 

Därefter  heter  det:  »Men  en  annan  folkstam  uppehåller  sig 
där,  saehans,  som  likasom  thyringi^  nyttjar  utmärkta  hästar. 
Det  är  även  dessa  som  genom  många  nationer  förmedelst 
handeln  översända  »sappherini>-budar  till  bruk  för  romarna, 
ock  som  äro  bekanta  för  sina  hudars  sköna  svarta  förg.  Medan 
de  leva  fattiga,  kläda  de  sig  på  det  rikaste  sätt».  Vad  sap- 
pherinas  pelles,  som  den  latinska  täxten  har,  är  för  slags  hudar, 
har  man  ej  kunnat  säkert  förklara. 

Detta  namn  suehans  är  tydligen  =  fsv.  svear.  Det  av- 
viker till  formen  märkbart  från  Taciti  suiones  (=  fn.  sviar). 


^)  För  de  ISsaree  rakning,  vilka  känna  till  framställningen  bos  G. 
v.  DObsn,  Om  Lappland  och  Lappame^  Sthm  1873  —  arbetet  sålunda 
utgivet  9  år,  innan  Momhsbms  grundläggande  utgåva  av  Jordames  blev 
tryckt  — ,  8,  350,  359,  må  nämnas,  att  översättningen  »tre  folk  cre- 
feunae»  (jfr  Geijer  a.  a.  s.  104  n.)  vilar  på  en  läsart  (tres  gentes), 
som  blott  finnes  i  två  handskrifter  av  2:a  klass  ock  efter  all  sannolikhet 
är  felaktig.  —  Folklagen  att  läsa  ter-fennss  eller  tre-fénnsB  för  ore- 
fenxiSB  förfalla  ock  efter  det  ovan  sagda.  Jfr  M(illenhoff,  Deutsche 
alterturask.  II,  41. 

^  Den  bekanta  tyska  folkstammen,  som  förekommer  ett  par  gånger 
längre  fram  i  Jordanes'  Getica  ock  vars  utmärkta  Iiästar  omtalas  i 
Oassiodorii  brevsamling.  Genom  ett  förbiseende  eller  missförstånd  har 
v.  DOben,  a.  a.  s.  350,  upptagit  »Thuringi»  bland  skandinaviska  folk- 
stammar hos  Jordanes. 


6  LÄFFLER,    FOLKNAMNEN    HOS   JORDANES.  XIII.  9 

Förhållandet  mellan  båda  formerna  kan  änna  icke  anses  vara 
tillfredsställande  ntrett.  Jag  kan  ej  här  närmare  ingå  på  denna 
fråga  —  liksom  jag  i  allmänhet  ej  nu  ingår  på  språkvetenskap- 
liga  förklaringar  av  folknamnen  ock  särskilt  av  deras  ändelser 
hos  JORDANES  —  utan  vill  blott  i  förbigående  nämna,  att  en 
forskare,  Laistneb^  nyligen  sökt  förklara  suehaas  ur  en  grand- 
form Bve-quon  ock  således  med  äkta  h  ock  som  en  helt  annan 
ordbildning  än  suiones.  Vanligast  antages  dock,  att  suehaas 
blott  är  skrivform  för  sueans,  vilken  form  Fbechulfus,  biskop 
i  Lixovinm  (Lisicax  i  n.v.  Normandie),  nyttjar  i  sin  före  830 
författade  historia,  för  vilken  han  begagnat  Jordänes*  Getica 
(i  en  handskrift  av  l:a  klass). 

Förr  än  Mommsens  utgåva  av  Jobdanes  blev  tillgänglig, 
gällde  däremot  suethans  ofta  såsom  den  riktiga  formen;  så 
hos  Geijer,  Strinnholm,  Wiberg,  Munch  m.  fl.  Denna  form 
förekommer  emellertid  endast  i  en  handskrift  av  2:a  klass  (en 
annan  dylik  skriver  suaethans),  men  hade  upptagits  i  äldre 
utgåvor  av  Jordänes  —  den  älsta  utgåvan  av  Jordakes  (av 
1515)  följer  en  handskrift,  som  måste  ha  nära  överensstämt 
med  den  förstnämnda.  Genom  sin  likhet  med  Jordänes'  sue- 
tidi  (skrivet  suethidi  i  samma  handskrift  som  har  suethans) 
tycktes  ock  denna  form  vara  bekräftad.  Emellertid  är  för- 
hållandet utan  tvivel  det,  att  formen  suethans  uppkommit  av 
suehans  genom  anslutning  till  8uet[h]idi,  således  genom  ett 
slags  skriftlig  analogi  bildning. 

I  den  närmast  följande  uppräkningen  går  Jordänes,  efter 
min  mening,  längs  svenska  fastlandets  kust  söderut  med  en  av 
naturförhållandena  betingad  avvikelse.  Det  heter:  »Därefter 
följer  en  mängd  folk,  theustes,  vagoth,  bergio,  hallin,  liothida, 
alla  boende  på  en  fruktbar  slätt  ock  därför  utsatta  för  andra 
folks  anfall». 

Först  komma  theustes,  i  vilka  man  allmänt  igänkänt  Tju st- 
bo  ar  nas  folkstam,  d.  v.  s.  kustbefolkningen  i  Tjust  (fsv. 
Thiust)  i  Norra  Kalmar  län  ock  däromkring,  efter  min  förmodan 
norrut  inemot  Södermanlands  gränser  (jfr  vid  ostrogotheo). 

Därpå  omnämnas  vagoth»  som  jag  tolkar  =  'vég-gotana» 
fsv.  *vag-gotar,  våg-goter,  vari  jag  ser  ett  fastlandsnamn  på 


1)  Germ.  Völkernamen,  1892,  8.  39. 


XIII.  9  theuBtes,  bergio,  hallin,  liothida.  7 

g  ut  ar  na  (gottländingarna).    Dessa  nämnas  helt  naturligt  efter 
Tjnstboarna. 

Bergio  förmodar  jag  vara  det  folks  namn,  som  bebodde 
södra  Småland  (Värend)  samt  Blekinge  före  hernlernas 
inyandring  dit.  Deras  land  är  visserligen  icke  slättland; 
men  i  detta  hänseende  kan  onöjaktighet  väl  tänkas  ha  in- 
srongit  sig. 

I  hallin  hava  flere  sett  ett  med  Halland  besläktat  ord. 
Jag  tror,  att  detta  är  rätt,  men  förmodar,  att  folket  blott  varit 
sydhalländingar,  vilkas  hemorter  vid  denna  tid  kanske 
sträckt  sig  även  över  nordöstra  Skåne  ned  till  Östersjön  mot 
gränsen  av  Blekinge. 

Idothida  åter  sätter  jag  =  *]j6d-|>j6d  ock  återfinner  detta 
namn  i  Lödde  å  ock  Löddeköpinge  (Lydde-),  det  senare  av 
'lj6d-|>Jödar  kaupongr.  Skåne,  åtminstone  västra  ock  södra, 
vore  då  med  detta  namn  angivet.  Ett  'lj6ö-})jöd  torde  dock 
knappast  varit  ett  värkligt  landsnamn,  atan  kanske  närmast 
jämförligt  med  det  uppländska  folkland. 

Vi  ha  sålunda  kommit  i  rätt  ordningsföljd  längs  Sverges 
kust,  från  Svealands  södra  gräns  i  öster  upp  till  mitten  av 
Halland  i  väster,  med  en  avstickare  —  på  rätt  plats,  mellan 
theuBtes  ock  bergio  —  ut  till  öfolket  gutarna,  medan  ölän- 
dingama  ej  nämnas. 

»Efter  dessa»,  heter  det  hos  Jordanes,  omedelbart  efter 
det  nyss  citerade  stället,  »följa  ahelmil,  flnnaithse,  fervir, 
gauthigoth,  ett  tappert  folkslag,  mycket  benäget  för  krig.» 

Jag  antar,  att  Jordanes  nu  uppräknar  de  grannfolk,  för 
vilkas  anfall  de  förut  nämnda  folken  voro  utsatta,  ock  därvid 
går  liksom  förut  från  öster  till  väster. 

Det  nu  först  nämnda  folket  ahelmil  (även  athelmil,  athel- 
nil  i  en  handskrift  av  l:a,  två  av  2:a  klass)  kan  jag  ej 
identifiera.  Någon  säker  förklaring  av  namnet  har  det  ej 
lyckats  mig  finna.  Förmodanden  skall  jag  ej  här  upptaga 
utrymmet  med.  Efter  vad  nyss  nämnts,  bör  detta  folk  ha 
varit  granne  med  theustes-,  möjligen  ock  med  bergio-folket. 
Plats  för  detsamma  finnes  då  i  norra  Småland  (ungefär  Juna- 
köpiinghs  eller  Bumblaborgs  föghati  ock  kanske  Niudungh), 
där  ju  ock  historiska  skäl  medgiva  förläggandet  av  en  egen 
folkstam. 


8  LÄFFLBR,    FOLKNAMNBN    HOS    JORDANES.  XIII.  9 

Finnaithsd  är  allmänt  erkänt  avse  finnYedsboarnas  land 
i  sydvästra  Småland,  Finnheden  (fno.  Finneidi,  fsv.  Fin- 
nadhe,  latiniserat  Finnethia)  eller  Finnveden. 

Vi  komma  så  till  det  hittils  alldeles  oförstådda  folknamnet 
fervir.  Jag  ser  däri  namnet  på  bebyggarna  av  norra  Hal- 
land ock  södra  Västergötland  (ungefär  Älvsborgs  län)  ock 
återfinner  dess  stamord  i  halländska  häradsuamnet  Fjäre,  fsv. 
FtersD,  fno.  flara  strand  (nrnordiskt  *fervö).  Namnens  nyss 
anförda  ordningsföljd  blir  fullt  naturlig  efter  denna  uppfattning. 
För  denna  tala  ock  skäl  hämtade  från  de  nu  levande  mun- 
arterna, som  häntyda  på  en  egen  folkstam  i  dessa  ni^der.  Jag 
antar,  att  detta  folk  varit  närmare  besläktat  med  norrmännen 
än  med  svenskarna  (jfr  bl.  a.  eck,  iokförjag).  Nordhallän- 
dingarna  kallas  än  i  dag  hottar,  som  även  är  namnet  på  norra 
Bohusläns  befolkning.  Genom  det  gamla  Fjäre-rikets  delning 
mellan  sydhalländingar  ock  västgötar  hava,  antar  jag,  provin- 
serna Halland  ock  Västergötland  fått  sina  nuvarande  gränser. 
Ett  stycke  hittils  oskriven  svensk  historia  ligger  alltså  gömd 
bakom  detta  folknamn  fervir  (vars  betydelse  är  strandbor). 

Det  följande  namnet  gauthigoth  avser  tydligen^  götarnas 
buvadfolk  västgötarna  eller  götarna  par  préférence.  Dessa 
bildade  ju  befolkningen  närmast  intill  eller  i  nordväst  ock  norr 
om  de  tre  nu  senast  nämnda  folken.  Deras  uppräknande  här 
kommer  således  på  sin  plats. 

Vi  komma  nu  till  det  mast  svårtolkade  stället  i  Jordänes' 
beskrivning  av  de  östskandinaviska  folken.  Det  heter  i  täxten 
hos  MOMMSEN,  översatt  på  svenska:  »Därefter  mixi,  evagre, 
otingis.  Dessa  alla  bo  på  vilddjurs  sätt  i  urholkade  klippor, 
liksom  i  fästningar». 

Detta  ställe  anses  ganska  allmänt  vara  korrumperat.  Några 
handskrifter  (av  2:a  ock  3:e  klass)  ha  i  st.  f.  mizi  :  mixti,  så- 
ledes appellativ:  blandade.  Det  följande  fattar  MULLEKHOFF^ 
som  ett  folknamn:  eva-greotingis*  Vad  den  första  samman- 
sättningsleden eva  betyder,  kan  han  ej  förklara;  men  det  se- 
nare fattar  han  som  motsvarande  det  bekanta  namnet  greutungi 
hos  östgoterna  vid  Svarta  havet. 

^)  Flere  författares,  däribland  MOllenhoffs,  förslag  att  förklara  ord- 
formen 8om  ==  ett  Gkkizt|>J6Ö  måste  anses  vara  alldeles  misslyckat. 
2)  Deutsche  alterturask.  II,  63 — 64. 


XIIL  9      flnnaitti»,  fervir,  gauthigoth»  evagreotingis.  9 

Det  är  klart,  att  denna  ganska  lockande  tolkning  skulle 
vinna  mycket  i  sannolikhet,  om  era-  kunde  på  något  antagligt 
sätt  förklaras. 

Jag  bar  tänkt  mig,  att  eva-  möjligen  kunde  stå  för  eyja*.' 
Man  hade  då  här  ett  namn  =  fsv.  'ö-grytingar.  Därmed  ha 
kanske  öländingarna  avsetts.  Namnet  greotingis  kunde  be- 
tyda stenbyggare,  de  som  bo  i  stenborgar  (jfr  de  bekanta 
öländska  stenborgarna,  som  väl  kunna  härröra  från  mellersta 
järnåldern^),  men  ha  missförståtts  som  klippinvånare,  så- 
som JOBDANES  säger  detta  folk  vara  —  »Dessa  bo  alla . . .» 
finge  man  då  översätta.  Eller  ock  har  denna  J0RDANE8'  för- 
klaring uppkommit  i  följd  av  en  missförstådd  berättelse  om  de 
öländska  stenborgarna.  Mizti  skulle  då  betyda  blandade 
bland  de  förut  nämnda  folken.  Detta  yttrande  om  öländingarna 
kunde  dels  bero  därpå,  att  det  öländska  riket  vid  denna  tid 
g&tt  under  som  självständigt  ock  underkuvats  av  fastlandsfolk 
(ett  arkeologiskt  skäl,  det  mot  slutet  av  400-talet  inträdande 
avbrottet  i  den  förut  ytterst  rikliga  tillförseln  av  de  byzan- 
tinska  guldsolidi  till  Oland^,  skulle  kunna  anföras  till  stöd 
för  detta  antagande),  dels  på  den  genom  missförstånd  upp- 
komna berättelsen  om  folket  som  klippinvånare.  —  Vad 
som  nu  yttrats  om  det  antagna  namnet  eva-greotingiB  må  blott 
betraktas  som  en  mycket  lös  gissning,  vars  möjliga  förkastande 
jag  önskar  ej  måtte  invärka  på  omdömet  om  de  förut  givna 
förklaringarna. 

Därefter  beter  det  hos  Josdanes:  »Utanför  dessa  bo  östro- 
goth»,  raumaricisB,  ragnaricii,  de  mildaste  finni»  mindre  än 
alla  andra  Scandzas  invånare,  ävensom  dessas  jämlikar  vino- 
viloth,   suetidi,   de  mast  kända^  bland  dessa  folk,  överlägsna 

')  Det  tidiga  i-omljudet  kunde  kanske  bero  på  diftong  +  J.  —  Bugoe, 
i  Norges  Indskrifter  s.  107,  förklarar  (med  G.  Storm)  namnformen 
eunizl  hos  Jobdanes  innehålla  namnet  eunis  =  fno.  e3niir. 

^  Jfr  HiLDBBRAND,  Svåfiska  folket  under  hedna  tiden^,  s.  182  ock 
n.  1;  M0NTBUU8,  Sveriges  historia  I,  322 — 323. 

')  Se  därom  bl.  a.  Moutelius,  Sv.  hist.  I,  225;  Hildebrand,  Från 
äldre  tider ^  s.  G 2,  där  det  heter:  »Det  kan  ha  varit  egendomliga  förhål- 
landen i  Norden  själf,  som  drog  importen  från  Öland  öfver  till  andra  håll». 

^)  I  8t.  £.  detta  ord,  pä  latin  oogniti,  av  mig  rättat  till  cognitissimly 
bar  en  handskrift  av  2:a  klasa  det  förvrängda  oogeni,  vilket  ingått  i  äldre 
utgåvor,  fattat  som  ett  folknamn,  samt  därifrån  i  historiska  arbeten.    Hos 


10  LÄFFLKR,   FOLKNAMNEN   HOS   J0KDANI8.  XIII.  9 

alla  de  övriga  till  sin  kroppsbyggnad;  eharu  även  dani,  utgångna 
frän  deras  stam,  bäva  fördrivit  berulerna  från  dessas  egna 
hemvist,  vilka  eftersträva  rykte  bland  alla  Scandzias  folkslag 
Wr  stor  reslighet». 

Jag  har  i  denna  översättning  gjort  några  avvikelser  från 
täxten  hos  Mommsen.  Dels  har  jag  följt  den  av  MOllenhoff 
framställda  ock  av  Mommsen  i  en  not  till  hans  täxt  gillade 
rättelsen  av  täxtens  mitioreB  (mildare)  om  finni,  som  jn  är  ett 
upprepande  av  vad  nyss  sagts  med  ordet  mitiBsimi  (de  mildaste), 
till  minores  (mindre);  dels  har  jag  ock  andra  (med  Mullen- 
HOFF)  efter  de  flästa  handskrifter  av  l:a  klass  läst  raumarioi», 
ragnarioii  i  st.  f.  raumarici,  ssragnarioii,  som  täxten  hos 
Mommsen  har.  Jag  bar  ock  satt  komma  efter  »folk»,  som 
Mommsen  ej  har  i  latinska  täxten,  samt  gjort  den  rättelse  av 
ett  täxtens  ord,  som  namnes  föregående  sida  not  4. 

Rörande  flera  tvetydiga  ställen  i  den  nu  lemnade  översätt- 
ningen måste  jag  uppskjuta  att  yttra  mig  till  den  utförligare 
behandlingen  av  ämnet. 

De  anförda  nya  folknamnen  må  nu  i  korthet  granskas. 

Om  vi  bortse  från  eva-greotingis,  äro  ahelmll,  flxmaithsD, 
lérvir,  gauthigoth  de  närmast  förut  nämnda  folken. 

Då  ostrogothflB  nu  nämnas  som  grannar,  ha  vi  sålunda 
här  det  till  ahelmll  —  efter  den  förmodan  om  dessas  bonings- 
orter, jag  ovan  gjort  —  i  norr  ock  till  gauthigoth  i  öster  grän- 
sande folket.  Om,  såsom  vi  ovan  antagit  (se  vid  theuatea), 
östgötarna  vid  denna  tid  ej  nått  ut  till  havet  österut,  kunna 
de  knappast  hava  medtagits  förr  än  nu.  Deras  plats  i  ked- 
jan av  de  östskandinaviska  folken  får  därför  anses  vara  rätt 
angiven. 

Därefter  nämnas  fullkomligt  på  sin  plats  de  västliga  ock 
nordliga  grannarna,  dels  till  gauthigoth  ock  dels  till  fervir, 
nämligen  först  raumarioisD,  med  vilka  vi  komma  in  på  väst- 
skaudinaviskt  område,  sådant  detta  vanligen  bestämmes.  Dessa 
'raumarikjar  äro  nämligen  befolkningen  i  Baumariki,  det  gamla 
norska  landskapet  omkring  Olommen  mellan  Mjösen  ock  Oje- 
ren,  vilket  vid  denna  tid  troligen  hade  en  större  utsträckning 

0S8  har  v.  DOBBM,  a.  a.  8.  350,  upptagit  detta  falBka  namn  bland  de 
skandinaviska  folknamnen.  [Anm&rkas  kan  här  ock,  att  genom  tryckfel 
hos   honom   står  iTbenster  ....  Femir»  i  st.  f.  Theastes  ....  Femir.j 


XIII.  9  ofltrogothsD,  suetidi.  1 1 

norrut  ock  söderut  ock  gränsade  intill  Dalsland  ock  syd- 
västra Värmland,  vilka  vid  denna  tid  nog  innefattades  under 
gauthigoth. 

Därefter  fttlja  ragnarioii,  invänarne  i  BAnrike  (Bån-  av 
Bahna-)  eller  Bohuslän.  Här  ha  således  nämnts  de  båda  väst- 
liga grannarna  till  gauthigoth  ock  férvir. 

Därefter  följa  flnni  såsom  nordliga  grannar  till  gauthigoth 
nordväst  om  Vänern  på  gränsen  mellan  Sverge  ock  Norge 
(jfr  MCllenhopf,  a.  a.  s.  67). 

I  det  dunkla  vinoviloth  bar  man  velat  se  kvänernas  namn. 
MuNCH  ock  MOllenhoff  gissa  på  landskapet  Vingulm^rk  i 
sydöstra  Norge.  Jag  har  därom  f.  n.  intet  att  säga;  utom  det 
att  orden  »dessas  [finnarnas]  jämlikar»  synas  fbga  passa  ihop 
med  den  senare  förklaringen. 

Omedelbart  härefter  nämnas  suetidi,  vilket  namn  i  sig 
innefattar  *Su8d|>iu{)8  bebyggare^  Uppräkningen  återkommer 
således  här  i  väster  till  Sveariket,  vars  hnvudfolk,  svearna, 
JORDANES  förut  angivit  i  öster,  omedelbart  innan  han  gick  att 
uppräkna  det  sedermera  s.  k.  Götalands  folk. 

I  samband  med  suetidi  nämnas  nu  dani,  danskarna,  så- 
som stammande  från,  förmodligen  södra,  Skandinaviens  folk  ock 
erövrare  av  herulemaa  gamla  land,  förmodligen  de  danska 
öarna.  Att  dani  nämnas  på  denna  plats  beror  på  jämförelsen 
mellan  deras  ock  svearnas  kroppsliga  företräden. 

Skildringen  övergår  nu  helt  till  det  nuvarande  Norge,  varför, 
som  tillägg  till  det  föregående,  här  i  största  korthet  skall  redo- 
göras efter  Zeuss,  Möllenhoff,  G.  Storm,  Buqge  m.  fl. 
Täxtens  ord,  som  följa  omedelbart  efter  det  ovan  anförda,  må 
förut  meddelas: 

»Av  dessas  kroppshöjd  äro  likväl  även  gran[n]ii,  augandzi, 
eunis(?)  ock  ethelrugi,  arothi,  ranii,  över  vilka  för  icke  många  år 

')  SvsBpiup  (-iol))  bor  i  fsv.  det  namn  ha  lytt,  som  i  fno.  heter 
8viI)Jöd,  att  dömma  dels  av  Jordanbs*  suetidi,  dels  av  formen  su^ 
{)laudu  på  den  danska  Tirsted-stenen ;  jfr  ock  fsv.  svear  =  fno.  sviar 
ock  fno.  tré  =  fsv.  trsB.  I  st.  f.  det  mångbesjungna  Svltbjod  borde 
vi  svenskar  sålunda  insatta  Sv&ljud  —  i  fall  det  lönade  mödan.  [Genom 
in  värkan  från  formen  svear  kan  även  i  fsv.  en  form  'Sve{)lu|>  ha 
uppstått;  denna  form  torde  ock  föreligga  i  den  skånska  Sim  ris- stenens 
8ui{)lu{)u,  av  BuGOB  ock  Bratb  omi^krivet  Svi{)ludn  (-jö-).  Se  Antiqv. 
tidskr.  for  Sverige  X,  277,  43d.] 


12  LÄFFLER,   FOLKNAMNEN    HOS   JORDANES.  XIII.  9 

sedan  Roduulf  var  konnng,  som,  föraktande  sitt  eget  rike,  sökte 
ock  efter  sin  önskan  fann  beskydd  bos  goternas  konnng  Theo- 
dorik»  (den  store  i  Italien). 

Jag  har  vid  återgivandet  av  fiere  av  folknamnen  här  från- 
gått täxten  hos  Mommsen,  varest  läses:  grcu^x^»  augandsi, 
eunizi,  taetel,  rugii,  arochi,  ranii. 

Jag  kan  ej  här  närmare  ingå  på  täxtkritiken,  ntan  vill  blott 
nämna  några  ord  oro  de  av  mig  anförda  namnformernas  för- 
klaring. Efter  varandra  nämnas  gran(n)ii  =  fno.*grenir  (groBxiir), 
landskapet  G-renlands  inbyggare;  augandii  bittils  ej  med  säker- 
het förklarat  ^ ;  eunis  kanske  =  f no.  eynir,  här  om  holmzygir; 
ethelrugi  s=  ett  fno.  'edilrygir,  här  om  Bogalanda  folk;  arothi 
=  herdar»  H9rdalands  inbyggare;  ranii  ej  säkert  förklarats 
Jag  skalle  om  det  sista  vilja  uttala  den  fbrmodan,  att  bär  före- 
ligger ett  namn  bildat  av  samma  ord  Ban-,  som  ingår  i  Ban- 
heimr  i  Naumdoalafyiki,  ock  betecknande  det  nordliga  kust- 
landets inbyggare. 

Med  följande  ord  avslutas  uppräkningen  av  de  skandina- 
viska folkstammarna: 

»Detta  är  sålunda  de  folkstammar,  som,  överlägsna  ger- 
manerna till  kropp  ock  själ,  stredo  med  vilddjurs  grymhet». 
Därmed  avslutas  det  tredje  kapitlet.  Det  följande  kapitlet 
börjar  med  de  ryktbara  orden:  »Det  är  sålunda  från  denna  ö 
Scandza,  liksom  från  en  folkstammarnas  värkstad,  eller  snarare 
liksom  från  en  folkens  moderkved  (»quasi  officina  gentium  aut 
eerte  velut  vagina  nation um»),  som  goterna  berättas  fordoro 
hava  uttågat  med  sin  konung  Berig.» 


De  upplysningar,  som  Jordänes  meddelat  om  Skandina- 
viens folk,  anses  han  ha  hämtat  från  Gassiodobius,  som  skrev 
sin  nu  förlorade  gotiska  historia  omkring  526,  ock  som  för- 
modas ha  fått  sina  uppgifter  om  Norden  från  den  av  Jordänes 
omtalade   nordiske   (troligen   norske)   konungen   Boduulf,  om 

^)  Zeuss'  av  M&LLENHOFF  upptagna  förklariug  av  det  samma  såsom 
stående  för  agadU,  vilket  skulle  avse  invåoaroa  i  Agdir,  år  Daturligtvis 
mycket  osaker. 

^)  MOllbnhoffs  gissoing,  att  det  vore  förvridet  för  ett  'tlirauaiidli 
eller  'thrauantes  =  fno.  {)r(Bnd(i)r,  är  högst  osäker. 


XIII.  9  NORSKA  FOLK.   HCRULERNA.  13 

vilken  se  ovan.    I  rnnt  tal  angivet  kanna  uppgifterna  om  Nor- 
den anses  härr()ra  från  år  500. 

Jag  bar  i  det  föregående  nämnt,  att  Mullenhoffs  för- 
klaringar av  de  östskandinaviska  folknamnen  hos  Jordane8 
ttro  föga  tillfredsställande.  Till  stöd  för  detta  omdöme  vill  jag 
bär  påpeka,  att  han  förklarar  fervir,  som  alla  handskrifter  ha 
Qtan  minsta  variant,  som  kanske  förvridet  för  *verihi=:Mrdar(!)y 
»athelnll»  som  förvridet  för  *hellanti  eller  *hallanti,  uppfattar 
gautigoth  som  östgötar,  anser  ostrogothsD  felaktigt  för  uestro* 
goth8B(!)9  i  aaetidi  eller  »othauetidio  (med  oth-  taget  från  vino- 
vilofh)  vill  se  en  förvridning  av  ett 'lethiiii  (=heinir,  Ptolemaios' 
ohaideinoi)  eller  '8Dtli8(a)evii  (=  ^eidsivar  eller  *heiÖ8»vir),  så- 
ledes i  bdda  fallen  ett  norskt  folknamn.  Hallin  oek  Uothida 
lemnar  han  oförklarade  liksom  bergio. 

Ovan  har  i  förbigående  talats  om  herul ernås  invandring  i 
södra  Sverge^  Jag  ämnar  underkasta  denna  fråga  en  särskild 
undersökning  i  samband  med  undersökningen  om  de  sydsvenska 
folknamnen  hos  Jordanes  ock  hoppas  kunna  anföra  nya  skäl 
till  förmån  för  den  av  några  svenska  historiker  (Hahmabstrand^ 
Paulbeck^)  uttalade  åsikten,  att  herulernas  nya  hem  i  södra 
Sverge  blev  Värend  ock  Blekinge  (obs.  den  lika  arvsrätten!). 
Här  vill  jag  blott  nämna,  att  jag  i  Stentofte-runinskriftens  bo- 
rumR'  ock  gestuma  finner  de  båda  folkstammarna,  den  gamla, 
landets  infödda  barn  (bergio-folket?),  ock  den  nya,  främlin- 
garna (herulerna),  angivna,  samt  att  jag  i  Smålandslagens 
märkliga  pronominalform  höön  (hon)  ser  en  herulsk  dialekt- 
form. 

Då  jag  ovan  nyttjat  uttrycken  »Fjäre-riketo  (s.  8),  »det 
öländska  rikets,  har  jag  haft  i  tankarna  den  byzantinska  histo- 
rieskrivaren Prokopios'  (omkr.  550)  bekanta  utsago  (i  hans 
historia  över  östromerska  rikets  krig  mot  östgoterna,  ingående 
i  hans  »Samtidshistoria»)  om  den  stora  ön  —  »mer  än  tio 
gånger  så  stor  som  Britannien»  —  Thule,  vars  »odlade  del 
hade  15  folkrika  stammar  under  lika  många  konungar». 
Bland  dessa  thulit»  namngives  —  utom  skrithiflnoi  (om  vilka 
se  här  förut  s.  5),  som  troligen  ej  inberäknas  bland  de  13  av 

1)  Se  därom  MonteliuB,  Sv.  hist.  I,  8.  226—227. 

^)  Åven  av  P.  Wieselorbn. 

')  Jfr  det  germanska  folkDamnet  bnrl  i  Taciti  Gertiiania. 


14  LÄFFLER,    FOLKNAMNEN    HOS   JORDANES.  XIII.  9 

konungar  styrda  stammarna  —  blott  »den  talrika  folkstammen 
gautoi»  (götar),  bredvid  vilka  de  nykomna  erulerna  (i  geni- 
tiv i  täxten:  eroulön)  togo  sig  boningsplatser»  (den  grekiska 
täxten  är  avtryckt  hos  Erdmann  a.  st.). 

Detta  antal  av  13  skandinaviska  konungariken  stftmmer 
visserligen  ej  alldeles  ihop  med  summan  av  de  hos  Jobdanes 
nämnda  folkstammar,  som  kunna  ifrågakomma  att  räknas  bland 
de  nämnda  13.  Därom  utförligare  i  mitt  större  arbete  om 
JoRDANES'  östskandinaviska  folknamn. 

Mot  ovan  (s.  9)  gjorda  försök  att  förklara  eua  som  =  eyja 
kunde  någon  vilja  anföra  de  bos  Jobdanes  mötande  gotiska 
(icke  i-omljudna)  formerna  -oium  ock  -oios  (i  Qepidoios»  en  ö), 
motsvarande  *auJom,  'aujos  bos  Vulfila,  vilka  med  sitt  i  latinet 
bevarade  i  kunde  synas  fordra  euia  i  st.  f.  eua.  Jag  bar  tänkt 
mig,  att  det  saknade  i  i  senare  fallet  kunde  bero  därpå,  att 
efter  äy  (skrivit  eu)  j,  såsom  nära  stående  till  y,  blev  mindre 
tydligt  för  en  främlings  öra,  medan  det  efter  o  kunde  tydligt 
uppfattas. 

September  1894. 


IIIRAC  Till  KimilMI  »I 

Bl  SVINSKA  LANBSIÄIIN  OCK  SVINSKT  FOLKLIV  UH.  10. 


KIRDE&ILLE 


SKlirSKA  BTHISTORIEE 


ÅTERBERÄTTADE 


AV 


EVA  WIGSTRÖM 

(AV  B) 


STOCKHOLM  1894 

XUMOL.  BOKTRTCRSRIET.     P.   A.  NOR6TKDT  &  8ÖKXR 


I  stället  för  ett  förord. 

»Varför  gömmer  du  ännu  på  dina  byhistoriei;?»  i 

Det  var  den  gamle  häradshövdingen  som  framställde  denna 
fråga,  under  det  han  skar  upp  det  senast  utkomna  häftet  av 
landsmålstidskriften. 

»Man  får  icke»  —  fortsatte  han  —  »någon  individuell  bild 
av  skånska  lantallmogen,  sådan  den  levde,  tänkte  ock  hand- 
lade för  en  mansålder  sedan,  om  icke  några  av  de  mast  typis- 
ka byhistorierna  bliva  utgivna.  Ingen  samling  av  folklore  för- 
mår framställa  mer  än  ett  par  sidor  av  folkkarakteren  ock  det 
därav  betingade  livet.» 

»Icke  kan  du  ha  blivit  så  pessimistisk,  att  du  på  allvar  tror, 
att  en  läsande  allmänhet,  som  njutit  av  ångorna  från  samhällets 
moraliska  sophögar,  icke  nu  skulle  känna  det  uppfriskande  i 
doften  av  rå  bark  ock  fet  mylla?  Ock  trots  allt  har  dock  nu 
fostrats  en  vidsträckt  läskrets,  som  lärt  sig  att  bedömma  varje 
litterärt  arbete  enligt  dess  egen  art  ock  ej  knotar  över,  att 
icke  franska  päron  växa  på  skånska  bokar.'> 

»Det  är  ju  möjligt,  att  man  skall  komma  att  jämföra  ditt 
skånska  Kardgille  med  Blichers  E  Bindstouw  ock  kalla  det 
en  efterbildning;  säga,  att  dessa  byhistorier  borde,  liksom  hans, 
varit  skrivna  på  folkmål  för  att  bliva  riktigt  trogna.  Nå  ja,  i 
ett  avseende  är  ditt  skånska  Kardgille  likt  BUCHERS  E  Bind- 
stouw: det  förtäljer  rakt  på  sak,  utan  omskrivningar,  som  voro 
främmande  för  den  tidens  allmoge.  Men  vad  språket  angår, 
så  skulle  det  skånska  landsmålet  gjort  boken  nästan  oläslig 
för  allmänheten,  ock  skulle  du  översatt  det  ordagrant,  såsom 
det  talades,  då  torde  det  hela  ha  blivit  alltför  drastiskt.» 

»Vi,  som  sitta  ting  i  häradsrätterna,  vi  veta,  vad  man  i 
språkväg    kan    få    höra   även    från  oskyldiga  läppar;  men  det 


4  WI6STRÖM,    KARDEOILLE.  XIII.  10 

torde  dock  dröja  ännu  en  tid,  innan  den  läsande  allmänheten 
lär  sig  att  skilja  emellan  blotta  språkbruk  ock  råa  tankar,  innan 
den  kan  bedömma  språket  även  i  en  fullt  naturtrogen  by- 
historia  enligt  dess  egen  art.  Jag  kan  därför  icke  klandra  ditt 
sätt  att  därvidlag  välja  en  medelväg,  fast  naturtroheten  förlorat 
en  smula  därigenom.  Låt  du  nu  bara  historierna  komma  ut  i 
världen!    Jag  tror,  att  du  med  lugn  kan  våga  försöket.» 

Gamle  vän! 

Jag  har,  som  du  ser,  lytt  din  uppmaning.  Måtte  nu  bara 
både  allmänhet  ock  kritik  vara  nådiga  mot  såväl  byhistorierna 
som  deras  återberättare. 

Helsingborg  i  september  1892. 

AVE. 


X  ökenboda  by  hade  järnvägarna  ock  fabriksväsendet  inte  helt 
ock  hållet  visslat  ut  den  gamla  skånska  arbetsordningen.  »Earde- 
lagen»  levde  här  ännu  ett  kraftigt  liv,  länge  efter  den  tid  då 
bönderna  i  angränsande  härader  bytte  ut  sin  vita,  mjnka  får- 
ull mot  fabrikernas  lumptyg  ock  bomullsvävnader. 

Björn  i  Stora  Björkhult  höll  många  får,  hans  hustru  ock 
döttrar  var  kända  fbr  stor  skicklighet  i  gammaldags  vävkonst, 
ock  huset  hade  det  största  kardelaget  i  orten. 

Bjudningar  var  dagen  förut  utiUrdade  till  det  egentliga  la- 
get, det  som  gjorde  arbetsbyte,  ock  bud  skickade  till  byns 
fattiga  kvinnor,  som  kardade  för  en  ringa  dagspänning  med 
riklig  kost  ock  traktering  under  de  tjuge  timmar  gillet  varade. 

Björns  storstuga  var  redan  kl.  2  på  novembermorgonen  så 
väl  uppvärmd,  att  ullsäckama,  som  pöste  i  ungsvrån,  började 
»lukta  varma».  Ett  par  lampor  lyste  väntansfullt  på  tomma 
bänkar,  på  stora  linneklädda  ullkorgar,  på  sammanlagda  ull- 
kardor ock  husets  söndagsklädda  kvinnor.  Allt  var  redo  för 
gästerna.  Eaffekitteln  på  ugnsskivan  började  knorra  i  sitt  in- 
nersta ock  pusta  ut  ångor  av  otålig  längtan. 

Så  hov  Tyras,  bandhunden,  upp  sin  stämma  ock  skällde 
de  törsta  gästerna  in  i  förstugan.  Ock  tittade  man  ut  genom 
fönstren,  såg  man  än  här,  än  där  rörliga  ljus  glimma  i  natten. 
Det  kunde  vara  »lyktgubbar»,  men  det  var  dock  vanligen  kvin- 
nor, som  bar  lyktor.  Snart  var  alla  sittplatserna  kring  kor- 
garna upptagna.  Den  målade  träbrickan  med  rosiga  kaffekoppar 
gjorde  sin  rund  i  kvinnocirkeln,  ock  där  hördes  en  stund  inte 
annat  ljud  än  det  av  starka  munväder,  som  flög  över  tefatens 
beta  bö^or,  ock  de  hårda  knäppningarna,  när  kaksockerbitar 
sprang  itu   under  kraftiga  tänder.     Hen   så   började   ett  par 


6  WIOSTRÖM,    KARDB6ILLE.  XIII.  10 

kardor  barkla  sig  ock  därpå  stämma  npp  ett  livligt  solo.  Andra 
föll  in,  ock  snart  var  bela  stngan  full  av  taktmässiga  Ijnd.  Nu 
ock  då  hördes  ett  vresigt  harklande  från  något  kardpar,  som 
ännu  inte  blivit  uppvärmt. 

Där  låg  ännu  en  viss  omorgnad  stämning  över  laget.  Björn 
sov  i  lillstugan,  så  det  stundom  bördes  över  kardornas  musik. 
Småbarnen  väcktes,  kinkade  ock  kröp  åter  ned  i  ugnsbänkens 
pösande  dynor,  sedan  de  kastat  en  drömmande  blick  på  kard- 
laget.  Efter  andra  kaffekoppen  började  man  varsamt  meddela 
varandra  sina  små  morgonäventyr  ock  antyda,  att  en  hälst 
borde  hålla  sig  heinma,  tils  tuppen  galit.  Men  först  efter  frukost- 
smörgåsen  blev  tungbanden  ock  nyhetspåsarna  lösta.  Efter  dag- 
vården lemnade  olycksnyheterna  rum  t^r  giftermålsnotiser,  men 
vid  middagstiden  började  husets  döttrar  bedja  om  kärleksvisor. 
Ock  på  eftermiddagen  dök  hela  laget  ned  i  sagovärlden,  där- 
ifrån simmade  det  nu  ock  då  ut  bland  bybistoriernas  brokiga 
öflock.  Skymningen  kom,  ock  laget  gick  ut  några  minuter  för 
att  >Bvala  bänkarna». 

Ljus  ock  lampor  tändes,  Björn  satt  i  högsätet  med  pipan  i 
munnen  ock  den  av  honom  egenhändigt  sammanhäftade  vis-  ock 
historieboken  framför  sig.  Hans  söner  ock  drängar  satte  sig 
vid  furubordet  ock  täljde  korvstickor.  Barnen  sprang  från  män- 
nen till  kvinnorna  ock  bad  om  sagor  eller  visor. 

—  Hör,  Lusse,  säger  då  Björn,  ock  viker  ett  märke  vid 
den  nyaste  halshuggningsvisan,  tjänte  inte  du  i  RotemöUa  på 
den  tiden,  när  Pärnilla  höll  på  att  bli  vald  till  riksdagsman? 

—  Kommer  nu  Björn  med  den  gamla  galna  historien?  Nej^ 
då  var  jag  allt  gift;  ock  enkä  efter  min  suput  till  man,  som  nu 
är  död  ock  hederligt  begraven,  hur  han  än  för  övrigt  har  det. 
Men  jag  var  gräbba  eller  minstpiga  där,  när  Pärnilla  ock  hans 
bror  Pär  föddes  till  världen. 

—  De  var  ju  tvillingar,  Lusse? 

—  Ja  kors  bevars,  det  var  de  visst.  Jag  minns  tydligt 
hela  ståhl^an,  fast  det  vid  valborgsmässetid  blir  sina  —  låt  mig 
se  —  jag  är  tre  ock  säxtio  i  min  fattigdom  ock  eländes  tid, 
som  bin  kungen  sa,  ock  jag  var  då  Qorton  ock  ett  halvt,  så 
kan  ni  ^älva  lilkna  efter.  Det  var  eljest  det  året,  som  den 
stora  stjärnan  med  riset  stod  rakt  över  Ola  Anders  östra  länga 
ock  spådde  krig  med  blodig  klädnad.    Men  det  blev  lyckligtvis 


XIII.  10  PETTER   OCK    PÄR.  7 

därvid,  att  Ola  Andersson  själv  red  ^äl  sitt  bästa  ök,  när  hau 
satte  av  till  länsmannen  fbr  att  mala,  att  tjnvar  tag^t  hans 
stflnglige  bagge.  Ja,  sickna  historier!  Baggen  hade  Olas  kvinna 
länt  nt  till  enkan  i  Lökgärd,  som  oförhappande  mist  sin  egen. 
Det  var  en  spansk  däkel,  som  rök  på  vem  som  hälst  ock  satte 
qälve  baronen  på  Vättra  i  backen,  ock  därför  blev  han  likasom 
lönmördad,  fast  det  skulle  hetas,  att  han  ränt  en  gärdsgårdsstör 
i  våmmen.  Ack  ja,  sickna  historier!  Men  vad  var  det  jag 
skulle  berätta  nu?  Jälp  mig  på  traven  bara,  så  lunkar  jag 
åstad  som  en  gammal  länsmanshäst,  som  aldrig  får  havre  oftare 
än  länsmannen  får  mutor. 

—  Om  Pämilla  ock  hans  bror. 

—  Var  inte  ovettig,  Björn!    Låt  oss  säga: 

Petter  ock  Pär. 

Jesper  i  Rotemöllan  hade  varit  gift  i  många  år  med  Pottaske* 
Svennens  äldsta  dotter,  Rägnel,  men  lika  många  barn  var  där 
för  det.  Ock  det  hettes  allmänt,  att  det  var  straffet  för  det  hon 
givit  honom  tyckefrö  i  en  marknadskringla.  Jag  kan  ändå  itite 
tro  på  det,  för  han  var  mycket  värre  klämd  än  hon,  för  det 
de  köpt  vagga  av  Bytte-Måns,  innan  de  hade  något  barn  att 
lägga  i  den. 

Äntligen,  efter  sju  sorger  ock  åtta  bedrövelser  skulle  Bäg- 
nel  till  att  slå  ugnen  omkull,  eller  resa  till  Tyskland,  som  det 
kallas  på  fin  språkremec^a.  Ock  då  blev  det,  hille  dö!  inte 
fy  skam,  för  vi  trodde  minst,  att  där  skulle  bli  trillingar,  men 
det  höll  ändå  med  de  två. 

Jag  kan  aldrig,  bleve  jag  än  så  gammal  som  Metusalems 
skomakare,  glömma  den  morgonen.  Jag  kom  in  i  stugan  med 
tre  vindägg,  som  den  nya  hönan  värpt,  ock  Jesper  säger:  »Vi 
har  fatt  önskebarn»,  säger  han,  »en  tös  ock  en  pojk,  ock  för  att 
att  de  inte  skulle  dö  i  deras  hedniska  synd,  har  jag  själv  döpt 
dem  till  Petter  ock  Pärnilla.  Pojken  är  den  äldste»,  säger  då 
Jesper. 

Ack  ja,  sicken  historia!  Jag  var  inte  mer  än  fjorton  ock 
ett  halvt  år  ock  så  oskyldig  i  människans  skapelse  som  det 
barn  där  föddes  i  natt.  Barnmorskan  tog  sig  en  tår,  Rägnel  låg 
sjuk  ock  usel,  ock  så  gick  tiden,  tils  tvillingarna  var  nära  års- 


8  WI69TRÖM,    KAJIDBGILLE.  XIII.  10 

gamla.  Då  är  Bägnel  en  lördag  så  rask,  så  att  hon  egäly  vill 
tvätta  barnen  rena  till  söndagen. 

Dn  store  Helander,  ett  sådant  himlaväsen  där  blev  i  Bote- 
möllan  denna  lördagseftermiddag!  Tvillingarna  var  jn  pojkar 
båda,  vet  jag,  ock  har  Rägnel  vred  ock  vände  dem,  så  blev  de 
inte  annat.  Jesper  gjorde  sig  också  till  ock  skalle  gråta,  men 
han  bara  vred  på  munnen  tVr  att  maskerera,  att  han  flinade. 
Styggen  tyckte,  det  var  roligt  att  vara  karl  för  två  söner.  Men 
modern  tog  det  lilla  Pärnillelivet  i  famn  ock  sa  nnder  de 
stridaste  tårar:  >Det  kan  gå  an  att  födas  till  flicka,  när  en 
värkligt  har  förskyllt  det.  Men  när  en  är  oskyldig,  som  detta 
mitt  lilla  barn,  då  är  det  en  olycka,  som  pojken  kommer  att 
bära  i  alla  sina  levnadsdagar»,  sa  Bägnel.  Hon  kunde  lägga 
orden  så  klart  som  en  präst  på  predikstolen,  när  hon  satte  till. 

Ja,  där  var  nu  ingenting  att  göra  vid  själva  saken,  fast 
prosten  själv  med  egen  hand  ändrade  namnet  i  kyrkboken  ock 
det  blev  kanngjort,  att  Pämilla  skulle  kallas  Pär.  Men  för  alla 
de  gånger  jag  fjumsade  till  ock  kallade  honom  Päruilla,  ock 
det  ända  tils  pojken  fick  sin  första  barkade  skinnpäls!  Där 
fanns  de  som  kallade  honom  Pämilla  i  hela  hans  liv,  ock  jag 
tror  som  modern,  att  det  var  hans  olycka. 

Jesper  vände  näsan  i  vädret,  när  pojkarna  var  tre  eller  fyra 
år  gamla.  Sedan  satt  Rägnel  som  rik  enka  på  Rotemöllan  ock 
fick  så  många  friare,  som  hon  hade  fingrar  på  sina  händer. 
Men  hon  hade  haft  nog  av  Jesper,  tyckte  hon,  ock  sa  att 
människan  inte  borde  vara  galen  mer  än  en  gång.  Ock  så 
slapp  hannes  söner  från  att  få  styvfar. 

Petter,  den  äldste,  var  en  järtans  rar  pojke,  snäll  ock  för- 
ståndig, så  ingen  trodde,  att  han  skulle  bli  gammal  i  denna 
världen.  Pämilla  —  jag  menar  Pär  —  var  nog  tyst,  lågmält 
ock  stillsam  för  världens  ögon.  Men  han  tittade  under  lugg, 
ock  jag  trodde  honom  aldrig  mer  än  jämnt,  sen  jag  sett  ho- 
nom kyssa  gåstösen  mitt  i  nacken,  när  hon  stod  ock  kände 
hönsen  en  morgon  i  grågryningen.  Modern  kunde  aldrig  riktigt 
komma  sig  för  att  behandla  Pärnilla  som  en  värklig  pojke; 
Petter  skulle  jämt  ge  efter  för  honom,  ock  alltid  sa  Rägnel: 
»Petter,  du  är  den  störste,  du  skall  vara  god  mot  din  stackars 
bror.  Han  har  lidit  orätt,  allt  ifrån  det  han  såg  denna  jordens 
usla  ljus»,  sa  Rägnel. 


XIII.  10  PETTER   OCK   PÄR.  9 

När  tvillingarna  blev  äldre,  berättade  hon  för  Petter  denna 
bär  historien  om  Pärnilla  ock  predikade  för  honom,  huru  stor 
olycka  det  var  att  ha  fått  en  sådan  fläck  på  sig.  Ock  hon 
föreställde  Petter,  att  det  lika  lätt  kunnat  hända  honom,  i  fall 
ruset  genast  fallit  på  barnmorskan.  »Stackars  Pär»,  sa  Bägnel, 
»har  fått  de  bästa  gåvoiiia  av  er  två.  Han  kan  hela  vår  gamla 
visbok  utantill,  så  det  kommer  klart  som  vatten  från  honom. 
Han  kunde  ha  blivit  både  präst  ock  riksdagsman,  om  han  inte 
varit  Pärnilla  först.  Men  detta  lägger  liksom  en  black  kring 
hans  ben  ock  en  kvarnsten  kring  hans  hals»,  sa  Rägnel. 

Ock  när  hon  slutligen  låg  i  sin  helsot  —  sönerna  var  då 
på  deras  tjnge första  år,  så  hon  gick  inte  från  dem  i  deras  omyn- 
diga ålder,  som  min  man,  den  fyllesnuten,  gjorde  vid  våra  tre 
barnsmulor  —  ja,  då  kallade  hon  fram  Petter  till  sin  spar- 
lakanssäng —  hon  hade  fått  rena  hålsömslakan  om  morgonen, 
för  prästen  skulle  hämtas  till  hanne  —  så  bad  hon  Petter,  att 
han  skulle  visa  sig  vara  en  riktig  karl  genom  att  i  allt  be- 
skydda Pär  ock  giva  efter  för  honom,  som  hade  en  så  stor 
oförrätt  att  bära  genom  livet.  Till  slut  måste  Petter  liksom 
■avlägga  trohetsed  mot  Pärnille-Pären. 

Jag  tjänte  där  nu  som  störstpiga  ock  höll  väl  med  hugge- 
Nils,  den  suputen,  som  jag  fick  tids  nog,  fast  jag  då  tyckte,  att 
tiden  rände  från  mig  med  min  ungdomsblomma.  Rägnel  kal- 
lade mig  fram,  där  hon  låg  med  händerna  på  sängdynan  — 
jag  minns  så  grant,  att  det  var  den  stora  vita  ulldynan  med 
högröda  ock  gröna  halvränder  ock  pösande  full  av  Qäder.  Ock 
hon  liksom  tog  mig  till  vittne  på  att  Petter  i  allt  skulle  tjäna 
Pärnilla,  liksom  Laban  tjänade  Jakob  för  Rebecka. 

—  Men  han  förtjänar  inte  all  den  godhet  ock  trohet,  som 
Petter  honom  bevisat  haver,  allt  ifrån  den  tid  jag  bar  dem  på 
mina  armar,  sa  jag  —  för  jag  kan  också  tala  grant,  när  så  skall 
vara,  ock  Lusse  är  inte  alltid  så  galen,  som  hon  gör  sig.  Men 
då  tog  Petter  i  ock  sa,  att  där  på  hela  jordens  rund  inte 
fanns  en  sådan  bror  som  hans,  ock  att  han  inte  bättre  begärde  än 
att  ^äna  honom  ock  jälpa  honom  att  bli  så  berömd  ock  ansedd, 
som  han  för  sina  stora  gåvors  skull  förtjänte  att  bli. 

»Bär  honom  på  din  rygg,  som  en  full  tunnesäck,  han  skall 
nog  hänga  på»,  tänkte  jag  säga.  Men  så  satte  sig  Rägnel,  som 
på   tre   dagar  inte  kunnat  flytta  sig,  upp  i  sängen  ock  sa  med 


16  WIGSTRÖM,    KARDEOILLE.  XIII.  10 

en  röst,  8om  gick  mig  genom  märg  ock  ben:  »Lusse»,  sa  hon, 
»förbannad  vare  da  den  dag  ock  stund  du  sätter  ont  emellan 
mina  söner.  Men  välsignelse  skall  följa  dig,  om  du  styrker 
Petter  i  hans  broderliga  plikt  emot  stackars  Pär.»  Därpå  föll 
hon  baklänges  i  sängen  ock  flämtade,  att  Pär  skalle  komma. 
Ock  när  han  storgritande  la  huvudet  på  hannes  överdyna,  sa 
hon:  »Stackars  min  lilla  Pärnilla!»  Detta  var  det  sista  mor 
Rägnel  sa  i  denna  världen,  för  sen  började  hon  plocka  om- 
kring sig  med  båda  händerna,  ock  så  gick  hon  bort,  som  när 
en  blåser  ut  ett  ljus. 

Sönerna  skötte  Rotemöllan  i  sambruk.  Jag  gifte  mig  med 
min  salig  fyllebytta,  men  hade  jämt  mitt  arbete  hos  Petter  ock 
Pär,  sä  jag  mycket  väl  kunde  se,  hur  fint  Pär  ställde  det  för 
sig  själv.  Han  skaffade  sig  tidningar  ock  något  som  kallades 
romareböcker  —  eller  det  var  romaniböcker,  det  minns  jag  inte 
riktigt.  Det  skulle  väl  vara  något  slags  lärd  gudlighet,  kan 
jag  tänka.  Men  det  vet  jag,  att  aldrig  var  Pär  galnare  till  att 
snoka  omkring  efter  fattiga  töser  om  kvällarna,  än  när  han  en 
halv  Guds  dag  legat  på  ryggen  i  dynorna  ock  läst  i  de  böc- 
kerna. 

Petter  däremot  var  oskyldig  som  ett  barn,  arbetade  hela 
dagen  som  en  ärans  karl,  ock  när  Pär  om  kvällarna  slog  upp 
sin  lilla  språklåda  ock  talade  fint  ock  lärt  méd  sin  granna  röst, 
som  ibland  lät  som  om  han  spelade  flöjt,  ja  då  tittade  Petter 
pk   I^rnille-fanskapet,  som  om  han  varit  en  redig  Onds  ängeL 

Så  händer  det  inte  bättre  en  kvällstund  —  det  var  just 
som  min  livgås  började  värpa,  ock  jag  var  ute  för  att  passa  på 
hanne  —  då  ser  jag  Petters  söndagsmössa  sticka  fram  vid 
Eanne-Svennens  husgavel.  Jag  konkurerade  inte  vidare  över 
det,  för  Sven  slöjdade  skedar,  senapsfat,  kannor  ock  allehanda 
träsaker.  Men  en  tid  därefter  kommer  Ola-Mattes  Sissa  ock 
säger  till  mig: 

—  Lusse,  du,  säger  hon,  Petter  den  aguden  har  sin  gång 
till  Svensa  tös.  Jag  har  sett  honom  mång  evelig  kväll  slinka 
dit,  han  har  alltid  sin  nya  känneliga  mössa.  Det  är  ändå  synd 
ock  skam,  att  han  skall  locka  ock  bedraga  den  arma  tösen. 

—  Petter?    Nej,  det  är  lyx!  säger  jag. 

—  Jag  far  inte  med  lögn,  säger  hon,  för  jag  har  sett  det 
med  mina  egna  ögon.    Ock  du  kan  väl  inte  vilja  inbilla  mig,  att 


'XIII.  10  PETTER   OCK   PÄR.  11 

det  skalle  vara  Pär?  Nej,  i  det  stycket  är  han  allt  en  Pärnilla. 
Men  se  Petter  han  är  karl,  fast  han  inte  på  Ifingt  när  är  så 
grann,  fin  ock  lärd  som  brodern. 

Jag  sa  inte  mina  tankar,  men  gick  ock  larade  efter,  ock 
kom  så  mitt  i  snaggen  på  min  fina  Pärnilla,  klädd  i  broderns 
söndagsmössa.  Jag  gav  honom  en  sinkadns,  som  jag  brakade, 
när  han  var  liten  ock  bet  sin  bror.  Men  nn  flög  han  mig  i 
strupen  som  en  fräsande  katt,  tryckte  mig  app  mot  Svensa 
hnsgavel  ock  lovade  göra  mig  rent  olycklig,  om  jag  nämnde 
ett  knyst  'till  någon  om  detta.  Ja  han  hade  ju  makat  det  så, 
att  han  var  den  *  egentlige  husbonden,  ock  vi  var  fattiga.  Det 
var  klokast  att  tiga,  Rägnel  ville  ju  det  skulle  så  vara,  ock  nn 
var  Pärnilla  starkare  i'  nävarna  än  jag. 

En  tid  därefter  beryktades  det,  att  Svensa  Boel  råkat  i 
olycka,  ock  det  sas  allmänt,  att  Petter  var  den  som  lockat  hanne. 
Hon  lät  själv  förstå,  att  det  var  han,  ock  hannes  far  sa  det  till 
vem  som  ville  höra  det. 

Petter  går  vid  den  tiden  i  sina  egna  tankar  ock  vet  om 
ingenting,  förr  än  han  en  söndagseftermiddag  möter  prästbondens 
dotter  Johanna  vid  V^iskekällan,  där  ungdomen  vid  den  tiden 
brukade  samlas.  Hon  var  den  vackraste  bonddottern  i  hela 
Okenboda  socken  ock  by,  ock  jag  visste,  att  Petter  bara  tänkte 
på  hanne.  Till  all  olycka  var  där  flera  flickor  vid  källan,  ock 
pojkar  med  för  rasten.  Ock  alla  stötte  de  på  varandra,  när 
Petter  kom  fram. 

—  God  eftermiddag!  säger  då  Petter.  Ska  vi  leka  rövare 
ett  tag? 

—  6å  du  på  med  det,  du  tbrstår  den  saken,  svarar  Johanna. 
Men  ingen  rör  sig  ur  fläcken. 

—  Ar  du  sjuk,  Johanna?  Du  ser  så  blek  ut.  Ska  vi  ta 
oss  en  hopsa? 

—  Det  är  bäst  du  dansar  med  Boel,  säger  då  Johanna.  Ock 
de  andra  vände  sig  bort. 

—  Ja,  hon  kan.  Men  hon  är  ju  inte  här.  Vad  står  pä? 
Varför  är  ni  så  konstiga?  frågar  han.  Pär  har  väl  inte  kommit 
till  olycka,  han  rodde  ut  i  sjön  på  fiske? 

—  Nej  bevars.  Han  var  hemma  hos  far,  när  jag  gick 
bit,  svarade  Johanna.  Men  har  du  hört  den  nyaste  visan, 
Petter? 


12  WIGSTBÖM,    KAROEQILLE.  XIII.  10 

—  Ar  den  kanske  om  en  bedragen  flieka?  spörjer  en  av 
gossarna. 

—  Nej,  sådana  visor  behöver  inte  Pär  dikta. 

—  Kan  —  jag  menar:  bar  Pär  diktat  en  visa?  säger  då 
Petter  glad.  Sjung  den,  så  skall  jag  ha  roligt  med  honom  för 
att  han  inte  visat  mig  den. 

Johanna  hade  gråten  i  halsen;  men  hon  tyckte,  att  Petter 
var  rent  för  fräck,  som  inte  brydde  sig  mer  om  alla  pikarna 
än  en  gås  om  en  översköljning.  Hon  hade  velat  förarga  honom 
med  att  låtsas,  som  om  hon  brydde  sig  om  Pärnille-Pärens  visa. 
Nu  slängde  bon  ett  tag  på  nacken  ock  sa:  Ja,  Pär  det  är  en 
livets  gosse  det! 

—  Vem  vet  inte  det?  svarar  då  Petter  liksom  litet  kort. 
Men  sjung  nu  hans  visa! 

Lusse  är  nu  ett  gammalt  skrälle  ock  har  inte  mera  röst  än 
en  sprucken  träsko.  Men  den  visan,  som  Johanna  då  med  pär- 
lande  tårar  sjöng,  den  ska  ni  höra: 

Jag  ^ck  mig  ut  i  skogen  en  sommarmorgon  skön, 
i  böljegång  mitt  unga  sinne  vankar. 
Jag  såg  två  foglar  sitta  på  lindekvisten  grön, 
då  vet  jag,  vart  de  gingo  mina  tankar. 

Jag  såg  en  Qäril  fladdra  kring  skogens  blommor  små, 
så  smärtefullt  det  mig  i  sinnet  rörde. 
Får  jag  min  rosenblomma,  gör  jag  visst  aldrig  så, 
mitt  järta  endast  hanne  då  tillhörde. 

Ock  solen  kom  i  skogen,  hon  strödde  guld  på  mark, 
så  modiga  mitt  järtas  tankar  vandra. 
Väl  har  jag  ej  guldringar,  men  jag  är  ung  ock  stark, 
ock  rikdom  är  vår  kärlek  till  varandra. 

Det  var  något  till  att  höra  Johanna  sjunga  den  visan  sedan 
på  kardegillen,  när  en  kunde  få  hanne  till  det.  Men  denna 
söndagen  var  där  för  mycket  gråt  i  rösten,  för  att  den  kunde 
ljuda  klar.    Petter  stod  där  röd  som  ett  droppande  blod. 

—  Vem  påstår,  att  Pär  diktat  den  visan?  frågade  ban  ock 
slog  smäll  med  ett  grönt  blad  över  sin  knutna  hand. 

—  Det  står  ju  här  i  tryck:  Ynglingen  P.  Jespersson  i  Oken- 
boda,  svarade  nämdemannens  Assarina  ock  nappade  den  tryckta 
visan  från  Johanna. 


XIII.  10  PETTER   OCK    PÄR.  13 

—  Den  är  pä  tryck!  Pär  kan  inte  ha  del  däri!  säger 
Petter  häftigt. 

—  Kanske  du  då!  Men  dfi  sknlle  du  ha  aktat  dig  för  att 
tala  om  trohet,  svarar  då  Johanna.  Jag  har  fått  visan  av  Pär. 
Ock  nn  adjö  med  dig,  gå  dn  till  Boel,  där  är  din  plats.  Ock 
därmed   sätter  Johanna  av  från  källan,  ock  alla  töserna  efter. 

Nn  fick  Petter  rent  besked  av  pojkarna,  ock  alla  var  ihop 
med  honom,  att  han  sknlle  gifta  sig  med  den  stackars  Boel. 
Eljest  var  hon  rent  utskämd  för  hela  sin  tid.  Han  bet  ifrån 
sig,  bäst  han  kunde,  ända  tils  han  hörde,  att  folk  känt  honom 
pä  hans  söndagsmössa.  Då  blev  han  blek  ock  tyst,  vände  sig 
bort  ock  gick  hem. 

Pär  kom  sent  hem,  ock  om  bröderna  talades  vid  samma 
natt  eller  dagen  därpå,  skall  jag  låta  vara  osagt.  Men  flera  år 
därefter  fick  jag  veta,  att  Pär  under  gråtande  tårar  bekant  sin 
synd  för  brodern,  men  bett  honom,  för  Guds  skull  ock  modems 
skull,  inte  röja  honom,  för  då  gick  han  hällre  i  sjön.  Han  lät 
Petter  förstå,  att  det  var  en  så  till  vida  avgjord  sak,  att  han 
skulle  gifta  sig  med  prästbondens  Johanna,  ock  att  både  han 
ock  bon  bleve  evigt  olyckliga,  om  de  inte  fick  varandra. 
Boel  hade  länge  hängt  efter  honom,  värre  än  Potifars  hustru 
efter  farao.  Ja,  sickna  historier  han  kunde  skarva  ihop,  det 
Pämilie-fanskapet  —  jag  skulle  inte  så  illa  säga  på  hans  döda 
mull,  det  skarnet! 

Visan  trodde  han  —  lät  han  förstå  —  att  Petter  diktat  för 
honom,  ock  därför  hade  han  kallat  den  sin.  Men  ville  Petter, 
som  lovat  modern  att  stå  honom  bi  i  all  sorg  ock  nöd,  nu  svika 
sitt  löfte  ock  övergiva  honom,  så  skulle  Pär  genast  gå  till  Jo- 
hanna ock  säga  hanne,  att  allt  var  slut.  Men  så  fick  Petter 
skylla  sig  själv,  om  där  inom  nästa  söndag  blev  två  självspil- 
lingar  i  socknen. 

Nu  blev  det  Petter  som  fick  se  till  att  trösta  Pärnille-Pären. 
Ock  slutet  blev  det,  att  han  åtog  sig  att  i  vänlighet  göra  upp 
med  Boel,  så  den  saken  kunde  bli  nedtystad.  För  jag  skall 
säga  oss,  att  nu,  när  Petter  trodde,  att  Johanna  inte  brydde  sig 
om  honom,  utan  bara  om  Pär,  så  var  allt  annat  rakt  intet  för 
honom. 

Jag,  mitt  usla  best,  tordes  inte  nämna  mina  vantar,  för  jag 
var  rädd,  att  både  Rägnel  ock  hannes  Pärnilla  skulle  gastakrama 


14  WIOSTBÖM,   KAROEGILLE.  XIII.  10 

mig,  om  jag  klöv  näbb  till  hans  förfång.  Men  jag  lovade  slå 
benen  av  Boel,  så  fort  hon  blev  sä  rask,  att  hon  knnde  tåla^t, 
om  hon  understöd  sig  att  med  ett  halvt  ord  vidare  skylla  Petter. 

Detta  vågade  hon  inte  häller.  Men  en  dag  frami  augusti, 
när  där  var  stort  roökgille  i  Botemöllan,  kom  Kanne-Svennen 
in  1  stugan,  just  som  vi  satt  till  bords  hela  laget,  ock  bad  Petter 
lemna  några  fler  pangar  till  hans  dotter. 

Petter  for  upp  från  bänken  ock  ville  rakt  på  Sven,  men 
Pär  tog  honom  i  armen.  »Tänk  på  mor  ock  gör  ingen  olycka!» 
bad  han  med  sin  röde  mun  ock  sina  himlaögon,  den  falske- 
blacken! Ock  Petter  satte  sig  skälvande  som  ett  träd  i  stormen. 
Nå,  detta  reviderades  snart  i  hela  socknen  ock  för  Johanna 
med,  som  ju  meningen  var.  Ock  så  blev  där  snart  trolov;ning 
emellan  hanne  ock  Pär,  det  bcstet. 

Då  ville  Petter  ha  ut  sin  arvedel  ur  egendomen  ock  flytta 
bort  från  gården.  Men  då  vred  Pär  sina  bänder  ock  sa,  att 
han  blev  en  olycklig  man,  för  inte  kunde  han  lösa  ut  brodern 
ock  ensam  sköta  gården.  Då  kunde  han  lika  väl  först  som  sist 
avstå  från  Johanna,  för  draga  fattigdom  över  hanne  det  ville 
han  inte.  Ock  hur  han  la  sitt  tal,  så  fick  han  brodern  till  att 
stanna. 

Jag  var  så  arg,  så  en  skulle  kunnat  tända  eld  vid  mina 
ögon,  om  en  haft  en  svavelsticka  till  reds,  var  gång  jag  såg 
Pär.  Ock  jag  bad  många  eveliga  gånger,  att  han  skulle  bli 
omskapad  till  vad  som  hälst,  så  att  folk  kunde  se,  vad  han 
gick  för,  trollet.  För  jag  såg  skenbarligen,  att  Johanna  grämde 
sig  lika  hårt  som  Petter,  fast  de  båda  höll  sig  styva  som  is- 
tappar. 

Så  kom  Kanne-Svennen  sättande  till  mig  sent  ep  kväll. 
Min  suput  satt  på  krogen,  för  det  var  synd  att  säga,  det  Bägnels 
löfte  om  välsignelse  för  min  tystlåtenhet  hade  något  på  sig, 
ock  jag  var  ensam  med  mina  två  gröllingar.  »Boel  är  sjuk!» 
skrek  Sven  in  över  halvdörren,  »Rönnskan  är  inte  till  att  få, 
ock  jag  tror  tösen  dör!» 

Å,  doge  alla  sådana  som  du  ock  din  tös  av  den  sjukan, 
så  hölle  de  sig  allt  anständigare,  tänkte  jag,  men  slängde  ändå 
en  kjol  på  mig  ock  följde  med  honom.  Det  var  ett  elände  hela 
natten  ock  hela  andra  dagen.  Bönnskan  kom  ock  blev  levande 
vittne   på  att  Boel  på  sitt  yttersta  tog  tillbaka  sin  beskyllning 


XIII.  10  PETTER   OCK    PÄR.  15' 

mot  Petter.  Hon  bekände,  att  hon  mot  stora  pangar  gått  in  på 
att  peka  nt  honom ;  men  nu  var  hon  rädd  för  att  bli  osalig,  om 
hon  gick  bort  med  den  stygga  lögnen  på  sitt  samvete. 

Vem  den  rätte  var,  det  sa  hon  inte;  men  jag  visste  det, 
ock  Bönnskan  förstod  det,  så  att  hade  inte  jag  varit  rädd  för 
den  döda  Rägnel  ock  den  lömske  Pär,  så  ^nnde  jag  ha  sagt 
Johanna  sanningen.  Det  var  jnst  det  året  Rönnskan  begärt 
löneförhöjning,  så  hon  ville  inte  befatta  sig  med  andras  ange- 
lägenheter, ock  så  blev  det  därvid,  att  både  Boel  ock  barnet 
kom  i  en  ock  samma  kista.  Jag  klädde  liken,  ock  antingen 
Bägnel  blev  ond  eller  god  i  sin  grav,  var  jag  så  penetrant,  så 
jag  bad  hannes  Pärnille-Pär  om  en  näve  bnxbomskvistar  att 
strö  på  likklädseln.  Han  blev  gnlgiön  i  synen,  men  jag  var  så 
hövlig  ock  bönfallande,  så  att  han  måtte  gå  nt  i  träd^rden  ock 
skära,  så  mycket  jag  ville  ha.  Petter  var  inte  tillstädes.  Jag 
hade  passat  min  tid,  förstås. 

Petter  gick  .  ock  såg  så  skrämmerlig  ut,  som  om  han  gjort 
ända  på.  både  Boel  ock  barnet.  Men  Pär  var  lika  rödklar  ock 
grann  som  alltid.  Petter  sörjde,  för  han  inte  fick  Johanna.  Ock 
den  andre  rävnacken  var  glad,  att  han  kom  in  i  hannes  stora, 
mäktiga  släkt,  för  nu  kunde  han  bli  både  kyrkevärd,  nämdeman 
ock  riksdagsman,  om  galet  skulle  vara. 

Så  började  där  att  lysas,  innan  Boel  väl  var  kall  i  jorden. 
Ock  Petter  såg  ut,  som  han  väntade,  att  yttersta  dommen  skulle 
komma  ock  förhindra  giftermålet.  Men  ingenting  hände,  utan 
han  fick  ta  ut  slaktsvin  ock  lam  ock  malt  till  bröllopsöl  ock 
mjöl  till  bröllopsbröd.  Pär  skafifade  nya  stolar  ock  en  stor 
spegel  från  Göteborg.  Han  ordnade  ock  rustenerade,  så  folk 
trodde,  han  var  en  däkers  duktig  karl.  Ock  alla  tyckte,  att 
Johanna  kom  i  smöret,  som  fick  den  anständige  ynglingen  i 
stället  för  den  vidlyftige  Petter. 

Ja,  sickna  historier!  Bröllopsdagen  på  morgonen  kom  Petter 
in  i  min  stuga  ock  satte  sig  vid  bordet,  la  armarna  på  skivan 
ock  hela  ansiktet  ner  på  armarna.  Hela  hans  kropp  skakades 
så,  att  jag  trodde  benen  skulle  gå  ur  den  gamla  trefoten,  som 
han  satt  på. 

—  Jag  har  en  sådan  tandvärk!  stönade  han. 

—  Ja  i  järtat,  tänkte  jag;  ock  hade  du  bara  haft  tänder 
där,  min  påg,  så  kunde  du  ha  bitit  från  dig  ifrån  böljan. 


16  WIGSTRÖM,    KARDEOILLE.  XIII.  10 

Jag  frågade,  om  han  ville  ha  en  snp  ock  hälla  vid  tanden. 
Men  han  bara  grät  sina  tröjärmar  pöl  väta  ock  sa,  att  han  inte 
knnde  vara  med  pä  bröllopet. 

Då  blev  jag  så  förfimrad,  så  jag  visste  varken  ut  eller  in, 
för  det  hade  sett  rent  galet  ut,  om  Petter  inte  varit  med  på  sin 
tvillingbrors  hedersdag  —  tvi  för  heder!  jag  skulle  inte  så  illa 
säga.  I  det  samma  kom  brndgnmsbestet,  len  i  munnen  som 
nytt  grässmör,  talade  om  moderns  dödsstund,  om  brödrakärlek 
ock  hin  ock  hans  mor,  jag  skulle  inte  så  illa  säga!  Ock  så 
fick  han  Petter  till  att  rätta  på  sig,  klä  sig  i  högtidsdräkt  ock 
gä  brudgummen  närmast  in  i  brndehuset.  Men  i  stället  för  att 
andra  blir  svullna  i  käftarna,  när  de  haft  tandvärk,  var 
Petter  svullen  i  ögonlocken,  ock  det  nästan  lika  starkt  som 
bruden. 

Petter  bodde  hos  de  nygifta  ock  skötte  jordbruket.  Pär 
läste  tidningar  ock  en  okristlig  mängd  nya  romareböcker,  ock 
hölls  för  att  vara  omänskligt  lärd.  Svåger  ock  svägerska  ta- 
lade sällan  ett  ord  till  varandra.  Husfolket  sa,  att  Johanna 
någon  gång  brukade  hugga  på  honom,  men  då  tog  Pär  brodern 
i  försvar  ock  sa,  att  fel  hade  alla,  men  Petter  var  ändå  en 
bra  karl. 

Under  det  första  året  Pär  var  gift,  kom  där  en  ny  visa  på 
tryck,  som  sas  vara  diktad  av  honom.  Ja,  du  Sissa  Enut-Ols, 
du  har  lärt  den  av  mig.  Sjung  du,  så  får  vi  höra,  om  den  inte 
ändå  är  diktad  av  Petter.    Jag  skall  börja  den: 


En  gång  invid  himmeleus  portar  jag  stod 

—  vart  kan  man  i  drömmen  ej  komma?  — 
ock  glädjen  gick  högt  likt  en  rullande  flod, 
med  stränder  i  solljus  ock  blomma. 

Min  tanke  blev  stark 

som  ek  under  bark, 

mitt  sinne  likt  duvan  den  fromma. 

Då  kom  där  ett  moln  ifrån  skuggornas  land 

—  vad  kan  ej  ur  mörkret  framglida? 
Vid  blekblåa  blixtar  min  paradisstrand 
jag  neder  i  djupet  ser  skrida. 

Men  jorden  hon  står, 

ock  månen  han  går 

att  ljus  över  stränderna  sprida. 


XIII.  10  PETTER   OCK    PÄK.  17 

Jag  vet  ej,  om  Eden  på  jorden  kan  gro, 
—  fast  drömmarna  rinna  som  strömmar. 
Men  nog  kan  här  byggas  till  himlen  en  bro, 
om  järtat  än  blöder  ock  ömmar. 

i  sorgen  fäst, 

bär  brovalvet  bäst, 

allt  över  de  stridaste  strömmar. 

Jag  får  tårarna  i  ögonen,  mitt  gamla  Lnssefä,  var  gång  jag 
hör  Sissa  Knnt-Ols  sjunga  den  visan,  ock  jag  tänker  på  att  ingen 
mer  än  jag  visste,  att  Petter  varit  man  för  den. 

Johanna  våndade  aldrig  höra  de  här  visorna,  ock  Petter 
sjöng  dem  sällan.  Han  hade  nu  blivit  en  lustig  bror,  dansade 
på  lekstugorna,  trallade  ock  gick  på,  så  jag  skulle  trott,  han 
hade  glömt  sitt  tycke  ibr  svägerskan,  om  han  inte  varit  så  rädd 
för  att  vara  ensam  med  hanne. 

Andra  året  Pär  var  gift,  blev  det  illa  ställt  för  störstpigan, 
så  hon  måste  ur  tjänsten.  Då  svor  Pär  sig  fri  inför  brodern. 
Störstdrängen  blev  stående  tbr  äckan,  ock  det  hettes,  att  han 
betalte  fosterlönen  för  barnet. 

Så  gick  där  några  år,  ock  så  var  det  lika  när  igän.  Då  var 
det  minstpigan. 

Nu  måste  Pär  lösa  ut  Petter  ur  gården,  ock  det  var  nära 
efter  att  bröderna  blivit  storm  ovänner.  För  Pärnille-däkerskapet 
tyckte,  att  Petter,  som  inte  hade  någon  skam  att  förlora,  efter- 
som han  var  ungkarl,  kunde  stå  för  saken,  för  det  skulle  göra 
Johanna  rent  olycklig,  om  hon  finge  nys  om  hur  pigan  hängt 
efter  ock  frestat  sin  husbonde.  Ja,  sickna  historier  den  Pärnillan 
kunde  dikta! 

Petter  hade  ändå  inte  järta  till  att  lemna  fädernegården 
vind  för  våg,  för  Pär  var  nu  nämdeman  ock  kyrkvärd  ock 
fattigföreståndare  ock,  jag  hade  när  sagt,  rackare  med,  så  att 
han  tänkte  starkt  på  att  bli  vald  till  riksdagsman,  för  han  talade 
värre  än  en  romarebok,  styggen. 

Ja,  en  kan  både  skratta  ock  gråta,  när  en  tänker  sig  till- 
baka. I  hemmet  hade  Pärnille-däkeren  inga  barn,  men  ntom- 
kring  i  bygderna  har  jag  räknat  åtta,  som  hörde  honom  till, 
ock  utan  att  Petter  hade  hört  ett  knyst  därom,  var  han  miss- 
tänkt för  de  tUm. 

8v.  landtm.  XIII.  tO.  2 


18  WIGSTRÖH,   KARDB6ILLE.  XIII.  10 

Han  hade  en  liten  egendom  i  nabolaget.  Min  fyllesnuta 
vände  näsan  i  vädret,  sedan  han  fördärvat  mitt  nya  sängtäcke, 
när  han  sista  gången  kom  full  hem,  ock  sen  hashållade  jag  för 
Petter.  Då  lurade  Pärnilla  på  oss  en  piga,  som  jag  genom 
ROnnskan  fick  att  gå  till  bekännelse,  men  då  var  det  nte  i  hela 
socknen,  att  hon  ämnade  stämma  Petter  till  tings. 

Nu  blev  då  äntligen  Petter  varm  i  pälsen  ock  smiter 
pigan  utom  dörren.  Hon  till  Pär,  ock  där  blir  ett  arkeli,  så 
Johanna  hör*et,  där  hon  står  i  handkammaren. 

Då  går  hon,  ut  i  köket,  där  Pär  ock  tösen  —  Elna  hette 
hon  —  var  ensamma,  ock  säger,  att  hon,  hustrun,  inte  vill  längre 
gå  någon  i  vägen.    Nu  kan  de  ju  skiljas,  Pär  ock  hon. 

Men  då  gör  han  vid  hanne,  liksom  han  en  gång  gjorde  vid 
mig,  flyger  hanne  i  strupen,  sätter  hanne  mot  handkammar* 
dörren  ock  säger,  att  om  hon  knyster  ett  ord,  så  han  får  dåligt 
rykte  på  sig,  så  skall  han  låta  alla  veta,  hur  Petter  ock  hon 
haft  det  tillsammans  alla  dessa  åren.  Ja,  så  led  var  socknens 
anseddaste  bonde! 

Johanna  var  ett  gott,  beskedligt  liv  —  som  jag  så  ofta  sa, 
när  jag  tagit  något  väl  hårt  i  mitt  eget  gubbsvin.  Ock  nu  bara 
bad  hon  för  sitt  rykte  ock  lovade  att  i  allt  lyda  sin  man  ock 
husbonde.  Elna  stannade  där  i  huset,  ock  Johanna  visade  hanne 
all  ömhet,  för  att  taga  misstanken  från  mannen. 

Petter  säger  ingenting,  för  han  har  ju  lovat  modern  att 
aldrig  göra  något,  som  kan  lända  den  yngre  brodern  till  för- 
fång. Men  det  kokar  i  honom,  att  Johanna  skall  tro  honom  så 
illa  ock  att  hon  själv  är  så  bedragen. 

En  kväll  i  skymningen  —  det  var  fram  på  hösten  —  träffar 
han  händelsevis  sin  svägerska  ensam  i  stugan,  där  hon  sitter  ock 
gråter.  Inte  vet  jag,  vad  han  sa  ock  vad  hon  sa,  mer  än  det, 
att  hon  ville  veta,  om  han  var  skyldig  till  Boels  olycka.  Han 
hade  då  svarat,  att  det  inte  tjänade  till  något  att  röra  i  gamla 
sorger,  här  var  mer  än  nog  av  nya.  Då  hade  hon  sagt,  att 
hon  visste,  att  han  var  oskyldig  till  mycket  av  det,  som  sas 
om  honom.  Ock  nu,  hur  det  ena  ordet  tar  det  andra,  så  säger 
bon,  att  ingen  i  världen,  utom  honom,  har  hon  hållit  kär,  ock 
så  tar  hon  svågern  om  halsen  ock  kysser  honom.  Om  han  gör 
det  samma  vid  hanne,  skall  jag  låta  vara  osagt,  för  det  talade 
Petter  inte  om  för  mig.    Men  nog  är,  att  i  det  samma  kommer 


XIII.  10  PETTER   OCK    PAR.  19 

Pär  in  fråu  Bommarstngan  med  ljus  i  handen.    Han  gled  alltid 
omkring  i  huset  liksom  en  katt,  det  bestet. 

—  Står  det  så  till?  Är  det  så  min  bror  håller  sitt  löfte  till 
min  mor?  Jo,  du  är  en  vacker  hustru,  Johanna!  Det  var  du 
som  vågade  beskylla  din  egen  man,  ock  nu  ser  jag  ju  med 
egna  ögon,  att  jag  är  bedragen. 

Han  hade  nog  predikat  ännu  mer  lögn,  men  i  det  samma 
kommer  jag  för  att  hämta  Petter  hem  till  en  ko,  som  kalvat, 
ock  så  blev  där  tyst,  ock  bröderna  skildes  åt  utan  att  tala. 
Men  rätt  som  jag  sitter  om  kvällen  ock  väntar  på  att  Petter 
skall  sluta  att  ränna  omkring  ute  i  den  mörka  hagen  ock  snart 
komma  in  för  att  äta,  far  Pärs  Elna  in  genom  samma  dörr,  som 
jag  stängde  efter  hanne,  en  dag  Petter  smet  hanne  ur  sitt  hus. 
Ock  nu  skriker  hon,  att  mor  Johanna  ligger  på  tvärs  för  döden. 

Jag  åstad,  utan  att  få  fatt  i  Petter,  ock  när  jag  kommer 
dit,  sitter  döden  häiine  redan  på  läpparna.  »Hon  har  fått  rått- 
krut»,  säger  jag  till  Pär,  som  går  ock  vrider  sina  händer. 

Han  svarar  inte,  men  stannar  ock  glor  på  mig  så,  att  jag 
kände  mitt  usla,  syndiga  hår  resa  sig  på  mitt  huvud.  Jag  teg 
ock  gav  Johanna  mjölk.  Elna  låg  på  knä  vid  sängen  ock 
skrek,  så  det  var  klokast  att  stänga  dörren,  så  att  ingen  hörde 
något.  Ock  Johanna  var  död  ock  borta,  så  där  om  pass  när 
hanarna  började  gala. 

Hon  hade  dött  av  tarmvred,  sa  hannes  man.  Men  andra 
natten  var,  så  sant  jag  sitter  här  en  syndig  människa,  Rägnel 
hos  mig;  men  vad  hon  ville,  vet  jag  inte  riktigt,  för  hon  bara 
la  sina  fingrar  —  de  var  isande  kalla  som  istappar  —  över 
min  mun,  så  jag  tror,  att  hon  ville  ha  mig  till  att  tiga  med  mina 
tankar  om  hannes  rare  Pärnille-Pär. 

Där  blev  stor  begravning  efter  Johanna.  Petter  var  med 
att  bära  hanne  till  graven,  ock  jag  såg,  hur  han  sviktade  i 
knäna,  när  han  la  den  vita  bårhandduken  över  sin  skuldra. 
Men  sen  bar  han  stadigt,  så  hon  kom  anständigt  ned  i  jorden. 

Enklingen  grät  stilla  ock  passeligt  vid  graven.  Alla  be- 
klagade honom.  För  se  ingen  människa  hade  någon  tid  hört 
dem  byta  ett  ont  ord,  mer  än  Elna,  ock  hon  teg  nog  med  vad 
hon  visste. 

Pratet  om  att  Elna  skulle  dra  Petter  inför  tinget,  tog  slut. 
Det  visade   sig,   att   en  mycket  vidlyftig  skräddare,  som  hade 


20  WI6STRÖH,    KARDEOILLE.  XIII.  10 

arbete,  var  bekant  med  hanne,  så  att  hon  till  en  tid  flyttade  in 
till  honom.  Men  bröderna  talade  inte  till  varandra,  ock  det 
hettes,  att  de  båda  ville  väljas  till  riksdagsmän,  så  det  var 
orsaken. 

Jag  skulle  ta  bra  fel,  om  inte  Rägnel  nnder  denna  tid 
mer  än  en  gång  var  hos  Petter.  Ock  ordet  gick,  att  Johanna 
kom  hem  till  Pär  om  nätterna.  Men  bröderna  var  ja  båda  för 
lärda  karlar  till  att  medge  sanningen. 

Men  en  dag,  kort  före  valet,  kom  Pär  till  Petter  för  att  få 
hans  röst.  Då  blev  jag  inkallad  i  kistekammaren.  Petter  stängde 
själv  dörren,  ock  så  var  det  han  som  räknade  upp  hela  broderns 
syndaregister,  från  Boel  till  Elna,  ock  den  andre  måtte  vackert 
höra  på. 

—  Jag  lovade  vår  mor  att  inte  göra  dig  på  något  sätt  för 
när,  ock  det  löftet  har  du  att  tacka  för  att  du  inte  är  en  ut- 
skämd man.  Men  aldrig  skall  Petter  Jespersson  jälpa  en  — 
vore  det  så  hans  tvillingbror  —  till  att  bli  folkets  utvalde  man, 
när  han  har  tagit  livet  av  sin  hustru,  säger  Petter. 

Pär  hade  hela  tiden  suttit  som  en  arm  syndare  på  dyne- 
kistan, men  nu  stod  där  liksom  en  stråle  ut  ur  skarnets  ögon. 
Han  lyfter  upp  huvudet,  tittar  på  brodern  oskyldigt,  som  barnet 
där  föddes  i  natt,  ock  säger  så  milt,  så  milt: 

—  Men,  min  käre  bror,  min  hustru  tog  ju  in  förgift  för  det 
hon  hållit  väl  med  dig.  Både  Elna  ock  Lusse  kan  vittna  om 
att  hon  sa,  hon  inte  kunde  leva  utan  dig.  Det  trodde  jag 
Lusse  sagt  dig.  Jag  har  tegat,  för  att  inte  lägga  sten  på  din 
börda.  Min  egen  får  jag  draga  bäst  jag  kan.  Vi  möts  väl  en 
gång  inför  vår  mor,  då  får  du  din  dom. 

Petter  stod  först  styv  ock  stum  som  ett  klockfodral;  men 
så  far  han  rakt  på  Pärnille-fanskapet,  lägger  honom  tvebockad 
över  ett  skrin  där  stod,  ser  efter  en  käpp,  ock  jag  är  inte  sen 
att  räcka  honom  det  första  jag  fick  fatt  i,  ock  det  var  en  sliten 
vävtrampa,  som  tog  bra.  Ock  nu  klappade  Petter  honom,  så 
det  hördes  ackurat  som  när  en  piskar  en  dyna,  som  där  är  bra 
fjäder  i.  Det  bästa  var,  att  Pär  inte  tordes  skrika,  ock  jag 
passade  noga  på,  att  han  bara  skulle  få,  så  han  miste  lusten  att 
sitta  som  riksdagsman,  styggen. 

Sen  frågade  Petter  mig,  om  det  var  sant,  att  Johanna 
själv   tagit   livet   av   sig,  ock  det  måste  jag  då  tillstå  att  hon 


XIII.  10  PETTER   OCK   PÄR.  21 

gjort.  Ook  när  Pär  legat  ett  par  tre  dagar  på  näsan  i  sin  säng, 
kom  han  in  igän  till  brodern,  bad  att  de  skulle  vara  goda 
vänner  ock  glömma  allt  det  framfarna. 

—  Det  gflr  jag  in  pä,  men  en  sft  vidlyftig  man  som  du 
skall  folket  aldrig  narras  till  att  välja,  det  vore  både  synd  ock 
skam.  Jag  ger  min  röst  åt  Nils  i  Askhnlt,  ock  jag  har  talat 
vid  alla  våra  vänner,  att  de  gör  det  samma.  Jag  föreställde 
dem,  att  både  dn  ock  jag  var  för  oerfarna,  sa  Petter. 

Efter  den  stnnden  liksom  vissnade  Pär,  ock  där  började  att 
glunkas  om  både  ett  ock  annat,  för  Elna  hade  pratat  för  skräd- 
daren, ock  han  ville  ha  fler  pangar,  än  Pär  hade  Inst  att  be- 
tala. Ock  så  sålde  han  fädernegården  till  Petter  ock  liksom 
landsförvisade  sig  själv  in  till  Småland.  Han  tog  Elna  ock 
hannes  barn  till  sig,  men  dog  kort  efter.  Folk  sa,  att  han  fått 
ont  i  levern.  Men  för  min  del  tror  jag,  att  Rägnel  strafifade 
honom,  för  det  han  sålde  gården  ock  blev  smäländing. 

Petter?  —  ja,  Petter  han  gick  ju  hän  ock  gifte  sig  med 
Johannas  yngsta  syster.  Stackars  den  som  litar  på  karlarnas 
trohet!  Men  han  sa,  att  systern  var  så  lik  Johanna.  Ja  be- 
vars, de  hade  båda  näsan  mitt  emellan  ögonen,  det  hade  de. 
Jag  flyttade  frän  honom,  men  han  blev  jn  ändå  både  nämdeman 
ock  riksdagsman  ock  kom  till  så  stor  ära,  att  han  fick  äta  nr 
silverfat  på  kungens  eget  bord. 

Men  där  skall  vana  till  att  äta  fläsk  stekt  i  smör.  Petter 
tålde  inte  kungamat,  fastän  han  hade  gott  kosthåll,  när  jag  la- 
gade hans  föda.  Han  fick  knep  ock  dog  på  själva  stora  slottet, 
i  kungens  egen  kammare.  Ock  hans  majestät  grät  stora  tårar, 
när  han  hörde,  att  Petter  var  död  i  riksdagen,  för  det  är  inte 
så  lätt  för  en  kung  att  få  en  sådan  riksdagsman  igän,  skall 
jag  säga. 

Den  sista  visan,  han  diktade,  förstår  en  inte  så  bra,  förda 
var  Petter  liksom  mera  köpstadaktig  av  sig.  Men  Sissa  Knut- 
Ols  kan  sjunga  den,  bara  jag  f&v  börjat,  så  hon  kommer  rätt 
på  trallen: 

Där  växte  upp  två  liljor  på  en  ock  samma  gi*en 
—  JÄg  säger  inte  var. 

Den  ena  bröts  av  stormen  vid  morgonsolens  sken, 
i  aftonstunden  vissnade  den  andra. 


22  WI68TRÖM,    KARDBOILLE.  XIII.  10 

Då  grodde  där  upp  törne,  som  sargade  till  blods 

—  jag  säger  icke  vem. 

Det  var  jn  blott  en  fogel,  så  sorgefall  till  mods, 
han  sökte  vita  liljor  ibland  törnen. 

Han  klagade,  att  glädjen  för  alltid  flytt  sin  kos 

—  som  mångens  gör  väl  det  — 

ock  såg  ej,  att  på  tornet  där  slog  ut  ros  vid  ros 
med  tårar  uppå  blomsterbladen  röda. 

Ock  sommardagen  flydde,  ock  lunden  stod  i  glöd, 

—  vid  aftonsolens  sken. 

När  fogeln  såg  på  tornet,  som  stod  med  frukt  så  röd, 
då  sökte  han  ej  längre  vita  liljor. 

Ja   detta   var   nu   historien   om   Petter  ock  Pär.    Nu  kan 
Björn  ta  ock  förtälja  en,  som  är  roligare. 


»Esbem  Nillesson  ook  hans  finmtixnmer; 

har  ni  hört  talas  om  dem?  Det  är  just  en  historia  för  ungdom», 
sa  Björn  ock  drog  på  munnen,  sä  tobakspipan  förlorade  sitt 
fäste  ock  föll  på  huvudet  i  visboken. 

»Blir  den  alltför  galen,  så  sjunger  vi»,  lovade  flickorna  ock 
klappade  smutsen  ur  sina  kardor. 

»Ock  vi  stoppar  ull  i  öronen»,  skrattade  drängarna.  »Börja 
ni  bara,  far!» 

sm  i  väg  då! 

Det  var  en  gång  en  rik  släkt  —  det  angår  ingen,  var  den 
bodde  —  som  var  så  stor  i  hättan  för  sina  stolta  ock  dygde- 
samma  fruntimmers  skull,  så  att  ingen  fick  näsa  upp  för  deras 
manfolk,  när  det  blev  tal  om  granna  töser.  En  son  av  denna 
Esbernssläkten  gifte  sig  sällan  utom  densamma,  så  till  slut  var 
hela  socknen  ett  enda  siäktbände,  som  hängde  i  hop  värre  än 
hyvelspånor. 

Men  hur  det  nu  var  eller  inte  var,  så  blev  där,  skam  att 
säga,  allt  sparsammare  med  barn  i  Esbernssläkten,  ock  då  som- 


XIII.  10  ESBERN    NILLBS80N    OCK    HANS   FRUNTIMMER.  23 

liga  av  döttrarna  nappades  bort  av  otydda  ungkarlar,  så  blev 
där  till  sist  riktig  kvinnobrist. 

En  av  de  vackraste  ock  stoltaste  fisbernsdöttrarna,  under 
de  senare  tiderna,  var  Nilla,  som  gifte  sig  med  sitt  nästsyskone- 
barn,  Lave  Esbernsson.  Han  var  ett  redigt  hoseskaft,  så  att 
kvinnan  blev  man  i  huset.  Ock  därför  blev  sonen  Esbern  van- 
ligen  kallad  Nillesson.    Sådant  hade  skett  förr  i  den  släkten. 

Nilla  Lavesa  hade  sina  egna  tankefunderingar  över  töser, 
ock  allt  ifrån  den  dag  hannes  Esbern  själv  kunde  snyta  sig, 
talade  hon  för  honom  om  alla  de  snaror,  som  av  dem  lägges 
iör  en  oskyldig  yngling  med  fämtitnsen  i  hemgift.  Så  att  när 
prästen  talade  om  en  viss  person,  som  går  omkring  som  ett  ry- 
tande lejon,  tänkte  Esbern  på  en  tös  med  långt,  långt  gult,  kru- 
sigt hår  ock  ett  par  ögon,  som  en  kunde  tända  sin  tobakspipa 
vid.  Han  hade  också  förstås  höii;  prästen  säga,  att  hin  kunde 
förskapa  sig  till  en  ljusens  ängel. 

Ock  ingen  kunde  väl  häller  tro,  att  Esbern  Nillesson  med 
naturliga  ock  tillåtliga  medel  fått  så  starkt  tycke  till  en  tös, 
som  i  sin  barndom  varit  på  socknen  ock  såld  åt  hans  föräldrar 
till  vaktetös  ock  som  hade  en  mor,  som  botade  barn  för  skaver 
ock  äldre  folk  för  kål  lan  ock  för  övrigt  kunde  mer  än  äta 
med  munnen,  för  hon  kunde  viga  ungt  folk  vid  träd  ock 
källor.  Ja,  Röa-Hana  har  ni  väl  hört  talas  om?  Det  var  hannes 
tös;  någon  far  hade  hon  aldrig  haft,  därför  såldes  hon  omkring 
i  socknen. 

Nu  var  Marja  aderton  år  gammal,  tjänte  i  prästgården  ock 
fick  lära  allehanda,  ock  Esbern  var  på  sitt  ^ugeandra,  så  mo- 
dern hade  för  ett  halvt  år  sen  haft  hans  hemgiftssängkläder 
färdiga.    Det  fattades  nu  bara  en  passelig  fästmö. 

Nilla  Lavesa  reste  själv  med  Esbern  till  Herbjäragubben, 
som  hölls  för  att  ha  större  makt  än  Röa-Hana.  Hon  betalte 
honom  hela  fyra  riksdaler  i  silverspecier  för  att  han  skulle  lösa 
Esbern  ur  snaran.  Nilla  visste,  ser  ni,  att  sonen  hade  en  redig 
snara  av  långt  gult,  krusigt  hår  innanför  sin  lärftsskjortekrage, 
ock  det  var  bevis  nog! 

Esbern  var  inte  häller  den  som  nekade  till  en  sanning. 
Han  var  inte  stortalig  av  sig,  fast  han  var  stolt  över  sin  för- 
näma släkt.  Han  slogs  aldrig,  ändå  han  var  den  störste  ock 
starkaste  ynglingen  i  hela  socknen.    Men  när  Herbjäragubben 


24  WIUSTRÖM,    KARDEGILLE.  XIII.  10 

tog  ock   brände  det  gula  håret,  då  knöt  han  händerna,  så  det 
vitnade  kring  knogarna. 

Naturligtvis  trodde  han,  att  han  var  tSrhäxad  av  Böa-Hana^ 
ock  ville  ha  bot.  Men  nu  gjorde  botemedlet  så  ont,  så  både 
Herbjäragnbben  ock  Nilla  måste  binda  honom  fast  vid  stolen^ 
medan  där  blev  läst  ock  rökat  över  honom. 

När  han  kom  hem,  sjuknade  han.  De  trodde,  att  han  aldrig 
skalle  komma  sig  mera,  ock  så  gick  där  bud  efter  prästen,  för 
att  se  vad  det  knnde  jälpa.  Det  kunde  rakt  inte  tjäna  till 
något  att  tala  om  häxeriet  för  prästen,  för  antingen  en  pHlst 
tror  eller  inte  tror  på  sådant,  pratar  han  ens  dant.  Men  här 
hade  prästen  osat  bränt  horn  om  Esbern  ock  sin  piga,  ock  när 
han  såg,  att  döden  fick  gå  värdshus  fVrbi  den  gången,  tyckte 
både  han  ock  prästfrun,  det  var  klokast  att  fä  Marja  bort  nr 
socknen.    Från  ögat  ur  järtat,  tänkte  de. 

Ock  så  fick  hon  tjänst  hos  prästfruns  syster,  långt  däkeren  i 
våld  uppe  i  skogsbygden,  dit  Esbern  aldrig  kunde  få  sina  vägar. 

Jag  vet  en,  som  såg  hanne  ligga  på  sina  fattiga  knän  för 
prästfrun  ock  tigga  att  bara  en  enda  gång  få  se  Esbern,  som 
nu  gick  uppe.  Men  frun  svarade,  att  det  nu  var  bäst  som 
skedde,  för  Esbern  Nillesson  trodde  inte  större  om  bandet  dem 
emellan,  än  att  han  sökt  Herbjäragnbben  för  att  bli  löst. 

Då  for  Marja  upp  från  golvet,  håret  stod  omkring  hanne 
som  ett  viyande  kornfölt. 

»Har  Esbern  låtit  honom  bränna  vårt  kärleksband^,  sa  hon 
ock  samlade  det  lösta  håret  med  bägge  händer,  >så  önskar  jag, 
att  han  aldrig  må  få  någon  kvinna,  förrän  detta  faller  till 
marken  som  vissnade  löv,  ock  jag  tänker  det  skall  dröja!» 

Därpå  satte  hon  sig  upp  på  sin  lilla  kista,  prästens  gamle 
dräng  satte  sig  på  åkebrädan,  ock  så  for  Marja  förbi  Laves 
gård,  utan  att  ens  så  mycket  som  titta  till  porten. 

Från  den  dagen  blev  det  fasligt  rart  med  Laves  ock  präs- 
tens. Esbern  fick  läsa  lärda  böcker,  ock  prästfrun  fick  stora 
smörtoppar  till  skänks. 

Tystlåten  av  sig  hade  Esbern  varit  förut,  nu  blev  han  det 
ännu  mera.  Men  han  skulle  sett  ut  som  en  härreman,  om  han 
bara  varit  litet  mindre  ock  oansenligare  till  växten.  När 
någon  frågade  honom,  om  han  inte  skulle  gifta  sig,  svarade  han 
alltid:  »Jo,  när  jag  får  se  någon  felfri  flicka.» 


XIII.  10  ESBERN    NILLRSSON    OCK   HANS    FRUNTIMMER.  25 

Lave  dog  Bamnia  år,  som  Marja  flyttade  från  socknen,  ock 
nn  började  Nilla  beflita  sig  om  att  söka  npp  en  fästmö  till 
Esbern.  I  släkten  fanns  ingen  ledig.  Hon  såg  ut  än  en,  än  en 
annan  otydd  gårdadotter,  men  alltid  kom  där  något  i  vägen. 
Så  dog  slutligen  Nilla,  förvissad  om  att  Esbern  hällre  ville  dö 
som  ungkarl  än  ta  någon,  som  hade  den  allraminsta  fläck  på 
sitt  namn.  Men  in  i  det  sista  både  hon  gott  hopp  om  att  han 
skulle  finna  ett  väl  rekommenderat  fruntimmer. 

När  hon  väl  var  i  jorden,  började  det  remitteras  i  bygden, 
att  Marja  fällt  sådana  ord,  som  kunde  få  en  att  tro,  att  Esbern 
var  vigd  antingen  vid  ett  träd  eller  en  källa.  De  hade  dess- 
utom vid  en  ekerot  funnit  ett  litet  knippe  kort,  svart  hår,  som 
de  i  början  trodde  att  skolmästarens  hund  rått  om;  men  när 
det  blev  bekant,  att  Marja  lockat  hår  från  Esbern,  så  såg  en 
grant,  vad  det  var.  Kort  därefter  hittades  en  bit  papper  med 
Esberns  namn  på  nere  vid  en  källa.  Ock  så  visste  en,  att  han 
allt  finge  gå  till  Röa*Hana,  om  han  ville  bli  gift  med  ett  frun- 
timmer.   För  Håna  kunde  både  binda  ock  lösa  sådan  vigsel. 

Men  rätt  som  det  är,  beryktas  det  i  socknen,  att  Esbern 
Nillesson,  som  vid  den  tiden  nog  var  sina  modiga  tjugeåtta  år, 
friat  ock  fått  ja  av  den  stoltaste  tösen  i  en  socken  några  mil 
därifrån.  Detta  var  i  framtiden.  Vid  midsommarstid  kom  hon 
ock  såg  sig  för  hos  honom,  ock  allt  såg  väl  ut.  Men  när  de 
skulle  ut  ock  se  på  den  växande  hösten,  mötte  de  Röa-Hana, 
ock  då  tappade  Esbern  det  han  skulle  säga  till  flickan,  fast 
käringen  bara  hälsade  ock  tittade  långt  på  dem. 

Längre  fram  på  sommaren  reste  han  för  att  hälsa  på  sin 
blivande  fästmö  ock  sätta  ut  dag  till  trolovningen;  får  hur  myc- 
ket han  än  späjat,  hade  han  inte  kunnat  finna  något  att  utsätta 
på  hannes  rykte. 

Nu  ville  det  sig  varken  bättre  eller  sämre,  än  att  där 
denna  sommar  var  storläger  i  närheten  av  denna  härniga  tösens 
hem.  Ock  så  skulle  friaren  roas  med  en  färd  dit  {6r  att  se  de 
kungliga.    Esbern  skulle  själv  köra  tbr  sin  utvalda  vän,  kan  tro. 

Hon  var  en  besatt  grann  tös,  den  rättvisan  skall  ske  hanne, 
ock  stolt  såg  hon  ut  i  sin  silversnörda  skrud,  det  kan  en  lita 
på.    Ock  ett  hurrande  raskt  fruntimmer  var  hon. 

Officerarne  flockades  omkring  hanne,  glodde  som  de  varit 
galna,  ock  frågade,  om  den  där  store  mackadoren  var  hannes  fjas. 


26  WIG3TRÖM,    KAUDEGILLE.  XIII.  10 

—  Här  Qasas  ingenting,  sa  Esbern,  ock  Rönn,  hans  rotekarl 
blev  illa  rädd,  att  där  skulle  bli  arkeli  av,  för  Esbern  var  karl 
till  att  vy  sta  en  sådan  fin  krigskarl  över  hans  eget  tält. 

I  detsamma  spelas  där  upp  till  dans  ett  stycke  därifrån. 
Krigsfolket  ger  sig  till  att  hurra,  som  om  det  fått  betalt  för 
det,  ock  allt  vad  liv  ock  anda  hade,  utom  Esbern,  rände  för 
att  se  prinsarna  dansa. 

När  Esbern  stått  ensam  en  stund,  kommer  Rönn  springande 
ock  maler,  att  prinsen  dansade  med  —  ja,  vad  skulle  han 
källarna?  —  fästmö  kanske? 

—  Det  är  hon  inte,  säger  då  Esbern  ock  går  fram  till  ringen, 
som  står  packad  likt  en  mur  kring  de  dansande.  Han  såg  då, 
hur  prinsen  for  av  med  hanne.  Kjorteln  flög,  så  en  kunde  se 
hanne  långt  upp  på  benen,  ock  folket  viskade:  »Se  på  den  nya 
hovdamen.    Månne  hon  kan  stå  på  fötterna  efter  den  dansen?» 

Esbern  visste  gott,  vad  där  menades  med  det  ock  med  en 
hovdam,  ock  ville  inte  se  mera.  Men  i  detsamma  slutar  dan- 
sen, ock  prinsen  går  krokarm  med  hanne  mitt  igenom  ringen 
ock  kommer  så  rakt  i  snaggen  på  Esbern,  som  inte  hinner 
rygga  så  fort. 

—  Där  är  Esbern!  ropar  hon,  nog  så  glad,  ock  stannar. 

—  Är  det  din  fästman,  min  —  prinsen  sa  rent  ut:  min 
sköna? 

—  Varken  är  eller  blir,  för  den  kaka  jag  vill  ha  till  heders, 
skall  ingen  ha  naggat,  svarar  Esbern.  Ock  det  var  hans  stora 
lycka,  att  både  prinsen  ock  alla  hans  stockholmare  var  så 
okunniga,  så  att  de  inte  förstod  vårt  skånska  mål.  Eljes  hade  väl 
knoppen  huggits  av  Esbern.  Nu  bara  skrattade  prinsen.  Flic- 
kan blev  btek,  men  hovhärrarna  trodde  bara,  att  äran  sökte 
hanne,  ock  så  kom  där  fram  vin  ock  sockerkaka.  Men  Esbern 
gick  till  sina  hästar,  satte  dem  för  vagnen  ock  for  hem. 

Så  slutades  det  frieriet.  Men  flickan  fick  heta  »hovdamen», 
så  länge  hon  levde. 

En  tid  därefter  kom  det  för  Esberns  öron,  hur  det  sas,  att 
han  inte  kunde  få  något  fruntimmer,  för  det  han  antingen  var 
vigd  vid  ett  träd  eller  vid  en  källa,  ock  då  slår  han  sig  i  backen 
på  att  han  skulle  gifta  sig,  innan  året  var  ute.  För  han  visste 
med  sig,  att  han  kunde  få  en  tös  på  vart  finger.  Han  friade 
då  ock  fick  ja  av  en  riksdagsmansdotter,  som  var  så  fin,  så  att 


XIII.  10  ESBERN    NILLE880N   OCK    HANS    FRUNTIMMER.  27 

bon  varit  med  sin  far  i  Stockholm.  Därför  vred  hon  Htet  på 
talet,  så  hon  snurrade  rätt  fint  på  r-en,  men  det  hölls  inte  för 
något  vidare  fel. 

Esbern  såg  mera  nt  som  en,  som  sålt  smöret  ock  tappat 
pängarna,  än  som  en  rik  fUstman;  men  han  bjöd  sina  släktingar, 
karlarna  förstås,  till  trolovningen.  Den  skalle  hållas  i  fästmöns 
hus  samma  dag,  som  hannes  äldste  bror  skalle  ha  bröllop. 

Som  en  vet,  är  det  inte  brukligt  bland  hyggliga  människor, 
att  fästefolk  sitter  ock  hånglar  med  varandra.  Så  Esbern  tänkte 
sin  del,  när  hans  tillkommande  träder  in  i  kistekammaren,  där 
han  står  ock  snyggar  upp  sig  en  smula  efter  den  långa  ritten. 

—  Kyss  mig  en  gång,  innan  prästen  kommer!  säger  hon  ock 
far  honom  om  halsen. 

—  Är  du  en  sådan,  som  inte  väntar,  tils  en  karl  ber  dig? 
säger  han  ock  slänger  hanne  ifrån  sig. 

Ock  som  han  då  tittar  sig  omkring,  ser  han  dörren  åt  kö- 
ket står  på  glänt  ock  en  hel  flock  nästippar  sticker  fram,  ock 
bland  dem  såg  han  tydligt  hela  Röa-Hanas  ansikte.  Detta  var 
inte  så  underligt,  för  hon  höll  sig  gärna  framme,  där  som  det 
var  gille.  Men  Esbern  tänkte  inte  på  det,  utan  på  den  dag 
han  lät  bränna  hannes  dotters  långa  hårlock.  Ock  så  kunde 
han  rakt  inte  få  sig  till  att  ingå  trolovning  med  den  andra. 

»Hon  har  för  starka  Stockholmsvanor  för  mig»,  sa  han  bara 
till  hannes  mor.  Ock  så  blev  det  hela  utlagt  så,  att  han  i  sista 
stunden  inte  kunde  bli  ense  med  hannes  målsmän  om  flickans 
hemgift.  Men  det  gick,  som  han  förut  visste:  hon  fick  heta 
»Mätta-kyss-mig»  i  hela  sin  livstid. 

Nu  var  Esbern  trätti  år,  ock  det  skulle  knipa,  om  han 
skulle  kunna  få  en  rik  flicka.  En  fattig  ville  han  inte  ha  in  i 
den  stora  stolta  släkten. 

Vid  denna  tiden  var  rike-Nilsens  hustru  enka.  Hon  var 
både  på  fäderne  ock  möderne  av  Esbernsfamiljeu,  ock  därtill 
hade  rike-Nils  varit  av  samma  släkt,  så  hon  kunde  rätt  vara 
ett  passeligt  gifte  för  Esbern.  Hon  var  bara  ett  par  år  äldre 
än  han.  Men  där  var  två  enklingar  ock  minst  tre  ungkarlar  i 
familjen  som  friade  till  hanne,  sä  snart  likstenen  blev  rest  på 
mannens  grav,  så  där  gloddes  snett  på  Esbern,  när  han  så  smått 
började  stryka  på  foten  tbr  hanne.  Det  gick  här  som  alltid: 
bara  den  store,  tyste  Esbern  tittade  på  ett  fruntimmer,  hade  han 


28  WI68TRÖM,    KARDEGILLE.  XIII.  10 

hanne  på  sina  tUm  fingrar.  Ock  det  sas  allmänt,  att  enkan 
skulle  ha  Esbern,  så  snaii;  hon  sörjt  ut  tiden,  efter  mannen 
hannes. 

—  Bara  inte  Röa-Hana  kommer  emellan,  sa  enkans  andre 
friare.    Ock  hela  socknen  var  spänd  på  hur  det  skulle  gå. 

Det  var  just  vid  sommarmarknadstiden.  Hela  Esbernsläkten 
for  till  marknaden.  Esbern  bjöd  enkan  på  vin  ock  kaffe  i  det 
största  tältet  ock  följde  med  hanne  till  västgötastånden.  Där 
köpte  hon  själar  ock  sjaletter.  Deras  bekanta  följde  efter  för 
att  se,  om  han  köpte  psalmbok  åt  hanne.  Men  ingen  kunde 
upptäcka,  att  han  gav  hanne  annat  än  ett  konditors-järta  för 
tre  skilling. 

Rätt  som  det  var,  bjöd  han  åter  in  enkan  ock  hannes  sys- 
ter i  det  stora  tältet,  ock  där  tog  de  sig  åter  igän  en  pile- 
knäck, så  Esbern  fick  mod  i  bringan  till  att  slå  fram  om  gifter- 
målet. Ock  när  de  tu  då  kom  ut,  var  enkan  mild  som  en 
morgonmjölk,  men  Esbern  såg  ut,  som  om  han  försvurit  sig. 

—  Bara  inte  Röa-Hana  är  till  marknads,  säger  då  en  av 
enkans  friare,  i  det  Esbern  strök  förbi. 

—  När  en  talar  om  troll  ock  deras  klär,  är  de  när,  säger 
en  annan.  Där  står  ju  käringen  hos  kopparslagaren  ock  byter 
bort  sin  gamle  kaffekittel. 

—  Långt  från  skeden  till  munnen,  säger  en  tredje.  Ock  i 
detsamma  vänder  käringen  sig  om  ock  ser  Esbern  rakt  i  synen. 

Enkan  lägger  inte  märke  till  att  Esbern  blir  rent  stum,  för 
han  hörde  ju  inte  till  de  stortalande,  ock  där  var  för  övrigt  ett 
sådant  arkeli  av  folk,  komedianter,  spelmän,  gungor  ock  pos- 
santiver,  så  ingen  fick  öronly.  Nu  var  där  också  för  första 
gången  kommen  en  sådan  där  karamellsnurra,  som  gick  i  rundel 
med  folk,  som  satt  i  korgar  eller  på  trähästar,  ock  där  ville 
enkan  upp  ock  åka. 

—  Det  går  inte  an  för  släkten.  Vi  har  ju  inte  lagt  ned  sor- 
gen efter  Nils,  säger  systern. 

Men  enkan  hade  blivit  liksom  litet  humörlig  av  marknads- 
vinet. Ock  när  Esbern  inte  säger  något,  utan  låter  det  stAtill, 
så  drar  hon  systern  med  sig  upp  i  den  ene  korgen,  ock  snurran 
far  i  gång. 

Esbern  står  nedanför  på  marken  ock  stirrar  rakt  framför 
sig,  men  får  så  höra  skrik,  vin  ock  flin  från  alla  kanter.   Enkan 


XIII.  10  ESBERN    NILLE880N    OCK    HAKS   FRUNTIMHER.  29 

hängde  med  halva  kroppen  utanför  korgen  ock  ropade  ulrik. 
Systern  satt  på  hnk  ock  höll  hanne  i  benen,  så  hon  inte  skalle 
ta  överbalansen.  När  snnrran  stannade,  var  enkans  kläder  rent 
nerklenta,  för  vädret  hade  tagit  i  marknadsvälfägnaden,  kan  en 
väl  begripa.  Hon  måtte  in  i  ett  hns  ock  göras  snygg,  sen  for 
hon  genast  hem.    Esbern  kunde  hon  ta  harar  för  efter  den  dagen. 

En  utböling,  som  haft  sina  tankar  till  hanne,  lät  dikta  en 
visa  om  en  enka,  som  gav  ifrån  sig  sorgen  i  en  karamell- 
snurra.  Men  visan  blev  inte  sjungen  i  hannes  bygd,  för  släk- 
ten var  för  mäktig.  Enkan  gifte  sig  med  en  av  sina  andre 
släktingar.  Ock  så  började  nästan  alla  att  tala  om  att  Böa- 
Hanan  säkert  ock  visst  hade  gjort  så  mycket,  så  att  Esbern 
fick  vara  utan  fruntimmer. 

Nu  var  hans  kända  töser  ock  enkor  rädda  för  att  få  honom 
till  friare,  för  en  hade  ju  sett.  att  alla,  som  ville  ha  honom, 
fick  någon  klick  på  sig.  Men  han  hade  ju  detta  med  sig,  sa 
fruntimmerna,  att  ingen  kunde  säga  honom  nej.  Ja,  sådant 
skyller  de  ju  alltid  på,  för  det  vi  karlar  skall  bli  gifta,  kan  veta. 

Esbern  gick  nu  ock  summade  sig  ett  års  tid.  Men  så  for 
hin  i  hans  gamla  galanta  till  hushållerska,  så  att  hon  ville 
gifta  sig  med  socknens  bälgtrampare,  ock  så  började  släkten 
åter  förmana  ock  tillhålla  Esbern  att  göra  allvar  med  att  ta 
sig  en  hustru,  som  kunde  hålla  honom  hel  ock  ren,  sola  säng- 
kläderna ock  hålla  pigan  i  örat.  Nu  för  tillfallet  var  där  ingen 
sorg  i  släkten,  så  han  borde  passa  på  ock  hurra  till  med  bröl- 
lop,  innan   sorgkläderna  skulle  på  igän  efter  någon  anförvant. 

»Jag  skall  tänka  på  saken»,  svarar  Esbern.  Seser  så  till 
en  främmande  stad  ock  friar  till  en  flicka,  som  var  känd  för 
att  ha  sina  tjugefämtusen  kronor.  Hon  var  enda  barnet,  fadern 
var  enkling,  hade  sålt  sin  gård  ock  flyttat  in  till  stan  för  att 
få  äta  färsk  mat  var  dag  ock  slippa  sköta  något. 

Dottern  var  rysligans  fin,  men  riktig  mamsell  var  hon  inte 
ännu,  så  att  där  kunde  inte  sägas  vidare  på  Esbern,  om  han 
tog  hanne.  Men  många  menade,  att  han  tog  så  långt  bort  an- 
tingen för  att  slippa  möta  Söa-Hana  eller  ock  fbr  att,  ifall  det 
också  nu  gick  om  styr,  ingen  i  orten  känd  tös  skulle  få  en 
klick  på  sig. 

Flickan  sa  ja,  ock  det  var  nog  så  väl  från  hannes  ock 
faderns   sida.    Nu   ville   Esbern,  att  där  skulle  tas  ut  lysning 


30  WI68TRÖM,    KARDEOILLE.  XIII.  10 

genast,  ock  så  knnde  de  vigas  i  stillhet  i  bännes  hem.  Men 
då  ger  hon  sig  till  att  böla  ock  täta,  att  hon  inte  gjort  något 
ont,  ntan  kunde  med  heder  visa  sig  som  fästmö  fbr  hans  släkt. 
Ock  hon  ger  sig  inte,  förrän  han  lovat  ställa  till  gille  med  dans 
i  sin  store  sal,  som  gick  tvärs  över  stugelängan. 

—  Men  då  väntar  vi  också  med  trolovningen  till  efter  gillet, 
säger  Esbern.  Han  tänkte  väl  som  så:  inte  denna  resan  häller, 
sa  taktäckaren,  f&ll  från  taket  tredje  gången. 

Ja  bevars,  det  kunde  de  ju,  medgav  hon.  För  se  saken  var 
den,  att  hon  hade  fått  en  extrany  klädning  med  krusadoller,  dnska* 
ruller  ock  dinglidang,  både  här  ock  där.  Ock  med  den  ville 
hon  rent  konterfurnera  hans  släkt,  där  såväl  fruntimmer  som 
karlar  lät  sy  sina  kläder  på  landet. 

Nå,  hille  minsann!  Där  blev  gille  —  höstgille  hettes  det 
vara  — i  Esberns  gård,  ock  hela  släkten  kom  dit.  Röa-Hauan 
låg  sjuk,  så  nu  trodde  de,  att  allt  skulle  gå  väl  ock  Esbern 
bli  vid  den  rika  tösen. 

Inte  vet  jag,  om  stadbofruntimmemas  baksidor  är  skapade 
som  baktråg,  liksom  skogsnuans;  men  det  är  visst  ock  säkert, 
att  till  sina  tider  fyller  de  på  dem  med  ett  som  ett  annat,  ock 
här  finns  karlar  som  påstår,  att  sådant  något  kan  få  köpas  fär- 
digt. Detta  hände  i  mina  barnaår,  ock  det  hettes,  att  grevinnan 
på  härrgården  hade  ett  löst  däkerskap,  stort  som  ett  bra  svin- 
böste  ock  stoppat  med  hästhår. 

Esberns  blivande  fästmö  hade  nog  inte  sett  sig  på  den  si- 
dan förrän  nu,  när  den  nya  klädningen  skulle  på  för  första 
gängen.  Men  nu  tittar  hon  i  Esberns  rakspegel  bak  ock  i  sin 
egen  spegellåda  fram,  ock  blir  illa  vid  att  se,  hur  krusadollerna 
hänger  på  hanne  som  våta  revar  kring  en  humlestång. 

»Här  fyller  jag  på»,  sa  hin  bonden,  lagade  kronans  väg 
med  en  skäppa  korn  till  länsmannen.  Den  fina  köpstadtösen 
tittar  sig  omkring  i  kammerset,  där  hon  står  ock  gör  sig  grann. 
Ock  får  så  syn  på  en  liten  påse,  utsydd  med  rött  garn  i  namn, 
kronor  ock  järtan,  som  hänger  i  en  vrå  under  Esberns  västar. 
Den  snor  hon  till  sig,  Qälar  den  full  med  garn  ock  vad  hon 
kan  få  tag  i,  ock  när  hon  då  får  satt  den  fast,  där  han  skall 
vara,  tycker  hon,  att  nu  är  hon  riktigt  på  sin  filankomstuss. 

Dansen  går  nog  så  bra.  Esbern  sitter  bara  ock  tittar  på, 
fbr   han    har   aldrig  dansat,  sen  han  ock  Marja  dansade  kring 


XIII.  10  ESBERN    NILLE880K    OCK    HANS   FRUNTIMMER.  31 

majstången  i  världen.  Men  när  det  lider  ntåt  natten  ock  gub- 
barna fått  en  knapp  i  västen,  sknlle  där  svängas  till  med  ryska 
polskan,  ock  då  bär  det  sig  inte  bättre,  än  att  en  nämdeman 
vid  en  svängom  hugger  tösen  litet  väl  grabbhänt  i  bakkrusa- 
dollerna.  Påsabandet  slets  itu,  ock  påsen  flyger  den  onde  i 
våld  ock  träffar  Esbern  på  skenbenet,  där  han  står  vid  väggen 
ock  ser  på  dansen. 

>HaIi — hopp!  Vem  rår  om  den  här  trallaretaskan?»  skriker 
en  av  Esberns  kusiner  ock  nappar  påsen.  »Här  står  Esberns 
namn,  med  järtan  ock  annat  filikrams,  ock  här  är  grunkor  in- 
värtes!» 

Där  flockades  karlama  omkring  påsen,  frnntimmerna  viskade 
häftigt  med  varandra  i  en  vrå  ock  tittade  på  främlingen,  som 
kommit  med  sådan  falskhet  in  i  den  välskapade  Esbernssläkten. 

Hon  såg  ut  som  en  död  sill  ock  vågade  inte  gå  över  golvet, 
utan  slog  händerna  för  ansiktet  ock  gret. 

»Påsen  är  min»,  säger  då  Esbern  högt  ock  långsamt.  »Jag 
fick  den  i  min  barndom  av  min  lekkamrat,  Marja,  som  sytt  den, 
ock  jag  håller  den  alltför  god  till  att  tjäna  till  en  tvi-fan  åt 
vanskapta  stollemajorskor.» 

Där  var  så  tyst  i  laget,  så  en  kunde  höra  väggknarren 
ringa.  Esbern  hade  ryckt  till  sig  påsen  ock  gick  ut  med  den. 
Släkten  såg  nt,  som  om  någon  kört  förbi  den  med  ett  lass  pann- 
kakor, utan  att  den  fått  smaka  en  enda.  För  nu  blev  det  vet- 
terligt,  att  Esbern  under  alla  dessa  år  inte  glömt  Marja. 

»Vad  skulle  du  med  påsen,  ditt  fä?»  sa  Esberns  farbror  till 
sin  son.  »Den  luktade  Éöa-Hana  på  en  halv  mil,  ock  en  kan 
lita  på  att  det  är  hon  som  åter  drivit  sitt  spel.» 

Nu  tog  kvinnoflocken  åter  till  att  viska  ock  vinkade  så  på 
männen.  Då  träder  Esberns  moster  fram  till  den  gråtande  främ- 
lingen ock  ber  hanne  gå  in  ock  förklara  sin  remedja  för  Es- 
bern, för  eljest  kunde  han  vara  karl  till  att  slå  upp  med  hanne. 

Men  så  sätter  hon  på  dörren,  väcker  sin  far,  som  sov  på 
en  bänk  i  stugan,  ock  reser  därpå  från  hela  gillet.  Hon  sa 
inte  så  mycket  som  ajöss  en  gång. 

Esbern  ovetande  höll  nu  hans  kvinnliga  släktingar  råd  om 
huru  de  skulle  få  honom  löst  från  vigseln  med  trädet  eller 
källan.  Röa-Hanan  var  den  säkraste  en  kunde  lita  till,  för 
hon   var  ju   den  som  själv  hade  vigt  honom.    Men  om  hon  så 


32  WI08TRÖM,    KARDBOILLC.  XIII.  10 

rev  upp  den  gamla  historieD  om  Marja,  då  var  det  lika  galet. 
Det  syntes  jn  klart  vid  böstgillet,  att  ban  ännu  tänkte  på  tösen, 
ock  det  inte  sä  litet  ändå,  efter  som  han  inte  skammade  sig  tor 
att  tala  om  hur  väl  det  varit  med  dem  under  barndomen.  Han 
kunde  gott  hitta  på  att  ta  hanne  i  huset,  ock  det  vore  ändå 
inte  det  värsta  som  kunde  hända. 

Men  innan  släkten  hunnit  vända  sig  varken  hit  eller  dit, 
hade  Esbern  tagit  Marja  till  hushållerska.  Det  sas,  att  hon 
blivit  gammal  ock  att  hon  helt  säkert  mist  sitt  långa,  granna 
hår,  för  hon  syntes  aldrig  barhuvad,  varken  ute  eller  inne.  Ock 
hannes  gamla  tycke  för  Esbern  var  nog  rent  förbi,  för  hon  ta- 
lade aldrig  av  fri  vilja  till  honom,  utan  bara  skötte  sig  själv 
ock  sina  sysslor.  Hon  hade  flyttat  till  honom  för  att  vara  när- 
mare sin  sjuka  mor,  sas  det. 

Så  gick  där  ett  år,  ock  där  gick  två.  Esbern  fick  böra 
många  pikar  fSr  det  ban  hade  detta  fruntimmer  i  huset;  men 
bara  ingen  knyste  ett  ord  om  hannes  hedersamma  kalakter, 
svarade  han  inte.  Men  vid  den  tiden  hade  länsmannen  en  skri- 
vare, som  just  var  en  liten  spy  fluga  ock  kunde  aldrig  låta  Es- 
bern vara  i  fred,  sen  han  fått  reda  på  att  där  i  ungdomen 
varit  något  emellan  honom  ock  Marja. 

En  dag  på  tredje  året  är  där  begravning  efter  en  rik  man 
i  byn.  Där  är  denne  lille  skrivaren  med,  blir  sned  i  hättan  på 
eftermiddagen  ock  börjar  igän  att  gå  an  med  Esbern,  om  han 
inte  skall  hålla  bröllop  med  sitt  fruntimmer.  >Vad  gör  det  att 
hon  är  skallig?»  säger  den  lille  bjäbben;  »du  kan  ju  ställa  om, 
att  hon  inte  behöver  bära  brudkrona  på  sin  hedersdag.» 

Esbern  svarar  inte  ett  muck,  men  han  går  stillsamt  fram 
till  skrivaren,  griper  honom  mitt  om  livet,  som  om  det  varit  en 
rågnek,  lägger  höntingen  under  sin  vänstra  arm  ock  klämmer 
till,  så  han  hängde  liksom  i  en  krämpa. 

—  Sprattla  inte,  ditt  lilla  kryp!  säger  Esbern  saktmodigt  ock 
kånkar  så  av  med  skrivaren  ned  till  ån.  Alla  de  andra  efter 
för  att  se  på  leken. 

—  Jag  vill  gärna  be  om  förlåtelse,  pustar  den  lille  putti- 
fnasken,  när  han  varsnar  vattnet. 

—  Behövs  inte»,  svarar  Esbern,  bed  hällre  en  bön,  medan 
tid  är!  Säg:  Oud  som  haver  barnen  kär,  se  till  mig  som  liten 
är.    Nå,  vill  han,  sprallebytta? 


XIII.  10  BSBERN    NII1LE88ON   OCK    HA.K8    FRUNTIMMER.  33 

Inte  ville  skrivaren,  men  han  läste  ändå,  som  Esbern  ville. 
Ock  därpå  doppades  han  ett  tag  i  ån  ock  fick  gå.  De  andre 
ville  nu  fira  Esbern,  men  han  föste  dem  från  sig  ock  gick  hem. 

Det  var  just  i  skymningen.  Marja  stod  i  stagan  ock  skum- 
made den  snra  mjölken  till  kvällsmaten,  pigorna  var  ute  för 
att  syssla  med  varjehanda.  Esbern  ställer  sig  hos  Marja,  men 
hon  låtsar  inte  märka  ett  knyst  Över  att  han  kommit  så  tidigt 
från  gillet. 

—  Bra  flöt  på  mjölken,  säger  han. 

—  Går  nog  an,  svarar  hon. 

—  Hör,  Marja,  du  —  jag  ville  säga  —  dricker  den  bmne 
kvigkalven  bra,  så  han  duger  lägga  till?  säger  han  ock  skru- 
vade på  sig. 

—  Där  är  ingenting  som  fattas  kalven,  svarar  hon  ock  skum- 
mar vidare. 

—  Vad  jag  skulle  säga,  Marja,  du  —  vill  någon  av  pigorna 
flytta  i  år?  säger  han. 

—  Inte-  det  jag  vet.  Det  är  för  tidigt  att  säga  upp  ännn, 
svarar  hon. 

—  Men  du  vet  väl,  om  du  vill  stanna  hos  —  jag  menar  i 
tjänsten,  säger  han. 

—  Blir  jag  uppsagd  av  husbonden,  flyttar  j^  till  min  förra 
tjänst,  svarar  hon. 

—  Vad  var  det  jag  ville  säga?  Jo,  fryser  du  om  huvudet, 
eftersom  du  alltid  går  med  huvudklädet  på?  säger  han  ock 
drar  i  snibben  i  hannes  nacke. 

—  Går  det  dig  för  nära?  Fingrarna  ur  fatet,  Esbern!  sva- 
rar hon  oek  drar  snibben  till  sig. 

—  Vad  skulle  du  här,  när  du  inte  mera  kan  tåla  mig?  frå- 
gar han  argt. 

—  Jag  sa  ju,  när  du  stadde  mig,  att  det  skedde  för  min 
gamla  mors  ock  den  stora  lönens  skull.  Inbillar  du  dig  annat, 
så  tar  du  fel,  Esbern,  säger  hon  lika  knott  som  han. 

—  Jo,  jag  har  tänkt  annat,  Marja,  säger  han  så  fint  ock 
vill  ta  hanne  om  livet. 

—  Kom  bara  inte,  för  då  lägger  jag  dig  på  munnen  med 
flötaskeden,  så  det  säger  svask!  säger  hon  ock  hötter  med  den 
stora  homskeden. 

8v.  landsm.  XIJL  10,  3 


34  WIG8T&ÖM,    KARDEGILLE.  XIII.  10 

—  Så  tvär  bar  ingen  by  de  töser  varit,  som  jag  friat  till. 
Jag  har  fått  ja  med  uppräckta  händer,  säger  han. 

—  De  har  varit  kärare  efter  att  få  en  klick  på  sig,  än  jag 
är.  Du  har  aldrig  menat  ärligt  med  någon.  Nu  vill  du  försöka 
göra  mig  till  narr,  men  kom  bara  inte!  säger  bon. 

—  Nej,  så  min  själ,  vill  jag  ej.  Jag  vill  min  liv  ha  dig 
till  min  äkta  hustru  ock  älska  dig  i  nöd  ock  lust 

—  ock  köra  mig  ut  i  köld  ock  frost,  som  ramsan  låter.  Jo, 
jag  kan  den!  högg  hon  tvärt  av. 

—  Men  hur  i  häckleQäll  skall  jag  då  få  dig  till  att  begripa, 
att  jag  frågar  i  all  tukt  ock  ära,  om  du  vill  ha  mig  till  din 
äkte  man,  människa!  säger  han  ock  river  sig  i  huvudet. 

—  Mig,  som  är  rent  skallig?  frågar  hon,  röd  som  ett  drop- 
pande blod. 

—  Har  du  mist  ditt  hår  av  sorg  för  min  skull,  Marja?  frågar 
han  kärvänligt. 

—  Inbilla  dig  bara  inte  det!  Jag  har  sålt  det,  eller  kanske 
bränt  upp  det,  för  att  ingen  ungkarl  skulle  behöva  söka  kloka 
för  min  skull.    Jag  ämnade  aldrig  stå  brud,  säger  hon. 

—  Jag  förstod  ju  inte  bättre  då.  Men  nu  skall  jag  visa, 
att  du  skall  bära  kyrkkronan  med  ära,  säger  han. 

—  På  en  skallig  huvudknopp?  småsmilar  hon. 

—  Jag  mäktar  väl  köpa  dig  en  hel  löspemk.  Jag  har  sett 
en  nästan  lik  ditt  hår,  den  kan  fås  för  tjugeföm  riksdaler.  Det 
är  ändå  inte  så  galet  med  löst  hår,  som  med  en  lös  —  ja  du 
har  ju  hört,  vad  din  påse  fick  tjäna  till  härom  året,  viskar  han 
i  hannes  öra. 

Hon  böjde  sig  undan  ock  löste  huvudduken.  Esbern  hade 
nära  givit  hals  vid  den  syn  han  såg.  Men  han  bet  över  orden 
ock  knöt  själv  åter  klädet  kring  hannes  huvud  igän.  Hon  grät 
ock  sa,  att  hon  gjort,  som  hon  gjort,  för  att  se,  om  han  bara  höll 
av  hannes  hår  ock  inte  av  hanne  själv.  Ock  han  svarade,  att 
det  var  bäst,  att  klädet  satt  på  till  bröllopsdagen. 

Följande  söndag  lystes  där  för  Esbern  ock  Marja,  ock  det 
var  nära  efter  att  alla  de  av  hans  släktingar,  som  var  i  kyrkan, 
skrikit  till  högt,  när  de  hörde  det.  Efter  gudstjänsten  samlades 
de  hos  klockarens.  Ock  där  blev  en  ståhej,  skall  jag  säga,  som 
om  hela  världen  var  kommen  i  en  pölseände.  Men  Esbern 
hade  respekt  med  sig,  ock  Marja  var  inte  den  som  blev  sko- 


XIII.  10  ESBBRN    NILLB880M   OCK   HANS   FRUNTIMMER.  35 

trasa  åt  någon.  Ock  så  kom  de  överens  om  att  bemöta  hanne 
som  en  äkta  släktinge. 

Men  släkten  grinade  ändå,  som  hnndar  grinar  åt  svin,  när 
bröllopsbjodningen  kom.  Mast  gravades  de  för  Röa-Hana,  som 
skulle  sitta  överst  vid  bordet,  ock  för  brudens  skalliga  huvud. 
Bandhätta  brukades  inte  i  den  bygden,  eljes  hade  det  inte  gjort 
något,  om  bruden  hade  hår  eller  inte.  Men  kyrkkronan  skulle 
ju  bäras  på  utslaget,  krusat  hår,  ock  Esbemsfruntimmema  kände 
i  hela  vida  världen  inte  till  någon  annan  lösperuk  än  prostin- 
nans.  Ock  den  var  rödbrun,  eljes  kunde  man  väl  fStt  låna  den. 
Den  vite  kluten  ville  de  inte  tänka  på,  för  så  illa  hade  det 
ännu  inte  gått  för  någon  brud  i  Esbemssläkten,  att  hon  fått  bära 
den  gifta  kvinnans  huvudbonad  på  sin  hedersdag.  Ock  inte 
kunde  det  komma  i  fråga  med  Marja. 

Det  var  iodå  konstigt,  att  Esbem,  som  funnit  fel  på  alla, 
skulle  få  en  skallig  brud.  Jo,  en  ratar  i  komet  ock  Är  stub- 
ben, så  plägar  det  gå,  hette  det. 

När  hela  släkten  var  samlad  hos  Esbem  bröllopsdagen,  var 
där  ett  viskande  ock  tiskande  bland  fruntimmema,  som  om  hu- 
set varit  fullt  med  stenskvättor,  ända  tils  prostinnan  kommer 
ut  Mn  braden  ock  ber  någon  av  de  kunnigaste  av  de  när- 
varande fruntimmema  triUla  in  ock  jälpa  hanne  fästa  kronan 
på  braden. 

Där  blev  sjå,  skall  en  veta.  Var  enda  en  var  den  klokaste 
i  sådant.  Alla  satte  de  av  mot  dörren,  där  prostinnan  stod,  så 
de   när  ränt  hanne  över  ända,  ock  i  det  samma  säger  Esbem: 

—  Det  är  visst  bäst,  att  braden  går  ut  i  stugan,  där  är 
bättre  plats. 

Ut  kommer  nu  braden,  ock  alla  ger  till  ett  rop,  när  de  ser 
Marjas  kända  hår  flyta  som  en  krasig  guldflod,  nästan  ända 
ned  till  hannes  knä. 

—  Ja,  så  ser  hon  ut,  sa  Röa-Hanan  ock  stack  näsan  in 
genom  köksdörren. 

Där  stod  den  gamla  också  ock  kikade  under  hela  vigseln, 
ock  ingen  kunde  få  hanne  till  att  gå  in  eller  sitta  vid  bordet. 

—  Esbemssläkten  skall  inte  behöva  säga  till  mig,  som  kä- 
ringen sa  till  grisen:  Håll  dig  vid  din  kant,  om  du  vill  äta  nr 
samma  fat  som  jag  —  så  lydde  den  gamlas  svar,  när  Esbem 
nödgade  hanne. 


36  WIG8TRÖM,   KARDSOILLB.  XIII.  10 

Då  gick  bruden  själv  nt  i  köket  för  att  hämta  sin  mor. 
Men  nu  var  hon  ingeuBtädes  att  finna.  Det  spordes  sen,  att 
hon   gått  till  nästa  by  för  att  läsa  över  ett  par  förgjorda  svin. 


—  Ja,  na  är  den  historien  nte,  ock  den  var  ju  inte  värre,  än 
ni  kunde  höra  på  den,  fast  den  handlade  om  många  fruntimmer 
ock  bara  ett  manfolk.  Nu  kan  Mätta  Pär-Ols  ta  ock  tala  om 
en  värre,  sa  Björn  ock  tände  på  sin  tobakspipa. 

—  Tala  om  en  värre!  sa  Mätta  ock  la  ny  ull  i  sina  kardor. 
Det  värsta  jag  vet  att  förtälja  är  om  det  krig,  som  i  hina 
åren  stod  utiikes,  när  dansken  ock  tysken  inte  kunde  samsas 
bättre,  än  att  vårt  krigsfolk  måtte  ut  för  att  hålla  styr  på  dem. 
Den  tiden  var  det  farligt  för  flickor  att  leva,  det  må  alla  tro, 
för  här  drog  krigskarlar  omkring  nästan  i  alla  byar,  ock  nattly 
skulle  de  ha,  det  var  det  allra  värsta. 

Ja  kors  jag  minns  granngivligen  den  lördagskväll  där  kom 
inkvartering  i  Källegården.  Det  var  en  flock  som  skälldes  för 
Smålands  grannadörrar,  riktiga  attanhalare  att  se  till  ock  granna 
med  för  rasten,  vad  de  så  hittat  på  för  lanter  för  att  få  ett  sådant 
öknamn.  Kanske  de  på  sitt  eget  vis  stått  på  vakt  utanför  Små- 
landsgräbbors  dörrar,  för  de  har  sina  seder  de  småländingarna. 

Emellertid  står  just  alla  fyra  Källegårdspigoma  ute  på 
kökstrappan  ock  blöter  sitt  hår  i  dricka,  som  ju  ordentliga  pi- 
gor gör  —  när  de  inte  blivit  så  vidlyftiga,  att  de  smörjer  håret 
med  isterpomada  ock  kammar  sig  va^e  dag.  Där  blev  en  upp- 
ståndelse bland  dem,  kan  en  tänka,  för  pighuset  var  just  ny- 
kalkat  innantill  samma  kväll,  så  att  pigorna  hade  ämnat  ligga 
i  kornladan  ett  par  nätter.  Ock  nu  trodde  de,  att  husbonden 
skulle  göra  den  roligheten  om  inte,  bara  för  det  att  krigskar- 
larna också  skulle  sova  där  i  halmen. 

Ock  ja  män  gjorde  han  så  med,  Källegårdsmannen.  Ock 
därtill  satte  han  med  egna  händer  en  stor  hänglåsdäker  fram- 
för dörren  till  pighuset  om  kvällen.  Det  är  levande  sanning 
jag  säger,   för  jag  var  själv   med,  när  vi  försökte  bryta  upp 


XIII.  10  DE   TTÅ    SANDSLLABNA.  37 

dörren.  Ja,  det  är  ett  besynnerligt  mod  en  fär  i  krigstid.  Det 
är  som  skolmästaren  säger:  folk  kan  göra  allt  för  sin  ädla 
frihet. 

Men  yad  jag  nn  egentligen  ville  tala  om,  är  historien  om 
en  rotekarl  oek  en  skånsk  hasar,  som  bägge  tjänte  för  Eälle- 
gården.    Ni  skall  f&  höra  pasasehan  om 


De  två  SaBdéllama. 

Du  tid,  sådant  vin  ock  snoppande  där  var  vid  Landskrona 
hamn,  den  dag  våra  krigare  skulle  nt  pä  det  salta  havet  för 
att  segla  nt  i  kriget!  Töser  tutade  sorgligare  än  de  värsta 
hundar,  ock  soldatkvinnorna  storbölade  som  kor  ock  viftade 
med  allt  vad  de  hade  att  tillgå,  när  skeppen  la  från  land. 

De  bägge  Sandeliarna  viftade  igän,  det  argaste  de  kunde, 
för  Bengt  Sandell,  husaren,  hade  samma  sommar  gift  sig  till 
ett  bra  stycke  jord  med  en  barnlös  enka;  ock  Lars  Sandell, 
rotekarlen,  hade  någon  tid  hånglat  med  en  piga,  som  skälldes 
Sissa-min-död.  Ack  ja!  Jag  ser  hanne,  när  jag  vill,  där  hon 
sen  satt  ock  mjölkade  klockarens  ko  ock  i^öng  så  ynkeligt: 

Nu  står  jag  på  min  resa  ock  skall  fara; 
vem  vet,  om  jag  kommer  igän. 

(Stilla,  kobest!) 
Farväl  alla  flickor  så  rara 
ock  min  allrakäraste  vän! 
En  svensker  gosse  jag  är, 

(Sparka  lagom!) 
ett  uppriktigt  järta  jag  bär; 
men  sorgerna  de  äro  så  många, 
ock  tanKar  likt  skyarna  gå. 

Ack,  om  jag  hade  vingar  såsom  duvan, 

(Slår  du,  ko!) 
som  duvan  på  ängen  så  grön, 
då  skulle  jag  ge  mig  till  att  flyga, 

(Det  var  bin  till  kräk!) 
flyga  bort  till  lilla  vännen  så  skön. 
Ja,  hade  jag  min  vän, 
skön  som  liljan  på  grön  äng! 
Men  det  kan  ingen  mänska  begära, 
för  den  kärleken  den  är  ju  så  svår. 


38  WIG8TRÖM,   KARDBGHXE.  XIII.  10 

Det  yar  nu  Si8fla*min-d0ds  sätt  att  sjanga  kärleksvlBor  bela 
den  sommaren. 

Hen  så  sålde  klockaren  sin  ko,  ock  Sissa-min-död  gar  sig 
hän  ock  blev  jälppiga  nnder  hösten  i  Frälse-Jäppas  gård.  Där 
hade  de  fått  inkvartering,  norrbaggar  tror  jag,  med  en  käften, 
som  för  den  sknll  lika  gärna  knnde  vara  själva  bäckamannen, 
så  galen  var  han  efter  att  komma  i  vatten.  Hen  Frälsegården 
har  inte  så  mycket  vatten  på  egorna,  så  där  kan  hållas  en 
fattig  anka  en  gång,  ock  Jäppa  la  nya  bräder  över  brunnen, 
för  att  inte  käftenen  skalle  fara  ner  i  den  ock  orena  vattnet. 
Så  nn  gick  det  feta  bestet  där  ock  kippade  efter  vädret  som 
en  halvQällad  gädda  de  tre  första  dagarna. 

Den  fjärde  dagen  ser  Jäppas  mora  en  liten  bäck  komma 
rinnande  från  gästkammaren  utåt  sommarstagegolvet.  Hon  rän- 
ner fram,  slår  npp  kammardörren  ock  skymtar  den  galne  käf- 
tenen, där  han  står  mittpå  golvet,  sådan  Gud  skapat  honom, 
ock  sprutar  på  sig  själv  med  brandsprutan,  som  hade  hängt  på 
sommarstugeväggen.  Hon  slog  dörren  igän  ock  rände  efter  Jäppa. 
Han  in  till  norrbaggen  —  för  karlar  har  då  ingen  skam  i  sig. 
Där  blev  arkeli  om  vatten  ock  golv  ock  renlighet,  för  Jäppas 
mora  tålde  inte  för  sitt  liv  den  nya  moden  att  skura  golven. 
De  hade  råd  att  hålla  sig  med  vit  golvsand,  sa  hon  alltid. 

Men  hur  regerandes  Jäppafolket  än  var  mot  sina  tjänare, 
så  var  ändå  den  norske  käftenen  dem  alltför  mastig,  ock  han 
gav  sig  inte  med  det  där  sprutandet,  förrän  Jäppesan  lovade, 
att  han  skulle  få  plaska  sig  i  köket,  för  där  var  tegelstensgolv 
ock  rännsten. 

Nu  blev  det,  som  Sissa-min-död  sa,  åttan  gånger  värre,  för 
nu  blev  käftenen  så  modig  ock  kokett,  så  att  han  ville  ha  en 
av  sina  gemena  norrbaggar  in  till  sig  i  köket  till  att  gå  an 
ock  blöta  på  honom  med  sprutan,  ock  det  klockan  mellan  tie 
ock  älva  på  dagen,  när  ordentliga  fruntimmer  sätter  middags- 
maten över  elden. 

Det  kunde  vara  galet  nog  med  en  karl,  naken  som  han 
kom  hit  till  världen,  men  att  ha  två  var  mera,  än  Sissa-min- 
död  kunde  tåla  att  se. 

Jäppesan  for  upp  på  vinden,  så  snart  käftenen  visade  sig 
i  köksdörren.  Hon,  Sissa  jag  menar,  grät  ock  tjöt,  att  hon 
ville,   liksom   liten   Kerstin  i  visan,   hällre  brännas  på  bål  än 


XIII.  10  DE    TYÅ   8AMDELLABNA.  39 

Stå  mellan  knektarna  tyå,  när  hon  själv  hade  sin  egen  rotekarl 
i  främmande  land. 

Då  kom  Jäppa.  »Tag  du  sprntan,  tös,  oek  ge  käften,  så 
att  han  blir  sval»,  viskade  han  till  Sissa.  »Han  begriper  inte 
ditt  språk  oek  dn  inte  hans,  så  det  är  detsamma,  om  da  sköljer 
honom  eller  en  riktig  naturbagge.» 

Oek  så  underhandlade  Jäppa  med  käftenen,  att  han  skulle 
gå  före  i  en  ring  på  köksgolvet  oek  Sissa  efter  honom  med 
sprutan.  Men  där  sattes  stor  plikt  på  om  han  bara  en  endaste 
g&ng  giek  avigt  om. 

Detta  gjorde  käftenen  inte  häller  en  enda  gång,  det  vitt- 
nade själva  Jäppasmoran,  för  hon  hade  ett  hål  i  kökstaket,  så 
att  hon  kunde  ligga  på  vinden  oek  se'  hela  redligheten.  Tvi 
för  det  leda!    Men  hon  stod  i  ansvar  för  sin  tös,  sa  hon. 

Eljes  tog  Sissan-min-död  sig  under  denna  tid  före  att  sjunga 
en  ny  visa,  när  hon  satt  oek  mjölkade  Jäppas  kor.  Oek  tonen 
i  den  radängan  gick  bra  i  takt  med  n\jölkningen.  Men  tårarna 
trillade  nedför  hannes  käftar  lika  stritt  som  mjölktåren  i  hyt- 
tan.   Jag  skall  sjunga  visan: 

Nu  har  jag  rest  kring  världens  runda  klot 

oek  skådat  lusten  ock  kraft  av  dygden. 

Där  stod  en  kavaljer,  han  spelade  fiol, 

hans  ögon  brunno  allt  som  en  sol. 

När  jag  så^  hans  låga, 

mist  jag  mm  förmåga; 

när  jag  såg  hans  li^a, 

Qiist  jag  min  förmåga. 

An  så  vilad  vi  i  grönan  äng, 

där  såg  jag  lågan  av  hans  kärlekseld. 

Ja,  där  är  ett  par  vars  till,  men  det  angår  oss  inte,  tiOr  det 
är  nog,  att  käftenen  spelade  så  pass  fiol  för  Sissa-min-död,  så 
att  hon  glömde  Lars  Sandell. 

Jag  har  så  titt  tänkt  på  vad  prosten  brukade  säga,  att  där 
var  det  goda  med  kriget,  att  det  uppväckte  så  mycken  slum- 
rande kärlek  i  lUdernesIandet.  Ja,  godheten  kan  vara  sin  sak, 
men  inte  förstår  jag  eljes,  vad  för  rart  det  var  med  den  myckna 
krigsfolkskärleken  den  tiden.  Ock  inte  tror  jag,  socknarna 
tyckte  det  var  så  rart  med  det,  som  fö^de  efter. 


40  WIGSTRÖM,   KABDE6ILLB.  XIII.  10 

Men  för  att  na  tala  om  Lars  Sandell,  så  fick  han  inte  nte  i 
Tyskland  nys  om  detta  kaftensväsen.  Men  däremot  så  bände 
det,  att  Bengt  Sandell,  den  gifte  husaren,  som  stod  på  en  an- 
nan plats  i  kriget,  hade  en  kamrat,  som  plägade  få  brev  från 
hemorten.  I  den  tiden  hade  det  allt  gått  så  långt,  så  att  som- 
liga pigor  själva  skrev  sina  brev.  Ock  det  som  Bengts  kamrat 
nn  fick,  det  var  ifrån  Eällegårdens  störstpiga,  ock  i  det  brevet 
stod  att  läsa  i  själva  slntet: 

»Till  sist  vill  jag  inte  vidare  nytt  omtala,  än  att  när 

Sandell  kommer  hem,  har  han  något  att  börja  dagen  med.  Han, 
som  alltid  varit  så  stoltserande,  kan  vara  glad  att  få  försörja 
en  offansersglött,  om  han  eljes  tar  hanne  till  godo.» 

Kamraten  kände  bara  Bengt  Sandell  ock  tänkte  genast, 
att  hans  enka  hoppat  i  galen  tnnna  i  denna  krigens  tid.  Ock 
så  låter  han  Bengt  förstå,  att  det  är  illa  ställt  med  hanne. 

Bengt  for  rakt  i  flint  ock  svor  en  dyr  ed,  att  om  så  kriget 
räckte  sjn  år,  så  skulle  han  inte  skriva  en  rad  hem.  Enkan 
kunde  fä  gå  där,  tils  han  själv  kom.  Så  skulle  han  se,  om  det 
var  värt  att  behålla  jordlappen,  betungad  som  den  nn  var  med 
en  del  av  den  lilla  kärlekssmula,  som  prosten  tyckte  var  så 
bra  för  fäderneslandet. 

Under  tiden  går  hans  oskyldiga  kvinna  ock  väntar  i  sitt 
hederliga  enkestånd  på  brev  från  mannen,  ock  först  tror  hon,  att 
han  fallit  i  striden.  Men  klockaren  förklarade  för  hanne,  att 
tyskarna  inte  fick  lov  att  skjuta  på  vårt  folk  nu  för  tiden,  ock 
så  inbillade  hon  sig,  att  han  svultit  ijäl  därute. 

Ja,  där  kunde  ha  varit  något  i  detta,  för  tyskarna  var  så 
oskäligt  dumma,  så  att  de  kallade  all  skedmat  för  soppa,  om 
det  så  bara  var  vattengröt.    Det  är  gu  dagsens  sanning. 

Enkan  var  emellertid  rent  över  sig  given,  ock  när  hon  såg 
Bengt  Sandells  civila  kläder  ock  hans  blårandiga  arbetsbins, 
var  hon  nästan  inte  till  att  styra.  För  de  kläderna  hade  hon 
köpt  hononi  i  dyredom,  bara  för  han  skulle  tycka  om  hanne, 
ock  nu  var  de  pängarna  spillda.  Ni  tror  väl,  jag  ljuger;  men 
det  är  levande  sanning,  att  hon  gav  sig  till  att  gå  med  Sandells 
stövlar,  hans  sticktröja  ock  bluströja.  Ock  hade  hon  varit  en 
nyinodig  kvinna,  hade  hon  säkert  också  slitit  upp  hans  byxor 
—  tvi  för  den  onde! 


XIII.  10  DE   TVA    SANDKLLAENA.  41 

Vad  det  inte  var  galet  med  krigsfolkskärlek  här  i  landet^ 
si  var  det  i  Tyskland,  för  där  var  fmntimmerna  rent  ryska 
efter  svenskarna,  oek  där  var  inte  en  av  dessa  som  fick  gä  i 
fred  för  dem. 

Sa  en  svensk,  att  han  var  gift,  så  visste  tyskfruntimmerna 
inte  bättre,  än  att  de  menade  förgift,  oek  så  skrek  de:  >Å 
lipe,  iipe  mant>  Ock  lipade  själva,  som  om  de  fått  råttkrnt 
i  sig. 

Sen  upptäcktes  det,  att  'lipa'  var  det  samma  som  kärlek. 
Men  då  var  många  av  våra  så  långt  inne  i  mackabeerna  med 
liperiet,  så  självaste  generalerna  måtte  säga  till  tysktöserna^ 
att  vi  här  hemma  hade  kristliga  äktenskap  med  präst  ock  allt, 
så  de  fick  ta  sitt  förstånd  till  fånga  ock  inte  fresta  svenskarna 
över  deras  förmåga  —  de  gifte  fbrstås;  de  andre  knnde  de  lipa 
över  bäst  de  ville,  sa  generalerna. 

Så  en  dag  fick  vår  klockare  brev  från  sin  son,  som  var  fri- 
volontär  i  kriget,  ock  han  skrev  på  tvärs  nte  i  kanten  på  bre- 
vet, att  Sandell  råkat  i  klabberi  ock  omständigheter  för  en 
tyska  —  en  i  hatt  ock  kappa  —  ock  där  var  inget  annat  råd 
än  ta  hanne  med. 

Där  kom  liv  i  klockarebenen,  kan  tro!  för  han  kände  bara 
den  gifte  Sandell.  Han  satte  av  till  mor  Sandell  ock  tröstade 
hanne  med  att  mannen  inte  var  värre  död,  än  att  han  —  ja, 
ni  vet  vad  jag  menar,  prostens  krigskärlek  med  smått  ock  gott 
förstås,  fast  detta  goda  inte  just  skedde  i  fäderneslandet,  som 
prosten  ville  att  det  skulle. 

»Jag  vill  just  se,  var  Sandell  skulle  sätta  sin  hattdam,  om 
jag  toge  min  jordlapp?  Hade  detta  skett  i  fredstid,  skulle  han 
blivit  evigt  olycklig  för  mig.  Men  när  det  nu  bara  är  en  tyska, 
som  han  kommit  vid  i  kriget,  så  får  jag  väl  se,  vad  jag  gör, 
när  han  kommer  hem.  Men  det  är  då  väl,  att  jag  slitit  upp 
hans  civila  don,  så  han  slipper  att  dra  det  ur  huset  till  en,  som 
kanske  inte  har  en  kristlig  upplöt  i  sin  syndiga  nederdel»,  sa 
Sandeilskan  med  gråtande  tårar  till  klockaren. 

Ock  så  kom  det  i  tysthet  ut  i  hela  bygden,  att  Sandell  in- 
gått tvegifte  —  så  gott  sådant  kan  ske  i  Tyskland,  tbrstås,  ock 
under  krigstider. 

Aldrig  glömmer  jag  den  sommardag,  när  husarerna  äntli- 
gen  kom  ridande  från  Köpenhamn.    Vi,  byns  folk,  stod  i  två 


42  WIOSTftÖM,    KARDEGILLB.  XIII.  10 

rader  pä  bygatan,  ock  där  var  sfidan  stähej,  som  om  knngen 
kommit  med  drottningen  på  nacken.  Ock  hasarerna  sjöng  ock 
trallade  i  vildan  sky. 

>Där  rider,  min  liv,  Sandell!»  säger  då  hans  kvinna  ock 
högg  mig  i  armen,  som  om  bon  trodde,  jag  var  en  ^uv  ock 
ville  stjäla  honom.  »Men  var  kan  han  ba  sin  hatt-tyska?»  frå- 
gade hon.    Ock  det  kunde  jag  inte  svara  på. 

Emellertid  ville  bon,  att  jag  skulle  följa  med  hanne  hem, 
för  hon  var  liksom  litet  klämd  om  bröstet,  sa  hon,  när  hon 
tänkte  på  Sandell.  Han  hade  hälsat  så  kapadosiskt,  när  han 
red  förbi,  tyckte  hon. 

Han  hade  inte  längre  till  rustbållaren,  än  att  han  kunde 
lemna  av  häst  ock  persedlar  ock  komma  till  sitt  hem  samma 
kväll,  så  vi  gick  ut  ock  in  i  väntan.  I  själva  solnedgången 
kom  han,  nog  så  solbränd  ock  hurtig,  in  i  stugan,  ock  i  det- 
samma far  kvinnan  honom  om  halsen  med  ett  vin: 

—  Sandell!  Sandell!    Kan  det  inte  gå  tillbaka? 

—  Tillbaka!  säger  han  då  ock  tar  sina  armar  till  sig.  Jag 
glömde,  vad  som  hänt.    Kan  väl  en  Tysklandsresa  gå  tillbaka? 

Han  sa  detta  så  svårmodigt  ock  satte  sig  så  tungt  nere  vid 
dörren.  Både  hans  kvinna  ock  jag  bölade,  som  om  vi  varit 
piskade  med  ris,  om  jag  skall  tillstå  det. 

—  Käre,  välsignade  Sandell,  sitt  då  inte  på  det  viset  som  en 
tiggare  vid  dörren,  utan  kom  upp  till  bordet!  Vi  är  alla  syn- 
dare, ock  kriget  föder  ju  så  mycket  sorg.  Glöm  nu  Tysklands- 
resan  ock  sitt  upp  för  att  få  en  bit  i  livet,  sa  Sandeilskan  ock 
hickade.    Skall  det  vara  en  liten  tår?  sa  hon. 

—  Var  har  du'et?  frågade  han,  vit  i  synen,  tvärs  igenom 
det  bruna. 

—  I  kistan  i  kammaren,  Sandell,  sa  bon. 

—  I  kistan?  Är  det  —  förbi?  sa  han  ock  blängde,  som 
om  han  lånt  ögonen  ock  skulle  bära  hem  dem  samma  kväll. 
Ock  du  skäms  inte  att  stå  ute  på  vägen,  din  maruggla! 

—  Skäms,  jag!  Är  du  ur  stålet,  karl?  Tror  du,  att  du  är 
hos  din  tyska,  kanske?  Hon  kan  vara  din  maruggla  ock  inte 
jag]!  Jag  skulle  förlåtit  dig  ock  tagit  dig  till  godo,  men  nu 
skall  jag  gå  till  befälet  —  jag  skall  ta  huset,  jorden,  dina  ci- 
vila kläder,  som  jag  gett  dig  ock  som  jag  slitit  upp  under 
tusende  tirar  för  dig  —  du  skall  inte  ha  en  tråd  på  din  kropp. 


XIII.  10  DE  TVÄ    SANDELLARNA.  43 

Så  kan  do  gå  arm  i  arm  med  din  tyska  hattdam  —  kan  du, 
du!  Ock  så  skrek  hon  acknrat,  som  när  ett  slaktkräk  tar  de 
sista  tagen,  långt  nere  i  halsen. 

—  Ar  hon  till  på  köpet  vänstersnodd  i  hanbjälken?  Står 
kistan  där  nte?  säger  han  då  till  mig.  Kunde  det  åtminstone 
inte  blivit  begravet,  innan  jag  kom  hem?  tyckte  han. 

—  Begravet!  säger  jag.  Vill  Sandell  inte  ha  det,  kan  han 
slippa.  Men  kan  en  människa  inte  hålla  sig  nykter  ock  an- 
ständig, utan  att  det  oskyldiga  pomeransbrännvinet  skall  be- 
gravas, så  är  det  visst  bara  en  usel  tysk  nykterhet. 

—  Vad  donrawetter,  putsa  toflFlor!  som  tysken  säger,  sprackar 
ni  om?    Här  måtte  vara  fel  i  rapporterna,  säger  han. 

—  Sprackan!  Jo  vi  har  allt  här  hemma  fått  sprackan  på  en 
viss  Sandells  tyska  hattdam!»  hickade  Sandeilskan. 

—  Ja,  vad  innerst  i  Hellesponten  rör  det  dig  eller  mig?  Ock 
i  detsamma  slår  han  till  ett  skratt^.så  fönsterna  skallrade.  Det 
är  Lars  Sandells  tyska,  din  gamla  kära  — 

Han  tog  ett  språng  för  att  lyfta  upp  sin  kvinna,  som  låg  i 
en  tåreflod  på  den  rena  bordduken,  men  så  ryggade  han: 

—  Varför  svek  du  mig?  Var  det  för  denna  historias  skull 
att  kaptenen,  eller  vad  han  var,  fick  makt  med  dig?  pustade 
Sandell.  Men  hon  lyfte  upp  huvudet  ock  tittade  på  honom,  så 
ögonen  blev  stora  som  tekoppar.  Hon  kände  inte  ett  fnyk 
till  Sissa-min-död  ock  norrbaggen. 

—  Jag  menar  karlen  primär!  sa  hon. 

Men  då  var  det  nog  jag  som  kom  till  att  skratta,  ock  det 
så  jag  tänkte  jag  skulle  explombera.  Ock  när  jag  fick  styr  på 
mig  ig^n,  gick  jag  i  Sandellskans  kista  ock  tog  brännvinsplun- 
tan  ock  frågade,  om  den  borde  ha  varit  begraven,  eller  om 
Sandell  inte  hade  lust  att  få  sig  likasom  en  liten  kaptenshatt 
i  glädjen.  I  den  stunden  liknade  vi  alla  tre  justament  en  dag 
när  det  rägnar,  medan  solen  skiner. 

Ett  par  söndagar  efteråt  gick  jag  en  mils  väg  för  att  titta 
till  Sissa-min-död,  som  satt  på  socknen.  Jag  hade  lust  att  höra, 
om  hon  sett  rotekarlen  Sandell  ock  hans  tyska. 

Jo,  det  hade  hon.  Det  var  ett  elände  i  det  lilla  torpet. 
Hatt  ock  sidenkappa,  lergolv  ock  flätade  risväggar  uttill,  vit- 
limmade  innantill  —  för  Sandells  torp  var  bara  uselhet.  Tyskan 
såg   ut,   som  om  hon  ätit  upp  nådåren  för  räven,  ock  allt  vad 


44  WIGSTRÖM,    KARDXOILLE.  XIII.  10 

hon  sa,  var:  »danka,  danka».  Det  sknlle  väl  betyda,  att  hon 
tyckte,  hon  var  avdankad. 

Sandell  hade  varit  hos  Sissa  ock  frågat,  om  hon  inte  med 
sitt  barn  ville  flytta  till  torpet  ock  jälpa  hans  hnstrn  något  till 
liitta,  för  eljes  visste  han  inte,  hur  det  sknlle  gå  med  mat- 
smnlorna.  För  tyskan  kände  inte  mera  till  matlagning,  än  att 
hon  till  ock  med  kallade  kalvkött  för  fläsk,  ock  att  hon  kokte 
klimpar  utan  att  bry  sig  om  att  ha  en  sopptår  att  äta  till  dem. 

Men  Sissa-min-död  ville  inte  gå  emellan  man  ock  kvinna, 
om  så  hnstrnn  inte  var  annat  än  en  tyska.  Därför  fick  Sandell 
ha  det,  som  han  hamsat  det,  ock  Sissa  fick  ligga,  som  hon  bäd- 
dat till  sig.  Fast  hon  sörjde  gruvligt  över  sin  dumhet  med  käf- 
tenen ock  var  rädd,  att  Sandell  skulle  få  höra  talas  om,  hur  han 
gick  runt  i  Jäppas  kök  med  hanne  i  sommarhettan. 

Käftenens  barn  blev  inte  gammalt,  det  dog  kort  t^re  San- 
dells tyska.  Hon  gick  bort  tre  dagar  efter  deras  barn  kom  till 
-världen.  Då  skickade  han  efter  Sissa,  ock  nu  kom  hon  ock 
jälpte  honom  med  begravningen  ock  vårdade  barnet.  Men  på 
söndagskvällen  efter  begravningen  tog  Sissa  på  sig  huvudklädet 
ock  bjöd  enklingen  farväl. 

—  Vart  skall  du  gå?  sa  han. 

—  Jag  skall,  min  död,  gå  till  kyrkegården  ock  se  om  min 
lille  stackare,  som  ligger  där,  säger  hon,  för  att  omskylla  sig 
för  det  hon  gret. 

Då  droppade  tårar,  stora  som  sockerärter,  från  Sandells 
ögon.    Men  han  bara  såg  på  sitt  lilla  barn. 

—  Vill  du  lemna  mig,  felande  usling,  ditt  äkta  barn,  så  skall 
jag  vaka  över  det  dag  ock  natt,  så  du  kan  få  sörja  din  hustru 
i  fred  ock  ro?  säger  Sissa  ock  stortjöt,  fbr  det  är  för  svårt  att 
se  en  karl  gråta. 

—  Sörja!  Ja  sörja  över  att  jag  lockade  hanne,  utan  att  bry 
mig  vidare  om  hanne,  det  gör  jag  hela  min  livstid.  Hon  blev 
utstött  av  sin  släkt,  svarar  han.  Men  vill  du,  säger  han,  under 
den  första  tiden  stanna  här  hos  barnet,  så  tar  jag  tjänst  på 
Eällegård,  ock  jag  skall  aldrig  sätta  min  fot  hit  utom  var  sön- 
dagsmorgon. Då  på  vägen  till  kyrkan  tittar  jag  in  till  den 
lille  ock  hör,  om  här  fattas  något. 

—  Ond  välsigne  dig,  Sandell,  som  inte  tror  mig  vara  ett 
krigsfolksfruntimmer,   fast  jag  rände   runt  med  brandväsendet 


XIII.  10  DX  TtI   8ANDBLLARNA.  45 

efter  den  norske  bäckamanneD.     Jag  kan  lika  gärna  själv  tala 
om  det,  hickade  hon. 

—  Jag  var  inte  bättre  än  dn.  Krig  är  nägot  fasligt,  hälst 
när  en  inte  skall  slåss,  ntan  bara  kan  fä  allt  vad  en  pekar  pfl. 
Men  det  är  bäst  att  rent  glömma  alla  Tysklandsresor,  tyckte 
Sandell. 

—  Det  är  min  död  det  bästa,  menade  Sissa  ock  tog  honom 
i  handen. 

Sä  gick  det  bra  i  de  bägge  Sandeliarnas  hem  ända  till 
andra  sommaren.  Ock  många  nndrade  på  om  inte  Sissa-min- 
död  ändå  sknlle  ha  sin  rotekarl  nn,  när  sorgetiden  var  nte. 
Då  kommer  Bengt  Sandells  hnstrn  en  dag  springande  till  mig 
—  jag  tjänte  det  året  hos  klockaren,  som  var  enkling  —  ock 
hon  visade  mig  ett  brev,  som  kommit  från  Tyskland  till 
Sandell. 

—  Se,  sa  hon,  står  här  inte  detta  förbistrade  lipa'  eller 
'lipe\  som  är  detsamma  som  tysk  kärlek,  ock  den  vet  en  hnr 
den  är  nnder  krigstider!  Dn  skall  se,  att  Sandell  också  har 
haft  sin  lipesill  där  nte. 

Klockaren  hör,  att  där  står  något  på  i  köket  ock  kommer 
ut  ock  fär  se  brevet.  »Det  är  ja  till  infanteristen  Lars  San- 
dell», säger  han,  »ock  ni  är  olyckliga  som  brutit  det!» 

—  Står  där  då  något  farligt  däri?  sporde  jag.  För  jag  ville 
gärna  veta,  om   Lars  Sandell  haft  flere  tyska  liperier  för  sig. 

—  Det  angår  ingen,  sa  klockaren.  Jag  såg  nog,  att  han 
inte  var  själ  till  att  ibrstå  brevet.  Men  dn,  sa  han  till  mig, 
kan  få  gå  till  hans  torp  med  skrivelsen. 

Glad  blev  jag  ock  satte  av,  det  värsta  jag  knnde.  Sissa 
satt  som  vanligt  ensam  i  torpet  med  Sandells  barn. 

—  Är  inte  Sandell  här?  sporde  jag. 

—  Här?  Han  har  som  vanligt  varit  här  ock  sett  om  bar- 
net.   Har  dn  ett  brev  till  honom?  sa  hon. 

—  Inte  är  det  något  att  bli  rädd  för,  sa  jag. 

—  6å  in  till  skolmästarens  ock  hämta  Sandell,  där  sitter 
han  ock  läser  tidningen  som  vanligt,  sa  hon. 

Jag  går,  Sandell  kommer  in  ock  får  brevet  av  Sissa. 

—  Ni  har  allt  haft  en  egen  sort  iipe'  därinne,  säger  då 
jag.    Brevet  är  väl  från  en  tyska?  säger  jag. 

—  Ja,  säger  han  ock  ser  nog  så  glad  ut. 


46  WIGSTRÖM,    KAKDB6ILLE.  XIII.  10 

—  Det  är  visst  bäst,  att  jag  med  detsamma  säger  dig,  att  jag 
tänker  höra  mig  efter  tjänst,  säger  dfl  Sissa,  ock  var  rent  tjock 
i  halsen. 

Han  tittade  stort  pä  hanne.  »Jag  har  eljes  bara  väntat  på 
detta  brev,»  säger  han,  »för  att  fråga  dig,  om  dn  inte  vill  bli 
hos  mig  — » 

—  Hur  länge  då?  Det  vill  jag  min  dOd  veta  I  svarade  hon. 
Jag  blir  min  död  inte  skotrasa  för  en  tysk  lipeska,  det  skall 
du  veta,  Sandell!  säger  hon. 

—  Gå  till  sides  en  liten  stnnd,  säger  då  Sandell  till  mig, 
så  fär  jag  tala  ett  par  ord  med  Sissa. 

Jag  gick  nt  i  köket,  ock  där  knnde  jag  ha  fått  stått  ännu, 
för  de  kysstes  ock  klappades  inne  i  stugan,  så  de  glömde  både 
lag  ock  förordning. 

—  Det  var  ett  nätt  samtal,  sa  jag  ock  kom  in.  Vad  är 
det  då  för  tysk  kärlek  där  talas  om  i  brevet?  sa  jag. 

—  Om  min  tyska  svärmors.  Hon  skriver,  att  hannes  man  är 
död  ock  att  mitt  barn  efter  honom  får  ett  arv  på  ett  par  tusen. 
Prosten  har  fört  skriftväxeln  för  mig,  sa  han,  ock  småsmilade 
över  hela  ansiktet. 

Söndagen  efter  tog  han  ut  lysning  för  sig  ock  Sissa.  Ock 
om  det  nu  var  för  det  prosten  all^ämt  höll  vid  sina  egna  tan- 
kar om  det  goda  i  fädemeslandskrigskärlek,  eller  det  bara 
skedde  av  glömska,  skall  vara  osagt;  men  säkert  är,  att  han 
kallade  Sissa  från  självaste  predikstolen  för  »hederliga  ock 
dygdesamma  pigan».  Det  skulle  bara  varit  under  fredstider, 
som  en  stackars  piga  sprungit  med  brandstodsprutan  bakom  — 
tvi,  jag  vill  inte  tänka  på  en  knekt,  utan  när  han  är  i  sin  fulla 
mundering!  —  så  hade  det  varit  så  lagom  dygdesamt.  Men  i 
krig  går  det  som  det  kan  med  hedern. 


^Ift^ijÉs^ 


»Nu  kan  gärna  mor  i  huset  lösa  på  sin  historiepåse.  Hon 
förtäljer  alltid  något,  som  kommer  en  att  rysa  i  ryggen,  så 
grant  är  det.    Vill  mor?»  frågade  grannens  piga. 


XIII.  10  SNÅLA    BBRTA9    HISTORIA.  47 

—  Tänkte  nog,  jag  inte  blev  fri,  vill  därför  tala  om  det  jag 
bäst  tycker  om: 


Snåla  Bertas  historia. 

Hannes  föräldrar  hade  ett  litet  torp.  Men  stenig  ock  ma- 
ger var  jorden,  enris  ock  Ijnng  var  det  knappt  möjligt  att  hälla 
frän  äkerlappama.  Hannen  slet  ijäl  sig  pä  rödjning  ock  sten- 
brytning,  ock  när  han  var  kommen  kristligt  i  kyrkegärden, 
mäste  enkan  med  sina  fäm  barn  nt  ock  tigga.  Borgenärerna 
tog  torpet  ock  de  fä  kreaturen. 

Den  första  natten  enkan  med  sin  knll  nngar  bad  om  hns- 
mm  hos  andra,  hände  det,  att  som  de  alla  ligger  pä  bondens 
stuggolv,  vaknar  den  äldsta  flickan,  Berta,  vid  det  att  nägon 
sakta  ock  varsamt  stoppar  hästtäcket  kring  hannes  rygg.  Hon 
ser,  att  det  är  den  dOdé  fadern.  Han  gär  frän  det  ena  barnet 
till  det  andra,  ser  pä  dem  ock  höljer  över  dem  de  pjaltor,  bon- 
den slängt  ät  tiggarne.  Längst  stod  han  dock  hos  modern,  böjd 
över  hannes  huvudgärd,  ock  strök  ock  jämnade  pä  halmkärven, 
sä  Berta  trodde,  han  var  kommen  tillbaka  för  att  stanna  hos 
dem.    Detta  gjorde  flickan  sä  trygg  i  sinnet,  sä  att  hon  somnade. 

—  Märkte  du,  att  far  var  hemma  i  natt?  frägade  modern  om 
lAorgonen.  Jag  tyckte,  du  var  vaken.  Skall  han  fä  ro  i  sin 
grav,  sä  fär  vi  se  till  att  gripa  till  annat  än  tiggarstaven.  Jag 
säg  nog,  hur  gruvligt  ont  det  gjorde  honom  att  se  oss  ligga  pä 
golvet  i  halm  ock  hästtäcken.  Du  fär  jälpa  mig  att  försörja 
dina  syskon,  Berta. 

Där  i  orten  fanns  i  den  tiden  ingen  riktig  fattigvärd.  De 
hade  inte  börjat  sälja  fattigjonen  till  den  minstbjudande,  utan 
de  gick  alla  lösa  liksom  byens  i%,  ock  gärdshundarna  hade 
nog  att  göra  med  att  hälla  de  värsta  flockarna  frän  böndernas 
dörrar. 

Berta  fick  tjänst  hos  prästens  som  vaktetös.  Tvä  av  poj- 
karna fick  liknande  tjänster  hos  bönder.  Men  vären  var  kall 
ock  vät,  ock  pojkarna  för  klena  ock  för  uselt  klädda:  de  fick 
häda  frossan  ock  dog  vid  pingsttiden,  ock  sä  var  de  borta  ur 
eländet. 

Enkan  hade  med  de  tvä  yngsta  barnen,  en  halvärs  gammal 
flicka  ock   en  tväärig  pojke,  hyrt  in  sig  hos  en  annan  fattig 


48  WIOBTfiÖlC,    KABDBOILLE.  XIII.  10 

enka,  som  dock  egde  en  hnskoja  med  två  ram.  För  det  ena 
rummet  Bknlle  nu  Bertas  mor  betala  tio  kronor  om  året  ock 
bära  in  vatten  ock  plocka  bränsle  i  skogen  åt  sin  värdinna,  för 
hon  var  illa  halt.  Men  sä  sknlle  denna  i  stället  titta  till  de 
två  barnen,  när  enkan  var  på  ntarbete  hos  bönderna. 

I  den  tiden  —  det  var  i  början  på  1840-talet  —  fick  en  dags- 
värkskvinna  på  sin  allra  högsta  höjd  12  skilling  ock  födan  för 
en  dags  arbete,  från  klockan  fäm  på  morgonen  tils  solen  gick 
oer  om  sommaren.  Ock  som  kosten  var  knapp  i  den  magra 
bygden,  så  knnde  den  fattiga  modern  sällan  av  den  tillmätta 
maten  spara  en  bit  bröd,  om  hon  själv  sknlle  bli  vid  krafter 
både  till  att  arbeta  ock  att  ha  det  minsta  barnet  vid  bröstet. 
Därför  gick  den  fattige  tolvskillingen  mast  varje  dag  i  böndemas 
fickor  för  bröd  ock  mjölk.  Ock  vad  som  blev  över,  fick  lov 
användas  till  kläder,  så  Gad  allena  måtte  veta,  hur  hon  skalle 
kunna  samla  tio  kronor  till  hyran.      ' 

Berta  hade  ingen  lön  hos  prästens,  hon  fick  några  avlagda 
kläder,  som  modern  lappade  ihop,  för  Berta  fick  inte  ha  arbete 
i  hand,  där  hon  gick  eller  satt  hela  dagen  vid  trädgårdsdammen 
ock  vaktade  på  en  otalig  hop  fjäderfä.  Hon  hade  det  eljes 
gott.  Ingen  levande  själ  såg  hanne,  från  det  sol  stod  upp  ock 
tils  sol  gick  ned,  undantagande  när  hon  var  inne  i  köket  ock 
slängde  maten  i  sig,  medan  prästfrun  själv  såg  efter  kräken, 
ock  det  var,  kan  en  väl  begripa,  bara  ett  par  minuter  vid  mid- 
dagen. Vid  de  andra  måltiderna  bar  prästens  kloke  hund  mat 
till  hanne  i  en  liten  korg. 

Hon  var  en  stark  unge,  hon  aktade  inte  rägnskurama  mera 
än  en  gås.  »Den  samme  härre  som  väter,  han  torkar»,  bru- 
kade hon  säga.  Men  hon  var  gruvligt  bekymrad  för  hyran  ock 
grubblade  på  hur  hon  skulle  kunna  förtjäna  pangar. 

Hon  frågade  prästfrun,  om  hon  ville  låta  hanne  sticka 
strumpor.  Men  frun  hade  fullt  upp  med  mat,  pangar  ock  all- 
ting, ock  hon  kunde  omöjligt  tänka,  att  gåstösen  ville  ha  en 
extra  inkomst  för  något  arbete  i  hannes  Ijänst,  utan  bara  skrat- 
tade ock  sa,  att  hon  inte  ville  begära  annan  gärning  av  hanne, 
än  att  hon  vaktade  fjäderfäet  ock  på  lediga  stunder  ränsade 
bort  ogräs  ur  grönsakssängarna. 

Då  lärde  Berta  sig  att  göra  flöjt  ock  visselpipa  av  pilgre- 
nar  ock   sålde   dem  för  en  skilling  stycket.    Men  prästen  blev 


XIII.  10  SNÅLA   BERTAS   HISTORIA.  49 

ond,  för  tösen  hade  lärt  sig  att  blåsa  en  bopsavals  på  flöjten. 
Han  knnde  inte  tåla  dans,  men  kom  att  tänka  på  tösens  kris- 
tendom, så  att  bon  nu  ordentligt  fick  sin  läxa  i  katekesen  ock 
stora  frågeboken  varje  dag.  Hon  var  ju  snart  stor  nog  att  läsa 
sig  iram,  ock  det  skulle  just  blivit  ett  rart  besvär  för  prästen 
att  då  lära  bänne  kristendom.  Nu  fick  bushål lerskan  befallning 
att  böra  bänne  i  läxorna. 

När  hösten  kom  ock  det  blev  kallare  i  luften,  fick  hon 
kaffe  om  morgnarna  ock  på  eftermiddagen,  ock  till  kaffet  två 
bitar  kaksocker,  för  prästfrun  höll  sitt  folk  väl  ock  räknade 
ordentligt  sockerbitarna  åt  hushållerskan.  Då  kom  Berta  på 
den  tanken  att  spara  sitt  socker.  Hon  hade  allt  förut  sparat 
sitt  sovel  ock  hälften  av  sitt  bröd  för  att  ge  modern,  som  inte 
var  dag  kunde  skaffa  sig  dagspänning  ock  föda.  Hon  var  glad, 
bara  hon  hade  något  att  stoppa  i  munnen  på  barnen. 

—  Tycker  du  inte  om  socker,  tös?  frågade  prästfrun  bänne 
en  dag,  när  hon  såg  Berta  lägga  undan  sina  sockerbitar. 

—  Jo,  sa  hon,  jag  bara  gömmer  dem. 

—  Det  är  en  led  vana  för  barn  att  äta  torrt  socker,  sa  frun, 
ock  värst  för  töser,  som  tjänar,  för  när  de  får  tandvärk,  kan  de 
inte  uppfylla  sina  plikter,  utan  gör  huset  obehagligt  för  sitt 
härrskap,  säger  hon  —  som  sant  kan  vara. 

—  Jag  rör  det  inte  med  min  mun,  svarar  då  Berta,  jag 
säljer  det  på  bykrogen,  där  begagnar  de  det  till  brännvins- 
bitar. 

—  Du  skulle  skämmas  att  vara  så  girig  efter  pangar! 
Vet  du  inte,  att  girighet  är  avgudadyrkan?  Jag  skall  draga 
in   ditt  socker  för  att  inte  leda  dig  i  sådan  frestelse,  sa  frun. 

—  Det  skall  allt  frun  låta  bli,  säger  då  hushållerskan,  om 
inte  frun  i  stället  betalar  hyran  för  tösens  fattiga  mor.  Ungen 
här  nänns  inte  äta  sig  mätt,  bara  för  att  kunna  spara  något 
hem  till  bänne  ock  syskonen. 

—  Jag  vill  inte  ha  folk,  som  drar  hem  något.  Berta  får 
flytta  i  oktober.  Du  skall  ju  läsa  dig  fram  nästa  år  ock  be- 
höver allt  vara  hemma  ock  läsa  över.  Här  blir  ingen  plats 
för  sådant  under  vintern. 

—  Härre  Gud  i  himlens  tron!  sa  då  Berta  ock  knäppte  ihop 
sina  händer,   var  skall  jag  då  ta   vägen,  övergiven  som  jag 

Sv.  landitn.  XIII.  10.  4 


50  WlOSTEÖIf,   KAKDSOILLE.  XIII.  10 

är  ay  både  Gud  ock  männiBkor!  —  Ock  hon  grät,  som  om  hanne» 
järta  skulle  brista. 

—  Skäms,  tös,  att  knota  på  Gud!  Tror  du,  attbau  skall  bry 
sig  mindre  om  dig  än  din  stackars  fattige  far,  som  kom  igäE 
från  sin  grav  för  att  se  om  er,  när  ni  låg  som  tiggare  på  gol- 
vet? sa  hushållerskan.  Vill  du  lyda  mitt  råd,  så  går  du  till 
Hanna  Pär-Håkens  ock  söker  tjänst.  Där  är  ingen  som  ^ma 
vill  vara  där,  för  mannen  har  slaget,  så  han  skriker  ock  frad- 
gar  Bom  ett  svin  under  slaktekniven.  Hen  du  har  ju  inte  stort 
att  välja  på.  Vem  tar  väl  gärna  i  tjänst  en  tös,  som  skall  läsa 
sig  fram?  sa  hushållerskan  så  sant  ock  riktigt. 

Hanna  Pär-Håkens  tog  Berta.  Lön  ick  hon  ingen  det 
första  året,  men  hon  fick  lov  att  sticka  strumpor  om  nättema, 
när  hon  ville,  för  där  skulle  alltid  brinna  ljus  över  mannen  i 
stugan.  Ock  Hanna  tyckte  inte  illa  om  att  tösen  vakade  i 
hannes  ställe.  På  det  sättet  fick  hon  ihop  några  styver  till  sin 
mor.  Värst  var  det  med  maten,  för  Hanna  delade  aldrig  ut 
födan,  ock  så  hade  Berta  inte  rätt  till  att  ta  något  av  sina  mål- 
tider hem  till  modem. 

När  Berta  varit  där  i  huset  en  månads  tid,  sa  hon  en  dag 
till  matmodern,  att  hon  gärna  ville  låta  bli  att  äta  en  enda 
fiäskbit  på  hela  året,  om  matmodern  i  stället  ville  ge  hanne 
fiUn  kronor  i  pangar.  För  så  mycket  var  modern  skyldig  i 
hyra. 

—  Fäm  riksdaler!  säger  då  Hanna;  så  många  pangar  har 
jag  inte  sett,  sen  vi  betalte  skatt.  Men  eftersom  du  är  så 
strävsam,  så  skall  du  fl  en  liten  gris  att  föda  upp  till  din  mor. 
Ock  till  våren  skall  du  få  sätta  dig  två  kappar  potatis,  ock  du 
skall  få  plocka  liljekonvaljer  en  gång  i  veckan  att  sälja  ock 
bär  två  gånger  vte  i  marken.  Där  kan  bli  styvrar  av.  Men 
så  vill  jag  också,  att  du  skall  stanna  här  i  huset,  så  länge 
Haken  lever,  för  att  jälpa  mig  ock  min  son  med  allt,  la 
hon  till. 

Berta  var  rysligt  rädd  för  Haken,  när  slaget  tog  på  honom 
ock  han  skrek,  slog  ock  fradgade,  så  blodet  stockades  en  i 
kroppen.  Sonen  Jonas  var  tyst  ock  tungsint  av  sig.  Ingen 
munterhet  fanns  där  i  gården.  Smått  ock  knappt  var  där  om 
allt,  så  Berta  skulle  ^rna  velat  flytta  från  detta  elände.  Men 
hon   kunde   inte   undvara  grisen   till   modera,   ock  så  tog  hon 


XIII.  10  8NÄLA   BC&TAa    HISTORIA.  Öl 

Hanna  Pär-Håkens  i  handen  pä  att  hon  skulle  stanna  i  huset, 
sä  länge  mannen  levde. 

När  grisen  var  sä  stor,  sä  att  han  knnde  leva  pä  grönt, 
ledde  Berta  hem  honom,  ock  vid  det  tillfUllet  fick  Jonas  för 
sig,  att  han  ville  följa  med  hanne.  Han  var  ett  par  är  äldre 
än  hon  ock  gick  jnst  i  mälbrottet  vid  den  tiden,  sä  alla  nnd- 
rade,  om  han  sknlle  fä  faderns  sjnkdom  eller  gä  fri. 

Nn  var  det  sä  ställt,  att  Hanna  Pär-Häkens  var  kommen 
av  en  släkt,  som  hettes  knnna  mer  än  äta  med  munnen.  Det 
sas  om  den,  att  där  gjordes  smä  konster  bäde  i  ont  ock  gott, 
med  trollknntar  ock  sädant  där.  Om  det  var  sant,  är  inte  gott 
att  veta;  men  säkert  är,  att  Hannas  farfar,  som  varit  inspektor, 
hörde  till  frimurarna  ock  blev  tagen  bort  en  dag  nte  pä  mar- 
ken, när  förbandets  tid  var  förbi.  Ock  hans  bror  var  bäde 
präst  ock  frimurare,  sä  han  knnde  skaffa  sig  allt  vad  han  ville. 
Men  han  läg  ocksä  en  lördagskväll  död  pä  sitt  golv,  svartblä 
som  en  grytbotten  ock  med  märken  kring  halsen  liksom  efter 
glödröda  fingrar.  Hanna  själv  kunde  inte  tänka  pä  att  bli  väl 
trodd,  när  hon  gick  hän  ock  tog  en  sädan  man,  som  inte  har 
lov  att  gifta  sig  ock  ha  barn.  Ock  när  hon  sä  hade  fatt  Ha- 
ken, gav  hon  sig  till  att  göra  alla  de  konster,  en  häxa  kan 
hitta  pä,  för  att  befria  honom  frän  slaget.  Men  det  blev  värre 
ock  inte  bättre,  ock  huset  fick  styggt  rykte  pä  sig  för  trolldom 
ock  sädant. 

Därför  kan  en  första,  att  enkan,  som  räddc  om  huset,  där 
Bertas  mor  bodde,  nog  kunde  vilja  ha  sin  andel  i  grisen  som 
säkerhet  för  hyran.  Men  det  kan  inte  förtänkas  hanne,  att  hon 
inte  ville  ha  djuret  in  i  huset,  förrän  hon  liksom  renat  det  frän 
allt  trolltyg,  som  kunde  ha  följt  med  grisalivet  frän  hans  barn- 
domshem. 

Bertas  mor  vägade  inte  sätta  sig  emot  den  andras  menisg. 
Utan  sä  blev  där  lagt  en  bra  slump  krut  i  en  fyrgryta  pä  spi- 
sen, Berta  ock  Jonas  lockades  till  att  gä  efter  tistel  ock  annan 
grisamat  vid  vägkanten,  ock  sä  tog  enkoma  grisen  ock  band 
honom  till  händer  ock  fötter,  bar  honom  in  i  köket  ock  la 
honom  pä  ett  bräde  över  fyrgrytan  ock  höll  honom  en  i  var 
ändan. 

Men  detta  kunde  inte  gä  för  sig  i  tysthet,  för  grisen  gav 
hals,  som  om  han  trodde,  att  hans  sista  stund  var  kommen,  oek 


52  WIOaTRÖlC,    KABDBGILLE.  XIII.  10 

detta  hOrde  Berta  ock  Jonas.  De  rände  från  både  tistlar  ock 
BvinmoUa  ock  benade  av  mot  huskojan  för  att  se,  vad  där  stod 
pä.  Den  översta  halvdörren  till  köket  stod  på  glänt,  Berta  rev 
npp  både  den  ock  nedra  dörren  ock  rasade  in,  ock  Jonas  back 
i  häl  efter.  Just  som  de  nu  ville  springa  bort  till  spisen,  stic* 
ker  den  ena  käringen  ett  brinnande  ljus  in  till  fyrgrytan.  Där 
blev  en  knall,  så  alla  fyra  vände  benen  i  vädret,  ock  grisen 
flög  rakt  upp  i  skorstenen. 

Bertas  mor  kom  först  till  sans.  »Grisen!  Hur  gick  det 
med  grisen?»  skrek  hon. 

Ja,  han  låg  död  under  sot,  sten  ock  lera,  som  fallit  ned 
från  skorstenen.  Nu  kom  också  den  andra  enkan  till  liv,  ock 
de  tjöt  över  grisen,  så  de  ingenting  annat  märkte,  förrän  Berta 
skrek:   »Jälp,  jälp!   Jonas  har  fått  slaget!» 

Där  låg  han  nu  på  köksgolvet  ock  bar  sig  åt  likadant  som 
fadern.  Men  i  en  handvändning  hade  Berta  med  sin  mors  jälp 
klätt  av  honom  vareuda  tråd  på  hans  skälvande  kropp  ock 
slängt  över  honom  en  gammal  kjortel,  ock  så  i  elden  med  alla 
hans  kläder.  För  det  lär  vara  det  enda  som  kan  jälpa,  om 
det  sker  första  gången  en  människa  har  ett  sådant  anfall. 

Detta  var  nog  gott  ock  väl.  Men  ingen  av  dem  hade  tänkt 
på  att  när  kläderna  var  brända,  så  kom  de  inte  igän  på  krop- 
pen på  Jonas,  ock  skulle  han  ha  kläder  hemifrån,  måste  de  ju 
säga  Hanna,  hur  allt  gått  till.  Ock  då  skulle  hon  aldrig  för- 
låta varken  eukorna  eller  Berta,  att  de  uppenbart  hållit  Hanna 
Pär-Håkens  för  att  vara  en  häxa. 

Berta  bara  låg  på  knä  bredvid  Jonas  ock  hade  hans  huvud 
på  sin  arm  ock  rätade  ut  hans  knutna  fingrar,  medan  hon  grät 
stritt  som  arlarägn  ock  ropade  hans  namn.  Hannes  mor  jäm- 
rade sig  ömkligt  över  grisen,  ock  den  andra  enkan  sa,  att  det 
nu  skenbarligen  hade  visat  sig,  hur  den  onde  anden  farit  ur 
svinet  ock  in  i  Jonas,  så  att  det  var  väl  för  dem,  att  de  bränt 
krut  under  kreaturet. 

I  allt  detta  kom  Jonas  till  sans  i^n  ock  hörde,  vad  där 
blev  sagt.  »Tror  du  också,  att  jag  har  trolldom  ock  sådant  där 
i  mig,  Berta?»  viskade  han  så  innerligt  svårmodigt,  så  det  kunde 
röra  en  sten. 

—  Nej,  Jonas,  men  jag  tror,  att  vi  har  skrämt  slaget  på  dig, 
ock  det  gör  mig  olycklig. för  hela  livet,  sa  hon. 


XIII.  10  SNÅLA.   BB&TAS   HISTORIA.  53 

—  6e  dig  inte  så  svårt,  Berta!  säger  han  då.  Jag  har  all- 
tid trott,  att  jag  skalle  få  detta  arvet.  6å  hem  efter  mina  sön- 
dagskläder. Säg  mor,  att  olyekan  är  kommen,  men  det  är  onö- 
digt att  tala  om  grisen,  säger  han. 

Hanna  blev  rysligt  eländig,  när  hon  hörde,  hur  det  var  med 
sonen.  För  hon  hade  tänkt  på  ett  förmånligt  gifte  till  honom, 
så  där  knnde  komma  mera  medel  till  gården,  som  nästan  låg  i 
lägervall.  Haken  förstod  vid  denna  tid  knappt  någonting,  utan 
låg  jämt  till  sängs  ock  spelte  kort  med  sig  själv. 

Jonas  hade  en  silversked,  som  han  hade  fått  i  faddergåva, 
den  sålde  han,  Beila  ock  modern  ovetande,  ock  för  panga  rna 
köpte  han  en  bättre  gris  åt  Bertas  mor.  Ock  när  tösen  skalle 
at  ock  plocka  blommor  eller  bär  för  egen  räkning,  var  Jonag 
alltid  före  hanne  at  i  skogen.  Ock  det  var  han  som  tingade 
med  dem,  som  skalle  sälja  varorna  åt  Berta,  så  de  inte  skalle 
narra  hanne.  Han  hade  na  haft  flera  anfall  av  sin  ärvda  sjuk- 
dom, så  modern  hyste  inte  något  hopp  om  hans  framtid. 

En  dag  som  de  var  ate  för  att  plocka  hallon,  sa  han 
Berta,  att  det  inte  var  förbjudet  i  tidens  lag,  att  en  sådan  som 
han  gifte  sig.  Prästen  hade  sagt  honom,  att  det  endast  var  en 
samvetssak,  ock  nu  ville  Jonas  veta,  vad  Berta  tänkte  om  detta. 

Hon  trodde,  att  det  var  synd.  Men  har  det  ena  ordet  tog 
det  andra,  sa  han,  att  han  aldrig  fick  en  glad  dag  i  världen, 
om  inte  hon  ville  bli  hans.  Då  föll  bon  honom  om  halsen, 
grät  ock  bekände,  att  hon  höll  honom  kär,  men  ville  inte  ha 
ett  kommande  släktes  olycka  på  sitt  samvete. 

—  Här  är  nog  ändå  med  sjukdom,  nöd  ock  fattigdom  i  världen, 
mer  än  att  jag  skalle  öka  eländet  genom  att  ge  efter  för  mitt 
järta,  sa  hon.  Ock  dessutom  kunde  jag  som  din  hustra  inte 
ha  rätt  att  sträva  ock  slita  för  att  jälpa  min  fattiga  mor.  Nu 
har  jag  ju  fått  mor  Hanna  till  att  väga  brödet  åt  mig,  så  att 
jag  kan  bära  hem  hälften  av  det. 

Allt  vad  han  vidare  sa  tjänade  inte  till  något.  Det  enda 
Berta  medgav  var,  att  han  skulle  säga  sina  tankar  till  modem; 
men  det  skulle  bara  ske  för  att  inte  hon  skulle  tro,  att  'där 
skedde  något  bakom  hannes  rygg.  Mor  Hanna  tyckte,  att  Berta 
hade  rätt,  ock  så  blev  där  inte  vidare  tält  om  saken. 

Men  i  början  av  september  dog  Haken  efter  ett  svårt  an- 
fall   av   sin    sjukdom.    Berta,  som  tjänat  där  i  säx  år,  var  nu 


54  WieSTRÖM,    KABDEGILLB.  XIII.  10 

fri  frän  avtalet  ock  tänkte  sätta  sig  ner  som  väverska,  för  att 
bättre  kunna  bistå  de  sina.  Men  flyttningen  kunde  inte  ske  innan 
den  24  april,  ock  Berta  ämnade  inte  tala  om  sina  tankar  fönHn 
pfl  nyåret,  när  det  blev  laglig  tid  att  säga  upp  tjänsten. 

I  oktober  samma  år  var  det  just  att  närvfebern  gick  så 
svårt  över  flera  socknar.  Berta  miste  då  både  sin  mor  ock  de 
två  syskonen,  så  denna  bördan  lättades  för  hanne ;  fast  hon  var 
sådan,  den  tösen,  så  att  hon  sörjde  dem  alla  tre,  som  om  de 
varit  hannes  försörjare. 

I  samma  veva  sjuknar  också  mor  Hanna-Håkens,  ock  när 
hon  kände  det  lida  mot  slutet,  kallade  hon  fram  Berta,  ock  så 
sa  hon,  att  det  inte  stod  till  att  få  något  förmöget  gifte  till 
Jonas,  så  mycket  hon  än  i  all  tysthet  hade  hört  efter,  därför 
fick  nu  Berta  ta  honom. 

Berta  sa  nej  ock  att  det  var  stor  synd.  Hon  ville  inte  se 
ett  barn  lida  så,  som  hon  sett  Haken  ock  Jonas  plågas.  Men 
mor  Hanna  svarade,  att  giftermål  var  en  sak,  barn  en  annan. 
För  det  senare  rådde  människorna  själva,  det  hade  den  nye 
skolmästaren  sagt,  ock  han  hade  inte  mindre  än  tre  stora  böc- 
ker om  det  kapitlet. 

Ja,  den  karlen  söp  ijäl  sig  till  sist,  som  ni  vet. 

Mor  Hanna  sa,  att  hon  talat  vid  Jonas  ock  att  han,  hällre 
än  att  rent  mista  Berta,  ville  gå  in  på  vad  som  hälst.  Ock 
den  sjuka  sa,  att  hon  väntade  av  Berta,  att  Jonas  inte  skulle 
lemnas   ensam,   oförmögen   som  han  var  att  sköta  egendomen. 

Berta  kunde  inte  tänka  sig  en  större  lycka  än  att  slita 
ock  arbeta  för  Jonas,  ock  så  lät  hon  då  övertala  sig,  för  hon 
visste,  att  där  ville  kraft  till,  om  han  skulle  kunna  bli  vid 
gården. 

Men  så  dåligt,  som  det  hela  var  efter  moderns  död,  det 
hade  Jonas  aldrig  tänkt  sig.  Ock  nu  var  det  han  som  ville  ge 
Berta  sin  frihet  att  flytta.  Men  det  var  inte  värt  att  tala  med 
hanne  om  sådant  nu.  Hon  skulle  både  leva  ock  dö  hos  honom. 
Ock  som  hon  inte  ville,  att  där  skulle  pratas  ont  om  dem,  blev 
de  vigda  vid  jultiden. 

Ingen  kunde  begripa,  varför  Berta  inte  ville  ha  någon  piga 
ock  i  det  hela  inte  ^rna  såg  främmande  människor  i  huset. 
Men  när  prästfrun  hörde  talas  om  den  unga  hustruns  ensliga 
liv,  påminde  hon  sig  Bertas  ilust  att  samla»,  som  frun  sa.  Ock 


XIII.  10  SNÅLA   BB&TAS    HISTORIA.  55 

så  blev  allt  atlagt  som  girighet,  ock  hon  började  redan  de 
första  åren  att  kallas  »snåla  Berta». 

De  hade  varit  gifta  i  tre  år,  ock  folk  började  säga,  att 
Berta  var  för  snål  till  att  nännas  ha  barn.  Det  första  året  var 
Jonas  mycket  hemma,  hans  hälsa  var  bättre,  ock  han  strävade 
ärligt  med  sitt  gårdsbrak,  men  sågs  inte  vara  riktigt  glad.  Ock 
drängen  spred  ut,  att  det  unga  paret  sov  i  var  sin  ända  av 
stnglängan.  Andra  året  märkte  folk,  att  Jonas  ofta  gick  långa 
vägar  utan  något  bestämt  ärende.  Tredje  året  tog  han  sig  före 
att  resa  på  marknader,  ock  de  var  rädda,  att  han  skalle  slå 
sig  på  saperi. 

Vid  den  tiden  hade  drängen  en  gång  sett  hnsbondefolket 
hålla  varandra  om  halsen  ock  gråta,  som  järtat  skalle  brista, 
fast  han  inte  hört,  t^tt  någon  ledsamhet  var  på  färde. 

Det  Qärde  året  på  hösten  kom  där  ett  barn,  en  flicka,  som 
var  röd  ock  vit  som  mjölk  ock  blod. 

Hade  Berta  förnt  arbetat  som  en  häst,  så  slet  hon  na  för 
två.  Men  där  var  ingen  som  visste,  vilken  järteångest  hon  hade 
för  barnet,  som  hon  tyckte  hon  inte  hade  rättighet  att  ega. 
Hon  var  så  rädd,  att  det  ärvt  familjens  hiskliga  sjnkdom.  Mo- 
dern ville  inte  veta  av  någon  barnpiga,  för  en  sådan  kände  i 
oförstånd  skrämma  slaget  på  barnet.  Ock  så  skiftades  hon  ock 
Jonas  till  att  sköta  den  lilla,  när  Berta  eljes  kände  vara  säker 
på  att  han  för  tillfället  var  fri  från  sina  anfall. 

Litet  kläder  hade  Berta  förat,  na  nändes  hon  inte  skaffa 
sig  andra  än  slitplagg.  För  hade  hon  satt  en  varelse  hit  till 
världen,  så  var  det  hannes  skyldighet  att  värna  den  mot  fram- 
tida fattigdom.  Berta  glömde  aldrig,  att  hon  gått  för  var  mans 
dörr  ock  tiggt  sina  bitar,  ock  skalle  det  na  vara  så  illa,  så  att 
barnet  bar  sjnkdomsfrö  inom  sig  ock  blev  fattigt,  skalle  det  i 
en  framtid  kanna  bli  sålt  som  fattigjon  i  socknen.  Sådana 
tankar  kände  ibland  förleda  Berta  till  att  hela  veckor  leva  på 
bröd,  salt,  potatis  ock  sar  mjölk,  för  att  kanna  sä^a  mera 
smör,  en  liten  ost  eller  en  bit  salt  fläsk. 

»Hon  är  så  snål,  så  att  hon  inte  nänns  äta  sig  mätt»,  bette 
det  na  i  bygden. 

Prästen  sa,  att  det  stod  dåligt  till  med  hannes  kristendom. 
Ock  det  är  sant,  att  hon  aldrig  lärt  sig  att  läsa  katekesen 
rent   ock   klart  atantill.    Men   ibland   kände  hon  ändå  liksom 


56  WIGSTRÖM,    KARDEOILLE.  XIII.  10 

fakta  med  bibelord  mot  frestelsen  att  pä  ett  hedniskt  sätt 
sörja  för  morgondagen.  Hon  giek  aldrig  i  kyrkan,  för  priteten 
ock  kyrkorådet  hade  förbjudit  Jonas  att  gä  dit.  sedan  han  en 
söndag  fått  ett  anfall  mitt  under  predikan.  Man  oek  hustru 
tog  nattvarden  hemma  oek  tröstade  varandra  med  Guds  ord, 
det  bästa  de  förstod,  om  söndagarna. 

Men  knappt  dagades  det  om  måndagen,  innan  Berta  åter 
var  i  arbete,  för  att  liksom  ta  igän  den  försummade  dagen. 
Ack  ja,  frestelserna  är  många,  ock  Berta  var  en  olärd  kvinna! 

Flickan,  Hanna  hette  hon  efter  farmodern,  trivdes  väl. 
Men  när  hon  skulle  ha  sina  första  tänder,  visade  där  sig  ryck- 
ningar i  den  lilla  kroppen.  Folk  rådde  modern  till  att  genast 
söka  kloka  för  barnet,  men  hon  sa  tvärt  nej  till  det.  Ock  nu 
gick  ordet  kring  bygden,  att  snåla  Berta  inte  ens  nändes  våga 
ett  par  kronor  på  sitt  barns  hälsa. 

En  dag  —  barnet  var  då  två  år  ock  skulle  ha  kindtänder  — 
hade  Berta  rest  bort  med  den  lilla,  ock  ingen  kunde  få  veta 
av  Jonas,  varthän  hon  farit.  Ock  så  trodde  de,  att  hon  rest  till 
en  »klok  gubbe»  i  Bjäre  härad,  som  hade  rykte  om  sig  att  göra 
billiga  kurer.  Men  Berta  hade  då  på  ett  helt  år  varken  smakat 
kaffe,  smör  eller  kött,  utan  sålt  ock  sparat  pangar,  så  att  hon 
skulle  kunna  resa  till  en  berömd  doktor  i  självaste  Köpen- 
hamn för  att  tala  med  honom  om  barnet.  Hon  ville  hålla 
den  saken  hemlig,  för  hon  tyckte,  att  en  sådan  förd  hördes 
alltför  storaktig  för  hanne.  Hon  hade  ju  bara  varit  en  fattig 
tiggetös. 

Doktorn  hade  ingenting  bestämt  kunnat  säga,  om  barnet 
skulle  gå  fritt  för  den  ärftliga  sjukdomen  eller  ej,  ock  så  tog 
Berta  ig^n  till  att  slita  ock  sträva  för  att  få  den  lille  gården 
skuldfri  åt  fadern  ock  flickan,  vad  som  än  månde  komma. 

Jonas  dog,  när  flickan  var  tie  år  gammal,  ock  folk  blev 
rent  ifrån  sig  av  undran  över  det  stora  gravöl,  snåla  Berta 
gjorde  efter  honom.  Hon  hade  då  på  sig  sin  svarta  bröllops- 
klädning,  som  under  alla  åren  legat  insvept  i  ett  lakan  i  hannes 
kista. 

Sedan  hon  blev  enka,  gick  hon  ofta  i  kyrkan  ock  hade 
flickan  med  sig.  Men  hon  släppte  då  aldrig  barnets  hand  ur 
sin,  ock  när  prästen  en  gång  dundrade  om  hälvetet  ock  slog  i 
predikstolen,  gick  hon  genast  ut  med  hanne  ur  kyrkan.    Folk 


XIII.  10  SNÅLA   BERTAS   HISTORIA.  57 

sa,  att  hon  bara  skalle  hem  ock  på  tjänstpigors  vis  stoppa 
sina  strampor  pä  söndagseftermiddagen. 

Under  flickans  barnär  märktes  aldrig  till,  att  hon  ärvt  fa- 
derns sjukdom.  Modem  var  gruvligt  rädd  för  åldern  emellan 
tolv  ock  fämton  år,  men  också  den  tiden  gick  lyckligt  förbi. 
Ock  nu  var  Hanna  den  vackraste  tös  en  kunde  se. 

Hanna  kunde  väl  vara  sä  där  aderton  år  gammal,  när 
riksdagsmanssonen  Tor  Mårtensson  friade  till  hanne.  De  två 
unga  tyckte  om  varandra.  Han  var  ortens  förnämste  ungkarl 
ock  sin  egen  härre,  fbr  hans  föräldrar  var  båda  döda.  Men 
Berta  blev  fasligt  bekymrad  fl5T  hur  det  kunde  gå  med  det 
ärftliga  onda,  om  Hanna  blev  gift  ock  skulle  ha  små.  Hon 
reste  i  all  hemlighet  igän  till  Köpenhamn  för  att  rådfråga  en 
profesfsor  om  detta,  ock  när  han  inte  kunde  lova  något  bestämt, 
så  for  hon  till  biskopen  i  Lund  fbr  att  höra,  om  det  inte  var 
stor  synd  att  led  efter  led  fortsätta  en  släkt,  som  hade  ett  sådant 
arv  att  vänta. 

Hon  ville  aldrig  ut  med  biskopens  svar,  men  hon  lät  de 
unga  få  sin  vilja  fram.  Ock  så  gjorde  snåla  Berta  ett  så 
hederligt  bröllop  t^r  sin  dotter,  att  folk  sa,  att  »nu  lever  hon 
inte  länge.» 

Hon  sjuknade  också  en  månad  efter  bröllopet,  ock  jag  vet, 
att  det  var  av  saknad  efter  dottern  ock  av  järteångest  för 
hannes  hälsa.  Men  de  gamla  sparsamhetstankarna  satt  i  hanne 
ända  till  det  sista.  För  när  svärsonen  skulle  köra  ock  hämta 
pilten  åt  hanne,  bad  hon  honom  att  med  densamma  skjutsen 
ta  en  halv  tunna  råg  med  sig  till  kvarnen,  som  han  skulle  köra 
förbi.  Rågen  skulle  malas  till  mjöl  att  baka  bröd  av  till  han- 
nes begravning. 

»Inte  mer  än  en  halv  tunna,  hör  du  det,  Tor!  Där  får 
inte  kostas  stort  på  mig,  som  bara  varit  en  fattig  tös  i  hela 
mitt  liv.  Ock  när  du  kör  hem  med  prästen,  kan  du  tala  vid 
snickaren  om  kista,  så  sparar  du  tid  ock  hästar.  Du  kan  gärna 
ta  mätt  av  mig  till  kistan,  medan  jag  lever.» 

Tors  piga  hade  hört  detta,  ock  hon  förde  det  ut  i  byg- 
den. Därifrån  kom  det  i  tidningarna  ock  las  ut  som  råhet  ock 
girighet. 

Svärsonen  ock  dottern  förstod  det  bättre.  Berta  blev  be- 
graven, som   om  hon  varit  en  riksdagsmansmora.    Ock  vill  en 


58  WIG8TRÖM,    KARDEGILLE.  XIII.  10 


'j 


tro  det  eller  ej,  så  är  det  dagens  sanniDg,  att  prästen,  som  nu 
var  prost,  höll  ett  liktal  över  hanne  ock  berömde  hannes  goda 
järta  ock  kristliga  givmildhet,  utan  att  han  fått  så  mycket 
som  en  sur  sill  för  besväret.  Kan  någon  säga,  hur  det  under- 
värket  skedde? 

Jo  ser  ni,  nu  när  snåla  Berta  var  död,  kom  det  i  dagen, 
att  hon  brukat  ge  alla  tiggare,  som  kom  till  hanne.  Men  var 
ock  en  av  dem  trodde,  att  han  var  den  ende  som  förmådde  be- 
veka hanne,  tt3r  hon  sa  till  var  ock  en:  »Talar  du  om  för  en 
endaste  själ,  att  du  får  något  här,  så  ger  jag  dig  inte  så  myc- 
ket, som  du  kan  lägga  på  din  nagel.» 

Ock  så  var  tiggarna  så  illmariga,  så  att  i  varje  gård  talade 
de  om,  hur  hård  snåla  Berta  var.  Ock  det  talet  förvärvade 
dem  alltid  på  vart  ställe  ett  stycke  ost  till  brödbiten.  Men 
nu  när  hon  Hg  död,  skröt  var  ock  en  tiggare  över  att  ha  be- 
vekt hanne,  ock  så  blev  det  kunnigt,  att  hon,  som  försakade 
allting  för  sig  själv,  mer  än  en  gång  givit  tiggarebarn  smör  på 
brödet.  Men  historien  om  hannes  girighet  på  dödsbädden  stod 
först  i  bladen  ock  kom  sedan  i  härrskapsböcker,  som  gäller  för 
sanning. 

Dottern  Hanna  lever  ännu  ock  har  aldrig  haft  känning  av 
slaget.  Vår  Härre  är  man  ibr  att  sätta  stopp  också  för  onda 
arvedelar. 


m 


•^7 


—  Sjung  en  grann  visa  ovanpå  den  historien,  Beiiiel  Smed! 
sa  Björn.    Mor  förtäljer,  så  en  tycker,  en  sitter  i  kyrkan. 

—  Sjunga!  sa  smeden  ock  torkade  sina  fingrar  i  armhålen 
på  sin  väst.    Jag  kan  ingen  passelig  visa  för  tilirället. 

—  Sjung  visan  om  den  förtalade!  sa  Björn. 

—  Om  den  förtalade?    Ja  den  kan  jag  kanske: 

I  världen  här  finnes  så  mycket  förtal 
som  tistlar  på  svndiga  jorden. 
En  gång  skall  du  svara  i  dommarens  sal 
för  allt,  vad  du  syndat  med  orden. 


XIII.  10  DBN    FÖRTALADE.  59 

Du  fäste  mitt  järta,  min  tanke  ock  håg 
med  löften  så  falska  som  svallande  våg;. 
Som  skyn  uppå  himmelen  vankar, 
så  gå  dina  trolösa  tankar. 

För  sveket  du  övat,  förlåte  dig  Gud, 

ty  det  gör  mitt  järta  det  unga; 

men  brottet,  dn  gjort  mot  hans  åttonde  bud, 

det  kommer  med  straffet  det  tunga. 

Du  talat  så  falskt  inför  mänskor  om  mig, 

att  ångerens  ormar  må  kräla  kring  dig; 

med  tungor  som  din,  ack,  så  hala, 

de  må  dig  i  nöden  hugsvala! 

Den  fattige  haver  ett  rykte  så  skört 

som  nattgamla  isen  på  strömmen; 

det  helas  ej  mer,  när  det  bliver  förstört  — 

I  mänskor,  det  onda  ej  glömmen! 

Nu  går  jag  här  fläckad,  likt  stål  utav  rost, 

ock  bruten,  likt  blomma  ej  värnad  mot  frost. 

Med  dig  dock  jag  ej  ville  byta, 

ty  en  gång  skall  sorgen  väl  tryta. 

Farväl  nu,  du  falske!    Min  kärlek  var  stark 

som  elden,  när  klarast  den  brinner. 

Men  nu  är  den  vissnad,  likt  träd  utan  bark, 

fast  tåren  än  pärlar  ock  rinner. 

Men  kunde  den  två  dig  så  viter  som  snö, 

jag  grät  då  så  gärna,  tils  jag  finge  dö, 

tils  jag  finge  vila  ock  drömma, 

att  aldrig  du  mig  kunde  glömma. 

—  Var  det  slut  la  fine,  så  kan  en  se,  att  han  var  rent 
oresonligt  hatfull  mot  hanne,  sa  Björn,  petade  sig  i  ögonen 
ock  försökte  se  skälmsk  ut. 

—  Han!  ropade  på  en  gång  alla  de  ogifta  kvinnorna.  Det 
är  en  flicka  som  diktat  visan.  En  karl  skalle  aldrig  kunna 
säga  sådana  kärleksord  till  en,  som  tagit  heder  ock  ära  av 
honom,  det  är  säkei-t. 

—  Bevars,  bit  inte  näsan  av  mig  för  det!  skrattade  Björn. 
Do,  Eitta-Mass,  tala  nu  om  en  pasascha!  Vi  har  ännu  fyra  tim- 
mar till  midnatt,  ock  vi  kan  inte  lemna  frnntimmerna  ensamma, 
för  då  leds  de  \)äl. 


60  WIQ8TRÖM,    KARDEGILLE.  XIII.  10 

—  Skall  jag  DQ  tilFet?  sa  Kitta-Mass,  lyfte  på  sig  ock  la 
ett  par  händer  falla  ull  under  sig  för  att  värma  den.  Då  vet 
jag  intet  märkligare  att  förtälja  från  min  hembygd  än  om 

Hagermanska  grården. 

Det  var  en  gammal  rälig,  mörk  gård  vid  den  där  stads- 
gatan, som  för  ner  till  hamnen.  I  min  barndom  hade  gamle 
Bavn  sin  handelsbod  där,  för  se  han  egde  gården,  eftersom 
Hagerman  då  för  länge  sen  var  både  död  ock  begraven  —  så 
vida  han  inte  var  slaktad  ock  såld.  För  se  Bavn,  som  på 
stadsbomålspråk  är  detsamma  som  korp,  var  en  svart,  led  karl, 
så  söt  han  än  var  i  munnen.  Ock  hade  han  inte  haft  så  goda 
varor  ock  lemnat  så  gott  köp  ock  givit  så  bra  tillgift,  skulle 
ingen  själ  kommit  i  hans  bod,  det  är  då  säkert. 

I  alla  fulla  fall  var  där  inte  så  farligt  i  själva  boden, 
ändå  där  var  en  stor  lucka  på  golvet,  men  den  aktade  en  sig 
nog  för  att  stå  på,  när  en  var  morsens  ena  vid  disken,  för  då 
hade  en  kanske  snart  fått  gått  i  dukan  där  nere  i  källaren. 
Ni  kan  tro  mig  eller  låta  bli,  men  så  sant  jag  sitter  här  ock 
kardar,  såg  jag  en  gång,  hur  denna  luckan  restes  upp  nerifrån 
ock  en  karl  kom  till  syne  med  en  näsa  krokig  som  ett  vara- 
horn,  en  lång,  lång  rock  ock  en  skinnväska  på  sidan,  ock  ur 
väskan  stack,  så  sant  jag  heter  Kitta-Mass,  en  hårfläta  upp. 
Nu  kan  ni  själva  räkna  efter.  Detta  hände  i  min  ungdom  vid 
vårfrudag,  när  jag  var  bra  till  hulls,  ock  ni  kan  tänka,  att  jag 
blev  inte  gammal  i  boden  den  gången. 

Kavn  hade  två  kontor,  det  ena  innanför  det  andra,  vid 
sidan  om  boden.  I  det  yttersta  var  där  inte  vidare  farligt  att 
vara,  för  där  satte  landsborna  sina  knyten  i  t<^rvar,  ock  där  var 
nästan  alltid  folk.  Men  i  det  inre  kontoret  satt  Ravn  själv, 
den  rälige  korpen.  Ock  där  ville  han,  kan  tänka,  så  gärna 
bjuda  folk  på  konjaksvin  eller  bischoff.  Ock  han  har  mång 
eveliga  gånger  bett  mig  trena  innanför.  Men  den  som  inte  var 
galen,  det  var  Kitta-Mass. 

Det  var  ju  en  gammal  känd  sak,  ock  vem  som  hade  ögon 
i  skallen  kunde  själv  se,  att  där  var  en  liten  böra  över  dörren, 
ock  genom  den  gick  ett  streck,  eller  smal  lina,  en  vill  säga. 
Detta  kunde   var   levande   skäl  skönja,  men  det  var  inte  alla 


XIII.  10  HAOBRKANSKA  GARDEN.  61 

som  visste,  att  i  strecket  över  dörren  hängde  en  redig  vass  hals- 
hnggningsyxa.  När  Ravn  fick  se  någon,  som  var  så  pass  fet, 
att  den  var  värd  att  ha,  så  öppnade  han  dörren  ock  bjöd  en 
vara  så  bra  ock  trena  in.  Lydde  en  då  bjudningen,  så  drog 
han  i  strecket,  ock  mästermansyxan  for  en  över  nacken,  huvu- 
det av  ock  kroppen  ner  i  källaren.  Ock  där  saltades  den  i 
stora  tunnor.  Ravn  skickade  människokött  till  hundturken,  skall 
en  veta. 

Det  var  likväl  mast  folk  långt  borta  ifrån  han  kapnttade, 
för  de  kunde  inte  saknas,  förstår  ni,  vänner. 

Nu  var  det  så,  så  Ravn,  den  stygge  korpen,  var  ungkarl, 
men  fasligt  glad  vid  fruntimmer,  bestet,  så  han  lurade  hund- 
turken på  mången  en  fet,  rödklar  tös  eller  kvinna,  som  gick  in 
för  att  dricka  styggens  bischoff. 

Min  mor  sa  så  mången  en  gång  till  Jon-Pärsa-moran,  den 
tid  hon  var  enka  efter  sin  första  man,  Troen  Pärsson,  som  var 
hannes  dubbelsvåger  —  ibr  först  var  han  gift  med  hannes  sys- 
ter, ock  när  hon  var  död,  så  gifte  denna  här  systern  sig  med 
Troen,  ock  när  han  vände  näsan  i  vädret,  gifte  enkan  sig  med 
hans  bror,  ock  deras  ena  dotter  gifte  sig,  med  kungens  sam- 
tycke, med  hannes  systerson,  eller  det  var  sonen  som  gifte  sig 
med  brorsdottern,  det  är  sak  samma.  Men  var  i  världen  var 
jag  nu?  Jo,  hos  min  mor.  Ja,  hon  sa  mången  en  gång  till 
enkan:  »Elna  du  skulle  min  själ  aldrig  gå  in  till  den  svarte 
Ravnen,  för  där  händer  en  mallör  till  sistingens»,  sa  hon.  För 
hon  kände  sådana  härrars  fundamenter,  alldenstund  hon  hade 
^änat  hos  stadsborgmästaren.  Men  enkan  slog  knix  på  nacken 
ock  mente  tro  på,  att  hon  inte  var  rädd  för  en  sådan  liten  syrk 
som  Ravnen.    Han  skulle  nog  låta  bli  att  salta  ned  hanne. 

Under  tiden  gifter  hon  sig  med  Jon,  ock  när  hon  nästa 
gång  kommer  till  stan,  har  hon  förstås  mannen  med  sig. 
Men  under  det  han  är  med  en  bekant  på  värdshuset,  går  hon 
in  genom  den  där  mästermansdörren. 

Antingen  nu  Ravn  fått  stränga  bud  från  hundturken  att 
skicka  en  sändning,  eller  han  inte  visste,  vem  som  kom  in,  kan 
ingen  utfundera;  men  visst  ock  säkert  är,  att  där  blev  ett  för- 
färdeligt  spänn  där  inne,  just  som  Jon  själv  tren  in  i  boden. 
Han,  som  många  andra,  kände  till  Hagermanska  gården  ock 
vad  där  utskeppades.    Men  han  var  inte  rädd  för  illa  vid,  när 


62  WIOSTRÖM,    KABDBGIUilS.  XIII.  10 

det  kom  an  på  att  rädda  hans  kvinna  från  hundtnrkens  kött- 
tannor.  Jon  tar  en  sats  rakt  på  dörren  ock  sparkar  upp  den, 
men  är  så  klok,  så  han  lägger  hnvudet  så  långt  tillbaka  han 
kan;  för  han  tänkte  som  så,  att  tog  mästermansyxan  av  ett  ben, 
så  knnde  han  likväl  vara  karl  för  sin  hatt.  Men  rök  hnvndet 
väck,  bar  det  snart  däkern  i  våld  till  hundturken  med  hela 
kalejsen. 

Dörren  sprang  itn,  men  benet  höll  stånd,  så  Jon  oskadd 
kom  in  i  den  ogndaktiga  slaktarehålan  —  jnst  som  karlen  med 
värahornsnäsan  dök  ner  genom  en  lacka  på  golvet. 

Det  var  lätt  att  se  på  mor  Jon,  att  där  varit  kattabalik 
med  hanne,  för  hannes  ena  långa,  tjocka  hårfläta  var  pnts  väck. 
Den  hade  hon  fått  klippa  av  för  att  bli  fri,  liksom  Josef  slängde 
sin  mantel. 

Men  varken  Jon  eller  hans  mora  ville  någontid  redigt  vidgå 
saken,  för  de  lär  ha  fått  bra  med  pangar,  för  att  de  inte  skulle 
förråda  Ravnens  kötthandel. 

Saken  kom  ändå  ut  genom  morans  halvstubbade  hår,  som 
hon  aldrig  ville  redogöra  för  eller  visa  för  någon.  Ock  så  följde 
annat  efter. 

Där  bodde,  nämligen  att  säga,  en  gammal  rik  nngkarlsstör 
på  ett  litet  hemman  långt  häcklefjälls  åt  skogsmarken  till.  En 
riktig  snålbark  var  han,  hade  bara  sin  gamla  giriga  mor,  som 
stabbade  i  hushållet,  ock  en  halvtosig  dräng  till  jälp  med  det 
smula  jordbruket.  Men  där  fanns  en  undantagskäring  på  den 
ena  husgaveln.  Ock  som  det  alltid  går,  ju  mer  undantaget 
missunnas  en  människa  ock  hemmansegaren  önskar  livet  ur 
hanne,  ju  bättre  trivs  hon,  ock  ju  äldre  blir  hon.  Så  var  det 
här,  för  Snål-Lars  ock  hans  mor  nästan  grämde  livet  av  sig 
över  den  säd,  jordpäron  ock  annat  mer,  som  de  skulle  lemna 
Björklundskan.  Men  hon  satt  rent  ock  blev  smällfet  av  undan- 
taget. 

Emellertid  händer  det  sig  inte  bättre  en  dag,  kort  efter 
mor  Jons  livsfara  hos  Ravnen,  än  att  Björklundskan  sitter  ock 
förslukar  sig  på  en  brödhumpling,  så  hon  dölr  mm  e»  torak. 
Detta  var  nog  på  ett  sätt  en  lyckträff  för  snålingen,  men  aber- 
målet  bestod  däri,  att  Björklundskan  hade  på  kontraktet,  att 
han  skulle  kosta  på  hannes  jordafärd,  ock  nu  knekade  detta 
på  snålbarken.    Då  summenerar  han   som  så:   Björklandskan 


XIII.  10  HAGXRMAN8KA   OÅRDlfiN.  63 

har  ibland  trössat  av  till  släkten  längre  upp  i  obygden.  Där 
kan  bon  ba  kommit  ut  för  vargen  eller  andra  skogens  vild- 
djur, liksom  Josef,  då  ban  gick  till  sina  bröder.  Men  jag  kan 
i  lOndom  sälja  den  feta  kroppen  till  Ravnen. 

Modern  var  med  om  detta,  ock  som  hon  var  väl  förfaren  i 
husbållsgärning,  sä  grönsaltade  bon  Björklundskan,  innan  Lars 
körde  in  med  hanne  till  Hagermanska  gården. 

Men  en  kan  nog  tänka,  att  en  köpman  gott  kan  känna,  om 
en  människa  är  självdöd  eller  ordentligen  slaktad,  så  blodet 
runnit  av  som  på  andra  kräk.  Ock  så  var  Lars  nära  efter  att 
ha  fått  en  bra  portion  bankablått  i  stället  för  en  slump  pangar 
av  Ravnen.  Han  vågade  naturligtvis  inte  skicka  sådan  vara  till 
hundturken. 

Hagermanska  gården  såldes  kort  tid  därefter  till  frimurarna, 
för  det  sas,  att  Ravnen  var  rädd  för  att  längre  driva  hundturks- 
kommers  på  egna  boliner,  utan  lät  frimurarna  överta  den.  För 
se,  de  kan  annorlunda  driva  en  sådan  affär,  eftersom  de  har 
sina  nederlag  i  så  många  städer. 

De  lär  likväl  vara  mast  gridska  efter  årsgamla  dibarn,  som 
har  det  sötaste  köttet.  Därför  har  de  också  sina  egna  särskilda 
barnbus  för  det  ändamålet. 

Men  det  sa  min  mor,  ock  hon  hade  det  från  själve  gamle 
Hagerman,  att  om  en  frimurare  inte  noga  håller  sin  knabba 
om  frimurarnas  hela  doning,  så  kaputtas  ban  ock  lägges  ned 
i  något  ämne,  som  kallas  loscb,  som  ger  köttet  den  smak,  som 
hundturken  bäst  tycker  om. 

Nu  skulle  jag  min  liv  inte  för  allt  smör  i  Småland  vilja 
ha  min  handel  i  den  gamla  Hagermanska  gården. 


>Ja,  eftersom  talet  kommit  in  på  frimurarna,  så  kan  jag 
förtälja  en  annan  historia  om  några  som  också  försvann»,  till- 
bjöd sig  Sven  ryktare,  medan  han  synade  träskeden,  han  höll 
på  att  slöjda.  »Jag  prosenterar  på  att  ingen  här  har  hört 
talas  om 


64  WIQSTRÖM,    KARDEOIUiE.  XIII.  10 


Fru  Nödvändiga  pälskappa. 

Titlatnren  säger  oss,  vilken  modersnäring  hon  yrkar,  lik- 
som min  karakter  visar,  att  min  modersnäring  är  föl,  kalvar 
ock  spädgrisar,  så  det  för  fruntimmernas  ambulans  väl  är  bäst 
att  kalla  hanne  vid  hannes  kristninganamn,  som  är  Helena,  fast 
hon  mast  skalles  för  Lena  Frank  i  Birkebjära. 

Det  är  en  stor  förnämlig  kyrkoby,  detta  Birkebjära,  med 
en  präst  som  skulle  predika  i  två  kyrkor,  antingen  han  var 
nykter  eller  full,  ock  en  klockare  som  hade  fått  sin  fru  med 
en  del  tillbehör  från  en  hög  härre  i  Stockholm.  Därtill  bodde 
där  i  grannlaget  en  friderinna,  som  hade  en  man  som  kallades 
baron,  ock  en  kommissarska,  en  löjtnantska,  en  inspektorska, 
en  doktorinna  ock  flera  andra  ståndpersonsfruar,  både  med  ock 
utan  män. 

Friderinnorna  —  för  prästens  fru  var  också  en  sådan  vid 
födseln  —  var  dock  de  värst  högförnäma  i  hela  konseljen,  ock 
vad  de  två  skaffade  sig,  det  skulle  gärna  alla  de  andra  ha  efter, 
om  de  så  själva  skulle  gå  mitt  av  för  detsamma.  Den  mast 
koketta  i  detta  avseendet  var  likväl  Lena  Frank,  ock  som  alla 
behövde  hanne  —  de  gifta  fruntimmerna  menar  jag  —  så  fick 
de  tåla  sig  med,  att  hon  var  lika  vidlyftigt  uppbetslad  som 
friderinnorna. 

Men  så  en  vinter  —  jag  tjänte  just  som  stalldräng  hos  prästen 
—  lägger  bägge  friderinnorna  sig  till  pälskappor.  Droen  mä 
veta,  vad  det  var  för  skinn,  men  inte  var  det  av  något  djur, 
som  jag  känner,  om  det  inte  skulle  vara  av  läjonungar,  för  det 
var  så  mjukt  att  känna  på,  så  en  rakt  kom  att  tänka  på  ljum 
vetemjölsgröt,  när  en  rörde  vid  det.  Dyra  skulle  dessa  kap- 
porna ha  varit  utav  själva  häljarp,  ock  de  två  fruntimmerna 
pöste  i  dem  som  kalkonhanar.  För  där  var  nog  ingen  mer  än 
de  som  hade  hardiäss  till  att  skuldsätta  sina  manfolk  för 
sådan  skinnvara. 

Men  för  att  nu  kunna  passa  till  prästfruns  päls  skulle  jag, 
som  alltid  kuskade  för  hanne,  ha  en  luden  mössa  ock  en  lika- 
dan krage.  För  på  det  sättet  hade  den  andra  friderinnan  gu- 
dat  ut  sin  mans  stalldräng,  ock  då  kunde  inte  vi  vara  sämre. 
En  skäligen  gammal  muff  hade  min  matfru,  ock  den  vrängdes 


XIII.  10  FRU    NÖDVÄNDIGS    PÄLSKAPPA.  65 

ut  ock  in  til]  min  syndige  skalle.  Men  det  överdraget  knnde, 
iorstås,  inte  på  samma  gång  räcka  till  att  bekläda  mina  härdar, 
utan  där  måste  hon,  som  prästen  sa,  filsofera  antikt,  innan  hon 
kom  nr  det  beknipet. 

Emellertid  hade  klockaren  en  stor  halvlnrvig  hund,  som 
schangserade  i  brunt  ock  svart,  en  gammal  racka  som  höll  på 
att  kvävas  i  sitt  eget  ister.  Ock  det  kreaturet  lockar  min  fri- 
derinna  ifrån  klockaren,  under  preferans,  att  hon  skulle  ha 
skinnet  till  en  matta  i  kappsläden. 

—  Hör,  min  käre  Sven,  säger  hon  så  till  mig,  söt  i  talet 
som  gröt  om  julen,  det  är  min  mening  att  beskänka  dig  med 
ett  helt  vinterleberi,  ock  detta  ädla,  trogna  djur  har  ett  skinn 
som  en  tvättbjörn. 

—  Det  olikar  jag  inte,  nådig  friderinna,  svarar  då  jag,  fast 
kadabret  inte  just  luktar  rentvättat;  ock  i  levande  livet  var 
klockarens  Polio,  med  respekt  till  sägande,  ett  häljarps  svin, 
det  säger  jag,  så  död  han  nu  ligger  här. 

—  Lukten,  min  käre  Sven,  försvinner  vid  behandlingen,  ock 
du,  som  kan  så  förträffligt  bereda  fårskinn,  skall  få  förtroendet 
att  också  bereda  detta  delikata  skinn,  säger  hon. 

Jag  visste  nog,  vart  hon  ville  hän  med  sitt  tal,  den  snega 
kanaljan,  ock  jag  hade  god  lust  på  hundskinnet.  Det  kunde 
vara  lugnt  att  ha,  när  jag  timtals  flck  sitta  på  kuskbocken  om 
nätterna  ock  vänta  på  prästen,  när  jag  skulle  hämta  honom  hos 
de  andra  spelon*arna.  Men  se  skinnet  satt  ju  ännu  på  hund- 
räckan. 

—  Ja,  nådig  friderinna,  maler  jag  då,  visst  är  jag  så  pass 
lärd,  att  jag  tror,  att  det  inte  är  en  kristen  människas  ära  för 
när  att  kränga  ett  hundskinn  över  sin  syndiga  lekamen.  Men 
inte  gör  Sven  stalldräng  sig  till  rackare  ock  hnndkrängare,  det 
är  det  vissa.  Ock  om  jag  får  prosentera,  vad  jag  tänker,  så 
kan  densamme,  som  har  hängt  hunden,  också  kränga  bälgen 
av  honom,  för  det  är  rackarearbete  tillhopa,  ock  klockaren  har 
bra  handlag,  kan  en  se  på  Polio. 

Hon  smakte  på  detta,  ock  så  gick  hon  till  klockarefrun  för 
att  klaga  sin  förlägenhet.  Vi  vet  ju,  vad  detta  var  för  en 
maggedusa.  Ock  hur  hon  bar  sig  åt,  kom  huden  av  Polio 
samma  natt,  ock  jag  blev  inte  värdig  att  bereda  den,  utan  det 

80.  landsm.  XIII.  10.  5 


66  WI68TRÖM,    KARDEGILLE.  XIII.  10 

gjorde  Lena  Franks  man,  som  varit  garvare,  långt  innan  han 
fick  fatt  i  hanne. 

I  samma  veva  som  jag  fick  mitt  hundleberi,  försvinner 
med  ens  alla  Birkebjära  kattor,  de  tama  i  all  synnerhet,  ock 
där  var  sorg  efter  dem  i  vart  has,  också  hos  prästens,  för  vår 
friderinna  hade  två  kattor,  som  var  lika  kloka  ock  förståndiga 
som  hon  själv. 

Så  snart  Birkebjära  fruntimmer  träffades  i  de  dagarna,  var 
det  intet  annat  än:  »Har  du  sett  min  katt?  Min  katt  har  blivit 
borta.»    Ock  hit  om  här  bara  kattor,  jämmer  ock  gnäll. 

Men  en  dag,  det  var  i  början  av  mars,  skulle  vi  ha  ett 
slädparti.  Ock  som  Lena  Frank  alltid  räknades  till  stånds- 
personerna, när  hon  för  tillfället  inte  hade  annat  att  göra,  så 
skulle  hon  med  på  denna  här  galmäjan.  Klockaren  stod  bakpå 
ock  körde  för  hanne.  För  att  det  skulle  bli  riktigt  roligt,  bytte 
männerna  hustrur  med  varandra. 

Lena  Frank  kom  klivande  ut  till  släden  i  en  päls,  som  till 
print  ock  bit  var  så  lik  friderinnornas,  att  de  blev  blågula, 
så  ont  som  de  fick  i  levern  vid  den  synen. 

Klockaren  baksnade  också  ock  såg  ut,  som  om  han  hade 
lust  att  flå  Lena  Frank,  för  han  —  kan  en  väl  tänka  —  tyckte,  att 
det  var  rent  konfermerande  mot  både  prästerskapet  ock  adeln, 
att  en  nödvändig  fru  efterliknade  deras  högförnäma  leverne. 
Då  han  nu  satte  sig  tillrätta  på  kuskbocken,  så  lovade  han  sig 
själv,  att  hon  skulle  få  åka,  för  se  han  varken  hade  stått  eller 
väntade  att  komma  i  några  omständigheter  med  hanne. 

Tre  gånger  la  han  Lena  Frank  i  de  värsta  snödrivor  han 
kunde  se.  Men  hon  aktade  inte  mer  om  det  än  gåsen  om 
vattenhoen,  för  hon  var  van  vid  både  lik  ock  olik  skjuts  i  sitt 
brådstörtade  ämbete.  Men  fjärde  gången  klockaren  vände  me- 
darna  i  vädret  på  sin  släde,  kom  Lena  Frank  på  huvudet  ner 
i  en  djup  grop,  ock  snön  var  så  lös,  så  att  hela  hannes  över- 
rede  blev  osynligt,  ock  fötterna  med  tillbehör  gick  som  trum- 
stickor  i  luften.  Då  måtte  jag  till  för  att  dra  upp  hanne,  fast 
min  friderinna  skrattade,  så  hon  kunnat  ta  döden  av  det. 

Emellertid  ligger  flikarna  av  den  nye  pälsen  med  den 
ludna  sidan  uppåt,  ock  jag  får  där  syn  på  bakdelen  av  vår 
blågrå  katt.  Nå  så,  min  liv  ock  kniv,  om  hon  inte  gudat  ut 
sig   i   baraste   kattbälgar!   tänker  jag  för  mig  själv,  i  det  jag 


XIII.  10  FRU    NÖDVÄNDIG8    PÄMKAPPA.  67 

stöter  på  klockaren  ock  låter  honom  se.  Jo  Lena  Frank  hade 
visat  hans  rödgrå  misse  det  föraktet  att  sätta  hans  bälg  just  i 
bak vaden. 

Men  vi  teg  båda  ock  trabelerade  med  hanne,  tils  vi  fick 
upp  hanne  igän,  så  katthåren  rök  omkring,  ock  sen  körde 
klockaren  skickligt  ända  fram  till  gästgivaregården. 

Här  skulle  nu  vara  balsosité,  med  fyra  fina  kakor  till  var 
tekopp,  ock  dans  ovanpå.  Därför  hängde  alla  fruntimmerna 
sina  pälsar  ock  kappor  i  förstugan.  Där  skulle  vi  kuskar  se 
till,  att  ingen  drog  av  med  dem.  Lena  Frank  hänger  också  sin 
päls  där,  men  med  rättsidan  vänd  mot  folk,  för  där  var  en 
mänsklig  skinnkant,  ackurat  lik  friderinnornas,  utanpå  katt- 
pälsen. 

Det  dröjde  inte  länge,  innan  klockerskan  kom  ut,  som  hon 
sa,  för  att  ta  in  sina  vantar,  men  egentligen  för  att  dra  känsel 
på  sin  kisse.  Ock  när  hon  funnit  hans  jordiska  lemniugar 
bakpå  Lena  Frank,  drillade  hon  till  på  sin  stockholmska  med 
de  orden,  att  »hade  hon  haft  ett  skålpund  krut,  så  visste  hon 
nog,  var  hon  ville  lagt'et.» 

Ett  litet  bete  därefter  kom  min  friderinna  ock  låddes,  att 
hon  skulle  tala  med  mig,  men  börjar  så  att  treva  bland  kap- 
porna. Jag  tiger  ock  pekar  på  vår  vackre  murre  ock  hans 
maka.  Hon  sätter  näsduken  för  ögonen;  men  när  hon  i  hast 
luktat  på  en  åderkolångsflaska,  sansade  hon  sig  ock  gick  in  igän. 

En  momang  därefter  kommer  den  andra  friderinnan  helt 
frankt  ock  synar  pälsen  ock  ser  i  den  högra  sidan  sin  svart- 
melerade  kökskatt.  Hon  skrattar  ock  går.  Sedan  kom  frun- 
timmerna, två  ock  två,  ock  sökte  efter  sina  försvunna  missar. 
Ja,  hade  inte  Lena  Frank  varit  så  nödtorftig  för  Birkebjära, 
som  hon  var,  så  hade  väl  själva  häljarps  råttkatt  tagit  hanne 
med  hull  ock  hår. 

Som  det  nu  var,  ville  ingen  av  fruntimmerna  säga  något, 
så  arga  de  än  blev. 

Men  som  det  led  längre  utåt  natten,  kom  prästen,  min  hus- 
bonde, ut  ock  viskade  mig  något  i  örat  ock  gav  mig  två  kronor. 

Vad  jag  skulle  göra?  A,  just  ingenting.  Men  det  hände 
sig,  att  när  hela  sällskapet  skulle  till  att  spisa  aftonsupé  ock 
där  var  skäligen  tyst  i  huset,  började  först  en  katt  att  jama 
ute   i   förstugan;  så  hördes  det,  som  om  två  skrek;  sedan  blev 


68  WIOSTBÖM,    KARDEGILLE.  XIII.  10 

där  en  hel  flock,  som  jämrade  sig  värre,  än  om  det  varit  värl- 
dens sista  dag. 

—  Jag  tror,  att  alla  byns  försvunna  kattor  är  i  förstugan, 
säger  då  klockaren. 

Ock  alla  frnntimmerna  —  utom  Lena  Frank  —  låtsar,  de 
vill  ut  ock  se  efter  missarna. 

—  Nej,  för  all  del,  bliv  inne,  kära  fruar!  ropar  då  Lena 
Frank.  Jag  tyckte,  jag  såg  skinnet  av  klockarens  halvruttne 
Polio  därute,  ock  det  är  visst  det  som  kattorna  jämrar  sig  så 
illa  över.  Tag  bort  det  gemena  hundskinnet,  du  Sven!  ropar 
så  det  kavata  fruntimret  ut  i  förstugan. 

Den  som  blev  tyst  det  var  nog  jag,  ock  aldrig  fick  friderinnan 
mig  till  att  bära  hundskinnet  mera.  Men  Lena  Frank  svängde 
sig  i  de  bortrövade  kattbälgarna,  som  om  det  varit  en  hermelin- 
drottningsmantel. 


—  Ja,  men  nu  skall  Mattes  i  Truedstorp  tala  om  någonting. 
Så  började  Mattes: 

—  En  gäst  ock  främling  är  jag  i  detta  lag,  ock  —  vad 
som  är  åttan  värre  gånger  för  mig  —  det  belangar  sig  till  att 
jag  inte  är  hemmafödd  i  det  mäktiga  Rönnebärgs  härad,  utan  i 
Östra  Göinge.  Men  en  får  väl  leva  ändå,  om  än  en  inte  får 
äta  flötamat  ock  åka  var  dag  i  halva  hölass.  Som  hin  pojken 
sa,  när  han  blev  tillfrågad,  hur  han  ville  ha  det,  om  han  bleve 
kung.  Men  jag  tror  inte,  jag  vet  att  förtälja  något,  om  ni  inte 
vill  höra 

Hur  jag  gav  en  släng  åt  själve  greven,  när  jag  var  på 

Hanaskog  efter  två  fot  kalk. 

Om  jag  är  undersåte  under  Hanaskog?  frågte  ni.  Nej,  för 
hela  världen!  Truedstorp  hör  inte  dit  nu  för  tiden.  Men  det 
var  året  innan  jag  fick  torpet  efter  min  svärfar,  som  den  ena 
ladugårdsväggen  blev  skral.  Det  var  vid  den  årstiden  som 
rågen   går   i  ax,  ock  gubben  iddes  inte  köra  till  Hanaskog  för 


XIII.  10  EN   SLÄNG   ÅT   SJÄLVE    GREVEN.  69 

att  köpa  två  fot  kalk.  Ock  andra  aret,  när  vi  sådde  råg,  vände 
äntligen  gubben,  den  snåljobben,  näsan  i  vädret,  ock  jag  knnde 
gifta  mig  med  Parnia,  som  jag  hållit  väl  med  två  tre  år  i  förväg. 

Ja,  en  ska  inte  tala  illa  om  de  döde,  ock  jag  skalle  inte 
ha  nämnt  gnbbafilen,  om  min  Parnia  varit  dotter  till  sin  far. 
Men  se  hans  första  kvinna  var,  om  jag  skall  skryta,  i  släkt  med 
den  stora,  mäktiga  Onsgårdafamiljen,  som  blev  utfattig  genom 
att  på  ett  ock  samma  år  göra  tie  bröllop.  Ett  av  dem  var  för 
min  Parnias  halvbror,  ock  det  var  bröllop  som  alla  räckte  från 
den  ena  lördan  till  den  andra. 

Parnias  fars  farbror  var  just  han  nämdemannen,  som  nar- 
rade hin  slättbon  till  att  sitta  en  hel  dag  i  skogen  vid  Ousgård 
ock  försöka  fånga  harar  på  krok.  Det  är  för  rasten  inte  något 
dumt  sätt,  ock  billigt  är  det.  En  passar  bara  på,  när  haren 
kommer  sättande,  kröker  högra  pekfingret  ock  kör  kroken  in 
därvidlag,  som  haren  har  sin  febb,  så  sitter  djuret  fast. 

Det  var  nu  detta  om  Parnias  släktförhållanden.  Om  som- 
maren säx  veckor  efter  gubbens  begravning  —  som  vi  gjorde 
så  hederlig,  att  ingen  själ  kom  nykter  därifrån  —  gifte  jag 
mig.    Ock  fram  på  senhösten  säger  jag  en  dag  till  Parnia: 

—  Vi  får  allt  lov  att  dokterera  på  torpet,  eftersom  gubben, 
den  gamle  halvslitne  skofettaborsten,  inte  vann  med  den  saken, 
säger  jag.  Jag  får  ta  häst  ock  kärra  ock  köra  till  Hanaskog 
efter  två  fot  kalk  —  efter  då  varande  tideräkning,  begrips. 

Hon  svarade  ingenting  til  Tet,  för  hästen  hade  jag  inte  fått 
med  hanne,  utan  den  köpte  jag  på  Ljungby  sommarmarknad 
av  en  slättbo.  Han  trodde,  att  han  lurade  mig  på  handeln, 
när  han  i  byte  för  horset  fick  en  bock  ock  tre  pund  blå  pott- 
aska. Det  farstås,  att  vi  hade  druckit  bra  likköp,  innan  han- 
deln var  riktigt  avslutad.  Slättbon  bjöd  på  hela  välfUgnaden 
ock  skröt  med  hur  rik  ock  slug  han  var. 

Nå  ja,  jag  sätter  hästen  ~  han  ser  ut,  som  om  han  stått  i 
slättbons  stall  ock  fått  mögel  på  skinnet,  men  det  är  eljes  ett 
rart  ök  —  jag  sätter  honom  för  kärran  ock  gnider  i  väg  för 
att  köpa  två  fot  kalk  på  Hanaskog. 

När  jag  då  kommer  i  närheten  av  härrgården,  så  binder 
jag  hästen  vid  ett  träd  ock  tar  betslet  av  honom,  för  att  låta 
fålen  beta  av  gräset  på  vägkanten.  Ock  så  tänker  jag  själv 
gå   fram   till    gården  ock  fråga,  om  jag  kunde  få  köpa  två  fot 


70  WIGSTRÖM,   KARDE6ILLE.  XIII.  10 

kalk  där  på  Haoaskog.  Bäst  jag  står  vid  kärran,  kommer  ett 
slags  betjänt  eller  kammarhärre  förbi,  tittar  på  hästen  ock 
säger,  att  det  kreaturet  skall  vara  bra  klokt,  om  det  kan  finna 
något  att  äta  bland  allt  det  bräsket. 

—  A,  svarar  då  jag,  min  häst  är  klokare  än  den  fine  härre, 
som  skalle  äta  het  mjOlgröt  för  första  gången  ock  lät  den  glida 
bredvid  munnen  ned  på  bara  bröstet  ock  så  tömde  mjölkfatet  i 
halsen  för  att  lindra  svedan.  Äjöss  så  lång,  härr  kammarhärre! 
säger  jag. 

—  Var  skall  det  bära  hän?  frågar  han  då. 

—  Jag  har  kört  hit  till  Hanaskog  för  att  köpa  två  fot 
kalk,  säger  jag. 

—  Måntro  det.    Var  är  du  ifrån?  frågar  han. 

—  Från  Rickarom,  där  käringen  vände  skinnkjorteln  om, 
säger  jag  —  för  jag  hade  inte  druckit  duskål  med  honom. 

Han  baksnade  förstås.    Så  sa  jag  i  rappet: 

—  Eftersom  jag  har  förmånen  av  att  träffa  en  höglärd,  så 
skulle  jag  gärna  vilja  fråga  så  fritt,  om  det  är  i  lag  tillåtet, 
att  en  man  gifter  sig  med  sin  enkas  syster? 

Han  begrundade  frågan  ock  därpå  säger  han: 

—  Ar  det  du  själv  som  vill  gifta  dig  med  hanne? 

—  Nää,  härr  kammarhärre,  jag  är  gift  med  en,  som  inte 
är  dotter  till  min  döde  svärfar. 

Då  begrep  betjänten,  att  det  måtte  vara  liksom  knep  vid 
släktskapsfrågan  ock  blir  göi*veten.  Men  jag  lät  honom  grunda, 
bäst  han  vann,  på  den  saken,  ock  i  det  vi  gick  framåt  mot 
härrgården,  lät  jag  honom  veta,  att  jag  var  den  nye  självegareu 
till  Truedstorp  ock  att  Parnia  är  i  släkt  med  Onsgårdafolket. 
Ock  eftersom  karlen  talade  så  älvajäkers  fint,  som  om  där  kom- 
mit en  skvätt  nu  ock  då  ur  en  öronsprnta,  så  fick  jag  i  sinnet 
att  också  för  honom  berätta  om  Ola  i  Onsgårds,  nämdemannens, 
sista  tingsraiddag.  Han  brände  sig  så  illa  av  den  feta  soppan, 
så  att  han  i  hastigheten  »klämde  katten».  »Jag  tror  du  nös, 
Ola»,  sa  då  dommaren  försmädligt.  Men  Ola  i  Onsgård  la  ske- 
den, knäppte  sina  händer  ihop  över  sin  mage  ock  sa  andäktigt: 
»Låtom   oss   tacka  ock  lova  för  den  som  inte  blev  innebränd!» 

Det  var  inte  dumt  av  Ola  i  Onsgård,  men  det  blev  i  alla 
fall  den  siste  gången  han  satt  till  bords  med  dommaren,  för 
han  knallade  av  som  nämdeman  med  detsamma. 


XIII.  10  EN   8LÄNO   ÄT   SJÄLVE   GREVEN.  71 

Betjänten  satte  munnen  i  strut  ock  sa  först  »fi!»  Sen 
frågade  han,  var  jag  tänkte  styra  hän  för  att  köpa  två  fot  kalk 
på  Hanaskog  ock  om  jag  inte  hade  vett  att  gå  till  kontors- 
byggnaden ock  få  en  lapp  från  inspektören. 

Jag  sa  då  ajöss  till  kammarhärren.  Han  var  allt  litet 
krum  i  levern  över  min  språklighet.  Ock  jag  vred  så  in  på 
kontoret. 

Där  fanns  ingen  levande  själ,  mer  än  en  upptrynig  hund, 
i  det  yttersta  rummet.  Men  när  hunden  gav  hals,  kom  ett 
manfolk  ut  från  det  inre  kontoret  ock  glodde  på  mig  värre  än 
Bollstofta  tjur.  Eljes  såg  han  ut  som  folket  är  mast,  ock  där 
yar  häller  ingen  grannlåt  att  se  på  hans  kläder. 

—  God  dag,  tack  för  förste  gång!  säger  jag  ock  räckte 
fram  näven. 

Men  karlen  var  visst  närsynt  på  ögonen,  för  han  lät  mig 
stå  där  som  en  pump  med  stången  i  vädret.  Han  sa  ändå 
minstingens  tack  till  hälsningen. 

—  Jag  har  kört  hit  till  Hanaskog  för  att  köpa  två  fot  kalk, 
säger  jag. 

—  Jaså,    svarar   han  ock  blir  stående  som  en  målad  bock. 
Jag  spräckte  honom  till  på  nytt  ock  sa: 

—  På  vägen  träffade  jag  en  betjänt  eller  kammarhärre. 
Han  sprack  mig  an  ock  sa,  att  om  jag  ville  köpa  två  fot  kalk 
på  Hanaskog,  så  fick  jag  allt  först  trabelera  mig  hit  på  kon- 
toret. Men  kanske  han  har  varit  likaså  rävapolisk  mot  mig, 
som  blinde  Pär  var  mot  pigan,  som  följde  honom  över  bäcken, 
säger  jag,  het  i  kalnnet;  för  jag  tyckte,  att  manfolket  stod 
ock  gjorde  lanter  med  mig. 

—  Hur  rävapolisk  var  Pär?  frågar  han  då. 

—  Jo,  säger  jag,  han  kunde  inte  bärga  sig  för  att  flina, 
när  tösen  kavlade  upp  sina  skört  ute  i  bäcken.  »Kan  du  se,  ditt 
räliga  liv?»  skrek  hon  då  till.  »Nej,  jag  kan  bara  fundas»,  sa  den 
blinde.  Men  tösen  rände  i  väg  ock  lät  Pär  stå,  där  han  stod. 
Ock  så  får  jag  nu  också  göra,  för  här  finns  nog  ingen  som  kan 
ge  mig  en  lapp  på  att  jag  köper  ock  betalar  två  fot  kalk  på 
Hanaskog. 

—  A,  menar  han,  jag  är  väl  inte  blindare,  än  att  jag  kan 
skriva  ett  kvitto  på  två  fot  kalk.    Men  akta  du  dig  för  varan. 


72  WIGSTRÖM,    KARDEOILLE.  XIII.  10 

Blir  den  våt,  tar  den  eld,  ock  da  kan  brinna  opp  oek  dö  efter 
denna  färd  till  Hanaskog. 

—  Får  bli  därvid.  Men  jag  får  kanske  ändå  leva,  tils  jag 
får  släckt  kalken  ock  murat  igän  hålet  på  väggen  därhemma. 
Eljes  kanske  min  kvinna  säger,  liksom  den  ijälskjutne  snapp- 
hanens  hustru  sa,  när  grannarna  beklagade  sorgen:  »Lorteri  med 
gubben»,  sa  hon,  »det  är  väl  värre  med  det  stygga  hålet,  som 
svenskarna  skjutit  i  hans  nya  skjorta.» 

Kontorskarlen  drog  på  mannen,  gick  hän  till  ett  väggskåp 
ock  sa,  att  han  hade  velat  bjuda  på  en  sup,  om  där  bara  fun- 
nits något  på  flaskan. 

—  Det  är  kanske  med  honom,  sa  jag  då,  som  det  var  med 
hin  käringen.  Mannen  hannes  sporde,  vem  som  tömt  hans  flas- 
ka, ock  hon  svarade:  »Det  har  jag,  far,  fbr  jag  kan  rakt  inte 
tåla  att  se  något  starkt  i  huset.» 

—  Du  är  åtminstone  klippt  för  tungband,  tycker  han  ock 
ger  mig  äntligen  lapp  på  att  jag  får  hämta  två  fot  kalk  här 
på  Hanaskog.    Ock  så  går  jag. 

Hästen  stod  grant  ock  betade,  där  jag  bundit  honom.  Jag 
körde  fram  till  kalkugnen.    Räcker  så  fram  lappen  ock  säger: 

—  God  dag!  Jag  har  kört  hit  för  att  hämta  två  fot  kalk 
här  på  Hanaskog. 

—  Det  går  f^r  sig,  säger  kalkmästaren,  tittar  på  lappen 
ock  ger  mig,  vad  jag  skall  ha. 

Men  nu  började  det  klia  i  kakestan  ibr  mig,  så  jag  band 
nock  en  gång  hästen  vid  ett  träd  ock  löste  min  matpåse.  Just 
som  jag  tar  den  fbrste  biten  —  det  var  till  ock  med  spicke- 
pölsa  ock  kavring  —  kommer  två  karlar,  som  jag  både  kunde 
ock  inte  kunde  ta  f^r  härrar.  De  hade  grova  rockar  ock  trä- 
skostövlar, men  satte  trynen  i  vädret  som  spanska  grisar,  ock 
jag  sa  till  mig  själv,  som  hin  slättbon  sa  om  göingarna,  när 
han  såg  dem  baka  stenkakor:  »Konstigt  folk»,  sa  han,  »de  torkar 
sin  välling  på  stenar!» 

Emellertid  sprack  den  ene  träskostövlade  härren  mig  till 
helt  frankt,  utan  att  hälsa  så  mycket  som  goddag,  ock  frågade, 
var  jag  hade  hemma  ock  vad  jag  hade  i  kärran. 

—  Jag  är  från  Truedstorp,  svarar  jag  ock  skär  mig  en  bra 
tve  t  pölsa. 


XIII.  10  EN    SLÄNG    ÄT   SJÄLVE   GREVEN.  73 

—  Från  vårt  TrnedBtorp?  säger  den  andre  ock  tittar  på 
kalkpåsen. 

—  Gevesen  varit,  som  tysken  säger.  Men  nu  är  det  mitt, 
maler  jag.  Eljes  är  det  samma  Trnedstorp,  där  pästen  för 
många  år  sen  tog  allt  folket  atom  två  käringar.  De  bröt  sig 
igenom  vakten,  som  härrgården  ock  byamännen  satt  för  att 
hindra  de  sjnka  från  att  få  jälp.  Jag  var  krum  i  levern,  för- 
stås, på  de  två  bärrarna  från  Hanaskog. 

—  Slingra  inte,  karl!    Vad  har  da  i  säcken?  röt  den  ene. 

—  Två  fot  kalk  från  Hanaskog,  svarar  jag  ock  filar  av  en 
skiva  kavring. 

—  Du  har  väl  så  tusan  häller!  Här  får  ingen  katt  kalk, 
utan  han  har  lapp  från  kontoret,  väsnas  den,  som  jag  nu  kunde 
ta  för  spektor. 

—  Jag  är  varken  katt  eller  hund,  men  lapp  från  kontoret 
fick  jag  ändå,  sa  jag. 

De  två  bärrarna  baksnade  till,  ock  så  förtäljde  jag  om 
hela  min  färd,  från  det  jag  talat  med  min  Parnia  om  den  då- 
liga väggen,  tils  nyss  när  jag  fick  två  fot  kalk  på  Hanaskog. 
Men  ingen  vidare  historia  följde  då  med,  för  i  momangen  bar 
det  inte  till. 

—  Hur  såg  han  ut,  som  gav  dig  lappen?  frågar  då  spek- 
toren  hövligt. 

—  A,  som  folket  är  mast.  Tänker,  det  var  härrgårdens 
ryktare,  maler  jag  i  min  oskyldiga  enfaldighet,  förstås. 

—  Ryktare!  Det  har  min  liv  varit  själve  greven!  säger 
den  andre. 

Han  var  nog  gårdsbokhållare,  ock  det  väste  i  halsen  på 
honom  som  på  en  halvkvald  gåse,  bara  som  han  flinade  ock 
daskade  sig  med  nävarna  på  knäna. 

Den  andre  bet  sig  i  skägget  ock  bjöd  mig  köra  fram  till 
havrestacken  med  hästen  ock  själv  följa  med  in  på  kontoret  ock 
få  nytt  kvitto  på  min  betalning  för  två  fot  kalk  från  Hanaskog. 

Jag  begrep  nog  schäsen.  De  ville  ha  mig  in  igän  till  gre- 
ven för  att  göra  mig  haj.  Men  jag  hade  ju  ingenting  att  krusa 
honom  för,  eftersom  mitt  Truedstorp  inte  hör  till  härrgården. 
Därför  gick  jag  med  dem. 

Den  som  jag  skällt  för  ryktare,  satt  immerfoii;  på  kontoret^ 
ock  där  gick  likasom  ett  smil  över  honom,  när  vi  tren  in  ock 


74  W1G8TRÖM,   KAADKOILLE.  XIII.  10 

spektorn  sa,  att  det  var  fräga  om  ett  kvitto  över  två  fot  kalk 
från  Hanaskog. 

—  Han  hör  inte  till  godset,  säger  spektorn  ock  pekade 
med  pannan  mot  mig. 

—  Från  Trnedstorp,  ett  märkvärdigt  ställe,  la  bokhållaren 
sitt  ord  till. 

—  Det  ligger  visst  ensligt,  menar  greven  rakt  på  måfå  — 
iör  det  var  ja  alla  härrarnas  mening  att  få  roligt  med  mig. 

—  Ja,  säger  jag,  stället  är  ändå  inte  så  ensligt,  som  den 
stackars  ärtan  i  härrgårdsfatet.  För  hon  blev  rent  förskärrad, 
när  ladafogdens  sked  var  efter  hanne.  Men  jag  har  en  granne, 
som  är  märkvärdig  på  så  vis,  att  han  inte  tål  kvinnfolk,  ntan 
sköter  alla  sysslor  själv,  mjölkar  sina  kor  ock  bär  mjölksilen 
på  sig  natt  ock  dag,  för  att  den  skall  bli  torr. 

—  Det  måste  vara  obekvämt,  tyckte  spektorn. 

—  Nej,  alldeles  tvärt  om,  härre,  ft^r  han  silar  mjölken  ge- 
nom sin  skjortgere. 

—  Filar!  säger  då  själve  greven. 

—  Filar!  tog  jag  i.  Nej,  då  skalle  härr  kontoristen  ha  sett 
en  soldat,  som  hette  Glans,  det  var  en  filar. 

Ock  så  talade  jag  om  en  hel  del  galna  pasascher  om  ho- 
nom, däribland  har  han  en  gång  skrämt  sprallan  på  ett  halvtjog 
kvinnfolk,  som  en  natt  gick  från  ett  kardgille.  Den  allspegeln 
hade  lagt  sig  i  en  rågång,  där  en  självspillingär  jordad.  Glans 
hade  satt  brinnande  fnöske  på  en  uystfot,  som  han  snurrade  kring. 

Härrarna  trodde,  att  jag  skarvade.  Därför  så  upplyste  jag, 
att  Glans  tillemed  varit  i  släkt  med  mig,  för  hans  far  hade  i 
sitt  första  gifte  min  mors  moster  till  kvinna,  ock  i  sitt  andra 
gifte  hade  han  min  fars  halvsyster.  Hon  var  en  holians 
rik  gräbba,  men  hade  en  bror  i  moderns  första  gifte,  ock  han 
tog  en  tös,  som  inte  egde  mer  än  kläderna  på  kroppen.  Han- 
nes svärmor  var  en  redig  portuggla,  som  aldrig  lemnade  de 
unga  i  fred.  Sonen  la  sig  till  att  såpa  i  förargelsen,  ock 
när  den  fattiga  svärdottern  beklagade  sig,  svarade  käringen  — 
ja  hon  var,  skam  att  säga,  min  farfars  andra  kvinna,  om  jag 
räknat  rätt  —  »Kors,  snper  min  son!»  sa  hon.  »Kanske  han  su- 
pit upp  allt  sitt  eget  ock  börjat  på  ditt?» 

Härrarna  började  nu  tro  mig;  men  i  alla  fall  tog  jag  till 
att  reda  upp  i  hela  Truedstorpa  släktskapen,  både  på  Parnias 


XIII.  10  EN  SLÄNG  It  själve  greven.  75 

ock  min  sida.  Då  tog  de  tre  härrastollarna  till  att  skratta,  som 
om  de  varit  rakt  nr  stålet,  ändå  det  var  jn  ingenting  att  ha 
roligt  av.    Men  härrefolk  kan  en  redig  människa  inte  bli  klok  på. 

Emellei*tid  blev  jag  varm  i  bättan  ock  sa  till  mig  själv: 
:»Jag  ska  jaggu  ge  er  meklament  för  det  ni  slår  skrajtan  i 
vädret  i  otid.» 

Jag  hade  på  spektorens  måltbre  hört,  att  han  var  västgöte. 
Därför  sa  jag  stillfärdigt: 

—  Härrarna  ska  inte  slå  opp  skrajtan  så  starkt,  att  magarna 
går  itu  ock  härrarna  själva  går  i  dakan,  för  det  bleve  kanske 
inte  så  lätt  för  er  med  slutlikviden,  som  det  blev  för  hin 
västgöten. 

—  Tala  om  det!  sa  greven  ock  tittade  under  lugg  på 
spektoren. 

—  Det  var  bara  så,  malde  jag,  att  västgöten  låg  på  sitt 
yttersta.  Prästen  kom  tiiren  ock  förmanade  honom  att  be- 
känna, att  han  var  en  fattig,  syndig  människa.  »Nej  pina  död, 
jag  gör  la  det!»  sa  knallen,  »för  jag  har  betalt  köpmannen  för 
vad  jag  har  i  påsen,  ock  i  plånboken  har  jag  la  kontanta 
pangar.»  —  »Men  du  har  i  alla  fall  brutit  mot  sjunde  budet»,  tyckte 
prästen.  »Om  jag  har  handlat  med  falska  varor  ock  dragit  till 
mig  min  nästas  pangar,  så  har  Nils  Krok,  Palle  i  Svängen  ock 
flere  andra  kunder  lurat  mig  på  betalning,  så  det  går  jämt  upp», 
menade  knallen.  »Du  har  brutit  mot  fämte  budet»,  påstod  prästen. 
»Det  är  nog  sant,  att  jag  dräpt  en  spelevink  till  karl,  en  uslig 
liten  puggetrådare  var  det,  inte  väi-t  att  tala  om,  för  jag  har  i 
hans  ställe  skänkt  världen  två  duktiga  beväringspojkar,  så  i 
den  saken  har  jag  ett  överskott»,  sa  knallen.  »Men  du  har  tagit 
din  nästas  hustru!»  dundrade  prästen.  »Det  är  la,  med  respekt 
sagt,  en  förbistrad  ljuga,  för  jag  lät  Palle  Svantes  hustru  bli 
där  hon  var  ock  tog  hanne  inte  med  mig.  Men  när  jag  själv 
kom  hem,  hade  en  kamrat  dragit  av  med  min  kvinna,  så  att 
även  där  har  jag  något  till  godo  i  räkenskaperna»,  påstod  väst- 
göten. 

Greven  plirade  med  ögonen  som  en  solblind  källing,  men 
bokhållaren  rakt  jämrade  sig  av  skratt.  Spektoren  grinade  så 
milt,  som  Onnestadsprästens  ugnstekta  grisar  ock  sporde,  om 
jag  hade  någon  prästhistoria  i  min  språklåda,  för  sådana  tyckte 
bokhållaren  bäst  om. 


.       76  WIGSTRÖM,    KARDEGILLE.  XIII.  10 

Aha,  han  är  prästson,  ock  spektoren  vill  ta  mig  ock  slå 
till  honom  med,  deviderade  jag  tbr  mig  själv,  men  jag  såg 
nock  så  enfaldig  ut,  som  gnss  Kerstna  med  vångaledet  om 
halsen. 

—  A,  säger  jag  då,  om  en  också  inte  är  småländing,  kan  en 
göra  prästerna  rättvisa  för  att  vara  påhållna  människor,  ock 
jag  har  hört  förtäljas  om  en  präst,  som  la  sig  stor  vinning  om 
att  få  gräset  på  kyrkogården  till  vinterfoder  —  för  sin  boskap 
förstås.  Men  bredvid  kyrkan  bodde  där  en  torpare,  som  i  denna 
här  tetelogien  tänkte  så  till  vida  detsamma  som  prästen,  att 
han  ville  ha  gräset  till  grönfoder  åt  sin  häst.  Så  tog  torparen 
ock  band  en  påse  nnder  svansen  på  kraken,  innan  han  om 
nätterna  släpptes  in  bland  de  döde.  Prästen  såg  nog,  att  grä- 
set blev  avbetat,  men  kunde  inte  för  sitt  liv  begripa,  vad  det 
var  för  ett  djur,  som  höll  så  hårt  på  renligheten,  att  inte  det 
minsta  fnyk  syntes  efter  det.  Prästen  blev  så  konsternerad  av 
detta,  att  han  fick  inte  en  blund  i  ögonen  —  nattetid  vill  säga 
—  utan  fattade  beslutet  att  själv  gå  vakt  på  kyrkogården.  Redan 
första  natten  bar  det  så  till,  att  oket  lagt  sig  mittpå  gången, 
där  prästen  gick  fram,  ock  så  stod  han  på  huvudet  över  kra- 
ken, fick  tag  i  påsen  ock  behöll  den  som  ett  vittnesbörd  emot 
torparen. 

Så  kallade  han  torpareu  till  förhör.  Genast,  utan  att  säga 
ett  ord,  höll  prästen  fram  påsen  med  hästapärorna.  Då  slog 
mannen  ihop  sina  nävar  ock  sa:  »Nej  kors,  så  tavarlig  vår 
präst  är,  som  tar  öken  till  jälp  fbr  att  fylla  prästsäcken!  Det 
kan  en  säga,  att  detta  har  varit  i  påse,  innan  det  kom  i 
säck.» 

Nu  var  det  spektorn  som  hade  roligast.  Men  greven  ville 
nock  liksom  mäkla  fred  emellan  härri^rna,  för  han  sa  så  rappt: 

—  Var  ligger  enkannerligen  ditt  Truedstorp?  ock  så  fick 
jag  tillfälle  att  också  ge  honom  in  fbr  loppor. 

—  Har  hän*  kontoristen  aldrig  varit  där?  Det  är  eljes  inte 
så  farligt  att  fara  dit  sommartiden.  Men  eljes  så  hände  det  en 
vinter,  att  när  greven  på  Hanaskog  red  dit  för  att  syna  torpet, 
som  i  den  tiden  lydde  nnder  godset,  så  frös  den  höge  härren  nä- 
san av  sig  ock  blev  så  galen  i  hättan  över  denna  mallören,  att 
han  sålde  torpet.  Vadan  det  egentligen  är  en  grevenäsa  som 
Parnia  ock  jag  kan  tacka  for  att  vi  inte  är  hovabönder 


XIII.  10  FASTLAGSRISET.  77 

Ja,  gott  folk  på  detta  hedervärda  kardegille,  det  var  en- 
kannerligen bara  min  mening,  att  ni  sknlle  fä  höra,  vilken  släng 
jag  gav  greven,  när  jag  köpte  två  fot  kalk  på  Hanaskog.  Allt 
det  andra  kom  med  av  oförakt,  liksom  den  bordsbönen  som  bin 
vedkastaprästen  läste  över  liket. 


—  Jag  kan  se  både  på  klockan  ock  på  mor,  att  vi  mast 
kardat  nog  igenom  både  ull  ock  människor,  sa  husbonden,  så 
nu  vill  jag  bara  sluta  kardegillet  med  en  pasascha  om 

Fastlagsriset. 

I  mina  pojkår  var  fastlagsriset  lika  säkert  som  pannkakor 
vitetisdag  ock  grönkål  skärtorsdag.  Ock  för  att  roligheten  inte 
skulle  glömmas,  kora  säljekäringar  till  byarna  med  ståltråds- 
ställningar, omvirade  med  mångfärgade  lappar  ock  utstyrda 
med  pappersstjärnor.  Men  detta  var  bara  till  en  prydnad,  för 
det  rätta  riset  kom  inte  i  bruk  f[)rrän  påskafton  eller  snarare 
påskdagsmorgon. 

I  mitt  föräldrahem  hade  vi  några  år  en  kökspiga,  som  var 
lika  bred,  som  hon  var  lång,  ock  där  var  jämt  ock  nätt  sådan 
fason  på  hanne,  att  en  kunde  se,  vilket  som  var  huvudet  ock 
vilket  som  var  benen.  Men  aldrig  fattades  hon  fästmän,  för 
hon  tänkte  aldrig  på  att  någon  sknlle  gifta  sig  med  hanne. 

En  påsk  —  det  var  samma  år  jag  läste  mig  fram  —  var 
Karna,  som  hon  hette,  kommen  på  kant  med  vår  störstdräng 
ock  hade  pratat  om,  att  han  förgäves  gjorde  sig  grön  för  vår 
stugpiga.  Därför  trodde  hon,  att  det  gällde  hannes  bredsida, 
när  hon  nu  såg  honom  binda  ett  orimligt  ris. 

Det  var  mot  reglerna  att  läsa  eller  haspa  dörren,  där  en 
låg  den  natten.  Men  en  kunde  lägga  försåt  eller  ställa  bänkar 
ock  bråte  innanför  dörren,  så  en  kunde  vakna  vid  bullret. 

När  Karna  hade  slutat  sina  sysslor  påskafton,  tog  hon  stng- 
pigan  till  råd,  hur  de  båda  bäst  skulle  kunna  fri  sig  för  att  bli 
risade.    Jag  stod  på  lur  i  bakstugan  för  att  höra,  om  pigorna 


78  WIOSTRÖM,    KAKBEGXLLE.  XIII.  10 

ämnade  basa  på  mig  eller  på  drängarna.  Ock  jag  fbrstod 
snart,  att  jag  sknlle  ha  en  portion  björkfett  Ock  kunde  de 
komma  till  att  risa  störstdrängen,  som  för  tillfället  låg  i  kist> 
kammaren,  så  sknlle  de  inte  spara  riset. 

Därpå  spände  de  två  pigorna  ett  rep  framför  inre  sidan  av 
pigkammardörren  ock  satte  Intfiskbaljan  liksom  en  råttfälla^ 
ock  så  la  de  sig. 

Jag  hade  stor  Inst  att  öppna  dörren  ock  ta  bort  försåtet;  men 
stugpigan  Ingrid  sov  bara  med  ett  öga  i  sender,  för  hon  var 
van  att  passa  på  barn.  Karna  knnde  en  gärna  ha  bniit  bort, 
ntan  att  hon  vaknat. 

Här  är  ingenting  annat  att  göra  än  sitta  uppe,  tänkte  jag. 
Så  tog  jag  mig  en  näve  röda  påskägg  i  bakstngeskåpet  samt 
en  del  annan  nattmat,  ock  gick  så  in  i  kammerset,  där  jag  hade 
min  säng. 

När  det  led  emot  älvatideu,  slogs  där  larm  på  porten.  Störst- 
drängen steg  upp  för  att  öppna,  ock  när  min  mor  hörde,  vem 
det  var  som  kom,  gav  hon  drängen  befallning  att  väcka  Ingrid, 
så  hon  kunde  reda  säng  åt  gästen.  Oss  emellan  sagt,  var  det 
en  friare  till  min  mor,  för  hon  var  då  enka.  Själv  vände  hon 
sig  mot  väggen  ock  sa,  att  hon  inte  tog  emot  nattramnar. 

Drängen  hade,  yrvaken  som  han  var,  glömt,  vad  dag  eller 
natt  han  gick  uti,  öppnar  så  dörren  till  pigkammaren  ock  står 
på  huvudet  över  repet  ner  i  fiskbaljan,  så  luten  sprutar  högt  i 
vädret.  I  blinken  var  Ingrid  ur  sängen,  för  hon  hade  lagt  sig 
i  kläderna.  Men  Karna  sov  som  en  död.  Drängen,  Klemmed 
hette  han,  läste  norrbaggaböner,  så  håret  knnde  resa  sig,  över 
sådana  försåt,  satta  för  folk  som  bara  skulle  väcka.  Men  Ing> 
rid  sprang  ifrån  hela  redligheten  ock  lät  honom  samsas  med 
lutfisken,  bäst  han  kunde. 

Han  var  lika  våt  som  den;  men  det  första  han  tänkte  på, 
sen  han  fått  luten  ur  mun  ock  ögon,  var,  hur  han  skulle  kunna 
ge  pigorna  tack  för  sist.  Att  basa  om  Karna  vore  en  lätt  sak, 
bara  han  tog  deras  eget  ris.  Men  det  stred  emot  reglerna  att 
ge  påskris  under  förnatten,  ock  det  var  egentligen  den  skälmska 
Ingrid  han  ville  åt.  Där  stod  två  bäddade  sängar  i  pigkamma- 
ren för  när  vi  hade  jälpkvinna,  så  låg  hon  i  den  ena  av  dem. 
Där  kryper  nu  Klemmed  i  smyg  ner  i  dynorna,  sedan  han  ta- 
git pigornas  ris  till  sig.    För  det  var  hans  mening,  att  de  själva 


XIII.  10  FASTLAGSRISET.  79 

skulle  få  slita  det,  så  fort  första  hanegället  var  inne.  Men  den 
våte  drängen  blev  snart  så  varm  ock  god  i  den  mjuka  sängen^ 
att  han  somnade  från  alltihop. 

Emellertid  kommer  Ingrid  in  i  kammerset  ock  skall  ta 
fram  lakan  åt  gästen.  Det  var  en  lantbandlande  från  småländska 
gränsen,  Bengt  Smult  kallades  han.  Ock  när  Ingrid  såg,  att 
jag  var  ljusvaken, .  talade  hon  om,  har  Elemmed  oskyldigt  bli- 
vit blött  ihop  med  lutfisken,  ock  att  han  i  förargelsen  lovat  ge 
hanne  ock  Karna  påskris,  så  de  aldrig  skulle  glömma'!  »Men 
nu  har  jag>,  säger  hon,  »basat  in  småländingen  i  hans  kammare, 
så  att  när  Elemmed  bytt  om  kläder  ock  kommer  dit,  är  sängen 
upptagen.» 

—  Skulle  vi  då  inte  kunna  ge  Smulten  fastlagsris,  du  Ing- 
rid? frågade  jag.  —  Jag  tyckte  jag  skulle  kunnat  slita  upp  en 
hel  riskvast  på  honom,  om  jag  fått  lov. 

—  Jag  vet  inte,  om  mor  skulle  tycka  om  det,  svarade 
hon  ock  sprang  ut.  Men  jag  föresatte  mig  att  söka  upp  Klem- 
med  för  att  få  jälp  av  honom  till  att  risa  både  Smulten  ock 
pigorna. 

Elemmed  var  likvisst  inte  att  finna  varken  i  drängkammaren 
eller  i  stallet,  ock  så  misstänkte  jag,  att  han  gömt  sig  i  bakstugan^ 
därför  sökte  jag  nu  där.  I  detsamma  kommer  Ingrid  från  sitt 
bestyr  med  Smulten  ock  vill  gå  in  ock  lägga  sig.  Men  fbrst 
tar  hon  bort  repet  ock  lutfisken,  spänner  repet  innanför  köks- 
dörren  ock  sätter  baljan  där  som  råttfälla.  Hon  väntade  Elem- 
med från  det  hållet,  ock  så  skulle  han  åter  i  lag  med  lutfisken,, 
tänkte  hon. 

Ingrid  trabelerar  inte  tystare  med  allt  detta,  än  att  drängen 
vaknar.  Men  han  ligger  rent  orörlig  under  den  tjocka  dynan, 
ock  Earua  »syr  skor»,  så  fönsterrutorna  darrar. 

Det  skall  den  snåle  ligga  där,  tänker  Ingrid  ock  går  fram 
till  den  andra  sängen,  ock  ser  sig  inte  för  bättre,  än  hon  sätter 
sig  mitt  på  drängens  bröst,  så  han  vrålar  till  som  en  tjur. 

Aha!  tänker  hon,  det  är  Elemmed.  Detsamma  tänkte  jag^ 
när  jag  hörde  vrålet,  ock  jag  ut  ock  flyttade  repet  ock  baljan 
tillbaka  till  pigornas  dörr.  För  nu  trodde  jag,  att  någon  av 
dem  skulle  komma  först  ut  för  att  stänga  in  fången.  Men  i 
stället  var  det  Ingrid  som,  sittande  på  hans  bringa,  hade  fått 
tag  i  riset  ock  lägger  om  honom,  så  gott  det  gick,  medan  han 


80  WIGSTRÖM,    KABDE6ILLE.  XIII.  10 

faade   kläderna   på.    Ock   när   han   äntligen   kommer   lös  från 
faänne  ock  vill  ut,  står  han  på  huvudet  igän  i  lutfiskbaljan. 

Han  upi)  igän  ock  ner  i  drängkammaren  för  att,  som  ban 
lovat,  väcka  de  andra  drängarna  vid  hanegället  ock  skicka  dem 
in  för  att'  risa  pigorna.  För  själv  höll  han  sig  eljes  för  fin  till 
att  vara  med  på  den  leken.  Han  bara  band  fastlagsrisen.  Na 
kunde  kamraterna  gärna  få  ett  eller  två  lutbad,  så  skulle  de 
akta  sig  för  att  pika  honom  med  de  han  fått,  ifall  den  saken 
blev  känd. 

Men  Ingrid  snokade  snart  upp  mig.  Hon  unnade  Karna  en 
väckelse,  när  hon  kunde  sova  i  allt  detta  stör,  ock  så  banade 
vi  väg  för  dem,  som  komma  skulle,  ock  la  en  liten  grjnsäck  i 
den  tomma  sängen.  Så  gömde  vi  oss  i  bakstugan,  där  vi  kunde 
böra  allt. 

Snart  kom  de  andra  drängarna  smygande  över  gården  ock 
in  i  köket  ock  gled  mycket  försiktigt  fram  i  den  mörka  kam- 
maren —  det  var  skumt,  för  fönsterna  hade  stängda  luckor. 
De  valde  var  sin  säng,  ock  nu  följde  ett  basande,  de  två  risen 
riktigt  ven  i  takt  med  varandra.  Ock  som  Karna  skrek  för 
två,  så  märkte  den  ene  drängen  inte,  hur  tyst  hans  offer  förhöll 
sig,  utan  han  bara  slog  ock  slog  på  den  arma  grynsäcken,  ända 
tils  Ingrid  med  ett  tänt  ljus  i  handen  står  i  dörren  ock  spörjer, 
vad  korngi*ynen  gjort  för  ont,  eftersom  de  skall  späkas. 

Drängarna  ut,  ock  Karna,  som  fått  alla  sängdynorna  över 
huvudet,  drogs  fram  av  Ingrid.  Hon  inbillade  hanne,  att  hon  — 
Ingrid  —  legat  på  sin  plats  bredvid  kamraten,  ända  tils  drängarna 
skurit  av  repet  ock  burit  bort  baljan.  Då  först  hade  hon 
sprungit  upp,  men  reglerna  förbjöd  ju  att  väcka  någon,  som 
togs  på  sängen  av  fastlagsriset. 

Karna  trodde  vart  enda  ord,  men  var  så  arg,  så  att  hon 
svor  på  att  någon  skulle  ha  påskris  av  hanne.  Hannes  tanke 
föll  på  mig,  ock  därför  fick  jag  i  hast  satt  repet  för  pigornas 
dörr,  ock  lutfisken  kom  åter  ut  ur  bakstugan. 

Ingrid  hörde  mina  påsksysslor,  därför  talade  ock  resonerade 
hon  med  Karna,  så  hon  kom  inte  till  redig  tanke,  förrän  hon 
låg  framstupa  över  lutfisken.  Men  därvid  sprang  träbanden  på 
baljan,  så  Karna  låg  liksom  en  strandad  val  ock  piskade  vatt- 
net med  sina  uUsockar,  ock  blåste  ock  snörvlade  lut  genom  näsa 
ock  mun. 


XIII.  10  FASTLAGSRISET.  81 

Vid  larmet  kom  mor  ut  för  att  höra,  om  det  var  annat  än 
fastlagsris  på  i%rde.  Jag  hade  då  krupit  fram  nr  mitt  gömställe 
ock  passade  på  att  fråga,  om  vi  finge  lov  att  gå  ut  i  kist- 
kammaren. 

—  I  kistkammaren?  Ar  det  Elemmed  som  skall  ha  fast- 
lagsris? säger  mor  småskrattande. 

—  Ja,  han  ligger  ju  där,  vet  jag,  svarar  jag  nog  så  oskyldigt. 

—  Gärna  för  mig.  Men  Karna  skall  vara  ensam  om  sa- 
ken, hör  du  det,  Ingrid!    Björn,  du  går  genast  in. 

Aldrig  i  mitt  liv  har  jag  blivit  så  glad  som  vid  dessa  min 
mors  ord,  för  nu  fOrstod  jag,  att  hon  unnade  den  efterhängsne 
småländingen  en  bra  aga,  för  det  han  vågade  fria  till  hanne, 
en  skånsk  fribondes  enka.  Jag  hade  hälst  velat  ta  hanne  i 
famnen,  men  jag  var  ju  för  stor  till  det. 

Karna  fick  i  hast  några  torra  kläder  på  sig.  Sen  svängde 
hon  fastlagsriset  ett  par  varv  i  den  utspillda  luten,  innan  hon 
på  bara  fötterna  gled  ut  i  kistkammaren. 

Som  hon  slog  honom,  hon,  den  starka,  fyrkantiga  Karna, 
ock  som  han  skrek!  Men  hon  hade  slängt  sängdynan  över 
Smulten  ock  blev  i  sin  goda  tro,  att  det  var  Klemmed  hon 
späkte  med  det  våta  björkriset. 

Saken  blef  häller  aldrig  sedan  klar  för  Karna,  tbr  Smul- 
ten med  häst  ock  kärra  var  ur  gården,  innan  husfolket  kom 
upp  för  att  se  påsksolen  dansa  på  himlen.  Men  Klemmed  ock 
Karna  blev  båda  lika  rasande,  när  jag  sjöng: 

* 

Jälp,  himmel!  nå,  där  for  han  över  disken, 
rakt  i  en  så,  där  krögarmor  har  fisken, 

för  de  trodde,  att  jag  diktat  den  visan  om  dem  ock  fastlagsriset. 


Ock  nu,  god  natt  ock  farväl  med  er  alla!  Tack  för  allt 
detta  roliga  ock  för  det  ni  så  bra  kardat  både  ullen  ock  vår 
nästa! 


Sv.  landim.  XIIL  10. 


i 


Ordlista. 


abermal  ett  »aber»,  ett  »men»  vid 

något. 
agna   >>avgud>,    själysyåldig  nnge. 

arkeli  oväsen. 

attanhalare    (åttan   aderton)  nå- 
gonting långt. 

bakstuga   bakrum    (till   bakning). 

bandhätta  huvudbonad  for  flickor 

vid  konfirmation  ock  bröllop. 

bena  av  gå  fort. 
bete  (»bede»)  stund. 
böra  hål. 

bräske    stort    ogräs    såsom    kard- 

borrar  o.  dyl. 
brödhumpling  tjockt  brödstycke. 

bäckamannen  näcken, 
bälg  (»balen»)  skinn,  hud. 

droen  hin  onde. 

dnkan:  gå  i  d.  dö. 

dynekista  kista  för  bolster. 

dyredom:  i  d.  dyrt. 
däkel  eller  däker  djävul. 

efter:  nära  efter  nära  på. 
evelig:  många  eveliga  gånger 

många  många  gånger. 

febb  kort  svans. 
fjas  käraste. 
fjumsa  fumla. 
fjäla  fnllstoppa. 
flöt  grädde. 

ilötamat   sur   limpa   med  påbredd 
sur  grädde. 


fiötasked  sked  att  skumma  grädde. 

framtiden  våren. 

frågeboken  en  förklaring  till  ka- 
tekesens förklaring,  framställd  i 
frågor  ock  svar. 

fundas  känna,  förnimma,  tänka. 

forfimrad  förlägen,  tafatt. 

förskärrad  förvirrad. 

glött  barn. 

gridsk  glupsk,  snål. 

gmnkor  pangar,  värdesaker. 

grässmör    smör,    kärnat   då  korna 

äta  färskt  gräs  (gå  pä  bete), 
grölling  barn. 

gnbbafil  gubbstut. 

gada  ut   (utguda)  styra  ut  sig 

påfallande, 
gass    Eerstna    (gUSS    guds)    en- 
faldig,  pjoskig  kvinna.     Jfr   »1 

gnss  namn»,  »gnss  hus:»  o.  s.  v. 

gåstös  gåsvdkterska. 
görveten  nyfiken. 

ha    någ:ot   på   sig  betyda  något. 

Det  har  ingenting  på  sig,  sa 
pigan,  födde  ett  naket  barn 

(ordstäv), 
hamsa  prata  i  vädret. 

hardiäss  mod. 

hin  (subst.)  fan. 

hin  (pron.)  den,  en  viss. 

holians  tämligen. 

hors  häst. 

hoseskaft  strumpskaft. 

hovabonde    (»hoa-»)    frälsebonde. 


XIII.  10 


ORDLISTA. 


83 


kardegille 
kardelag 


hångla  (med)  smeka,  kurtisera. 
häljarp  hälvete. 

hUrdar  (»härer»)  skuldror, 
(den^  härniga  den  liär. 

hÖntmg  litet  barn. 

höst  både  års-  ock  skördetiden. 

kakestan  nmgen. 

kal  un   mage   ock  tarmar  i  nötbo- 
skap ock  får. 
kammerset  handkammaren, 
kapntta  avliva;  stuka. 

log,  s&llskapskrets ;  gil- 
leslag, arbetsbyte  emel- 
lan en  del  familjer. 
Jfr  vmöggille»  (god- 

selgille),  »skättegille» 

(brytgille)  då  linet  be- 

redes  m.  fl. 
kavring  torkad  sur  limpa. 
kistekammare  rum  for  klädkistor 

m.   m.  dyl. 
klabberi  förtretlighet. 
knep  magplågor,  knip. 
knott  stött,  kort. 
kållan  frossan, 
källing  kattunge. 
kännelig  lätt  att  iRänkänna. 

lanter  upptåg, 
leberi  livré. 

lik  köp    traktering    efter  avslutad 

handel, 
lillstuga  rum  innanför  storstugan, 
liygås     avelsgås,     som    ej     skall 

slaktas. 
ljuga  lögn. 

ljusvaken  fullt  vaken, 
lyx   lögn. 

låddes  (inf.  lass)  låtsade, 
lägga  till  lägga  på,  låta  leva  som 

avelsdjur. 

mackador  matador. 

niaggedusa  »medusa»,  stor  klumpig 

kvinna, 
maka  laga  (det  så),  ställa  till. 


maskerera  maskera. 
mastig  mustig. 

minstingens  åtminstone. 
minstpiga  tjänstilicka  underordnad 

störstpigan. 
mora*  husmor. 
mökgille  gödselgille. 

nattly  natthärbärge. 

nattramn  (»nattravn»)  gast. 

nederdel  (»nördel»)  nedre  delen 
av  de  lintyg,  som  voro  gjorda 
av  två  slags  linne. 

nock  äunu  (även  =  nog). 

nästsyskonbarn  nästkusiner,  ku- 

sinsbam. 

olika  icke  hålla  för  olikt,  olämpligt, 
omskylla  urskulda. 
Otydd  oskyld,  icke  i  släkt. 

Parnia  =  Pernilla, 
pighus  pigkammare. 

pileknäck  sup. 
portnggla  uggla. 

prima  yra;  breda  sig,  skryta. 

priut:  »till  print  ock  bit»  full- 
ständigt. 

prästbonde  arrendator  av  präst- 
hemman. 

puggetrådare    (»poggetrövare») 

»grodtrampare»  (skällsord). 
påhållen  sparsam. 

radänga  lång  rad  (mast  om  snack 
ock  prat). 

råttkrut  (^röttekrud»)  arsenik, 
rälig  ful. 
rävapolisk  slug. 

sicken  sådan. 
sinkadus  örfil, 
skämma  sig  blygas. 
skjortgere  nedre  delen  av  skjortan, 
skoiettaborste  skosmörjeborste. 

skrajtan  gapskratt, 
skrämmcrlig  förskräcklig. 


84 


WIGSTROM,    KABDE6ILLE. 


XIII.  10 


skaver  engelska  sjukan  (barn- 
sjukdom). 

släktbände  (av  band)  stor  släkt, 

som  håller  saminan  även  i  ont. 
Sinörtopp  smör,  upptornat  till  en 

hög,    rundf    krusad    topp    i    en 

mindre  skäl. 
snaggen:  mitt  i  ansiktet. 
Sneg  falsk  ock  slug. 
BDOppa  snyfta. 
Bnåijobb  snål  varg. 

sprackan:  få  s.  på  fä  nys  om. 

Sprallan   konvulsioner. 

spräcka  till  (pret.  sprack  ock 
spräckte)  tiUtnla. 

stngpiga  städerska  ock  vävpiga. 

Ståbäj  mycket  väsen. 

stör  stök  ock  bråk. 

Störstdräng  gårdsdräng,  den  främs- 
te drängen. 

störstpiga  främsta  pigan. 

snmma  sig  besinna  sig. 

SvinböSte  bogen  eller  skinkan  på 
ett  svin. 

tavarlig   ordentlig   (jfr  ta  vara 

tiskande  viskande, 
trallaretaska  väska,  som  bars  av 
tattare  o.   dyl.  folk. 


trena  (pret.  tren)  stiga. 

trössa    gå    ock    trampa  fram  ock 

åter. 
tvebockad  sammanbojd. 
tvet    (»tved»)   ett   stort  oformligt 

stycke  (t.  ex.  bröd  eller  ost), 
tyckefrö  trollmedel  för  att  väcka 

kärlek. 

ngnsskiva  övre  skivan  på  en  ugn 

av  järn. 
Upplöt  övre  delen  av  lintyg. 

vedkastapräst  den  person,  som 
läser  över  ett  lik,  innan  detta 
föres  från  hemmet.  Denna  bon 
lästes  i  östra  Göinge  härad  van- 
ligen på  vedbacken,  »vedka8ten>. 

vin  gällt  skrik. 

vysta  kasta. 

vånda  gitta,  bry  sig  om. 

vångaled  grind  vid  åker. 

väggkn  ärren  väggsmeden  (in- 
sekt). 

värahorn  vädurshorn. 

äcka:  stå  för  äckan  ansvara  för. 

öronly  öronljud. 
överdyna  överbolster. 


BIDRAG  TILL  KÄNNEDOl  01 

DB  SVENSKA  LANDSIÅLBN  OCK  SVENSKT  FOLKLIV  Ull.  Ii. 


Till  frågan  om 

akcentueringens  invärkan 

pä  svenskans  vokalisation. 

Av 
Axel  Kock. 


I.    Akoentaeringens  beteokning. 

Innan  jag  övergår  till  det  egentliga  ämnet  för  denna  upp- 
sats, må  några  ord  egnas  åt  akcentueringens  beteckning. 

Den  av  mig  använda  tärminologien  för  svenskans  akcen- 
tuering  är  följande  (jfr  Sv.  landsm.  VI.  2^  s.  15  f.). 

A.  Som  bekant  år  språkets  ordförråd,  vad  akcentueringen  beträffar, 
fordelat  i  två  stora  grupper,  vilka  använda  olika  akcentueringssätt.  Den 
ena  gruppen  utgores,  i  stort  sett,  av  ord,  som  äro  eller  under  historisk 
tid  varit  enstaviga;  den  andra  väsentligen  av  ord,  som  ej  blott  no  äro, 
utan  alltjämt  under  den  -  historiska  tiden  varit  två-  eller  flerstaviga.  I 
överensstämmelse  härmed  användas  benämningarna: 

I.  enstavighetB-akoentaering  (förkortad  akc.  1),  d.  v.  s.  samt- 
liga de  ezspiratoriska  ock  musikaliska  akcenter,  som  tillkomma  ord  av 
den  förra  gnippen  (till  denna  höra  t.  ex.  hus,  huset  [fordom  hus  et], 
botten  [fordom  botn]  etc.); 

II.  tv&-  ook  flerstavighets-akoentuering  (förkortad  ako.  2), 
d.  v.  s.  samtliga  de  exspiratoriska  ock  musikaliska  akcenter,  som  till- 
komma ord  av  den  senare  gruppen  (till  denna  höra  t.  ex.  sOkay  bottnar^ 
talade  etc.  etc.). 

B.  De  olika  exspiratoriska  akcenter,  som  kunna  användas  på  en 
stavelse,  äro  följande: 

I.     Fortis  (exspiratoriak  huvadakoent). 

B9,  landåm,  XIII.  lU  1 


2  KOCK,    AKGENTUBRIN6   OCK   V0KALI8ATI0N.  XIII.  11 

I  stockholmskan  ock  i  vissa  andra  trakters  språk  finnas  två  arter 
av  fortis,  nämligen : 

1)  enspetsig  fortis,  t.  ex.  på  kam  ock  på  första  stavelsen  av 
kammen,  kammade; 

2)  tvåspetsig  fortis,  t.  ex.  på  första  stavelsen  av  kamma. 

I  andra  trakter  förekomma  andra  arter  av  fortis  (jfr  s&rskilt  Kock 
i  Sv.  landsm.  VI.  2,  s.  24). 

II.  Semlfortls  (exspiratorisk  halvakcent): 

1)  stark  semifortis,  t.  ex.  på  nltima  av  olArd  ock  tacksamhet; 

2)  svag  semifortis,  t.  es.  på  nltima  av  strldshftsty  ysterhet^ 
uttalade  med  akc.   1. 

III.  Infortls  (exspiratorisk  biakcent): 

1)  le  vis,  t.  ex.  på  ultima  av  tala,  talade; 

2)  le  vi  or,  t.  ex.  på  ultima  av  pojkarna,  uttalat  med  akc.  1; 

3)  levissimus,  t.  ex.  på  ultima  av  huset. 

Denna  min  tärminologi  har  av  flere  författare  blivit  mer 
eller  mindre  akcepterad,  bl.  a.  av  Bråte,  som  föreslagit  en 
liten  modifiering  i  densamma.  Han  föreslår  nämligen  de  för- 
kortade attryeken  fortis  1  ock  fortiB  2  såsom  nnder  vissa  för- 
hållanden användbara  i  st.  f.  resp.  fortis  ock  akc.  1,  fortia 
ook  äko.  2.  Jag  finner  detta  förslag  ändamålsenligt.  T.  ex. 
huset  kan  alltså  sägas  hava  fortis  1  på  pennltima  (resp.  akc.  1 
ock  fortis  på  pennltima),  taga  fortis  2  på  pennltima  (resp. 
akc.  2  ock  fortis  på  pennltima). 

Emellertid  har  man  icke  knnnat  enas  om  beteckningen  av 
de  olika  akcentneringssätten  (akc.  1  ock  akc.  2)  eller  av  de 
olika  av  språket  använda  enskilda  akcenterna. 

I  min  skrift  Svensk  akcent  ly  II  bar  jag  bibehållit  den 
redan  av  Wbste  i  hans  svensk-franska  ordbok  år  1807  använda 
metoden  att  med  '  beteckna  fortis'  läge  i  ord  med  akc.  1 
(huset  etc.)  ock  med  '  fortis'  läge  i  ord  med  akc.  2  (tåla  etc.) ; 
men  jag  har  där  föreslagit  nya  akcenttecken  för  att  angiva 
semifortis  C',  t.  ex.  talman)  ock  levis  (',  t.  ex.  tala).  Av  dessa 
nyföreslagna  tecken  har  levistecknet  blivit  även  av  andra 
senare  använt. 

Då  jag  i  Sv.  akc.  bibehöll  de  gamla  ock  vid  den  tiden 
nästan  allmänt  använda  tecknen  '  ^  för  att  angiva  fortis'  läge 
ock  natnr,  så  var  jag  medveten  om  att  detta  betecknings- 
system hade  ganska  stora  brister.  Men  enligt  min  uppfattning 
torde  föreslåendet  av  nya  beteckningar  vara  oberättigat,  när 
ett  någorlunda   passabelt   äldre  beteckningssystem  är  allmänt 


XIII.  11  AKCENTUERINOENS  BETECKNIK6.  3 

brukligt.  Följes  ej  denna  princip,  åstadkommes  ofta  blott,  att 
man  får  flera  konkurrerande  beteckningar,  som  föga  tjäna  till 
själva  frågans  egentliga  utredande.  Jag  ville  därför  i  Sv.  akc.  ej 
föreslå  någon  förändring  i  det  gamla  sättet  att  beteckna  fortis. 

Numera  synes  man  emellertid  alltmer  övergiva  detta 
gamla  beteckningssätt,  ock  olika  nya  metoder  hava  redan 
blivit  föreslagna  ock  använda. 

Dä  således  ett  brytande  med  traditionen  måste  göras  eller, 
rättare  sagt,  är  gjort,  men  då  jag  icke  finner  något  av  de 
föreslagna  beteckningssätten  tillfredsställande,  så  tillåter  även 
jag  mig  att  föreslå  ett  delvis  nytt  beteckningssätt,  vilket  synes 
mig  obetingat  hava  företräde  framför  de  hittils  förordade. 

Jag  skall  yttra  några  ord  blott  om  det  i  Svenska  akade- 
miens ordboks  första  häften  använda  beteckningssättet,  ock  detta 
på  grund  av  detta  utmärkta  arbetes  vidsträckta  spridning. 
Detta  system  utgör  en  modifikation  av  den  av  Ltttkens  ock 
Wulff  i  deras  Aksentlära  föreslagna  ock  använda  beteckningen. 
Om  denna  har  jag  haft  anledning  utförligt  uttala  mig  i  Sv. 
landsm.  VI.  2.  Lyttebns'  ock  Wulffs  beteckning  har  blivit  i 
Akademiens  ordbok  något  förbättrad;  men  den  är,  enligt  min 
uppfattning,  alltjämt  otillfredsställande. 

Ordboken  använder  t.  ex.  beteckningen  aMel  för  att  an- 
giva akc.  1  ock  fortis  på  penultima,  levissimus  på  ultima;  t.  ex. 
a^dla'  för  att  beteckna  akc.  2  samt  fortis  på  penaltima  ock 
levis  på  ultima;  t.  ex.  adWokaH  för  att  åskådliggöra  akc.  1 
med  levior  på  antepenultima  ock  fortis  på  ultima. 

Man  kan,  såsom  strax  nedan  skall  visas,  V^r  angivande  av 
akcentueringen  mycket  väl  betjäna  sig  av  siffror;  men  använda 
på  detta  sätt,  äro  siffrorna  missledande.  Ultima  av  adel  har 
levissimus  (språkets  svagaste  exspirationstryck),  ock  denna 
akcent  lemnas  alltså  av  ordboken  obetecknad.  Antepenultima 
av  advokat  har  levior,  språkets  därnäst  svagaste  akcent;  denna 
betecknas  med  1.  Ultima  av  adla  använder  levis,  språkets 
därefter  kommande  svagaste  akcent;  denna  åskådliggöres  med  2. 
Då  nu  penultima  av  adla  i  ordboken  fått  siffran  3  ock  pen- 
ultima av  adel  erhållit  siffran  4,  så  måste  man  naturligtvis 
draga  den  slutsatsen,  att  penultima  av  aMel  i  svenska  riks- 
språket under  normala  förhållanden  avgjort  har  starkare  ex- 
spiratorisk  akcent  än  penultima  av  a^dla^ 


4  KOCK,    AKCSNTUBRINO    OCK   YOKALISATION.  XIII.  1 1 

Detta  är  emellertid  icke  fallet.  Jag  hänmar  till  min  ni- 
redning  härav  i  Sv.  landsm.  VI.  2,  8.  22  ff. 

Ej  häller  det  i  ordboken  använda  sättet  att  beteckna  Bemi- 
fortis  torde  vara  lyckligt.  Det  är  dock  icke  egentligen  mia8- 
ledande,  ock  jag  inlåter  mig  därför  icke  på  det,  utan  över- 
går till  att  redogöra  för  ett  beteckningsaätt^  som  synes  mig 
ändamålsenligt. 

Det  är  givet^  att  man,  så  vitt  möjligt  är,  bör  välja  en  be- 
teckning)  som  harmonierar  med  en  redan  bruklig  metod  att 
åskådliggöra  akcentueringen,  ock  hälst  med  en  sådan,  som 
redan  har  i  någon  mån  internationell  användning. 

Det  är  vidare  i  hög  grad  önskvärt,  att  fortis'  läge  kan  beteck- 
nas oberoende  av  svenskans  två  olika  akoentueringssätt,  d.  v.  s. 
oberoende  av  om  ordet  har  akc.  1  eller  akc.  2,  ty  blott  häri- 
genom kan  man  begagna  samma  fortistecken  för  angivandet  av 
fortis'  plats  i  nrnordiska  ock  i  nysv.  ord.  Man  vet  t.  ex.  ej, 
om  nmord.  *8taina-hu8a  »stenhus»  på  första  kompositionsleden 
hade  fortis  1  eller  fortis  2;  men  man  kan  ofta  vi|ja  med  ett 
akcenttecken  angiva,  att  fortis  (oberoende  av  hnrnvida  det  var 
fortis  1  eller  fortis  2)  låg  på  det  urnord.  ordets  första  stavelse* 

Ett  oeftergivligt  villkor  är  vidare,  att  de  olika  akcentnerings- 
sätten  (akc.  1  ock  akc.  2)  angivas  med  tecken,  som  ej  på 
något  sätt  antyda,  hurudana  akc.  1  ock  akc.  2  till  sin  natnr 
äro.  Ty  i  en  bygd  har  t.  ex.  akc.  2  en  natnr,  i  en  annan, 
stundom  geografiskt  nära  liggande,  bygd  en  annan  natur 
etc.  etc.  Det  är  därför  ogörligt  att  vid  akcentbeteckningen 
tillika  i  akustiskt  eller  Ijudfysiologiskt  avseende  karakterisera 
akcentueringssätten.  Om  detta  försökes,  blir  beteckningen 
nödvändigt  missledande. 

Slutligen  böra  tecken  väljas,  som  äro  lättlärda  ock  finnas 
å  alla  eller  de  flästa  tryckerier. 

Dessa  villkor  torde  följande  beteckning  uppfylla. 

Bnstaviffhets-akoentuering  (s  akc.  1)  utmärkes  med  en  etta 
bredvid  fortisstavelsens  vokal,  t  ex.  hudset,  beta^lade,  varvid 
ettan  naturligtvis  icke  angiver  någonting  om  denna  vokals 
(resp.  stavelses)  vare  sig  exspiratoriska  eller  musikaliska  natur, 
utan  erinrar  om  en-  i  enstavighets-akc.  (akc.  1). 

Två-  eller  flerstavighet8-«keentuering  (akc.  2)  betecknas 
med  en  tvåa  bredvid  fortisHstavelsens  vokal,  t.  ex.  ta^,  ta^ladbe. 


XIII.  11  AKCBKTTJERIMGEK8    BETECKNING.  5 

Ej  häller  denna  siffra  syftar  på  vokalens  (eller  stavelsens)  ex- 
spiratoriska  eller  mnsikaliska  natar,  utan  påminner  om  två-  i 
två-  ock  flerstavighets-akc.  (akc.  2). 

FortiB  betecknas  med  '  över  vokalen,  en  i  språk  vetenskap- 
liga arbeten  internationellt  använd  metod,  t.  ex.  nsv.  betåla, 
tåla;  nmord.  ^ståma-hnsa. 

Mär  man  vill  angiva  så  väl  fortis'  läge  som  ock,  hnrnvida 
ordet  har  akc.  1  eller  akc.  2,  användas,  vid  fullständig  akcent- 
beteckning,  både  fortistecknet  ock  siffrorna,  t.  ex.  betåUa,  ad- 
vokåH;  tå^a,  tå^lade. 

Semifortis  angives  genom  '  över  vokalen,  en  i  språkveten- 
skaplig litteratur  vanlig  metod,  t.  ex.  tå^mån,  fördrå^gsåm. 

Då  det  är  behövligt  att  skilja  mellan  stark  ock  svag  semi- 
fortis, göres  tecknet  fVr  svag  semifortis  något  mindre  än  teck- 
net för  stark  semifortis,  t.  ex.  tå^mån  men  fördré^gsåm.  Mången 
gång  är  det  emellertid  obehövligt  att  vid  beteckningen  skilja 
dessa  ak  center. 

Levis  betecknas  med  '  på  vokalen,  t.  ex.  tåla,  talade. 

Levior  är  det  mången  gång  obehövligt  att  i  beteckningen 
skilja  från  levis;  men  i  de  fall,  då  detta  är  nödigt,  användes 
för  levior  ett  förminskat  levistecken. 

LevisBlmus  lemnas  obetecknad,  t.  ex.  på  ultima  av  hii^set, 
på  pennltima  av  tå^ladé. 

Mången  gång  kan  även  en  förkortad  akcentuerings- 
beteckning  göra  till  fyllest.  Man  kan  nämligen  utelemna 
fortistecknet  vid  siffrorna  1  ock  2  ock  låta  dessa  ensamma 
beteckna  resp.  fortis  1  ock  fortis  2,  t.  ex.  betaUa,  ta^å, 
ta^Imån.^ 

Ock  då  som  bekant  de  övriga  akcenternas  läge  nästan 
alltid  i  enkla  ord  ock  oftast  i  sammansatta  ord  kunna  genom 
enkla  regler  bestämmas,  när  man  känner  fottis'  läge  ock 
känner,  hnrnvida  ordet  har  akc.  1  eller  akc.  2,  så  är  det 
ofta  obehövligt  att  utsätta  akcenttecknen  för  semifortis  ock 
infortis.  Man  kan  därför  mycket  ofta  inskränka  sig  till  att 
blott  vid  iortisvokalen  sätta  1  eller  2,  t.  ex.  beta^la,  advokaH; 
ta^,  tävlade. 


')    Denna    förkortade    beteckning  har  blivit  använd  i  föreliggande 
nppsate. 


6  KOCK,    AKCBNTUERING    OCK    VOKAUSATION.  XIII.  11 

Naturligtvis  kan  man,  om  så  önskas,  låta  den  na  före- 
slagna akcentbeteckningen  samtidigt  tjänstgöra  även  som  kyan^ 
titetsbeteckning  för  fortis-  ock  semifortisstavelser,  en  metod  som 
Ltttkbns  ock  Wulff  använt  med  sin  akcentbeteckning.  I  så 
fall  sättas  akcenttecknen  ock  siffrorna  efter  det  långa  lja> 
det  i  stavelsen,  varvid  hälst  blott  siffror  användas  för  be* 
teckningen  av  fortis  1  ock  fortis  2,  t.  ex.  taglet,  fU^sk;  ta^a» 
f^Bd^Bka;  ta^man\  ske^nbaY  etc. 


Den  här  t)5rordade  beteckningen  med  '  '  '  såsom  angivande 
hnvudakcent  (fortis),  halvakcent  (semifortis)  ock  biakcent  (le- 
vior)  skulle  kunna  användas  för  alla  germanska  språk. 

Angivandet  av  akc.  1  ock  akc.  2  med  resp.  1  ock  2 
kommer  till  som  ett  plus  vid  den  svenska  akcentbeteckningen» 
emedan  svenskan  utöver  den  vanliga  germanska  akcentueringen 
har  två  olika  akcentueringssätt  (akc.  1  ock  akc.  2).  För 
norskan,  vilken  använder  väsentligen  samma  akcentuering  som 
svenskan,  skulle  samma  beteckning  kanna  användas.  Den  är 
ändamålsenlig  även  för  danskan,  i  fall  detta  språk,  såsom  vissa 
danska  forskare,  t.  ex.  Kabl  Vbknbr,  Otto  Jespebsen,  anse^ 
skiljer  ord  med  akc.  1  ock  ord  med  akc.  2  ej  blott  genom  närvaro 
ock  frånvaro  av  stötton,  utan  dessutom  genom  olika  arter  av 
musikalisk  akcentuering.  Den  danska  stöttonen,  som  före- 
kommer så  väl  i  stavelser  med  semifortis  som  i  stavelser  med 
fortis,  behöver  ett  särskilt  tecken  (t.  ex.  en  punkt  under  eller 
efter  ifrågavarande  bokstav). 


II.    Levior  har  konserverat  ändelsevokalen. 

I  Sv.  akc.  I,  108  ff.  torde  det  ha  lyckats  mig  visa,  att 
levis  i  svenska  rspr.  konserverat  de  fulla  ändelsevokalerna 
a,  o,  u,  vilka  däremot  övergått  till  e  i  stavelser  med  levissimus. 
Jfr  sådana  motsatser  som 

fsv.  hwitaat  ->  nsv.  vitast  etc.  med  akc.  2  ock  levis  på 
på  ultima,  men  däremot  fsv.  ixmarster  -^  innssrster  ->  nsv. 
innerBt  etc.  med  akc.  1  ock  levissimus  på  ultima; 


XIII.  11  LEVIOR   HAR   KONSERVERAT   ÄNBELSEYOKALEN.  7 

fsv.  I)»t  bnsta  -^  nsv.  det  bästa  etc.  med  akc.  2  ock  levis 
på  nltima,  men  däremot  fsy.  pBdt  hwitasta  (med  akc.  2  ock 
levis  på  penultima)  ->  osv.  det  vitaste  etc. 

Här  må  dessatom  framhållas  ett  par  belysande  exempel. 
SBRENnis'  8v.-eng.  ordbok  (1741)  bar  gammal  (med  levis  på 
nltima),men  gammelmodig,  gammeldagsväsende  (med  levissimns 
på  andra  stavelsen).  Lex.  linc.  (1640)  har  ankar  (med  levis 
på  andra  stavelsen),  men  ankertogh  (med  levissimns  på  andra 
stavelsen;  dock,  genom  anslutning  till  det  enkla  ordet,  ankar- 
trots).  Det  heter  nu  blott  peppar  med  levis  på  ultima,  men 
stundom  pepperkaka  (jämte  pepparkaka)  med  levissimns  på 
andra  stavelsen. 

Då  alltså  levis  konserverat  ändelsevokalema,  men  levis- 
simns låtit  dem  i^örsvagas,  så  frågas:  hava  i  en  stavelse  med 
levior,  vilken  akcent  är  svagare  än  levis,  men  starkare  än 
levissimns,  de  fulla  ändelsevokalerna  yudlagsenligt  konserverats 
eller  försvagats? 

Svenska  riksspråket  har  jämförelsevis  blott  helt  få  ord, 
som  komma  i  betraktande  vid  denna  frågas  avgörande.  Vissa 
grupper  av  komposita  använda  visserligen  levior  i  stor  ut- 
sträckning, men  de  ha  naturligtvis  i  sina  ljudförhållanden  an- 
slutit sig  till  de  enkla  orden  ock  komma  alltså  ej  med  i 
räkningen.  I  enkla  ord  åter  användes  levior  ganska  litet. 
Denna  akcent  brukas  i  inhemska  enkla  ord  merendels  blott  då 
dessa  hava  akc.  1  ock  äro  tre-  eller  flerstaviga.  Men  fsv.  ock 
nsv.  hava  blott  helt  få  dylika  ordgrupper. 

De  äro  dock  tillräckliga  för  att  ådagalägga,  att  även  levior 
Ijudlagsenligt  konserverat  de  fulla  ändelsevokalerna.  Detta 
framgår  nämligen  av  följande. 

1.  Fsv.  nom.  sg.  fem.  ock  nentr.  pe,  pest  innarsta  med 
akc.  1  ock  levissimns  på  penultima,  levior  på  ultima  har  i  nsv. 
blivit  (den)  det  innersta  med  samma  akcentuering  ock  med 
bevarat  a-ljud  i  ultima.  Däremot  har,  såsom  nyss  nämnt,  fsv. 
{)»t  hwitasta  med  akc.  2  ock  levis  på  penultima,  levissimns 
på  ultima  givit  nsv.  det  vitaste  med  försvagad  ultimavokal. 

Den  här  framhållna  ljudlagen  har  tillämpats  även  på  övriga 
fsv.  superlativer  på  -arster:  nsv.  det  eftersta  (efterst:  fsv.  ssp- 
tarster),  nsv.  det  nedersta  (nederst:  fsv.  ni{)arster;  fsv.  ni- 
parsta  ->  nidhssrsta  ->  nsv.  nedersta)^  nsv.  det  srppersta  (ypperst: 


8  KOCK,    AKGBNTUERING    OCK   YOKALIBATION.  XIII.  1 1 

fST.  yp(p)ar8ter,  fsv.  yparata  ->  nsv.  yppersta),  nav.  det  jrttersta 
(ytterst:  fsv.  ytarster),  nsv.  det  översta  (överst:  fsv.  oweorster). 
Samma  böjning  hava  i  nsv.  sådana  superlativer  på  -erst,  som  ej 
finnas  eller  ej  påvisats  i  fsv. :  det  understa,  bakersta,  bortersta» 
hitersta,  mittersta.  Så  ock  det  mellersta;  jfr  fsv.  snperlativen 
mi{)laster. 

2.  Best  formen  sg.  av  fem.  i*  ock  ö-stammar  har  i 
fsv.  ändeisen  -ena,  ock  de  allra  flästa  sådana  stammar  äro, 
oavsett  artikeln,  enstaviga  ock  hava  därför  akc.  1:  syndena, 
sssdhena  etc.  med  levior  på  altima.  I  reformatiousperiodens 
språk  kvarstår  därför  alltjämt  ändelsevokalen  a  oförsvagad: 
sjrndena,  sädhena,  sftngena  etc.^ 

3.  Best.  formen  dat.  sg.  av  enstaviga  neatrer  (fsv.  folk 
etc.)  har  i  yngre  fsv.  ändeisen  -ena,  som  kvarstår  i  reforma- 
tionsperiodens  språk  ock  ännu  i  vårt  bibelspråk:  fsv.  folkena, 
landena:  ä.-nBV.  folokena  etc,  ännu  i  bibelspråket  i  tredje 
arena  etc.    Orden  hava  ock  hade  akc.  1  med  levior  på  ultima. 

4.  Fsv.  best.  formen  b0trena  (av  bot),  hsendrena  (av 
hand)  etc.  har  genom  anslutning  till  obest.  formen  i  pl.  b0ter, 
hasnder  etc.  ombildats  till  nsv.  böterna,  händerna  etc.  Dessa 
former  hava,  ock  betrena,  hssndrena  etc.  hade,  akc.  1  med 
levior  på  ultima. 

Däremot  har  i  refurmationsperiodens  språk  a-ljudet  i  gen. 
sg.  fem.  av  best.  artikeln  övergått  till  e.  Fsv.  syndinna(r)  •> 
ä.-nsv.  syndenne  (ock  syndene).  Orsaken  är  lätt  att  inse.  I 
fsv.  syndinna  efterföljdes  artikelns  första  vokal  av  långt  n-ljud, 
i  fsv.  syndina,  syndena  däremot  av  kort  n-ljud.  Denna  om- 
ständighet har  vållat,  att  första  vokalen  i  artikeln  (som  ju 
ursprungligen  var  ett  självständigt  ord),  alltså  dess  rotvokal, 
hade  en  biakcent  (väl  snarast  levis)  i  formen  syndinna,  men 
saknade  i  syndina,  syndena  biakcent,  som  i  denna  form 
däremot  f^ll  på  ultima.  Under  det  att  i  sy^denå  levior  kon- 
serverade -a,  inträdde  utvecklingen  a  *>  e  i  sy^ndinna  med 
levis  på  penultima  ock  leviesimus  (ej  levior)  på  ultima,  så  att 
man  fick  syndinne  (syndenne).  Först  senare  har  n-Ijudet  för- 
kortats i  syndenne  -^  syndene. 


^)   Då   vi   DU   hava   synden  etc.    både  i   ack.   ock   i   nom.,   så  har 
aaturligtvis  nom. -f ormen  segrat. 


XIII.  11      LBVIOB  BAE  KONSSRYBBAT  ÄNDELSEYOKALEN. 

Med  den  här  framställda  olika  akcentaeriogen  av 
oek  Bsmdina  (ayndena)  är  att  BammaiiBtälla  ett  förhållande  i 
MELL.  Denna  skrift  tillämpar  vokalbalanslagen  fär  u  :  o, 
men  undantag  göra  gen.  ock  dat.  i  best.  form  ay  ordet  krona. 
Dessa  kasos  heta  kronuima,  kroniuine,  nnder  det  att  ack. 
sg.  best.  form  heter  kronona,  ock  även  obest.  form  av  gen. 
har  -o:  krono  (jfr  Kock  Fsv.  Ijndl.  I,  184).  Som  bekant  har 
i  fsv.  ändelse  vokalen  o  närmast  utvecklats  ur  äldre  u:  kronu, 
kronuna»  kronunnar,  kronnnni.  De  två  första  formerna  kronu, 
kronuna  hade  akc.  2  ock  lång  rotstavelse  ock  således  svag 
levis  på  andra  stavelsen.  De  blevo  därför  Ijudlagsenligt  efter 
vokalbalanslagen  krono»  kronona.  Även  kroniinnar,  kronnnni 
hade  akc.  2  ock  lång  rotstavelse;  men  emedan  andra  stavelsen 
efterföljdes  av  artikelns  nn,  vilade  på  denna  stavelse  en 
starkare  akceot  än  svag  levis,  en  akcent  som  till  sin  ex- 
spirationsstyrka  var  identisk  med  den  starka  levis  (på  ultima 
av  Bftghu  etc.)  eller  kanske  t.  o.  m.  med  semifortis  (t.  ex.  på 
andra  stavelsen  av  fsv.  fiar})anger).  Stark  levis  ock  semi- 
fortis konserverade  i  fsv.  rspr.  ändeisens  u  (såsom  u  ock  lät 
det  ej  övergå  till  o),  ock  vi  ha  därför  kronunnar,  kronunne 
med  u  liksom  aäghu  etc. 

Man  kan  fråga  sig:  utgör  den  på  andra  stavelsen  av 
kronanna(r)  vilande  akcenten  en  förstärkning  av  den  svaga 
levis  på  ultima  av  kronu  före  artikelns  tilläggande?  Eller 
hade  kronu  på  ultima  redan  före  tilläggandet  av  artikeln  den 
biakcent,  som  tillkommer  andra  stavelsen  i  kronunna,  så  att 
tilläggandet  av  en  artikelform  med  långt  n-ljud  till  kronu 
blott  konserverat  denna* biakcent,  som  i  den  oartikulerade 
formen  krona  ->  krono  försvagats  till  svag  levis?  Jag  kan 
icke  med  visshet  avgöra  spörsmålet.  Men  då  den  allmänna 
tendensen  hos  språken  är  att  låta  biakcenternas  styrka  alltmer 
avtaga,  under  det  att  exempel  på  motsatsen  äro  mera  ovanliga, 
så  synes  det  mig  sannolikast,  att  den  senare  av  de  två  ovan 
framställda  frågorna  bör  besvaras  j åkande:  under  det  att  bi- 
akcenternas styrka  i  allmänhet  i  någon  mån  minskades,  bibe- 
höll biakcenten  på  penultima  av  kronunna(r)  tils  vidare  sin 
gamla  exspirationsstyrka. 

I  de  nsv.  arkaistiska  formerna  aonenom  (best.  dat.  sg. 
av   son),   mannenom   etc,   som    nu   uttalas    med   akc.    I  ock 


i 


10  KOCK,    AKCKNTUERING   OCK   YOKALISATION.  XIII.  11 

levior  på  nltiiDa^  bar  ändelsevokalen  o  konserverats.  Dock 
skalle  den  kanske  Ijndlagsenligt  hava  konserrerats  framför  m, 
oberoende  av  hnrnvida  stavelsen  hade  levior  eller  levissimus. 
Jag  kan  icke  erinra  mig  något  annat  exempel  med  o  i  levior- 
stavelse,  vilket  skulle  nämnvärt  tala  vare  sig  för  eller  emot 
den  här  avhandlade  ljudlagen. 

Här  må  tillfogas  några  anmärkningar  till  förklaring  av 
Ijadntvecklingen  a  ->  e  i  några  ord,  som  hittils  ej  torde  ha  i 
detta  avseende  diskuterats. 

Fsv.  hundrapa  har  givit  nsv.  hundrade  med  akc.  1  ock 
med  försvagad  ultimavokal,  ehnra  sista  stavelsen  na  har  levior. 
Ljudotvecklingen  a  -^  e  i  nltima  beror  därpå,  att  ordet  som 
bekant  ursprangligen  är  ett  kompositnm.  Alltså  har  (hundra})) 
hundra{)a  en  gång  haft  fortis  på  första,  semifortis  på  andra 
ock  levissimus  (ej  levior)  på  tredje  stavelsen.  Troligen  hade 
redan  under  fornsvenskans  tid  semifortis  på  andra  stavelsen 
försvagats  till  levis  (eller  levior?),  men  denna  akcent  låg  allt- 
jämt kvar  på  den  urspr.  med  semifortis  akcentuerade  andra 
stavelsen.  Vid  denna  akcentuering  (hu^dråpa  eller  hu^ndråt>a) 
övergick  nltimas  a-ljnd  Ijudlagsenligt  till  e  (hundrade).  Först 
sedan  denna  ljudutveckling  inträtt,  flyttades  biakcenten  från 
andra  till  tredje  stavelsen,  så  att  man  liksom  i  andra  trestaviga 
ord  med  fortis  1  på  fSrsta  stavelsen  fick  levior  på  den  tredje: 
hu^ndradé. 

Det  är  den  på  andra  stavelsen  vilande  semifortis,  resp. 
levis  (levior),  som  konserverat  a-ljodet  i  andra  stavelsen  av 
hundra{)(a)  ->  nsv.  hundra(de),  så«att  det  ej  övergick  till  e. 

Fsv.  {)U8a]ida  har  givit  nsv.  tusende.  Akc.  1  är  sam- 
nordisk i  I>usand,  })UBanda  (Kock  Sv.  akc.  II,  449);  men 
fakultativt  har  man  i  fsv.  på  analogisk  väg  låtit  ordet  även 
få  akc.  2.  Härav  förklaras,  att  det  differentierats  i  nsv.,  så 
att  räkneordet  pu^sand  med  akc.  1  blivit  tursen  med  levissimus 
på  ultima  ock  försvagad  ändelsevokal,  under  det  att  pu^sånd, 
använt  som  svordom,  med  akc.  2  bibehåller  a  i  nsv.  tu^siii 
med  levis  på  ultima  (Kock  Sv.  akc.  I,  114).  Vid  akcentne- 
ringen  pu^sånda  med  levissimus  på  ultima  uppstod  Ijudlags- 
enligt thusaade  med  försvagad  ultimavokal,  ock  genom  anslut- 
ning till  tursen  fick  t(h)u8aade  e  i  penultima  (tusende). 


XIII.  11  LEYIOR   HAR   KONSERVERAT    ÄNDEL8EVOKALEN.  11 

Ebora  levis  konseryerat  nltimas  a-^ud  i  fsv.  {>8at  go^{)å  = 
nsv.  det  go^då  etc.  (med  a  i  motsats  till  mask.  fsv.  pmn  go{)e,  nsv. 
den  gode);  har  nsv.  låtit  fsv.  -a  utbytas  mot  e  i  neatram  (ock 
även  i  fem.)  av  ordinaltalen  det,  den  tredje»  Qftrde,  f&mte,  sjätte» 
tolfte,  vilka  dock  ha  akc.  2  ock  levis  på  nltima.  Analogi- 
iuflytande  från  andra  ordinaltal  bar  bär  varit  bestämmande. 

I  de  allra  flästa  ordinaltalen  övergick  nämligen  nltimas 
a-ljud  i  fem.  ock  neutr.  Ijudlagsenligt  till  e,  emedan  stavelsen 
hade  levissimns.  Detta  var  fallet  med  ordinaltalen  13 — 19,  i 
vilka  (stark  eller  svag)  semifortis  låg  på  andra  stavelsen  ock 
levissimns  på  ultima.  Fsv.  })nt  })r80ttinda  blev  därför  Ijudlags- 
enligt nsv.  det  trettonde  etc.  Då  pest  attanda,  nionda  (nionda), 
tionda  (tiunda)  hade  akc.  2,  fttll  levis  på  andra,  levissimns  på 
tredje  stavelsen,  ock  man  fick  därför  Ijudlagsenligt  det  åttonde  etc. 
Även  då  man  akcentuerade  nlunda  (nionda),  tiunda  (tionda) 
med  akc.  1  (Kock  Sv.  akc.  II,  396),  hade  ultima  åtminstone  fakul- 
tativt levissimns,  ty  dessa  ordinaltal  uttalades  åtminstone  i 
vissa  bygder  som  formellt  sammansatta  ord  med  semifortis  på 
andra  stavelsen  (Kock  Fsv.  Ijudl.  II,  367).  Detta  var  normalt 
fallet  med  det  urspr.  sammansatta  fsv.  pmt  ssUopta  (jfr  i  Sör- 
bygdmålet  ännu  äUå^fte).  Fsv.  {)»t  siunda  både  troligen 
akc.  1  (liksom  den  sjunde  dialektiskt  ännu  i  dag:  Kock  Sv. 
akc.  II  anf.  st.)  ock  således  levissimns  på  ultima. 

Nu  hade  i  samtliga  ordinaltalen  (såväl  tredje,  Qärde  etc. 
som  sjunde,  åttonde  etc.)  mask.  Ijudlagsenligt  -e  (fsv.  pesn 
fl»r{)e  etc).  Då  man  alltså  hade  den  qjunde  :  det  sjunde  etc. 
ock  den  Qärde  :  det  Qärda  etc,  så  lät  man  -e  på  analogisk 
väg  intränga  även  i  det  ijftrde  etc. 

För  övrigt  är  det  möjligt,  att  även  det  urspr.  samman- 
satta tolfte  fordom  fakultativt  haft  akc.  1,  i  vilket  fall  pnt 
to^lfta  Ijudlagsenligt  blev  det  tolfte.  Ock  det  är  antagligt,  att 
i  vissa  bygder  pBdt  pri^isk  Ijudlagsenligt  blev  pBdt  I)ri{)iiB, 
tredje,  emedan  i  föregick  a  (jfr  Kock  Fsv.  Ijudl.  I,  128). 

Omvänt  kan  bevarandet  av  artikelns  vokal  som  a  i  ett 
par  fall  behöva  ett  ord  till  belysning.  Reformationsperioden 
har  tungonar  (fsv.  tungonar),  nsv.  tungorna  (genom  tillägg  av 
-na  till  den  obest.  pl.-formen  tungor).  Reformationsperioden 
använder  ock  karlana(r),  nsv.  karlama  (genom  tillägg  av  -na 
till   obest.   pl.-formen   karlar);  jfr  fsv.  ack.  karlana  ock  fem. 


12  KOCK,    AKCBNTUERINO   OCK   TOKALISATION.  XIII.  11 

tungonar  etc.  Då  fsv.  I>80t  hwitasta,  pest  hwitara,  {>»t  kalla{>a 
etc.  med  akc.  2  ock  leyis  på  penaltima  blivit  nsv.  det  TitaBte, 
det  vitare,  det  kallade  etc.  med  utvecklingen  a  ->  e  i  nltima 
(Kock  Sv.  ako.  I,  122  flf.),  så  skalle  man  möjligen  ha  väntat, 
att  fsv.  tungonar  med  akc.  2  ock  karlana  med  akc.  2  utveck- 
lats till  *tungoner,  *karlane  (oteslntande).  Bevarandet  av  nl- 
timas  a-ljnd  i  tungonar,  karlana(r)  beror  troligen  därpå,  att 
artikelns  vokal  a  både  (i  dylika  former)  en  starkare  akcent 
än  levissimnsy  snarast  levior.  Det  är  mycket  naturligt,  att 
nltima  av  t.  ex.  hwitasta  hade  annan  akcentuering  än  ultima 
av  t.  ex.  tungonar,  eftersom  nltima  i  det  förra  ordet  sedan 
gammalt  utgjort  en  integrerande  del  av  detta,  men  ultima  i 
tungonar  relativt  sent  tillagts  tungor.  Vid  tilläggande  av 
artikeln  inaR  (enaa)  till  tunguR  erhöll  inaR  en  biakcent  på  ul- 
tima, vilket  stod  i  samband  med  att  ultima  i  tunguR  hade 
levis.  I  tu%guR-inåR  hade  ej  två  efter  varandra  följande 
stavelser,  utan  varannan  stavelse  biakcent.  Även  efter  utveck- 
lingen till  tungo[R]-nar  bibehöll  ultima  denna  biakcent,  vare  sig 
att  penultima  icke  desto  mindre  bibehöll  levis  eller  (vilket  väl 
är  antagligare)  penultima  utbytte  denna  akcent  mot  levissimus. 


III.    De  nsv.  »bindevokalerna»  a,  o^  a :  e  ook  komposita 
med  två  fortisakoenter  i  fomsvenskan. 

Jag  har  haft  tillfälle  att  i  Sy.  akc.  II,  389  ff.,  498  f.  disku- 
tera den  förra  av  dessa  frågor,  ock  där  kommit  till  fVljande 
resultat.  Den  Ijudlagsenliga  utvecklingen  av  fsv.  fatabur  etc. 
utgöres  av  ä.-nsv.  flatebur,  under  det  att  det  nu  brukliga  fMa- 
bor  har  bibehållit  a  i  andra  stavelsen,  vid  tiden  för  ljudutveck- 
lingen a  ->>  e  i  levissimusstavelser,  genom  inflytande  från  än- 
delsevokalen  a  i  det  enkla  ordet  (gen.  pl.)  flata,  vilket  då  ännu 
var  brukligt  i  uttryck  sädana  som  til  sinna  flata  etc.  Efter 
dylika  komposita  som  flatabur  ha  sedan  även  andra  nybildats 
i  senare  tid,  ock  åtskilliga  utgöra  rena  arkaismer. 

Denna  förklaring  av  nsv.  former  av  typen  fatabur  är  del- 
vis, men  blott  delvis  riktig.  Jag  skall  bär  framhålla  en  annan 
faktor,  som  torde  ha  spelat  den  väsentligaste  rollen  vid  kon- 
serverandet av  de  äldre  »bindevokalerna». 


XIIL  11  BINDEVOKALIUNA   a,   O,  U   :   6.  13 

Det  är  otvivelaktigt,  att  inflytande  från  de  enkla  orden 
(i  vanlig  mening)  ock  antagandet  av  arkaismer  icke  äro  till* 
räckliga  att  förklara  de  i  nav.  ganska  talrika  »bindevokalerna» 
a»  o»  u.  I  nav.  rspr.  har  man  t.  ex.  bama->arv,  -barn»  -föderaka, 
•lärare,  -lärannnay  -mord,  -mördare,  -mörderaka»  -undervia- 
nlio^:,  •ålder,  -år  (jämte  bamarv  etc).  Ett  eller  annat  av  dessa 
komposita  kan  uppfattas  som  arkaism;  men  detta  är  ej 
fallet  med  alla,  så  t  ex.  ej  med  bamaålder.  Oek  nttryck  så- 
dana som  til  ämna  bama  hava  ej  kunnat  utöva  ett  så  väsent- 
ligt inflytande,  att  de  tillräckligt  förklara  kvarståendet  av  a  i 
bama-.  I  åtskilliga  bygdemål  har  »bindevokalen»  a  t  o.  m. 
en  ännu  större  användning  än  i  rspr.,  ock  här  blir  den  an- 
tydda  förklaringen  ännu  otillräckligare. 

Förhållandet  blir  lätt  förklarligt,  om  man  antar,  atl  kom- 
posita av  typen  Hitabur,  bamaålder,  vid  tiden  för  den  ljud- 
lagsenliga  utvecklingen  a  ->  e  i  levissimusstavelser  i  det  äldre 
språket,  ännu  kunde  uttalas  med  två  fortisakcenter  såsom 
ett  minne  av  att  de  äro  juxtapositioner,  uppkomna  genoin 
sammanställning  av  två  skilda  ord.  Man  akcentuerade  så  väl 
faHåbu^r  (fJaHå  bu^r)  med  levis  pä  andra  stavelsen,  som  tkHsy- 
bär  med  levissimus  på  andra  stavelsen.  Vid  den  förra  akcen- 
tueringen  kvarstod  a^^udet  i  fetabnr,  emedan  det  konserverades 
av  levis;  vid  den  senare  utvecklades  det  till  e:  fatabur. 

Redan  i  Sv.  akc.  II,  71—75,  184—186  ock  dessutom  på 
spridda  ställen  därstädes^  har  jag  avhandlat  ord  med  två  fortis- 
akcenter i  nsv.  Man  har  sådana  av  flera  olika  slag.  Blott 
ett  par  där  icke  anförda  exempel  må  nämnas. 

Qanska  ofta  uttalas  medvind,  motvind  med  två  fortis- 
akcenter, alltså  me^dvi^nd,  moHvi^nd,  ock  detta  även  då  orden 
icke  direkt  stå  som  motsatser  till  varandra.  Denna  akcentue- 
ring  av  nämnda  ord  har  emellertid  sitt  upphov  i  motsats- 
akcentuering;  jfr  Sv.  akc.  II,  184  f. 

£n  hel  grupp  av  komposita,  som  utgöra  benämningar  på 
hemman  eller  andra  fastigheter  av  olika  natur,  ha  två  eller 
flera  fortisakcenter,  t.  ex.  kro^nÄ-aka^tté-ru^athåUshémman, 
krohiö-akaHté^fÖrde^lahémman    (eller    kro^nÖHOLa^tté-förde^la^ 


O  T.   ox.  8.  66,  66,  67,  91,  92,  96  etc.     Senare  har  även  Tamm 
behandlat  denna  fråga  i  Spr&kvet.  sälkk.  förh.  1888—91,  a.  122—127. 


14  KOCK,    AKCKNTUERING   OCK   VOKAUSATION.  XIII.  11 

hemman)^  kro%6*Bka'tté-kva'mlägenhåt;en,  ska^tté-do^mkyrko- 
hémman,  i^zisöokne-fMl^Behéminan. 

Alltjämt  uttala  yi  Gö^tå  Wnd,  8ve*å  la^nd  jämte  Oö^ta- 
lånd,  Sve^alånd,  Ju^då  fb^lk  jämte  Judafolket  etc.  Komposita 
sådana  som  g^^daakOnt  fä  uttalet  ga'dA-flkö4it,  om  man  vill  i 
någon  mån  förstärka  ordets  betydelse  genom  att  framhålla 
första  kompositionsleden. 

Två  fortisakcenter  användas  i  sådana,  vnlgärspråket  till- 
höriga, kraftuttryck  som  en  hi^nOå  hu^nd,  en  dj&^vlå  ka^rl, 
där  de  gamla  genitiverna  himlat  djävla  kunna  uppfattas  såsom 
i  en  sammanställning  ingående  juxtapositionsleder. 

Härmed  är  att  sammanställa,  att  man  kan  få  höra,  åt- 
minstone individuellt  (från  predikstolen),  sådana  akcentueringar 
som  sj&^-nö^den,  Ju^då-fo^lket,  si^nnéa-a^rten  etc. 

I  folkligt  tal  höras  Ju^å  da^g,  Ju*lå  a^ltån  (i  Skåne)  i 
motsats  till  rspr:s  julidag  samt  julafton  (jämte  jula^ftön). 
Jfr  ock  i  viss  mån  t.  ex.  det  i  Skåne  brukliga  uttalet  Lu^ndå 
ata^d  (i  Skånemålet  Lo'];g4  på^gå  »Lunds  pojkar»,  benämning 
på  Lunds  tvä  domkyrkotorn)  med  La%dagl&rd. 

Redan  dessa  exempel  visa.  att  åtskilliga  juxtapositioner 
alltjämt  kunna  uttalas  dels  med  en,  dels  med  två  fortisakcenter, 
liksom  att  gränsen  mellan  en  juxtaposition  ock  två  skilda  ord 
är  svävande. 

Det  är  självklart,  att  uttalet  med  två  fortisakcenter  är  det 
ursprungliga  i  alla  juxtapositioner.  Detta  uttal  användes,  innan 
orden  sammansmält  till  en  enhet,  ock  fakultativt  under  den 
period,  då  de  hö] lo  på  att  sammansmälta  till  en  enhet.  Jag 
förmodar,  att  man  i  fsv.  ock  i  den  äldre  nsv.  vida  oftare  än 
i  våra  dagar  kunde  låta  juxtapositioner  fakultativt  uttalas  såväl 
med  tvä  fortisakceuter  som  med  en  fortisakcent.  Som  bekant 
är  det  ytterst  vanligt,  att  i  fsv.  juxtapositionsleder  skrivas  i  sär, 
t.  ex.  fingra  knoe,  blops  sweter  etc,  ock  det  är  antagligt,  att 
denna  skrivning  ursprungligen  angav  uttal  med  två  fortisakcen- 
ter, fastän  en  dylik  skrivning  senare  genom  traditionen  kunde 
bibehållas,  även  sedan  orden  erhållit  en  fortisakcent. 

Även  i  äldre  nsv.  finner  man  ofta  exempel  på  att  juxta- 
positioner skrivas  i  sär,  vilka  nu  pläga  sammanskrivas;  så  t.  ex. 
i  Lex.  linc.  Bama  ålder,  Affguda  Bel&te,  Affguda  Offer,  elakoga 
Wljsa,  middags  sömpn,  korpa  skrän  etc. 


XIII.  11  BINBSYOKALERNA   a,   O,   U   :   6.  15 

Till  jämförelse  påminner  jag  om  det  bekanta  förhällandet, 
att  i  nyeng.  komposita  med  tyå  lika  starka  fortisakcenter  äro 
ytterst  Yanliga,  t.  ex.  äpple  pudding,  slik  thread  etc,  men  att 
man  även  i  andra,  skenbart  yäsentligen  likartade,  komposita  har 
blott  en  fortisakcent  t.  ex.  appletree.  »Even  stress  [=  två 
fortisakeenter]  is  often  preserved  in  newly-formed  compoonds 
or  gronps  merely  becaase  the  meaning  of  the  two  elements  is 
still  fresh  in  the  minds  of  those  who  nse  the  compound  .  .  ., 
while  a  similar  componnd  which  was  formed  long  ago,  and 
has  becomed  traditional,  so  that  the  original  meaning  of  its 
elements  is  no  longer  prominent,  keeps  its  original  uneven  stress 
[=  en  fortisakcent],  or  snbtitutes  uneven  for  even  stress»  (Sweet, 
Engl.  gramm.  §  899). 

Under  dessa  förhållanden  är  det  mycket  naturligt,  att  nsv. 
bamaålder  etc.  har  kvar  a  i  andra  stavelsen.  När  fsv.  le^ghar- 
dågher  med  levissimns  på  andra  stavelsen  övergick  till  ä.-n8V. 
lO^gerdåg,  fsv.  8d'ttal»gger  till  nsv.  &'ttel&gg,  så  akcentuerade 
man  ännn  ba^måå^lder  etc.  med  levis  på  andra  stavelsen,  ock 
levis  konserverade  -a-.  Det  fsv.  GeHa-lånd  blev  ä.-nsv.  Oöthe- 
land  (Lex.  linc);  men  vid  sidan  därav  hade  man  ock  bar,  som 
nyss  nämnt,  ännn  Qö^tå  la^nd.  Senare  har  detta  Göta  land  med 
bevarat  a-ljud  erhållit  (fakultativt)  akcentueringen  Oö^talånd. 
Men  i  detta  yngre  GtöHalånd  har  a-ljndet  (ännu)icke  övergått  till  e. 

I  överensstämmelse  härmed  äro  andra  likartade  dubbel- 
former att  uppfatta,  t.  ex.  ännu  allahanda  (även  uttalet  a^Uå 
ha^ndi)  :  allehanda  (så  i  Lex.  linc);  jordagods»  jordabalk  : 
jordebok  (jordegosa  i  Lex.  linc);  Dalalagen  :  Dalelagen  (Dahle 
Laghen  i  titeln  på  1676  års  upplaga);  i  Lex.  linc  foglaboo  : 
fbgleboo,  foglafftngiare  :  foglefängie;  bogalijk  »arouatus»  : 
bogesäok;  Fårahuua^,  -heerde^  :  Fåreakin;  fotapall^  :  foote- 
bekn,  -sioka;  Hondaflu^ia,  -stlema  :  Hnndetunga. 

Redan  ovan  ha  exempel  anförts,  som  visa,  att  vi  nu  kunna 
använda  en  a-form  i  komposita,  som  under  1600-talet  hade 
eller  kunde  hava  e  till  »bindevokal».  Detsamma  är  ock  fallet  i 
t.  ex.  nsv.  herravälde  :  Herrewälde  (Lex.  linc),  nsv.  karla* 
vagnen  :  karlewagn  (Lex.  linc),  nsv.  getabook  :  getebook 
(Lex.  linc),  nsv.  Ijusastake  (i  kyrklig  stil)  :  liuseataake  (Lex. 
linc),  nsv.  åratal  (»för  bättre  eftertryck  hällre  än  årtal  i  vissa 

^)  Så  ännu  i  något  åldeidomlig  stil. 


16  KOCK,   AKCSNTUBBINO   OCK    VOKALI8AT10N.  XIII.  11 

ställningar»  enligt  Sv.  Ak:8  ordlista'^,  alltså  utgånget  från  den 
emfatiska  akcentneringen  å^  ta^l,  jfr  Sv.  akc.  II,  185)  :  Ähre- 
taal  (Lex.  linc).  Emellertid  äro  i  de  fllUita  fall  a-formerna  icke 
nybildningar,  utan  bara  alltjämt  fortlevat  sedan  medeltiden, 
änder  senare  tid  vid  sidan  ay  e*former. 

I  vissa  fall  brukas  likvisst  a-formerna  i  vårt  nuvarande 
språk  väs^itligen  i  kyrklig  eller  ålderdomlig  stil,  ock  de  kunna 
således  i  viss  mån  uppfattas  som  arkaismer.  Vid  sin  sida  ha 
de  då  ofta  former  utan  »bindevokal»,  t.  ex.  ]Ja8(a)8take9  f&r(a)- 
herde»  fotapall  :  fotfäate. 

»Bindevokalen»  o  har  behandlats  på  väsentligen  samma 
sätt  som  »bindevokalen»  a. 

Så  hava  t.  ex.  fsv.  ondsko-ftilder,  fterio-karl»  8nu)>io- 
b»lgher  med  fortis  på  fi^rsta,  levissimns  på  andra  ock  semi- 
fortis  på  tredje  stavelsen  Ijudlagsenligt  givit  (äldre)  nsv.  ondska- 
fbll,  iäzjekarl,  smedjebftlg  etc. 

Emellertid  har  t.  ex.  fsv.  k3rrklo-})lawer  givit  dels  i  nsv. 
rspr.  kyrkotjuv»  dels  i  äldre  nsv.  (t.  ex.  i  Lex.  linc.)  kyrkietiuf ; 
ock  alltjämt  brukas  i  vissa  trakter  även  av  personer,  som  tala 
riksspråk,  formen  kyrketjuv  (jämte  kyrklguv).  Formen  kyrkie- 
tlnf  bar  utgått  från  den  fsv.  akcentneringen  ky^rkio^I^iawer 
med  levissimus  på  -o-;  formen  kyrkotjuv  åter  från  den  fsv. 
akeentueringen  ky^ki6  {)iu^wer  med  levi^  på  -o-:  levis  har 
konserverat  o-ljudet.  I  nsv.  skrift  anses  i  likartade  ord  e-former 
vara  mindre  vårdade,  så  att  merendels  o-former  eller  former 
utan  »bindevokal»  användas;  men  i  äldre  nsv.  voro  de  mycket 
brukliga  (jfr  vidare  nedan).  I  Lex.  linc.  äro  de  ännu  de  van- 
ligare formerna. 

Några  exempel  på  dubbelformer  må  anfl^ras,  vilka  äro  att 
förklara  som  kjrrkotjav  :  kyrkietiuf.  Lex.  linc  lungosiiik  : 
lungesott;  myroftill :  myrestack  (dock  kanske  av  äldre  *myra- 
staok);  ådrokäUa»  ådrofall  etc. :  ådrekUla,  ådreslagh;  bölioljjk, 
i  MUowIJb  :  böliefall,  -drifvren  etc;  åskioslag  etc.  :  åakie- 
bleok;  dyngioftdl  etc.  :  dyngiebruun;  plåghoandar  (så  ännu)  : 
plågeandar;  nsv.  harpolek(are)  :  Lex.  linc.  harpeslagerska.  I 
Sv.   akc.  II,   391   ha   exempel   på   nsv.    nybildningar  med 

»bindevokalen»  o  anförts. 

.* 

Även.  i  t.  ex.  avledningar  på  -Barn  finner  man  en  växling 
o :  e»  såsom  nsv.  hälsosam  (Lex.  linc  lyckosam,  mödosam)  : 


XIII.  11  BINDEYOKALIRNA   a,    O,  U  :   6.  17 

Lex.  linc.  hälBeaam.  Man  kan  fråga,  burnvida  o-ljudet  i  t.  ex. 
hftlBosam,  bibehållits  genom  inflytande  från  sådana  jnztaposi- 
tioner  som  hälso-bninn,  -kftlla  etc,  där  det  åter  kvarstod  på 
grund  av  en  äldre  akcentuering  hä^6  bra%n  etc,  eller  om 
hälsosam  bibehållit  o-ljudet,  emedan  det  självt  (oek  andra 
likartade  avledningar  på  -8kap(er),  -bar  etc)  i  fsv.  kunde 
akeentneras  med  två  fortisakcenter;  alltså  hsD^lsÅ-sa^mbor. 
Det  senare  antagandet  är  kanske  möjligt.  Härför  talar  näm- 
ligen även  den  omständigheten,  att  vokalbalanslagarna  ofta  til- 
lämpas efter  avledningsändelserna  -samber,  -8kap(er)  i  fsv., 
t.  ex.  fsv.  fmktsamiy  ensami,  vndirsami»  oompanskapi,  s»lla- 
skapi  jämte  t.  ex.  helsamo  (annorlunda  Kock  Fsv.  Ijudl.  II, 
346  f.).  Jfr  att  man  i  nsv.  vid  emfatiskt  tal  kan  akcentuera 
t.  ex.  u^ppénba^rlisen  med  två  fortisakcenter. 

I  analogi  med  sådana  nsv.  ord  som  egodelar,  vilodag, 
kvinnoUädnlng,  födslovånda,  krukomakare  etc  bäva  nsv. 
miamiskobam  (Lex.  linc.  Menniskio  Tiuff)  etc.  bibehållit  o- 
Ijudet. 

»Bindevokalen»  u  bar  behandlats  väsentligen  på  samma 
sätt  som  »bindevokalerna»  a  ock  o.  I  nsv.  varulager,  gatu- 
fired,  foroskog,  tgärudal',  sålubod,  vattusot  etc.  hava  vi  kvar 
u-ljudet  i  andra  stavelsen,  emedan  orden  fakultativt  kunde 
erhålla  två  fortisakcenter  ock  levis  på  andra  stavelsen  vid 
tiden  för  utvecklingen  u  ->  o  ->  e  i  stavelser  med  levissimus. 

Emellertid  förekommer  i  den  äldre  nsv.  även  foroträä  (Lex. 
linc).  Denna  vokalisation  visar,  att  man  i  fsv.  jämte  Ai^nii- 
tr»^  med  två  fortisakcenter  ock  stark  levis  på  andra  sta- 
velsen fakultativt  uttalade  ordet  fti^rutr»  med  fortis  på  första, 
levissimus  på  andra  ock  semifortis  på  tredje  stavelsen  (jfr 
Kock  Fsv.  Ijndl.  II,  345).  Jämte  tamskog  hör  man  nu  även 
ftireskog,  åtminstone  i  vissa  bygder,  även  av  personer,  som  fä 
anses  tala  rspr.  Vid  akcentueringen  fa^roskög  har  ordet  alltså 
vidare  Ijudlagsenligt  övergått  till  fa^reskög. 

^)  I  ^ftm-  har  brytDingsdiftongen  in  på  analogisk  vag  ersatte  av 
la  (->  isB);  se  Kock  i  Sv.  landsm.  XII.  7,  s.  24.  Jag  hoppas  i  annat 
sammanhang  knnna  visa,  att  brytningsdiftongen  in  (lo)  i  fgutn.  Ijud- 
lagsenligt blivit  le,  d&  den  i  fsv.  blev  is,  samt  att  i  fsv.  flurir  ock  pret. 
huldo,  holdo»  hsldo   brytningsdiftongen  in  på  sfirskilt  sätt  modifierats. 

Sv.  landsm,  XIII.  11.  % 


18  KOCK,   AKCKNTUERIMG   OCK   VOKALISATION.  XIII.  11 


IV.  Något  om  vokalsynkope  1  nysvenskan. 

I  nsT.  rspr.  bar  man  som  bekant  dels  sådana  komposita 
utan  »bindevokal»,  vilka  även  i  fsv.  saknade  sådan  (t.  ex.  nsv. 
handbett  :  fsv.  handbit),  dels  komposita  ntan  »bindevokal», 
vilka  i  fsv.  ock  äldre  nsv.  både  en  dylik  (t.  ex.  nsv.  växt- 
namnet handtonga  :  ä.-nsv.  handetanga,  fsv.  handatanga). 
Det  frågas:  har  atvecklingen  från  handetanga  (hundatunga) 
till  hundtanga  försiggått  så,  att  e-ljndet  (eller  rättare  e-ljndet) 
i  handetanga  Ijudlagsenligt  tl)rlorats,  eller  bar  den  framkallats 
av  analogipåvärkan  från  ord  av  typen  handbett,  vilka  sedan 
gammalt  saknade  »bindevokal»?  Eller  då  man  i  äldre  nsv. 
har  fogleboo  (jfr  fsv.  Aighla  sånger»  fiighla  skarl  etc.),  men 
i  nsv.  fogelbo,  så  frågas:  kan  detta  fogelbo  utgöra  den  Ijud- 
lagsenliga  utvecklingen  av  fogleboo,  eller  utgör  det  nödvändigt 
en  rekomposition  av  fogel  ock  bo?  Ock  i  fall  det  utgör  den 
Ijudlagsenliga  utvecklingen  av  fogleboo,  så  frågas  åter:  har 
fogel*  uppstått  av  äldre  fogle*  genom  »omkastning»  av  1  (jfr 
Bydqv.  V,  54  noten  2)?  Ock  vidare:  varför  har  nsv.  t.  ex. 
herde:  herdestav  med  »bindevokal»,  men  t.  ex.  båge:  båg- 
sträng utan  »bindevokal?» 

Jag  skall  söka  i  någon  mån  belysa  dessa,  väsentligen 
outredda,  frågor. 

Man  har  i  nsv.  rspr.  i  inskränkt  mening  (d.  v.  s.  i  det 
vårdade  föredragsspråket,  som  i  detta  avseende  väsentligen 
torde  sammanfalla  med  den  bildade  klassens  talspråk  i  huvud- 
staden) massor  av  komposita  utan  »bindevokal»,  vilka  i  fsv. 
ock  ännu  under  1600-talet  hade  »bindevokal»,  t.  ex.  bränn- 
märke, -vin  (fsv.  brsDnnemsdrke,  -vin;  Lex.  linc,  Diet.  hamb.^ 
brännen:iär(o)ke),  fäUbrygga,  -bom  etc.  (fsv.  ftollebodh,  -porter 
etc.),  fyllhund  (Lex.  linc.  Diet.  hamb.  lyilehunder),  ledstjärna 
(fsv.  Ie{)e8ti8dma),  körsven  (fsv.  kereswen,  Lex.  linc.  köreswen, 
men  Diet.  hamb.  körawän),  hängdy  (fsv.  hsengedy). 

Förhållandet  är  detsamma  med  t.  ex.  ord  på  -lig,  vilka  i 
det  äldre  språket  hade  långt  i-ljnd  ock  således  voro  formellt 

')  Förkortning  for  Nytt  Dictionarium  på  Latin  Swenska  och 
lyska^  som  och  Swenska  och  Latin^  samt  Tyska  och  Swenska  (Ham- 
burg 1700). 


XIII.  11  V0KAL8YNK0PE  I  NYSVENSKAN.  19 

sammansatta,  t.  ex.  märklig  (fsv.  m»rkeliker,  Lex.  linc.  mftrke- 
ligh,  Diet.  hamb.  merkelig),  tttlig  (Lex.  line.,  Diet.  hamb. 
äteUg(h)). 

Helt  visst  har  i  ord  sådana  som  brännmärke,  märklig  ete. 
andra  stavelsens  e-  (eller  rättare  e-)Ijad  förlorats  Ijudlags- 
enligt.  Blott  genom  antagande  av  ganska  komplicerade  analogi- 
iniytelser  skulle  vokalförlnsten  annars  kunna  förklaras.  Man 
måste  i  så  fall  antaga,  att  sedan  man  fått  t.  ex.  handtanga 
jämte  hundetunga  under  inflytande  av  handbett,  man  efter 
analogien  hundetunga  :  hundtunga  till  brännemärke  nybildade 
sidoformen  brännmärke,  som  sedan  blev  den  segrande  formen. 

Häremot  talar  redan  den  omständigheten,  att  fOrlnsten  av 
e  i  märk(e)lig  etc.  knappast  kan  på  detta  sätt  förklaras.  Men 
bestämdare  vittnar  häremot,  att  i  syd-Sverges  (Götalands)  sam- 
talsspråk former  med  »bindevokalen»  e  äro  ganska  vanliga  i 
ord,  som  i  rspr.  i  inskränkt  mening  sakna  »bindevokal»;  så 
t.  ex.  bränn(e)vin,  fyu(e)hand,  märk(e)lig,  tyd(e)lig  etc.  Detta 
talar  för  att  olika  ljudlagar  tillämpats  i  skilda  trakter. 

Ätt  dömma  av  lexika  torde  det  ha  varit  under  förra  hälften 
av  1700-talet  som  förlusten  av  e-ljudet  i  skriftspråket  väsent- 
ligen^ försiggick  i  ord  sådana  som  bränn(e)vin.  Så  har  Sere- 
Nius'  år  1741  utgivna  svensk-engelska  ordbok,  väsentligen  i 
motsats  till  Lex.  linc.  ock  Diet.  hamb.,  brenwin,  fällport,  -stol 
etc.,  fyllhund,  ledband,  -stänger,  körswen,  hengdy  etc. ;  Linds 
ordbok  (1749)  brännmärke,  -Järn  etc.  (men  bränn[e]win),  fäll- 
bro,  -knif,  fyllhund,  ledband,  hänglåa  etc;  8ahlstbdts  ordbok 
(1773)  bränwin,  fällbom,  -knif,  ledband,  körswen,  hänglfts, 
hängmahn  etc. 

Ljudet  e  förloras  således  i  levissimusstavelse  mellan  en 
fortis-  ock  en  semifortisstavelse. 

Först  senare  har  förlusten  av  e  i  adjektiv  sådana  som 
märk(e)lig  i^örsiggått.  Så  ha  Serbnius  ock  Lind  merkelig, 
ömkelig,  tydelig,  elskelig  etc,  ock  ännu  är  denna  vokalfVrlust 
icke  fullt  genomförd  i  rspr.  (i  inskränkt  mening).  Detta  sam- 
manhänger möjligen  därmed,  att  i-ljudet  i  -lig  förkortats,  så 
att  denna  avledningsändelse  erhållit  levis  i  st.  f.  äldre  stark 
semifortis. 

')  Språkbruket  är  dock  naturligtvis  ofta  delvis  olika  hos  skilda  för- 
fattare ock  i  skilda  ordböcker. 


20  KOCK,    AKCENTUERINO   OCK    YOKALISATTON.  XIII.  11 

Det  är  emellertid  givet,  att  även  ett  av  äldre  a  eller  o  (a) 
uppkommet  e  förloras  enligt  ovan  framställda  ljudlag,  då  näm- 
ligen ntvecklingen  a  ->  e  ock  o  (u)  ->-  e  varit  genomförd  redan 
på  1600<talet. 

Detta  bekräftas  av  följande  exempel.  Fsv.  bondabyr» 
•U8dt>e  etc. :  Lex.  lino.  &  Diet.  hamb.  bondeby(y).  Diet.  hamb. 
bondewerok  :  Ser.  bondlurk,  -fblk  ete.,  nsv.  bondby  etc.; 
fsv.  butfha  atrsBiiger»  boghaman  :  Lex.  linc.  &  Diet  hamb.  boge* 
Bträng»  -akytter  :  Ser.  bogstreng  (men  bogeakytl),  nsv.  båg» 
Btrttng,  -skytt  etc;  fsv.  galla  sot :  Lex.  linc.  &  Diet.  hamb.  gallo» 
itill  :  Ser.  &  nsv.  gall^juk(a)  etc. ;  fsv.  skola  msoBtare  etc. :  Lex. 
linc.  &  Diet.  hamb.  soholemästaro  etc. :  Ser.  Bkolmestare»  nsv. 
skolmästare  etc;  fsv.  osa  fiU.,  -ha{)  etc  :  Lex.  linc.  oxedrijf» 
ware,  -tunga.  Diet  hamb.  ozetunga,  -öra'  :  Ser.  &  nsv.  oadcdtt» 
-lår  etc;  fsv.  baggasota  :  Lex.  linc.  baggesöta  (så  ock  Ser.)  : 
nsv.  baggsöta;  fsv.  hisorta  blo{>  etc  :  Lex.  linc  &  Diet  hamb. 
hiertehinna  etc  :  Ser.  &  nsv.  hjertklappning,  -nupen  etc;  fsv. 
bokka  horn,  bukka  ki0t  etc.  :  Lex.  linc.  bockehom  :  Sen 
bookskinn,  nsv.  bookhom,  -kött,  -skinn  etc;  fsv.  bru{)a  sssng 
:  Lex.  linc.  brudesäng  :  nsv.  brudsäng;  fsv.  diura  gar{>er  : 
Lex.  linc.  &  Diet.  hamb.  diuregård  :  Ser.  &  nsv.  diurgård;  fsv. 
dyravaktare  (duravaktaro)  :  Lex.  lino.  dörewaohtare  :  Lind  & 
nsv.  dör(r)Taktare  o.  s.  v. 

Förhållandet  har  varit  detsamma,  då  fttrsta  kompositions- 
leden är  trestavig  med  fortis  på  första  stavelsen,  t.  ex.  fsv. 
flkona  trss  :  Lex.  linc.  flkonelund,  fikone  foghel  :  Ser.  &  nsv. 
fikonträd;  fsv.  bakara  ughn  :  Lex.  linc  &  Diet.  hamb.  bakaro 
konst  :  nsv.  bag^rkonst. 

Fsv.  asko-h0gher,  -graf  etc  :  Lex.  linc.  aakeblåsare  :  Ser. 
&  nsv.  askfärgCa);  fsv.  dsrngio  htfgher  :  Lex.  linc.  dyngehögh : 
Ser.  &  nsv.  dynghög;  fsv.  ksldo  vatn  :  Lex.  linc.  källekrok  : 
Ser.  kellArö,  -watn,  nsv.  käUvatten  etc;  fsv.  klokko  kleepper, 
-strsonger  etc.  :  Lex.  linc  klockekläpp,  -stapel  :  Ser.  klocsk- 
Btapul,  -ljud  etc,  nsv.  klockstapel  etc;  fsv.  kyrkio  {»iuwer. 


')  Då  Lex.  Hnc.  har  ozOra  (ej  ozeOra),  sammaohänger  det  tro- 
ligen därmed,  att  senare  kompositionsleden  börjar  på  vokal  (eller  därmed 
att  den  börjar  på  palatal  vokal). 


XIII.  11  V0KAL8YNK0PE   I   NYSVKNSKAN.  21 

•gar{)er  etc.^  :  Lex.  linc.  kyrkietiaf»  -gård  etc,  Diet.  hamb. 
kyrokietiiif,  kyrke  gftrd  :  nsv.  kyrktjuv,  kyikgård  (ofta  uttalat 
körrgård)  ete.;  fsv.  tunnobindare  :  Lex.  line.  &  Diet.  hamb. 
tunnebindare  :  Ser.  &  nsv.  tun(n)bindare;  fsv.  m»B80  hakul : 
Lex.  line.  &  Diet.  hamb.  mesaehake  :  Ser.  &  nsv.  messhake;  fsv. 
lungo  sot :  Lex.  linc.  lungeaott.  Diet.  hamb.  lungeaoth  :  Ser.  & 
nsv.  lungsot;  fsv.  flughu  flsskter,  -qwaster,  (flu[gh]oswamper) 
:  Diet.  hamb.  flugekryder  :  Ser.  &  nsv.  flugstunget  o.  s.  v. 

När  första  kompositionsleden  är  trestavig  med  fortis  på 
fbrsta  staveUen,  har  utvecklingen  varit  densamma,  t.  ex.  fsv. 
*«etlkio  sur  :  Lex.  linc.  &  Diet.  hamb.  åtiokiesuur  :  nsv. 
ättlksur. 

I  viss  mån  som  en  skenbar  motsats  till  här  framhållna 
Ijudlagsenliga  utveckling  kan  man  undantagsvis  finna  »binde* 
vokal»  i  ä.-nsv.  ord,  vilka  sakna  »bindevokal»  i  fsv.,  t.  ex. 
Lex.  linc.  fåreskinn  :  fsv.  fturakin;  Diet.  hamb.  hiemeskåål, 
ännu  Ser.  hjemeskålen  :  fsv.  hissmskal;  Diet.  hamb.  granne* 
qwinna  :  fsv.  granqwinna. 

I  de  nsv.  orden  hava  vi  naturligtvis  exempel  på  relativt 
sena  analogibildningar,  liksom  över  huvud  analogien  spelat  en 
mycket  viktig  roll  vid  bildandet  av  komposita.  I  fsv.  har 
man  tänk  dyngia,  -flukker,  -galle  m.  fl.  juxtapoaitioner,  bildade 
med  gen.  pl.  fiBura*  Det  har  däremot  påvisats  blott  den  egent- 
liga kompositionen  flBu*skin  (ej  juxta positionen  ^flaraakin);  ora 
nftgot  'fthraskin  icke  funnits  (vilket  dock  är  mycket  möjligt), 
så  har  naturligtvis,  sedan  Aira  hior{)  etc.  Ijudlagsenligt  över- 
gått till  fårehiord  etc.,  fftrskinn  under  inflytande  av  dylika 
ord  ombildats  till  ttreskinn.  I  väsentlig  överensstämmelse 
härmed  äro  bjemeskål,  granneqwinna  att  uppfatta. 

Vi  övergå  till  frågan,  varför  i  nsv.  rspr.  (i  inskränkt  mening) 
»bindevokalen»  e  kvarstår  i  vissa  ord,  ehuru  den  har  förlorats 
i  andra,  som  synas  vara  med  dem  likställiga.  Blott  några  av 
huvudsynpunkterna  framhållas. 


1)  Fsv.  har  klrkmasfla,  klrkauesao  dagber  etc.  jfimte  kirkio* 
mflBSSO  dagher  etc.  Formen  klrknuBsaa  utan  »bindevokal»  är  bildad 
under  inflytande  av  mit.  kerkmesse.  Det  under  1400-talet  motande 
mandagher  (jämte  manadagher)  kan  vara  ett  egentligt  kompositum,  men 
utgör  väl  snarare  en  förkortning  av  manadagher,  framkallad  under  in- 
flytande av  mit.  maadaoh  samt  av  fsv.  tiadagher,  fifedagher. 


22  KOCK,    AKCENTUE&INO    OCK    VOKALISATION.  XIII.  11 

1.  En  av  orsakeroa  är,  att  e  i  relativt  seo  tid  appdtått 
av  a,  resp.  o,  emedan  jaxtapositionen  ovanligt  länge  bibehåll  tv& 
fortisakcenter  ock  levis  på  kompositionsvokalen  a,  resp.  o. 
Sä  ha  vi  alltjämt  blott  herdedikt^  »kväde,  -stav  (ej  'herdstav 
etc).  Det  förklaras  därav,  att  ännu  Sbrenius  har  herdadikt, 
-qwäde»  -etaf,  Lind  herdaataf,  -skräppa,  vilket  åter  beror  på 
att  akeentneringen  he^rdå  di^kt  etc.  i  dessa  jnxtaposi tioner 
ovanligt  länge  kvarstod.  Herdadikt  har  således  (åtminstone  i 
vissa  trakter)  blivit  herdedikt  först  efter  den  tid,  då  bogha- 
Btrceni^r  blivit  bogesträng  (Lez.  linc).  Men  det  är  då  även 
naturligt,  att  e-(e-)ljudet  förlorats  i  bfigsträag»  nnder  det  att 
det  kvarstår  i  herdestav  etc.  Jfr  härmed,  att  vi  alltjämt  hava 
Gö^talånd  med  -a-,  emedan  det  först  i  sen  tid  sammanvuxit 
av  Qdta  land  (se  s.  15). 

I  överensstämmelse  med  herdestav  etc.  kanna  ft^rklaras 
t.  ex.  påveatol,  jältemod,  havremjöl,  humlegård,  enkedrottning» 
humlebo,  ugglebo»  möjligen  ock  hittebarn  (av  fsv.  hitto- 
barn,  sabst.  hitta),  kännemärke  (jfr  fsv.  ksennoswen,  ksenna* 
8wen  jämte  det  vanligare  ksonneswen),  sändemän  (jfr  fsv. 
scendomsen  jämte  sssndemsen,  -ba{)i  etc). 

Liksom  man  i  den  äldre  nsv.  hade  fbglabo  :  foglebo  eto.> 
så  har  nsv.  rspr.  (i  inskränkt  betydelse)  komposita,  som  dels 
ha,  dels  sakna  »bindevokalen»  e,  t.  ex.  8trump(e)band,  florg(e)- 
bud,  jftrt(e)blod. 

Stundom  har  e-formen  stadgats  i  vissa  komposita,  under 
det  att  andra,  sammansatta  med  detta  samma  ord  såsom  första 
kompositionsled,  sakna  »bindevokal»,  t.  ex.  bondeat&nd,  men 
bondby,  bondblyg  etc.  (så  redan  Sahlst.^  men  Lind  bondeby); 
prästestånd,  men  prästgård,  -möte  etc;  sorgebarn,  men  sorg* 
bunden,  -dräkt  etc;  järtegod,  -gryn,  -lag,  -vinnande  etc,  men 
järtblAd,  -fel,  -fbrmig  etc 

Bondestånd :  bondby  etc.  är  naturligtvis  att  iorklara  väsent- 
ligen som  ä.-nsv.  foglabo  :  foglebo,  blott  med  den  skillnaden, 
att  i  bondestånd  :  bondby  reduktionen  av  »bindevokalen»  gått 
ett  s^teg  längre.  BoHidå  8tå%d  bibehöll  a  längre  än  bo^da- 
hf  ->  bo^ndeb^;  senare  bo^dasttad  ->  bo^ndestlånd  ock  bo*nde- 
hf  ->  bo^ndbj^. 

Det  är  kanske  icke  omöjligt,  att  bibehållandet  av  »binde- 
vokalen» även  i  t.  ex.  smädeskrilt,  skådespel,  vilka  ej  utgöra 


XIII.  1 1  YOKALBYNKOPE    I   NT9YBNSKAN.  23 

arsprnngliga  juxtapositioner,   beror  p&  en  äldre  akcentuering 
smä^déskri^ft  etc. 

2.  Ed  annan  orsak  till  bibehållandet  av  Abindevokalen» 
ntgör  anslutning  till  ett  motsvarande  enkelt  ord  på  -e,  t.  ex. 
ylletyg  (:  ylle),  linnekläder  (:  linne),  flakevatten  (:  fiske). 

Om  man  så  vill,  kan  man  även  fatta  dylika  sammansätt- 
ningar som  rekom  positioner.  Även  sådana  ovan  nämnda  kom- 
posita  som  påvestol,  herdestav  etc.  knnna  naturligtvis  för- 
klaras på  detta  sätt. 

3.  I  enskilda  ord  har  e  bibehållits  genom  lagspråkets 
eller  kyrkospråkets  konservatism;  detta  är  väl  fallet  med  t.  ex. 
tidelag  (fsv.  {)y{>elagh). 

4.  I  ett  ock  annat  ord  har  e  fakultativt  bibehållits,  emedan 
genom  dess  fbrlnst  två  lika  eller  snarlika  explosivor  skulle 
sammanstöta,  varigenom  gränsen  mellan  kompositionsledema 
skulle  bli  (nästan)  utplånad.  Så  säger  man  t.  ex.  gärna  väntetid, 
men  blott  väntrum,  -sal,  -pangar  etc. ;  gärna  strumpeband,  men 
blott  strumpfot,  strumpstickare  etc;  väl  hällre  kyrkekläder 
än  kyrkevaktare,  kyrketom  etc. 

ö.  Förbållandet  med  komposita  sådana  som  smedjegård 
etc.  är  särskilt  anmärkningsvärt.  Redan  Rydqv.  V,  54  har 
framhållit,  att  »allestädes  äro  ...  de  med  j  utbildade  orden 
motspänstiga  för  hopkrympning».  Man  har  så  t.  ex.  uteslutande 
smedjehärd,  kedjeräkning,  vädjemål,  stödjemur,  glädjedag, 
Ittttjeftdl,  k&ttjefuU,  viljekraft,  skiljebrev,  -dommare  etc.  (men 
skiljaktig,  skiljbar),  oljedränka,  -duk,  -träd  etc.  (men  oljaktig), 
liljeväxt,  mönjefärgad.  Man  har  vidare  söljetom  (Sv.  ak:s 
ordlista)  ock  söljtom  (Lundeils  ordlista),  bö]j(e)rörel8e;  nu- 
mera fäijbåt,  Aijkarl  etc,  värj  Aste,  -sllda  etc,  smörjburk; 
men  ännu  Sbrenius  skrev  fetjekarl,  -pengar,  wärjefäste. 

Hava  vi  här  att  göra  med  en  ljudlag,  enligt  vilken  »binde- 
vokalen» e  i  IjndiÖrbindelsen  -je-  icke  förlorades,  eller  böra 
orden  förklaras  enligt  samma  princip  som  bondestånd  etc 
(s.  22)? 

Då  faktiskt  under  de  senaste  150  åren  férjekarl  blivit 
fftijkarl,  wärjefäste  värjfäste  (ord  med  -rje-),  ock  då  vi  uttala 
skiljbar,  skönjbar,  så  strider  det  ej  mot  språkets  uttalsmöjlig- 
heter att  bortkasta  ]>bindevokaleni>  e  i  ljudförbindelserna  -rje-, 
-Ije-,   -nje-   efterföljda  av   konsonant;  jfr  att  vi  ha  nsv.  ord 


24  KOCK,    AKCJSNTUERING   OCK   YOKALISATIOK.  XIII.  1 1 

slntande  på  -ij  (borg  etc),  ^Ij  (talg  etc.),  -^j  (Yånj  etc).  Meu 
då  I judför bindeisen  -je-  kvarstår  i  så  många  ord,  så  är  det 
Täl  troligt^  att  i  någon  mån  en  ljudlag  eller  åtminstone  en 
uttalstendens  spelat  en  roll. 

Förhållandet  torde  snarast  vara,  att  -je-  :^ljndlag8enligt» 
kvarstår  efter  d,  t  före  följande  konsonant  (smedjegårcU  lättje- 
fall  etc.),  vilket  sammanhänger  därmed,  att  Ijudförbindelserna 
•djg-,  -ttjf-  etc.  äro  (icke  omöjliga,  men)  svåra  att  uttala.  Åter- 
igän  i  t.  ex.  oljetrftd  kan  bibehållandet  av  e  bero  på  att 
ännu  Lex.  linc.  har  oliotrft,  oliofUll,  antydande  en  länge  bi- 
behållen akcentuering  o']j6  trft^  (vid  skiljebrev  etc.  bör  erinras 
om  att  vi  ännu  hava  växelformen  akiljobrev  etc).  På  analogt 
sätt  skulle  väl  ock  liljeväxt,  mönjefärgad,  viljekraft  etc.  kunna 
uppfattas.  Men  då  man,  på  sätt  som  visats,  bibehöll  -je-  i 
flertalet  ifrågavarande  ord,  kunna  de  ha  pAvärkat  andra  ord 
med  -je*,  så  att  -je-  i  liljeväxt  etc.  genom  analogiinflytande 
kvarstod. 

Det  är  för  övrigt  självklart,  att  »bindevokaleni»  stundom 
även  annars  bibehållits  genom  inflytande  från  andra  komposita, 
en  fråga  som  jag  här  förbigår. 

Även  torde  ord  med  bibehållen  »bindevokab  i  rspr.  i  in- 
skränkt mening  någon  gång  ha  lånats  från  bygder  (Götaland), 
där  !>bindevokalem>  Ijudlagsenligt  bibehållits  i  vida  större  ut- 
sträckning. 

Efter  den  ovan  gjorda  utredningen  är  det  icke  längre  obe- 
gripligt, huru  man  i  en  ock  samma  skrift  eller  vid  samma  tid 
kan  i  en  ock  samma  kompositionsled  använda  tre  olika  !>sta- 
dierD  av  kompositionsformer.  Så  har  t.  ex.  Sbrbnius  öma- 
taalare^  :  ömesprong  :  ömgått;  ögnableok,  -sikte,  -kast  etc.  : 


^)  I  detta  Bammanbang  må  nämnas  ett  nytt  stod  för  den  av  mig 
i  Skand.  Arch.  I,  40  noten  framställda  dialektiska  ljudlagen,  enligt  vilken 
o  i  semifortis-  ock  levisstavelser  blivit  a,  när  näst  föregående  stavelse  hade 
a.  I  tiondelängden  fdr  Skellefte  för  1571  skrivas  personnamn  på  -son 
alltid  med  o  i  ultima  med  undantag  av  Oisan,  som  nannare  50  ggr 
har  denna  form  ock  blott  4  &  5  ggr  Olson,  kanake  Hermandsan 
(I  gång)  samt  en  gång  JOnsan  (Lindgr.  i  Sv.  landam.  XII.  1,  s.  105). 
Detta  anmärkningsvärda  förhållande  förklaras  därav,  att  Olafsson  givit 
*01afssan  ->  Oisan,  Hermandson  ->  Hermandsan,  Jonissason  -> 
J0n(l8Sa)8an.  Gen.  Jenlssa  finnes  t.  ex.  i  Styffe,  Bidr.  t.  Skand.  hist. 
II,  86,  96  (år  1399). 


XIII.  11  TOKALSYNKOPE    1    NTSTBVSKAN.  25 

dgnewråa,  -sten  etc.  :  ögiutfnka.  Alla  dessa  former  ba  åtgått 
fr&D  ursprungliga  juxtapositioner  med  gen.  pl.  0ma-,  0ghna- 
(under  det  att  Sbrbnius'  örhinna  etc.  utgöra  egentliga  [d.  v.  s. 
urgamla]  komposita).  Det  vardagliga  0ma-git  sammanväxte 
tidigt  till  ett  ord,  antog  därför  tidigt  blott  en  fortisakcent  ock 
levissinius  på  ft,  varfbr  det  så  tidigt  blev  ömegått,  att  e  för- 
lorades under  förra  hälften  av  1700:talet  (ömgått).  I  det  mindre 
vardagliga  '0ma  sprang  sammanväxte  jnxtapositionslederna  först 
senare;  utvecklingen  ömasprftag  -^  ömesprong  inträdde  därför 
så  sent,  att  e  ej  samtidigt  kunde  förloras  i  ömesprong  ock 
dm(e)gått.  Det  i  bibelspråket  använda  dmataslare  åter  har 
längst  bibehållit  det  gamla  uttalat  med  två  förtisakcenter  ock 
därför  ännu  icke  hos  Serbnius  låtit  »bindevokalenx»  försvagas. 
I  de  anförda  exemplen  ömgått,  ögnsjnka  är  vid  formen 
utan  i>bindevokab  mdjligheten  av  rekomposition  utesluten.  I 
andra  fall  kan  man,  då  de  tre  olika  ]»stadiernai>  förekomma, 
mer  eller  mindre  misstänka  rekomposition  vid  formen  utan 
]»bindevokab.  Så  t.  ex.  i  nsv.  karlavagnen  :  karlewagn  (Lex. 
linc.)  :  karlwagnen  (Sahlst.),  nsv.  prästadöme  :  prästestånd  : 
prästgård  etc.  etc. 


Här  må  framhållas,  att  (åtminstone  dialektiskt)  e  synes 
Ijudlagsenligt  kvarstå  i  le vissi musstavelse,  som  omedelbart  före- 
gås av  en  levior-  (resp.  levis-)stavelse  ock  omedelbart  efter- 
följes  av  en  fortisstavelse,  ock  detta  ehuru  på  samma  ort  e  i 
levissimusstavelse  förloras,  när  den  föregås  av  en  fortis-  ock 
efterföljes  av  en  semifortisstavelse.  Jag  påminuer  om  t.  ex. 
födande  ord: 

Den  nuvarande  stockholmskan  har  spelevä^rk,  men  spe^I- 
värk.  Weste  (1807)  angiver  samma  skillnad:  speleve^rk  (fam. 
=s=  engin,  machine;  jonjon),  men  spe^Iverk  (i  ur;  =  sonnerie). 
Man  har  förut  haft  spéleverk,  uttalat  med  fortis  fakultativt  på 
senare  eller  på  förra  kompositionsleden.  Speleve^rk  kvarstod, 
men  spe^levtek  blev  spe^lvérk.  Jfr  ock  stockholmskans  spele- 
vi^nk(er). 

Westb  har  luteni^st.  men  lu^tmakare ;  nu  ha  vi  lu^tspélare. 
Då  Lex.  linc.  ock  Diet.  hamb.  upptaga  lutenist  ock  lute- 
slagerska,  Lex.  linc.  nyoklemakare,  så  har  lu^teapélare  givit 


26  KOCK,   AKGBNTUJSRING    OCK   VOKALISATION.  XIII.  1 1 

lu^tspélare,  lu^måkare  In^tmåkare,  under  det  att  luteni^tt 
kvarstod. 

Ord  på  -eri^  bibehålla  i  rspr.  peDultimas  vokal:  röveri, 
raseri,  Meri  etc.  UndaDtag  gör  i600-talet8  lapperi  -^  rspr. 
la^ppri,  nu  uttalat  med  levis  på  ultima;  men  ett  övergångs- 
stadium mellan  lapperi^  ock  la^ppri  har  utgjorts  av  la^eri 
med  fortis  på  första  ock  semifortis  på  tredje  stavelsen. 

Wests  har  resena^rer,  under  det  att  fsv.  konstenftr,  ksdmener 
i  hans  språk  blivit  kohistnar»  ka'nmftr.  Han  har  även  bo^rge- 
nftr,  gft^denftr,  sku^ldenar,  men  i  södra  Sverge  akcentueras 
alltjämt  gärna  borgena^rer,  gäldenä^rer  (skuldenftr  är  nu  ett 
föga  brukligt  ord). 

Jfr  även  ortnamnet  Pilegri^mstad  (i  Jämtland)  med  nsv. 
pi^lgrim  (så  ock  Weste)  av  äldre  pnegrim. 

De  här  diskuterade  orden  spelev&^rk,  raseri^  etc.  ha  en 
icke  obetydlig  uttalslatitud  på  första  stavelsen.  Deras  normala 
akcent  torde  snarast  vara  levior,  men  denna  kan  förstärkas 
till  levis  (kanske  t.  o.  m.  till  svag  semifortis). 


Vi  övergå  till  frågan  om  äppelskal  etc.  :  äpple  etc.  I  fall 
Rydqv.  V,  54  noten  2  med  omkastning  av  1  i  ord  sådana  som 
äppelskal  menat  värklig  metates,  så  är  hans  mening  helt  visst 
icke  riktig,  åtminstone  när  fråga  är  om  rspr.  i  inskränkt 
mening. 

Jag  påminner  ooi  t.  ex. 

navle  (fsv.  nafla  byld)  :  navelstrftng  (Ser.  nafwelstreng); 
huDile  (fsv.  humbla  gar{)er,  -stäng  etc.)  :  hummelg&rd,  -stång 
etc,  men  även  hamlegård,  -stång  etc.  (Ser.  hummelkupa, 
-koppor,  -stör  etc,  men  hamlegård);  vassla»  vassle  (Ser.  hwasle- 
aktig)  :  vasselkur;  nässla  (fsv.  ntetlo  rot  etc,  Ser.  neslebuska) 
:  nässelkål,  -feber;  kägla  (Ser.  käglespel)  :  k&gelspel;  uggla 
:  oggelbo  (ock  ogglebo)  etc;  vessla  :  vesséldjur  (men  vessle- 
siakte  enl.  Sv.  ak:s  ordlista);  Lex.  linc  ozletänder  :  Ser.  & 
Lind  &  nsv.  ozeltand  (men  Ser.  oxletänder.  Lind  oxlatänder), 
ozeltänder;  fsv.  axla  ben,  Lex.  linc.  azlebredh  :  Ser.  &  nsv. 
axelben,  nsv.  axelbred  etc;  jfr  ock  nsv.  knyppla  :  knyppel- 
dyna etc;  däremot  kanske  blott  ödlesläkte,  humlebo; 


XIII.  1 1  VOKAliSYNKOPE   I   NY8VEK8KAK.  27 

skuldra  :  Bkulderblad  (så  ock  Ser.);  oittra  (Lex.  iinc.  oitre- 
Blagare)  :  oitterBpelare;  BUtra  :  sJfferkarl  (Ser.  lifira  :  aiférkarl); 
havre  (f8y.  haft^a  gryn  etc.)  :  haversoppa  jämte  havresoppa 
(men  väl  blott  havregryn  etc);  jfr  ock  dallra  :  dallerljud» 
äntra  :  änterbila,  skyllra  :  ekyllerkar  etc;  bit  kanna  ock  höra 
yttre  sida  :  yttersida,  inre  sida  :  innersida  (däremot  kanske 
blott  flundrenät  :  Sv.  ak:s  ordl.,  Lundells  ordl.); 

fsv.  sokna  prsester,  -msen  etc,  Lex.  linc  sochnepräst» 
-man  :  nsv.  sookenbo,  -stuga  etc.  (men  socknemän  enl.  Åk:8 
ordl.;  Ser.  soknstämma,  men  soknegång,  -man,  -prest  etc);  Lex. 
linc.  &  Diet.  hamb.  &  Ser.  tecknetydare  :  nsv.  teokentydare. 

Då,  som  vi  sett,  den  Ijadlagsenliga  ntvecklingen  varit  t.  ex. 
bondabyr  -^  bondeby  -^  bondby,  så  har  alldeles  motsvarande 
ntveckling  försiggått  i  t.  ex.  hummelg&rd.  Fsv.  humbla-gar|>er 
blev  Ijudlagsenligt  humlegård,  ock  därefter  förlorades  e  (e)  i 
humlegård.  Men  vid  fOrlnst  av  e  måste  1  mellan  konsonanterna 
m  ock  g  bliva  vokaliskt  (humlgård),  ock  vokaliskt  1  betecknas  i 
svenskan  som  bekant  med  el  (liksom  vokaliskt  r  med  er,  voka> 
liskt  n  med  en),  varför  man  skriver  hummelgård;  jir  att  i  fsv. 
t.  ex.  pret.  av  sighla  skrives  sighelde,  sighilde  jämte  sighlde. 
Att  vi  här  hava  den  nn  karakteriserade  Ijudatvecklingen  ock  ej 
metates,  framgår  t.  ex.  av  nsv.  pärlstickare,  pärlband  etc.  Av 
1600-talet8  (Lex.  linc.)  pärlestiokare  etc  (jfr  fsv.  pesrloUst, 
-mo{)ir  etc.)  har  blivit  pärlstickare  (redan  Ser.  perlstiokare), 
icke  *pftrelstickare.  Om  metates  förelegat  i  humlegård  -^  hum- 
melgård, så  borde  man  av  pärlestiokare  ha  fått  'pärelstickare. 
Men  då  hummelgård  blott  angiver  uttalet  hummlgård,  0å  är 
pärlstickare  fullkomligt  i  sin  ordning:  när  1  kommer  mellan 
r  ock  följande  konsonant,  övergår  det  ej  till  vokaliskt  1,  atan 
förblir  konsonantiskt;  jfr  fsv.  nsv.  karl,  men  fsv.  kum(b)l  -> 
kummel. 

Det  i  skulderblad  etc  förekommande  er  ock  det  i  socken- 
stämma etc.  mötande  en  äro  att  fatta  på  ett  sätt,  analogt  med 
den  av  el  i  hummelgård  givna  förklaringen. 

I  vissa  trakter  knnna  emellertid  senare  av  de  vokaliska  1, 
r,  n  i  hummlgård  etc.  hava  utvecklats  stavelserna  el,  er,  en  : 
hummelgård  etc 

Då  man  jämte  hummelgård  etc.  har  humlegård  etc,  så 
beror  den   senare   formen   naturligtvis   på  anslutning  till  det 


28  KOCK,    AKCEMTaiRINO    OCK   V0KALI8ATI0N.  XIII.  1 1 

enkla  ordet  (eller,  om  man  så  vill,  på  rekomposition).  Åtskilliga 
dylika  former  skulle  ttven  kanna  fattas  i  överensstämmelse 
med  de  ovan  s.  22  avhandlade  herdedikt  etc. 

Det  är  för  övrigt  naturligtvis  möjligt^  att  t.  ex.  aooken- 
stftmma,  axelbred  äro  på  nytt  bildade  egentliga  komposita, 
sammansatta  med  looken.  axeL  Vissa  av  de  ovan  nppräknade 
orden  skalle  även  kanna  vara  omedelbart  överförda  från  tyskan; 
jfr  t.  ex.  oitterapelare  med  nht.  sitterspieler. 

Man  har  en  massa  ortnamn,  som  äro  att  fatta  liksom 
hambla^garl»er  ->  humnoLelgård.  Några  från  Sv.  dipl.  samlade 
exempel  må  nämnas '  (den  först  anförda  formen  är  den  fsv., 
den  senare  nämnda  formen  den  nsv.):  Hessslaby  ->  Hesaelby 
(Sdm.),  Thomblaata  ->  na  trol.  Tummelsta  (Sdm.),  Hwklasta  & 
H»kli8ta  ->  HäokelBta  (ädm.),  Iglabodha  ->  Iggelbo  (Uppl.)» 
Foghlasio  ->  Fogelajö  (Vml.),  Qamblaby  ->-  Qammelby  (Vml.), 
Oklabo  ->  Ookelbo  (Gästr.),  Kumblaby  ->  Kumnoielby  (Ög.), 
Aslatorp  -^  Åaeltorp  (Ög.,  obs.  oek  Oblidabygd  -f  nn  trol. 
Ubbelaby  i  Ög.)  —  Vaarrasta  ->  Vagersta  (Vml.),  H»gravalle  -> 
HägervaUen  (V ml.),  Ythra  Sela  ->  Ytterselö  (Sdm.),  Yfra  Sela 
^  överselö  (Sdm.),  Yttrahult  ->  Ytterhult  (Sm.),  DighransdB  -> 
Digemäs  (Jämtl.),  kanske  ock  Vsestra  Q0tland  ->  Västergöt- 
land, 08tra  Otftlaiid  -^  Östergötland  (i  VästergOUaiid,  öster* 
gdtland  kan  även  föreligga  komposition  med  väster,  öster)  — 
BoBsnaberga  ->-  Båsaenbärga  (Sdm.),  XJtnaby  ^  Ottenby  (01.), 
SoknadaU  ^  Sookendal  (Og.),  H0ghnathorp  -^  Höjentorp  (Vg.). 
På  väsentligen  samma  sätt  är  förhållandet  Beknabergha  -^ 
Beckombärga  (Uppl.)  att  uppfatta.  Beknabergha  fick  utveck- 
lingen ->  Beknebergha  ^  Beknbergha  ->  Bekmbergha  (genom 
inflytande  från  födande  labiala  b).  Skrivningen  Beokombärga 
angiver  den  vokalklang,  som  det  vokaliska  m  har,  eller  ock  har 
av  det  vokaliska  m  utvecklats  om;  jfr  i  viss  mån  utveck- 
lingen fsv.  Bandhem  ->>  Bannom  etc.  (se  t.  ex.  Kock  Fsv. 
Ijndl.  I,  209). 

På  samma  sätt  som  t.  ex.  utvecklingen  humbla  garf>er  ->- 
hiunmelgård^   förhåller   sig   till  bondabyr  ->  bondby,  så  för- 

1)  ög.  =  östergotland,  Sdm.  =  SoderroaDland,  Vnil.  =  VastroaDland, 
Sm.  =  Småland,   Uppl.  =  Uppland,   Vg.  =  Västergötland,  öl.  =  Öland. 

^)  En  anslog  utveckling  föreligger  kanske  i  mlat.  saorlatia  :  nsv. 
aa^keratia  med  fortis  på  första  ock  sentifortis  på  tredje  stavelsen.    Dess- 


XIII.  11  VOKAL8TNKOPE   I   NYSVENSKAN.  29 

håller  sig  Hnsslaby  ->  Hesaelby  till  utvecklingen  i  sådana 
vanliga  ortnamn  som  Darista  ->  Danita  (Vml.),  Drcaggista  -> 
Brftggsta  (Uppl.),  Hanaata  *>  Hanata  (Sdm.),  G«Bii8l08a  -^  Gftrda- 
lösa  (Öl.)  etc.  etc. 

Ett  par  anmärkningar  om  synkope  av  artikelns  vokal  må 
bär  få  sin  plats.  Norbbf  har  i  Ark.  VIII,  145  not  2  fram- 
ställt den  åsikten,  att  nsv.  bestämda  formerna  nyokeln,  gaveln 
(fttr  fsv.  nykelin,  gaflin)  sknlle  ha  uppkommit  genom  analogi. 
Efter  båge  :  båge-n  =  nyokel  :  z  har  man,  menar  han,  bildat 
nyckeln»  ock  sedan  skulle  man  efter  nyokel  :  nyckeln  » 
gavel  :  z  ha  skapat  gaveln. 

Denna  uppfattning  är  säkerligen  icke  riktig.  Det  gemen* 
samma  för  båge  ock  nyokel,  ock  det  som  således  gjorde,  att 
en  böjningsform  av  det  ena  ordet  skulle  kunna  påvärka  en 
böjniugsform  av  det  andra  ordet,  skulle  väl  vara  deras  två- 
stavighet.  Men  nu  kan  artikelns  vokal  i  rspr.  (i  inskränkt 
mening)  förloras  även  i  vissa  enstaviga  substantiver,  t.  ex. 
aalen  ->  saln,  boren  ->  bum.  Å  andra  sidan  borde,  om  Norbbns 
upprättning  varit  riktig,  tvåstaviga  neutrer  på  vokal  (vittne  : 
vittnet,  öga  :  ögat  etc.)  ha  påvärkat  t.  ex.  hemman  :  hemma- 
net, så  att  man  fått  'hemmant.  Detta  är  emellertid  alldeles 
icke  fallet.  Man  har  här  icke  att  göra  med  analogipåvärkan^ 
utan  med  en  i  rspr.  (i  inskränkt  mening)  på  en  något  äldre 
ståndpunkt  börjande  ock  väl  ännu  tillämpad  ljudlag:  »i  levis- 
simusstavelse  (efter  levis-,  semifortis-  eller  fortisstavelse)  för- 
lorades e  mellan  1,  r,  n  ock  följande  n». 

Som  bekant  ft)Il  i  det  äldre  språket  levis  i  trestaviga  ord 
med  akc.  2  (ej  såsom  nu  på  tredje,  utan)  på  andra  stavelsen^ 
t.  ex.  förr  ka^Uåre  -^  nu  ka^Uaré  etc.  Vid  tiden  för  ifråga- 
varande ljudlags  fOrsta  tillämpande  akcentuerade  man  ny^ckélen, 
hi^mmélen  ete.;  f)a'dhAren  etc.;  mo'rgh6nen  etc.  I  dessa  former 
förlorades  yudlagsenligt  ultimas  e,  så  att  man  fick  nyckeln, 
himmeln,  fttdem,  mozTon(n)  etc.    Så  ock  t.  ex.  av 


utom  akcentueras  even  dialektiskt  sakri^stia.  Redan  Lex.  I  i  no.  har  dock 
sakerstigha  (gh  genom  anslutning  till  fsv.  awina  sti[ghi]a),  Sablat, 
sakerstla.  Jag  lemnar  oavgjort,  om  fd.  Assnes  (1425)  ->  nyd.  Aaaena, 
fd.  HorsanflMi  ->  nyd.  Horsens  etc.  äro  att  uppfatta  på  liknande  sätt, 
eller  om  hår  virklig  metates  försiggått. 


30  KOCK,    AKOSNTUERING   OCK    VOKALI8ATION.  XIII.  1 1 

vftdum.  Då  man  även  har  nyokelen  etc.,  så  beror  det  natnr- 
ligtvis  på  nybildning  efter  den  stora  massan  ay  ord,  där  ingen 
vokalsynkope  inträdde  i  artikeln:  nyokel :  nyokelen  efter  bok  : 
boken  etc.  I  ord  sådana  som  morgon,  hemman  äro  morgonen, 
pl.  hemmanen  de  enda  i  skrift  brukliga  formerna  av  det  enkla 
skälet,  att  ordens  obestämda  ock  bestämda  form  annars  skalle 
bli  identiska. 

Även  när  e  icke  tillhörde  artikeln,  har  det  förlorats  under 
samma  förhållanden  som  i  nyokel(e)a.  Detta  är  fallet  i 
t.  ex.  do^måren  (sammanställt  av  domari  +  fi]n),  som  blivit 
dommam  etc.  Så  ock  i  sädana  äldre  nsv.  uttryck  som  sna^rkår 
en  »snarkar  han»,  brudar  en  »brukar  han»,  vilka  övergått  till 
anarkarn  (Luoidor,  Hel.'  Br  3),  brukarn  (ib.). 

Former  motsvarande  nyokeln  förekomma  även  av  ensta- 
viga  snbst.  ock  av  flerstaviga  med  fortis  på  ultima,  t.  ex.  dalen 
->  daln,  boren  -^  burn,  munnen  ->  munn;  handen  {->-  hannen) 
^  hann,  terminen  ->  termln(n)  etc.  Jfr  med  dalen  ->  daln 
t.  ex.  (Småland  ->)  Smålen  ->  Småln  ock  sådana  i  nsv.  samtals- 
språket använda  uttryck  som  sem  »ser  honom»  (av  ser  en)  ete. 
För  att  undvika  sammanfallande  av  bestämda  ock  obestämda 
former  brukar  man  dock  sådana  artikulerade  former  som  munn, 
termin  blott  i  talet  ock  i  skrift,  som  troget  vill  återgiva  tal- 
språket. 

Har  då,  såsom  Norbbn  antar,  gaveln  nybildats  efter  nyo- 
keln? Även  härpå  torde  man  böra  svara  nej.  Som  bekant 
ha  ej  blott  tvåstaviga  ord  på  -el  med  akc.  1  artikulerade  for- 
mer pä  -n,  utan  sådaoa  användas  även  av  tvåstaviga  subst.  på 
-er  med  akc.  1,  t.  ex.  segern,  dagern,  åkern,  vintern,  åldern, 
iQädem  etc.  etc.  Tydligen  böra  t.  ex.  vintern  ock  gaveln  för- 
klaras på  samma  sätt.  Men  den  mycket  talrika  ordgruppen 
vintern,  segern  etc.  kan  ej  ha  erhållit  denna  form  för  artikeln 
efter  de  fäm  orden  fadern,  modem,  brodern,  system,  dottern 
med  akc.  2,  de  enda  substantiven  på  -er  med  (uteslutande) 
denna  akcentuering. 

Jag  fattar  därför  gaveln,  vintern  på  följande  sätt  1  de 
äldre  formerna  gaflen,  vintren  förlorades  e  Ijudlagsenligt  en- 
ligt ovan  uppställda  regel,  varvid  1  ock  r  blevo  vokaliska 
ock  detta  uttal  i  skrift  återgavs  med  gafVeln  (gaveln),  vintern. 
Utvecklingen  har  varit  analog  i  ord  på  -en  sådana  som  botten. 


XIII.  11  V0KAL8YNK0PE    I   NYSTSNSKAN.  31 

I  botnen  övergick  ?id  förlust  av  e  det  föregående  n  till  voka- 
liskt  n;  men  då  man  ej  ntan  svårighet  kunde  uttala  bottnn, 
förlorades  -n,  ock  man  fick  hoistig,  (skrivet  botten)  i  sådana  tal- 
språket tillhörande  uttryck  som  på  botten  etc.  Våxeiformerna 
gavlen,  vintren,  bottnen  (den  sistnämnda,  till  undvikande  av  för- 
blandning med  obest.  formen,  den  enda  brukliga  i  det  egentliga 
skriftspråket)  kunna  alltjämt  ha  levat  kvar  genom  inflytande 
från  den  stora  massan  av  artikulerade  former  (höken»  låaen 
etc),  men  skulle  kanske  ock  ha  kunnat  uppstå  därigenom,  att 
till  gavel  (efter  hök  :  höken  etc.  etc.)  nybildades  ga^velén 
med  fortis  på  första,  levissimus  på  andra  ock  levior  på  tredje 
stavelsen,  varvid  penultimas  e  förlorades  (gavlen). 


Jag  tillfogar  en  liten  anmärkning  om  danskans  användning 
av  stötton. 

Liksom  i  svenskan  vokalisationen  i  bama-ålder  etc.  för- 
klaras av  att  sammansättningslederna  relativt  länge  uttalades 
med  två  fortisakcenter,  så  bidrager  ett  liknande  förhållande  till 
att  förklara  bruket  av  stötton  i  vissa  nda.  komposita.  Det  är  i 
nda.  regel,  att  när  ett  ord  med  stötton  ingår  som  senare  kom- 
positionsled i  en  sammansättniug,  det  »bibehåller»  stöttonen, 
t.  ex.  morkeblaa,  Bmaab0m  ock  (enligt  V.  Dahlbbup)  aanda- 
liv,  vintree,  olietrsB»  fiaarehjord  med  stöttou  på  ultima  liksom 
blåa,  b0m,  liv,  tr»,  hjord.  Orsaken  härtill  torde  icke  ha  blivit 
utredd.  I  Ark.  III,  80  noten  2  lemnar  jag  oavgjort,  huruvida 
stöttonen  i  dylika  ord  är  jämförelsevis  ursprunglig,  eller  om  den 
icke  till  dem  överförts  genom  påvärkan  av  motsvarande  eokla  ord. 

Från  nydansk  synpunkt  sett,  kunde  det  förefalla,  som  om 
det  ingen  förklaring  behövde,  att  -blåa  i  m0rkeblaa  »bibehåller» 
den  stötton,  som  blåa  har.  Men  saken  är  dock  icke  fullt 
så  enkel.  Under  normala  förhållanden  motsvaras  nämligen 
stöttonen  i  nda.  av  fortis  1  i  nsv.  Men  i  ord  sådana  som 
mörkblå,  småbarn,  vinträd,  lftr(a)Jord  har  nsv.  icke  fortis  1 
på  ultima,  utan  orden  ha  fortis  2  på  penultima  ock  semifortis 
på  ultima. 

Saken  förhåller  sig  säkerligen  på  följande  sätt. 

I  Ark.  III,  64  ff.  torde  det  ha  lyckats  mig  visa,  att  stöt- 
tonen på  en  semifortisstavelse  i  nda.  mycket  ofta  får  sin  histo- 


32  KOCK,    AKCENTUERING   OCK   TOKALISATION.  XIII.  1 1 

riska  förklaring  därav,  att  denna  stavelse  fordom  hade  fortis  1. 
Så  förklaras  t.  ex.  stöttonen  på  andra  stavelsen  av  opd»inniiig, 
Tedkommende,  opflnder  etc.  etc. 

Jag  fattar  på  delvis  liknande  sätt  stöttonen  på  ultima  av 
fkarel^ord,  aandsliv,  olietrsB»  vintr»  etc.  Liksom  nsv.  f&ra> 
jord  sent  hopvnxit  till  ett  ord  ock  man  länge  akcentnerade 
Ara  hiord  med  två  fortisakcenter,  så  var  detsamma  fallet 
med  danska  fttare  hiord.  Vid  den  tiden  fick  hiord  i  ftore 
hiord  naturligtvis  stötton  (=  fortis  1),  men  det  har  bibehållit 
stöttonen,  även  sedan  ftiare  hiord  hopvuxit  till  ett  ord  med 
blott  en  fortisakcent  (på  faare-)  ock  med  semifortis  på -hiord. 
Även  aandsliv  utgör  en  i  relativt  sen  tid  hopvuxen  juxta- 
position,  vilket  bekräftas  därav,  att  sammansättningen  i  nda. 
har  fortis  1  (=  stötton)  på  aanda-.  Man  uttalade  således  tidi- 
gare aa'nd8  li'v  med  fortis  1  (=  stötton)  på  båda  orden,  varav 
uppstod  aandsliV  med  blott  en  fortisakcent,  men  med  stöttonen 
bibehållen  på  den  med  semifortis  akcentnerade  ultima.  Så 
förklaras  ock  stöttonen  på  -tr»  i  olietr»  av  äldre  olie  tr». 

Med  en  egentlig  sammansättning  sådan  som  vintr»  för* 
håller  det  sig  delvis  annorlunda.  Detta  ord  har,  enligt  bestämd 
uppgift  av  den  gamle  metrikern  Sbvbrin  Paublsen  Gk)TLENi>ER 
under  1600-talet  fakultativt  haft  fortis  dels  på  första,  dels  på 
andra  stavelsen  (se  Kock  i  Ark.  III,  57).  När  fortis  i  det 
äldre  språket  föll  på  andra  kompositionsleden,  fick  denna  akc. 
1  (=  stötton);  när  fortis  låg  på  förra  kompositionsleden  åter, 
hade  i  det  äldre  språket  senare  kompositionsleden  semifortis 
ock  ingen  stötton.  Då  emellertid  det  yngre  språket  uteslutande 
låter  fortis  vila  på  förra  ock  semifortis  med  stötton  på  senare 
sammansättningsleden,  så  har  den  på  senare  kompositionsleden 
fordom  fakultativt  brukliga  stöttonen  där  fullständigt  an- 
tagits särskilt  genom  inflytande  från  det  enkla  tr»,  men  ock 
genom  påvärkan  av  sådana  komposita  som  olietr».  Massor 
av  egentliga  komposita  hade  i  det  äldre  språket  samma  akcen- 
tuering  som  vintr»,  ock  deras  moderna  akcentnering  förklaras 
därför  på  samma  sätt  som  den  nuvarande  akcentueringen  av 
detta  ord. 

Härigenom  utbildades  så  småningom  den  allmänna  regeln, 
att  när  ett  ord  med  stötton  ingår  som  senare  sammaosättningsled 
i  ett  kompositnm,  »bibehåller»  det  sin  stötton,  så  att  även  egent- 


XIII.  11  STÖTTON    1   DANSKA.  33 

liga  komposita,  vilka  fordom  uteslutande  haft  fortis  på  förra 
kompositionsiedeiiy  i  det  moderna  språket  antagit  stötton  på 
senare  sammansättningsleden.  Ock  pä  analogisk  väg  utsträcktes 
sedan  denna  regel  till  ord,  som  historiskt  sett  ej  äro  samman- 
satta, men  dock  uttalas  med  fortis  ock  semifortis,  t.  ex.  glavind 
med  fortis  på  första  ock  stötton  på  andra  stavelsen. 

Lund  juli  1894. 


Stockholm,  1894.    Kungl.  Boktryckeriet.