This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverablc onlinc.
It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.
Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the
publishcr to a library and fmally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for personal, non-commercial purposes.
+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie.
Äbout Google Book Search
Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
at|http : //books . google . com/|
Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.
Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.
Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.
Riktlinjer för användning
Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. Vi ber dig även att:
• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke
Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för enskilt, ideellt bruk.
• Avstå från automatiska frågor
Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.
• Bibehålla upphovsmärket
Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.
• Håll dig på rätt sida om lagen
Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.
Om Google b ok sökning
Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben på följande länk |http : //books . google . com/|
»iRfflLIV
LIBRARY
UNIVEftSITY or CALIFOftNIA
BIDMÖ TILL EÅMEDOM OM
DE SYMSKA LAITOSKÅLM
OCK
SVENSKT FOLKLIV
TIDSKRIFT
UTGIVEN PÅ UPPDRAG AV
LARDSIÄLSFOBEHMABMA i DFPSÄLA, HELSINGFORS OCK LORD
OENOH
J. A. LUNDELL
TRÄTTONDE BANDET
Blandat
STOCKHOLM & UPPSALA 1892—94
(
•,13
Tidskriftens redaktion:
Professor J. A. Lundbll med biträde av
Prof. Dr L. F. Läftlsr ook Prof. Dr A. 6w Nobsen
för Uppsala
Prof. Dr A. O. Frbudbnthal ock Doo. Dr H. A. Vbndbll
för Bebinerfdrs
Prof. Dr A. Kock ock Amanaensen, Fil. kand. A. Malm
för Lnndv
Under vartdera av åren 1893 ock 1894 har tidskriften av allmänna medel på extra stat änder åttonde hnvadtiteln nppbnrit ett understöd av 3,150 kr.
139
Trättonde bandets innehåll:
Titelblad ock inuehållsförteckniDgar, s. i — vij.
1. Lidmål. Ordspråk ock talesätt, smårim, gåtor, äventyr ock sägner, seder ock tänkesätt npptecknade i Frostviken av K. H. Waltman. Stockholm 1894. 127 s.
I 51:8ta h. = 1894 A, ntg. i jan. 1895.
2. Degerforsmålets formlära jämte exknrser till Ijndläran av P. ÅsTRöM. Stockholm 1893. 85 s.
I 49:de h. = 1893 O, atg. i juni 1893.
3. Om uppkomsten ock utvecklingen av sekundära nasal- vokaler i några skandinaviska dialekter. Stadier av Nata- nael Begeman. Stockholm 1893. 56 s.
I 49:de h. = 1893 O, ntg. i joni 1893.
4. Om behandlingen av a framför rt i nordiska språk av Elis Wadstkin. [Stockholm 1892.] 17 s.
I 49:de h. = 1893 G, ntg. i jnnl 1893.
5. Till läran om u-omljudet av Elis Wadstbin. Stockholm 1892. 36 8.
I 49:de h. = 1893 C, ntg. i jnni 1893.
6. Sverges sista häxprocess i Dalarne 1757—1763 efter hand- lingarna i målet tecknad av Ellen Fries. Uppsala 1893. 73 s.
i 50:de h. = 1893 D, ntg. i jnni 1893.
7. Bohuslänska folkmålsdikter från slutet av 1700- ock början av 1800-talen samlade av Frans Busck. Stockholm 1894. 58 s.
i 51:8ta h. = 1894 A, ntg. i jan. 1895.
8. Anmärkningar om några svenska ord av Axel Rock. Stockholm 1894. 11 s.
I 51:8t» h. = 1894 A, ntg. i jan. 1895.
9. Om de östskandiDaviska folknamnen hos Jordanes. För- beredande meddelande av L. Fr. LIffler. Stockholm 1894. 14 s.
I 51:8ta h. = 1891 A, ntg. i jan. 1895.
10. Kardegille. Skånska byhistorier återberättade av Eva WiGSTRöM (AvE). Stockholm 1894. 84 s.
I 51:8ta h. = 1894 A, ntg. i jan. 1895.
11. Till frågan om akcentneringens invärkan på svenskans vokalisation. Av Axel Kock. Stockholm 1894. 33 s.
I 51:Bta h. = 1894 A, atg. i jan. 1895.
Bidragande till trättonde bandet:
Beokman, Natanael, vastg., fil. kand. (Upps.):
Sek andära nasal vokaler i några skandinaviska dialekter. 3, s. 1 — 56. Bogenholm, Johan Jakob, kommissionalantmatare, dod omkr. 1843 på Vesby nära Strömstad:
Möjl. förf. till Bohuslänska folkinålsdikter. 7, s. 44—55. Brunius, Aug. Vilhelm, boh., provinsialläkare på Öland, d. 1867:
Möjl. förf. till Bohuslänska folkinålsdikter. 7, s. 44—55. BuBOk, Frans, göteb., fil. kand. (Upps.), d. 1893:
Bohuslänska folkmålsdikter. 7, s. 6—58. Fries, Ellen, stockh., fil. dr (Upps.), lärarinna i Åhlinska flickskolan i Stockholm :
Sverges sista häxprocess. 6, s. 1 — 73. Hallenberg, Maja Elisabet, fru f. Hedelius, d. omkring 1829 på Kviström i Foss, Boh.:
Buhnslänska folkmålsdikter. 7, s. 16—19. Kock, Axel, skån., fil. dr (Lund), f. d. professor vid Göteborgs hög- skola (nu bosatt i Lund):
Några svenska ord. 8, s. 1 — 11.
Akcentueringens in värkan på svenskans vokalisation. 11, s. 1 — 33. Iiandberg, C. Augni^t, Prost i Naverstad, d. 1871:
Åvskr. Bohuslänska folkmålsdikter. 7, s. 8 — 19. Linderot, Karl Elis, d. som hovrättsauskultant i Jönköping 1832:
Bohuslänska folkmålsdikter. 7, s. 27 — 41. Lundin, T. på Över-Säms i Tanum:
Uppt. Bohuslänska folkmålsdikter. 7, s. 56 — 58. Läffler, L, Fr., stockh., fil. dr (Upps.), e. o. professor vid Uppsala universitet (f. n. bosatt å Djursholm):
De östskandinaviska folknamnen hos Jordanes. 9, s. 1 — 14. Nilen, N. Fr., göteb., fil. dr (Upps.), lektor vid allmänna lärovärket i Skara:
Korr. ock noter till Bohuslänska folkmålsdikter. 7, s. 8 — 58. Flate, bosatt i Uddevalla eller trakten däromkring:
Möjl. förf. till Bohuslänska folkmålsdikter. 7, s. 8—14. Einman, Erik, göteb., juris stud. (Upps.):
Frans Bnsck f- 7, s. 3 — 5.
Wadstein, Elis, sdderm., fil. dr (Upps.), docent vid Uppsala uni- versitet :
a framfor rt i nordiska spr&k. 4, s. 1 — 17.
n-omljudet. 5, s. 1 — 36. Waltman, K. H., goteb., fil. stud. (Upps.):
Lidm&l. 1, 8. 1—127. WeBsman, Bernhard, d. 1792 som kyrkoherde i Krokstad, Boh.:
Mojl. förf. till Bohuslänska folkmålsdikter. 7, k. 21—24. WigBtröm, fiva, fru, Helsingborg:
Kardegille. 10, s. 1—84. AstrÖm, P.y Dorrl., fil. dr (Upps.), lektor vid allmänna lärovarket i Karlstad :
Degerforsmålets forml&ra jämte exkurser till Ijadläran. 2, s. 1 — 86.
Rättelser till nr 7:
S. 8 r. 3, 7 ock
> 14 > 28 } st&r Sandberg läs Landberg
» 15 » 2 ock 5
> 8 > 4 ock 9 st&r S. läs L.
BIDSAG Till KÄKMBOl 01
BE STINSKil LANBSIÄLEPI OCK SVENSKT FOLKLIV Ull. 1.
OEDSFME 0G£ TALESÄTT. SMABIM, eÅTOB,
•• ••
AVBirrYa, sagioie, sedes ock taikesatt
UPPTECKNADE I FROSTVIKEN
AV
K. H. WALTMAN
STOCKHOLM 1894
KVXGL. BOKTRTCKKBIBT. P. A. NOBfrrsI>T åt 8ÖKSR
Företal.
Följande samling språkproy gjordes under somrarna 1889 ock 1890 i byn Jormyattnet eller Jorm yid den lika benämnda sjön i yästra delen ay Frostyiken, Jämtlands nordligaste socken. Endast några få gåtor förskriya sig från Tnnnsjön ock Sörli i Norge. Samtliga stycken upptecknades med yanlig skrift under långsamt berättande. Som en oundyiklig följd häray har ut- tryckssättet i en de! berättelser icke bliyit så naturligt ock okonstlat, som man kunnat önska; dock anser jag, att i synnerhet ay de kortare bitarna tillräckligt många innehålla ett i detta ayseende fullt tillfredsställande språk. Åt den fonetiska sidan har jag egnat särdeles stor uppmärksamhet ock omsorg, ock alla stycken ha härför åter noggrant bliyit genomgångna, sats för sats, med berättaren. Oaktat jag häryid gjort mitt bästa för att fä målets ljud korrekt återgiyna, är jag naturligtyis fullt medyeten om att jag i fråga om en för mig fSrut alldeles obekant dialekt ej kunnat undgå att göra åtskilliga misstag. En särskild syårighet yållade yokalljuden, ay yilka somliga inta en mellan- ställning mellan de i landsmålsalfabetet representerade. Till ledning må här följande upplysningar lemnas.
Tecknen 6, ^, » ock o föreställa yokalljud, som ligga något lägre än de motsyarande i riksspråket, d. y. s. tendera starkt åt resp. &, 9, 8 ock cd. ta är norskt u, men står i mångas uttal på gränsen till u. a är neutralt (står mellan de båda syenska a-^uden); v är engelskt u i but, 9 franskt å-ljud (i beau). > ock fp äro åtminstone i betonad ställning endast halyöppna. Eonsonantiskt i (f) träder i stället för frikatiyt J framfor alla yokaler utom de höga i ock y. Framför rundade yokaler har jag tecknat y, yars palatalitet dock giyetyis är beroende ay
4 WALTMAN, LIBMÄL. XIII. 1
följande vokal. I fråga om konsonanterDa» anmärkes för övrigt, att d ock g i in- ock ntljnd (även i Bandhi) ofta bli frikativa; att mnljeringen av lång dental efter », fp ock m i obetonad ställ- ning blir ytterst svag eller ingen ock därför här i sådana fall vanligen lemnats obetecknad. Mellan vokalerna a ock & samt följande palatal hörs ett ganska tydligt glidnings-» {-yi), likaså efter |, detta senare dock icke hos alla. Dessa glidningsljnd ha här lemnats obetecknade. — Af sandhiföreteelscr ha naturligtvis endast sådana medtagits, som jag ansett mig ha direkt iakt- tagit.
Akcenttecknen ha här den i nyare dialektavhandlingar van- liga betydelsen, men tjäna även till att atmärka satsakcenten. Av dennas många skiftande ock svårbestämbara grader har jag i regeln blott utmärkt de starkaste (med akut, gravis eller cirkumflex); endast här ock där har en medelstark satsakcent angetts medelst tecknet för stark biton. I sammanhang härmed bör jag nämna, att s. k. stark biton i sammanhängande tal enligt min uppfattning ofta försvagas — detta till förklaring av bristen på akcenttecken i många fall, där man kunde vänta stark biton. Bindetecken har i de två första arken för under- lättande av läsningen nyt^ats i ordförbindelser, vilka i avseende på akcenten äro likställda med enkla ord med tvåstavighets- akcentuering. I de senare arken har bruket av detta tecken utsträckts till alla sådana fall, där ett eller flera relativt svagt betx)nade ord nära sluta sig till ett föregående starkt betonat ock därmed bilda en rytmisk enhet.
För att även ge en föreställning om den musikaliska ak- centen har jag, så gott jag kunnat, med vanliga nottecken sökt framställa de i ett samtal använda tonerna. Det säger sig självt, att detta endast är ett ofullkomligt försök, som visst icke gör anspråk på att ge en fullt trogen bild av dialektens melodiska förhållanden. De använda tecknen dubbel kors ock halv paus (för 4- ock — ) före en not ange en höjning resp. sänkning av ungefär V4 tonsteg av densamma.
Lidmålets område är ganska stort ock faller på båda sidorna om riksgränsen. Inom Norge talas det i Lierne prästgäll (be- stående av Nordli huvudsocken med Sörli annex ock Tunnsjö kapell) samt i Sörvikens kapell, tillhörande Harran, annex till
XIII. 1 FÖRETAL. 5
Grongs prästgäU, allt i Norra Trondhjems amt. Från Norge har dialekten förBt i mitten av förra århundradet inkommit i Frostviken. Här talas den i väster ock norr om Kyrkbyn samt i de spridda Qällgårdama (öster om kyrkan talas däremot Ströms- mål, en jämtländsk manart). Att målet på ett så stort område skall förete många avvikelser, är naturligt; liksom att en stor del av dessa vållats av granndialektemas inflytelse. De här lemnade språkproven gälla därför endast för västra Frostviken, särskilt byn Jorm, den största ock viktigaste inom den svenska andelen av dialektens område.
Några senare förändringar av de en gång gjorda uppteck- ningarna har jag i allmänhet icke vågat företaga, utom det att jag i de av Pär Bengtsson förtäljda historierna utbytt de av honom använda partiklarna n&r, man ock far (när, men ock för) mot de eljes allmänna nor, man ock f&r.
Slutligen får jag uttrycka min tacksamhet till prof. Lundell för månget råd ock särskilt för ordnandet ock grupperandet av det brokiga materialet.
Stjärnhov ock Granebärg i dec. 1894.
K. H. Waliman.
i
Tryckfel ock rfittelser.
S. 9 > 11 17 19 22 27 31 33
34
35 » 36
37 »
38 >
40 50 54 62 68
r. 3
står ha
1 2 1 2 1
sp.
»
not sp. 2 » »
» 2
> »
Doten sp. 2
> »
r. 6 o. 7
» 24 » 4
> 14
» 19
r. 13
» »
» 14 »
»
läs héi >
bundhalten
mörgow^
framhackig
hundhaltan
mbreonw^
framhacken
nitn
vackemsorna
^e^s^
vädii
sbfuhdtn 9 tillägges efter kloka: (var. e20ra) »10 står g(p^r läs gfcpfr »13 » t^Wfa » Dm^la
utgår.
» nnn
» vackravisorna
» ^»npi2«
» teiÄ*
» t7aa;*
r. 28 står 2»^
» »
»
» » » » » » »
15 »
16
5
12
8
12
27
25
13
13
4
» »
»
» »
» »
» »
»
» »
smidi&n smid
gyid
stcpor
e
läs {i^ » smaåian » 5mi^
stéor
m^ » mr
hål&s tso » AÅZfi^^ ^0
väka-ii » våk&'ii
d& » (2a
ha^da ' » Aa-3a
Historien om ett älgsksrtte.
(Hela histoiien jämte översättning meddelas längre fram.)
=ij=dzi=lr=
d& va^^i^fré- dåg, ^ e,n ol^l4$ci o^nyo-hå-nis-6-^ao^m^
!—- 1— J — P-v^
t===(=i=i=ä-
' — jjt0 — y
1=^
^^^i=i
■*»■
TW
pe-jf6n-stt sJfiul te, älgskåks. da frofga t' åt, om t
t
1=4:
i=Z
■■-1=1
rdrr:1=i:l
^"^
P^
»^ ■*— jz:*=j=g^tc^
ft^ fél^dam. lå d&slftult f6;mandamhå it ti ta vant,
1—1 — r
aine:
..I I I -
If^-
-m — 0 — :5
mo-do » §li - Pd^^ ly49- so täfft - t: nos^&~i
:i==f==i
t
it^trjfe
11
1 ' — :t
5n6pm&w» t?Ä»^ fh-n^dam, nor ^ kom dit ^ étara w *
S;^3^
;!i
t
vést åli&w^vå, sorökt'}^nyO'hå'mS'6- ^a, so s&j^^f åt om:
8v. landtm. XJIJ. 1. 1
8
WALTMAN, LIDmIl.
XIII. 1
J-ii4
*
t=^
i^^^^S
i=^
£]
■i(é:
t=:t
t
|cr-(^«t no-ko? nå, t §ér tnt no-ko. so spelen »»iy,
t
l=a:
.1 ..I J r
t=t
t=i
^
if^
^^=l=±=JHM=JK>=Zlt
n
om i SQ^gno-ko. sosöog * ha- ra to älg - spor.
so s&i^f atom: noska^dm göo våk&i ^ bo^^v - 1 at
a?-t;dn Ätdw. nor i kom nbko ni&r bo^at ål-van,
^^^^
t
P=^^
t \—:t=i
SO smal a dii skot, so tätjt -»; no fiJ^>.an>.&n alg.
^^^^^^^
t
i
^^H^3=3^
a*?, w?^, ^r|, ÄO^maZän & ^ ^köta, da tätjt -t,-* c<?J««?
1=d=^— ^=— --
t
L
*^^
igrrMzng
1=0=1=4:
jtzzÉ:
1^-
i:
gof ditåt o §09, far t fi^t^, han~.a fot så^tj,
i 1—3=4
X
»•=5^
l=:q=:l:
■-S — *"
1— I I 4-
at^ rfd. mom w dw öw^ - i!>^%J so smal trådi sköta.
^^m
i=it
Jr=M:
-* — » — l^intrJ
da kom * o n^^ ditåt om, so s&i^n yo-liå-ms - ö^a:
XIII. 1
HISTORIEN OM ETT ALGSKYTTE.
i=:l:
fc*— •5='*^— tr^=pp
^zz!
mahi^nno llfan him nå, so svo^-^ro * om: ta i
t
t
i=.É=c
P-
1=p,-=:i—4 — UU
^^
3
i=;^=;=l
^
3=t
5=:*
tdH^
h&^da, ska bU to^di h%im? o d^&^da^n råtn d^u^^
%J — • — o * •
^^
i=;s
t:r3=::t=:j
^=:^
S:riijf€=ifc=i^
j— I 1^.1
i^
«=««=
^^ré^j. so svct—TO^n: o^dm h\ m& isi når I o^dm fa
7^^=;'^
^^^^^^^^^fe^Éi
1==li=;.:t.
§6^, J& «Å n^d& hU to^dt hi&m. trtu^dm t Ican tt
irrq:
li=^.
t
■i=:^
=i=t
**
ii=t
|oV» oi^é(^as^nram hal^n alg dm^^ s^oh?
o *
^^£^^
|:4_P_i^-|^p
T* — * — r
^«=lF=p
fä — na éj a w 5» h^åna w w r&jw? ta é ^ a ^
n
ram
P:;3=:::t
:t
*-^
4=?
3^
:^:
i
> Aj ^Jä^», so spriy » 6am^ Adim.
II
Ordspråk.
2 Beerynna med en knappnål ock
sluta med en silrerskål.
3 Lång biding (väntan) är ingen
matdryging.
4 Han ler bftst som ler sist.
5 Det är bättre att gå en krok än
väta sin brok (sina byxor).
6 En finne förslår inte långt i ett
tomt bälvete.
7 En skid(vedträ)kan inte brinna,
ock en käring kan inte träta.
8 Vi skall inte riva ned logen för
ett klenar.
9 Dess flera kockar, dess sämre
soppan.
10 Dess förr det är gjort, dess förr
är det stort.
11 En dags försk&I^ om våren gör
en veckas förskäl om hösten.
12 Gör inte pojken galet för tolv
skilling om dan, så blir ban inte till något.
13 Ar det riktigt gott att pröva det
småa, så är det nu gott att pröva det stora ock.
1) Skillnad.
ma, % shlslcM. låg birg & iya matétrpff.
han lé bast som U sist
s> brök.
ém fm f^^lé^jnt lågt t^^} tömt hålvåt
h §i kån it^triny o ax J^äny kåfi %t tråt.
ma s^aM riv-na lo^fvaw^far åyl klkinå^.
ditS flair kbka^ dis séma^^opa,
dis fér^^a^^a ydf, w åi\s fér a^a stöt.
n dåks fi^§él ow ^ v(i^fi %ar \ vta^uis fe^él om h^tu^lfi.
lar itpéjpjpay^gah fa>.lol^§ahy om dån, so bli^n it ta noko.
&wft rilfti got o prév da smo"^a, so é w a no got o prdv da stora 6.
a i tall, a? nästan a, a i tal» a mell. a ock ä, a öppet e, i öppet i.
xni. 1
ORDSPRÅK.
11
?9 h % ^^ % ^f ^} ^f ^ »tjocka» ; i^ hy § niuljerade \ hf ét, ^ tonloBa.
Det är väl intesåhettetthälvete, som alla prästerna säger.
Det är inte till att se hunden efter håren ock märren(l. stor- korna = flickorna) efter låren.
Hundhaltan räcker inte så länge.
Hondhaltan ock enklingsorgen räcker lika länge.
Tyå hårda stenar gOr sällan gott ett mjöl.
Det skall allt hända, förrSn världen får ända.
Som han bar lagat maten, så får han äta den.
En lat får ock mat.
En lat blir aldrig så brått om, som när han bränner sig.
Likare (bättre) en fogel i handen än tio i skogen.
Det är likare brödlös än rådlös.
Han väntar inte för länge, som väntar på det goda.
Han ser inte karlen längre än inpå tänderna.
Det lönar inte kosta krutet på kråkan.
Mycket vill ha mer, ock fan vill ha fler.
Det är mon det masen pissar i havet.
d^a fl ii-so hdii ^ hålvdt, som 1* ål pråstan s&l-
dw& initia §09 htun at ho^orom 15 o mara (I. storan) at lo"orom,
htunhåXta rök tt so låff. 16
htUnhålta g>.åf/kJiiffsdria rök U^ 17 låf/.
tö hé} ^ ?t^^^^ ta^^alan göt » 18 mjfél.
da ska åXt hån^ fati^^^vala fa åf^. 1^
som^an^i laya måtn, so fa>.n ^ oto^n.
n låt fa ö mät. 21
n låt^ih åla^§o bröt étn, som 22 Ytor w am w hr an-sa.
l\kar i^w^ftmqtel » hån an tis^y 23 sk^ia,
d^a likar hriléms an rö^oUms. 24
haw^vänt-tt fa^låy, sow^vånt "^ po da gå,
han §ér it kéfi^låjjar an in^o 26 tån.
da Un-it kost Ifrmta po kro^^ka. 27
my^^y) vtls.0 m&}r, o fån tnKo ^ fliyr.
d^a möiy^da mtusapés t% håva. 29
Q i fr. bean, o i bo, e i dial. sova, Ul norskt u, ip öppet y, 0^0,8=^ 6.
12
WALTMAN, LIDHÅL.
XIII. 1
d = d, ^ = g, X tonlÖBt I, w == m, g ock 2; = ng, // = tj; ;, (^,
30 Det är liten mon ati det kon
mjölkar fulla stäyan, när hon skiter uppi.
31 Den geten som mjickrar (bräker)
mftst, hon mjölkar minst.
32 Det är många, som har nsnxnet,
men få har gagnet.
33 Det nötes, som brakas.
34 Vargen han blir nu alltid skyld
orätt ock många gånger.
35 Passar inte mannen tiden, så
passar inte tiden mannen.
36 Prästen ock handen tjänar ma-
ten med munnen.
37 Det rantar inte som det ruvar, ^
när det bär om härdingen. ^
38 När han har rönt, så vet han det.
39 Han får ta sederna dit, där han
kommer.
40 Ett sjftlvbrutet sår är inte vi lire
(bättre) än andra sår.
41 Det är skillnad på folk ock
spelmänner.
42 Små grytor har ock öronen.
43 Stora i orden ock små i tankarna
ock skrypa (smala) efter låren justsom kanken (tuppen).
äwd IHn m6iys.Us.da Jfiua miålJf fiul ståvOy nor^o ^it op».
dan t&ita som mp^ar måst, ho mtåljf mmst.
ds. a, måfjf som^^i nåmnay maw^ fQ9 hl gagna.
da n^jptas, som hrwJjas,
vårtan ham w bh no åXU §y)%t örat 6 mag gvmy.
påS'it mån. tia, so pås->t tia mån,
pråstn o hiun^han måtif ma mtuna,
da räni-it som da rmv, no^^a bér om hehyan.
nOwjjw* rs'ipni, so vaits.fi a,
haw^fa tå saåian dit, w dara^ ay^Jpåm.
* §élhréti såor a w mt vilar an ana^goor.
ds. a §hfsa po folks. o spälmånar.
smöo gryta h> 6 ^ran,
st^r i olom o smöo i tågkom o sTfryp at lo^^rom ymsom kågfjans
*) Ser stort ut.
'^) När man härdar, det d. v. s. när det blir utsatt för en hårdare prövning.
a i tall, 10 nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, i öppet i.
XIII. 1
ORDSPRÅK.
13
Ä h K ^^ *> ^» ^9 h ^ »tjocka»; r, w, ^ niuljerade; 8, rf, ^ toDlosa.
I största yattnen går strängaste yindeD.
Gråt bar sin tid, ock le har sin tid.
De unga skall han lära, ock de gamla skall b an slå ijäl.
Han må vara, där banar kommen.
En tör varda vara^i där en är satt.
Han må ta till vettet, den som vettet har.
Den som vitt vankar, skall nå- gonting samka.
När maten är äten, så är vän- skapen sliten.
Torsdags afton gör fredags vä- der ock lördan än bättre (1. ock lördan som i veckan förr).
Öst gök — bäst gök, syd gök — sorg gök, väst gök — värst gök, nord gök — lus gök (1. tolP gök).
') En måste vara.
^ stsst våfnom go^glraijeist vin. 44
groot hl si ti, o lé A* sj ti. 45 dt öjj ska^n ler, o dt gämtel^ 46
han mo voro, dara han & ^hm>. 47
&tn ter väl voro, dara han a såt. 48
han mo tå ta vah, dan sow^ 49 vata hi,
dan sow ^ vil vå^k, ska nöntiy 50 så^k.
nor måtn a w åttn. so^a van- 51 skåpan XaUn.
tö^^as åfta tar fredas ver o 52 l^mdan ån bér (1. o Ibtudån som i vmJfiun^^fér).
^^it^^^y^i — ^tdst^^émJf. 53 S0 gotulj — sorg gotuJf, våst^§émT} — vå^t^^étu^, nål gétul' — lia8>^§o%uTf (1. twl
') Strunt.
i
Ordstäv.
54 Nu blir det eld utav, sa räven,
när han sket på isen ock såg det rök.
55 Hårt mot bart, sa bin håle, när
han bet uti stålet.
56 »Hopp i lurom», sa han Töröl
Hämmön.
57 »Hopp i lurom», sa han Stutt-
Aron, 1 när han sket i byxorna.
58 Den som hade haft lagt sig, sa
karlen, när han satt på säng- spången.^
59 Allt för ros skull, sa pojken, när
han slog ijäl hanne mor sin.
60 Det är nu inte så mycket att
skryta utav, det, sastorkan.^
») Eller Stutt-Arne? Stutt = ^) Sittbräde vid sängens nedra 3) Flickan.
no bli a^ål töj sa råvan, no^fi §< po isi} o 8Q9g de, ré^Jf.
hai nwt håt,..§a^n ho^^lay no^n bart h stövla,,
héj^ ^ Imronif sa^n tsrel häméiu.
hép % Imromj sa ^n stiul-åfiy s^flo^H §ixt h boksa.
dan som w a haft läkt sa^ sa ^é% - »i^r w an sét po såy- spoman.
åift far rör ^^]f tal, sa péjpj^an, nOs.fi^^Q-i-hél a w^rw^K
d^& no ii so m^^^y) o s^ryt-to^ diy sa sto^a,
kort. ända.
Talesätt
Han har slitit at bamskoma nu.
Han benlöa är ute i dag.*
Vi bar ?arken att bita eller att bränna.
Vi skall låtsas ha bjoggmjölet nti båda säckarna.
Da skall inte lägga bnvadet ditt uti blötan för det där.
Bad ock inget trag!
Han bar bukten ock båda än- darna.
Drag na rätt käpprätt ini röven på honom Jon Bangen I
Btt ord i mannen ock det andra i rOveu.
Vad du bar fått för en flasagröt i näsan? 2
Han fodrar koftan sin, ban.^
Det där går över mitt fOrstånd ock långt ini prästens.
Det är så gammalt återefter (tillbaka), allt sedan månske- net gick i knäet.
han^i Xah tut^tg^nskön nö. 61 9TO-&4*wZdufs €i lut i dåg. 62
ma hl varTjenfi o bit hal o bran. 63
ma, ska l&$ ho by^gm^féla h böf 64 sä^om.
dm sJfa ^ >t lag htugtu d&i U 65 bl&jpta /&w(2» df&m.
b6 o lya trtuv! 66
han^i bökta o bo^ anan. 67
drå no råt Jpaprdt >m réwva 68 p>.om IQ ränta!
åy{ öl > mui%a o da^äf^ra »69 rémvan.
Jfiwdmw* f6t f&>.fi^^flasagrétut 70 ti nä§m?
haw^f^r kofta sij håi}. 71
dl df&na gor hm mat fi^t^n 72 o låft mi prästns.
d^a so gåmaei ataty åXt sada 78 mo"^n§&na iilj i J^tfL
^) D. v. 8. det blåser.
^ Sages åt den som flinar utan märkbar orsak. flQSa v. flina.
^ D. v. s. han förtjänar mycket pangar.
9 i fr. beau, o i bo, o i dial. sova» ta norskt u, ff öppet y, 0, O, S = ö.
16
W ALTMAN, LIDMÅL.
XIII. I
3 = d, ^ = g, X tonlöst 1, n; = m, g ock y = ng, Jp = tj; ;, <[,
74 Han far din var ingen glas-
niäatare. ^
75 Ni får nu grina, bur ni vill, hälften
skall jag nu ba.
76 Hade inte jag haft den hatten
jag har, så hade inte jag haft någon hatt att haft.
77 Nu skall vi inte ha hatten uti
handen.
78 Det lär nu fara åt hökröven,
hur det är.
79 Nu kommer han Knut ock kör
julen ut.
80 Kyss mig i röven, när du vill
veta det! 2
81 Jaså, du har varit däri käm-
dallen!<
82 Han liknade inte svinen, den
som liknade sina.
83 Iiivfl8ken(?) grasserar så uti
köttet.^
84 Tag dig mat, om du är trött
(sömnig), ock gäck ock lägg dig, om du är sopen (hungrig)!
85 Vart du mätt eller vart det nätt?
86 NatnrUgtvis
som snus ock som fis.
tv w får w ^tw w v4 >5&g w g^ä^- måj^lar.
doh fa no grin, Jd dok vil, hata slja^% no hd^.
ha tnt i haft ^ dan håtif » Af, ^0 ha it > haft non hat o haft.
norska ma. iKo hätn tt hån.
da ler-fio for o at hetujfrémvai}^, Jfa^^a é.
nö^^^am^ay^Jfyiut o J^qr jftåla tut.
J^s ma>.i rétuva, no^^^m viU^ vöto af
taso, dm^i vbri dan J^mdåla!
han U^'na ^t svknomj dan som l\l^na sinom.
Uf^i^fi^g'^^sér^§o ti J^htt,
ta^da mat, om dm a tr8'y)l, o gah o låg Y da, om dtu a sg- pm!
våt>.dtu måt hal våt a nåt?
natiUlavjs
som smus o sow^fis.
') Säges till den som skymmer för dugeru.
^) Svaras, då någOD frågar enträget.
') Sfiges for att skratuma den som hickar. Dall = bytta.
^) Säges, då man har mnskelryckningar i ansiktet.
a i tall, v nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, i öppet i,
XIII. 1
TALESÄTT.
17
?f h V» ^^^ ^j ^} ^7 ^) ^ »tjocka»; ?, n, | rauljerade; 5, dT, § tonloBa.
Han gnager något ntav benen, mindre ntar stenarna.
Det kan ingen oflygande fara där.
Han bar rest till »pottons^^^
Hon bar bängt npp redskapen.^
Han är illt rädd, som illt gör.
Gift dig, medan da ser!
De river inte skinnet av gröten om dagarna.
Nå det lär na lappen skjuta. ^
Han slog på släden ock tänkte om märren.
Da skall fä spotta mig mitt i seendes ögat, är det så inte det är sant.
Supen såpan* ock äten sillen åtåt,^ så slipper ni stjäla!
Tack skall da ba ock gift skall da bli; får du ingen annan, så fkr da na rätt inte mig.
Det är inget trugandes år i år.
Vi skall inte vörda låta dem skrämma oss med träflintoma inte.
Jag skall npp om morgonen, förm fan får skorna på.
f^V ^9V^9^^i^ ^^ bäfnom, mina >. B7 w^o stkmom.
de. kan hjan öf^gaWs.fbro dér, 88
han^^ råf^l>.l& potons. 89
ho^^ håfjt-op rm^kåpan. 90
han & ili rad, som i%t %Lr, 91
lifts^äeiy modo^dui §ér! 92
dam riv %nt |m& to grétuta om 93 dqgan.
no da lér^iio lapa §ét 94
han 16 po §lQ^don o tåfit om 95 mera.
diu ska fo sptpl-ma mii > |qV- ^ anas btj^ga, ^^a so ii^da^a sånt.
shp> stupa o åh sila otät, so 97 Xåp^étok sto^lo!
tåk ska ^ dm hd^ o tift skas^dtu 98 bU; fé dtu %yan anan, so fé^ dm no råt ini m&fg.
dwÄ lya trmvanas ^r > oor. 99
ma sJf&^it vél^lat^étam sJfrem- 100 os ma tréfldniom it,
> ska öp om morgonro^, f&flt^ ^^1 fåw^fa sk^n po.
^) Åt fan dera.
^ Selen; d. v. b. hon har alatat att föda barn. ') Lappen måste ju skjuta := man måste arbeta. *) Vällingen. *) Därtill.
Q i fr. bean, o i bo, e i dial. sova, m norskt u, y) öppet y, j^, 9, « = Ö.
I
i
18
WALTMAN, LIDMÅL.
XIII. 1
= d» ^ = g» ^ tonlöst I, w^m, |? ock 5 = ng, /^ =.tj; ;, 4,
102 I morgon skall jag upp, förro
söderna (faren) fiser.
103 Ar du uppe så tidigt ock inte
gråter?
104 Det är utan både vån ock vett.
105 Tag vackert, så får du ta två
gånger!
106 Det gör varken det bygger
(lagar) eller det bryter.
107 Det där gör varken det jälper
eller det stjälper.
106 Han kan nu hänga kappan efter vinden.
109 Jag skall visa dig, var David
köpte ölet.
110 valsigne braket (arbetet)!
111 Vänta, västgötaprästen har inte
fått bröd!
112 Jag skall inte ge dig inpå ögat.
113 Da skall slippa stinga ögonen
nr mig.
fis. & diu öjp SQon illa. o ini^jrét?
dw& tUtan^^hoda v^n o vét. ta våhatf^^o fa dm tå to gvrnfj!
da tar varJfan da htfg hal da irifigt.
d^ d%ana tar varpan da %alp hal da stålp.
hag^kån no hay kåpa at vina.
* ska vis-da^ Tjara dämt Jp^ft qla.
välsiij hrmjga!
våf^iy va§0tpråsti} hi^nl fot^tré!
i slfas.it la^da impo..^iuga. dm ska Xåp stiy mi/an ta ma.
Jämförelser.
De har bytt som lomtnen ock däms.> byiia som laman o gö^sa. 114 g&Ben. ^
Han är så firamhaoken» han är han & so främhåkm, han & vår 115
värre än grjtbaddan.^ ay^grythåda.
Om hon hade varit så ftill av om^o^^a vbn so fml o gtälj som 116
gnll, som hon ärfallavgorr... ^o & fud o gör...
Det är lika kallt na som på d^a Ulf kalt nö>.§om po sHn- 117
sjuttonbundrakallt^ när elden htunarkåity nor Un fréu^s ^
frös i spisen ock alla gammal- spisa o ål gämj^drjgan sat
käringarna satt ock lappade o lapa sJcön. skorna.
Han kryder (kryper) som lusen hay^^Jfr^ som Itusa po J^srtU' 118
på tjärstickan. stiJ^an.
Det är lika ens som att gå från d^& Hi^^é^ys som ta goo fro 119
sjön ock hämta vattnet. ^éa o hami våtna.
Han har p&zming som gräs ock han^i pånnf som grås o tohåk 1^
tobak som långa ormarna. som lå^ brman,
Dn ramlar,^ som när geten skiter dm råma^&om nor laxta §itpo 1^1
på nävern. navra.
Statt na inte där som en ägg- ståt no ^mt^ dian som i ag^wJj 122
sjak höna! hén!
De stod väl som några piss- dam sté f&l som nor pastréy 123
trängda haningar (tuppar). hars^^a.
^) D. v. B. de ha bytt dåligt. Loininen ock gåsen sagas ha bytt fötter.
^) Handtaget. *) Pratar fort ock högljutt.
Q i fr. beau, o i bo, e i dia], sova, ua norskt u, fp öppet y, 0, 9, 2f = ö.
Formler.
124 Kattan fes ock flagan sket, ock
i morgon är det gott.^
125 Han Hans Lermon satt på låv-
dörrstocken (logtröskeln) ock grät, fHv det masen hade dra- git bort fäm korn för honom.
126 Mus, mas, da skall få en ben-
tand, så får jag en gaiitand i staden (i stället). ^
kåta f&xs o flmgm §ixty o ^ mörgo a^e, göt.
n håns Ikirmöa såt po lö"^- d0§lö^§a o grét, fa^^a mtUsa^ w a dr\g%'hoii fåm kmun far om.
mtus, mms, dm ska fg^ ^ barn- tån, so fa i » gmttån ^ stan.
*) Säges till barn, som klaga över att de gjort sig illa. Jfr Nordl. 461. ^) Säges av barnet, dä det fäller den första tanden (varvid den kastas i elden).
Smårim.
Han far gätte (vallade) getteroa långt norrom klampen. Där gol göken, där vax löken, där dansade smådockor i röda gallsockor, där lät småbarnen så vackert
i pipan sin.
tv ^ får i&t vkxi^om låyt nolom klömpan. dér golo^ 9^^f?^^) dér vaks lémfpany dir^^änsa smodökor i reda guitsékory dér w let smobåna so våk&t i
pip&n s^n.
V^7
Käre Ola,
lys npp gnllsolen,
så skall vi gata nppi bränndrolet,^
så tår vi se, vad det lider,
så får vi köra hem i rattan tid.
Jpé-ra öla,
l^S'6p ^^mlsola,
so ska ma tet opt brändrola,
so fa ma §60, Tja da Ii,
so fa ma Jpér-hijm > rätan ti.
128
Videt välter, sälgen svälter, aspen föder, rönnen göder. ^
vin våXty salta svåXt, åspa féy rétpn y0.
129
Enkling vill ba sig en maka, äykhy vil hg^^-sa^t} möko, spring så det sprakar!* spny so^da sprbko!
130
') Rn eljes obekant form. Raderna 5 ock 6 innehålla riksspråksfomier.
^) bran s. f. avbränt ställe i skog. — dr(il s. n. ställe där det växer mycket bär. Dativen heter eljeR drQh. Strofen hör kanske ur- sprnngligen hemma i någon sydtrondhjemsk dialekt med dat. n. sg. på -a,
^) Om barken av dessa träd, som nyttjas till kreatursfoder. Jfr Aas. Ordspr. 115.
*) Ropas vid cnklcken.
Q i fr. bean» o i bo, o i dial. sova, tu norskt u, tp öppet y, 0, o, 8 = ö.
L ..
22
WALTMAN, LIDMÅL.
XIII. 1
a = d, / = g, 1 tonlöst 1, w = m, g ock j; = ng, /^ = Ig; ;, (j[,
131 Da har lång en hals ock är en bra fals. ^
dm h^ lå^^an hd§
132 En ock två — sömma sko tre ock fyra — slå på rayr fäm ock säx — det bar till vägs sju ock åtta — det går på brott' nio ock tio — kör till vide(?) älva ock tolv — det går på golv trätton ock fjorton — kör borti
porten fämton ock säxton — körde till
Vegset^ sjutton ock aderton — kör på
gatan nitton ock tjugu — kör alla gammalkäringarna i en stuga.*
tri o fyr — §16^ po myr fåm o så^s — da bé-4^ vå^s §iuy o öt — d& g49r po bröt
ni o ti — JS^XA^ ^
blov o tolv — d& gö^r po gélv
tråtn o fjfot^* — /^#r bot^
pötn fämtan o säjfstan — Jpéiffl ^ <&
vä^s&t satan o atan — Jpér po gätn
nltn o J^uy — /^fr ål gam- J^n^an % a^ stf/Ugta.
133 Ja nu har jag fått ätit mig rik- ta no hi^> fot kU ma ril^ti
tigt mätt. måt
Rättnu kommer det andra målet råtno J^åm da anar måola åt;
efter;
give Gud, att jag då ock får bli jlva gtu, at > då 6 fa bh mat.
mätt. Amen.^ åman.
134 Pär Pinne sket inne,
or Stut
pé pma
§axt iwa,®
Q]>^§liUt
*) Främmande form for s^mm.
*) få? adj. == falsk.
') Går galet.
*) I räkneorden 13 — 19 har man både -n ock -an.
^) Vegset lär vara namn på en gård i Norge.
«) Jfr Nordl. 194. 7) Nordl. 407.
^) \na ock top äro riksspråksformer för lidm. in ock öp.
a i tall, r> nästan a, a i tal, a niell. a ock ä, a Öppet e, % öppet i.
XIII. I SMÅBIM. 23
^f h K ^^ ^y ^t ^f ^ ^ »^ocka»; ?, n, ^ muljerade; t, dT, g tonlosa.
bar ut, bår-iuty
Jöns Knapp fdn^ ^9iA{'
åt npp.^ o^t-mjp.
Anna ana 135
vilevanna vil&våna
gränntanna grdntåna
Qolfanna fjfolfåna
kom igän, slipper- Anna!' kom nån, ^lap&råf^a!^
Känner du bonom Lars Slinkert- J^ån drn^n lå^^^liyjfat-i-föt? 136
i-fot? Känner du honom Jon Jämmer- J^ån dtu^i^ yé låmar-h-brök?
i-brok?
Känner du honom Lars Le ren? J^ån dtu^n lå§^li%ra?
•
Ock tar du ung, så är hon girig, o tå^ dm ö^, so é ho mn', 137
ock tar du rik, så är hon lat, o tå dm rtlfj so i ho låt,
tar dagammal,såärhongnarrig, tå dm gämmly so é f^o gyän,
tar du fattig, så felar det mat. tå dm fåh, so féfl & mat.
Fingranias namn på högra bauden:
Tummeli tått, tömah tåt, 138
slekpott (-putt), ?l^jé'P^t (-P^f),
långstång, lå^std^y
eldbrand, ålbrån,
liten god danneman; litn gå dän&mån;
pä vänstra handen:
lillfinger, Ulfkjeiry
gallring, gmhi}],
långstång, lä^stö^y ,
slekpott, §Uitpot,
bonden i gården.* bön % gåla.^
») Nordl. 138. ^ Nordl. 526.
') Främmande former. Lidm. té^ trjf (sällan tég) tar; tan i. girig.
*) Nordl. 147, 152.
« i fr. beau, O i bo, B i dial. sova, m norskt u, if öppet y, 0, 9, ér = ö«
Sv. landitn. XIII. 1. 2 !
I
I
i
24
WALTMAN, LIDMAl.
xm. 1
^ = d, / = g, X tonlöst 1, w; = m, g ock J = ng, /^ = tj; ;, (^^
139 Lilltå, tettitå, makafrn(?); spelaros,
stora gabbel i häst (stor en gabbe i häst).^
140 Död din djävul !«
T&ma:
mdkofrtåj
spölor^s,
störa gmbal » hast
{stör ^ fl gtub ^ håst).^
dém^d^n déval!^
>) Nordl. 154.
^) 8å säga klockorna i TuDnsjokyrkan.
Ramsor.
vDet var en bock ock en vädur, som skulle stad timra upp en kyrka. Så reste bocken diti ärthässjan, så reste nu vädurn ock skulle jaga honom där- ifrån. Så fick ban honom inte därifrån. När ban hade gått ett stycke då, så råkte han för en varg. »Käre varg, bit bocken, han vill inte gå nr ärthässjan».
Nej.
När hnn hade gått ett stycke till, så råkte han lör en björn. »Käre björn, bit varg!»
Nej.
Gått ett stycke till, råkte han för en finne. »Käre finne, skjut björnen!»
Nej.
Gfltt ett stycke till, så råkte han för en fura. »Kära fura, stupa på finnen!»
Nej.
Ock gått ett stycke till, råkte ban för elden. »Käre eld, tänd i furan!»
Nej.
da va^fim^bök OwWwVér, -^om 1^1 sjftul sta f»mar-op ^ Jfå§. so råf^l w toppan ditt äiarhå^a, so rh^ljvio réfi o s^iul taga wW d&nfrö. so fiJf^ån^an ii ^ danfrö. nor w an w a göt i sty)^f>.då, so rokt^w^fa^Hr»^ varg. >^Jpéravårgjhlt^hö^panj haw^vhl it^^ÖQ m a\arhå^anr>.
nax,
nor >. an ^ a got i sty}^^ ti, so
rbkt>.w^fa^ilm>^bjfån. »/^ara
6yén, bit varg!» nh. got i sty}J^§ ta, rokt^w^fa^Yir^
fin, y>J^ara /m, ^ét^dyénh
nål.
got i stypl^ tij so rbkt^tv^far i
fertu. nj^ara f&rtu, stipép po
fin! ty nål. O got I st^^p fa, so rbkt>.n)^far
åln. y>Jpara ål, tän-ti fbrtu!^^
nål.
Q i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, ta norskt u, tp öppet y, 0, i^^ 8 = ö.
26
WALTMAN, LIDMÅL.
XIII. 1
d = d, / = g, X tonlöst 1, tv = m, g ock 5 = ng, Jp = Q; ;, c^,
Gått ett stycke till, räkte han för vattnet. »Kära vatten, släck ut elden!»
Nej.
Gått ett stycke till, råkte han för oxen (tjuren). »Käre oxe, drick app vattnet!»
Nej.
Gått ett stycke till, räkte han för repet. »Kära rep, bind oxen!»
Nej.
Gått ett stycke till, råkte han för musen. »Kära mus, backa upp repet!»
Nej.
Gått ett stycke till, råkte han för kattan. >.Kära katta, ta mus!»
Ja, bara hon fick sig lite soppe.^
Kattan på musen, musen på re- pet, repet på oxen, oxen på vattnet, vattnet påelden,elden på furan, furan på finnen, finnen på björnen, björnen på varg, varg på bock, träpp, trapp, in på fähnsgolvet.^
got * stp^^p ti, rbkt^fp^far våtna. »fp&ra våtit, §lbk'mt aln In
nd%.
got * stp^p tå, rökt^Ws^far dksn. iyjpåra ökSj driJj-op våtna!»
nåt.
got i st^l§ ti, rökt ^w^ far rixpa. Jpira rixpy Ul dksn!
nåx.
got % sty}^§ tij rökt ^^'^f ar mtusa. yijpara mias^ håk-op rå^pa!»
nåx.
got > styi^f ti, rokts^w^far kåta. »Jpira kåt, tq, m\ush
léi hära^o fiJ^ sa hfn sbpo.
kåta po mmsa, muisa po riipa, riipa po dksn, oksn^ w po våtna, våtna po aln, aln po fbrtu, fhrm po /?§, fm po
^V^t^f ^V^^ P^ ^^Wi ^^tg po hök, trap tråp, in po f^QS-
^ölva.^
142 Kära katt, ta mus! Mus vill inte gnaga rep, rep vill inte strypa oxe, oxe vill inte dricka vat- ten, vatten vill inte släcka eld, eld vill inte bränna upp fura, fura vill inte fälla finne, finne vill inte skjuta björn, björn
>) Sotmjölk.
Jpira kat, tå mtus! mtus v^l ^t
^gHQgo ^ftj^l^, ♦'ftjtP ^>^ *^' strémp åks, åks ml it ^ (fnj vätn, våtn vil it §ldk ål, ål vil %t J^rän-op fbrm^ fbrm ml it fål A8> Ad ^'*' *^ ^ét^ijfén, byén vil it ta varg, varg vil it tå
2) Nordl. 261 — 62.
a i tally v nästan a, a i tal, a niell. a ock ä, a öppet e, » öppet i«
XIII. 1 RAMSOR. 27
?y h K *^*^ ^y ^» ^> h ^ »tjocka»; ?, Ä, § muljerade; 8, df, § tonlosa.
▼ill inte ta varg, varg vill inte bök, bök ml tt^^of-hdfm m
ta bock, book vill inte gå hem ätarö^kra ta Jfvålom. > nr Srtåkern till kvällarna.*
Kråkan satt på äpplestången krg^ka såt po äpaglömein o 1^
ock vättjade kniven. Jfvåta Jfyiv&n,
Vad hon skalle ha kniven till? lf&>.o sJfud hö^ iyivan ta?
Skära maten. ' ^oro tngtn.
Vad hon skalle ha maten till? Jfa^o sjftul hoo måtn ta?
Ge barnen. té bhmnom.
Vad hon skalle ha barnen till? Ifa^o sJftul höo béuina^ ta?
Gata kon. tet Jftån,
Vad bon skulle ha kon till? Jfa^o sjfml hoo J^ma ta?
Mjölka. miålJj.
Vad hon skalle ha mjölken till? Ija^o s^uil höo mtålka ta?
Göra osten. yoro östi}.
Vad hon skalle ha osten till? j^a^o s^ml hoo östn ta?
Ge prästen. ta pråsta.
Vad hon skalle ha prästen till? Tja^^o sJftul hd^ pråstn ta?
Sjanga alla vackervisorna nppi spy ål våkarvisan opijpä^an.^
kyrkan.'
Ar han Snip hemma? a^n snfp håim? 144
Ja. tå.
Vad han gör? Jfa>.an tar?
Sömmar skorna. såmm skön.
Vem åt? Jfan åt?
Dig ock mig. daiy o mhjy.
Var han sätter mina skor? Ifara^an såt min ské?
Pä skithasbänken. po ^Htusidyf^an,
Än dina? an din?
På gallbylian.^ po gtuth^ta.^
») Nordl. 261—62.
^) Plur. bétun lär utom i denoa ramsa icke unvaudas i FroatvikeD (eljea bån). Däremot anvftndes den aunu i Nordli.
3) Nordl. 269. ♦) Nordl. 187.
Q i fr. beaUt o i bo, O i dial. sova, tu norskt u, tp öppet y, 0, », ér = ö.
28
WALTMAN, LIDMÅli.
XIII. 1
d = d, ^ = g, X tonlöst 1, w = m, g ock 9 == ng, /; = tj; ;, 4^
145 Jag skalle gå ditåt dig om
måndan, ock höra åt med dig om tisdan, om jagskullefådig om onsdan^ till att jälpa mig om torsdan, för det är så rart^ med det om fredan, det är så mycket att göra omIördan,för jag skall till kyrkan om söndan.
146 Min mor bad mig, attjagsknlle
be dig, så du bad din mor, att min mor fick en käse.^
*) Besynnerligt.
i sifud gof ditåt ^éta om mQ^n- dån, o hér-åt ma^da om tis- dån, om i sTjml foos^da om önsdån, ta tälp-ma om fe5^- <fdn, fa^ila^a so ral^ ma^di ow^frédan, d^a so mtpj^y) o yorg^om Ihmdån, f&r t ska ta J^ä§an om smndån.
mi mår ha mayy, at i sJfiul bé di}y^ so dm bå di mår, at mi mår f>Jf^ay^J^é$.'^
m
2) Ett löpe.
Svarsrim.
A. Gk)d dag! go dag! 147
B. Tag ati rumpan ock drag! ^ tå h römpa o drag!^
A. God kväU! go TjvälJ 148
B. Häng runipan på eo täila!^ hay römpa po i tål!^
A. God morgon! go mori! 149
B. Tag honom, som du får tå^^n, som dtu foQr^ti!^
honoin !
A. Gk)d natt! go nåt! 15Ö
B. Lägg boDom, där du satt, låq^an, dar&^dtu s^t, Bä blir han så god att ta so bli^n so gö o ta åt.
åter.
A. Gk>d natt! go nåt! 151
B. På en balaitapp!^ po^n hälmtåp!*
A. Vart du skall gåP Jara dm ska goo? 152
B. Till Roui ock se mig om.^ ta röm o §09 ma, 6m,^
A. Vad vi skall göra i dag? J& ma. sTta jfbro i^dåy? 153
B. Vi skall kärna ock tjona* ma ska Jpn o Jpon^ o rpg^^-öm
ock rynka om kjolen. J^^ln.
A. Du är så lik bänne mor dta e, so liJf w an mår ^ ([tn, 154
din, du! dtu!
B. Ja de är inte trollen lika, ta dam a ^t trölom UJf, som a
som är mödrarna lika. mgrom
') Nordl. 711. 2) Liten gran.
*) Riksspråksfömi. Lidm. /"é^n. *) Nordl. 718.
^) Nordl. 726. *) Leka; emäByssla.
« = fr. beau» o i bo» e i dial. sova, m norskt u» y öppet y, 0^0,8=^ ö«
30
WALTMAN, LIBMÅL.
XIII. t
|
d = |
= d, / g, 2 tonlost 1, w |
m, g ock 5 — ng, // - tj; t, ir |
|
156 A. |
Vad du menar? |
Tje,^dm m^m? |
|
B. |
Oxen menar, ock kon tänker J |
öksn måmy o Tjtua tåt/J^.^ |
|
156 A. |
Tack för sist! |
tak fa>.§ist! |
|
B. |
Häng rnmpan på en kvist! |
hay rompa po^y^^våst! |
|
157 A. |
Var jag skall sitta? |
Jfeir&^^ ska sih? |
|
B. |
Sitt på sam ma sässen (sätet), |
sii po sömo såsa^ som a m6r>^ |
|
som hon mor din satt, när |
w<^* såt, nor^o va brmr!^ |
|
|
hon var brud!* |
||
|
158 A. |
— Själv |
§él |
|
B. |
Själv sket ijäl sig i tjol, |
§él^^éixt'%-hél^§€i » fyöl. |
|
• |
ock du steg i stället i år.' |
0 dm steity * ståla i 6^. * |
|
159 A. |
— Ta |
tå |
|
B. |
Ta är tWbjadet, men få |
tå & ferbédfj maw^foo kan no |
|
kan na vara.* |
voro.* |
|
|
160 A. |
Tror da på det här V |
trtå^dm po di htåna? . |
|
B. |
Nej jag tror inte. |
na i tnu ti. |
|
A. |
Ja så tag dig en gammal- |
ta so tå da^g^gåmhd^t o rd, so |
|
båt ock ro, sä länge (till |
lay dm trm^da!^ |
|
|
dess) dn tror då!^ |
||
|
161 A. |
Vad? |
ii? |
|
B. |
Jag brakar inte locka mer |
% brm^'it lök tnair an im gvmij |
|
än en gång åt en gris. |
at^i} gris. |
|
|
162 A. |
Välkommen eftei;! |
vål^émtn åt! |
|
B. |
Jo, tack som före for! |
yöo, tåk sow^fért för! |
|
163 A. |
Välsigne spis! |
välsiy spis! |
|
B. |
Får jag något med, så är |
fa t noko må^ so a^a j våkaif |
|
det ett vackert ett vis. |
* vis. |
|
|
>) Nordl. 794. |
2) Nordl. 817. |
|
|
3) Nordl. 808. |
♦) Nordl. 826. |
|
|
*) Nordl. 834. |
Tallekar.
A. Kan dn säga baren med
foten?
B. Haren med foten.
A. Dn sa det med munnen, du sknlle sägadetmedfoten.
Kan dn säga efter, som jag säger fSre: det var en liten, liten gammal käring, — som hade en gammal stack.' — Så tog bon ock lappade honom — ock gick nt i sjön ock blötte honom — ock så la hon ho- nom på en sten ock stötte ho- nom— duharhörtdetdärförr!
A. Kan da säga hatten min tre
gånger? Men när dn har sagt det två gånger, skall dn göra ett litet uppehåll.
B. Hatten min, hatten min —
A. Vad jag skall få, för det jag
har lärt dig det där?
B. Hatten min.
Linda en liten klut ikring ko- klöven, linda två små klutar o. s. v.
En strytrådstubb.
kan dm sai ho^ron ma fota? 164
hbron m& f^ta.
dtu s^-a m& mtuQay dtu s^uål så^-a ma fota.
kan dtu sat åtj som i sai fhn: 165 da va ^ Uta^ lita gämal^ ^l?ät^yf — som hå>.ji^gäm(iel^ wÄ^dfc.* — so ti^a o lapa^n — o «J tutt ^qn o ftWyfwW — o so la^a^m ^po w n stam o st8y)i^^ — dtu^i hinuA^df^ dfana fér!
kan dtu ääi håtn mm tri gvttiy? 166 man no^^tu^i såkt a t4 gvtuyy ska ^ dtu ^ jforo > kta dphöL
håtn min, håtn min —
Jfa^i ska f49y fa^^a i^i lad^da
^di^diåf^a? håtn min.
lin arn litii khut i^riff Jftu- 167
Métpva, lin t^ sm^ khjita o. s. v.
^ str^tråfstikb. ^68
^) Kjol. Var. litn ^inpdls liten skinnpäls.
Gåtor.
169 En kringfarare, eo påfarare,
en kringsopare ock en på- tjaskare.
170 Vet du, vad det är, som går både
land ock strand, ock när det kommer in, så talar det som en yis man?
171 Stort som ett bord ock rnnt
som en sol.
172 En bur full av gråull; om en
tar dit, så får en inte uti något.
173 Vad det är, som bär vettet i
röven?
174 Det far land ock strand, Norge
ock Sverge, ock när det kom- mer fram, så talar det som en beskedlig man.
175 Vad det är, som är långot ^ ock
runt, bornot ock tunt, två öron ock inga ögon, ock gör all man till godo?
176 Vad det är, som reser bort, ock
när det kommer tillbaka, så lägger det händerna ini buken?
») Avlångt.
Ifriijsopar o w w„ ^ pö^^åskar.
v&xt w (fttt, Jfa da é, som gcpor bwoda lån co strån, co nco^^a )^åm4ny sw tiolay ei 8oms.a,w^ vis mån? (Sörli.) — avisan.
stöt^gom i hol o rtäni som > söl. — båksfiféla.
^ bmr fiäli o gro^tiil; om^i} U dity so fé^n it ti noko. — bästm fml o réyjf.
Jfva da 4i som bér vata » réui- van? — b^^måfi.
da fix w låfi o stråi^^ non o svér^t o no^^a f^åw-fråm, so tolo a som^em^ba^éla mån. — bréva,
Jfa da é, som a lågot o nUnij hbuinot o ttunij t(i ^ra o lya htuga, o tar ål mån ta gö? (TuDDsjdn.) — bråwvinspåna»
^a da éj som rftj5w8o$, ö no^^a Jpam ta bq^a^^go lag a Mn >n% btujpan? — böftit; b^an.
a i tall, t) nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, ^ öppet i.
XIII. 1
GÅTOR.
33
?i U K ^^ ^1 ^y ^> h ^ tjocka; i^ n, ^ muljerade; 8, (t, ^ tonlosa.
Vad det är, som blir mast bra- Ifa da é, som hh måst hrml^t a> kat ock minst nämnt? (Sorli.) minst nåmt? — dérakliyJca.
Snött (bart) ock dött utan, ock snmut o déwl y/tta, o l^^tp^o
ladet ock levandes innan.
Ibvonas ina, ~ fjfésa*
Bakot en far ock krokot en buikot^w^får o krdkot * mår o
mor ock tre huvudlösa barn. trj Mi^mUui8>.tån, — gryta.
En bnkot en mor, krokot en far » hmkcot i mår, hroka>i>^w^får co
ock tre huvudlösa barn. (Sorli.) tri hiigmlémsJ^ån? — gr^ta.
Har flera sår än hunden har h> fi&ir w §oor an htun w i Mor.
här.
En bur full med mat, gissiga (gistna) väggar ock inget tak.
Full en bur med mat, gissiga väggar ock inget tak. (Sorli.)
Gud ske lov jag ser dig, jag bär på mig det, som skall uti dig; du under ock jag på — äj hålene, vad det skall gå!
Vad det är, som dansar på huvudet över fjället?
Vad det är, som dansar på huvu- det emellan Sverge ock Nor- ge?
Roten uppefter ock toppen ned- efter.
Ett vintervnxet träd, roten upp ock toppen ned.
Röd i nacken, står i backen ock vill i folket.
— stabe/n.
» htur ftuXi ma métf ii& vaqi o ipa t åk, — shtum i shmgrinom,
fudl ^ bfur ma måt^ \ei^ vädn CO ifja ték. — s^mtjåtn.
gtu ^ |ä Uv > §ir w <jjd, ^ hir-pé ma <2&, som ska ti ^ 4a; dm pmn o i po — a^ hb^lanaj ^va da ska göo!
Tja da éy som dåi^ po hutgtuh ovi fvLla? — häskospij^an.
Tjva da ^, som dåns po hiugiuh ^m^tla svan onort? — håsko- spij^an.
röta öpat o töpan nét. — is- pilan.
» veiniarvéjfs^ tre, r^ta dp co tépan ni. (Sorli.) — t^kisn.
rétu 'h naka^ stcp^ » baka co vil Ji föiUa. (Sorli.) — . yölbér.
177
.78
179
180
L81
182
L83
L84
L85
L8G
187
L88
189
O i fr. beaa, o i bo, e i dial. sova» tu norskt u, tp öppet y» 0j i^, 8 = 6.
34 WALTMAN, LIDMIl. XIII. 1
d=d, / = g, X tonloBt 1, w = m, g ock j; = ng, // = tj; f, (jj,
190 Rött i toppen ock svart i roten, rétiét » töpa o svåt ^ rötn. —
191 Två stänger statt (kort), ock tö statja ^ H^h ^ f^V - ?t^V^ ^
fyra stänger Ifingt, ock ett ^lägt, o i viy^aiskåfty o tö
vinkelskafty ock två skena- §Qnoblå^kj o i dönofvil. —
blank, ock ett dånafjäll. kåta.
192 Vad det är, som går natt ock ^& d& é, som gQor^fiåt o^dåg
dag ock inte kommer ditåt o m^^J^åm ditat ^ étéfi^ {ysir,
dörren (var. bordet)? bgh)? — kloka.
193 Vad det är, som håller pågår ^e, da éy som hal pa> gcpor % hdfli
ett helt år ock aldrig kommer é^r co åla>.l^dm uAtat^äqfi?
utåt dörren? (Sorli.) — tårpati^&ln pco kliokan,
194 Hugger östan bäcken ock hugger hétug vtu^t^ hå^§m o hwug
västan bäcken ock inte kom- västa hampan o lyj^jpåm noko-
mer någonstädes. ^Ids. — kloka.
195 Stick hårt uti svart emellan str^* h4^ w t^ svåt im^Ua baks-
byxlinningen ock knät! Umga o Tjyén! — st^T; Jpf-
vm 6 ?liffl!
1% Fyra hängandes, fyra gåendes f^r häyaneis, fyr go^anas o im
ock en eftersiängare. at^léyar. — '^ma.
197 En bur full av mat ock ett trä- * har ftuli o mat o ^ trHö^s
lås för. fér. — % fh^pé?'
198 Går åt bäcken ock låtsas dricka goor ot^M^^a o lis^drij^ o int
ock inte dricker. ^driJj. — Ifiåbtåla.
199 Vad det är, som äter åt ögat Jf& da é, som ét at hmyan o
ock skiter ut åt sidan? ^it-mt at sin? — Jfvåna.
200 Långs va rten kör på, så dubbi- lågsvåti^^l^ér-pd, so dtabhdåtn
datten snurrar. snér. — vdtna J^^r-po Jfvän-
kåln.
') Eller dera. a i tally v nästan a, a i tal» a melt. a ock ä» d öppet e» t öppet i|
XIII. 1 GÅTOR. 35
^f U ^ ^^ ^y ^f ^f h ^ »tjocka>; i, n, § nraljerade; .&, ét, ^ tonlosa.
#
När torrtällan dansar på bftrget, no>.lélåla dåns po bän^ i^ dé ^1
vad det är? (TunnsjSn.) é? — skqkjfåpann ^ po Jfvdn.
Det står på en ren, fyra fötter da stö^ po » r&m, f^ fétar o 202
ock inga ben; där är folk ock lyar bé>n; d&r a fölh^o %i foij
inte fött, där är lik ock inte d&r a li^ o >fU^déd\ dar a
dött, där är bröd ock inte ba- hré o >nt^höko, dar a vin o
katy där är vin ock inte bränt. int^trånt — J^ä^(i,
En levandes stiger på en död, så n lovon&s stig po ^n dotUy so 203
att en död skriker. Folket till at^n dom sJpriTj, foiH ta f^Jj,
att fyka, går på bänne mor sin go^r po^n méfw^m, o im a .
ock in i hanne syster sin ock s^sta^^^t o bér^ii fér^gm t^
bSr honom far sin nti munnen. mmna.
Tar pumpen ur ugnen ock slår té pompan ta ömna o sl4 ti pipa 204
uti pipan ock låter rumpen gå. o lat römpaj^^goo. (Tonnej5n.)
Svart som ett kol, ock hoppar svåt ^ gom % Jcél, o höp som » 205
som ett föl, ock tio karlar kan fél, o ti kära kan it låg
inte lägga betslet på det. båila po a. — löpa.
Lägg två ludna i bop ock låt lag to Ibdi^f h^p o lat^^ låfg ^^
en lång gå in! gQO^in! — no ^ri^laq-sa.
Vad det är, som står på backen l^a da é, som stoor po haka o 207
ock fläcker av sig skinnet flaj^p-tö sa gina o vilrm fojpa?
ock vill in i folket? — möXta.
Om morgonen går det på fyra, om morgon go^r a po fpr, om 208
om middagen på två, om madån po tö, om Tjvåln po
kväUn på tre, ock alltid be- M, o åltia bahåv stétaståvan.
b över stöttestaven. — mäm^a.
Vad det är, som färdas om Ja da é, sow^falas om nåta o 209
natten ock ligger om dan? hg omdén? — moonohoron,
') Främmande form för lidm. déwä.
Q \ fr. beau, o i bo, o i dial. sova, ta norskt a, tf öppet y, 0, 1^^ 8 = ö.
36
WALTMAN, LIDMÅL.
XIII. 1
^ = d, / = g, X tonlSst 1, w = m, g ock 9 = ng, // = tj; f, <^,
210 Vad det är, som du bär ock de
andra brukar?
211 Stubb stod på en backe ock
skällde över ett hav. Hans namn är nämnt, men du gissar det inte i dag.
212 Högt uppi högat (det höga),
krokot ock böjt, ock för- underligt skapt.
213 Låset var utav vatten ock nyc-
keln utav trä; ock han, som kom efter, vart gripen. Vad det vill säga?
214 Sonen går till skogs, förn fadern
är gjord.
215 1 skogen vuxen, på stabben rödd^,i fähuset född, i smedjan smidd, ock med röven gnidd.
216 Framman som en hake, åtan*
som en lake, klingrot' som ett nystan, trullar efter hustaken.
217 Vad det är, som far världen
runt, ock det syner bara hålet efter det?
218 Vad det är, som far både land
ock strand ock har ett man- ben i käften?
219 Vad det är, när en sätter åter
stören ock bär hem hålet?
O Täljd. «) Runt.
Jfa d& éy som dtu hér o di hneir hrmJj? — nåmnei.
stuib stö po w Hm w båk o ^ålt Bm^ihåv. hans namn a namt. man dm zls-a ini i dåy.
hétfl^t opi h^y?i, krokot o b&ffiy o fortuHala skaft. — råyn' bogon,
loose, va to våtn o niplpyiln to tré; o Aan, som kom åt, vat ^(jrkp^. Ifa^då vil six?
sovf goo^la skökSy feni^^fåfi a ydj. — réypj^an o aln.
j skota v^J^sffy po ståba réd^, ^ fy!0Si fåd, j smadiein smid o m& rétuvay ^ gyid. — risaln.
frama som^n höko, åta^ som^n lokOj kllyrot^ som inést, tnul at htuståkom. — ^tura,
Jf& da é, sow^fér vqla rtuni, o w5a syn bara hela at^d%? — §iståvan, no^ri rån.
Jfa w da éy sotv >. fér bodö lån o strån o ä»w> månbdin tijpåfta?
Tja da é, wo^^-^a^-a^ stéufn o bér-hd}m hela? — no^ri §lt.
2) Baktill.
a i tall, t> nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, i öppet i.
XIII. 1
GÅTOR.
37
5> Z» *l ^^ ^9 <^9 *j h *^ »tjocka»; ?, W, | mnljerade; 8, df, g tonlöea.
Om dan är det fnllt av kött ook blod, om natten ligger det ock gapar som en hopp (groda).
Om dan är han fnll med kött ock blody om natten stÅr han ock gapar som en gammalsko.
Vad det är, som är som dn ock som jag ock som kvistarna på alla träd ock som alla djur, som i värden är?
Vad det är, som går på både fodret (höet) ock lövet ock inte hörs?
om dån a^q, fwli o fpét o blö^ ^^ om nåta liff a o gapa som wn Adp. — skön,
om dån ei^w^fml m&Jpét cd hlöj 221 om nåta stcpor ^ % (D gäj^a som w ^^gåm€B§k6. (Sörli .)
Jä dei éj som a som dm o som 222 i o som Jfvastan po ål tre, o som ål dyr,^§om i vån i? — sJftugan,
Ifa da, éf som göor po boda f^ 22a o lomm o }ni hqreiS? — so]-
§dna.
Vad det finns flera hnvad stekta Jfa ^ da ftns fliir hmgtu ståfJft 224
eller ostekta i kyrkan om hal östdf^t ^ J^ä^an om yM-
jolmorgonen ? morgon?
En stinn står, en slak går, en an stm stoor^^an §lok ^ ioor, 225
pillipuke gör buken truten am^pihpiul'^ t&r buij^&n trtU-
(uppsvälld). t^n. — n0s.(lam spin tuta.
Vet du, vad det är för slag: virts^dtUy Jfa da é fa^§l4^: tolv 22&
tolv småtjötor (lappkvinnor) smo^J^éy^ta dåns i om r^y? —
dansar i en ring? tärnan ti rokytuh.
En vit häst står i sitt stall, sätter ^^^vU hast stoor i sin stål, sat 227
rampan uppgenom råvet rdfjtpa opyimom röova, —
(rummet under takåsen). mmri.
En svart lapp emellan varmt n svåi^låp im^lia våril co kåit. ^f^
ock kallt. (Sörli.)
— spiala.
Ett nattgammalt huvud ock en ^ nåtgåm^i hmgm 0s.n hmnaröo^ 22i> hundraårs kropp, kröp, — nsttUhmanyféhshyié'
o = fr. beau» o i bo, e i dial. sova, tu uorskt u, jp öppet y, 0, 9, if = ö.
<
38 WALTMAN, LIBMÅL. XIIL 1
d = d, / = g, X tonloBt 1, w = m, J? ock 5 = ng, /; = I3; ;, <^,
^80 Röd i rosorna, loden i töserna, rém » rdsom^ Udh^f tdsonif sti^r
står ock inte går, sticker ock o ^fnt^g^^r, stijf o^mt f^yg»
inte flyger. — tistaln.
231 Klingrot som ett ägg ock längre hlhjrot som i åg o låtiar an^ay^
än en kyrkvägg. Jpär^vdg. — tr^^nésia.
232 Rnnt som ett ägg, räcker om- rtunt som » åg, rcblp omlpny
kring en kyrkvägg. (Sorli.) ^af^^Jparl^våg. — tri^^néste^,
233 Vad det är för slag, som ser Jfva, da é f^-^lég^ som §ér ål
all mans rövhål? måns rsmfél? — äé§l6^pq>n.
234 Det kom en karl från England, da kom^jf^kér fro åyaldny som
som hade så vackra ena klä- ^a so våka^ti kU: ini va
der: inte var de spunna, inte ^dam sphm, int vägdam h^m,
var de bandna, inte var de ini va>.daws.véiv%^ ml vägdam
vävda, inte var de sömmade. smumt — /rå»^m.
235 Vad det är, som ligger på låret Jja da é, som lig po lo^n o sntjp
ock sniker efter hålet? at héh? — mlrtUlan, no^^am
spin,
236 Vet du, vad det är, som ligger va%t^äiMj Jfa da é, som lig pco
på låret ock lurar på hålet? lio^ri co liiir pco hela? —
(Sorli.) rmlh.
237 Hundra systrar om ett bälte. hmna^^éstar om å}i>.MiXi, —
vädijfåpa.
238 Längre än långt ock inte når Idyar an lå^t o int nq^r ovoni
ovanom lynget (lingonriset). ^na. — vain,
239 Vet du, vad det är, när en går vi%t^dm, Tja da c, no^n gö^^la
till skogs ock ser tillbaka? sköks o §ér ^ la ha^ar? —
nöwfj bér ifJ)Sa.
240 Vad du vill hällre: simma efter Jfa^dm vit hal, sém a^w^ låfiUws
en landlös sjö, eller kliva ^90, hal kliv opatat % Jfvastlétus
uppefter en kvistlös gran? ^^rån? — flltr^yfya; ökspåtsn,
a i tally v nästan a» a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, ^ öppet i.
XIII. 1
GÅTOR.
39
?9 h % ^^^ ^y ^y ^j ^j ^ »tjocka»; ?, n, ^ muljerado; S, cf, ^ tonlosa.
Vad du vill bällre ba otav en br&nnstekt orm eller od sol- bakad kaka?
Vad da vill hällre ba utav en stngnskitare eller en bänk- rackare?
$tå}Jft orm hal ^ s^lbéko kåk? — wrfij; Jfturtusa.
Jf&^dtu vihal h^^ to-n stiugtU' ^^ §itar hal i^m^iäy^åkal? — sn^ar; båy^råkai.
243
|
LaBres |
lutsris |
|
vägvis |
vkigvis |
|
snorhns |
sno^rhuis |
|
skedblök |
?åibléifi |
|
krokhals |
krifkhd^ |
|
trångbröst |
trägbrést |
|
roatvåm |
matv&m |
|
lodenvippa |
lédtvdp |
|
lårvång |
lo^^rvd^ |
|
knäbång |
iyebdf |
|
pilstång |
plhtd^ |
|
hälbång |
hlm^ |
|
tå |
töo |
|
tillifot i min gode. |
tihfét t tmg^gifda |
dåf} göhiam^blés-ii-a so hé^f man da va-g^géuty^.n-fåns-brör 244 o i fbwgla säqudssnj då blés-a so påSy at ^ Sa vi bara so w at strapam^J)q"^ta^at vätm.
Den gången blåste inte det så hårt, men det var en gång han Jöns bror oek jag i%glade Segelsjön, då blåste det så pass, att det var bara så att strippen^ båtade efter vattnet.
^) stråp v. gå pä vågornas toppar (oiu båt).
Par Bengtsson.
Sv. landsm. XII i. t.
Äventyr.
(rabbeii ock kåringeii som bytte arbete.
245 da va-y^gtUby som ältia tyij^t, aJ^J^är^ga-si drög-i-håp 80 lUn öst o smör om sbmoran, so f ån-dam po di, at^äam slftul ta hy)l ärhén: J fånga sJfml gof po myra, o gtU^an sJfUil sto^ }'hå}m.
so sJfiul-n-no tajforo östn omn>-d4n. nor^an^a lati iphsn^ ti m^jilka o^da^a spry/^fjp^, so t^-n-to gr^ta o §lo åXt %-h6p^ditpo hipla o m&ml^ han s^ml fö^-sa-n st^r^n 6st. man so rämla-a höi åXt i-höp, so stäXt-ii-ta o slftuj^ Jpin. da sJftul-h-no voro fo^iJfh. han sfftuUit^goo-fro /fiy- Jfé/n, tutans. an to o l^-a 1%^% miis^ o har-méi-sa^ nordan sJjud dit% bå^^an o ta våtna. no-fi w §Jjwl Itut-sa né o ta våtna, so rån ål rtpiimaw* ^ framom hrngtu o m båjfan.
so våt'Vv - forfåd, so plj-an ha%m o sJfml ta böko. norskan hä-da bbko fbstköko, so tåyt-if: i ska spriy diti brnra^ o té-nia^i f^åislfst^ff o öto-öp ^an-Mån koko. nordan wO ti)t^né flå}§lfst^ffa, so la-n-a dttpo dé^t^^p^n^ o tö-sa^^^ fét o slfud tå^4i hta ål o ta-^méi-sa in. nor f{& hyaXt-po rån-tt fåta, so köm-a^if htån o sp&nt'' f^äfsjfst^^^a darpo dq§l6lfa^ o l^ i språma.. gtUian &U o hmn m^a, no^ilam^a spraka » sttäny so trs^fptna no gm^an ma spr\vi%v)an, köni-so i-hémy, at tåpan ti ^Ittun va öp, nor^ag^kåm-dit, so ha-a r&m-m haila tmn,
so va^-n roQlétuSy no-ii^a haft so stör^y^^§k4* so kåm -n t'hétuyy at^an ha » ifta gboan darpo vola^. so tåyi-n: * ^^o-fl fa o förvår ^fi'^}ana rf, halas tso Jftun-a bli noko
') Löpet. -) Löpt. ^) Bärinrättning att ha på ryggen.
a i tally v nästan a, a i tal, a mell. a ock ft, a öppet e, i
Äventyr.
dnbbeii ock kiringeii gom bytte trboto.
Det var en gubbe, som alltiden tyckte, att käringen sin drog ihop ^r) så lite ost ock smör om somrarna. Så fann de på det, att de skalle till att byta arbetet: käringen skalle gå på myren, ock gubben skalle stå i bemmet.
Så skalle han till att göra osten om dan. När han hade låtit käsen ^ atl mjölken ock det hade spruckit^ så tog han av grytan ock slog allt ihop ditpå hyllan ock mente, han skalle få sig en stor en ost. Men så ramlade det bort allt ihop. Så ställde han till ock skalle kärna. Då skalle han na vara försiktig. Han skalle inte gå från kärn- karet, utan han tog ock la det i en mes' ock bar med sig, när han skalle diti bäcken ock ta vattnet. När han skalle lata sig ned ock ta vattnet, så rann all rymmen^ framöver huvudet ock nedi bäcken.
Så vart han förfärad. Så gick han hem ock skalle till att baka. När hau hade då bakat fOrstakakan, så tänkte han: »jag skall springa diti buren ^ oek ta mig ett fläskstycke ock äta upp den här kakan». När han hade tagit ned fläskstycket, så la han det ditpå dörrstocken* ock tog sig ett tat ock skalle tappa i lite öl ock ta med sig in. När ölet höll på rann nti fatet, så kom det en hund ock spände^ fläskstycket därpå dörrstocken*ock la i språnget. Gubben efter, ock hunden undan. Närde hade språngat en stund, så tröttnade nu gubben med springingen, kom så i håg, att tappen i öltunnan var uppe. När han kom dit, så hade det ronnit ur hela tunnan.
Så vart han rådlös, när han hade haft så stor en skada. Så kom han i håg, att han hade en ko gående på vallen ^ Så tänkte han: »jag må väl ta ock förvara den där ock, eljes kunde det bli någon
*) Grädden. ^) Matboden. *) Tröskel d. ^) Nappade åt sig. *) Ängen, öppet i, 0 i f r. beau, O i bo, e i dial. sova, tu norskt u» tp öppet y^ jr, a, 9 = ö.
42 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
d = df / = g, 1 tonlost 1, w = m, g ock y = ng, Jf = tj;
o2{^^ pö-n. han tok o Ihft-a opo sttUgtUj fösa $6 noko^ ^l^mma o ^ytpt ^Jjny hd^fim^po itåny tråd-so tämman na^hnn) mtåfl^ o pjf-so in o J^gyji^temman i^nt/ fötn^-sih. da ty)Jj8 -fp^voro orad^, so hiålt-nmrpo J^Qna* in om af t an, no^ w X^hryga kdm-Mjmf so sg^g Jfma di-dt&na, hopa so né to sttugmn o sjfml spriy^mQt Jfiäriyan, dr^^-so guiian opi mtufi^. so hiåjf-an-no dérj^tio^l^äriga köm-hirm,
pe-båysa.
[Hot? Alls kiriag.J
246 da va^ff^giUb o ^ Jp^t^y, sow^va^^iéd ta, broléfs* so brtujft åitt Jfåt^a voro tvåt im^t^^mba-sin. so sé gui^dn: ma, sjfa^ini asta ta brbléfs, man da ^4 ip^T^MO,: stq, skq-i. o so bar-a^ii-vhg,
so korn-dam po i brm. so s^mUdam såt-sa dér o Ifvit^ o da såt-étam-sa. man da så guiie,n: ma sjfa^ii ^trät-os åtat^, fa-^a w då dåt^-ma m ålva, da sa J^r^ga: brät-ma skå'i* o so hräta-a sa itatj o so dåUa iUti.
so sJfuil-dam ta sämtel-^-hop foi^a o Ikxt-op-a* man da (%>lia giUban^ at^dam slftul Idj^t im^t strétumay fa-^a J§änga 'S^ brtuJft ältia voro tvåi tmöty o^da trtUd-^y ho^a ra}§l imiit strétuma. o^da f ån-dam-a dar> ^tji^an fo^a opfar.
pe-båysa.
(rod dag — yxskaft.
247 da va-n hår,^§oni brmjft for o om^&nfn^bön'^. so^a bön
ve^> dév, modo^aw^va böi. so nor håfi mot^bötij so så-n:
— go-dag!
— » tpljskåft.
>) Skorstenen. -) Benet. ^) Trjgg. *) Pysslade. ^) Böja
a i tall, r> nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, »
XIII. 1 ÄVBNTyR. 48
ty ^9 9i h *l ^^ ^f ^9 ^» ^> ^ »tjocka»; ty W, ^ mujjerade; t, dt, ^ tonlosa.
olycka pi bänne. Han tog ock lyfte bänne nppi stugan^ tog sig sä nfigra töiuniar ock koöt ikriog halsen på kon, trädde så tömmarna nedgenom moren^ ock gick så in ock knöt tömmarna ikring foten* sin. Då tycktes han vara orädd'. Så höll han' på tjonade* inne om afton. När käringen kom bem^ så såg kon det där, hoppade så ned av stngnn ock sknlle springa mot käringen, drog så gubben nppi mnren*. Så hängde han nu där, när käringen kom hem.
Pär Bengtsion.
[Hot? Alls kiriag.]
Det var en gubbe ock en käring, som vart bedda till bröllops. 8å 240 brukte alltid käringen vara tvärt emot gubben sin. Så sa gubben: »vi skall inte åstad till bröllops». Men då sa käringen: »åstad skall jag». Ock sä bar det i väg.
Så kom de på en bro. Så sknlle de sätta sig där ock vila, ock då satte de sig. Men då sa gubben: »vi skall inte brätta oss åtefter^, för det då dätter* vi nedi älven». Då sa kåringen: »brätta mig skall jag». Ock så brättade hon sig åtefter, ock så datt hon nti.
Så sknlle de till att samla ihop folket ock leta upp hanne. Men då ville gubben, att de skulle leta emot strömmen, för det käringen sin brnkte alltiden vara tvärt emot, ock då trodde han, hon hade rest emot strömmen. Ock då fann de hanne däri sjunde forsen uppför.
Pär Bengtsson.
tiod dag — yxskaft.
Det var en härre, som brukte fara om en bonde ^. Så hade bonden 247 vordit döv, medan han var borta. Så när härrn mötte bonden, så sa han:
— God dag!
— Ett yxskaft.
088 bakåt. *) Faller. ^) Fara förbi där en bonde bodde.
öppet i, Q 1 fr. beau, o t bo, e i dial. aova, ua norskt a» yi öppet y, 0, &, « = ö.
(
44 WALTMAN, LIBMÅL. XIII. 1
^ = d, ^ = g, jt tonlort 1, ff; = m, g ock 5 = ng, }§ = tj;
— » mém, äta a ^tafo^V
— optiufi ^Jfvåstn,
— kan d»g^fcö*wft* iag-Ä m»^ wdf?
— ho stö^ po ståla o a fqlddyar^,
— an dm läipiga da?
— ho lig opi mblom^-hian o a spr^^ph % böo ånom; ^1J&n^^ ver^-pO'ny aada ääij va-pé-n ^fyél.
— » måm^ diu a t^kot.
— o, da^a » halvmil opo båkan, o s&da hal-a-åt^.
gmmbor-gomo.
Bonden ock doktorn.
24^ rfft vQ-n^^hån, sow^va 5in?* po-n doktar. so våst^n-no
ini, ^Alas>.an s^ml årgas"^ mi-n^ so^aw^^fi^-an räteda sini pé-sa, man so jiJf-an dttåt-om^af^^gétuij o séi po dt^Man visa:
— dtu f6^^-nO'fl'Vt höo noko ro^ fei^ipåriyan-m'hh? ho a bta §iu^.
— J^a^da^é sow^fkjhn da? s&]t döktan.
— o, t vMt'nO'%t so véi^ Ifa^da^é sow^fk}l-n; ho a-no bta skrgpot^.
so sé> döktari:
— A>-a hprny?
— IQ, ha int-a håft^di, so töl-i-no mt^a tia hål då,
— kan-a §it^da?
— J&n som kaw^^forhjfé-n da?
da vat>.döktafi>.§o sintj Aan tok o kåsta-4ut^tön.
ffonaS'lå§a.
>) Tokig. 2) Hustru. »Harm» talar norskt riksspråk. *) Föl- 7) Retas. ») Kunde. ») Skral.
a i taU| v nästan a, a i tal* a inell. a opk ft, a öppet e, ^
XIII. 1 ävbntYh. 46
Ii 4.7 ?7 Z» K ^^ ^9 ^» *> h tv »tjocka»; ?, n, ^ muljerade; 8, (f, ^ lönlösa.
— Jag menar, da är tnllot'.
— Uppunder kvisten.
— Kan din kona^ laga mig mat?
— Hon står på stallet ock är fOldiger^
— Än din legopiga då?
-- Hon ligger nppi mälarna* bär ook är eprncken i båda ändarna; ingen har varit på bänne, sedan härrn var på hanne iQol.
— Jag menar, dn är tokot.
— A, det är en halymil oppå backen, ock sedan ballar det efter^
6annboi]g-GadiDor.
Bonden ock dokton.
Det var en bonde, som var siut* på en doktor. Så visste han nu 34ö inte, hnrledes ban sknlle ärgas^ med honom, så han fick honom rätteligt sint* på sig. Men så gick ban ditåt honom en gång ock säger på det här viset:
— Dn fuDge* na* väl inte ha någon råd för käringen min? Hon är lite sjuk.
— Vad det är som felar bänne då? säger doktorn.
— Å, jag vet nu inte så väl, vad det är som felar bänne; hon är nu lite skrapot'.
Så säger doktorn:
— Har hon öppning?
— Ja,badeintehonbaftdet,såtordejagnuintehatagithänDebäIlerdå.
— Kan hon skita då?
— Vem som kan fOrbjada bänne det?
Då vart doktorn så sint, han tog ock kastade nt bonden.
Jonas Lanfon. stinn (dräktig med föl). *) Sandbackarna. ^) Sluttar det neråt. ') Ond.
öppet i, O i fr. beaii* o i bo, B i dial. eovft» fu norskt u, jp öppet y, 0, ^^ 8 = ö.
46 WALTMAN, LIBMÅL. XIII. 1
d = d« / = g, X tonlost 1, M7 = m, i; ock j; = ng» // = tj ;
KTimoniA med biten.
2i9 da t;a ^^ ^t;inay som sät-sa mit ^varäf^a^^t^ bg^ta o röd,
o §0 da jiff-tt s. iö^tn noko. so vai-dlam-no bryjä to^di-
djåm, dam köip-no iyaw^véyy'
so tayUdam tut^dé^ at^dam sJfud ta-6p nygia^; dam
måmlj^da va so bö^t^>.va vlnhat o §e ^ ^tu^ då so saUno
bo^tif ta o liif\ so ai ii fi^ sfti o éps, o^n-ånra röd då.
da vå^a so böotn jil^ åt-iam.
solas va dån go^ota.
ol-pé§a.
Bta som saknade knifeii.
250 da va &m\ som säjcna ^yiva-stna^ nor^aw^va mtpo §éa ti-nm^boot.
so söoy-an m våtna o sooy sJpugan-sih dér, so drhv-n ta o sp^ia, fa-^a^an soog 1ff|ivan'S^hff^^po ^ébötna.
ma^da sdmo>.an sp^ia, so for Ijrfivan tu mtuna o m ^i^n.
pe-båffsa.
Den elake pojkea.
251 da va^jg>.géiup da va ^ Jf^rtff, som ha-Hn^péjfJf, sow^ va noko-hta trblot\
so slftul-a ta o däy-op-an. man so la péy/J^an ta o sprag tana, o mgra åt. so vQ-a-no sijg o v^l%a-%t ta-^a,
') Tappen i »Dyggelhålet» i bakre delen av båten, genom a i tall» t? nästan a, a i tal, a oiell. a ock ä» a öppet e, i
XIII. 1 ÅVBNTYR. 47
U ^9 ff h % ^^ ^y ^> ^y ^) ^ »^ooka»; 7, n, | muljerade; S, (f, ^ tonlosa.
KTinaoraå med båtea.
Det var två kvinDor, som satte sig mot varandra nti båten ock rodde, 249 ock se då gick inte båten något. Så vart de na brydda av det där, de kom na ingen våg.
8å tänkte de at det, att de skalle ta app nygglan'; de mente, det var så båten var »vindtät». Ock ser da, då så satte na båten till ock läkte, så att en fick sitta ock ösa, ock den andra rodde då. Då vart det så båten gick åt dem.
Således var den gåtan.
Ola PansoD.
Han tOB takaade kalvea.
Det var en, som saknade kniven siu, när ban var atpå sjön 250 ati en båt.
Så såg han nedi vattnet ock såg skuggan sin där. Så drev ban till ock spottade, för det han såg kniven sin på sjöbottnen.
Med det samma han spottade, så for kniven nr mannen ock nedi sjön.
Par BengtBflOD.
Dea elake pojken.
Det var en gång det var en käring, som hade en pojk, som 251 var något lite trollot-.
Så skolle bon ta ock dänga upp honom. Men så la pojken till ock sprang andan, ock modern efter. Så var hon na seg ock ville inte ge sig,
yilket vattnet får rinna at, sedan båten dragits upp på land. ') Elak.
öppet i» « i fr. beau, o i bo« e i dial. aova» ta norskt u, yt öppet y, 0^ b, s = ö.
48 WALTMAK, LtDMÅL. XIIL 1
d =^ df ^ = g, 1 tonlost 1, n? = m, g ock ff = ng* /j^ == ^ t
f&'^& pép^^atv^fijf-no bära nokoy^gah värn to di. so tö
'dam-no-po trbtut-åvK so s^tul-datn såt-sa o ffvih no^^am
ha-da sih^} sttun, so sa péy}Jpe,n: na, me, vål^-fel öp o ta
^^ån, mör!
pe-bdysa.
Hur JåmtlåBdlBgeft tok ntai.
25 i da va-g^gémij da,'va'n lämtldnif) o^ri b^armanldnifi,
som sifwl sät-låg^ o sta o f&sJf,
man so ttla om morgon so råf^l bg&rmanldmy&n t& o
vlh nåtom. so fhJ^-an,.an o^L so stiUft-n-an t% böksa, so
ml jåmtldmyan sljud fo ^oo-n. man da tok o^ o Tp'ow.
?m rstuva. so mot b^e/rmanléfs^%ifan ta ^étujf* om tålp. nor
tämtlåntyan köm-dity so f^lf-ay^gr&m^ po at oon ha smipq>
>m rétava, so to-n o drö-fråm-an hålv^ o so tö-n-op Tjyivan
o skar-av-an. o^då så^n: nö a-a tamt.
dérlo fhJf-an hiit %kmtlånvf)an,
pe-båysa.
Råven ock björnen.
253 da va-n riv, som w a vBn asta tl^p-sa now w fasJj. so lo^g-an g^ö^t po-n-dhaw ^f>§an. so köm bffån dit o spol-n, Jfara^an^a fbi't^^ fi§an. so så^n^ han^a dfla'''n tu ^ra. so vilyx bjfénj^an sljtul Uv^^My g>.ö^(el fi^an, ta so räf^l- -^am^-td^-y^^åly no^ila va råtala käXt. so sa revan: dm ska sat römpa-d^ n$ dt-hian hela o s^^ äldalas %'m4k^ ta
1) Började de tröttoa. '^) Måste. ') Slå sig tillsaromaoa. a i tall, v näatan a, a i tal» a mel), a ock ä, a 5ppet e» »
XIIL 1 ÄVENTYR* 49
tj 4,f 9} h % ^^ ^ ^? ^} h ^ »tjocka»; t^ fij § moljerftde; S, dt, ^ tonlöaa.
för det pojken .fiek nn bara någon galen vana av det. Så tog de nu på tröt av^ Så skulle de sätta sig ock vila. När de hade då setat en stund, så sa pojken: »näj, vi varder^ väl upp ock till igän, mor!»
Pär BejigtMon.
Hir Jåmtlåndingon tck namn.
Det var en gång det var en jämtländing ock en ångernianländing, ^2 tsom skulle sätta lag' ock åstad ock fiska.
Men så tidigt om morgonen så reste ångermanländingen till att vittja näten. Så fick han en ål. Så stoppade han honom i byxoma, så inte jämtländingen skulle få se honom. Men då tog ålen ock kröp in i röven. Så måtte ångermanländingen till att köka* om jälp. När jUmtländingen kom dit, så fick han gren' på att ålen hade smugit in i röven. Så tog han ock drog fram honom halv, ock såtogbanuppkniven ock skar av honom, ock då sa han: »nu är det jämt.»
Därutav fick han heta jämtländingen.
Par Bengtiion.
Råven ook bJ5nen.
Det var en räv, som hade varit åstad tagit sig någon fisk. Så 253 låg han ock åt på den där fisken. Så kom björnen dit ock sporde honom, var han hade fått uti ^ fisken. Så sa han, han hade ånglat? den ur sjön. Så ville björnen, han skulle lära sig att ångla fisken. Ja, så reste de tilP en kväll, när det var rätteligt kallt. Så sa räven: »du skall sätta rnmpan din nedi det här hålet ock sitta alldeles i mak' till
^) Ropa. *) Reda. •) Fått fatt i. ') Metat. •) Gav sig åstad. ») Stilla, öppet i, g i fr. beau, O i bo« e i dial. sova, m norskt u« ip öppet y, 0, <», ^ = ö.
50 WALTITAN, LIDMÄL. XIII. 1
d = d, <^ = g» X tonlöst 1, n? = m» g ock i; = ng, ff = Ig;
morgona; o so ska-dm dräpta, o ryf^p. o bffén^ff^l-no ^ dk,
man da^a råmpa frhs^fåst, so^an §lhUa t6-s&. dérfar
hi-iji^tfén nolco rdmp.
$0 vai-n sint^ po rév&n o rå}^l-la o slftul tå-n. so
sprag r^v&n mna, o byién åt man so tö-nm-po vai fe^-^ryy
at réva\ so språj^-n ptum^i granrot o y^mt-sa. so kom
hyién o batt h ftjtif-ans. so sq råvan: ho-hå, no b&xUn h
rota o måml^^äa va föti}, so §låft>.by[én fota o spänt-tt röta.
so språf r^van siWs^vi}}',
pe-båffsa.
254 rivan >. a vari stå im^f måsttu o fot tqk i^n smb^ål^ o kt>, o^da no>.^i va ^6%>.§o ha-w-f] fih^ o so sd^g^.di-dfét^a ^ét* ^ at^djféiiaf so håw^frq^ga révatf^, Jfvalas^da va vöh, han §å}(t so ^vit
jf40y so sii revan at w Syé^a, han sjftul låg^sa > s^gan^^r båh^in o stafff-sa^ so-larj^ §iti^ håi^ 6 vaii Jfvjt o dérfas.^0 lig-no bffén » sg^an^båka o st^xt*
o]-pé§a.
lån 80B stoppade fålen in i mårren.
255 da va-g^gétur/ > hA^po plifpå. nor »wa pléffä » sUiin
då, so la mara sa ta o fglo.
kom-so-n litn, t^us^n ^ tv ^ folo, fa-^a^^aw^va fjfo^n^däga fa-lila, tä-yta^ so tö-i o sttUft folon im mara iiån.
no^(la^a vhri^w^fyö^n^daya då, so folo-a so stored
våka-ri fölo,
ffonas-lå^a.
') Ond. ^) D. v. 8. björnen var i färd med att hinna upp
a i tall» p nfistas a, a i tal« a mell. a ock a, a öppet e, »
XIII. 1 ÄVENTYR. 51
ty iy ?y h % ^^ ^* ^i ^> ^7 ^ »tjocka»; f, n, § iiiuljerade; 8, äy ^ tonlÖBn.
morgonen; ock sft gkall da dra till ock rycka. Ock björnen gjorde nu det, men då hade rninpan frusit fast, så han slet hanne ntav sig. Därför har inte björnen någon rumpa.
Så vart han sint' på räven ock reste till ock skalle ta honom. Så sprang räven undan, ock björnen efter. Men så tog han på vart för dryg iht räven ^. Så sprang han nnder en granrot ock gömde sig. Så kom björnen ock bet uti foten hans. Så sa räven: ho-hö, nu bet han uti roten ock mente, det var foten. Såsläppte björnen foten ockspändeati roten.
Så sprang räven sin väg.
P&r BengtMon.
Räven hade varit stad ini en matstuga ock fått tag i en smördall' ock 254 ätit. Ock då när det var gjort, så hade han väl skitit, ock så såg det där rart* ut åt björnen, så han frågade räven, hurledes det var vordet, han sket så vitt.
Jo, så säger räven åt björnen, han skulle lägga sig i solsken- backen ock steka sig, så länge ^ skiten hans ock vart vit.
Ock därför så ligger nu björnen i solskenbacken ock steker.
Ola Pinson.
Han tsB ttsppads f&lea In I airrea.
Det var en gång jag höll på plöjde. När jag hade plöjt en stund 255 4lå, så la märren sig till ock fålade.
Kom så en liten, tussig en fåle, för det han var fjorton dagar för tidigt. Ja-gud, så tog jag ock stoppade fålen in i märren igän.
När det hade varit en Qorton dagar då, så fålade hon så stor en vacker en fåle.
Jonai Lanson. räven. ') Sinorbytta. ^) Besynnerligt. *) Till dees.
öppet i, tf i f r. beau« O i bo» e i dial. sova» tu norskt u, fp öppet y, 0^ By 8 = ö.
52 WALTMAK, IIDMÅL. XIII. t
^ = d, ^ = gt 2 toDlöBt 1, It; =Mii, g ock 9 = ngr // = tj;
v i
Haft som tsk&dé tå brå.
256 da vas^if^gthh, stm håht låii-hånsa t lä^séh, sow^fBlåd'
•^dmöii. o som ^ Zåfi-tut hråJ^Mi, so båxt-a U-w>.fi$^, o viHiati fér^§o hviog-^ Ä^?ä pa isn, o so för hbtugfjpffsa to " skäfh o ni hél&. o^da ha kröjfaw^fän iffo^mf) ^l^sémya, o so^a fi^ams^hah tt kröjpan. o so stii da-n^^lör^ti^löl botpn- divan; o nor i ry^t^dåy so for yjjfsa o fi§an op^>.} rép^, som sqt oph tölUy o da lo-no yjJ^sa ihél réy/a^ o so dåt^äi- 'dfåna n&po-n horo, som löog wääjw* tölaj o lo ihél hån, o so sparka hån ta 6o^* storhå^ttnåla^-mi, som^a Ifhmi-ho^
^^ömofi fé^'
yonas-lå^a.
Om pråster.
257 da va-Hm^pråst, som^a ålti^da ta vis, at no^^a va%^
^dmoii,^§o hrtujft-w^fbro |o setal^ån^om o tig aJ^J§ésmtusn^,
no^^a vät^då tinsmorhdha'' o Jpån^an sJftul fram o hatål^
^Hnsmora Owd^M, so élfUél pråstn tåk fpärigom, no-ti köm
po prådiJfstoPi. so sårn:
j mo-no tåk ål héda^Jpirigom far mmsiti, o ål måst ^n-kan, som^a steSt mtusa.
258 SO va-a-n änan„^^pråst, som hrtuTjt foro o sät-tut sn^r^h^ po sk^gtråktoniy som héml ^ d^-åna ^ la, so vais^ténan^^lax - di'd}am. so vå-dam-sta tö fi§an m ^éa o sät-t^ snonn-hans.
') Meta. 2) BredTid. ^) Tjäderhöna. *) Nedanför. *) Stora
a i tall, V nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, & öppet et t
XIII. 1 ÄVCNTYE. 53
/» 4.9 ^9 If % ^^ ^7 ^» ^1 h ^ »tjocka»; t, n, § muljerade; t, Sy ^ tonlosa.
Haft ten tskåde sa bra.
Det yar en gubbe, som hette Jan Hansson i Långsele, tom förtäljde 256 en slik historia:
Det var en gång jag skalle nt i älven här ock ångla^ den ena sommarn. Ock som jag släppte ut kroken, så bet det uti en fisk. Ock vintern förr, så högg jag hålet på isen, ock så for huggyxan utav skaftet ock nedi hålet. Ock då hade kroken farit genom yxögat, ock si hade fisken bitit uti kroken. Ock så stod där en stor en tall bortsidan' älven; ock när jag ryckte då, så for yxan ock fisken upp i en rö', som satt nppi tallen, ock då stög nn yxan ijäl rön, ock så datt det där ned på en hare, som låg nedsidan^ tallen, ock slog ijäl honom, ock så sparkade han till borti storhästbjällan^ min, som hade kommit bort sommarn fbrr.
JonåB Larsson.
Om pråster.
Det var en präst, som hade alltid det till vis, att när det vart som- 257 maren, så bräkte han fara hos säterkäringarna ock tigga efter käsmnsen*. När det vart då tiondesmörhälgen^ ock käringarna skulle fram ock betala tiondesmöret ock osten, sä skulle prästen tacka käringarna, när han kom på predikstolen. Så sa han:
>Jag må nu tacka alla bederskäringarna (6v muserna, ock allra mast hanne Karin, som hade största musen.)?
Så var det en annan präst, som brukte fara ock sätta ut snorerua^ 258 på skogtrakterna, som hörde de andra till. Så vart bönderna leda (på) det där. Så var de stad tog fisken ur sjön ock satte uti saorerna hans.
hästskaUao. ') Färsk, ej prassad ost. ^) I mitten av september. *) Snarorna, öppet i, tf i f r. beau,, o i bo» e i dial. sova» tu norskt u, p öppet y, 0,.9,'tf = ö.
54 WALTM AN, LIDMÅL. X III. 1
ö = d, ^ = g, X tonlöet 1, w = m, g ock 9 = ng, // = tj;
då vat prdstw^ferfåé-^^o^dk-di&m. nor^ajf^^köm po prkd^Jj-
stQfSs.&'g^gtmfi o sjfiul t& b4f so s&i-n:
>a ^ diu g^da gtud, dtu a mi%g w an», «. heiséneila gtudy som
té fi^an tu §é^ o lit^ U snörm at fniiy,
pe-håysa^
^9 om siU^dån so pr&dika pråsti} po prå^^^stQ^a; so séjt-n > prii4i$e,n: om nokon^^lé-da pos^da-ifn J^bimaj so snut- ti^ da-ånra 6!
Qia^ hlbkari haf^^ga åkt po w d>-d»&t^a, hån, so pJf-no ft^^åfjthy&n tu J^ä^an, o klbkan o pråstt} stana in, dam. so s&^ klbkati at pråsta:
hål'dm at^ som dtu^t pradika %-dåy?
ié, ^a prdsti}, da tftr-j.
Xa so drijv klökan ^ l& o gl^-nm w po da-im Jfinb^ma.
då vai prdsti} sint, so §[0 han istån^, da vai-a son
bfular opi Jfä^an, so sjftuj w ^pä^våktati asta ^o^^-åt, Ija w da
va som btUlra op^ J^h^an, o^da dro hån ^%åf^ JpärJfdéra o
språg op^ klbkan^ o nj?, so köm fo^åmln/an dit o trmä,
at §éla nd^faw^va op^ Jfä^an.
ol'pé§a.
260 da va-no > skmar>.lin-h%anj da va ^ n^^ JP*'^^ ^öw w va
so sno^ly at^an smöt for % galom o tåg måtn to J^an^om, so köm-ann ^ po i rdm, dar a w dam håXt-po y^t pé?0" so bå-n Jpängaf ho sjftul la-sa hta p^§^ o da Iq^vo-a-mt^^bara ast ^ o va fa^'h. man so ga-n-sa-it sttuna ta bi, so-låtj^ w o va kifka, so lo^vo J^år^a mt, at ^ o sj^ml boro p0§a dttåt •om, ast^o va go^^lan'^. man so våi-a so samt om ^våln, ho sjftul spår ^ la mörgona,
*) Slåpper. 2) Vänd till. ») Följer du efter. *) IgÄn.
a i tall, n nästan a, a i tal, a mcll. a ock ä, a öppet e, t
XIII. 1 ÄVENTYR. 66
£> 4> ?i h *l ^^ ^7 ^j ^7 h ^ »tjocka»; ?, n, ^ muljerade; 8, ét, ^ tonlosa.
Då Fart prästen förfärad utav det där. När han kom på predik- stolen en gång ock skulle till att be, så säger han:
»Ja dn gode gnd, dn är mig en besynnerlig gud, som tar fisken nr sjön ock låter' uti snorerna åt mig.»
PSr BengtMon.
Om söndan så predikade prästen på predikstolen; så säger han 259 i predikan: »Om någon slår dig på det %ena kindbenet, så sno tilP det andra ock!»
Åja, klockarn han gav akt på det där, han. Så gick nn församlingen nr kyrkan, ock klockarn ock prästen stannade inne de. Så säger klockarn åt prästen:
»Håller du efter' som dn har predikat i dag?»
»Ja», sa prästen, »det gör jag».
Ja så drcT klockarn till ock slog honom på det ena kindbenet.
Då vart prästen sint, så slog han i staden^. Då yart det sådant bnller nppi kyrkan, så sknlle kyrkvaktarn åstad se åt, vad det var som bullrade nppi kyrkan, ock då drog han igän kyrkdörren ock sprang nppi klockorna^ ock ringde, så kom församlingen dit ock trodde, att själve näcken var nppi kyrkan.
Ola Pänson.
Det var nn i senare tiden här, det var en präst, som var 260 så snål, att han smått for i gårdarna ock tiggde maten av käringarna. Så kom han på ett rnm, där de höll på gjorde pölsan. Så bad han käringen, hon sknlle ge sig lite pölsa, ock det lovade hon ut, bara äst hon var färdig. Men så gav han sig inte stunden att bida, så länge' hon var kokad. Så lovade käringen ut, att hon skulle bära pölsan ditåt honoro, äst hon var gålig^. Men så vart det så sent om kvällen, hon skulle spara till morgonen.
^) Upptill klockorna. *) Till dees. ^) När hon var färdig.
öppet i, « = f r. beau, o i bo, e i dial. sova, m norskt u, fp öppet y, 0, 9, ér = ö. Sv. landsm. XIII. 1. 4
56 WALTMAN, LIBMÅL. XIJI. 1
3 = d, ^ = g, X tonlöst 1, w = m, g ock y = ng, /^ = tj ;
om morgon råi^l^a-no ti ma pé?Uj ^^J^-^^ P^ästn, nor w an sTjtul göo opi J^ä§a. so ion-^mét pQ^lwhom ^ o stmft-
so hå-n w n htif htun mé'S&, nor w an hä-da göt i hta styi^pt so spånt^ htun h km to péit^iom o dr (i iu löman o språg ta sköks ma. nor>.ag^köm op% Jpä^as^då, pråsti}, so SQ9g klokari, at p^§a stö m löman. so jtjf han dit o sJftul stmp-né pi^ltUb&n. man da måmi pråstn, at htun va dér nåi^ o sJftul tå w n'åi%ar pi^^ltuban, da dr&hv hån ta o §lö atsi^-sa^^ §lö so ^m^lta fftrom^ po klökaray so hån mot ta håy/^.
pe-hårfsa,
*) Korvbitarna. *) Fickan. ^) Nappade tag.
XIII. 1 ÄVENTYR. 67
tf 4,9 ?f h V, ^^ ^y ^f ^> ^y ^ »tjocka»; f, n, ^ rauljerade; &, cf, ^ tonlosa.
Om morgODen reate bon na till med pölsan, råkte sä prästen, när ban skulle gå appi kyrkan. Så tog ban emot pOlsstnbbarna > ock stop- pade dem nedi lamman 2.
Så hade han en liten hand med sig. När ban hade då gått ett litet stycke, så spände' handen ati en av pölsstabbarna ock drog ar lamman ock sprang till skogs med. När ban kom appi kyrkan då, prästen, så såg klockaren, att pölsan stod ar lamman. Så gick han dit ock skalle stoppa ned pölsstabben. Hen då mente prästen, att handen var där igän ock skalle ta den andra pölsstabben. Då drev han till ock slog åtsidan sig*, slog så emellan fötterna^ på klockaren, så ban måtte till att boja*.
Par BeDgtaion. *) Slog ät ddan (av sig). ^) BoDen. ^) Ropa.
(
Legender.
Yår Hårre ock 4e båda kåringåna.
261 da va-g^gviuf/ vor håra kom-in §o ^ rVljmansJfån^^o
viha lo^n-hms, man da ft^-an-iL so plj-an dU^-n åna ^ ^§tiuqm d\tat % hiUsmansJpån^^o sp^l-åt^ om^an sJftul fo Vq^h- htus^dér, o^da fi^-an, than^o så^ ho^a Utn mat; man^o måmi,^dam låvd-fal i^m nåta.
om morgon sp^l-n-a, Jfa ^ o slftul h^^ fa w lb^må%^ia. so sa-a, ho vlUa-it höo noko, so såx-n: dm fé^mt nokg^åna, aw^fost ärbé dm tar.^^a ska bh dry^l, so hq-a nokor ^vs ma vbmol^ som^o räf§l'la^g mogla-op '. so fik-a stqg o mögl vbmola hijla^dån.
nor riT)mansJ}år%^a sögg di-dfana^ sow^vå both-n äna^ w glmqmn^ at arbé-hana vai ^ §o dryJ^i, so &g-a, Ä^-(J, vor håra, at ärbé håna o^sljml bh dripjft^^da föst ^ o yét, o^da lovo-n tut. so tåyt-a, ho sjfml asta råjftn-op pånigan-sih. nor w o rå}^l'la o jijf w dfd, so J^ånl-a, ho v>l%a pa§ fast. so fik-a stog o pås hhla^dån,
so^a hö 6 fot årbé.
pe-bår/sa.
Flickan som trampade på brödet.
262 da va i stdp^§ow^va so heygfålomg, at^o sJfml hog-po gmlskon.
^) Mätte upp. a i tall, t) DRBtan a, a i tal» a xnell. a ock ft, a öppet e» »
Legender.
Yår Urre ock do bada kåriigåraå.
Det var en gång vår Härre kom id bos en rikmanskäriDg ock 261 ▼ille låna hos, men det fick han inte. Så gick han diti den andra stngan ditåt en hasmanskäring ock sporde efter, om han skalle få låna hns där, ock det fick han. Men hon sa, hon hade [blott] lite mat; men hon mentCy de levde väl över natten.
Om morgonen sporde han hanne, vad hon skulle ha f))r logementet. Så sa hon, hon ville inte ba något. Så säger han : »Da får inte något annat, än första arbetet da gör, det skall bli drygt.» Så både bon några alnar med vadmal, som hon reste till ock målade npp ^ Så fick bon stå ock måla vadmalet hela dan.
När rikmanskäringen såg det där, som var borti den andra stagan, att arbetet hannes vart så drygt, så bad hon, hon ock, vår Härre,att arbetet hannes ock skalle bli drygt, det första hon gjorde, ock det lovade han nt. Så tänkte hon, hon skalle åstad räkna npp pänningarna sina. När hon reste till ock gick då, så kände hon, hon ville pissa först. Så fick hon stå ock pissa hela dan.
Så hade hon ock fått arbetet.
Pär BengtBaon.
FliokåB som tranpåde på brOdet.
Det var en storka^ som var så högfärdig, att bon skalle ba på ^2 galiskorna.
2) Flicka, öppet i, « i fr. beaa, o i bo, e i dial. sova, tu norskt u, fp öppet y, i^, 9, 9 = ö.
60 WALTMAN, LIDKJIl. XIII. 1
d = d, ^ = g, X tonlöst I, w = m, g ock j; = ng, /; = tj ;
o so s^ml-a goo ifmha galom o bo^ro noko hré >fro-n m^r'§m o ditat % ana ffåny, so rbkt-a-fa-fi $&td^^, o far at ini w o sJftul sml-iut^ w ^mlskon-sth, so tök-a o lå hrq- kakan m dyn o stitg po dåm, man so våt-a sto"^an der, o daw^f^lj ini-a dar^froy fati^^am mot at pråsta o hQ^o-hdn ta Ibso-a danfrö.
pe-håfjsa.
*) En mnutspol.
XIII. 1 LEGENDER. 61
ty ^9 ?y h % ^^ ^7 ^> *> ^} ^ »tjocka»; ?, ii, ^ muljerade; 8, d, § toolösa.
Ock så skalle hon gå emellan gårdarna ock bära något bröd ifrån hanne mor sin ock ditåt en annan käring. Så råkte hon för en sketdy >, ock fOr att hon inte skulle snssla nt^ guliskorna sina, så tog bon ock lade bröd- kakorna nedi dyn ock steg på dem. Men så vart hon stående där, ock de fick inte bänne därifrån, förm de måtte efter prästen ock ha honom att läsa hanne därifrån.
Par Bengtsson. ') Smutsa ned.
Sägner.
lar SiiåseiilLyrkAii bleY byggd.
263 d& va po ..dån tiny snasajfd^a^ vai^djpgd. so va-a-n ymfmrw^om hxpgd-a. o so vi dar > våti}^ som^an jiJf bv^ o bår^^lijfif som dam kala snosavåtna, man da va ifiultufi w^o st(ir, at våtna ji^^-^t miyr an > höksUni^a; o våtna va mila bråjt. man han ty^Jfiys^n-åjan §Utd^p&w^va so l&x.
nor^an^a hipqd-op Jpä^a o sjftul sät-pd spiray so va dar im hna^ ^kår s,§om^a fot^^rim^ po Tjas.an håhl^ o nar hån namt-1} po nåmny so da^fpå-^, han så po d^-hiån visa:
sdtj såty spira råt! so dåt*'i}^ né o §lö-%'hél^§aK
pe-båfjsa.
Berlttelter om Jordfolk.
264 da va i std§^ s, §ow ^ va > sétrom, o so köm-a-fls^t^ hé}l höp ma folk^ot sétromy o so vaddar åm, som sTjud ta fri ot^fj>'d}an störan; da vas.ns.gtUh. |a ho §låp ini tfro^ ho mot no tq gut^an-dian. hrytå våi-a-no-fal. o so ståXt- ^dam-tå > kalis o hjoXt^tr^ép, dam spbh o dansa, kläd -a ta brtur o . . .
') Snäsen (lidm. snésa), socken i Norge väster om Sorli. beloDing for kjrkbjggandet skulle bli solen ock månen, enligt vad namn ini bärget. Till jätten hade han sagt: »Sätt, Sydväst, spiran
a i tall» t> nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, »
Sägner.
Iw Siiiteiikyrkaii bUY byggd.
Det var på den tiden Snåsenkyrkan > vart byggd. Så var det en 263 jätte som byggde hanne. Ock så var dSr ett vatten, som han gick över ock bar sten, som de kallade Snåsenvattnet. Men då var jätten så stor, att vattnet gick^ inte mer än i byxlinningen ; ock vattnet var milen brett. Men han tyckte, den där skitbäcken var så led.
När han hade byggt npp kyrkan ock skulle sätta på spiran, så var där en annan karl som hade fått gren* på vad han hette, ock när han nämnde honom på namn, så dog han. Han sa på det här viset:
»Sätt, Sätt, spiran rätt.»
Så datt* han ned ock slog ijäl sig^
Pär Bengtsson.
Berlttelter om Jordfolk.
Det var en storka* som var i sätrarna, ock så kom det väl en ^^ hel hop med folk åt sätrarna, ock så var där en, som skalle till att fria åt den där storkan; det var en gnbbe. Ja bon slapp inte ifrån, hon måtte nn ta gubben där. Brydd vart hon nu väl. Ock så ställde de till ett kalas ock hOll bröllop. De spelade ock dansade, klädde bänne till bmd ock . . .
^ Nådde [inte högre än till byxlinningeD. ') Fått reda på. <) Föll. ^) Hans Ola PärMon berättade. Den andra karlen hade hört jfittens hnstru uttala hans rättli •) Flicka.
öppet i, « i fr. beau, o i bo» e i dial. sova, tu norakt u, y) öppet y, 0^ (^, 8 = ö.
64 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
d = df / = g, X tonlöet 1, w = m, g ock y = ng, Jf = tj;
da ha-a-n htun ^ö-sa, so ha-a-n riy po hån-sm, so ha-a tiji'td'Sa w n-diån rim&n då o Tjyynl po ha^fi ot huina — da va fal Xtug^an htun, o so pJfa-a hån haxm ot ow- får w ^m, o da nor hmn kåm-hhm, f&^lö-no fåfi, at w da vé 'it rät; hay^Jfäni-no itån nt}%aw w fo§l6s. tå, hån ♦»ä wdm gmufj såla-op håstn-sth o sat-sa-po ^ g råi ot sétrom o ^ a hiun må'Sa ta-bå1far. o nor^ags^köm-da dit, so va no dér^ >^§pål o dåns. so Jffjäga håstn, o^då ha^n-djån stö^a såkt:
nö gtu^^a Iqv fa-i hér håstn ^ ans- f år ^ Jfyåg!
o ma w åm gvtay va^-a so tömt. o åXt^da^o ha-pd-sa, fik-a-no h^o. da ^ a voti söft ma åXt i-höp ijfomy déra^.
jfo-iånsa.
265 da va i hta st6p^§0Ws,va i sétrom^ o so fik-a h^r^go må^ fin biåla, o so Jfréuf-a opo fjfésa o såt-sa. so kom da-fi w ^lör höp wd Jfrhter o folk^o f(ir i^vi s^tarvöln. so våt-a-no-fl råd, h^ som sat opo fyksi- man dant för båini* fram dåm. so soog-a ini no mayr, man di-diaw^ vakar hialan hhml-a låy.
jfo-iånsa.
266 da va i torns sow^va i^n séta,^§ow>.va so ly^ o stil om
Jfvälan, so köm-dam o låiå i Jfm o gq-n, o h^ ^a héuina o J^éln po hmqvuhy man « o fiJ^-it Iqv ta miåll' mayr an ti Jpéln. om Jfma ha miir,^?o filf-it-a miål^.
mn då — matmgra-Juina va qvmn§m1j — so sJjiul 'hi mtållf, o^da mtälka hö tfi ^tun; so strétulf-a-ma^.
jfö-mérat.
') Fars häst. ^) Allt [det övriga] hade blivit liksom utsopat a i tall, V nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e,
XIII. 1 SÄGNER. 65
ty 4y ?} h v, ®®^ ^» ^} *> ^y ^ »ijocka»; f, w, § muljerade; J, <f, g toDlÖsa.
Då både hon en hund bos sig. Så både bon en ring på handen sin, så hade hon tagit utav sig den dår ringen då ock knutit på halsen åt banden — det var väl slug en hund. Ock så skickade hon honom hem åt honom far sin, ock då när hunden kom hem, förstod nu fadern, att det var inte rått; han kände nu igän ringen förstås. Ja, han med en gång sadlade upp hästen sin ock satte sig på ock red åt sätrarna ock hade bunden med sig tillbaka. Ock när han kom då dit, så var nu där spel ock dans. Så gnäggade hästen, ock då hade den där storkan sagt: »Nu gnd ske lov fär jag böra hästen hans far* gnägga!» Ock med en gång vart det så tomt. Ock allt det hon hade på sig, fick hon nu ha. Det hade vordit sopat med alltihop igenom dörren^.
Jon Jönsson.
Det var en liten storka' som var i sätrarna, ock så fick bon höra så 265 många fina bjäll[r]or, ock så kröp bon uppå i^buset ock satte sig. Så kom där en stor hop med kreatur ock folk ock for över sätervallen. Så vart hon nu väl rädd, hon som satt uppå fähuset. Men de for bent* fram de. Så såg bon inte något mer, men de där vackra bjäIl[r]orna hörde bon länge.
Jon Jonsson.
Det var en tös som var i en säter, som var så lyd^ ock still om 266 kvällarna. Så kom de ock ledde en ko ock gav hanne, ock bon hade hornen ock kitteln på huvudet, men bon fick inte lov att mjölka mer än uti kitteln. Om kon hade mer, så fick inte hon mjölka.
Men då — matmodern hannes var avundsjuk — så skulle bon mjölka, ock då mjölkade hon ur kon; så strök bon med^
Jon-M&ret.
genom dörren. ^) Flicka. *) Rakt. *) Tyst. «) Dog.
öppet iy P i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, ta norskt u, y> öppet y, 0, 9, « = ö.
66 WALTMAN, UDMÅL. XIII. 1
d = d, / = g9 2 tonlost 1, m; = m» g ock 9 = ng, /^ = 1j ;
^7 so tér-^iu-fl^a hétuti^déj at^éta va im 8oWs,vi!l\a h49 > hånjfårvf) ta voro darma^ Jfärtf/an-stnj nor^o lfvili\ man da s^mUa hé^ > fliå^h o smér-po bäna^ man^o s^ml äkt-sa, so tt^da köm éh* h^. eo^, ho va so ftul o ili*, at^o ^^l-Tfty som^o vat^Md-om: ho smgl-po étuf^a-si iu flåsJfon.
i ti d&råt 80 rbhte^'dam po m^M^i dan som w a håft-a ta jdi^i^änffan-sni; va so h^ asta halsa-om o täka-ow^fa^ ^?ist — Os. da riyv-an tu dåti étfé^a.
y,^-mårat.
268 röta
anar ö^ra ma fiota öj^at^j so köm-a w » ^vlnfölk^o pJf .im kl&d. so p^-js^in o sjfml s^p o fU^y o it-noko kdm-in. so jiJf-h boti grängån o hbrnl-ét^ om da s. a Jfémt noko föl^j o iya^t^s synias noko föllfy sow w va rém kläd, » sp^l ål gränauy man iya^lå^.
jfö-mérat.
269 o modo » tyinty if-im Jfvåln at ^ ^ a låkt-maj so b^r-a ta o hvfug ma f^r ^^'S}, man so d^m^'', man åt jvaränar jiJf-dam, o dér^§åt hosbön-mm öp somorfjfésa s&da.
yiö-mérat.
270 da va-g^gétuy da va ^ bta stö^^y.^^ows.vai hMmbd4 to t äna IjvlnfölTj. so räf^l^a-no-ta o föd» may^^a^dam hf&Xt 'Po j^J^y so bår-a m yöla ma-dam. o dir ha-dam hmsa-sm^ o dér^lyiTjt stb^a da va so fini o prål^hJft. man da s^dam^ dam sow^vQ n% y^n, at^da va da ål vå^ly aJts^dam^a htusa 'Sm mil pxa^i hu^som^ dara-m ^ bön ^ a 8{n hiuSj so w at nor ^rbtoras^dåras päsa^ so rån påsa po böla-daras.
pe-båfjsa.
1) H06. 2) ug i barasäng. ^) Nfir. *) Ont (elakhet). a i tall, v oästan a, a i tal, a mell. a ock ft, a öppet e, i
XIII. 1 SÄONER. 67
Ij ^j ^y If fl ock i, d, &, I, n >t]ocka>; t, n, ^ muljerade; t, (f, § tonlösa.
Så tör du Täl ha hört det, att det var en som ville ha en 267 bondkäriog till att vara därmed^ käringen sin, när hon vilade^. Men di skulle hon ha en flaska ock smörja på barnet, men hon skulle akta sig, så inte det kom åti* hanne. Jo, hon var sä full av illt*, att lon gjorde inte, som hon vart bedd om: hon smorde på ögat sitt nr flaskan.
En tid därefter så råktes de på marknaden, den som hade haft hanne till jälpt käringen sin; var så hon åstad hälsade honom ock tackade honom för sist — ock då rev han ur det ögat.
Jon-Märet.
Andra året vi flyttade uppefter^, så kom det ett kvinnfolk ock gick 268 röd klätt. Så gick jag in ock skulle sopa ock fli*, ock inte något kora in. Sä gick jag borti granngården ock hörde åt, om det hade kommit något folk, ock ingenstädes syntes något folk, som var röd klätt. Jag sporde alla grannarna, men ingenstädes.
Jon-Mftret.
Ock medan jag tjänte, den ena kvälin efter jag hade lagt mig, så bar 269 det till att hugga med fyra yxor, men så dummigt^, men efter varandra gick de. Ock där satte husbonden min opp sommarfäbuset sedan.
Jon-Märet.
Det var en gång det var en liten storka^, som vart hembedd utav 270 ett annat kvinnfolk. Så reste hon nu till ock följde. Men hur de höll på gick, så bar det nedi jorden med dem. Ock där hade de husen sina, ock där tyckte storkan det var så fint ock präktigt. Men då sa de, de som var nedi jorden, att det var det allra värsta, att de hade husen sina mitt under husen, där en bonde hade sina hus, så att när kreaturen deras pissade, så rann pissen på bordet deras.
Pär Bengtsson.
*) Efter att vi hade flyttat upp (på backen). «) Ståda. ^) Dovt. «) Flicka, öppet i, p i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, tu norskt u, yj öppet y, 0, &j s = ö.
68 WALTMAN, LIDMJIl. XIII. 1
^ = d, / = g, X toDlost 1, tt; = m, g ock 9 = ng, Jp = tj;
271 so va-a-n ät^ag >. g»wp, da va t Jpäny som jiftorbo^ s.ä^tra-s>, so sjftal-a fgls^dötati-^m dih n^hiiman-hana. da SQfg-a-tiU so våi&i o so präjfh]fhd4r, man so råi^l-a h&m.
nor w o ha ^ da von håyrn > stmn '^ so sTfml-a gQf-dU o hålS'po dötra-s^ >mnj o fåf^-e, po sbmo vis, so t^k-no mårorhana po Uat-v^l^ om ^a prål^h^i w étotra'S^ w a fot-&, so sé dotra: tq-né gl^a, som hdy da/r% glq^s^^^ o smbr-po bmyan-dihy so ska-dm-fy w fo |(Jf , Ifale^s % h> föt-& vöh. nor ^ o ^ a småd-po hm^an-stn, so fik-a §q^, at w dötra-st loog bär&.,imilia noko stkma m yén, fa-^a hOs.a ^om^^f- Hy ma jf^lföl^ei,
pe-båysa.
w
272 d-a^f^géi t ovarhåln^j som kalas fy^nyan. so va d^ ay^gtub som hdii p^-fjin^a. so hé hundan sQn^^^om kom- böij modo^aws^va riljii litn.
trätan oor « ^é^-åt so va-a^&m, som rökt s. fp^främtuh påfp^ » sköta, so spgl-n-n, Ifa^an håii. man da tolo-n 'it öm nämna, mangan sås voro sön ^ ans-pé- fortgå, o so spi^l-n-n, Tfara w an hy^ft-tL so så-n^ %Q^Ul?^ - a tl^fi-sa^ modo^aw^va Ittn, o fér^ a-dam brmka hbh-ti låyar mt > ^ygdiff man då ha-dar ^bm^nm-^pråst at bvarhåln, som ha}l kråy^ o-n-dfin va åndalan, so va-dam-int w ^^ far^ o vbro-dar låyar^ tutan dam mot flét opi h^fmdalhémian.
pe-båfjsa.
273 da va-n åm smndasmdrgoti w ^llpstdm tok-po jijj kari fförmUn. so 5d-gw, gämlast sgr* i gala:
lå§0j dok^brmJf §l%p » hålian 6, dök!
so vai-a §lmt ma ^lip^yan,
da måmt'dam, da va jfölföl^a.
pe-båfjsa.
>) Tid. -) Började tala väl om (= prisa). *) Fönstret. Overfaalvden hela inre Naxndalen. Fjardingen ock den strax öster Enligt Gun nborg- gudmor användes Heimdalshaugen som qömärke ock
a i tall» V nästan a, a i tal, a mell. a ock ft, a öppet e, »
XIII. 1 SÄGNER. 69
ti 4,y ?f h *i ^^ ^> ^» *> ^> ^ »tjocka»; ?, w, ^ muljerade; 8, ef, ^ tonloaa.
S& var det eu annan gång, det var en käring som gifte bort 271 dottern sin. Så sknlle hon följa dottern sin diti nyhemmet hannes. Då såg det nt så vackert ock så präktigt där. Men så reste hon hem.
När bon hade då varit hemma en stnnd^, så sknlle hon gå dit ock hälsa på dottern sin igän, ock fann det på samma vis. Så tog nu modern hannes på lät väP om vad präktigt dottern sin hade fått det. Så sa dottern: »Tag ned glaset, som hänger däri glaset' ock smörj på ögonen dina, så skall da väl få se, buruledes jag har fått det vordet». När hon hade smort på ögonen sina, så fick bon se, att dottern sin låg bara emellan några stenar nedi jorden, för det bon hade kommit i lag med jordfolket.
Pär BengUfton.
Det är en gård i Overhalvden^ som kallas Fjärdingen. Så var där 272 en gnbbe som hette Peder Fjärdingen. Så hadde han en son, som kom bort, medan han var riktigt liten.
Trätton år därefter så var det en, som råkte en främmande pojk i skogen. Så sporde han honom, vad han bette. Men då talade han inte omnamnet,menhansägersigvarasonenhansPeder Fjärdingen. Också sporde han honom, var han höll till. Så sa han, jordfolket hade tagit sig medan han var liten. Ock förr hade de brnkat hållit till längre ut i bygdbn, men då hade där kommit en präst åt Overhalvden, som bette Krag, ock den där var andlig, så var de inte goda för^ att vara där längre, utan de måtte flytta uppi Heimdalshangen.
Pir Bengtsson.
Det var den ena söndagsmorgonen slipstenen tog på gick häri 273 Jormliden. Så sa han, gamlaste sonen i gården: »Jaså, ni brukar slipa i hälgen ock, ni!» Sä vart det slut med slip[n]ingen. Då mente de, det var jordfolket.
Pär Bengtsson.
*) Socken i Norge västerut från Nordli. I Frostviken menar man dock med dårom liggande HeimdalBhangen äro båda inom Harran (annex till Grong). — kallas av sjömännen »Norgesbocken» (nör^sdö^^&n), ^) I stånd.
öppet i, P i fr. beau, o i bo» e i dial. sova, tu norskt u, fp öppet y, 0, (^^ ér = ö.
70 WALTMAN, LIDMJIl. XIII. I
d = 0.9 Z' = g, 1 tonlost 1, w = m, g ock j; = ng, Jfi = tj;
Om tkogklrliigeii.
^4 da hånt^n gétufj i Jpiulcliyvåtm^^ da va^f>.kår^§om loog
po myri pmm w i gran. no ^ ^a lax P^ nåta, so kom-da w ^it > d^r, w^owwva ^ skqpltuna^ som ^ mäm$y som ^ an trtUd va skögjpdnga, o v^lia ligt ^å-gm, o han mot äldri w a vatt fri-n^. man da fån-anm^po da, at^an tok o tänt-fi noko to kUom-sm, fa-^a han^a kémd ^ iål-om, at^o tbd-it^dån Itufta*. mn då våt-n fri-n.
pe-bårjsa.
Om trollkatteii.
275 dam h> åXti > gåm€el hårmiy^ om > d^r^^om Mit trbU
kåtny som ska voro jf6t>.to noko fölk^o ål-halst yv\nf^l§a, o dam kalas-no tröljpårj^an. o so ska-w ^ voro jföt w to ni §laks vev to ni läks läta^. so sJftul-dam ta noko blö tu Ulfiyrtj séxas-aj o so s^ml-dam s&x nokor 6]y^§o våt-n^lovo-. nas. o^da sjftul-n dra hitat séiy >fro dt-änar gränom alt ^da^dam hafåXt-n-ta.
so tg-fiw|f wÄ?gr,w^om sifiul 6 prév jföro épi. man>.an ha-no lya trm ta-d}, man^aw^våst-no, Jfalas^an s^ml^^ybros. nor^an^a jf6t-i^fs.f^^t^då o sTjtul låp-an-i-vaty asta dråy^ so jfol-vtm-^po spatqkcel o så: dra dm §it! o ^ da saias-a^ han drd so mtpj^tph §its.dttt gån-anSy at^^aw^vat ri^h fBröd"^.
so för-a^am, som ma kala lånstréman, sow^f6r^§om ^an spoomåiXj o nor hån rat fud^ so sTjripl-n to^^dij at^an s^ml Iftum jförOwWTOw»6jära», som slfml drå Jpét o fldisJf >fro böngålom o hitat sa fy,
^) By ock BJo mellan Jormsjön ock GSddedet (Frostvikens kyrkby), rättelse. •) Färger. ^) Häpeo.
a i tall, v nästan a, a i tal» a mell. a ock ft, a öppet e, >
XIII. 1 8ÄOMBB. 71
ty 4,i ?> h ^ ^^ % ^y *» ^> ^ >tjockR»; ?, W, § muljerade; 8, <f, ^ toolösa.
Om skogklrliigeii.
Det hände en gäng i Kycklingvattnet^ det var en karl som läg ^^ pä myren under en gran. När det led pä natten, sä kom där dit ett djur, som var i skaplnnden^ som en människa, som han trodde var «kogkäringen, oek ville ligga bos honom. Ock han mätte aldrig ha vordit fri hanne'. Men dä fann han pä det, att han tog ock tände nti nägot dtav kläderna sina, för det han hade hört tal om att hon tälde inte den Inften^. Men dä vart han fri hanne.
Piir Bengtuon.
Om trollkatten.
De har alltid en gammal härming^ om ett djnr som heter troll- ^^ katten, som skall vara gjord utavnågotfolkockaldrabälst kvinnfolket, ock de kallas nu trollkäringarna. Ock så skall han vara gjord ntav nio dlags väv utav nio slags leter^ Så skulle de ta nägot blod ur lillfingret, säges det, ock sä skulle de säga några ord, sä vart han levan- des. Ock dä skulle han dra hität sig ifrån de andra grannarna allt det de befallde honom till.
Så var det en karl, som skulle ock pröva göra en. Men han hade nu ingen tro till det, men han visste nu, huruledes han skulle göras. När han hade gjort honom färdig då ock skulle släppa honom i väg åstad draga, sä gjorde han pä spektakel ock sa: »dragduskit!» Ock dä säges det, han drog så mycken skit diti gården hans, att han vart riktigt förrådd^.
8å for det en, som vi kallade Landströmen, som ior som en spåman, ock när hän vart full, så skröt han utav det, att han skulle kunna göra en »bjära», som skulle dra kött ock fläsk ifrån bondgårdarna ock hitåt sig.
^ Skapnaden. <) Höll på att aldrig bli fri fråa hanne. «) Lakteo. ^) Be-
oppet i, Q i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, ta norskt u, y) öppet y, 0, Bj 8 = ö. Sv, landsm. XIII. /. 5
72 WALTMAN, UBMÄL. XLII. 1
^ = d, ^ = g, X tonlöat 1, m; = m» g ock i; = ng, Jf = tjj;
50 5g-dam, at n-dtan trblkåtn brtulfi pås-pö, nor ^hti^ra ^9S} ^ SQ9 ^ ^^^^ V^^^ po Jgynrom o smg-ti-sei tmålka tu fffurom-dereis. o nor ^ aw ^ fiJf jforo « déj so sina ^rätBra o mtål^, lU^ ryfBm^ po imål^anj lita smörs, lo rpé^a, nieran éméy^la t€i fo^ smoreiy no^^am skmj^jgin, smorei va%J[>åislfl, 80 w d& va nåtop ötone^. o so för w ^-itag w kåt^ o §kxt po %Qltn'^ at w Mnrom^ o ^ dån §Ui^ SQfg-uil som géy^t i smör. man då si^^-a^ om^an^ t(i n-d>éfi ^ti^ o lå^dithif^kd^vå^yy j/^l-AO-op aln dér^lo ni §laks véy da folåd-dam^ at^äam sJfful fo $QQs,dan, som okt kåt^^ soms.a §lh d^-diina,
da hänt må}ys.ags.gvtufj, * J^étul^^a fd^koks^, so fi^-> §00 » yr\filot^ ^ gro^svåt > nast, som trtula^ mu^landt o bdmV * väst, o^da jijf so föty at > trtu nåtop ^^a vi^m^ föd, om i sTjmKa spraka åt. so köm-^-^ditat ^ hétfiys^an s^jféskåvcel^; 30 st^-a w dér o fmndéra t stiun^ so drö-a-ta o hopa bdmV > v^a 0^0 i}'d}an skåvtsn, o so % trtUUga <^ itån; fa-^a skåvtsn^^ va Inhéh ^ ^0 jilj-a hré- nor > hä^da J^mi ^ V* hiunar f^t låijar från^y so språf-dar ^ Jfrhjlot^ i dyr^^ér o at sbrno hål som da-fhsta, trtUla^ U^ f6% sbrno Ikt^^ po-dam hö^ töj o sTjuil -a f^s nokon trblkåty so möt-a-no hålst vbro nokon^^lijf.
da har^ t\lama 2 jförmlinj da va i std§^§ow^fån i ^riy- lot > nå^t ta^ioanas > f%^si dar^-y w ^mbdos, so tgk-a o bq^r-in d^-dyina o spni-td-dt^^, so va-dar im som postöy at ^ d%'d%ana mot-fl^ ^ voro trblkåty. man da vå-no dmui^ söfg-it tåt far o vbro noko liv ti-d^. so vlUa hån, dam s^ml ^o^ro-Sfuni..di-d}anay so sJfml-daw^fo Jpån, J^a står t ItUff^^^äa vå%^%o-di> o^da Imfta rat glåmpala iliy no^^am skar-gmnl -6. so så-nj dam s^tul kåst-a po aln, so sJftal-dam fo §o^y at^äa stö i}m^^^9 ioj^o ^f^ö-d^, o^da jfifl-a 6.
ma vit-no-fl ältt måm, at^ét-a bara noko spjtpl^aiP*; man so a-a-no hta ra^*',w»jor ma fa §6^ §1^^^.
pe-båfjsa.
») Grädde. *) Egorna. . *) Man. ♦) Till skogen för att *0) Började det rulla. ") Färg. >2) Visade det. ") Dålig lukt.
a i tall, v nästan a, a i tal, a mell. a ock ft, a öppet e, ^
XIII. 1 SÄGNER. 73
t* 4'i ?7 h % ^^ % ^7 *> ^> ^ »tjocka»; ?, w, ^ muljerade; 8, ét, ^ tonloBa.
Så sa de, att den där trollkatten brakade passa på, när kreaturen låg, ock gå diti jnvret på korna ock saga ati sig mjölken ur jnvren deras. Ock när han fick göra det, så sinade kreataren att mjölka, liten rymme^ på mjölken, litet smör av rymmen, nära omöjligt att få smöret, när de skalle kärna. Smöret vart beskt, så det var nättnpp ätandes. Ock så for den där katten ock sket på jordarna^ åt bönderna, ock den skiten såg nt som gnit ett smör. Men då säges det, om han' tog den där skiten ock la diti en korsväg, gjorde så upp elden där utav nio slags ved, då förtäljde de, att de skulle få se den, som egde katten, som hade skitit det där.
Det hände mig en gång, jag körde till foderskogs ^, så fick jag se ett kringlot^ ett gråsvart ett nystan, som trullade® östanefter ock bcnt^ i väster, ock detgick8åfort,attjagtrornättuppjaghadevunnit^följt,omjag skulle ha sprungit efter. Så kom det ditåt en hög en snöskaveP; så stod det där ock funderade en stund, s|l drog det till ock hoppade bent^ i vädret uppå den där skaveln, ock så i trullingen'^ igän; för det skaveln var inbål[ig], så gick det bra. När jag hade då kört en hundra fot längre fram, så sprang där ett kringlot^ ett djur där ock efter samma håll som det första, trullade* lika fort, samma let '^ på dem båda två, ock skulle det finnas någon trollkatt, så måtte det nu hälst vara någon slik.
Det hände till ock medi Jormlidenjdetvarenstorkasomfannettkring- lot ett nystan tillseendes i fähuset däri en kobås. Så tog hon ock bar in det där ock synte utav det". Så var där en som påstod, att det där måtte väl vara trollkatten. Men det var nu dött, såg inte ut för att vara något liv uti det. Sä ville han, de skulle skära sönder det där, så skulle de få känna, vad sur en luff det vart utav det. Ock det luftade rätt olämpligt illt, när de skar sönder det. Så sade han, de skulle kasta det på elden, så skulle de få se, att det stod en blå låga ifrån det, ock det gjorde det ock.
Vi vill nu väl alltid mena, att det är bara något spjyckeP^; men så är det nu lite rart^^ när vi får Se slikt.
Pär Bengtsson.
hämta hö. *) Kant. •) Rullade [österifrån. ^) Rätt. «) Hunnit. ») Snödriva. '*) Struntprat. **) Besynnerligt.
öppet i, Q i fr. beau« o i bo» e i dial. sova, m norskt u, ip öppet y, 0^ s, 8 = ö.
74 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
d = dt ^ = g, X tonloBt 1, n? = m, g ock j; = ng, Jp = tj;
276 da va t J^r^y som jif} te, Jph^an^ o plya-hana va A£m.
Owda sq-a^^da^o s^ml mtålTj^&n åm Jftun o §lo^ dån mtålTca
op> nm-^böos. o^då tfp^t pl^a, di-d^éna va drdt^d&f ho vä
-sta kökorop^aw^väsjpél o §l6^d%U bofsn t staiVs.far mtålha.
o som^o ^lQ'dit^d& kQkan&s våtna^ so brånt-a-öp^Zqna
aj^jpånijan, so ho flbmg-mi-sa^ denrt Jpärffstola o hht-méi-sei:
hiuf, no hränt-dam^öp^iåna-mat
mam^båna-hanaj^da va trblkåtn.
ol'pé§a.
Pisten.
277 h^-diu gåi påstn? haw >, f^r po snåsn, so sofg-dam-^t
noko ana an^m rém klidå]^; da ^^taka^ o v^^a ho §ius avi stgrvåtna. o då tök-äam t^dian o låt-ow >. fram. so ds^fpå 'dam, di-äna^^^ara^aw^för,
80 vå-a^vj^^by, som hatt nåvhus, dér vai påstn jtiåglaj fa-^a^^an sJftul-it kdmo noko viar.
gmmbor-gomo.
lan tom såg fan.
278 da va n-im nåtay modo % lö^g o sqv. so vå-irno halv- sövanas, o då s^ml-t gW öp^. mi va-i séjfar, om > sov hal * va vå^pn, so stö-dar jf^kår frama* såfja. so vå-a » hqvi^ wj skvät-mi^^då, * sJftul-no ta §Q-oot vél, l^a^da vå. man da hå-n hmuna, o qran däw w va ^yhnh'' som » ^tuhvtun. va-i bry)å då, om i s^tul bh rid, man so täyi'?: Q-a gäm- ^^*»-?ö /ä-& åXt vo^g-sa mé^, fa-^a hån hi-i noko ma méAy o jfQro, Os. då köm-antn^böt.
hans-båysa.
») Ryckte till. ^) Ropade. ^) Titta upp. *) Framför. a i tall, f} nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, t
XIII. 1 SÄGNER. 75
tf 4,7 ?« h ^ ^^^ ^> ^> *> ^» *^ ftjocka»; ?, «, ^ muljerade; 8, ét, ^ tonlösa.
Det var en käring som gick till kyrkan, ock pigan hannes var hemma. ^6 Ock då sa hon, det bon skalle mjölka den ena kon ock slå den mjölken nppi en bås. Ock då tyckte pigan, det där var orätt det, hon var ästad kokade upp en vattenkittel ock slog diti båsen i staden för mjölken.
Ock som hon slog dit det kokandes vattnet, så brände bon upp barnet åt käringen, så bon flög med sig^ däri kyrkstolen ock lät med sig:
»Hufif, nu brände de upp barnet mitt.»
Men barnet hannes^ det var trollkatten.
Ola PänsoD.
PIsteii.
Har du sett pästen? Han for på Snåsen, så såg de inte ^77 något annat än en röd klädeslapp; det kokade^ ock ville ba skjuts över Storvattnet. Ock då tog de den där ock jälpte honom fram. Så dog de, de andra, där ban for.
Så var det en by, som hette N^gelbus, där vart pästen innaglad, för det han skulle inte komma något vidare.
Onnnborg-Gudmor.
lan som såg fan.
Det var den ena natten, medan jag låg ock sov. Så var jag nu halv- ^78 sovandes, ock då skulle jag glytta upp^ Inte var jagsäker,omjagsov eller jag var vaken. Så stod där en karl framman^ sängen. Så var det i hövet^ jag skvatt med® då. Jag skulle nu till [att] se åt väl, vad det var. Men då hade han hornen, ock öronen de var knurriga^ som ett koborn. Var jag brydd då, om jag skulle bli rädd, men så tänkte jag: är det gamle- karlen ^ så får det allt våga sig med*, för det han har inte något med mig att göra. Ock då kom han bort.
Häng Bengtsson.
») Så när. •) Spratt till. ^ Krokiga. ^) Fan. *) Får det allt bastå, öppet i, 6 i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, tu norskt u, fp öppet y, 0, », 9 = ö.
76 WALTBiAN, LIDmJIl. XIII. I
5 = d, ^ = g, 1 tonlöBt 1, w? = m, g ock 5 = ng, Jf =■ tj;
Om Uppar i UOinhamii.
279 da va ém, som pJf * slcöia o sftul m w ty»n. so köm -enm^po i hjf^nspÖTy so rå^P-n^äi-äyaw^fäla^ d>tat ^ fin^4jp^. so kow^fala'^ böi^d^arma Jf^ya, so pjf-an-no in % T^hy^a, so såt -a-^^gämcel fin o ptqto Jpéta tu tånrom. so så} skdyati*: > va-sta köm po > bjfänspöVy o so rå^P-t-a httat Jféjpny o so kom-& böi f&r-m&, so sh gäfvfm: bi ta mörgona, so ska- dm fo smbko bjfbyjféta. so fo^lö skö^ari^y at^éta va-w^^fm^ som }fuma yioro-sa ta byién, nor^aw^viUa.
so rä}§l-n-td o pTj^äar^fro » brå sty)^^^ to-so koftas} o håyt po-n stmb; so klåw-an opi^} gfän, no^c^a^a vbn > lita sttän, so kom-a-m ^ byén spriyanas at sporom-ans, flbmg-so po kofta po sttuba o ta o riv o §IU. so Z4 sköyafi ^(a o sJfotut. ma^da-sbrno^da smal, so stomp^bjfonj o då så bjfén ma^da-sömo: ha-} triuä^äi-äyam, so sTjtul->^a ståXt -ma hta IVkar^, hafv..fil^-afv^fa^^i, at^an^a sbl^mla t} 6©|g -sm. håleist ha it Jfmla båh po-n. o w dånm - bffån « a boda bhlia o ålbamspoman^ o pämypömen o Ifyivan^ >. p6-sa. o ^da flbd-n di-d^ina åti"^ hiua^,
pe-båysa.
2^ da va-w w fin som ^ a got w tyén, o dam s^åmt p6-n o
ståXt-ta sbl^uila; mn da bårt-tnt pö-n. o so va-a am som hhta skävhvmg, haw^va dit o sbvd-n^. o no^^arv^flbd-n, so f ån-dam töbaksdö^sn o älbamspoman^ }7mlta |im o kropa, han stål-no i hiUsom o plj po lofta o tö ^va^aw^vilta.
ol'pé§a.
1) Följde. 2) Spåret. ^) Lappkåta. *) Jägaren. *) Bättre, under bakre delen av huden. ') Dödade.
a i tall, 2> nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, & Öppet e» }
XIII. 1 8ÄGNBK. 77
Xi iy fy li ^, ^^ ^7 ^' ^) ^> ^ »tjocka»; ?, n, ^ muljerade; 2^, <f, ^ tonlösa.
Om laFpar i bjdrihamft.
Det var en sooi gick i skogen ock skulle skjuta björnen. Så kom 279 ban pi ett björnspår, så räckte^ han det där fårdet^ ditåt en finnkoja'. Så kom färdet' bort därmed kojan. Så gick han nu in i kojan, så satt det en gammal finne ock petade köttet nr tänderna. Såsägerskogarn*: »Jag var stad kom på ett björnspår, ock så räckte * jag det hitåt kojan, ock så kom det bort för mig.» Så säger gamiefinnen: »Bida till morgonen, så skall dn fä smaka björnköttet.» Så förstod skogarn*, att det var en finne, som knnde göra sig till björn, när ban ville.
Så reste han till ock gick därifrån ett bra stycke, tog så koftan sin ock hängde på en stnbbe; så klev han uppi en gran. När det hade varit en liten stnnd, så kom det en björn springandes efter spåren hans, flög så på koftan på stubben ock till att riva ock slita. Så lade skogarn till ock sköt. Med det samma det small, så stöp björnen, ock då sa björnen med det samma: »Hade jag trott det där, så skulle jag ha ställt mig litet likaret» Han fickhonomfördet,atthanhadesilverkulan uti bössan sin. Eljes hade inte kulan bitit på honom. Ock den björnen hade både bältet ock eldbenspungen' ock pänningpungen ock kniven på sig. Ock då flådde han det där åti^ huden ^
Pär BengtMon.
Det var en tinne som hade gått björn, ock de sköt på honom ock 280 ställde till silverkulan; men det bet inte på honom. Ock så var det en som hette Skavhaugg, han var dit ock sövde * honom. Ock när deflådde honom, så fann de tobaksdosan ock eldbenspungen^ emellan skinnet ock kroppen. Han stal nu i husen ock gick på löften ock tog vad han ville.
Ola Pärason.
^} Elddons-. ^) Baki. ^) D. v. s. när han flådde björnen, fann han »akerna
öppet i, O i fr. beau, o i bo, 9 i dial. sova, tu norskt u, fp öppet y, 0^ B, 8^= ö.
78 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. I
d =r: d, Z' = g, 1 tonlöst 1, n; = m» g ock y = ng» ^^ = tj ;
BJftrnoii ock den haT&nde UriiiKeii.
381 da va-n^n - ifén sow w vorsta flJf-ti ^ t Jpänfjy sow w va havanas, so såi-dam, at^tffén A» graint^-po om^^dam go^ ma strélfmobån^ hal t^tusmobån. g^-^am ma stréJfmobén, so vil'^ åXti dröjpo J^ängan.
so tö-n o grovsop » grmh^ m yöta, hq-so Jpänj^a st^am^ bridamå'Saj noTs^ag^gröv, man so möt-^-no ni ma hmguåh o voro böis^läfia sttunm, so to J^ari^a o l^t-to-sa /^^tv o håyt po-n sttub bottin* dara^o stö. far kvån g($$^t»w6y&t^ ^^g främj so sQ^g-an-no w dt-dyana^ som hi&Jf po stuiba, a mamls.da va Jyänga; man^o hå-no spraka stw^våfy, maw^ fa w ([i ha-fv-fl tt fqla^ o vhra-op-ay man da språ^ h<i m -n^ w båJf o jilf at^ ^ M^pa. so va-n-it^gö far o rå^p^ fala^ man då raw-ay^/p^n > måf sm^^ bita.
pe-båffsa.
^) Reda. ^) StréJf m, gosse; m^bån (något föråldr.) apfitt väl följt spåret). ^) Längsefter. ^) Följa [spåret.
XIII. 1 SÄGNER. 79
ti iy ?j h % ^^^ ^} ^7 ^9 h ^ »tjocka»; tj rij ^ muljerade; S, ét^ ^ tODlosa.
BJftrneii ock den havande käringeii.
Det var en björn som var stad fick [tag] uti en käring, som var ^1 havandes. 8& säger de, att björnen har gren^ på om de går med strekmobarn^ eller tösmobarn. Går de med strekmobarn, så vill han alltid dräpa käringarna.
Så tog han ock grov upp en grubba^ nedi jorden, hade så käringen stå- ende bredvid sig, när han grov. Men så måtte han nu nedi med huvudet ock vara borta långa stunderna. Så togkäringenock lätutavsig kjolen ock hängde på en stubbe bortsidan* där hon stod. För var gången björnen såg fram, så såg han nu det där, som hängde på stubben, ock mente det var käringen; men hon hade nu sprungit sin väg. Men för det hade han väl tagit färdet^ockvädratupp hanne, mendåspranghonnedi en bäck ock gick efter ^ bäcken. Så var han inte god för att räcka ^ färdet. Men då rev han kjolen i många små bitar.
Pär BengUson.
bara. *) Grup. *) Bredvid. ^) Spåret (d. v. a. icke desto mindre hade han
Lokala traditioner.
^82 da va^ji^gétay svänskan sJ^ml ta nort o riv, so hom^^ -dam po % fiily som halas tomaro^sftåla. so rbkUäam^atv^ fin dér; so viha-dam höo n-d^an ta lös, o ^ da Ibvo-n tut. man so va-fv^fml o fånP, so v>lia-nj at^étam sjfml dréy, tai^da vai Jpåln o möt, fa-^a^atv^våst-to % hrhlép po mäåta^j o so sl^whn goo fhri'dam ma-n ålbrdn o låsér-^am dfti brUBfs^ån.
man da vat i hrhlép to ana §låg. han löser a-danv^fråm po ^ héfpT^t » hårg, o nor wÄgwidw frampo flåm%a^, so röpa-n, dam sifml ^ipn-sa^ f^^fi äam söog-no so véJr, Jfa da ly)st tu glasom* darb hrblép^. o dam ^tpnlsa far A^fn*. man då kasta fin sa atöm^ n statn o kasta älbrdn iutbv^ bana, o flana åt, so w da braka, o w dam ^iQ-i-hél-^a kvar anda &m. man dok ska it tnu, Jfa gUdt daw^fi^ po brhlj^fs^åla, nor fin korn o tolo-om, Ija^an^a fföi. o haw^ft^ åphöV to söktn ål s^ levati,
pe-båysa.
283 da va slstan i sbtnhmnalåh, da bod n nybyjqar > |w-
viJ}an darma-n §é, som kalas stör^étutn^. da va-a-n dåg, dam sJfud po naU^én^, guiban o J^äriga. so köm-da^tioko fina o tO't-hél-dam. so f^Jj^båna sväXt-i-hél håim * fffés^, so vat finan avrdta, dam sät-op^d^-dian hwqtuskålam^po no poola, o so sö^-a t Itäftn, o dån söman é-no ti so^bo^an^^,
pe-båysa.
*) List, svek. ^) Gård i GroDgs socken i Nordre TroDdhjeius håll. ^) I östra delen av Frostviken. Lapparna kalla sjön fduta, ^®) Psalmen 480 : I Kristi sår jag somnar in . . .
a i tall, v nästan a» a i tal, a melJ. a ock ft, a öppet e» »
Lokala traditioner.
Det Tar en gång svenskarna skuHe tili Norge ock röva. Så kom S82 de på ett i^än, som kallas Tömmeräsfjeldet. Så råkte de en finne där; så ville de ha den där till lots, ock det lovade han ut. Men så var han full av fant'. Så ville han, att de skulle dröja, tils det vart kväUn ock mörkt, för det han visste utav ett bröllop på Midjå^ ock så skulle han gå före dem med en eldbrand ock lotsa dem diti bröllopsgården.
Men det vart ett bröllop utav annat slag. Han lotsade dem fram på ett högt ett bärg, ock när han kom frampå floget^, så ropade han, de skulle skynda sig, för det de såg nu så väl, hur det lyste ur glasen^ däri bröllopet. Ock de skyndade sig för hälen ^ Men då kastade sig finnen åtom^ en sten ock kastade eldbranden utöver bärget, ock fienderna efter, så det brakade, ock de slog ijäl sig var enda en. Men ni skall inte tro, vad glädje de fick på bröllopsgården, när finnen kom ock talade om, vad han hade gjort. Ock han fick uppehålP av socknen all sin levetid.
Pär Beo^Sflon.
Det var [på] sistone i sjnttonhundratalet, det bodde en nybyggare i In- 283 viken därmed en sjö, som kallas Storsjauten^ Då var det en dag de skulle på nätsjön ^ gubben ock käringen. Så kom där några finnar ock tog ijäl dem. Så fick barnen svälta ijäl hemma i fähuset. Så vart finnarna avrättade. De satte upp de där huvudskallarna på några pålar, ock så sjöng det i luften, ock den sången är nu i sångboken '^
Pär BengtuoD.
amt •) BraDt bärgsida. *) Foneterna. *) Utav tusan. *) Bakom. ^) Under- På Albins karta är namnet stavat Jougden(!). *) Skulle sätta ut nåt i sjön.
öppet iy Q i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, tu norskt a» fp öppet y, 0, By 8 = ö.
82 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
^ = d, / = gf X toolöBt I, w = m, g ock y = ng, Jp = tj;
284 dei va tö br^r, n-mdt}n'6§a o^n-håns-6§a^ sow^ födas
> bjfbnskoiein. so röd-dam o rokt-fi-fim ^ hyén mifpo ^éa. so s^ml'dam-no mams ro-öp o ta-i-hél-n^darpo ^éa. dam röd, so-lav)^ dam nbd-omy o bffén han to Idneiy o^n-mötifuan hopa-tu boota o spånt-ti n-åim ^bakfot n^ po byéna o måmiy han sJfml bahöl-om. man han léj^t-sa-no %fro-dam o bärga-sa.
jfCHÅnsa,
285 da va-H stökolmshånlars.^om håd isak-én^, som böd >
féhy^. so Jpåful-p, ^ ta stokhölm ^ ag .. gvuiy, so ha-n dån Qtmtl, at mära-ans kasta fqlon, so va-n-no rady om fwko följf sJftul/^fo §0^ ^ di-dikifia^ so Jftun-w^fo j)U^t, so gipni-n -sa o stmft folon-d%an U-n sålfj räi^l-so tå o ji^ w d^tat t stmgtudér o sät-fro-sa så^pan o jllf-so in.
nor^ag^köm-in, so sg^g-dam-no, n-isak-ériJf ^ a såt>.fp^ fbtugce&dJf hala^§o n rkrtj/potsdJf tuta diåra. so va-dar ém sow^ va-sta tö så^pan o språ^ ta-våj^s ma-om. man dån göniaws. vdi-d^am ini fixt to staijfan.
pe-båtjsa.
286 da bh tri o^ i hma^lj^^a va so mip^fiph véwn^, so hal
-ma po skar^y o^då §lo-ma^i-hél oh, o so §lo i no bränmn tis.} käfafat o såt^diti ooJjafi^^^^a ma hal-po skqr-§liut. o nor * sät-då fqta dit% ofjfariy so köm-n-no dit o ta o dn^, o^öa dråk-an-sa so fml, so t(é vat äldalas Uj^an brådama fqta. so va-a-no må^ sow^vat>.§6 ftäl, so^at^dam stö po tö fétar^ o gäpa-op, so da rvuiä'^ im fpåftn, o vilia tak-os o sprdjg ät-os o höpa^at fétrom,
pe-lå^a.
^) Till dess. ^) Benet. ^) Socken i Jämtland, söder oin Frostviken. a i tall, D nästen a, a i tal, a mell. a ock ft, a öppet e, »
XIII. 1 LOKALA TRADITIONER. 83
h ij ^J 1} K ^^ *» ^) ^y ^1 ^ >ljocka>; ?, », § luuljerade; 8, ef, g toulösa.
Det var två bröder, han Mårten Olsson ock baD Hans Olsson, som fOljdes 284 i björnskogen. Så rodde de ock råkte för en björn mittpå sjön. Så skulle de nu menas ro upp ock ta ijäl honom därpå sjön. De rodde, sålänge^de nådde honom, ock björnen han toglandet, ock han Mårten ban boppadeur båten ock spände uti den ena bakfoten^ påbjörnen ock mente, han skulle behålla honom. Men han slet sig nu ifrån dem ock bärgade sig.
Jon. Jönuon.
Det var en Stockbolmshandlare som hette Isak-Erik, som bodde i 2% Föllinge'. Så körde han till Stockholm en gång. Så hade han den oturen, att märren hans kastade fålen. Så var han nu rädd, om något folk skulle få se det där, så kunde han få plikta. Så skyndade han sig ock stoppade fålen där ati en säck^ reste så till ock gick ditåt en stugndörr ock satte från sig säcken ock gick så in.
När han kom in, så såg de nu, han Isak-Erik hade satt en fägelsäck eller så en renköttsäck utan[för] dörren. Så var där en som var stad tog säcken ock sprang till vägs med honom. Men den gången vart de inte feta av steken.
Pär Benictwon.
Det blir tre år i höst, det var så mycken vand*. Så höll ^^ vi på skar^ ock då slog vi ijäl åtti, ock så slog jag nu brännvin uti ett kaffefat ock satte diti åkern, då vi höll på skar slut. Ock när jag satte då fatet diti åkern, så kom han nu dit ock till att dricka, ock då drack han sig så full, så två vart alldeles liggande bredvid fatet. Så var det nu många som vart så fulla, så att de stod på två fötter* ock gapade upp, så det rödde ^ ini käften, ock ville ta oss ock sprang efter oss ock hoppade efter fötterna.
Pär Larsson.
*) Åkersork. ^) Skar (skördade) säden. *) Ben. ^) Lyste rott.
öppet i, Q i fr. beau, o i bo, e i dial. sots, ta norskt u* ffi öppet y, #, a, jr = ö.
84 WALTMAN, LIDMAl. XIII. 1
3 = d, / = g, X tonlost 1, w = m, g ock 5 = ng, Jf = tj;
287 da va ^fv^ frédåg^^^^n-ol-lå^a o-n-jfohåms-ö^a o-m-pe- jfönsa s^ful ta ålgsköks^, da fro^ga-i-åi, om > /ij föl-dam. tå da s^tul-i föj man dam hå''>t U ta vant, modo t ^Itpd ^ foöf. 80 täfjt-i: nö s^a-i snap*-ma w i vaig fhr^dam. nor i kom dit, w dara w ^ vist åhaw w vå, so rbkt-i-n yohåmS'6§a. so 5&t-t åt-om:
— §ér-^fu noko?
— nÄ, ^ ^ér-vnt noko.
so spol-n måjy, om i so^g noko. so sö^g-i bara tg älgsp&r. so sax-} åt-om:
— no ska-dm gof våkat^toihm at älvan Man.
nor i köm noko niar botat divan, so smal-a w å^i sköt. so täfft-i: no fi^-an^an alg. 4t?,w?o, tri, so smal äna^§köta. da täflt-^J^^ sJftul goo ditåt o §o^, far * fs§lQ, han^a föt-sa fi alg då. inom ^ an omgblifj^ so smal tradi sköta, da kom 'i o pT^^d%tåt'Om, so sai-n jfohåms-ö^a:
— ma hi-n-no l\yan Man nå. so svoro-i-om:
— ea, t §ér^^a. maij^Jfér t gtusnåm s. mäm-dm ^ da bli to^di-Måm?
— Ija^da ska bli to^d>-Måm?
— o^d-a^da n ram dtUs^i s^Ht. so svoro-n:
— o^dtu hl-ma ta når!
— o^dtu fa $00, fja nari^da bli to^d%-Man%. trm-diu, > kan-it |of, o^wdT-ft-n ram hal n alg dtu^} sJjhh?
— 0 1 fQna rf, a w di-Måna n ram? la, é-a n ratn i hl s^bhy so spriy-i båmi* haim.
so täyt-ma bdo tö, at ma sljuil spriy-fro rama. man nor ma^a spraka n litn bit, so s^tul-i §09 ta-bqljar. da Malt r&m po sthg-op. so sa-t 4t om-^ohåms-6§a:
— da fa gQO, ^a^da vil, man dm a tvui/Qaf>.goo o stiy rim.
O Jfr 8. 7—9. 2) På älgjakt.
a i tally v nästan a, a i tal, a mell. a ock ä» a öppet e, »
XIII. 1 LOKALA TRADITIONER. 85
;:; «
t} ii ?» h *l ^^ h ^^ *> ^ ^ »tjocka»; ?, n, | muljerade; 8, <f, ^ tonloBa.
Det var en fredag^ han Ola Larsson ock han JohaDnesOUsoiiockhaii ^7 Pär Jonsson skulle till älgskogs^. Dåfrågadejagefter,omjagfickfö]jadem. Ja det sknlle jag få, men de både inte tid tillattyänta,medanjagBlipadeen lie. Så tänkte jag: na skall jag snippa' mig i Täg före dem. När jag kom dit, där jag visste älgen var, så råkte jag honom Johannes Olsson. Så säger jag åt honom:
— Ser da något?
— Nää, jag ser inte något.
Så sporde han mig, om jag såg något. Så såg jag bara två älgspär. Så säger jag åt honom:
— Nu skall da gå vackert bortöver åt älven här.
När jag kom något nära bortåt älven, så small det ett skott. Så tänkte jag: nu iick han en älg. Ett, tu, tre, så small andra skottet. Då tänkte jag, jag skulle gå ditåt ock se, för jag förstod, han hade fått sig en älg då. Inom en ögonblink, så small tredje skottet. Då kom jag ock gick ditåt honom. Så säger han Johannes Olsson:
— Vi har honom nu liggande här nu. Så svarade jag honom:
— Ja, jag ser det. Men^^hur i Guds namn menar du det blir utav det här?
— Vad det skall bli utav det här?
— Å det är då en ren du har skjutit. Så svarade han:
— Å du har mig till narr!
— Å du får se, vad narri det blir av det här. Tror du, jag kan inte se, huruvida det är en ren eller en älg du har skjutit?
— Å i fan ock, är det bär en ren? Ja, är det en ren jag har skjutit, så springer jag bent* hem.
Så tänkte vi båda två, att vi skulle springa från renen. Men när vi hade sprungit en liten bit, så skulle jag se tillbaka. Då höll ren på steg upp. Så sa jag åt honom Johannes Olsson:
— Det får gå, hur det vill, men du är tvungen gå ock stinga renen.
») Skynda. ♦) Rakt.
öppet i» 0 i f r« beau, o i bo» 9 i dial. sova, ta norskt u» fp öppet y, i?, &, v = ö.
86 WALTMAK, LIDMÄL. XIII. 1
d = d* / = g, X toDlöst 1, w = m, g ock 9 = ng, J^ = tj; 80 5öj-n;
so mO'dtu go^ o stiff-an.
da sa-^ åt-om, at ^ an slftul go^ w g skåf-dit w di-åt^a w l^ käran, man^am^bryfå-sa-^t öfn^ déy hay^JfiUa bdini^ h&m. o i f^y U}^-dar hktla af tan o lå^t mtpo nåta o voro ämpin^ fa^^i-dyim. mil * nåtn so köm-a-n hail mala* ma fölk^o s^tul^tälp-ta^g boro d^-dian algj^éte;.
%janS'^6nsa,
288 dfi f)a i(^ brér ^ §om sJjwl ta argeis^ y-g^f*J>* dan-åyn sifml ta tolo ma-n-ånafi fa-^a^an létug so.
o so va am-to-dam a>néfpgd, o hån hfklt-tå > noli o-n ånati t frbstvi^an. so så-n:
— d-d w da fl nbko^y da sJfa^int voro man o rht-sa-åt.^äa ^dtu såi. dm så, at nm-p^-bäysa va pyUmg bodo^dhy o-n- imbor far årvan-s%n; man no h^r-i dm mög tälstdg, at w étm w» föt^bodo dm o hana-lmbo ^ ^&>l i^onom » klbkb^% so d-a råt noko klå>ni to-da, dm ska fbro-åt si-soon"^,
SO sax-n ånari:
— da^é som da plö ma dt-hian nQl^om. dam drilf o dam svér o spölo k6% o é §lil}ar kära. % tfp^^tp, no^^m v^l^^ vQ^o ^l^kag w kér, so ha-dm mota haft w bög bmyan, diw ^ fologta-da hbtu^lbaroks^!
pe-båf/sa.
289 da va-g ^ gviUfi da va-w^fieriysmån o fi rötskoUrar^s. >.§om sJfml mt o pänt-mt mtlåga.
so ha-dam» so lita Iqny at..daws.va tvrnijan ta for o bodö nåt o^dåg. so mot-Sam anda tå m s%n egan^-^pö^ o batal
») Kan jag inte. ^) Rakt. ^) Bekymrad. ♦) Mängd. *) Tvista, skall kalva om hösten.
a i tally v nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, & öppet e, i
XIII. 1 LOKALA TRADITIONER. 87
t* il 9f h % ^^ ^i ^y ^} ^> ^ »tjocka»; f, n, § muljerade; &, dt, ^ tonlosa.
Så Säger han:
— Nej, det är inte jag tilP. Kära dig, förstår du det är rätt, så må dn gå ock stinga honom.
Då sa jag åt honom, att han skalle gå ock skaffa dit de andre två karlama. Men han brydde sig inte om det, han kutade bent^ hem. Ock jag fick ligga där hela aftonen ock långt ntpå natten ock vara aropen' för det där. Mitt i natten så kom det en hel male* med folk ock skalle jälpa till att bära det där älgköttet.
Jöns Jonsson.
Det var två bröder som skalle till [att] argas ^ en gång; den ene '^^ skalle till [att] tala med den andre för det han ljög så.
Ock så var en utav dem enögd, ock han höll till i Nordli ock den andre i Frostviken. Så sa han:
— Det är då väl något ^ det skall inte vara mer att rätta sig efter, det du säger. Du sa, att han Pär Bengtsson var skyldig både dig ock hanne Ingeborg för arvet sitt; men na hör jag du må tillstå, att du liar fått både din ock hannes Ingeborg del igenom ett klockbyte, så det är rätt något klent utav dig, du skall fara åt seså^.
Så säger den andre:
— Det är som det plär med de här nordlidarna. De dricker ock de svär ock spelar kort ock är slika karlar. Jag tycker, när du vill vara slik karl, så hade du mattat haft båda ögonen, din för- låte dig höstbäroxe^v
Par Bengtsson.
Det var en gång det var en Qärdingsman ock en rotskollärare, 28d som skulle ut ock panta ut utlagor.
Så hade de så liten lön, att de var tvungna att fara både natt ock dag. Så måtte de ändå ta ur sin egen pung att betala
®) Det är då också mårkvärdigt [att. ^) Så dar. ^) Jfr hbm^tt&rlfm ko som
öppet i, ^ i f r. beau, O i bo» B i dial. sova, U4 norskt u, fp öppet y, 0^BjS = ö. 59. landim. XIII. 1. 6
88 WAITMAN, LIDmIl. XIII. 1
3 = d, ^ = g, X tonlöBt 1, ft; = m, g ock i; = ng, ff = tj;
md^n ma. so kém-dam w »^a^ om-dénel-mo^sa n-im nåta. so sTfiulrdam pänt-mt fa w §åJfs kröna w dér, so fij^-dam-tt noko åna o påut, an han sé' ha-doh vilia J^qa-nia % rétuva o gdi-hifm, doljar förhånade, dlyaröksa^!
^ns-yönsa.
290 da va tö ^tarpéjpka^ t^g^y sow^vat ^folifft, o da va äldalas i^bet^dala daw ^ vat if^l^Jf^ om, m^a at n-Åm ^tarpéyjfa ha såkt: y&^d-a vöh^ dök h% svåi>.§nQr%^ som^% brmn hasta? o so trata-dam-ng ^ om dt-diana, so-lay* da b4r^la §l6s mi-dam,
o so va-fl étn hta gran stårkar, so f^^-an^t^ f^/on* po-n-dtana, sow w va v&xkar, o drög-an s6 po hmj^a n^-n^w hålf. nors.aii^köfn m hampan då, so f^fj-an-t^ n stéifAr ma hå^ hånrom; so sårn då: ast » Jpäm-öp, so sjfas^i §Iqo-%- 'h^l-da.
man da vdfn^^^o rad, han språfg båini^ haim, o han htpoXt-no åVs^^rå låy, mn>.an vån^-it ö^-an.
lans-jfönsa.
291 da va iyn som hå^i^^åmtel-^éti » giUsvåtm^j sömo k^fi
s. §ow^vQ,'maj nos.§lrapam^bb^ta at vätm^^. haff^Jpétul at Qvarhåln^^ Jl^gmuy. so va-tv-fl asta la-p6 hta fa^lö^t » låSy o méra-hans va-no nbko-hta mégar, so ho to-po jik klår^^y fari^afg^köm at stälom^^y dara Itmån brtu1fts,o Ibsmdnt so t^-n o kåsta-fdr-a noko för, to-so w g bät-po-a frjr^a»", so^o fifjj sto^ o^bto dér > stum, no-ri^^a J^jpl-pö tr^yan ma d^-diaw w frbs^fitfrom-Sihj so pif-no da nbko-bta såmi, so m^ra filf-no Tjvil > stum, norskan hä-da bbnt-pö tr^yan^
*) Diger = tjock. ^) Vall-. ^) Fogelsnaror. *) Till dess att. ^^) 3iT s. 39, D. 244. ") Se s. 69, not 4. ^^) Blev troU. ^^ Staldyikeo ^*) Ett slags av vidjor flätade skor, som bindaM under hästfötterna^
a i tall, v nästan a, a i tal, a mell. a ock ft, a öppet e, >
XIII. 1 LOKALA TRADITIONER. 89
ty 4,9 97 h % ^^ ^1 ^« ^> ^y ^ 9tjockaf; ty Hy § maljerade; &, ét, ^ tonldsa.
maten med. Så kom de hitåt honom Daniel Månsson den ena natten. Så sknlle de panta ut fbr sftx kronor där. Så fick de inte något annat att panta, än han sa: »Hade ni velat kysst mig i röven ock gått hem, era förbannade digeroxar ^'»
Jöni JonsBon.
Det var två gätarpojkar^ en gång som vart oförlikta, ock det var ^90 alldeles obetydligt de vart oförlikta om. Modern åt den ene gätar- pojken hade sagt: »Hur det är vordet, ni har svarta snorer', som har brnna hästar?» Ock så trätte de nu om det där, så länge* det bar till [att] slåss med dem.
Ock så var väl en lite grand starkare, så fick han nti örstolen^ på den där, som var vekare, ock drog honom så på buken nedi en bäck. När han kom nedi bäcken då, så fick han uti en stör med båda händerna; så sa han då: »Ast jag kommer upp, så skall jag slå i- jäl dig.»
Men då vart han så rädd, han sprang ben t* hem. Ock han höll nu efter ^ bra länge, men han vann^ inte upp honom.
JöBB Jonsson.
Det var en som hette Gamle-Göran i Gussvattnet *, samma karlen ^^ som var med, när strippen båtade efter vattnet '^ Han körde åt Overhalvden " en gång. Så var han väl åstad la på lite för tungt ett lass, ock märren hans var nu något lite mager, så bon tog på gick klar>^, förm han kom åt Stallarna^', där Lidmän brnkte ha logement. Så tog han ock kastade för bänne någotfoder, tog så ock band på hanne try- garna^*, så hon fick stå ock äta där en stund. När han då knötpåtrygarna med de där frnsnafingrama sina, så gick nu det något lite sent, så märren fick nu vila en stund. När han hade då bundit på trygama,
*) Ytterdrat. •) Rakt. ') Sprang efter. *) Hann. •) By i Bödra Frostviken. (stälan), gård vid Tannsjöna västra ända, inom Rdrvikens annexförsamling (Norge), då snön är lös.
öppet i, 0 i fr. beau, o i bo» e i dial. sova, uå norskt u, y) öppet y, 0, 9, ar = ö.
I
90 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
d = dt ^ = gt ^ tonloet 1, m; = m» g ock y = ng, /^ = tj ;
so ra*|;-a-(ft* o //Äittt, o w öé dr^-no mjra 2a$ft at stålom. so sii^ at käfnråtofn-sin: mera ha-it w ^öt klår, man ^ o stii bara o J^^wl-pg^at tryj^om^
pe^håffsa.
292 da va-y^giub sow^vå'-no hta vélbdrgan o i göt stan.
so hq-n-no ly)1^ ta fq^-sa-n sövij o d& va^-no-»f so hlåml hål, fa-^a ^ aw ^ vd$-no so målanas lifj ow-får-^tn, åkorét som w an sTjml w a vor^ Ifhmi m sbmo posoa; o haw ^ vå-no vist jföt, faran stråpam^bogta at vätm^.
man ma ^ dån fo^éPf*, at^aw^va tulit^^lhqar^ an^aw- får-^n,
pe-båfjsa.
293 da va-g^gétuy ^^gämtel-rolan va po ttura^; so va-n
-no hta hqfon ta sJ^rp ^ åå. so hyaXt-dam-no-po åkadéra''
hit o ditj so-lay^^an så:
— tå, tm sin, om duibin^ min bh möog m gala, so tåj
m% sélj han ska bh kö^ ^ ^6rm^^.
hans-båysa.
294 da håna i stöt 2 spatälfces.dar% m^böngål^ii, g'åmy, da va t br^ép^dan grängåla. so va åXt fol^a der, ^.§0^ da va bära noko smoo bån hiym. da^^gåmlastn^^va rn^poyi'^ po ni oor. so kom-dar in ^ dyr,^§ow^va so IM%, ma $l'iJfa^ §lor hvtiin po hmgiun, man da tolo o så, at^da va fån, o v^lta tå'dam, o^da våt-no bana råd o tö-ta o sJjrail^; man
') Gav haD sig i väg. ^) Ville ha trygaroa påbundna. ^) Se dess att. ') Individuellt för »pojke». ^^) By vid Jormsjön i västra
a i tall, t> nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, ^
XIII. 1 LOKALA TRADITIONER. 91
ty i» A Z> *l ^'^ ^> ^j *> ^> ^ »tjocka»; ?, Ä, | inuljerade; 8, rf', ^ tonlösa.
sä reste hao till ^ ock körde, ock då drog un märren lasset åt Stallarna. Så säger ban åt kamraterna sina: »Märren hade inte gått klar, men hon stod bara ock körde på efter trygarna'.»
Pär Bengtsson.
Det var en gabbe som var nu lite välbärgande ock i gott stånd. ^^ Så hade han nu lycka till [att] fä sig en son, ock det vart nu inte så klent häller, för det han vart no så niolandes lik honom far sin, »acknrat som han skulle ha varit kommen nr samma påsen»; ock han var nu visst gjord, förrän strippen båtade efter vattnet'.
Men med den förskälen*, att han Tar »nrlite glyggare^ än han far sin.»
Pär Bengtsson.
Det var en gång han Gamle-Roland var på turen'; så var han 293 nu lite hågad att skryta då. 8å höll de nu på ackorderade^ hit ock dit, så länge ^ han sa:
— Jaa, min sinn, om dubbin* min blir måg nedi gården, så jaa, min själ, han skall bli kung i Jorm>^.
Hsns Bengtsson.
Det hände ett stort ett spektakel däri en bondgård en gång, det 294 var ett bröllop däri granngården. Så var allt folket där, så det var bara några små barn hemma. Den gamlaste var en pojk pä nio år. Så kom där in ett djur, som var så ludet, med slika stora horn på huvudet, men det talade ock sa, att det var fan, ock ville ta dem. Ock då vart nu barnen rädda ock tog till ock skrek; men
8. 39, n. 244. ♦) Skillnadeo. *) Helt lite skarpsyntare. •) Full. ^) Pratade. *)Till delen av Froetviken.
öppet i, 0 i fr. beau* o i bo, 9 i dial. sova, tu norskt u, yf öppet y, 0, &, 8 = 6.
I
92 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
d = d, / ==■ g» 2 tonloBt 1, n; = m» g ock i; = ng, ^^ = 1j ;
da sé-nj mtta-dam s^n^-sa, ^ara-w-får-^&ras hå påmgan
o péjpjfaw^va-no hta JpUrot* % f^tn o mt vilta syn-twi pånHfsköopa. so vtlia-n-no ta tå-dam itån. so möt-dam syn-om-a. so kliw-an ma fråwfétrom opatat s¥o^pt o stö bara po hqkfétrom o tö- fram ålpåntffan, sotv^fåns m> skoopi, o stiUft-dam ti ldma-s>, so JfHw-i} né po ål /j^r fétan o räilt-t^* o jiJf-iut.
nordan ha-da råt^l^, so si% péyijpan at^^ämlast s^tati -^w: > iunar, om t kan tå bh$a hans-får o §ét n-dt&n?
da så sbstra-hanSf at fån han déjpr-it ma^da^an^ $ét p6-n.
da sa péyijfan: * trw-%t w d-a fån, nor >. anm - hahév pämgan.
so spånt-n-né b^§a o ra*|^-^&* tuti dera o dr^g-op o sijfta. ma dt smål-a, o fån^aav^vat^ligan o shroola o ramla bhnom > hta stum^ o so ds^tpä-n.
no^^am s^ml da ta skodo ^ di-dtan gdyra, so fiJf-dam §Q^f at^da va-g^hqr ta grängålOy som^a j/öi-^a ta gåmkår"* o råf§l-la^ dit,
pe-båfjsa.
295 da v6-no-fl äXt> råt o §o-6p ma sömta prästom né^fa^ ^lln. d-a > fialsöktn som lig * tamtlån; so a dér^anm^ prost, som ma mi^-no riifh sA^ hi biujpan ta gta. no-fi f^-ti kr^påntgan^f som ska dä}las-mt at finom, so vil-dam postof, at^an Ib^m-bot-dam o té såj^s prosånt rånt no^(la J^åm nokon, som ska hQ9 to di-diinfn^pamgom, so é-n fa^ w(^d måst u/itan. maw^fér-(lam hta o-mqjp^ o äkadér^^ ma-n, so kan-dam-no fo Igonm^^pänigan tå-om, bara dam lé-om i krön halar fåmti ^ra da minst, so fa-dam-no l^n^^panman.
*) Visa. ') Bry sig om att. *) Motsträvig. *) Gav sig i väg.
a i tall, t> nästan a, a i tal, a raell. a ock a, a öppet e, %
XIII. 1 LOKALA TRADITIONER. 93
tf €y ^t It % ^^ ^' ^f ^7 ^* ^ »tjocka»: ?, n, ^ inuljerade; 5, (tj g tonlosa.
så Ba han, riUe de syoa^ sig, var han far deras hade pänningama sina, så skalle han iDte vörda' ta dem.
Ock pojken var nu lite tjarot* i förstone ock inte ville syna honom p&nningskåpet. Så ville han nu till [att] ta dem igän. Så måtte de syna honom det. Så klev han med framfötterna uppefter skåpet ock stod bara på bakftttterna ock tog fram alla pänningama, som fanns ini skåpet, ock stoppade dem uti Inmman sin. Så klevhannedpåallafyrafötternaock reste till^ ock gick ut.
När han hade då rest^, så säger pojken åt gamlaste systern sin: »Jag undrar, om jag kan ta bössan hans far ock skjuta den där?»>
Då sa systern hans, att »fan han dör inte med det han* skjuter på honom.»
Då sa pojken: »Jag tror inte det är fan, när han behöver pänningarna.»
Så spände han ned bössan ock reste till* uti dörren ock drog upp ock siktade. Med det small det. Ock fan han vart liggande ock skrålade ock ramlade [med] benen en liten stund, ock så dog han.
När de skulle då till [att] skåda det där odjuret, så fick de se, att det var en karl ur granngården, som hade gjort sig till gammalkarP ock rest tilP dit.
Pär Bengtsson.
Det vore no väl alltid rätt att se upp med somma utav prästerna nu för ^^ tiden. Det är en Qällsocken som ligger i Jämtland; så är där en präst, som vi må nu riktigt säga har buken till gud. När han lår uti kronpänningarna^, som skall delas ut åt finnarna, så vill de påstå, att han lånar bort dem ock tar säx procent ränta. När det kommer någon, som skall ha utav de där pänningama, så är ban för det roästa utan. Men far de lite å make' ock ackorderar'® med bonom, så kan de nu få låna pänningama utav honom. Bara de ger bonom en krona eller fämti öre det minsta, så får de nu låna pänningama.
^) Gett sig av. «) Man. ^ Fan. ®) Statsmedlen. ') Sakta. lO) Talar.
öppet i, 6 i fr. beau« O i bo» $ i dial. sova» tu norskt u, fp öppet y, 0, &, ^r = ö.
94 WALTMAN, LIOMÄL. XIII. 1
^ = d, ^ = g, X tonlöst 1, m; = m» g ock 9 = ng, Jf = tj;
c?d ht tiho-me, hänt, at smb^skoléraran ht ^^mt-dU o ska ha föt sin kväiål, man d€i<^t hbfudAs, som kosa h> vsri töm. maw w fér-^am ét po sömo vis, som dam ma ht fest tdlo -omy so bU'daw-fl'it äldalas tutan, o da låt^-dam-no hala>. ^li^noko^§éh^a far o fo^ da lil dam^t f^tf^n^y an dam ska voro mtan.
man åm gémtf so ji^-a-no nbko po t&nha^^tspdson-anSy nor^aw^vtUa skåf-sa t frm. so mot-n-no batål t bré sitim at hänom som s^tul fri^ o ända vår våi-df nor aw^ft^^an- dyaw^frtua. ho rökt-po^g hå t stop, som^o^a föt, modo^o va tétasaK o so dan trkdt öl^ganhixta va-no di, at^an mot ta a-svärmor-gt tt somo hmshöla. o >. dér våt-no bara Jpiv t hmst, fa-^a frtua mUa-no hbg-a, sow^frfutm^brtuJ^Ua åna- §lås, o di vå%^vsoko ana an sih o r^t^Sart åsjf&n. o fnua, sow^va-no t ö^t o våhat t mänt§, sä-no tfrö-^a o ligt ^o-n- dfån gåmaelprdsta; so vdj-no han sväi^tUJf, fB^t^r-^ok.
da va f^gvmfj daw^vq po nj^^bål; so va dér-n öfgs.aw^ våka-Hs^lånsmån som tok o dansa ma-n. so ska-dok ii trm. Tja sinl pråstntf-^vå^. haw^vå-no-tt §él^ta hojp at välsom, so tbd-n-no ii hål, da frtua sJfuU fo hop o dåns h låy ma anar khra, o myi^^yi ana Tjmn-ma-flf, w vöto-tö, man ma vål-no hal§^§ltUt n-htan göntan.
pe-bdysa.
296 o so brtulf sömo prastn kok^jrétut to rmgmjféh, o nor
grémtn w t vo^t kål, so brwJf-an rlv-to snå§an^, sow^vål^s po grémta, o låg dttpo ömn o st&t^ o hi t staw^far bré, o so stat^-an sila dart ä§^an o para^ br^dami. so téJf-B^n dt- dtina po t fjféV, såt-so réuiva opt gr^va^, läg-so fjféla po l}f)éa, o so té-n-ta o ét so tan-an^-po pipa o réjp^, so-laff^ da bh bära äska, so låt-if dån å^ka tt-n dö^s o hi t staw^ fa^^nius'1},
*) Släpper. ^) Flicka. ^) téms = ogift kvinna (utan avseende a i tall, 19 nästan a» a i tal, a mell. a ock &, a öppet e, t
XIII. 1 LOKALA TRADITIONER. 95
tf 4^ ?i If K ^^ % ^9 ^9 h ^ >tjocka>; i^ n, § nmljertde; S, <fy ^ tonlösa.
Det har till ock med bänt, att småskoUärarna har kommit dit ock skall ha fatt sina kvartal, men det har hörts, som kassan har varit tom. Men far de åt på samma viSi som de vi har först talat om, så blir de väl inte alldeles utan, ock då låter ^ de nu hällre till några skillingar för att få det lilla de har förtjänt, än de skall vara utan.
Men en gång så gick det nu något på girighetspåsen hans, när han ville skaffa sig en fra. Så måtte han na betala en bra summa åt honom som sknlle fria, ock ändå värre vart det, när han fick den där frnn. Hon råkte på ock hade en storka^ som hon hade fått, medan hon var tösen ^ Ock så den tredje olägenheten var nn det, att han måtte ta hanne svärmor sin uti samma hushållet. Ock där vart nu bara kiv i huset, för det frun ville nu ha det, som fruarna brukte det annor- städes, ock det vart något annat än sitta ock rota däri askan. Ock frun, som var nu en ung ock vacker en mänska, sa nu ifrån sig att ligga hos den där gamleprästen; så vart nu han svartsjuk, förstår ni.
Det var en gång de var på en bal; så var där en ung en vacker en länsman som tog ock dansade med hanne. Så skall ni inte tro, hur sint prästen vart. Han var nuinte*8Jälvtill[att]hoppaeftervalserna,8å tålde han nu inte häller, det frnn skulle få hoppa ock dansa i lag med andra karlar. Ock mycket annat kunde vi väl veta utav, men vi varder nn hälst sluta den här gången.
Pär Bengtasoo.
Ook så brakar samma prästen koka gröt utav rågmjölet, ock när 296 gröten har vordit kall, så brakar han riva utav snärken^, som växer på gröten, ock lägger ditpå ugnen ock steker ock har i staden för bröd. Också steker han sillen däri askan ock päran* bredvid. Så tar han det där på en QöP, sätter så röven uppi greven^ l9gger så Qölen på knäna, ock så tar han till ock äter. Så tänder han på pipan ock röker, sålänge* det blir bara askan. Så låter han den askan uti en dosa ock har i staden för snuset.
p& åldern). **) Kände inte. ^) Skorpan. *) Potatis. ?) BrSde. ») Spisen. *) Tils.
öppet i, O i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, tu norskt u, yi öppet y, j9, 9, ir = ö.
96 WALTMAN, LIDMAl. XIII. 1
5 = d, / = g, X toDlöst ly k; = m, g ock j^ = ng, Jp =z ij;
nar w an hi-da dri-t^hQp råt mfpjffp panipf so Ig^n-ann- 'boi at ^. ténrom^ tft-so såJfs prosdf^t » rånij hi-dam skda ta grbvo-öp^antn^mehfi^ ^ff&r * g^viltn\
o $0 no^l^sarbqna a klifn ta löso^ so bahéfs•^t'a noko miyTj amJ>ära dam fÅ-om^atv^fåmttér^f) hal t kr^n^ so néij^ fa-dam sJfråftlöso,
so hi-n fåm mil %fro htugm^fiå^an d%tat > käpål; so brw^ -an tq-mÅ-sa kåfan o tobåjpan o sal at finom,
pe-båysa,
297 d-a-no-fl-^t rij^h w da somo, Jfolas foiga ftf-ét^ håly o ål hålst prasian, som ska voro % métistar o äl^sdmpal fa w (l^' anar,
da va-n,^ ^ prå§t sow w vd at ^ käpdlj sow « va-no rij^-h f^r mil >fro hifma-hans. no^tlam sJftul da fora ta-bq])a^^§o sii pråst'^ at kamrita-sin: t måm ma té1f-os hta gran to ^di'hiay>^JparTjvim^ som a HÄn, o stiprTj-os ma hta gran. man so vQ-daw-fl hålst asta t^-sa-g ^ glö^k far-myij^fy), no^^am köm-fråm at nm^l><it^géh^^<> sJftul pråstn madail nätvq(ln at ti gäfi^celföllf^dér. so sJwJ-^-no ta hål > folql^gom * §laks fbrbarédnyy åt-daw^, fati^^am jilf ta s^råft. mi} ma kån-no -flf^fo^lQ^ hta kvqr, Jä ferbarédmy da våt^^o 9 drtp^^n arim^pråst, som hån va. da ji^-no hålst^ som da stQfrs^lt lestyan: no-tim^bUn ska lax Vm^bli^y so stipép-äam ho^ m griuba*.
man ma må-no-f] mim, ats^da^t ve^t> ^liut ma smpiyan nö, nor^an^t v^U götåmplar, man d-a so rql^ ma sömta ggtdmplarom, dam é-no-%t so n^jpa, om dam té-sa-n stup, sJbdra nos^^a^a-ft fH}r^§om §ér-a, an dan som \a o dan som ta-rmöt, hal som m& brmJj åXt^ s&x: ffr bm^om tmilia.
man so jijf-a-fl ii so mtpj^ fiifcar*wjj änaf^^gétuf), nor ^an s^iul at^dt-dtags,kåpdh. haw^va-sta glsmt-td ffärJfvim.
') Mäling, yttnått motsvarande 10 ar. ^) Betalniog som *) Qrop«n. *) Besynnerligt.
a i tall, t> nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, ^
XIII. 1 LOKALA. TRAlilTIONEK. 97
ty iy ?i h V, ^^^ h ^) ^f ^> ^ »tjocka»; t, n, § muljerade; S, ef, ^ tonlOsa.
När han har då dragit ihop rätt mycket pänning, så lånar han bort åt bönderna, tar så säx procent i ränta, har dem sedan till [att] gräva npp en mäling^ åker i godviyan^.
Ock så när läsarbarnen är klena till [att] läsa, så behövs inte detnågot mer, än bara de ger honom en fömtiöring eller en krona, så nog får de skriftläsa.
Så har han fäm mil ifrån huvudkyrkan ditåt ett kapell; så brukar han ta med sig kaffet ock tobaken [dit] ock säljer åt finnarna.
Pär Benf^son.
Det är nu väl inte riktigt det samma, hnrledes folket far åt' häller, 397 ock aldra hälst prästerna, som skall vara ett mönster ock exempel nr de andra.
Det var en präst som var åt ett kapell, som var nu riktigt fyra mil ifrån hemmet hans. När de skulle dä fara tillbaka, så sa prästen åt kamraten sin: »Jag menar vi tar oss lite grand utav det här kyrkvinet, som är igän, ock styrker oss med lite grand». Men så var de väl hälst åstad tog sig en glunk tör mycket. När de kom fram åt en bondgård, så skulle prästen meddela nattvarden åt två gammalfolk där. Så sknlle han till [att] hålla ett företal som ett slags förberedning åt dem, förrn de gick till skrift. Hen vi kan nu väl förstå lite var, vad förberedning det vart utav en drucken en präst, som han var. Det gick nu hälst, som det står i läs[n]ingen: när en blind skall leda en blind, så stupar de båda nedi grubban^.
Men vi må nu väl mena, att det har vordit slut med sup[n]ingen nu, när han har vordit godtämplare. Men det är så rart^ med soroma utav godtämplarna, de är nu inte så noga, om de tar sig en sup, bara när det är inte flera som ser det, än den som ger ock den som tar emot, eller som vi brukar alltid säga: fyra ögon emellan.
Men så gick det väl inte så mycket likare' en annan gång, när han sknlle åt det där kapellet. Han var stad glömde utav kyrkvinet.
erl&gges för en tjänst, som man eljes anser ej behöva betalas. ') Bär sig åt. ') Bättre.
Öppet i, o i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, m norskt u» p öppet y, 0, &, « = ö.
98 WALTMAN, LIDMAl. XIII. 1
I
d = dt ^ = g, X tonlöst 1, w = m, g ock j; = ng, ^^ = tj ;
han ^ a-no falas brå låfjt, feni^auvs^vaii vqr-^i, so ty^J^i-ny 'fal, de, va kbqibål o lii im sta falas ät-ät. so rbkUnffa-fi häfilar % vi^a^ Jf^f^^o to hänom » ftåsk polar o tö-må -sa. no-n kom-da fram d%taj ^ Jfå^an, so f^Jj-an tö Jfäri^a ta k^k^h-hop sökra o våtna o h^t-so dit^da^an hé tt fläsJ^an o hriuka^d^-diina > stånf^fas.l§ärTp)ina, man dam sofv^fljf to d}-dfaw^vlm, ttplft-no da va rål^ % J^hrTjvin dt-dyana; man daw^vast-no-tt, Jfolas da^a göt-td, tutan dam h^ml-no pråstn J*§5, som briu^ala i?d, so tö-dam-a-no ta-gg, o fan ^ an r&hll^^arifrOy so tök-an tö krona to J^ärljva^a, fa-^a^an^a hoh vina dån gö^tan.
o ska-no §li1ft jfdro da sömo, so a-a-no-fl ii so nöjpa, ^alas fot^a hér-§a åt.
pe-båysa.
298 da va % gämteUn lå^t ta-bäjfary da va-nm^bön ^ tiun^éa
som hå}i lå§,^§om rbkt-fé,^}if>.f%n, som ktalt-tå po nggin om
tiun^iin. so a-a ^ stöi * fiol mil > §éa, som dam kål tiun-
§0gmnj fa-^a finan brmjfi bfar ram dér > gämfeiin. so vat
fin foliJft ma om-la§ tmn§éay at^an sJjiul fo Jp^p^vj^^bönoks^
to hånom o bfa^^^ark bårj^. so rå}^l fin naat havkånta ow^
vintafij o ^ då ray^l n-lå^^ltun^^a asta tok-^tån öksn. nor
fin kånkat anar v6ofi,^§o sTjml-n asta basködo of ra, so
f^lj-an §00, at^tönöksn^^va gm so bahåyalan^ at^an tök>.béma
o alt i-höp.
pe-bdf/sa.
299 da va ^ ttUlot^ ^ Jpéjpt*^n gvrny. ho va so tudoty at^o mot hé9 vakt. da va-n^^bön som tg-pö-sa o s^tuh^vi^>.y,- (j[tftt?. so mbt-n-no vbko om métn fi-r^, so va-a-n-åm
') Beeynnerligt. ^) Oxe av nötboskap (i motsats till renoxe). a i tall» v nästan a, a i tal, a mell. a ock &, a öppet e, ^
XIII. 1 LOKALA TKADITIONBR. 99
tj 4^ 9f ly K ^^ *> ^> *> ^ ^ »tjocka»; f, n, | muljerade; 8, if, ^ tonlosa.
Han hade nn iUrdats bra låDgt, fttrrn han vart var det. Så tyckte ban ▼äl, det var kostbart att lega en [å]8tad färdas efter det. Såråkte banfören handlare i vägen, köpte så utav honom en flaska porter ock tog med sig. När han kom då fram ditåt kyrkan, så fick han två käringar till [att] koka ihop sockret ock vattnet ock lät så dit det han hade ati flas- kan ock brakade det där i staden fftr kyrkvinet. Men de som fick av det där vinet, tyckte nu det var rart^ ett kyrkvin det där; men de visste nu inte, burledes det hade gått till, utan de hörde nu prästen läste, som brukligt var, så tog de det nu till godo. Ock förrn han reste därifrån, så tog han två kronor utav kyrkvärden, Kr det han hade hållit vinet den gången.
Ock skall nu slikt göra det samma, så är det nu väl inte så noga, burledes folket bär sig åt.
Pir BengUson.
Det var i gamlatiden långt tillbaka, det var en bonde i Tnnnsjön 298 som bette Lars, som råkte f9r en finne, som höll till på nordsidan om Tunnsjön. Så är det ett stort ett fjäll mitt i sjön, som de kallar Tunn- sjöguden, för det finnarna bräkte offra renen där i gamlatiden. Så vart finnen förlikt med honom Lars Tunnsjön,atthan skulle fåköpaenbondoxe- utav honom ock ofira däri bärget. Så reste finnen nedåt havkanten om vintern, ock då reste han Lars Tnnnsjön åstad tog igän oxen. När finnen kom åter andra våren, så skulle han åstad beskåda offret. Så fick han se, att bondoxen var Gud så behaglig, att han tog benen ock alltihop.
Pär BeDgtsaoii.
Det var en tullot^ en tjöta* en gång. Hon var så tullot, att hon 299 måtte ha vakt. Det var en bonde som tog på sig ock skulle vårda den där. Så måtte han nu vaka om nättema fOr hanne. Så var det den ena
') Oalen. *) Lappkvinna.
öppet i» 0 i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, ui norakt u, p öppet y, 0, 9, 2r = ö.
100 WALTMAK, LIDliÅL. XIII. 1
5 = d, ^ = g, X toDlost 1, m; == m, g ock j; = ng, Jf = tj;
nd^a, ho pjf o tmla^ o gUmt^ opi ivivhdyjf&^f o bön ^ a •no J fånga o ^ Ma hån ligan fö-sa. so tåffi^^én^^an sjjml ?0'éfiy Jfa Jfhyita va tåyl o %brOj ast^ w o fijj-U fyiv&n, so dr 6-1} håna^ Bm bodö Jfärtga o bana fa^la vér bå^ tö, om ^o va tåfft t& drojpo-datn. so för^f^^ypta o J^Tjl^ä\h såya o s^ud §o-oot, om dam såv. o nor^o måmls^dam söv då, so sniuä^-a-tå bq^am^po ^yiva o dr^ fHjra kö§ ovi bana. noTwO^a då ]föt,s.§o såf-a: ntu &-a bavira ntä. so jiff-a o såt iffivan op» häfff^ei^ ^än^ so fhf-an §4^, ho vå'>t so fala tmlot
lans-jfönsa.
^^ somo böit ha » ana tmljféy}Vy o hö va so tmlot, at om n}étv}> mot-a hgi tö kqra ti somo römi, som hö lö^g, far o våkt-n o h4^ dénn ståyt. o då va bön o drånfan,
if'4!^ lomdasJfvéln då so ha dråi^tan tighin §oia o kådsöntan o håyt op» spisn o s^ml térlj. y^f , om nåta nar ^aw^väkna fs^gétuy o sJfml ^o^öm-a, so ha Jfhyita Ikb-pi 'Sa di'dfag w kl^a o jilj o späséra po gölvi o tölo som låns- man hölm. so va^ w å^rå^ian sinh so stiig-an öjp o sjftul t^-tö-g ^klha^ o da hialt-dam på, so-låy^ daw>.va nåj^m bö^ tö, o da ta sist w äå so f%lj fpofpta ti ståban^ o klåmt-ta o s^tul kast ti^ drdntan. man so tök-a at n splijilpo dåii,^go ståbanm-'bräla^^ splj%lh, so bå drån^an n-änar kåti, at^an s^u4t^^lp-sa fo^ti nor anar kU.
lans-jfönsa.
1) Vanka. ^) Tittade. ^) Knivställ i stugaos tak. ♦) När. Imggkubben. '®) På.
XIII. 1 LOKALA TRADITIONER. 101
If ^j ^y I, $1 ock ^, dy &, If n »tjocka»; r, n, ^ muljerade; S, (f^ ^ tonlösa.
natten, hon gick ock talade' ock glå1nde-appiknivhänket^ ock bonden hade nu käringen ock ett litet barn liggande hos sig. Så tänkte bonden, han skalle se åt, vad tjötan var tänkt att göra, äst* hon fick ati kniven. Så drog han handen ^ över både käringen ock barnet för att värja båda två, om hon var tänkt till [att] dräpa dem. Så for tjQtan ock kikade diti sängen ock skalle se åt, om de sov. Ock när hon mente de sov då, så snodde' hon till baken på kniven ock drog flera kors över barnet. När hon hade det gjort, så säger hon : »Na är det bevarat no». Så gick hon ock satte kniven oppi hänket^ igän; så fick han se, bon var inte så farligt tullot.
Jöns Jonsson.
Samma bonden hade en annan talltjöta^, ock hon var så tullot, att om 300 nättema måtte det ligga två karlar uti samma rammet, som hon låg, för att vakta hanne ock ha dörrarna stängda. Ock det var bonden ock drängen.
Den ene lördagskväUn då så hade drängen tagit in skjortan ock kalsongen ock hän^t appi spisen ock skulle torka. Jo, om natten när han vaknade en gång ock skulle se om bänne, så hade tjötan låtit pä sig de där kläderna ock gick ock spatserade på golvet ock talade som länsman Holm. Så vart drängen sint. Så steg han upp ock skalle ta av hanne kläderna, ock då höll de på, så länge^ de var nakna båda två, ock då till sist då så fick tjötan uti stabben' ock klämde till ock skulle kasta uti '^ drängen. Men så tog det åt en spegel på dörren, så stabben brässjade^' spegeln. Så bad drängen den andre karlen, att han skulle jälpa sig fk uti några andra kläder..
Jöns Jonsson.
*) Armen. •) Vände. ^) Galen lappkvinna. *) Till dess att. •) Fick tag i ^') Krossade.
Seder ock tänkesätt.
301 ma sTpulrfl - ö iQ^o hta om, ^&l&$ w dam brtuka-a han frbstmffatv^fa-ilf^f&p o^r^la-ba^ar.
no w ^a köm noJco fmmmwfölTf m> stmgvu, so va-a-no ta^o såt n stål mil po gölva; dér^^Jftul-n s\h. o^da-fost ^^iU^an ]fQ],^§o t^k-an o drö-fråm n stér^y^^lå^ n mäsiy- d^s w laman o bétu po * pip tobak, so-lay * Jpänga ha v&m'^ sntuä-sa lita. so kom-no hö ma * m%älJfskd^l o béui fol^r dfijf, o nor ^ o vån^ då, so va-a-no ta o rui^l-fråm mat, fora ^ da sJftul lyaw^fråmmg^kbmo-in uitan ta^p fo jist* po ^dån tfn. s7fiul-a logos-ta Jpåt, so sTjuil gtuban ditt bmra^ o ta-in J^åta, modo J^an^a sät-sa po grbvhyina^ o dro-th > pip tobak, nor mat va logo-td ^ då, so bém-dam-no fråmmn:- föl§a dit o foo-sa hta mat, maw^fa^^i'^ so såt-n-no orélan. so sTjml-dam sax-åt-om y w gvuifj-tå. so to-n-no-po råml pö-sa o yö? } hta felål: tå tåk, dok s7fml-no inl>.ia kbst-pd^ d-a-no ofo^^li ^ SL man ma di räi^l-n-no ini ta^y tutan dam mot såx-a trkdi gönian, so ji^-an-no ånala dit ^ då o såt-no o U^s > lå^ % bén, niw w vå-n-nö-int far-mp^pjp söphu*, so y[ol-n-n>o int-yitust mata so stör^y^^^kå. fa-^a ? frostvifjaw^va-a åXti bnu^ala o slh bara o *lås bto, nordan w a göt tfro b^h, so kom-no giuban st\ya7i ma-n-djan sbmo dbosa o bétu po-n réypjf bvon„j>o måtn.
302 o so hq-dam nbko ta ärbé po fbrtffm§vinfafi>.la o Jp^r- -ham^föra o vén, ven ål hålst. dam siftul-no klyv f mit skot a^^, o so-w^v^kåst ti svån^^, o so nokog^kåst hér o dér darpo gala.
») Till de88. 2) Hunnit. «) Hann. *) Bli undfägnad. *) Vist- ®) Huugrig. '®) Vedboden. ") Rummet under det utskjutande
a i tall, v nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a Öppet e, f
Seder ock tänkesätt
Vi skulle väi ha talat lite om, hnraledes de brakade det häri 901 Frostviken för eu fyrti år tillbaka.
När det kom något främmandefolk ini stugan, si var det nn till [att] sätta en stol mitt på golvet; där sknlle han sitta. Ock det första gabben gjorde^ så tog han ock drog fram en stor en lång en mässing- dosa ur lamman ock bjöd på en pipa tobak, så länge ^ käringen hade van- nit^ snott sig lite. Så kom na hon med en mjölkskål ock bjöd folket dricka. Ock när hon vann^ då, så var det nu till att rusta fram mat, för det skalle ingen främmande komma in utan till att fä gista* på den tiden. Skalle det lagas till kött, så skulle gubben diti buren ^ ock ta in köttet, medan käringen satte sig på grovhörnet* ock drog ur en pipa tobak. Når mat var lagad till då, så bjöd de nu främmande- folket dit att få sig lite mat, men för det^ så satt han nu orörlig. Så skulle de säga åt honom en gång till. Så tog han nu på rörde på sig ock gjorde ett litet företal : »Ja tack, ni skulle nu inte till [att] kosta på, det är nu oförskyllt det». Men med det reste han nu inte tilH, utan de måtte säga det tredje gången, så gick han nu äntligen dit då ock satt nu ock läste en lång en bön. Men var han nu inte för mycket sopen ^, så gjorde han nu inte just maten så stor en skada. För det i Frostviken var det alltid brukligt att sitta bara ock låtsa äta. När han hade gått ifrån bordet, så kom nu gabben stingande med den där samma dosan ock bjöd på en rök ovanpå maten.
Ock så hade de något till arbete på förejulsvintern till att köra 902 hem fodret ock veden, veden allra hälst. De skulle nu klyva fullt skottet ^^ ock så en vedkast uti svalen ^\ ock så någon kast här ock där därpå gården.
huaet. •) Spishörnet. ^) Icke desto mindre. ®) Qav han sig inte i väg dit. taket (på ena gaveln).
öppet i, O i fr. beau, O i bo, e i dial. BOva, tu norskt u» ip öppet y, 0, a, 2r = ö. Sv. landtm. XIII. 1. 7
104 WALTMAN, LIDMÄL. XIII. 1
5 = d, / = g, X tonlöst 1, w = m, g ock 5 = ng, // = tj;
ö so s^mUa voro t grånsté^ ma-w^fop hal fåtnti lås^da-minst po gala, o tm stmgtah déi w ^^ml-a voro vén ptun såyrom o pOs.6mna, o so i} stérs^ji kåst^étarma mtuti^, o sö po noko röm mU ipyc^fi^. fiJ^'dam'>t ^ dt-df&na i öij»j/, so våt-a-fl ii noko träy^såm* i pitl.
om ytulåftan so fföl-dam-no mast li-noko, da va-no ta foro w g smöko ål-Xaks gömét^ som ^vlnfdl^a logo-tå. om jfiul^vdln so sJftul-dam-no kU-pd våå\an opfar b^h ma ål- Xaks st4Sj sow^fåns t ^ms^: dmkay kliuta, nåsétmka, bån o blomay %a åXt Tfa som nämna hå to granU^t o stås, so ha-dam åXtt t lå^t ^ b^ly f^r ^ns^lå^t^da-minst. d^r^^ro- dam n lå^ n dMf ovt h^^la bi^a. såda sät'dam-d}t smgr^, ^^oWs.va y^{w^>w« tr^förm, da-minst n trt-f^ hal fdm skQ^l- ptUn kvån smorgd^sa^f o so i had rtuv^ ma öst o-m^br^hémg, da-minst ^ in hétpJ^i. o-n-dfån métn s^^äl-no-^t r^ras po h^fla yucn. da såt-damrdit av^an måtj som s^iul ötos-öp; da va /a§J, öst^ J^åt^ pÄ^^ bré, kafjm o m^^pjp åt^a smot, som ma kån-^t so nhy^a räfjfih-qp^ o ta-sist s.§réfut o no.. w ([am w a-no ah, so sJjml-dam Ibso o spy o tåk Tfvaråvi far néétn, ål sows^fåns ma^ b^la.
so stö-a 1} hhl h^p ma lipés o bran po böh, o at^ dån siny dara tåhan rän-né to Itp^som^ so ftJf-dam §og^ at n anan jftalJfval so s^tul dån ha détpä, som såt mitfa^^ara tåhan rät^-né, o far o fo ^q^j om daw^ftTf % goé^r^la^i ana oor^j w^ö sJfuél-dam tå-sa-n st^l o lag tri grbmtbdtoi^ po-n-di&n: am stgr, atn mii tmiha o dm Utn. so loka-dam dit hmn: va-a so hån t^ n-ståst^ toton, so fifj-dam % godor; tök-an wj?m'®, so f^lf-dam i oor mil innlia; to-n dan-minstn/^fést, so f}Jf-dam * kl&^ndor,
no w ^å va y6% ^ §o bår-a at fy^s% o %é Jfrbtrom i mo^l marr aw^vårjj^la ma^da bast för^^am ha.
o im sttuguih da w ^^tal-no å}l hal t^ Itpés w brin hk^la nåta» o op% tajp dar håyt-dam * vakar krön, soro w va
*) Stor trave av granved. ^ Skorstenen. *) Förstun. *) Trevlig, a i tally t) nästan a» a i tal, a mell. a ock ä» a öppet e, ^
XIII. 1 SEDER OCK TÄNKESÄTT. 105
ty ^7 ^« h ^ ^^ ^> ^f ^' h ^ »tjocka»; ty n, | muljerade; S, (f, ^ tonlösa.
Ock så skulle det vara ett granstöd ^ med en fyrti ellerfUmtilassdetnjinsta på gården, ock ini stugan där skulle det vara veden under sängarna ock på ugnen, ock så en stor en kast därmed muren ^, ock så på något rum uti ytterdörren'. Fick de inte det där i ordning, så vart det väl inte någon trösam* en jul.
Om julaftonen så gjorde de nu mast inte något, det var nu till [att] fara ock smaka all slags godmat, som kvinnfolket lagade till. Om jnlkvälin så skulle de nu kläda på väggen uppför bordet med all slags stass, som fanns i huset: dukar, klutar, näsdukar, band ock blommor, ja allt vad som namnet hade utav grannlåt ock stass. Så hade de alltid ett långt ett bord, fyra alnar långt det minsta. Där drog de en lång en duk över hela bordet. Sedan satte de dit smör, som var gjort uti en träform, det minsta en tre-fyra eller fäm skål- pund var smörgåsen^, ock så en hel ruva' med ost ock en brödhög, det minsta en aln högt. Ock den där maten skulle nu inte röras på hele julen. Då satte de dit annan mat, som skulle ätas upp; det var fisk, ost, kött, pära^, bröd, kaka ock mycket annat smått, som vi kan inte så noga räkna upp, ock till sist gröt. Ock när de hade nu ätit, så skulle de läsa ock sjunga ock tacka varandra fbr maten, alla som fanns med^ bordet.
Så stod det en hel hop med ljus ock brann på bordet, ock efter den sidan, där talgen rann ned utav ^usen, så fick de se, att en annan julkväll så skulle den ha dött, som satt mittför där talgen rann ned. Ock för att fä se, om de fick ett godår till ett annat år, så skulle de ta sig en stol ock lägga tre grötbetar* på den där: en stor, en mitt emellan ock en liten. Så lockade de dit hunden: var det så han tog den störste beten först, så fick de ett godår; tog han mittigen^®, så fick de ett år mitt emellan; tog han den minste först, så fick de ett klenar.
När det var gjort, så bar det åt fähuset att ge kreaturen ett mål mer än vanligt med det bästa foder de hade.
Ock ini stugan där skulle nu ett eller två ljus brinna hela natten. Ock uppi taket där hängde de en vacker krona, som var
5) Smörkiumpen. •) Hog. ') Potatis. «) Vid. ») Grötklimpar. i®) Den mellersta, öppet i, 0 i fr. beau, O i bo, e i dial. sovs, tu norskt u, yi öppet y» 0, &, 9 = ö.
106 WALTMAN, LIDHÅL. XIII. 1
ö = d, / = g» X tonlöst 1, w = m, g ock 5 = ng, J^ = \^\
yöt^^o halm; n-|w fc^jpn' bs^tpä-sa hit o-n-ånan^tlit, Os.dar hälft-dam ål di finbån^ smoo hpéSy smöo spila, smo0 polråta o alt Tja^dam Jftun öptåyfp.
man so hänt-a-no måfj géturj, at sömta fol^a t hfiu8^ vad klåm om nåta^ fa ^^am^ a-no hålst rofka ta, åhs.}^. da- mast so triuä-äam, di at jftulbo^fan^a stä^a-sa.
om morgon va-a-no ta öp o kl§-pd-sa o voro änddlfh dån d^n, dam p^-ti^ytust imilia galofHi halar po ymldån. man nor ändån köm, so to-dam åXtt po réml pö-sa o jifj %m\l%a o ta >. o fm^dér-^-hgp-sa, Jfara ^ da sJftal bh dånsn ta ^våla, o>.da jij^-dam-no-po s. g ^ dansa > nåt » kvar gål, om gråna^ va stor. va gråfia lita, so va-a ta bfpjym po nj^f.
so va-a ta %é ^varänar yiM^ö^n^: sökan, vbtan, bana, plåga o må^ tiya, åXt^di-d^atia sjfml häyas po noko spika opfar b^h, dara ål if-dtan ståsfp^va tastdXt,
so sJfial-dam åXt% stäl-a, so w dam w a jftulbrawvina hta kv4r po w dan tin, fa ^ ^am k^ka-no bräwvina åla stås, so häna-a-no, w dam gå J^arån jist, so w da vå^-PtO » dr^ylåp, daw^vlha-no bfpjtpn o rågcel am o anan, so vat-a-no åXti kjkvad o ta grel-om, måst fa ^€[i at>. dam w a brpla §l6ta so örat: if^-^m w a fot fa-lita^ o-n-änati ha 6 föt fa-lita, so had-dam påy so^da bår må^ gvuitf boU ho^ra at ^arån hal %é Tjvarån^an 0rfi^y o ända ha-daw^iidana^ * mUtålpo sk^gom- -sm^ so ^ dam Jfiun-no-vnt v\m §o-bm vida po h^^la s^n måns- ålar, dara^daw^va tri o fyr boi%ar po dån tin, so kan-daw>. voro . tor-y^jpay béna^ii6s.fa>.lin^ o äi^da rätér-^am-sa^. mi} so vé-daw>.vast ini so réf^^ta by)l ^lota-stn hål po dån tin, dam jiJi ma ^% fyél^ o-m-blyjånt^ so rita-dam tåt §lhtflåljan po-n-d}aw ^ fyéla. so had-dam-po vq^sa jpo*, so daw^vat foli^i ända t a-sist. so pjf-dam haym o tå-sa hål 9 stUp o f^kå^lfy so hQ-dam-no vodi f^li^t»
da va f^géfUfi da va to som ärgas^^, o nos^^am^a argas % stmn, so tö-dam-sa f^kå^^ o yol-sx) foli^i. no^^am ha-
1) Bågen. 2) Byn. ») Julklappar. «) Något. 5) Vidderna. «) Slår a i tall, D nästan a, a i tal, a mell. a ock a, a öppet e, >
XIII. 1 SEDER OCK TÄKKESÄTT. 107
ty 4,7 ?f L K ^^ *> ^7 ^7 ^ ^ »tjocka»; ?, w, § muljerade; 5, (f, ^ tonlöea.
gjord Qiav halm ; den ene bojen ^ böjde sig hit ock den andre dit, ock där hängde de alla de finband, små Ijns, små speglar, små portri&tt ock allt vad de knnde npptänka.
Men så hände det na många gånger, att somt av folket i bnset vart klena om natten, för de hade nn hälst råkat till ätit i det niästa. Så trodde de det, att julbocken hade stångat sig.
Om morgonen var det na till app ock klä på sig ock vara andäktig den dan. De gick inte just emellan gårdarna häller på juldan. Men när anndan kom, så tog de alltid på rörde på sig ock gick emellan ock till att faudera ihop sig, var det skalle bli dansen till kvällen. Ock då gick de nu på ock dansade en natt i var gård, om gränden 2 var stor. Var gränden liten, så var det till [att] begynna på nytt.
8å var det till[att]gevarandrajaltråden^: sockorna, vantarna, banden, plaggen ock många ting. Allt det där skalle hängas på några spikar appför bordet, där all den där stassen var tillställd.
8å skulle de alltid ställa det, så de hade julbrännvinet lite var på den tiden, i^r de kokade nu brännvinet allestädes. Så hände det nu, de gav varandra gista, så det vart nu i dryglaget, de ville nu begynna att ragla en ock annan. Så vart det nu alltid ettvart^ ock till [att] gräla om, mast för det att de hade bytt slåttem sä orätt: den ene hade fått för litet, ock den andre hade ock fått för litet. Så härdade de på, så det bar många gånger borti håret åt varandra eller ge varandra en örfik, ock ändå hade de videna^ i miltal på skogarna sina, så de kunde nu inte vinna se över vidden på hela sin mans- ålder. Där de var tre ock fyra bönder på den tiden, så kan de vara till en tjuge bönder nu för tiden, ock ändå rätterar de sig*. Men så var de visst inte så rara^ till [att] byta slåttem sin häller på den tiden. De gick med en QöP ock en blyant, så ritade de ut slåtterfläckarna på den där fjölen. Så härdade de på våsade på', så de vart förlikta ändå till sist. Så gick de hem ock tog sig hällre en sup ock en kask, så hade de nu vordit fbrlikta.
Det var en gång det var två som ärgades ^^ ock när de hade ärgats en stund, så tog de sig en kask ock gjorde så förlikt. När de hade
de 8ig fram. ?) Besynnerliga. ^) Ett bräde. ') Höll på ock f nbblade. ^^ Tvistade, öppet i, 9 i fr. beau, o i bo, 0 i dial. sova, tu norskt u» tp öppet y, 0, (^, « = ö.
(
108 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
d = d, ^ = gf X tonlöst I, ic; = m, g ock 9 == ng, Jp = tj;
'da drfp^^ kå^an^ so s&i n-^ at n-änra: no vgJi-e^ fo vinrOf so-laf) dei hévK so våi^Pfäi%aiis,^i\ so bår-a s.i-hiip o argas vi^r^,
pe-båfisa.
303 da va-g^^gémj da va-n^ ^ prost sow s. f^r po w åjglfarifda^, o so rbkUrp-far > finfpéjpt*, so to-dam-po tolg-om da låns- mansfnua po taditdi ha détpå, so s&t i\n}péyita:
— > sa-åt kåmråtom-tnm i^d^y: nor mafpåmpo å^J^ar- i%da, so ska-ma fo h^ry at^d-a nokon som^^ dMpå.
so sa% pråstn:
— Jfalas Jftun-diu vbto^da?
— ff49, i fn^ml^^i^ärkloJdfpén, som sy^y t Itäftn.
— d}-dfana w a hja säniy, sa pråstn. d-a bara noko soms.1 voU^i ö14y ti ^rom.
da så finjgéyita:
— trm 50Wwvi?.'*
pe-håysa.
d04
da va-g w gimy da va hs^^pljtia » dt-dian kåpåh, som wäw» tblg-om. pråstn pradika no so d^^hJft, som^ays^^na. nor pradika va-da §ltUtj so stayg-ann^ ^ po pradifstoPf itån o to^po^ l}éS'Op noko ^nyéralsa. nor ^ an ^ a di ^6% ^ §o to-n^n-po träta-öp kåpalbåaws., fa-^a^dam it tok o bfpgd-op % likar kåpåh so st^-n-no dér o fpäka'', solay bénati w lo- "Po vai årg o to-po svbro-om. dam såy da va ståtit som sTfiul bipg-op häpåla far fi%om s> §y)l, da stö-da^lö brUur" pår o vänta po brmrvigalsa: tö Jpbyita^^ im bönpéyJf o åm
^) Pasear. ^) Ärg. ^) Lappkapell omkr. 4 mil norrut från Frost- 8om prästens) överflyttade till Lidmål. Eljes tala lapparna riksspråk
a i tall» v nästan a, a i tal» a melL a ock &» a dppet e, f
XIII. 1 8BDSB OCK TÄNkESÄTT. 109
U 4f ?f L K ^^ *> ^J *J ^ ^ »tjocka»; ?, n, § mnljende; 8, rf, ^ tonlöea.
då drockit kasken, så säger den ene åt den andre: »Na varder det få yara, så långe det höyer»^ Så vart den andre sint^, så bar det ihop att argas igän.
Pär Bengtiaoii.
Del var en gång det var en präst som for på Ankaredet', 303 oek så råkte han för en finntjöta*. Så tog de på talade om det läns- mansfrnn på Gäddedet hade dött. Så säger finntjötan:
— Jag sa åt kamraterna mina i dag: »När vi kommer på Ankar- edet, så skall vi få höra, att det är någon som har dött.»
Så säger prästen:
— Harnledes knnde da veta det?
— Jo, jag hörde kyrkkloekljadet, som sjunger i löften.
— Det där är ingen sanning, sa prästen. Det är bara något som har vordit i olag ati öronen.
Då sa finntjötan:
— Tro som vill.*
Par Bengtnon.
Det var en gång det var högtiden i det där kapellet, som 301 vi har talat om. Prästen predikade na så daktigt, som han kunde. När predikan var då siat, så steg han på predikstolen igän ock tog på* läste upp några knnngörelser. När han hade det gjort, så tog han på trätte upp kapellboarna, för det de inte tog ock byggde upp ett likare kapell. Så stod han nu där ock tjakade^ så länge bönderna tog på vart arga ock tog på svarade honoro. De sa, det var staten som skalle bygga upp kapellet för finnarna sin skulL Då stod där två brud- par ock väntade på brudvigelsen: två tjötor®, en bondpojk ock en
vikens kyrkby (Gäddedet). *) LappkTinna. *) Lappkvinnane uttryck äro har (lik- med svag dialektisk färg. ') Böljade. ^) Käxade [till dess. *) Lappkvinnor.
Bppet i, 9 i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, tu norskt u, yf öppet y, 0, », « = ö.
110 WALTMAN, UDMÅli. XIII. 1
d == d, ^ = g* X tonlöst I, h; = m, g ock i; = ng, Jp s=z tj;
ft^P^Vi' ^^^ brtf^rtH^ftZ^a va lisij so sntud^ briarfdlka sa mot f&gåmlfga. so va-dar fdm Jcära op% Id^if'^^ som..a kvå^dt må^htnu^, o tQ-ta o blias tdna^ po brm^ånta. o klbkati möt-no vitro-ma o syyij ^la,
no w gönijBiW w va ?ltut, to-dam öp påniypöntan-sin kta kvér o låti-sa-n höv^lånty som dam sljml låg-tt hövan, so bar-as.1 vi}g noly^^nvf) smq^skoyan ma brmrfölkom. so spant ^ blossar an ti 9 r åtala mA^y so^da va bara so^da skrälra tt-n-dyan stfugtun^ som sJftul v^ro > staw^faJl^a^a, no^^am kom då d%tat ^bfpom*^ so va dér oplåkt trj-^laks Jfvkxtbré» so sto gämle^t..brQfi at^trmrgöma ma-n Uti} shlköp o ^åyt kvér iyny som kom o hälsa po brtj^rfölka. o so sti-dar ^ sbstar at^trmrgoma o for o gå-dam lita to^di-d%an brén. so våt-a käfa då fo^t^s. ^å^a to-dam o br&yä rkinfina mtatat>.båka o iQ-dit ål-Xaks m4t, som daw^va fo§ymt-ma, so va-a-no ta o lag-sa hal sat-sa po fétati, ^ §ow w f\nam^ brtuJf^ o dér va ta tak-ét-sa g^bto to^da §lågy sow^^va fråm- låkt so kom-dar fram t^ pån^ fingwba ma kvq^i flå$k o ta gåylf >|än, so w da va-no m^r ^ hévi*, at sömta finan to 'PO vaii^ribko-lita Jfviff to smpomy som daw^ftl^^ modo mbgl- Ua stQ-pö.
pe-båysa.
305 da va ffs^gémy t föd ot ovarhåln'^» da va fon yimla dv- dyana, o ^ då nor ma ha vor> dir ém dégj so nor ma, köm op ta bya^ ta-bg^lfar, so lönt-^na htus^ä^. om mbtgon sjftul- ma-no öp tila o sta /^|r. o ftiist nor ma va fa^^, so kévji 'dar im Jpéran^ som^a fon o J^émé h^fla nåta. ^él vatt^y om håstif w a föt noko fir hal våt^ po h^fla nåtif. nor ma slftul sté då, so slfiul håf^ ö fql. o^da v^-no i(i-rolan-%ånsa.
1) Vande. 3) Läktaren. >) Melodien. «) Kåtorna. «) Vackra, svordom (= »vete ta8an> 1. dyl.).
a i tall, v nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, i
XIII. 1 SEDER OCK TÄNKESÄTT. 111
ty iy ?y h ^ ^^ ^' ^» ^y h ^ »tjocka»; ly n, ^ muljerade; S, ^, ^ tonlosa.
finnpojk. När brndvigelsen var läst^ så snodde ^ bradfolkeD sig mot församlingen. Så var där fäm karlar appi Iäkten^ som både var sitt mässingsbom, ock tog till ock blåste tonan > på brudsången. Ock klockarn måtte nn vara med ock sjnnga orden.
När sången var siat, tog de upp pänDiDgpongen sin lite var ock letade sig en båvslant, som de skalle lägga uti haven. Sä bar det i väg norr genom småskogen med brudfolken. Så spände biåsarna uti en rättelig marsch, så det var bara så det skrallrade ati den där stugan, som skulle vara i staden för kyrkan. När de kom då ditåt kojorna* så var där upplagt tre slags vetbröd. Så stod gamlaste brodern åt brudgummen med en liten silverkopp ock skänkte var [ock] en, som kom ock hälsade på brudfolken. Ock så stod där en syster åt brudgummen ock for ock gav dem litet utav det där brödet Så vart det kaffe då förstås. Sedan tog de ock bredde renskinnen utefter backen ock la dit all slags mat, som de var försynta med. Så var det nu till att lägga sig eller sätta sig på fötterna, som finnarna brukar, ock där var att ta åt sig ock äta utav det slag, som var fram- lagt. Så kom där fram två pena^ finngubbar med var sin flaska ock till [att] skänka igän, så det var nu nära i hovet', att som ma utav finnarna tog på vart något lite kvicka utav suparna, som de fick, medan mål- tiden stod på.
Pär Bengtsson.
Det var en gång jag följde åt Overhalvden^. Det var före julen det 806 där. Ock dä när vi hade varit där en dag, så när vi kom • upp till Bya* tillbaka, så lånte vi hus där. Om morgonen skulle vi nu upp tidigt ock stad köra. Ock just när vi var färdiga, så kom där en körande, som hade farit ock kört hela natten. Själv vet*, om hästen hade fått något foder eller vatten på hela natten. När vi skulle stad då, så skulle han ock följa. Ock det var nu han Roland Jönsson.
*) Nära på. O J^r »• 69, not 4. ^) Gård i Barrans annex. *) Eufemistisk
dppet i, Q i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, ta norskt u, fp öppet y, 0, $.,8 = 6.
112 WALTlfAN, LIDMÅL. XIII. 1
5 = d, / = g, 2 tonloBt I, n; = m, g ock j; = ng, J§ = tj;
o da vé-n-no so fml, at s. aw ^ vår-%t w ^6 far o }pir w §ély so mot i vQro-md far o Jpér oot-om. o ^ da vé-dar im anan, som^a fpéfud^dit o sålt mera, so hån va l^di, so sJftul hån fpår ma dån hasta i fphtul-ma, so ^ an sJftul fo sih-pd hta ^mll^a. ^a so råf^l-ma-no t& w då^. no w t^a bår > v&fy, so sJffuUno n-rölan såt^sa-pö hån, man so vån^^^no ii fér^ >. §åt'sa-pd w dä, faYi bräwvmsJfågan s^l öp. haw.. va-no ii ^?ft' gö^, la da ba-fio i vayy, o han htUra-po håstn. han lQ9g-no p6 hån, o so JphwJi-riO d^-hnar tfrö-os, so ma sö^g ti-dam nokog^gmuy, man so Jeöm-dam-no älditUiS^döi.
nor ma kom-da op% vbyo§é^a ma* s^tran^, so sjftal-ma' -no dit o hast-få^ w ^&r, o^da vå-n-no ftul förlös, nor ma hörn dit, so^a bön i gala brbh håstn-sm; so f^t^-w-fly ma hå brånmn, so viha-no hån fo^ lita o smbr-po SQ^a ot hasta, j^a so J^vtli-ma dér ^ ^å, ta^ kloka va /t^r. da sjfud n-dtam^bön ^tUs n-d^an dr^^ppkåfi, o i s^tuUda }pér^ ^låsa ma håns hast. %å, da ji^-no nbio då, dam JpBiul-no fö% man i vaii^lå^t åt ma läst. nor > kom åt, so h^rdam- -no såt-in » lilftåh''. ja so bar-a-no ta dril^^dér 6. I^a^^am htaXt-pö w då, so s^mUn-no ta sål nokog w käfa. o so vé-n- -no w?w?ft' vilfsal päf^vgan §él^ so got^ i ta o viffsal 49t-om, so da sJftul bh råt, fa^^% at \ so^g, om>.an sTfud^a hantera påmgom §él, so ha-dam st^h tö-ow^, fa-ila^^aw^va so fiul. nor » w a yöt-a gråii^ ^då o s. daw w fij^-ti käfan då, so tök-i pöntan-hans o A$ hån. o l^i^^am hiaXt-po sto^ka^^-da^tlå, so slfmUn-no sät-sa opåt ömna o vårm-sa, o spvtu^i^^ so né ömn, sp^at ä^ka o åln flétug ijfritf röma, o dam lämra-sa ål t'h^, Os. då våi-a > evantyr^^. da sJjiiä-dam-no tasåUop w an-dian ömn. na §o w da vé-dam-no ^ fml, daw w vå-no il>.ia^-dt dåm, sg^at om it i ha vori vila^^^, §o ha-dam i? föt-a tå.
la, so filf-ma-a-fal t&^då itåti, so ma fi^ ta o k^k käfan. o da sJftul-i-no §op mt, so ^ a håstn låkt-sa ti råi^kåpa^* o
*) Gav vi 088 i väg. *) Hanu. •) Kände inte. *) Vid. Tronea (kapell till Harran). ®) Måste. °) Klart, i ordning.
a i tall, v nästan a, a i tal, a mell. a ock &, a öppet e, i
XIII. 1 SEDER OCK TÄNKESÄTT. 113
/i ^7 ?} h K ^^ *> ^y *> ^} ^ »tjocka»; ?, w, ^ mnljerade; 8, (f, ^ tonlösa.
Ock då var han on så fall, att han var inte god för att kOra själv, så måtte jag vara med för att köra åt honom. Ock då var där en annan, som hade kört dit ock sålt roärren sin, så han var ledig, så skulle han köra med den hästen jag körde med, så han skalle få sitta på lite emellan. Ja sä reste vi na till då'. När det bar i väg, så skalle na han Roland sätta sig på han, men så vann^ han na inte ft)rr sätta sig på då, förrn brännvinskaggen skalle upp. Han var nu inte tilP [att] gå. Ja det bar na i väg, ock han barrade på hästen. Han låg na på han, ock så körde nu de andre ifrån oss, så vi såg ati dem någon gång, men sä kom de nu alldeles bort.
När vi kom dä uppi vägaskälet med* SätrarnaS så skulle vi nu dit ock kasta för' där, ock då var han nu full förstås. När vi kom dit, så hade bonden i gården brutit hästen sin; så förstod han väl, vi hade brännvin, så ville nu han få lite att smörja på såret åt hästen. Ja så vilade vi där dä, tils klockan var fyra. Då skulle den där bonden skjutsa den där drucknekarlen, ockjag skalle då köra lasset med hans häst. Ja, det gick nu något det, de körde nu fort, men jag vart långt efter med lasset. När jag kom efter, så hade de nu satt in i Lillefjeldet^ Jaså bar det nu till [att] dricka där ock. Hur de höll på då, så skulle han nu till [att] sälja något kaffe. Ock så var han nu inte tilH [att] växla pänningarnasjälv,sågott®jagtaockväxlaåthonom, så det skalle bli rätt, för det att jag såg, om han skalle ha hanterat pänningarna själv, så hade de stulit utav honom, för det han var så full. När jag hade a<»*t det grett» då ock de fick uti kaffet då, så tog jag pungen hans ock hade honom. Ock hur de höll på stakade >^ där då, så skalle han nu sätta sig uppefter ugnen ock värma sig, ock spornte '^ så ned ugnen, så att askan ock elden flög ikring rummet, ock de jämrade si^ allihop, ock då vart det ett äventyr i^. Då skulle de nu till [att] sätta upp den där ugnen. Nej se då var de nu så fulla, de var nu inte till' det de, så att om inte jag hade varit villre'', så hade de inte fått det till.
Ja, så fick vi det väl till då igän, så vi fick till att koka kaffet. Ock då skulle jag nu se ut, så hade hästen lagt sig uti redskapen'* ock
^) I Harran. ') Ge liastarDa foder. ^) Gärd på gränsen mellan Harran ock >ö) Stökade. »^ Sparkade. »2) Uppståndelse. ») Bättre. ") Selen.
öppet i, 9 i fr. beau, o i bo, e i dial. sova» tu norskt a, ffi öppet y, jgi, 9, ^ = ö.
114 W ALTMAN, LIDMÄL. XIII. 1
d = d, ^ = g, 2 tonlöst I, m; = m, g ock 9 = ng, /^ = tj ;
skäklom. so va-i-no-sta hå-n öp. nå, so våi-t-da Qh^- hUnsam * då, so vil^a-^ te, stå^, hlb}co> hiålUpo va ti^då. da vil%a-%t hån giu^-n Uyei^fi-tljam w bön, o da vå^uno % h^m^ hryiå då; maij^lj&^^a, vå^då, so tåfjt-ii-a-f&l tå, so>.an sJphl ^fus-n. las^dam räi^l-fio-tå^dåmy o i åt ma Id^.
nor » kom då opot^^réndalm^,s.^o kom dåm terbä^ei^ w^^äm, o tnUa i-ö s^ml snuhåt*, na i vå^so bég^, da n^la-no ini^ o fo m&hy ta-baffar. no^^am håtal,>^da va oméjpla^då, so vtlia'dafv..fo^4t Ifägan, na^dam gå-sa-no ii, fari^^am slfud f^^9 i^S^^} o ^A ha dam-no J§hw4rbo% Jfäqan-d^an, $4^ viit^ om w an t^k-an, han som $tUsa-n, hal dam .. a drtpjffp turom o kästa-n, da vart-it-i ; man > häml-no, han w a Tfém^- •&o$. la 80 rå}^l'fio dåm ta-bglfa ^ 4,^mi ^ i drö-pö som » ha-a i, ta^ ^ köm op> 8kåv€en^^daf^ båJfdåla-dtan, so stana håsti} dér, o * f^Jf-^t-i^ ta té-ti måtr. * kasta m slfrin^^hféran åXt t'höp — nåy da n^ia-tt, haw^^v^ha snui-4t hån, han la-sa, so mot'^ sprät-n tu, o då sJftuUt^no ta /^|r tutan lås. na da va ålddilas förbi, hatv^v^^a snm-it*. so got-i ta o l&x-ny o da rémJf o fétu^^, so^at nästan il » so^y da ?låy^^*
so kow^vå^n båt, o^da h}alt'> pö opov^ hävlan^^, ta^ i> va njeran opo ftah, nå da si^g-^-no, da bar gah w } v&hy, na da fm^déra-i, Jfar i sJfml ta-vdin, la so hhml-t ålva po våsta§in, so tåyt-^, w > got hål nét ot ålvan. %a so k6m-> ot n jfiup shf/0skåv€el^Ptama'^ f/tup>.dål, da vat hastig ligan tyn-dfan skåvla, o i hyaXt-po dr 6, ta^ i för nab^m; so håk-> t> grimtéiuma, o håstn han hait^o kgQdo^^ tat hän-ö kom ramlan nahm. da vaii-a-no gruUni >. dér^^å. da göt'%'no bii-n ti^} gren. so sjfml i sta lå](t'Op v&jn. ^ hå som ^ hévd po ^' Jfara w aw w va. nor * kom ni-dar, so fån-^n. da våt'>-no fäpn ". so rå^^l•'^'no ta dd, t tö-nå thmman o }§émf, håstn, so jiJf-a-no brå, tai i köm opo s^ärvåtna^'^, so sät-i- -ma po håstn dér o sät-pd ov% hk}la våtna. %a so st&ig-^-no to w då. nor % horno fpvtad t sttun då — da jilf-no brå då,
^) Otålig. ^) Ville ge mig i vag. ^) N&stan. *) Vända om. 8) Drev. 10) Det minsta. ^^ Backarna. '*) Arbetade. ") En
a i tall» v nästan a, a i tal, a mell. a ock &, a öppet e, »
XIII. 1 SEDER OCK TÄNKESÄTT. 115
tf ^ ^y h V» ^^^ *7 ^7 *' ^> ^ »tjocka»; ?, W, | nmljerade; 8, (f, ^ tonldsa.
skaklarna. Sä var jag nti stad både bonom npp. Nej, så vart jag då obed- landBami då, sä ville jag till stad^. Klockan höll på var tie då. Då ville inte ban skjatsa bonom längre den där bonden, oek då vartjagnuibö- vet' brydd då; men har det var då, så tänkte ban det väl till, så ban skalle skjntsa bonom. Ja de reste na till de, ock jag etter med lasset.
När jag kom då nppåt Gröndalmyren, så kom de tillbaka de, ock ville jag ock skalle sno åter^. Nej jag var så bäg^, de nyttade na inte' att få mig tillbaka. När de hörde, det var omöjligt då, så ville de få [tag] nti kaggen. Nej de gav sig na inte, förrn de skalle ha kaggen, ock då hade de na kört bort kaggen där. Själv vet, om han tog honom, han som skjutsade honom, eller de hade drackit nr honom ock kastat honom, det vet inte jag; men jag hörde na, han hade kommit bort. Ja så reste nn de tillbaka de, ock jag drog på som jag hade det jag, tils jag kom uppi skaveln^ däri bäckdalen där, så stannade hästen där, ock jag fick inte bonom till[att]taati mer. Jagkastade ar skrin- dan^ nära alltihop — nej, det nyttade inte, han ville sno åter han, han la sig. Så måtte jag sprätta bonom or, ock då skalle jag na till [att] köra utan lass. Nej det var alldeles förbi, han ville sno åter. Sä gottjagtaockleda bonom, ock det rök ock t^k*, så att nästan inte jag såg det slag^**.
Så kom vägen bort, ock då höll jag på appöver hävlarna^*, tils jag var nära nppå fjället. Nej då såg jag na, det bar galet i väg. Nej då fanderade jag, var jag skalle ta vägen. Ja så hörde jag älven på västrasidau. Så tänkte jag, jag gott hålla nedefter åt älven. Jaså kom jag åt en djap snöskavel ncdmed en djup dal. Dä vart hästen liggande ati den där skaveln, ock jag höll på drog, tilsjagfornedöver;såhängdejag ati grimtömmen, ock hästen han höll på knådade ^2, tils han ock kom ramlande nedöver. Då vart det na grant där då. Då gott jag na bin- da honom ati en gran. Så skalle jag stad leta npp vägen. Jag hade som en hövd på^' var han var. När jag kom nedi där, så fann jag bonom. Då vartjagnafägen'^ Så reste jag na tilldå,jagtognedtömmarnaockkörde hästen. Så gick det na bra, tils jag kom nppå Skorvvattnet^^, så satte jag mig på hästen där ock satt på över hela vattnet. Ja så steg jag na atav då. När jag hade na kört en stånd då — det gick na bra då,
^) Envis. •) Var till ingen nytU (att forsöka). ^ Snödrivan. «) Släden, hum om. '*) Glad. ^*) Sjö i Trones.
öppet i, 0 i fr. beau» O i bo» B i dial. sova, lu norskt a» xp öppet y, 0, 9, ér = ö.
116 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
3 = d, / = g, X tonlöst 1, m; = m, g ock ;; = ng, ^^ = tj ;
t?éj^n Aa in? fy)T^fp-åt^..äi^siyil§€i — ta% % hörn opo kiawa, då to-y-po héiul^U-n htun émst » ftéh-dar. na so täyt-^: 'ka shx finatv w voro viust-i-dun söon mil % nåtn? }a i hripå-mei-it om d^dyina, ^i; % läyä-pé^ som % ha-a i, man di vaii miw o mivTy htun kom n&mar o namar.
so tok-^'no-po måmi, finaj^'^k6m ma rama, o ^ jå fa-no p6 hdstif. nor i kdm-då napo stormar a vastfa ^ ^lälom^, so ty}}ft'i, dam köm h^tJfhn^f| d^'d^an stuna htast-pö dér, na so stana-y-no o tåijt: dam J^åm-no-fal mil i-ma nå, nå, so ho^u^-^t'■^'dam. so J§hml-h-no på håstif, na, nor i ^ a got i styf^p^då, so pr^a^-a ot hasta, ^a da syml, som hastig héml-a 6. so stqna-^^ man då hhml-it-t noko. so täyt-t, at > hétul mast. so pTf'%-no o héml åt^di-dyam, Ija^^a vå^då, so }$^tul- -a-pö: htå, hm! våt'^'no ferfåd^då, ^ hqv%^ réd ö. nå, so ^p^t^l-^po håstn då, da haleist i vå-ta^, o so täfjt-i, da vaP vQ^g-sa ma, Ija da vå. so hår-a ta §åm^, nor *wa göt i styj^p, o ^ våt-no mayr o mayr rad. so täyt-t: ast > fpåm naot sömorfifési, so fé-i-no-fal h^r ^ ^'hdyana %m ff/0s^. no^da jijf^trås^da, tat % kom mtow ^fyésa, da bar-a ta shro^l op> fyés^hdyan, man då våi-^ rid, man i vå-no so mér gålas^dåy i §lQ'PO håstn o iQ^ya-pé-n, da fdiast * vån. man da va-i fax^n då. so s^ud-i-no hér-åt^då, om % hém]^di-d%ana noko mayr. yoo, da hyaXt-po gläfsa o gj^QQla'' s0-i-d%an. na da §ipni'%'ma-no in, * ji^-fro hasta o in. o då va kloka såj^s om morgon.
man då våt-daw^forfåd,^PfOr i köm. datv^fi^^l^-no noko, Jfolas s. da ^ a göt o-n-rölan >. aw^ vdj-no vbron ma Ulfiåla tat om morgon, då got n-lé^ >. slalom asta J^ér vmét nor ^ag^köm västom sJfé^rvåtna vast^ håvlan, so rökt-n^an-rölan dan-n skåveel^dér. han hiaXt-po sJftul frtpQS-^-hél ; man da kilas-a, so han -.a hrimvina po lås%-s%h,^n'r6lan, so^aw^^fip lå-om da, so^awy.vån-sa-tå^ anda, so>.an ^iusa-n-no ot stalom. ta da va daw^vå^l råifS i hi yöt.
1) Drivit igän. 2) gg g. gg^ not 13. ^ Lät det »ptro» (som sade ock tjöt.
a i tall, v naetan a, a i tal, a mell. a ock ä, a öppet e, ^
XIII. 1 SEDER OCK TÄNKS8ÄTT. 117
ty 4,1 ?j h ''i ^^^ ^ ^7 *> ^» ^ »tjocka»; ?, n, | muljerade; 8, ^, ^ tonlösa.
vägen hade inte fjnkit åt ^ det stycket — tils jag kom oppå Kleven, då tog jag på hörde (nti) en hund öet i fjället där. Nej så tänkte jag: vad skall finnarna vara öst i där så mitt i natten? Ja jag brydde mig inte om det där jag; jag jagade på, som jag hade det jag, men det vart mer ock mer, bnnden kom närmre ock närmre.
Så tog jag nn på mente, finnarna kom med renen, ock jag jagade nn på hästen. När jag kom då nedpå Stormyren västför Stallarna-, så tyckte jag, de kom hitgenom det där sundet östpå där. Nej så stannade jag nu ock tänkte: de kommer nu väl mitt i mig nn. Nej, så hörde inte jag dem. Så körde jag nu på hästen. Nej, när jag hade gått ett stycke då, så proade^ det åt hästen. Ja detsynte^som hästen hördedet ock. 8å stannade jag, men då hörde inte jag något. Så tänkte jag, att jag hörde miste. Så gick jag nu ock hörde efter det där. Hur det var då, så körde det på: hu, hu! Vart jag nu förfärad då, i hovet* rädd ock. Nej, så körde jag på hästen då, dethärdaste jag var till ''^, ock så tänktejag, det vart vågasigmed,vaddetvar.SåbHrdettill[att]8jöa^närjaghadegättettstycké, ock jag vart nn mer ock iner rädd. Så tänkte jag: äst jag kommer nedåt somniarfähuset, så får jag nu väl höra det där ini fähuset. Nä det gick bra det, tils jag kom utom fähuset, då bar det till [att] skrala uppi fähuset där, men då vart jag rädd, men jag var nu så nära gården då, jag slog på hästen ock jagade på honom, det fortaste jag vann. Men då var jag fägen då. Så skulle jag nu höra åt då, om jag hörde det där något mer. Jo, det höll på gläxade ock gnålade^ syd i där. Nej då skyndade jag mig nu in, jag gick från hästen ock in. Ock då var klockan säx om morgonen.
Men då vart de förfärade, när jag kom. De förstod nn något, hnrledes det hade gått. OckhanRoland han vartnuvarande med Lillefjeldet tils om morgonen. Då gott han Lars Stallarna åstad köra emot. När han kom västom Skorvvattnet västi hävlarna, så råkte han honom Roland däri en skavel där. Han höll på skulle frysa ijäl; men då hittades det, så han hade brännvinet på lasset sitt, han Roland, så han fick ge honom det, så han vann sig till^ ändå, så han skjutsade honom nu åt Stallarna. Ja det var den värsta resa jag har gjort.
uiaD Bäger for att stanna en häst). *) Nästan. ^) Kunde. ') Brusa. ^) Gläf- ') Tog sig.
öppet i, 0 i fr. beau, o i bo, e i dial. sova» w, norskt u, tp öppet y, 0, &, ar = ö.
118 WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1
d = dj / = gf 2 tonlöBt 1, w; = m, g ock y = ng, ^^ = tj ;
^ j§hm-%'hémgj ^a som håt^t om^^lanpo v&j^a sdmo göman, han s^tul-no liqi-pö stÅVj so - at håstfps.vai'f\o hlårKlo d*- dfém. o da kosta ^ n-dtan håstn hlsv hmnar, da sjjml-no voro im to^di-likaromK so vat'n^^i*,s.n-rölan, fa-^a håstn ini va t& dri, han måml^s^dam^a m^stilirnj fa-^a^an tr%kä, s.aw^vå'%t hlar-%t, o haw ^fhtiAfj-åp^ to Ibsh^ o so vé-n-no-mt ^iJfola t& g^j man då Jfréta-nn^-^hot^m* skaklom, taKan nöd ditt htUgtu. so sJfml-n-no ta bit tt qra då o §g-6^t, om^aw^ vå mQstéHin. ja hay ^ gramskas'' po dt-df&naj da dam w a mQstih håstnp^fi-^a,
hans-båysa.
306 d-a so t håh^ t vtl s&i: ska snyién gQ^ so hMpl^t, som horon w t haka t öor^ so gm bhra^ dåm, som hi fa-fita för.
pe-båffsa.
807 ta sté håstan: han^^ ta > tågcel tu römpan o Jfy^t po ^eltykrof^an^K dts måfr^ti^^rég-åty dis miw mo-dam goo t måk^^; may^^yyt-dam hta römt^^, so fér-^am Ma viar.
pe-bdfjsa.
308 da va-y^giub sow^^va tut o fféiuL nor..an^a }$éwd > styj^f^då, so vat häst^rétara-hans so §uiJjt; da spni, som da slftul ta str^Jf-mé. so mämi-n, da va^nm-brör-^m som hieiXt- po trbla-i-héJi-a, so sai-n aj^f^änyan-sin: — trtu > ska yoro ta-baJfar^*?
») Alltid. 2) Trött. ^) Bättre. *) Arg. *) Rusade upp. >>) Kroken på grytvinden. >2) gtiHa. 13) Vitt, löst. ") Trolla
a i tall, v nästan a» a i tal, a mell. a ock ft, a öppet e, >
XIII. 1 SEDER OCK TÄNKESÄTT. 119
ty it ?7 h % ^^ ^« ^1 ^» ^9 ^ »tjocka»; l^ n, § inoljerade; 5, ef, ^ tonlosa.
Jag kommer ihåg, vad som hände honom Roland på vägen samma gång- en. Han skulle nu ligga på stött >, så att hästen vart nn klar^ ntav det där. Ock då kostade den där hästen älva hundra, det skulle nu vara en utav de likaret Så vart han sint^ han Roland, för det hästen inte var till [att] dra. Han mente,dehademodstulithonom,fördet han trodde, han var inte klar inte, ock han fök upp^ utav lasset, ock så var han nu inte skicklig till [att] gå, men då kröp han bortsidan' skaklarna, tils han nådde diti huvudet. Så skulle han nu till [att] bita uti örat då ock se åt, om han var modstulen. Ja han grimskades^ på det där, det de hade modstulit hästen fbr sig.
Hans BengtMon.
Det är så i hållet^ jag vill säga: skall snön gå så högt, som 906 haren har hackat i år, så Gud bäre* dem, som har för lite foder.
Pär Bengtsson.
Ätt Städja hästarna: han^<^ tar ett tagel ur rumpan ock knyter på 307 skärdingkroken^^ Dess mer han drager åt, dess mer må de gå i mak^^; men knyter de lite rumt^', så far de lite vidare.
Pär Bengtsson.
Det var en gubbe som var ute ock körde. När han hade kört ett S08 stycke då, så vart hästkreaturet hans så sjukt; det synte, som det skulle till [att] stryka med. Så mente han, det var han bror sin som höll på trollade ijäl det. Så säger han åt käringen sin:
— Tro jag skall göra tillbaka >*?
•) Längs lued. ') Var förargad. ») Individuellt för häh, •) Jälpe. »«) Man. tillbaka.
— ■' - — '■ — »-
öppet 1, Q i fr. beaUy O i bo, e i dial. sova, iu norskt u» fp öppet y, 0, ^^ 8 = ö.
Sv. landtm. XIII. 1. 8
120 WALTMAN, LIDmJIl. XIII. 1
5 = d, / = g, X tonlost 1, tv = m^ g ock y = ng, // = tj ;
mif so hfoXt-it-no-po hå noJco pfftuhr^ få-^a o sJfml döktér^ häst^rét&n-sm. so våt-a-no åi^da t& ?liut, éo d& toh-po ji^.
pe-hå^sa.
309 dam^^ haft ^ riysåmt^ t b^taméd&l far hästom op% frost-
viff&n » gåm{eHn, no w ([afn si^g w m hast va §wklj, so vg-a- -no ta §Qro t^ rörnpa o ^o-oot, om daw^ft^-mt noko bl^; o ItpJ^as-a^ so^daro^filj-tUt nokOj so tö-dam o hét ^ ä^-Sthina tt noko sålt o gå-dam, o so sljml-dam tå-sa i tml^ o drag atom^-dam tri gmuf/, htpjfpn-po frama^ hiuqtUy o so s^ml- 'dam sax far kvån göman: a-diu mostéhh hal a-dtu blöstéhn? o no^^a va y6%^§o sjfiul-dam spy)l^iri gvmy op^ bakstdln'^, dara hdstn stö,
— o —
fi^-dam-it mt^blöa dari römpan, so mot-dam prév dar% J^åfta. fiTj-dam-%t ti noko blå noko^lås, so ty)JfS-daw^ voro sélfar^ at hastn stré^mJf-md.
o no^i§^n vai §tU1f, so va-a ta^o §oro ti eran o prév o fo^-ti blåa dér o ta-dam. o so va-a ta o tå noko gålj som dam w a tijpi, no w ^am fläkta s^min^, o §16^ w dii-d%in gala t% bräwvina o la-dam. våt-dam då it llkar^, so v^-ä ta tå nokon 6t^^ m s^mjpåfta, no^^am hiaXt-po öja", oia-dam. sipnt-it-a^då yoro nokon moPty^^o va-a ta o skroop-fo nokon måsiy o kgodo-td n då}Jfi)iul o \a-dam. %fål dam^a ati-ti-$a nokon nöol, w ^o sJfuil mäsiyan ri%s ditpo noolédn^ so sJftul mi-a ^bro-dam noko,
no^^am^a pråvd åXt >. di-diana o^da^int>.då jfol^p>okon mön, so ha-dam dån trma^ at nokon hiaXt-po trbla-i-hél IjrhtBra få-^am, man so fåns-a-no w dårn som tyiTjs Tjmm trål lita } stån^^, bara daw^vast rlJjh séJfat, Tjan som Tjmna-tå- -di^^y so sJjuil-darv-fl..a fbt-åt-a. nor ii ^ dam kom mn^*, Jä
>) Signeri. 2) ^^^ 3) Billigt. *) Täcke. «) Bakåt över. födan, som idisslarna stöta upp för att tugga om. '^) Idisslade.
I» 111
a i tall, a? nästan a, a i tal, a mell. a ock ä, & öppet e, %
XIII. 1 SSDEB OCK TÄNKESÄTT. 121
tf i} ?y h % ^^ ^9 ^9 ^y h ^ »tjocka»; ty n, § muljerade; 5, (f, ^ tonlosa.
Meo så höll han no pä hade något pjatter^ för sig ock skulle doktera*^ hästkreatnret sitt Så vart det na ändå till siat, så det tog på gick.
Pär BengtMon.
De har haft ett ringsamt' ett botemedel för hästarna uppi Frost- 309 viken i gamlatiden. När de såg en häst var sjuk, så var det nu till [att] skära uti rumpan ock se åt, om de fick ut något blod; ock lyckades det, så de fick ut något, så tog de ock lät det där uti något salt ock gav dem. Ock så skulle de ta sig ett tjälM ock draga återöver^ dem tre gånger, begynna på frammed" huvudet, ock så skulle de säga för var gången: »Ar du modstulen eller är du blodstulen?» Ock när det var gjort, så skulle de spotta tre gånger uppi bakstallen ^, där hästen stod.
Fick de inte ut blodet däri rumpan, så måtte de pröva däri käften. Fick de inte uti något blod någonstädes, så tycktes de vara säkra, att hästen strök med.
Ock när korna vart sjuka, så var det till att skära uti öronen ock pröva att få uti blodet där ock ge dem. Ock så var det till att ta någon galla, Bom de hade tagit, när de slaktade söderna®, ock slå den där gallan uti brännvinet ock ge dem. Vart de då inte likare', så var det till [att] ta någon ort ^^ ur södkäften, när de höll på ortade^^ ock ge dem. Synte inte det då göra någon mån, så var det till att skrapa utav någon mässing ock knåda till en degknnl ock ge dem. Ifall de hade ätit uti sig någon nål, så skulle mässingen resa ditpå uåludden, så skulle inte hon göra dem något.
När de hade prövat allt det där ock det inte då gjorde någon mån, så hade de den tron, att någon höll på trollade ijäl krea- turen . för dem. Men så fanns det nu de som tycktes kunna trolla litet i staden ^2, bara de visste riktigt säkert, vem som kunde till det^', så skulle de väl ha fått åter det. När inte de kom under l^ vad
•) Fraravid. ^) Spiltan. *) Fåren. •) Bättre. ") Deo en gång tuggade '*) I stallet (emot). ^') Var orsaken. ^♦) Underfund med.
öppet i, O i fr. beau, o i bo, e i dial. sova, tu norskt u, ifi öppet y, 0, 9, 9 = ö.
I
122
WALTMAN, LIDMÅL. XIII. 1 I
d = d, / = gf X tonlöst 1, w = m, g ock 5 = ng, /^ = tg ;
som ^uma-td-dtj ds, Jfrhti^ra va ^tUy^ so fans-a-no &m o äv^an som sJfful voro vis. so s^tul-dam té-sa ^ » bränmw- fläsk o råxs-td dttat ^ lydiån, so sJfiut-no hån vts-mt, Jfan som Ifwna-tå-di,
pe-båfjsa.
310 nor föf^a hi fot tänrdnXa\ so brmJf-étam älU göo diU^t hus, som ft flét tri gvtufjy té-sa so n novor o boro ^ hél^^i d0§l6^§e,nj stiJf-så mt noko blé tu tänhdby dara^d&>.& som må§t ilij o spy)l so tri gvrny m>.di-d}an hela. so té-dam- -sa n^w|?m o ^l^-ndn hela,
o no^^aw ^ fé v^kon^^bod^^go ska-dam boro håla ti^^i åspj o ål hMst ax som stöor åtma^ Wm-6aJ, sor^ta^ goor^fih bål^anj tfup^-so dit värJfmora^, som dam Iprå^^t ^^ boda o Ibto im hela, o plig-sd nån, so trm-dam, at^dam äldr% ska föo noko boda mavr.
nor bana h% vBii% klam^ so brmj^-dam ta o ptoro'' i hél po * ttUv o dra-dam ijfhnvg tri gviuy, so trta-dam, at^^bana- -s^h ska bh brå. da kalas ta yoldrå bana,
pe-båfjsa,
O Tandvärken. «) Tröskeln. ') Bredvid. *) Rötterna.
XIII. 1 SEDER OCK TÄNKESÄTT. 123
/} ij ?9 Ij v, ^^ ^9 ^7 ^9 ^7 ^ »tjocka»; f, f^y § muljerade; S, dy ^ toolosa.
som kände till det, det kreaturen var sjaka, så fanns det na en ock annan som skulle vara Tis. Så skulle de ta sig en brännvins- flaska ock resa till ditåt den där, så sknlle nn han visa nt, vem som kände till det.
Pär BengtsaoD.
När folket har fått tandränseln^, så bmkar de alltid gå diti ett 310 hus, som är flyttat tre gånger, tar sig så en navare ock borrar ett hål i dörrstocken^, sticker så nt något blod nr tandhnllet, där det är som Qiäst illt, ock spottar så tre gånger nedi det där hålet. Så tar de sig en pinne ock slår igän hålet.
Ock när de får någon böld, så skall de borra hålet nti en asp; ock allra hälst en som står åtmed^ en bäck, så rötet^ går nedi bäcken, tnppar^ så dit värkmodern ^ som de krystar nr bölden ock låta ini hålet, ock pliggar så igän, så tror de, att de aldrig skall £1 några bölder mer.
När barnen har yordit klena, så brakar de ta ock pjåra^ ett hål på en tuva ock dra dem igenom tre gånger, så tror de, att barnen sina skall bli bra. Det kallas till [att] jorddra barnen.
Par Bengtsson.
*) Stoppar. •) Förhårdnad klump av var. ^) Borra, gräva.
Jöns Andersson.
311 go dåg rötXddo hästMxt
dm a §y}Uiug'ma'iv^fjfdtrK^daga tika dm dok.
^ stö po biln o ha t^mr^^a h hån o dät-né o skamlig h^jla lämdån,
da va vél w §låk§l&tvQh o ho §u^ färka ligan opt Un- 'hfan hkila vtUj^m.
sto^r^ltUnan ram, }^i^r^§å1^8 vkfga ^ dag.
lilöla lagom störkår hån då, J^(^ft stö^ém gmnal sköia fy^l hém^lj hatål-vt^gtråstj batåi-i^ äno, trhslf-ti-n i da då,
va » thmagkoia, '^iPl^W ^^^^ ffryta, kök §mg mån t\.
^vla ^insJfrmp dra i^v^ hmgm, d-a likar göt J^ép l^f^- piut sdt opmn trea, dré li^s^^öt fa^^i^då.
f^stéönianf^frö^tvij^an pJf po boot, so vai-i bad ni kålsö^an o fijf oto kästvény åXt modo » vilia.
JoDB Andersson i Björkvattnet (%an$'åY^a§a bjf^rlfvåtni), som uttrycker sig mycket kort ock lakoniskt, har ofta oturen att säga miste. Ovanstående är prov på hans felsägningar översatta till begripligt språk lyda hans yttranden som följer:
God dag! Jaså, du arbetar på en rotsläde. Vill du ta emot en häst till bete?
Du är skyldig mig för att du fått låna min tik i fjorton dar.
Jag stod på timringen (== timmerhögen) ock hade bilan i handen ock datt (= föll) ned ock skamslog mig (slug mig illa), så att jag fick ligga hela lördan.
Det var väl f ark vordet (= gement) att ha höet utav sju stack- slätten (grupp av slåttermyrar, från vilka höet samlas på gemensamt ställe) liggande uppi liden här hela veckan.
JSns Andersson.
God dag rotsläde hästbete. 311
Da är skyldig mig en Qorton dagar tiken dn ni.
Jag stod på bilen ock hade timringen uti handen ock datt ned ock skamslog hela lördan.
Det var väl stackslättvordet att ha sju farkar liggande nppi liden här hela veckan.
Står tnnnorna rena, köra säx vägar i dag.
Lill-Olle lagom storkarl han då, köpte storsöd Gannhild Skogen Qol höst, betala honomstrax,betaIthonomännQ,tröskautihonomjagdetdå.
Var i timmerskogen, mycket mindre grytor, koka sju man nti.
Djävla skinnskrnpp dra över huvndet, det är likare gott köpa lös- puta sätta uppander träna, drar lika gott för det då.
Förstagången Frostviken gick på båt, så vart jag beddnedi kalsongen ock fick äta kastveden, allt medan jag ville.
Står vägarna rena, skall jag kora säx tunnor i dag.
Lill-Olle var lagom storkarl (= stor utav sig) då; han köpte ett stort får av Gunnhild Skogen i fjol höst ock skulle betala det strax; han har inte be- talat det ännu; jag tröskade i honom det då.
När jag högg timmer i skogen, hade vi mycket mindre grytor, ock ändå kokade vi åt sju man i dem.
Djävla skinnskrnpp (om loka med fastsittande puta), som man skall dra över huvudet (på hästen)! Det är bättre att köpa lösputa ock sätta under bog- träna, hästen drar lika bra för det dä.
Första gången ångbåten Frostviken gick, blev jag bjuden ned i salongen ock fick dricka kaffe, så mycket jag ville.
Svar till gåtorna.
169. Vid bakning: naggen, kaylen, vingen ock handen.
170. A visorna.
171. Bakgrisslan.
172. Bastu full av rök.
173. Betsmanet.
174. Brevet.
175. Brännvinspannan.
176. Båten (»händerna» = åror- na).
177. Dörrklinkan.
178. Fähuset.
179. Grytan.
180. Grytan.
181. Huggkubben.
182. Fåren i förkätten.
183. Fårkätten.
184. Hästen, som man letar efter ock får se; man bär betslet.
185. Hästskosömmet.
186. Hästskosömmet.
187. Istapparna.
188. Takisen.
189. Jordbär = smultron.
1 90. ( J ortron)k arten .
191. Katten.
192. Klockan (var. dörren).
1 93. Perpendikeln på klockan .
194. Klockan.
195. Stick kniven i slidan.
196. Kon.
197. En korv (»fetpölsa»).
198. Koskällan.
199. Kvarnen.
200. Vattnet kör på »kvarn- kallen» (axeln varvid skov- lama äro fastade).
201. Skakkäppen på kvarnen (som försätter den övre kvarn- stenen ock »skräppen» i skak- ning).
202. Kyrkan.
203. Kyrkvaktaren stiger på trampan, så att klockorna ringa. Folket skyndar sig, går på jorden ock in i kyr- kan ock bär Gnd(s namn) i munnen.
204. När man kärnar (man tar mjölkbyttan ur ugnen, slår mjölken i kärnan ock rör kärnstaven).
205. Loppan.
206. När man lägger sig.
207. Moltan = jortronet.
208. Mänskan.
209. Mården ock haren.
XIII. 1
8VAE TILL OÄTOENA.
127
210. Namnet.
211. »Nämnt» var hundens namn.
212. Rägnbågen.
213. Höda bavet, Moses stav, Farao.
214. Röken ock elden.
215. (Rid)sadeln.
216. Skatan.
217. Skidstaven, när man rän- ner (på skidor).
218. Skidremmen (varmed skidan fästes vid foten).
219. När man skiter.
220. Skon.
221. Skon.
222. Sknggan.
223. Solskenet.
224. Stekta (spikhuvud).
225. När de spinna ullen.
226. Tenama i spinnrockjulet.
227. Skorstenen (»muren»).
228. Spjället.
229. En stubbe med nyfallen snö.
230. Tisteln. Trådnystanet. Trådnystanet. Tröskeln (»dörrstocken»). Tuppen (»hanen»). Ullrullarna, när de spin-
231. 232. 233. 234. 235.
na. 236. 237.
Ullrullen.
Vidjeknippet (en mängd av ringformigt hopböjda vid- jor, uppträdda på en dylik).
238. Vägen.
239. När man bär yxan.
240. Filtråget; tjurpesen.
241. Korven; korukan.
242. Snickare; bänkrackare.
243. Namn på kroppsdelarna.
Bv. landsm. XIJI. J.
KIBBA6 Till KillNlltl «I
II SYENSKi LARDSIÄLIH OCK SYINSKT VOLKIIY XIII. 2.
DEGERFORSMÅLETS FORMLÅRA
JÄMTE EXEimSEB TILL LJITDLÅBÅir
AV
P. ÅSTRÖM
STOCKHOLM 1893
■CaOU BOKTKTCKKRIXT. P. A. KOUTRDT k SÖMBB
Förord.
Föreliggande formlära för Degerforsmålet anknyter sig till ock utgör en fortsättning på den ljudlära för samma mål, som finnes intagen i band VI av »Svenska landsmålen».
För återgivandet av målets former har jag i formläran t>cgägnat samma tecken, som användes i ljudläran ock för vilka där blivit redogjort. I ett fall har jag dock vidtagit en förändring, i det att jag i formläran utsatt längdtecken för konsonant i ställningen framför annan konsonant, så snart denna senare åtföljes av sonant (vokal eller stavelsebildande kon- sonant).
Akcentbeteckningen är densamma som i ljudläran. Under- stundom, särskilt när det gällt att anföra sammanhängande fraser eller ordsammansättningar, har jag känt behovet av ett fullständigare akcentsystem, men för att ej behöva ändra be- teckningen har jag då sökt jälpa mig genom att angiva akcenten blott för de ord eller stavelser, som synts mig vara viktigast. I några fall, t. ex. å s. 21, har jag utsatt de vanliga tecknen för akuten å relativt svagt betonade ord (prepositioner, som annars hava gravis) för att angiva, att i den ställning, orden här ha, relationen mellan exspirationstrycket å de båda stavel- serna är densamma som i tvastaviga ord med vanlig akut. Då samtidigt kvantitetstecknen äro utelemnade, så att ljudförbin- delserna kort vokal + kort vokal eller »kort» konsonant uppstå, torde detta tydligt nog angiva, att orden i fråga äro svagt betonade, enär dessa ljudförbindelser icke. i målet förekomma under full betoning.
Mången torde kanske anse, att större hänsyn borde hava tagits till yttre sandhi, än som skett i formläran. Jag har dock trott mig böra endast i vissa fall fästa mig vid företeelser av detta slag, dels emedan jag annars hade fått upptaga en massa dubbelformer, som i en formlära måste värka förvillande, dels ock därför att målet i allmänhet artikulerar mycket tyd- ligt, sä framt ej talet av någon anledning kommer att flyta särdeles hastigt. Det torde för övrigt vara ganska lätt att vid sidan av t. ex. an ko (ett uttal som, om man frånser glid- ijuden, utan tvivel förekommer) tänka sig formen f^ko eller
3
4 XSTRÖM, BEGBRFORSMÅLETS FORMLÄRA. XIII. 2
vid sidan av runan (den runde) ett möjligen någon gång före- kommande runn. Dylika tillfälliga eller individuella skiftningar behöva väl i en formlära knappast upptagas.
I böjningsläran liksom i ljudläran har jag sökt iakttaga en descendent metod, så långt densamma varit förenlig med min strävan att giva en översiktlig framställning av målets nu- varande formgruppering eller böjningssystem. Egentligen är det dock blott i fråga om substantivdeklinationen jag i själva uppställningen kunnat tillämpa metoden. Inom adjektiv- ock värbalböj ningen har målet slagit in på nya ock självständiga vägar, vadan den descendenta synpunkten där endast i anmärk- ningarna ock exkurserna kunnat göras gällande.
I. SUB8TA5TIVM.
§ 1. De gamla a-, i- ock u-stammarna ha^^ — P& ens- taka nndantag när — sammanfallit. Däremot spårar man i målet en stark benägenhet att i fråga om böjningen särhålla de olika genera samt att skilja mellan nrsprungligen kort- ock långstaviga ord.
A. Numerus.
§ 2. Ville man ordna substantiyen efter pluralisändelsen i den obestämda formen^ finge målet följande deklinationer:
1) plnralis bildas genom tillägg av ändeisen -a
hos starka ock långstaviga svaga masknlina;
2) plnralis bildas genoro tillägg av ändeisen -ar
hos de enstaviga konsonantstammarua fétår^ hånar o. 8. v.; samt några enstaka andra ord;
3) plnralis bildas blott genom akcentförändring
hos nrsprnngligen enstaviga starka feminiua;
4) pluralis är lika med singularis
hos kortstaviga svaga maskalina, nrspr. tvåstaviga (starka ock svaga) feminina, samt alla neatra;
5) pluralis bildas oregelbundet
hos släktskapsorden, m. fl. Vid en dylik uppställning förlorar man emellertid över- blicken Över den historiska utvecklingen, ock jag föredrager därför att behandla varje genus särskilt för sig.
8v. landsm. XIII. 2. 5 1
3—4
XSTRÖM, DEOBRFORSmAlETS FORMLÄRA.
XIII. ^
a) Ma8kulina.
§ 3. Samtliga mask. (andant. se § 8) ändas i pl. på -a; dock få kortstaviga sy. maskulina, vilka redan i sing. åndaa på -a, ingen ny ändelse i pl, ntan bliva lika i båda nnmeri»
1) Plnralis bildas genom tillägg av -a till sing.:
nrspr. lång- stav.
nrspr kort stav.
armr pl. dfs. arma isl. armar
Bp9rr
geatr
b9lkr
hJT
dagr
salr
gafl
ketiU
botn
akr
hamar
konungr
elgr
spara
jasta
baika
bi/a
dqfa
sala
gqvla
Jfttla
betna
^kra
harj^{ayra
k^nu^a
eJija^
warja *
strupa
skala
ap^rvar
gestir
belkir
hjir
dagar
Ba^ (-ir)
gaflar
katlar
botnar
åkrar
hamrar
konungar
elgir
vargar
stijdpar
skallar.
vargr Wly) strup Btrjupi
^^ skål BkalU
2) Plnralis är lika med singnlaris: ^jd) dfs. stej^a isl. stigi st^a isl. stigar
1 1 haj^a hagi hgj^a hagar.
§ 4. Till grnppen a böra samtliga st. maskulina, som ej tillhöra grnppen fi.
Såsom ordet J^t&l böjas icke blott de ord, som i isl. ända» på -Ul ock -ull {sp^yelj j^val o. s. v.), utan även de nrspr» svaga maskalina, som ändats på -11 föregånget av annan kons. än L Heteroklisen förklaras enligt Ijndl. § 72. Man kan så- ledes i målet icke på böjningen (men väl på l-ljudets natnr enligt Ijudl. § 121, anm. 1) se, huruvida t. ex. nqval hänvisar på äldre *naflll 1. nafli.
Med hamar ock dess likar (Jpt^dar <- isl. I)i8urr, nqvar <- isl. nafarr o. s. v.) måste enligt Ijudl. § 71 även de svaga mask.
>) Ljudl. § 139, mom. 2 a.
XIII. 2 SUBSTANTIVEN: NUMERUS» S ^ — 6
på -are Bammanfalla. Med k^nug förena sig enligt samma § de sv. mask. på -ingi (t. ex. h§dmff ^ isl. heidingi, arvtg <- isl. erflngi o. s. v.) ock åtskilliga andra tidigare trestaviga, som förut vant svaga, såsom almgff <- isl. almiigi, brurgem ^ rspr. brud- gnmme o. s. v.
§ 5. Till gruppen (i höra alla sådana st. roasknlina, som urspr. ändats på g föregånget av r eller L Gruppen mot- svarar således icke direkt den isl. Ja-deklinationen.
Anai* 1. Av mask. ia-stammar finnas ej många kvar. De kunde i dat. ock ack. sing. sammanfalla antingen med de neutrala (rik <- isl. rikl) eller ock med långstaviga svaga mask. Nar nominativ-r fMl bort, kom dessutom nom. sg. att stamma med best. sg. neutr. (rti&). Man kan darfor tryggt sammanföra vi(d) ock tiifi, vilka &ro neutra ock blott begagnas i sing.', med isl. vidir ock {)7rnir samt jén ock én, som nu äro sv. mask., med isl. elnlr ock endlr. Böjningen blev nämligen en g&ug regelratt nom. vtd& (nu best. form), dat. ock 'ack. vi (na obest. form), pl. *Vtda (pl. ar obraklig hos de båda första, men d&remot ännu förefintlig hos jena ock ef^å).
ÅMm. 2. De flftsta ord av den gamla Ja-böjningen hava naturligen sammanfallit med de rena a-stammarna (vartill ju redan i isl. visar sig en tendens: pl. flekkar ock flekkir, sekkar ock aekkir etc). Deras urspr. natur framträder dock i böjelsen att palatalisera en slutande guttu- ral framför artikeln. Jag nämner här: bi^sån, dr^tfan^ fléJskn^ ré/fin^ såHsin (särken), si^^än, varf^&n; oåljén, arinjknj &jkn^ mitjiny ry^jån^ vå^jfån, av vilka likväl flera vackla i avseende på palatalen. Plur. ändas hos alla på -a ock har ej palatal annat än efter ? ock r; eUja, kerja,
§ 6. Till y höra urspr. långstaviga sv. mask. med
undantag av dem, som blivit nämnda i § 4, d. v. s. orden
på •!! med föregående annan konsonant (ej 1) samt alla tre-
staviga. Till följd av denna inskränkning blir gruppen ganska
fåtalig, isynnerhet som åtskilliga övergått till sv. fem.
Anal. Jag har genomgått denna grupp ock av fordom hit hänför- liga stamord återfunnit endast ett knappt trättiotal. Av dessa kvarstå numera i målet blott 20 såsom svaga maskulina,. ock av dem hava 15 (béé, gran, kågy kål, !|, 6^, mål'^, öksy pin, ståXp stolpe, strål, str^Pj Jfirv kärve, tå'gk ock vt^ plur. a, ock 5 ord {ån andedräkt, fågk fsv. falakl, gål, grad, mjéXt ock varm) sakna plur. * Av övriga förut hit hörande ord hava 5 (bl4fn <- isl. blömi, jé^l -<- isl- hjami,
O I pl. vibn§ka ook tgtibu^ka. 2) Malle, även hömolla.
') Ordet fna^ (slädmed) isl. meidr vacklar i sing. mellan Ifi6j ock må^. Den sista formen är väl egentligen hemma i dat. (isl. meidi).
7
S 6—9
XSTRÖM, DE0ERF0R8MÅLET8 PORMLÄEA.
XIII. 2
Jf^ ^ ^*1* kjaml, tUm ^ isl. tiai) blivit feiD. oek hava aåledee plor. tika i«ad. sing., medao 3 ord: fev. stnbbi, isL koddi ock IM, hava fått atarka former^: st^}^^ ke4 ock -Zqi;. Ock slutligen ar ordet skég isl. akuggi i målet både m. ock £., meD torde i pl. ej hava anoan fonn fin shés.
§ 7. Till d höra alla kortstaviga svaga mask. Denna grupp är i målet ganska livskraftig. Jag har åtminstone räknat ett säxtiotal ord, som höra hit, ock därmed ej på långt när uttömt förrådet. Någon böjelse att övergå till fem, förmärkes här icke 2.
§ 8. Oregelbundna i plar. äro följande maskulina:
dfs. brgr^
fqr fot bon
br^n sta
spän* san
skg
apa mera
isl. brodir, pK dfs. brisHr {brérån) isl. brédr
|
fiaöir |
(fédåry |
feör |
|
f&tr |
fétir (fota) |
fétr |
|
bondi |
bénår |
béndr |
|
madr |
man Lmånkr^ |
menn(r) |
|
brandr |
briifikr |
(brandarf) |
|
Btadr |
(sUédir) |
stadir |
|
(spann n.) |
sp&när |
|
|
sonr |
s^fse 1. si^iyjan |
80nlr |
|
vinr |
v&t^&r |
vinir |
|
skor |
shg |
akor |
|
mAnadr |
m$na |
mAnftdr |
|
aptann |
af(t)na 1. af ta |
ap(t)nar |
|
morgunn |
metia 1. m^ra |
mor(g)nar |
jpdp 1. pa^a rspr. pappa
påp\.papan rspr. pappor.
Anm. De flfista av dessa ord äro i den nordiska spräkhistorien bekanta storheter, som har ej erbjuda något egendomligt. Ordet papa har anslutit sig till de övriga slfiktskapsorden ock dfiri genom fått en pl. pap»n, Anmfirkningsvfirdast firo formerna sigfhC ock v&l^ar, emedan de utgöra den enda återstoden av en plur. på -ir bos mask.
§ 9. Plaralisändelsens historia hos maskulina förefaller vid första påseendet mycket enkel. Genom att antaga utjäm- ning mellan a-, i- ock u-stammarna till fVrmån för de iVrst-
^) Troligen från sammansättningar: dugnked^ kgnlov o. s. v. ^ Dubbelformer förekomma hos ordet g^va m., gtfVU f. ') Jfr runomas bnil)r ock bnur (Bråte, i Ant. tidskr. X, 116 ock 72). *) Vanligen brukas i stället fÖr denna form papan, ^) Blott i sammansättningar: hanalsmåLiMir o. s. v. ') Ordet betyder i målet »matskrin:». I avseende på genus jfr fsv. BiMindflBr m.
^) Kan ock hava bet. »måne».
8
XIII. 2
SUBSTANTIVEN: K17MEBUS.
S 9—10
nämnda (viBserligen ett icke så litet djärvt antagande, om ej utjämningen kan visas hava någon grand i Ijadförbållandena) samt vidare bortfall av böjnings-r kommer man direkt till målets faktiska former. Jag tror dock icke, att processen varit fällt så enkel (se exknrserna om plnralisändelsen).
b) Feminina.
§ 10. De flästa fem., dock aldrig de kortstaviga svaga, knnna i obest. plnr. antaga ändeisen -any som är åtgången nr best. formen. Å andra sidan kunna alla utom konsonant- stammarna sakna ändelse i plur. ock således hava plur. lika med sing.y om man nämligen bortser från akcentförändringen (hos starka). Tar man nu alla faktorer med i räkningen, knnna följande grupper uppställas.
1) Pluralis bildas blott genom akcentförändriug: a) dfs. vak isl. vQk pl. dfs. våh 1. vakan isl. vakar
!f)
y)
he It
lévar^ systar skåkal
sékvC
- •
hélé viré*
nål
heidr
hliö
«9Ör
brudr
lift
(systir)
*8kakl
sokn
helgr
viö
nål 1. naJi&n h§ I. h§an U 1. It&n fjér 1. fjtsran brur 1. bruran l§v&r 1. levran syster i. systran skakal 1. skakl&n sekan 1. seknan h(^le 1. halj&n vtre 1. vtrjan
nålar
heiöar
hlidir
Qadrar
briidir
liArar
(syatr)
'skaklar
soknir
helgar
vidjar.
00
» / "t
CO
2) Plur lika med sing.: ()) dfs. Jft^hg isl.kerling pl. dfs./^^?tgl./^(^2tg&nisl.kerlingar
as s
i
n)
dretm^ drottning piy pika
pik pikka
injp ekkja
é| rspr. essja homeJt humla taveJ, isl. tafla
dretm^^ 1. -an drottningar
PU' !• piy^"^ pikur
pik 1. ptkan pikkur
ånjf I. anj^an ekkjur å§ 1. a^an rspr. ässjor homal 1. homl&n humlor taval 1. tavlan isl. taflur
00
1) Se Ijudl. § 100, mom. 2. ^) Se Ijudl. s. 91, not. 3.
») Ljudl. § 6, mom. 1. *) Ljudl. § 102,i b.
*) Möjligen också dretm^a, Jf^hga o. s. v.
9
O
<
8»
§ 10 11 ÅSTRÖM, DBGERF0R8HÅLETS FORMLABA. XIII. 2
d) dfs. smtde isl. smidja pi. dfs. smtde^ 1. smt^^an isl. smiöjar
A<^^6 no. hesja . h^se I. A&^an no. hesjar f) husu isl. hosa husn (husuna) isl. hosur
ru/w hnifä *"m/^ (m/wna) hraftir.
3) Plur. bildas genom tillägg av änd. -&r (med eller utan omljad):
x) dfs. spag isl. spQDg pl. dfs. spå^ér 1. ^^é^ran isl. spenar ) S' jeht geit j^^År 1. j^^rdn geitr. r ^
§ 11. Till mom. 1 höra alla starka fem. med enstavighets- akcent. Till gruppen ^ höra dessa, när de sinta pä r, 1 eller n efter annan konsonant, dock ej r efter d. För övrigt hava till dessa anslutit sig ett par av släktskapsorden, nämligen fastar, möstår ock s^står samt ordet vit&r isl. vébttr. Gruppen y omfattar blott sådana starka fem., som slutat på g eller j efter I eller r» ock motsvarar således ej noga vare sig iö- eller jö-dekliuationen (se anm. 1).
Då en cirkumflex, som fördelas på två stavelser, alltid ger gravis {6ks : oksn, piy : ptya o. s. v.), måste inträdet av gravis hos ^ ock / vara precis samma företeelse som inträdet av cirkumflex hos a. Olikheten mellan dessa grupper är så- ledes blott skenbar.
Anm. 1. Av de gamla iö-stammarna finnas ej många kvar. Gruppen är splittrad. Så t. ex. hava eHv <- isl. elfr, M -^ ial- heiör, mar <- isl. merr, ar -e isl. »ör, irur <- isl. brtör ock vitéir -«- isl. vébttr - förlorat alla spår av i ock stå som rena ö-stammar; ordet &rfn^ (pl. arma) <- isl. ermr har blivit mask.; orden 6^?, m^r, ^ks ock kanske ännu flera hava blivit svaga fem. (jfr isl. byrÖr ock byrÖi samt 0Z ock 0zi^ men väl blott myrr) ; ordet fisk <- isl. fiskl har blivit neutr. Som hd^lé ^ isl. helgr böjas följaktligen ej många ord: sålé solja •<- isl. 'sylgr, §éHé (vanligare §<Ble^ således svagt) mussla ^ isl. ^skelgr (jfr skel), féré rspr. färg, ft^arbere rspr. fingerborg, éré rspr. erg ock väl något mer.
Av kortstaviga finner jag ej mer än de två orden viré -^ isl. yi& ock -^wiré (i ortnamn) <- fsv. svl|), som kvarstå som starka Jö-stammar^.
^) Åven smt§^.
^) De sista tre exemplen, som man ser, med bevarat nominativ-r»
') Någon gång i sing. best. fonn armäy således fem.
*) Jag tar för givet, att det i målet såväl som i isl. är formen för dat. ock ack. byrÖi etc. som inträngt i nom.
^) I fråga om övergången Ö -> r i dessa ord har jag nöjet full- komligt ansluta mig till Kock (Ark. VII, 181), blott med tillägg att
10
XIII. 2 substanhyen: numerus. g H — 12
Alls Övriga hava på grund av plaralfonnen blivit svaga. Typiskt for förhållandet &r ordet h<^se 1. k&^ hassja. Den ursprungliga formen ^isar helt säkert no. hes pl. besjar. Denna pl. hesjar kände i målet giva dels hiJBsef dels h&se ock sedermera (genom analogi från best. formen hei^an) h&s. Till dessa pluraler bar man skapat motsvarande fdngalarformer, som måste bliva, svaga ock även kunde bli långstaviga. Samma vågar hava vål ock passerats av d^s halmstack i förhållande till isl. dys ock bp^ läger av strö no. bos (n. »stnselse. Saetersd. Nogle st. bys»).
Abdi* 2* I avseende på mom. 1 vill jag vidare anmärka, att den ordgrupp, som i skemat representeras av ex. vak, d. v. s. kortstaviga «tarka fem., i plur., såsom helt naturligt år, har svåi-t att uppb&ra <;irknmflexen ock därför vanligen begagnar formen på an (urspr. best. formen). En cirkumflek terad plur. fördrages dock redan hos orden f§n fena -^ isl. fin, fjtBl <- isl. Q^l, grath <- isl. gr9n, kgs <- isl. k^s, mgn <- isl. m9n, S^n ^ isl. sin, vak <- isl. VQk^ ock kanske ännu något mer. Med undantag av vak kunna ovanstående ord också hava «n plur. på -e; fj^le, grane o. s. v. I sistnämnda form ser jag en rast av pluraländelsen -ir, vilken ju redan i isl. är den allmännaste hos atarka fem. Hos långstaviga finner jag emellertid -e fakultativt endast i de två pluralerna kwQne <- isl. kvemir (kvernar) ock vo^ne ^ isl. TåAir, vilka dock vanligen hava kvåfS ock vdj^fl.
För Övrigt hava de kortstaviga starka fem. råkat sä att säga i drift. ^ har t. ex. ^gA; <- isl. s^k oregelbundet pl. sg,kar (jfr vanAT § 8, •Aom.); j^V ^ isl. gj9f pl. j^a har blivit mask.; sk^TA- isl. skor pl. sk^r har blivit neutr. ; ra{a) <- isl. r^Ö har pl. rada, men är dock van- ligen fem. (best. sing. oftast rddä); nesa <- isl. n^s har tydligen ut- gått ur plur. 'nesar ock blivit 8vi^g;t mask. ; ock till ovannämnda kgs <- isl. k98 har man även fått en ny svag raaskulinform kasa, bildad på pl. kasar.
Enligt ljudläran skulle man hava väntat utvecklingen -ar -> -a ock •ir ->• -6. I intetdera fallet har gruppen varit stark nog att upprätthålla dessa lagenliga ändelser. Jfr för 'övrigt exkursen 6m pluraländ.
§ 12. Till grnppen 2 höra under d alla urspr. två- eller flerstaviga starka fem.: by^nig byggning, fel§mg förteuDlDg, fa^msp fästmö o. s. y., samt uuder a — i samtliga svaga fem.^
även ordet vire mycket ofta förekommer i sammansättningar såsom t. ex. bjarkvirCy kwa^tvire m. fl. Det blir då tydligt, varför just dessa ord med sin akcent i målet kvarstå som starka fem. Fråga kan möjligen vara, om icke även li(§lé ock övriga ord, vilka böjas som detta, hava sammansättningar att tacka för sin akut.
' ') Orden hava sålunda genom systemtvång blivit långstaviga ock irisa oss, huru ett s. ki avljud (&-a, i 1. é-é) kan uppkomma.
^) Till r^ hör även ordet ft?&r pl. Ä^ftf 1. €iPrein (med r redan i sing.) ; ock till i hava for ändeisens skull slutit sig tre långstaviga ord, nämligen hustru, jufnfru (jungfru) ock bastu, vilka hava best. form på -fina.
11
S 12 — 16 Å9TKÖM, DE6EEFOESMÅLET8 FOEMLÄEA. XIII. 2
Vid sammansättniDg bortfaller cirkumflexeD, ock samman- satta st. ock sv. fem. komma därfl5r samtligen att tillhöra denna grupp: sg. ock pl. stepn^l^ kalvlévkr, J^okspijf, byhshésu o. «. v.
§ 13. Till grapp 3 höra orden bgk^ g^t, han, jeiiy naty rgt, spa^f stagj str^n, tar^y ta^ ock vrag (spant isl. r^ng), vilka alla hava akut i plur.
§ 14. Oregelbunden pluralis hava: dfs. dotar isl. d6ttir pl. dfs. diktar ^ 1. d&tran isl. déttr
mor modir m0{d)ran^ mé9r
sqJc B^k sakar 1. sakr&n sakir
rg rqb rada 1. rgdan raÖir.
Till oregelbundenheter kan man vidare räkna den sido- form på -6, som finnes omnämnd i § 11 anm. 2, samt den s. 9 not 5 antydda pluralen pä -a.
§ 15. Om pluralisändelsens historia i målet se exkursen i slutet av avhandlingen. Det Sr ju särdeles egendomligt, att då den masknlina pluralen hostar givit hesta ock det slutande r således hindrat formen från att falla under cirkumflekteringft- lagen, så hava däremot de flästa feminina trots. samma skyddande r fått cirkumflex.
c) Neutra.
§ 16. Samtliga neutra äro lika i sing. ock plur. ock giva således blott en klass:
|
a) dfs |
. blg isl. |
blad |
|
ho |
bd |
|
|
(t) |
f^i |
Mb |
|
y) |
n<ps |
nes |
|
inj* |
engi |
|
|
m^h* |
merki |
|
|
d) |
hjärta |
|
|
njuran |
(nyra) |
|
pl. dfs. Ha isl. |
bl9d |
|
bQ |
bd |
|
fr€ |
Mb |
|
niBs |
nes |
|
énj |
engi |
|
mark |
merki |
|
hjärta |
|
|
njuran |
(n^ra). |
1) Ofta begagnas som pl. stint 1. sttntan till siDg. stint flicka.
2) I st. för denna form begagnas vanligen maman (sing. måljl
1. marna).
^) Ljudl. § 139, mom. 2 c.
*) Sällan med palatalisering av k-ljudet.
12
XIII. 2 SUBSTANTIVEN: ARTIKLARNA. S 16 — 1^
ÅHin. Undatitag göra de båda ordeu éj^ ock #r, som vanligen bilda pluralis på -a; ^ya ock i$ra (motovarande rapr. Ögon ock Oron), men även kanna hava plur. ^y ock ^r.
B. Artiklarna.
a) PoMpositiva best. artikeln.
§ 17. Den postpositiva best. artikelns former i målet knnna i korthet angivas vara:
mask. fem. nentr.
sg. -Än, -n, — * -a, -» -ä (-na)
pl. -na {'na\ — * -&w, -na -a {-na^ — *
§ 18. Vid artikelns snffigering inträda standom föränd- ringar hos substantivet.
1) I ord, som slnta pi -e fbr äldre g eller j (Ijndl. § 139,i a), återinträder j framfSr en artikelforro, som börjar med vokal (jfr Ijudl. § 140,5).
2) Ett slutande I eller kort r sammansmälter med artikelns n till resp. r, ock fi (Ijndl. § 125,s b ock § 126,3 d).
3) Ett slutande ifc, y eller g kan stundom vid snffigering av en artikelform med »len» vokal övergå till resp. //, 3 eller §f[ (Ijudl. § 135 anm. 1 ock 140 anm. 1).
4) Synkope inträder hos fem. ock neutra, som ändas på -dl, -6?, -dr eller -^, t. ex. héhil best. MJclk^ sékif best. séknä; dock icke när avledningsändelsen fl^regås av r: JpfereX best.
5) Enstaviga ord, som hava cirknmflex, utbyta denna mot gravis, när de genom artikelns tillfogande bliva tvåstaviga.
§ 19. I mask. slng. bildas best. formen av obest.: 1) genom tillägg av ändeisen -ah bos ord, som i målet sluta på labial, palatal (resp. -6, § 18,i) eller gnttaraP: ggop&n, hld^kn^ kldfiny hétjén (obest. lcére)j hakein (obest. håk\ hijpkn (obest. beik\ dqyin^ r^^^än (obest. ryg) o. s. v.;
^) Artikeln har fallit bort, aå att formen blir lika med motsva- rande obeat.
^ k ock p, aom annars stundom åtföljas av stavelsebildande kon- sonant, få dock alltid fallstftndig art.
13
8 19 — 20 ÅSTRÖM, DBOERPORSMÅLBTa FORMLARA. XIII. 2
2) genom tillägg av blott n-ljad efter vokal ock taogspets- Ijad, ntom n. Detta n-ljud uppträder då
a) 801» n efter vokal: byn, gqn^ skgn, st^an o. s. v.;
b) som n eller % efter I eller kort r; siofs stolen, vintéifi vintern o. s. v.;
c) som n, 12) Vi ^^^ ordet slätar på tangspetsljad, undan- tagandes ?, n ock kort r^• fot : f6tn\ pot : p6Pn\ hed : lcédn\ béd : beév, ^^ • oksi^, ha^ : hå^\ sqI : sdln\ spar : spdrii" (sparven) o. s. v.;
3) utan tillägg av särskilt ändelse, så snart ordet slutar på n (ordet blir då lika i best. ock obest. form): stein stenen, SQf\ sonen, bétif bottnen, jpl»^ pinnen, .s^n sanden o. s. v.^
Anm. £u egenhet förekommer vid artikelsaffigeriDgen hos eläkt- ekapsorden fqr ock brgr, i det att akcenten förändras i best. formen : fåfi ock bröfl. Samma är ock förhållandet hos de feminina släktskaps- orden moVf systär, fastar ock måstå/r, som i best. form få gravis: mgra, systra, fostra ock mostra. Formerna fån ock br^fl förut- sätta, som det vill synas, fttÖirinn, bröÖirlnn, d. v. s. fullständiga (okontraherade) fonner.
§ 20. I maak. pl. bildas best. formen av obest.: 1) genom tillägg av ändeisen -na, -na hos alla ord, som haft kort rotstavelse, nämligen
a) -na bos alla de kortstaviga svaga ock en del kort- staviga starka, t. ex. b^^a : bqyana, hqfa : hayana^ n^va : n^vana, stgka : stakana; dt^l : dglana, kqr : kqrana^ bql (isl. bolr) : belåna 1. bqla;
b) -na hos de kortstaviga starka, som ha labial eller guttu- ral i roten, t. ex. day : dq^ana, leuji (isl. limr) : lamana 1. l&ma, rt^ : rcevarsa, stav : stavarsa, vev (isl. veflp) : vevap^a 1. v§va, vef : v^yarsa; samt dessutom hos l^ (isl. liör) : l^na ock det urspr. långstaviga t^ (isl. teigr) : t^yap,a 1. teya.
Anm* Som man ser, börjar en del av.de kortstaviga starka att vackla ock anslata sig till de långstaviga. Åtminstone ett ord, nämligen sal isl.
O Jftg begagnar här tillfället att bättre preoisera den regel, som blivit given i Ijudl. § 75. Den bor hava följande lydelse: Stavelse- bildande uppträder i målet endast n, ock detta i regeln efter tungspets- ljud (undantagandes {, n ock kort r) samt stundom efter k ock p.
^) Icke så hos adj. § 37 : runan den runde o. s. v. ; tydligen emedan man där utgått från adjektivets svaga (tvåstaviga) form, som gav gravis. Eget är ju då, att ej också obest. ptll^ i målet givit best.
*p%nan,
14
XIIL 2 SUBSTANTIYSN: ARTIKLARNA. S 20 — 22
salr förekommer blott med plur. pA -a: sgla^. Icke i ett enda fall finner jag -na hos de svaga, ehuru roten dar ofta slätar på labial eller guttural. En utan tvivel riktig förklaring är given Ijudl. § 126 anm. 4.
2) atan särskilt ändelse (best. = obest.) hos alla långstaviga (starka såväl som sya^a): hesta hästarna, akra åkrarna, alja älgarna; strupa struparna, skala skallarna o. s. v.;
3) oregelbundet hos följande:
a) hréran, fédrktij fétrån 1. fota, bånrån, br&nrån, sp&nran, -månrån, si^njan ock papan;
b) vana (i förhåll, till obest. formen van&r), skgn, m^na 1. manana, af(J:)na (aldrig afta), meria 1. merana (aldrig m^a), yilka ock i obest. form äro oregelbandna (se § 8).
§ 21. I fem. sing. bildas best. formen av obest.:
1) genom tillägg av änd. -a hos alla, som i obest. form slata på konsonant (resp. e, § 18, i), t. ex. vakäy irä^ fjé^å, h&ljåj J^(?ltga, piya^ pana, smt^^a, tgvla;
Anm. 1. Om best. formen av orden mor, S^st&r, fåstir ock möstär se § 19 anm.
2) genom tillägg av änd. -n hos alla, som i obest. form
ändas på vokal, d. v. s. alla kortstaviga svaga samt orden fru
ock kQy t. ex. drej^un, husun, kg^kun, J^t^run^j kQn^ frun.
Ännu 2* Alla övriga enstaviga fem., som ändats på vokal, hava blivit mask. ; detta väl mast till foIjd just av den best. formen. Jfr fsv. ön, mön, bron, hosfnm redan i lagarna (Rydqv. II, 252 ff.).
§ 22. I fem. pl. bildas best. formen av obest.:
1) genom tillägg av ändeisen -an hos alla, utom de kort- staviga svaga (således enl. § 10 alla grupper atom i\ t. ex. vgkan, fjcsrany haljany Jfrshjfan, p%yan, homlan, spagrån, även kgan, fruan;
2) genom tillägg av ändeisen -na hos alla kortstaviga svaga: husnna, Igduna, snqruna, stevuna o. s. v.;
3) mer eller mindre oregelbundet hos följande ord: dfs. f^ 1. fen fsv. flna(P) best. pl. dfs. fenan 1. fenj&n
gran isl. gr^n granjanl.grgfsanLgn^jan
grtn grind gnnan 1. grinjan
kwqrt kvern kwqrsan I. kwqvijan
s^n Bin, sina sgnan 1. senjan
1) Ljudl. § 121, anm. 4 b.
^) Åven hustrun, jumfrun ock bastun, se not 2 ä s. 11.
lö
S 22 — 24 ISTROH, DEGEaPOBSMÅLETS FORMLÄAA. XIII. 2
dfs. sptlu 1. sptle fi. pila best. pl. dfs. (sptlnna) I. sptljan
ledu isl. hlaÖa leduna 1. h^^an
treven trana trer,una I. trenj&n.
Anm» Ordet j[ptZf» hor hit endast i ock med denna singularform ; så snart det i sing. bar Sptle^ är det att betrakta som regelbunden Jön- stam^. Däremot bor roed nu behandlade ordgrupp sammanhållas mask. plur. s^Pfjan (ipl. synimlr). Redan i Ijudl, § 141 mom. 3 har jag påpekat, att ej blott orden son ock kvarn ^, utan sannolikt också ordet lada hava varit n-stammar. Jag vill här tillägga, att ordet g^an synes vara av samma klass, ty Aas. Ordb. uppger fdr no. sg. gran, groiiy gren, samt pl. graner, grener, g^8e'nar, således med n-omljud i sg. ock i-omljud i pl. Skäl saknas icke alldeles att även misstänka de övriga för att hava varit n-stanimar; men vad fen ock sen angår, ligger det kanske närmare att antaga dem för gamla Jö-stammar. Dessa ord skulle då vara de enda rasterna av en JÖ-stamsböjning liknande isl., där J ej ännu vuxit fast i sing., således sg. *fin pl. 'flojar (jfr § 11 anm. 1). I vad fall som hälst kan man antaga, att det Jf som hos de ovanstående orden kan framkomma i best. pl., förutsätter ock återgår på ett äldre -e (vare sig detta härstammar från en ändelse -ir 1. -Jar) ock att man således till en obest. pl. *lede bil- dat best. formen li^^^dn liksom till obest. pl. smtde (smedjor) best. smi^^an. Obest. form pä -6 återfinnes emellertid blott hos S^ne^ Jcwdne ock möjligen gr^ne,
§ 23. I neutr. sing. bildas best. formen av obest. genom
tillägg av ändeisen -&, t. ex. &d?ä, hlddk^ höå, trea (1. tre), rtJc&f
anj&y njuran&y gya.
Ånm« Undantag bildar ordet hevu isl. h^faÖ, som har best. formen hevunei (1. hevu). Jag antar, att det hiatusfyllande w', som här framträder, egentligen härstammar från dat. *h9fa(8l)-nn -> dfs. heyun (jfr § 30 mom. 3). Ordet är, så vitt jag kunnat finna, det enda exemplet på ett tvåstavigt neutr. med kort rotstavelse.
§ 24. I neutr. pl. bildas best. formen av obest. genom tillägg av änd. -a, t. ex. feg?a, blddä, béä, tréä, anja, eranUf njurana.
ÅHin. Undantagsvis blir best. formen lika med obest. i orden isj^a ock gra (jfr § 16 anm.) samt ändas på -wa i hovnna (jfr § 23 anm.).*
^) Här anförda ord må annars icke förblandas med jö- eller Jön- stammarna, såsom dessa uppträda i målet; ty hos alla sådana stammar framträder j redan i best. sing., vilket icke är fallet med något av ovan- stående ord med undantag av spile (best. sptlja),
2) Trots isl. plur. kvemar. Fritzner^ blott så; Wimm. Gram. § 33 B, a uppger pl. både -ar ock -ir.
^) Samma ursprung kunde n hava även i dfs. njuran (Ijudl. § 129) isl. nyra dat. nyrann; ock varför icke också i rspr. nystan?
16
XIII. 2 SUBSTAKTiVBK : ASTUaARNA. $ 24 — 2^6
Om artikeln bos a^j. se § 37, ock oiq datiyen av sabalan- iivena best. form se § 30.
b) Obestfiimla artikeln.
§ 2ö. Obestämda art. har i målet följande former: mask. an 1. -n fem. an 1. -n nentr. e (icke a),
Denoa art. motsvarar isl. elnn» eln, eit. Formen -n för mask. ock fem. finns blott i enklitisk (1. proklitisk) ställning, ock n-ljudet rättar sig då lagenligt efter föregående ljud (d. v. s. uppträder som -n, -ij, -n eller -w, -g, -n, resp. j), men invärkar icke såsom best. art. på en föregående cirkumflex: an hest en bäst, an Jcq (1. ji^kg) en ko, e b^n ett barn; %an hg-n hest ban bar en bäst, han (0%-'^ kåg ban förde en kagge.
Som pluralis bärtill kan man räkna a, motsvarande hög- svenska talspråkets ena, i sådana ex. som ha vg just-a hesta han håi det var jnst ena hästar han hade! ha j^er-a lymla det är ena Ivmiar; a teher fgr sådana får! o. s. v.
Anm* SåsoiD partiliv art. begagnas sg. mask. ock fem. nan, tieutr. na, pl. na (obeton. form till indefin. pron. nafan någon): ha-du nan hest bar du bäst? ftns-a na kdfé del salu finns det kaffe till salu? hq*je na praktta hesta bar ni goda bSstar? o. a. v.
c) PreposHiva pleonastiska artikeln.
§ 26. Någon prcpositiv artikelform, som kunde ställas i samband med rspr. den eller det gamla hinn (enn)» finnes icke; men däremot bar målet förskaffat sig en ny säregen artikel, vilken dock blott begagnas i sing. ro. ock f. ock endast ■förekommer framför förnamn, basdjurs egennaron samt orden mgr ock far.
Denna artikel kan böjas ock har följande former:
mask. fem. '
nom. any n a (a)^, na
gen. han§ (n) hana§ (a, n)
dat. ack. 0m, neniy an^ n a, na.
De inom parentes satta formerna förekomma sällan. Formen n förekommer blott i rent tonlös ställning ock förhåller sig
') I allmänhet tyckes mig ljudet %''ara något inera slutet fin målets vanliga a, eburu det under den svaga tonen aldrig binner fullt till a.
17
S 26 — 27 Å8TKÖM, D10ERFOR8MÅLET8 FORlfLÄRA. XIII. 2
därvid såsom obest. art (se § 25). Den feminioa formen na ock mask. nem begagnas, när föregående ord Ar minst två- stavigt ock slutar på vokal. Ex. nom. &n jögk den Jonas, varom tal är, eller en viss bekant
person med det namnet, an (1. n) lasjånsä Lars Johansson, a såra Sara, a brénj^n Brnnkind (konamn); gen. trBjpa har,§ jana I. tr^ipa-n jana Johans tröja, skon hana§
Usa (1. skönja lisa I. n Usa) Lisas skor; dat. j^v-a ot-em j^näs halar oUa ka^sa giv det åt Jonas eller
åt Karin; ack. han glg-n jögk o-a sära han slog Jonas ock Sara, ve
^tka-na évä vi skickade Eva o. s. v.
Anm. Angående denna artikels naUir roä niärkaB, att då densamma står framför ett förnamn utan nårmare bestämning, fir den alldeles givet individuaHserande ock motsvarar den vid tillnamn vanliga postpos. best. art. (no^lrBtnan = NordBtrdro »ille»). Men artikeln förekommer iyen när fornamnet är genom andra tillägg till fullo bestämt, t. ex. an p§r taVjH^as % sOLIig^n Pär Tomasson i Sandsjön o. s. t. Den är då rent pleonastisk.
§ 27. Om man undantar gen., så kunna de övriga for- merna av denna art. likasåväl sammanstfillas med hinn (enn)^ som med hann. Den senare sammanstäliniugen är dock utan tvivel den riktiga^. No. dialekter hava nämligen allmänt han Olavy han fMer, ho Tora, ho mor o. s. v. (Åas. ordb. under han ock ho). Även i isl. är det pleonastiska bruket av hann alldeles icke ovanligt (se Fritzn. ordb.^ under hann) ock kan således anses hava gamla anor.
ÅBin. Utvecklingen bar varit för mask. hann -> an ock sedermera i enklit. ställning enligt Ijudl. § 74,2 an -> &n; for fem. åter hön -> on -> a (se exkurs). I dativformen em (nefn)^ som slöt pä det skyd- dande m, måste i artikeln en afäresis inträda; eller kanske rättare sagt: en synkope iQåste uppstå i sådana uttryck som *ärt-0i)9nom Jonas -> 6t'ém J(^näs ock gaf-(h)9nom Olof, varav efter omständigheterna (stavelsedelningens olikhet) kunde bliva antingen gdv-éw dl (vanligen så) eller gd^ném 61. Samma företeelse tyckes föreligga i ack. fem.
') Sä tyckes Borb (Suml. s. 47) fatta saken, då han under »Ängir- mandica» upptar: »sknllin Jaoob följa? pro skalle hln«.
^) Härmed vill jag emellertid icke hava bestritt, att hann kan vara en utveckling ur hinn. Det synes mig tvärtom högst sannolikt, att så är fallet, åtminstone delvis.
18
XIII. 2 8UB8TAVTITBN: KASUS. fi 27 — 29
(ba)na 1. (btui)a'. Såsom hiatusfyllande har n sedan från dessa former inträngt även till nom. fem. (ock när ordet begagnas som suffi- gerat pron., även till nentr. sg. *ii& för -6 <- hit, se person!, pron.). BuRe (Sami. s. 42) har, utom å förra sidan not 1 anförda ex., för luask. även uttrycket: hvars &ra moor = dfs. va^ Jt^-d mgr? (var är mor?). Således måste pleon. art. i sin nuvarande form ftn, a hti funnits redan omkr. år 1600.
€. Kasus.
§ 28. Av de gamla kasas återfinnes i allmftnhet endast en i brnky nämligen antingen nom. eller ack. Hos de kortstaviga svaga fem. är det med säkerhet aek. som segrat^ Spridda raster av andra kasusformer äro dock ej sällsynta.
§ 29. Oenltlven är säsom särskild kasns stadd i ntdöende. Målet återger genitivbegreppet på flerebanda sätt:
1) genom -s, som lägges till nom.
a) i värkliga tillnamn, titlar ook yrkesnamn, varvid best. art. måste finnas antingen i egarens eller det egda föremålets namn: ng^lrBmans hest 1. fui^t^^fna héstif o. s. v. Särskilt brakas denna gen. elliptiskt för att angiva gård, hem eller hnsfolk: tt sme^ i smedens gård, nti^lréms vg^ra-d&r N. ock bans bnstra I. Nis tjänstefolk äro där.
Aam* 1. Hos patronymioa på "Sa bortfaller ofta ändeisen a, vari- genom namnet kommer att sluta på s: Ql-jögså héstlf 1. Ql^JQgS héstfC o. s. v.
• •
^) Fonnen håna kände icke förlora sin slutstavelse ock få cirkum- flex, emedan rotstavelsen var kort. I vad fall som hälst kunde icke något sådant inträffa hos ett ord, som ofta förekom i obetonad ställning; det visa tydligen många oftast obetonade pronomina ock pron. advärb. Jag kan därför icke instämma med Schag. Vätöniålet s. 65, som i -a ser en ntveckliug nr håna på vägen an -> a; ty först ock främst kunde ej det slutande a falla bort, ock om detta dock mot regeln varit fallet, så skulle oj det därigenom blottade n kunnat falla bort. Detta allt natnrligen enligt lagarna i mitt mål.
^) Att även annorstädes än i målet långstaviga svaga fem. utgått nr nom., men de kortstaviga ur oblika kasus, synes därav att t. ex. Bure Suml. s. 201 fdcriver i obHk kasusställning bafdimban, kyrkian, men stnghnn.
19
g 29 — 30 AsTBÖM, degerforskAlets formlära. XIII. 2
b) stundom med vaoklan i änoa genomBkioliga samman- skttningar: stolbem I. stoghem o. s. v.;
c) i en mängd enstaka uttryck, isynnerhet efter prep. till: g6^^$ faXTc gård(s)en8 folk, grai^ag-fqr basbonden i granngården ; del-hys till by(n), del-Jforkas till kyrka(n), del-mglneis till mcirknad(en), del-mös till mods o. a« v.;
2) genom han§ ock hana^ framför egarens namn'; dock blott i sing. ock nästan endast framfOr fbrnamn (sällan vid tillnamn) samt basdjars egennamn ock orden mor ock far: ex. se § 26;
3) genom nominativformen, som sättes efter det egda föremålets namn, vilket då alltid har best. form: héyiéi hé§tif hästens hö, htXiea sttnta flickans hilka, ärva bém barnens arv, f^rjpensta poyjka pojkarnas förtjänst, biså koe^n kornas bås;
Åiiiii. 2. Denna vfindoing begagnas mäet vid appellattv, som ut- trycka levande varelser, ock halat i plor.^
4) genom sammansättning, om uttrycket har mera allmän betydelse, eller genom en omskrivning med preposition eller relativsats: stas-gqtnna stadens gator, holfetran bordets fötter, anfqrar fe^§alskgpa sällskapets anförare, Uvå po tréä trädens löv, vte^,^ U g(^va gåvans värde o. s. v.
Ajini* 8. Då 8 icke hor till de konsonanter, som i regeln falla bort Bom elaUjud, ar det troligt, att gen. på s aldrig varit så rotfast i målet som i rspr. (y.-fsv.). Nfir gen. på -ar förlorade sitt r, nppstodo slitningar, ock fiven gen. på -s kom dSrigenom småningom ur bruk. Säkerligen har ock förblandning uppstått mellan gen. sing. på «a(r) ock gen. p1. på -a'. I mom. 3 hår ovan har man tydligen ännu kvar den gamla ordställning (isl. kennlmenn kirl^imiiar, kringla heimslns o. s. v.), vilken rspr. förlorat.
§ 30. Av dativen kvarleva ännu icke få spår. Helt natur- ligt är det av den best. formen vi i sing. kunna vänta att finna igänkännbara sådana, ty i den obestämda, som ändades på vokal, måste ändeisen hos långstaviga lagenligt falla bort.
1) Jfr isl. nema blödrefillinn hans Vagns kemi vid mik littat i gwr (Jomsv. 76,15).
^) En värklig gammal gen. pl. föreligger väl i uttrycket: kut by{ayméla jfr fsv. bya msellnm.
') Hos kortstaviga skulle ju a kvarstå ock gör så faktiskt i sam- mansättningar: ve^a§el isl. vegaakil, l&malyt lytt, lam; men även veakast isl. viÖark^str, v^ala§ isl. vidarhlass ock t. o. m. r(^va§in r&vskinn.
20
XIII. 2 SUBSTANTITEK: KASUS. S 30
1) FOr masL är dat-ftndelsen -em eller, när ordet i obest. nom. ändas p& vokal, -nom: U bétém i båten, légst-åt heyanem längs efter bågen, po gåUm nte på gården, ot héstém åt hästen, po l^ndm på logen, néä ^énårn nere på sjön o. s. v. i allmänhet av mask., eharn formen förefaller något gammaldags ock vao- ligen ntbytes mot best. nom. Någon gång, ehnru sällan, före- kommer formen -oni i plur. ock då, såsom naturligt är, även i fem. ock nentr.: mélä h^nem mellan händerna, mélå ft^kom mellan fingrarna, han gdv-ä ot b^nem han gav det åt barnen. Akcenten tyckes i pl. alltid vara gravis, i sing. oftast akut (stundom vacklan: iktä g^lem 1. gå^omj ot skojem till skogs, vilket dock möjligen kan vara pl.).
Anm. Den omständigheten, att akcenten är olika uti sing. ock plur., gör, att jag måste förutsStta en olika utveckling hos dat. i de ^^ge numer!. Jag antar, att slug. héstétn &r uppkommet genom syn- kope av hestlniun, men pl. hestem genom apokope av heBtomin (se vidare härom i ezkursema). Att vfirkligen olika utveckling foreligger, tyckes bevisas därav, att enstaviga mask., som ändas på vokal, få olika former: sg. g^néin, pl. g^om.
2) Även hos feminina är best. dat. sg. icke alldeles säll- synt. Den har här änd. -an (-f- lumi), alltid i förening med gra vis: utä markan <- m^rkunni, nédi vghan -e v^kuxmi, ém-i gag&n <- g^ngiumi en åt gången, en i sänder ^ Även av orden stagf spag, sag förekommer formen ock kan utan tvivel bildas på vilket fem. som hälst, men är ej fullt lämplig, då den alldeles sammanfaller med best. pl. Hos kortstaviga svaga skulle formen ändas på H»n: t^ iQdun ock sammanfaller då med den allmänna formen för best. sing. Hos de starka fem., som i målet ändas på vokal (genom bortfall av d), har man stundom en best. dativ på >n: utä hen^ öpä Ztn, vilka former säkerligen motsvara isl. heidinni ock hlidiumi. Vanligare äro dock héä, liä.
Best. dat. pl. ändas på -em (se föregående mom.).
3) Hos neutr. är en best. dat. sg. på -&n {<- -inn) ock med gravis genomgående bruklig vid sidan av best. nom. på -d, t. ex. 6på,t barjan uppft^r bärget, po bolån på bordet, ot banan åt barnet, bo^i fjalan från fjället, néä gelvan på golvet, öpä lanan på landet (motsats: i sjön), ti hikan'^ i riket o. s. v.
^) Nom. ga^ är i målet st. fem.; isl. har gangr m. ock gänga f. ^) D^it heter t. o. m. ti boan (i boet) isl. blUna, men i Dala- lagen bonn (Bråte s. 8).
Sv. landtm. XIII. 2. 21 2
S 30 — 32 A9TRÖM, degerforshJIlbts foemläka. XIII. 2
Annan ändelse får blott ordet hevu, som kommer att heta hevuHy motsvarande ett isl. *h9fti(di)iia med akcent på andra stavelsen (jfr § 23, anm.).
§ 31. En sårskild yokatlvform på -a med akut akeent^ förekommer av orden på^^ md*^, popk, stint (flicka) ock till- fälligtvis väl även av andra ord : på^å, påtphé, o. s. v. Två- staviga förnamn, som annars hava gravis, få i vokativ akat; d^d, mina o. s. v.
D) Genus.
§ 32. Tack vare den omständigheten, att målet för 3 pers* pron. icke har någon form motsvarande rspr. den, utan endast Aa^ hon hg^ ock framför allt i fOljd av att saff. artikeln bar olika former för alla tre genera, är uppfattningen av genas ännu livlig. I allmänhet hava orden samma genus i målet som i isl.; detta stundom i strid med rspr. Exempel på väx- ling i kön saknas dock visst icke. Jag har antecknat åtskilliga fall, som här exempelvis må anföras. Oftast torde växlingen vara föranledd av systemtvång vid böjningen.
1) Isl. m. = dfs. f.:
a) några urspr. i-stammar, där genusväxlingen torde ligga på isl. sida^: åburdr ^hel, skurSr §01^ stuldr stsd;
b) en del långstaviga svaga: blomi hlém o. s. v. (se § 6^ anm. ock exkursen om pluraländelsen);
c) en del enstaka ord: gQngr (även gänga f.) ga^j fetill f&X^j heggr Aftg, kraptr kraft.
2) Isl. m. = dfl3. n.: viöir vi{d), pymir téri (se § 5, anm.), orftr arv (även m.), bolstr beslår, brunnr fcr^n, gnyr gy, lass Is^s, Ijostr jést&r.
3) Isl. f. = dfs. m.:
a) alla enstaviga fem. med vokalslut utom orden ko ock fru. Orsaken till genusövergången är här påtagligen att söka
^) Man måste ju ofrivilligt komma täoka pä grek. TtazBQ ock den gamla rörliga akcenten. For övrigt är det mycket naturligt, att just vok. skall hava akut.
2) N:n Isl. gram. § 306.
3) Se Ijudl. 8. 102, not 3.
22
XIII. 2 SUBSTANTIVEN: GENUS. S 32 — 34
i den bestämda formen (se § 21, anm. 2). De båda näronda undantagen räddades genom sitt naturliga genus. Ex. äro föl- jande: å a, bni hrQ, klo klo, rå ro, skrå skr($y slÅ ^la, tå t^y tni trQf |)rå tr^, 0y j0.
b) en del enstaka ord: beit he^t, egg ag, ermr arm (även f-)j Ö9^ J^^> grein gre^n, rist vn^^ (även f.), fsv. snoj) snöd, 8ott (|:u^)so^, tid h (sällan f.), {)9ll tah ti^rnj^an; gledi glrede.
4) IsL f. = dfs. n.: n9f nav, st^d s^a^, t)9rf tarv, v^m 17<^; flBki /tsA;, snilli sniZ, t)ykkja ^jjr/;.
5) Isl. n. = dfs. m.: hQust hi^ty surnar semar^ vår vQr\ blod hlOy sky ^^; kveld kweX,
6) IsL n* = dfs. t.i gjald jaZ, hons A&n^, l^un {fn, frost (friost Rydqv. 11, 113) friast
§ 33. I ett ock annat av ovanstående ord kan väl genus- övergången bero på inflytande från rspr.; men detta inflytande får ej skattas mycket högt, ty målet stämmer ofta med isl. mot rspr., t. ex.:
dfs. h^s m. isl. båsB m. rspr. bås n.
stal m. staUr m. stall n.
&Mr n. blir n. bur m.
jén m. einir m. en f.
v€^ m. veggr m. vägg f.
njuran n. nyra n. njure m.
Isynnerhet är detta fallet med kortstaviga svaga subst., av vilka många, som fordom varit mask., i rspr. blivit fem. eller vackla, men i målet kvarstå som mask.: skgda, gweda, heta^ fleta (flotta), vgna, fara m. fl.
§ 34. Vacklande genus förekommer nägon gång, t. ex. armj vrtsty U, som äro både mask. ock fem. Särskilt anmärk- ningsvärt är ordet der^ som i sing. kan vara både mask. ock fem., men i pl. endast mask.: d$r best. d^n 1. d^rä, pl. d^ra best. dQrana.
1) Då målet har ot hBSt&n till hösten, ot semran till sommarD, Ot vor&n till våren, alla med gravis (ock förmodligen analogiskt efter dessa ot vtniréin till best. nom. vinikfl), ser det nästan nt, som om dessa ord urspr. varit neutra ock best. dat. (§ 30,d) hade förmedlat övergången till mask. Formerna kunna dook möjligen även annorlunda förklaras.
23
E ADJEKTIVEir.
§ 35. Adjektivböjningen är i målet invecklad, i det man har att giva akt icke allenast på deklination (i genus ock numerus) ock komparation^ ntan även på bestämd ock obe- stämd form samt på adjektivets ställning såsom självständigt (utan följande snbst.) eller såsom förenat (med ett följande sabst.).
A) a) Obestflmd form i självständig ställning.
§ 36. För adj. i denna ställning kan man i målet urskilja
en grupp av böjliga ock en annan av oböjliga ord.
1) Neutr. sing. bildas genom tillägg av t eller, hos enstaviga
som ändas på vokal, t:
a) sg. m. f. kictk neutr. kwtkt pl. kwik
brufffi brngt brégn
stifv styft ' st^v
jup juft 2 jup
stor stot* stör
§qr §ql • §^r
varm vql * varm
msrk mel* mérk
gul gu<^ giXl
ren rekt* rån
0) g^'^ gröt grå
k (led) let U
») Ljudl. § 83. *) Ljudl. § 78,1.
») Ljudl. § 107,2. *) Ljudl. § 107,1 b.
«) Ljudl. § 93. •) Ljudl. § 144.
') Ljudl. § 103, anm. «) Ljudl. § 90.
24
2
99
•t
i 2.
•t
5 tu
XIII. 2 ADJEKTIVEN: P08ITIVEN. g 36 — 37
|
y) 8g. m. f. gatnal |
nentr. gamat |
pl. gamal |
|
sprékir * |
sprékål |
sprt^kar |
|
tgku |
tQknt |
tgku |
|
hde |
ledet |
l^de |
|
farkan |
farka{n)t |
farkan. |
2) Oböjliga äro de, som ändas på -^t (Ijndl. § 74) 1. 4: ganwut, krokutj vtnstarhant o. s. v.; part. pret. kal&,Jfi»ftt trodj fene (kallad, köpt, trodd, faoDen), samt yjpe (öppen), ock oftast adj. på an: §tan ätbar, Jp^tan kittlig; någon gång dock nentr. etant o. s. v.
Ånm. 1. Adj. r&d brakas ej i neutr. ; d^T har n. dut (Ijadl. § 5d|3); go n. get; htn n. ht&t pl. sma.
Anm. 2. I denna adjektivböjning är det blott plur. som erbjuder sv&rigbeter för den historiska förklaringen. Mot isl. sjtikir, sjtikar hade man i målet väntat *§uka ock icke, såsom formen dock heter, §uk. Att utgå från ack. mask. måste jn vara alltför vågat, då det galler adj. i predikativ ställning. L&ttast vore man hulpen genom det antagandet, att i nom. pl. mask. det oursprnngliga r aldrig vunnit fast fot i målet.
b) Bestämd form i självständig ställning.
§ 37. När adj. begagnas snbstantiviskt, får det i målet best. postpositiva artikeln
sing. m. 'Cin, -», fem. -a i^-na^ nentr. -a ock pl. -an^ vilka ändelser läggas till obest. mask. sing.
För tillfogandet av denna artikel gälla samma regler som för artikeln hos snbst. (§§ 18 ock 19); blott med den skillnad, att i sing. mask. de adj., som ändas på n, få artikelformen -e,n (jfr § 19,3), samt att akcenten är gravis resp. cirknmflex över- allt, ntom hos de enstaviga, som ursprnngligen^ ändas på vokal:
sing. pl.
|
m. kwtk&n |
f. kwtka |
n. kwikei |
kwtkan |
|
jupan |
jupa |
jupa |
jupan |
|
reuwein |
reuwa |
reuwa |
renivan |
|
brttgnan |
hru^na |
brunna |
brngnan |
^) Det nominativa -r tyckes hava blivit rotfast i orden véXt&r isl. valtr ock sprttkkr isl. sprébkr.
^ De ord, som genom förlasten av d fått vokalslut, hava dåremot cirknmflex: r^n den röde o. s. v.
25
8 37—38
JISTRÖH, DEQERP0BSMÄLBT8 PORMLÄRA.
XIII. 2
|
sing. |
pl. |
||
|
m. tokutn |
f. tokuta |
n. tokuta |
tQkutan |
|
liXi} |
liXa (Itla) |
hXa |
småån |
|
runan |
runa |
runa |
runan |
|
sten |
stora |
stora |
storan |
|
gun |
gula |
gula |
gulan |
|
gran |
gråa |
gråa |
gråkn |
|
bl^n |
bliå |
blåa |
blåkn. |
knm. \. Bruket av^ denna form Sr huvndsaklif^eu inskränkt till enbtaviga adj., ehuru väl även de tvästaviga kunna hava den. Plur. begagnas ej mycket, sannolikt därföre att den vanligen sammanfaller med m. sing.
Anm* 2. SAväl gravis i t. ex. kwtkan (jfr däremot Jié^tif) som ock cirkurofiexen i gun^ Ston o. s. v. visa tydligt, att man här har att göra med en ursprungligen tvåstavig form, d. v. s. med adjektivets svaga. Utvecklingsgäugen måste för övrigt hava varit gtill -> gul + n ->- gUPi, ock icke gtili + n -> gun. Tillägget av n är således yngre än slutljudslagen, ock då så är, kan den gamla formen för obest. ack. sing. icke direkt hava givit uppslag till målets best. form. Se vidare i exkursen om bortfall av n.
c) Obestämd form i förenad ställning.
§ 38. När adj. står i förening med ett subst. i obest. form eller syftar på ett underförstått sådant >, kan det behandlas på två sätt.
1) Vanligen fogas obest. art. såsom obetonat suffix efter det i obest. form böjda adj. De härigenom uppkomna for- merna begagnas i målet, ej blott där rspr. har obest. artikel, utan även där rspr. saknar artikel, t. ex. han had kålif mat; (an) kivikån poxpk 1. stint (e) kwikté b^n (a) kwtka ban stQn stöie stora
snaln" snélie snåla
prakten praktete praktea
jernn (girig) jerute jerna
warj^anan varjpante varj^ana.
Anm. 1* Preposit. obest. art. kan utelemnas, men i regeln före- komma både denna ock den postpositiva. I sing. kunna undantagsvis
1) I detta fall måste i målet alltid indef. pron. e^n tilläggas: an hwikå/n ein^ där således ordet en ingår tre gånger.
26
XIII. 2 AD/EKTIVEN: P08ITIVEN. § 38 — 40
^ndelserna an ock € försvinna, men aldrig ändeleen a i plur. Akcenten kan hos tvåstayiga i plar. vara både gravis ock akut, tydligen därföre att denna adjektivform blott förekommer i satsens inre, ock där kan cirkum- flexen bos adj. ej fällt göra sig gällande.
Anm. 2. Uttryck sådana som stor en man eller t. o. m. en stor en man äro ju ej obekanta i msv. Från dylikt uttryckssätt måste målet närmast b a utgått, ty formen stämmer alltigenom med obest. art. ^även i pl.). Eburu formen så till vida förrfider sig som en nybildning, tyckes den dock delvis gå tillbaka åtminstone till 1500-talet, ty Bure (Suml. s. 47) har från Angm. kållin mat dfs. kåliy mat. Se vidare uti exkursen om bortfall av n.
2) StuDdom kan adj. genom juxtaposition sammanflyta med snbst. ock blir då oböjligt: an hli^flai en blå fläck, an votmt/r en yåt myr, e storb(in ett stort barn, na storhéstä några stora hästar o. s. v.
d) Bestämd form i förenad ställning.
§ 39. Det adjektivförbållande, som skalle kunna betecknas såsom bestämd förenad (attribatiy) ställning, uttryckes i målet i regeln genom juxtaposition, varvid adjektivets grundform blir oförändrad, men subst. fkr best. postpositiv artikel samt van- ligen akut (även om det annars har gravis), t. ex. stor-héstff den stora hästen rem-gé\va det rena golvet gam-lon^ den gamla logen roshm-jétia det rostiga järnet nyikåfi den nya åkern vot-kUå de våta kläderna
stgr-vikä den stora viken M^fl&kå de blå fläckarna ItX-stintå den lilla flickan sotu-héf^rån de sotiga händerna jup-idun den djupa viken rq-hiikan de röda huvaddakarna. § 40. Enligt målets lagar måste den slutande vokalen i adjektivets gamla best. form falla bort efter lång rotstavelse. Den bortfallna stavelsen skulle visserligen ersättas genom cirkumflex på rotstavelsen, men denna cirkumflex måste åter i sin ordning försvinna vid sammansättning (jfr j?an, mtn pan-sk^ift o. s. v.). Något ex. på ett enstavigt adj. med kort rotstavelse finner jag ej. Det «i, som framträder i ovanstående ex. roshk^ sQtUy hör till grundformen ock motsvarar vokalen i avlednings- änd. -ugr eller -ottr (Ijudl. § 74). Målets form kan således, i vad angår adj., sägas vara regelbundet utvecklad nr den gamla
1) Adj. gamal forkortas i detta fall alltid till gam.
27
S 40 — 42 ÅSTHÖM, DEGERPOR8MÄLJ5TS FORULÄBA. XIII. 2
svaga adjektivformen, ock atvecklingeQ har fortgått på en väg^ som redan förut var känd, nämligen sammansättningens (t. ex. midgardr, midsumar, r9udkinni, gréfeldr, gråvalr o. s. v.).
e) Den relativa positlven.
§ 41. Förutom de former av positiven, som redan behand- lats, har målet ännn en annan, som ej rätt väl kan fä plats bland dessa. Denna form, som ändas på -a i alla genus ock numerus, är på grund av sin betydelse att anse som en sär- skild komparationsgrad, i det att den i allmänhet angiver en »ganska hög grad». Den kan ibland återgivas med rikssprå- kets best. form på -a, men har i målet långt vidsträcktare an- vändning. Ex.
stora kafi en ganska stor karl (jfr »han är stora karlen»)
goda styl^a dit goda biten dit (om våglängd)
vakra stinta en ganska vacker flicka
to^a ste^n en ganska tung sten
snaU hank ett ganska snällt barn
gQ{d)& akra rätt stora åkrar
hfgfa voyan rätt höga vågor o. s. v. Stundom kan betydelsen något skifta:
ha ja rata karana det är just de rätta karlarna (iron.)
nédi hlna j^på (1. jupan) ned i själva det blåa djupet
ha ja rema vatna det är bara (rent) vatten. I detta fall får adj. särdeles stark betoning.
Ånm* Dä denna adjektivböjning blott förekommer med ett sabst. i best. form ook dessutom alltid har gravis, kan det ej vara tvivel om att man bär bar för sig den gamla svaga adj.-formen. Men huru har slutvokalen kommit att kvarstå?
§ 42. Möjligtvis har målet kvar en rast av den gamla svaga böjniugen även i vokativ användning framför pers. pron.: f^éra-dey kära du, sniladey snälla du, sétä-je söta Ni, o. s. v. Orsaken till att adjektivets slutvokal bevarats, är väl då att söka däri, att den här på visst sätt kommit i inljud.
28
XIII. 2
ADJEKTIVEN: KOMPABATIV OCK SUPBRLATIV. $ ^3 — 44
B) Komparativ ock superlativ.
§ 43. Vid den regelbondna komparationen bildas komp. pä -ara ock supl. på -eist, t. ex.
jup djup jupara jupast^
go god goara goast
varm varm varmara varmast,
§ 44. OregelbuDdet kompareras i målet följande adjektiv:
|
grop grov |
grévér 1. reg. |
gri^fst 1. reg. |
|
laji lång |
Zccg&r |
{&g«^ |
|
oy ung |
<Jjår |
s^st |
|
stor stor |
stérei 1. 5f<>r |
StB§t |
|
tojg tung |
/éjÄr |
ti^gst |
|
^ra^ trång |
/r&går |
tragst |
|
Aiy hög |
héykr |
hokst |
|
[h&tkr |
[bast |
|
|
bra bra |
jwJår |
|
|
(öiyarÄ* |
xarjast |
|
|
d$?e dålig |
5awȌr |
sämst |
|
fot fort |
folara 1. reg. |
folast 1. reg. |
|
gamal gammal |
aidr 1. reg. |
alst I. reg. |
|
j^lak elak |
våra 1. vdf |
va^t |
|
2t^n liten • o |
mtnftf |
mtn^st |
|
n^ nära, kort |
nemara |
nemast |
|
56}n sen |
semara |
stst |
|
sma små |
smédär |
smest |
|
vdjdr vacker |
féyar 1. reg. |
fekst 1. reg. |
Vidare framar främst, %nar %na§ly nedar nedagl^ ^nar ena^l, ytar yt&^l, qvar 0va§l, Dessa komparativer förekomma blott vid sammansättning: frama-^iä den främre sidan, tnar-vå^gän den inre väggen, ytar-tåka det yttre taket o. s. v.^ men super- lativema kunna även stå predikativt. Vid sammansättning blir akcenten densamma som i svenska ordet huvudsaken. Även en svag form framra^ tnra etc. finnes.
^) överg&ngeu ast -> e^t enligt Ijudl. § 74,2.
^ Kan ej vara annat än isl. argr, som till bet. förbättrats.
29
S 45 — 46 ÅSTRÖM^ DEOERFOKSMÅLBTS FORMLÄRA. XIII. 2
§ 45. Komparativen 'åt i målet oböjlig, atom i best.
fristäende ställning. I detta Bistå fall blir ändeisen i sing. m.
'{a)ranj f. -{aya 1. '{a)r&na, n. -(aya 1. -(a)rfiW€, t. ex.
m. jetaran f. jetarana n. jetar&na lättare
lagran la^ra h la^rana la^ra 1. lafgrana längre
t&^an ti^^ra 1. t^jgrana tB^ra 1. tB^rana tyngre
storan 1. $tm:y^ stara 1. sterana stirra 1. ^^Offtna större /rftwr&n framra 1. /VawrÄna främre. 1. /r&wr&na främre.
Pluralen, som skulle bliva lika med sg. m., brakas sällan,
t. ex. sm^dre^n, Avensä begagnas ej gärna f. ock n. av komp.
på -arei i denna form, utan de omskrivas vanligen med en
relativsats.
Anm. I ovan anförda ändelser återfinner man utan svårighet den postpoeitiva best. artikelns former -an, -a, -d. För de längre formerna 'dnCL ock -dna i fem. ock n. måste man antaga, antingen att -an blivit överfört från mask., eller ock att detsamma i målet tillhör komparativens grandform, som således en gång skulle hava varit -(a)ran (jfr Ijudl. §71 anm. 3).
§ 46. Superlativen böjes efter samma regler som pos., ehara i obest. självständig ställning i neatr. intet nytt t kan tilläggas till det redan förhandenvarande. I obest. förenad ställning förekommer sap. naturligen icke. Ex. Obest. självst.: sg. m. st^^l, f. sti^§l, n. sti^§lj pl. st^l. Best. » st^^ttLy stapla, st^^l&f ste^^l&n.
Best. förenad: sta^l- med följande sabst. i best. form: em o
sta^l'karafia en av de största karlar o. s. v.
När sapl. föregås av det determinativa dan d& ock åtföljes av ett sabst., får den ändeisen a (en rast av den svaga formen): dan sto^^la kar, ja stt den största karl, jag sett; d& sts§la kgranUy ja stt o. s. v. Men däremot dan st(^§ly^^ ja stt den störste, jag sett o. s. v., när intet sabst. fbljer.
m. MOEOEDEN.
§ 47. Grundtalen hava följande form: em, Jfv^y tr%, fyra, faiHy sdhsj §Uy ota, nta\ ha^, älva, telvy trätan^ fjoian, f^ntany sakstuHy ^utan, atan, mtan, J^a, trätta, f^ltei, famtta, saisttd^ gutta, oha 1. otetta, mtta, hufpra, tu8n\
Räkneordet för ett kan böjas ock heter: m. em, f. ein, n. et, pl. erna (ss. indef. pron.). Alla de övriga (med undantag av dem, som ändas p& -any samt tusn') kunna antaga ändeisen -(d)n. Detta inträffar för /^^^ när det föregås av båge, ock för de andra^ när de föregås av ordet »alla»: b&ge J^åen hkdsL två, al tri&Hy fyrån\ ötån\ télvin, Jpi^n\ alla tre, fyra, åtta, tolv, tjugu o. s. Y. Formen på -an tyckes vara att fatta som en plural, bildad såsom hos fem. subst.
Till räkneorden kunna även räknas: b&ge bägge, &« (i sammanställningen bt^-J^v^) båda, e dusen ett dussin, &n tet en tolft, e J^(%y ett tjog.
§ 48. Ordningstalen få i självständig ställning, såsom till- börligt är, alltid best. form:
anan arvra ci^a K anra
tr^^^&n tre^^a tr^^^a 1. tr^de
fjéfs^ fj(Bla fj(Bla
famti} famta famta.
Såsom famtn böjas alla de övriga. I mask. heta de ^etn, ?u^ntn, otantn, mantn, ttantn, alafti} 1. aXti}^ tePn,, tratanti},
^) Övergången a -> & i si utstå velsen enligt Ijudl. § 74,2; men varför har ej vokalen i stallet fallit bort ock cirkumflex inträtt pä rot- stavelsen ?
^ I dessa fall mäste akuten vara sekundär ock överförd frän de urspr. enstaviga.
») Ljudl. § 126,2 d.
31
S 48 — 49 ÅSTRÖM, dkgerforsmJIlets forhlära. XIII. 2
fjoiantn^ famtantn^ séikstanti}, ^utantny atantn^ nttantn, JpÅantif^ trattantn, faltantn^ o. 8. v.
I förenad ställuiog, d. v. s. Där ordningstalet åtföljes av sabst.; försvinner best. art. från ordningstalet ock tillkommer snbstantivet. Ordningstalet blir dä oböjligt: f^^t'} ^9A^-9 tr^de», fj(Bl', famt-y §et-^ ^uant-dayan etc. Samma form förekommer ock, men då med cirkumflex, där sådan kan stå, när vid an- givande av ålder ordet »år» utelemnas: t% fjél, it §ét i Qärde, i sjätte (året) o. s. v.
Föregås ordningstalet av determinativet dejn da,^ ändas det oföränderligen på -&; d$,n fi^^t^ hwin^ ja sag den första kvinna^
jag sig-
§ 49. Distribiitiva bildas genom tillägg av ordet vgr: tr% var, fyra var o. s. v. »Var annan» heter anvqr (framför subst. dnvår), var tredje stock tredevar stak o. s. v.
Rspr. i Bänder motsvaras av om-s&n^ (isl. senn): e^n em-sin en i sänder o. s. v., men kan ock heta ^ sånär (isl. i sennr).
Mångfaldighetstal bildas på dubal: trz-dubal o. s. v. 1. tr% ga^ se my^pe tre gånger så mycket o. s. v.
Briktalen heta: &n halv, an trend^P, an fj(Bii^el 1. fjand^ly an fafnt{e)del, an §et{é)del ock sedan på -ant: otant d§l o. s. v.^ ntom alaft ock telft.
^) Angående övergången d -> M detta ock föregående dylika ord jfr Ijudl. § 112, dar fallet borde hava varit omoänint. övergången q -> 6 i andeisen -nndi -> ant enl. Ijudl. § 74,2.
^) Fonnen san återfinnes också i ordet aXtesan bäst det ar, jfr isl. alt (er) sexm.
*) År väl bildat efter fjai%del eller kanske av trtantd§l.
IV. PEOUOMIirA. A) Personliga pronomina.
§ 50. FOrsta ock andra persoDs pron. ha följande former: l:a pers. 2:a pers.
|
Beton. |
Obeton. |
BetoD. |
Obeton. |
|
8g. nom. jqy |
J« |
du |
dm |
|
obl. mey |
ma |
d^r |
da |
|
pl. nom. ve |
ve |
je^ |
je |
|
obl. os |
os (os) |
J^ |
je. |
I uttrycken vgrvora, vqrjara (vardera av oss, av er) samt heka(n)vora, heka{n)jara (vilkendera av oss, av er) igänkänner man fsv. hvar vaara, hvar idhra, holkit wara^. Att ultima- vokalcD i dessa former kvarstår mot slntljadslagen, m&ste bero på att penaltima tidigt blev förkortad i ordets enklitiska stäU- ning*. Jfr § 54, anm. 2.
§ 51. Tredje personen är i målet synnerligen formrik.
1) Betonad ställning:
|
mask. |
fem. |
neutr. |
|||
|
8g. nom. |
han • |
hon |
h(B 1. A«* |
||
|
gen. |
han§^ |
hanag^ |
T |
||
|
dat. |
hqnem |
hanar {hon)* |
(M |
||
|
ack. |
han, henem |
hon (hanar) |
h^ |
||
|
pl. nom. |
dat. |
ack. |
. dam |
dam |
dam |
|
gen. |
d(Bras |
dtpras |
dqras. ' |
») Ljudl. § 45,3. 2) Rydqv. II, 477 ff.
') Ljudet o i VQ,rwora ock hokavora kan ju möjligen vara över- fort från betonat poss., men vore annars ett gott bevis på den höga åldern hos Ijadovergången vé -> VQ (ljudl. § 39).
*) Begagnas, når ordet står som (relativt) svagt betonat sabjekt. Formen suffigeras dock aldrig.
^) Ljudl. § 115,3. ") Ljudl. § 7 anm. 4 b.
^) Gen. av tredje pers. begagnas i sin gularis blott för att uttrycka gen. av nom. propr. (§ 29,2) ock som possessiv, i plur. blott som possessiv.
*) Jfr fsv. dat. hennir.
33
S 51 Å8TRÖM, DEOBRFORSmJIlETS FORMLÄRA. XIII. 2
|
2) Obeto |
nad ställning: |
||
|
mask. |
fem. |
nent |
|
|
sg. nom. |
aHy n |
a\ a, na |
a, na |
|
gen. |
han^ {an) |
hana§ (a) |
— |
|
dat. ack. |
em, nemy an, n |
a^ na |
dy na |
|
pl. |
d&m |
dam |
dam. |
Där dubbla former finnas, begagnas de, som börja med vokal, när fi^regående ord slutar på konsonant (i mask. inträder dock för an bällre stavelsebildande n-ljnd, där sä ske kan — se exemplen), ock de, som börja med n, nyttjas, när f[)regående ord slutar på vokal ock är tvåstavigt. Är föregående ord en- stavigt ock slutar på vokal, begagnas för m. -n, för f. -a, för n. -&.
Den obetonade formen brukas:
1) dels i mask. ock fem. sg. som prepositiv pleonastisk artikel, varom se § 26,
2) dels ock såsom suffigerad pronominalform. Av denna snffigering gör målet det allra vidsträcktaste bruk. Ex.
nom. fik'kn? fick han? ip^ft-a? köpte hon?
J^Bft-n? köpte han? H^-ä? slog hon?
fe^-V'? förde han? vQJca-na? vakar hon?
gi^-^? går han? fik-å? fick det?
^iQ-n? slog han? fe^-a? förde det?
vakan? vakar han? t^-a? tog det?
fik'å? fick hon? vakor-na? vakade det?
han gav-em 1. gav-an han gav hopom han {to-ém 1.) to-n han tog honom han J^Bt-^ han körde honom han hqkorn han hakade honom gdv-a gav hanne §l6-a^ slog hanne hevqka-na bevakar hanne t^-a tog det skqka-na skaka det.
>) Se § 26, not 1. *) ge not 7 å föreg. sida.
^) ^lé'ä slog bfinne ock det förut anförda §l6'ä slog hon? hava utan tvivel samma exspiratoriska akcent (akut); men en skillnad finnes^ som förefaller mig bestå dfiri, att frågeformen börjar med en musikaliskt högre ton. I en del andra lika lydande former kan ntavelsedelningen utgöra skillnaden, så t. ex. tön-ä? tog han hanne? ock (han) tö-na (vanligen tö-o) han tog hanne.
34
TT
XIII. 2 PRONOMEN. S ^I — Ö^
Men icke nog härmed. AyeD dubbla former, antingen den ena som 8ubj. ock den andra som obj. eller tvänne objekt, kanna på samma gång soffigeras, ock även l:a ock 2:a perso- nens former komma med i leken. T. ex. t^-n-a? tog han det? han gqv em-An han gav honom
flo-a-na? slog det bänne? den
fei-n-an? förde han honom? han ga-9Ma-n& han gav mig det» bef^itt-n-a? bevakar han hanne? gav-a-dei^na? gav hon dig det? han gav^a-na han gav hanne det gav- an-a-n? gav han hanne den ?
Såsom regel gäller härvidlag, att dativobj. står före acknsa- tivobj. Där tvetydighet skalle nppstå, brakar man dock sätta dativen efter ock då tillägga prepos. ot: gav-an-a oUä gav han det åt hanne? o. s. v. Som detta sista ex. visar, förekommer den obetonade formen icke allenast efter värb ock andra pron., ntan även efter prepositioner: otvé-ä bredvid hanne, 6i4m åt honom o. s. v.
Ånm. Min åsikt om formernas utveckliDgshistoria är redan antydd i § 27 anm. I neutr. h€i ser jag lilt, |)8et. De snffigerade formerna knnna ju på grund av fsv. intyg (Bydqv. II, 534) antagas vara ganska gamla. Rörande formen a för hon leronar Bubb (Suml. s. 31) en upp- lysning, då han »ur Bottnen» anför frasen »horuahait = huru hon heter».
B) Reflexiva ock reciproka pronomen.
§ 52. Som reflex, pron. begagnas för l:a pers. (mey 1.) md, pl. os; 2:a pers. {dey 1.) da, pl. je; 3:e pers. {sey 1.) sa både i sg. ock pl.
Som recipr. pron. brnkas varar varandra.
C) Possessiva pronomen.
§ 53. Poss. pron. stå i regeln efter det egda föremålet, som därvid måste uppträda i best. form. Denna ställning är sannolikt urgammal.
1) m. man m%n^ 1. mtn n. mat pl. min^
2) dan dtn^Ldtn dat din^
3) san stn^lnSm sat sin'^
^) Cirkumflexen försvinner naturligen, om ordet blir obetonat.
36
S 53 — 54 ÅSTRÖM, DEGSRFOB8MÅLST8 FOBMLÄBA. XIII. 2
.. jbetOD. ^ \obeton.
vår, vén ffér, vgra vor vor
i betOD. jéTy jéfi ;}ér, j(Bra
|
vgra 1. |
vora |
v4r (voran) |
|
|
vora |
vor |
||
|
J(?ra |
j^(3(Brm) |
||
|
jara |
J^r |
||
|
m |
diBr&s. |
^ lobeton. j&r j&r
6) harh^ hana§
Liksom i repr. rättar sig i 1—5 genus ock nnmerns efter
det egda föremålet, däremot i 6 efter egaren. Ex.:
röMn man min rock ské^in vér 1. v6fi vår skog
h^hä din din bok hgn v^ 1. vgra y&r ko
/t^rd dei ditt finger lirsk vora vårt lån
hesta min mina hästar hesta vår våra hästar;
ha j(Br véHt vgra, vgra, vgran, det är vår (m. f.), vårt, våra
o. 8. v.
Aura. !• En sSrekild dativ&odelse kan någon gång låta hdra sig: po skö^ém vgreni på vår skog o. s. v.
»Var (av oss) sin» ock »var (av er) sin» heter vårvör ock
virjar framiör det egda föremålet: ve f%Jc vérvdr rolc vi fingo
var sin rock.
Ånm. 2* Formerna 1, 2, 3 motsvara tämmeligen noga (Ijudl. § 18^) de iBländflka. I sing. v6r liksom i fem. min, din, Sin är cirknm- flexen oväntad, men kan vara överförd från pl. eller före paus spontant utvecklad ur den urspr. länga vokalen. Formerna VOfl, vgra, vgra, vgran, J^fl etc. se ut som bestämda former, men kunna även före- komma i förening med ett subst. Kanske innehålla V^fi (ock vgra), J^^ (9<^^ J^^(^) reminiscenser av ack. vAm (våra). Egendomligast är dock nentr. vgra, J(Bra, som förutsätta formerna *vårit ock 'jårit (<r Hdhrat?). Här måste best. art. förutsättas ha varit med.
D) Demonstrativa ock determinativa pronomen.
§ 54. Målet har både självständiga ock attributiva former. a) Självständiga:
1) sg. han jana^ (-> håjnä), hon jana (-> hö^nä), (hajana hijnä ->) hina, pl. damjana denhär, dethär, dehär;
') Det är nog ej blott fgutn. som uppvisar formen senn, utan denna har troligen en gång varit ganska vida spridd (Bråte, Äntiqv. tidskr. X, s. 131, not 7).
^) Akcenten kan växla, så att man har antingen hånjana, där jana är rent enklit. ock obetonat, eller ock hån-jåf^a, där jana har biton.
36
XIII. 2 PBONOMEN. S 54
2) 8g. handanaf hondeina, hadana -^ hai^a, pl. damd&na dendär detdär dedär;
3) han, hon, ha, pl. d&m — självständigt determinativt.
b) Förenade:
1) sg. dan, dan, da, pl. da — fOrenat dem. ock detertn.;
2) de indeklinabla janå ock dana, vilka sättas efter ett substantiv ock begagnas som dem.: réiéin jana denhär rocken, héstiy dana dendär hästen o. s. v.
c) Både förenade ock självständiga:
1) sg. m. iejcen, f. tBken 1. tokar ^ n. teke, pl. teker^, vilket begagnas i betydelsen »sådan», »töcken» (när det står adjekti- viskt, får det ofta akut);
2) sama, motsvarande rspr. samma. När det bmkas sabstanti- viskt^ får det formen sama evn pl. sama eina densamma desamma.
Ånnio !• Såeom dein. ad v. begagnas (^*sajna ->) sinå sfihar ock sad^fi'^ -> såf^ sAdär.
Anm* 2o I formen janä igankänner man lätt isl. béma, som även brukades som dem.^ Utvecklingen är regelbunden (Ijudl. § 45,2), om man bortser från akcenten ock den egendomligheten, att ändeisen be- varats trots rotstavelsens längd. Avvikelsen antar jag hava sin grund däri, att ordet oftast förekom i enklitisk ställning ock därigenom blev kortstavigt, säsom det nu är i hai^jana^ etc. Detsamma måste då ock vara förhållandet med dana, som motsvarar isl. {)ania (eller rättare ett *])ema). Akcenten är vanligen akut; men när orden brukas som adv., kan den även vara gravis.
Den förklaring, jag här drivit över ändelsevokalens bevarande i jånå ock dånäy synes mig även kunna utsträckas till formerna -vora ock 'jara i § 60, som även göra undantag från slutljudslagen. Att ändeisen där är a, kan till äventyrs ha sin grund däri, att desiMi former senare än •'jana blivit rent enklitiska ock därför hunnit påvärkas av en slutljudslagen föregåendfi balanslag*, som fordrat SB efter lång rotstavelse.
') Detta pronomen kan ytterligare förstärkas med jana ock dana, ^ Isl. Bjji héma denhär, {)etta héma dethär; borÖkerit hérna = }>etta bordker o. s. v. (Fritzn.^).
') Känslan av att orden voro sammansatta har bevarat dem från Att falla under slutljudslagen för trestaviga (ljud). § 71); jfr armboj^a o. 8. v., där senare leden likaledes är kortstavig. Troligt är dessutom, att de haft biton på slutvokalen, eftersom sådana sammandragningar som
sådana -> sina, hånjanä -> håjnä förekomma.
*) Häls.-L. visar åtminstone en tendens åt sådant håll. Vid en räkning, som jag gjort i en del av densamma, har jag funnit 59 a hos kortstaviga mot blott 15 a hos de vida allmännare långstaviga, som där- emot i regeln hava 8B.
8v. landsm. XIII. 2. 37 3
S 54 — 56 Å9TRÖM, deqerfobsmAlets formlära. XIII. 2
ÄY övriga demoDStrativer aro blott tokar ock teker anmärknings- värda. Varför r här bevarats ock huru det kunnat intränga i. nom. fem. siug., är svårt att bestämma (jfr dock ezkursen om r-bortfallet).
Adv. sina ock såna äro bildade av se (obeton. sa), som är målels form för rspr. så^ samt janä ock dåna.
E) Relativt pronomen.
§ 55. Målets enda relativ är sem (obet. sem) som. När relativet styres av en prep., sättes denna sist i satsen. Undan- tagsvis torde gen. va^ förekomma: dan kar, tt va§ hus han (h)a vyre den karl^ i vars bus ban bar varit o. s. v.
F) Interrogativa pronomen.
§ 56. Såsom interr. bar målet :
1) vam, gen. vams — brukas självständigt;
2) sg. nom. dat. ack. m. hékån, f. hékån 1. hékär, n. héka; gen. hékåns ock pl. hékir 1. hékér — både självst. ock förenat;
3) det oböjliga (vQy) va vad, vilket som självst. förekommer blott i neutr. sg., men i förenad ställning kan förekomma både i m., f. ock n. samt i pl., t. ex. va stem vilken sten, va kéft vilken kofta, va hesta vilka hästar;
4) sg. m. f. vafer-em, n. vafer-et pl. vaferema eller, med värbet inskjutet, va (jar-a) fer ein, pl. va-fer-a einay vilka former äro självständiga; samt sg. m. f. våj[er 1. vd/öfj, n. våfer I. vafer-e, pl. våfér 1. vafer-aj som begagnas förenat: våfér kar 1. våféfi *^^ vilken karl, våfér 1. vafer-a kgra vilka karlar o. s. v.;
5) ho — förekommer blott i enstaka uttryck, t. ex. ho mo vata ho kan veta.
Ånm. 1. Interr. advärb äro vana varifrån (fbt. hwånan), va§ varesl eller varthän (fsv. hvarls). Ofta inledes en fråga med konj. hoi huru- vida (isl. hvÄrt^ jfr Ijudl. § H9 ock dl): hö^^ ska ga skall han gå? (I. jag undrar just, om han skall gå).
Anm. 2* Rörande formerna hékär^ hékér må jämföras tokar samt
nayar ock anar (§ 67,4 ock 7). I våfofi^ v af or -e ock va for-a åter- finner man obest. artikeln, som fogats till på samma sätt som hos adj.
38
XIII. 2 PRONOMEN. S 57
G) Indefinita pronomen.
§ 57. Dessa äro ganska talrika.
1) han. Än, n (n, a, n)* — begagnas självständigt i bety- delsen »man»: han jet los^ sém-ån alar hei-a man måste låtsa, som (oro) man aldrig hörde det, ja§^^ vd l^va, no jéUf arheit (är så att =) om man vill leva, nog måste man arbeta.
2) Sg. mask. ock fem. ein, nefitr. et, pl. e^na — begagnas nästan som eng. ene vid adj. (samt vid pron. teken ock sama), då de syfta på ett förut nämnt eller känt subst., dock aldrig när adj. står i best. form: an stori ^^^ ^° stor sådan, an teken em en sådan, a ji^t-ä e%na fala sådana, ve ha prakte-a kö, man dem ha dale-a erna vi bäva präktiga kor, men de hava dåliga o. s. v.
3) Även pl. teker kan förekomma såsom indef.: hq-je teker ha Ni dylika? I sg. måste etn tilläggas.
4) Sg. mask. nåj^ån 1. nan, fem. nåj^an 1. nåj^år 1. nan, n. naj^a 1. na^, pl. nå^ar 1. na, som i betydelsen »någon, något, några» kan förekomma både förenat ock självständigt. Akcenten kan i särskilda ställningar bliva gra vis.
De obetonade formerna sg. m. f. nan, n. na ock pl. na begagnas mast såsom ett slags partitiv artikel ock förekomma mycket ofta (§ 25 anm.).
5) Sg. mask. tgan, fem. t^an 1. i^ar, n. t^a, pl. t^a (1. t^ar?) — brukas såsom rspr. ingen.
6) Av det gamla hv&rr (hvarr) kvarstå åtskilliga spridda raster:
1) Ätt har fatta an (jfr obest. art.) säsoin det urspruogliga ouk åter- föra detta pron. pä elnn samt anse han som en sekundär form, överförd liit genom förmedling av det pers. pronominets suffigerade former, är laähända säkrast Men omöjligt är icke, att han är grundform, ty även l:a ock 2:a persons pron. kunna brukas i betydelsen >man». För övrigt må jämföras det av Tegnär (Ark. V, 341) från Karlskrönikan anförda uttrycket: Än ftr bfttre at en tigher ftn mena onth then lian goth slgher, där säkerligen både en ock han äro att anse som indefinita.
^) Här finnes således ordet »en» tre gånger: en stor en en.
') Redan hos Burs (Sunil. s. 31) förekommer na = n&ghot såsom västerbottnisk form.
39
$57 ISTRÖM, BEGERFOItSMÅLETS FORMLÄRA. XIII. 2
a) det oböjliga v^r i betydelsen »vardera»: trt rgr, an VQT (se § 49) ock pl. vg,rvorei (§ 50, anm. 1);
ÅniBi* Denna ordets distributiva betydelse återfinnes i uttrycket håiå del va^^ hälften var.
b) m. f. vén&n {<- ack. hv&rn + obest. art. an), n. våté^: vån&n dg/ varje dag, vanan héU varje hälg, våié ^r varje år; jämte dessa former förekomma även vanénda^ vaUfida;
c) vår-b ^n, vå^-b et var ock en, vart ock ett, gen. vå^-b eins,
7) O b est. m. (fin) ån {anar 1. dr)», f. {an) ån 1. anar (dr), D. {e) ana^j pl. äran (isl. aörir);
best. m. danån (för dan 'anan, jfr § 19,3), f. danåft 1. dandnraj n. dandna*, pl. dandran^. Kanna ock heta denån, dendran o. s. v.
8) Blott i neutr. finnes somt = en del (till isl. siimr): somt ja{r) brg, o somt ja>.4,0'let en del är bra, ock en del är dälig. Oböjlig är likaså plaralen somle somliga.
9) »Själv» heter §elv eller ^elvan. Det sistnämnda tyckes vara bestämd form, men båda begagnas dock promiscue.
10) Det gamla einka återfinnes blott i uttrycket ågk fy: &gk fa da ga^an högst få (äro) de gånger (då . . .).
11) Ordet enda är för övrigt oböjligt, men kan i själv- ständig ställning få best. formen end^y n. enda: dan endn {da enda) ja ha stt den 'ende (det enda) jag har sett o. s. v.
12) må^ många, /$ få, flera flere — förekomma blott i pluralis.
') Tydligen = hvårs ock sålunda börande till hvårr.
^) Då t här ovillkorligen förutsätter r + t, så måste väl också n i mask. ock fem. vara r + n ock formen således återgå till hvåm, ej till hvan.
») Formerna anar ock år för m. f. begagnas, när obest. artikeln ntelemnas: ja sef setn ana/r har jag säger som en viss annan person.
^) a -> fi enligt Ijudl. § 74,2 ock bortfall av t enligt Ijudl. § 106,4.
*) Se Ijudl. § 129.
v. 1AB.MS.
§ 58. GeDom bortfallet av böjnings-r ock ytterligare nt- jämniDgar har målet avbördat sig särskilda personaländelser' utom i imp. plur.
Även skillnaden mellan numenis är till stor del app- given, men kvarstår dock i följande fall:
1) i imp., där plur. alltid ändas på -an 1. -en;
sg. ial kalla pl. käl&n kallen
fer far feran 1. fyren faren;
2) i pres. ind. bos starka värb ock stundom hos kortstaviga
Ja-stammar. Sing. är hos dessa enstavig utan cirkamflex, nnder det att plar. är lika med inf.:
8g« fof far pl« f^<^ fara
hrt1^ brinner brin brinna
van 1. V(Bne vänjer blott vt^ei vänja;
3) i pret. med någon vacklan hos enskilda värb av 4:e ock
6:e st. konj., t. ex.
sg. bar bar pl. bår 1. bgr bnro
ftk fick ftjg 1. fik tingo.
Anm. Supinam akt. stäminer i målet överallt med part. perf., men fdr paes. har ett särskilt sup. uppstått.
§ 59. P£U9Sivtim bildas i målet genom tillägg av -(ft)f) vilket sker på tvänne sätt.
1) I första konj. lägges s till temavokalen (a 1. a^)^ ock tempas- ock personaländelser, där sådana finnas, komma att stå efter pass. s. I part pres. pass. står dock s efter participial- ändelsen.
^) Presens- r finns dock kvar i g^r, står ock jar går, står, ar. Hos BuRE (Soml. 31) finns bland »Qlosor ur Bottnen» även »1 h&vl», således 2 pl. på -1.
^ Detta a är i inf. akt. bortfallet ock ersatt av cirkumfiex på rot> stavelsen, men återinträder i pass.
41
S 59 61 ÅSTKÖM, DE6ERF0RSMÅLETS FORMLÄRA. XIII. 2
2) Hos övriga värb tillägges i regeln -as (hos starka pret. ock stnndom i pres. blott s) till motsvarande aktiva form. Personaländelsen i plar. imp. får dock även här plats efter passivmärket.
Sap. pass. är oregelbundet i l:a konj. ock har (genom an- slutning till pret. ind.?) ändeisen -sa.
A. Svaga v&rb.
I:a konjugationen.
§ 60. Denna konjugation (kalla^konj.) kännetecknas därav, att pret. ock sup. ändas pä vokal såväl i akt. som pass. (§ 59,1).
Den sönderfaller i två skarpt skilda grupper alltefter rot- stavelsens kvantitet.
§ 61. Första .klaasen omfattar värb med nrspr. kort rot- stavelse. Värbets alla aktiva former (samt part. perf.) ändas på -a, utom 2 pl. imp., som ändas på -an (;'an)y ock part. pres., som ändas på -an. Särskild konjunktiv finns icke.
|
Akt |
s^ka^ |
Pass. bakas |
Dep. |
||
|
Pres. sg. pl. |
baka |
bretas |
|||
|
Pret. » » |
baka^ |
seka^ |
bakasa |
bretasa |
|
|
Imp. 2 sg.^ |
baka |
seka |
bretas |
||
|
2 pl.* |
bak&n |
sekan |
bretasan |
||
|
Inf. |
baka |
seka |
bakas |
bretas |
|
|
Part. pres. |
sekan |
(s^kaneis^) |
|||
|
perf. |
baka |
||||
|
Sup. |
baka |
seka |
bqkasa |
bretasa. |
På detta sätt böjas t. ex. bgda^ gQpdf klqya, prata, raka, skada, spraka, strama, §wqra, tala, vaka; meka (mocka), leva, skeda; peta, smeta; dqyas, heyas. Gruppen omfattar väl något
^) Betyder »knogar», färdas låDgsamt.
^ Ljudl. § 71,2, § 72,3 a ock § 100.
') Akcenten är här ofta akut: båkä, sékå,brétås (jfr s. 48 not 3).
*) I akt. kan ändeisen utbytas mot -an. Även i plur. kan akcenten vara akut.
^) Förekommer blott efter rorelsevärb, särskilt kema: han kema S^kan(eis) han kom knogande.
42
XIII. 2 SVAGA VÄRB. § 61—62
över ett hundratal värb, varav säkert hälften har q i roten, ganska många hava e (isl. o) ock ett mindretal har ^. Endast undantagsvis finner man a {plqday mqta^ para, rada: Ijudl. § 7 anm. 1) ock ^ {strt^a ock §w^va, Ijudl. § 11 anm. 2 c).
ÅDin* 1« Till denua grupp hava anslutit sig åtskilliga varb, som i isl. gå efter 4:e svaga (dliga-)konjugationei), t. ex. g^pa, leda (isl. loda), spQrtty VQ>ka. Inf. ock part. perf. stämde redan med l:a konj., ock därförutom gjorde den ursprungligen korta rotvokalen (a, 0) dem lämpliga att övergå till nämnda konjugation.
Från den kortstaviga Ja-koojugationen (2:a svaga) har man skenbart fått hit krqma isl. kremja ock denia isl. dyi^a. Målet har vfil i dessa aldrig haft J-avIedning.
Anm* 8« Ordet serna simma böjes vanligen efter denna konjugation, men bar ännu pres. sem; likaså m^ta (mtBta)^ som dock ofta har pret. m&t (efter 2:a kouj.).
§ 62. Andra klassen omfattar värb med urspr. lång rot- stavelse. Enligt slutljudslagarna måste slutvokalen falla bort i inf. ock pres. akt.^, varvid rotvokalen får cirkumflex, utom hos värben på -ja, -la» -na, -ra med föreg. annan kons., vilka (med undantag av några på -ja ock -la, Ijudl. § 139,2 e ock 118,3) bliva tvåstaviga. 1 Övriga former bevaras den gamla tema- vokalen, fastän försvagad till a (enligt Ijudl. § 74,2).
|
sg. pl.= |
• • |
Akt. |
Pass. kastas |
Dep. |
||
|
Pres. |
kåst |
se^al |
hisre |
r^kas |
||
|
Pret. |
» » |
kasta |
sefla |
b&rja |
kastasa |
rakasa |
|
Imp. |
2 sg.» |
kast |
sé^aJ, |
hqré |
(råkas) |
|
|
2 pl.* |
kastan |
s^^lan |
bi^tj^n |
r^kasan |
||
|
Inf. |
kåst |
seyal |
hare |
kastas |
rakas |
|
|
Part. |
pres. |
(kastan^] |
1 seylan |
kastanas ^ |
_^__ |
|
|
perf. |
• |
kasta |
||||
|
Sup. |
kasta |
seyla |
isrja |
kastasa |
rt^kasa. |
') Det synes mig säkrast antaga, att 1 sg. pres. aldrig haft r i m&let ock att det är denna person samt den lika lydande 3 pl. som hava besegrat de övriga.
^ Kastar, seglar, börjar; kastas, råkas.
*) I avseende på akcenten jfr Ijudl. § 72 anm. 1. Förutom av där anförda orsaker kan enstavighetsakcent väl ock vara framkallad av analogi från 2:a ock 3:e svaga konj., som i isl. hava enstavig imp. : dém, bygg, tel o. s. v., samt från de starka.
^) Kan även hava akut.
*) han kerna kastan{as); formen har i detta ex. passiv betydelse = han kom kastad.
43
S 62 ÅSTRÖH, DEGE&FOKSHÅLETS FORMLÄRA. XIII. 2
Till denua grapp böra:
1) de fläeta längstaviga på -la^ (aodantagna de flästa med U, vilka gå efter 2:a konj.), -na, -ra: bil, fél, gr^l, kr^l, sll^ miB^alf nqyeAj vakan, ^Iqken slockna, htnar hindra, hen&r (•«- 'bendra bråka);
2) alla de unga värben på -era: hunt^r, huser basera, häher, rejer regera;
3) en stor mängd andra värb: däm damma, I6gh lunka,
lér, låna o. s. v.
Anm. 1* Frän isl. 3:e svaga (déma-)koDJug. hava inånga varb över- gått till denna grupp:
1) alla, vilkas stam i ial. andas på d, 3 1. t ined föreg. konso- nant^ (undant. f5rbiudelaen nd, se § 66): 41 isl* elda, J^l isl. gerÖa, f&st isl. festa, håmt isl. helmta, l&ft isl. lypta, v&nt isl. vébnta o. s. v. ;
2) en del enstaka, t. ex. h&fKin&S isl. hefna, håm isl. kemba, seyeH isl. sigla» rån isl. rcbna, d^v isl. d^yfa, spir ifl. sperra, tr^g isl. tryggja.
Anm. £• Från 2:a svaga (kortstaviga ja-) kon jag. hava hit övergått fl^t^ isl. flylja, w&t isl. hvet^la. Så även såi isl. setja, ehuni detta i pres. beter sat (utan cirkumflex, jfr isl. set) ock således har kvar en rast av sin forna böjning^. Med inf. -e (av -Ja) hor fullständigt hit blott h^re (isl. byxja -aSa). Värbet vtle isl. vijja har pret. ock sop. vil^y men pres. ml,
Ånm. S« Jfilpv&rbet leia^ låta har pres. let, men pret. ock sup. lata, ock det för övrigt starka Jcema har pret. koifie^
Anm. 4« Av värb med vokaliskt stamslut finnes det några som höra hit, ehuru de vanligen sakna cirkumflex i inf. ock pres.®, nämligen: fri9 fröa, krig krya, TO roa, QTO oroa. Däremot hava skri skria, sp^ spå ock Jpa giva sig till tåls (isl. {)J&) helt övergått till 2:a konjug. : skrid, spad, Jpod.
^) toil ock d4l kunna gå efter denna konj., men hava vanligen pret. wild ock déld (jfr isl. hvilda, delida), stil (giva kreaturen foder) har pret. stild 1. Sttla, ock kål, pél porla, rul, tril, VÖl vålla m. fl. hava pret. på -&; annars höra de flästa med 11 till 2:a konj.
^) Orsaken till denna övergång är väl den, att pres. ock pret. blevo lika, vilket annars ej var fallet med längstaviga ord.
') Angående detta ock följande ord jfr Ijudl. § 139,2 e samt anm. 6 därstädes. I anm. bör uttrycket »inflytande från pret.» utbytas mot »in- flytande från pres.»
^) Pret. har icke återgångsljud, ock målet stämmer i det avseendet med isl.
^) Om rotstavelsens kvantitet se Ijudl. § 41,8.
*) Sannolikt emedan de vanligen stå reflexivt eller äro åtföljda av betonad prep., t. ex. kr^ dél-sa krya till sig o. s. v.
XIII. 2 9VAGA TÄRB. § 63 — 64
2:a konjugattonen.
§ 63. Denna konjugation (som motsvarar de isl. Ja-kon- jngationerna, 2:a ock 3:e) kännetecknas i målet därav, att pret. ock sup. akt. ändas på d- L t-ljnd. Pass. bildas genom att -(a)5 lägges till motsvarande form i akt.; undantagandes 2 pl. imp.y där personaländelsen kommer efter passivmärket.
2:a koi^jagationen sönderfaller i två klasser, alltefter värbal- stammens slutljud.
§ 64. Första klassen bildar pret. ock sup. genom tillägg av d samt omfattar sådana till denna konjug. börande värb, vilkas rot egentligen slutar på vokal, d tned föreg. vokal, g (dock ej Dg), 1, f (målets v) ock r föregånget av kort vokal (d. v. s. de r-värb, som i isl. bevara ja-avledningen).
Vid tillfogandet av ändeisen d inträda åtskilliga ^ndför- ändringar:
■ a) Hos värb, som ändas på aj 1. (^tp, övergå j ock tp till / framför d (ijudl. § 140,4): hrii hr&yd (1. hréi), béfp Uyd, ock bos värb, som sluta på §?f (^ ggj), återinträder y framföi; d: hr$4i : hryfd.
b) d sammansmälter med föreg. I till d: vale våd.
c) d sammansmälter med ett föreg. r till (^ 1. J,: sn^re sni^, fér fél (förde): Ijudl. § 101,i, 2.
d) Vokalen förkortas alltid i pret ock sup., ock därför för- länges alltid d-ljadet, när det följer omedelbart på vokalen.
Åkttram.
Pres.^ sJcQ kl§ dréfp bp^g st&l sir(e)
Pret sköd JcUd dråyd byyd stéld såtl^lsé^
Imp. sg. sig hl^ drBtp hy§ff stal (s^re)
pl.' shgan Tcl^an dratpan by^jan staian sstjs,n
Inf. sJcQ kl€ dréyf by§f[ stål stgre
Part. pres. (fly&n flyende)
Sop. skod kle4 dri^yd byfd stald sa^^l.si^^.
^) akor, kl£der, dröjer, bygger, 8t£ller, sörjer.
^) Formen förutBatter ett pret. *80rgda Qir Ijudl. § 26,1 a).
') Akc. kan också vara akut.
46
|
S 64 |
ÅSTRÖM, |
DEOE&FORSMÅLETS FORMLÄRA. XIII. 2 |
||
|
Pass. |
Dep. |
|||
|
Pres. |
sko{&)s |
kJ,§as |
stolas |
fqles^ 1. faljas |
|
Pret. |
skodas |
kledcis |
staldas |
fadas |
|
Irap. pl. |
falesan 1. faljasan |
|||
|
iDf. |
skQ{a)s |
kleas |
st&leis |
fåles 1. faljas |
|
Part. pres. |
faljanas |
|||
|
» pret. |
skod |
kled |
stald |
fad |
|
Sup. |
sköd&s |
klédks |
staldas |
fåd&s. |
1) Som sko btvjas ungefUr samma ord, som i rspr. tillhöra den nya 3:e konjngationen: le, te; her^, ho, glo, gö, gro, ro, sng, tro; bry, fry (isl. fryja), fly, gry, ly (uppvärma, isl. hl;^a), sy, §y, spy; bra(s), fla, kla, ma, na, sntg. (blåsa kallt), spa, s^, tra, J^a (giva sig till tåls, isl. J)jå); d0.
2) Som klé bOjas de, som urspr. sluta på d med föreg. lång vokal (jfr Ijudl. § 100 mom. 1): skre skräda, spe späda, tré träda; skri skrida (även starkt); l^ lyda, pr^ pryda, t^ tyda; 0 öda, bl^ blöda, flå flöda, fré Cfröda förfrysa), gl^ glöda m. fl. Hit höra dessutom fri (fria sig) ock slcrt (skria). Orden r® (råda) ock ly (anstränga sig att höra, lyssna, isl. hlyÖa) sakna cir- kumflex^.
3) Som dråffi (jfr Ijudl. § 140,4) gå t. ex. br&j isl- breiöa (Ijudl § 100, i), Uj isl. leiöa, U^ isl. lelga fsv. leghia, våj isl. vébgja; b&y) isl. bcygja, hstp fsv. böghia, småy) isl. smcygja, tåtp isl. t0ygja'.
4) Som bp^^ böjas blott brp^?; isl. bryggja, &^^ isl. eggja, ti^^ isl. J)iggja, trp^^ (även trpg) isl. tryggja. Värben på-gga {drag, gug, tug, trpg etc.) tillhöra l:a konjug:s andra grupp.
5) Som stål böjas de flästa på 11 (fil, h&l, §il, sm&l; fpl, ?pl; spil o. s. v.) samt några andra, t. ex. beh^v, Årv (isl. erté), s^v. Oregelbundet i inf. ock pres. ind. är e/a*: pres. f/, men pret. é^d ock sup. e^d.
6) Mer eller mindre nära till s0re^ ansluta sig följande dels kort-, dels långstaviga:
>) Följas.
2) Till denna grupp hÖr också sn{j)é snöga, pret. sn{j)éd. ') strétp har pret. strsd ock bar sålunda övergått till gruppen 2. *) Den kortstaviga inf. måste vara en nybildning på det enstaviga pres. (efter veya pres. ve^7). *) Ljudl.' 139,2 a.
46
XIII. 2
SVAGA VARB.
8 64—65
isl. beija dfs. bt^e pres. Bg. bt^re pret. bé^
dylja ferjai kre^a kvelja rydja selja skilja 'skylja snerja 8tydja velja verja fyigja^ avelgja^ telgja Anm, 1.
dule f<pre krtEve^
rqde
s^le
§xle
§qle
sn<Bre
stifde^
vcele
vcere
fåle
§wele
tcele
diil{e) f(sre
r0de
8(bI
§ll{e)
§0l{é)
8nar{é)
st^de
vtele
v(ere
fåle
§wel
déd
fH kr&vd
kw&d 1. kwåd
råd 1. ré4
sold
§ild
§éd
sn&^
våd
v&^
fåd
gwéd
téd
sop. b&(l dei
fH
krävd
kivad
rad 1. rörf
sold
§tld
§ed
snH
va^
va^
fad
§uwd
tad.
t(Bl{é)
Som man finner, är i gruppen 6 skillnaden mellan lång- ock kortstaviga på v&g att försvinna. Det långataviga SQre (isl. syrgja) kan hava enstavigt pres., medan flera av de kortstaviga hava gjort pres. lika med inf.
Atergångsljud finns bland kortstaviga blott hos dj0?e*, r^de^ ^^l^y ock V^le, men har varit på väg att vinna burskap i det lång* staviga Sf^re, Om övriga värb mod atergångsljud se § 65,5 ock 73, i o.
Anm. 8. Från isl. 4:e svaga konjug. hava hit överförts doj^a isl. duga, leva isl. lifa.
Anm. 8« De vanligen starka fe^a, grcBva^ sljeva, vevUj seva
ock V^j^a kunna även hava pret. ock sup. efter denna konjug. : gråvd o. s. v.; likaså de, som sluta på d ock tillhöra starka värbens l:a kl. (§ 67): gUd till gU (glida) o. s. v.
§ 65. Andra klasaen bildar pret. ock sup. genom tillägg
av t ock omfattar de värb, vilkas rot slätar på k, m, n (även
där det skalle stå fl3r äldre nd), ng (målets g); p, r med föreg.
läng vokal, s eller t.^
') Kan också böjas efter l:a konjug. (såsom b0re) både i bet. »färja» ock >färga».
*) I detta ord (d. v. s. efter v) inträder aldrig J såsom i falj&S o. s. v.
») Bet. Ijustra. «) Jfr Ijudl. § 36,1.
*) Ljudl. § 16,2 ock 36,1.
') Hos dgle ock §0le kunde dessutom återgångsljudet förklaras enligt ljudl. § 57 anm.
^) Gruppen är, som man ser, vidsträcktare i målet än i rspr., som har t blott efter k, p, s ock t.
47
65
JlSTRÖM, DEGERFORSmAlBTS FORHLARA.
XIII. 2
Vid tillfogandet av detta t inträda följande Ijadförändringar:
a) t sammansmälter med ett fttreg. r till l eller ( (Ijudl. § 107,1 ock 2);
b) t sammansmälter med ett föreg. { till i (Ijndl. § 119 anm. 9);
c) k ock m falla bort mellan r ock t (Ijndl. § 107, i a);
d) p övergår till f framför t (Ijudl. § 78);
e) k inskJQtes mellan g ock t;
f) vokalen förkortas alltid i pret. ock sap. (atom hos dem som innehålla r), ock vi få därför övergångarna a -> ay Ofp ock 0 -> (>.
|
Åkttwni. |
|||||
|
Pres.» |
rån |
§US »-Ä//* |
virm |
i?»r |
vtpne |
|
Pret. |
r&nt |
?Wt rykt |
vét |
m^' |
vÅPfi |
|
Irap. sg. |
ran |
iUs W?^ |
varm |
m^ |
vén{é) |
|
» pl. |
ranan |
ilap&n ry^f&n^ |
varm&n |
Jgqran |
v^n&n |
|
Inf. |
rån |
§U$ ryjp'' |
v&rm |
i?ér |
v^p,e |
|
Part. pres. |
r&n&n |
— — |
Jpi9ran |
||
|
Sap. |
ränt |
glaft rykt Passirnm. |
v(Pt |
jpei^ |
vani. |
rånas §l&jp&s ry^^as^ varmas Jperas vtetKes rantas §laftas ryjctas v<Blas Jp^ias^ väntas
Pres. Pret.
Imp. sg. — — —
pl. -- - -
Inf. rånas 9l^fe^ ^ylp^^
Part. pres. rananas — —
pret. ränt §laft rykt
Sup. rantas §laftås ryktas
— — vénés
— — Vi^nesan varmas J§qras vtsrres
— Jf^ranas —
V(¥t JfQ^^ ^&n^
vét^s fféias^ vaniäs.
1) Som r&n böjas:
a) alla på t ock s, t. ex. bp pret. b% nsytt pret nåt; l^s pret. l^st, Uyfs pret. låst]
*) åker (skidor), däpper, rycker, värmer, kor, vänjer.
2) I st. f. rpjp o. B. v. även rpk o. a. v.
*) Angående återgångsljndet se Ijudl. § 57,4 med anm.
48
XIII. 2 SVAGA TÄKB. g ^^
b) alla på n, även när detta Btår för äldre nd', t. ex. Un lända, 8&n sända, v&ti vända, samt med lång vokal t^n tända. Även t^n isl. {)idna ock skrén isl. skridna, som annars gå efter l:a konjag., kunna böjas efter denna, således pret. t^na 1. tént o. s. v.;
c) alla på Dg, målets gj varvid dock är att märka, att ett k inträder mellan g ock t i pret. ock sop., t. ex. §l&g pret. ^l&ght, dåg pret. d&gkt. Någon gång synes ännu en rast av J, t. ex. ^l&nj jämte glåg (Ijudl. § 139,2 c), men böjningen blir densamma, d. v. s. pret. §l&gkt o. s. v.;
d) alla på m, undantagandes rm, t. ex. kl&m pret. klimt
2) Som §l&]^ böjas alla på p, t. ex. J§6p pret. }§éft, sn&ffip pret. snåft
3) Som rpjp böjas värben pä k, undantagandes rk« De flästa hithörande värb hava jämte formen på Jp även en form på ky t. ex. kortstaviga kUjp ock klåk isl. klekja, téjp ock tÅk isl. |>ekja, våjp ock v&k isl. vekja; långstaviga krijp ock krUk isl. krél^a, r^jp ock rfflc isl. rykkja, ^léjp ock ^[^k isl. sleikja. Blott k finnes i blek ock sték^ däremot blott Jp i r&Jp (springa i galopp).
Till dessa hava genom analogi anslutit sig värben fl^Jf^ isl. flytja, npjp isl. nytja ock vijp isl. vitja, pret. fl^kt o. s. v., men även flylpei etc.
4) Som virm (jfr Ijudl. § 93 anm.) böjas orden på rk: mark pret w^f, våxh pret. vél^ stark pret. st^l.
5) Som Jp$r gå fér^ h^r, r^r^ snår (isl. *8iiérs kasta), vilka i pret. ha f$i/ eta, samt A^, §^r (isl. *akyra hugga tvärsöver), st^r, ^r, som i pret. ha hiå^, §ui etc. Rörande det skenbara åter- gångsljudet i pret. se Ijudl. § 55,3 ock 57 anm.
Jämte formerna fé^y h^i etc. hava samtliga här behandlade värb i pret., men aldrig i sup. (part.), en biform med I för t: fél, hul o. s. v. Som detta { måste återgå på ett äldre rd, kanna värben sägas ha preteritiformer efter 2:a koiyugationens båda grupper.
Nära dessa stå tre oregelbundna värb, nämligen: jQray pres. sg. j^r^ pl. j^ra^ pret. j^*' 1. jqI^ sup. jot 1. jot; b^ra, som böjes alldeles efter ji»ra; samt
^) Jfr aDnara § 62 anm. 1,1. ^) I bet. flotta timmer.
^) Detta ock de följande förete regelrätt återgAngsljud enligt m&lete lagar, Ijudl. § 57 anm.
49
S 66 — 66 ÄSTRÖH, BEGERPORSMÅLETS FORMLÄRA. XIII. 2
smi^re smörja^, pres. 8g. smqr{e) pl. sntjgre^ pret. stnåt I. stngl,
8Qp. smot.
6) Som vane g& grmme isl. gremja, 5^me isl. semja ock tteme isl. temja.
Anm* Oregelbundet pres. pass. har t^J^ isl. {)7kl^ay som heter tys (1. ^y/^éW?).
B. Starka värb.
§ 66. I avseende på de starka värben må följande an- märkas:
Pres. ind. sg. är alltid enstavigt utan cirkamflex ock pl. alltid lika med inf.: sg. hit pl. hUy sg. fer pl. fera. Pres. angives därför icke i följande översikt.
Pres,-r finnes blott i gar ock står.
I pret. förekommer skillnad mellan sg. ock pl. (se klasserna 4 ock 6) blott undantagsvis ock angives i det följande blott i noter.
Särskild konjnnktiv för pret. finnes icke sällan ock angives därför i följande skema.
Imp. sg. är lika med pres. ind., ock pl. bar alltid än- deisen -an, stundom -en, nämligen när imp. är bildad på part. pret., vilket angives i not.
Part. pres. ändas hos långstaviga på -sn, hos kortstaviga på -an (Ijudl. § 74,i e ock 2, c).
Part. pret. (sup.) ändas på -e (växlande med -%, -i-) De värb, som sluta på k, p, s eller t, hava här i målet (i motsats till förhällandet i rspr.) kort vok. + lång kons., de övriga tvärtom (jfr Ijudl. § 155,3 a ock b).
Passivum, där det förekommer, bildas i inf. på -as hos de långstaviga (hit httas, bju bjueis o. s. v.), på -5 hos kort- staviga {bera beras^ veya veyas)] i pres. ind. i regeln genom tillägg av -as; i pret. alltid med -s. I pres. ind. förekommer dock understundom blott -^, vilket hos dem, som äro enstaviga ock sluta på vokal, gärna förlänges, t. ex. stos {åtar fikar efter)
^) Skulle lagenligt höra till 2:a konjug. 1 klass; jfr § 64,6 aDin. 1.
^) Några raster av ett ändelselöst pret. finnas, men dessa framträda som rena adj., t. ex. hel (ihålig), Wfl (utvilad) fsv. hoil, S(%r (sårad, sårig) isl. s&rr.
50
XIII. 2
STARKA VARS.
8 66—67
till st^y fe§l6s förstås, §lo8 slåss, fos till /$, tas 1. ta§ 1. taks {ve »tages med», skämtar 1. sysslar med), hjus 1. hjuas.
|
a) l:a |
klassen. |
|||
|
§ 67. Inf. |
Pret. ind. |
Pret. |
konj. |
part. pret. |
|
W bita |
heit |
(lika 1 |
med ind. |
1) 6t.fe2 |
|
driv driva |
dreiv |
» |
drive |
|
|
fis fisa |
feis |
» |
— /25d |
|
|
grip gripa |
gre\p |
gr?^^' |
||
|
gU glida |
{glei) gUd^ |
» |
ghde |
|
|
gl gnida |
(gej) gid^ |
» |
gtde 1. gtd |
|
|
kliv kliva |
kleiv |
» |
Ä;?2t'e |
|
|
ggip knipa |
'ggeip |
» |
Jgl|)6» |
|
|
21 lida (om tid) Ud^ |
» |
hde |
||
|
miy isl. miga mey* |
» |
mtya |
||
|
niy niga |
n§r* |
» |
ntfe |
|
|
pip pipa |
pevp |
» |
— pipa |
|
|
r| rida |
(rei) rid^ |
» |
ride |
|
|
rft; riva |
reiv |
» |
Tive |
|
|
sif isl. Biga |
S§f* |
» |
stj^e |
|
|
^|n skina |
§ein |
» |
§me 1. §int |
|
|
^t^ skita |
§eit |
» |
§ite^ |
|
|
shri skrida |
skrei 1. skrid^ |
\ |
w |
skrtde |
|
skrik skrika |
skreik |
» |
skrtke^ |
|
|
skriv skriva |
skreiv |
M |
skrive |
|
|
§lit slita |
§leit |
n |
§ltie^ |
|
|
spri sprida |
— sprid^ |
)) |
spride 1. sprti |
|
|
siiy stiga |
ste^* |
» |
sti^e |
|
|
tiy tiga |
tey^ |
» |
ttye 1. teya |
|
|
vik vika |
veik |
» |
vtke^ |
|
|
u;|n vina |
we%n 1. wma, |
» |
— winei |
|
|
vri vrida |
vre^ 1. vrid^ |
» |
vrtde 1. vrid. |
|
|
Hit har i < |
avseende på pret. även slutit |
sig |
||
|
;^^ låta^ |
leht |
hte\ |
1) Ho8 de allra flästa hit hörande värb kan i konj. pret. även en form lik part. pret. förekomma.
-) Imp. pl. bitan I. biten. Inom denna klass förekomma sådana dubbla former endast hos värb, som andas på k, p^ t.
3) Ljudl. § 68, anm. 2. «) Ljudl. § 69,i a.
^) giva ljud. l&ta (låta, tillåta) är svagt, pret. latSi.
51
8 68
ÅSTRÖM, DEOEftFORSllÅLBTS FORMLÄRA.
XIII. 2
|
2:a klassen. |
|||
|
§ 68. Inf. |
Pret. ind. |
Pret. konj. |
part. pret. |
|
bju bjuda |
— bjud |
lika med ind.' |
bjude 1. 6^«d |
|
br^t^ bryta |
bri^yit^ |
fer«^6 1. bry te* |
|
|
dr^p drypa |
dri^yip^ |
» |
drupe 1. dry^e* |
|
fjuk isl. Qiika (/ouj;) fjuka |
» |
||
|
flp flyga |
fleu 1. /^§/» |
w |
fluye I. /ly/c* |
|
/^^^ flyta |
n^w^^ |
» |
/■tfi^e 1. /^y^c* |
|
frp frysa |
frBy}s^ |
» |
frvise 1. /ry^e |
|
gu^^ Djuta |
(geut?) |
l> |
g«^e |
|
gwp* nypa |
gayp» |
» |
g»|)e« |
|
gu5* nysa |
göJ(?Ä8 |
» |
— gU5& |
|
g^Å (sinka) |
(g?ou*) glyka |
» |
— gjyfca |
|
g\up glapa |
gleup* |
» |
gifipe |
|
jM^ Ijnga |
(leu) jåd |
» |
— J^d |
|
ilyt; klyva |
Mbu^ 1. kl&yfv |
» |
klyve |
|
'gnP knyta |
Tfgayit 1. jj/^ |
» |
m^te 1. 'g^yt |
|
tr^p krypa |
kr&yfp ^ |
» |
krnpe 1. Ärype |
|
r^k ryka |
ri^y)k^ |
» |
r«/pe 1. ryke |
|
sÄT^^ skryta |
skrsyft^ |
») |
— skryt |
|
Äwy^ smyga |
smej'^ |
» |
smyye |
|
snp snyta |
sn&y)t* 1. sn^t |
» |
snyte 1. snyt |
|
^u^ skjuta |
ski^y^t^ |
» |
sknte^ |
|
sup supa |
s(^yp^ |
» |
sn^e^ |
|
5/ryfc stryka |
stroy^k |
» |
strnke 1. stryke |
|
^^up stupa |
sti^yfp^ |
» |
stnpe^ |
|
tryt tryta |
tr(^yft^ |
» |
trute 1. tryt |
^) Åven här kan Iiob de flästa värb förekomma en form för pret. konj., som liknar part. pret.
2) imp. pl. brytan 1. bruten.
') Om biformer ne Ijudl. § 61 anm. 2.
«) Ljudl. § 27,1. ») Ljudl. § 127,2.
^) Imp. pl. gupan 1. gfipen.
^) En annan form finnes, nämligen {jgi^, vilken böjes svagt, pret. 2f/6; men pres. ind. beter li9J^ utan cirkumflex ock motsvarar isl. st. pres. lyg.
^) Imp. pl. ^utan 1. skuten^ sfépcin 1. supen^ stupan 1. ^/open.
Någon gång förekommer av dessa värb en särskild form för pl. pret. ind.: skutu, stupu.
52
XIII, 2
STARKA TABB.
8 69
9:6 klaasen.
§ 69. iDf.
B,)g&l gnaäUa jél gälla 2 råk räcka ^låp släppa smal smälla sméXt smälta ^åi svälla ^&Xt svälta fålv skälva vaks växa våXt stjälpa
h)bin binda brin brinna brist brista dimp dimpa drik* dricka fin finna f$§win^ fetiim^ kin hinna rin rinna sit sitta ^n spinna sprik spricka
Pret. ind. fal I. g&ld
gol rak
smal
smaXt 1. smelta
^al
gwaXt 1. ^toaXt&
skalv
vaks
— vaXta
ban
bran
brast
{* damp) dampa*
drak
fan
fe§u}ån
fefLdm han 1. h%na
ran sat spän språk
Pret konj.i som ind. 1. gél I. gél I rik
1. ?lép
1. smél 1. sméXt 1. gwél 1. ^éXt
»
»
»
»
»
»
» 1. vdÄ:^
»
»
»
»
»
)>
»
»
»
»
»
»
1. bén 1. brén 1. brést
1. ärd^
1. /•(*« 1. fe^fcén
1. A4n 1. rén 1. i^d^ 1. jTjpdn 1. sprék
Part. pret. gdZe 1. gald gelé reke
smele
smeXtehsmaita
§wéle
§weXte
— §alva
vekse
veXte 1. vaXta
bene
brene
breste
(dempé) dtmipa
dreke
fene
fe^wéne
feriéw^
hane
rene
sete 1. s^ta
spene
spreie
1) Vokalljadet visar, att det är plar. av impf. ind. som givit upp- hov åt konj., men ntan i*omljad (jfr 4:e klassen).
^) Bet.: förslå, vara möjlig.
') Då Ijadet a, som hår upprätthölls av lagarna för differentieringen {Ijudl. § 7 anm. 4 c), icke kunde passas in i de starka värbens skema, bildades på pret. damp ett nytt svagt värb dåmp^ pret. ock sup. dampa» Ock då part. 'dompenn enl. Ijudl. § 80, i måste ge *dompe, som ej häller passade in i skeniat, skapades 'därav ett nytt aorist>pres. démp, pret. donipa. Både dimp, damp ock démp äro nu gängse i målet ock alla svaga.
*) Imp. pl. drikan 1. draken,
^) försvinna. Girkumflexen i fe§win ock feriinjk är osäker. *) förnimma.
Sv. landsm, XllL 2. 63 4
S 69 — 70 ÅSTRÖM, DEaBRFORSMÅLBTB FOBMLÄRA. XIII. 2
|
Inf. Pret. ind. Pret |
konj. |
Part. pret. |
|
^rln^spriDga^ sprant som ind. |
1. sprént |
sprente |
|
sprit spritta sprat » |
1. sprét |
sprete |
|
stik^ sticka stak » |
1. ^4 1 |
steke |
|
^^1^ stinga sta^ 1. stt^a^ » |
1. stéf |
stege 1. stfga |
|
Jpvtf tTinga Jfvafi 1. /^t?tg& * » |
1. /^g |
i^vegeX. Jynga |
|
tf|i^ vinna vati » |
1. t;^t^ |
vene |
|
vtnt^ — mnta, » |
— |
vetete 1. vtf^ta. |
|
Till denna grupp kan man slatligen räkna |
||
|
jeta^ nödgas gat (jeta) som ind. |
1. gét |
gete 1. jeta. |
|
4:e klassen. |
||
|
§ 70. Inf. Pret. ind. |
Pret. konj. |
Part. pret. |
|
sg. pl. |
||
|
be bedja bg 1. béd bg |
béd |
— 6cd |
|
b^a bära bar bgr 1. bér |
bår |
byre^ |
|
dr<^pa^ drgp drgp 1. drip dråp |
drtpe^ |
|
|
eta äta ^t ^t |
åt |
%te^ |
|
je 1. jeva giva gg{v) gg 1. giv |
giv |
j%ve^ |
|
j0sa 1. esa'' — &st 1. jfe^ |
som ind. |
t§e |
|
kerna komma — kerna — - kerna |
» |
keme |
|
lesa läsa Zo^ Z^^^ las 1. I^^^ |
lést 1. Zt^e |
Itse^ {Ust) |
|
Kf ligga l^y hf 1. i*^ |
Hf |
— lefa |
|
r^Äa* rgk {r&kf) rgk |
rtke |
rtke |
|
s^ma simma sgrnLs^ma — serna |
— serna |
|
|
Si se ««;/ 5Ä/ |
séf |
— stt |
|
^^ra^ skära ^Å;ar skar 1. 5Ä;4r |
skar |
{skifrel.)skure |
|
^te?a* stjäla stgl stgl |
stHl,stule stule. |
^) Mot rspr. springa svarar annare språjf^ som ar svagt. Förmod- ligen är det differentieriDgslagen (Ijudl. § 7,8) som framkallat det svaga språfg. Jfr not 4 å 8. 63. De svaga formerna sttfga ock Jftnga Sro likaledes framkallade av systemtvånget.
') Imp. pl. sttkan 1. steken. ') falla omkull.
^) Detta ord motsvarar till formen isl. gita, men dä det i Norrb. heter IJota (isl. hljöta), som bättre passar till betydelsen, är det förmodligen fram- gånget ur en kompromiss mellan eller en förblandning av två skilda ord.
*) Imp. pl. beran 1. byreny drtepan 1. drtpen, etan 1. t^en, jean^ jevan 1. jtven, l^san 1. Itsen.
*) isl. drepa, reka o. s. v. Jfr Ijudl. § 1 1 anm. 2 a.
^) jäsa; pres. ind. es^ j(B8 eller t. o. m. §S^ eyfS ock gsa,
64
|
Aili. 2 STARKA |
VASB. |
S 71 |
|
|
5:te klassen. |
|||
|
§ 71. Inf. Pret. ind. |
Pret. konj. |
Part. pret. |
|
|
drq 1. dr^fa^ drg |
som ind. |
dr^tpe 1. draje^ |
|
|
f^a* fara fgr |
» |
\.f^ |
fyre |
|
g^a» gnaga gof 1. ge^d |
» |
1- (8^/d) |
gxje |
|
gr^a* gräva grov |
» |
1. gnve |
grwe |
|
h^ 1. Aeva* Äg(t?) |
)) |
1. hwe |
hwe 1. het |
|
{$ le Ig |
» |
let |
|
|
kka läcka I^ife 1. lekt |
» |
1. Zi^e |
hke 1. lekt |
|
mg,la^ mala — mala |
» |
— mala |
|
|
skapa skapa ^Jiop^ |
» |
— |
— skapa |
|
sjfeka* skaka ^ioi |
» |
I. slfike |
sJftke |
|
s^eva* skaya ^ä;ov 1. ^^'^vd |
» |
1. äJjvc |
sJftve |
|
r^/e» slå ^^0 |
» |
?l^^ 1- §l^i^^ |
|
|
\§les slåss ^^oÅ;^ |
» |
— |
iletpes |
|
^^va sova ^^t; 1. sévd |
» |
1. suve |
suve |
|
st9^ stå sto |
» |
— |
— stot |
|
§w(^re svärja gwor |
» |
§wure |
|
|
ta 1. tqya ^ to ^05, tas, taks^^ toks |
» |
1. tBtpe |
t^jpe 1. taje^ |
|
» |
tatpes 1. tajes |
||
|
veya^^ väga voy {véyd) |
» |
vtye |
|
|
v^va^^ väva v^v (yévd) |
» |
vtve |
|
|
vraika ^" vräka vrgÄ |
» |
vrtke. |
*) Imp. pl. drajpen 1. dr&ien (1. dra^&n),
«) Jfr Ijudl. § 15,4.
•) Ljndl. § 10,1 a. Imp. pl. f^&n 1. fyren, g^j^an 1. gyen, sJf^kan ]. ^^^en, sjj^van 1. ^^'i^^^*
*) Imp. pl. gTim^ÄW 1. grtven,
^) Har i mälet stor användniDg ock ar till bet. lika rikt som eng. pnt. Imp. pl. h§van 1. hwen.
*) Blott pres. mal vid sidan av m^ia är starkt.
') I uttrycket: tnt he, gu skgp = icke ett (skapat) grand.
*) Ljudl. § 41,6. Imp. pl. §le&n 1. ^l^jen.
*) Pres. har ännu kvar r i sing. : sttSf»
^) Imp. pl. t^&n 1. ^ayen, v^dn 1. vf/en, t;^6n 1. tnven, vr^Ä^^n 1. vrtken.
^^) Betyder: syssla (med), gäckas, retas (med).
55
S 72—73
AsTRÖM, dbosbfobsmIlets formlära.
xni. 2
0:te klassen.
§ 72. Inf. fål falla
f9fk g9^ gå AdP hålla ÄÄg hugga
Pret ind. fel ftb
pi
hel heg
Pret. konj. fél
/*»
Part. pret.
feU
— fot
— got hele hege.
C. Oregelbundna värb.
§ 73. OregelbuDdna äro följande vftrb:
1) vara 1. va; pres. sg. j^r^ 1. j&, pl. vgra' 1. va va; pret. 8g. rar 1. va va, pl. vg va 1. vör; pret. konj. vår vor; sup. ryrc (Ijndl. § 10,3); imp. pl. t?yrcn.
2) vårasei, vå^å, våsä 1. våsi, begagnas i bet. »kunna»^, förmå, ock är förmellt rspr. vara sig.
Jakande
Nekande^
Pres. sg. jå^a, ja§ (j&^-lnt 1.) jér-tnt-sk
• "SéL
pl. vårasi, våsi —
vå-%nt'Så
Pret. sg. vå§&j våsk
pl. vd^k 1. vö^k Snp. vyresk
vd-int-sk tnt v^resk
vå{ry%nt-sk
y- ^\'in>t'Sk v6§ I
1) Pres. ind. har i sing. find. r: g^f.
3) Imp. pl. hålan 1. helen,
^) Formen ler för &r finnes redan 1600 (Bure, Sami. b. 31) ock vara för aro likaså, ty Bare Sami. s. 41 har: »vara dom h&r, äro de här».
*) hena betyder blott att hava den nödiga knnnskapen för att göra något.
^) Åven andra obetonade ord än negat. kanna instickas: V€ V^" nO'Sk vi kanna nog, han j^-^O-tnt-sk han kan då icke, o. s. v
66
XIII. 2 OREGELBUNDNA VÄRB. £73
3) v4l varda; pres. val, pl. vål; pret. ind. vai; pret. koDJ. vöi; sop. vote. Ordet begagnas mycket, enär någon form av bliva icke finnes i målet, ock märkas bör även, att det konjn- geras med hava, icke med vara: ja ha vote (jfr rspr. jag ftr vorden). ^
4) kena kanna, har pres. ken I. kény pret. o. sop. kena.
5) skQ skola; pres. skg I. ska; pret. skul 1. skål; snp. saknas.
6) moia i bet. måste; pres. mot; pret. o. snp. mota. Ordet är sällan brakat, i dess ställe begagnas vanligen jeta gai gete (s. 54, not 4).
7) ha, ha, hå 1. hava; pres. ind. sg. ha 1. hqv^ pl. A$, Aa, Aat;a; pret. /l£^; sap. hat (för haft).
8) vtZe vilja; pres. ind. sg. vil, pl. v%le; pret. ock sap. vilei,
9) t;&^a veta; pres. ind. sg. ve^t^ pl. f;6^a; pret. vist; sap. v&^a.
10) te^a 1. to^a töras; pres. sg. te§ 1. to^, pl. to^a; pret. ^o^6^ 1. ^0^6^ (jfr § 65,5); sap. ^ootfi^. Jag tror, att inf. är en djärv nybildning på pres. ock att dess e är att fatta efter \jadl. § 57 anm. En annan liknande bildning på pres. föreligger i värbet |^ 1. isa, pret. %deis 1. xstas (se Ijudl. § 100 anm. 4).
^) Som imp. härtill fungerar med negation VQl-int, pl. vsl&n tnt (låt bli, läten bli), vilka fonner dock sannolikt tillhöra ett annat ord (jfr fsv. wyrdh ey). Anmärkas må emellertid, att även v^J, begagnas for att omskriva en uppmaning: du val vara bra O J0ra ha var så snäll ock gor det, je val-tnt J0ra ha gören icke det, vilket erinrar om BuBBs (ff. 47) översättning: >1 våhl debetisi.
VL PÅRTIELAMA.
§ 74. I avseende på advärb ock prepositioner må här endast anmärkas den rörlighet i betoningen, som förekommer, i det att man har t ex. inat^e 1. tnarri, évano 1. evani, samt den omständigheten, att slutbetoning är ganska vanlig, se IjadL § 74 anm. 4.
Anm. Värda uppmärksamhet äro följande grupper av lokala ock temporala advärb:
1) dån dirifr&D ock jån härifrån, vilka torde lata förena sig med ial. {>ama ock hdma.
2) d^na dädanefter, JQna^ hädaneftor ock vavia varifrån (i en frågas början ofta vånä), vilka formellt fullkomligt motsvara fht. daD&n >von der zeit an», hin&a »von jetzt an» ock wanån »woher»^, men sakna lagenliga motsvarigheter i isl. (*{)ana^ ^hena 1. ^ana^ *livana).
§ 75. I fråga om ordbildningen stämmer målet på det hela taget rätt väl med isl. ock fsv. Ett mera anmärknings- värt fall, där målet tyckes hava slagit in på en främmande väg, må här dock omnämnas. Målet har (troligen närmast från finsksvenskan*) upptagit en ny avledningsändelse -us. Med denna bildas nya st. mask., särskilt av adj. ock värb, t. ex. véXtrus (en som lätt stjälper, av véiftar isl. valtr), §ldprus (en som pratar mycket^, av ^lap&r prata), J^^kus (kinkig person), kldtrns (en som krånglar ock misslyckas, av värbet hlatar), Jfdskus ock fjdskas (hållningslös person), méskås (sotig ock smntsig varelse, jfr rspr. svartmuskig), o. s. v. o. s. v.
^) d^na ock jQna äro temporala adv., som alltid stå betonade, ook böra väl skiljas från de demonstrativa J6ina ock dcina, varom se § 54 anm. 2.
^) Jfr också ags. Öanon, heonan ock hwanon.
*) Åtskilliga subst. med denna ändelse finnas nämligen upptagna hos Vendbll, östsvenska Monogr.
*) Begagnas också som namn på spärrhaken på en lyftkran.
E2MBS 1. Om bortfall ay slutljudande n.
När Ijndläran skrevs, var jag äonn tveksam, buru lagen fSr bortfall av slntljndande n borde avfattas. Min tvekan där- vidlag var framkallad förnämligast av sådana motsatser i målet som t. ex. starkt part. pret. spene isl. spunninn med förlorat n, men adj. nq^Jfan fsv. nakin med bevarat n; adv. he^na isl. heiman» men siibst. hematK fsv. heman; pron. ^elvan isl. ^alfån» men pl. i^fa fsv. öghon. Några av dessa motsatser kanna dock, som jag tror, ganska lätt förklaras, ock jag vill därf()r ånyo upptaga frågan om n-bortfallet till behandling, isynnerhet som den är av en viss betydelse för de följande exknrserna.
För att utgå från redan kända förhållanden vill jag bär till en början formalera regeln i nära överensstämmelse med den, som Schagerström givit för Vätömålet (§ 218 b). Den får då följande lydelse: arspruxigligen slutljudande kort n ftkller bort i fordom obetonad (I. svagt betonad?) stavelse.
Det är blott »kort» n som kan falla hört. Det är således alldeles i sin ordning, att adj. på -inn behålla sitt n, enär man kan antaga, att det är nom. mask. som bildar utgångspnnkten för målets form: f&jan isl. feginn, farJc&n isl. f^rkunn-. Likaså är det i sin ordning, att best. formen av masknlina sabst. har n: héstiy isl. hestinn, hqyan isl. haginn. När så är, så måste en oregelbunden utveckling föreligga hos det starka part. pret., som i målet förlorat n\ Det ligger nära till hands att antaga
^) I ett eller annat fall skulle man kunna anse n ännu finnas kvar i sammansättning, t. ex. frésif-hdrä eg. firasen-hare, varmed betecknas en for kyla omtälig person. Anmärkas bör kanske ock, att mftlet annars ytterst sällan begagnar part. i attributiv ställning.
69
EXK. 1 ÅSTRÖM, DEOERFORSMÅLETS FORMLÄRA. XIII. 2
målets DDvarande form för part. vara atgåDgen nr neatrum ock förmedlad genom snpinam. Målet har nämligen, såsom framgår av en mängd fall, t. ex. prep. del för isl. til, deUaks^ rspr. till» tagsen, haft en period, då t i o betonad stavelse övergick till ö, vilken period ligger före 1600, ty Bube har sap. skuttidh. Detta 5 föll sedan nnder 1600:talet (åtminstone före 1750) bort i de fall, då det fortfarit att stå i obetonad ställning (i andra övergick det till vanligt d), ock av shnttd måste så regelrätt appstå formen skute (-»). Nu törhåller det sig emellertid, så- som jag i nästa exknrs skall visa, på det sättet, att långstaviga part. skulle få ändeisen -& ock kortstaviga -e I. -i. Så framt icke mitt Öra bedrager mig, låter också formen brena rätt väl höra sig; men säkert är, att jämte denna ock oftare än den höres formen bren^. Detta är då så att förklara, att de lång- staviga påvärkats av de kortstaviga, vilket ej är synnerligen underligt hos starka värb.
Det är blott i obetonad eller svagt betonad stavelse som n kan falla bort. Detta framgår tydligt ock klart redan av ett sådant exempel som san isl. sonr, bredvid patronym. på -^a, t. ex. pégä rspr. Pttrsson (så redan hos BURE). När n står i fullt betonad stavelse, kvarstår det alltid ntan avseende på natur eller ursprung. På ett hithörande fall vill jag fästa sär- skild uppmärksamhet, nämligen på bestämda formen av ensta- viga fem. med vokalslat (se forml. § 32,3 a). Då dessa i motsats till samtliga andra starka fem. hava bestämd form på -n, visar det, att målet utgått från de även i fsv. lagar uppträdande formerna ön, bron o. s. v. ock icke ur en med isl. oyin, briiin analog form, ty i senare fallet hade deras n icke kunnat kvarstå. Jag skall i nästa exkurs återkomma till denna ord- grupp.
Att det slutligen är blott i fordom svagt betonad stavelse som n fallit bort, visa följande exempel: hevjMm^ där kontrak* tionen av ei till e i första stavelsen (jfr hem^ ock hehma) be- styrker, att akcenten fordom legat på ultima; MQian fsv. va{>- mal» där första stavelsens stympning angiver samma förhållande^ ock Iqlcarij som allmänt antages hava i äldre tider varit slut- betonat. Till gruppen av fordom slutbetonade torde man också kunna räkna kardinaltalen 13 — 19: trätan o. s« v. Undantag från regeln tyckes däremot bildas av orden sy^hws fsv. systkin»
60
XIII. 2 BORTFALL AT SLUTUUDaNDS H. . EXK. 1
som ser nt att även i äldre tider hava haft rotbetoning ock yars historia jag i Dista exkors vill beröra, samt njuran.
Part. pres.y t. ex. feran isl. ftoandi, ock ordet vcelein isl. ▼éllndi kanna väl anses icke höra hit, då n hos dessa varit skyddat av det följande d. Dock torde det ej vara s& lätt att säga, vid vilken tid detta d (som väl aldrig varit 5) kan hava fSrsvonnit.
Så långt skalle således vår ovan givna regel för n-bort- fallet konna jälpa oss fram. Det återstår emellertid att för- klara ett fall, det svåraste ock efter min mening det viktigaste, nämligen det i exknrsens början påpekade §e\van^ som före- kommer vid sidan av §eh) atan skillnad i brak eller betydelse ock som givetvis måste återföras på den gamla ack. sg. isl. sjalfan. Härmed äro vi också inne på frågan om adjektivets nyformer. Ty lika säkert som det är, att målet självt numera fattar formerna m. s14flj f. stora^ n. stgra (best. form i självst. ställning) ock m. f. stQviy n. st6%é (obest. form i fttrenad ställning) såsom bildade med artiklarna -(&)n, -a, -& ock -(6)n, -(6)n, -e; lika säkert torde det vara, att denna nybildning är framkallad eller förmedlad av den gamla ack. mask. på -an. Man kan väl anse sig hava så mycket större skäl att antaga detta, som fsv. handskrifter med en viss seghet hålla fast vid denna ändelse, vilken ej sällan kommer fram även i fem. ock i nom. Den måste hava fannits kvar änna på den tid, då målets nuvarande former började bildas, vilket att dömma av de exempel från Bure, som finnas anförda i formläran, har skett före 1600.
Antager man nn, att n fallit bort endast i obetonad stavelse^ så måste dess kvarstående i ack. sg. m. hos adjektiven bevisa, att ändeisen där även fordom varit försedd med biton. Detta är ja möjligt. Jag kan dock ej neka till, att det synes mig vara ganska betänkligt att förutsätta en starkare ton på än- deisen i nämnda fall än i åtskilliga andra (t. ex. isl. pannan eller fsv. Oglion)* där målet förlorat n; ock jag har därför blivit frestad att söka en annan förklaring på n:ts kvarstående i ack. sg. hos adjektiveo, vilken förklaring jag här vill med- dela för att närmare prövas av kommande dialektforskning.
Då t. ex. isl. hestamir (bestämd pl. av starka maskalina) i målet en gång ovillkorligen måste hava passerat atvecklings-
61
i
EXK. 1 ÄSTEÖM, DEOEEFORSMÅLETS FOftMLÄEA. XIII: 2
stadiet ^hesian (änna äldre 'Ae^ona, jfr exkars 2 C 2 b), men n-ljadet här spårlöst fttrsvonuit trots det en gång förhanden- varande skyddande a, medan det däremot finnes kvar i be- stämd sg. héstn\ där det doek st&r oek väl alltid stått i obe- tonad stavelse, så synes mig här ett uppslag till förklaring föreligga, som icke bOr lemnas obeaktat. Jag tror mig därför kunna — för mitt mål — ändra den ovan givna regeln så, att den får följande lydelse: slutljudaade cerebralt n har fallit bort i Ibrdom obetonad eller svagt betonad stavelse» men postdentalt n har kvarstått.
Då »långt» n under alla förhållanden (se Ijudl. § 124,8) är postdentalt, så värkar denna senare formulering av regeln in- skränkning endast i avseende på »kort» n. De tVrklaringar av de skenbara undantagen i part. pret. ock orden hentcm etc., som ovan äro givna, måste fortfarande ega sin giltighet. Det gäller således blott att visa, att under det »korta» n, så som detta brukas i vanlig isl. skrift, kan gömma sig ett cerebralt ock ett postdentalt ljud, samt att detta senare kan hava före- legat i adjektivens ackusativändelse -an.
I ljudläran s. 109 ff. har jag framkastat ock även sökt giva skäl för det antagandet, att äldre isl. haft både cerebralt 1 ock cerebralt n. Jag kan nu glädja mig åt att hava vunnit understöd för min åsikt av KOOK, som i Ark. IX, 2ö4 ff. egnat frågan en utförligare framställning.
Med liäiivisniDg for övrigt till dessa bagge Bt&llen vill jag har ytterligare tillfoga några anniarkniDgar, som tala för saken.
Jag bar i Ijudl. § 111 anm. 1 ock 2 påvisat en överensstämmelse mellan de älsta isl. bskr. ock målet, i det att ljudförbindelsen 1 + d i båda visar sig vara av två slag. Där bskr. bäva 1(L bar målet också Id, ock där bskr. bäva lö. bar målet et (= 7 + d). överensstämmelsen är genomgående. Första banden i Isl. Ann.* iakttager samma skillnad, men avviker i så måtto från andra bskr., att den i stället för Id bar lid. Samma band gör emellertid även en skillnad mellan Nd ock nd. Vid en flyktig genomräkning bar jag kommit till följande resultat. Nd förekommer i ordet land (enkelt eller i sammansättningar) väl över 150 ggr, medan nd endast finnes 4 ggr; i stavelsen -mand(r) i person- namn finnes Nd 28 ggr, men nd blott 5 ggr; i {)r9Bd]ielm finnes Nd 12 ggr ock nd 1 gg; i Liuid(l) finnes Nd 7 ggr ock nd 5 ggr. För övrigt finnes Nd i sådana ord som aNdaöis, aaKd&llzTetr, stlgaNda, haNdliQgg, seNdlmaSr, breNdi, bliNda, fuNdr, stuNdir o. s. v., till-
1) I Starlungasaga II (Vigf. ed.).
62
XIII. 2 BORTFALL AV 8LUTLJUOANDE H. EXK. 1
nmmans vil bortåt ett handradetal ginger, under det att akrivningeD nd (om man undantager utländska namn såsom Brandeborg, Andres 7 ggr, Alexandr 6 ggr, Flåndr 3 ggr, Nordmandi 4 ggr, Borgimdia 1 gg, VindlaNd I gg, vindr 1 gg) inskränker sig till några få ord, som vackla. Dessa äro s^diz (-nz), som förekommer 6 ggr med nd ock 2 ggr med Nd; t^^ndlz (-uz)» som 7 ggr har nd ock 5 ggr Nd; as^- dar med nd 1 gg; ock fkmdnz med nd 1 gg, men flera gånger med Nd. Då, som vi se, Nd ar genomgående i sådana ord som li^Nd, seNdi, IdiNdr, faNdr o. s. v. ock alldeles övervägande i land, kan det vål ej vara utan betydelse, att man har s;^ndlz ock tyndlz med övervägande nd. I analogi med förhållandet hos Ud ock lo får man väl tolka nd såsom nÖ, ock vi få då fram formerna synÖiz, t^diz, äsynÖar, av vilka formen tfnSist redan förut blivit av Bdqgb uppvisad i runskrift (Ant. tidskr. X, 247).
Då lÖ i målet motsvaras av { + d, hade man kunnat vänta, att nd skulle motsvaras av n + d. Så är. visserligen icke längre fallet, men, som vi se av statistiken här ovan, förspörjes redan i Isl. Ann. stark vacklan i avseende pä dessa former, ock det bör då ej förundra, att målet har förlorat förbindelsen nÖ ock i stället fått nt : Si^ntos, Att målet emellertid i forna dagar haft fV i detta ord, torde möjligen be- visas av övergången y -> ö.
Växlingen mellan n ock n i den åberopade handskriften inskränker sig naturligen icke endast till Ijudförbindelsen nd. N förekommer även i andra ställningar. Så t. ex. skrives omväxlande manna ock maNa, bJnn ock Mn, vilket icke visar något annat, än att n till sin natur är likställt med »långt» n. Emellertid synes mig behandlingen av ljud- förbindelsen n -h s anmärkningsvärd; ty man finner skrivningarna £aNZ, iQgmaNZ, men Franz, Alezanz ock slutligen genomgående hans ock Jöns. Att Nz betecknar postdcnt. n(+ t?) + postdent. s, kan ej be- tvivlas. Att z i förbindelsen nz likaledes har värdet av (t? +) postdent. By torde väl ock vara säkert, ock då kan det föregående n ej beteckna annat än antingen postdent. n, i vilket fall skrivningen med n blott är en eftergift åt bruket i fråga om främmande namn (jfr ovan uppgiften om den konsekventa teckningen nd, aldrig Nd, i icke-skandinaviska namn), eller ock vokalens nasalering (fransk naaal), varvid z har till- satts just för att angiva det postdentala uttalet av sibilanten. Den ljud- likhet, som förefinnes mellan nasalerat a ock ljudförbindelsen afV^ bar då förlett skrivaren att återgiva det förra mod tecknet för den senare (det närmaste han hade att tillgå). Men vad skall då ns i hans ock Jöns beteckna? Ja, icke kan det vara postdentaler, ty då skulle man väl åtminstone någon gång finna *haNS eller *hanz, vilket icke är fallet. De måste väl alltså beteckna supradentaler eller cerebraler. Jag tillåter mig att påpeka, huru väl hskr. härvidlag stämmer med mitt mål, som
^) I DegerfoTsmålet förekommer stundom växling mellan f%§ ock fs:
ofs§dqg^ein ock ogsäq^an, 3&c»§a ock jé^aä,
S8
EXK. 1 Å8TBÖM, dsoerfoumJLlbts fokmlära. XIII. 2
har fans, h^gmans^ frans, men AafV(nom. dfiremot Aa^ id. liaim 1. baN) ock j6n§å.
Pä det åberopade stallet i Ijadiäran har jag sökt visa, att akillnaden mellan 11 ock 1, N ock n icke kan vara kyantitativ, såsom allmänt antages, utan måste vara kvalitatiY. Ett ytterligare bevis härför tror jag kunna hämtas från I si. Ann. Ingen kan betvivla, att n bör hava samma kvantitet i orden syna ock rébna; dock förekommer i Änu., som jag ovan visat, syndiz 6 ggr av 8 med n, under det att nbndi endast framträder med n (t. ex. under årtalen 1210 ock 1259). Deger- föremålet har också värbet rån med postdentalt n^ ock jag skall längre ned visa, att detta är just vad man kan vänta i nämnda ord.
Av det nu sagda torde framgå såsom åtminstone sannolikt, att författaren av första delen av Ann. har haft cerebralt 1 ock n. Nu är det emellertid nästan givet, att, om 1 i Q9lÖa samt n i s^diz ock i gen. hans varit cerebrala, också de följande d- ock s-ljnden böra hava varit cerebrala eller supradentala, ock vi få så fram en hel rad cere- brala ljud.
På grund av bristande material har jag nödgats inskränka mina undersökningar till Ann.
Efter denna digression återvänder jag till frågan om be- skaffenheten hos n i ack. sg. m. av adjektiv. KoCK har Ark. IX, 257 givit en, som mig vill synas, särdeles tilltalande förklaring av den även av mig (Ijudl. § 121 anm. 4 d) såsom anmärknings- värd framhållna skillnaden hos 1-ljndet i orden ^(^l isl. selr ock gél got. saiwala, i det han antar, att 1 i den ställning, det har i saiwala, varit postdentalt. Dä l-ljudet ock n-ljndet för övrigt överensstämma i avseende på de ställningar, i vilka de upp- träda som cerebraler, så måste ett med det ovannämnda §él analogt fall inom n-ljndets område anses stödja KocEs anta- gande, på samma gång dess egen förklaring stödjes av detta. Ett sådant fall föreligger jnst i ack. sg. m. hos adj. Om 1 i got. saiwala varit postdentalt på grund av sin ställning, så bör n i got. gödana av samma orsak också hava varit det, ock vi hava då här skälet, varför detta n kvarhåller sig så segt. >
I detta sammanhang torde isl. rébna förtjäna att omnämnas, ity att det kan sammanställas med fht. (bi)rahaBeii. Den den- tala naturen hos n i detta ord bekräftas ytterligare av Ann., då part. där (1210) skrives r^Nt med t för d.
^) Märkas bor också, att ändelsen i ack. sg. m. (ätminstone pä 1300-talet) icke sällan skrives »ann i stället för -an (se Noreen Aisl. gr.' § 354, anm. 4).
64
XIII. 2 BORTFALL AV SLUTUUDAKDE B. EXK. 1
Som bekant har BUGGE i sin aybandling om Rökstenen visat, att de undantag, som finnas i fråga om n-bortfallet i amordisk tid, inskränka sig till de ställningar, där n i got. är åtfbljt av ett a. S& vitt jag erinrar mig, har man intet som visar, att detta a kvarstått utöver den tid, då n annars föll bort, ock man tyckes då kunna hava rätt antaga, att det är n:s egen post- dentala natur, ej det fordom fbljande a, som skyddat detsamma. Lagen för det (äldre) nrnord. n-bortfallet bleve i så fall all- deles densamma som för (det yngre) n-bortfallet i målet.
Naturligtvis skall man genast invända, att om n i g6dan kvarstått på grund av sin postdentala natur, så borde n kvarstå även i pl. eya rspr. ögon got. augdna, där målet dock, som man ser, förlorat n. Jag tror likväl, att man här utan risk kan förut- sätta en utjämning mellan en nom. ^ugun med postdentalt n ock en gen. '^ugna med cerebralt n (jfr målets vacklan mellan 1-ijuden i speged isl. spegill ock plur. spegla isl. speglar, men skåkålj som väl är att skilja från skakql, isl. sk^koll pl. skaklar» se Ijudl. § 121,1 a med anm.). På detta sätt funne man en utan tvivel mycket naturlig förklaring på den hittils, så vitt jag vet, oförklarade motsatsen mellan isl. pl. 9ugu ock fsv. pl. öghon.
Någon torde också göra den invändningen, att om n i gådana varit postdentalt på grund av sin ställning, så bör även det ovan (s. 62) anförda ^hestana hava fått postdentalt n ock således givit hestan (eller i vårt mål, enl. ezk. 2, G 1, *hestan\ men icke hestUj som målet faktiskt har. Detta är rik- tigt, ock sådana former som dqlanay karana för isl. dalamir, karG)aniir visa, att cerebralen haft svårt att i längden hålla sig kvar i denna ställning. Emellertid är n i 'hestatva upp- kommet av r -h n ock måste väl hava bevarat sig åtminstone så länge, som den obestämda formen hette hostar; ock då r ock n i målet synas ha fallit bort nära nog samtidigt, torde formen hesta ej vara omöjlig att förklara. Märkas bör dess- utom, att målet icke utbyter n mot n, när det föregås av labial eller guttural (hemar,, vevar,a, dayar^a o. s. v., se Ijndl. § 126 anm. 4). Man kunde således få å ena sidan ^armafsa, å den andra hestanay vilket förhållande lätteligen ledde till utjämning. Degerforsmålet har haft n i bägge fallen ock således fått arma^ hesta; men andra norrländska dialekter finnas som uppvisa formen hestan.
65
EXK. 1 ÅSTRÖlffy DE6BBF0&8MÅLET8 FORMLÄRA. XIII. 2
Ay yad som blivit aniT^rt rörande yadförbindelaen nd, kan man finna, att det namera t%r no dersökningen är tämligen likgil- tigt, när d i part pres. farandi ■•> f^an försvunnit, ty det kvar- stående n kan nöjaktigt förklaras av n i Ann. svidaNdi (1147), BttgaNda (1178) o. s. v. Detsamma gäller om ordet vtplen isl. vélindi. Ja, då kardinaltalen 13—19 trots sin forna oltima- betoning ej appträda med n, ntan med n, sä kan detta bero antingen på inflytande från det närstående t i änd. -tan eller oek på inflytande från ordningstalen (jfr Ann. t>rettéNda).
Resultatet av föregående undersökning skulle således för målets vidkommande bliva:
att målets form för part. pret. bos de starka värben visat sig vara en supinalform, utgången ur part. neutr. oek företeende utjämning mellan kort- ock långstaviga till förmån för de förra;
att orden heman, vaman, IqkafK fordomtima haft tonen på ultima;
att adjektivets artikulerade former framkallats av den gamla ack. sg. m. på »an; samt
att lagen för n*bortfallet är att formulera antingen så: kort n faller bort i obetonad stavelse — ock då får man antaga, att ändeisen i ack. sg. mask. hos adjektiven haft bi- ton — eller ock så: sintljudande cerebralt n har fallit bort i svagt betonad stavelse, men postdentalt n har kvarstått, vilken lag dock ej torde gälla numera.
Jag har dessutom anfört skäl, som gå ut på att visa, att isl. ock fsv. haft cerebrala 1-, n- (s- ock d-) ljud, samt att lagen för n-bortfallet möjligen varit densamma i umord. som i målet.
XIII. 2 TOK. I DLTIMA AV TTÅ8TATIGA OKD. EXK. 2
exkubs 2.
Yokalbehandlingen i ultima ay tTåstayiga ord.
För att visa, bara i målet vokalen ntveeklat sig i ultima av tvåstaviga ord, skall jag bär anföra en fallständig samling sådana ord eller ordformer jämförda med motsvarande isl. Vid deras ordnande tager jag hänsyn såväl till rotstavelsens kvan- titet som till altimas beskaffenhet att vara öppen eller slnten.
A. Xfter kort rotstavelae hava vokalerna a^ i ook u hållit sig kvar, likgiltigt om ultima varit öppan eller sluten.
1) a -> a: inf* (akt. ock pass.), t. ex. fara -^ fera^ berast beros; sing. av mask. n-stammar (i obest. ock best. form), t. ex. haga -^ hqga^ bogann -> heyan; adv., t. ex. meÖan -> m^da; avledningar på -arr, t. ex. hamarr -^ hama/r; part. pres., t. ex. fEurandi -> feran.
2) i resp. e -> e (med varianterna il.»; Ijndl. § 162,2): pl. av snbst. i- ock u-stammar, t. ex. Qalir -> fj^Ble (för mask. finner jag blott aynir -> s^ne); pret. konj. av starka värb, t. ex. aliti (till slita) -^ fht€y bryti (till bxjota) -^ bryte 1. bnte; part. pret. av starka värb, t ex. drepinn -> drape, etinn -> tte.
3) a resp. o -> «; sing. av fem. n-stammar (i obest. ock best. form), t. ex. hl^Öu -> l^duj hlQÖuna (resp. hl9Öanni) -^ ledun; ordet hQfaÖ -> hevu ock i best. dat. hofti(di)na -> hevun; adj. på -ugr, t. ex. fsv. girugher -> jeru; pret. ind. pl., t. ex. skntu -^ skutu.
Som undantag från denna regel finner jag blott att anteckna några ord på -ill, vilkas avvikelse lätteligen förklaras, om man antar inflytande från motsvarande långstaviga, samt best. formen av enstaviga starka fem., som sluta på kons., t. ex. s^kin -> såkåy ock av starka neutra, t. ex. pakit -> t41ce^ ock deras dat. SQkunni -> sghaUj pakinu -> tg^kein. Till dessa senare fall skall jag längre fram återkomma.
B. iSfter lång rotstavelse ftr i nrspr. öppen ultima voka- len alltid försvunnen ook ersatt genom oirkumflez på rot-
67
EXK. 2 Å8TRÖM, DB&BRF0RSMÅLBT8 FOEMLÄRA. XIII. 2
Stavelsen. När cirknmflexen i enskilda fall måste fördelas på två stavelser, framgår därav gravis.
Exempel på bortfall finoas givna i Ijudl. § 72,i.
Beaktansvärda undantag bilda kardinaltalen niu, tia -> ma, ttti ock proDominaladv. hérna, {)ama -> janUy dana. Möjligen har i dessa ord den slatljndande vokalen kvarstått därföre, att de oftast förekomma i snfBgerad ställning, t,, ex. trätta^ hånjana, höndana o. s. v. Det är ja ett även från andra håll bekant faktum, att tvåstaviga enklitika ej äro underkastade apokope. I de båda orden hu^trm oek jufg^frm har väl nltima varit betonad.
G. Efter Iftng rotstavelae har i vrspmngligen sluten stav^se vokalen behandlats på två •sått.
1) Samtliga vokaler hava övergått till a överallt, där de ioke genom- bortAtU av ett n eller r blivit slutljudande.
ä) B -^ a: subst. på -naÖr, t.. ex. månaÖr -> m^na; supl. på •astr, t. ex. djiipastr -^ J^past; part. pres., t ex. fUlandi -^ fälan; pass.^ t. ex. kallast -> kalas; best. nom. ock dat. av svaga neutra, t. ex. ^ugat -> 0^6, ^uganu -> fS^an.
b) i resp. e -> a: enskilda ord, t. ex. vélindi -> vt^lan^ érindi (fht. årunti) -> eran, fsv. ssngin -> tfjan; avledningar på -ilsi, t. ex. fsv. styrilsi -> styreis; best. nom. ock dat. av starka neutra, t. ex ordit -> ^la, rikit -^ rtka^ boröinu -> bolån,
c) n resp. o -> a: ordningstalen 7 — 10, t. ex. ninndi -^ mänt; fsv. nakon -> nayan; best. dat. sg. av fem., t. ex. m^r- kunni -> markan; best. pl. av fem. nystammar, t. ex. pikumar -^ Ptf^i*; enstaka ord, t. ex. f^rkunn* -> farkan.
Från detta moment finnas många undantag, som man dock helt visst utan fara ttör misstag vågar tillskriva in- trädda kvantitets- ock akcentförändringar. Sådana undantag föreligga i ordningstalen 13 — 19, t. ex. préttaadi -> tratant; i adj. på -ottr» t. ex. kringlottr -> khgru{t)y som dessutom blivit sammanblandade med de sannolikt även slutbetonade adj. på -ugr; i avledningar på -ing (Ijudl. § 157 anm. 1 e), -ung» -domr; i komp. på -ari; i subst. på -ari m. fl. (angående starka part. pret. se s. 60).
Avledningarna på -ill» -ull, -arr, -nrr, -ilsi hade vid tiden för övergången till a sannolikt växlande betoning (efter kort rotstavelse hade man väntat resp. a, i eller a ock efter lång rot-
68
XIII. 2 TOK. I ULTIMA AV TtAsTåVIGA ORD. £XK. 2
Stavelse a); ty bland orden på -ill, •oU tyckes a bäva segriit, medan a blivit härskande hos dem p& -arr, •wnt (t)idarr -^ Jp(Bdar, men även ^durr -> at^ar, väl med .anslutning till hamaarr).
I orden hema^j vaman, lakatv oek kardinaltalen 13—19 bar, som jag i förra exkarsen visat, andra stavelsen fordom baft bnvndtonen. Andra ord^ såsom aksql, baldgny kanon m. fl., bäva ännn nltima lång, ock Jp0vån isl. kofttrn bar ännn i dag nltimabetoning.
2) Vokalerna hava övergått till a Överallt, där de blivit elotljadaade genom bortfldl av ett fOljande n eller r.
a) a -)* a: adv. på -an, t. ex. litan -> uta^ innan -> %na; enskilda ord, t ex. aptann -^ afta; obest. nom. pl. av starka mask., t ex. heatar -> hesta; best. nom. sing. av svaga fem., t. ex. pannan -> pana,
b) i resp. e -> a: best. sing. av starka fem., t. ex. ailin -^ s^lä^; best. pl. av starka neutra, t. ex* or5in -> öläj rikin -> rika\ prep. fsv. nuBllin (resp. masllon, msallom) -> $néla; obe- stämd pl. av mask. i- ock u-stammar, t. ex. geatir -> j«$to'; pl. einir -^ ema^ (indef. pron.), Q6rir -> fifra^*
c) u resp. o -¥ a: patron, på -aon, t. ex. rspr. Pärson -> pé§å; obest. pl. av sv. nentra, t. ex. fsv. öghon -> qya; en- skilda ord, t. ex. morgon (ack.) 1. morgin ^ mqra; enklit. former av pers. pron. i fem., t. ex. gikk hon -> jihä.
Frän mom. 2 finner jag inga andra otvetydiga andantag än de båda plnrala biformerna vo^na, (isl. vinir) ock hwqvse
^) Jag JDBtfiminer således i den av Schaoerström (Sv. landsm. II. 4, 8. 56) uttalade åsikten, att a i dessa former är Ijudlagsenligt utvecklat.
^) Man beakte här det förhållandet, att a icke inträder, när r av en eller annan orsak kvarstår: hvilikir ->- hejcer^ fsv. naghlr -^ na/6r o. 8. v.
*) Dä jag alldeles icke kan förstå, varför den masknlina formen mot all vanlighet skulle hava blivit utträngd av fem., så håller jag denna ock nästa form för beviskraftiga.
^) Ännu ett fall torde man kunna föra hit, nämligen systkin ->i syskats. Då detta ord tyckes hava haft rotbetoning, så hade man i målet väntat *Sy$ka. Den best. formen därtill måste hava hetat ^Syskana, Av ^syska ock *8ysk€if*iei har genom kompromiss uppstått syskaf^a^ ock därpå har till denna best. form skapats en obestämd form syskaPr, som sålunda återfått sitt n-Ijud.
Sv. landåm, XIII. 2. 69 5
£XK. 2 IsTKÖM, dbgbrfobiimAlets fobmlära. XIII. 2
(isl. kvemir), som brakas vid sidan av vdgn ock kw^n* Alla andra plaralformer, som skalle vara att föra hit, hava sin egen otveckliDgsbiatoriay vilken jag vill behandla i nästa exkars.
Hos adj. på -inn hade man för fem. kannat vänta ändeisen -a, men denna ändelse visar sig i allmänhet ieke, vilket ej torde vara så underligt, då dels betoningsfbrhållandena fordom- dags tyckas hava varit något osäkra hos dessa adj. (i neatr. hta till mask. Itti} isl litill är t försvunnet, vilket visar på 'litid med rotbetoning; men i moyet 1. mgyant står t kvar), dels ock väl kan antagas, att mask. utträngt fem., så att gruppen blev likställd med övriga adj. Spår av en form på a saknas dock icke alldeles. Så ha vi t. ex. i tMlta (grut) »något litet» säkerligen att se ett fsv. nåkon litin (gryt)^. Den väntade formen Uta finnes i andra dialekter.
Allt vad i denna exkurs blivit förebragt, visar klarligen hän på följande regler såsom gällande för stamord (men icke för avledda eller sammansatta):
1) Efter kort rotstavelse kvarstå alla ftndelsevokaler, vare sig att ultima varit öppen eller sluten.
2) Efter lång rotstavelse hava alla vokaler
a) i ursprungligen öppen ultima fiftllit bort oek ersatts av oirkumflex på rotstavelsen; men
b) i ursprungligen sluten ultima
a) övergått till a överallt, där de blivit slutljudaade genom bortf)sll av n eller r^
(i) till & däremot överallt, dftr detta icke varit fallet.
Sedan huvudreglerna sålunda blivit klara, vill jag ånyo föra på tal de ovan under A (s. 67) omnämnda undantagen sQk-in -> sakä, pak-it -> takå. Det vore visserligen icke omöjligt att i dessa fall se en invärkan från de längstaviga, men en anuan förklaring ligger dock alldeles för nära till hands för att kunna förbises. Trots kvantitetsolikheten måste nämligen sQk-in ock sol-in, t)ak-it ock ord-lt hava haft samma akcent, ock
1) Fsv. gryt är neatrom, således har plur. Man j&mföre den advärbiella formen naXte^ som tydligen &r ntg&ngen or ett fsv. nakot litet ock där således intet n är bortfallet.
70
XIII. 2 TOK. I ULTIMa av T7Å8TATIOA ORD. EXK. 2
▼ad är då natnrligare^ än att nltima i b&da fallen underkastats aamma lag ock fått samma ntveckling? Att så varit, bekräftas också i fråga om övergången a (o) -)* a till fullo av sådana fall som t. ex. skal hon -> skala. Helt säkert våga vi därför till de ovan givna reglerna foga ännu en, nämligen :
3) Om en enstavig stamform, vare sig kort eller lång, genom enklia blir tvåatavig, behandlas ultimavokalen såsom i ursprungligen tvåataviga ord med lång rot.
Ätt denna regel icke får utsträckas till tvåstaviga böjnings- former av enstaviga ord, visar sig tydligt av sådana motsvarig- heter som senir -> S(9rie, Qalir ->- fj^le.
Den genomgående konsekvens, som röjer sig i den här ovan anfftrda, såsom jag tror, i det närmaste uttömmande samlingen av exempel, gör, att jag icke ett ögonblick kan tvivla på, att även övergångarna -ir, -ur, -in, -un >> a Sro fullt Ijudlagsenliga. Som bekant har Nokeen framkastat den förmodan, att a i best. formen av starka fem. uti våra allmogedialekter skulle vara fram- kallat genom analogisk invärkan från de svaga femininernas sida: solin -> sola liksom pannan -> panna. För min del kan jag i ingen mån biträda denna åsikt, ock skälet därtill inses lätt av det redan sagda. Jag vill emellertid till yttermera visso anföra ett från mitt mål hämtat direkt bevis mot nämnda hypo- tes. I formläran har jag flera gånger berört den grupp, som bildas av urspr. enstaviga starka feminina med vokalslut, t. ex. isl. kli, bru, & etc. Alla dessa hava i målet bestämd form på n: kofhy hrgn, frun, an etc, ock hava därför, med undan- tag av JcQ ock fru, blivit mask. Det är tydligt, att om a i söla hade tillkommit genom analogiskt inflytande, så hade analogin nog sträckt sig även till ifrågavarande lilla ordgrupp, som nu står alldeles enstaka. Är däremot utvecklingen solin -> söla Ijudlagsenlig, så är det mycket lätt att förklara, varför ovan- nämnda grupp ej kunnat falla under lageti (se exkurs I, s. 60). Målet har nämligen utgått från fsv. formerma kon, bron etc. (de dialekter däremot, som hava köa, bröå ha utgått från fsv. koin, broin). För degerforsmålets vidkommande synes mig beviset fullt bindande; men är motsvarigheten in -> a Ijudlags- enlig i detta mål, så bör man kunna antaga, att den är det även i andra dialekter, i vilka den uppträder under samma förhållanden.
71
EXK. 3 ASTRÖM, DEGSRFOB8MÄLET8 FÖRKLARA. XIII. 2
En Ijudövergång in -> a synes emellertid konna antagas endast i det fall, att man fär förotsfttta, att n ftr cerebralt eller ock står där blott som tecken för vokalens nasalering (jfr fr. enoore etc.). Att cerebralerna utöva stark invilrkan p& föregående vokal, är en sak som bevittnas av de dialekter, vilka känna dessa Ijnd (t. ex. dfs. s^n ^ isl. sonr, dft. fqle <- isl. lyigja, dfs. dui n. till m. dyr etc). Då uti fOrevarande fall föga finnes, som talar för antagandet av nasalvokal>, ock då r, som väl kan vara cerebralt, men aldrig beteckna någon nasalering, har utövat precis samma värkan som n, så sjnes mig resnltatet av denna exkars bekräfta det resultat, vartill jag kommit i den näst föregående (nämligen, att det n, som i målet fallit bort ock därvid framkallat den föregående vokalens övergång till a, varit ett cerebralt n), samt därtill giva vid banden, att vi sannolikt få öka vår oerebralrad med ett r*]Jad.
EXKUES 3. Om målets forna akcent.
Regeln 3 (s. 71) i förra exkursen bekräftar, vad man väl även därfSrntan kunnat tänka sig, att vi hava att på akcentens område söka den innersta grunden till de ljudövergångar, vår exempelsamling uppvisar. Föra vi för den skull undersökningen över på akcentens område, så bliva resultaten följande.
1) I tvåstaviga ord med kort rot har andra stavelsen sanno- likt burit huvudtonen.
Det kan bär icke gärna vara fråga om blott biton, ty gällde det endast vår nuvarande levis, så hade säkerligen
') Jag vill härmed icke hava förnekat, att målet i andra fall kan hava haft nasalvokal (jfr ljud]. § 70); men det vill av åtskilliga skål, vilka jag ej här kan utveckla, synas mig, som om nasalvokalen i målet uti svagt betonad stavelse skalle givit -6, ej -a, till resultat.
72
XIII. 2 OM MÅJ1BT8 rOKNA AKCBNT. EXK. 3
iDgen gki^aktig ntveekling Éttrekommit i de båda dat. m9r- kmuii -^ mackan ock lil9da]iiii -> l^d»n> De hade väl båda erhållit änd elsen -an, enär de na akcentneras lika.
För övrigt må tl^ljande omständigheter beaktas. Yngre låneord: kai^gnf soldgty seggr^ huldgn o. s. y., vilka i rspr. ännu äro nltimabetonade, hava i vår dialekt vanligen fortis på första stavelsen ock semifortis eller stark levis på den andra. Vid akcentflytlningen bar den konsonant, sotn följer efter den första stavelsens vokal, blivit förlängd, nnder det att nltima, som här är slnten, ännn har lång vokaL Samma förlängning träder oss till mötes hos en del gamla inhemska ord: ikonii -> tkqry gudfbdir -> gnfqr o. s. v., ock sannolikt är väl, att den här har samma orsak som hos de förut nämnda. Nn finnes emellertid en hel mängd fornt kortstaviga ord, i vilka konsonanten (isynnerhet k, p, s, t') blivit förlängd på liknande sätt (exempel se Ijadl. § 155,3 med anm.), ock den enda rim- liga utvägen att förklara förlängningen tyckes vara att antaga, att den även här beror på en akcentflyttnin^ ock att orden således fordom hava haft slntbetoning. Visserligen har den ordgrupp, som här är i fråga, numera kort vokal i andra stavelsen; men den omständigheten bör ej vålla stor svårighet, då nltima här är öppen (jfr Ijudl. s. 78, not 1).
För värklig ultimabetoning med på sin höjd bibetonad pennltima vittna slutligen även övergångarna e -> t ock u -> o i första stavelsen av starka part, t. ex. etizm -^ %te (Ijudl. § 14, i) ock brotenn -> hrute^ (Ijudl. § 27, i a). Därmed kunna ock andra spår av de s. k. balans- ock harmonilagarna (se t. ex. Ijudl. § 16,3 ock § 27,1 b i jämförelse med § 29,a) få sin för- klaring.
2) Bland tvåataviga ord med lång rot hava stanokorden halt stark ton (sannolikt huvudtonen) på första ook de av- ledda orden på andra stavelsen.
^) Åven andra konsonaoter hava stundom fSrlängtB, t. ex. v-ljndet i li9fud -> AdVfi. BuRB (8aml. s. 47) har från Ångm. Bowith, dfs. numera suve^ vilket sfikerligen fir en kompromiss av *8uvit (jfr »vnilth pro varlth» bos Bdrb) ock ^söwid.
2) Dessa fonner gå, såsom jag redan i exkars 1 visat, egentligen ut från nentium. Det slntljndande t kan ej hava faUit bort förr ån efter akoontSyttningen.
73
EXK. 3 ÅSTaÖM, DEaBRF0RB]IÄI.n8 FOBMLÄ1U. XIII. 2
Vacklan förefinnes bos avledningarna på -ill, -ull, -arr, -urr; ock andantag göra, som det vill synas, snbstantivema på -nadr: minadr -> m^na, blinadr -> bhfgna o. s. v.
I avseende på de avledda orden kan det för övrigt icke avgöras, hnrn vida andra stavelsen värkligen haft hnvndtonen eller blott en stark biton.
3) Om ett enstavigt ord genom enklis blev tvåstavigt, behöll Btamstavelsen huvudtonen, vare sig roten var kort eller lång: V9k-in -> v^ka, geflr hon -> jévå.
Att akcenten i detta fall varit en energisk aknt, bevisas väl av atvecklingen hestinn -y héstif (för *héstkn\ aoninn -^ s^Vi (för *såiMin),
Givetvis måste man uppkasta den frågan: vid vilken tid skalle då dessa akcentlagar varit gällande? Sådana exempel i BUREs Sumlen som »Pirsa pro Parson», »smörgåsa pro smör- gåsen», »ära» för &r hon visa tydligt, att de Ijadövergångar, som förutsätta ovan angivna akcentsystem, voro fullt genom- förda omkring år 1600. Ja, det i not 1 å s. 73 omnämnda »Bovvith» avger ett alldeles otvetydigt vittnesbörd om att åt- minstone bos kortstaviga particip första stavelsen redan vid den tiden bar huvudtonen, ty annars hade en skrivning med vv ock th ej kunnat förekomma.
Men var alltså det nya akcentsystemet sannolikt färdigt i slutet av 1500-talet, så tyckes dock en ock annan omständighet tala för antagandet, att det gamla systemet gällt ännu på 1300-taIet. Bortfallet av n ock r samt därmed övergångarna -an, -in, -un, -ar, -ir, -ur -> a synas mig kunna förläggas till senare hälften av 1300-talet ^ ock till denna tid måste i alla händelser den gamla akcenten ha varit rådande.
Genomförandet av den stora akcentförändringen torde så- ledes hava skett mellan 1350 ock 1600, sannolikt på 1400-talet. Därmed vill jag naturligen ej hava sagt, att akcentueringen i
1) Då Själens tröst har uta, hvadha, sidha (Kock, Ark. VI, s. 32, DOt V), så fir detta en företeelse som torde stå i sammanhang med frågan om vårt n-bortfall.
74
XIII. 2 TOK. I VLTIM A AT TftESTATIOA ORD. EXK. 4
alla enskildheter var filrdig ock stadgad &r 1600 (det är den ej ån ock blir det nog ej, nk iXnge språket leyerX utan blott att de större ordgmppema, särskilt de med kort rotstavelse ock kanske även de avledda orden, di redan fått en bestämd tendens att betona rotstavelsen*
EXEIJfiS 4.
Om Tokslbehsndllngen i nltlma st trestayiga
ordformer.
I trestaviga ordformer är det vida svårare att komma till rätta med vokalbebandlingen än i tvåstaviga. Man bar näm- ligen inga stamformer, ntan allenast avlednings- ock böjnings- former att bygga på, ock möjligheterna för akcentskiften ock analogiska n^ämniogar mångfaldigas. Några iakttagelser, som förefalla mig järofSrelsevis säkra, vill jag dock här meddela.
1 fråga om kvaliteten hos nltimavokalen i de fall, där denna kvarstår, torde det vara tillräckligt att hänvisa
å ena sidan till: komp. på -ari, t. ex. juparei; den be- stämda formen av motsvarande snpl., t. ex. jupei8t&; kardinal- talen SO — 90, t. ex. trätta; best. sg. av mask. ock neatrala substantiv, t. ex. offdomany hevuna;
ock å den andra till best. pl. av kortstaviga substantiv, t. ex. d^yafsay hqyanaj Iqdunay TQqkmnaj
fbr att man skall finna, att även i trestaviga ordformer -& är den regelbundna ändeisen, när intet r har fallit bort, men att där- emot -a framgår som resultat, så snart ett r varit med i spelet
Åven på övergången in -^ a visar målet kanske exempel i en form på -a, som stundom förekommer i best. dat. pl., t ex. h^j^ema fsv. ha^^hiunin. Detta a kan dock vara över- fört från nom. pl. ock således vara ett yngre tillägg.
75
£XK. 4 Ä3TIIÖM, imftBiiFomsMÅLBn formlära. XIII. 2
ÅnoD andra ändeUer fionas, t. ex. *e (1; -») hos ad j. på ^ligr: sk^daUy katineie. Denna ändelse kan belt säkert ttUskrivaa en fordom stark biton. En sådan finnes ttnnn kvar hos adj. på -samr, t^ ex: århesåmy ock flere sabstantiyavledningar, t. ex. lésamheit iedsamhet, jém&nsJc4p gemenskap.
Svårare att reda än frågan om vokaikvaliteten är frågan om apokope. Man bar nämligen här å ena sidan jupixra isL djupari, trätta rspr. tr&ttio» o^doma rspr. ungdomar, sat^tga rspr. sanningar, , d^^ana isl. dagamir, leduna isl. hl9dumar o. s. v., ock å den andra shradar rspr. skräddare, kaU isl. kallada, hqka isl. bakaÖa, hesta isl. hestamir, ptyejn isl. pikumar o. s. v., vilket allt vid första påseende synes trotsa varje regel.
Jag meddelar här blott en kort översikt av de resultat, till vilka jag vid förnyade försök att reda härvan har kommit^ ock stöder min framställning på de resaltat rörande akcenteu^ som framgingo av nästföregående exkurs.
Utgående från det faktuiu, att målet har apokoperat än- deisen i tvåstaviga ord med lång rot ock ursprnngligen öppen ultima (se 2:dra exkursen mom. B), d. v. s. i det öppna skeroat JL ^j bak* jag a priori antagit, att apokope egde rom även i det öppna skemal ^ -'~ ^, om ett sådant fanns. Såsom säkert hithörande fall torde man kanna x^knn, J^0vån fsv. köwssme» men isl. kotem (ijudl. § 28,5), almoy isl. almugi, orden på -ingi: arvig isl. erflngi, ordinaltalen på -tåndi: tratant isl. {»rettåndi (s. 6&)- jämte många andra.
Om mitt resonnemang i tredje exknrsen är riktigt, så för- lorade målet na ändeisen i sådana fall som t. ex. isl. hlQdima ock hl9dunni -^ !$don, isl. flurandi -^ f^an, isl. bakada -> *baka9 (sedermera baka). Däremot finnes intet vederhäftigt exempel på att målet skalle hava förlorat altimavokalen i sådana fall, där densamma varit skyddad av ett följande r, ock målet måste därför under denna tid hava behållit orubbade de former, som motsvara isl. ungdåmar, dagamir, hagamir, hl9darnar.
Undantag från denna äldre slntljndslag bliva de fornt om- nämnda komp. på -ari, sapl. på -asti (forml. § 46) ock kardinal- talen 90—90, om man nämligen vill tilldela dem skemat y^^ ^^,
') Kardinal talen trätta etc. hava nu akut tonfall, ock det är där- för möjligt, ' att ultiuia bevarats genom n&gon bilon (jfr hånjona, forml. 8. 37, not 3),- meo komp. ock supl. ha gravis.
76
XIII. 2 VOK. 1 ULtniÅ ÅT THBSTATIOA ORD. EXK. 4
Kom så en tid, då den ftldre gluttjndsbigen upphörde att ▼ärka. Nn förlorade målet gitt plnrala r, men hade fortfarande kyar sin starka slntbetoning på kortsta?iga ord. Det fiok så- ledes DU formerna: *héstanay "jåstana, *p|^éinaS *békrna (isl. békmar), 'Jcålande; men *dfd6fna *day4f^a, Wmvifsa, "hayåna^ oek ^ledu^f^a.
När ställningen var sådan^ inträdde den yngre slutljuds- lagens skede, vilken angrep skemat ^ >. >.* Genom dess in- värkan fiek målet *A6$ton, 'jastapi (sedermera hestay jeata), Ptftin, békrany kålan (kallande), *kalt^ (sedan kala); men hade fortfarande kvar *ofgd6ma *dayéi^ay V(!et74na, *Udiéna, ^hayé^^-
Nästa steg i utvecklingen var bortfallet av tv i obetonad eller svagt betonad stavelse, ock målet kom så från ^hestany *ja8taf^ till hestUy j&sta. Den yngre shitljudslagen upphörde därefter att värka, ock akeenten i kortstaviga ord flyttades från ändeisen till rotstavelsen, varigenom målet fick dayavsay rtpvtmay ledunuy ig/ana.
Till sist fbll d ock även g (i vissa ställningar) bort, ock man kom då från *b^kad, 'kalad till baka, käl& ock från 'akqda- hg till skadale.
Sådan ser teorin ut i skematisk iramstäUning. Med ut- trycket skematiskt vill jag hava sagt, dels att jag ingalunda anser det nödvändigt, att alla de utvecklingssteg, jag ovan angivit, måste bilda särskilda perioder (så t. ex. kan bortfallet av r mycket väl ha försiggått samtidigt med att den yngre slntljudslagen var värksam); dels ock att jag varken vill eller behöver förneka, att analogiska utjämningar kunna hava egt rum (t. ex. mellan -téndi ock -tandi hos ordningstalen, eller så att man £ått t. ex. 'kaland vid sidan av ^b^kand o. s. v.). Det synes mig tvärtom sannolikt, att just den formbrytning, som uppstod genom den äldre slutljudslagen, framkallat den yngre.
Faktiskt är, att målet har apokope i det öppna skemat ^ ^; ock mer än sannolikt är väl då ock, att vokalen sam- tidigt fallit bort i det öppna skemat y^ j^ ^. Faktiskt är vidare, att slutvokalen är försvunnen i det öppna skemat j. w w. Säkert är slutligen, att i alla de oomtvistliga fall, där man
^) Om n 86 UMta exkurs.
77
EXK. 4 Å9TRÖM, DKGXRFORSMÅLBT8 FOBMLÄRA. XIII. 2
enligt 3:dje exkorsen kan uppställa skemat -^ ^ w, men llndelse- vokalen varit skyddad av det plnrala r, dftr kvarstår denna vokal, medan den däremot är borta änder enahanda förhållan- den i de fall, där man kan uppställa skemat ^ ^ w. Dessa omständigheter måste, så vitt jag kan finna, leda till antagandet av tvänne skilda apokoperingsperioder, den ena före oek den andra efter r-bortfallet.
Jag sade, att det är säkert, att det plnrala r har skyddat ändelsevokalen i skemat ^ ^ w, men ieke i skemat ^ ^ ^, Man knnde doek lätt frestas att formalera apokoperingsregeln så: »varje blottad ändelsevokal har fallit bort i trestaviga ord», ock sedan antaga, att det slutande -a i ändelserna -ana ock -fina blivit dit överfört från andra plnralformer. Ett sådant antagande visar sig emellertid snart omöjligt. Ty hade det plnrala r icke skyddat vokalen i skemat ^ j- w, så hade det natnrligen ej häller skyddat den i skemat -' w, ock nnder sådana förhållanden skulle i bestämd form ej ett enda ock i obestämd form endast ett ringa fåtal ord Ijndlagsenligt ha haft a kvar, vadan sannolikheten av ett a-tillägg är ytterligt liten. Dessutom omfatta de ordgrupper, som nu hava -na {-artay -ana ock -«na), tillsammans ett mycket stort antal substantiv (i alla händelser över ett hundratal); ock hade benägenheten att tillägga ett a i pluralis varit så stor, att den gripit dessa grupper, så hade väl även gruppen p%f^n fått fb]|ja med, men där låter dock a aldrig höra sig.
Om vad jag ovan framställt rörande tvänne apokoperings- perioder visar sig hålla streck, så måste cirknmflexen bliva ett gott gruppmärke för de dialekter, som varit med om den första av dessa perioder.
78
XIII. 2 OM BOmTFALL AT SLITTAKDE T. EXK. 5
EXEUfiS 5.
Om bortfall sy slntande r (=k) ock om pln-
ralMndelsen hos nomina.
I Ijadl. (§ 133) har jag framhållit den olika behandling, för vilken nrsprnngligt r ock det av a (i) uppkomna r (B) varit ntaatta i målet, i det att det förra bevarats, men det senare på några få undantag när gått förlorat. Visaerligen kvarstår B i de nrspmngligen enstaviga plnralformerna fétr, spengr etc.; men i detta fall hade det, såsom mnskriften visar, mycket tidigt övergått till r. I ordformen at^r (forml. § 56,$) föreligger nrspr. r, jfr got. anpar. Tvetydigt kunde väl r före- « falla i hékår, téiär {n4får) ock i pluralerna heier^ teier (n^/ar), som kunna hava växlande betoning; men helt säkert hava vi här att göra med r, icke B. Ty då formerna med -ar, som vanligen brukas i fem., även stundom dyka upp i mask., så kan detta lätteligen förklaras som en anslutning till ordet anar. I néj^är kan väl r dessutom vara ursprungligt (jfr isl. n^kkurr, n9kkarrar o. s. v.).
Gåtlikt är r i plur. s^kar, vai^ar samt i presensformema J^9 g^^ ock star^.
Jag har i föregående exkurs omnämnt, att målet icke har apokope i de fall, då man har anledning att för äldre tider förutsätta skemat ^ ^ ^ ock ändeisen ursprungligen varit skyddad av det pinrala r: ofgdoma ungdomar, santga sanningar,
') I slutet av exkura 2 har jag antagit, att skillnaden mellan r ock R möjligen kunde ligga dån, att r varit dental t men b cerebralt. Vore detta antagande riktigt, så kunde man efter förhållandet med n (se s. 60) vänta, att r skulle kvarstå, når det kom under huvud- ton. Men det blir då svårt att såga, varför r ej finnes hos alla en- staviga presensformer. I van&r ock saker kunde r också kvarstå på gmnd av fildre ultimabetoning, men varför år då r försvunnet i pl. av andra kortstaviga, t. ex. 80fse?
79
EXK. 5 ÅSTBÖM, DB&BRFOKSMÅLBTB FORMLARA. XIII. 2
k^nuga konnngar, hqyana isl. hagamir etc. Apokope bör då icke häller bäva inträtt i skemat ^ ^^ när ultimavokalen fordom åtföljts av r. Detta antagande bekräftas till fnllo av obest. plar. hos långstaviga starka mask., vilka endast förete typen hesta, ja§ta. Icke ett enda exempel finnes för typen 'hest, vilket ttr så mycket mer förunderligt, som ack. en gång bör hava haft denna form. På en analogisk invärkan från de kortstaviga kan man icke tänka, ty dessa äro därtill alldeles för fåtaliga. Mot den stora grnppen av starka mask. står emellertid en annan nästan lika talrik grapp, nämligen de svaga fem., vilka endast hava plaraltypen pijf (aldrig 'ptya). Även bär måste varje tanke på analogisk invärkan vara nteslnten. Följdriktigt tvingas vi dä att återföra formen piy på en gammal plural *piko (utan r).
Redan i ljudläran (§ 72,3 ock § 126, anm. 4) har jag hän- visat på detta förhållande hos de båda största substantivgmp- perna ock antytt, att detsamma konsekvent förde till det an- tagandet, att vår dialekt i motsats till isl. ock fsv. aldrig antagit r i plur. av svaga sabst. Vid en förnyad genomgång av form> läran tror jag mig hava funnit åtskilligt, som bekräftar nämnda antagande.
Hava de starka substantiven haft r i pluralis, men de svaga saknat det, så måste i dialekten utjämning föreligga, i det att långstaviga svaga mask. hava anslatit sig till de starka ock de långstaviga starka fem. till de svaga. Den större gruppen inom vartdera genus skulle sålunda hava attraherat den mindre. Det gäller att visa, huruvida en sådan analogi kan på något sätt vara betingad av förhållandena.
Vad då först de långstaviga svaga mask. beträffar, be- höver jag egentligen blott hänvisa till formläran §§ 4 ock 6. Man finner där, att alla fordom hithörande trestaviga ord vid apokoperingen av slntvokalen måste komma att övergå till de starka, emedan de icke kunde antaga cirknmflex (erfinge -> arvi^j pl. 'erflngja -^ 'arvtg'), samt att antalet av tvåstaviga svaga blev alltför ringa, för att de skulle kunna upprätthålla en cirknmflekterad pluralis, då så gott som alla andra mask. (de starka* såväl som de kortstaviga svaga) hade plur. på -a.
^) Jfr den fda. pluralformen arvlng (Ark. V, 67). ^ De kortstaviga mask. i- ock n-stammama skalle (enl. exknrs 2) i pl. ändas pä -e. De voro dock redan fordom, som Dian kan se av ial.,
80
XIII. 2 OM BOMFALL AV 8LUTAMD1C r. EXK. 5
En brygga för analogisk a^ämniDg slogs dessatom av ia^stam- roama (forml. § 6, amn.), ty så snart dessa i sing. antagit cirknm- flex, men i pl. hade -a, så stodo de mitt emellan de båda deklinationema. Då emellertid det oaktat flera av de två- staviga svaga mask. (forml. § 6 anm.) övergått till fem. ock således i pl. hava eirknmflex, oek då några {skég ock ilven tim) i sing. knnna vara både mask. ock fem., men i pl. blott uppvisa den cirkamflekterade formen, så finner jag i ställ- ningen hos den nn behandlade gruppen en bekräftelse på mitt antagande, att dithörande ord egentligen skulle hava haft cirkumflex i plar. Därigenom förklaras ock lätteligen, varför en del blivit fem.
Jag övergår till pluralbildningen hos feminina subst. För- hållandet är bos dem mera invecklat än hos mask. Om min förutsättning är riktig, så skulle bland de långstaviga de starka i plur. ändas på -a, de svaga däremot hava cirkumflex, ock bland de kort sta vi ga de förra i plur. ändas på -a {<- -ar) eller -e {<- -ir), de senare åter på -«. De sistnämnda, d. v. s. de kortstaviga svaga, bildade en tämmeligen starkt represen- terad, särdeles väl sluten grupp ock hava därför genomgående bevarat sitt >a. Alla de starka hava däremot mer eller mindre fullständigt förlorat sin ursprungliga ändelse ock antagit cirkum- flex såsom de långstaviga svaga.
Må vi då först taga i betraktande de långstaviga starka. När r föll bort, måste hos dessa enl. exkurs 2 (mom. G 2, c) ändelserna -ar ock -ir övergå till -a. DärigenoQi blevo de i plur. lika med mask. Redan detta kan ju hava inneburit en olägenhet, men är dock ej i ock för sig tillräckligt att förklara en avvikelse från den ljudenliga utvecklingen. Annat blir för- hållandet, om vi taga den bestämda formen med i räkningen. Vi finna då, att vid sidan av obest. plur. på -a; "h^a isl. heiÖar» måste hava bestått (enl. samma exkurs, mom. G 1) en best. plur. på -an: hean isl. heiÖamar. Visserligen torde här någon gång hava inträtt en utjämning av *hea till ^hea (jfr den enstaka stående plur. vofjna isl. vAnir), isynnerhet som det slutande -a stod i strid med den allmänna balanslagen, vilken efter lång rot fordrade -&; men i alla händelser måste här en kamp hava
mycket få ock vacklande. Regelbunden ntveckling har blott Sfgrre isl. 80iilr, vamed fonnen Vdnåf mä saintoanhUlas.
81
£XK. 5 Å8TBÖM, DiSGBKPOaSMÄLlBTS FOUILABA. XIII. 2
uppstått mellan de Ijudenligt otvecUade Ibidelserna -a ock -an. Denna strid måste blott alltför lätt hava lett till npp- givande av den ena ändeisen, om endast en passande analogi erbjöd sig.
En sådan låg här också nära till hands. Den stora livs- kraftiga gruppen av långstaviga svaga feminina hade nämligen i plur. typerna obest. piy, best. ptf&n. Den bestämda formen på • an slog således en brygga mellan de starka ock de svaga, ock då obest. plur. på -a, som jag ovan visat, var nr Ijndlig synpunkt obekväm, så kastades den över bord, ock den be- stämda formen kom så att brukas även i obestämd ställning. Snart måste emellertid analogien gä ännu ett steg längre, man slöt då: h4 : Man = piy : ptyan^ ock så kom cirknmflexen in även hos de starka. Att utvecklingsgången värkligen varit den nu angivna, bevisas tydligt av den omständigheten, att alla dessa feminina i obest. plur. hava en form på -an jämte en med cirkumflex. Sådana dubbelformer gives det icke hos mask. ock neutra. Just tillvaron av dubbelformer hos feminina avlägger ett kraftigt vittnesbörd om att en utjämning har egt rum; ock denna kan endast bestå däri, att de starka närmat sig de svaga, icke omvänt. Bland de svaga har man nämligen endast typerna piy ock ptyan^ men bland de starka gives det även andra former, såsom det redan omnämnda vo^na jämte véfin ock vo^n&nf kwqrte jämte hwé^f*' ock hwqrsjan^ ock hos avledningarna på -ing, vilka naturligen ej kunde antaga cirkum- flex, är -a icke sällsynt i plur., ehuru orden då (sannolikt 9&t pluralens skull) blivit mask. Exempelvis anfbr jag här ordet saa^tH^ som i best. sing. vanligen beter san%^a ock således är fem. (mycket sällan samban såsom mask.), men i plur. heter antingen sant^a (mask.) eller samban (fem.).
I tillståndet inom den långstaviga gruppen av starka fem. tror jag mig sålunda hava funnit positiva bevis fbr riktigheten av antagandet, att de svaga substantiven aldrig haft r i plur. Blott genom detta antagande kunna nämligen biformerna på -6, -e, -a hos de starka förklaras, ock — vad mer är — endast därigenom få vi en förklaring på den i ögonen fallande egendomligheten, att just hos fem. den bestämda formen brukas även i obestämd ställning, ja hos de starka understundom är vanligare än någon annan. Detta måste nämligen så förklaras, att den bestämda
82
XIII. 2 OM BOftXPALL AV SLUTANDE r. £XK. 5
formen yarit förmedlingBlänk i en analogiserie. Ty t^relåge blott en förväxling av bestämd ock obestämd form, så sknlie JQ samma förhållande framträda även i sing. eller åtminstone i plnr. ay alla genera. Så är emellertid ej fallet: i sing. ft^rväxlas de både formerna aldrig ook i plnr. aldrig hos nentra. Hos mask. eger ett särskilt förhållande rnm. Hos dem samman- fblio nämligen de båda formerna genom^ Ijndlagsenlig utveck- ling, i det att hestar gav hesta ock hestamir likaledes hesta (se förut 8. 77).
Det återstår oss ännu att tala om de kortstaviga starka fem. Denna grupp, som från början varit ganska liten, bar i målet lidit ytterligare minskning ock är högst sparsamt före- trädd, isynnerhet som jö-stammarna kunna lemnas nr räkningen, emedan de i plnr. voro långstaviga (t. ex. dys pl. dysjar» forml. § 11, anm. 1) ock därför måste dela de andra lång- stavigas öde. Det är således blott de rena ö-, i- (ock u-) stammarna som bär komma i fråga. För kvantitetens skull hade dessa svårt att ansluta sig till de långstaviga, ock kampen har tydligen varit hård nog. Enligt regeln i exk. 2, mom. A måste här -ar bliva -a{r^?) ock -ir bliva -e{r^?)j ock bestämda formen måste heta {-ana ->) -ana ock (-ena ->) -ena. Man kunde kanske nu vänta, att hithörande ord sknlie slutit sig till de kortstaviga svaga fem.; men dessa bildade en alltför sluten ock genom sitt karakteristiska u begränsad grupp {leduj lednna) för att tillåta något intrång, ock följden blev, att den lilla gruppen av kortstaviga starka fem. blev fullständigt splittrad (se forml. § II anm. 2). Några, som i plur. hade -a, ha blivit mask. eller vackla; några hava genom analogi antagit plural- ändeisen ^an, ock av dessa kunna flera även hava cirkumflex, t. ex. vakan 1. våk; de flästa hava dock jämte andra ändelser även den mot isl. -ir svarande ändeisen -e. En sådan mångfald av former visar tydligen, att denna ordgrupp varit påvärkad av analogiska inflytelser.
Av allt, vad jag ovan anfört, framgår, att alla de substan- tivgrnpper, som — om mitt antagande, att de svaga substan- tiven i målet aldrig haft något r i pluralis, är riktigt — måste hava varit utsatta för analogi, icke blott icke lägga något
1) 8e not å s. 79.
83
EX]C. 6 ÅSTBÖM, DBQERP0RSMÅLBT8 FOEMLÄRA. XIII. 2
hiDder i vägen för detta aBtagande, utan tvärtom kraftigt stddja deteamma, enär annars obegripliga former ock egendomligheter därav få en helt natnrlig förklaring.
Till sist vill jag här återupprepa ett bevis, som finnes antytt redan i Ijndläran (§ 126, anm. 4). Begelrätt skulle alla kort- staviga substantiv i bestämd plar. fi ändeisen -na. Detta -na finnes också undantagslöst hos alla svaga såväl mask. som fem., t. ex. hqyana, st^ana^ Iqvana; kakmnaj ruyuna. Hos starka substantiv, isynnerhet hos fem., är nämnda ändelse visserligen ofta försvunnen, men ännu finnes det dbek tillräckligt många exempel på densamma, för att vi där skola knnna spåra en bestämd lag, i det att -na iniräder för -^a^ så snart roten slutar på labial eller guttnral (forml. § 20, i b). Det är nu å ena sidan klart, att n i t. ex. dQ^ana isl. dagamir icke kan vara framkallat av den föregående guttnralen, ty då skulle vi ha samma n även hos svaga substantiv, t ex. hayana isl. hagamir — ock det gives bland dessa åtminstone några dussin ord, vilkas rot slutar på labial eller guttnral, utan att det cerebrala n kan spåras i ett enda fall — men å andra sidan känna vi från 1-ljudets historia, att cerebrala ljud gärna stå i närheten av labialer ock gutturaler. Man måste ju då nödvändigt an- taga, att det n, som uppträder hos de starka har uppstått av m (jfr hots <- horn) ock bevarats såsom cerebral genom labialens eller gutturalens närhet (jfr i sistnämnda avseende även hemart j v&m<m ock lg.karf s. 60), under det att hos de svaga något m aldrig kan hava varit för handen ^
Någon torde nu anmärka, att, därest målet aldrig haft r i plur. av de svaga substantiven, bör det icke häller ha haft r i plur. av den starka adjektivböjningen eller i 1 pres. sing. av värben.
Ja, få vi utan vidare förlita oss på cirkumflexens vittnes- börd, så visar det sig, att målet i intetdera fallet haft något r. Formerna ^uk för 'fljuke (men isl. sjiikir) ock kål för isl. kalla
^) Att det av m uppkomna n bos sådana kortstaviga starka, dar ingen labial eller guttural föregick, övergått till n (dalanUf karana), är blott en tillämpning i yngre tider av den lag, jag i exkurs 1^8. 64 ff. bar fomtsatt f5r det äldre språket, nämligen den att cerebral ej gärna fördrages i intervokalisk ställning efter obetonad vokal (jfr saiwala, gödana).
84
XIII. 2 OM BORTFALL AV SLUTANDE T. EXK. 5
(men fsv. kallar) tyckas pämligen ådagalägga, att målet i detta fall varit mera koosekvent än både isl. ock fsv. Na kan man visserligen i fråga om adjektivet antaga, att det är ack. som undanträngt nom,, ehurn detta synes mig vara nästan djärvt, när det gäller adjektivet i predikativ ställning. Vad värben angår, knnde väl tänkas, att cirkamflexen vore överförd från 3 plnr.; eburn även ett sådant antagande synes mig osannolikt, enär sing. pres. annars icke så sällan avviker från pluralens form (jfr sing. sey, krtBV^ fer^ jar; pl. séj, hr^Bve^ fera, vara o. 8. v.), utan att någon utjämning inträtt
Naturligtvis är det omöjligt att närmare angiva tiderna för inträdet av de analogiska utjämningar, som i denna exknrs blivit påvisade. Åtskilliga av de ovan omnämnda fiöreteelserna, t. ex. cirkumflexens överförande till ursprungligen kort stavelse, tillhöra otvivelaktigt de sista århundradena, men andra åter tyckas gå tämmeligen långt tillbaka i tiden. Att femininernas bestämda plur. på -an varit färdigbildad före 1600, kunde man hava tagit för avgjort, även om icke BuREs 52^^/^*;; 'lemnat upplysning därom pä flere ställen, t. ex. s. 73, där det heter »väghstikken stikkorna på ijsväghen».
Det vore onekligen rätt förvånande, om målet, som det vill synas, konsekvent undvikit tillägget av ett onrsprungligt r i såväl subst. som adjektiv ock värb, då fsv. skriftspråket lika konsekvent gör tillägget i alla dessa fall ock isl. i tvänne av dem. Det egendomliga häri skulle dock försvinna, om vi an- toge, att målet hade cirknmflex redan vid den tid, då tillägget därstädes började komma i fråga. Ett sådant antagande synes vid första påseendet djärvt, men förefaller dock icke omöjligt. Vart jag blickar hän i målet, visar sig cirkumflekteringslagen (den äldre slutljudslagen) som den älsta särdialektiska före- teelse, jag kan spåra, d. v. s. som den första utveckling, vari målet avviker från isl. ock fsv. skriftspråk. Böjnings-r bort- faller som bekant i fsv. under senare hälften av 1300-talet, ock intet skäl finnes att förlägga dess bortfall i målet till en senare tid. Men ett en gång för handen varande r har, såsom jag förut visat, hindrat cirkumflexens uppkomst ock således måste väl den äldre slutljudslagen hava upphört att värka
Sv. landsm. XIJI. 2. B5 6
EXK. 5 JISTRÖM, DEGERFOBSMÅLETS FORMLÄRA. XIII. 2
såsom ljudlag redan före 1350. Under sådana förhållanden torde det ej vara så mycket vågat att antaga den hava börjat att värka något århundrade förnt.
Jag spärrar här uttrycket »såsom ljudlag», ty det är givet, att man har att strängt skilja på värkningarna av en ljudlag såsom sådan ock på dess senare inflytande vid analogiska företeelser. Om målet den dag i dag är skulle upptaga såsom lån från rspr., låt oss säga, subst. pumpa» så lider det intet tvivel, att ordet skalle få formen pömp 1. pump med bortfallet a ock med cirkumflex; men detta är ingen värkan av slutljuds- lagen, utan en analogi efter svaga feminina. När däremot en gammal inhemsk ordform såsom hesta kvarstår, utan att hava kastat bort a ock ersatt det genom cirkumflex, då måste detta bevisa, att ljudlagen upphört att värka, innan hestar förlorade sitt r.
|
Rättelser. |
|||
|
s. |
11 18 |
rad 20 u. står vo^ne » 9 n. » » lisa |
las vo^na » &n lisa |
|
> |
21 » |
» 8 u. > figkem 9 4 n. » ktkan |
> fiprem > rucein |
|
26 32 36 |
» 16, 17 u. » giili > 6 u. » dafan » 7 D. » hinå |
» *guli 3 dg^an » Mnä |
BIDRAS TILL KÅNKEIOI 01
DE SYHSKA LAPSIÄLEN OCI SVENSKT FOLILIT Ull. i.
OM
UPPKOMSTEN OCK TTTVECKLIir&Eir
AV
SEKUNDÅRA NASALVOKALER
I NÄ6RÄ SKANDINÄYISEÄ DIALEKTER
STUDIER
AV
NATANAEL BECEMAN
STOOKHOLH 1898
nXOL. BOKTRVCKKBIKT. P. A. KOBSTBDT 11 SftlCni
Inledning.
Bland de företeelser, som skilja riksspråket ock de därmed närmast besläktade folkmålen från varandra, är knappast någon så påfallande ock så genomgående som motsvarigheten mellan rspr. -en ock dial. -a i artikelformer, adjektiv ock pronomina m. fl. ord. Försök att förklara formerna ha också gjorts av RVDQVIST, Jessen, Aasen m. fl., men först med SCHAGER- STRÖMS avhandling om Vätömålet framkom en förklaring, som kunde tillfredsställa vår tids metodiska krav. SCHAGERSTRÖM inskränker sig till att göra sin teori gällande för det mål, han närmast behandlar, samt ett annat; lemhande oavgjort, huru till utseendet likartade former i andra mål äro att bedömma. Å ena sidan är ju en dylik självbegränsning värd allt erkännande, men å andra sidan måste man väl tillstå, att föga vore vunnet, därest de talrika analoga formerna i massor av andra mål skulle för- bliva outredda. Jag ville därför giva ett bidrag till bevisningen av den Schagerströmska teoriens allmängiltighet, till en början genom att bevisa dess tillämplighet på ett tredje mål, varvid jag naturligen valde målet i min hemtrakt, trakten kring Skara i Västergötland*. Med denna uppgift utarbetade jag en uppsats, vilken kort före jul 1890 inlemnades till diskussion inom här- varande Nordiska Seminarium. Vid fortsatt studium trodde jag mig finna, att en mängd dialekter icke blott medgåvo använ- dandet av Schagerströms hypotes, utan även erbjödo viktiga nya bevis för densamma. Jag trodde mig vidare finna, att den uppfattning av slutljudslagama, vartill jag kommit, skulle kunna bidraga till en något klarare uppfattning av vissa frågor av ganska allmänt intresse. Så uppkom tanken att utarbeta en något så när fullständig monografi över n-bortfallet ock därmed sammanhängande Ijudls^ar i ett antal exempelvis valda dialekter inom olika delar av det stora område, inom vilket detta bort- fall gjort sig gällande. Min strävan har alltså varit icke så mycket efter geografisk fullständighet som efter fullständighet i
') Endast för målet i denna trakt (särskilt Sjrnnerby socken) gör min fram- ställning i avd. I anspråk på att vara uttömmande. Min mindre grundliga bekantskap med andra västgötska mål låter mig dock tro, att den i allt väsent- ligt skall befinnas riktig för Västergötland i det hela.
4 BECKMAN, SEKUNDÄRA NaSALVOKALER. XIII. 3
avseende på utredningen av bortfallets Ijudlagsenliga begräns- ning, dess kronologi ock dess förhållande till språkutvecklingen i det hela, särskilt akcentutvecklingen. Med denna utvidgade plan förelåg uppsatsen i manuskript redan i maj 1891, således för över två ar sedan. Sedan dess har åtskilligt utkommit, som berört mitt ämne, ock åtskilligt förut utkommet blivit mig be- kant. Detta har nödgat mig till en mängd tillägg ock rättelser, av vilka det masta möjliga inforts i täxten, där det endast undantagsvis betecknats som korrekturtillägg. Detta sistnämnda till försvar för det något heterogena utseende, som vissa avdel- ningar med nödvändighet genom dessa ändringar erhållit.
Att det även för övrigt måste fattas mycket i klarhet be- träffande uppfattning ock framställning, i fullständighet vid mate- rialets samlande ock bearbetande ock i kritisk försiktighet vid resultatens sökande, det kan icke vara dolt för mig. Ja^ vågar dock hoppas, att något genom min uppsats skall vara gjort för vinnande av en riktigare syn på de av mig behandlade frågorna.
Till slut mitt uppriktiga tack till alla dem, som i olika ut- sträckning, men med samma välvilja varit mig till jälp vid min undersökning.
Uppsala i september 1893.
Författaren.
I. Nasalvokalerna i de västgötska dialekterna.
§ 1. Slntljndande Tokal faller i obetonad nltima, om ej penni- tima nppbår stark ton (hnTndton eller stark biton) ^
Ex.: kallat>e -> 'kallaj) -> kala (jag) kallade hsBstane -> lieDStan -> hasta.
Däremot heter det t. ex. levanjy (dcen) titkagld, vilka former förutsätta stark biton pä pennltima änna på den tid, dä apo- koperingen inträdde.
Anm. 1« Utom de ovao nämnda formerna finnas värkligen några, «om skenbart göra undantag från regeln, men som jag tror kunna för- klaras på ett annat satt. Detta gäller särskilt komparativer ock substan- tiv på -are, som ej apok opera. Jag tror det ej vara för djärrt att sammanställa detta med den ändelsebetoning, som en gång i vissa kasus tillhört n-stammarna^. Substantivens obest. pl. på -ara (t. ex. terpara) med oförsvagad ändelsevokal talar även för ett sådant antagande. Passiva participer, sådana som lapata (kl(Br), tillerkänner jag däremot intet vitsord, då de tyckas vara tydliga analogibildningar ^ efter den vanliga adjektivböjningen ; ej häller böjningsformer av adj. -ig, -lig, som i dipl. på 1400-talet möta apokoperade (jfr § 11). Ett uttryck sådant som {d(B) feta§l9 (Jcrttgr) är däremot Ijudlagsenligt. Penultimas starka biton har skyddat ultima för apokope, men ej för försvagning.
Anm. 2. Apokopens ålder behandlas nedan i § 11 i sammanhang med n-bortfallets.
§ 2. Slntljndande* kort -n faller i sTagtonig staTolse, dårrid flregående ?okal nasaleras.
Ex.: kyrkian -> *kyrki% -> p0rka
min fem. -^ *m| -> mt (men mask. mtn) (hfldstana ->) *h8D8tan -^ 'heest^ -> hcesta^.
') För revision av min ursprungliga apokoperingsregel har jag att tacka dr Rob. Larsson.
^ Se Lindgr. Btr. § 81 anm. 10. 3) Jfr emellertid Lll Alf. s. 36. ^) Efter apokopen i § 1. ^) Undantag se § 3.
Sv. landtm. XIII. 3. 1
6 BECKMAN, SEKUNDÄRA NA8ALV0KALBR. XIII. S
Att oasaleriog egt mm, ser jag mig berättigad att antaga på löljaDde grunder.
1) Det är en ingalanda ovanlig företeelse inom ock atom de germanska språkens område, att vid bortfall av en nasal dylik reciprok assimilation inträder.
2) De vokaler, som föregått det sålunda bortfallande -n» stå ofta under inflytande av ljudlagar, som icke gälla samma vokaler under några andra förhållanden, men som stämma väl överens med den utveckling, som träffat nasalerade vokaler i andra språks
Häriför skall jag i det följande lemna detaljerad redo- görelse; till en början blott ett skema, som utvisar de postu- lerade nasalvokalemas motsvarigheter i det nu levande målet.
A) -n faller utan att lemna spår efter sig i någon (av nasale-
ringen framkallad) förändring av föregående vokal:
an -> a; kyrkian -> §0rha.
en -> $; en -> ^ (fem. av en)
in -> i: min -> mt (fem. av min)
ön -> o: blott i hon -> ho
än -> a; flrån -> fr%\
B) Föregående vokal förändras till sin kvalitet:
én -> ef -^ (f -> a; seten -^ (Bta imperativ pl.; boken -> hoka
(likaså »n -> a, jfr § 5 anm. 9).
ön -> <j -> q -> a; ögon -> qja,
tbi [on 1. 9] -> a: mun (frågepartikel) -> ma.
Anm* 1* Fornsvenskan har som bekant i ändelser en växling i : e ock II : o, som i olika dialekter regleras av något olika lagar. Vid n-bortfallets tid tyckes denna växling pä västgötsk botten vara undan- trängd till förmån for e ock o (åtminstone i stäTlning före n); ty att dessa öppna ljud genom nasaleringen övergå till -a, är ju icke alltför överraskande (jfr t. ex. uttalet av det franska gendre). Men att 1 ock n på denna väg skulle ha erhållit uttalet -a, vore väl svårt att tänka sig. För n kommer härtill det (som jag hoppas säkra') av mig anförda exemplet på en annan reflex av nasalerat *f^. På (kort) { har jag intet exempel från mitt eget mål, men jag får anledning tala därom i andra avdelningen.
') Åven i en nynord. dialekt. Jfr särskilt det följande med Selbu- målet (i avd. II). Om Alfta i Helsingland har jag intet av betydelse att lägga till Lundells korta notis Alf. 123. (Jfr tillägg.)
*) Obs. dock fsv. fra isl. frii.
3) Jfr nedan § 7 ock avd. II C § 7, F §§ 6, 7.
Xni. 5 YÄSTOÖTSKA DIALEKTER. 7
Det kände tänkas, att målet på n-bortfallete tid liksom nu låtit e (1) ock o (n) nppgå i 9, som då nasalerat (*^) vore närmaste stadiet före *^ ock a, men d&rfor saknar jag bevis. Litteraturen kan knappast något upplysa, då i detta fall danismerna svårligen låta skilja sig från dialektinflytelserna.
Jag övergår nu till de särskilda fallen, som upptagas i ordning efter skemat här ovan.
§ 3. an -> a: pigan -> pfja.
Nystfim beter n0sta. heman har kvar sitt -n ock kan för- klaras såsom riksspräkslån, men kanske bättre genom gammal snffixbetoDing. Sådan antages av Lindgren^ för att förklara vokalen i rotstay elsen ock av Åstböm^ för att förklara vokalen i snfGxet (av båda med reservation). Kan överensstämmelsen vara rent tillfällig?'
Anm* 1. Vadsbomålet har a (a) for fl, t. ex. pojka, gumma, best fem. av pojka(r), gnmma.
Anm. 2. I räkneorden trétan-nétan är -n kvar. I trétan- sébkstan är detta Ijudlagsenligt, då orden haft stark biton på ultima. I Jétan-nétan är det analogibildning efter de foregående. Ädvärb på -an ha former på -a, dock utim (jämte utCLj åtminstone i Åse härad), men all- tid utafQTd^ tnaferd. Den adjektiviska ackusativändelsen -an står kvar i Vl^ran (jämte V6kn\ eran; -n torde här hava förlängts genom anslutning till adjektiviska ord på -enn. En association av nämnda slag måste alltid förutsättas for förklaringen av neutr. vf^rat^ §rcit.
Anm. 8. Enklitiskt -håna har på olika sätt utvecklats.
a) Vid enstaviga värbalformer (propositioner etc.) på konsonant har det apokoperats på vanligt sätt, t. ex. fék-a <- fekk-hana.
b) Vid dylika på vokal har konlraktion redan tidigare bort inträda,
t ex. s^-na^ trg-na*.
c) Vid flerstaviga borde tidigt enligt Noreens regel ^ den mellersta av tre svag^oniga vokaler synkoperas, t. ex. jQl9^a. Redan VidhemS' prästen* har g0rd|)e-n8B. Norbbns ljudlag är ju för övrigt äldre än vår älsta litteratur. Oklart är emellertid, av vad grund den vanliga apokopen uteblev. Har synkopen invärkat på kringstående stavelsers akcent? Snarast ha vi kanske dock en analogibildning efter mom. a ock delvis mom. b, orsakad därav att i ett ^jQld-n skillnaden mellan mask. (*Jol9n -<- -han) ock fem. utplånats. I våra dagar synes -na vara på väg att uttränga -a*
1) Btr. § 49 anm. 2 c.
2) Dfs. Ij. § 74 anm. 3 d.
^) Jfr för Övrigt avd. Il A anm. 1. *) Kock Skand. Arch. I, 36 ff. *) Ark. VIII, 145 ff. •) Schlyter VGL. 233 not 90.
8 BECKMAN, 8EKUNDÄKA NASiLLVOKALER. XIII. 3
§ 4. Långt (ock slutat) é, i, ö (å) nråndru ej s«iob lua- lerlngoi; t. ex.
a) 6 en fem. (proklitiskt e).
b) mt, dij st, min etc. fem. vidare méh, hart, ih Malin» Karin, Elin.
c) ho hon (enda ex.)
d) tfra trin (om -<- firan, ej ^ fira isl. ttå).
Anm» 1* Vid sidan av e, 6 finnas formerna ena (ur aok.) ock a (nom. eller ack. utvecklade i obetonad ställning). Formerna tyckas förekomma promiscue landskapet över. I Synnerby är ena huvudform ; a har jag ej hört som räkneord.
Ånm. 2. Formen ih (Hof Ihli) är nu nästan utträngd av ^hn. Med egna öron bar jag bort th endast såsom ortnamn (även i{fjf') för Elings socken ock kyrka i Bame härad, vilken i fsv. ock ännu pä 1845 års karta (generalstabens) över Skaraborgs län bär namnet Elin, väl efter något hälgon (snarast S:ta Elin av Skövde). Riksspråksformens -ng torde vara uppkommet under strävan att återgiva det forntida dialektuttalet i{|, som ju med riksspråkets ljudbeteckning icke kunde exaktare återgivas.
§ 5. indoUei -en ninttåttes:
1) i 2 plar. imp. av värb, t. ex. koma kommen, ata ftten.
Ånm. !• I värb av typen kalla sammanfaller naturligtvis denna form såväl med infinitiven som med singularis av imperativen. Mac skulle möjligen — såsom enskilt föreslagits mig — kunna tänka på att språket med stöd av sistnämnda formers överensstämmelse i den största värbalklassen lånat infinitiven i imperativens funktion. Denna förklaring synes mig dock ytterligt långsökt ock bestämt stridande mot den princip, som i dialekter ock talspråk gjort sig allmänneligen gällande, att ersätta pluralformema med motsvarande singularformer. Jag torde därför vara berättigad att anse formen fullt Ijudlagsenlig ; ock om den så är, är den i dubbelt hänseende intressant. Dels utgör den ett av de bästa bevisen för att man kan få antaga en direkt Ijudlagsenlig utveckling en -> a utan analogiskt mellanstadium *an^. Dels är den ett intreesant exempel på tillämpningen av ekonomiens lag i landsmålen. Principen, som til- lämpats, är ju lika enkel som praktisk. Man gÖr sig av med de över- flödiga pluralformema hos värbet — ock överflödiga äro de alla, då det vidstående subjektet tillräckligt utmärker numerus — dock kvarstår en, im- perativen, som i regel står utan subjekt'.
1) Ex. sa hag^ga et tlts? vt sepr -llt cehr -llts, mcen -éhg
(B la tttJet (Btd>^§la,vmg, Bruket av s-genitiven som generaliserad kasus är sällsynt. Här förklaras det lätt såsom uppkommet ur uttrycket (S:ta) Elins kapell, ock stöder således antagandet att ordet ursprungligen är personnamn.
^) Jfr anm. 5.
*) Samma tendens i no. diall., se Aas. Gram.^ s. 227 anm.
XIII. 3 VÄSTGÖTSKA DIAL1&KTEE. 9
2) i former av adjektiv^ participier ock pronomina på -enn, -en, -et. Här böra Dom. ack. sg. fem. ock nom. ack. pl. neatr. regelboDdet ha former på a (-<- en). Dessa former äro dock till större delen utdöda ock ersatta med låneformer (så väl alltid neotr. plnr.). Vi ha dock några kvar just i sådana ord, där vi äro berättigade att vänta Ijudlagsenliga former, som hållit sig fria från analogiens nedbrytande makt, nämligen
a) det i en mängd stereotyperade uttryck vanliga adjek- tivet lita liten;
b) i pronomina %ga\ oka, seka^ toka.
Åmiu 2. Vad jag sagt om låneformer (från mask.) i fem. av här behandlade adjektivieka ord, gäller Skaratrakten, men icke på långt nSr alla västgötska dialekter. På andra håll, t. ex. i Bame härad ock i Vadsbo, är böjningen -en -a -et^ fullt normal, t. ex. fem. kota rutten, sproka sprncken.
Anm. 8* Om a i proklis for obest. art. en, ena har jag talat ovan § 4 anm. 1.
Anm. 4. De under b nämnda pronomina heta i neutr. plur. tga, oka, seka, toka. Det vore naturligtvis möjligt att härleda dessa former ur gamla former på -en, men det är väl både försiktigare ock rättare att identifiera dem med de likljudande formerna i mask. ock fem. pl.
3) i former av substantiv med best. artikel:
a) i nom. ack. sg. fem. (starka) ock nom. ack. plur. neutr. Detta -en reflekteras regelbundet av -a, t. ex. boka^ bana (i delar av Yadsbo -a).
Anm* 6* Här ha de äldre åsikterna om de av mig behandlade formerna mött de största svårigheter. Jag skall i största korthet upp- taga dem. Btdqvibts förklaring ack. bokena -> *bokna -> boka kan viU ej tilltala. Huru bli av med -n- i bokna? För övrigt är det ju vanskligt att påstå, att -a ej skulle fallit, innan en dylik synkope kunnat inträda^. Aasbns förklaring boken -^ *bokan efter sv. fem. är långt bättre, då den har stod i faktiska former (jfr avd. II A). Den strandar dock på neutr. plur., som även efter den föregående åsikten blir oförklarligt*. Närmast det rätta synes mig Lyngby ha kommit, då
^) Mask. heter tg9n. Fomvästgötskan har således här haft -nn.
^ Respektive cirkuniflekterad form, som utgår från -en, -et, t. ex. Séfli 89^(^1 S^t ^^^"^^ b. (enligt Hallenpers samlingar till en ordbok över detta mål).
^ Detta borde väl dock ske i fem. på -n. sokna kan därför till- äventyrs utgå från soknena genom synkope (doc. Wadstetns anmärk- ning).
*) Aasbns av Noreeu Dalby m. s. 207 akcepterade åsikt, att n. pl. är analogibildning efter fem. sg. tUlbakavisas med skäl av Schag. Vätöin. 58 f.
10 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASAL^OKALER. XIII. S
han antar en ljudövergång en •> 8SB ->> aa ->^ a. Han akuHe kunna förklara icke blott samtliga artikel- ock adjektivforiner på ««, utan även imp. plur. Men han stupar på de former, där -n (-un) kvarstått. Det blir omöjligt att förklara, varför man ej bär har -an (ex. 'g^bban). För andra mål komma härtill ännu andra bevis. Se nedan avd. II C anm. 3. Anm. 6« En del enstaviga fem. på vokal ha best. fem. på -na. Detta är utan tvivel den gamla ack., t. ex. köna, éna. Att så är, fram- träder tydligt i mål, där best. fem. har -i (-<- -in). Jfr t. ex. Södertöms ftngi ock brona. i^a, som även förekommer, är naturligtvis nybildning efter vanlig typ. Blott skenbart av samma bildning är n. pl. trt^na, Fsv. trsn kvarstod Ijudlagsenligt, men har ombildats med ny artikel, då det icke passade i målets analogier. Om rspr. bina se avd. II G.
b) i best. pl. av konsonantstammar. böndrene (-a), hsBii- drena borde naturligtvis i vgm. apokoperas ock erhålla formen böndren, hftndren, som också faktiskt förekomma i fsv., väl genom inflytelser från apokoperaode mål. Därur ba sedan henoraj heenara utvecklat sig Ijudlagsenligt (om man bortser från svarabhaktivokalen, som är lån från obest. form). Ljud- lagsenliga äro även jeesa, l0sa^.
c) i best. pl. av i- ock u-stammar, där vi utgå från typen prcBsteni (-a). Målets faktiska form är proestara. Jag förklarar den på följande sätt Nom. ack. pnBstem (-a) har Ijudlagsenligt bort giva "priBsten ->- 'prosta. Båda dessa former sticka emeller- tid ganska bjärt av från den motsvarande obest. formen pr»8ter. En anslutning vore därför att vänta, ock man har så mycket lättare kunnat genomföra den, .som konsonantstammarna er- bjödo en nära till hands liggande proportionell analog^bildning. Sålunda har man omstöpt antingen ^pridsten till ^prasteren eller senare 'présta till prébstara. Resultatet blir i båda fallen det samma, målets faktiska form; ock i båda fallen har man haft stöd av konsonantstammarna genom proportionen fetdr: f Bidra (resp. *fet9r9n)=^pr€est9r: x, som tydligen ger x=jpr<s55- t9ra (resp. 'praestdrdny som då utvecklas till pr<est9ra).
ÅnBDU 7. Lundell Fråndsk. 64, förklarar formen vsennera ur ett ^vsennoran, analogibildat efter 'stenan (varar stena). Jag vill ej be- strida möjligheten av en dylik förklaring: den synes vara den enda rimliga, som man kan vinna utan jälp av ljudlagen en -> a; men jag ger bestämt företrade åt min ovan givna. Då man är tvungen att till- gripa analogibildningen såsom förklaringsprincip, är det nämligen bättre
1) Om formerna böndren etc. jfr N:n GPhil. I, 5S8 (a, 2, ^; N:n Ark. VIII, 143; nedan avd. II D anm. 2.
XIII. 3 VÄSTOÖTSKA DIALBKTER. 11
«tt taga till utjftmning iDam ett paradigm an väzelvarkan melian olika paradigm, som dock faktiskt i allt Täsentligt tiderna igenom gått var sin vag, h&lst om man, såsom Lundkll gjort, nödgas tillgripa en icke uppvisad proportionell analogibildning som icke är alldeles exakt proportionell <8teiia(r) : 'stexiaa = vftimer : ^vftimeraii?).
Abiii* 8« Btt stöd för den ovan postulerade utvecklingen pnBStenl -> 'prsBSten ->• *pri98ta anser jag mig ega i några västgötska ortnamn, aom i fsv. I ega former pä -ini ock nu i folkspråket ega dylika pä -a (i nsv. skrift dels -en6(d) dels -a). Dessa aro: Hftiideii6(d), OOten6(4l), IJllene(d) ook Hildene(d), vartill konuna B6ja (fsv. Boghlxii), Vaia {fsv. VsBliiii) ock Höra (fsv. Hyriai), i vilka målets forner aegrat över riksspråkets kooaervatisiD, liksooi även i HAada (namn på en by i H&ndeiieds socken). Ellia ock BUieaed förekomma om varandra i skrift; det förra är i tal vanligast. De fyra förstnämnda namnen beta på väst- götamål: hcsnda^ J0ta, ula, hu(d)a. k andra sidan ha vi värkligen några dylika namn med bibehållet -ene, t. ex. leV9V^^ ock ett par, där syn- kope av -e- tyckes ha egt rum före apokopen, t. ex. héYfd = HArene (vilket förklaras, om vi antaga att vokal utstötts mellan r ock dental på samma gång som mellan lika konsonanter).^ Huru de förra aro att förklara, vågar jag ej avgöra. Att antaga inflytande från skriften ar naturligtvis be- tänkligt, då det gäller ord, vilka i så hög grad som namn på socknar ock byar leva i vars mans mun. Att t. ex. Levene har kort rotstavelse ock således en gång akcentnerats llffwlnl (med stark biton), kan för- tjäna påpekas, ehuru kortstavighetsakoentens senare öden i vgm. äro mig obekanta. Jag är mast böjd för att antaga, att orden genom association med sammansatta namn antagit (resp. mot vanlig regel bibehållit) en akcentuering, som hindrade apokopen '. En annan förklaring av växlingen, som kunde tänkas, måste jag avböja. Man kunde tänka, att t. ex. rspr. Hsendene vore best. nom. (ack.) pl., vgm. hi^nda obest. gen. pl. av samma ord. Åtminstone i just det föreliggande* fallet är detta antagande roellertid omöjligt med hänsyn till gen. h<snd9S (JiCBnddS '}0rUa^ Jubn- ddsho). Då målet eger ett stort antal generaliserade genitiver på a som ortnamn, vilka naturligtvis ha sin gen. = nom. (ex. Skara); då vidare en hel del andra namn bilda gen. på -a (ex. J^ama p0rkay enterpa jahj så redan på 1300-talet, t. ex. VQL. IV: VidhemmsB sokn, B8H. II, 38 £E. flerst.); då slutligen till dessa grupper av gen. på -a slutit sig namn på -sta <- HBta{)r (gen. Holmistadha -> hehndsta genom apokope etc, jfr § 1): så blir gruppen av dylika genitiver så stor, att det vore högst påfallande, om en enda form skulle ha brutit sig ut därur
^) Enligt Styffe, Skand. und. unionst.
2) Jfr s. 9 not 3.
^ Kand. v. Friesbn påpekar, att hos Vidhemsprästen i ordet Le- Tene v-ljndet tecknas på ett avvikande sätt, ett sätt som snarast tyder på att det av skrivaren uppfattats som (formellt) sammansatt ord.
^) Hkidene är den enda bland de nämnda sooknama som ligger inom området fÖr det mig bäst bekanta målet.
12 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASALVOKALER. XIII. $
ock utbildat sig med nytt genitivm&rke. Jag tror därför, att formen hébnddS för sin förklaring föratsatter mellanformen 'hnnden. Då den fanns, hade man nyss apokoperat obetonade elutvokaler i vissa ställningar ock hade väl kvar tendensen att där icke t&la sådana. Mellan de be- fintliga genitivändelsema -a ock -b hade man således knappast något val, man måste välja den senare, ock formen håindBS framgick därför med en viss naturnödvändighet'.
Anm. 9. Här uppför jag av brist på bättre plats den rast av partikeln ftn, som målet eger. Ordet ersattes i regel av ett annat ord (Ble^ men finns kvar i förbindelsen annat-An, såsom man kunde vänta, utvecklat till a. Annat-&n heter sålunda ant-a, t. ex. da (B %g9n anta jak.
% 6. Från griiidformer pi -on ha ?i att utgå i en grnpp
a? ord, av vilka dock åtskilliga äro på ett eller annat sStt
tvetydiga. Följande torde mellertid få anses som säkra:
1) Pluralerna ögon ock öron bäva Ijndlagsenligt ntvecklata till iSjaf ^ra.
Anm. !• Best. plur. heter även j0^^a, f9ra. Detta är kanske ana- logibildning efter maskulina a- ock aa*stammar, som även ha dessa former lika ock båda på -a. Jfr dock Schag. Vätöm. 56.
2) Namn på -son antaga Ijndlagsenligt former på -sa, t. ex» at^ p(B§a.
Anm. 2« Just dessa hava dock i Synnerby regelbundet påvärkat» av simplex SBn ock riksspråket (namnunderskrifter ock dylikt). Orsaken torde vara, att de i vardagsspråket mästadels utträngts av genitivkon- struktioner sådana som peera angg, gustg^VdS leta. Redan i gprann- socknen Saleby äro dock namn på -sa i regelbundet bruk. Jfr avd. II C.
3) Låneordet (kyrie) eleison skall enligt HoF (Dial. Vestrog» s. 27) ha uttalats (Möria) laisa i södra Västergötland.
4) Fem. av neJcQn heter Ijndlagsenligt neka någon.
5) Hit torde jag tk räkna best. plnr. av on-, im-stammar sådana som gatdra, vilka former förklaras ar gatona(r), 'gata på samma sätt som ovan § 5,8 c. prtestdra nr pnostene» *prflB8ta.
Däremot kunna följande fbrklaras även på annat sätt:
a) mera ock afta kunna utgå från avljudsformer på -au (eller -en).
b) De fruktnamn, som i nsv. riksspråk hava former på -on, hava som bekant i fsv. ofta vid sidan av dessa former svaga fem.-bildningar på -a. Då dessa former i sg. borde
') Framför -8 faller -n utan att vålla nasalering, ex. gabbes = gubbens.
XIII. 3 VÄSTGÖTSKA DIALEKTER. 13
sammaDfalla (pesra -^ pt^ra; p»ron -> p<sra) ock piQralen kunde analogibildas efter vanlig typ {p(^9r), så synas de i målet nn existerande formerna, vilka alla (utom sveskany som är ungt lån) hava atseendet av svaga feminina, fullkomligt tvetydiga (ex. ptBrOf pluma, Ifrtlja, pl. Jfr0S9r, smultrer etc). I ett hit- hörande ord torde utveckling från neutrum på -n vara så gott som säker, nämligen i ala (fsv. aldin, alden, allon, aallon Södw. Ordb.); men det är dock fortfarande oavgjort, huruvida vi böra fbra det till denna § eller till den föregående, d. v. s. huruvida vi ha att utgå från -en- eller -on-formerna. (Jfr här- med Schag. Bär- o. frnktnamn på -on, Hellqv. Ark. VII, 7'.) c) Best. sg. av svaga fem., t. ex. f0r]cay beter som nämnts även ^0rka, Detta ser närmast ut att vara nominativen kyr- kian; men något hinder ser jag ej att identifiera det även med ack. kyrkiona. Dessa former borde ju Ijadlagsenligt samman- falla (såvida de icke dessförinnan gjort det genom analogi).
Anm* 8. Att i evenskt riksspråk ock svenskA dialekter finnes en (änna mycket oklar) Ijudöverg&ng o -> a, torde knappast vidare kunna bestridas^. För vgm. kan jag icke antaga någon sådan övergång. De enda exemplen skulle vara de ovan uppräknade ; men med stöd av över- gången ^ -> a, vilken torde få anses bevisad, har jag icke tvekat att i nasaleringen sÖka grunden även för den här föreliggande utvecklingen.
§ 7. På nasalerat u (p?) har jag endast ett exempel: frågepartikeln ma månne: ma dt ltemd^§iiql? ma d(3 ja så ete.
Anm. Man skulle vara böjd att härleda ma ur jälpvärbet må, men detta stöter vid genomförandet på tvänne svårigheter av betänklig art.
a) Det är svårt att förklara övergången från betydelsen m& (önskan) till månne (i målet betecknar ma indifferent fråga : är man ivrig, brukas ej frågeordet).
b) Gammalt ä (å) reflekteras i proklis regelbundet av B, Uå i sådan ställning brukat borde ha givit *mB (som finnes i Åse härads metro bredvid ma da). Jfr fflOy fle 'te etc. med kla^ som ej brukas i proklis.
Det återstår då intet annat än att sammanställa ordet med månne, vartill det från betydelsens synpunkt passar förträfiligt. Ur fsv. mon kan det icke härledas: det skulle givit *ma. Enda återstående alterna- tivet blir alltså mun.
Att övergången står isolerad, utgör naturligtvis intet bevis mot dess tillvaro, då några exempel på en annan reflex av samma ljud icke
^) Sllnna etc. »sannolikt dock yngre bildningar». ^ Jfr för denna fråga: N:n QPhil. I, 477; Liudgr. Btr. § 46 anm. 10, samt på det senare stället anförd litteratur.
14 BECKMAN, SBKUVDÄRA NA8ALYOKALEB. XIII. S
torde kanna anföras. For övrigt skall jag i andra avdelningen fram- draga analogier ur ett par andra dialekter ^
§ 8. Jag har na, i den mon det varit mig möjligt, fram- dragit det material, min hembygds dialekt erbjuder till belys- ning av den föreliggande uppgiften. Har jag lyckats att (öj de behandlade dialekterna bevisa riktigheten av Schager- STBÖM8 hypotes?
Vad angår de egentliga slutljudslagarna, apokopen ock n-bortfallet, så torde det väl ej vara behövligt att därom vidare orda. De ligga så klart för ^ppen dag ock äro kända från så stora grupper av svenska måP, att svårligen någon tvekan kan uppstå. Huvudfrågan är väl också den postulerade näsa- leringen. Är den möjlig ock förklarar den de företeelser, som jag därmed velat förklara? Ja varför skulle den ej vara möj- lig? Varför skulle svenska dialekter följa andra lagar än dem, som braka gälla för andra språk, då de förlora en nasal'? Man torde få erkänna, att orsaken till den tvekan, man hyser, att antaga den uppställda hypotesen, bar sin grund närmast i en viss obenägenhet att för de ifrågavarande dialekterna kon- struera upp ett Ijudsystem, som man finner tämligen främmande för det levande språket. Men man må därvid icke glömma, att på nordisk botten ett stycke längre tillbaka i tiden nasale- rade vokaler varit en synnerligen vanlig företeelse, ett för- hållande som intill våra dagar bibehållits (helt eller delvis) i de ålderdomligaste Daldialekterna*. Härtill kommer en viktig omständighet, att en norsk dialekt, Selbumålet, »har nasalering där en ännu i isl. befintlig nasal senare bortfallit» ^ Det är således en nasalering av ju8t den formation, till vars existens SCHAGEBSTBÖM (ock jag) på teoretisk väg slutit.
Icke mindre viktig är den andra ovan framkastade frågan: kunna de av mig förutsatta vokalförändringarna förklaras genom vokalemas nasalering? Att gomseglets ställniog icke kan direkte på mekaniskt-ljudfysiologisk väg invärka på käk-
0 Jfr avd. II c § 7, F §§ 6, 7. Den liknande uppfattningen hoB Upmabk (Sodwt. 13) bar jag först efter redaktionen observerat. *) LU GPhil. I, 947. ») Sierers Phon.» s. 239. ♦) N:n Ark. 3, 1 ff. ^) Ib. 23—24; nedan avd. II F ook tilftigg.
XIII. 3 VÄSTGÖTSKA DIALEKTER. 15
▼iokelD eller på läpp- ock tnngartikulationeD, 'år ju självklart. A andra sidan är det ett erkänt faktom, att »genom resonansen i näsan vokalernas specifika kvalitet i någon mon utplånas ock närliggande vokaler sammanfalla för örat»'. Detta kan naturligtvis indirekt framkalla en mindre exakt artikulation ar det mindre exakt ftmnmna Ijndet, oek djlika små ljud- förändringar — av den ena;eller andra orsaken framkallade — kanna under tidernas lopp summeras ock bliva tillräckligt stora för att av språkvetenskapen iakttagas ock betecknas med namnet ljudlagar.
Då således de ovan uppställda ljudlagarna icke stå i strid mot kända ljudfysiologiska eller akustiska förhållanden; då de nöjaktigt förklara en del fakta,, som just därigenom att de äro fakta kräva en förklaring (något som de tVrut icke fått)^ ock dessutom giva möjlighet till ganska enkla förklaringar av andra fakta, som förut blott på långa vägar låtit sig nödtorfte- ligen förklara'; då de vidare, så vitt jag känner, icke lida några undantag, som icke med berättigade metodiska jälpmedel låta sig bortförklara, så synes det mig, som skalle de tillfredsställa alla de krav, vilka böra ställas på en språklig hypotes.
§ 9. Vi vilja då övergå till bestämmandet av tiden för slat^udslagarnas inträdande. Jag börjar med n^bortfallet, emedan där det bästa materialet står till buds.
a) För n-bortfallets datering erbjuder »utvecklingen av svarabhaktivokal framför n» en god hållpunkt. Då t. ex. boken oek Booken, vilkas slutstavelser numera i rspr. äro i alla av- seenden identiska, i målen ha så olika motsvarigheter som bgka ock sokon^ så framgår därav otvetydigt, att -n i boken fallit på en tid, då sooken ännu (i motsats mot boken) hade stavelsebildande -n« Nu brakar man* datera svarabhaktivoka- lens framträdande i rspr. till omkr. löOO; ock då företeelsen synes ha spritt sig från söder*, så ser jag intet skäl att göra den yngre i västgötskan än i rspn, enär ju Västergötland
1) Lll Alf. 122.
') TSli exempel de starka feminina adjektivformerna (inkl. prono- mina) på -a; ortDamDen pä -ene ->• 'di; imp. p]. på -a, samt de i företa deleo av § e nåmnda orden med -on -^ «a.
') 8e § 5,S (artikelflezionen).
«) N:n GPhil. I, 482.
16 BECKMAN, SEKUNDÅRA NA8ALV0KALER. XIII. 3
ligger fullt så nära de sydligare trakter, där den först upp- trätt, som de orter, vilka voro för den tidens riksspråk mast bestämiDHnde. Jag måste således redan på denna grand för- lägga n-bortfallet till 1400-talet.
Anm. Att vid sidan av socken, vatten med svarabhakti existerar ett uttal (sook-n) vatt-n med stavelsebiidande i^ torde vä] ej kunna bestridas ^ Det kan då frågas: med vad rätt talar man om en allmän svarabhakti utveckling? På denna fråga skall jag ej söka giva något svar — det behöves ej for mitt ändamål. Faktum är i varje fall, att omkr. 1500 visa slutstavelserna i ord av typerna boken, sokn tendens att sammanfrtlla i skriften, vilket väl omisskänneligt tyder på sammanfall i uttal. Detta sammanfall kan sedan (individuellt eller dialektiskt) ha skett så, att boken givit 'bok^; kanske i vissa fall på det ena, i andra på det andra sättet. 1 varje fall måste n-bortfallet ha skett på en tid, då de båda ordgrupperna hade olika slutstavelse, ock resultatet blir med avseende på n-bortfallets kronologi det samma som förut.
b) En annan bållpnnkt inom själva Ijndläran erbjuder skill- naden mellan urspr. -n ock -nn i obetonad stavelse, vilken måste ba strängt uppehållits vid n-bortfallets tid. Detta fram- går otvetydigt av deras olika behandling (ex. liten mask. -— lita fem.). Nu bar Kock visat, att i åtskilliga urkunder redan från förra hälften av 14(X)-talet sådan osäkerhet i beteckningen av -n- ock -nn- i svagtonig ställning börjar visa sig, att skill- naden i uttalet måste anses upphävd 2, åtminstone på vissa håll. Vid 1400-talets slut gäller detta långt allmännare. På 15 sidor* i Medelt, Dikt, har jag antecknat 14 enkelskrivningar för urspr. -nn- i inljud i artikelformer (ex. syndena gen.) mot blott en dubbelskrivning; allt under det i rotstavelserna alltid -nn- tecknas. Att en del av de enkelskrivna n betecknas med förkortningstecken, betyder ingenting, då i rotstavelser detta på dessa sidor aldrig betecknar nn. Således måste åt- minstone vid denna tid skillnaden ha upphävts ganska allmänt. Detta visar med avseende på resp. dialekters n-bortfall, att
^) L.-W. Ljudl. § 314 uppge dock, att detta endast eger rum i vårdslöst tal ock endast efter tandljud. Delvis annan mening: Lll Alf. 147; Storm Norv. I, 34. Jfr Sievers Phon.» 38.
2) Kock Fsv. ljudl. 291. Exemplen irkEt Klosterläsning {^O^i. hdskr. av 1385) ock Med. Post. I (c:a 1420) äro väl for få för att medge slutsatser med avseende på uttalet. Jfr Kock Fsv. ljudl. 383.
^) 121 — 136: »Kroppens ock själens skilsmessa», »De uno pecca- tore».
XIII. 3 KRONOIiOGI. 17
det skett åtminstone före slutet, på vissa håll före mitten, av 140ataleti. Jämför tillägg.
§ 10. Osökt framställer sig na den frågan : huru förhåller sig den fornsvenska litteraturen till min på teoretisk väg upp- ställda kronologi. Känslan av riksspråkets krav i motsats mot dialekterna kunde ej ha vunnit en sådan styrka, att denna genomgripande ock vitt utbredda företeelse kunnat helt oek hållet utestängas från möjligbeten att visa sig i litteraturen. Tvivelsntan skulle jag med större beläsenhet på detta område ha kunnat meddela mera bevisningsmaterial; men jag hoppas, att vad jag har skall visa sig tillräckligt för ändamålet. Då den västgötska litteraturen från 1400-talet är ganska torftig ock icke mycket upplysande, vore det ometodiskt att begränsa undersökningen till densamma. Såväl n-bortfallet som de företeelser, efter vilka jag på teoretisk väg sökt bestämma dess kronologi, äro ju för massor av svenska mål gemensamma oek väl i de närmare besläktade (särskilt de i litteraturen repre- senterade medelsvenska) tämligen samtidiga. Jag tar därför allt i ett sammanhang.
Omkring år 1600 finna vi i de äldsta dialektupptecknin- garna (frän nordskandinaviskt område) omisskännliga bevis på genomfört n-bortfall. Så t. ex. hos Prytz^: såmå = sam- man (Alfdalen); hos BURE': a = hon, hurua häit = huni hon heter (fr. »Bottnen»*), smörgåsa = smörgåsen (Ångm.), Pftrsa = Parson, bua = boden (Medp.)^. För att rätt förstå betydelsen av dessa former för vår uppgift må man besinna, dels att det gäller dialekter av vida mer konservativt skaplynne än de närmast ifrågavarande, dels att de bekanta vokalövergångarna tyckas ha haft tid att inställa sig efter n-bortfallet. (Jfr dock s. 19 not 4).
Från 1500-talet kan jag anföra åtminstone ett västgötskt exempel: i senga* ur en redogörelse till konungen från »Regi-
1) NoREKNB regel GPhil. I, 487 [§ 167 b] är tviveleatan för vid i 8in formulering eller felaktig i sin kronologi.
^) Kon. Gust. then första (St. landsm. Bih. I. 1).
^) Snnilen i Sv. landsm. Bih. I. 2.
♦) A. st. 187.
^) A. st. 203. Har (någon del av) Medp förlorat -m: »bjma pro bynom»? »nddha pro udden» är väl av helt annan art. Jfr adj. udda.
«) Handl. rör. Skand. hist. XXIX, 122.
19 BECKMAN, SBKUNDÄ&A NASALVOKALER XIII. 3
menterådet i Västergdtiandi) (1540). I rftlta^ är dftremot något tvivelaktigt: det kan vara. analogibildat efter tm råtte (gen.). Det bar för övrigt icke alldeles samma stäUniogy som i senga har. Detta tillhör geoom sin betydelse vardagsspråket långt mer än det officiella språket. Det kunde därför lätt i sin vardags- kostym tränga in i skriften. Den med vgm. närsläktade när- kiskan har väl egt de a4jektivformer på -o, t. ex. aadro, woro (våra), som uppträda bos Ol. Petbi ock av Kock^ väl med rätta bärledas ur fsv. formen på -on (-un?). Visserligen ba vi ej i de närkiska mål, jag undersökt, några dylika form^ kvar, men de kunna vara undanröjda genom analogier. När- släktade sörml. mål ba t. ex. ögo (<- ögon -un), älvo' {^ esl- vuna, obest. -ur). Liknande former har även Södertöm. Närikes öger är naturligtvis analogibildning. Ol. Peti^ var noggrann med språket. Hade formerna inom hans eget mål ej varit stad- gade, hade han väl ej mot sina fsv. förebilder använt dem. Man torde därför fä anta, att de varit i bruk redan då Ol. Petki i slutet av 1400-talet lärde sig NärkesmåH. Ur en läkebok från början av 1500-talet har EOCK^ anfört aidlia, inna ock dgho. c) Det viktigaste blir emellertid vad som finnes för 1400- talet. I litteraturen är hittils anfört: av Kock ur SuBlinna tröst (omkr. 1430): vta, hvadha, sidha, noko — vartill kunde lä^as gensta 2 ggr (om värkligea ^ genatan), samt av SCHAGERSTRÖM andirso (diplom fr Dalarne av 1414)*. Dessa exempel bliva dock tvetydiga; det dalska genom sin isole- rade ställning, samtliga genom den nära liggande möjligheten av felskrivning (uteglömning av förkortningstecknet), som i Sialinna tröst styrkes genom två skrivningar ha för lian(n)^.
>) A. 8t 123.
2) Språkhist. 100 ff.
') Sv. landsm. II. cl.
*) Kanske bar dock Olaus Petri fått de nämnda formerna genom sina vänner »Strengnenses».
«) Ark. VI, 32 not V.
•) Dipl. Dalec. II, 11.
^) Om möjligheten, att hvadhant «<ri)^ft^ gom betonade bort behälla -n jfr avd. II C anm. 5. Härmed vill jag naturligtvis ej påstå, att den av 8. T. representerade dialekten i sin folkliga habitns ej haft n-bor ifall. J^ anser motsatsen möjlig, ehuru ej bevislig. Kågnt £å felakrivBingar med tillsatt -n förekomma. Jfr s. 21 not 2.
Xni. 8 KROHOLOQi. 19
Lyckligtvis har jag fnmiit en bättre käUa, den yngre rim- krönikan (Rkr. II). Då man knatar en bliok på denna i KLEMMINQ0 upplaga, särskilt på rättelserna, vore man böjd att tro, att den icke vore användbar för någon sorts språkliga undersökningar. Så finner man genast, att den hyllar en regel ungefär så lydande: varje ändelsevokal kan när som halat ut- bytas mot varje annan ändelsevokal. Detta torde knappt kunna förklaras på mer än ett sätt: redaktören ock några bland hans skrivare ha talat ett &- eller e^mål ock därför haft svårt att hålla reda på vilka ändelsevokaler man i rspr. borde be- gagna. Hypotesen stödes av de drag av folkspråk, som i andra avseenden visa sig^ Särskilt iä dialektformema jälpa ur varjehanda rimnöd — en utväg som nog även i våra dagar användes någon gång. Oberoende av rim ock meter begagnas av första handen i hdskr.^ droihninga best. form åtminstone 6 ggr (49, 85, 93, 176, 204, 213, ex. drothninga ok konungen 204). I denna del av hdskr. har ingen parallellform aote^- näts, i de övriga är drottumgen enrådande. Huruvida vi ha att utgå från drottningen eller från ett svagt fem. *drottallngan^ kan jag ej avgöra. Huvudsaken är i alla fall klar, att vi möta best. fem. med botfallet -n i 6 fall. Att vad jag anser vara nasalvokal tecknas -a, även där -en ligger till grund, före- kommer nog i åtskilliga fall, såsom nedan visast En annan fråga blir, varför just detta ord möter i sin dialektiska form. Jag tänker mig, att ordet såsom varande en titel icke strängt sammanhölls med andra artikulerade fem. substantiv (där skill- naden mellan rspr. ock dialekt tydligare uppfattades). Ordet
') Tyvärr vet man intet om avfattningsorten. Att vi hava e-mål inom* de orter, som vid denna tid utgjorde kultnrens medelpunkter (Östergötland), ar ju bekant. Att dessa måste tidigt nog ba antagit sitt karakteristiska -e, framgår t. ex. av e lita flekke, gryte ob., men 1x>ka best.: a -> e innan *lit^ *bok^ förlorat nasalklangen, ty eljes är obegripligt, varför de ej försvagats. Jfr t. ex. språkprov från Emådalen Sv. landsm. II, 7.
2) Om hdskr. se Klemming Rkr. III, 254 ff.
') Jfr drottnlaga KacKareta 150, 175, drottninga Philippa 458, 471 — här väl obest. fm. Jfr Södw. ordb.
*) Att vi fysiologiskt sett redan hade a (a), vill jag icke påstå. Skrivningen torde ba sin grund i den akustäaka Ukbet, som enligt min mening (härovan) förorsakat det fysiologiska sammanfallet.
20 BECKMAN, SEKUNDÄRA NA8ALVOKALER. XIII. 3
kändes snarare som ett nomen proprinm. Jag har i mitt eget bem — en prästgård på landet — bland tjänstefolk, som obe- stridligen med en viss framgång bemödat sig om att tala riks- språk, varit i tillföUe iakttaga åtminstone en person, som länge- sedan lärt sig att säga boken, solen, lampan etc., men icke kommit att tänka på att i stället Kr vgm. prostinna införa rspr. prostinnan som tilltal, ntan har kvar sitt prosten oek prostinna alldeles analogt med Rkr. II drothninga ok konungen. Ett annat ord, som ofta möter med best fm. utan •n, är tidh, t. ex. vm sanote mikels tidjha^ (443), moth jwla tijdha (470), jnnen fttstagangx tidha (1992), alla dessa i rimslnt^. Jfr där- med 2864 tiiden (: riden). Tidsbestämningar av detta slag tillhöra väl givet mera vardagsspråket än litteratnrspråket. Skrivarne torde därför ingalunda ha behövt göra våld på sin språkkänsla, då de så enhälligt begagnade dem i deras vardag- liga form. Mer sporadiska företeelser äro: mot laga (671, 1019), . ms lagha (6678) ^ af märka (2492), räffstatinga (490), Karl af Foglevike (best. fm.? 1230), then nöde (9618), danabrooa (5980, 5995). Alla dessa ord stå i rimslat utom danabrooa den ena gången. En märklig form är böndere, the bönders, ther ms sohoUe böndere heem fara, böndere i daala etc.*, tillhörande l:sta handen i hdskr.'^ Naturligtvis vill jag läsa 'bönder^ ock däri se grundformen för det bekanta bönnera. Att vi ha e här mot -a i flertalet fall förut såsom tecken för nasalvokal, bör ej utgöra något hinder för min menings riktig- het. Dels ha vi ju även fttrut mött -e någon gång, dels ha vi överallt utom v. 700 förkortningstecken, som kanske med lika rätt kunnat upplösas -ra. En annan påfallande konstruktion är a badha sidha, pa alla sidha o. dyl. (1375, 2447, 6049, 6060, 6614, 8689 « etc). Kanske ha vi här att läsa sidb^' (-9) ock böra häri se grundformen till siera (jfr § 6). Omöjligt
') Rattat i upplagan till -e efter rimordet sidhe.
2) Flere ex. 1907, 2860, 3296, 4987, 5017, 6809, 7316, 8070, 8093, 8778, m. fl. i krönikans olika delar.
3) Jfr efter laghen (7059), som laghen lydlia (7672); lagh är alltså n. pl.
<) Se 664, 669, 670, 688, 691, 693, 700, 728, 828 (alla ex.). ^) Jfr ovan oro drottnlnga. ^} Sidhaa.
XIII. 3 KRONOLOGI. 21
torde dock ej vara alt åtminstone i vissa fall anse a =s e ock således läsa aidhe (sidor obest. fm).i
Om nu också några bland de anförda formerna kanna för- klaras annorledes, än jag här gjort, så blir väl alltid ett till- räckligt antal kvar, där n-bortfall måste förutsättas. Det stora antalet analoga former ävensom rimslutet borttager varje tanke på felskrivning eller annan sorts tillfällighet. Redaktören av RKr. II har tydligen haft till sitt förfogande dialektformer framgångna nr de äldre formerna genom bortfall av -n. Detta bortfall har således enligt otvetydiga bevis åtminstone i någon bygd inträtt före mitten av 1400-talet. Att det i mellersta Sverge överhuvud var genomfört före utgången av samma år- hundrade ock även i de nordligaste naderna inträtt före ut- gången av det följande århundradet, torde förut ha visats^.
Å andra sidan torde bortfallet icke kunna ha inträtt före 1400. I vgm. tyckes det ha skett efter övergången ö -> o, att dömma av hön ^ ho. Nämnda övergång torde även böra förläggas till (början av) 1400.talet'.
§ 11. Rörande apokopen kan jag dess bättre fatta mig mera kort. För de dialekter, som hava samma ordning mellan slutljudslagarna som västg. (ock dessa torde vara de flästa, kanske alla*), behöver man blott gå tillräckligt långt tillbaka från tiden för n-bortfallet. Jag skall emellertid anfOra några exempel, förnämligast från västgötska diplom, som enligt min mening tyda på apokope. Sådana äro de vanliga fraserna: Gk>de besynnerlig vän eller ärlig ooh i^byrdig man stränge herre o. dyl., t ex. BSH. V, 28 överst ock nederst 64, 65, samt i övrigt flerstaviga then alBmecktog Gud ib. 32 nederst, 413, 455. Dessa former äro från omkr. 1505. Icke fullt så många har jag funnit från 1400-talet8 början. Dipl. nr 1752 (Skara 1413) har
^) Härmed kunna jämföras sädana former som t^dan rätt. till 636 ock r&ttan 4 ggr anfört under ratt. till 754. Jag vågar dock ej urgera denna jämförelse, då vokalismen i ändelser visar sig så inkrånglad.
2) Man kan jämföra the akrlffven 3730, forramen inf. 8165 (rimslut), likaså kommen BSH. III nr 31 (1453). Osäkerhet om var -n borde stå ock icke stå torde förklara den besynnerliga germanismeu. Vidare mannannan gen. pl. Hel. Bernh. 279 (29, 30).
^) Lindgr. Btr. § 48 anm. 4.
*) Jfr nedan särskilt avd. II C samt F anm. 3.
8v. landsm. XIII. 3. 2
22 BECKMAN, SEKUNDÄRA NA8ALVOKALEB. XIII. 3
dock kflBre nadngh herre; nr 1825 . • . artioulos stadugh» trygga ok fisuita halda; RKr II then ädle dygdelig qvinne rene. Det förv&nar os^ då icke, att i den ovan nämnda yästgötska nrknnden i HSkH. XXIX finna afsagde foreonatt och hand- lätt (sabj. saker) eller then upprättatt och beleiftuktt stadgad Allt detta är fall då adjektiv med i oböjd form svagtonig al- tima förlorat böjningsändelser, som de övriga behållit. Från andra områden kan jag erinra om kalmam i REr. II (ex. 3056, 3231) jämte det äldre kalmame. Att t. ex. fogda, Msdala» fiende (679, 4969, 8884^) kunna vara best form, vilket passar bättre i sammanhanget, torde av en jämförelse med det före- gående vara klart Pres. hist. begagnas visserligen någon gång obestridligt med en märklig fribet, men då man finner t. ex. bidha koordinerat i intimt sammanhang med lotho» blir man böjd att tänka på de i dialekterna numera så ytterst vanliga formerna hoppa för hoppade etc' Vanskligheten blir väl närmast antagandet, att -d bortfallit; men jag tror, att den låter sig övervinna. För de dialekter, vilka på 1400-talet (»vor 1450») ha övergången -Ö -> -|) -> -t i sintrad efter svagtonig vokal*, blir det väl rentav nödvändigt; 'hoppad gåve eljes *hoppat (ej hoppa). För vgm. tror jag mig för övrigt omkr. 1500 spåra bortfall av ö även i midljad, t ex. tyande tidende^ I några västgötadiplom från 1396 ff.* har jag fnnnit till foren 5 ggr^, samt beekrivat plnr. 1 gg^. Det synes mig dock tvivel- aktigt, om man får bygga något på dessa skrivningar, då omisskännliga spår av danskt inflytande röja sig i dessa brev.
Anm* 1* Det sannolika resnltatet av denna nnderaokning blir ▼al: apokopen har inträtt omkr. 1400. Detta g&Uer om apokopen aåaom genomförd ljudlag. Redan dessförinnan torde den fä förutsättas såsom begränsad till vissa satsstallningar (sandhilag). Uttryck sädana
>) Sid. 83 r. 8 uppifr., 103 r. 2 nedifr.
O Jfr flendena 8882. Andra ex.: 919, 935, 4434, 9469.
3) Ex.: 204, 424, 463, 854, 1380, 2168, 3814, 4430, 4456, 5840, 5864, 5912, 5970, 8157, 8494, 8528, 8667, 8725, 8732, 8746, m. fl. m. fl. Jfr dock t. ex. 6100, 8772.
*) GPhil. I, 484.
*) BSH. IV nr 200 (bis), V nr 61, 109.
«) BSH. II nr 18—22.
7) = till f orene, ex. sid. 42 r. 4.
«) Sid. 40 r. 6 nedifr.
XIII. 3 KRONOLOGI. 23
«
8om: (Jag) klappade "pft» (hon) lagade *mat, (Jag) hoppade i 'land
äro väl DU i aTseende på betODing fullt likistallda med eukla ord, som ba svag biton (biakut) på första samt huvudton på sista stavelsen, under det mellanstavelserna aro obetonade. Det första ock andra skola då — under forutsättning, att denna betoning är gammal — synkopera (apo- kopera) efter Noreems regel, GPhil. I, 482 (§ 150), det tredje redan tidigare enligt den regel, som meddelas Ark. VIII, 145. Denna sandbi- apokope är naturligtvis lika gammal ock lika utbredd som de ljudlagar, enligt vilka den skett, således allmänt östnordisk. Att den icke tydligt framträder i litteraturen, beror väl på att varje ord gärna skrives (ock bör skrivas) så, som det ljuder fullt tydligt uttalat utan påvärkan av sandhilagar. Emellertid torde på detta sätt bli klart, varför talspråket ock många dialekter apokopera imperfekta, men bibehålla t. ex. h&etame: artiknlerade substantiv torde väl ytterst sällan förekomma i proklis' ock borde därför bliva oförändrade i sådana dialekter, där apokopen aldrig blivit mer än sandhilag.
Anm. 2* Från ock med omkring 1450 uppträda i fsv. litt. bestämda pluralformer på -en (-^ -ene, -ena) i mask. ock fem., t. ex. böndren^. Jag har redan antytt, att jag i likhet med Schaqkrströu' anser dem vara dialektformer; om orsaken till deras uppträdande i litt. se avd. II G. Inflytande från de talrika apokoperande dialekterna spårar jag även i best. form av starka fem., där nom. höken segrat över ack. hokena tvärtemot vanliga förhållandet^.
') Då sydsvenska mål ha hoppa impf. men hftstame, kunde detta med apokoperingslagen i § 1 förlikas enligt avd. II C § 8.
^ N:n GPhil. I, 622 (a 2 d).
') Vätöm. 59; däremot delvis N:n Ark. VIII, 143. Norrens tal om >de äldsta citaten9 synes dock gentemot kronologien i det föregående icke bevisande.
*) För antagandets möjlighet i fda., som har samma egenhet, jfr Kock Ark. V, 66 ff., N:n GPhil. I, 482.
ii. Nasalvolcalerna i en del dialeicter utom Västergötland.
Denna avdelning gör ingalunda anspråk på fallständighet. En sådan stode ej att vinna med de otillräckliga material- samlingar, som för närvarande föreligga, ock om man också skalle inskränka anspråken på fullständighet därhän, att man fanne dem tillfredsställda, om allt det i de f. n. tillgängliga dialektavbandlingarna föreliggande materialet genomarbetats, så skulle det ändock ej överensstämma med uppsatsens plan att eftersträva den. Men inom de grammatiska kategorier, där de här behandlade slutljudslagarna gjort sig gällande, förete dialekterna en nästan oöverskådlig rikedom på former. Ätt söka förklara några de mast typiska sådana genom under- sökningar rörande de dialekter, där de förekomma, är denna avdelnings syftemål. Jag har ju redan förut påpekat, att överensstämmelser i viktiga punkter finnas inom stora grupper av dialekter. Jag bör väl då också söka svar på den frågan, vilket är det mera väsentliga: likheten eller olikheten? Vid denna undersökning anser jag mig emellertid kunna förfara jämförelse- vis summariskt. På de likheter, som ligga för öppen dag, slösas ej många ord.
För att ej allt för ofta behöva hänvisa till den utförligare framställningen i avd. I har jag hela vägen bibehållit en ock samma uppställning. Under varje behandlad dialekt eller dialektgrupp svara paragrafer ock delvis^ moment mot partier i avd. I (§§ 1 — 8), som behandla samma företeelse. Olägen- heten av att så en gång för alla fastställa en indelning av ämnet har jag ansett kunna uppvägas av de stora fördelar, som medfölja den överskådlighet, vilken jag därigenom hoppats vinna.
^) Särskilt under § 5, soiu behandlar den for formläran viktiga ändeisen -en.
XIII. 3 ÖSTRA HJiR. I SMÅLAND. 25
A. Målet i Östra härad i Småland.'
§ 1. Målet ligger som bekant på gräDseD mellan de apoko- perande ock de icke apokoperande dialekterna^. Man kan därför a priori hysa tvivelsmål om buravida det egt apokope eller ej, ock då man ser, att det i l:a konjngationens värb har impf. sådana som tv&ttade» synes man vara berättigad att slnta: någon apokope har i detta mål icke egt rum. Emeller- tid är jag icke övertygad, att en sådan slutsats vore riktig. A priori omöjligt är icke, att målet rekonstruerat -de efter värb med tvåstavigt svagt imperfektum. Målet har pres. tvätta' (jag) tvättar. Likheten mellan två former, vilka så ofta som presens ock imperfektum stå i direkt motsatsförhållande, var naturligtvis för språkets praktiska ändamål högst menlig, något som torde rättfärdiga antagandet av analogi från en mindre böjningsgrupp till en större. Ock att apokope (jämte n-bortfall, varom nedan) bestämt förutsattes för sådana former som marr- ka* maskarna, bya byarna^ ock många andra, torde vara obestridligt.
§ 2 a. »n efter a i obetonad stavelse bortfaller nästan alltid;
men a'et får i sådant fall det slutna ljudet, t. ex. flekka, pia»
laa» unna undan, sena sedan, mäa medan, i börja» H&ka
(mansnamn)»: Gadd s. 5. Emellertid ha vi enligt formläran
ho» nod, di» si» inge (fem. av ingen), samt icke blott eka, som
kunde vara ^ *ekan, utan även bessla (betslen), som bestämt
förbjuder denna begränsning av ljudlagen. Formuleringen torde
därför kunna bli densamma som ovan (avd. I, § 2).
Anm. 1. Ögen» ören ock det efter dem bildade nösten» plur. av öga» öra, nösta, ha n i behåll. De synas ha i forrnen påvärkats av fruktnamnen ock några andra neutra på -n, av vilka bestämt några haft snffixbetoning :
o
1) Troligen heman, se avd. I § 3 ock A:m Dfs. fonnl. exk. 1.
*) Gådd, Allmogemålet i Östra härad. Skolprogram (Earlskrona 1871).
^) Om apokope på sydsvenskt område se s. 23 not 1.
') Vgm. har här tveetar.
^) Jag sätter a for Gadds a ock a for hans ä, vilket rättfärdigas av Gadd s. 3.
^) Se Gadd s. 8, 9.
26 BECKMAN, SEKUNDÄRA NA8ALVOKALER. XIII. 3
2) Enligt Å:m Dfe. Ij. § 74 anm. 3 d syskon, lakan. I Åströms mening vill jag sä till vida instämma, att om vgro:8 S0sk9n9^ laJcdfld ej äro yngre nybildningar, dessa förutsätta stark ton på penultima vid tiden for apokopen — de borde eljes ha förlorat slutljuden. Detsamma gäller väl dalbym. S0&n^, Jfr även älvd. lokgn (älvd. förlorar -n i svagtonig stavelse). Märk dock, att rotstavelsen är kort.^
3) Ånnu i dag har fryksd. p&rön, vilket väl snarare är en ålder- domligbet än en nyare utveckling, då flyttning av akcenten mot ordets slut strider mot språkets tendenser ock ej får antagas utan speciella anledningar. '
4) Dalm. (Orsa) har ft^garan med bibehållet -n (rspr. ^fingran jfr fsv. fingrlnl, gnllfingran).
I här nämnda ord ha vi bildningar av fiere slag (se särskilt Hellqv. Ark. VII, 6 S.). Vilka av dessa bildningar som haft etymologiskt be- rättigad suffixbetoning ock vilka som fått den genom analogi, vågar jag ej avgöra.
b) Reflexerna av de postulerade Dasalvokalerna äro med några modifikationer de samma som i vgm.
§ 3. an -> a; exx. under § 2a strax ovan, även håna -^ a (hanne).
§ 4. é» mi, hö som ovan (avd. I).
§ 5. ön -> a. Ibland uppträder e 1. i för fsv. en-in. Jag betraktar detta som reflex av fsv. in ->• *}, varom nedan.
1) Imper. plur. på -a »torde man knappast få höra annat än i de värb, som redan i sing. hava denna ändelse» (Gadd). Ar denna form en utdöende form för Ö. Härad, eller är den förf. bekant från andra håll?
2) Adjektiv på -a <- -en är blott lita. Pron. ingen, t&kken, h&kken ock det efter dem ombildade eren ha fem. på -e; ingen därjämte pä -i» liksom vid sidan av lita finnes Uti. Jag betraktar detta e som reflex av fsv. -in, vilket i alla dessa ord, utom det tydligen sekundära era, kan vara bibehållet till n-bortfallets tid genom vokalbarmoni.^ Ingi ock Uti ha låtit rotstavelsens vokal på ny räkning påvärka ändeisen.
Anm. Huru fornsmål. fem. 'liten kunnat existera vid sidan av *litin, vet jag ej. Oregelbundet är även -a, då en bort giva a. Men kanske har formen, isolerad som den är, anslutit sig till den svaga adjektivböjningen (*lita -> lita efter lilla?).
1) Nm Dalbym. 206, Schag. Vätöm. 58 not.
2) Jfr avd. II D, § 2 anm. 1.
3) N:n Fryksd. Ij. § 106. ♦) Fbv. Utin, holikin etc.
XIII. 3 ÖSTRA NÄRIKE. 27
3) Former av suffigerade artikeln: a) nom. ack. gg. fem. IJära,
nom. ack. plar. neutr. &gga, véttna m. fl.
Ånm. Om xuojligbeten av att de här behandlade feminina formerna återgå på ett ^-an (analogibildat efter svaga fem.) har jag talat ovan. Det förtjänar anmärkas här, då i målets grannskap sådana former ännu förekomma.
fi) best. plnr. av konsonantstammar, t. ex. böttera^ täera, br&nnera.
/) best. pl. av i- ock u-stammar, t. ex. leera, marrkera.
§ 6. På övergången on -> a äro exemplen bos Gadd så fä, att jag ej bestämt vågar påstå, att en sådan Ijndlag exis- terat, då analogier här kanna ha värkat. Jag har nämligen icke lyckats finna uppgift om namn på -son. Orden ögon, öron ha om bildats efter analogi, ock jag törs därför ej bestämt påstå, att -a i flekkera går direkt tillbaka på -on (-9). Det kunde helt eller delvis bero på analogi från i- ock u-stam- marna. Något direkt hinder ser jag dock ej mot att antaga en ljudlag on ->• a, oek vi skulle genom den vinna, att vi i flekka icke behövde se en generaliserad nom. blott ock bart, utan att i den kunde ligga implicite nom. flickan, ack. flickona Ijudlagsenligt sammanfallna.
B. Målet i Östra Närike. >
Någon monografi över målet finnes ej, ock uppteckningarna
— ehuru förträflHiga i andra avseenden — äro ej så goda i
fonetiskt avseende, att jag känner mig fullt trygg vid deras
bearbetning.
§ 1. Målet apokoperar såsom vgm., t. ex. impf. slakta.
§ 2. Slut-n faller enligt vanlig regel.
§ 3. a) an ->^ g i bitonig stavelse, t. ex. gumma} pig9 etc.
b) an -> a i stavelse utan levis (i äldre tid), t. ex.
Mara.
Anm. 1. Hästame heter hästar. Antingen har den Ijudlags- enliga utvecklingen varit h&stane ->• h&sta, dfirtill -r lagts genom an- slutning till obest. plnr. Eller ock kunde man tänka sig : hsBstaner -^
*) Djurklou, C/r Nerikes folkspråk och folklif Örebro 1860. Samme i Sv. landsm. I, 624 ff. Samme Sagor och äfventyr, Sthm 1883.
28 BECKMAN, SBKUNDÅEA NASALVOKALER. XIII. S
'liSBstanr -> *h8Bstär (^ -^r). Den seDsre prooeBsen förutsätter, att målet syokoperat ohetonad ändelse vokal, även om den icke stod i slut- ljud ^ Huru därmed förhåller sig, vågar jag av brist på material icke avgöra.^
Anm* 2» Fallet b) är kanske så att fatta: a har blivit 9 före n- bortfallet. Detta e har sedan nasalerats ock o -> a liksom ^ -> a, varom nedan.
§ 5. en -> a, t. ex. ega, inga, magtay skrina.
Anm, 8* Mora möter flere gånger i Sagor och äfventyr. Antingen är det en svag biform till mora Cm6ran), eller ock är det fel i beteck- ningen.
Ajud* 4» Det brukar uppges', att Q, i gumma är långt. Varför ej a "^ en, då det har levis, är så även, förstår jag ej.
C. Målen i Fryksdalen ook vannlands Älvdal. *
Bland dialektavhandlingar, som rörande av mig här be- handlade frågor kvarstå på en äldre — ock väl föråldrad — ståndpunkt, äro även prof. Nobeens ntmärkta monografier över ovannämnda mål. Visserligen har Schagebstböm^ sökt göra sin teori gällande för det ena av dem. Dalbymålet, ock hans bevisföring har akcepterats av NOREEN själv i en an- mälan av Schag. Vätöm.® Men dels har jag i en fråga en annan mening än Schagebström (så vitt jag förstått honom rätt); dels ha slutligen de värmländska målen synnerligen viktiga upplysningar att lemna till lösningen av de här be- handlade frågorna. Jag sammanställer därför en översikt av deras former.
§ 1. Målen apokopera slutljndande, svagtonig vokal i alla ställningar^
1) Så Vätomålet: Schag. § 218.
^) Ett slags analogi skulle vara kallar (jäi^^^ källåder -^ kalla- d(e)r); enligt benäget meddelande av dr Rob. Larsson.
') T. ex. Lefflbr i Sv. Fornni.-fören. tidskr. II, 49 (gäller Nora bärgslag, som i detta avseende följer med Närike, enligt enskilt medde- lande till mig även Vadsbo).
*) N:n Fryksd. Ijudl.; N:n Dalbym.; N:n Fryksd. ordb. Magnusson o. N:n tillägg till nämnda ordb. (Sv. landsm. II. 2).
*) Vätöm. 58 ff.
•) Nord. revy II, sp. 11.
7) N:n Fryksd. Ijudl. §§ 39, 80; Dalbym. §§ 38, 63 m. fl. st.
XIII. 3 FRYK8DALEN OCK YÄRMLANDS ÄLVBAL. 29
Åani* 1. Apokopen har tydligen inträtt i två perioder. Detta framgår av kallaÖe -> *kalla -> k&I^. Den senare apokopen har så- ledes inträtt efter bortfall av 6 (t). Åven sup. heter därför kål. Samma förlopp kan även uppvisas i starkt apokoperande jutska mål. Jfr N:n GPhil. I, 482, Kock Ark. V, 66 ff. med Lll Frändsk. 62.
§ 2. Slut-n faller efter vanlig regeP. jOm skenbara undan- tag ock deras förklaring se under § 6 samt nedan § 8 anm. 4.
§ 3. an -> a, t. ex. unna.
§ 4. en -> e, t. ex. e fem. ^ en, stéfat <- stenfat (äldre ultimabetoning).
In -> 1, t ex. Eli samt mi etc.
ön -> o i ho -^ hön, Jo <- Jon. • § 5. en -> a:
1) Imper. plur. pä -a tyckes vara utdöd.
2) Adj. pä -enn ha i Fryksd. fem. på -a, t. ex. vessa, sleta
etc. Dalbyro. har bär lånat maskulinformen. Ljudlagsenliga
former äro dock kvar i pron. ekUy teka slika (mask. sliken).
Anm. 2. De flästa adj. ha i Dalbyro. fem. på -a, t. ex. långa fem. av läng. Med allt skäl anmärker N:n, att detta icke kan vara den gamla ack. fem., som naturligtvis måste apokoperas. N:n föreslår att betrakta det som analogibildning efter subst. i best. form. Rättare tyckes mig vara att betrakta det som bildat genom vidhängande av obest. artikel. Ett dylikt bnik av denna artikel är ja i målen ytterst vanligt. Jfr t. ex. Å:m Dfs. Ij. § 72,3 f.
3) Former av suffig. art.:
a) nom. ack. sg. fem. ock nom. ack. pl. neutr.^ t ex. sqIuj p& ål visa (på alla sätten) i Fryksd., hj9rha, hona i Dalbym.
Anm* 8« Till de ovan nämnda bevisen for omöjligheten av äldre försök att förklara a i boka etc. kunna vi här lägga ännu ett par.
1) I alla mål, som i likhet med de nu behandlade apokopera även tvåstaviga ord, förbjuder den Rydqvistska förklaringen bokena -> *bokna ^ boka sig själv, så länge man ej visat, varför dessa ord göra undan- tag från målens vanliga apokoperingsregler.
2) Ungefär detsamma gäller e- ock ä-målen. Har man förklarat, varför a i *bokna ej fallit, så återstår att förklara, varför det ej över- gått till e (ft).
3) Antagandet bokan -> boka stöter även på svårighet i e-målen. En specialförklaring måste även här alltid sökas för uteblivandet av övergåogen a -> e (ft), ock då denna förklaring torde få vända sig om
>) N:n Fryksd. Ijudl. § 39; Dalbym. § 63.
2) Fryksd. Ijudl. § 166 mom. 6—8, 10, 12; Dalbym. § 118, § 172 anm.; Schag. Vätöm. 68 (not).
30 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASALTOKALBR. XIII. 3
•n, blir man väl även på denna väg driven till antaganden foga olika dem som jag gjort'.
§ 6. on -> a: fryksd. Fftrsa ^ Person.
Anm* 4» Dalbymälet har här kvar -n, men det har också akc. 2, under det Fr^^ksd., som förlorat -n, har akc. 1. Jag tror, att detta förhållande innebär nyckeln till frågan om växelformema 80]i-*B9 (-sa etc.) i målen, ock jag antar, att en gång dessa namn riket Över kunnat ha fakultativt akc. 1 (ock svag biton) eller akc. 2 (ock stark biton). I förra fallet bortföll -n Ijudlagsenligt, i det senare kvarstod det. De olika akcentueringssätten torde åter ha växlat så, att akc. 1 uppkom då ett proklitiskt förnamn föregick, akc. 2 åter då ordet stod ensamt, ex. 'Person men *Jan-Pérson^. Detta förhållande reflekteras i Vätömålet sålunda, att -n faller i namn på -son, då förnanm föregår (ex. mats- paS6l)j men kvarstår eljes (ex. jansan); alla ha dock numera akc.«2^.
§ 7. un -> & föreligger i m& <- mun, Hak& ^ Hakun.
Anm» 5, Mina anmärkningar i avd. I § 7 om vgm. ma gälla även här. Jag är så mycket säkrare därpå, som prof. Nobben vid ventilering av denna avhandlings första avdelning tycktes beredd att obetingat dela min åsikt i detta fall.
§ 8. Rörande apokopens ock n-bortfallets absoluta ålder i dessa mål skall jag icke uttala någon mening, då målens utveckling är en väsentligen annan än de med riksspråket när- släktade dialekternas, ock då kronologiska hållpunkter inom deras egen ljudlära icke stå mig till buds. Däremot måste jag klargöra frågan om deras relativa ålder. Då man ser sådana former som t. ex. glyggan gluggarna etc, så är man ju berättigad att fråga: varför kvarstår -n? Snarast torde man vilja vända om ordningen mellan sintljudslagarna ock säga:
') Formen boke, som här visats vara den man enligt äldre upp- fattningar borde vänta, finnes visserligen, men är ingalunda karakteristisk för e-målen, av vilka fiere ha t. ex. e gryte (obest.) men gryta (best.), 6 lita flekke etc.
^) Jfr lédsåm men för ledsamt. Att ord (ock därmed likställda ordförbindelser) med första stavelsen utan fortis även i äldre tid fingo akc. 1 ock försvagad biton, har visats av Kock Akc. I, 104; II, 80 ff.; Ark. III, 72 ff. ; Fsv. Ijudl. 344. Att åter förnamn i här ifrågavarande ställning saknade fortis (voro proklrtiska), framgår av synkoperingar sådana som Er(i)k — , Ben(di)kt -, Jön(i)s — enligt Nobbens regel GPbil. I, 482 (§ 150 c). — Skulle mitt antagande här ovan vara riktigt, låge det nära till hands att i analogi härmed förklara det kända faktum, att i allmänhet tillnamn av svenskt ursprung kunna ha båda akcentuerings- sätten (Norberg ock Norberg etc.). Jfr Kock Akc. II, 486.
») Schag. Vätöm. § 1 35 B 3 a.
XIII. 8 FRTK8DALEN OCK YÄRMLANDS ÄLVDAL. 31
n-bortfallet har inträffat före apokopen, ock -n stod alltså ej i slatljud i dessa ord vid tiden för bortfallets Emellertid är det onekligen ett betänkligt antagande, att två så vitt ut- bredda ljudlagar skulle ha inträtt i olika ordning på olika punkter. Detta leder till den konsekvensen, att de framträtt all- deles spontant; sannolikheten talar väl annars för att de spritt sig efter '»vågteorin», ock vi finna även i t. ex. Ångm. samma form h&Bta hästarna som i vgm. Vidare kan man undra på att ackusativen, som brukar helt ock hållet undantränga nom., i fem. spårlöst försvunnit. Bokena borde ju ha givit *boken, men en sådan form finnes ej. Allt detta finner emellertid* på ett enkelt sätt sin lösning, om vi observera Noreens medde- lande hos Lindgr. Btr. s. 47 not 2, att sådana former som glyggan ha »en mycket stark biton [på ultima]». Så f. n. i Fryksd. Att förutsätta sådan akcent för Dalbym. i äldre tid är väl då icke alltför djärvt, hälst kanske det oförsvagade -a i ock för sig kräver ett dylikt antagande. I så fall är ju saken enkel, då -n faller blott i svagtonig stavelse.
Anm. 6* Fsv. håna heter -a. Om man utgår från den åsikt om slutljudslagarnas tidsföljd, som jag här sökt bekämpa, så kommer man till det resultat, att fsv. bana ej kan läggas till grund för den värmländska formen, utan man får för den använda ett några gånger mötande fsv. lian. Härav följer åter, att han måste vara en ur- sprunglig sidoform till håna. Enligt min mening är saken enklare. Där han icke rent av är felskrivning för håna, är det en i litteraturen sporadiskt uppträdande dialektform med genomförd apokope. I gamla urkunder bör det bedömmas enligt avd. I § 11 anm. 2 (satsdubblett till hana}.^
D. Målen i Ångermanland.^
§ 1. Apokope tyckes ega rura såsoro i vgm.: första klassens svaga värb baya »inf., pret. (ock supinet) alldeles
1) Sä väl Schag. Vätöui. 58 not ock avgjort Lll Frändsk. 28.
^ Jfr ock Lindgr. a. st.
') Formen förekommer först tfVQL. I, s. 29 § 15 bos Schlyter. Näst älsta citatet, sä vitt jag vet, är Cod. Bur. (Fsv. Leg.) I, 4, r. 28. Åtminstone på senare stället föreligger med all sannolikhet satsfonetisk synkope.
*) SiDENBLADH, Allmogemålet i Norra Ångermanland^ Ups. 1867. NoRDLANDBB, Anmärkningar ock Rättelser till förest, arb., Sv. landsm. II, xc ff. Blombkbo, Angermanländska bidrag till de sv, allmogemålens IjudL Hemös. 1877, s. 16 ff.
32 BECKMAN, SBKUKDAKA NASAIiTOKALEK. XIIF. 8
lika» K Däremot apokoperas icke tvåstayiga former. Kanske bör apokoperingslagen formaleras något vidare än i avd. I, t. ex. sä: obet. slntvokal faller i stavelse, som icke omedelbart föregås av en hovadtonig stavelse (vgm. huvudtonig eller starkt bitonig). Vi ba nämligen t. ex. äran ärende.
§ 2. Slut-n faller enligt vanlig regel.
Anm* 1. Härvid är dock följaode att märka. Målet i Åugm. har — likBom nordfikandinaviska dialekter över huvud — synnerli^eD tydliga spär av fomspräkens motsats mellan kortstaviga ock långstaviga ord (vokal- balans)^. Sä t. ex. växlar i pres. inf. av värb i Sidembladhs förteck- ningar a ock a fullkomligt undantagslöst efter vokalbalanslagen. Då man nu vet, att vokalbalansen har sin forutsättning i en stark biton, som vilade på ändelsen hos kortstaviga ord, så kan man nästan a priori vänta, att denna starka biton på något håll kvarstått till tiden för n- bortfallet ock således nu reflekteras av en (möjligen av yngre analogier störd) »vokalbalanslag» för bortfall eller kvarstående av -n. Jag tror mig ha rätt att inom Ångm. spåra en sådan lag i följande fakta:
1) »Svaga fem. subst. med urspr. kort vok. 4- kort kons. ha vanligen best. sg. pä 'H ock icke på -a såsom feminina i allmänhet»'. Ex. stngeij, kakefj.
2) »De mask., som i obest. pl. ändas på -ar» [enligt vokalbalans- lagen = kortstaviga ock efter dem ombildade], få best. pl. på an (= Nordl. aij?). Ex. dagan^
3) Neutr. plur. best. har i regel ändeisen -a; -en förekommer dock i belen i frasen i SB hsBnn belen (jfr isl. bil). Så Blomb. a. st. Jag tror dock snarast, att belefV hänvisar på isl. best. dat. bilino.^ Jfr Siden bl. belan.
4) Sabst. på -er med musikalisk högton på ändeisen (= långstaviga a-st. samt i- ock a-st.) få i pl. -a.*
Att dessa förhållanden icke direkt reflektera den Ijudlagsenliga ut- vecklingen, är väl tydligt. Lika tydligt synes mig dock, att denna ut- veckling omisskännligt blickar igenom: -n har Ijudlagsenligt kvarstått i kortstaviga ord, tydligen på grund av dessas starka biton på ändeisen. Spår av denna ljudlag träffas — utom i Västerbotten — även i Rågö- Wichterpalmålet.^
O Sidenbl. § 101.
2) Lll Alf. 137, 141 ff., Frändsk. 20 ff., 49; Storm i Norv. I, 62 ff. ; Kock Fsv. Ij. 239, 316, 341 ff., 550 ff. (delvis efter N:n), Akc. II, 404 f., Ark. IV, 88 f ., PB. Beitr. XV, 262 ; ävensom litt. tiU § 1 i avd. Il E, F nedan.
3) Nordl. a. st.
*) Blomberg a. st. Blombbbqs regel tyckes ha störts av analogier i n. Ångm. Jfr Sidenbl.
^) Blomb. a. st. n <- m är väl här oriktigt.
*) Blomb. a. st.
7) Frth. RW. 184 (§ 36), Lll Alf. 32.
XIII. 3 ÅNOERMANLAKD. 83
Annu 2« Best. plur. på -en av några långstaviga, dSribland kon* soDaDtstamtnama, synes stå i sammanhang med de ännu mycket out- redda akcentförhållandena i de fornnordiska dialekternas artikulerade substantiv, varom jag något talat under C § 8 ock varom vi få anled- ning att vidare orda under £ samma §. Säkra exempel på bibehållet -n i best. form av fem. n-stammar med lång rotstavelse känner jag ej. Skulle sådana kunna uppvisas, äro de tvivelsutan analogibildningar eftef de kortstaviga, vilka just inom denna kategori uppträda i stort antal. I vaije fall anser jag därför, att vi här hava förklaringen till det faktum, att »i svaga subst. kvarstår -n bättre än i starka» ^ Jfr även E anm. 2.
Annu 8. I min, din, sin står -n kvar genom inflytande från mask. ock starktoniga former.
Anm. 4. Kortstavighetens betydelse för konsonanternas utveckling i äudelser har hittils föga beaktats^. Dock ha vi väl här ett nytt bevis för att det var stark biton (semifortis) som vilade på ändeleen i dessa ord.' Med vad som här sagts bör man sammanhålla de fakta, som på- pekats av mig Ark. VIII, 171 fi. ock 175 (III). Att man erkänner skillnaden mellan stark biton (i kortstaviga) ock svag (i långstaviga)^, är av största vikt för uppfattningen av den nordiska akcentue ringens historiska uppkomst Del tyckes mig nämligen, som skulle därigenom Kocks kritik (P.-B. Beitr. XIV 75 ff., särsk. 78) av Norkens åsikt härom* förlora större delen av sin kraft. Var det en stark biton som bibehöll de långa ändelsevokalerna i kortstaviga ord, så är det ju intet som hindrar, att svag sådan (lik den nsv. »levis») samtidigt vilade på de längsta vigas ändelscr ock även där i vissa fall (såsom t. ex. i pret. plur. ftixmOy ptc. fannen) stod i direkt sammanhang med den ieur. ändelseakcenten.
Anm» 5. Att i Ångm. i kortstaviga stark biton på ändeisen kvarstått ända till n-bortfallets tid, behöver man ej antaga. Kvarstod den blott tillräckligt länge för att orsaka konsonantförlängning*, så blir i alla fall -n:ets kvarstående förklarat, då ju -nn alltid bibehålies. Från denna synpunkt är kanske just för den av SuBlinna Tröst (jfr avd. I, § 10) representerade dialekten hvadliany sidhan att förutsätta såsom ijudlagsenliga (i huvudtonig satsställning), ock de i avd. I, § 10 anförda n-lösa formerna av dessa ord få därigenom ännu mindre betydelse, än jag förut till- erkänt dem.
§ 3 — 7. Nasalvokalernas reflexer äro de vanliga. Ex. hasta, skapa, döra. Märk a (hon).
J) Lll Alf. 32.
^) Jfr dock Kock Akc. II, 405 (om Ångm.).
') Bestrides av Heinzel AfdA. XIV, 220 not. H:s bevsning tyckes föga lyckad.
*) Så nu även Kock Ark. VII, 374.
A) GPhil. I, 455 ff., särskilt 458.
•) Jfr N:n GPhil. I, 487; förf. Ark. VIII, 171; Lindgr. Btr. § 69,1 ; Kock Ark. IX, 160.
34 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASALYOKALEK. XIII. 3
E. Västerbottniska mål.'
Nägra ord må även nämnas om de bittils undersökta målen i Västerbotten. Vi ha av två dngliga dialektforskare att vänta nya bidrag till kännedomen om dessa mål, ock jag borde kanske ej gä dem i förväg. Redan det bekanta ger dock ett par npp- lysningar, som jag ej kan undvara. Jag sammanställer därför följande skematiska översikt.
§ 1. Målen apokopera slatljndande vokal i trestaviga ord (med huvudton på antepenultima) ävensom i tvåstaviga med urspr. läug rotstavelse ^.
§ 2. »Isl. n har bortfallit som ursprungligt slutljud efter kort vokal i svagt betonad stavelse»^; ex. afta^ hennay mqra m. fl.
Anm. !• Före n-bortfallet tyckee -xm i Dfs. ha förenklats (ock sedan bortfallit) i några fall. Åstrom upptager nänaligen bland sina exempel ptc. mask. spene^ varmed kunna jämföras exemplen under § 27,1 a ock 31,2 b, som alla ega denna form. Men förf. anm&rker, att -n kvarstår i adjektiv^ på -en, ävensom i mask. av artikeln. Tydligen har väl då xm (ock n) kvarstått eller bortfallit efter akcenten, således medelbart beroende av rotstavelsens kvantitet ock annat, som därvid kan värka (om art. jfr § 8,2), ehuru analogien sedan förvirrat de ursprungliga förhållandena. Märk för övrigt, att Gamla Karleby förlorar -im genom- gående^.
Anm. 2. Även i västerbottniska mål spåras den i avd. D upp- ställda regeln: n kvarstår efter kort rotstavelse. Unander upplyser näm- ligen s. V: »De starka fem. hava -a, men de svaga, som bibehålla vokalen e 1. a i obest. ställning [= kortstaviga], få -n, varemot de, som förlorat nämnda ändelse, få samma ändelse som de starka». Något liknande framgår av A:m Dfs. forml. § 22 ; av Widmarks exempelsamling a. st. samt av språkprov i Sv. landsm. II, Ixxx fE. ; III. 2, 32 ff. ock antydes av LII Alf. 32. Att icke starka substantiv behålla -n, då rotstaveisen är kort, beror naturligtvis på att suffig. artikeln icke på samma sätt som
*) AsTRÖM, Degerforsmålets ljudlär a^ Sv. landsm. VI. 6 ; farmlära ib. XIII. 2 ; Lindgren, Burträskmålets grammatik ib. XII. 1 ; Unander, Allmogemålet i södra delen af Vesterbottens län^ Ups. 1867; Widmabk, Bidrag till kännedom om Vesterbottens landskapsmål^ Sthm 1863.
^ Å:m Dfs. Ij. § 71, 72, forml. s. 66; Lindgr. § 80, 81 (anm. 14).
«) Å:m Dfs. Ij. § 128,1, forml. s. 69. Jfr tillägg.
*) Spärrat av mig.
^) Hagfors i Sv. landsm. XII. 2 § 146,2, 269 ff.
XIII. 3 YÄSTERBOTTEN. 86
andra äDdelser påTärkats av rotstavelsenB kvantitet (jfr Kock Fsv. )j. 289, 90).
Anm. 8. Åven -m faller i vissa delar av Norrbotten (jfr Lll Alf. 24 samt språkprov ovan anf.}, ex. kraingO kringom, lögo lagom, sO som. Jfr ock § 15 anm. 3.
Rörande nasalvokalernas reflexer tar jag blott i betrak- tande följande moment:
§ 3. an -> a, ex. § 2; även btr. arma isl. armarnir.
§ 5^ en -> a; åksla isl. ^xlin, sn&}sa isl. sneisin, hénsa isl. hénsin, J^i^le^ija isl. keerlingin, marjpa isl. merkin. Hit hör väl även mäja <r 'madlin (snarare *madlen) Magdalena.
Anm* 4« Enligt Lindgrens föredöme har jag ovan ansatt grundformer med isl. -In, eharu jag naturligtvis här som eljes anser -en vara stadiet närmast före nasalvokalen. Participia prseteriti ha enligt Lindgr. i btr.' '%n. Från dylikt -in (-i) utgår väl näijnast dfs. -6 i dessa ord. Jfr anm. 1. Andelsens -i kan hos de långstaviga ha bibehållit sig intill tiden för n-bortfallet genom någon lag för ofullständig vokalbalans^. Analogi från kortstaviga är för Dfs. svårt att antaga. Detta antagande synes böra leda till bibehållet -nn. Till införande av form på vokal kan dock ptc. nentram (supinam), som så flitigt brukas ock där -t faller, ha bidragit.
§ 6. on -> a:
cl) dfs. namn på -sa: jogsa, ntfsa, samt ^ga, qra (ögon» öra);
fi) btr. a hon» tö^a tungona, vb^a vaggona, fga 0ghon(in), Qwa 0ron(in) o. 8. v.^
§ 8. Allmänna anmärkningar.
1) Bevisande för nasaleringen är här närmast övergången en -> a, men i viss mån även bibehållandet av -a, t. ex. arma. Ty -a borde i denna ställning ha nppträtt som ft, om det ej stått i grannskapet av enkelt n (som faller) ^ Börande on -> a må
^) Exemplen till större delen från Lindgr. Btr. § 18.
2) Lindgr. Btr. s, 109 (ä.
3) Ib. § 74 anm. 1.
*) Jfr Kock Fsv. Ij. 288 ff. Regeln kunde t. ex. lyda: »i bibe- hålles framför -nn (n + kons.)». En sådan regel gäller med vissa in- skränkningar inom västgötska mål fÖr rotstavelser, där eljes I -> e. Jfr även SiussTRAHD, Ordböjningen i Vestmannalagen^ s. 181 (alltid i fram- för två kons. i artikeln) samt Thomsen, Forhandlinger paa dt 4:e nord. filologmödej s. 215.
*) Lindgr. Btr. § 76,1.
®) Jfr dock att 2, r bibehålla a. De av Lindgr. Btr. a. st. upptagna orden på -an höra kanske knappt hit, då de genom sitt kvarstående n tyckas karakteriserade såsom en gång ändelsebetonade : jfr avd. II A, anm. 1.
36 BECKMAN, SEKUKBÄBA NA8ALVOKALEB. XIII. 3
märkas, att o så ofta även i hayndtonig stavelse övergår till -a, att jag finner det mycket möjligt, att vägen här gått över -an. Tiondelängden för Skellefte av 1571 har Olsan omkr. 50 ggr mot Olson 4 å 5 ggr^
2) Ätt »artikeln en gång, ock i vissa bygder antagligen för ej så länge sedan haft stark biton», uppvisas av Lindgr. Btr. § 18 anm. 4. Man kan tillägga, att den en tid med all sannolikhet i olika former haft olika akcent, samt att somlig- stads under denna tid förlängning av kons. i starkt bitonig stavelse ock apokope (samt n-bortfall) inträflfat. Vad som varit bestämmande för denna akcentväxling, vet jag ej. Nominets form likaväl som artikelns längd (stavelseantal o. s. v.) kan därpå ha invärkat (jfr Lindgr. Btr. a. st.). Sådana former som Dfs. dayap,a, steyana^ stå skenbart i den skarpaste strid med målets slatljudslagar ock torde knappt kunna förklaras annat än så, att artikeln på apokopens tid (efter kortstaviga subst?) haft självständig betoning (artikeln har ju själv kort rotstavelse ock borde självständigt akcentuerad icke apokopera*). I andra fall tillåter akcenten apokope, men genom ställning i starkt bitonig stavelse bibehåUes -n. Sådana äro till exempel hos VlDMARK icke blott .kortstaviga såsom dågan dagarna, utan även konsonantstammar såsom nettren, döttren, ock hos LIND- GREN bé^ran (^ békrinar), rétran. Jfr även dat. neutr. bapreni <- baminu^. Att i detalj undersöka denna fråga vore intressant, men krävde långt mer material, än jag har till mitt förfogande, ock skickligare händer skola, hoppas jag, taga itu med den. Här har blott varit meningen att påpeka en källa till skenbar regellöshet i ifrågavarande avseende^.
^) Lindgr. Btr. § 46, anm. 9. Eaneke representerar dock Olsan ett uttal Olsa med försök att skriva rspr.
2) Å:m Dfs. Ij. § 126,3 c, forml. exk. 2. Jfr tillägg.
3) Enligt Tamm Uppsalastudier 27 gäller i Östg.-lagens taxtkodex vokalbalauslagen för artikelns ändelsevokaler (bokinne, men fgtrini), vilket synes förutsatta, att artikeln ännu ganska sent akcentuerats som självständigt ord.
*) Att orsaken till kvarståendet av n här icke kan vara den, «tt apokopen i tiden följt efter n-bortfallet, synes tydligt av former sädana som arma ovan.
^) Att stark biton efterträdes av ingen biton, förekommer nog även pä andra områden än hos artikeln. Vgm. biud visar både genom f
XIII. 3 VÄ8TBRB0TTEN. 37
Sedan tryckningen av denna nppsats redan långt fram- «kridit; har jag med författarens benägna medgivande fått del av lektor ÅstbÖMb under tryckning varande Degerfarsmålets formlära, som behandlar även frågan om slutljndslagarna. Det är med tillfredsställelse jag konstaterar, att olikheterna mellan hans ock min uppfattning varken äro synnerligen många eller synnerligen betydliga. Beträffande apokopen framställer han den meningen, att enklitiska ord icke apokopera, en teori vars giltighet för hans mål jag icke vågar bestrida, men som dock knappast passar på alla håll. Beträffande n-bortfallet har han tillgodogjort sig sin av KocK understödda teori om tvänne -n {n ock n) i fornspråket, vilken kauske kräver ytterligare bevis, men i alla fall obestridligt förtjänar allvarsamt beaktande. Anmärkas bör emellertid, att hr Åström synes uppfatta akcent- utvecklingen en smula mekaniskt. Denna utveckling har en- ligt min mening skett mera genom analogier än genom ljud- lagar, vadan man vid betraktande av språket vid en given tid- punkt svårligen kan uppställa så generella akcentlagar, som hr Å. gör. Han tyckes ej häller alltid med all tillbörlig skärpa isärhålla de olika (bi)akcentgraderna. Förklaringen ur oregel- bunden akcent kan därför genomföras något längre, än han gjort. Dock synes hans förslag mycket gott för 2 plur. imp. Hade goÖana^ postdentalt -n på grund ay n:ets ställning, så borde även got. -aina^ i sin nordiska motsvarighet få postdentalt -n. Bibehållandet av -n i denna form blir eljes mycket svårförklarligt. Även vokalismens utveckling förklarar han, med avböjande av antagandet av nasalvokaler, ur det bortfallna n:ets kakuminala natur. Här kan jag endast delvis följa honom. De sekundära nasalvokalerna måste väl i varje fall ha existerat, ock de utvecklingar, som åstadkommas av det fallna -n, inträda åtminstone delvis även vid m-bortfall, där
{y -> t i några fall i tonlös stavelse) ock genom ^ (j ^ h, \ uddljudet av starkt oni g stavelse), att ordet haft tonen på ändeisen (ss. i franskan). Dock har det nu akc. 1.
^) En »rimlig analogi» for förklaring av niets kvarstående i godan tror jag mig ha föreslagit ovan avd. I § 3 anm. 2.
^) Om -aina såsom förutsättning for -en i 2 pers. plur. se LäfQer Tffil. NR. V, 77. Jfr Bugge Ant. tidskr. V, 23 ff.
Sv. landsm. X11L3. 3
38 BECKMAN, SEKUNDÄRA NA8ALVOKALBR. XIII. S
sådant förekommer. Å andra sidan kan möjligen antagandet av arnordiskt -n jälpa oss vid förklaringen av övergången -on -> a, som eijes kommer i egendomligt motsatsförhållande till den i andra språk icke ovanliga utvecklingen an -> o. Det har synts mig lämpligt att låta hr Åströms ock min åsikt framträda vid sidan av varandra, då de kanske snarare kom- plettera varandra än göra varandra omöjliga. Jag har därför låtit ett ock annat av det föregående stå kvar även då, när jag ej bestämt velat urgera det gent emot hr Åström. Då så låtit sig göra, har jag vid korrektnrläsningen insatt hänvis- ningar till hr Åströms nya arbete.
F. Norska mål.
I det föregående (avd. A — E) har jag övervägande sysselsatt mig med de mötande olikheterna mellan vgm., som jag be- gagnat som typ, ock övriga mål. Likheterna kan var ock en söka själv i den befintliga litteraturen rörande respektive mål, ock huvudfrågan: ha vi här att göra med historiskt enhetliga företeelser eller med tillfälligtvis sammanfallande resultat av helt olika utvecklingar? — denna fråga beror för sin lösning mindre på massan av till utseendet samstämmande fakta än på möjligheten att förklara de mötande motsägelserna. Jag har sökt förklara dessa med hänvisning till kända fsv. akcentför- hållanden, ock en stor del av den skenbara regellösheten synes därvid ha visat sig, om icke regelbunden, dock åtminstone möjlig att regelbinda. I denna avdelning blir syftet ett annat: att uppvisa likheten mellan en del påtagliga fakta ock de före- teelser, till vilkas existens i en förgängen tid jag på indirekt väg ansett mig kunna sluta. Det är nämligen min mening att i korthet redogöra för hithörande företeelser inom Selbumålet\
') Lars. SG. = A. Larsen, Oplysninger om Dialekten t Selbu- og Guldalen; Lars. Throndhj. = (hersigt över de Trondhjemske dialekters slcegtskapsforhold i Egl. Norske vidensk. selsk. skrifter 1881 o. 1885; N:n Ark. IIL 23. 24.
XIII. 3 MORSKA MÅL. 39
ock därvid i ett par punkter underkasta Larsbns i de flästa avseenden utmärkta behandling av detta mål en revision. Då så finnes lämpligt, tar jag hänsyn även tiil dialekterna i Selbus närhet, där nasalresonansen numera uppgivits. Jag täljer samma skema som hittils.
§ 1. »Den egentlige throndbjemske apokope bestaar deri, at en vokal, som i oldnorsk staar nbetonet i udlyden, bort- falder efter läng rodstavelse». ^
Anm* !• L. anser apokopen till ein natur vara en aatsfonetisk företeelse, ock stöder denna åsikt på de många undantagen. Några av dessa — kanske alla — kunna dock förklaras på annat satt. For övrigt hindra de oss föga i detta sammanhang.
§ 2. I svagtonig stavelse faller slutljudande n. m faller, som det tyckes, blott i obetonad stavelse (>>efter enstavelses tonelag»).*
Anm. 2. Jag var till en början tvivelaktig om riktigheten av Labsens distinktion, då jag ansåg, att man för så analoga företeelser borde söka analoga orsaker. Men den faktiska tendensen att bibehålla -m (under det -n bortkastas) i massor av mål talar ju för den aprioriska sannolikheten av L:s regel, för så vitt den gäller -m. För denna talar Sven dat. sg. pl. milnåm, som jag ej kan förklara genom analogi; mot den talar h&né^ <- hananum, men här kunna möjligen analogier ha värkat (jfr nedanför). Tvivelsutan bör dock Larsens uttryck om n- bortfallet i »udlyd udenfor hovedakcenten»^ modifieras så, som jag gjort. Då man bar t. ex. iBddtf isarna, synes det mig, som man borde antaga stark biton (jfr C § 8) som grund både till n:et8 kvarstående ock kanske — genom förlängning i starkt bitonig stavelse — till palataliseringen ; ty >den palatalisering, som förekommer i efterlyden, er vesentlig in- skrflsnket till läng konsonauti. Man kunde även tänka på fno. isanne med assimilation -an -> nn; men då målet har tendens att (såsom fsv.) förlora -R helt ock hållet (obest. lisa), så är kanske den före- gående förklaringen fullt så sannolik. £n sak, som ej är mig fullt klar, är emellertid kortntavigas förhållande i detta fall. Jag vet näm- ligen ej något om styrkan hos bitonen i dessa ord.
Ännu 8. Larskns förklaring av dat. sg. mask. ock dat. pl. synes mig icke tillfredsställande. Dat. pl. på -om vill han härleda ur fsv. -omen genom apokope av '-om^; dat. sg. på -i^ ur -enom genom -eni^
^) Lars. SG. s. 44. Av samnMinhanget framgår otvetydigt, att — som man väntar — även trestaviga ord apokoperas.
^) Lars. Throndhj. 78. Reglerna för m-bortfallet tyckas växla något i de besläktade dialekterna. I västra delen av stiftet behälles m blott i kortstaviga (»ord med ligedannelse»).
») Ib. 76.
40 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASALVOKALER. XIII. 3
-^ -en -> -% Ed dylik efter nasalhortfallet iatrådd apokope ar icke uppvisad. Då bamixia ger bam\y ha vi tydligen haft deo vanliga apokopen här, som eljes före n-bortfallet. Att utan bindande skäl postu- lera upprepande av samma ljudlagar är ometodiskt. Härtill kommer, att formerna böra förklaras i sammanhang med formerna i besläktade roäl. Dat. sg. på -1^ återfinnes i Härj. ock Jämtl. under formen -a; men dalm. har '^m (kallfim). Vbott. (btr.) har -om (kérom); däremot har det pl. med akc. 2 h^romi men det med btr. närmast besläktade mål, som förlorar -m (Norrb.), bar -o (ex. DegerbarJb&okO best. dat., jfr E anm. 3), som tydligen förutsätter äldre -oxxL Den norrländska formen -om torde åter kunna föras tillbaka på samma -em, som föreligger i dalm. -^m. Jfr girem -> Jemm vgm. Jerom. Får jag då i analogi med dalm. ock btr. för Selbu konsturera en dat. sg. *yégem (e förutsattes även av muljeringen) ock plur. Vögom, så framgår ju enligt Labssns regel sg. veéji^ pl veeghåm fullt regelbundet.
En annan ock svårare fråga blir: hur uppkommo sg. kårlem pl. kärlom ur de äldre kärlenom, käjrlonnom-kdxlumin? Jag vill med all reservation framlägga ett förslag, som, även om det icke är riktigt i detalj, dock kanske kan bidraga att påvisa några synpunkter, som icke böra lemnas ur sikte. Jag fogar ock till det följande den anmärkningen, att mitt resonemang strax ovan icke faller med det följande; ty vilken förklaring karlem än må fä, så kan det icke ha uppkommit genom sådant nasalbortfall, som här behandlas — då ju den urspr. slutljudande nasalen kvarstår. Något hinder finnes väl då tils vidare ej att postu- lera formerna för den tid, som föregick bortfallet av slut-m.
Jag börjar med dat. pl. I ock för sig tyckes denna kunna tilläte den enklaste förklaringen. Man behöver nämligen enligt min mening ej utgå varken från isl. -onnom eller fsv. -omen, utan kan, om man så vill, utgå från den i litteraturen visserligen sällsynta -omom', som dock tyckes få föruteättas som grundform för fsv. -omen. Om i stället för diseimilation synkope inträdde mellan lika konsonanter^, så är ju formen kärom färdig.
Däremot är det visserligen sant, som Linooren påpekar^, att om man lyckas få en Ijudlagsenlig förklaring av sg. Mrom-karlem, denna måste bli sådan, att den kan användas även för pl. Huvuduppgiften blir därför naturligen att förklara den, ock jag påpekar då den analogi, som finnes dels i da. ham, dels i h^m (honom)*. Det sistnämnda åter bör väl sammanhållas med de metateserade formerna h0mn ock dylika, som förekomma litet varstädes ock kanske ha analogier i fsv. gymon (= *gymn?). En metates honom -> homon, genom -> gemon synes
1) Anf. av Kock, Tffil. NR. VIII, 301; N:n Ark. VIII, 146 ff. Antydan av Norben i Ark. V, 392 not 4.
^) Jfr Lars. SG. 49, som tyder på dylik tendens.
3) Btr. § 18 anm. 3.
*) Iakttaget av mig sommaren 1889 på Skaftöland vid Fiskebäcks- kil; finnes (enl. Hallender) även i Barne hd i Västergötland.
XIII. 3 NORSKA MÅL. 41
mig osaoDolik. Snarare ha vi haft stavelsebildande -m: honm. Härar kunde lätt hdinn franjgå genom metates, dä m hällre föregår än efter- följer XL Sedan knnde akcenterna antingen flyttas båda på vokalen, då man erhöll hém(n)y eller ock biakcenten till det eiata ljud, som kunde uppbära stavelseton: hdmn, såsom i vgm. Vokalsynkopen förut- sattes i varje fall i da. ham <- hantun, ock den kan väl låta sig förena med synkoperingslagarna, ehuru jag ej känner dessas formulering för sådanift fall, där vokalen följes av kons., som kan nppbära stavelseton^. Parallelismen mellan karlem ock hém styrk es för övrigt av att dat. honom i Selbu heter i^, närmast •<- 'horn, *ham (Lars. Throndhj. 79).
Som nämnts kan btr. pl. kärom förklaras på samma sätt, ock Selbu sluter sig härvid till btr., så ^ida Lassens regel för m-bortfall är riktig. Skulle m (kort) ha fallit ljud lag sen ligt även i svagt bitonig stavelse, får man ta sin tillflykt till formerna på -omom, varom ovan. Vid vokalsyukope koramo ju tvänne -m i slutljudet, ock dessa borde hålla sig mot avnötning.
Jag har flere gånger haft anledning opponera mig mot antagandet av en apokope efter uasalbortfallet, ock jag vågar i själva värket helt ock hållet betvivla tillvaron av en sådan apokope. En form, som synes förutsätta eu dylik apokope, återstår emellertid att förklara. Älvdals- målet skulle, om man får tro, att Prytz här såsom i allmänhet har älvdalsformer, ha egt en best. da t. pl. på -ömma, ex. klädomma, tyd- ligen utvecklad genom nasalbortfall or fsv. klädhomen. I nu levande mål har prof. Noreen, som benäget låtit mig se sina anteckningar, en- daslt iakttagit former på -om, ex. kallom. En förmedlande ställning skulle intagas av Arborelius^, som har både kallnm ock kallama etc. (Arborblii uppgift har för övrigt avtryckts av Lundbll). Emellertid har A. den betecknande förkortningen »ant.», varigenom han tydligen anger formen på -tuna som »antik». Troligen har därför denna form icke funnits ens på hans tid, utan upptagits ur äldre källor för att belysa den historiska utvecklingen. Bland källorna är den älsta just Prttz, till vilken vi således ånyo återkomma. Vad Prytz beträffar, så har han uppenbarligen ej lyckats att fullt klart särhålla de olika dahnålen från varandra ock från riksspråket. Om det möter svårigheter att i älvdals- målets utveckling inpassa formerna på -ömma -nma, så kan man följ- aktligen ha rättighet att uppställa det spörsmålet: har månne formen inkommit från andra dialekter? Sannolikheten för att denna fråga bör jakande besvaras, ökas därav, att den dialekt, som Prytz i sin barndom hört av sin omgivning, med nästan full visshet kan förutsättas ha egt former på -oma. Prytz var nämligen uppfostrad i Östergötland (Söder-
') Gränsen mellan vok. 4- kons. ock stavelsebildande kons. i tonlös ställning är väl ofta nog ganska svävande. I en sådan fras som Jag har honom *dAr skulle väl efter nsv. akcentuering synkope inträda Ijud- lagsenligt. — Ett bortfall av -no- saknar alla analogier.
2) Gramm. linguse Dalec. (Ups. 1818).
42 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASALVOKALER. XIII. 3
köping^) ock äurivillius anför ^ formen baokoma såsom befintlig »apud Ost rogotlios sy 1 v estres» .
Att formen på -ömma utgår från -omen, har jag här förutsatt som nästan självklart; att hest. dat. pl. på -om utgår från den norsk- isländska formen •onnom, synes mig på de här ock hos Lindgren' anförda skälen ytterst antagligt. Geografiskt innebär det intet orimligt, att Älvdalen skulle ha följt norskan, under det Mora ock Orsa följt fornsvenskans utveckling. — Till sist bifogas den anmärkningen, att om formen klftdomma skalle få förutsättas såsom i Ålvdalsmålet hemma- hörande, så är dess utveckling till klädom troligen analogi efter obest. form ock icke ljudlag. För Selbumålet följer därav, att utvecklingen karlomen -> karloma -> karlotai får antagas som möjlig. Sannolik blir den ej, då formen -omen icke är säkert uppvisad från norskt om- råde, ock väl knappt låter sig uppvisa från ett område, beläget så nära den norska kulturens (resp. det norska litteraturspråkets) gamla medel- punkt. Något stöd för antagandet karlennm karleni\ -> 'karlen *-i^ kan i varje fall ej därav hämtas, ty någon plausibel analogi kan ej här anföras, som skulle ha framkallat vokalbortfallet, ock i alla fall fÖr detta antagande till den betänkliga konsekvensen, att man måste supponera icke blott en upprepad apokope, utan även ett upprepat nasalbortfall.
Nasalvokalerna i Selbom. gruppera sig sora följer:^ § 3. an -> 1^, ex. noori^ »nordenfor»;
§ 4. in -> ^X* ^^' ^U ^^^ fem.;
§ 5. en -> 1^ ock in ->- \.
Här är att märka, att a <- ^ visar sitt nrsprang nr »len» vokal genom »mnljering» av föregående k 1. g. Larsen anser växlingen i^-\ för en senare analogivärkan. Detta synes dock delvis obehövligt, om man, såsom ovan skett, gör bruk av forn- språkets växling en-in. Jfr A § 5,2; E anm. 4 samt nedan anm. 5.
1) 2 pl. imp. Många värb ha särskild imp. pl. på -a; »men der er frihed i anvendelsen og förbindelsen mellem stammen, og suffixet er vaklende: medens nemlig draagh har i plur. draagha, så har häng ha^a. Analogi fra saadanne former har grebet om sig. hvor intet -n hör hjemme, f. ex. taa, plur. taai^a». Dessa former ha vanligen nasalerat a: taai^i^ (besläktade dia- lekter ha imp. plur. på a, så i Tydalen, Holtaalen, Stören, men ej Melhus*).
^) Lundeli, Sv. landsm. Bih. I, 1.
2) Gram. 77. >) Btr. § 18 anm. 3.
*) Lars. Throndhj. 75 ff.; 8G. 36, 40, 48 ff.
5) Lars. SG. 56 (58, 60, 63, 66); Throndhj. 77.
XIII. 3 NORSKA MÅL. 48
Anm* 4« Vad som föranlett frånvaron av uaaalering i flertalet hithörande former, torde med mig till huds stående hegrSnsade ' re- surser icke kunna avgöras, -a kan dock ej gärna utgå från annat än -en, ty;
ä) det palataliserar föregående »guttural» — undantagen därifrån äro tydligen analogihildningar;
ji) gammalt a skulle givit & efter kort, men bortfallit efter lång rotstavelse.
Nasaliteten ar för övrigt vacklande även i dat. sg. neutr.
2) Fem. av adjektiv på -en, t. ex. vakj^ i Selbu^ liita »allestedsw.
3) I former av snbst. med best. art.:
a) nom. ack. sg. fem. ] t. ex. sg. fem. ^^»ri^^, sååji^, tå&%, nom. ack. pl. neutr. f bookj^; pl. neutr. boor^, ejj%.
b, c) [icke i plur. av konsonantstammar ock i- u-stammar, om vilka se anm. 2;] Indherred har dock dubbelformer: b00kem : b00kra, bonnem : boxmra.
d) best. dat. sg. mask. ock neutr.: vej^, boor\. Jfr anm. 3.
Ånm» &• Rörande formerna för dat. sing. år ännu en sak att anmärka. Vad som yttras anm. 3, förklarar icke motsatsen mellan neutr. boor\ <- borÖinu ock mask. ilsi^. Jag anser hår som förut mot- satsen utgå från fno. växling i : e, reglerad av vokalbalans, vokalhannoni eller någon annan princip ock således ursprungligen hemmahörande i båda genera. Denna växling har efterträtts av en växling \ : (^) ^y ock nu ha motsatta analogier värkat. Till införandet av -^ i neutra ha bi- dragit de talrika la-stammama, som åtminstone i fsv. längre än andra ord bevarat ändeisen -1. ^ En motsatt värkan på dat. mask. kan ha ut- övats av an-stammarna, om de Ijudlagsenligt iingo ^ <- *ain. Jfr att Tydalen ook Stören ha -a i båda genera.
Anm. 6. >Qård8navne på oldn. -in og -Ini (•en og -ene) har mest -e eller -i i Indherred, söndenfor fjorden og i Stjördalen tildels -a* (jir 8. 11 anm. 8). Beror detta på skilda dialekters olika behandling av ^ eller kanske snarare på en vid n-bortfallets tid existerande motsats -in, -en? De av Larsbn anförda exx. tala icke avgjort för det senare alternativet, men differentieringen kan ju vara yngre än de av honom nyttjade urkunderna. FÖr likformig utveckling av -en (^) talar kraftigt att vi (i Throndhj.) hava fem. liita »allesteds» (Lars. Throndhj. 77).
Anm. 7. Oklart är dat. sg. fem. niiin%
§ 6. on -> a, ex. öögh^, hononoL -> %•
Anni» 8. >Patronymica på -son [-stin] varierer mellem -a (peer'sa Person), f. ex. i Guldalen, og -å (efter »Folkevennen» for 1863 pag.
1) Kock Fsv. Ijudl. 261 ff. Så bl. a. i ett diplom från Dalame (nordskandinavisk dialekt).
44 BECKMAN, SEKUNDÄRA NA8ALV0KALEK XIII. 3
516 f.), ialfald på BynfBBset». Snarast ha vi val & <- un; a -<- on (jfr nedan).
§ 7. un -> 9: vikuna -> vok9.
Anm. 9. -9 kan ej komma ur -on, ty detta skulle ge -^ (enl. § 6). För övrigt ha ordets andra former -u i ändeisen. Om -son ->> -s& jfr § 6. Märk: tilljamningen har varit värksam efter de av nasale- ringen framkallade vokalövergängama.
Anm. 10. Att -n här faller även efter kort rotstaveleo är — om det icke beror pä senare analogi — en bekräftelse pä den gamla satsen^ att kortstavighetsakcenten (den starka bitonen) snarare uppgavs i väst- nordiska än i östnordiska dialekter. Spår av »vokalbalanslag» i m-bort- fallet se Lars. Throndhj. 78 nederst (-m kvarstår på vissa håll »i ord med ligedannelse»).
Såsom resultat ay den föregående undersökningen torde jag kunna anteckna:
1) Apokope har i samtliga de behandlade dialekterna träffat obetonad slutljudande vokal, föregången av svagtonig stavelse. I vissa mål har den haft ännu större utsträckning^ ock träffat varje dylik vokal, oberoende av föregående stavelse» akcent ock kvantitet; t. ex. Fryksd. Dalbym., eller ock varje sådan; som icke omedelbart föregåtts av en kort rotstavelse (såsom i de västerbottniska ock throndbjemska målen).
2) Slutljudande -n faller efter apokopen i nästan alla enligt samma princip: då det är kort ock står i svagtonig stavelse. Trots identiteten i princip äro olikheterna i resnltatet ganska betydliga, beroende på den olika ntsträckning, i vilken stark biton på ultima eller därav framkallade konsonantförlängningar vid n-bortfallets tid förefunnits i de olika målen.
3) De uppkomna nasalvokalerna hava även på ett väsent- ligen analogt sätt utvecklats, q har i alla dialekterna blivit i^ (varur a eller a). I de flästa ha vi även 9 ->> i^, ehuru bär exemplen äro iärre ock delvis tvetydiga. De långa (ock slutna) ljuden é. I, ö bliva oförändrade. Även här möta vi emellertid en del dialektiska olikheter, som dock vida mindre tycka» bero pä olikheter i de behandlade ljudlagarna än pä olikheter i det språk, varpå de värkat (växl. o-u, e-i).
Naturligtvis äro dessa företeelser ej begränsade till de små områden, som av mig här undersökts. Lätt tillgängliga
XIII. 3 RESULTAT. 45
källor applysa oss, att de äro vida mera utbredda. Jag skall i största korthet hänvisa till några av deni^, ntao att såsom förat i detalj diskatera deras upplysningar.
N. Bohuslän^ har apokope av trestaviga ord (t. ex. impf. akta), n-bortfall, men e för fsv. en-in i böjningen (t. ex. märke marken). Det kan på n-bortfallets tid ha varit »i-mål». Best. pinr. armane o. dyl. strider ej mot § 1, om målet på apokopens tid haft den från flera håll uppvisade starka bitonen på sta- velsen -an-*.
Norra Småland^ överhuvud står i det stora hela på samma plan som Östra härad (jfr avd. II A).
Öland^ apokoperar i samma stora utsträckning som de värmländska målen, har n-borttall ock ^9 9 -> a, ex. tanna, aga (fem.) egen, Larsa Larsson.
Fårömålet* har åtminstone n-bortfall enligt exakt samma regler, som ovan ay mig uppställts.
Norrut finna vi i Medelpad^ pamgan pänningarna, med apokope men bibehållet -n, vilket torde få förklaras på samma sätt som liknande former i Fryksd., ty i svagtonig stavelse faller -n, ex. uttmila, nata. Former sådana som Un behöva ej överraska oss. De visa blott, att kontraktion efter föregånget bortfall av -d- inträtt före n-bortfallet.
Slutligen ha vi i trakter av Jämtland ock Härjedalen^ apokope enligt vokalbalansen ock vanligt n-bortfall. Målen sluta sig synnerligen nära till de motliggande norska (thrond- hjemska). Vi ha t. ex. dat. sg. mask. på -a. Påfallande äro dock dat. sg. neutr. ock imp. plur. med bibehållet -n«* Nasa-
1) översikter hoe Lll Älf. 31 ff., FräTidsk. 14 f., 43; Aas. Or. § 59, 107, 131, 168, 169, 173, 185 m. fl. Bt.
*) NiLÉN, Ordbok of ver allmogemålet i Sörhygden; språkprov i Sv. laDdmn. I, b. 640.
') Jfr även avd. I § 11 anm. 1.
*) Språkprov i Sv. landBiu. I, a. 632 ff.; II. 7; II. 9, 8. 19 ff.
*) BoDORFF, Bidrag till kännedom om folkspråket på Ölandy Stockholm 1875; Språkprov i Sv. laDdam. II. 9, b. 13 ff.
^) NoBE£N i Sv. landBin. I, s. 368; språkprov ib. s. 365, 570.
7) Språkprov i Sv. laDdsm. I, s. 578 fE.
^) Jessen, Notitser om dialL i Herj. og Jemtl.y i No. hist. tidskr. III; språkprov i Sv. landsm. I, 584 ff.
*) Om dat. neatr. på -an har jag ingen bestämd mening. För kvarstående av -n kunde man t&oka på dativformemas suffixbetoning
46 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASALVOKALER. XIII. 3
leringen reflekteras här (i Liosäll) atom genom vanliga över- gångar även så, att »tilljämnade» ord på -e få -o i de fall, där vi ha att förutsätta sekundära nasalvokaler, t. ex. best. nom. gato, best. dat. heno mot -0 i andra former.
Vi återfinna således de behandlade ljudlagarna inom de mast skilda mål på svensk botten. Rörande deras område i Norge skall jag ej yttra mig, utan blott med hänvisning till Aasen anf. st. påpeka, att »landsmålet» har best. fem. sg. skaali, visa, neutr. pl. aari, augo^.
Större vanskligbeter erbjuda de finsk-svenska målen, av vilka flere tyckas bibehålla -n, åtminstone i flertalet fall. Gamla Earleby förlorar dock både -n ock -nn (utom i 2 plur. av vb.^). Estsvenskan åter kommer tillbaka med välkända företeelser: apokope efter vokalbalans ock n-bortfall på vanligt sätt (i Rågö«Wicht. dock ej i kortstaviga svaga fem.).
Att en så stor överensstämmelse skulle vara tillfällig, att så identiska ljudlagar skulle ha uppkommit spontant på alla eller de flästa bland de här nämnda orterna, är väl ytterst osannolikt. Tvärtom tyckes det väl framgå, att samma ljud- lagar i samma tidsföljd från en eller ett par begynnelsepunkter vågformigt gått fram över de olika bygderna. Givetvis ha de väl då på vägen mellan tvänne skilda orter passerat de mellan- liggande. Sannolikheten talar således för att även mellan- liggande orter stå på ungefär samma basis. På svenskt om- råde tinnes väl också knappast någon dialekt norr om Små- land, som undandragit sig den allmänna utvecklingen, med andantag av Gästrikland, som lär utgöra en språkö*. Rörande detaljerna av Dalmålets utveckling vågar jag icke uttala någon
ock den oregelbundna akcentaationen av artikulerade subst. i andra fall, ehuru det då återstår att förklara motsatsen mellan neutr. ock mask. Iinperativen kan ha kvar -n genom konstruktion framför pron. I. Jfr 8. 37. Samma oregelbundenhet finnes i Norrbotten (Widmark s. 18) ock Gamla Karleby (Hagfors, Sv. landsm. XII. 2 § 286 ff.). Jfr även Lll Älf. 8. 31. För Norrbotten kan man v&rkligen tanka på inflytande från part. pret., vars rotvokal i starka värb överförts på imp. — Till slut påpekar jag den enastående ock svårförklarliga övergången -en -> -an.
^) På avvikande utveckling av nasalvokalema fäster jag uppmärk- samhet.
2) Hagfors, Sv. landsm. XII. 2 § 146 o. flerst.
*) Jfr Lll, Nord. Fam.-bok i art. Gästrikland.
XIII. 3 RESULTAT. 47
mening. Detsamma gilller i ännu högre grad de finsk-svenska mälen. Tar man emellertid i betraktande de kronologiska håll< punkterna s. 15 ff., så finner man, att i stort sett redan på 1500- talet inom hela det på den tiden svenska språkområdet, med andantag av trakter i Finnland ock Småland, dialekterna genom- fört slntljudsavstympningeu. I de centrala orterna har som nåmnts redan på 1400-talet samma utveckling inträtt.
Uet blir då en helt natarlig fråga: ha dessa vitt utbredda ljudlagar haft något inflytande på svenskt riksspråk? Att ett riksspråk överhuvud till sitt ursprung är blott ock bart en dialekt, som på grund av politiska ock litterära förhållanden fått övervikt inom tongivande kretsar; att det emellertid snart nog blir något annat \ då den dialekt, från vilken det utgått, fortsätter sin ohämmade utveckling, under det riksspråket, på- värkat av skriften ock ett snart nog vaknat, åtminstone delvis medvetet språkriktighetssträvande, antar en mer konservativ karakter, dock utan att någonsin kunna helt frigöra sig från moderdialektens ock övriga dialekters påvärkningar: detta allt är väl allmänt erkänt, likaväl som att de dialekter, vilka i Sverge intagit maktställningen, voro Mala r provinsernas ock Östergötlands, ock att dessas övervikt kan sägas vara avgjord omkr. 1350^. Men om arten ock graden av riksspråkets ock dialekternas ömsesidiga påvärkningar, därom finnes ytterst litet i litteraturen framställt — helt naturligt, då varje försök till sammanställning av dylik art strandat på bristande upp- lysningar om de dialektiska företeelsernas ålder. Skall en företeelse kunna ha kommit in i riksspråket ur folkmålen, så måste den ju i de senare vara äldre än i det ft^rra, men huru avgöra detta?
Detta uppfordrar mig att för några frågor i allmänt svensk språkhistoria söka tillgodogöra mig några bland resultaten av föreliggande undersökning, speciellt de kronologiska resultaten s. 15 ff.
Jag börjar då med att söka ett svar på frågan: när emanciperade sig det svenska riksspråket från de dialekter, ur vilka det framgått? Frågan synes mig ha intresse icke blott för språkhistorien, utan även för kultur-
«) Paul Princip. 350 ff.
2) Kock Fsv. Ijudl. 489 ff. (earek. 582).
48 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASALVOKALEK. XIII. 3
historien, ock från dess synpunkt kände den formnleras så: när blev den andliga förbindelsen mellan olika svenska bygder så pass intensiv, ock når fick litteraturen inom jämförelsevis vidare kretsar så pass betydelse, att de kunde hålla vid liv ett särskilt språk, som icke vidare hade stöd däri, att det inom någon bygd därjämte var folkspråk?
Med stöd av den föregående undersökningen kunna vi svara: åtminstone i början av 1400-talet. Ty då började slutljudsavstympningen inom de trakter, där tidens kulturcentra lågo. Denna var — jämte några andra egendomligheter, som med säkerhet icke äro yngre — tillräckligt väsentlig för att åt folkspråk ock litteraturspråk ge en genomgående olika karakter, ock riksspråket hade då livskraft nog att hålla uppe sina traditioner gentemot dialekternas snart nog nästan en- hälliga yrkandena
En annan fråga blir då, »på vad sätt ock genom vilka medel ett allmänt riksspråk kunnat utbilda [resp. bibehållaj sig utan någon för allmänheten tillgänglig litteratur, utbredd läskunnighet eller ordnat skolväsende». Jag vill på den frågan svara såsom Lund£LL på samma ställe, där han framkastar den^: »genom ämbetsmännen ock förvaltningen överhuvud, kan- ske även genom kyrkan», blott att jag är böjd att stryka över »kanske» ock stryka under »kyrkan»; ty hon var dock tidens mäktigaste ock bäst centraliserade institution, ock hon hade med svenskt språk vida mer att skaffa, än man hittils plägat vilja erkänna, såsom av Schuck^ på övertygande sätt bevisats*.
Här har jag således sökt visa, att redan ganska tidigt litteraturspråket kan anses ha skilt sig icke blott från några
^) Äv den tidens svenska landskap torde knappast mera än en del av Småland ha förblivit på samma ståndpunkt som riksspråket i avse- ende på slutljuden. Märk, att Finnland väl åtminstone haft apokope.
2) Lll Frändsk. s. 64 ff.
3) Sv. litt.-hist. I, 175 ff.
*) Man torde nu bättre än förut förstå, varför jag s. 16, 17 i noterna bestämt tillbakavisade den konsekvens, vaiiiill den Kook-Noreenska upp- fattningen av konsonantförkortning i svagtonigt slutljud skulle lett mig med avseende på n-bortfallets kronologi. Hade detta inträtt före t. ex. 1385 (Oxenstiernska hdskr.) ock hade apokopen inträtt ännu tidigare, så hade det varit oförklarligt, att de kommit att trots sin stora utbredning förbliva dialektiska. Jfr emellertid tillägg till s. 15 (s. 54 ff.).
XIII. 3 RESULTAT. 49
folkmåly utan från dem alla. Men svalget var med all säker- het ingalunda oöverstigligt. Vardagsspråket inom de bildade klasserna, sädant som det gestaltade sig i synnerhet på landet, kom enligt sakens natur att förmedla förbindelsen, ock då vi gå att söka några spår av dessa inflytelser på riksspråket, göra vi väl klokast i att tillse, huruvida bland de behandlade dialektformerna några finnas kvar inom detta blandspråk, så- dant vi nu känna det. Ock svaret kan väl icke bli mer än ett. Nog höra vi litet varstädes ropa> för ropade, bama ock bena för barnen, benen — allt rena dialektformer — eller kom- promisser mellan riksspråk ock dialekt sådana som hasena^. Att dessa närmanden mellan överklassens talspråk ock folkmålen varit större förr än nu, då skolorna ock litteraturen fått ett så stort inflytande, ligger i sakens natur, ock det framgår för övrigt t. ex. av Sv. HOFs Dialectus Vestrogotica, som stämmer ganska väl med våra dagars folkmål ock likväl hade till ett väsentligt ändamål att lära västgötarna — ock givetvis icke bönderna, ty för dem skriver man icke på latin — vad som i deras språk var felaktigt ^ Det vore väl då icke alltför under- ligt, om från talspråket dialektformer inkommo i skriften, hälst inom sådana delar av ordförrådet, som på grund av sin be- tydelse mera tillhöra vardagsspråket än litteraturen, eller så- dana böjningsformer, där inom riksspråket självt värkande analogier gynnade lånet.
På det förra sättet torde kanske i jolaB ock till samma typ hörande ord förklaras. De tillhöra genom sin betydelse mera vardagsspråket än litteraturen (ock gjorde det ännu mer fordom, då litteraturen mindre än nu sysselsatte sig med vardagslivets förhållanden) ock kunna därför förklaras såsom dialektlån, ock i dialekterna skulle de Ijndlagsenligt uppkomma
^) Att denna form låter förklara aig inom rspr., påpekas avd. I § 11 anm. 1. I dess fulIstSndiga eeger i talspråket ha väl dock dia- lektema del.
^) Mftrk dock, att denna form kan förklaras på annat sätt. Jfr da.
^) Hof Dial. Vestr. r. 8 if. 'HoF betecknar för övrigt en sådan mängd enskilda ord såsom »nistica», använda av »plebs» o. s. v., att man har skäl antaga, det flertalet obetecknado tillhörde även överklassens språk. En del visa redan genom sin form, att de ej kunnat tillhöra folkspråket (så alla med y-ljud). Hans exempel på (sämre) skoUatin äro också i avseende på ljudformen ren bond västgötska.
50 BECKMAN, SEKUNDÄRA NaSALYOKALBR. XIII. 3
ur fsv. i julas e. I afkie ock i aftes anser jag vara orddubletter, utvecklade det förra inom rspr., det senare inom de apokope^ rande dialekterna, båda ur det från 1300-talet anförda i aftonset I Julas etc. skulle då ha dubbelt genitivmärke (jfr kyrkios etc), vilket passar bra tillsammans med att t. ex. i paska värkligen förekommer^.
På det senare sättet torde de apokoperade — nu av yngre utvecklingar ersatta — dialektformerna löttren, hAndren ock de vanligare mössen, gässen etc. ha kommit in i rspr., på grund av det stöd de egde i neutr. barnen o. dyl.^ I bina ha vi utom rspr.s artikel, som antagit funktion av pluralmärke, en annan, som är för rspr. relativt främmande, men i målen är så mycket vanligare ock väl därifrån lånats, dä de nybildade formerna slöto sig så väl till andra artikeUormer på -na.
I bittida brukar man anta att mlty. betiden föreligger analogiskt om bildat efter sv. ad v. på -a^. Man kan därvid fråga: varför denna om bildning? — då eljes just -en är den segrande typen, ock dialektformen bettia etc. kan då komma till jälp^. Det samma kan med en modifikation tillämpas på mellan. Till genomförandet av denna form kunna dialekternas mftlla {<- maoUon -in) ha bidragit: man återförde dem folketymologiskt på ett -an. Å andra sidan kan alltför väl övergången en -> a pä liknande sätt ha haft en nästan motsatt värkan på rspr. Som bekant är den gamla advärbialbildningen på -a i utdö- ende. I dess ställe gör en yngre bildning pä -en stora eröv- ringar. Till dess framgångar kan möjligen ha bidragit, att
. ^) Jfr Stockbolmsmålets 1 vårase: Sv. landsni. I, 608 (9) r. 12. Ordet kan dialektiskt i sen tid ha varit »formellt sammansatt» ock så- ledes undgått apokopen.
*) Om ifrågavarande bildningstyp se Bydqv. V, 134; Hellqu. Ark. IV, 318 (H:s teori oro metates aftes -> aftse är knappast antaglig); S<thag. ib. 338 ff.; N:n Ark. VI, 339 (om uppkomsten av e i afse, aftonse etc. — N:n yttrar sig ej om dess bortfall, i denna »hittils icke närmare utredda bildningstyp»).
^) Jfr Schag. Vätöm. s. 69. Formerna uppträda fr. 1460, vilket passar bra till kronologien ovan s. 15 ff.
*) Tamm Et. Ordb. 38.
^) Jfr dock talspr. bitti, som kanske förutsätter ett betidha före apokopen.
XIII. 3 RB8ULTAT. 51
man vid valfrihet kommit att föredraga -en, dä -a vid sidan därav kunnat synas vulgärt, liksoro boka bredvid boken ^
Utgående från denna uppfattning av dialektlånets förut- sättningar vill jag försöka en förklaring av ordet anka. Huvud- sakligen två förklaringar åro förut framställda: den ena av HOF, Tamm^ ock Brate^ (anka ^ andkona); den andra av KocK^y till vilken sedan Tamm^ ock Hellquist^ slutit sig (båda dock med en viss försiktighet i uttrycket); att anka skulle vara tyskt (Ltlbeckskt) lån. Brates förklaring a. st är i huvuddrag följande: andkona -> an(d)kana enligt ljudlagen o -> a i obet. stavelse. An(d)kana bar sedan missförstått» så- som en form av bestämda femininböjningen, ock därtill har nybildats obest. nom. anka. KocK, som bestrider ljudlagen o -> a^, har utom detta att mot Brate anföra^ att man svårligen torstår, efter vilket normalparadigm'an(d)kona ombildats, i vilken senare anmärkning jag för min del obetingat instämmer. Där- emot synes Kocks mening, att 'andkona knappast kan förutsättas, då det enligt honom saknar analogier (nsv. ankbonde jälper oss ej, då det är bildat av anka, ej av and) — denna Kocks mening, säger jag, synes mig mindre grundad, ock jag vill däremot anmärka:
1) Att 'andbonde skulle ombildas efter anka, då detta blev namn på släktet, är självklart. Det var ju icke blott otyd- ligt, utan vilseledande, sedan anka kommit att beteckna en annan fogel än and.
2) I varje fall bevisar ordet, att bonde bar brukats för att beteckna hanen bland vissa foglar. Lägger man därtill karl
^) På dylika folketym ologier på äodelsernaB område vill jag anföra ett ez. från annat båll. I Synnerby kyrkoböcker från 1700-talet skrives naturligtvis riksiipråk, men en bland pastores loci skriver regelbundet SkallmeJSB (kyrka etc.) vgm. skqlmtBjd, Då »-typen aldrig eljes be- gagnas, tyckes gen. menBSB, soholsB etc. ha föresvävat skrivaren ock förmått honom att akceptera en dialektform. ' 2) Bidrag till Et. Ordb. Ups. 1874.
') Vestmannalagens ljudlära, 21 not.
*) Sv. Språkhist. (70) 74 ff.
*) Et. ordb. (Ups. 1890).
«) Ark. VII, 144.
^) Enligt Kocks senaste mening skulle dock o -> a just har kunna vara Ijudlagsenligt: Skand. Arch. I, s. 40 not.
å
52 BECKMAN, 8EKUNDÄRA NASALYOKALBR. XIII. 3
i Dsv. gåskarl ock Sörbygdmålets ånker^ (som knappast kan vara annat än 'andkarl), så tyckes mig *andkona ha analogier nog för att knnna användaSy ifall de formella svårigheterna låta sig lösas.
Har då ordet från början haft tonen på första stavelsen, såsom enligt Behaghels teori om betoning efter variations- möjligheterna^ tyckes antagligt, då foglarna äro många, men könen blott två, så bör det tidigt nog ha haft svag biton på pennltima för att knnna träffas av dialekternas slutljndslagar. Dess utveckling bleve då 'andkona -> 'andkon -> 'an(d)k9 -> anka (på vissa håll kanske *anko, till vilket anka kunde bildas som nom. enligt proportionen anka : anko = gata : gato). Hade man då i dialekterna fått anka, kunde det lätt upptagas i rspr., då annan form i fsv. litteratur icke fanns, ock ordet hade stöd i övriga fem. på -a (ock speciellt på -ka).
Anm* Huruvida mau kan utsträcka denna förklaringsprincip till några fler bland de av Bråte a. st. anförda orden, är en annan sak. Jag skall nöja mig med utt par antydningar. Förklaringen av gosse <- goÖ Bon behöver icke möta formella hinder, såsom redan av Noreen antytts (Ark. VI, 318 not). Däremot är val svårligen Brates förklaring av ord pä -ka användbar i sådana fall, där även isl. har -ka ock -kona, bredvid varandra, t. ex. firaenka : firaenkona. Det har fallit mig före, att vi i vissa ord av en annan typ skulle kunna ha ett -ka <- kona, nämligen i motionssuffixet -ska. I sädana ord som BergstrOmskan ock de möj- ligen därefter bildade pastorskan etc. går det ju bra. De beteckna hustron (kona) till den man, på vars namn eller titel de bildats, ock suffixet skulle innehålla genitiv-s + kona. Värre är det med nomina agentis på -ska (tvätterska). Betydclseövergången kunde väl förklaras, men formernas uppträdande i denna funktion redan 1420 (enl. Tamm) gör antagandet för vissa fall högst betänkligt från kronologisk synpunkt. Detta hindrar dock ej, att en inhemsk bildning av ifrågavarande slag kan ha bidragit till bildandet av det livskraftiga motionssuffixet -ska, vars förklaring uteslutande ur främmande källor tyckes göra någon svå- righet*.
') Ordet är i Sörbygdmålet både mask. ock fem.
^ Behaghel, GPhil. I, 552; Lindgr. Btr. § 16 anm. 2. Att ordet fått akc. 2, kan bero på analogi från Övriga fem. på -a. Jfr Sörbygd- roålets form, som dock även kan vara analogi.
3) Jfr Tamm, Tyska änd. 38 if.
THUgg.
Till 8. 6 not 1.
Sedan l:a arket av det föregående redan var uppsatt ock två gånger korrekturläst, har jag under några timmars besök i Alfta haft tillfälle konstatera riktigheten av Lundells upp- gift om nasalvokaler i denna sockens mål. Jag hörde t. ex. uttalas: ksrrki^, hallmili^ (halvmilen); däremot — om jag ej misstog mig — (»nog ä ni snart vid) kyrkan alltl», som tyckes tyda på att målet ännu har satsdubbletter av ord med äldre •]i(bindning). Några för min undersökning mera betydande iakttagelser medhunnos ej på den korta tiden.
Till 8. 14.
Jag är i tillfälle anföra ett direkt bevis på tillvaron av nasalvokaler i 1600-talets svenska. Fransmannen Babth. POUREL DE Hatrize, som 1650 utgav en fransk grammatika, vilken tillegnats drottning Kristina, har i sin uttalslära gjort flera jämförelser mellan franska ock svenska, som äro upp- lysande för det senare språkets ljudförhållanden ^ På tal om franskt n yttrar han: ». . . änder thett någon stafnelse, så liuder thett såsom n uthi desse Swenske orth: anka» ankeatall, ankebuBs, eng, säng; och HON, när en cons. fölier effter, ut Amandement . . . .» Det lider väl intet tvivel, att versalerna skola framhålla HON (hq) såsom den par préférence adekvata jämförelsepunkten. Trots interpunktionen få vi väl antaga, att bestämningen »när etc.» gäller det franska uttalet ock ej det svenska. Märkligt är, att ett uttal hq existerade även i de kretsar, främlingen kom i beröring med^. — I sammanhang här- med må ett par rader få plats om ett annat ord med '9, näm- ligen personnamnet jo^ Jon, som finnes i flere dialekter ock lär ha funnits även i vgm.^ og utgår väl från 9, ock skälet
^) Blaod aDDat har han en antydan om olikheten mellan franakans ook svenskans musikaliska satsbetoning.
^) Jfr e fem. av en Col. Ordesk. XXI. ») Hof Dial. vestrog. s. 162.
Sv. landtm. XIJI.3. 4
I
54 BECKMAN, SEKUNDÄRA NA8ALV0KALEK. XIII. 3
till utFeckligen torde Fara, att q kommit i havadtonig ställning. I denna ställning var nasalvokalen något i 7ära dialekter så ena- stående, att dess ljud- ock attalsbild lätt sammanföll med den närmast besläktade Ijadgrnpp, som fanns, d. v. s. förbindelsen og. Jfr avd. I, § 4 anm. 2.
Till 8. 15 ff. (avd. I, § 9).
I det föregående har jag sökt visa, att fsv. ända inpå 1400-talet uppehållit skillnaden mellan -n ock -nn även i svag- toniga stavelser, ock jag har därför tillbakavisat de åsikter, som framställts, att redan den äldre fsv. i dylika stavelser skalle ba utplånat skillnaden i konsonanternas kvantitet. Sedan detta skrevs, har saken ännu en gång kommit på tal, då Kock i en anmälan av R. Larssons avhandling om Södermanna- lagens språk^ velat förklara några enkelskri vna 1 i nämnda lag genom svag satsbetoning. Jag kan emellertid ej finna Kocks bevisning tillfredsställande.
Till en början synes motsatsen stisBl-vill omöjlig att förena med hans åsikt^. Själv har också Kock* gjort troligt, att i lagspråket åtminstone dialektiskt skillnaden mellan mask. gamall ock fem. gamal uppehölls, vilket stämmer utmärkt med min teori i det föregående, men svårligen låter förena sig med Kocks här kritiserade åsikt. I allmänhet synes det mig ytterst betänkligt att för proklitiska ock enklitiska ord uppställa ljud- lagar utan att tillse, det dessa lagar gälla svagtoniga ändelser. Vidare påpekar Kock själv andra förklaringsmöjligheter för en hel del av de på anf. st. upptagna orden. Jag tror mig därför med avseende på de övriga böra förhålla mig skeptisk.
Medan saken är på tal, tillåter jag mig påpeka, att det är av särskilt intresse, att just 1 dubbelskrives. Detta beror tvivelsutan på den kvalitativa skillnad mellan långt ock kort 1 (kort { ock långt V), som vi med stöd av nutida folkmål måste antaga, ock det utgör därför ett nytt bevis på det kaku- minala l:s ålderdomlighet. Det är för övrigt icke blott SödL. som har denna egenhet. Jag har iakttagit den i OgL. ock
') Ark. VIII, 381 ff., särskilt 385 f.
^ Skulle något av de behandlade orden ge exempel på utvecklingen i proklis, borde det väl vara vill. ») Fsv. Ijudl. 418.
XIII. 3 TILLÄOO. 55
ett par andra skrifter, ock bland Kocks exempel från andra lagar på dnbbelskriven slatkonsonant ^ äro de allra flästa exem- pel på 11. Mitt antagande bekräftas av materialet från SödL. Dess BtisBly {)ol, vill motsvaras i vgm. av §(bI^ My vel, dess 8kal av sv. talspråks ska, vgm. sa, Oolumbns skaal. Övriga värbalformer äro ombildade efter analogi.
Å ena sidan tyckes mig således fortfarande bevisningen för den supponerade konsonantförkortningen ofullständig. Å andra sidan skall jag ej fbrtiga, att jag vid stadiam av 1600- talets grammatici fannit ett nttalande, som i avsevärd mon försvagar min motbevisning i det föregående. AuBiviLLlus bar nämligen Cogitationes s. 33 f. en uppgift om nttalet av artikulerade snbstantivformer i 1600-talets svenska, som väl för- tjänar här anföras. Enligt honom har e två ljud: e ock ä, på vilka upptagas en mängd exempel, varibland även ord med skrivet e i ändelser, i vilket fall regeln är, att e förekommer i öppen, a i sluten stavelse, en regel som även kan framletas ur andra äldre grammatikor. Ett tredje ljud, som skall vara ett mellan- Ijnd mellan de föregående, förekommer »in iine tantum vocis ante 1, n, r.» NOREEN har Gol. Ordesk. IX förmodat, att detta mellanljud skulle vara »ut^n tvivel detsamma som nysv. äger», varmed han väl måste syfta på 9 1. a. Med stöd av formerna hos COLUMBUS har man väl dock snarare att tänka, att detta e icke var något e alls, utan att det av ÅURrviLLlUS åsyftade uttalet var 1, n, r (jfr NOREEN a. st. XIX); ty det blir väl svårt att finna en anledning, varför d skulle ha uppkommit just före 1, n, r. Det viktigaste för oss är emellertid, att detta mellan- ljud skulle förekomma i masknlina artikelformer, under det de feminina ha -än. Att A. värkligen åtminstone just i detta fall, i best. art. i mask., åsyftat uttalet n, framgår av ett ytt- rande Gram. s. 72: »Quoad pronunciationem : talis ea vulgo re- cepta est, ut in mascnlinis in consonam desinentibus in hac forma -en non clare exauditur, sed e fere eliditur, ut konungn,
gubbn, roden, stooken (sic!) etc In femin. vero
clarius exaaditnr.» Man skulle således i svagtonig stavelse haft övergångarna: enn -> n, en -> än. Om detta är riktigt
») Fbv. Ijudl. 414 ff.
^
56 BECKMAN, SEKUNDÄRA NASALVOKALER. XIII. 3
(yilket kanske ej är höjt över allt tviFcP) ock allmäogiltigt (något som är än mer problematiskt), så skulle, som man ser, bela den teoretiska delen av min kronologi vara förfelad, då de sammanfall mellan en ock n, en ock enn, vilka jag ansett mig kunna föratsätta, icke skulle ha egt rum förr än minst 250 år senare, än jag ansett. Hade vi en övergång ann -> n, så skulle ju detta förklara, att äldre n började skrivas -en (»svarabhakti-utvecklingen»), likaväl som att -n kvarstod i ord, där vi haft äldre -ann, då ju stavelsebildande -n kvarstod. Härmed vore också denna fråga skild från sitt sammanhang med förkortningen av midljudande -nn-, ock därmed skulle alltså min anmärkning mot kronologien för förkortning av kort kon- sonant i svagtonig stavelse förlora sin betydelse. Emellertid torde väl min kronologi för slutljudslagarna vara bevisad blott ock bart genom de ur fsv. litteratur anförda formerna.
Till s. 52.
Ark. IX s. 161 kritiserar Kock en av Nobeen framställd åsikt, att isl. aldrigin fsv. aldrighin skulle vara bildat genom tillägg av den nekande partikeln -na. EOGK vill samman- hålla ordet med ett även befintligt laongin, ock han anser båda bildade med partikeln -ann (ännu). Det är kanske ej alldeles utan betydelse, att det senare ordet ännu finnes i vgm. ock där har formen J^^an, vilken form nödvändigt förutsätter äldre -nn ock således tyckes tala till förmån för KOCKs åsikt.
^) Jag måste dock erkäDoa, ati Aurivillii ord £ro sv&ra att bort- förklara. Man förstår ej, varifrån han skulle fått sin sats, om ej genom iakttagelse; den smakar ej alls av den tidens grammatiska dogmatik.
Rättelser.
S. 10 r. 12 u. ock s. 23 r. 12 n. står avd. II G — lås 8. 50 S. 36 not 2 står tillägg — läs S. 37
BI>BA« TILL KANRSBOI OM
DE STEKSKA LANDSIÄLEN OCK STENSKT FOLKLIV Ull. 4.
Om behandlingeii av a framför rt
i nordiska språk
av
Elis Wadstein.
Såsom bekant anses äldre a framför rt + vok. ha över- gått till ä (som sedermera vanligen utvecklat sig till å) i vissa delar av det nordiska språkområdet (Tamm Fon. känn. s. 15, Kock Fsv. Ij. s. 403, Språkhist. s. 45, med något olika formulering av ljudlagen; jämför ock Noreen i GPhil. I, 481). Att denna förlängning icke inträtt över ett så vidsträckt område, som man antagit, framgår emellertid av de hithörande exempel från olika nordiska språk ock mål, som jag samlat ock häl* går att meddela. Jag medtager därvid, för att pröva riktigheten av ljudlagens - formulering (vilket icke torde vara överflödigt, då den ju avfattats på grundval av mycket litet material), även sådana ord, i vilka rt icke följes av vokal.
Exemplen äro (med utelemnande av de låneord, vilka i resp. språk eller mål endast förekomma med vokalisationen a) följande:
Sv. landsm. XJII.4. 1
WADSTEIN, a FRAMFÖB rt.
XIII. 4
A) Från danskan:
a) Från Jutska dialekter:
1) a uppträder i:
bjat »klart» Feilb. fart Feilb.
hart »bård t> Kok, Hag.^ harta »hartad» Feilb., Kok (hatta).
hjah(r)t »bjserte», Kok, Lby» 8. 10 Oart), Tbors. 8. 25 (hjat), Varm.^s. 34(hjat').
patt »part» Hag.
8tjat(t) »stja^rt», Kok, Tbors. 8. 25.
2) a -> å-ljad i: å(r)t »art», Feilb.»*, Thor8.« s. 16. årt »arte», Feilb. årti »artig», Feilb. b&rt »8ksBg», Feilb.
få(r)t »fart», Feilb., Thor8. fart »farte», Feilb., Kok^ (f&hrt). f&rt0w »fartöj», Feilb. höt »hårdt», 6r0Qb.^ 8. 232. harte »hartad», Feilb.
(h)jåt »fajserte», Lby 8. 10, Tbors. s. 25.
kort, lat. charta, 6r0nb. 8. 267, Hag.
(kåhr), Tbors. s. 75 (kwot). knort, 6r0nb. s. 267. påt »part» Tbors. s. 16. snåt »snart», Tbors. s. 16. Btjåt »Btjsert», Tbors. s. 25.
Bvort »svart», Kok, Hag. (8(v)6tt), Tbors. s. 24 (Bwot, 8un, Bwöt), Varm. s. 28
(BWUtt).
vört, plur. vårt'r »vorte», Lby s. 49, Gr0nb. 8. 270 (vut), Tbors. s. 75 (wot). Tillser man nn, huru de anförda formerna förhålla sig till den ovan upptagna regeln för behandlingen av a framför rt, så finner man bland dem fiere, som icke stämma med den- samma. Vad emellertid årt, fart etc. angår, så kunde de ju vara analogi från sådana kasus, i vilka vokal följde på rt, men denna förklaring duger ej för höt ock adv, anat »snart», höt kan visserligen vara analogi från hård, men snåt visar.
^) De med siffror utmärkta noterna återfinnas i slutet av uppsatsen.
XIII. 4 JUTSKA DIAL. OCK DANSKT RSPR. 3
att a blivit å även då rt icke följdes av vokal (jfr härmed Thors. 8. 16). Av formen hart :»hårdt» framgår emellertid å andra sidan, att detta icke kan ba varit förhållandet i alla jatska dialekter (jfr ock fart, patt, ehnrn dessa såsom låneord icke äro mycket bevisande). Hart »hårdt» i förbindelse med den ovan även angivna formen hjah(r)t etc. »hjserte» kunde nu låta förmoda, att i vissa jatska dialekter a framför rt under inga förhållanden övergick till å, utan alltid bevarades. Att denna förmodan vore oriktig, framgår emellertid av Thors. s. 15, 16 under 4 f givna allmänna regel ävensom av den om- ständigheten, att a-formen hjali(r)t etc. synes vara den över större delen av Jutland använda (jfr Kok ock Thors. s. 25). Bevarandet av a i hjah(r)t får alltså ha en annan förklaring; sannolikt sammanhänger det med att a här ingår såsom del av diftongen ja (jfr ock bjat, sljat, i vilka ord dock i vissa kasus ingen vokal följer på rt). Att angiva de geografiska gränserna mellan de med hänseende till behandlingen av a framför rt olikartade jutska dialekterna är icke möjligt endast med jälp av vad som i de av mig citerade arbetena rörande denna fråga meddelas. Jag konstaterar därför här endast, att a framför rt — utom i förbindelsen -Jart(-)} som över större delen av Jutland alltid bevarat a — i vissa jutska dialekter alltid övergått till ä, yngre å (o, u); men att denna övergång i andra jutska dialekter endast inträtt, då rt följdes av vokal, b) Från danska riksspråket (här medtar jag ock de få hithörande exempel från östdanska dialekter, som i den för mig tillgängliga literaturen anträffats):
1) a uppträder i: 2) a -> å-ljud i:
garte »småsnakkc), K.^ hart T^hkvdU, K., M.^ Dial.^o
hartad »nsesten». K., M.
hartkorn, M. Jfr K. under härd 2. hvart »hvorhen», K. hvort, K.
kart, lat. charta, K. kort. K., M.
korteleeg »kortspil», K. kortenspil, kaartenspil, K. korte »spille korU, K. kartnegl, isl. kartnagl. K., M. kortnegl, K.
knartekfldp, K. knartevoren, K.
WADSTEIK, a FRAMFÖR rt. XIII. 4
knart »knude», K. knort» K., M.
kaorte »knude», K., M. knortekiep, M. knortevoren» K. m. fl. sammaDSättningar.
knortet »knodret», M.
Mörten (M&rten^^), lat. Mar- tinus.
norta »snatta», sv. dial. narta (se nedan s. 6), Bornh.^^ snart adv., M. yarte, isl. vårta, Molb. Gloss.* vorte, M.
Några ord i denna lista synas strida mot den s. 1 ovan angivna ljudlagen, men detta endast skenbart. Oarte hos K. är troligen forndanskt; ordet är hämtat från Moths handskrivna ordbok (om vilken se Univ.-jnb. da. samf:s Blandinger I. 32, not). Eller ock är det möjligt, att ordet är norskt, ock att således MoTH även npptagit norska dialektord: i nyno. förekommer nämligen ett garta med samma betydelse (se nedan). Knarte- keep» knartevoren bero på analogi från knart. Vårte är fornda. Hvort hör säkert icke hit, ntan bar fått o i följd av övergången va -> vo (vilken även kan föreligga i vorte). Kort ock knort (såvida icke i det senare ordet o även i da. är gammalt, se nedan s. 7) bero pä invärkan från former, i vilka vokal följde på rt. I kortnagl står rt framtar konso- nant, ett fall som nppställarna av lagen för här berörda över- gång icke alls tänkt på att undersöka, varför man har att tillse, om icke möjligen a även därvid övergått till å. Man får dock icke på grund av kortnagl draga den slutsatsen, att detta varit förhållandet, ty o här kan vara inkommet från former av det enkla kart, i vilka vokal följt på rt (jfr också fsv. karta nagel). Lika litet som kortnagel kunna därför andra sammansatta former såsom kartnagel, hartkom ge utslag i frågan. Något enkelt ord innehållande tt^rbindelsen art + kons. i fda. är icke känt, men fsv. bör ha haft ett svartna (nsv. svartna). Men även om ett *avårtna från nyda. 1. nsv. dial. skulle uppvisas, så tror jag dock icke, att å uppkommit i detta
*) Förekommer utom å det hos Molbech anförda stället även i den forndanska Cod. Arn.-Magn. nr 187 oktav; se SIbys edition s. 81. 20.
XIII. 4
DANSKT RSPK., SV. DIALEKTER.
ord, Utan beror det nog på analogi; tj såsom Tamm Fonet. känn. s. 16 påpekar, var det väsentliga villkoret för flSrändringen av a framför rt nog det, att rt skulle vara fördelat på tvänne stavelser. Kocks formulering »fsv. ä framför rt [har] övergått till Ö9 nysv. å i flerstaviga ord: vårta, tårta etc, men där- emot icke i enstaviga», enligt vilken svartna bort ge 'svartna, beror väl endast på förbiseende av detta exempel.
Åv föregående ordlista ock resonnemang framgår alltså, att a övergått till å framför rt + vok. i danska riksspr. ock därför sannolikt även i östdanska dial.
B) Från svenskan:
a) Från sydsvenska dialekter:
1) a- vok. i:
artig Hall»* hart, Åsb. (haut '^) ock Hall.i*
2) a -> ä (som sedan har utvecklat sig vidare) i:
vano/itt, vonokti adj., Asb.^® hokt^ Åsb."
Jcaukt »kort» subst., Åsb.»* kquhtnql »kartnagel, Asb.»^ knort, Skå., Blek.»« knorted, Skå.»^ knortig, Skå.»»
naurta, da. dial., norta, Skå. '^ skörta »liderligt fruntimmer^ (jfr no. dial. skarta, s. 13 här i det följ.), S. Skå.^» sohvart, Blek. 21 svort, Skå. 20, Hall., Blek."
vart »håll, riktning», Hall. M
vårta, Skå. Blek. *« (t?aw,tf a, S. Luggude»). Dessa exempel visa alldeles evident, att övergången a -> å inträtt i dessa sydsvenska mål, då rt följdes av vokal. Vad hokt angår, så beror dess vokal på invärkan från former av ordet, i vilka a stått framför rÖ; svort har fått o från former, i vilka rt följes av vokal; artig är tydligen ånyo infört från riksspråket.
b) Övriga svenska dialekter (för vilka jag haft tillgång till uppgifter rörande något eller några av de hithörande orden):
1) a-vok. uppträder i: •arta »arta», Gottl. (ärrt*^). Finn by (a^o*»). dartä »tUUa, släppa», Medp.^^
2) å-vok. i:
6
WAD8TEIN, a FRAMFÖR rt.
XIII. 4
kåt(björk) i Jönkö- pings län".
knort, Sm&1.27, Qgöt- 1.*^. «8, När.2^ Söd- in.«
*harta »avskala», Öbott. (hartt"). hvart, Ögötl., När., Medp., Vbott.", Nyl.
(kvart"), kart subst., Öl.", Kalm. 1.", Skarab. 1.
(kartbjörk"), Sörb.^», Fryksd. (katt»>),
När.". ", Södm.3^ Västm. (kartbjörk"),
Vätö (Äg?"), Hals. (karat»*), Bnrtr.
(Jfåt «), Fby (kat ^*)y Nyl.**, estsv. (katt «>). kat, lat. charta, estsv. >^ karta »kart^, Nyl."
karta v., När.", Södm . (karta "), Västm ."• " kartig Kalm. I. (katig"), Ögötl. (kar-
ti(g))". ", Vgötl. (karrtig»»), Södm." knart »kart», Smal.", Ögötl."»», Vgötl."» ♦•,
Sörb.", Fryksd. (knatt«>), Södm.»»,
Hals.»*, Nyl." 'knarta v. Södm. (knarta»^), Hals. (knar-
ata»*). knarte »småväxt männi8kaI.djur»,Södm.»*^ knartugr, Södm.»*, Hals. (knarstug"- »*). narta »snatta», Hals."* »* (även nareta). snart ad v. Sörb.", Fryksd.»», Vörå(5ng^f*»),
Fby {snat^), Nyl.", estsv. (snåt»»). snåtom »snart», estsv.»» Bvart Gottl", Smal.", Ögötl.«, Vgötl.«
Sörb. (Bvårt(e)"), Fryksd. (svatt),
Södm.i», Uppl.« {svalar Vätö"), Dal.«
(suart Alfd., suart Mora**), Hals.
(svaret"), Jämtl.«, Vbott.« (Degerfors
§wat*^, Ny sätra >(»$*), Öbott.« (svatt
Närp.«), Fby (svajar"), Nyl.", estsv.
(svatter, swattan, swatter»»), Rnnö
(^rg^an*^).
®) Se J. V. Lindgren i Sv. landsm. XII. 1, 8. 110. Jfr om (O Lll Alf. R. 112. Detta ljud liByftas väl med & i §vårt- (första sammaDsättningsled i ortnamn från Luleå-trakten) Sv. landsm. VI. 3, s. 13, 19, 23, 26. I Burträskmålet är utvecklingen av förbindelsen -art- oklar. Enligt Lindgren anf. st. skulle mäPn :»Mårten> ock fwdt >svart> möjligen förutsätta en gammal förlängning av a framför rt + vok. Mot detta antagande strider dock Burträskmålets v^t »vårta».
XIII. 4
sv. DIALEKTER.
valts, Vgötl.". 48
vå^t(e)-bit,Vgötl.2^ Smål.^^ vå(r)t-bita- re O. här.**, vårte- bitare, Ydre»». vårt-gräs, Västbo (Smal.").
svarta Vgötl. (= »evflrt märr»*'), Sörb.
(= »svärta», subet. o. värb**), Fby {svalo
»fogel»^*). avarten »Bvart häst», Vgötl." svartna, Sörb.» Fryksd. (svått&fn «<>),
estsv. (evattn**). Tart(en) adv., Södm.»^ vårta »vårta», S. Gottl.", Sörb.»», Jösse
h.", Fryksd. (vått^o), Värml. Älfd.
(va'tt»«), Dalby (t;d««), Uppl." (Vätö
vQta^)i Otsb, (garta^)j Älfd. {uarta^%
Häis. (värsta»*), Dfs. {vM*% Btr. (t;4^*),
Fby (vaJo2«), Nyl. (varto^*), estsv.
Ormsö, Nukkö (vatt»»» "), Runö (i;a(").
vartebidare, Sörb.». Iakttager nian, att ordet knort kan lemnas nr räkningen såsom — i vissa trakter åtminstone — innehållande gammalt o (jfr ty. knors med samma betydelse), skulle alltså, av denna ordsamling att dömma, ljudlagen om a:8 övergång till å framför rt + vokal endast gällt: i Småland (möjligen icke i någon del av det östra: jfr kart, Kalm. län motkätbjdrk, Jönk. län), vidare i (det in i Smal. skjutande) Ydre härad av Ögötl. samt i Västergötland (möjligen icke i någon del av Skarab. län: jfr kart ovan). Att bestämdare utpeka den geografiska grän- sen för ljudlagens giltighet är emellertid tydligen omöjligt med det lilla material, som står mig till buds från de sistnämnda områdena. Från hela det övriga svenska språkområdet har jag icke funnit något, som skulle tala för att den här be- handlade övergången inträtt i någon del av detsamma**. Sär- skilt vill jag, emedan det är av intresse i fråga om riksspråket, framhäva, att Upplands vårta ock de många exemplen från Södermanland på förbindelsen -art -f- vok. avgjort visa, att ljudlagen icke gällt för dessa landskap ***.
*) Se noten å föregående sida.
oo) Såvida ej Vbott. fivcbti ^vårt- skulle vara att så uppfatta (ock
icke på eått soin ovan framställts). Jfr emellertid även s. 14 i det följ.
^^^) Man kan nämligen icke förklara dessa sodm. exempel såsom
beroende på invärkan från ord ock former, i vilka rt icke följes av vokal,
ty om ljudlagen gällt för Södm., hade åtminstone något av dessa ord
8 WADSTEIN, a FRAMFÖK rt.
c) Från svenaka riksspråket:
XIII. 4
1) a- vokal i: haxKnär), Lind.^ hvart*, Speg.w, Ser.", Lind,
Ihre", Sahlst.**, nsv. kart, Speg., Ser., Lind, Ihre,
Sahlst., nsv. kartig. Lind, Sahlst. karta, lat. oharta. Lind, nsv.
kartnagel, Speg., Lind, Sahlst., ilSv.
qvart, »pro qvan Sahlst.
Martin, nsv.^
Bkart, Speg. (isl. ?***).
snart, Speg., Ser., Lind, Ihre,
Sahlst., nsv. svart. Var. ^\ Linc, Speg., Ser.,
Lind, Ihre, Sahlst., nsv. svarta sabst., Lind. svarta värb, Linc, Lind, Sahlst. svartna, Speg., Ser., Lind, Sahlst,
nsv. vårta. Var. (s. 13, 27, 35), Ser.,
Lind, Sahlst. (»vide wårta»)t.
2) å, o i:
kort**, Linc.**, Ser., Lind, Ihre, Sahlst.
landkort. Ser., Lind, Ihre. sjökort. Ser., Lind, Sahlst.
kortnagel, Speg. (under wårta: »wårtnagel, kallas ellies kort- nagel»).
Mftrten, Lind, nsv.
60
v&rta, Linc., Speg., Ser. (»vide vårta»), Lind (»8(e) warta»), Ihre, Sahlst., nsv.
bort uppvisa &-vokal ; ja, det hade i detta fall tvärtom förr bort iDträfEa, att a-formerna utträngts av å-formerna (jfr smål. k&tbjOrk ock sydsv. svort ovan), emedan de förra skulle varit betydligt färre än de senare. ^) För att slippa upprepa ordet tvä gånger använder jag här v i et. f. w, som anf. äldre arbeten ha. Så även vid följ. ord med v. ^^) I kort ock sammansättningar är dook nog i äldre svenska liksom i nsv. o = O, icke = &; jfr Ohoort i Abvidib Manudwtio ad poesin svecanam^ Strengnäs 1651 s. 73 samt nedan s. 10.
^^^) Spbqsl upptager som bekant även »gamla Göthiska ord», f) Jfr ock Hof Dial. vestr. s. 319: »Sv(ethice) warta, verruca. Sed Svecomm pleriqve wftrta dicunt. Speg. Seren. Sahlst. Lind».
XIII, 4 SVENSKT RSPR.
vartltiU, Var. (s. 27). vartig. Ser., Lind.
yårtaAill, Line. v&rtig, Lind, Sahlst., nsv. arta, Ser., Sahlst. (»vide Ärta»), nsv.
Förestående lista visar exempel såväl med den här ifråga- varande övergången a -> å framför rt + vok. som utan denna övergång, ock detta stnndom från ett ock samma arbete. Ett- dera slaget exempel måste alltså vara dialektiskt eller, bättre attryckt, förskriva sig från andra dialekter än dem, varifrån riksspråket huvudsakligen utgått.
Mot den nu gällande åsikten anser jag, att fc-formerna ursprungligen icke tillhört riksspråket, ock att riksspråket alltså icke haft den här ifrågavarande övergången a -> å. Detta bevisas av fbljande omständigheter:
1) vårta, vartftill i Var. Enligt Kock Språkhist. s. 53 skulle denna form vara dialektisk, vilket skulle stödjas av att Var. även uppvisar en sådan form som härd för hård. Men härd behöver ej vara dialektiskt; dess a bör fbrklaras på samma sätt som Kock Fsv. Ij. s. 400 förklarat a i rspr. kall» gäll, d. v. s. såsom beroende på invärkan från nom. ock ack. sing. neutr., gen. sing. mask. ock neutr. samt från samman- sättningar, i vilka härd icke hade huvndtonen. I striden mellan a- ock å-formerna av detta adj. segrade slutligen å, varför också Var.-upplagan av 1544 endast har hård. Däremot bibe- håller denna upplaga a i vårta, vilket ytterligare stöder den av mig fbrfäktade åsikten om denna form.
2) Serenius, som (enl. Nordisk familjebok) var född på Svartsjölandet ock sedermera blev kyrkoherde i Nyköping (där han ock 1757 tryckte ny upplaga av sitt arbete) ock allWå borde vara en god representant för riksspråket, föredrar vårta, varft$r ock denna a-form torde tillhört hans hembygds språk. Den av honom även anförda formen vårta liksom hans arta måste han alltså fått från annat håll. Särskilt beträffande arta göres detta också troligt av den omständigheten, att artan är thögst sällsynt]> å andra ställen i Sverge än i de sydliga landskapen (se t. ex. Nilss. fauna IL^ 442), varför Sere- nius i mellersta Sverge nog aldrig sett .eller hört talas om denna fogel.
10 WADSTEIN, a FRAMFÖR rt. XIII. 4
3) Riksspråkets nnvaraode uttal av vokalen i kort (lat. charta) som o, vilket väl (s&som doc. Tamm mnntiigen före- slagit) beror på invärkan från skriften*, visar, att rspr. icke kan ha haft en form med uttalet *kårt, ty i detta fall hade missuppfattningen av o såsofo = o icke gärna varit möjlig.
4) Den i det föregående meddelade undersökningen om nysvenska dialekters förhållande till den i denna uppsats be- handlade ljudlagen torde ensam lémna tillräckligt bevis ttSr att a-formerna endast kunna förskriva sig från riksspråket mera fjärran liggande dialekter.
Rörande ett par av dessa å-former, nämligen vårta ock arta, är jag ock i tillfälle visa, på vilket sätt de blivit riks- språksord. Vårta anser jag inkommet i rspr. därigenom att å-formen varit den, som använts i det mast lästa äldre nsv. arbete, vari vårtor omtalas, nämligen i årfwidh Månsons Örta Book, vars första upplaga utkom 1628 ock så följdes av åtminstone fäm nya upplagor, en fttr denna tid nästan exempel- lös spridning. Anledningen till att å-formen brukas i detta arbete är den, att förf. var hemma i Småland (enligt titelbladet var han från Rydaholms socken), där ordet just (se föreg. s. 7) bör ha denna vokalisation. Ordet förekommer hos Månson endast i plur. wårter, vari redan -er för -or antyder, att formen är dialektisk. Förf. var också väl medveten om att han icke var så säker i behandlingen av riksspråket. Han säger näm- ligen i sitt företal: »Jagh haffuer intet studerat . . . vthi
någhon Academia, vthan allenast vthi gemeene Scholer
Här kan wäl vthan twifwel finnas någhon feel på ordh och stafwelser, hwilka then som bättre förståndh haflFner, wäl weta kan», wårter är också icke det enda dialektordet hos MÅNSON.
Att arta inkommit frän Sydsverge är, såsom redan s. 9 i det föregående framhållits, troligt av att denna fogel huvud- sakligen träffas i södra delen av vårt land. 1 äldre tid användes
^) Kanske samman hängde denna läsning av o såsom o med en f olketymologi : nian trodde möjligen, att i kortspel (eller 'oliortspel, såsom ordet på 1600-talet nog stundom skrevs; jfr noten s. 7) första sammansättningsleden vore det äldre franska court, oort nyfr. conr »hov». Anledningen till denna f olketymologi skulle dä varit dels den, att kort- spel väl först infördes ock idkades vid hovet, dels den att kortleken innehåller kungar ock (såsom man nog förr sade i st. f. >damer>) drottningar (jfr ty. kOnigin, eng. queen »dam:^ i kortspel).
XIII. 4 SVENSKT KSPR. 1 1
jämte arta även ftrta. Detta senare representerar kanske ett ^arta, i det ett dialektiskt a, som jndt framför r-supradentaler i dial. uppträder för rspr:s såväl a som ä (se Lll i Sv. landsm. I, 97) felaktigt återgetts med ä i st. f. med a; emellertid är det ju lika möjligt, att ärta är en -jdn-bildning. Ärta är i de tvä första upplagorna av Linnés Fauna suecica den enda an- vända formen av ifrågavarande fogelnamn. I den år 1800 ut- givna 3:dje upplagan av sistnämnda arbete, som ombesörjts av A. J. Retzius, säges emellertid fogeln heta: »Suecis Arta, Ärta»; bär sättes alltså formen arta före ftrta. Följa vi så fogel- namnet vidare i den zoologiska litteraturen, så finna vi bos den största auktoriteten på detta område efter Linné, näm- ligen S. Nilsson, i hans Skandinavisk fauna från ock med första upplagan (av år 1820) endast formen ftrta; det samma är förbållandet i det storartade värket Svenska fåglarna^ vars 4:de del (utgiven år 1886), där denna fogel behandlas, är för- fattad av J. KiNBERG. Förklaringen till att Retzius, Nilsson ock KiNBERG föredragit formen ftrta är den, som man på för- hand misstänker: de voro alla tre från ett av de landskap, där enligt min föregående undersökning övergången a -> & framför rt + vok. inträtt, nämligen från Skåne. Jag anser alltså, att det är genom dessa författare som ftrta fastslagits såsom riksspråksform för fogelnamnet i fråga.
Vad kort ock Mårten angår, kan jag visserligen icke upp- visa, huru de blivit rspnord; men att de måste vara låneord, framgår av det föregående. Jfr särskilt beträffande kort (som väl kommit från danskan) denna uppsats s. 10 samt beträffande MårteA (som utom från danskan även kan ha kommit från sådana svenska dialekter, som haft övergången a -> å fram- för rt + vok.), att nyno. Mörten likaledes beror på lån från danskan (se s. 14 i det följ.)*
Spegels kortnagel är icke nu rspnord ock har nog aldrig varit det; dess förekomst bos Spegel sammanhänger tydligen med att denne var född i Blekinge, ock att hans arbete tryckts i Land. Jfr därmed att kortnägle, MÅNSONS Örta Book l:sta uppl. s. 267, i upplagan av år 1654 s. 201 ändrats till kartnägle.
Att jag här alldeles lemnat ur räkningen de av Kock Fsv. Ij. s. 403 (med tvekan) även hitförda orden tårta ock
12
WADSTEIN, a FRAMFÖR rt.
XIII. 4
v&r(cl)teoken» beror på att de enligt oiId mening icke höra hit. tårta är nämligen icke; att sammanhålla med franska tarte, utan med franska tourte, ital. ock sp. torta, ty. torte (såsom bekant <- lat. torta); ordet bar således lånats med sin nu- varande vokalisation. Det skrives också i Arvidis Manad. s. 73 Torta (ock appges där rimma med borta ock förkorta). Voka- len å i vår(d)teoken kan bero på att ordet lånats med långt a; såsom även KocK anf. st. påpekar, sknlle nämligen enligt SCHiLLER-LtJBBENs Mittelniederdeutsches Wörterbuch den medel- lågtyska formen av ordet varit wärtéken. Hade emellertid, såsom ett par lexikografer uppgiva (se Kock anf. st. samt Kluge Etym. Wb.), mit. här å i första stavelsen, så beror å i det ifrågavarande svenska ordet på att den nu faktiskt före- fintliga folketymologiska ombildningen av detsamma redan i fsv. tid företagits: warteken bar ändrats till wardhteken, som regelrätt ger nsv. vårdtecken.
Genom det föregående anser jag alltså vara uppvisat, att — oaktat det nutida svenska riksspråkets alla hithörande ord visa å för äldre a framför rt + vok. — egendomligt nog den här behandlade övergången a -> å icke inträtt i sv. rspr.
C) Från norskan (de ord, för vilka intet belägg angives, äro hämtade nr Aas. ordb.):
1) a-vok. i: dart snbst.; Ross ordb. darta vb., Ross. darten adj., Ross. garta vb. hart kart karta kartnagel kartn»ver kartutt knart knarta knarte, Ross.
knarte- (i smsättn.), Ross.
2) aa, o i:
kort »kart»
kort, lat. oharta. kort- (i smsättn.)
XIII. 4
NORSKA.
13
kvart »bvorhcD»
skärt
skarta »pynte, adstaffere»
skarten
snart adv.
snart subst.
snärta
snarte
starta
svart
svarta sabst.
svarta vb.
8vart(e)- (i smsättn.)
svarten subst.
svartna
tärt subst.
tvärt adv.
korta
Mörten, Aas. Navnebog s. 83.
snört på »nogle steder»
Bvaart, Ssetersdalen. Bvorta subst. svorta vb. Bvorte- (i smsättn.)
svortna
tvort adv.
vorta »Vorte»
vortutt adj.
Vid första påseendet förefaller det jU; som om den här behandlade övergången a -> å även i norskan icke skulle vara utan exempel. Vad emellertid kort 2>kart»^ kort »charta», korta, svorta subst. ock vb., svorte-, svortna, vorta ock vortutt angår, så är deras o enligt Aasen = »oo» (o), ock de höra därför icke bit. Kort »charta» är att förklara såsom sv. kort (se s. 11 i i det föreg.); förlängningen av ordets vokal kan dock här bero på det följ. rt: jfr no. kort adj. med »oo». Vad de övriga angår, så är deras o kanske <- q {\ ett par av dem t. ex. svortna skulle då 9 vara analogiskt infört). På detta sätt synes nämligen ÅASEN vilja förklara o i vorta {<- obl. kas. v^rtu; utvecklingen 9 -> 2^00» här beror nog delvis på att v föregår). I något av dessa fall är det ju emellertid möjligt, att o är gammalt. Vokalen i snört, som enligt Aasen är »o%, är väl gammalt o. Osannolikt är dock ej, att den går tillbaka till 9 (i vilket fall ordet skulle vara gammal u-stam); att 9 kan utveckla sig till »o'» framför rt, visar nämligen uyno. svort (med :»o'»), femininum till svart, i vissa dialekter (se Aas.
14 WADSTEIN, a FRAMFÖR rt. XIII. 4
Ordb.*). Kanske har därför även aa i ssetersd. svaart »svarU appkommit (genom förlängning'*''^ av t>o'9) ur 9, vilket spritt sig från u-oniljudskasas (jfr det likartade förbållandet med o *e 9 i svenska adj. ond, no. vond). Här kan emellertid aa bero på en utveckling va -> vå enligt A. Larsen (se det i andra noten nedan anf. st.); genom en liknande övergång har nog adv.- formen tvort uppkommit***. Ätt aa i svaart skalle bero på en fornnorsk förlängning a -> ä, synes man mig däremot icke böra antaga, såvida ej Ssetersd. uppvisar andra ord med förbindelsen -aart-, vilka icke kunna förklaras på något av de angivna sätten. — Mörten är, såsom redan Aas. Navn. s. 83 framhållit, lånat från danskan.
Den här behandlade övergången a ->• å synes således icke ha inträtt i norskan.
«
a framför rt behandlades alltså i de olika (forn)nordi8ka språken på följande olika sätt:
1) a -> ä under alla omständigheter. Detta inträffade i flera jutska dialekter (jfr 3 nedan).
2) a -> ä endast då vokal följde på rt, men bevarades i andra fall. Detta var förhållandet i danskan med de i 1
^) På grund av no. avort (ock ssBtersd. svaart?) bör den möjlig- heten framhållas, att vokalen i det s. 6 i det föreg. anförda §v&rt- (i ortnamn från Luleå- trakten), såvida den icke ar att förklara såsom anf. st. skett, kanske har <- 9. Det &r vidare även tänkbart, att vårta, &rta i vissa mål, som icke haft övergången a -> & framför rt + vok., dock icke äro låneformer, utan fått sina vokaler från kas. obl. VQrtu, *9rta. Häremot må icke invändas, att 9 framför r ju bör ha givit 0 i östnord. Detta är visserligen ett allmänt gällande antagande, men har dock aldrig i hela sin omfattning bevisats. Att 9 före rt (i t. ex. '^rtu) bör ge annat resultat än framför t. ex. rn (i t. ex. XH^m -> iHsm), synes mig vara tydligt av parallellen med den olika utvecklingen av diftongen lo i dessa båda ställningar: jfr t. ex. Jort mot björn.
^^) Jfr om dylik förlängning framför rt A. Larsen Indberetning
om bygdemåkne i Kristianssands stift i Univ. og skole-ann. för 1890.
^®^) Att vok. i adv. tvort icke liksom svaart är lång, antyder kanske,
att dylik nyno. förlängning blott inträtt, då rt följdes av vokal, vilket
är fallet i de fiästa former av svaart.
XIII. 4 RESULTAT. 15
ovan gjorda undanlageD (jfr ock 3 nedan) samt i vissa syd- ligare svenska dialekter.
3) a bevarades under alla omständigheter. Detta var fallet i svenskan med de i 2 ovan omnämnda undantagen samt i norskan (ock dessutom i många jutska dialekter, då a föregicks av j).
Uppsala i februari 1891.
Noter.
*) Feilb. = H. F. Fkilbero, Bidrag til en Ordbog över jyske Almiusmål^ H. 1 — 7, Kobh. 1886 — . Av de hos F. anförda fonnerua med samma vokalisation medtager jag endast en for varje ord.
2) Thors. = P. K. Thorsen, Bidrag til en n^rrejysk Lydlcere^ K0bb. 1886.
*) Kok = J. Kok, JDet Danske Folkesprog i Senderjylland, I, K0bh. 1863.
*) Hag. = E. Hagerup, Om det danske sprog i Ängel, Kobh. 1867.
*) Gronb. = O. L. Gbonborg, Optegtieher på Vendelbomål, Kebh. 1884.
•) Lby = K. J. Lynqby, Bidrag til en senderjysk sproglare, K0bh. 1858.
^) Varm. = L. Varming, Det jydske Folkesprog, Kobh. 1862.
*) K. = Kalkar, Ordbog til det äldre danske sprog, H. 1 — 17, Kobh. 1881— .
•) M. = MoLBECH, Dansk ordbog, Kobh. 1859.
*®) I Kordsjeelland enligt Kryoer i Blandinger, udg, af Uni- versitets-jubilaets danske samfund, I. 382: på Mon enligt Thorsen i Kort udsigt över det philologisk-historiske samfunds virksomhed octbr. 1884— octbr. 1886, Kobh. 1886.
**) Krygkr, anf. arb. s. 377.
'*) Enligt Adler, Preve paa et bornholmsk dialekt-lexikon, Kobh. 1856.
'^) Se BiLUNG i Sv. landsm. X. 2, s. 92, 93.
**) Se MÖLLER, Ordbok öfver halländska landskaps- målet, Lund 1858.
") Se Bill. anf. arb. s. 92.
") Se Bill. anf. arb. s. 130.
") Se Bill. anf. arb. s. 129.
^*) Se RiETZ, Ordbok öfver svenska allmogespråket, s. 338.
") Se Rietz' anf. arb. s. 461.
'-^ö) Se Bill. anf. arb. s. 100.
i
16 WADSTBIN, a FRAMFÖR rt. XIII. 4
2») Se Rietz' anf. arb. 8. 702.
") Se Rietz' anf. arb. s. 595.
23) Se Rietz' anf. arb. 8. 496.
2*) Se Olséni i Sv. landsm. VI. 4, 8. 48.
25) Se P. A. SÅVE i Sv, Jägarförbundets nya tidskrift. III. s. 196.
2*) Se Vendell, Ordlista öfver det svenska allmogemålet i Finnby kapell af Bjämå socken i Åbo län, i :»6idr. till käiined. af Finlands natur och folk», utg. af fi. vet.-soc, 49:de h., Hfors 1890.
27) Se Rietz* anf. arb.
28) Se Vendell, Samlingar af ord ur nyländska allmogemålet, Hfora 1884.
2«) Se N. F. NiLÉN, Ordbok öfver allmogemålet i Sörbygden, Sthm 1879.
3<>) Se NoREEN, Ordbok Öfver Fryksdalsmålet samt en ordlista från Värmlands Alf dal, Upps. 1878.
3^) Se H. HoFBERG, Allmogeord i vestra Nerikes bygdemål, Örebro 1861.
32) Se G. Ericsson, Ordlista ur Åkers och Öster-Rekarne härads folkspråk, i Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria, I — V.
33) Se ScHAGEKSTRÖH i Sv. landsm. X. 1.
**) Se Ordbok öfver allmogeord i Helsingland, utg. af Hels. fornm.- sällsk., Hudiksvall 1873.
3*) Se Lindgren i Sv. landsm. XII. 1, s. 110.
3*) Se Freddenthal och Vendell, Ordbok Öfver estländsk-svenska dialekterna, Hfors 1886.
37) Enligt meddelande af Aman. R. Arpi.
38) Se L. F. RÄÄF, Ydremålet, Örebro 1859.
39) Se P. A. SÄVE i Ant. tidskr. f. Sverige II, 8. 169. *<>) Se S. HoF, Dialectus vestrogothica, Sthm 1772. ♦1) Se Freudbnthal, Vöråmålet, Hfors 1889.
^2) Se Rietz; ordet endast anfört såsom led av en sammansättning.
*3) Se ScHAGERSTRÖM i Sv. laudsm. II. 4, s. 11.
♦*) Se NoREEN i Sv. landsm. IV. 2, s. 208, 209.
♦*) Se P. ÅSTRÖM i Sv. landsm. VI. 6, 8. 14.
*•) Se Freudbnthal, Bidrag till ordbok öfver Närpesmålet, Hfors 1878.
*^) Se Vendell i Sv. landsm. II. 3, s. 138.
*8) Se Hof Dial. (»wärta & rustice wåJilta»).
") Se N:n i Sv. landsm. I, s. 177.
*0) Se N:n i Sv. landsm. IV. 2, s. 214, 215.
*') Se Vendell, Laut- u, Formenlehre der schwed, Mundarten in
Omisö und Nukkö, Hfors 1881, § 8,4.
*2) Se Vendell i Sv. landsm. II. 3, s. 10.
*3) Se Gadd, Om allmogemålet i Östra härad af Jönköpings Län (lärovärksprogr.), Karlskr. 1871.
W) Lind = (O. Lind), Swänsk Och Tysk Orda- Bok, Sthm 1749.
XIII. 4 NOTER. 17
**) Speg. = Haq, Spegel, Glossarium Sveo-Gothicum^ Lund 1712.
*•) Ser. = J. Sbremius, Dictwnarium suethico-anglo-latinum^ Sthm 1741.
*^) Ihre = J. Ihre, Glossarium Sulogot hicuniy Ups. 1769.
^) SahUt. = A. Sahlstedt, Svensk Ordbok, Sthm 1773.
*•) Linc. = J. Pbtbi GtOTHUs, Dictionarium Lattno-sveco-germanlcum, Lincopi» MDCXL.
•O) Jfr Sv. landem. VI. 7, b. 10.
•*) Var. = Variarum rerum vocabula etc, varav jag anväot en upplaga frän år 1544.
Sv, landsm. XIII. 4.
BltKAC TILL KiNNRBOl 01
Dl SVINSKA LANDSIÅLIN OCK SVINSKT FOLKLIV M 3.
TILL
LÄRAN OM U-OMLJUDET
AV
ELIS WADSTEIN
STOCKHOLM 1892
KCMOL. BOKTRTCKKRIBT. P. A. XOKATRDT U BÖKKR
StavBättet är tidskriften b.
I Fornnorska homiliebokens ljudlära (Uppsala 1890*) ansåg jag mig gent emot Kocks framställning i Ark. IV, 141 ff. (ock P.-B. Beitr. XIV, 53 ff.) samt SÖDERBERGS avhandling Några anmärkningar om u-omljudet i fomsvenskan (i Lnnds nniversitets årsskrift 1890) hava bevisat, att »Ostnordiskan haft omljnd värkat av kvarstående u, v» (se mitt anf. arb. s. 153). Häri har nu KoCK i sin avhandling Till frågan om u-omljudet i fomsvenskan (Sv. landsm. XII. 7^) i hnvndsak instämt, ock SÖDERBERG har icke (liksom ej häller någon annan) mot min berörda åsikt framställt någon invändning.
Vid undersökningen av de östnordiska u-omljndsftreteelserna torde det alltså hädanefter endast gälla att söka besvara spörs- målet: nnder vilka förhållanden värkade kvarstående u, v omljnd i östnordiskan? Min framställning i Hom. Ij. lemnar på denna fråga följande svar: dylikt omljud inträder (under samma förhållanden som i västnord. ock under samma förhållanden som omljnd vid bortfallet u, v; d. ä.) möjligen under beroende av vilka konsonanter det är som stå i närheten av det ljud, varpå omljud skulle värkas"» (ock enligt mig skulle
^) I det följ. betecknad med Honi. Ij.
^) I det följ. betecknad med E.
') Rörande denna min hypotes säger K. s. 25 noten, att Wadstein »får anses själv ha övergivit den vid nedskrivandet av slutet av sin av- handling, eftersom han där söker förklara frånvaron av omljnd på ett helt annat sätti. Detta K:s förmenande är ett misstag, som är bå mycket obegripligare, som jag, i st. f. att någonstädes taga hypotesen tillbaka, å en av de sista sidorna (s. 151 not 3) begagnar mig av densamma (för ett fall, som jag — i förbigående sagt — nu icke längre tror gärna kan förklaras på detta sätt). Att jag uttrycker mig så för- siktigt om denna hypotes ock att jag icke i flere fall andragit den såsom förklaringsgrund, beror på ett skäl, som jag s. 47 framhållit,
4 WADSTEIN, n-OMLJUDET. XIII. 5
därvid i likhet med förhållandet vid det fht. i-omljudet samma konsonanter i olika trakter knnnat hava olika värkan) ock avgjort endast då det omljndsvärkande ljudet står i svagtonig (d. v. s. icke i huvudtonig ock icke i starkt bi- tonig) stavelse. Kock i Sv. landsm. XII. 7 svarar följande: För att omljnd skall kunna inträda framför kvarstående u, v, fordras, att vissa konsonanter stå i närheten av den vokal, varpå omljnd sknlle värkas, samt därjämte att u, v står i icke-huvndtonig stavelse. Alltså har K. upp- tagit min konsonantteori, men anser i olikhet med mig, att det endast är omljnd framför kvarstående u, v som varit beroende av de konsonanter, som stått i närheten av det ljud, varpå om- ljud skulle värkas. Vidare betonar Kock gentemot mig, att i starkt bitonig stavelse stående vokal kan åstadkomma omljud.
För att det skall kunna utredas, huruvida de östnordiska u-omljudsförhållandena vid kvarstående u, v kunna förklaras genom antagandet, att dylikt omljud — i motsats till vad som skulle varit förhållandet med omljud framför bortfallet u, v — endast skulle inträtt, då vissa konsonanter stått i närheten av den vokal, varpå omljud skulle värkas, är det då nödvändigt att skärskåda de exempel, som finnas på ifrågavarande omljud. Jag vill därföre här upptaga dem, som äro mig bekanta.
Åv de i Hom. Ij. s. 152, 153 sammanförda exemplen anser nu även K. (jfr s. 28) följande 8 vara hithörande:
nämligen att jag misströstade om att den skulle kanna ur de nu före- liggande nord. språkliga minnesmärkena obestridligen styrkas. Ock vid förklaringen av de fsv. u-omljudfiforeteelserna ville jag s. 142 fE. i Hom. Ij. endast bygga på, såsom jag trodde, erkända förutsättningar. Därav att jag i slutet av min avhandling funnit på en ny förklarings- grund för u-omljudet, följer ju också icke, att jag vid nedskrivandet av denna del måst hålla ifrågavarande hypotes för oriktig, ty ofta ligger ju mer än en orsak till grund för en språklig företeelse, ock detta kan också ha varit förhållandet här.
K:s här omtalade misstag är väl anledning till hans yttrande a. 1 att »Wadstsin själv under den tid, som förflöt mellan utgivandet av förra ock senare hälfterna av hans egen avhandling, ganska väsentligen ändrat sin uppfattning om n*omljudet».
XIII. Ö IAKTTAGNA FALL VID KVAUST. U, V.
1) voro 5) sy stor
2) h(w)oro 6) yniumat)6r
3) honom 7) myklu(m)
4) Omundus^ 8) by8ku{)er^ 9) bykkiu (jfr K. s. 5) hör även hit.
la') laudhuby Sv. Dipl. III, 249. För att skrivningen med au här skulle visa, att fbrsta sammansättningsleden haft u-om- ljud, anser K. s. 16 först behöva ådagaläggas, »att au annars i svenska handskrivna urkander brakar representera Ijndvärdet 9». Härvid är dock först att observera, att ordet förekommer i ett latinskt diplom ock att i dylika de för latinet främmande ljuden ofta tecknas på ett annat sätt än i inhemsk skrift, beroende på att man sökt återge dessa ljud med endast latinska typer: jfr t. ex. Sv. Dipl. I, 545 alsnu» I, 547 alsno för alsne; I, 159 (år 1208) thisDlwaaon, yzstadhum för {)i»lva-, -8tat)um; I, 163 -biu för -by; I, 218 eulsta för olsta; Hl, 94 (från Upp-
*) Enligt Hom. Ij. har i orden 1 — 4 ä först givit 9, som sedan givit ö. K. 8. 6, 7 anser dSreraot, att det här icke funnits någon vilopankt 9 mellan ä ock ö. Att en sådan funnits, visar emellertid isL prep. ^n <- 'ann (vars ^ vid ordets bruk i mindre betonad ställning bevarats från att övergå till ö, se Hom. ]j. s. 72).
-) Att Hom. Ij. s. 152 de fyra sistnämnda orden uppforas bland dem, som skulle tala for min åsikt, finner E. ^^överraskande». Enligt honom (s. 6) skulle nämligen ingen kunna likställa denna ljudutveckling 1 -> y med det »yngre» n-omljndet: 1) emedan detta senare blott skulle värka på a, ock framför allt 2) emedan detsamma skulle framkallas av det i följande stavelse stående n-ljudet ensamt, oberoende av vilken konsonant som föregår den för omljud utsatta vokalen. Hvad då »1» angår, så angives ju där såsom skäl just vad som skall bevisas (petitio principiil). Obs. ock S0ro, 8n0ro, toto etc. hos Buqoe Ark. II, 252, iesiun Hom. Ij. s. 82, fno. gognnm Hom. Ij. s. 81, fsv. gdntun samt fno. fsv. m0BSO. Att exemplen på omljud förorsakat av n på andra vokaler än a äro jämförelsevis få, torde bero på att de konsonanter, som (på grund av sitt bildningsläge) kunnat medvärka till eller tillåta en övergång e -> 0 eller 1 -> y, varit betydligt färre än de, som kunnat medvärka till en övergång a -> o. Ock vad »2» beträffar, så är det däri framsatta påståendet icke bevisat ock motsäges av det enda kända för- loppet vid ett omljuds inträde, nämligen i-omljndets i fbt, på grund av vilket man måste hålla för troligt, att omljudet i allmänhet även varit beroende av de konsonanter, som stå i närheten av den för omljud ut- satta vokalen.
') De följande orden äro ordnade alfabetiskt efter den konsonant, som följer på den omljudda vokalen.
6 WADSTEIN, n-OMLJUDET. XIII. 6
f
land, början av 1300-taIet) ^^aug för gislog. Men för rasten känner men jn till brak av au för 9 från fgy. raninskrifter ock i synnerhet från västnord. Från Ostnord. kan man icke vänta att få se många sådana fall, eftersom där exempel på u-omljud jn över havud taget äro sällsynta. Jag är emellertid i tillfälle att lemna exempel på au för 9 just från samma slags skrifter som den, hvari laudhuby förekommer. Till det namn, som på isl. heter Qgmundr, har jag antecknat följande direkta motsvarig- heter i fsv. diplom: augmund* Sv. Dipl. IV, 747^ Augnundus (det första n är ett lättförklarligt fel för m) Sv. Dipl. IV, 217 (från Västergötland), Augmunda- Sv. Dipl. VI, 182 (från Uppland). Kock har själv Ark. VI, 32 noten anmärkt det i Sv. Dipl. fr. 1401 1, 831 (från Östergötland) flere gånger mötande Aughmund-. I detta har han naturligtvis med sin dåvarande åsikt om det fsv. u-omljndet icke sett u-omljnd, ehnru han icke kunnat underlåta att finna, att här något ditåt förelåge. Han säger nämligen till förklaring av detta ord ock ett på samma gång anfört laughumen endast: »Har a i Ijndförbindelsen agh efterföljd av u dialektiskt övergått till au eller rönt en labial alSektion, delvis jämförlig med det yngre u-omljudet i isl.?» Att augh- här icke kan bero på någon dialektisk utveckling, visas av den stora utbredning det enligt mina ovan anförda citat haft. Jämför med dessa den liknande skrivningen Augmund t. ex. i Dipl. Norv. III, IV registret, samt att samma namn skrives Ogmund i Sv. Riksark. perg.-bref III, 173. Vidare har jag antecknat au = 9 i Auluarus Sv. Dipl. III, 262 (jfr \idare om detta ord här i det följ. s. 12 samt Aulftier = Qlver i Eyst. Jordeb. s. 372). Från fno. ock isl. torde här icke någon större samling exempel på bruket av au för 9 behöva meddelas, då man såsom bekant skulle kunna fylla många sidor med sådana; jag vill endast anföra följande: Laudhouallum Eyst. Jordeb. s. 7 (ort i Gronafylke, nyno. L0VOII; jfr att samma gård anf. arb. s. 6 skrives Laduuollum), Laudu vallom anf. arb. s. 75 (ort i Vestfold, nyno. L0val; s. 76 skrives samma gårdsnamn Lodvvallom), Laudu vsBlli anf. arb. s. 45, Laudugerdj anf. arb. s. 76. — Såsom möjligen ytterligare styrkande u-omljudet i fsv. laudhuby vill jag påpeka
^) Från Södermanland. S. 751 skrives Bamroa persons namn agmnnd-, vilket dock icke visar, att han uttalat sitt namn med begyn- nande a i st. f. 9; se Horn. Ij. s. 154 rad 13.
XIII. 5 IAKTTAGNA FALL VID KVARST. U, V. 7
BBY. Lådeby (i Västerås län, se Sy. postortlexik.), som väl upp- kommit ur ett fsv. *Ii9{)aby.
11) NsY. Skövde, namn på tre orter i Västergötland. Ordet skreYS i fsY. tid^ Sködve, Sköthve, Skddhvii ock, på grund aY en ÖYergång ö -> y, Yarom se Noreen i GFhil. I, 477, Skythw». Dessa former ibrutsätta ett Skal)wi (jfr Skadhwi Sy. Dipl. VI, 69, !>7, ort i Uppland), som övergått till Sk80t)wi (genom i-omljud, som antingen beror på i i vi — jfr pyri *>* I)orvi — eller tro- ligare på invärkan från i-omljudda kasus av u- stammen ska})-, se nedan); jfr det på flere ställen förekommande ortnamnet fsY. Sksodhwi t. ex. Sy. Dipl. III, IV reg., nsY. SkedvL I detta fiOuodhwi har », i följd av att andra stavelsen haft (eller genom analogi fått) starkton, bevarats från att u-omljudas genom in- värkan från det följande w. I Västergötland har däremot andra stavelsen av ordet varit svagtonig, varfbr Sksopvi blivit 8k0{>vi, som så gett nsv. Skövde. Vad angår första sammansättnings- leden i SkflDpwi-, så anser Abnesen (som icke sammanför SksDdhwi ock Skadhwi) i KZ. XXII, 92, att detta uppkommit ur ett till isl. skeid »kapplöpningsplats» svarande fsv. ord. Häremot talar dels att SksBdhwi då nästan måste skiljas från Skadhwi, dels att skeid »kapplöpningsplats» icke synes passa ihop med den andra sammansättningsleden ve, vi »hälgedom», eftersom man icke har anledning antaga, att kapplöpningsplatser utgjorde några sär- skilt heliga ställen. Jag anser i stället, att i Skadhwi Sksedhwi ingår ett till got. skadas, ags. soeadu »skugga» svarande ord. Skadhwi SkSBdhwi betyder alltså (jfr ags. soeadu-seard »ne- mus, lucns») »lundhälgedom»; det är ju en allbekant sak, att de gamla germanerna ock nordborna plägade hava sina hälge- domar i lundar. Samma ska])- anser jag ock ingå i fno. Skadvin, nyno. Skajen, vilket alltså betyder »skuggig gräsmark».
12) Da. vugge. Att u här^ såsom jag Hom. Ij. 146 ansett, skalle bero på u-omljud, anser K. s. 13 vara möjligt. Detta medgivande visar, att E:s några rader ovanför uttalade dom, att jag »utan skäl» skulle kritiserat Södebberos förklaring av ordet, var förhastad. Att min kritik av samma förklaring icke var obefogad, visar ock den omständigheten, att icke häller K. kan akceptera densamma utan tillägg. K. anser nämligen, att a i
^) Se LuNDQBEN, S^r af hednisk tro och kult i fsv, personnamn 8. 55.
8 WAD8TEIN, n-OMLJUDBT. XIII. 5
ordet — om det nu icke uppkommit ur 9 — skulle bero icke endast på det föregående ▼, utan på detta i förening med det följande gg. Vad nu denna av K. uppställda lag angår, så är den ju så begränsad, att endast detta enda ord faller under densamma, eftersom förbindelsen vägg- icke eljes för något annat danskt ord uppvisats. Det är därför omöjligt att utröna, om den är riktig eller icke. Det förefaller emellertid eget, att K. med sina nuvarande åsikter om det fsv. u-omljudet dock föredrager den senare förklaringen av ordet. Ty då K. håller för sannolikt, att kvarstående v i förbindelse med föregående gg kunnat värka omljud, så borde han väl funnit troligare, att här u i förbindelse med det föregående gg haft samma värkan — allra hälst som i detta ord framför a funnits ett v, som ju enligt K. kunnat medvärka till omljud — än att ▼ + gg ei^- samma skulle föranlett övergången a -> u.
Såsom talande för min förklaring av da. vugge påpekade jag redan Hom. Ij. s. 146 det norska vogga med från oblika kasus överfört omljud. Jag kan nu anföra ännu ett stöd ock detta från svenskan: vagga »vagga» i Hälsingedial.^
13) Om fsv. Augmund = Qgmund se sid. 6 i det före- gående.
14) Mogens (jfr Hom. Ij. s. 152) skulle även enligt K. vara hithörande, ifall formen nämligen uppkommit ur ^Hignus. Att antaga, att nord. haft en dylik form med ä, synes dock över- flödigt även från E:s sida. Ty då K. håller för troligt, att i *MägntL8 »kombinerat» omljud skulle inträda, så borde han väl även anse, att de här till omljudet medvärkande konsonanterna skulle haft samma värkan i M&gnus, så att detta skulle över- gått till 'M9gnuB, vilket sedan i vissa trakter bör ha givit Mog- (jfr 9 -> o framför gg i nsv. dial. hogga samt fsv. hogga, hogh). Att den omljudda vokalen, såsom K. alternativt antar, skulle kunna bero på lån från fornnorskan, därföre att detta namn först skulle vunnit utbredning i följd av att den dansk-norska konungen, norrmannen Magnus den gode (född 1024), burit detsamma, anser jag otroligt. Ty jämförelsevis få voro väl de danskar, som hört denne konungs namn uttalas av norrmän.
*) Se Ordbok öfver allmogeord i Helsingland^ utg. af Hels. foram. -sällskap.
XIII. 5 IAKTTAGNA FALL VID KVAKST. U, V. 9
Kännedomen om detsamma i vidare ock avlägsnare kretsar här- ledde sig nog ursprungligen från skrift; men från denna kunde icke o-vokalen i ordet kommit in i östnord., då konnngen sanno- likt icke skrev sig Mognas eller något dylikt, utan Magnus. Härpå kan man vara så mycket säkrare, som ju latin i äldre tider var det språk, som i konungabrev användes, ock i dylika bör detta ord så mycket snarare ha återgetts i sin ursprungliga latinska form, som ju även nordiska ord i latinska handlingar gärna i äldre tid skrevos så, att de fingo ett så latinskt utseende som möjligt (jfr s. 5 här i det föreg.). Emellertid finnes intet enda konungabrev från Magnus den gode nu i behåll (märk dock, att de i de nu bevarade fno. diplomen omnämnda senare norska konungarna med namnet Magnus, 'M9gnu8 aldrig — icke ens i på norska avfattade diplom — skriva sig eller betecknas med annat än Magnus); men väl finnas några under hans regering slagna mynt (det var väl huvudsakligen genom sådana konun- gens namn blev bekant ock spritt), ock dessa visa just a-typ i första stavelsen av ordets På grund av det nu anförda bör alltså Mogens förklaras ur *M9gnuB.
15) Hurruku (Hom. Ij. s. 146) i ÖgL. Bygda B, 23 mot två handskrifters hurräku behöver ock bör nu, sedan fsv. uppvisats ega omljud värkat av kvarstående u, icke längre med Söder- berg (Anm. s. 58 not 1) hållas för skrivfel. Ty u har här ut- vecklats ur 9 före k; jfr fsv. skruk : isl. Bkr9k (se Noreen Ark. Yl, 310). I hurruku kunde för rasten också ställning i mindre betonad sammansättningsled ha medvärkat till övergången o -> u. Jämför även rörande detta ord s. 19, 20 i det följ. ock där anförd litteratur. Med hurruku <- '-r9ku är ock att jämföra
16) nsv. Busätter (i Närke). Detta har uppkommit ur 'B9ku8»ter, såsom framgår av jämförelsen med en äldre skriv- ning av namnet: Bakuseetir Sv. Dipl. fr. 1401, U, 408. Jfr racunes Sv. Dipl. V, 627, Bukulunda Sv. Riksark. perg.-bref 1351—1400, registret, ock Bukothorp Sv. Dipl. I, 50.
17) thokno, dat. sg. neutr. av partic. takin, Sv. Dipl. fr. 1401, m, 519 (i diplom från Västergötland). Bevarandet av den omljndda vokalen här beror på att ordet förekommer i ett stående juridiskt uttryck: engo vndan thokno.
*) Se ScHiVE, Norges mynter i middelalderen^ 8. 20 ff. samt Ub. I, II.
10 WADSTSIN, n-OMLJUDBT. XIII. 5
18) Adams av Bremen namn på Uppsala: XTbaolaCm) (se Monum. Gem. Hist. VII, 304, 326, 379, 380, 381) har tydligen fått o från den, såsom vanligt i ortnamn, ofta förekommande dativ- formen *npp89lam. Förekomsten av u-omljudet här är att jäm- föra med bevarandet av i*omljadet i samma ortnamn i UpssolsD, upsttlum UpplL. 8. 88, 4, Upael Sv. Dipl. fr. 1401, 1 reg., varemot appellativet salr varken i den väst- eller i den öst- nordiska litteraturen visar någon form med i-omljud (jfr Thor* serghe Sv. Riksark. perg.-bref n:o 1688, i motsats till eljes före- kommande hargh-, horgh-).
Det i Hom. Ij. bland exemplen på fsv. u-omljad upptagna Tolothorp hör kanske icke hit. Såsom K. s. 16 påpekat, före- ligger måhända här icke en sammansättning med tåla» utan i stället en sådan med ett nom. propr. (som dock eljes icke är upp- visat) 'Tola. Stödet för min i Hom. Ij. framställda uppfattning, det hos MUNCH, Hist.-geog. Beskriv, över Norge s. 203, upptagna fno. T9lu{>orp (i Bohuslän), kan nämligen enligt K. bero på felaktig normalisering av Munch, i det dennes källa kanske i första stavelsen av ordet haft o, som i fno. kan användas både för o ock 9. Det enda ställe i den gamla litteraturen, där jag träffat ordet, Dipl. Norv. XI, 48, har också o. Ordet skrives där Tolot)orp \ På grund av andra stavelsens o kan man emellertid icke med visshet sluta, att första stavelsens o betyder o, icke 9» ty första leden saknade kanske huvudton, i vilket fall andra stavelsens vokal bör vara o, icke u, vare sig att den förstas vokal är o eller 9. Men Munch kan ju till grund ibr sin uppgift ha haft andra källor, i vilka namnet kanske skrivits *Talo{)orp eller *Taulo]>orp, ock den betänklighet K. s. 16 framställer mot ett T9lut>orp: att en sammansättning med tala vore »något påfallande», bör väl hävas av den omständigheten, att dylika sammansättningar även eljes förekomma: jfr T9IU- holmr, T9luvik hos MUNCH anf. arb. s. 40, Talaby Dipl. Norv. IV registret, Tålobergh Eyst. Jordeb. s. 258, Taluberghe (dat.) Dipl. Norv. IX, 273 (samma ort skrives Talab»Tg(li)i Dipl. Norv. III, 95 ock V, 53, TaUaberge Dipl. Norv. II, 120 i en handling från yngre fno.; jfr med denna Il-form det av K. s. 16
^) Den aof. st. även förekommande skrivningen {>olo|)orp är tryck- fel, såsom framgår av en jämförelse med det faksimiie av diplomet, som finnes i G. Bruskwitz' Elfsyssel s. 116.
XIII. 5 IAKTTAGNA FALL TID KVAR8T. U, V. 11
noten anförda Tolletorp, från år 1546, vilket troligen är samma namn ock ort som det äldre T9la{>orp). Slutligen må rörande o för möjligen väntat 0 i fsv. Tolot)orp jämföras s. 19, 20.
Sörande Tolothorp, som (i Sy. Dipl. III reg.) endast med frågetecken förlägges till Västergötland, framställer K. ock den möjligheten, att kanske därmed i själva värket åsyftas det nyss omtalade i Bohuslän belägna T9luI)orp, i vilket fall ordet alltså icke skulle tillhöra fsv. Då emellertid i Västergötland två ställen finnas, som på nsv. heta Toltorp (se Sv. postortlexikon), så är det väl ett av dessa, varom här är fråga. Det diplom, vari Tolothorp förekommer, handlar också om ett av abbedissan i Gudhems kloster i Västergötland värkställt köp. Men även om E:s förmodan skulle vara riktig ock orten således skulle ligga några få mil längre åt väster, så är väl dess namn för det, varom här är fråga, lika bevisande.
19) Det Hom. Ij. s. 152 från Saxo anförda Olvir skulle enligt K. s. 18 möjligen härleda sig från en isländsk källa. Detta skulle antydas av att hos Saxo fyra rader ovanför möter namnet Bati Fionious, vars io skulle visa, att detta namn lånats från isl. Nu är emellertid Fion- icke lån; eftersom dels vokalisa- tionen io, eo är den av Saxo alltid använda i namnet på nuvarande Fyen (de hos honom förekommande formerna äro Feonia, vanligast Fionia, samt för innebyggarnes namn Fion(i)- enses, Fionii) ock dels samma vokalisation även möter i andra fda. skrifter, t. ex. Langebek Script. I, 223 (i Annales Esro- menses), 256 (i Annales fratrum minorum Wisbyenses)^ VII, 26, 132, 523. Därför torde nog icke häller Oiver vara lånat, allra hälst som en dylik om^udd form även eljes förekommer i öst- nord., nämligen under formen 01ue, 01uy: Niels. Pers.-navne s. 110 ^ Samma ord ingår även i ortnamnen Olifwitsthorp (i Västergötland, Sv. Dipl. fr. 1401, 1, 151, 163; jfr Sölftddtabopg för S0lvi8borg Sv. Dipl. fr. 1401, I, 602), Oluiseeke (i Upp- land 2) Sv. Riksark. perg.-bref 1351—1400, registret, Oluaostum
^) Om det i daDskan tidiga bortfallet av slat-r i dylika fall 8e Wimm. Navneo. s. 50.
^) Flere uppländska ortnamn äro sammansatta med -eke, isl. eiki, såsom Alaeke, Fyl^^f Salkendeke, Skyeke, se Sv. Riksark. perg.-bref 1351 — 1400, registret, dår fiven det enkla Ske förekommer, Od]ii]i8(h)6ke Sv. Dipl. IV, 241.
i
12 WADSTEIN, n-OlftUUDST. XIII. 5
(i Kfipingstrakten) Sv. Dipl VI, 186. Däremot är osäkert, om det av Freudenthal, Om nyländska mans- och kvinnonantn s. 42, hitförda Olwer hör hit. Troligen är detta identiskt med fsv. niver, isl. T5Vtt\ o för 0 kände dock bero pä mindre be- tonad ställning iramför ett annat namn. Jfr med omljudet i östnord. 01ver
20) Aulaaras Sv. Dipl. III, 262 (från Uppland) = isl. "pivarr. Detta är tydligen samma namn som fht. Aloher, ags. Salhere oek återger alltså nrn. *Ala-hariE (jfr isl. B9dvaarr, såsom bekant -^ *Bada-hariR).
21) Samma antagande, som K. gjort om Mogens oek Oiver, nämligen att de skalle vara låneord, uppställer K. s. 18 för Saxos Solve ock (liksom Södb. Anm. s. 102) för den da. Glavendrup-ranstenens (på Fyen) sauiua'. Detta synes redan a priori vara att alltför mycket använda »lån» såsom förklaring. Vad nn den nyssnämnda formen beträffar, så är antagandet,
*) Söderberg anf. st. (vari K. instämt) antyder till förklaring av saolva även en annan möjlighet, som han dock håller mindre på, näm- ligen att denna form skulle vara gen. plur. av en va-stam, som skulle betecknat namnet på en folkstam. Enligt honom skalle omljudet alltså kunna bero på analogi från kasus, i vilka v bortfallit. Mot detta talar, att dylika namn vanligen fås genom »at danne af stedsnavne et starkt masculins-fleertal med 1-flexion og 1-omlyd» (Munch, Beskr. över Norge s. XVI), t. ex. Sygnir till Sogn, Léir till L6ar, l>ilir till |>ela(m9rk). Namnet på innevånarna i en ort S9lve, S9lYa-, Salno- (se ovan) skulle alltså bli nom. plur. urn. *SalviR, som så med Söderbbbgb åsikt, att kvarstående v icke vårkar omljud, skulle ge 'Selvir, gen. 'Salva eller genom analogi 'Selva. På detta satt förklaras således icke saolua. Ätt förklara omljudet såsom analogi från sing. -former, vari v bortfallit, går icke häller, eftersom någon kdng. till dylika folknamn icke anträffata, beroende på att sing. nog ersatts av någon annan bildning; jfr t. ex. danski 1. danlskr maör till plur. danir. Däremot kan med min åsikt om n-omljudet saolna ha utgått ur en dylik gen. '^alva. Enligt MoNCH anf. st. finnas dock (vanligen jämte l-stammama) även former (vilka emellertid förefalla mig vara yngre bildningar) sådana som Ran- mar till Raiima(riki), V9rsar till V9rs, Jämtar till Jamtaland. Men att dessa icke äro a-stammar, utan n-stammar, visa sing.-formerna (blott i nynord. funna): Jämte till fno. Jämtar, fem. sing. Vossa (Aas. Gram. § 277) till mask. plur. fno. V9rsar. Bildat i analogi med dylika skalle alltså här ifrågavarande folkstamsnamn med Södkr- BEROS åsikt om n-omljudet bli sing. *Salve, plur. *Salvar, ock även i detta fall bleve för Södbrbbro sanlna oförklarat.
XIII. 5 IAKTTAGNA FALL VID KVAR8T. U, V. 13
att den Ale, över vilken stenen är rest, skulle varit »gode» i det norska S^lve, omöjligt på den grund, att. denne man tydligen varit bosatt i Danmark. Ätt han det varit, framgår därav, att han — av inskriften att dömma — haft hela sin familj där; jfr inskriftens: »Kagnhild setzte diesen stein nach Åle Sålvegode, der tempel ehrwttrdigem wächter. Ales söhne maehten diesen htlgel naeh ihrem väter und sein weib nach ihrem gatten; aber Söte ritzte diese runen nach seinem herm» (Wimmers över- sättning i Runenschrift s. 369). Man behöver också nog icke gå så långt från Qlayendrup fi^r att återfinna runstenens saulva: endast 30 kilometer sydost om denna ort ligger nämligen ett 80llinge (socken ock by i Vinding herred^) som enligt Lanqebeks Script., registret (del IX), förr skreys Solinge» Solingia, Ctolyng, Solvige. Detta sist anförda Solvige, som tydligen är felskriv- ning för *Solvinge, i det såsom icke sällan nasaltecknet uteglömts, synes göra sammanställningen av Sollinge med saulua ganska otvivelaktiga. Att *Solvinge uppkommit ur *Sal vinge, framgår aUdeles tydligt av Salling, namn på Fyens sydvästligaste härad, vars norra gräns också ligger omkring 30 kilometer från 61a- vendrup samt sydost om SoUinge, ock i vilket härad ligger en by Sallinge. Saknaden av omljud här förklaras av att huvud- tonen icke legat på första stavelsen (jfr s. 19 här i det följande) eller av att andra stavelsen haft stark biton. Vidare återfinnes ^salv- möjligen även i Sollerup (*f- *S9lva-I)OTp, jfr S0l(f)uo- thorp här nedan samt s. 19 här i det följ.), ort i samma härad. Då *8alv- således ingår i namn på ett ganska stort område å Fyen, synes ingen tvekan böra råda om att run. saulua just åsyftar detta område. Troligast synes mig då, att saulva är gen. plur. av namnet på dess innebyggare (jfr noten å föreg. sida). *Salv- i ortnamn är för övrigt icke inskränkt till Fyen ock den nordvästligaste delen av Norden (från vilken senare utom S9lvi må anföras Sölvaklofi Fms. XII reg., Sauluarudhi =: nyno. Solverod Eyst. Jordeb. s. 23, på Island: S9lvadalr, S9lvaflordr, 89lvahamarr, se Isl. sög. I, reg.). I Jutland förekommer ett Salingsyssel ock ett Solingwraa (se Langebeks
O S6 Tbap, Stat-topogr, Beskriv, af Konger, Danmark IV. 208.
^) Rörande ortnamn p& -inge se Falkman, Ortnamnen i Skåne 8. 57. Jfr beträffande U för Iv SyUesborrigh, Syllisburg för Solnes- borgh i Langebeks Script. IX ock Lobbnzbn i Småstykker b. 62.
14 WAD8TEIN, U-OHLJUBET. XIII. 5
Script. IX). Hit torde ock höra: nsv. Solvestad (om o *f- 9 se 8. 19 ock 20 här i det följ.), vilken ort (belägen i Småland) i Sv. Dipl VI, 144 kallas 80laoBtadh^; 80l(f)uothorp, enl. Sv. Dipl. fr. 1401, II, 398—400 möjligen = nsv. Solvarp; Salua- thorp Sv. Riksark. perg.-bref n:o 3029; Saluo kvarn anf. arb. n:o 2596; samt nsv. Salvered, Salvaiyd» Solve (det sista i Blekinge), se Rosenbebg, Geogr,-stat. handUx. öfver Sverige,
Rörande stadsnamnet Sölvesborg är man däremot högst oviss, hnmvida för dess 0 ett äldre 9^ eller y (som kan ge 0» Noreen GPhil. I. 478) ligger till grand. I detta senare fall är ordet sammansatt med Sylve» ett personnamn som, såsom K. s. 18 påpekar, förekommer i fda. ock vars vokalisation fda. ran. siM visar vara så gammal, att y här icke, såsom möjligen i Syllesburg här ovan, kunde bero på en senare (Noreen anf. arb. I. 477) förekommande övergång 0 -> y. Sylve hör emeller- tid möjligen även till sådana exempel, vari omljnd värkat av kvarstående v förekommer, om nämligen detta ord uppkommit ur *sllvi«.
Vad nu slutligen Saxos Solve angår, så torde efter det föregående ingen nödvändighet föreligga att förklara dess o bero på lån Mn isl., utan bör det lika väl som o, 0 i nyss anförda ortnamn (i ett ock annat av vilka säkerligen just detta person- namn ingår) anses ha uppkommit på östnord. botten.
22) ello VmL. s. 127, dat. sing. mask. av allesr.
Det i Hom. Ij. medtagna ordet H0mundeboth hör väl icke hit, eftersom första leden däri är en va-stam (jfr isl. h^r >hög») ock omljudet alltså icke behöver bero på det följande u. K. s. 15 vill icke godkänna den förklaringen, att 0 här uppkommit ur ^» Att 9 i fsv. dial. kan bli 0, visa dock det bekanta hdön i Smål.L., som även finnes i DalaL. (se föret. s. XXX) ock som jag antecknat
^) Här beror 0 aotiDgen på annan akcentaering med huvudtonvikten på första leden eller ock på in värkan från det enkla ordet.
2) Härför synes Solvisburgensl Sv. Dipl. fr. 1401, I, 836 tala, vars o för 0 vore att bedömma enligt s. 19 ock 20 i det följ. Jfr dock 8. 5 bär i det föreg.
3) K. upptager anf. st. jämte S9lve även ett fno. Sanlve. Här betecknar an dock 9, varför dessa båda skrivningar ba samma betydelse ock icke bort uppföras såsom två särskilda ord. Rörande det på samma ställe av K. anförda run. sulfl kan man vara oviss, huruvida därmed Sylve eller S^lve åsyftas (jfr Hom. Ij. s. 152 not 1).
XIII. 5 IAKTTAGNA FALL VID KVARST. U, V. 15
från Cod. Bildst. (se Fsv. legend, s. 537.2?) samt de av KooK själv Ark. V. 97 påpekade ock genom dylikt antagande förklarade sy ds v. dial. nött »natt» ock nöttegammal^ K:s förklaring, att H0mand- uppkommit nr *H0ghmund-, anser jag icke vara till- räckligt styrkt. Ty för det första är det icke så avgjort, att gh skulle bortfalla i den senare formen. Denna är nämligen icke alldeles likartad med de av K. anförda parallellerna; jfr om Simun-, Sigmun- Noreen Orddabbl. s. 109 ock Sievers Ark. V. 137 samt att g även i fty. stnndom saknas i samman- sättningar med sig-. I de övriga av K. anförda exemplen följer på g ett v, som kanske icke varit atan betydelse för bortfallet (jfr Noreen i GPhil. I. 489). Vidare är att observera, att det förefaller, som om hä- även i östnord. skulle vara den såsom första sammansättningsled i personnamn uteslutande använda formen av adj. »hög» (jfr Lundgr. Språkl. intyg s. 38 ock samme förf:8 Fsv. personnamn s. 8^).
Om det osäkra Humblum se Hom. Ij. s. 147 (jfr K. s. 18V 23) Nsv. TronemoBse (i Dalsland), i VgL. skrivet Tranu- mosi, håller jag icke längre för ett mindre säkert exempel (jfr Hom. Ij. s. 152). Om o ^ äldre q är att jämföra s. 19 ock 20 här i det följ. samt det hos Munch Hist.-geogr. Beskrivn. över Norge s. 202 upptagna Trollgel (ort i Bohuslän, endast om* kring 15 kilometer sydväst om Tronemosse), fordom Tr^nugil» Vidare är med Tronemosse att jämföra nsv. Tronas i Kvillinge socken (Östergötland) >, som tydligen är den ort, vilken i Sv. Riksark. perg.-bref nr 1325 skrives Tranan»s. Detta ställe skulle visserligen enligt anf. diplom ligga i Eneby socken; men i denna, grannsocken till Kvillinge, finnes intet om Trananäs påminnande namn, varför saken nog förhåller sig så, att Trönäa vid en i senare tid företagen sockenreglering förts över till Kvillinge från Eneby socken. För att Trönäs är sammansatt
') Märk, att Homundeboth var en ort i södra Sverge.
^) I ortnamu förekommer däremot haug- : h0g^, vilket beror pä att dessa äro yngre än personnamnen ock på att denna typ vid dessa namns bildande varit den enda — såsom enkelt ord — bevarade. Möjligt är ock, att det är subst. hangr som ingår i dyl. ortnamn. K. torde därför även behöva styrka, att ett namn såsom det antagna 'Heghmund icke är utan analogier.
^) Se Thah, Beskrifning of ver Linköpings län^ s. 873 ff.
16 WAD8TE1N, a-OMUUDET. XIII. 5
med tränar, talar ock den omständigheten, att stället är beläget på en i Bråviken utskjutande halvö. Nord. trana anser jag nämligen ursprungligen betyda »spets, udd» (ock därför även »halvö»); detta framgår av de betydelser, varmed ordet före- kommer. I Dalarna finnes en by Trönö, Tröne ^ fsv. Tröno (obs. omljudet!^) Dipl. Dalek. III reg.^ Sv. Biksark. perg.- bref 1351 — 1400, m reg. ock i Hälsingland en socken Trdnö (se Rosenberg, 6eogr.-stat. handlez.) med kyrkbyn Trönbyn, vilka båda byar ligga på en kil mellan två vattendrag, som sammanflyta vid kilens spets. TrönO socken sträcker sig visserligen utom denna kil, men har naturligtvis fatt sitt namn efter kyrkbyn. Invid Stenkjser i Norge ligger en gård Trana, som att dömma av Topograf, Kaart över Kongeriget Norge^ tulg. af Norges geogr. Opmaaling ligger på den i en avlång spets nedskjutande delen av en bärgås. Appellativet trana betyder i nsv. di al. enligt Rietz: »1) trana; 2) ett slags takstol . . . ., ben på en takstol, en ställning av järn med utgående arm, på vilken grytan vid kokning hänger över elden»; i isl.-fno. (»trani whence låter trana») enligt Vigfusson: »1) a crane; 2) a snout»', men även (se Egilsson under trani) »gladius»^ vilka två sista tolkningar särskilt tydligt visa ordets enligt min åsikt ursprungliga betydelse. Den för nsv. under 2 ovan (jfr ock isl. tjaldtr^nur »a tent-frame») angivna betydelsen förklaras ock ur en ursprunglig betydelse »spets, udd», så »något utstående, utskjutande», eftersom det för takstolen i fråga utmärkande nog är det utstående »ben», varmed takstolen fasthålles innanför övre kanten av väggen, ock det för grytställningen karakteristiska nog är den »utgående arm», varpå grytan hänger. Svårare kunde det förefalla att i fogelnamnet »trana» se samma ursprung- liga betydelse, men denna fogel kan ju ha sitt namn av sitt långa, spetsiga näbb: jfr nsv. tupp ursprungligen enligt Noreen Orddubbl. nr 266 »topp», så om »toppen», kammen på hane av hönssläktet, sedan om hela djuret.
^) Aveu skrivet Throno, vari h dock är endast grafiskt, liksom Thu- nom : Tunom, Tomtha : Tomta, Thoptom : Toptom, ThisBma : Ti»rna i Dipl. Dalek., se del. III, registret.
^) SkrivDingen Trsnie anf. st. ar att jämföra med nsv. plur. trftnjer til) trana, varom se Rietz.
^) Spärrat av mig.
XIII. 6 IAKTTAGNA FALL VID KVAR8T. U, V. 17
24) Kun. tununt Lilj. 1028, vari första runan är mindre tyd- lig, ansåg jag Horn. Ij. s. 147 möjligen åsyfta tununt = Qnund. Ristaren skalle då, såsom icke sällan skett, först huggit 1^ i st. f. t, men så upptäckt felaktigheten ock tillsatt ett nytt tvärstreck i rätt riktning. Jag kan nu hänvisa till flere alldeles likartade fall (se Beate ock Bugge, Runverser s. 424). Att en omljudd form av ifrågavarande ord funnits i fsv., synes även framgå av nsv. Ånunshög ^ Anunds- Buna 1843, III, 8—10). Möjligt är emellertid, att första typen i tununt värkligen är, vad den synes vara, ock att ordet är att återge med H9nand; jfr nämligen Hanundua Sv. Dipl. III (enl. registret »pro Anundus») ock Sv. Riksark. perg.-bref, registret, Hanondö Sv. Dipl. fr. 1401, III, 519. I alla händelser hör ordet alltså hit.
25) Fsv. g0num (se Söderwalls ordbok) ^ genum; jfr Horn. . y. s. 81.
26) Fsv. ortnamnet Horund (i Västmanland), anfört i Sv. Riksark. perg.-bref fr. 1351—1400 nr 3069 samt i Dipl. Dalek. nr 653 (2 ggr) = nsv. H0r(e)nde. Att detta namn uppkommit ur ett äldre h^rund, visa de norska ortnamnen harvNd, harvNdar florpr i Jomsvikingasagan (af Petersens edition 1882, s. 108. 13, u), H9randBtadir (i Orkd0lafylke) Munch Beskriv, ov. Norge s. 83, HarundBtaöir (i nuvarande svenska Bohuslän) Eyst. Jordeb. s. 683 m. fl. orters namn i samma trakt. Detta H0rund styrker kraftigt den i Hom. Ij. s. 43, 147 förfäktade åsikten, att o i fsv. appellativet horand (1 gg i God. Bildst.) beror på u- omljud, i det horand skulle vara kompromissform mellan horund ock harand; en förklaring mot vilken K. s. 12 har särdeles mycket att anmärka. Till att börja med skulle den vara omöjlig redan emedan ordet visar o, icke 0 i första stavelsen. Men o i dylikt fall är även eljes icke utan exempel i ganska sen tid: jag påminner om born i y. VgL. för väntat born. Vokalen o i horand får förklaras på samma sätt, som man förklarat o i born, nämligen genom uteglömmande av tvärstrecket^ eller genom invärkan från
^) Dylikt uteglömmande är icke sällsynt i God. Bildst.: fordhe 290.24 för fordhe, oktis 342.14 för oktis, hogbra 361.3 f or hoghra, hordhe 546. 10 för bordhe, mötte 564.8 för mötte, hoghste 573.5 för hogbete. Tvärtom är tvärstreck oriktigt ditsatt i fester modhir 546.1 för foster modhlr. Kanske därför o även i horand beror på skrivfel
Sv. landsm. XIII. 5. 2
18 WADSTEIN, U-OMLJUDET. XIII. 6
originalet. Till ett slaviskt avkopierande av horand nr origi- nalet fanns också en särskilt anledning, nämligen att detta ord troligen var utdött på Cod. Bildst:s tid, vilket synes framgå av att man fannit det nödvändigt att förse ordet med en tillskriven översättning: licama. Kanske har ordet därför i vissa dialekter aldrig upplevat övergången 9 -> 0 framför r. För övrigt är att observera, att denna övergång kan hava inträtt senare i vissa dialekter än i andra; kanske har 9 i vissa dial. aldrig övergått till 0 i här ifrågavarande fall \ O för 0 i horand ntgör således intet hinder för riktigheten av den i Horn. Ij. använda förkla- ringen. E:s övriga betänkligheter mot denna förklaring äro, att Wadstein är »nödsakad att antaga: 1) att man haft ett fsv. *horund, som ingenstädes påvisats; 2) att man haft ett fsv. *harand, som ej häller någonstädes påvisats, ock med avlednings- ändelsen -and, ehuru denna ej från något språk påvisats i detta ord; 3) att horand utgör en kompromissform av *horund ock 'harand». Vad då först »1» angår, så har jag här i det föregående påvisat ett H0rand, som föratsätter ett äldre fsv. honind. Beträffande »2» får jag påpeka det östnord. person- namnet Harand (se Niels. Oldda. Pers.-navne s. 40). Att det i »3» berörda antagandet är riktigt, torde efter detta få anses självklart. Men även om de former, genom vilkas samman- blandning horand uppstått, icke kunnat uppvisas, så hade man icke bort vara misstrogen gentemot antagandet av en kompro- miss, då exempel på dylika överflöda. Jag vill endast påpeka t. ex. östnord. Biarund (Niels. Oldda. Pers.-navne s. 12), som
för 0, en förklaring som på grund av de anförda likartade fallen är fullt berättigad. Däremot har man icke rätt att, såsom E. s. 13 gÖr, utan vidare antaga, att ordet är »skrivfel for harondh (eller harnndh)»; ty for att få förklara något för skrivfel, bör man antingen kunna uppvisa en an- ledning till skrivfel eller ock visa. att dylika skrivfel även eljes förekomma. *) Därpå synes tyda Horgbum i Hals.: Sv. Dipl. III, 643, 644 (år 1.324 ock slutet av 1400-talet)« i Småland: Sv. Riksark. perg. nr 232 (år 1355), nr 937 (år 1370), Hnrghum nr 1019 (år 1371), nsv. Horg (ögötl., just där Cod. Bildst. är skriven), men Hörja (Skåne); ra om de båda senare formerna Svenskt Postortlex. (Stockh. 1883). Alla dessa <- äldre h9rg-. Möjligt är kanske, att dess former härleda sig från sammansättningar (jfr s. 19 o. 20 här i det följ.), såsom t. ex. Vesthorgha, Sv. Kiksark. perg. III, reg., just i Värnamo socken liksom det här först anförda Horghiun (jfr Hom. Ij. s. 45).
XIII. 5 IAKTTAGNA FALL VID KVAR8T. U, V. 19
väl endast kan förklaras såsom kompromiss av ett icke upp- visat 'Biarand ock ett icke uppvisat 'Biorand; Jalunda, Sv. Riksark. perg.-bref, reg., kompromiss ay ^Jaland- ock*JoIund-; fno. »ptann, kompromiss av *»ptinn (= ags. »ften) ock aptann (Noreen Ark. I. 155); monad N. G. L. II, 314, 315, kompromiss av monuö- ock månad-; nyisl. göflgr, kompromiss av göfUgr ock gaflgr; fsv. JsBrund, kompromiss av Jarand- Niels. Oldda. Pei*s. ock Jorundr Sv. Dipl. IV reg. (jfr ock Jarind Sv. Riksark. perg. reg.). För övrigt är det vid uppkomsten av dylika bildningar kanske icke ens nödvändigt, att resp. ord yärkligen uppvisa båda de förutsatta avledningsformema; det torde stundom endast be- hövas, att andra med samma avledning bildade ord göra det. Det här anförda belyser även min Hom. Ij. s. 148 givna förklaring av fsv. "flsetur som kompromiss av *flotor (jfr isl. fiotorr) ock 'fiatar, vilken förklaring K. s. 24 not 1 finner »föga tilltalande». Jfr ock fsv. iaAir : iuftip'.
I Orthuscogher, ett även enligt Hom Ij. mindre säkert fall, skulle enligt K. s. 14 o vara = å, som skulle uppkommit genom »den vanliga utvecklingen ärt -> ärt -> ärt». I Sv. landsm. XIII. 4 har jag dock nu visat, att denna utveckling icke är »vanlig» i svenskan. Då emellertid Ortuscogher står i en väst- götaurkund, så är det ju Qfr min framställning anf. arb. s. 7) möjligt, att o värkligen är på detta sätt att förklara. Å andra sidan är det dock icke, såsom K. anser, omöjligt, att i Ortu- Boogher omljud föreligger, därför att här står o, icke 0. Ty, såsom jag Sv. landsm. XIII. 4 s. 14 påpekat, är det icke bevisat, att 9 framför r under alla förhållanden övergått till 0. I stället är det troligt, att q framför r följt av t icke bör bli 0. Men även om 9 framfar rt icke bör ge o, så kan o här förklaras ur 9. O kan nämligen bero på att 9 i en mindre betonad sammansättningsled utvecklat sig olika mot i hnvudtonig sta- velse. Jfr därom Kock Fsv. Ijudl. s. 471 (samt även Noreen Ark. VI. 307). Exempel på dylikt o anser jag föreligga i följ. ord: *L9l)uby (se s. 7 i det föreg.), ?Tolothorp (se s. 11), Oluiseeke (se s. 11), 'Sol vinge (se s. 13), Sollerup (se s. 13),
^) Såsom bidrag till belysande av de jämtlfindska omljudsfÖrhållandeDa må i sammanhang med det ovan behandlade namnet på -ond påpekas Rofund (i Jämtl.) Sv. Dipl. III, 723, IV, 302; Sv. Dipl. III, 239 däremot Rafond.
20 WADSTEIN, H-OMUUDBT. XIII. 5
Solvestad (se s. 14), ? Solvarp (se s. 14), ?? Solvisburg (se s. 14), TroBemoBBe (s. 15), TroUgel (se s. 15), Vesthorgha (se s. 18); vidare xnorkeBbothflB, morkflBth» Bkogh Sv. Dipl. V, 619 (från år 1346), vilket ords första sammansättningsled nog är identisk med västnord. m9rk :»skog»^ ock vars andra led säkert är det fsv. he}), nsv. hed, vars e (<- ei) i mindre betonad sammansättningsled förkortats till sb liksom i det i Södw. ordb. under he|) upptagna ortnamnet sighurdh» hesdh Sv. Dipl. III, 69 (från år 1312). Ordet morkQi)»th»2 innehåller alltså, fast i omvänd ordning, samma led som det norska landskaps- namnet H89idm9rk, nyno. Hedemarken. Vad angår tantologien i mork(h)89th8B skogh, egentligen »skogsheds-skogen», så är ju sådan ganska vanlig i ortnamn', oftast i följd av att man icke längre förstått deras betydelse, men stundom även eljes; jfr t. ex. SäfisJöBjön (en sjö i närheten av köpingen Säfsjö i Småland), egentligen väl = »sjösjösjön».
27) I run. usur = Ozurr skulle enligt K. s. 17 omljudet värkats av ett bortfallet v. Att så är, skulle framgå av det oomljudda östnord. Aszur, som skulle vara oförklarligt, ifall kvarstående u värkade omljad. Aszur är dock med min åsikt långt ifrån omöjligt att förklara: antingen beror saknaden av omljud här på mindre betonad ställning (framför ett annat namn, jfr härom s. 27 i denna avhandling); eller på att andra stavelsen i vissa trakter bevarat den starka bitonen (denna förklaring är redan lemnad i Hom. Ij. s. 147, se vidare s. 26 här i det följ.). En förklaring, som även K. utan vidare bör godkänna, vore, att saknaden av omljud beror på att huvudtonen i vissa bygder legat på andra stavelsen. Vidare synes för den som gillar Kocks åsikt i u-omljudsfrågan ett i *At(t)BvaruR bort- fallet v icke ha bort värka omljud. Detta exempel är nämligen icke likställt med andra, i vilka K. ansett bortfallet v hava haft dylik värkan. T}'' i dessa står v i samma stavelse som den vokal, som är föremål för omljudet, ock just denna omstän- dighet har SÖDERBERG (Anm. s. 99) samt även K. s. 10 not 3 framhävt såsom skäl till att (sedermera) bortfallet v skulle haft
^) Märk, att morkSBth- juet är n&mn pä en skog. *) Rörande bortfallet av h se Noreen i GPhil. I, 466. ^) Jfr Mörkaskog m. m. s. 16, 17, 249 hos Falkman, Ortnamnen i Skåne.
XIII. 6 IAKTTAGNA FAU* VID KVARST. U, V. 21
Större förmåga att värka omljnd än kvarstående v. I 'At(t)8- varuR står däremot v i annan stavelse än a, varför detta exem- pel är mera likställt med sådana, i vilka v kvarstår. Slutligen har det bortfallna v icke kunnat värka omljud här, emedan andra stavelsen av ordet vid v:8 bortfall icke torde hava varit svagtonig^ Under dessa omständigheter måste alltså omljudet i uBur ha föranletts av ett kvarstående v eller u.
28) Liksom ran. usur (: asur) synes även run. susur (: sasur, se Niels. Oldda. Pers. s. 80) vara hithörande. I litteraturen är visserligen ingen omljudd form påträffad, men detta är lika litet fallet med det förra av dessa namn.
29) I detta sammanhang må ock anföras följande exempel på u-omljud av e: kyndilsmöBso, kirkmösso VmL. s. 92 not 53, 55, kindilmoBBo Sv. Dipl. fr. 1401 III, 10; jfr vnord. mesao.
30) Ootabodh (jfr got. gatwa), se Södw. ordb.
31) Önord. run. sautu (å två stenar), sutum (jfr Horn. Ij. s. 44, 145) anser K. s. 19 (liksom Södb. Anm. s. 102, 103) icke betyda B9ttu(m), utan möjligen 8^tu(m)2). Denna
^) Härom ytterligare å annat ställe.
^) Rörande den av K. s. 20 framställda alternativa förklaringen, att an, u i run. rent av skulle betyda a, torde jag endast behöva på- peka, att E:8 svaga stöd för detta osannolika antagande, den hos Lilj. 2020 upptagna formen sotu, i en inskrift som enl. Lilj. lyder: Ola^ kuniikr sotu milistalno {)i8a (på en sten i Sogndals socken i Norge), endast beror på konjektnr, som troligen gjorts i runstensavteokningar av S. M. Adj. N. J. Ekdahl, vilka Lilj. s. XI utom Worms Mon. Dan. anger såsom sin källa (dessa Ekdahls avteckningar hava icke varit mig tillgängliga). I Mon. Dan. s. 466 anges nämligen inskriften så: olafr- kaniiklltantmlllstalna|)i8a ock i C/rda II, 39 (på grund av Ghristibs undersökning av inskriften år 1827) så: olaflrkiinakrsa(iitinlll8taina)- |)i8a. Om de här inom parentes satta typerna meddelas därjämte (i Urda), att de äro :»yngre og efterhuggede», vilket beror på »at der paa det sted, bvor hiine staae, har vasret en fliis, som er afskallet fra stenen», ock det är enligt Ghristie »ikke at paatvivle, at de seldre legte runer have vaBret indhuggede derpaa» (på denna flisa). Samma upp- lysning finnes hos Nioolaysen, Norske Fomlevninger s. 462 (jfr ock MuNCH, Kortfattet Frenistilling af den äldste nordiske Runeskrift s. 44). Sing. sota saknar alltså fullständigt stöd i värkligheten, varför på detsamma intet kan byggas. Men även om denna form funnits på stenen, så behövde den icke bevisa något för K:8 ändamål: ett sotu- milistalno kan upplösas sotum milistaino = »jag — konung Olaf — satte» etc., jfr Thorkelsson Ark. VIII. 34 ock min framställning där- sammastädes s. 86.
22 WADSTEIN, U-OHLJUDET. XIII. 5
appfattning sknlle kraftigt stödjas av en av K. framdragen sing. Buti (Lilj. 1272), vari jn u ej gärna kände betyda 9, samt beträffande sautu (som alltså skalle vara att återge med saitu) av att en skrivning saitu skulle förekomma å en sten (Lilj. 1598). K. har emellertid haft en märkvärdig otnr med dessa former (liksom med sota, se noten): såväl suti som saitu bero på oriktigheter hos Lilj.; suti är nämligen helt enkelt tryekfel hos Lilj. fbr sati, såsom den av Lilj. angivna källan Bantil nr 1000 har, ock i st. för saitu, som Lilj. 1598 (enligt Worm Mon. Dan.) angiver, har ifrågavarande sten enligt NiCOLAYSEN, Norske Fomlevninger s. 260 peisti (så läst av ÅBENDT år 1805). Då dessa former, som stödja betydelsen i, e hos h-rnnan, visat sig så opålitliga, har jag ansett nödigt att även granska övriga stöd för att h-ninan skalle ha kunnat hava detta Ijudvärde. Resultatet av denna granskning, som jag meddelat i Ant.-ak. Mån. 1892, har blivit, att intet av dessa exempel innehåller ett h, som bör återges med i, e. Under sådana förhållanden kunna de här ifrågavarande formerna sautu, Butum endast åsyfta 's^ttu» 's^ttum, ock utgöra de således ett par gamla viktiga exempel på av kvarstående u i önord. värkat omljud^
') Sedan alltså nu de fall avlägsnats, som K. s. 19, 20 påpekat såsom särskilt utmärkande exempel på mångtydighet i våra yngre run- inskrifters vokalbeteckning, torde man icke längre behöva hysa en så stor misstro till dessa inskrifters ordformer, som E. anf. st. lägger i dagen; en misstro som går till fullständig Överdrift, då K. s. 20, 21 förklarar, att även om de av mig framdragna runorden skulle tala mot K:s åsikt i u-omljudsfrågan, ock även om man framdeles skulle finna ytterligare runord, som skulle synas tala mot denna K:s åsikt, så skulle ingen vikt därpå kunna läggas. Detta domslut motiverar E. visser- ligen utom med runinskriftemas förmenta mångtydighet — rörande graden av vilken man ju dock intet säkert vet, så länge dessa inskrifter ännu icke blivit gjorda till föremål för en noggrann ock fullständig undersökning — även med det skälet, att det fsv. litteraturspråket skulle »avgjort vittna» för E:s åsikt. Men att detta senare icke är fallet, torde den här föreliggande avhandlingen visa. För rasten hade det, för att litteraturspråket skulle kunnat tillmätas så stor vittnesgillhet gent emot de anförda runorden, som i förhållande till detsamma äro äldre, icke varit nog, att litteraturspråket »vittnat för» Eis åsikt; det skulle fordrats, att detta alldeles oförtydbart bevisat riktigheten av densamma. Men det har väl icke ens EocK någonsin velat påstå.
XIII. 5 GRANSKNING AV DE IAKTTAGNA FALLEN. 23
Jag vill na här på ett ställe sammanlföra dem av de ovan anförda exemplen, Bom innehålla omljnd av a, samt ordna dem efter de ljud, som stå emellan det omljndsvärkande u, v ock den vokal, på vilken omljnd värkats:
I) Ö står emellan i laudhuby s. 5.
^) 8S * > » vugge (vogga) s. 7, 8.
3) gm i Augmund- s. 8.
4) gn i Högens s. 8.
5) k i hurruku s. 9, Ba(ka)8&tter s. 9.
6) kn i thokno s. 9.
7) 1 i IJb80la(m) s. 10, Olvir (01ue) s. 11, Auluarus s. 12, Solve (saulaa) 8. 12.
8) U i oUo s. 14.
9) m i Omundus s. 5.
10) n i honom 8. 5, Tröno (Tronemosse» Trönäs) s. 16, ^tmunt s. 17.
II) r i voro s. 5, h(w)oro s. 5, Horand (horand) s. 17.
12) t i gota B. 21.
13) tt i sautu, sutum s. 21.
14) ts i uBur s. 20, Busur s. 21.
Denna ordförteckning visar alltså, att av kvarstående u» v värkat omljud inträtt framför åtminstone 14 olika konsonanter ock konsonantförbindelser. De konsonanter ock konsonantför- bindelser, framför vilka omljnd värkat av bortfallet u, v inträtt, äro icke så många fler; en stor del av dessa äro de samma som i förra fallet. Visserligen finnas exempel på det senare slaget av omljnd framför några konsonantförbindelser, framför vilka man icke har exempel på omljnd av det förra slaget; men man har också exempel på det förra om^ndet fram- för konsonantförbindelser, framför vilka man icke har exempel på det senare slaget av omljnd. Även om man skulle försöka ordna de anförda exemplen på något sätt med hänsyn tagen jämväl till de konsonanter, som föregå den omljndda vokalen, så torde icke häller beträffande ifrågavarande konsonanter ock konsonantförbindelser någon bestämd skillnad mellan exemplen på omljud värkat av kvarstående u, v ock exemplen på oml^jad värkat av bortfallet u, v visa sig.
De exempel, jag kunnat anföra på det förra slaget av om- Ijutt ä, äro visserligen endast 23 stycken; men detta är ett
24 WADSTBIN, n-OMLJUDET. XIII. 6
mycket aktningSYärt antal, om man betänker, att de kända exemplen på omljad av a värkat av bortfallet u, v endast åt- göra ett 40-tal. Dessutom är att observera, att min ifråga- varande ft^rteckning alldeles icke kan gOra anspråk på fnllstän- dighet, i synnerhet som flere av exemplen endast händelsevis av mig anträffats. För övrigt bör sedan önord. nu erkänts ha egt omljud framfbr kvarstående u, v, till denna förteckning även läggas åtskilliga exempel på omljud framför bevarat u, v, som man hittils, delvis med ganska stor svårighet, sökt förklara såsom analogier från former, vari u, v synkoperats. Av dylik art äro t. ex. run. h(a)ukva, fsv. nokor, fda. nokesr (jir Hom. Ij. s. 153 not 1).
På grund av det föregående torde alltså vara påtagligt, att Kocks här ifrågavarande förklaring — att i önord. det omljud, som värkats av kvarstående u, v, i motsats till det, som värkats av bortfallet u, v, endast skulle inträtt, då vissa konsonanter stått i närheten av det ljud, varpå omljud skulle värkas — är alldeles omöjlig.
Jag övergår därför till min förklaring av anledningen till att i många fall i önord. väntat omljud framför kvarstående u, v icke uppträder.
Den av mig i Hom. Ij. använda huvudförklaiingsgrunden, nämligen att i starkt bitonad stavelse stående ljud icke skulle värkat omljud, skulle det enligt K. icke ha lyckats mig att göra trolig. I några av K. påpekade ord med omljud skulle nämligen på omljudstiden den stavelse omöjligen kunnat vara svagtonig, vilken innehåller den vokal, som värkat omljudet.
Dessa av K. framhållna ord äro: isl. adj. på -ottr såsom 8k9llotter, r9ncl6ttr, isl. ord på -ung(r) såsom ^Idungr» h9r- mung, isl. ^fUnd, 9fiinda, samt fsv. dr0tning.
Vad orden på »ottr angår, invänder K. först mot min i Hom. Ij. givna förklaring, att några former på -utr irån isl. icke upp- visats. Dylika måste dock väl även K. förutsätta, ty icke kan K. väl mena, att -6- skulle värkat u-omljudet här. Vokalen u i -utr ansåg jag i Hom. Ij. bero på att avledningsändelsen stun- dom skulle varit svagtonig (i vilket fall 6 framför de ändelser,
XIII, 6 OMLJUD SAKNAS VID STARKT BITON. Uj V. 26
Bom innehålla u, såsom vanligt > bör övergå till u). Häremot invänder K., att >ljadatyecklingen -ötter -> ätter .... beror på en allmän ntveekling ö -> ii med vokalfbrkortning fram- för två konsonanter», såsom Kock Ark. IV. 176 fi. skulle ha visat. Anf. st. uppvisas dock icke, att någon dylik övergång skulle varit allmän, endast att önord. 5 dialektiskt givit u »framför ett långt konsonantljud». Ock om detta varit allmänt ock även gällt för isl., hur skalle då formen -ottr förklaras, för att icke tala om de många andra isl. ord, som innehålla 6 + lång kons.? Långt ifrån att vederlägga miu uppfattning, passar således K:s förklaring av u alldeles icke. Vad na beträffar den olika betoning av avledningsändelsen, som egt rum i ord på -öttr» så behöver man icke ens antaga^ att denna tillhört olika dialekter; analogien gamlom : gamall synes mig tala för att i dat. sg. mask. (samt i andra kasus med vokaliskt begynnande ändelse) av t. ex. r^ndottr andra stavelsen haft svagare betoning (alltså icke stark biton) än i t. ex. nom. sg. mask.
Jag vänder mig så till isl. ord på -ung^ såsom 9lclangr, h^rmung. Dessa skalle enligt K. ådagalägga, att i stark bi- tonad stavelse stående vokal kan värka omljud, emedan bevisat skulle vara, att de i fornspråket kunnat på -ung erhålla dels fortis, dels semifortis, ock det då skalle vara »alldeles otroligt», att på -ung- därjämte även svag biton skulle ha förekommit. Nu är emellertid icke bevisat, att dessa ord på u-omljudstiden i västnord., varom här är Mga, kunnat hava fortis på -ung-; för fsv. antydes på det ställe, dit E. hänvisar, möjligheten att så varit förhållandet, men att i fsv. samtidigt tre olika betonings- möjligheter för dessa ord förefunnits, har jag aldrig förutsatt 2.
Isl. 9ftind, 9fUnda synes förefalla K. såsom det starkaste beviset mot min här ifrågavarande åsikt, emedan enl. dr F. JÖNSSON isl. öfkind ännu attalas med stark biton på andra stavelsen'. Att emellertid ordet i fornisl. kunnat sakna denna
1) Se NoreeD Aisl. Gram. § 113.
^) Till h&r berörda ord räknar K. ock allungis, ^llnngis, men detta är icke av samma art; se Noreen Aisl. Gram. § 196.
^) Vad angår att, såsom K. framhåller, även nsv. avtind fort- farande har denna akcentuering, så talar detta ju icke mot mig, utan tyder i stället på att ordet i fsv. hade minst stark biton på andra sta- velsen, vilket just enligt min mening förklarar ordets saknad av omljud i svenskan.
26 WADSTEIN, n-OMUUDET. XIII. 5
starka biton, visar (ovondarmenn Heilag. I: 395.28, cotond Stockh. Hom:bok 51. se, 210.39, a>fonda anf. arb. 211.2, vari -o- jn endast kan ha uppkommit i svagtonig ställning. Ock dess- utom bör qtandf även då det eljes har stark biton på -und, sakna denna i de många sammansättningar, vari ordet ingår, t. ex. i 9ftLndarmadr, ^ftmdarordt ^ftindfUllr» ^fkindgimi, ^fyind- samr, 9ftLiidBjukr m. fl., så att det med min åsikt icke finnes någon brist på möjligheter till förklarandet av omljudet.
Vad slutligen det stundom uppträdande fsv. drotning fgutn. drytning beträffar, så fins det ja dock ett fall, från vilket saknad av den starka bitonen på andra leden kan förklaras, nämligen från proklitisk ställning, såsom före ett namn. Icke häller detta ord bevisar således mot min åsikt, att i starkt bitonad stavelse stående ^ud icke kan värka omljud.
E:s försök till bortförklaring av det starka stöd för min åsikt, som ligger i saknaden av om^ud i de många adj. på -igr» såsom lostigr, mittigr, kan jag icke finna annat än all- deles misslyckat. Enligt K. s. 27 not 2 skulle nämligen sakna- den av omljud i dessa ord icke bero på avledningsändelsens starka biton, utan isåsom det vill synas» på att -igt innehåller »ett ursprungligen långt i-ljud». Att denna uppfattning är oriktig, framgår med all önskvärd tydlighet av de många fall, vari en ursprungligen lång vokal värkat omljud. Jag vill endast erinra om förhållandet vid ändeisen -ir (-> *-ir, got. -eis) hos i-stammarna, -i hos in-stammarna, -i- (got. -el-) i pret. konj. ock -a(-) hos un-stammarna.
Till de i Hom. Ij. s. 146 meddelade typer för exempel på i starkt bitonad stavelse stående i, som icke värkat omljud må särskilt läggas ord på -ingi, såsom armingi, aumingi, bandingi, brautingi, dauflngi, foringi, Maupingi, kunningi» ofringi» mor- dingi etc. Då någon gång omljud hos ord av denna typ före- kommer, beror detta tydligen på analogi, såsom erflngi (jämte arflngi) från erfo.
På grund av vad i Hom. Ij. ock här anförts (jfr ock nedan' s. 28 ff. meddelade ex.) kan jag icke komma ifrån den åsikten, att i starkt bitonad stavelse stående ljud icke värkat omljud ^
^) Jag är K. tacksam for påpekandet, att en så framstående forskare som Paul i P.-B. Beitr. VI. 171 lutar åt samma mening. 1 Hom. Ij trodde jag ju också denna åsikt rent av vara den allmänna, fastän man
XIII. 5 OUUUD SAKNAS I STARKT BITON. STAVELSE. 27
Jag är nu i tillfälle att uppvisa ytterligare ett fall, i vilket omljud — emot vad man hittills antagit — icke inträtt. Man har redan observerat (jfr Falk Ark.- III. 295, Noreen GPhil. I. 454), att ett väntat omljnd ofta saknas i ord, som ingå som led i en sammansättning. Därvid har man dock oriktigt trott, att detta endast skulle vara förhållandet med långstaviga ord. Att emellertid omljud även saknas i kort- staviga ord, visa följande (ur Egilssons Lex. poet. hämtade) exempel från vnord.: hurgrund (mot enkelt hyrr, ja-stam), hronflébr (: hryn, ja-stam), rumgédir, ramleiö (: rymr» ja-stam), pnimBkur (: |)rymr» ja-stam), badUos (: b^Ö» va-stam), lagd^r (: l^gr, u-stam), sparrhaukr (?: sp^rr, va-stam^). Då man till förklaring av saknaden av omljud i de många fallen av denna art icke kan antaga, att de här ifrågavarande sammansättnings- lederna varit svagtoniga, måste dylika sammansatta ord^ alltså visa, att omljud icke inträder i starkt bitonig stavelse'.
icke märkt, huru viktig dess innebord är, särskilt för förklaringen av de fsv. u-omljudsforh&llandena. Det gläder mig att kunna påpeka, att även NoRBKN i 2:dra upplagan av sin Aial. Gram. § 65 anslutit sig till samma åsikt.
^) Antagandet, att saknad av väntat omljud skulle vara inskränkt till långstaviga samniansättningsleder, utgör även ett av stöden för Kocks omljudsteori (se Ark. IV. 151 ff., P.-B. Beitr., XIV. 63 ff.). Detta stöd har alltså visat sig vara falskt.
Enligt NoRBBNs ytterligare utförande av denna teori i GPhil. I. 454 skulle ett 1, som stod efter kort starktonig stavelse ock framför en starktonig vid sitt bortfall värka omljud; alltså skulle icke blott i kort- staviga Ja-stammar, utan även i l-stammar med kort rotstavelse oniljud inträda, då dessa stodo såsom första leder av sammansättningar. Men att detta senare är oriktigt, visar den — såsom jag tror — allmänna saknaden av omljud i detta fall. Jfr nämligen t. ex. vnord. hlutskipte, hlut- takare m. fl. sammansättningar med hlntr, hugdirfÖ, buglansSy hngrö m. fl. (ungefär ett hundratal hos Vigfusson angivna) sammansättningar med bug^, mnnräd m. fl. med mnnr, samt de många sammaneättuingarna med ham-, mar-, sal-, sknt', staÖ-, svan-, val- m. fl.
^ Jfr ock ex. nedan s. 28 ff.
') Då omljud förekommer i sammansättningsled såsom i hersklp, fibttland, l9gmaÖr, V9rd8cbtr, så beror det alltså antingen på att denna led haft huvudtonen eller ock på analogi eller på att sammansättningen är en yngre bildning.
Denna omständighet, att omljud endast inträder i huvud- betonad stavelse, kan naturligtvis leda till viktiga upplysningar om huvudtonens plats. Exempelvis i rettynde, domare, d^ere, sksmseme,
28 WADSTEIN, n-OMLJUDET. XIII. 6
Detoanima framgår av det saknade omljudet i fem. på -andi, t. ex. isl. bidandi, bindandi, groandi» hyggjandi, kunnandi, kvedandi» i vilka (jfr Noreen GPhil. I. 457) näBt sista stavelsen icke gärna kan ha varit svagtonig.
Slutligen vill jag påpeka en hittils icke beaktad om- ständighet, som i många fall förklarar anledningen till att a uppträder i st. f. väntat 9. Denna är att såsom bekant 9 framför flere konsonantförbindelser förlängts till 9, vilket sedan, såsom känt är, i de flästa fall sammanföll med ä, som vanligen teck- nades a. Ett dylikt fall är t. ex. isl. subst. halfo, som älst hette nom. halfti, obl. h9lfo, så héltä : h^lfo, sedan (såsom i nyisl.) hålfia : hålfii. På samma sätt bör t. ex. fsv. langcsr älst ha böjts: n. s. m. langr, n. s. f. long, d. s. m. longom, sedan langsar : löng : löngom, men vid tiden för nedskrivandet av de älsta fsv. handskrifterna (jfr laangh från år 1309, Sv. Dipl. II, 572) längffir : läng : längom. Eftersom vokallängd i fsv. vanligen icke betecknas, böra dessa former — såsom faktiskt skett — skrivas langear : läng : langom, varigenom de två senare formerna fått precis samma utseende som de skulle ha haft, ifall omljud icke inträtt i dem. Betänker man nu, i huru många fall a i fsv. förlängts (framför Id, ng, rp, dialektiskt framför rt -f vok., mb, nd, nk), så inser man, huru viktig den här påpekade omständigheten är för bedömmandet av de fsv. u-omlj udsförhållandena.
Jag skall nu, till belysande av frågan om anledningen till saknad av väntat u-omljud samt till ytterligare bestyrkande av mina i det föregående andragna förklaringsgrunder, från vissa isländska ock fornnoi*ska skrifter meddela hithörande fall. Där- vid utmärker jag anledningen till saknaden av omljud a) med »st ar k ton. u (v)», då det eljes omljud värkande ljudet stått i starktonig stavelse, b) med »sakn. huvudton», då den vokal, hos vilken man skulle hava väntat omljud, stått i stavelse utan huvudton, c) med »förläng. 9 -> ä», då 9 före vissa konsonant* förbindelser förlängts till 9, som sedan tecknats a.
1) I Stockholms Homiliebok saknas väntat u-omljud i följande exempel beroende på: a) starkton. v: naoqvaR 140..M7
kv6d8k9pom har alltså hnvudtonen legat på andra stavelsen. Att detta varit förhållandet i ett sådant exempel som dömendr, visas utom av omljudet i andra stavelsen även av saknaden av omljud i den första.
XIII. 5 EX. FÄ SAKNAD AV OMUUD. 29
m. fl. st. — b) sakn. huvudton: margfEtldom 60.34—85, ?f)aro- nauta 62.16, da8amo|>o 130.36, 6arga> 150.28.
2) I Cod. 1812 IV: o etc. (se Larssons ed. s. VIII) sak- nas väntat u-om)jnd endast i följande fall beroende på sakn. hnvudton: solar gango 8.28, fardagom 19. 1 1, 8a{)rlåndom 34.19 (jfr 4 c nedan).
3) I Norska Homilieboken saknas väntat omljnd framför bortfallet u, v i följ. ord (se Hom. Ij. § 2 c a) beroende på sakn. huvndton: éoast pinr. 14.i7, hafd (jfr 4 b nedan) 129.28, sanghuB 96.12, ottosangB 122.2.
4) I Agrip (se Dableraps ed.) saknas väntat u-omljnd i följ. fall beroende på: a) starkton. u: oaIlo{) 1. 22, hvarfoI>o 77.10^ Magnus 6 ggr t. ex. 53.19*. — b) sakn. huvndton: hsfpo 13.9 (saknar såsom jälpvärb vanligen hnvudton), uestr- landum 18.28, faporbroper 62.20 (jfr 7 a nedan). — c) förläng. 9 -> ä kan föreligga i landom 57.17 (jfr ra{)om för r4{)om 93.6). Nyno. aanda (: anda) Komsdalen, aandfloga Valders (eljes and- floga); aandesloko Telemarken (eljes andesloka) torde nämligen visa, att i norska dial. (liksom i svenska ock danska) vokalför- längning framför nd förekommit. Jämföras bör möjligen ock Buprlåndom med a i mom. 2 ovan.
5) I Cod. Arna-Magn. 645 IV:o saknas väntat u-omljud i följ. fall (jfr Larssons ed. s. XXXVII) beroende på: a) stark- ton. il, v: ffeigno|) 96.19 (jfr got. -6{)ub, fht. -6d med lång ock alltså starkt bitonig vokal), magnva 9.14 (jfr 3 a ovan), naoqvat 17 ggr t. ex. 5.14, naoqerrt 13.i7, saNondom 6O.14. — b) för- läng. 9 -> ä: halfom 19.8, hialp för hi^lp <- hi^lp^ 47.24, svartom 15. 12^.
^) Att andra stavelBen i dessa ord varit starktonig, antydes av att dess vokal i got. motsvaras av 6: jfr got. 8albö{)8, salböda.
Naturligtvis anser jag icke, att i dessa ock andra ovan anförda fall betoningsförhållandena över hela Norden på n-otnljadstiden varit de samma.
^) Jfr att ti i nyisl. här ar långt ock alltså starktonigt. Saknaden av omljud kan dock i detta ord natnrligtvis bero på invårkan från latinet.
^) hl^lp för hlolp har då berott på analogi. Möjligt år emellertid, att andra komponenten av brytningsdiftongen lo vid framför vissa konsonantförbindelser intrfidd förlängning sammanfallit i ljud ined ä.
*) Här är emellertid -ar- uttryckt genom förkortningstecken, som troligen — av brist på utrymme i slutet av en rad — på detta
30 WAD8TEIN, n-OMUUDET. XIII. Ö
6) I Elis saga ok Rosamanda (Cod. de la Oard. 4—7), atgiven av Kölbino, saknas väntat u-omljad i följ. fall beroende på: a) starkton. u: almosor 2.s, 3.5, ambun(a) 6.5, 25.6 (om stark biton i andra stavelsen bär jämför Horn. Ij. § 30 a a ock § 61 c), biorblandodu 61. i (jfr 4a ovan). — b) sakn. havadton: aka- vom 5.8, havom 62.8 (jfr 4 b ovan), sparhauki 112.8. — c) för- läng. 9 -> ä: valkum 12.4 ^ sialfum 5 ggr t. ex. 88.7 '.
7) I Den »Idre 6alathings-Lov (tiyckt i Norges Gamle Love I. 1 — 110) saknas väntat u-omljad endast i följ. fall bero- ende på: a) starkton. u (v): foÖur 18 ggr t. ex. 31.6, 64.2 (skr. pitiir, jfr gr. TraTYip). — b) sakn. havadton: halUm 11 ggr t. ex. 6.5, hafUÖbaug 74.is, 75.10, mano 87.l8^ fadur- som l:sta led av sammansättning, 68 ggr t. ex. 82.2, 105.3 (jfr även a ovan), stiupfikÖur 4 ggr t. ex. 108. 12 (hör troligen änder a ovan), matunaut(ar) 3 ggr t. ex. 62.25. — c) förläng. 9 -> ä: hälAim 69.29 i^ix 6 c ovan).
8) I Cod. Arna-Magn. 623 17:0, fallständigt avtryckt av UnGER i Heilagra manna sögur I. 23—27, 256—269, II. 9—14, 211—221, 236—240 samt Postula sögur 455—465 (jfr även GfSLASON, Um frum-parta etc. s. L if.) saknas väntat omljad i följande ord beroende på: a) starkton. u, v: naokort I: 267.12, 8varo|>o 9 ggr t. ex. II: 9.25, f)ftlmo{)o II: 11.8 1, samni^Jioso II: 12.81, vaono{) Post. 457. 1. — b) sakn. havadton: arstrhalfo I: 256.2 — 3 (hör väl till c nedan;, {lurflEunannom Post. 460.1. — c) förläng. 9 -> ä: sialf nom. sg. fem. I: 258.38, sialfom II: 213.9, 217.11, hialp II: 218.4, halfom II: 13.27, handom I: 261.27 (jfr 4 c ovan samt hand, Tidskr. f. Phil. II. 301, Gering Isl. aevent. XIV), vatnom I: 267. 1, II: 216.18, qvaloin
ställe mindre nöjaktigt använts för qr. Jfr dock 6 c, 8 c ock 9 c nedan samt den dialektiska förlängningen av a efter v i nyno., varom se Larsen i Univ.- cg skole-anu. 1890 s. 22. na -> nä är att jämföra med lo, In -> lö, lu.
^) Här kan förlängningen bero icke blott på det föreg. v — jfr 5 b ovan — utan även på den följande förbindelsen Ik: jfr Labsen anf. arb. s. 14.
^) Se rörande förlängning i ny no. dial. av a framfor If Larskn anf. st., Aas. gram. § 116 samt Horn. Ij. § 61 a.
^) Såsom jälpvärb syntaktiskt mindre betonat; a kan emellertid här bero på yngre analogibildning från sing.
XIII. 5 EX. pX saknad av ohuud. 31
II: 12.39, svar Post 455.12, vskom Post. 459.5 (jfr rörande dessa 4 ex. med fbreg. v mom. 5 b ovan).
9) I Alexanders saga (utg. av Unger, Krist. 1848) saknas väntat u-omljud i följande exempel beroende på: a) stark- ton. u, v: naokvat (hör kanske till b nedan) 3 ggr t. ex. 9.i6, (u)Btadag-> 8 ggr t. ex. 23.4, markuÖ 64.S6, vandud 70.i5. — b) sakn. havndton: hundradum 21.85, 26, fortalu- 3 ggr t. ex. 25.31, vstadulegr 101. 19, hafam (jälpvärb) 144.27, samman sättningar med -halAi (höra kanske till c nedan) 9 ggr t. ex. 157.8. — c) förläng. 9 ->► ä: Bialvo(in) 21 ggr t. ex. 76.3, 113.27, ?biartv (jfr den från annat håll bekanta förlängningen av a framför rt) 113.29, kvalvm (jfr 8 c ovan) 155.17, sialf nom. sg. fem. ock nom. pl. neutr. 8 ggr t. ex. 85.9, halva(m) 3 ggr t. ex. 112.2.
Genom förestfiende exempelsamlingar torde mina förklarings- gmnder till att ofta (värkligen eller skenbart) oomljndd vokal uppträder i stället ibr väntad omljndd vara hävda över allt tvivel. Ty varför skalle annars alla undantagen från det eljes i berörda handskrifter ymnigt uppträdande u-omljudet^ falla in under mina förklaringsregler?
Härtill kommer nu min Qärde förklaringsgrund till saknad av väntat omljud: vissa konsonanters ock konsonantförbindelsers förhindrande av omljud. Efter detta torde de önord. n-omljuds- i<)rhållandena börja förefalla ganska begripliga.
Körande den närmare förklaringen av en del speciella fall av saknat u-omljud hänvisar jag till Hom. Ij. s. 146 ff. (jämförd med den här föregående framställningen), där dessa visserligen äro behandlade i största korthet, men dock tillräck-
^) Obs. B&rakilt den underlåtDa synkopen i staÖuglr 68.1.
^ Mot min uppfattning av ifrågavarande exempel kan icke den omständigheten andragas, att i åtminstone några av dessa handskrifter omljud anträffas under samma förhållanden som i de av mig påvisade oomljudda exemplen. Ty det är naturligtvis icke att vänta, att någon handskrift ännu skulle orubbade bevara de omljudsförhållanden, som rått inom ett visst område på omljudets tid. Naturligtvis ha analogi- invärkningar, inflytande från skrivare av annan dialekt etc. på många sätt spelat in.
32 WADSTBIN, a-OHUUDET. XIII. 5
ligt utförligt för att memngen skall vara klar^ Här vill jag vidare endast tillägga några ord till besvarande av ett par ytterligare mot min framställning i Horn. Ij. gjorda anmärk- ningar.
Att jag i Horn. Ij. särskilt framhävde, att i den legendariska Olafssagan kvarstående v alltid värkat omljud, förklarar K. s. 4 för en »åtminstone överflödig» opposition, emedan Kock själv i P.-B. Beitr. XIV skalle rättat sin i denna pankt oriktiga framställning i Ark. IV. Jag beklagar, att jag, som först efter utarbetandet av anf. st. i Bom. Ij. fick se den tyska redaktionen av Kocks uppsats, icke observerat denna rättelse. Detta torde vara förklarligt av det otydliga, indirekta sätt, varpå rättelsen givits. Men även efter Kocks rättelse var mitt framhävande av berörda förhållande icke överflödigt, eftersom icke ens Kock själv syntes ha observerat, vilken svår stöt nämnda förhållande med v-omljudet i leg. Olafssagan gav Kocks omljudsteori.
S. 21 noten framhåller K., att »fsv. gamul, usul ej inne- hålla något 'urgerm. u-omljud' eftersom» etc. Citationstecknen omkring »urgerm. u-omljud» göra, att det kunde förefalla någon, som om K. menade, att jag skulle påstått, att i dessa ord dylikt omljud förelåge. Jag vill därför påpeka, att jag ingenstädes sagt detta (vilket icke häller är K:s mening, då han ju använder ifrågavarande citationstecken för ett annat ändamål, nämligen
^) K. anmärker s. 4, att Wadstein i Horn. Ij. ofta »i stället för utförda förklaringar av ord ock former, som synas vara oförenliga med hans uppfattning, inskränkt sig till korta antydningar». Såsom exempel härpå anf öres emellertid endast s. 149 med noten 1 i min avhandling. Jag kan icke finna annat, än att de å berörda ställe behandlade orden där fullt tillfredsställande uppvisats vara förenliga med min uppfatt- ning. Frågan gäller anf. st., huruvida östnord. va-stammar utan omljud skulle — såsom Söderbsrg menat — bevisa, att östnord. icke haft omljud värkat av kvarstående v. Anf. st. påvisar jag då, att norskan, vilken både SÖDERBBBO ock även KooK, då detta skrevs, tillerkände av kvar- stående v värkat omljud, hade med de Östnord. alldeles likartade va- stammar utan omljud. Slutsatsen härav kan jag icke finna vara annat än tillräckligt tydlig ock klar: alltså bevisa ifrågavarande östnord. oom- Ijudda va-stammar icke, att östnord. saknat omljud värkat av kvar- stående v. Mera behövde jag anf. st. för mitt syfte icke bevisa, men dessutom har jag även angivit, huru saknaden av omljud i ifrågavarande ord kan förklaras. I denna uppsats har jag nu lemnat ytterligare bidrag till förklaringen av saknat omljud.
XIII. 5 SPECIELLA FRÅGOR. 33
för att iramhålla, att jag i Hom. Ij. tagit ifrågavarande uttryck i en särskilt betydelse).
På grund av att ortnamn i den trakt, varifrån den legen- dariska Olafssagan otvivelaktigt stammar, ännu i nynorskan uppvisa exempel på omljud värkat av kvarstående u, ansåg jag s. 143 i Hom. Ij. den slutsatsen vara klar, att ifrågavarande saga (liksom också Aslak Bolts jordebog, som anför dessa ortnamn med oomljudda vokaler) icke visar det ursprungliga förhållandet med omljudet i denna trakt. K. vill däremot B. 22 tyda berörda omständigheter på ett helt annat sätt. Han säger: »I fall man överhuvud är berättigad att härav draga någon slutsats, så måste det tydligen bliva den, att i denna trakt omljud inträdde först efter år 1440» (då Aslak Bolts jorde- bog skall vara skriven). Jag torde icke behöva framställa några skäl mot denna senare uppfattning. Min slutsats förutsätter endast — ock detta ansåg jag så naturligt, att det i Hom. Ij. icke behövde särskilt påpekas — att skrivaren av Aslak Bolts jordebog, i likhet med vad så ofta skett ock sker, omsatt ort- namnen på sin tids vanliga (eller på sitt eget) språk, som här generaliserat de oomljudda formerna.
S. 22 not 1 talar K. om de norsk-isländska skaldedikternas vittnesbörd i u-omljndsfrågan ock anser, att dessa tala »väl snarast' för, att i de älsta skaldernas språk det yngre u-omljudet ännu icke genomförts». Jag förstår icke denna slutsats. Ty då skaldevisorna, såsom K. även nämner, också innehålla ex. på saknad av omljud framför bortfallet u, ock detta av K. förklaras bero på analogi, så hade det väl varit tbljdriktigt att giva samma förklaring på den förra saknaden av omljud. Värser av sådan art som de av K. anförda bevisa därför intet i n-om- Ijudsfrågan. Tager man emellertid hänsyn till att ett annat slags värser förekommer, nämligen sådana, i vilka en av bort- fallet u« v omljudd vokal rimmar med en av kvarstående u, v omljudd, så torde det vara påtagligt, att skaldedikterna snarare bevisa, att E:s s. k. »yngre» omljud var genomfört på deras tid. Jfr t. ex. i>ORBJÖRN HORNKLOFE's Glymdråpa: r9dcl dynskotum kv^d-
dusk (4.8); ElNARR SkäLAGLAM's Velie k la: s^nn Einriöa m9nnuin (8.2);
f9r til Sogns of g9rva 13.4);
Sv. landsm. XI JI. 3. 3
34 WADSTEIN, U-OMLJUDET. XIII. 5
Ulfr UaGASON's Husdråpa: m9gr hafayra f9gru (2.6); Hallfreör VäNDR^DASKALD'8 Ölafsdråpa: H^röavinr or
G^röum (1.4 ); h^rÖ ok austr i G9rdum (2.4); h^rgbrjotr i
stad in9rguin (3.2). Underlätet omljud i skaldedikter torde emellertid i inånga fall belysas av de av mig i det föregående påvisade förklarings- gränderna för saknad av väntat omljnd. Till denna fråga hoppas jag snart få återkomma å annat ställe.
S. 23, 24 anser K., att man till förklaring av böjningen, Btiama : stiamu måste förutsätta analogi etter en böjning sagha : saghuv aska : asku etc. Jag tror, att man här kan nöja sig med analogi efter ord med kort rotstavelse såsom sagha : saghu, vilka även enligt min åsikt i följd av deras över en betydlig del av det östnordiska språkområdet starkt bitonade ändelse icke böra ha fått rotstavelsens vokal omljudd Qfr Hom. Ij. s. 147). De fsv. ord med lång rotstavelse, som innehålla ä, voro så få, att det gör litet till eller ifrån i detta avseende, om de böjts med omljnd i oblika kasus. Jag erinrar mig av detta senare slag endast aska, gänga ock maska. K. anmärker, att om dylika ord en gång i obl. kasus haft omljudd rotvokai, så borde dylik någon gång ha anträffats. Men i gänga övergick 9 till ä framför ng (jfr i det föreg. s. 28), varför omljudet icke kunnat komma till synes; maska är endast funnet 1 gg i den fsv. litteraturen ock kan på samma sätt som aska, i likhet med typen stiama : stiarno i st. f. stiorno, ha analogiskt efter typen saghu fått oomljudd vokal i obl. ka«. (jfr ock Hom. Ij. anf. st.)? För övrigt kan saknaden av omljud även bero på invärkan från ordens förekomst i huvudton saknande sammansättningsled; märk att särskilt (-)a8ko(-) ingår i många sammansättningar.
S. 25 frågar K., huru man kan veta, att ord på -ul haft stark biton på denna stavelse. Vad då först angår dem av dessa ord, som hade kort rotstavelse — ock dessa utgöra majori- teten — så är det ju avgjort (till stor del genom Kocks under- sökningar) att dessa åtminstone över en betydlig del av det östuordiska språkområdet haft stark biton på den följ. stavel- sen i; jfr ock shakal, skäkcp'1 (= isl. Bk9kull) hos LINDGREN Sv. landsm. XII. 1, 19. Ock vad orden med lång rotstavelse
1) Jfr NoREEN i GPhil. § 52, II, 3.
XIII. 5 SPECIELLA FRÅGOR. 35
beträffar, så hade även i dem snffixet åtminstone i vissa trakter stark biton, eftersom detta ännu i nsv. dial. är förhållandet; jfr å^sål, aksal (isl. qzuU) ock atål (fsv. atol) anf. st. ock ÅSTRÖM Dfs. Ij. 107 samt mantul, Kock Fsv. Ij. s. 224, vars u tyder på stark biton. Men även om den starka bitonen efter lång rotstavelse å somliga trakter sknlle saknats, så kan dock det underlåtna omljndet här förklaras. Ett förklaringssätt finnes redan angivet i Horn. Ij. s. 148 not 1. Ett annat vore, att orden med lång rotstavelse gjort sig av med omljndet genom analogi efter de kortstaviga. I några av dem följer också på rotvokalen ng 1. nk» framför vilka enligt det föregående ett a kan representera ett äldre 9. De återstående fsv. orden med ä äro endast > azol (: axel) ock mantol (: mantel). Då av båda dessa ord former med annan suffixvokal förekomma, så kände saknaden av u-omljud närmast bero på inflytande från dessa former. Orden användas också ofta i sammansätt- ningar, vilket även kan ha bidragit till spridandet av de oom- Ijndda formerna.
Med anledning av ett genomgående missförstånd bos K. ber jag till slut att få särakilt framhålla, att vad som för mig i Bom. Ij. utgjorde huvudfrågan — ock vad som väl även värkligen utgjorde en huvudfråga — var, huruvida den åsikten vore riktig, att östnord. (ock östnorskan) endast skulle haft u- omljud vid synkoperat u, v, men aldrig vid kvarstående u, v. Det var denna av KocK ock Söderberg förfäktade åsikt, som jag sökt gendriva ock trott mig hava gendrivit i Hom. Ij. Vad däremot Kocks ock Söderbergs teori om två omljuds- perioder beträffar, så yttrar jag visserligen mycket starka tvivel rörande densamma, men framhåller dock till slut, att )»om denna teori vill jag icke här bestämdare uttala mig» (s. 153 not 2 2). Det är ledsamt för mig, att K. icke observerat detta förhållande; ty i stället för att hans avhandling nu genomgående kommit att få form av en opposition mot mitt inlägg i u-omljudsfrågan i Hom. Ij., hade i detta fall rent av slutsatsen av hans fram- ställning vad beträffar huvudfrågan även till formen blivit,
*) Jfr Söderberg Anm. s. 61.
^) Trots detta i slutet av min avhandling gjorda uttalande fram- håller K. B. 1 särskilt, att jag (även) i denna del ville gendriva åsikten om skilda n-omljudsperioder.
36 WAD8TE1K, n-OHUUDST. XIII. 5
yad den jn dock i alla fall till innebörden är, nämligen ett instämmande i det slntresnltat, vartill jag i denna fråga kommit i nämnda arbete.
Vad beträffar Kocks periodteori, så har K. i sin här berörda avhandling insett, hnm betänkligt den skakas av det nn uppvisade förhållandet, att östnord. har omljad även vid kvar- stående u, v^ Kock hänvisar därför såsom stöd för densamma till »förhållandet med i-omljudet.» Det stöd detta kan lemna torde dock icke vara mycket värt, då som bekant Kocks teori för i-omljudet just å sin sida uppgjorts ock vunnit anslutning på grund av det stöd, man förmenade, att u-omljudsförhållandena lemnade densamma 2. Emellertid hänga i- ock u-omljndsfrågorna onekligen så nära tillsammans, att jag liksom i Hom. Ij. även nu vill uppskjuta att bestämdare yttra mig om denna teori, till dess jag fått tillfälle att även göra i-omljudsförhållandena till föremål för en undersökniug.
Uppsala i juni 1892.
^) AveD med Kocks åsikt i berörda arbete blir ju periodteorien alldeles Överflödig.
^) Se t. ex. Heinzel i Anz. f. deutscb. Altert. XIV. 219 not: »Kock beruft sich auf die klarere geschichte des n-umlautes.»
BIDBiS TILL KiRIEIIOI 01
DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF M. 6.
SVER&ES SISTA HÅXPEOCESS
I DALAME 1757—1763
EFTER HANDLINGARNA I MÅLET TECKNAD
AV
ELLEN FRIES
-»■■ ^m 1 1
UPPSALA 1898 ALMQVIST k WIKSSLLS BOKTB.-AKTIBBOLAO
Ett efterspel till de stora häxpi^ocesserna under Karl XI:s regering är den häxprocess, som fördes i Dalarne 1757 — 1763. Den är märklig dels såsom varande den sista process av detta slag, dels för det egendomliga sätt, varpå den fördes ock som ger en god inblick i den tidens rättegångsväsen, dels slutligen för den kunnskap vi genom densamma erhålla om en mängd vidskepliga föreställningar ock bruk, som ännu vid denna tid allmänt härskade i Dalarne ock varav spår kvarlevat ända till våra dagar.
Alla handlingar i detta mål samlades av greve Pontus De la Gardie ock hans grevinna, född Taube, ock finnas in- bundna i tre delar i Riksarkivet, dit de blivit förda från det i Lund förvarade De la Gardieska Arkivet.
Den märkliga processen har ej undgått forskares upp- märksamhet. Redogörelser för rättegången återfinnas i: De la Gardieska Arkivet, del. VIII; art. Samuel Troilius i Bio- grafiskt Lexikon; E. Fries, Märkvärdiga qvinnor: Katarina Charlotta Taube, ock slutligen i en akad. avhandling av H. Malmquist, Om Hexprocessen i Dalarne. Lund 1877.
Ingen av dessa uppsatser kan dock sägas uttömma äm- net, inte ens den sistnämnda, som har lemnat åsido många märkliga detaljer.
Allt, som i denna process omtalas av vidskepelse samt av svenskt folklynne ock svensk sed, skall i det föl- jande meddelas, i de flästa fall med anförande av protokollens egna ordalag. Däremot meddelas av processens gång endast så mycket, som för sammanhangets skull är nödigt. Stav- sättet är tidskriftens, även i de ordagranna utdragen ur hand- lingarna. Allt som i dessa handlingar ej tillhör stavsättet i inskränkt bemärkelse, utan kan anses tillhöra tidens eller landskapets språkbruk i övrigt, är oförändrat. I interpunk- tionen äro några mindre jämkningar gjorda.
, Ur den av Svea hovrätt for ytterligare rannsakning i målet forordnade advokatfiskalen Risbeeös den 9 febr. 1761 till hov- rätten ingivna memorial hämta vi följande redogörelse för troU- domsväsendets första framträdande ock myndigheternas första ingripande mot detsamma:
En sockne-skomakare vid namn Pär Oloffson i Ål hade haft för sed i någre år tillbaka att för sine lärogossar tala om troUpackor, uppräkna dem han därföre misstänkte samt yppa sig om sätt ock medel att upptäcka ock framskaffa dem.
Dess utlåtelser ock samtal med dess lärogossar om slike ting hava änteligen gjort det intryck på en gosse vid namn Erik Johansson, att han begivit sig att eftertänka ock, som orden lyda, ofta grubbla däruppå, huru han måtte värkställa, vad han således hört omtalas, till de misstänktas yppande, varöver han omsider en gång fallit i så djupa tankar, att han därmed tillbragt en hel natt ock icke föran efter solens upp- gång slumrat något in samt då i dvala eller dröm tyckt sig värkställa, vad han i slikt ämne ha*de hört. Det han således drömt, har han sedan för skomakaren omtalat såsom värkeli- gen hänt, ock denne åter talat därom för andra, varigenom en saga kommit att utspridas. Ock sedan den på sådant sätt kommit först i gång, har gossen låtit därvid förbliva ock hål- lit sig vid det han en gång hade sagt. Det sätt att upptäcka dem, som trulldom öva skulle, sådant som Erik Johansson det lärt, är av honom så beskrivet, att därtill skulle nyttjas så- som värktyg först en kniv, smidd av nio genom våda avbrutna knivs- el. syluddar, icke på en gång, utan tränne på varan- nan följande torsdag- kvällar ; för det andra, ett fyrbladigt väpplingsgräs ; ock sist någre hår av en misstänkt kvinnas blygd. Försedd med slike saker skulle den, som konsten öva
6 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6.
kunde, rista en ring omkring sig, varest han hälst ville, i samma ring slå ned en yxa, sätta sig på yxan, ock så mana de misstänkte för sig, då desse icke skulle kunna undgå att in- ställa sig, ock icke kunna skada honom, som dem manat hade.
Ett av förr omrörde värktyg, nämligen en så besynner- ligen smidder kniv, som sagt är, har Erik Johansson sedan upptett, vilken Lång Erik Eriksson på heden erkänt sig hava smitt ock notarien vid domkapitlet i Västerås skall seder- mera till sig tagit. Men kvinnohåren ock det fyrbladiga väpp- linggräset har han ej gittat visa, utan föregivit^ att han hade saknat dem, då han vaknat dagen efter det han skulle hava brukat dem, ehuru han då skulle haft dem i en pappers- lapp invecklade i en sin byxsäck.
Jämte det en så beskaffad undanflykt, att ej uppvisa tvänne av de föregivne värktyg, tyckes hava bort straxt göra sagan misstänkt, änskönt den eljes varit mera sannolik, så hade ock dess ofog kunnat därav genast finnas, att varken väppling eller annat gräs hade där i orten hunnit ändå uppväxa, då det fyrbladiga väpplinggräset skulle blivit hämtat. Vartill kommer, att vid minsta efterfrågan det kunnat bliva både kunnigt ock bevisligit, att den kvinna, ifrån vilken håren skulle blivit tagne, icke varit ur sitt hus den aftonen, då sådant lik- väl skulle efter gossens sägen hava skett ute på faltet.
Efter denne gossens dröm ock hans därpå sedan grundade berättelse skulle han värkställt sin konst på sådant sätt, att han försedd med förenämnde värktyg en torsdagsafton kloc- kan älva vid pass gått upp på en backe vid Kils by. Korp- backen kallad, ristat där en ring i jorden, huggit ned en yxa i samma ring ock satt sig ned på yxan, samt sedan en av de misstänkte kvinnor, vilken han tillfälligtvis skulle på vä- gen träffat, ock då följt honom till backen, skulle på tillsä- gelse att skaffa fram de flere, tagit fram en mässingpipa, l^h kvarter lång, ock däri blåst tränne gånger, skulle han först hört ett fasligt gny ock dån i luften ock sedan sett de miss- tänkte komma fram till ringen, vilka utom den, som hade blåst i pipan, pigan Anna Eriksdotter, skulle varit samma pi- gas moder, enkan Back-Karin Larsdotter, enkan Hoberg- Anna Jönsdotter, hannes dotter Karin Eriksdotter, soldaten Mecks hustru, Kerstin Olofsdotter, hannes moder, enkan Björk-
XIU. 6. BISKOPSVISITATIONEN. 7
Anna Mattsdotter, dennes sonehustru, Svens-Brita Andersdotter, hustru Times-Anna Andersdotter, hannes syster, enkan Fänd- riks-Kersten Andersdotter, pigan Gölis-Sara Eriksdotter, han- nes syster, hustru Skrivar-Brita Eriksdotter, samt enkan Mygg- Anna Nilsdotter, som alla skulle förefallit honom något grå ock mörka i ansiktet. Där skulle han haft samtal med dem till klockan fyra vid pass om morgonen; varefter de skulle gått bort igän, sedan de förbehållit sig tysthet av honom, vid förlust både av syn- ock talegåva.
När han den aftonen gått upp på backen, skulle han till säkerhet, som orden lyda, tagit med sig Lutheri katekes; ock då han hört det förut omtalta gny ock dån i luften, skulle han hava uppläst ock således missbrukat det eljest tröstefulla Kristi löfte: *På detta hällebärg vill jag bygga min försam- ling, ock hälvetes portar skola icke vara hanne övermäk- tige." — — — — —
Emellertid ock sedan en slik trollsaga hade efter pingst- hälgen år 1757 blivit i orten kunnig, så tilldrog sig, att en så kallad general-visitation vart i församlingen anställd i juli månad därpåf oljande, varvid församlingens prästmän månde anmäla samma av dem ringa ansedda saga hos då varande stiftets biskop, nu mera ärkebiskopen, högvördige härr doktor Samuel Troillius, efter han då var närvarande. Härr ärkebis- kopen månde därpå låta gossen ock angivaren Erik Johans- son för sig kallas samt över hans angivelse förhöra honom. Enligt härr ärkebiskopens sedermera till högvälborne härr ba- ronen, presidenten, skattmästaren ock riddaren d. 14 mars 1758 skrivne ock för höglovl. Kongl. hovrätten d. 5 april näst därefter uppläste ämbetsbrev, hade väl härr äricebiskopen ge- nast funnit på de Erik Johansson gjorde frågor hans svar ock berättelser så litet sammanhängande, att härr ärkebiskopen icke häller hade kunnat anse dem annorlunda än en av ho- nom diktad osanning. Icke dess mindre månde härr ärke- biskopen låta de av honom angivne kvinnor jämväl för sig komma samt föreställa dem så var för sig som sedan alla på en gång att upptäcka, om de voro mindre eller mera skyl- dige, med försäkran, att det inför Gud skulle bliva mellan dem ock honom ; ock när de hade då påstått sig oskyldige, månde härr ärkebiskopen vidare till att pröva deras konte-
8 FRIES, SVEEGES BISTÅ HÄXPROCESS. XIII. 6*
nans, som orden lyda, i församliDgens prästerskaps närvaro* föreställa dem, att de Gud till ära ock till bevis av deras oskuld ville med honom bedja, det, ifall de voro i någon måtto skyldige, Gud ville låta dem bliva så mörke, grå ock stygga i ansiktet, som gossen hade beskrivit dem. Sedan de hade alla instämt i slik bön, så månde härr ärkebiskopen ytter- mera föreställa dem, om de ej ville, att gossen måtte bliva lagligen tilltalad för det om dem utkomne ryktet. Men när de hade svarat, att det föreföll dem för ömt, om han däri- genom bleve olyckelig, ock att de ville hällre låta all talan emot honom falla, allenast han för kyrkoherden i församlingen toge sina ord tillbaka, så månde härr ärkebiskopen av sådant deras svar göra sig det slut, att de hade fruktan ock farhåga för en laglig undersökning. Antydde dem därför slutligen,, det han ville angiva saken hos konungens befallningshavande till undersökning vid ett urtima ting.
Anstalt till urtima ting i saken vart så strax därpå be- gärd hos Kongl. Majestäts befallningshavande i orten, ock till den ändan honom utdrag meddelat ur domkapitlets notarii över härr ärkebiskopens förut anrörde förhör hållne protokoll; dock allenast över det med gossen, som angick angivelsen, men icke över det med kvinnorne, däri de hade då redan så be- synnerligen betygat deras oskuld.
Det brev, varigenom Kongl. Maj:ts befallningshavande^ månde då föranstalta om målets undersökande, har blivit ställt ock avgånget till ordinarie domhavande i orten, härr härads- hövdingen Sernander; men så lärer hava hänt, att härr härads- hövdingen Sernander något därförut erhållit frihet från tjänst- görande, ock att dåvarande vice notarien, härr Pär Emanuel Ekman, blivit förordnad att förrätta, vad i domsagan kunde förefalla, så länge häradshövdiugen hölle på till hälsans sköt- sel att dricka något hälsovatten.
Det av Risberg nämnda utdraget ur visitationsprotokoUet av d. 11 juli visar, att gossen av ärkebiskopen förhörts i rätta, förståendet av första budet i närvaro av matheseos lektorn vid gymnasium i Västerås, magister Axel Hellberg; kyrkoherden i socknen, Anders Ihrstadius; komministern därstädes, Karl Johan Avelin; adjunctus pastoris i Orsa, kandidaten Anders Ihrstadius; vice pastorn, magister Lars Ihrstadius; komministern i Gagnef,. Erik Berglöf; jämväl ock vice kronobefallningsman Martin Eng-
XIII. 6. FÖRSTA RANNSAKNINOEN VID HÄRADSRÄTTEN.- 9
man ock kronolänsman Karl Tillberg. Gossen svarade väl ock avgav därefter en berättelse lika med den, som han sedan avgav inför tinget, varom här nedan enligt tingsprotokollet förmäles.
År 1757, den 17 augusti, hölls urtima häradsting i Åls socken ock Tunsta by. Närvarande: expeditionsbefallnings- mannen, välbetrodde Martin Engman, ock kronolänsmannen, välaktad Karl Tillberg, samt följande tingslagets nämnd [etc.].
Uppå konungens befallningshavandes i orten till domha- vanden ankomne brev under den 14 juli sistlidne, med anmodan att i anledning av expeditionsbefallningsmannen Martin Eng- mans angivande vid ett urtima ting rannsaka över skomakare- drängen Erik Johansson i Kilen, som vid den förledne som- mars här i socknen hållna generalvisitation vidgått samt med betygad ånger bekant, det han icke allenast sökt ock skaffat sig vidskepeliga medel, utan dem ock värkeligen brukat till att på en skogsbacka bredevid Kils by få se någon i bemälte by ock annorstädes här i församlingen för trulldom honom misstänkte personer, så förekallades bemälte dräng, om 20 års ålder un- gefärligen, samt av medelmåttig, men dock stadig växt. Uppå undfången allvarsam förmaning att redeligen ock frivilligt be- känna, berättade: att när han så väl som dess föräldrar med flere av grannarne förmärkt, det deras kreatur dels hastigt ock på besynnerligit sätt dött, samt understundom, som han tyckt, sålunda med trulldom blivit skadad, att boskapen, enär de om aftnarne kommit till Hobergs-Erik Johanssons enkas, Anna Jonsdotters, gård i Kilen, hava de åter sprungit åt sko- gen, samt dessutom vissa tider befunnits fläcketals på ryggen [skalliga] ock ganska orklöse, har han därför så väl som de öv- riga kvinnorne misstänkt hanne ock de övrige för att öva trull- dom; ock vid det Eriks fader, Matts Jansson, hållit arvskifte efter dess framledne svärmoder, har ock bem:te Anna Jöns- dotter även varit närvarande, såsom morbroders hustru åt drängen, ock därvid hotat och tillsagt Matts Jon varjehanda skada ock olyckor, för det hon förment sig ej fått så mycket arv, som hanne lagligen tillkomma bort. Av vilket allt drän- gen allt mer ock mer blivit styrkt uti sin för hanne havda misstanka, att öva trulldom, ock därföre ständigt vinnlagt sig därom att Ijusligen bliva underrättad, om det så i sanning
10 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6.
vore. Ock enär han förledit år näst för midsommar gått åt Falu bärgslag, att därstädes idka sitt hantvärk, har han vid inkomsten uftder vägen i så kallade Repbodarne träffat en vid namn Björk Hans Ersson, som om tal t varjehanda konster, han kunde göra, i synnerhet att visa ren iptil på rent papper, utan minsta skrivning, vilket satt drängen i den tanka, att han av honom skulle bliva underrättad, huru han på behändigt- sätt skulle få ock igänkänna alla av honom för trulldom miss- tänkte kvinnfolk, så mycket mera som han tillförene av andra fått höra, det denne Björk Hans vore namnkänd för ganska klok, ock därföre, sedan denne följt drängen uppå anmodan ut på gården, omtalt för honom sin åstundan att få på en gång se alla de av honom misstänkte trollkäringar, på det man måtte kunna akta sig för sådane illasinte människor, varjämte han även omtalt för Björk Hans, det han i anseende till sällsamma förelupne omständigheter vore av den tankan, det så väl hans föräldrars som de övrige grannarnes boskap vore med trull- dom skadad; varpå Björk Hans sagt, det han väl visste, huru ock på vad sätt man detsamma kunde åstadkomma, men kunde dock ej yppat för drängen, efter han ej vore försäk- rad om hans tystlåtenhet, därest han de misstänkte personer medelst de av Björk Hans förskrevne medel skulle få se, vårföre Erik honom därom på det högsta försäkrat, då Björk Hans därefter på Eriks enträgna begäran sig sålunda utlåtit: om du får dig en kniv, som är gjord på 3 torsdags aftnar av nio vådeligen «ybrutne uddar, ock ett så kallad fyrväpplings gräs, samt några hår av en av de misstänkte personers blygd, så skall du få se alla de av dig misstänkte trollkäringar, på vad ställe du hälst vill, allenast du först ritar en ring om dig, ock sedan inom densamma sätter dig på en av dig där- städes nedhuggen yxa, som orden lydde; samt därhos försäk- rat drängen, att ingen, sedan han satt sig inom den ritade ringen, skulle kunna göra honom något ont; varefter de åt» skildes, sedan drängen dock förut av Hans blivit om all tyst- låtenhet härvid åt varnad.
Någon tid därefter har Erik gått till Lång Erik Ersson på Heden, efter han av Björk Hans blivit underrättad, att han en sådan kniv kunde förfärdiga, ock sedan han lemnat Lång Erik några vådeligen avbrutne syluddar, anmodat honom
XIII. 6. FÖRSTA RANNSAKNTNGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 11
att göra sig en dylik kniv, vilket ock Lång Erik drängen ge- nast lovat, samt några veckor därefter densamma denne till- ställt, varvid dock Erik ej omtalt, vad han med kniven ville göra; varefter Erik förledne våras, onsdagen för Kristihim- melsfärdsveckan, förskaffat sig förenämnde fyrväpplingsgräs. Sedermera ock fredagen samma vecka om aftonen, enär drän- gen, försedd med förenämnde kniv ock gräs, bortgått ifrån sin husbonde, skomakaren Pär Olson i Kilen, har han på he- den utanför byen mött pigan Giölis Sara Ersdotter, som han även misstänkt för att öva trulldom, ock därföre hanne till- sport, om hon ämnade att följa torsdagskäringarne, varpå hon intet svarat, utan ifrån honom bortgått, ock som han tyckt hemåt. Men liten stund därefter har hon åter kommit efter honom, ock drängen ovetandes nappat honom i axelen, då denne sagt, att gemenligen vid brottande med kvinnfolk pläga man- folken vinna, men pigan detta oaktat ryckt drängen på sitt knä, då han i detsamma upptagit med handen, ock. av hanne på dess blygd utryckt några hårstrån, vilka han genast hos sig stoppat ock i en papperslapp gömt; varpå pigan straxt honom slappt, då drängen därvid förmärkt hanne blivit något modfällter, varefter de åtskildes ock drängen hemgått. Tränne eller fyra dagar därefter, då drängen även varit försedd med alla omnämnde värktyg, har han om aftonen gått till sin hus- bonde, ock under vägen hört ett faseligit gny i luften, ock som då månen varit litet lysande, har han även sett något liksom skymta för densamma. Efter en halv timmas varelse hos sin husbonde har han begivit sig hemåt, ock vid det han kommit mittfor så kallade Mattes Mattssons fähus i Kilen, har en kvinna kommit utur fähuset, som han igänkänt ock nu namn- gav med Mygg Anders Pärs hustru, Anna Nilsdotter från Gagnef ock Gräf, då han hanne tillsport, av vad orsak ock anledning hon ditkommit, ock vad hon i fähuset hade att göra; vartill hon ej det ringaste svar avgav; vårföre drängen hanne å nyo därom förhållit, samt därjämte frågat, om hon ock ville förgöra boskapen i Kils-byen som de andra; då hon omsider sig utlåtit, det hon väl visste, att hon nu skulle råka ut för sådan olägenhet; varefter Erik ej vidare med hanne samtalt, utan tillsagt hanne att bortgå, vilket hon ock genast efterkommit, ock drängen hemgått.
12 FR1E6, STERGE3 SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6.
Någre dagar därefter, om en torsdagsafton eller natten efter KristihimmelsfUrdsdag sistledne, har Erik, försedd med förenämnde värktyg, gått i&ån sin faders gärd till Korpbac- ken ock därstädes med en stör eller käpp ritat en ring samt straxt därpå åter hemgått, men dock samma afton, sedan han någon stund sig vilat ock ätit aftonmåltid, klockan 11 unge- färligen, å nyo gått åstad till bemälte backa, i hopp att få se alla honom för trulldom misstänkte personer, ock vid han kommit litet stycke från Kils-byen eller på åkren, har han mött pigan Anna Ersdotter i Kilen, av vad orsak ock tillfålle obekant, vilken han funnit ganeka svartaktig ock grå i an- siktet, ock därvid bett hanne följa sig, som hon ock utan rin- gaste motsägelse genast gjort, men [i | intet tal sig med honom inlåtit, förrän de framkommit till backen, varest Erik straxt instigit i den av honom förut ritade ringen, ock sedan han satt sig på en av honom då nedhuggen ock medhavd yxa, har han anmodat pigan, som kvarblivit utanför ringen, att fram- skaffa de Övrige trollpackorne, då hon svarat, det hon det- samma ej vore i stånd att efterkomma, vaiföre Erik utlåtit sig veta, det hon väl kunde sådant göra, varpå efter en liten stunds förlopp Anna framtagit en liten mässingspipa av 1'/* kvarters längd, ock sedan hon med densamma blåst tränne resor, har drängen hört ett faseligit gny ock dån i luften, var- vid han blivit något rädd, ock därföre upptagit doktor Lutheri lilla katekes, som han till sin säkerhet med sig tagit, ock i början därutur uppläst följande ord: 'Uppå detta hällebärget, nämliga, att Kristus är levandes Guds son, skall jag bygga min församling, ock bälvetis portar skola icke vara häune övermäktige"; varefter Erik vid ett stenkast när fått se utom förenämnde piga följande kvinnfolk framkomma till ringen, nämligen: Back Karin Larsdotter, Hobergs Erik Johanssons enka, Anna Jonsdotter, dess dotter Karin Ersdotter, soldaten Mexens hustru, Kerstin Olsdotter, hannes mor Björk Olof rsons hustru, dess sonhustru Svens Brita Andersdotter, alla Kilen; Times Erik Ers hustru i Moren, Johan Pärs enka, rstin Andersdotter i Hälgnäs, Giölis Erik Ersdotter, Sara sdotter på heden. Skrivar Anders Anderssons hustru, Brita sdotter i Kilen, samt Mygg Anders Pärssons hustru, Anna Isdotter från Gagnäf ock öräf, vilka alla, sedan de kommit
XIII. FÖRSTA RANNS ÅKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 13
honom närmare ock uppställt sig kring ringen, Erik igänkänt, emedan de uti allt varit sig lika, undantagande att de synts* något grå ock förmörkade i ansiktet. Vidare berättade Erik, det han med förenämnde kvinnfölk samtalt på ovannämnde- backa, ifrån klockan något efter 11 om aftonen till inemot kl. 4 om morgonen, då de ifrån honom bortgått ock, som han tyckt, hemföljt Back Karin Larsdotter, varefter han ock hemgått ock sig lagt, varvid hans föräldrar ej vaknat. Samtalet, som varit drängen ock kvinnorne emellan, har däruti bestått, att Erik velat påbörda dem, det [de] förgjort bosk-apskreaturen i Eils-byen, vartill dock kvinnorne enständigt ock gemensamt skola nekat, med utlåtelse därhos, att det ännu icke skett, utan skulle hädanefter värkställas, varom så väl som deras närvarelse på detta ställe de, under hot av förlust på både syn ock talegåva, utav Erik all tystlåtenhet sig förbehållit.
Fråga(n)des Erik, om han förut ock innan hans i ovan- nämnde måtto fattade beslut kom till någon värkställighet, detsamma för någon uppenbarat? Svarades, att han åtta da- gar förut yppat sin åstundan för sin husbonde, vilken honom därifrån ej vidare avrått, än att han föreställt Erik den fara, som av satan därvid vore att befara. Förehölts Erik, huru han veckan för Kristi himmelsfärdsdag kunde ernå något fyrväpplingsgräs, så vida marken den tiden ej länge varit bar? Svarades, det sådant gräs då litet varit utspruckit, ock att det som då redan varit uppväxt, varit efter Björk Hans Ers- sons föreskrift nog kraftigt ock tillräckeligit till hans föresatte ändamål. Uppå tillfrågan, om Erik detta drömt eller diktat? Svarades nej, hälst Erik varit alldeles vaken, enär han gått till oftanämnde backa, samt betygade därhos ganska stor ån- ger över sitt begångna brott ; ock utlät sig ej vidare hava att bekänna.
Rätten sporde gossen, om han kunde säga, i vilken ordning ^käringarna till backen framkommit"; varvid han trodde sig min- nas, att Back Karin kommit först ock Giölis Sara Ersdotter sist, men för övrigt mindes han ej ordningen. Då rätten sporde, vart redskapen tagit vägen, svarade han, att han vid generalvisitationen lemnat kniven till expeditionsbefallningsmannen Engman, men hå- ren ock griisen, som han lagt i en papperslapp i en liten byxficka, hade han saknat redan på morgonen. Tillspord, om solen varit upp- gången, innan han lemnade backen, svarade han nej. Likaledes
H FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6. .
sade han sig Kristi himmelsfärdsdag ej hava varit ute mer än till 'kyrkan, förrän han gick till Korpbacken.
Efter att hans föräldrar erhållit några obetydliga frågor, in- kallades
Back Karin Larsdotters dotter, pigan Anna Ersdotter, om 22 års ålder samt lång ock smal till växten, vilken efter unfången allversam förmaning att giva Gudi äran ock be- känna sanningen, frivilligt berättade:
Det hon natten efter Kristi himmelsfärdsdag sistledne, litet stycke hemifrån eller på Kilgärdet, mött drängen Erik Johansson ock uppå hans tillsäjelse följt honom, ock i intet tal sig med honom inlåtit, förrän de kommit till Korpbacken, varest drängen, sedan han instigit inom en ritad ring ock på en ay honom ned- huggen yxa satt sig, anmodat hanne framskaffa de övrige troll- käringarne, men hon svarat sig ej vara i stånd det att göra. Dock på ytterligare tillsägelse av drängen, har hon allenast en gång blåst igenom nävan, som hon knuten för mun hållit, ock därefter genast utan ringaste dån eller gny blivit varse följande kvinn- folk: dess moder Back Karin Larsdotter, Hobergs Erik Jans- sons enka, Anna Jönsdotter, dess dotter Karin Ersdotter, sol- daten Mexens hustru, Kerstin Olsdotter, hannes mor, Björk Olof Pärsons hustru, dess sonehustru Svens Brita Andersdotter, Giö- les Erik Ers dotter, Sara Ersdotter, Skrivar Anders Anderssons hustru ock Mygg Anders Pärs hustru, men Times Erik Ers hustru ock Jan Pärs enka, Kerstin Andersdotter i Hälgnäs, sade Anna sig ej minnas hava sett. Efter någon stunds varelse på backen, ungefär till klockan ett, utan att hon något samtal med drängen fört, angående boskaps förgörande, eller förmärkt det de övrige kvinnfolken, som jämte hanne omkring den om drängen ritade ringen stått ock allenast sett på honom, spe- kat eller hotat drängen, har Anna allena hemgått ock i sin säng sig lagt.
Frågades, om de andre kvinnfolken k varbli vit efter Anna? Svarades, att hon det ej kunde minnas, men förmente dock, det modren ock de övrige' efter hanne kvarblivit; varjämte Anna uppå tillsj p]örjan även anmälte, det hon ej eller hade sig bekant, huru desse till backen kommit ock därifrån hem- farit. Frågades, om drängen hanne hemföljt? Svarades nej, utan skall Erik efter hanne kvarblivit. Uppå tillfrågan, om
XIII. 6. FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 15
hon efter drängens berättelse blåst med en mässingspipa, sva- rades nej. Frågades, om Anna blev varse fånen på backen? Svarades nej. Frågades, om Anna förmärkt, det modren al- lena hemkommit, eller om de övrige kvinnfolken varit hanne följaktige, då Anna utlät sig ej sådant kunna minnas. Frå- gades, av vad orsak ock anledning hon medföljde Erik till backen? Svarades, att hon på hans anmodan ej annat kunde än följa med. Frågades, om hon medelst blåsningen förmente sig varit orsaken därtill, att de övrige kvinnfolken även kommo till backen? Svarades, det hon ej sådant kunde veta, men trodde dock, det Erik varit första orsaken därtill ock allenast av hanne som ett medel sig betjänt.
Uppå vidare föreställning, om Anna kunde trolla ock vem hanne sådant i den händelsen lärt, utlät sig Anna, det hon vid dylik synd ej blivit lärd ; men dock av modren blivit för- ledd att hanne till fånen eller Blåkulla medfölja ock det for tri ock ett halvt år sedan. Frågades, huru ock på vad sätt Anna då rest? Svarades, att enär fånen en torsdagsafton klockan ungefär 11 för 3^^ år sedan kommit till hannes mor, som då jämte Anna legat hos modren, tillsagt hanne uppstiga ock följa sig, varpå dottren, utan att hon då blivit fan varse, uppstigit ock jämte modren utgått på gården, varest denne framtagit en käpp ock satt sig på, samt därjämte tillsagt dott- ren under löften om varjAanda förmåner att följa sig jämte modren baktill på käppen, vilket hon utan minsta gensägelse genast gjort, ock sedan modren ropat hui väder, uppflugit över fägården, ock efter en stunds svävande i luften nedkommit vid en stor röd gård, som hon namngav med Blåkulla, varest hon jämte modren, sedan de ingått genom porten på gården, blivit varse fan, som varit gräselig svart ock stygg till an- seende, utkomma utur byggningen, samt därvid tillsagt dera vara välkomna ock följa honom in, samt hålla tillgodo, vad han kunde hava att giva dem, vilket de genast efterkommit, ock vid inkomsten i forstuvan ingått uti en liten kammare pa vänstra sidan, varest Anna ej blivit varse någon förut vara, jnen dock sett mat stått på bordet, som liknade klossor ock ormar ; fånen bett hanne sätta sig till bordet att äta, vilket hon ej gjort, men modren har dock, uppå fånens befallning, jämte honom satt sig till bordet ock ätit av förenämnde mat, var-
% ■
16 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6.
under Ånua stått vid dörren ock därå allenast varit åskådare. Efter slutad måltid ock sedan modren tagit avsked av fånen, har Anna jämte modren utgått, då denne åter framtagit käp- pen, vara de genast satt sig, ock efter ropande av hui väder i luften hemfarit. Vid hemkomsten på gården har Anna ingått ock sig lagt; men därvid ej varseblivit, varest modren, som genast i stugun efterkommit, gömt käppen. Frågades, om Anna vid varelsen i Blåkulla hörde fånen läsa något för maten? Svarades nej. Uppå tillfrågan, om fånen varit Anna ock mod- ren följaktig på hemvägen, svarades nej. Varjämte även Anna angav, det hon dagen därpå blivit av denne resa gan- ska trött ock orklös.
Anna bekände sig ock ^2 år senare varit i Blåkulla, varvid allt tillgick på samma sätt, utom att hon ej såg någon mat, utan i stället hörde spelas ock dansas i andra rum av byggnaden än de, i vilka hon befann sig. Fånen hade då ock bett nänne vara modern följaktig ock bett modern lära hanne, vad hon kunde. För övrigt nekade flickan att hava varit med om något trolleri av vad slag som hälst ock sade sig ej veta, vad egentligen mo- dern kunde.
Frågades, om modren smörjt käpparne, de påridit till
Blåkulla? Svarades, det Anna aldrig sådant förmärkt, ej äl- ler att fånen smörjt dem; dock skall Anna känt, det käpparne varit med något bestrukne. Frågades, vårföre Anna ej detta omtalt för prästerskapet i socken? Svarades, att fånen alltid tillsagt hanne att ej något härom för någon omtala, ock varje gång hon ämnat angiva detta för prästerna, har fånen hanne därifrån genom onda tankar avrått ock förhindrat.
Hon fick avträda, ock Tillberg anmodades att förhindra han- nes samtal med de andra kvinnorna.
Sedan inkallades Back Karin Larsdotter, 44 år, ** liten, men dock stadig till växten". Hon nekade enträget till något brott. Då förhördes de av Tillberg inkallade vittnena, en dräng ock ett par pigor, av vilka den förstnämnde på ed intygade, att Karin Larsdotter sagt:
att om gossen skulle stämma ihop oss ett varv till, få
se huru det då gingo, samt därpå berättat, det varken hon
eller de övrige gummorne varit så länge på Korpbacken, som
gossen berättat ock för prästerskapet angivit, utan har han
måst släppa dem, när deras husbonde kommit, varpå vittnet
tillsport Karin, vilken vore hannes husbonde, då hon svarat.
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 17
att det vore fånen själv, som den gången kommit åkandes i vagn med hästar före; men ej har Karin omtalt, ehuru hon därom av vittnet blivit frågad, att hon densamma sett eller varse- blivit.
De kvinnliga vittnena, Kerstin, Brita ock Margareta Änders- döttrar, hade hört Karii; säga, att hon ^förliden natt varit bort- förd^, att man ej kan slippa detta, ''att man kan rida lika väl på iblk som fa", samt att '' Bobergs Anna ej kan sä mycket göra som hannes dotter**. Vidare hade sistlidne måndag Karin frågat en ry •dem, "om hon även nu vid tinget skulle vittna på hanne". Där- på hade hon svarat, det hon måste gå, dit hon kallas; varpå Karin iiänne tillsagt: "Har hin frälsat mig denna gång, så kan han ock vill frälsa dig, ock blir det ej på detta sätt, så blir det dook på ett annat, ock om du denna gång ej skulle fria dig, kan det dock ske vid annat tillfälle, som hannes egentliga ord lydde." Mar- gareta Andersdotter berättade, att for 12 år sedan hade Karin under höbärgningen under tre dagar mjölkat vittnets kor, vilket hon gjort före soluppgången ock förrän dess svärmoder gått till fähuset, varav boskapen blivit så förvirrad, att den alltid hela •den sommarn gått förbi vittnets gård ock lagt sig i Karins fa- gård, samt "skytt ock sprungit för vittnets fägård".
Back Karin nekade ej till dessa beskyllningar, men svarade ■^med-en itäck ock grym min, det hon sådant sagt allenast för att roa sig".
Man försökte flere gånger förmå hanne bekänna, men för- ^ves; hon avfördes då att underkastas tortyr. Följande dag den 18 aug. efterskickades hon,
ock sedan hon vid förekallandet högeligen betackat rät- 'ten, för det hon till bekännelse tvungen blivit, så vida hon nu förmente, att med den Högstas tilljälp bliva ifrån fånen, som hon i så många år tjänt, skild samt ernå förlåtelse, för denna sin hittils begångne grova synd, som hon nu alldeles redeli- .gen ville omtala, berättade Karin uppå tillfrågan frimodigt ock frivilligt :
Att natten efter Kristi himmelsfördsdag sistledne har lion om aftonen klockan ungefär älova, sedan hon lagt sig, bli- vit hastigt utur sin sömn uppväckt, samt därvid hört en röst hanne sålunda tillsäga: ''Skynda dig på den stämning du är källåder på", som orden lydde. — — —
Hon sade sig gått till Korpbacken ock där sett några andra ivinnor, vilka jämte hanne tysta "beskådat" gossen, tion hade ock hört ett gny i luften ock sett fånen med hästar ock vagn komma åkande, men ej talat med honom. Nekade sig ha sett
Sk landsm. XIII. 6, 2
18 FRIES, SVEROES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
dottern, men möjligeii var hon där, ty det var så mörkt, ätt hon ej kunde se alla.
Vidare ock utan tillspörjan anförde Karin, att sistledne våras sist på föret, om en torsdagsafton kl. 11, har fånen, svart- klädder ock i människoskapnad, till hanne inkommit ock där- vid tillsagt hanne, att hon nu skulle ut på sina beställningar, som orden lydde ; vårföre hon genast uppstigit, ock sedan hon utkommit på gården, har fånen givit hanne en käpp, som hon förmärkt varit smörjder, ock anbefallt hanne att sätta sig där- på, vilket hon ock gjort, samt efter ropande av hwi väder ge- nast därpå uppflugit i luften, samt på en backa emellan Kilbyen ock 6räf i Gagnefs socken, Knusbacken benämnd, nedkommit jämte Svens Brita Andersdotter ock Karin Ersdotter, vilka även farit på käppar. Sedan Karin lagt käppen ifrån sig samt fånen, som därstädes även varit, nedsatt sig, begynte denne att spela på en fiol, ock Karin jämte de tvänne övrige kvinn- folken att dantsa, ock under det desse ibland sig vilat, har fånen stämt fiolen. Sedan de dantsat till kl. 1 ungefärligen, tillsad få- nen Karin ock de övrige tvänne att hemfara, som de ock genast gjort, samt på samma sätt som ditresan skett, herafarit. Da- gen därpå har Karin därav funnit sig ganska öm ock sönder- krossader i hela kroppen. TTppå tillfrågan, om hannes dotter .varit Karin följaktig till Knusbacken, svarades nej. Frågades, huru gammal Karin var, när hon först begynte att lära sig tjäna fånen? Svarades fjorton år. Frågades, av vem? Svara- des: av en gammal piga. Knuts Anna benämnd, som dock re- dan med döden avgången är.
' Frågades, huru många gångor hon farit till Blåkulla? Svarades: fyra gångor. Uppå tillfrågan, Jiuru ock på Vad sätt hon dit farit, berättade Karin följande: att första gången, då hon fyllt sina 14 år, har bemälte Knuts Anna ifrån Leksands socken ock Knutsbacken om en torsdagsafton klockan 11 kom- mit in till hanne till Västannor i bemälte socken, där hon är födder, då hon legat, ock under tillsäijelse ock löften av varje- handa förmåner ock nöjsamheter anmodat Karin uppstiga ock följa sig, vårföre hon genast uppstigit, ock sedan hon utkom- mit på gården, har Knuts Anna satt sig på en stör eller käpp hon framtagit, samt därvid anmodat Karin sätta sig bakpå den samma, som [hon] ock gjort, varefter Knuts Anna ropat
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 1^
med hög röst hwi väder, då de genast uppflugit ock efter en stunds svävande i luften nedkommit vid en stor, röd gård med flere byggningar ock tvänne portar, en stor ock en liten, igenom vilken Karin ock Anna ingått, ock vid inkomsten på gården har fan, klädd i svarta kläder med peruk ock hatt på huvudet, emot dem utkommit, ock sedan han bett dem vara välkomna, tillsagt Knuts Anna sålunda: Du får ej taga med dig denna .flickan mera, förrän du lärt hanne bättre, ty an- nars gör hon dig olyckelig, som orden lydde; varpå Anna följt fånen in i den stora byggningen, som stått mitt pä gården, men Karin blivit l^varstående på gården, varest hon sett igenom dörren till rummet, där fånen ock Anna ingått, som stått öppen, huru de setat ikripg ett bord ock ätit klossor ock ormar, samt därvid även varseblivit, . det en piga, som liknade Karin till klädebonaden, burit in maten. Sedan fånen jämte Anna spisat, hava desse åter till Karin ut- kommit, då fånen av hanne begärt blod, att därmed skriva han- nes namn på sitt egit bröst, vilket hon dock denne gången vägrat, vårföre Karin genast därpå blivit uppryckt i luften, samt allena ock utan käpp hemfarit.
Vidare anförde Karin, att andra gången två eller tri år därefter har åter Knuts Anna en torsdagsafton kl. 11 inkom- mit till hanne i stuvan, där hon låg, varvid dock faneu svart- klädder hanne varit fol jäktig; ock sedan Karin så av fånen som Anna blivit tillsagd att uppstiga ock dem följa, samt undfått löfte att. i hela sin livstid ej lida någon nöd, utan ernå lycka med allting, dock i synnerhet med boskap, har Karin god- villigt uppgått, ut på gården, varest hon blivit varse, det Anna framtagit tvänne käppar ock dem med handen smörjt, var- efter fånen bett dem bägge sätta sig på var sin käpp, samt vid påsättandet ropa h^^i väder, hälst de eljest ej kunde komma av rummet, vilket ock Karin så väl som Anna genast gjort, ock därpå uppflugit i luften i norden, ock vid samma gård som förra gången nedflugit, ock sedan Karin jämte Anna stäUt ifrån sig käppame utanför porten ibland andra störar, som där förut stått, ingått genom den lilla porten, Anna förut ock Karin efter, ock vid inkomsten på gården har fånen black- klädder utkommit, samt därvid tillsagt dem att de vore väl-* komne, ock därhos bett dem gå in att äta ock dricka, samt
20 FRIES, SVKHGES BIHTA HÄXPROCESS. XIII. 6
tjäna honom; varefter han begärt blod av Karin, vilket hon ej vägrat, utan godvilligt framräckt vänstra handen, då fan med en knappnål stuckit hål på lillfingret ock därpå med bio- den, som droppvis utur fingret runnit, skrivit hannes namn på sitt egit bröst, som han blottat för hanne vist. Efter det ingingo de med fånen i byggningen samt inkommo i samma rum, som Karin förra gången såg Anna ingå, vilket var litet, ock därinne blev Karin varse följande kvinnfolk, som voro där förut, näml. ett kvinnfolk ifrån Näs i Leksands socken, som Karin ej till namnet känt, utan allenast på dess kläde- bonad igänkänt, såsom ock ett ifrån Mora socken, klädd i Mora klädedräkt, samt ett härifrån socknen vid namn Båg Marita i Kilen, som dock för några år sedan med döden avgått. Flere kvinnfolk sade Karin sig ej sett i detta rum- met, men anmälte därhos, det hon hörde folk varit i de öv- rige rummen i byggningen, som dansat ock spelat. £fter inkomsten i kammaren har fånen bett dem sätta ^ig till bordert att äta, ock sedan fånen förut läst för dem fader vår etc. fram ock tillbaka, vilket Karin ock Anna efterläst, men ordet icke har fånen uteslutit, där det borde vara, samt till- satt därest det ej borde stå, hava de satt sig kring bordet ock ätit av den på bordet stående maten, som bestått av fisk, smör ock bröd, vilket dock varit sönderskuret i små stycken ock ikringlagt på vissa tallrikar. Vid ana ändan av bor- det har fånen setat ock kringdelt maten, samt givit dem dricka, som varit i bläckskålar. Under det de spisat, har fånen ständigt samtalat med dem, samt bett, att de aldrig skulle upphöra att tjäna honom, ock därhos tillsagt dem för- öva alla slags grova synder, ock i synnerhet befallt dem för- göra boskap, samt bedriva hordom, så vida det ej vore nå- gon synd, vilket allt Karin jämte Anna ock de övrige honom lovat. I ena hörnet av kammaren har varit en spis, varutur svavel brunnit, samt ljus av svavel, som brinnande stått på bordet. Efter fulländad måltid, av vilken Karin ej funnit sig särdeles mätt, begynte fånen att spela på en fiol, ock kvinn- folken dantsa, vilket dock ej varat längre än en timma unge- farlren, varefter fånen tillsagt dem fara hem, som de ock ge- nast gjort, ock sedan Karin jämte Anna utanför porten, var- est de vid ditkomsten ställt sina käppar, de samma återtagit,
XIII. 6 FÖRSTA BANNS ÅKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 21
har Karin jämte Anna var ock en för sig hemfarit, ock vid hemkomsten har Karin lagt sin käpp på gården, samt däref- ter ingått ock sig lagt.
XJppå tillfrågan, hnru Karin farit till Blåkulla tredje re- san, berättade denne, att 2:né år därefter, ock sedan hon bli- vit gift hit till Kilen, har fånen allena svartklädder, natten emot en pingstdag vid samma tima som de förra gångurne till Karin inkommit, då hon ock legat, efter Knuts Anna då redan med döden avgått, ock sålunda hanne tillsagt: Upp nu ock res dit du plägar resa, som orden lydde; därpå Karin uppstigit ock vid utkomsten på gården har fånen givit hanne en av honom smörjder käpp, samt därhos bett hanne följa sig att skava klockorna, samt sedan släppa det, som hon kunde skava, i den djupaste sjö, hon komme att fara över, ock där- vid önska, att hon så långt skulle bliva skild ifrån sin Gud, som detta vore ifrån klockorne, vilket dock Karin vägrat, vårföre fånen å nyo tillsagt hanne att resa dit hon plägade resa, varvid han sagt, "det han skulle inleda hanne i någon större synd, men ej omnämnt, vad synd det skulle vara; var- efter fånen åter ingått i stuvan ock lagt en i vrån stående kvast till Karins man, som sovande kvarlegat i sängen, på det denna ej skulle sakna hustruns bortovaro. Ock sedan fan utkommit, ock åter igän anmodat Karin sätta sig på käp- pen, har denne satt sig på den samma, ock sedan ropat : hwi väder, uppflugit i luften, västerut, varvid fånen försvunnit, samt vid framkomsten till Blåkulla har Karin som de förra gångorne nedflugit utanför den lilla porten, ock där ställt sin käpp, varvid hon blivit varse, det flere dylika förut stått, varefter Karin ingått på gården, ock vid det hon inkommit i förstugan, har fånen hanne mött, ock tillsagt hanne ingå, då hon därpå ingått i samma rum hon förr varit samt där- inne, utom de kvinnfolk hon sista gången där träifat, inga andra varseblivit. Sedan Karin [en] liten stund varit i rum- met, varunder fånen åter kärligen anmodat hanne ock de öv- rige kvinnfolken att ständigt ock troligen tjäna honom, samt begå alla slags grova synder, har fånen givit dem dricka utur en på bordet stående silverbägare; men mat sade sig Karin denna gången varken sett eller ätit. . Efter det har fånen be- gynt att spela på en fiol, ock Karin jämte de övriga dantsat,
22 FRIES, S\T':RGE8 sista HÄXPR00£S8. XIII. 6
men som tiden nästan varit förUden, hava de allenast dantsat en fjärdedels timma, varefter Karin jämte de övrijge kvinn- folken, uppå av fånen erhållit tillstånd, på sina käppar var för sig hemfarit, ock vid inkomsten i sin stuva, sedan hon förut borttagit den av fånen i sängen lagda kvasten, varvid mannen ej vaknat, har Karin i sin säng sig lagt.
Huru ock på vad sätt Karin fjärde resan färdat till Blå- kulla, anfördes av hanne följande: Att någon tid sedan han- nes avledne man med döden avgådd, har fånen, som då varit brunklädder ock till utseende ung ock vacker, samt vittlätt i ansiktet, en torsdagsafton, sedan hon lagt sig, kl. äUova till hanne inkommit, ock därvid hanne sålunda frågat: Vill du nu på samma ärende som förr, eller vill du bedriva någon grövre synd, på det jag må få så mycket större makt med dig? Varpå Karin svarat, det hon väl ville följa med honom på samma sätt som förr, men ingen större synd bedriva. Var- före fånen tillsport hanne, om hon med fullt allvar ville tjäna honom? Det Karin därvid svarat ock lovat att i all sin tid i hull ock tro tjäna honom, som orden egenteligen lydde; därpå hon uppstigit ock med fånen utgått på gården, varest fånen tillsagt Karin, att i stället för käpp taga sig ett krea- tur, ock om hon det ej ville, en människa, vilken hon hälst behagade att rida på, vartill hon dock enständigt nekat, ehuru fånen ilere resor, så med lock som hot, sökt att hanne där- till förmå ; vårföre fånen åter smörjt en käpp ock givit hanne, varpå Karin efter fånens befallning sig satt, samt med hög röst ropat hwi väder, ock därpå åter uppflugit samt fram- kommit till Blåkulla.
Beskrivningen på hannes besök därstädes är lika med fore- gående beskrivningar, med den enda skillnad, att då Karin skulle gå ut, hade hon varseblivit,
det tvänne av de andre kvinnfolken kastat några ben, som liknade hästben, uti ett i vråen stående träkar, varpå Karin jämte de övrige, sedan de utom porten tagit sina käp- par, hemfarit var ock en till sin gård ock hemvist.
Flere resor sade Karin sig ej varit till Blåkulla, ock uppå tillfrågan, om hon något manfolk därinne någonsin varse- blivit, svarades nej. Frågades, om Karin drömt, att hon på sådant sätt följt fånen? Svarades nej, med utlåtelse därhos,
XIII. 6 'FÖRSTA RANNSAKNIXGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 23
Ätt Karin varje gång hon följt fånen varit alldeles vaken ock vid sitt sunda förnuft.
På tillfrågan, vårföre hon ej för prästerskapet biktat dessa synder, svarade hon, att hon flere gånger tänkt därpå, men att ** fånen dels närvarande ock dels genom onda tankar hanne där- ifrån avstyrkt", ock då hon skulle begå nattvarden, hade han 5agt hanne : ** ehuru du vid nattvarden undfår lorbannelsen, skall du dock få nåd av mig/ Hon sade sig i går nekat också till loljd av de onda tankar, fånen ingivit hanne, så att hon tyckte, det var "illa gjort mot fånen samt alldeles forbryta sin till ho- nom gjorda förbindelse, om hon då skolat bekänna".
Hon nekade bestämt på tillfrågan, "om fånen aldrig haft köttslig beblandelse med hanne", "ehuru fånen väl flere gånger sådant hanne erbjudit". Likaledes nekade hon till att hava ska- dat djur eller människor, ehuru fånen bett hanne därom, samt att hafva lärt dottern trolldom. Detta senare nekandet föran- ledde en konfrontering med dottern, varvid hon omsider av denna övertygades om att så skett, men hon nekade enständigt, att fånen tagit blod av dottern eller att hon sljavt klockorna.
Dottern vidhöll sanningen av det hon berättfit "med utlåtelse därhos, att hon ej kunde neka till det hon berättat, såvida hon i sitt samvete därom vore övertygad, att det vore sant, vilket ock modem för sin del ånyo, uppå tillfrågan, även vidgått".
På eftermiddagen förekallades Hobergs Erik Jansons enka, Anna Jönsdotter, "om 50 års ålder ock medelmåttig växt".
Hon nekade först att hava varit på Korpbacken natten ef- ter Kristi himmelsfärdsdag, men avgav slutligen en bekännelse härom lik den föregående, utom att fånen kora svartklädd med svart mössa ock att hon där på backen fann utom de av gossen namngivna kvinnorna en annan, Giöles Erik Ers enka, hustru Brita Olsdotter på Heden, att de talat med gossen, som förehållit dem vårföre de förgöra boskapen i Kilsbyn, vartill de nekat. De hade ock dansat, men "om fånen haft samma pipa som pi^an, visste Anna ej att berätta". Hon sade, att alla rest hem på käp- par; endast gossen ock fånen hade stannat kvar på backen. Sade sig aldrig förr haft något med fånen att beställa ock nu ditsänts av gossen. Då man invände, att fånen ej haft makt att taga hanne med till Korpbacken, om hon ej förut tjänt honom, sva- rade hon, att "gossen varit väl i stånd sådant göra".
Då hon ej vidare ville bekänna, påsattes handklovarne, ock prästerskapet anmodades förmå hanne till bekännelse, liksom han- nes företräderska förmätts att bekänna.
Därefter inkom Anna Jönsdotters dotter, Karin Ersdot- ter, "23 år gammal ock av medelmåttig samt stadig växt".
Hon avgav samma berättelse som modern om besöket på Korpbacken. Sade sig av modern "den synden lärt" ock hade
24 FRIES, SVERQES SISTA HÄXPROCESS. XIII. ^
med hanne för 6, 7 år sedan varit första gången hos fånen. Re-^ san dit på en av fånen smord käpp, hans bostad ock besöket där förete intet nytt, utom att de åto **8mör, bröd ock fläsk", ej fingo att dricka, sågo eld på spiseln ock ljus liknande talgljus. Hon hade även den sistlidne vintern hemsökts av fånen, då hon ock modern varit ock skurit av klockan i Åls klockstapel, vilket skil- dras till de minsta omständigheter lika med föregående dylika färder. Hon säger sig ock vid vårens inbrott varit en gång i Blå- kulla ock beskriver detta besök liksom det första. Nekade till något vidare.
Den 19 aug. anmälde Tillberg, att nu vore Hobergs Erik Jansr enka, Anna Jönsdotter, sinnad att bekänna. Denna berättade då, att hon med sin nu aflidna mor vid 25 års ålder besökt fanen^ ook avgav därom en berättelse lik de föregående, utom att hon sista gången hos fånen träffat kvinnor hon ej kände, att de ej druckit,, ehuru dricka stått i bläckskålar på bordet, utan ätit klossor.
Uppå tillfrågan, om Anna flere resor varit hos fånen,.
utlät sig Anna, det hon tvänne gånger haft sin dotter Karin med sig till Blåkulla, samt gjort om förloppet därav enahanda med dottren förledne gårdag avgivne berättelse. Vidare an- förde Anna, utan tillspörjan, det hon allena för 3 år sedan ungefarlm, en torsdagsatton, sedan hon av fånen blivit till- sagd att uppstiga ock resa dit hon plägade resa, farit till få- nen ock därvid, uppå fånens tillsägelse, ingått uti Matts Jan Janssons i Kilen fähus, som varit oläst, ock därstädes utta- git en vit kviga, samt efter fånens föreskrift, sedan hon av denne blivit smord, satt sig på buken fram ock tillbaka, samt hållit i svantsen, som gått förut ock huvudet efter; vårföre ock som fånen förmärkt, det Anna uti allt varit honom ly- dig, fånen försäkrat hanne att i all sin tid ej lida någon nöd ock dessutan tillsagt Anna stor lycka med boskap.
Flere gångor sade Anna sig ej varit till Blåkulla, men berättade därhos, det hon sistledne våras sist på föret varit till en emellan Kil ock Gräf belägen backa, Knusbacken be- nämnd, samt därvid haft bemälte sin dotter med sig, ock av- gav däröfver enahanda berättelse med dottren, dock med denne tiliäggning, att fånen under Annas vistande på bemälte backa köttslig beblandelse med hanne plägat; vårföre Anna före- ställtes, det fånen såsom en ande ej kunde sådant göra: då Anna svarade, det fånen denna resan uti en Ålkarls gestalt varit skapad, samt påstod på det högsta, det fånen på före-
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID .HÄRADSRÄTTEN. 23
nämnde sätt sig med hanne värkeligen beblandat. Uppå till- frågan, om fånen av den blandade säden gjort smörja, svara- des nej.
Vidare tillspordes Anna, om hon förmärkt, det Matts Jan Jansons kviga, hon på ridit till Blåkulla, blivit något därav skadad, då Anna gav till svars, det hon allenast varse- blivit, det kvigan varit på sidorne ock ryggen något skallug samt på knotorne litet rödsprutig. Frågades Anna, av vad or- sak kvigan blivit skallug V Svarade, sig ej sådant veta, men förmente dock därav hänt, att kvigans rygg understundom blivit stött emot topparne av trän hon farit över.
Uppå tillfrågan, om Anna ej varit på några flere stäl- len, utlät sig Anna, att enär bon ännu var ogift ock hemma hos sin moder, har fånen svartklädder en torsdagsafton till hanne, som då låg hos sin moder, inkommit ock därvid till- sagt dem bägge att uppstiga, vårföre Anna jämte modren uppstigit ock med fånen utgått på gården, varest denne, se- dan han tillsagt dem att fara i kyrkan, upptagit tvänne käp- par ock dem smörjt samt åt Anna ock modren lemnat var sin, varpå de sig genast satt ock efter ropande av hwi väder, varvid fånen försvunnit, uppflugit över fägården i norden, ock efter en stunds svävande i luften nedkommit vid kyrkan här i socknen, varest de avstigit ock käpparne vid bogårdsmuren ifrån sig ställt, samt därpå ingått i kyrkan genom norra dör- ren, som stått öppen. Vid inkomsten i kyrkan har Anna jämte modren satt sig i sina bänkar samt därvid varseblivit ganska många kvinnfolk, men ej flere än följande kvinnfolk igänkänt, näml. Lusbo Kerstin ock Tedikos Anna, som -dock redan med döden avgångne äro, samt Björk Olof Pärsons enka, Anna Mattsdotter, ock Giölis Erik Ers enka, Brita Olsdotter. Sedan fånen en stund gått på gången ock omtalt alla slags grova synder, han tillsagt dem bedriva, samt kärligen bedit dem fortfara däri att ständigt tjäna honom, vilket allt Anna ock modren med de övrige honom lovat, har denne gått fram i koret näst frammanför disken ock därvid upptagit en stor tennflaska, som han haft vin uti, samt en skäppa med råg- bröd. Sedan fånen brutit sönder brödet ock det samma på en tenntallrik lagt, samt utur flaskan slagit vin i en liten tenntumlare, har han givit var ock en en bit bröd samt
26 FRIES, 6VEROE8 SISTA hIxPROCESS. XIII. 6
bemälte tumlare med vin uti ock därunder var ock en så- lunda tillsagt: Aten ock dricken samt tjänen i all eder tid ock tagen detta av mig till en underpant. Varefter alltsam- mans slöts med fader vår, som fånen läste fram ock tillbaka. Därpå gingo de alla jämte fånen ut, ock Anna jämte modren hemforo på sina käppar [varvid Anna även varseblev, det de övriga kvinnfolken hemflögo på käppar], ock fånen försvann. Frågades Anna, om dörrarne av fånen efter dem blevo till- slutne? Svarades, det hon ej sådant kunde minnas. Fråga- des Anna, om hon flere gångor varit med fånen i kyrkan? Svarades nej.
Vidare anförde Anna sig ej varit med fånen på några flere ställen eller något mera hava att bekänna, utan anhöll om tillgift ock lindring i straflfet, varefter förehöUs hanne, om hon med trulldom skadat någon människa eller något krea- tur, då Anna gav till svars, det hon aldrig skadat någon män- niska, men dock förledne sommars av fånen blivit förledd att skada Matts Jan Janssons i Kiln boskap. Frågades, på vad sätt? Svarades, att boskapen ej velat hemgå med de andre krea- turen, utan kvarblivit i skogen samt därvid äv:n funnits gan- ska magre ock fläcketals på ryggen skalluge. Frågades, var- med Anna förenämnde kreatur skadat? Svarade Anna sig ej sådant veta, utan sökte ständigt leda skulden på fånen, samt därhos anmälte, det hon intet utan fånens tilljälp kunde åstad- komma.
Till slut tillspordes Anna, om hon ej större delen av det vad hon berättat drömt ock diktat? Då Anna sig utlät, det hon så mycket . mindre kunnat detta drömt eller diktat, så vida hon i sitt samvete vore därom övertygad, att allt vad hon omtalt vore värkeligen skett ock sant, samt att hon all- tid med sunt förnuft färdat till de av hanne nu angivne stäl- len. Frågades Anna, av vad orsak hon tjänt fånen? Svara- des, att fan därföre ständigt tillsagt hanne lycka med all ting ock i synnerhet med boskap, som ock Anna vederfarits. Frå- gades, om Anna under sin tjänstetid hos fånen begått Bar- rans högyärdiga nattvard? Svarades ja, ock därhos anmälte, det fapen tillsagt hanne att allenast för en syn skull samma dyra måltid begå, ock ehuru hon därvid skulle unfå förban- nelse, skulle hon dock av fånen ernå nåd.
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 27
Protokollet uppliistes, ock hon erkände dess riktighet. På eftermiddagen tillkallades Hobergs Erik Janssons dotter, Karin Ersdotter. Frågades, om hon vidhöll den bekännelse, hon under gårdagen gjort, vartill hon jakade. Frågades sedan, om hon eller modem haft "köttslig beblandelse" med fånen, vartill hon ne- kade; likaså till att hava skadat Matts Jansons i Kilen boskap. Då det anfördes, att modern bekant detta, sade hon, att det ej vore så otroligt, efter modern *så länge tjänt fånen**.
Sara Ersdotter inkallades, av medelmåttig växt ock 17 år. Erkände efter en stunds nekande, att hon sistledne Kristi himmels- färdsdag mött gossen Erik på heden vid Kilsbyn, då denne frågat hanne, "om hon ämnade följa torsdagskäringarne, vartill hon dock intet svarat, utan gått åter hemåt, ock vid det hon nästan hemkom- mit, har Sara åter vänt om ock gått efter Erik samt vid anträifandet honom ovetandes fattat i axeln, samt därvid ryckt honom på sitt knä, varvid Erik upptagit kjortel en ock med handen utryckt några hår av Saras blygd, som dock ej gjort ont, varefter denne heragått.'
Sara nekade att ha varit pä Korpbacken, förklarade be- stämt, att de som sett hanne där talade osanning. De s. k. vitt- nena förekallades, men Sara ändrade ej mening vid deras ord. •Beslöts, det handklovarna skulle påskruvas.
Den 20 aug. anmälte Tillberg, att Sara under natten hade bekant:
att natten efter Kristi himmelsfärdsdag sistledne har få- nen svartklädder med peruk samt av däjelig ock ung skap- nad klockan ungefar 11 tiH hanne inkommit, som då allena i en stuga ock säng legat, samt därvid tillsagt hanne upp- stiga ock följa sig, vilket hon genast gjort, ock vid utkom- sten på gården, varest modren, som legat i en annan stuga, förut varit, har fånen bett dem bägge sätta sig på en vit- fläckig ko, som stod på gården, vilken Sara ej igänkänt eller vetat varifrån hon kommit, ock sedan fånen ikullagt kon, har Sara jämte modren satt sig på kons buk ock därvid vänt rygg emot rygg samt modren hållit i hornen ock dottren i svan- tsen, ock efter fånens befallning har modren, men ej Sara, ropat hwi väder, då kon genast baklänges uppflugit, samt där- vid förmärkt, det fånen varit dem följaktig i luften till Korp- backen, varest de jämte fånen nedflugit, ock denne genast emottagit kon, men Sara ock modren uppgått på backen, varest Sara varseblev Back Karin Larsdotter, dess dotter Anna Ersdotter, Hobergs Erik Janssons enka ock dess dotter Karin Ersdotter; men inga flera kvinnfolk sade Sara sig sett. Uppå
28 FRIES, SVERGE8 SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
tillfrågan, om hon sett drängen sitta inom en om sig ritad ring, svarades ja, samt därhos anmälte, det hon ej hört Anna Ersdotter blåsa på någon pipa, ej eller varseblev, det Anna någon sådan haft, utan sedan fånen uppkommit på backen ock han begynt spela på en av honom upptagen fiol tränne styc- ken vanliga daldantsar, varefter Sara jämte modren ock de övrige kvinnfolken dantsat, har fånen tillsagt dem hemfara, vårföre Sara jämte modren genast nedgått av backen, varvid fånen varit dem följaktig ock återlemnat dem kon, då de på förenämnde sätt hemfarit med fånen i följe, ock vid hemkom- sten på gården har Sara jämte modren avstigit ock uti sina förra rum ingått, men fånen kvarblivit på gården med kon. Uppå tillfrågan yttrade sig även Sara, att de övrige kvinn- folken kvarblivit på backen jämte drängen. Vidare tillspor- des Sara, om bemälte moder, Brita Olsdotter, haft Sara med sig till fånen ock huru gammal hon då varit? Då utlät sig Sara, att hon iöljt sin moder tvänne gånger till Blåkulla, ock enär hon första gången följde sin moder, var hon allenast li- ar gammal.
Sara bekände sedan, att hon med sin moder fÖr tre år se- dan, ridande på en ko, varit hos fånen, som var ung ock val- skapad, ock i hans röda stuga, där hon i sällskap med andra kvinnfolk ätit smör, bröd, ost ock rökt kött. Andra besöket for 1^2 år sedan företer inga nya detaljer.
Den 21 aug. var söndag, den 22 fortsattes tinget.
Tillberg anförde, att Anna Mattsdotter, Björk Olof Pär- sons hustru, om 72 års ålder, **av liten ock klen växt*, ville be- känna sitt brott.
Hon erkände, att hon, som med sin sonhustru, Svens Brita Andersdotter, varit på fäbodarna, med hanne på en ur soldaten Mex* fähus uttagen röd ko med vit buk på övligt (se föreg.) sätt farit till Korpbacken, där fånen spelat ock kvinnfolken dansat, vilka kom- mit dit ridande på kor, människor ock käppar. Vid återkomsten var kon fläckig pä ryggen ock skallig på sidorna, vilket uppkom- mit därav, att ''kons rygg understundom under ridandet blivit stött emot bärgknallar ock toppar ock stora trän". Nekade känna de kreatur ock människor, på vilka käringarna ridit till backen.
Hon bekände vidare, att hon redan vid 9 till 10 års ålder en natt mot påskafton följt sin nu avdöda moder ridande på en ko först till klockstapeln, där de på övligt sätt (se föreg.) bitit av klockorna, kastat bitarna i sjön ock nedkommit vid Blåkulla, där de inkommit på en gård. Fånen kom dem svartklädd till
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 29
mötes ock sade: "Våren mycket välkomna ock ingån samt hål- len till godo, vad jag kan nava att fagna eder med, som orden lydde.** Hade inne hos fånen varken ätit eller dansat, allenast sprakat, ock före hemjresan hade fånen på övligt sätt tagit blod av Anna.
Anna erkände, att dem följaktige hade varit hannes bror, Björk Daniel, ock syster Sara, vilka sutit mellan hanne ock mo- dem på kons buk ock sedan varit med om både klockskavningen ock blodskrivningen. Anna sade sig flere gånger varit vid Blå- kulla, men det var länge sedan, ock hon kunde inte mycket min- nas därom.
Rätten förehöll Anna, att hon lärt sin dotter, Mexens hustru Kerstin Olsdotter, att öva trolldom. Ville först ej bekänna här- om, utan bad rätten hanne göra det. Hon beskrev då en färd först till klockstapeln, lika med föregående, ock så togs vä- gen till Blåkulla, där de dock endast dansat, under det fånen spelat fiol.
Då inkallades Mexens hustru, Kerstin Olsdotter, som be- stämt nekade sig varit på Korpbacken eller i Blåkulla. Modern inkallades ock bad under tårar dottern bekänna. Denna fick då på sig handklovarna ock överlemnades till Tillberg ock Ihr- stadius.
Varefter tillspordes åter modren, om hon på sitt sam- vete kunde säga, det hon haft bemälte sin dotter med sig till fånen samt hanne å Korpbacken varseblivit? Vartill Anna svarade ja. Anna förehölts därpå, om hon ej detta, som vore ganska otroligt, drömt eller eljest sig sådant inbillat, vilket hon ock högeligen bestridde. Vidxire tillspordes Anna, om hon någon gång haft sin sonhustru, Svens Brita Andersdotter, med sig till fånen, efter hon berättat, att denna följt hanne till Korpbacken? Vartill Anna väl i början nekade, men om- sider vidgick, det hon sistledne våras, natten emot påskafton, tagit hanne med sig ock därvid brukat en avskedade ock gamla soldaten Mexens tillhörig röd ko, svartvit under buken, ock Anna jämte sonhustrun utur Mexens olästa fähus samma natt tagit. Ock för övrigt gjorde Anna om förloppet häröver ena- handa berättelse med föregående om dottren Kerstin Ols- dotter.
Urtima tingsrätten lät härpå förekalla Annas sonhustru, bemälte Svens Brita Andersdotter, om 34 års ålder ock av medelmåttig, men dock stadig växt, ock efter undfången all- varsam förmaning att frivilligt bekänna sitt brott, tillspordes
30 FRIES, SVERGES SISTA HÄ-^PROCKSS. XIII. 6
Brita, om hon natten efter sistledne Kristi himmelsfårdsdag varit uppå Korpbacken? Vartill svarades nej, ock därjämte utlät Brita sig vara alldeles oskyldig, samt ej det ringaste av denna saken veta. Frågades, om hon ej sistledne våras, natten emot påskafton, följt sin svärmoder till fånen? Sva- rades, sig icke sådant kunna finna. Ock ehuru rätten på allt sätt sökte att förmå hanne till sanningens bekännande samt även till den ändan lät svärmodren om sitt brott över- tyga, ville dock ej Brita på minsta sätt något vidgå, utan ständigt svarade sig ej sådant i sitt järta kunna finna.
Urtima tingsrätten lät hanne därpå avträda samt tillsa- des Tillberg att allena låta hanne förvara, ock som Brita befanns vara rådder, så anmodades allenast prästerskapet att flitigt hanne besöka ock till en ren ock omständelig bekän- nelse bereda. Varefter åter tillspordes Anna, om hon denna sin om sonhustrun avgivne berättelse diktat eller drömt? Sva- rades nej. Frågades hanne även, om hon i sitt samvete vore därom övertygad, att allt vad hon berättat vore sant ock ej lögn? Vilket Anna på det högsta påstod, samt däi'hos an- mälte, det [hon] av kärlek till sin dotter ock sonhustru så- dant om dem berättat, på det dessa så väl som Anna hä- danefter för en sådan grov synd måtte sig till vara taga. Uppå tillfrågan, om Anna flere gångor rest till fånen, utlät sig Anna, det hon nu dragit sig till minnes, att hon även ungefär för 20 år sedan, enär hon bott i Aspeboda på ett bärgmans Anders Gjöransson tillhörigt hemman. Skog benämnt, varpå hannes man Olof Pärson den tiden varit landbonde, på meromrörde sätt rest till Blåkulla på en bemälte Anders Giörsson tillhörig ko, som varit dels vit ock dels röd, samt därvid tillika haft sin dotter Kerstin med sig. Vidare sade Anna sig ej hava att bekänna eller något mera, som hannes samvete kunde hanne påminna, utan anhölt om lindring i straifet i anseende till dess frivilliga bekännelse.
23 aug. Kerstin Olsdotter inkallades, bekände nu, att hon varit på Korpbacken sagda natt. Hon hade tyckt sig höra en röst, att hon skulle stiga upp, vaknat, sett fånen vid sin säng, som vänligen bett hanne följa med på en smord käpp; hade på backen frågat Erik, vårföre hon blivit ditkallad; fånen hade spelat på fiol några vanliga daldanser ock alla dansat. Vid hemkomsten hade hon åter sett fånen, som tagit emot käppen ock frågat
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 31
hanne, ''huru hon tyckte om skjutsen*, då hon därtill svarat, "det hon ej ville mera lita på densamma, som orden lydde "".
Kerstin nekade att mer än en gång ha varit vid BlåkuUa ock avgav därvid enahanda bekännelse som modern. Erkände sig hava varit vid sitt fulla förstånd, då hon på förenämnda sätt rest till Blåkulla, ock anhöll om lindring i straffet, * såvida hon till denna synd av sin moder förledd blivit. Avträdde. **
Efter middagen inkallades Svens Brita Andersdotter, som förklarade sig oskyldig. Vice pastorn Ihrstadius sade sig på allt sätt hava sökt förmå hanne att bekänna. Anmodades att taga Jiiinne ytterligare om hand.
Härefter förekom Times Erik Ers hustru, Anna Änders- dotter, 51 år, "medelmåttig växt". Nekade först. Sade sedan, att hon varit på Korpbacken, men vägrade bestämt säga, huru hon kommit dit. Beslöts slutligen, att handklovarna skulle påsättas hanne ock magister Ihrstadius förmana hanne.
Den 24 aug. anmältes, att Anna Andersdotter ville bekänna. Fånen hade inkommit till hanne kl. 11, en kvast hade blivit lagd i sängen hos hannes man, ock på en käpp hade hon på övligt sätt farit till Korpbacken, där först Anna Ersdotter ock feedan få- nen spelat på en pipa; "men om det varit samma pipa" de haft, "visste Anna ej att berätta". Sade sig lärt denna synden av Anna Jönsdotter, Hobergs Erik Jans enka, sistlidne vår. Hade med hanne på en ko på övligt sätt besökt klockstapeln, under övlig ed kastat bitarna i Insjön, anlänt till Blåkulla, ätit smör, ost ock kött, varunder de samspråkat med fånen, som satt vid bords- ändan ock kringlade maten ock som uppmuntrat dem till grova synder. "Uti ena hörnet på rummet har Anna varseblivit ett stort kar, vari färsk dricka stått, vilket av de närvarande manfolken bli- vit öst uti en på bordet ständigt stående tennskål." Efter måltiden hade fånen spelat på mässingspipa, ock de dansat. Sedan hade fånen på övligt sätt tagit blodet av Anna. Nekade för övrigt tiU andra trolldomssynder.
På eftermiddagen inkallades jämte Anna Andersdotter en- kan Anna Jönsdotter, som nekade att hava lärt den andra den synden, den hon redan kände förut, ock efter åtskilliga under- handlingar erkände Anna Andersdotter, det hon vid 13 år lärt sig trolla av modern. På törfrågan, huru detta tillgått, sade hon, att "modern hanne först lärt fader vår, tron ock tio Guds bud fram ock tillbaka, samt sedan samma tid", natten mot en skär- torsdag, "med modern ock fånen på en ko farit till Blåkulla" ock avgav en berättelse lika "med det hon förmiddagen om förenämnda sin med Hobergsenkan gjorda resa berättat."
Annas syster, "Fendrik Kerstin", Kerstin Andersdotter^ hade ock varit med, bitit i klockorna ock givit blod åt fånen, men detta var också allt Anna ville bekänna. Nekade sig av fånen er- hållit nattvarden eller plägat synd med honom, ehiuru han därom
I
92 FRIES, SVERQES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
bett hanne. Hade i stället gått till nattvarden, då fånen lovat hanne nåd för förbannelsen, som hannes tillstånd medförde. Få- nen hade ock dels närvarande, dels med pnda tankar avrått hanne från att med prästerna tala om sin synd.
25 aug. inkallades Kerstin Andersdotter, 48 år, av stadig växt. Bekände sig varit på Korpbacken. Hade ridit dit sittande bakom fånen pä en. käpp, som hon sedan bränt upp. Sade sig vid 10 års ålder lärt synden av modern ock avgav samma bekän- nelse som systern. Sade sig ock sedan flere gånger varit på Blå- kulla, en gång med modern ridande på en get. Rätten frågade, om det ej var svårt få rum. Svarades, att det var trångt, men gick for sig. Hade en annan gång farit på en kalv, men ej skadat andra kreatur. De hon ridit på, hade blivit "orkelösa ock kring sidorna ock ryggen skalluga samt å ryggknotorna rödsprutiga*. Nekade, att under mannens livstid ha varit i Blåkulla, men väl genast hon blivit enka. Hoppades få lindring för sin fullständiga bekännelse.
Mygg Anders Pärs hustru, Anna Nilsdotter, förekallades, 48 åi;, ** liten, men stadig**. Sade sig visst varit på Korpbacken, men visste ingenting. Fördes i Tillbergs ock Ihrstadius' vård.
Den 26 aug. inkallades åter Anna Nilsdotter, som nu ville bekänna, ehuru hannes minne var svagt.
Anna utlät sig på följande sätt: att bem:te natt kl. ungefär 11, sedan hon lagt sig, har fånen, svartklädder ock mörk, till hanne inkommit, samt därvid tillsagt hanne att ge- nast uppstiga ock följa honom till förenämnde backa, vårföre hon genast uppstigit ock med fånen utgått på gården, varest denne visslat en eller annan gång, då en svart hund genast framkommit, vilken fånen smörjt, ock uppå av denne undfån- gen befallning har Anna på densamma å buken sig satt samt efter ropande av hwi väder uppflugit ock vid Korpbacken ned- kommit, varest hon nedanför backen lemnat hunden ock därpå uppgått på backen, varest hon varseblev Erik Jansson sitta uti en om honom ritad stor ring, samt alla kvinnfolken. Se- dan Anna till ringen framkommit, har hon förehållit Erik, vårföre han hanne dit skaffat? Då Erik svarat sig ej det gjort, utan tillsport hanne, om hon skadat hans föräldrars ock de övrige grannarnes i Kilsbyn kreatur? Vartill hon en- ständigt nekat samt därjämte hotat Erik att på varjehanda sätt skada honom för det han hanne dit skaffat, ock om han för någon människa skulle omtala, att han hanne därstädes varseblivit. Varefter Anna, utan att hon hört, det fånen spe- lat, hemfarit ock vid hemkomsten på gården har fånen hanne
Xni. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN YID HÄRADSRÄTTEN. 33
anträffat samt emottagit hunden, varefter hon genast ingått, då fånen ock hunden försvunnit. Frågades, om Anna varse- blev Anna Ersdotter blåsa på någon pipa? Svarades, det lion ej sådant kunde minnas. Frågades, av vem hon denna synden lärt? Svarade Anna sig ej eller kunna minnas, så vida hon varit nog ung, enär hon detta blev lärd. Uppå tillfrågan, om hon varit till Blåkulla, svarades ja; men huru ock på vad sätt hon dit kommit, visste Anna ej att berätta, såsom ock huru många gånger hon dit rest. Vidare tillspor- cles Anna, om hon varit på några andra mötesplatser med få- nen? Svarades, det hon sistledne våras sist på föret varit på en emellan Kil ock Gräf belägen backa, Knusbacken så kallad; men huru ock på vad sätt hon dit kommit, visste Anna -ej att berätta. Frågades, om fånen någon gång haft köttslig i)eblandelse med hanne? Svarades, det fånen sådan styggelse ilere resor med hanne plägat, dels i dess säng, dels i hannes kornlada, ock dels hos fånen själv i Blåkulla. Vidare före- ställtes Anna, vårföre hon ej omständeligen kunde sitt brott bekänna? Då Anna gav till svars, det hon gärna det ville, allenast hon kunde minnas. Frågades hanne därföre, om hon detta drömt eller eljest diktat, såvida hon ej kunde omstände- Jigen förloppet av sin synd angiva? Svarades nej.
Hon skulle ytterligare förmanas av Ihrstadius ock avträdde.
Den 27 aug. inkallades några av de förenämnda, utan att vidare bekännelser avgåvos. Den 28 var söndag. Den 29 inkal- lades hustrun Svens Brita Andersdotter. Hon uppgav sig nu vara sinnad att bekänna ock avgav en berättelse lika med den, som svärmodren avgivit. Hotade på Korpbacken Erik för att han hanne ditskaffat. Avträdde.
Den 30 aug. infann sig Ihrstadius ock berättade, att Anna Andersdotter ock hannes syster Kerstin inför honom återtagit sina bekännelser. Dessa upplästes för dem. De vidgingo dem ånyo, *med förmälan därhos, att de ej något därtill hade att tillägga eller fråntaga, utan utlovade att därvid förbliva, såvida de i sitt [sinne] därom voro övertygade, att de voro skyldige. Frågades, av vad orsak det komme, att de sin bekännelse för Ihrstadius återkallat. Svarades, det fånen genom onda tankar dem därtill styrkt. Avträdde ** .
Länsmannen Tillberg anmälte, att Svens Brita Andersdot- .ter även återkallat sin berättelse. Hon förblev nu vid att hon
Sv. landsm, XIIL 0. S
34 PRIE8, SVERGES 8ISTA HÄXPROCESS. XIII. 6^
på sig ljugit. Syärmodem inkallades, stod vid sin bekännelse ock besvor sonhustrun att ej neka.
Den 3 sept. anmälte Ihrstadius, att Hobergs Erik Jansons^ dotter, Karin Ersdotter, återtagit sin bekännelse. Hon efter- skickades, sade att hon inför prästen återkallat bekännelsen ar orsak, "att enär magister Ihrstadius varit inne hos Svens Brita Andersdotter ock velat hanne till en ock samma bekännelse be- reda, har Brita dock ständigt nekat ock därvid sagt, det hon vore alldeles oskyldig, vilket Karin allt åhört, då därvid den tankan hos hanne upprunnit, att hon skulle lida straff ock Brita där- emot ej, ehuru denna vore lika med Karin delaktig i denna syn- den**. Hannes bekännelse upplästes nu ånyo, då hon vidgick den.
Däremot vägrade den nu inkallade Mygg Anders Pärs hustru^ Anna Nilsdotter, ej blott att avgiva ytterligare bekännelse, utan ock att vidgå vad hon redan bekant. Hon bestred sin förra bekännelse.
Den 4 sept, var söndag.
Den 5 sept. infördes intor rätta Björk Hans Erson, som sade sig känna gossen Erik Johansson, men enständigt nekade sig hava lärt honom någon trolldom. Han hade endast omtalt för honom, **huru han utan minsta skrivning skulle kunna visa en stil på rent papper, vilket Hans åter fått veta av en gesäll [från] Gryxbo pappersbruk, som dock redan från orten avrest". Vidare ville han ej bekänna ock fick slutligen avträda.
Varefter förekallades Björk Daniel Mattsson från Sätra, om 91 års ålder ock liten samt klen växt, ock sedan han blivit förmant att redeligen bekänna sitt brott, blev han därom underrättad, det hans syster Björk Olof Pärssons hustru, Anna Mattsdotter, anmält, det han jämte hanne ock systren Sara följt deras avledna moder till Blåkulla på en röd ko, som mo- dren uti ett av grannarnes fähus uttagit, ock tillspordes för- denskull, om han på sätt som systren berättat följt modre» till Blåkulla? Då Daniel sig utlät, det han aldrig varken med modren eller någon annan följt till Blåkulla, så mycket mera. som modren ej sådant kunnat, utan skall hans bägge systrar denne trollkonsten lärt av en vid namn Grop-Marita i Mårtan- berg, som dock redan med döden avgått. Frågades, huru Da- niel därom blivit underrättad, att hans syster Anna lärt av bemälte Grop-Marita? Svarades, det han ej sådant kunde minnas, men förmente dock, det systren under den tid hon Marita skiötlat, sådant lärt, hälst sistnämnde varit över allt namnkänd för att öva trulldom. Frågades Daniel, om han
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINQEN VID HÄRADSRÄTTEN. 35
blivit varse, det Anna med trulldom någon skadat? Svara- des, det han väl ej sådant sett, men vore dock alldeles där- om övertygad, att hon en sådan grov synd kunde göra, hälst enär han" för många år sedan till hanne inkommit, har hon hållit på att kärna, ock sedan hon allenast tränne resor ned- ränt staven i kärnan, har hon genast fått smör. Frågades Daniel, om han kunde trolla, efter han i hela socknen vore namnkänd för ganska klok sanfit därföre undfått namn av kloka gubben? Vartill Daniel gav till svars, det han ej mera än någon annan utom naturliga ock vanliga medel kunde ut- rätta, ock för det han skall botat flere för svåra sjukdomar, har han av grannar ock andre undfått namn av kloka gubben.
Prästerskapet med flere av rättens ledamöter anmälte därpå, det denne Björk Daniel i flere åren skall haft tillopp av folk, som hos honom sökt råd ock bot för varjehanda ska- dor ock sjukdomar, samt dessutom skall Daniel, enär någre, för vilka dels hästar ock andra kreatur bortkommit, till honom inkommit, ock sådant för Daniel omtalt, genast emot «kälig vedergäldning dem sådant på besynnerligit sätt återskaffat.
Rätten förehölt Daniel därpå, av vem han sådan konst lärt? Då han gav till svars, "det han ej av någon lärt, hälst han dylikt ej kunde göra, eller annat besynnerligit, utan van- liga medel ock värktyg ; anmälande därhos, att enär han för flere år sedan legat i en ganska häftig tsjukdom, har en röst nattetiden till honom sålunda ropat: 'du skall jälpa många till livs, men innan det för dig lider till slut, skall du därföre mycket lida', som orden lydde. Vidare sade sig Bjöfk Da- niel ej hava att berätta, ej eller kunde rätten vidare besked av Daniel ernå, vårföre detta för honom upplästes, som till alla delar vidkändes. Avträdde.
Anna Mattsdotter inkallades. Vidhöll, att hon lärt trolldom av modern ock att brodern ej vore oskyldig. Frågades, om hon ej härom "genom något bindande skäl skulle kunna övertyga brodern". Ansåg det omöjligt. Avträdde.
Den 6 sept. förekom
länsmannen Tillberg ock anmälte, det han efter rät- tens honom givne befallning införskaffat Skrivar-Ånders Pärs- son i Kilen ock avskedade soldaten Anders Danielsson Mex, vilka därföre, jämte Anna Mattsdotter, förekallades ock såsom
36 PRIE8, SVERQES BISTÅ HÄXPROCESS. XIII. 6
jävaktige utan ed var för sig avhördes; ock berättade uppå tillfrågan Anders Pärsson, det all hans boskap ej på lång tid varit synnerligen friske, utan på besynnerligit satt sjuke, ock skall han flere resor, ock isynnerhet förledne år ock sommar, blivit varse, det en av hans kvigor, som är röd till färgen, synts tämmeligen skallog på ryggen ock sidorne samt på kno- torne något rödsprutig; skolandes samma kviga ej ännu vara S3mnerlig frisk. Varefter Anders Pärsson anhölt att få föl- jande andraga, nämligen: För 12 år sedan har Anders Färs- sons hustru en gång, enär hon gått uti stallet, blivit varse ett ansöls snott, ock med fäm dylika knutar knytt band lig- gande i stallet emellan dörren ock tröskelen, vilket hon, se- " dan mannen det sett, uppvist för Björk Olof Pärssons hustru, Anna Mattsdotter, samt därvid denna frågat, om hon igänkände bandet? Då Björk Olofs hustru svarat ja samt därvid frågat hanne, huru ock på vad sätt hannes band i dess stall kom- mit? Varpå Anders Pärs hustru intet svarat; men genast därefter har Anders mistat tränne hästar allt å rad. Något därefter, enär Andei^ varit ute på åkren ock kört, har be- mälte Björk Olofs hustru till honom kommit samt därvid så- lunda honom tillsagt: 'det går gräselig fort för dig att köra', vartill Anders svarat: 'det går väl an', som orden lydde, varpå hon genast ifrån honom bortgått, ock enär Anders samma af- ton lett sin häst i stallet, har han blivit så sva^ ock på ett ganska besynnerligit sätt sjuk, så att tredje dagen därpå har Anders funnit honom död i stallet.
Vidare anförde Anders, att för 9 år sedan, enär han släppt en sin svarta häst uti så kallade Busmers takt, har han alltid ock varje gång Anders densamma därifrån uppta- git, förmärkt, det hästen överallt varit tämmelig våt ock fläcke- tals på ryggen ock sidorne skallog.
Uppå tillfrågan utlät Anders sig ej vidare hava härom att berätta. Uppläst ock vidkänt. Avträdde.
Varefter soldaten Mexen förekallades ock uppå tillfrågan ^ berättade, det han nu i flere åren förmärkt, det en av hans kor, som är röd-svart-vit under buken, understundom varit tämmelig orklös samt fläcketals på ryggen ock sidorne håren avgådde. Frågades, om han visste, varav kon sådan blivit?
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 37
Svarades nej, men förmente dock, det onda ock illasinte män- niskor hanne förgjort. Uppläst ock vidkänt. Avträdde.
Björk Olof Pärs hustru, Anna Mattsdotter, tillspordes därpå, om hon medelst det hon lagt ett på besynnerligit sätt knytt band uti Skriver Anders Pärssons stall, varit därtill orsaken, att han mistat tränne hästar därefter ? Vartill Anna gav till svars, det hon väl, som Skriver- Anders Pärsson be- rättat, av dess hustru undfått ett på sådant sätt knytt ock hanne tillhörigt band, men dock har hon ej avvetat, huru ock på vad sätt hannes band i deras stall inkommit, eller på rin- gaste sätt till den Anders Pärsson genom förenämnde hästars mistande tillfogade olycka bidragit.
Vidare ock uppå tillfrågan tillstod Anna, det hon på sätt, som Skriver Anders berättat, till honom på åkren ut- kommit ock med honom därstädes samtalt angående hans körande med hästen, men Anna ville dock ej vidgå, det hon medelst trulldom hans häst till livet skadat.
Rätten tillsporde hanne vidare, om hon ridit på någon Skriver Anders Pärsson tillhörig svart häst till Blåkulla eller annorstädes i följe med fånen, efter densamma även befunnits fläcketals på ryggen ock sidorne skallog. Vilket Anna höge- ligen bestridde.
Till slut anförde Anna, det hon på Skriver Anders Pärs- sons röda kviga ock gamla soldaten Mexens röda ock vita ko ridit till BlålcuUa, ock varit orsaken därtill, att de blivit på ryggen ock sidorne skalluge samt orklöse, ock anmälte där- hos, det hon ej på något mera förenämnde personer tillhörigt kreatur färdat, ej eller ridit på flere än de av hanne nu an- givne ock vidgådde kreatur. Uppläst ock vidkänt.
På eftermiddagen framkallades Mexens hustru, Kerstin Olsdotter. Hon hade nekat sanningen av sin bekännelse inför Ihrstadius, vidgick den ånyo till en del; yisste tydligen ej, vad hon skulle bekänna. Såsom vittnen inkallades hannes svärfar, kyrko- vaktaren Olof Pärson i Kilen. Denne hade hört liänne i fleres närvaro i söndags yttra, det hon varit vid Blåkulla. Hade dock ej förut märkt, att hon övade trolldom, men bekände, att hon *ständigt haft en besynnerlig lycka med boskap, ock enär Olofs 45on, Pär Olofson, utsläppt sin ko, har Kerstin uti Olof Pärsons närvaro strukit densamma med handen över ryggen, varefter denna förmärkt, det kon blivit ganska svag samt ej med den andra bo-
38 FRIES, sv£aa£s sista häxprocess. XIII. 6
skapen hemgått, utan antingen kvarblivit i skogen eller ingått uti sonhustruns fägård ock rytit, men sedan Pär Olofson Ker- stin därfore bannat, har kon genast blivit brav". Andra vitt- nen instämde. Kerstin erkände. Avträdde.
Daniel Parson i Ålbyn inkallades att vittna på sitt sy- skonbarn, Fänrik Kerstin Andersdotter. Han berättade, att hans far för många år tillbaka mist en rÖd ko, vilken förut varit gan- ska sjuk, "på ryggen ock sidorna skallog" ; att en vit kalv ock flere getter för ungefar 12 år sedan även befunnits illa medfarna ock sedan dött, samt slutligen att han hört av andra, det sagda kvinna övade trolldom. Kerstin Andersdotter tillfrågades, om hon fördärvat andra kreatur än dessa. Nekade tiU att de kunde dött av färden, om de ock farit illa därav. Hon vidhöll till alla delar sin förra bekännelse ock afträdde.
Giölis Erik Ers enka, Brita Olsdotter, *om 54 års ålder ock av medelmåttig växt**, förekallades. Nekade att någonsin ha varit på Korpbacken. Dottern Sara, som bekant den 20 aug., in- kallades, vidgick först sin bekännelse; sade sedan, att hon ljugit på sig. Rätten kunde ej **få besked av dessa kvinnfolk*.
Den 7 sept. inkallades vittnen mot dem. Erik Giörsson ock hans dotter sade, att hela Hedebyn misstiinkte Giölis Brita för trolldom, emedan det alltid hänt, varmed hon dem hotat. Den förre hade förlorat på 7 års tid 4 hästar, vilka förut varit ovan- ligt sjuka." Även 6 kor hade för honom dött inom kort.
Margta Mattsdotter vittnade, att varje gång hannes aö:ne moder, Margita Ersdotter, kommit att ordkastas med Brita Olsdotter, har denne alltid hotat hanne jämte Margita att skada dem, samt därvid yttrat sig i följande ord: 'kan jag ej göra dig ock din dotter något i stuvun, skall jag väl göra eder det som värre är i fähuset', som orden lydde; vilket ock dem hänt, därmedelst de på en kort tid mistat en svartfläc- kig ko ock 2:ne st. kvigor» vilka förut av Margita blivit funne fläcketals på ryggen ock sidorne håren avgådde. Vidare an- förde Margta, det hela byen i anseende till sällsamma förelupna omständigheter misstänkt hanne för att öva trulldom. Avträdde.
Pär Jansson uppå aflagd ed: att Brita varje sommar hon slagit inpå grannarnes ock de nästgräntsandes tegskif- ten, alltid hotset att på varjehanda sätt skada dem, enär de hanne därföre varnat ock tillsagt. Vidare anraälte vittnet, det han av flere fått höra, det Brita kunde trolla ock en så- dan grov synd övade. Uppå tillfrågan, om vittnet förmärkt, det Brita en sådan synd brukat ock därvid någon skadat, svarades nej. Varjämte även vittnet anhölt att få omtala.
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINOEN VID HÄRADSRÄTTEN. 39
<let Brita Olsdotter ibland hotat att skada honom samt isyn- nerhet för grannarne sagt, att hon skulle göra honom skada. Ock som han i 3:ne år ock ännu är plågad av en svår ock obotelig sjukdom, så förmente han, det Brita honom den- samma genom sitt bekanta trolleri tillskyndat. . Avträdde.
Ett annat vittne anförde om Brita, det hon sagt, att hon, allenast hon komme hem, skulle ''yäl betala '^ för angivelserna mot hanne.
Varefter fjärdingsmannen Anders Danielsson förekom ock anhölt att få följande andraga : Att för 2 V> år sedan, enär han kommit i någon träta med Brita angående, någon jord, har <lenne tillsagt Anders att honom skada, vårföre denne sagt: 'Gäck bort ifrån mig, trollkäring!' som orden lydde. Seder- mera ock 8 dagar därefter har Brita träffat Anders i kyrko- porten samt därvid tillsagt Anders, att hon ej tålde på sitt samvete, vad Anders hanne för 8 dagar sedan på gärdet till- vitte, då Anders hanne anmodat att låta honom befredas på kyrkovägen, s^mt därpå ingått uti kyrkan, ock vid det han inkommit inom kyrkedörren, har Brita tillsagt honom, att han inom en liten tid skulle väl för sådant bliva lönt. Uppå tillfrågan, om Anders sedermera någon skada av Brita blivit tillfogad, utlät sig Anders, det han 8 dagar därefter, enär han varit i kvarnen ock målet, har han av en ovanlig hän- delse kommit att söndermala sin högra hand, vartill han för- ment Brita varit orsaken. Avträdde.
Vittnesmålen upplästes ock vidkändes. Varefter tillspor- des Brita Olsdotter, om [hon] förenämnde vittnen, på sätt de berättat, hotat? Då Brita sig utlät, det hon väl på sådant sätt dem tillsagt, men förklarade därhos, att hon därmed all- tid önskat dem Guds välsignelse, ehuru de på ett så ont sätt detsamma nu uttytt. Ock ehuru rätten på allt sätt sökte att förmå hanne till sanningens bekännande, ville Brita dock ej det ringaste vidgå, utan förblev ständigt därvid, att hon vore oskyldig. Alltså lät rätten tils eftermiddagen hanne av- träda, samt anmodades åter vice pastoren Jhrstadius att hanne till bekännelse genom tjänliga föreställningar bereda.
Sedan inkallades Giölis Erik Ers dotter, hustru Brita Ers- dotter, som enständigt nekade, ock då hon ** dessutom befanns råd- der'*, så lät rätten hanne avträda.
Flere vittnen från Heden inkallades mot Brita Olsdotter.
Ett vittne, Olof Pärson, förklarade, det Brilas framlidne
/
40 FRIES, 8VSRQES SISTA HÄXPROCESS. XIII. S
man ^ständigt kallat hanne för trollkäring, samt även för sådan synds övande så hatat hanne, att han ej velat ligga i säng med hanne eller såsom man med hanne umgås *". Han hade dock ej omtalat, på vad sätt hustrun kunde trolla. Vittnet själv hade ej märkt, att Brita kunde trolla. Erinrade sig dock hava mist en ko, som befunnits skallig.
En hannes svägerska berättade, att då hon för att fråga, efber sitt arv besökt Brita, hade denna lovat hanne varjehanda- olyckor, slutligen sägande: ''ehuru du har man ock förmenar utav honom hava försvar, skall jag dock så laga, att du skall väl bliva lönt för vad du nu av mig begärt, hälst jag i all min tid blivit bönhörd om det jug bedit.* Hon förklarade vidare, att vittnet skulla bliva hädanefter hatad av sin bror ock mor, vilket ock inträffat, dock så att deras kärlek nu återvänt, sedan Giölis Brita blivit häktad. Giölis Brita levde ock i osämja med grannarna. Vittnet hade dock ej mist mer än en röd- ock vitfläckig ko,, ehuru hon blivit hotad att förlora alla.
Anders Andersson, ojävad efter aflagd ed: Att han jämte de övrige grannarne ständigt misstänkt Brita att öva trulMom ock vidskepelse, hälst både dess mor ock mormor för samma synd, även de, varit tingsförde. Uppå tillfrågan anförde vitt- net, det han flere resor varit närvarande ock hört, det hon lovat att på varjehanda sätt skada sina grannar; ock har han även förmärkt, det dem alltid hänt, vad hon dem lovat. Till slut berättade även vittnet, att Britas avledne man högeligen hatat hanne, för det hon en så vederstyggelig synd övade,, samt besynnerligen därav, att mannen oförvarandes kommit att i stället för tjäruhornet taga hannes smörjehorn, (d)ock därmed smort sin kärra, vilken genast därav begynt att hoppa.
Frågades, om vittnet varit närvarande ock åsett, huru mannen med Britas smörjehorn bestrukit kärran, som därav begynt att hoppa? Svarades nej, utan skall vittnet sådant av mannen ock andre fått höra. Avträdde.
Hustru Brita Pärsdotter, ojävad efter avlagd ed: Att förledne sommar ock även därtillförene har Brita hotat Ka- rin Pärsdotter eller följande vittne att hanne skada; varefter Karin genast fått en ovanlig mattande sjukdom, som hon ännu dragés med. Vidare anfördes, att för 9 år sedan ungefärl. har Britas dotter Sara tagit en vittnet tillhörig get ock uti modrens fägård densamma mjölkat uti flere barns närvaru^ vårföre ock sedan vittnet därom blivit underrättad, hon ge- nast samma afton till Brita ingått samt sådant för hanne om-
XIII. 6 FÖRSTA RANNSAKNINGEN VID HÄRADSRÄTTEN. 41
tait ock därvid Brita tillsagt, att ej sådant vidare göra, var- över enkan blivit så förtörnad ock ivrig, att hon strax därpå, med knytnäven givit vittnet en kindpust, varvid mössan av hanne fallit, samt därjämte hotat ock tillsagt vittnet, att därest hon ej ville bortgå, skulle Brita slå hanne med en i vråen stående stör, med utlåtelse därhos: Mt därefter skulle vittnet ej vidare få se sin hälsos dag, som orden lydde. Straxt efter den undfångne örfilen har vittnet genast undfått en svår tandvärk, som hon ej förr avvetat. Ock enär vittnet med mycken möda ock räddhåga i sin gård hemkommit, har hon känt sig ganska sjuk ock matt, vilket hon allt sedan, fast ej i så hög grad, ständigt hos sig förmärkt, samt nu även syn- tes tämmeligen matt ock menför. Till slut berättade vittnet, att enär hon uppå enkans enträgna begäran ,ej velat byta ull med hanne, har Brita genast tillsagt vittnet olycka med dess boskap; varefter vittnet straxt därpå mistat 8 st. får. Av- trädde.
Hustru Karin Pärsdotter, utan ed : Ätt förledne sommars har Britas son ingått uti Karins takt ock därstädes uppryckt ock plockat allehanda slags gräs, vårföre Karin tillsagt gos- sen att bortgå ock med sådant avstå, vilket han straxt gjort, ock enär Karin ej långt därefter kommit att träffa Brita, har denne genast sig utlåtit, att hanne ont tillfoga, varpå hon råkat i en gräselig mattande ock ovanlig sjukdom, så att hon ej mäktar stå eller något gå, samt därav ännu tämmeligen plågas.
Förledne höstas skall Karin ock mistat en röd ko, som fläckotals på ryggen ock knotorne varit skallog, samt året därtillförene större delen av sin småboskap. Anmälande» även, sig nu hava en ko, röd ock vit till färgen, som på samma sätt på ryggen ock sidorne finnes medfaren, ock dess- utom med en okänd sjuka är besmittad. Avträdde.
Vittnen betygade, att dessa kreatur ej förut varit sjuka.
Giölis Brita erkände, att hon hotat dessa kvinnor ock att hon till ock med slagit med kvasten, men nekade bestämt, att hon hade någon del i deras olyckor. Hon hade alltid sedan •önskat dem Guds välsignelse*. Hon nekade till berättelsen om kärran, då hon aldrig haft något sraörjehorn, eller att hon haft någon gemenskap med den onde.**
Varken hot eller förmaningar jälpte.
42 FRIES, SVERGE8 SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
«
Rätten tillsade Brita än ytterligare att giva Oudi äran ock bekänna sanningen, då Brita i dessa orden utbrast: 'Var- före skall jag bedja Oud?' Sätten förehölt därföre Brita dess ogudaktighet, ock på det allvarsammaste tillsade hanne att be- känna. Då hon intet svar ville avgiva. Ock enär rätten •eller Brita själv kom att nämna fånen, nigde hon med största vördnad, som aldrig förmärktes, enär Gud blev nämnd.
Det blev beslutat, att hon skuUe "lindrigt ock varsamt** på , vaggen uppdragas. Hon sade sig då vilja bekänna ock yttrade (enligt Tillbergs anmälan): ^'Om jag kunnat tro, det någon skolat torts 'tvinga mig till bekännelse, skulle iag bekant första dagen, enär jag därom av rätten blev tillsagd.** Var oin händerna blodig, vilket Tillberg sade härleda sig av att klovarna varit för löst tillskruvade, så att hon av ilska sökt händerna utdraga.
Hon bekände sig varit med döttrarna vid Korpbacken, men -ej gått upp på densamma, ock en gång i vintras vid Blåkulla, men mindes ingenting. Något vidare besked av hanne lyckades man ej få.
Den 8 sept. voro döttrama inkallade. De nekade.
På eftermiddagen den 8 sept.
förekom några av allmogen, som till bevakande av före- nämnde brottslige brukade blivit, ock jämte flere av nämnden anhöllo, att i anseende till den för dem varande angelägne tid, denna brottmålssak måtte till nästa månad uppskjutas. Ock som Lång Erik Erdson samt skomakaren Pär Olsson jämte flere, vilka rätten funnit nödigt att i denna sak, inom «lut bliver, höras, ej ännu, så vida de i sine längst borta av- lägsna fäbodar vistande äro, ehuru Tillberg anmält sig flera bud dem givit, sig inställt ; alltså ock i betraktande av fore- nämnde omständigheter, finner urtima tingsrätten för gott att med denna brottmålssaks vidare fullföljande ock avslutande till den l:sta oktober, nästkommande, uppskjuta, till vilken tid förenämnde personer vid laga ansvar böra införskaffas. Ock sedan alla förenämnde för trulldom ock vidskepelse miss- tänkte kvinnfolk ånyo blivit förekallade, anmälte de övriga, utom Sara ock Brita Ersdöttrar samt Svens Brita Andersdot- ter ock Anna Nilsdotter, vilka enständig sade sig vara oskyl- dige, uppå tillfrågan, det de till alla delar förblevo vid sine förr gjorde berättelser, som nu ånyo för dem särskilt upp-
X II. 6 FÖRHÖR INFÖR PRÄSTERSKAPET I FALUN. 43
läates, varefter alla dessa, utom pigorne Anna ock Karin Ers- döttrar, vilka personlig borgen för sig ställt, uppä allmogens ock socknemännens samt nämdens enträgna begäran, till und- vikande av vidare befarad olägenhet, till Falu landsfängelset insände blevo. Varom brev till konungens befallningshavande i orten expedierades. År ock dagar, som förr skrevne stå. På urtima häradsrättens vägnar,
Pehr Im. Eckman.
(L. S.)**
Ovan anförda protokoll kan anses vara ett troget uttryck av de härskande vidskepliga föreställningarna, men det kan inga- lunda sägas innebära en noggrann redogörelse for förhandlingarna, sådana de värkligen fördes inför rätten. Protokollet är nämligen i flere avseenden vanställt, såsom det av de följande undersök- ningarna framgår. Kvinnorna hade ej bekant frivilligt, de hade underkastats långt hårdare behandling, än vad av protokollet framgår, ock svaren lades ofta av dommaren ock länsmannen dem i munnen.
Redan några dagar e&er kvinnomas ankomst till Falun upptäcktes dessa förhållanden.
Fångarnas förstörda utseende ock ynkliga belägenhet väckte landshövding Bernhard Rkynold ton Hauswolffs uppmärksamhet. Han besökte dem i vittnens närvaro i fängelset, föreställde dem, att alla dessa häxerihistorier endast voro inbillningar ock dröm- mar, samt befallde, att de ånyo skulle av prästerskapet förhöras.
Detta skedde också den 12, 19 ock 21 sept. De inkallades två till fyra åt gången.
De protokoll, som vid dessa forhör anställdes, sakna ej sitt kulturhistoriska intresse, vadan ett av dem må in extenso här infbras:
Anno 1757 d. 19 sept. hade jag efter höge landshöv- dingeämbetets befallning, genom h:r överhovpredikanten, härr doktor Stiernman, till förhör uti nya kyrkans sakristia de kvinnspersoner ifrån Åls sockn, som för trulldom misstänkte ock vid urtima häradsrätt skolat därom blivit övertygade ock gjort sin bekännelse, nämbligen:
1: Gulik-Brita Olsdotter, eller Erik Ers enka. 2: Björk- Anders Ols hustru, eller Svens Brita Andersdotter. 3: Erik Johans enka, eller Hobergs Anna Jönsdotter. 4: Mygg- An-
44 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
ders Pärs hustru, eller Plåt Anna Nilsdotter från Gagnäfis sockn. Vilkom jag, efter föregången bön med dem, tillställte följande frågor, ock fick sådana svar, som följa.
Frågor.
1) Tron I, att Gud haver skapat eder till evinner- ligit liv? — Svar: Gulik Brita: *^Ja, det tror jag." De andre lade det till: 'Visst vill Gud hava människan salig**. Här taltes om syndafallet, vilket de ock gjorde en bekännelse om.
2) Tron I, att Härren Kristus har lidit pina ock död för eder? — Svar: "Ack, visst har han lidit för oss, ock vi må därföre gärna nu lida, fast vi äre oskyldige.**
3) Tron I, att den helige ande har i dopet fött eder på nytt till Guds barn? — Besp. alla svara ja, med mera, ock att de hade fått sine nampn *" Brita** etc. i det heliga dopet.
4) Tron I, att någon djävul är till, vilken söker skilja eder från Gud, liv ock salighet? — - R. Mygg Anders Pärs hustru svarade: *'Ja visst, han går omkring såsom ett rytande läjon** etc, ock de andre sade: **Vi ha visst nu fått höra, att en djävul är till** etc.
5) Haven I någonsin avsagt djävulen ock varest? — Resp. Erik Johanssons enka svarade, att hon har avsagt honom i dö.pelsen, ock sedan aldrig haft göra med honom ; utan så vida allenast, att hon gjort svaghetssynder. Varpå de övrige suc- kande sade: **Gud nås! håcken kan vara utan synd?**
6) Vad förbund haven I uti dopet gjort med Gud ock lovat honom? — Resp. Gulik-Brita: **Vi ha fullt lovat tro på Gud fader. Son ock den helige Ande. ** På invändningen : det ha edra faddrar sagt, svar : " Vad de hava sagt, vilja vi hålla, vi ha ock varit faddrar** etc.
7) Haven I hållit edert döpelseförbund ? — Resp. Björk Anders hustru : ** Ingen kan hålla döpelseförbundet fullkomligt, dock har jag sökt i min svaghet håUa^t**, ock därmed in- stämde de andre.
8) Haven I någonsin åstundat jälp av hin onde eller onda människor, dem I hållit för kloka? — Resp. Erik Jans hustru: **Det har jag aldrig gjort, ej elhr vill nån'sin göra; Gud bevare mig i Jesu namn! Han är en själamördare; Gud
XIII. 6 FÖRHÖR INFÖR PRÄSTERSKAPET I FALUN. 45
i Mmmelen bevare min själ!^ Sammaledes de övrige. Icke häller kände de någon klok människa.
9) Haven I lärt någon konst, antingen av bin onde ehr hans redskap? — Resp. Mygg Anders bustru: ** Aldrig bar jag lärt el:r bort sådant.'' Jag invände om gossen. Alla nekade sig varit på backeq, som ban sagt, utan vad de an- gående det målet bekant på sig för dommaren ock länsman, det både de gjort för pina, bunger, bot, bugg skull.
I haven ju bekant detta för dommaren, efter som gossen eder uppenbarat?
Resp. Mygg Anders bustru sade, att bon av skrämsel liksom var från vettet, att bon icke visste, vad bon sade. Erik Jans enka, vilken skall stått på föttren ock måst bålla sina järnspända bänder ned till golvet så länge, sade sig av vånda bäva sagt till dommaren : " Säg, buru I viljen, jag tar på mig.'' Därpå blev bon avklädd ock kastad i ett bästlider. Gulik Brita sade, att bon blev uppbängd på en stock eller ås över lidret, ock järnet så skruvat på bänne, att bloden rann, ock ett ben ovan banden tycktes vara knäckt, alla han- nes finger begynte dö bort, ock nu hade hon ifrån handen upp till axlan uti 2 dygn haft sådan värk, att bon ingen blund fått i sin ögon. Dessutom hava de vaktbållande gossar ock drängar stuckit bänne med störar ock käppar. Säger sig dock icke haft något på sig att bekänna för dommaren, men länsman skall hava hanterat bänne ganska hårt ock farit illa med hannes arm, vårföre hon fruktade att bliva en menförd människa i alla sina dagar, lion grät ock framför de andra ganska bitterligen under hela rannsakningen eller förhöret. Mygg Änders hustru säger sig icke hava bekant på sig, utan s^Ue- nast talat i sin förskräckelse ock svaghet, det bon nu icke kan veta el:r minnas. Erik Jans enka berättar, att länsman sagt åt bänne : " Säg allt det jag vill, eljest skall du få stå bär så fastslagen," Ock bon svarade: "K. barr länsman, jag skall säja", men bon visste ej annat, än att4ion skulle dö för pi- nfin av järnen, ock hon var som bon legat i elden. Därpå har länsman berättat för dommaren, såsom han ville, ock så fiek hon omöjeligen neka; men efter bon icke ville rent ut be- känna, skall bon blivit hävder ut ook in flera resor, ock än-
I
1
46 FRIES, 8VERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
tel igen har hon då sagt: ''Säg huru I viljen, jag står intet längre ut med sådan pina^, ty jag tänkte, sade hon, bättre är jag får dö med hast, än så pinas. På min invändning: I haden bort inför den all vetande Guden ock ert sam veta vittnesbörd tala sanning, evad i voren skyldige eller oskyl- dige, de svarade: "^Vi fingo icke 'säja sanningen, utan som länsman ock dommaren sade, så måste vi säja. Oud ske lov! vi få nu tala sanningen." Allt vad de läste ock bad Gud vart vänt i skrym teri ock begabbelse; *ja, sade de, du läs
du har Gud — — du?« —
Länsman har räknat opp deras namn ock frågat: "Var den med? Var den med?" Då måst Erik Jans enka säja ja, att hon måtte slippa sitt elände; ock då händren tycktes brinna såsom i eld för pina, gav hon den ock den an; var- vid Björk Anders hustru sade: "När jag hörde detta, fa-* sade jag ock tänkte: nu bär det på galnan alldeles". Över länsman klagade de, att han var orsaken till allt, sammale- des spögubben ock gossen. Denne hade sagt för h:r biskopen, att de som kommo på backen, voro grå i ansiktet ock hade inga fötter; men de visste där intet av. När Erik Jans enka frågade dommaren: "Skall jag göra så stor synd ock ljuga på mig?" "Intet", sade han, "är det någon synd." Men präs- terna hade förmant dem att bekänna sanningen ock att var- ken ljuga eller dölja något, ock detta tröstade dem, eljest voro de så skrämde, att de visste varken vad de svarade eller talade. De kunna ej nog begråta sin olycka, att de äro angivne för trollkäringar, ock bliva därföre i alla sine dagar skällde, vetande icke huru de skola töras komma till Åls sockn igän. Aldrig hade de vetat av truUdom ock all- tid bett Gud bevara sig för sådant. Dommaren hotade Björk- Anders hustru med handklövame, om hon icke skulle bekänna; ock när hon bekände, att hon var havande, sade länsman: "Bekänner du icke för dommaren din trolldom, så blir bar- net en trollunge", varav en svår förskräckelse överföll hanne, att hon ej annat visste, än att hon skulle dö. Ock ved för- sta kvällen har hon dånat, när dommaren sade, att de voro av djävulen så förhärde ock förtjuste, att de ej kunde be- känna; ock då hon av dåningen nedföll, hava nämdkarlar ock bönder sagt: "Det syns, vad denne har på samvetet".
XIII. 6 FÖRHÖR INFÖR PRÄSTERSKAPET I FALUN, 47
Men hon tyckte i sin yra, att stugan for upp ock ned för hanne etc. Här gräto de alla, ock sade, att de blivit omäosk- ligen hanterade, ock visste, sade de, vår nådige överhet, hura vi arma blivit hanterade, så — — . De måtte säja, vad de ville, sade dock dommaren, att han såg på deras ögon, att de voro trollpackor, ty deras hy förvandlades etc. Varpå Björk Anders hustru svarat: " Det är intet under, om jag vid sånt väsende blir skrämd ock förvandlad *" etc. Besynnerli- gen klagade de över länsmans hat, hot ock förföljelse, orsa- ken visste de icke så noga; dock har han i förstone hoppat ock ropat: "Si, nu få vi rätt på trollkäringarna!* Men de gräto ock åkallade Gud, då han sagt: "" Ja, det lönar sig, att du läs ock ber.'' Dock bekände de, att de hos sig själve av Ouds ord ock bönen kände tröst etc, ock nu har Guds ord blivit oss allt kärare etc; ock ju mer de blevo hadde, ju större hopp fattade de till Gud etc.
10) Om, när, huru ock på vad sätt haven I kommit i bekantskap med eder så kallade husbonde? — Älla svarade sig aldrig haft med den onde någon bekantskap — Gud be- vars. —
11) Haver någon [av] dem tillskrivit sig honom med sitt blod, eller annorledes? — Resp. "Gud bevare oss därifrån! Vi have i vår enfaldighet icke vandrat ifrån Guds ord, ock Gud har alltid bevarat oss ifrån den onde fienden, fast vi nu lida orätt. "
12) Haven I aldrig sett i någon skapnad den onde, an- tingen som präst, härre eller djur, vitt, svart etc? — Resp. ''Aldrig^, sade de, *ha vi sett den minsta hamn, det sade vt ock för dommaren, men det halp intet, utan han svarade:
•Ja, dä har intet sett honom, jo, jo, visst har dä sett ."
Besynnerligen skall Björk Änders hustru blivit tvingad att säja sig hava sett honom; men sagt därpå: ''Nå, det må så^ vara då" — — .
13) När I församblat eder, haven I farit uti luften till eder samlingort, ock huru ser där ut? — Resp. Så sade de sig hava bekant för dommaren, men gjort det av tvång. Erik Jans enka sade, att dommaren hanne frågat: ''Har du varit i hälvete?" Hon svarade ja av räddhåga; men aldrig
48 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
har hon varit där, utan gossen har före ro skull ljugit på hanne.
14) Vad gören I på er församblingort? — Resp. Erik Johans enka: "^Aldrig bar jag varit ur min säng.^ Så sade ock de andre, ock ""om de ville taga livet av oss, så ha vi dock aldrig varit på något sådant rum". "
15) Kunnen I förvända synen på någon, till exempel, att en kvinna skall se ut såsom en ko etc? — Resp. ''Så- dant ha vi aldrig hört, förrän det taltes därom vid tinget, men vi kunna int förvända någons syn eller annat."
16) Kunnen I göra någon skepnad eller liknelse av beck etc. såsom Egypti trollkarlar etc? — Resp. "Av sådant veta vi varken litet eller mycket."
17) Kunnen I låta se någon dödan, såsom trollkvinnan syntes uppväcka prof. Samuel för konung Saul? — R. "Al- drig ha vi vetat sådant; men vi ha nu så blivit frästade ock skrämde, så Gud i himmelen jälpe oss!"
18) Kunnen I mjölka annars ko? etc — Resp. "Läns- man skulle truga oss att taga på oss sådant, men aldrig ha vi så mjölkat; utan när våra grannar varit borta, ha vi mjöl- kat åt dem, ock de sammaledes åt oss."
19) Kunnen I göra människor eller boskap skada, ock huru är det med gossens ko? — Resp. "Aldrig kunna vi göra ett hår skada, ej häller ä' vi orsaken till gossens skada."
20) Kunnen I skaffa någon vinning, rikedom eller annan
förmon, såsom spåkvinnan Apl. gern. 16, v. 16.? — Resp.
Björk Anders hustru svarade: "Aldrig, utan allt det mig Oud vill unna, ingen" — läste upp värsen till ändan. Erik Jans enka sade: "Fattigdom ock rikedom giv mig icke, Härre" etc Gulik Brita: "Jag är fattig ock i år har varit svårt, men jag har trott på Guds försorg" etc
21) Har husbonden vist eder någon härlighet, som han «n gång viste Kristo? Matth. 4. — Resp. "Aldrig ha vi sett varken vackert eller styggt, varken levandes el:r dött."
22) Kunnen I göra örter ock växter skada? — Svarades av alla: "Aldrig".
23) Kunnen I göra väder, storm, dunder, eller annan sådan konst, såsom skedde med Job? etc. — Resp. "Inga-
XIII. 6 FÖRHÖR INFÖR PRÄSTERSKAPET I FALFN. . 49
lunda*. Gölick-Brita sade: *^Jag har mistat 5 getter, vem vill jag skylla därföre?** Erik Jans enka sade: *'Jag niistade -en ko, icke kan jag skylla någon eller misstänka andra där- fore, utan sjukdom på människor ock boskap kommer från Härren." Till Erik Jans enka har länsman sagt: *0m du kan få denna stolen till att dantsa, så skall du slippa järnen." Hon svarade: *Gud ge jag kunde, så skulle jag gärna göra't, att slippa denna pinan.''
24) Kunnen I sända något skott? — Resp. *Huru är ^et?" Sedan: — «Å, ingalunda. **
25) Haven I någonsiti brukat vid tillfälle sikt eller såll, läsning, satt något vid brunnar, sett genom glas, brukat krut, •eld, salva? etc. — Resp. Detta förstodo de icke, förrän jag förklarade dem något om vidskepelse. Varpå de sade:
* Aldrig **. Men Björk- Anders husti*u sade, att hon en gång har tagit in krut för rev ock andra gången for stingn. Gölick- Brita sade: "Vi ge boskapen krut, när den är sjuk, lusig etc, intet veta vi mer med det.**
26)' Kunnen I besvärja eller förtjusa någon? — Resp. *• Sådant ha vi aldrig hört, förrän vi kommo för rätten.*
27) Fån I veta av husbonden, vad ske skall, ock har så- •dant hänt? — Resp. "Av sådant veta vi icke mer, än den -dagen vi skole dö : Gud bevars från veta något .av den onda, "
28) Haven I någonsin tillbett honom eller har han be- gärt det av eder, såsom han anmodade Frälsaren att falla ned för honom? etc. — Resp. "Därom har densamma icke frå- gat oss; vi ha en Gud, honom ha vi tillbett, till bords, ock när vi ha stått upp eller gått i säng"; de ha nog hört dom- maren nämna honom eljest, så att de skälvde vid hins ondas namn.
29) Har han satt eller bränt teckn på eder? — Det 'visste de icke, huru det förstodes.
30) Haven I fått pänningar eller annat utav honom? — Resp. "Aldrig, aldrig", sade alla, "men vid tinget bods
oss pänningar ock mat, om vi ville taga på oss det de ville."
31) Tron I, att djävulen kan vara god, eller göra något gott, som manikajir ock prischiliaristerne trott? Detta för- klarade jag vidare etc. — Resp. "Han måst int vara god; lian är det högsta onda, Gud allena är god, men den onde
Sv. landam, XIII 6. 4
50 FRIES, SVERGE8 SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
går omkring såsom" etc. Härvid läste de denna värsen: ''Vår största fiende är djävulen visst* etc.
32) Har han lovat eder någon lycksalighet här i livet eller efter? — Resp. "Ingalunda. Aldrig gör han någon människa gott, som själv är fördömder, fördärvad till liv ock själ."
33) Tron I då, att han är Guds ock människors avsagde fiende? — Resp. De svarade med tårar: "Vi måste visst tro det nu; vår olycka kommer ifrån honom: Gud i himmelen^ fräls oss etc!"
34) Har han skrytit för eder, att han är Gud, denna världenes Gud, som i 2 Kor. 4 vars, ville han titleras för Gud? — Resp. "Vi ha hört honom nog nämnas vid tinget,, ock därföre darrat; men aldrig hava vi givit honom sådan titel ock ära. .Gud är Gud, på honom tro vi."
35) Men har han ej sagt eder, att han ock tror en Gud?
— Resp. "Intet tror han, ock intet hopp har han; han är en frestare ock frestade Kristum själv, vad" etc.
36) Haven I någonsin hållit till uti kyrkor eller på kyrko- gårdar? — Resp. "Aldrig, utan allenast såsom kristne män- niskor i gudsfruktan ha vi gått i Guds hus, ock där dyrkat- honom, fastän vi stundom haft mindre andakt, stundom större." ,
37) Har han gjort tiågra teckn ock under för eder?
— Resp. "Omöjeligen."
38) Haven I haft hiläger med honom? — Resp. "Al- drig, ock aldrig ha vi hört eller tänkt sådant ; det är omöje-
ligit.**
39) Haven I för eder hållit någre hälgedagar, såsom påsk, pingst, Mic/melis dag? — Resp. "Aldrig andra, än de- som vi vanligen hålla." Dommaren skall hava frågat Björk- Anders hustru: "Var du icke sta påskafton?" Hon nekade,, men slapp ej, förrän hon måste säja ja, men var då ej där,, som sades, utan hade boföret.
40) Offren I husbonden något? — Resp. "Ingalunda."
41) Läsen I Guds ord, tron, fader vår bakfram, ock ha- ven I nattetid brukat nattvarden? — Resp. "Detta ha vi aldrig tagit på oss, fast dommaren tvingat oss därtill."
42) Talar han med eder genom mun eller genom buken?
XIII. 6 FÖRHÖR INFÖR PRÄSTERSKAPET I FALUN. 51
— Resp. ** Åldrig, Gud vare tack ock lov, aldrig har han tält med oss, men vi ha icke fått tala sanningen. '^
43) Haven I sett eller gjort spöken? — Resp. ''Aldrig, aldrig; men vi ha intet fått ursäkta oss eller tala sanningen.''
44) Haven I märkt, att hin onde slår dem, som icke skicka sig efter hans vilja? — Resp. "O, nej! men han är en mandråpare ock går illa åt dem, som han får makt över. Gud i himmelen, bevare oss!"
45) Haven I hört honom tala om predikoämbetet, över- heten, eller andre Guds ordningar? — Resp. * Aldrig ha vi hört sådant.''
46) Haven I icke häller sett honom? — Resp. * Aldrig". Men Björk-Anders hustru sade sig hava för dommaren be- kant, att hon sett honom såsom en bonde. Erik Jans enka sade sig hava bekant, att hon sett honom såsom. en präst; "men till samma osanna bekännelse", sade de, "har domma- ren tvingat oss".
47) Haven I då aldrig haft något sällskap med honom?
— Resp. "Aldrig: utan så fria äro vi från sånt sällskap, som I nu veten, att vi aldrig varit i edert sällskap."
48) Jag finner, att I alls intet bekännen, fast I förr be- kant för dommaren ock länsman? Vad hindrar eder? Skrä- mer den onde anden eder? — Resp. "Om vi vore skyldige, skulle vi bekänna av järtat. Men dommaren har tvingat oss att bekänna på oss; inte kan den onde anden skräma oss, men länsman har skrämt oss ock dommaren."
49) Jag tycker. I frukten mer länsman än hin onde?
— Resp. "Ja, visst göra vi det, den onde kunna vi korsa oss före, men så kunna vi inte för länsman; den onda måste vika, när vi be Gud, men för länsman kunna vi int fria oss."
50) I törens int bekänna för det timmeliga straffets skull? — Resp. "Ingalunda. Ty vad är detta livet emot evigheten; skull vi icke häldre lida här, om vi vore saker? ^Gud bevare våra arme själar från häl vetesstraffet ! "
51) Tron I, att en uppståndelse ock räkenskap varda skall efter detta livet? — Resp. "Ack, ja! Räkenskap för alla gärningar, evad de äro goda eller onda ; både levande ock döde skole göra räkenskap" etc.
52) Tron I, att himmel ock häl vete äro till? Himmelen
52 FRIES, SVERGE8 SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
för de trogna, men hälvetit för de ogudaktiga? — Resp. "Vi mått Visst tro det i Guds ord, ock vare »jälsörjare hava väl sagt oss det, Gudi tack! Vi ha int ont efter Guds ord, vi ha goda präster, den delen äro vi rike på, fast vi eljest äre fattige.**
53) Kunnen I läsa trons artiklar? — Resp. De läste dem vant ock med andakt.
54) Tron I av järtat, vad I läsen? — Resp. *Ja, vi tro på Gud fader, ock på Guds Son, ock på Gud den helige Ande. **
55) Tron I detta, så aren Gud med eder bekännelse. Då Achan hade stulit det spillgivna, sade Guds förste, Josua, till honom: "Min son, giv Härren Gudi ärone ock" etc. Alltså förmanar jag nu eder, giver den treenige Guden, Fadren, Sonen ock den helige Ande ärone ock bekännen etc. — Resp. "Om vi ha gjort så, skulle vi bekänna; dommaren ock läns- man sade, att vi äre förtjuste ock hava låtit själva djävulen förtjusa oss, efter vi icke bekänna, vad de säja, men Gud bevare oss från sådan förtjusning.*
56) Om I bekännen, ångren er synd ock tron på Kris- tum, så är han redan av Kristo försonad. — "Ja, han har lidit för alla våra synder ; men denna synden, som vi are an- klagade före, hava vi aldrig gjort, fast vi eljest alltid synda av svaghet."
57) Kunnen I svärja eder fri, om dommaren befallte eder? — Resp. "Ja, ock vi tillbödo oss att göra ed för dommaren; men han sade: 'Så far du till djävulen i hälvetit levandes'." Björk- Anders hustru sade sig svarat: "Då få vi si, om det så är", ock de hörde ej annat än banskap ock fördömdes till liv ock själ. Erik Jans enka sade, att hon för skrämsel aldrig hade kunnat kommit sig till, om icke de andra hade styrkt ock tröstat hanne, ock de gruva sig för länsman, huru de skola töras hem, om de bleve löse.
58) Jag må förundra mig över eder, att I så nu renen eder ock haven icke för dommaren gjort er fria? — Resp. Björk Anders hustru svarade: "Jag trodde full visst i förs- tone, att jag skulle kunna fria mig, men då frestelsen på- kom, blev det annat; gossen höllo alla med, men vi togos fÖr huvud." Ock till Erik Jans enka sade länsman vid hannes
XIII. 6 FÖRHÖR INFÖR PRÄSTERSKAPET I FALUN. 53
ankomst: ''Kommer du nu, trollkona! Du har trollögon, troll- näsa, trollmun'' etc. Han skall ock en gång sparkat hanne, att hon kullrat åt dörren, etc.
59) Men hava icke enderas döttrar bekant på sin mo- der sådan synd? Hur kunde de utan orsak det göra? — Resp. Gölick Brita svarade, "att när döttrarna sågo hannes pina ock älände samt blodet flyta, hava de storligen bett modren taga på sig, ock eljest, sade hon, att de blivit tvin- gade till att ljuga på modren, som tog på sig, att hon måtte slippa ock behålla livet."
60) Så hör jag, att I intet viljen hava till att göra med något av de anförda saker? — Resp. "Ja, oskyldige äre vi, ock så visst som intet liv är uti stenen i muren, så visst hava vi ingen del däri, men vi hava fått så omöjeligen bekänna sanningen, som vi skulle nu ränna huvudet genom väggen, men Gudi vare tack, att vi nu få tala sanningen."
61) Skall jag då tro er, att I haven talat sant? Be- tänken, att jag ock I nu arom för den närvarande Gudens ansikte, ock hur gräseligit det är att vilja bedraga honom. — Resp. "Ja, visst är Gud här, han vet att vi nu ha sagt sant." Härpå badö de Gud med upplyfta händer ock tårar, att han ville jälpa dem till rätta; så skulle de på sina bara knän tacka honom ock tjäna honom av allt järta. "Vi hava", sade de, "hört predikas om frestelse, nu hava vi fått erfara, vad frestelse är, ock hade vi inte haft Guds ord till tröst, så hade vi varit förlorade ock alle. Ack, vi hade hällre ve- lat lidit den allra svåraste sjukdom än sådan pina ock skam, ty den hade kommit från Gud, men detta från människor ock mandråparen, som söker människans fördärv.
P. S. Uti sin kristendom hade dessa gott, enfaldigt be- grepp ock läste opp utantill åtskilliga värser av psalmboken, som passade sig till saken, vilken under samtalet var. Att således är frågat ock svarat, betygas av
Falun den 19 sept. 1757 Johan Ihrman.
Landshövdingen befallde sedan läkaren i Falun O. Kalmetek att undersöka kvinnornas hälsotillstånd, av vilkens rapport, date- rad den 22 sept. 1757, framgår, att flere av dem voro av hård behandling lidande till sina lemmars bruk.
54 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
I följd härav inkallades länsmannen Tillberg för att stå till svars t(5r det sätt, varpå fångarna blivit behandlade. Denne undandrog sig då varje ansvar för de åtgärder, som mot kvin- norna vidtagits, hänvisande till häradshövding Eckmans befall- ningar, enligt prot. över iförhöret i landskansliet dat. 24 ock 26 sept. 1757.
Landshövdingen lät frigiva kvinnorna ock återsända dem till sin hemort, det synes ock hava varit genom hans bedrivande som målet ånyo togs upp.
*
Vid lagtima häradstinget i Leksand i nov. 1757 infunno sig landshövding von Hauswolff ock vice lantfiskalen Olof W allman. Ny undersökning i målet företogs av den ordinarie dommaren, Sernander.
Endast en kort översikt av förhandlingarna vid detta ting med de få kulturhistoriska enskildheter, som förhöret erbjuder, kan vara av intresse.
Skomakaregossen togs ånyo i förhör. Hans liksom kvin- nornas berättelser om besöket på Korpbacken stämde ej överens med varandra, ock han blev överbevist om tvetalan vad angick tiden för besöket på Korpbacken ock erhållandet av redskapen.
Gossens samtal med Björk Hans Erson hade varit den egent- liga anledningen till att han skaffat sig de nämnda trollvärkty- gen. Hans husbonde, skomakaren Pär Olsson, bekände, att han i gossens sällskap sammanträffat med Björk Hans Erson, vilken förklarat sig kunna '^läsa i mörkret vad som vore skrivet om da- gen, samt att med alun skriva på ett papper, då det ej strax synes, men så snart man håller det över elden, får man se bok- stäverna, ock uppå Pär Olssons erinran, att sådant vore mot na- turen ock följaktligen synd, har Björk Hans sig utlåtit, att det ej vore någon synd, samt att han det läst uti frikonstiga böcker, som en pappersgesäll vid Gryxbo bruk vid ett tillfälle för ho- nom skall vist.** Gossen hade sedan yttrat, det Björk Hans vore **en konstig karl, ock kunde åtskilligt mera, som han lovat ho- nom lära, allenast han därföre finge 2 styver,**
Pär Olsson berättade ock, att han ^liine dagar efter denna av Erik undfåiigne underrättelsen var på Korpbacken i tanka att få se ringen, som Erik för Pär beskrivit vara säx alnar uti dia- meter, men därstädes ej blivit varse något tecken till en dylik ring, vilket ock Pär sedermera omtalt för Erik, då han föregi- vit, att som han ej mycket djupt i marken, vilken varit gräs- grodd, ritat, har det lätteligen kunnat hända, att den ej länge därefter skulle synas."
Samtalen om dessa trollkonster hade fortsatts mellan sko-* makargossarna ock mästaren **på ett av dessa inrättat särskilt
XIII. 6. NY RANNSAKNING VID HÄRADSRÄTTEN. 55
språk, vilket de allenast sig emeUan förstodo**, egentligen for att ej bliva forstådda av en gammal gumma, "som setat i spiseln**.
Kniven hade förfärdigats på gossens begäran av en smed benämnd Lång Erik Ersson. Denne berättade, att då han andra torsdagskvällen var sysselsatt med knivens förfärdigande, hade kommit till honom uti smedjan i annat ärende skomakaren Pär Olsson ock hans lärgosse Erik Johansson. Då '^hade Pär Olsson sagt sig ej tro, att han skulle kunna få honom alldeles färdig, emedan då han sista kvällen därpå arbetade, skulle han av ska- tor bliva så hindrad ock brydd, att han från dess vidare förfär- digande måtte avstå, varvid Pär Olsson berättat, det han hört, att en vid namn Mört Erik uti Gagnefs socken skall också bör- jat att göra en sådan kniv, men på förenämnde sätt blivit hind- rad att göra den färdig.* Smeden påstod i det längsta, att han ej visste, det kniven skulle nyttjas att locka fram trollkäringar, utan endast för att finna gruvor ock malmstreck, men erkände det slutligen, ock skall Pär Olsson vid ovannämnda tillfälle sagt, att just emedan kniven kunde nyttjas att få se trollkäringar, skulle skatorna hindra dess förfärdigande. Kniven hade ej häller bli- vit färdig i rattan tid, utan hade gossen fått låna Lång Eriks. Då den igänlemnades, hade gossen yttrat, det den var oduglig, vartill Lång Erik svarat, "att sådant väl torde hända**.
Vidare berättade Lång Erik, att vid ett tillfälle sistlidne våras ock före Kristi himmelsfärdsdag, då han hade haft denna kniv hos sig samt skulle till Pär Olsson föra säd, så har Hobergs Erik Jans enka varit med Pär Olsson hos honom, "vil- ken han tormärkte bliva uti ansiktet forvandlader samt förefallit grå ock svartaktig, varav han blivit förskräckt, samt förmente denna hannes förvandling borde tillräknas knivens kraft. Avträdde."
Pär Olsson meddelade gossens berättelse till honom om käringarnas besök på Korpbacken, varvid förekommo följande nya enskildheter:
Back Karins dotter hade blåst dem alla tillsammans, gos- sen hade bett dera uppställa sig efter nummer, varefter han sam- talat med dem. De hade "lovat Erik 300 dir, om han ville giva sig till dem, men i vidrig händelse hava de hotat honom att mista ögonen, varvid 3 av de tillstädesvarande, nämligen Mexens Tiustru ock Skrivar Anders hustru, samt den 3:djes namn mindes han ej, skola snutit eld på honom, men så snart Erik slagit kni- ven uti den omkring sig gjorda ringen, har elden försvunnit." Likaledes skall Erik för Pär Olsson berättat, att han frågat dem, huru de hållit sitt döpelseförbund, vartill de svarat, att de ej blivit döpta. Slutligen skola de ock för honom omtalt, att uti Blåkulla vore allenast stenhus, "varförutan Svens Brita skall be- tygat sin ånger däröver, att hon begivit sig bland dessa troU- packor ock därföre bett Erik att bedja Gud för sig ock att å
56 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. . XIII. ^
hannes vägnar gå till det vördiga prästerskapet samt detta up-^ penbara; men då han sådant vägrat samt tillsagt hanne att själv bekänna för prästerskapet, har hon sagt sig det ej töras."
Till följd av den tvetalan, som röjdes i dessa berättelser,, underkastades gossen enskilt samtal med magister Ihrstadius. Han bekände sedan, att hans föräldrar haft otur med boskap, att det i anledning därav dem emellan talats om trolleri ock slutligen,.
att natten efter Kristi himmelsfärdsdag bar sådant allt honom uti dröm förefallit, sedan han dagen förut efter den anledning, han av Björk Hans fått, mycket starkt tänkt på^ huru detta skulle kunna värkställas, vilket han sedan för sin husbonde omtalt, såsom värkeligen vore skett, som det åter för andra berättat, varutav det sedermera kommit att utspri- das, vårföre han av fruktan för någon ledsamhet ej häller velat omtala, att det varit en dröm, utan hållit sig vid det han en gång berättat.
Frågades, om han tycktes se alla de utav honom namn- givna personer uti drömmen; svarade ja, utom sin faderbro- ders. Matts Janssons, hustru ock Guliks Erik Ers enka.
Frågades, vårföre han namngivit sin faderbroderhustru,. efter han ej skall uti drömmen sett hanne. Svar: att som han hört, det hon om vårtiden plägar lägga bröd uti fähus- knutarne, varigenom boskapen skall bliva bevarad från olyc- kor, så har han i anseende därtill hanne också nämnt.
Sade ock, att det var i en dröm han tyckte sig taga håren utav Sara Ersdotter.
Rätten sökte forma honom bekänna, att det ej var en dröm^ Han erkände, att han möjligen kunde hava diktat det.
Hans husbonde bekände ock, att han med gossen talat om. häxorna, ock att båda tyckte sig hava sett ett par av de namn- givna kvinnorna vid solnedgången bliva blekgrå i ansiktet ock flere av dem ^'hade grånat».
Även hade han låtit sin hustru veta knivens kraft ock värkan att uppsöka gruvor samt pröva smör, om mjölken därav det är gjort, varit angripen av trollpack. Ock att där- med kunna sammanstämma på något visst ställe trollkvinnor.
Lång Erik vittnade också, att **Erik Jansson yttrat sig^ att en person honom lärt, att om han skulle vilja se troll- käringarne, skulle han gå 3 stenkast ifrån dens hus, som sist byggt uti byen, ock med sig hava förenämnda medel, då kä- ringarne jämte husbonden skulle komma.*'
XIII. 6 NY RANNSAKNiNQ VID HÄRADSRATTEN. 57
Denne nekade ej härtiU. Lång Erik bekände sig ock hava förfärdigat tre knivar liknande de nämnda; en hade han själv, en hade Erik Johansson, ock en hade länsman Tillberg, ^vilken erkände, att han innan urtima tinget densamma bekommit ock ännu hade i behåll hemma hos sig**.
Samma dag (23 nov.) bekände gossen, att han allt diktat, ock kvinnorna, att de endast falskeligen ock av rädsla på sig bekant, ock en av dem frågade, huruvida någon ersättning för det utståndna lidandet måtte bestås.
Rätten förklarade, att några av dem bekant godvilligt, att åtskilligt var bestyrkt med vittnens utsagor, isynnerhet mot Giölis' ock soldaten Mex^ hustrur, så de kunde ej gärna hava diktat på sig allt, ''hälst genom tvång ej något bort kunnat hos dem ut- rättas, om de oskyldiga varit, så förblevo de likväl vid sin förr gjorde utsago, ehuru rätten sig bemödade att av dem en ren bekännelse erhålla".
Prosten Nordman hade på rättens anmodan dem i sitt för- hör ock fann dem hava en försvarlig kunnskap i sin kristendom.
"Härr Magister Ihrstadius anmälte även, det Björk Hans för honom berättat, att det så kallade fyrväpplingsgräset skulle ega den kraft ock värkan, att då man hade det hos sig, skulle man kunna förvända synen på folk, vilket Björk Hans uppå till- spörj an av rätten nu erkände sig hava för Ilirstadius sagt, samt föregav, att han sådant för ungefarl. 20 år sedan av en vid namn Kohlmäter Jakob uti Falun skulle hava hört, vilken för jBere år sedan genom döden avgått".
Prästerskapet intygade om Erik Erson, att han var "nog svag" i sin knstendomskunnskap ock "dessutom ej mycket sig därom vilja vårda".
Landsfiskalen Wallman yrkade nu straff för Erik Jans- scTn, han borde förklaras ärelös samt erhålla kroppsstraff; för Erik Ersson, Pär Olsson ock Björk Hans, vilka tre umgåtts med vidskepelse ock bidragit till den väckta förargelsen. Erik Ers- son ock Erik Jansson borde lenina orten.
Brita Larsdotter ansågs böra plikta, emedan hon tillkallat Erik Johansson för att av honom få veta, om en hannes tillämnade sonhustru var behäftad med trolldom. Bekände sig väl frågat bemälte gosse, men ej fått någon upplysning, då han sade hanne, det han ferlorat sina redskap.
Den 25 nov. föll rättens utslag. Erik Johansson dömdes till 24 par spö, ärans förlust ock förvisning från orten, samt att be- tala 100 daler smt till kvinnorna. Pär Olsson ock Erik Ersson dömdes till 20 dalers böter vardera eller 8 dagars vatten ock bröd.
Kvinnorna frikändes; "dock böter öiölis Brita Olsdotter, som finnes isynnerhet vara efter de avhörda personers utsago orolig ock med hot sina grannar överfallit, för det hon vittnet,
58 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
hustru Brita Pärsdotter på Heden, kindpustat under någon upp- kommen ordväxling, for det hannes dotter Sara skulle olovligen mjölkat Brita Pärsdotters get, att därför bota sina säx daler s. mynt". Likaledes sakfalldes ovannämnda Brita Larsdotter.
*
Målet var dock härmed ej utagerat. Ärkebiskop TBOiLms, underrättad om häradsrättens utslag, vände sig i en serie skrivelser till Svea hovrätt med anmodan att revidera målet. I ärkebiskop Troilius' skrivelse av den 14 mars 1758 läses bland annat följande:
"Ty om sådane på given anledning började undersök- ningar skulle avstanna, de mera eller mindre skyldiga utan vidare åtgärd släppas, ock sättas i den tanken, att man för vissa konsiderationer varken ville eller torde mera röra vid dem, så skulle påföljden bliva, att desse personer måtte i de- ras vidskepelses synd mer insövas, satans värk i dem mera stärkas, ock vägen till deras omvändelse ock salighet alldeles igänstängas" *)
Hovrätten infordrade handlingar i målet, ock landshövding VON Hauswolff ansåg sig böra i skrivelse av den 14 mars 1758 utförligt motivera sitt handlingssätt att lössläppa kvinnorna. Han nämner även, det en skrift av kvinnorna inlemnats, i vilken de begära ersättning för det våld, de lidit under första tinget, främst genom länsman Tillberg.
Häradshövding Sebnander erhöll nu hovrättens befallning av den 14 april att hålla ett urtima ting för att rannsaka i målet. Tinget hölls den 6 juni till den 2 juli 1758. Närvarande voro landshövding vox Hauswolff, den av landshövdingeämbetet för- ordnade aktör, expeditionsbefallningsmannen Lars Almbeeg, samt de av konsistorium förordnade: prosten Nordman i Leksand ock kyrkoherden Ekman i Gagnef. För att föra kvinnornas talan mot häradshövding ock länsman i anledning av deras hårda medfart infann sig mantalskommissarien Zacharias Wiens. Inför kommi- nister AvELiN hade de utförligen omtalat sina lidanden, vilka han omedelbart fört till protokoll, för vars riktighet han gick i borgen. Dessa bekännelser äro 13 till antalet, ock i dem fram- träder ganska väl kvinnornas olika skaplyune; en del tydligen mer än vanligt enfaldiga, andra kloka framom mängden, vilka tvänne kategorier kunna sägas i alla tider reki^terat häxornas led.
Så berättade Jan Pärssons enka, att hon hade ett mycket svagt huvud. Visste ej, vad hon berättat förut om sig. Påminde
•) Jämför Malmqvists ovannämnda avhandl. s. 27, dar brevet utför- ligare an föres.
r
XIII. 6 MOT HÄKADSHÖVDINO OCK LÄNSMAN. 59
sig dock, att länsman ock dommaren sagt, '^ att jag var så full med djävlar i järtat, att det inte gick mer i' mig, ja, så att det run- kade i bläsa på mig; än sade han, jag hade något kring halsen,
det jag inte kunde bekänna — . Jag såg, vad de andra
ledo, som höUo sig vid det som rätt var, ock det intet jälpte försvara sanningen. Därföre lät jag gå, huru det ville. Jag får väl ett bättre liv än detta en gång.**
Karin Ersdotter i Kilen berättade bland annat följande: Sedan hades jag inför rätten. Allt det länsman har frågat mig ute, det frågade dommaren mig, när jag stod för domstolen, ock jag svarade, som de ville hava det. När jag intet hinte svara, så fort de ville, dels ock tyckte det gick mig för svårt till sinnes, att jag skulle svara eller säga lögn ock osanning, ock kom till att tiga, då sade dommaren med. skarpa ord, så att det syntes fräsa av honom: "Jag vet in- tet, varför du står så fördjävlad efter, att du intet skall kunna säga, med mindre man skall just tolka ur dig vart ord.** Sä begynte han åter fråga om något, ock jag svarade ja eller nej, så fort jag hinte. När jag nu hunnit säga så mycket de ville hava, så blev jag intet satt i järnen mera under hela tingstiden, allenast jag eljest satt fången uti Olof Kristoffers, bevarad av en vaktkarl, samt ibland två om dygnet. Då fick jag sitta ock göra något åt länsman, ibland fick jag ock gå ned till sjön ock hacka granris åt länsman, men intet fick jag stort för det jag gjorde. Sedan fick jag komma till läns- mansgården, sömma skjortor, sticka kjortlar, sömma örngåts- värd, taga löv, tvätta, bake. An voro vaktkarlarne med mig, äu fick jag vara med pigan ock drängen. Under tiden hade han in mig för rätten, att jag skulle säga, det jag hade sett de andra där ock där. Men jag tordes intet tala efter mitt samvete, utan måste säga det, som var honom i lag.
Sist^ fredagen bad jag, det jag skulle få vara hemma från arresten, jag bad länsman ock fjärdingsman, det fick jag lov på. Sedan hade länsman mig opp i nastugan för sig själv ock skulle pina mig till att skaffa sig smörja. Jag sade: "Fick ni icke av mor? Intet haver jag någon smörja. I haven ju hört, det jag har sagt för dommaren, det jag intet haver någon smörja." Han sade: "Kan du icke göra mig så mycket till viljes, nu så väl som förr?" "Om jag vore god till, skulle jag göra det, men det står intet i min makt." Han
60 FRIES, SVERGE8 SISTA HÄXPROCESS. XIII. S
lovade mig ett mösstyg, om jag ville skaffa honom smörja^ ock satte mig till, att jag skulle gå till andra ock be dem giva mig smörja, ock intet skulle jag få säga, det länsman skulle hava smörjan. "Ingen synd är det där", sade hän^ när jag gjorde det inkastet, ock sade: än det är synd då? "Den synden tager jag på mig", sade han. "Om det skulle så våra, att det skulle ta på ock agga samvetet något, nog skall jag lär däj råd för det", sade han. "Du ska gå till prästerna ock uppenbara det för dem. Om de uppenbara dig för någon, så kostar det däras kappa". "Jag är ändå intet i stånd att få hanne", sade jag mång gångor. "Kanske du tör intet gå ensam", sade han. "Får jag följa dig", sade han, "eller en annan karl?" Oh! Jag vart så rädd, men nog sade jag: "Jag vill hava en annan karl med mig." "Men om du har karlen med dig, så får du intet hava honom med dig fram, där du skall taga smörjan", sade han. Jag räddes mer ock mer, så att jag intet visste, var jag stod. "Gäck bara ut då", sade han, när jag nekade mig kunna skaffa hanne. "Vart skall jag då gå?" frågade jag. "Gäck nån stans, gäck vart du vill. " " Jag är ändå intet i stånd till att skaffa smörja åt er." Han tala ock om åcken smörjan var, att hon stod ock skalv som ett moln. Han sade ock, att om vi talade om det där, så skulle han driva oss, efter vi ändå intet hade något vittne. Jag säger vi eller oss, ty han kal- lade efter min moder ock hölt sitt tal till oss båda. Han ta- lade om, att' han smort ett långsäte ock hade en student med sig ock for till hälvetet. "Jag vet mycket bättre, huru det står till i hälvetet, jag, än ni." Intet vet ni, huru det står till där. Den där smörjan, sade han, han ville hava att taga fisk med. Vissten I icke, huru mycket fisk jag fick, först jag kom hit, ock det fick jag med en sådan smörja. Jag satte hanne i vattnet. Han sade ock, att han strök hanne på bössan^ så kunde han skjuta så mycket han ville.
Men om ni tal om det där, så driv jag er ändå, ty I haven inga vittnen.
Sedan tog han min mor i armen ock föst ut hanne. När jag sade, det jag intet var i stånd att skaffa honom smörja, så gick det an, men sade jag just nej, så blev han så rasande ock basker.
XIII. 6 MOT HÄRADSHÖVDING OCK LÄNSMAN. 61
När jag sade, jag intet var i stånd till att skafTa honom smörja, så sade han: "Gäck från mig då, du skall väl få följa med på arresten." Åter hade han upp mig ock på samma sätt handlade han med 'mig. Viste änteligen ut mig, frågade efter vaktkarlen, följde mig i ham ock häl. Jag fick intet ligga om natten, där jag legat förr, utan skaffade mig till Jan Pärs. En orolig natt hade jag då. Jag kunde intet sova. Om morgonen innan det var väl ljust, skickade han efter mig. Då frågade han mig, om jag var lika som i aftes. Svarades ja. ^Gack ifrån mig då**, sade han, ''du skall väl få följa med.** Men jag fick likväl bliva hemma. —
Aldrig trodde jag, i det tillstånd jag den tiden var, att jag skulle få så mycket lätta mitt sorgse järta, utan mente det jag oskyldigt skulle dö. Men Gudi vare tack ock lov, som- hört min bön ock sitt till mina tårar ock skjutit i nådiga överhetens järta att efterfråga, om jag är skyldig eller oskyl- dig till en så faselig synd .
Anna Nilsdotter från Gagnef berättar bland annat följande: Jag grät, men det jälpte intet gråta. Jag måste bära den plågan, jag av människor intet förtjänt. I handklovarne stod jag till söndagsmorgon. Om söndagen satt jag på bän- ken med dem Det var förskräcklig elaka vaktkar-
lar, de satt ock påta mig med störar, så jag skulle inte få vila på något sätt. Jag blev så utfarin, att jag förmådde
mig ingenting. Jag fick fel ner om medjan Sedan jag
släppte de järnen, sprang länsman där om kvällarne ; som jag hade läsit ock befallt mig i Guds hand, så kom han ock svor ock kall mig trollpacka, så järta hoppe i mig, så jag visste inte, var jag var; han fråga mig, om jag inte ha besinna mig än ock om jag inte ville bekänna. Men åcken skulle för- stå sig på sådant; det gick just över förståndet.
Bland de märkligare bekännelserna är Gölik-Erik Ers- sons enkas berättelse, vilken jämte hannes dotters må anföras i sin helhet:
Mina tvänne döttrar, Skrivar-Anders Anderssons hustru
i Kilen ock min ogifta dotter, pigan Sara Eriksdotter, voro i Tunsta, såsom angivne ock i arrest tagna, för det de skolat hava någon delaktighet i trulldomsväsende.
62 FRIES, 8VKR0ES SISTA HÄXPROCESS. XIII. Ö
Jag skulle gå dit med mat åt dem samt i mening att befria dem ifrån det vanrykte, i vilket gossen Erik Janason i Kilen igenom sitt vidskepliga, fördömeliga giöckleri hade försatt dem. Jag gick in till Joban Pärsons, då vaktkarlarne av länsman fingo bannor ock blevo hotade med spön fär det de släppte in mig. Elockar-Änders Andersson pä heden, den yngre, ock Sins 01 Andersson i tjattra voro då vaktkarlar, jag minns intet flere. Jag hade ärnat mig hem igän, men än lovade länsman mig gå hem, än befallte han mig bli kvar ock lovade han skulle sätta järnen på mig ock slå fast mig. Dagen efter fick jag modren, för vilken befallningsman gav mig in mjölk ock tjära. En kappe eller liten skål med vatn uti att stänka pä mig, när jag svimmade ner, spjärn läns- man med foten ock kallade honom en trollkappe. Här låg jag pä en säck med halm uti. Där säg jag begynnelsen av Hobergs-Erik Jans eakas lidande, där hörde jag min dot- ter Saras ynkoliga låt ock jämmerliga skri, där såg jag Mexens hustrus förskräckliga plåga. Mån icke sådant skulle föröka min bedrövelse ock förskräcka mig. Jag minns intet annat än att jag låg i Jan Pär[s] en vecka över i stor svaghet. Huru de kommo till att hysa de gemena tankar om mig, att jag kunde trolla, var mig obekant.
Länsman ropade trollkona pä mig straxt, utan lag ock dom under mänga faseliga eder ock svordomar, varöver Gud sig nådeligen förbarme.
Om jag minns rätt, sä var det vid slutet pä första veckan, när de hade mig in för rätten första gängen. Märts Anders i Hälgbo var då min vaktkarl, en man, som var stygg i mun emot mig i förstone.
När jag kommer in, begynner dommaren att läsa upp utav protokollet, vilande att jag skulle ta på mig det Sara säjer hava sig åtagit. Men jag föi'stod mig intet på sådant nde.
Det är ändlöst att omtala, huru många gånger jag var rätten ock vad skarpa ord jag där hörde, huru jag blev id trollkona, huru fjärdsman nöp mig i armen, skakade
ock bad mig ta på mig, det jag var trollpacka. Huru ; dommaren sig uppförde, slog i bordet, förbannade mig,
mera. Men jag bad, att Gud skulle stå mig pä högra
XIII. 6 MOT HÄRADSHÖVDING OCK LÄNSMÄN. 65
handene bi. En gång både de in min dotter, då jag skulle stå bakom muren ock höra min dotter säga, det jag lärt hanne trolla, men då börja hon gråta ock sade: det är mörkt för mig det där. Så blev hon utföst igän.
Jag hotades med pinan på flerehanda sätt. Ån sade de de skulle hänga mig, än sade de de skulle giva mig ris ; än sade de de skulle hänga mig i taket framför en björkveds- brasa ock hänga mig, än sade de de skulle bort i sjön med mig. En gång kläddes jag av ock låg naken i ett lider. Sen klädde de åter av mig spritt naken ock lät mig ligga in på natten på bara backen i ett lider, då vaktkarlarne tre gånger frågade efter, om jag var död. Då hade jag intet ätit på hela dagen, förrän Jan Pärs enka kom ock stal sig till att räcka in litet ärtsåpan åt mig under väggen. Jag bad min halv* syster, hon skulle sälja mig en bulla bröd, men hon sade: jag tör intet, om någon skulle giva mig fäm plåtar.
Svordomar hörde jag alltid, jag vill intet oroa någon. Länsman ock Magas Olle vore till mig en sundag, ock me- dan folket var i kyrkan, överhopade mig med stygga eder, svordom, öknamn, hotelser att jag skulle hänga, ligga i kistan, ris, brasu, ock vad det vore, jag skulle intet slippa. Hur jag läste, så sade de: Den onda kan läsa han ock.
Anteligen skruvades handklovarne på mig, ock dem hade jag nio gångor, som jag minns, inberäknade de gångor jag hade dem på mig, när jag satt på väggen. Näml. tre dygn vid golvet, tre dygn låg jag med dem, två gångor hängde jag i dem, ock den nionde gången, när jag reste till Falun. Alla gångerna mast lika hårt, men icke alltid lika ndfr intill golvet. Allra hårdast Bartolomeidag, när Jan Pärsson i Holm var min vaktkarl. Grop Erik Ersson var ock ett dygn, Britas Anderses Olle var ock ett dygn. Torn-Karin lärer väl ock veta, huru illa jag for. Jag fick intet gå ut i angelägnaste ärenden. Torn-Karin måste mata ock kläda på mig som ett barn. Att räkna upp alltsammans i ordning tillåter intet min- nets svaghet, ock i det nogaste beskriva, vad smärta, för- smädelse ock kval jag vid allt detta utstod, tillåter intet tiden. Var ock en lärer kunna veta ock föreställa sig nå- got därav, som haver öppnade ögon, dock allra bäst den, som haver oskyldigt lidit dylik pinsam medfart som jag.
64 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
Förrän jag något förmäler, om hängningen, som sist skedde, vill jag något tala om ett annat plågosätt.
Det var en av de många gångor jag hades inför dom- stolen märkvärdig: när jag hade varit inför domstolen den gången, som skedde uti den sista tingsveckan, då jag var rätt utmärglad av plågor, avmattad av bloddrypande, bestört ock ängslig av värk ock vedermöda, så att när jag stått vid dom- stolen ock kom ut, var jag darrande i hela kroppen ock ett skådespel för alla. Jag minns inte, om det var en av de gån- gor jag blev räknad ovärdig att stå med höljt huvud för dom- stolen, ty två gånger revo de av min huvudbonad just inför domstolen, spottade ock sade : T vi dig, huru stygg du står ock huru det logtar av dig! När jag då kom ut, så hade de mig in i länsmans stugu ock satte mig på en stol. Då tog fjärds- man ock bockade ned huvudet, begärande en kniv, då jag tänkte de skulle skära halsen av mig. Jag befallte mig i Guds hand ock visste intet just, huru det skulle hända. Fjärds- man skar mig bak i halsen. Jag ropade till, ty det gjorde ont. De andra frågade: **Fick du ut någon blod?* Fjärds- man svarade: "Ja, jag fick väl ut, jag strök på näsan, på faalsklädet är det ock.^
Nu kommer man att tala om hängningen.
I Göras Maases portlider på stolpen, där slog fjärdsman opp mig första gången ; då måtte jag säga efter, som Mårts 01 Pärsson sade förr mig, då slapp jag neder. När jag kom ner, så höll jag mig vid sanningen, då drog åter fjärdsman opp mig. Så mått jag säga efter Kils Karin, då släpptes jag ner igän. När jag kom ner, sade jag: Det får nu vara som Ni har sagt, men de sade: Du ska säga själv. Jag drogs upp 3:dje gången; då sade jag: Det får vara, som I ha- ven sagt.
När jag begynte hänga första gången, så var det längst för solen gick ned, som jag tyckte, men jag var så svag, att cle måtte leda mig till pinorummet, jag visst intet så just, huru dags det var, ock när pinan den slöts, så begynte jag varken se eller höra. Mitt rop hördes så väl till Ålbyn som annorstädes. När jag leddes till pinorummet, länsman förut, ijärdsman efter, då jag knappt orkade gå, så spottades jag kav i ögonen, så det slakade vid.
XIII. 6 MOT HÄRADSHÖVDING OCK LÄNSMAN. 65
När jag satt ock hängde, var det en stor hop dels stora drängar, dels gossar, somliga hade långa störar, somliga smärre, gjorde spe ock löja av mig ock stingo mig ut ock för ända. Ingin var, som varkunnade sig.
När jag satte ock hängde, ledde de dit min dotter, hust- ru Brita, som var havande, att hon skulle se på mitt elände, liotade hanne, att hon skulle hänga dagen därpå. När hon kom ut ock hörde mig säga efter Mårts Olle, så ropade hon: *Kära moder, ljug intet på edra barn!" Varpå hon leddes in igän. Länsman gjorde icke annat än gäck av mig. Han böd mig god natt den ena gången efter den andra, ock sade, jag skulle sitta där hela natten, om jag inte bekände. Svor åt mig, ock fjärdsman svor ävenså ; gladde sig, att han fick ut blod ock sve vatten, som rann utför åt armbågen, sägande: *Nu har jag fått rätt på Göliks-käringen ! Aldrig skall hon mala av mig handen mera*'. När jag sattes opp, lyftades jag opp på en korg ; då de slagit fast mig, ryckte de hastigt un- dan, då hela kroppen hängde på armarna, ock jag tänkte de skulle slitas ifrån kroppen, ty fötterna räckte inte neder åt backen, ej eller fingo knän komma åt stolpen, utan de där drängarna petade mig därifrån, att jag skulle kånka.
Jag mente just, jag skulle gå åt alla tre gångorna. Jag ropade: "Min Frälsare, jälp mig! Jag släpper dig intet!" De ropade: "Bekänn, bekänn!"
Ett dygn eller något därefter hängdes jag åter igän på samma ställe ock på samma sätt till den ändan, att jag skulle stå fast vid det jag sagt. När jag satt uppe, så måste jag säga efter dem, annars tror jag värkelig^n de hade plågat ijäl mig. Men när jag kom ner, så tog jag mot, ty jag tyckte mitt samvete intet borde tåla att bära den vederstyggeliga lögnen. Så släppte de mig i kvarteret.
När jag skulle till staden, kan tänka, huru svårt jag led, när mina sårade ock slitne händer åter i de djupa såren skulle bära de med hårdaste ock obarmhärtigaste Maggens Olles händer åtskruvade handklovar. Hiäls Palle såg väl mitt elände.
Giölis Erik Ers enkas dotter Saras berättelse:
Om onsdags morgonen förfogade jag mig till Tunsta. Till aftonen var jag med flere andra i farstugukvisten nedre
<
Sv, landam. XIII. 6. 5
66 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS, XIII. 6
på gården. Kär det börja bli skymt, föste länsman oss in i köket. Därifrån fOste han oss över gärdsgården till Johan Pärs enkas. När det led inpå aftonen, kom min mor dit med litet mat, efter jag på min anhållan intet fick lov att gä hem efter åt mig själv. När jag hade klätt av mig det masta innan att vila, ock sedan jag till den ändan lagt mig på bän- ken, konimo länsman ock Magas Olle ock drevo mig opp i kammaren inom bryggestugan, därest jag var intill torsdags afton. I skymningen kom länsman ock Byngs-PäUes Olle med handskruvarne, ock efter jag mot mitt samvete på ep med eder ock svordom uppfylld befallning ej kunde åtaga mig det jag mött gossen, som är hemma i Kilsby, ock att säga, att ock var han (som) mötte mig, skruvade de handklovarne på mina hand- leder, slogo fast mig vid golvet. Jag minns intet, om icke de hade mig opp i nastugan först ock med löfte, att jag skull» slippa, om jag ville bekänna. Sökte att förmå mig till att taga på mig. Uti den där kammaren stod jag en liten stund inpå aftonen. Härpå sjogo de mig lös, skruvade handklo- varne inåt armbenet, så långt de kunde gå. Ack, jämmert Vad sveda ock plåga jag lida månde! De ledde mig så i köket ock slogo mig vid golvet i en sådan ställning, att jag på ett tvärfinger när vid pass var när intill golvet. Vakt- karlar voro Ski-äddar-Erik på Heden ock Klockar-Olles Pär Olsson i Brenäs. I handklåvarne stod jag, till dess det blev ljust om morgonen. Klockar-Olles Pärsson slog mig över rönen under pinan med ett spö, som granris var hackat av, tjockt ock stadigt; han slog mig så hårt, att jag var galni över rönen hela veckan efter, då jag, som tröttnade av att atå krokot, ville söka få vila (antingen stig på knä eller hur jag for). Samma vaktkarl svor ock sade: 'Skall jag taga säx par spö för din skull, jag? Jag skall förr slå dig, så länge du rör dig." Skräddar- Erik tog av mig halskläde, när jag blev svettig av påkänningarne vid den svåra pinan. Sen om morgonen klädde han på mig detsamma ock satte på mig irna. Sen låg jag något på bänken. När jag då av ave- I ock värken i händerna stånkade, sade både befallnings- n, länsman [ock] Byngs-Pälles Olle, det jag var full med den la ock att jag stånkade över det. Det var folk full stu- 1. Sen hade de mig till Smedses-Maas, därest jag var hela
XIII. 6 MOT HÄRADSHÖVDING OCK LÄNSMAN. 67
tingstiden, förutan några timmar, på vilka jag var när Mag- ras-Olles.
Inför domstolen svarade jag än ja, ock än nej, det räckte väl till alla delarna. Jag var ett skede in en gång var kväll; soAiliga dagarna var jag intet in. Alltid hörde jag hotelser. Mycket slog han i bordet. När jag [i] det jag i min förskräc- kelse på åtskilliga frågor gav bifall till att slippa den svåra medfart, som jag förr fått smaka, tog igän mig, efter det gjorde mig ont att hava givit lögnen bifall, så ville de det ingalunda tro. När jag frågade, om någon skulle kunna trolla ock intet veta därav, så stormade dommaren till, ock näm- karlarne tillsade mig, säjande: ''Du bör intet fråga efter sådant. '^
Det var ett skede, som jag av det stränga förfarandet med mig var på vägen att bliva från förståndet, jag kunde varken läsa eller annat, då jag såg mig varken råd eller tröst, utan jag skulle taga på mig, antingen jag var skyldig eller oskyldig.
Gud vet, vad det där var för en dom, när man intet skulle få vara till frids, då man intet gjort något galit, eller vad den där gossen sett för hamn. Aldrig har* han varit mig så när, som han säger, det är jag viss på. Men det månt varken be eller säg nej där borta, jag vet intet, huru det var vuli.
När jag börja på ock ta igän mig ock ångra, det jag hade Ijugi, så klädde Maggas Olle av mig en gång, ock läns- man sade, jag skulle ut på pålan. Jag sade: *Det jälper intet det." Men så slapp jag. Jag blyges för att nämna, dock tycker det vara nödigt uppenbara, att Maggas Olle i följe med länsman klädde av mig, sedan vaktkarlen var ut- vist; han klädde av mig så nära, att jag bara hade strum- porna ock skonua kvar. De sade, jag skulle visa, var det var som gossen tagit. Jag [svarade]: "Jag kan icke visa det, som aldrig har hänt." När de skulle gå ut, ock jag fick lov att kläda på mig själv, frågade jag, huru det satt till, att jag så skamligen skulle hanteras? Fick till svar: De skulle plåga fan ur mig, det lät väl så allt ena. Detta skedde vid sista av tingstiden. Till staden hade jag hand- klo varne på mig på den ena handen.
FRIES, SVERGES BiSTA lIÄXPilOCESS. XIII. 6
Jag haver ej mer att säga, utan att de bägge smärsta "1 på vänstra handen äro dovna. Jag var rätt över- ock r&dli}3 i alltsaninia»s. Gud give den rätt, som rätt a! Jag anförtror mig hel ock hållen uti Höga Över- händer ock är säker om nådigt slut.
Lvinnoma vidhullo, att de voro oskyldiga, ock ankl^ade mnen för den hårda behandling, de utstått vid det första De understöddes harutiiman av Wiens, Katten resol- , att Tillberg genast skulle svara på de mot honom fram- beskyllnin^ma. Målet uppsköts mellertid till den 28 M gossen Erik Johansson inkallades. Denne återtog nu id förra tinget gjorda bekännelser ock förklarade, att han till deras avgivande skrämd av landshövdingen ock lands- ^raren.
5fter åtskilliga protester ingav Tillberg den 1 juli ett skrift- aromål, i vilket han underkände kvinnornas vittnearätt ock 'ade. det fängslandet skett på domniarens befallning, vadan borde jämte honom instämmas. Katten avslog denna hans ,n, ock aktör i målet {från den 28 juni landsfiskal Wall- yrkade på Tillbergs suspension, såsom den där begått fel mbetsut övning. Häradshövding Semander var tveksam ock iiellan olika partier. Han tilltalade dock kvinnorna med lärdhet ock befördrade en av Erik Johansson inlemnad [ om befrielse från straff i anseende till sjukdom. )säkert är, huru dommen skulle vid detta ting hava ut- om förhandlingarna fullföljts. De avbrötos emellertid den , därigenom att Sernander till följd av en skrivelse från ^kansleren, v. Stockenström, nödgades avresa till Falun för nnsaka Över Jöns Landbergs bekanta upprorsstämplingar. ienom v. Hauswolffs försorg hade kvinnorna under tinget
en klagoskrift (av den 21 juni) till Svea hovrätt ock en I till justitiekansleren (av den 28 juni), båda uppsatta av . Till den förra bifögades de ovan delvis anförda bekän- la, uppsatta av den för de anklf^ades bästa varmt nit- de komminister Aveli.s. Dennes människovänliga uppfatt- tyckes dock hava framkallat de båda andra närvarande mas. Nordmans ock Eckmans, förtrytelse. Deras medde-
till konsistorium i Västerås föranledde en skrivelse till lovrätt från- ärkebiskop Troilius av den 28 okt. 1758 med 'ande, att "mellan den första ock andra undersökningen ' dem, som icke vederbort, denna sak så underligen blivit isslad".
3en 2y nov. 1758 utföll hovrättens dom. Kvinnorna fri- i. Endast Back-Karin dömdes till 8 dagars vatten ock bröd lakepliga yttranden. Erik Johansson dömdes till 16 dagara
XIII. 6 MOT HÄRADSHÖVDING OCK LÄNSMAN, 69
fängelse på vatten ock bröd samt att i skadestånd betala 100 dir silvermynt. Han sändes likväl i stället som soldat till Pom- mern. För övrigt stadfäste hovrätten häradsrättens beslut med undantag av att skomakaren Pär Olsson, av häradsrätten frikänd, dömdes till 10 dlrs böter. Angående kvinnornas pinande vid första urtima tinget ville hovrätten yttra sig däröver, "när sådant vederbörligen utrett varder*.
Under året 1759 synes målet legat nere, men på samma gång småningom blivit känt i vidsträcktare kretsar.
Det var under detta år som grevinnan Katarina Charlotta Taube, gift med dåvarande översten Pontus Fredrik de la Gardie, synes hava börjat intressera sig for de olyckliga kvinnornas öde. Hon imderstödde dem frikostigt. Deras ekonomiska ställning var nämligen bekymmersam, dels emedan några av dem blivit oförmögna till arbete genom den tortyr de undergått, dels emedan de blivit utsatta för sina grannars misstänksamma förföljelser. Genom grevinnans försorg synas de i advokatfiskalen Risberg ha erhållit en lika energisk som skicklig försvarare. Fullmakten för honom är av Svea hovrätt utfärdad den 8 mars 1760.
Risberg inlemnade omedelbart å kvimiornas vägnar till Kongl. Maj: t en supplik, i vilken de anhöllo om att undersökning måtte hållas angående de lidanden, de utstått vid första urtima tinget. Landshövding v. Hauswolff hade därom redan förut' anmodat häradshövding Sernander, men förgäves — förmodligen därföre att han fruktade^ att själv bliva ställd till ansvar, emedan han låtit Eckman fortsätta det urtima tinget in i september, fastän dennes konstitutorial gått till ända den siste augusti.
Sernander kunde dock ej längre hindra en ny rannsakning, i juni 1760. Till domhavande förordnades v. häradshövding Sadolin, aktör var landsfiskal Wallman. Dessutom närvoro lik- som vid första tinget å konsistoriets vägnar de ovannämnde prästerna Nordman ock Ekman, vilka borde noga undersöka, huru prästeVskapet i a1 förhållit sig i detta mål. Kvinnornas full- mäktige var den ovannämnde Risberg.
En mängd vittnen avhördes. Oaktat de anklagade bland desse ej saknade personliga vänner, som vid tinget varken hört eller sett något otillständigt passera, så voro de flästa vittnes- målen i hög grad graverande för både Eckman ock Tillberg. Utom den tortyr kvinnorna undergått, hade de även utsatts for hårda ord, svordomar ock bespottelser, ock deras förmenta be- kännelser hade blivit dem lagda i munnen av Eckman eller Tillberg. Vittnesmålen överensstämde med kvinnomas ovan del- vis anförda, av Avelin upptecknade bekännelser.
^0 FRIES, SVERGES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
De anklagade, Eckman* ock Tillberg, skyllde på varandra; men -då den förre såg, att målet hotade taga .en för honom be- tänklig vändning, anhöll han om tillstånd att få resa till en an- hörigs begravning. Detta vägrades honom visserligen, men icke desto mindre reste han sin väg. Skrivelse avrick nu till hov- rätten med anhållan om att den måtte befalla Eckman åter in- finna sig vid tinget. Då emellertid hovrättens svar dröjde ock Eckman ej infann sig, beslöt rätten att hänskjuta hela målet till hovrätten, enär beslcyllningar mot Eckman förekommit, som hörde tiU dess forum ock det dessutom ej vore "tillständigt** att utlåta sig blott angående anklagelserna mot TiUberg.
De ovannämnde prästerna, Ekman ock Nordman, ville an- ställa undersökning mot Åls prästerskap. Den mot kvinnorna välvilligt stämde komminister Avelin synes särskilt hava varit dem en nagel i ögat. Men rätten förklarade, att den ej kunde befatta sig med en sak, varom hovrättens skrivelse ej innehållit ett ord.
TRoaius, nu bliven ärkebiskop, tog illa upp härads- ock hovrätternas försumlighet.
Den 19 febr. 1761 upptog prästerskapet i Västerås stift, med understöd av ärkebiskopen, denna fråga i prästeståndet vid den församlade riksdagen, med beklagande att detta viktiga mål ej dragits inför konsistorium, utan i stället nu blivit ett rekon- ventionsmål. Ärkebiskopen föreslog, att ett protokollsutdrag skulle lemnas till de andra stånden ock Svea hovrätt anbefallas att till ständernas justitiedeputation avlemna alla till denna sak hörande akter samt inkomma med en omständlig berättelse om målets förlopp, ock att under tiden rekonventionsmålet skulle vila. Benzelstierna, Gadolin m. fl. menade, att **saken vore öm", ock varnade för att lägga några mål under ständernas domsrätt. Ärkebiskopens förslag blev dock det segrande.
Saken blev sålunda en riksdagsfråga.
Den 23 febr. 1761 inlemnade härr Alexander Morath till Ridderskapet ock Adeln ett memorial rörande trolldomsprocessen med dess "besynnerlige procedurer". Han begärde, att hovrätten måtte förständigas skyndsamligen avgöra detta mål ock sedan lemna handlingarna till riksdagens överseende. Memorialet; bord- lades. Herr C, G. Boije protesterade icke häremot, men ville betona^ vilket självsvåld detta mål visade, ock att undersåtar hanterats värre än bland turkar.
Den 9 mars kom frågan åter före. Prästeståndets proto- kollsutdrag jämte Mor aths ovannämnda memorial upplästes. Flere
* Skrives både Eckman ock Ekman; antages av Wieselgren (i "de ]a Gardieekfl ark.**) ha varit släkt med x)i*08ten Ekman.
XIII. 6 VID 1761 ÅRS RIKSDAG. 71
talare uppträdde, betonande barbariet ock yrkande p& att en dommare sådan som Eckman skulle häktas. Lantmarskalken bad under diskussionen dessa talare hålla sig till Moraths memoriaL Justitiekansleren v. Stockenström ansåg, att dommaren ej kunde häktas, innan han blivit hörd ock dömd, vilket endast kunde ske inför lagligt forum. "Ock fast man ej trodde trulldom, häxeri likväl vore skadeligit, då det i en landsoii sig inritade ock ej mindre genom prästerskapets åtgärd än genom dommarens hand- läggande borde utrotas, vårföre denna saken enligt prästeståndets tanke icke kunde från sitt laga forum dragas direkte till justitie- deputation, ock att han för den skull instämde med härr Moraths memorial såsom lag ock process likmätigt, dock att hovrätten måtte anbefallas, att detta mål iramför alla andre med slut av- jälpa/ Andra talare menade, att det var omöjligt komma åt dommaren, ty det var ett civilmål. Prihärre 6. Reuterholm yttrade :
Jag anmärker härvid två nya omständigheter: l:o att prästeståndets deputation, som deras extractum protocoUi av- lemnade, muntligen tillade, "ståndet ej^ vilja hmdra lagens lopp", vilket emot deras extractum protocolli gör en kontra- diktion ock i vår påskrift borde observeras. 2:o det ovan- liga ock blott i gamla historier tillfinnande ädelmod, varmed grevinnan de la Gardie jälpt desse förtryckte kvinnor, vilket icke allenast förtjänar att enskilt berömmas, utan ock i publi- ken borde med en medaljs slående till hännea heder bliva bekant.
Resultatet blev, att ståndet instämde i Moraths memorial samt beslöt slå en medalj över grevinnan "till belöning av en ovanlig dygd".
Den 6 april upplästes Moraths ock Reuterholms memorial i prästeståndet. Arkebiskopen var upprörd ock dikterade till protokollet en skarp reservation mot det sätt, varpå denna fråga behandlats av rikets första stånd. Han slöt med följande ord:
Ja i sanning, mina vänner, är detta ett så bedrövligt prov därav, att jag ej ser, huru det första budet ock förbudet i vår katekes mot allt avguderi med förklaringar däröver skall bliva beståndande, om sådant jämväl vid våra riks- möten får opåtalt passera, då likväl religionsstadgan av den ZO mars 1735 så uttryckligen ock allvarligen förbjuder, att ingen vid allmänna sammankomster eller riksdagar må under- stå sig att proponera eller utsprida något, som kan på ett eller annat sätt vara anstötligt mot den rena evangeliska läran.
72 FRIES, SVERQES SISTA HÄXPROCESS. XIII. 6
Moraths memorial upplästes. Ståndet medgav, att åtskil- ligt vore eftertänkligt, men ansåg, att efter lag borde rekonven- tionsmålet först avslutas ock därefter alla handUngar inlemnas till justitiedeputationen. Så blev också ståndets beslut.
*
Den 29 mars 1762 foU hovrättens dom i rekonventions- målet. Eckman dömdes för sitt hårda förfarande mot kvinnorna till 21 dagars fängelse vid vatten ock bröd, att ersätta kvinnorna deras lidande med 3,900 dir s. m. samt deras kostnader med 2,000 dir samma mynt. Dessutom skulle han återbetala kronans förskott till 1760 års undersökning. Dock skuUe han, i enlighet med Kongl. Maj:ts läjdebrev, ega tillåtelse att, därest han så önskade, inom 6 veckor begiva sig i säkerhet. Den ovannämnda skadeersättningen skulle fördelas lika på kvinnorna, med undan- tag av Back- Anna Eriksdotter, emedan det av åtskilligt ^fram- gått, att hon icke varit utsatt för hård behandling.
Tillberg dömdes **för sitt otillbörliga förhållande i ämbetet* till 8 dagars fängelse vid vatten ock bröd.
Fjärdingsmannen Anders Danielsson dömdes for vidskepelse till 4 dagars fängelse vid vatten ock bröd.
Besvär till Kongl. Maj: t över detta utslag anfördes av Eck- man, Tillberg, Risberg (å kvinnornas vägnar) ock Grewesmöhlen (å advokatfiskalämbetets vägnar).
Eckmans besvär lemnades obeaktade i utslag av den 26 maj 1762, utom att han skulle till processens avgörande hållas under behörig bevakning. Angående Tillberg innehöll Kongl. Majf*e utslag av den 3 mars 1763, att hans straff skulle skärpas till 14 dagars fängelse vid vatten ock bröd.
Risberg ock Grewesmöhlen hade anfört besvär över att Engman ock nämden blivit utan ansvar ock Tillberg för lindrigt straffad, samt över att ersättningen ej utfallit.
Kongl. Maj:ts slutdom häröver utföll den 3 mars 1763, varigenom hovrättens beslut stadfästes, utom att Eckman ålades utgiva 100 dir s. m. till Back-Anna Eriksdotter, som av skrämsel förmåtts bekänna, att hon bedrivit trolldom, ock däröver ** råkat i ett svårmodigt ock oroligt tillstånd**. Vidare skulle Eckman ej vidare få bekläda dommareämbetet, men dock hava rätt an- vända det förutnämnda läjdebrevet 6 veckor från det han fatt del av utslaget.
Eckman synes sålunda ej saknat gjmnare. Han begagnade sig av läjdebrevet ock rymde. Några pänningar erhöllo ej kvin- nonia. De inlemnade därför en supplik till Kongl. Maj:t, varuti
i
m
'i
XIII. 6 HOVRÄTTENS OCK KOL. MAJITS 8LUTD0MMAR. 73
de anhöllo om att av allmänna medel {& den dem tilldömda er- sättningen. Denna anhållan bifölls genom Kongl. brevet av den 4 april 1764, dock endast så till vida, att hälften av den be- gärda summan skulle till dem genom statskontoret utbetalas.
Ock därmed kan Sverges sista häxprocess sägas vara av- slutad. Den hade varit det sista offentliga framträdandet av \ dylik vidskepelse ock av ett psykologiskt tillstånd, som kan spåras ända tillbaka till den dunkla forntiden ock som har sin mot- svarighet i alla Europas land.
.^^^
BIBRAC TILL KlKKIDOl 01
DE SVENSKA lANDSIÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIV XIII. 7.
BOIOSLillSKA FOLKIÅLSDIKTER
FMN SLUTET AY 1700- OGE BÖBJAN AY 1800-TALEN
SAMLADE
AV
FRANS BUSOE
STOCKHOLM 1894 KDiieL. BOKTRTCKnnT. r. a. noamor 4 tAiiu
t
Frans Busck.
Frans Busck föddes den 6 maj 1868 å Tvettlanda Haga inom Kville socken ock härad i Bohuslän. Föräldrarna voro kommissionslantmätaren Rudolf Teodor Busck ock hans maka Anna Sahlberg. Han åtnjöt undervisning i hemniet till höst- terminen 1880, då han intogs i Uddevalla skolas andra klass. I augusti 1884 inskrevs han i VI: i vid Göteborgs latinlärovärk, •där han våren 1888 med heder avlade mogenhetsexamen. Av sjukdom hindrad att genast egna sig åt de studier, för vilka han egde så brinnande håg ock hoppgivande anlag, inskrevs han •ej förrän året därpå vid Uppsala universitet. Här avlades fil. kandidatexamen i jan. 1892 med historia, nordiska språk ock •estetik såsom huvudämnen. Den 11 april 1893 avled Frans Busck i en tärande sjukdom (pemiciös anemi), som i slutet av mars tvungit honom att avbryta sina studier för att i hemmet erhålla nödig vård.
Dessa äro de yttre konturerna av ett liv, som bröts i sin första blomstring, men som inom sin knappt tillmätta ram egde rikare innehåll än mången dubbelt sä lång ock mera växlande levnadsbana. Det var innehåll i detta liv, ty där fanns en ärlig ock oförtruten strävan mot medvetet bestämda mål. Ock de mål, Frans Busck eftersträvade, de ställdes icke lågt. Ett mål blev för honom gärna liktydigt med ett ideal; ock den tanken, att idealens realiserande just icke är utmärkande för vår värld, nedslog honom icke, ty han var djupt övertygad därom, att man endast genom att sträva efter det högsta tänkbara kan vinna det högsta möjliga. Detta rörde det mast centrala i hans
4 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÄLSDIKTER. XIII. T
inre, personliga liv. Den entusiastiske idealisten inom Frans. Busck lyste fram i förtroliga stunder med någon vän; annars talade han ej mycket om det. som låg hans järta närmast. För kamrater ock bekanta i allmänhet var han blott den flitige, till- bakadragne studenten, vars energi ock allvar i arbetet väckte aktning ock beundran.
Allmänt känt var också hans varma intresse for landsmålens- studium, varvid naturligtvis hans egen hemtrakt lemnade det rikaste ock närmast till hands liggande stoffet för iakttagelser. Redan i de tidigare ungdomsåren började han samla berättelser^ visor, ord ock uttryck, som för denna trakt äro egendomliga, ock bohuslänsmålet sysselsatte framdeles alltjämt hans tankar ock intresse. Oförgätliga äro de stunder, då Busck for sina nationskamrater i Uppsala eller inför något större eller mindre auditorium sjöng sina visor ock berättade sina »paschaser» på. hembygdens tungomål. Då framträdde starkt en humoristisk anläggning, som man eljest icke lätt anade hos den merändels allvarlige »plugghästen». För visso hade dock landsmålsstudiet för Frans Busck ett vida högre intresse än tidsfördrivets. Därom vittna först ock främst de i språkligt hänseende värdefulla under- sökningar ock samlingar, som han gjort under den korta tid, det blev honom förunnat att vara värksam. Om ock på vad sätt resultaten av hans arbete skola komma landsmålsstudiet till gagn, må andra avgöra; det är emellertid att hoppas, att de icke bliva, alldeles bortglömda.
Det rent språkliga intresset var dock icke den enda, kan- ske icke den starkaste drivkraften i detta arbete. Hos en äkta idealist sådan som Frans Busck var fosterlandskärleken den mäktiga ock djupa känsl%, som utan att göra mycket väsen av sig likväl ständigt för honom själv gjorde sig påmind genom uppfordran till arbete ock strävan. Kärleken till fosterjorden fick hos honom sitt konkretaste uttryck i kärleken till hem- bygden ock dess folk. Här, i det klippiga Bohuslän, där en kraftig, i fadrens sedvänjor, sägner ock talesätt minnesgod all- moge lever, trivdes han bäst; ock detta folk, som överallt om- fattade honom med sympati, studerade han icke blott med iver ock intresse, utan även med kärleksfull pietet Det finns perso- ner, som »studera» folklivet på samma sätt, som en tanklös menageripublik med nyfikenhet beskådar sällsamma, underliga
XIII. 7 LEVNADSTECKNING. 5
■djur. För Frans Busck var detta en styggelse. Det var i det personliga, broderliga umgänget med hembygdens allmoge som han gjorde sina iakttagelser. Han kände folket, ock folket kände honom; ock båda vunno på bekantskapen.
Det är alltid vansklig^t att yttra sig om vad som kunde ha varit. Men åtminstone så mycket torde utan överdrift kunna sägas, att Frans Busck, om ännu några år av jordiskt liv blivit honom beskärda, skulle ha visat sig ega icke blott vilja utan även förmåga att göra en god insats i vårt folks andliga odling. En i rask utveckling stadd poetisk talang, vars alster dock aldrig hunno till offentligheten, gav förhoppningar om att en frisk ock tilltalande, i vissa avseenden särdeles originell diktning en gång skulle komma till synes. Måhända skulle Busck även såsom vetenskapsman kunnat uträtta något värdefullt. Till historiskt specialstudium hade han valt Sverges medeltid, vars språkliga ock litterära förhållanden särskilt fängslade hans intresse; ock han hade här påbörjat undersökningar, som lovade goda resultat.
Spårlöst har dock ej detta liv gått förbi, fast det ej fick förvärkliga alla de möjligheter, det inneslöt. Frans Busck har satt märke efter sig överallt, där han gått fram. Om han också aldrig hann bliva en framstående man, så var han dock i ovan- lig gi'dd en god ock ädel människa; ock en sådan har aldrig levat förgäves.
Erik Rintnan.
Företal.
De visor p& norrbohaHlänskt folkmål, som na — på två^ undantag när — troligen för första gången utgivas i tryck, ba inom de orter, där de besjungna tilldragelserna inträffat, varit mycket spridda, ja somliga av dem ha t. o. m. nnder någon tid varit värkliga folkvisor (om visan 3 har jag dock i detta avseende ingen uppgift). Av de äldre personer, hos vilka jag^ haft skäl förmoda någon kännedom om visorna, bar nu blott en ock annan varit medveten om deras förekomst eller på sin höjd haft i minnet enstaka uttryck. Avskrifter torde även vara mycket sällsynta.
Då de ha en rätt ansenlig ålder — en går upp till år 1761 — ock då åtminstone de flästa av de avskrifter, jag lyckats komma över, tyckas omsorgsfullt återge ett äldre språkbruk, torde- deras utgivande nu kunna påräkna något intresse.
Enligt uppgifter ha samtliga visor sjungits. Endast till tvänne är jag dock i tillfälle att meddela melodierna.
Svårförstådda ord ock uttryck förklaras i noter vid varje visa. Härvid har jag även sökt påpeka sådana ordformer, som. antingen kommit ur bruk eller nu äro mindre vanliga.
Visorna från Kville ock Tanum, med vilka orters språk jag är närmare förtrogen, hava även återgivits med landsmåls- alfabetets skrift, varvid prof. Lundell varit mig bejälplig. Då det naturligen är en alltför vansklig uppgift att med ledning av visornas stavning söka i landsmålsskrift återge språket på den tid, under vilken visorna skrevos, har jag i allmänhet sökt återge det nutida uttalet, dock — om möjligt — med bevarande av rim ock meter. Även har jag i denna uppteck- ning gjort en ock annan ändring till förmån för språkets korrekthet ock äkta folklighet. Om en ensam ordform före- kommer i en not, betyder det, att jag anser denna bättre eller vanligare än den i täxten förekommande.
XIII. 7 FÖRETAL. 7
Visorna äro^ såsom vid var ock en särskilt angives, från fäm olika socknar inom norra Bohuslän, den s. k. »Håttebygden»^ ock representera sålunda fäm olika dialekter inom norrbohns- länskans inbördes tämligen enhetliga, men från sydbohnslänskan skarpt skilda språk. Ordningen visorna emellan är geografisk. Jag börjar med den från Uddevalla ock följer sedan lands- vägen åt norr, genom Foss — härvid dock en avstickare åt öster, till Sörbygden — Kville ock Tanum.
F. B.
1.
Manuskriptet till efterföljande visa, vilken meddelats mig av f. d. broksförvaltaren C. Sanoberg på Höga i Foss socken, är atfört med synnerlig omsorg, ock dess stavning slater sig nära till det bohuslänäa attalet Enligt uppgift av hr S. är denna avskrift gjord av hans äldre broder, sedermera prosten i Naverstad, magister C. August Sandberg, vilken på 1830- talet var förste lärare vid Gustavsbärgs barnhus, beläget strax söder om Uddevalla.
Vem författaren till denna visa varit, kunde hr S. ej med visshet säga, men uppgav med sannolikhet en Plate, som bott ] Uddevalla eller i trakten däromkring; det senare är antag- ligare, då författaren säger sig ha bäde galt ock märr ock dessQtom åker in till stan.
Sannolikt föreligger sålunda i visan Uddevallamål eller mål från trakten närmast däromkring.
Hr Sandberg, som trots sina 80 år ock mer besitter ovan- liga själsförmö^enbeter, kunde visan mästadels utantill ock har meddelat mig betydelserna av flera ålderdomliga ord ock ut- tryck, vilka jag sedan hört vara okända för eljest minnesgoda gamla personer.
Regteg Berättelse
om dä söm hännte, då jä åga^ på vinråsråg^ inpå
Härr Hanlingsman* Erek Solbers å mamselle Maja Wess-
los brölöbb* i Öddevall den 27 Oktober 1778.
1. Gtf qvälP här i stöfva» bå Herre å fru! Jä mennar dä I mej nock känner. Gu qväll Herr BrugåmåP å vackre Herr* Bru! Gu qväll, alle sammen go vänner!
}) Impf. av 1 koDJ. = åkte. ^) Mskr. har tydligt denna bkrivuing, 8om hr Sandbbrg ej förstod. Möjligen kunde man gissa på -väg (det hela lika obekant); men en sådan form motsäges av den omständigheten, att detta ord i visan annars över allt har den riktiga formen iväj». ') hand- lande. *) bröllop; nu i allm. brulup, *) God kväll. •) Stetja stugan. ^) brugdntal brudgum. *) Enligt gamla personer en vanlig titulering likasom »härr mamsell» (se v. 86) o. s. v.
XIII. 7 UDDEVALLA (SOLBERG-WESSLO).
5. Jä ber öm purgass^ att jä kominer härin, För jä velie glana^® på galgrannen ^> min, På allt dä, söm hos jer^^ no hänner".
I otte så drab^* jä en resbide^^ galt, Söm kärringe skölla å råga". 10. Den har jä vre burt" å fått köpt nogge" salt, Fast mången mett fläsk velie vraga^^ En daler ble ofver^o, den har jä lätt" gå Far subar, men ligevahP^ står jä ändå Å ved mine säger å maga^^.
15. No häckte-* jä märre på trappa jår här,
Ho pla" ente gjörna sä slida.
Stor sag i en timme, jä ba hanum Pär
Ge hanne en hödött^» å bida. —
Hem 2^ ä dä, söm drar ml^ i rocken? ja så! 20. Välkommen Härr Mansjör^^ stor tack ska I få
Far dröbben** dor*^ flaska, den hvida.
Jår skål alle sammen! se dä gjole sns^^' Jä känner dä kröljar å mörlar^^, No stabbar*^ jä piba med fine karpus^, 25. Fast mauen** min ligesora körlar'®.
•) purgds förlåtelse; jfr visan 5, not 17. *®) glgna titta stort. '') gÖ^lf^öPW gårdsgrannen. '^) jer^ liksom jar, = er. ^') händer. ^*) »dräp», slaktade. '^) två år gammal galt. Jag har från Kville formen resbidy använd om djur, särskilt om grisen. »Med ens han kommer till halvtannat år, blir det resbld; sedan blir han treärlng» (ma ens ha^^ hom^^le halt ant gr, hli^^ce reshd; sm bh-fi^lrearey). ") sJceh
o råga skållade ock rakade. ") vre bn^ vridit bort, sålt. ^®) noga något. *•) vraka. 20) j^^ ^^.gf ^jjey gy^^ aij gup^ av la latd låta.
^) ligdvql likväl. ^^) vet »maka», sköta, göra i ordning mina saker. 2*) »häkUde», band. ^^) plägar [ej gärna slita. 28^ hqdet hötapp, att bita i. 2^) vem. ^^) Skrivningen mansjör beror kanske på folketymo- logi. '^•) drébn droppen, ^o^ dor <- ud-or, utur. ^ij ^^ jqI^ ^^^ det gjorde värkan. ^') krqlar o m^lar (melar) kr>per ock morlar. Krölja torde vara mycket ovanligt; sannolikt besläktat med ordet kry i uttr. Jc9y o my kräla i mängd om vartannat, vimla; jfr Nilen Sörb. ordb. Här skola orden återgiva, att det blir liv i magen. ^^) stoppar; nu stajpar. **) kardus. ^*) matvdn magen. ^^) Jf^lar (enligt Sand- berg, i mindre vårdat uttal sannolikt Ifl^lar), ungefär = kurrar.
10 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMAlSDIKTER. XIII. 7
Hem klingar på fela^^? spell öpp'^ en koral! Den töse, där sedder^', ä vacker å smal, Ho dansar*<> väl, fast jä no jörlar**.
Hö«2 ä dä söm logtar i näsa så gödt? 30. Jo, jo jä ser bohle" stå duga**
Mä möen sirad*^ Hem har väl kunna spådt Om söddent? No kliar mi kruga". A stege*', aj, ja ja den smagar på max*®, Jä trur, dä ä både skädda*» å lax
o
35. A baxembrö^®, högt söm^e ruga*'.
Se anse mä ente me vin", Herr Mansjör! Ga tår! dä rann Ijuffligt i botten. No ä jä så hed, så jä mennar jä dör. La tösene lätte på" dötten^.
^0 f^iO' fiolen. ^®) spcels^e^ spela upp; imp. sptel, fastän spcela går efter l:a konj. '*•) sedr sitter. *®) dansar, *') J^la, JfBjta jollrar, skämtar. Uttalet J(ila torde nu vara det vanligaste (Nilen har det från Sörb.); från Kville har jag jola. *^) he vad. *») boh[= borden N.]. **) dukat [dukade N.]. *^) sirad siratlighet, med mycken prakt. *®) kllj^ar m% kruga: med »kruka» menas väl hans gom; således liktydigt med: det vattnar sig i munnen. *^) stégé steken. *®) maks (smakar alldeles) förträffligt; uttr. ovanligt. *') fceda rödspotta. *®) Jag har från olika håll (även av hr Sandberg) endast hört uttalet bozenbrö (boksnbr0), som var ett slags »skrivbrod», om vilket Holmberg i Boh. hist. o. beskr. II, s. 54 säger: »Egendomligt for Bohuslän är skriv- brödet, vilket består av en papperstunn kaka av kom eller ädlare säd, varpå utklenas en smet av vetemjöl ock ägg, vilken under gräddningen vskrivesi» eller utristas med ett i form av en kam utskuret trästycke. Det är högtidsbrödet ock ganska välsmakligt; men den som ser, huru det tillredes, torde svårligen kunna förmås att förtära deU — detta senare väl om allmogens förfaringssätt. Ordet är mycket ovanligt. ^') ^^^^ ruka (fisk) eller (sannolikt): massa, uppstaplad hÖg, en betydelse som jag eljest aldrig hört i Bohuslän. Ihre har med denna bet. formerna rnga 1. raka. Boxenbrödet brukade upplaggas mycket högt. **) Be- tyder: full av vin. • *') I st. f. lätte på, som hr Sandberg sade, hade mskr. ta udå. ^) detn: ^»dott? = tapp, sammanpackad massa av tyg o. d., som stod i ventilationshålet. Om man »lättade på» (tog undan) denna, kom förstås frisk luft in.
XIII. 7 UDDEVALLA (SOLBERG-WESSLO). 1 1
40. Tack, dä va e mocka** resengrynsgröd**, Den tärpa*^ ho smaga mäj bädder*^ än flod Å gjohle go helsa i skrötten.
De are små raskety** ger jä go da, Hö ska jä Diä söddent å gära? 45. Skam få den, söm anser dä j'ente vell ha, Hö ä dä väl värdt å förtära? Jä mennar de stennar*^ niålera mä färg. En öldreck ä bädder, den kan sätte merg. Om jä här i Iauet®> ska vara.
50. Men jä kan ble gahlen, hö ä dä far ty»^
De broggar" i stället far lufva"?
Dä ä jnst oppsnasit** å pegar di sky*^,
Den Vonne** bar lärt dem å jskrufva.
Jä rär där% bränn öppet*» mä buller å Qäs, 55. Å ta ä** Pesalmebog^.*^ vackert å läs!
Ha heller ä garameldas lufva!
När^i Bästefar^^ leffte, så mins jä han sa A farryn^*, söm flere feck höra,
*^) moka mängd. *•) risgrynsgröt. *^) Hr Sandberg uttalade tarpa (i varsen t&rpa best. form), men visste ej ordets betydelse. Möjligen bar det varit nfigon slags sås till risgrynsgröten, alldenstilnd den smakade båttre än flod (flBd)^ tjock grädde, som ju eljest användes till gröten. ^*) bättre. *') NasketyC?) har väl varit bakvärk, slisksaker o. d., som han nu gav en god dag efter den »mocka resengrynsgröd», han fått. ^) Hr Sandberg sade: »dä stimulerar min färg». '') lawat laget. ^^) ^yg) ^ii^g) »ordningar»; oftast i sammansättningar, t. ex. raskety, Invety (se visan nr 5, v. 18). •*) luva mössa. •*) uppnäsigt. •*) p^gd-^i^ fy pekar i sky. ••) d(Bn von9 den onde. •') Där, d&r, der = er. •■) bränn upp det. ••) Obest. art. fem. skrives här & utom pä ett ställe (e). ^^) pesalm^bog^ allmänt uttal i århundradets början. Jag har blott hört det i historier om gamla personer. Liknande stavning före- kommer ofta i gamla kyrkopsalmböcker. '*) när. ^^) farfar \left9 levde. ^') Formen förutsätter ett fem. subst. med tonvikt på första stavelsen; betyder: vidunderlighet, ovanlig händelse. Jag har såväl från Kville som söder därom även hört ett far^n. Holmberg anf. arb. har foryn. Man »säjer» {sir) ock »hör» ett farys, »ser^ det ej. Farynet omtalas närmare i slutet av strofen.
12 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÅLSDIKTEK. XIII. 7
Dä hännte därnerådder^*, söm han då va, 60. I Ufven, ja dä va ä röra,
Då brägade^^ tnppar, en man hedde Ralf^^ Hans ku feck en södden farnnnerli kalf Mä topp och mä ringar i öra. —
Men Ga signe kongen å ge hani go natt! 65. Han broggar" bå boxer" å jacka.
Söm allvarsamt passar, mä gammeldas hatt,
Ja Hannum vi alle må tacka
Far möe go omsorg i stort å i smått.
Ah! Böde Herr Mansjör, ta hid nogge vått, 70. No vell jä mä brufolket snacka.
Te löcke'», te löcke, dä önskar jä der»^, 6u ge dår«7 allt gödt här på johle Å la dem förögas te flerdöbbelt fler Här mellan berge å sohle! 75. I källaren väda»^ i köckenet»> mad, Tellräckeli tallreckar, skear å fa(}, Mä glahs å puteller på bohle.
De sir*2, I ha fohle®^ all verhle ikring. Herr Brugåmmål, dä va ä länga^*. 80. Där lär I ha sett månge löjelig ting, Söm Er no i minnet kan hänga, Men ligevahl måtte I här stanne qvar; Jo jo, Herr Mamsell har väl nogge söm drar, Söm kärleg hos Er kunde fånga.
^*) där ner(e) åt. ^^) brakade. ^^) Holmberg anför bl. namn bos den äldre generationen : Relf, Rolf. ^') brokar brukar. '*) hohsdr byxor. '*) till lycka. ^®) »väta», drickeRvaror. **) koket. Formen torde nu ej förekomma. ®^) Sir säger. ^^) fohle, som — då hl Över allt betyder e. k. »tjockt» 1 — måste läsas fold farit, av fara fQr fOTd* I i st. f. r beror kanske på invärkan av värbet falas (färdas), så framt ej detta rent av åsyftas; borde i så fal! skrivits fahla(t)s. ^*) IfPya längd.
XIII. 7 UDDEVALLA ( SOLBERG- WE88LO). 13
85. No söm i va löckeli, ligeså I,
Herr Mamsell å bra, kan I tänka,^^
En södden man skulle jår käraste bli,
Når I ville löfven^* bortskänka.
Ja lef då tillsamman i sämja mä fröjd, 90. Den ene så vähl söm den are fOrnöjd,
Så kan inge modgångar kränka.
Nå jä ser [mäj*^] nön läjlighed*' noggen gång ha Te stan, lär jä ente försumma Ätt titte in te dår mä hö^» I kan ha. 95. En sub, söm ä värdt å berömma,
Får i vähl då ge mSj mä ost ätter ve ^ — Vonnt*> hade dä sqvalpety*^ kaffe å thé, Så dä vell jä aller^^» förglömma.
Om I kommer te mäj, så få I se på,
100. Hö Ähli^ der hemma kan gära.
Ho rasslar vähl sammen ^^ hö smått ho kan fl, Söm dner på bohle frambära, Mä östemus •«, flödemjölk •^ fröa»« å smör. Ett hönsesö»^ dä kan ho koga på kär^^^^
105. Mä klonkar å hö dä ska vära><>i. —
^^) MeniDgen i vSrs 85 ock 86 ej fullt klar; antagligen: »nu, som (:= dä) Ni, härr brudgum, var lycklig, likasA kan Ni, barr mamsell ock brud, tanka, att den lyckan bar hänt Er, att en sAdan man» o. s. v. **) levsn loven, )tro ock loven». ®^) Insatt av utgivaren (for att klargöra me- ningen). ^) någon lagligbet. *') med vad (hö = A$) I kan ha att bjuda på. ^) till, jämte. Jag har endast hört formen atteve (at9Vf) ; sällsynt. *^) VOnt ont, dfiligt, illasmakande. ^) skvalp^ty tunn, vattenaktig anrättning; jfr t. ex. teskvalp. *') aldrig. ^) <nh Elin, författarens hustru. '^) samlar väl, skrapar väl ibop. ^) Ett stycke ur vasslen upptaget ostämne, som hopklämmes i handen, varvid det får ungefärlig form av en mus; eljest allm. ostemns. *0 fl^ddfnjélh mjölk med flod, jfr vars 41. *^) fr^a, vaaslefröa ostämne, som blir kvar, när vasslen silas; uppkok på vassle. *^ hönssoppa. ^^) koka på utmärkt sätt, på karlavis (?) [eller »på tupp»^ d. v. s. hönssoppa på tnpp; jfr berättelsen om torpargumman, som ville sälja en h^nekcsr till en fru Kock: gumman vågade ej säga h€Lk = tupp. Var. dä kan ho: kan de vael. N.]. *®^) med »klunkar» ock vad det nu skall vara i soppan.
14 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMALSDIKTER. XIII. 7
No knäggar*®2 mj Sverra^^^ no får jä vähl ud. Ådiea^^ allesammen här inne! En spörresub^^^ kan V^ vähl ge mä te alnd. Söm kan karantere^®^ mitt sinne. 110. Tack ska I no ha för bå Sverra å mäj! No rir jä helt Insti dor gästebn, hej! Ja dä går mäj aller dor'® minne.
Men la mäj få hveske ve Er, käre far Å bruggom; söm ingen ska höra. 115. Leg vackert å kärlit mä Fru, söm ä rar, Så ho kan la bli b å säj snöra
Mä hvalfen»o« å söddent, söm Helsvir'^» har lärt
Jä sir eute mer — I förstår jår affärt. Go natt! — Jä må klöfve"» hemföra. —
*®-) gnäggar. ^®') Namn på hane m&rr. Min far hade ett sto ined namn Svea, som drängarna kallade Sverra. Möjligen ]åg i namnet en tanke på hannes egenskap att vara sverrete våcken, ISttskrämd. '***) Var. farvtBl N. *®*) sper^suh avekedssup, möjligen med avseende på sporrar, som nu skulle komma till andvåndning; »eM stQT^ doktt suby sum jQle nep* (från Kville). '*•) Var. kan de N. *®^) göra
kry. ***•) valfiskben. '**•) den onde. Jag har endast hört hälse^ (hcelsdfyr); betyder vanligen denne infernaliska potentats rike: jdra at hcelsdfyr m& dteh *'®) kl0ve (best. sing.) bördan på klövsadel.
[Enligt N. kan visan vara från något av häradena Baliaren, Tunge, Stångenäs eller Sotenäs, knappast från Sorbygdeu eller Irakten närmast Uddevalla; från trakten söder om Uddevalla skulle hon kunna vara endast sä vida som hon möjligen av kopisten (Sandberg) lämpats till t. ex. Bnllarcmål. N. har 1878 hört fragment av vician i Sörbygden.]
2.
Aven denna visa är mig meddelad av kärr Sandberg. Avskriften är av samma band som förra visans.
Säväl om visans författare (rättare författarinna) som om de närmare omständigheterna vid dess författande är jag i till- fälle att efter härr Sandberg lemna bestämda uppgifter.
Då Adrian Simmerström ock Jeanette Salberg på Skulevik inom Håby socken i jannari 1819 firade sitt hem- bröllop, d. v. s. den fäst som hölls av de nygifta strax efter det egentliga bröllopet i brädens föräldrahem, hade av obekant anledning en deras umgängesvän ock släkting (?) ej bjudits. Denna var fru Maja Elisabet Hallenberg, född Hedelius ock första gången gift med hr Jakob Sandberg (farfader till min sagesman). Men en Evas sannskyldiga dotter, hade nu fru Maja Lisa svårt finna sig i att vara okunnig om tilldragel- serna på Skulevik, ock visans början avspeglar med all önsk- värd tydlighet hannes förtrytelse. Väl söker hon trösta sig med andras förvåning över att det på Skulevik kunde vara bröllop, utan att hon var där, men besluter sig slutligen för att, förklädd tili piga ock i »hulehatt», dock gå åstad för att åtminstone se ståten; det var »i den gamle go vale», som hon fick äta sig mätt på det stället. Som åskådare utanför be- skriver hon sedan fästligheterna ock sina missöden där ock under hemvägen. Som hon säger sig strax efter hemkomsten hava nedskrivit sina iakttagelser, ^r man väl sätta tro till dessa. Man må dock kunna undra, om hannes ofta upprepade lyckönskningar för brudparet under ovan angivna omständig- heter varit fullt järtligt menade.
I underskriften »Med Egen Hand» ligger tydlig anspelning på författarinnans initialer.
Fru Hallenberg, som dog omkring år 1829 vid 80 års ålder, levde hela sitt liv på Kviström i Foss socken, vadan man kan vara fullt viss om att i hannes bröllopsvisa föreligger Foss-mål.
16 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÅLSDIKTER. XIII. 7
Vid Adrian Simmerströms och Jeannette Salbergs hem- brölopp (hemkomst från bröloppet) 1819 i Januarii.
1. Hö ä dä for tynniDgi, kom flyan^ te mäj,
Då sorsen jä sådd här ve glahset?
Dä va Dok en kär, kom in frå en väj,
Å spnrcbte': bör Du ej kallasset, 5. Som Dine go vänner på Sknblevig gär?
Kan där vare brölobb, å Da sedde bär?
Jä mennar, Da ä då de rasset^
Å då svara jä, dä må vest vare lögn, Mä limstånge Da vest no ränner^; 10. Men karen ban svar, han ha vart der ett dygn Å ved allt söm skett å der hänner: »Ja skaffat hem granris å tysslinge* löf, Skallmeja^ bo donna, så jä ä mest döf; Gäck did, så Dej ingen der känner!»
15. Jä tänekte, ja får no väl krybe härad;
De onge vell jä appå glana,
Då Adrian hemfört si älskade bråd,
Söm vest ente ä nogge flana^
Men söd å finarli^ i seer^® å dygd. 20. Ve får väl snart höra, bo pryder vår bygd.
Te ingenting kan jä dem mana.
De ha både vedd^^ å farstån söm ä gödt, Å därför de lönne^^ ha vnnnet. Jä kan ente ge dem, men ynske dem gödt, 25. Dä längtade målet apphnnnet;
^) underrättelse. ^) (som kom) flygande. ') sporde; uttalas nu endast 8put9, *) rasen (släkten); skrivningen med två s skall väl endast angiva öppet a, som nu åtminstone är långt (raS9t). ^) Ränna (springa) med limstången är liktydigt med att fara omkring med lögn. ^) ^ysi^ lingon. Kanske vanligare är kröser. ^) trumman. ^) Sjasigt, slarvigt fruntimmer. •) finulh trevlig, behändig. **) seder. *^) vett [ock förstånd. *^) 29n$ lönen.
XIII. 7 F08S (simuerström-salberg). 17
Ätt löcka floreras på åger å äng,
Ja kärlegen fulje^' dem dor^* å di säng;
Dä allt i börare b a funnet.
Men höUes ska jä få den ynskan te jär?
30. Jä skäms för att komroe å sniga.
På träskelen '^ knnne jä sädde mäj ner,
Ja gjörna klä ad mä te piga
A krybe i vråe ve spellemans rygg,
Å när de ble var, att där sad ä far stygg,
35. Så skulle jä sti öpp å niga.
No tängte jä på en le^^* å lång gång. I skoppa'? jä tar mäj ä läfsa^S Den ä go å ha, när manen blir svang ^^ Å ligså te betja^^^ söm gläffsa; 40. Äj ia mäj! feek jä mSj en hubldebatt^S Då engen i lauet mä kunne ta fatt, När höjt te mä kläne^^ jä bämsa»
Men mäns jä där sad, feek jä se ett stort bobi Mä lys ä mä kransar udsmöcka, 45. Då kunne jä aller få öpp nogge obl, (Men tängte: de onge ske löcka!) Ja, fuglar å änglar all känsel förtog, Jä velie på dörre, jä mäj ej förs tog På grannlåtsvis nogge kund' snacka.
") fnlp följe. ") ur [ock i. **) tröskeln; eljest treskall. »Den som ä uböen [objuden], får sed de på treskal In». '*) led, besvärlig. '^) skopa = förklädet eller främre delen av klädningkjolen, uppvikna för att däri bära något ; även en sålunda buren börda. Här best. form : skopg,. ^^) »tunnbröd», som stekts så lätt, att det kan hopläggas; har sålunda ej hunnit bli en »lev». ^*) tom; jfr svankiygg^ om hästar. ^^) be fa hynda. Uolmbero har (ännu 1843) bloka. 1 en mycket gammal visstump på melodien »väva vadmal» har jag : »stora l&bekan å Karin». ^^) Uttalet huldhat åsyftas nog: hatt att hölja sig i för att vara oigänkännlig. ^^) kltPMe kläderna. -^) droge upp, tillsammans.
8v. landtm. XIII. 7. 2
\
18 BUSGK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÅLSDIKTER. XIII. 7
50. Hö ä dä far pråling, söm ser ud så nätt?
Jä mennar, dä ä nogge gahle.
Här har jä rest mången gäng ede mä mätt,
Men dä va i den gamle go vahle^^
Dä må no vest vare dyrbarare mad; 55. Dä äder" dor hoar**, på udkrusa fad,
Å nogge de sluger dor skahle^^.
Men se dä söm töse bär in på stort fad! Ho rätt öppi ansigtet glinta^'. Jä spurchte: hö ä dä? Ho sa: dä ä mad, 60. »Å tanke mäj», sa gamle Flinta.^^ —
Nock bar jä sett förr på min faddige'® desk, Du gär dä så stor, »dä ä herrefesk»'^; Dq må no vest vare ä slinta '^.
Men söm jä sad länger, så feek jä då se, 65. De kom in mä två trinne skålar.
Men no börja gästene glisa ^^ å le,
Trompetta ho mögge väl skrålar.
Då va jä no gla, att jä packa mä ud.
Far de va no vest ente äsla^ min trud. 70. Jä sad, söm jä sad uppå nåhlar.
Jä får no väl gå, fast dä ä nogge ledt^*. Att dybt^* udi blöda^» få trampa. Jä ska no udtegna^^, bö jä har no sett, Men först ska jä blås öpp mi lampa.
^) vale världen. ^) De äta [ur hoar. 2*) Äö, pl. hoar = kärl av tra, vanligeD f 5r vattning av kreatur ; aren att hacka kött i (hackho) o. r. v. 2^) Det de sluka ur skalen, är ostron. ^^) Impf. : såg [pä mig], troligen med föraktfull åtbörd. *•) Hela raden är ett nu troligen ej brukligt ordstäv med betydelse : det gör det samma. Flinta har varit en gammal gumma, som haft till ordstäv det citerade. Här använder pigan uttrycket till författarinnan i betyd.: »(detta är mat, men) vad rör det dig?» Värsema 61 — 63 innehålla författarinnans svar. ^) fattige; nu fah. •*) Här- med menades hummer. ^^ Ungefärligen : slyna. **) ghsa skratta, så att tänderna synas. '*) asla, partic. = ämnat. **) djupt. *•) hl^da = den av rägnig väderlek eller tjällossning åstadkomna smutsen ock smörjan på vägar. '^) uppteckna.
XIII. 7 FOSS (simmerström-salbeeg). 19
75. Jä aller ska glamma den Ijufflige qväll, Då Adrian mä si Johanna ble säll, Fast jä udi hängcdy^® dampa^*.
Far väl, minne vänner, no bar jä vurt här. Välsignelse onge å gamle! 80. I ha allti vört å ä mäj än kär, All iöeka å välgång sej samle! Tack ska I no ha för bör evige gång^®, Jä naggat^i har hid, fast väjen är lång! Gu lad jer i sämja få lefvas!
Med Egen Hand.
^) fueyddy gnngfly. ^^) damp. Inf. dampa är bildad efter impf. damp. ^®) her ^> gag (fr. Kville) med förstärkande bet.: »var enda gftng».
*^) strävat ock gått.
/
3.
Följande visa, om vars tillvaro prof. Lundell underrättat mig, meddelas efter ett fästtryck (2 bl. fol.V som finnes på Uppsala Universitetsbibliotek i en av tillf&llignetsdikter bestå- ende samling, signerad »Personalskrifter 1760 — 1769. K— Li».
Bröllopet mellan handlanden i Uddevalla LiLJA ock fröken Gyllengahm, för vilket tillfälle visan är författad, stod enligt överskriften år 1761 »på Röö i Hee säcken». Ätt härmed menas gården Röd ock Hede socken inom Krokstads pastorat ock Sörbygdens härad (öster om Poss ock Kville), är tydligt av en annan fästskrift från samma tillfälle, vilken Jag funnit i ovan- nämnda samling, med titel: »Den Ivckeliga jagten, då handels- maonen uti sjö- och stapel-staden Uddewalla, ädel och ^ögagtad, Herr Carl Nicolaus Lillja, med välborna fröken, fröken Catha- rina Charlotta Gyllengahm; til et Ijuft ägta sammanboende christ- och högtideligen invigdes; som skedde pä gården Röd uti Sörbygden, den 1. December år MDCCLXI.» o. s. v. (Göte- borg, Lange jun.).
Vid hava sålunda här Sörbygdmål från 1700-talets mitt; på samma gång det hittils älsta kända exemplet på bohus- länskt folkmål.
Landsmålsdiktens personligheter belysas i någon mån av den ovannämnda dikten på riksspråk, vars innehåll i korthet är följande:
Författarinnan' är ute i' skogen ock träffar »en vördig man med skägg-bevuxne kinder», vilken befinnes vara ingen mindre än själve guden Pan. Han visar nu författarinnan,
hur inom granar trenne^
En sköner Fogel satt, som gyldne fjädrar bar. Si där, sad han [Pan], en GÅHM, det är ock efter Denne,
Som jagten är utstäld: väl den en sådan tar. Ty äfven som du ser Dess ädla tjädrar skina
Mot solen öfver alt, och blänka utaf guU; Så lysa äfvenväl Dess inre dygder fina
Af ärbarhet, hvaraf Dess själ och kropp är full.
') I en eftcrskrift till läsaren heter det:
»Jag skulle, om jag varit Kar, Det bättre gedt, men konsten har Mig icke mer meddelat.»
^) Uddevalla stads vapen har tre granar.
XIII. 7 KROKSTAD (LILJA-GYLLENGAUM). 21
Strax härpå visar sig Fortnna med en härre, »som uti Lilje- Drägt behagligt klädder var». Hon hämtar ock fram Capido, som med konst sänder sin pil i »Gammens hjerta», varvid alla ropa: »Herr Lillja vunnet har». Härefter följa författarinnans lyckönskningar, bland andra den, att »mång täcka Lilljor små uti Dess [brudparets] sköt upprinne».
Författaren till landsmålsvisan, vilken kallar sig »Ole Hus- man i Prestegåhln», tror jag mig hava funnit med jälp av en fröken 6:s titel: »Wår Herr Prästemors Sösterdåtter».
Hos Anrep, Sv, adelns ättartaflar ock SkakSTEDT, Göte- borgs stifts herdaminne synes, att av kyrkoherden i Romeled I. F. Kreitlows döttrar en, Kataimna Margabeta, var gift med adjutanten vid Bohusläns dragoner C. 6. Gyllengahm — deras dotter var den besjungna bruden — samt en annan, Anna Eleonora, gift med kyrkoherden J. Apelberg i Krok- stad. Denna fru Apelberg är sålunda »Wår Prästemor».
Ar 1761, samma år som bröllopet stod, hade kyrkoherde A. en informator, BERNHARD Wessman. Denne, som var född i Varbärg år 1741, hade genomgått Göteborgs gymnasium ock tagit studentexamen i Lund i början av året, varefter han kom till Krokstad. Det synes mig ligga nära till hands att antaga, att denne Wessman begagnat pseudonymen »Ole Husman i Prestegåhin». Ole är ju ett mycket populärt allmogenamn, som med fördel ersatt det mer ovanliga Bernhard. Som bröl- lopet först var i december, har han haft nästan ett helt år, under vilket han kunnat sätta sig in i dialekten, om han ej gjort det förr.
Wessman blev emellertid komminister ock Apelbergs andre efterträdare som kyrkoherde i Krokstad, likasom han ock blev hans mäg. Ar 1792 dog han. Han var »en stilla ock vacker prästman ock har egt, var han arbetat, sina åhörares kärlek» — sannolikt även, när han uppträdde som landsmålare.
Te Löcke å Wälsemels, I som han sir* hos oss i wår Byu * i då I Den lelle, wene å gille ^ Mönsören ifrå Addewal, | Herr Monsör Hanlengsman | Carl Nicolaus Lillja, | skulle pockeleras* å hobbettas* elle som han sir wyas* te sam- mens I mä I Den förhjartans saiUe å döjdesamme Jom-
*) säger. ^ by \bju f. betyder i n. Boh. »bygd»: N.]. ^) präktige. *) Ungefär: det skulle pokuleras for honom [eller = kopuleras L.]. ^) Betta i hop = spänna tillsamman hästar, som tillhöra olika personer; sages då t. ex. tvänne grannar satta var sin hast för vagnen, att därav bliver helbett 1. tväbett (Rietz). •) vigas.
22 BUSCK^ BOHCSLÄNSKA POLKMALSDKTEK. XIII. 7
frue, , Wår Herr^ Prftstemors Sösterdåtter, 8om hau sier, Dä Wällbome Fröknet, ' Herr Mansell Jomfru . Catharina Chariotta . Gyllengabm, I På Röö i Hee Säcken den fcste dan i Juhlemånen 1761, önskar jack Ole Husman i Prestegåhln^ Som no tilliga drecker Däras skåhl, I å Gud gi mdj så lif^vet lätt, ! Som jä ska drecke skåle^ rätt. j Götheborg, | Trykt hos Johan Georg
Lange, Jun.
Maj» forlify bli ecke wone", At en fadej" kladdet" bone",
Mä et lidet doclament^^ Kommer fram i detta Iaaet*^ 5. Fast jä å dä^* sämste 8laaet>^
Kan jä nåek min reyerent.
Jäj ä alti want^' te wära Mä å eoplamenter gära
Hos fömämlegt Härrefolk: 10. Allre»» pla jä wäre blyuer*^,
Spor Herr Far, om jä no luyuer*',
Han har ofta fy It min hålk^^.
Sist, när ban bad mange gäster, Wa jä däras dansemäster, 15. Dä geck jnflegt mä^ j tra;
När de are sprang å mohia^*, Då sa Herrfar: Kom fram Ola, Engen dansa kan som dn.
^) OiD tituleriugen se visan 1 not 8. ^) sk^le skålen. *) Antagligen: med. ^^) onda. 'O ^Attig, nu faU. >') Kladdete (Är^aäd^d) = kladdig, trasig. 1^ bonde, bond. Enligt Nilen Sörb. ordb. vanligare bon9, ^*) dokument. '^) laget, sällskapet. ^*) Antagligen omkastning for: & dä = är av. *0 »lAget. ") vant van. *•) aldrig. ^ blyg, nu bluuJ9. Då i visan n efter vokal betecknar landsmålsalfabetets te, bar kanske funnits ett uttal bhfWdr. ^^) ljuger, nu luwdr. '^) helky ett slags dryckeskärl. 2') må [tryckfel for mä N.]. 2*) MoU: slå sig på tvären, ^mucka» (Rietz), ej komma sig i ordning.
XIII. 7 KROKSTAD (LIUA-GYLLENOAHM). 23
Därpå jäj mä föddar rappe^^ 20. Opsallwera tackter snappe^^
Bästa, som jä hade lärt; Ingen så jä wa frontera", Uta jä ble wähl exmera^*,
Alle höll met sällskab kjärt.
25. Flere gånger jä wäl knnne
Nämna, som jä samraelnnne-' Har press-tera min persun;
Men dä blefwe tör willöftogt^o,
Om jä et å alt rät röftogt^^ 30. Remmetterar mä resun.
Därftr well jä dätte taget" Ecke ta mäj dä umaget'^
Snaeke mer om min respäkt; Bädre ä no i mett töeke 35. Crattellere»* Dom te löeke,
Som no ser set Bröllop käckt.
Män föst well jä mäj no tåga'^ Fram, å mä Er något språga,
Er Herr Monsör Hanlengsman, Som no mä all tockt'<* å ära 40. Ska i da Bragåmmä'^ wära:
Swara mäy no, om I kan.
HårförM skulle I jyst by a»» Ante*® börje på å frya*' För föl« I feck denna se;
^*) med rappa fötter. *•) hastiga. ^^) stött, förargad. '*) Vanligen aiT[Stdfn^a^ ansedd, observerad. ^) sammalunda. ^) vidlyftigt; nu vuufUt, 'O ? antagligen: omständligt, noggrant. ") denna g&ng. ^) umqgdt omaket. ^) Tryckfel för gratellera. *^) t&ga (t&ka» tåoka) Blg firam = flytta sig fram. ^) iökt tukt. '^) Målet har nu (enl. Nilen, Sörb. ordb.) bm-gftmmål (se även visan 1, not 7). ••) Trycket har h&rför; jfr vars 45! ••) bida, vänta. *®) (ock varför) inte. **) fria. ^^) Ordet ej upptaget hos Nilen Sörb. ordb. ; vanligt i det till Sörbygden gränsande Dal m. fl. ställen: f&lle = ju. [För föl tryckfel i st. f. För h&l eller Forl? N.]
24 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKmJIlSDIKTER. XIII. 7
45. Flårfor tog I ecke häller
Dåf*3 de Jomfnir å Manseller, Som Er budde strås brewe.
Liksä i Wälborne Jomfm, Som i maran ska bli Ongfrn; 50. HårfOr kun i ente ta
Er en Man där opp i länet, Förl I kom te saltewanet, Å te Åddewalle Sta.
Män jä wed de Begge swarar 55. Gud, som alle mänsker parar,
Haret^* sålles jäneka hop*^ Ingen kan hans welje wänna, Eller kaste åfwer änna
Dän dä^* well han hogger snob^^
60. No så sir jä då te löcke
Er som fåt Hårares töcke,
Ja te löcke näck*^ en gäng:
Hals- å snnhed Er ej tryde;
Men alt gått i hobar flyde 65. Te Er hele dauen*» läng.
Rossenoblar^^ å dokatter Önskas Er i store katter^S Alle wrännar» fulle få, Å Kr öfrekt i e somma, 70. Gud lat Er få Bon å Blomma, Länge lefwa å wähl må!
AMEN.
♦*) Fftltryck for dår = er [snarare för ud&f = (ut)av L.]. ♦<) har det. **) ställt ihop, ordnat. *•) Tr. har d&. *^) hugger i vädret 1. d.? Sammanhänger med anopen? [hogd snqg = ta miste, bli skamsen N.] *^) ännu. **) dagen, övergängen g -> u; i ordet förekommer blott i sammaosättningar \daWdh doks daglig dags); eljest nu dq* best. dan. ^) Bose-nobler, ett engelskt mynt, som användes i Sverge nnder medel- tidens senare hälft. *^) sparbössor (?) eller skatter (?). ") vrår: t?r^,
pl. vranar eller vrcBf^r.
4.
De tvänne närmast följande visorna — de s. k. »Linderots- visorna» — hava inoro Kville, där de författats, ock angränsande trakter åtnjutit stor popularitet. Som deras författande ligger närmare vär tid — åren 1824 ock 1826 — än övriga bär med- delade visor, är kännedomen om dem större. Jag har även kommit över flera avskrifter, vilka rätt ofta i enskilda värsrader förete olikheter. De avskrifter, jag här använt, äro mig medde- lade av medicine jnbeldoktorn Édy. Ström från Lund, den ena (nr 5) gjord samtidigt med visans författande ock troligen efter författarens original, den andra (nr 4) sannolikt något senare.
Då jag en gång i avsikt att fråga efter betydelsen av några ovanliga ord kommit till en av mina kunnskapare i folk- mål, förre gärdmannen Axel Pettersson, ock för honom upp- läste visan 4, utropade han: »A, dä ä ju Kal Elis Linnerods visa!» Gubben, som är född »på netten» (år 1819), berättade då, att denna visa genom den däri besjungne fanjunkare Wess- LAUs försorg kommit ut bland allmogen, ock att hon där »va gångbar te töll, tratten år ätter mäj» (efter min födelse), vadan hon sålunda, då hon skrevs är 1826, allmänt sjungits av allmogen inom Kville i 5 till 6 år. Den form, i vilken gubben kunde den, avvek oväsentligt från den här meddelade. Han kallada Kr övrigt visan — i enlighet med allmogens estetiska tärmi- nologi^ — »e sladänga» på grund av det vid de flästa värs- rader upprepade »sa'n».
Karl Elis Linderot känna de flästa gamla Kvillebor. Han var yngre son av kontraktsprosten ock kyrkoherden i Kville, filosofie jubeldoktorn Kristen Linderot ock hans hustru Juliana Bohman. Brådmogen, utmärkte han sig tidigt för lysande begåvning, talade — enligt Skarstedt ^Göteb. stifts herdaminne) vid 10 års ålder flytande latin, var skicklig botanist ock visade goda skaldeanlag. Efter att i Lund ha avlagt juridisk examen blev han hovrättsauskultant i Jönköping, ock såsom sådan dog han därstädes i närvfeber vid 22^2 års ålder, den 10 mars 1832.
Han hade med noggrannhet inhämtat sin hembygds folkmål, vilket han fyndigt visste behandla i vars. Ofta illustrerades
^) ÅtininstoDe i min hembygd (Kville) skiljes ineilaD »sladanga», metrisk framställning med omkväde; »visa» av episkt innehåll; samt »säng» av företrädesvis lyrisk karakter, t. ex. »Vårvindar friska», »Du gamla, du friska, du fjällhoga Nord!»
26 BUSCK, BOHTSLÄNSKA FOLKMÅl^DlKTER. XIII. 7
sålanda någon högtidlighet med ett npptåg av Karl Eus, som di sjöng en för tiUftllet skriren visa — »landsmilade». Hans sång- röst lär hava varit mycket klen, men denna brist ersattes av en ypperlig mimik. På grand härav var han gärna sedd över allt, för sitt hurtiga ock öppna sätt benndrad av gamla ock unga; därav ock privilegiet att föra fritt spräk, ty av Karl Elis* mnn knnde tidens sedesamma damer^höra allt otan att rodna.
»I grannprästgården till Kville, Överby i Tossene pastorat av Sotenäs härad, bodde den tiden kyrkoherden, fil. dr C. C. Ström, ock mellan de närboende priUtfoIken rådde det för- troligaste förhållande. Ej blott den avlägsna släktskapen, ntan anno mer de gamles gemensamma minnen från hembygden ock ungdomstiden, deras barns glada ock syskonlika nmgän^, samt framför allt det järtliga deltagandet i varandras glädje ock bekymmer hade mycket nära förenat dessa familjer. Be- söken, som växlades dem emellan, förekommo väl ej ofta till följd av tidens besvärliga kommnnikationer, men voro i stället så mycket mera efterlängtade ock värderade» (dr Ström).
Den 7 _ oktober — »den syne daen odi denne maen» — firades på Överby älsta dottern Doras (Teodora Charlottas) födelsedag. Samma födelsedag — ock därför firad samtidigt på Överby — hade hannes nngdomsväninna Karolixa Sven- berg, dotter till avlidne kyrkoherden S. ock boende på det närbelägna enkesätet Präst^rde. Till dessa födelsedagsfäster äro no meddelade visor skrivna. Karl Elis föredrog dem då, klädd som bonddräng i nrvuxna kläder, grå jacka, som dock hängde nt över axlama ock med korta ärmar, samt dito byxor". På födelsedagen 1824 hade han vid sin sida sin »fästmö» Marta, vartill den i följande visa omnämnde fanjunkaren Wess- LAU var utklädd.
I maj 1826 flyttade prosten Linderot till Skepplanda i Ale härad av Älvsborgs län. Trots den långa vägen försum- made dock ej Karl Elis flsten på Överby den 7 oktober. Delvis under resan dit skrev han visan nr 5, ock man vet ännn berätta om det ställe på landsvägen, där han diktat vars 9 (»Nono um farladels, härr kaptin, sa'n»X vilken han själv ansett mycket fyndig. Dora var nu bliven förlovad med kaptenen vid Bohusläns regemente C. C. Salberg, ock tydliga anspel- ningar göras i värsema på en väntad förlovning mellan yngre system Mina ock fanjunkaren Wesslau, som vid flsten aren var närvarande.
^) Kvillcbyxorna torde for övrigt Unge hava bibehållit sitt karak- teristiska utseende enligt ett talesätt utsocknes: v Han a frå Kville; boksene rör *n> (röjer honom). Vilken denna form Taiit, vet jag ej. HoLMsne (Bob. hist. o. beskr.) appger knibyxor ock älrerspinnen såaom högtidsdräkt for Bohuslän (särskilt kustlandet).
XIII. 7 KTILLE (ström & SVENBERG). 27
Första värsen av visan nr 4 har en viss likhet med första värsen av visan nr 6. Sannolikt är, att Linderot känt till denna senare, vars meter han även använder. Hans andra visa av år 1826 torde dock till fullo rättfärdiga hans rykte för originalitet ock genialitet.
Melodierna äro upptecknade av fröken Andrea Ström.
Med avseende på transkriptionen märkes, att den i allmän- het återger nttalet i norra delen av socknen. Då i handskriften prep. »för» konsekvent skrives ftur , fo, bar jag dock tecknat den fgr (fa), vilket uttal är det vanliga i södra delen av socknen, där Kville prästgård ligger. I norra delen är uttalet /&, fi^r det vanligare.
o-ö-vokalen framför det av ett g uppkomna to tecknas i här meddelade handskrifter med o eller a (dessutom förekomma u, ö, 6, &). Olika uttal finnas även på olika trakter; sålunda har jag antecknat ow^ ewy nWy tuw. Efter meddelade hand- skrifter har jag här skrivit ljudförbindelsen med owy som är södra sockendelens uttal, medan i norra delen tuw är vanligast; t. ex. öga: owa — tuwa; i håg, en hög, en hog [= högt beläget ställe]: how — htuw.
ft-ljudet framför r, ?, n, i, s, har jag tecknat med a, ehuru ljudet ej är så öppet som det uppsvenska. Att det tydligt skiljer sig från ft-ljudet i samma ställningar i Tanumsmålet — vilket jag tecknat €e — är en av de omständigheter, som van- ligast påpekas även av allmogen själv i fråga om språkliga skilj- aktigheter de båda socknarna emellan. Om a är det vanligaste uttalet över hela socknen, är jag nu ej i tillfälle att upplysa.
På Dora Ströms ock Karolina Svenbergs födelsedag den
7 oktober 1824.
3^
1. Mett härrskab, j^j um fa - tänkels > ber, Att jäj så 1. met ha^Jcab, jaj nw^fa-tceff^-dU^ b^r^ at jaj S9
ir
^=^J^T^-rrn^^J^^:=^
näss vist be* -gynnar^ snacka. Men far sa
nres - - - - mst be - - jyn - a^ w §nak-a. mcetv^ fg, ^ ^a
^) förlåtelse, ursakt. ^) Nu vanligare by nar.
28
BCSICK^ BOHUSLÄNSKA FOLKmIlSDIKTBB.
X1JI.7
te mäj: hör på, miD Pär, te w m€e: k0r pa^ mim ^ par^
Släng hastagt' sUnf kastfufct*
präst - galn å gra - te - - le - - ra De
pr (est - ggn o gra - t^ le — ra de
I vare galär har gått ett snack, Att I bär boxne far* alle töser. 10. Jäj tänkte, mi sknll'^ vnrt ligså frack ^ Men no fastår jä, hn ente löser*. 6illt>* e I klädte me stackar ^^ pene>^ A därte spällar I snällt me bene'* På skara gulf".
15. 6n la £r lefva i langli ti
Fa nda'^ smarta i glams å löje! Jäj håbas» att I ska löckli bli, A möggen'^ morro" jårt lif fatöje'*. Jäj säkert tror, de ska ente klecka,
20. Att I ska nyda^ bå mad å drecka Te döeda.
to mam- tva mam-
25.
Inno^> en ynskneng jäj har fa Er, Sam jäj kan gönna^ la laoet^ höra, Att I snart får hör jår bandteler^ Me niässesärk» äller pann'» bag öra»
*) hastigt. *) skynda. Andra nppteokningar av visan ha: fleu, flno o. s. v. (fltatc) = flyg. *) Vanligare är åratal i9ft^^)- *) Bår byxorna for = överträffar. ^) I talspr. sJftuh, *) dnktig. •) f ordar, går upp mot. '•) fint, präktigt. ") kjolar. «) vackra. ") Spela med benen: uttryck för yster livlighet, här t. ex. dans. *♦) Åven gelv. **) föruUn. ") Åven
XIII. 7
KVILLE (ström & SVEKBXRO).
29
på däj di po w dce cl>
randte jacka, 5. Fly* burt te ran -td ja— Ja, fly^ hni w ie
8äl-ler, snm glaligt fe --ra Sin ft$-dels-da^! S(B - - h^§um gillet ft- -ra siw w fe-dls - da^!
} var 9 gq,lar har gat et snak, atd % har boksm far^ ah t0S9r. 10. j(B tcefftQ, m% 8^mV vut hgsd frak^, mmn ng fasit^r jte^ ho entd l^s^r^. jilt^^ (B % hlaetd ma stakar ^^ peng^^, o d^le spcelar i sncelt ma ftewe" pa sJpura gulv^^.
15. gu la der leva i la^h ti
fauda^^ sma^a * glams o le^d,
j(B habas^^j at^^ ska UJjle bh
o m0gdn^'' moro^^ ja^>.hv fatep^^.
j(B sélfdii^iirus.^(B ska-ntd klel^a, 20. - at^^ ska nyda^^ bo mad o drelfa te déda.
25.
^no** e evishney^ jte hqr fa der^ sum jce^^kan jena^^ la lawat^* hqra, at^l snaii far he^^ar bantsl^r^ ma mcBSdsark^^ ceh^'' pcen^^ bag era^^,
hapas. ") mycken. ") glädje, nöje. '•) förlänga. *'^®) njuta. 2*) ännu. -^) Åven ynskney. ^*) gärna. **) laget, sällskapnt. 2*) Ordet, som förekommer även i följande visa, vars 40, måste — av sammanhanget att dömma — anses betyda: friare, fästman. Se not anf. st.! ^^) mäss- skjorta, sål. en präst. ^^) Åven heeh, ^) pcend. ^•) I vanligt tal : ^rat.
30 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMALSDIKTKR. XIII. 7
Sam har bå värqyärn^ å bi^nvinspaima'^ Å kan åfltakomma ett söm anna*^ Fa kärringe.
A käre töser, når I en gäng 30. Ha blett» kopiera^ me snälle kärar,
O! må I aller>^ då Ii» fafang"
Änten'» på fånna», fä alle märar,
Ha kåfyen*^' föll ntå mjölkebonkar
Å pnlsa^^ pantal*^ å greddeklonkar*' 35. Fa nda" tröd«*.
No sist jäj ber Der, min^^ söde De, Vri hid de De har te näbb å yära**, Så kan den kryben *^ då sjol få se, Att prästgarstösene e ente säre*'. 40. Men håller I jår därte fa pene,
Så byr«* nåck^ Martha mäj käftebene, De engen sag^^
No nnrar far, hö^^ jäj e fa kär, Sam slår tor haa*n» de jäj har å syda^. 45. Ä mor blir fatten" alltpå^ sin Pär, Sam ente kommer å skrabar gryda. Nej rämmen^^ stå i säj jäj tör bia, Um jäj vell slappe» få bag då» via«», Men sir gonatt.
^) Åven 'kvten. '') för hnsbehovsbriuiningeD. '^ Måste du heta: ant. ») Vanligare £r Meva (1- ft*«t^). **) förenade, gifta. »^) aldrig. ») lida. 'O förfång, skada. ») antingen (varken). ») fårajord. *^ Köve : mindre förvaringsrum 1. -ställe för mat. *^) korv. *^ palt ; även patal. ^^) vetek lunkar, klunkar av vetemjöl. ^) Sammanhänger med tryta: utan att tryta, i stor mängd; jfr tred tålamod av ^rf (/a vänta.
XIII. 7 KVILLE (STKÖM & SVENBBRO). 31
sum har bo vqrkvcefi^ ^ brtsenvrnspana^^ o han astakoma et sum ana^ fa ^(^reye.
o §ard t^sd^, nar t eg^ga^ 30. har blet^^ J^uplera^^ ma snceh Jfarar,
o! m^ > aln^^ do h^ fdfo^^*^
anh^^ po fonq^^y f(B <efo" m^rar,
ha kevdw^^^ftul uta mjollfdbo^har
o pulsa^^j par^tal**^ o gveddlclo^lcar*^ 35. /'ouda» tr^d^y
no sist j<B b^s^^e, min*^ si^da de, vri hvd da d^ h^^le naeb o v^ra^^j S9 kan dteg^krybQn*'' do fol fa se, at pr€BstgQ,t§iS9n9 ce-ntd sard^^. 40. m<3sn hehr t d^ di^l^ fa p^nd,
S9 6y*'wijÄft** mata mee peeftabene, d^ee eydn sg.g^^.
no funrar /gr, Aö" ja (b fa J^r, sum sle^lor hown^^ dts jae har o syda^^ 45. o mor bhr futi}^ alt po^ stm^pi^r, sum^f}t9 kof!i9r o skrabar gry da. ntB rcernn^'' sta * s<b jce^tBr 6to, um jte^vel sUepd^^ fa b^g ta^^ vijq^^ mten sir go nat!
*^) mina. *•) till man att vara (som tjänar till mun). *^) »del krypet», i smeksam mening, till den fingerade fästmön; se inledn. till visan! •8) blyga. *•) bjuder. *®) nog. **) det är ingen sak (lider intet tvivel). ^2) vad. *•) Slår ur hAgen = glömmer. ^) sköta. **) förargad. *">*) Sammansättningen finns nog ej i talspr. ^^) den onde. Hela ut- trycket är en nu mindre vanlig svordom. **) slippa. *•) utav. •**) vidjan.
5.
På Dora Ströms ock Karolina Svenberffs
1. En gåmmåP kännengs här i 1. cg w gamaP ptmey^ har ^
bande^ botcde*
fiött; sa'D;
Far att Er ffi rå - ga Ä no fyr at j^r fo r^ - ga o no
nött*, 8a'n. Hnt^, sa-n.
Se pi se po
mej, 8a'n; meejj sa-ti,
Här står ha w ^lar
Houar I» då jej farväll» här tou^o? 8a'n; 10. Då va skrig å jämmer", kösseng ou*^^ sa'n. Mine ouer ränner" Sam två vattenspänner", När den daen fäller'^ mej i hou, sa'n. Men burt mä grad, 8a'n, Å all slåns ^® låd, sa^n, Astemeras" no ej far en plåd, sa'n.
15.
^) Om författare, omständigheter ock språk, se upplysningarna vid visan nr 4. -) Denna form brukas endast av gamla personer; eljest
gamj gammal. ^) bekant. *) bygden. Axel Pettersson sjöng: bojdey vilket uttal nu även är vanligast. ^) född. •) strävat. ') lille.
5.
födelsedag den 7 oktober 1826 ^
fött^ 8a'n, Snm pil Z^/'*, ^a-w, 5ww« po
lan - ge vä -jer burt har la - ^d vce ' pr hni har
|
lide |
sprSga |
Denne |
länge |
vä - jen bid har |
|
lido |
springa |
dceng |
la^d |
vce-pn htd ha^ |
jäj, 8a'n, Sjol Cal Chrestensen den vessle^, bäj! 8a'n. jcejj sa-fij fol kal-krestn - sdn dceiv>.vesl9'^, hcej! sa-n,
hotvar i^, do jce farvcel^ ha^low^^? sa-n; 10. da va shrtg o jamor^^ §0sey ow^-, sa-n.
rmno 0W9r reeno^^^
^§um tva vatnspeeno^^^f
^Yia^^^^cen dan haw^f(ehr^^ mee^ > hoWj sa-n. m(em>.bui ma grad, sa-n, 15. o al slaivs^^ lad, sa-n,
(vstdmeras^'^ no-ntd fa^y^ p^(^d, sa-n.
*) kommer ni i lifig. •) I värsen farvél, i talspr. fårvél. *®) B'ormen oiiruklig, i»i] to^. *') Jtsmdr (Axel P.). ^^) också. ") rioner. **) I tnlepr. vasspanar I. -spcenar. **) faller [mig i h&gen. '*) slags. ") Vanl. (elfstdmeras.
Sv. landsm. XII I. 7. 8
34 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMJIlSDIKTER. XIII. 7
Men purg;ar8^"! den gamle va'n>* je har, sa^n. Att ett IntVety» jäj gönnft»» tar, 8a'n. hsLug^ då hid me hållen^ 20. Å slå i far stållen,
Sam står här far er bå kant^* å klar^, sa^n.
Struben min, 8a*n,
E ej fin, 8a*n, Men SH skråf^^ tes snben slonket in, 8a*n.
25. Åb, no slank de ner så skönt å vått, sa^n;
Nytt karass kom i min hele skrött, 8a*n.
No så ska jä sjonga,
Så att gniv ska ronga'*.
Aj den drammen^^, hö han väska-" gödt! 8a'n. 30. Far nok ved I, sa'n,
Att öl å spri, sa'n,
Kuranterar^* folk i allan ti, sa'n.
Dora å Carlina, ly»® på Cal! 8a'n. Föst te Er dresserar han sett tal, sa'n. 35. På den synne daen'^ Udi denne manen Ved jäj fyller I jårt åretal» 8a'n. Löeke te, sa^n, Ro å fre, sa'n, 40. Allsköns moro, bantelerer'' mä! sa*n.
Dora allt en pelt har snöde'^ säj, sa'n; Carolinna går väl samme väj, sa'n. Trn roäj, käre töser, De e ty", sam löser 5*, 45. Te å vare gift, de ved nok jäj, sa'n;
Far Borta är, 8a'n,
Mäj så kär, sa'n. Att jäj ej ger bnrfa" far e mär, sa'n.
'■) Eljest skrivet purgass, strunt, förlåt. ") I talspr. vån, '®) Åveii luvdty rus (luva mössa), -i) gärna. ^^) I talspr. Iaf9 langa. ^') Ett runt drickeskärl av tra, allmänt använt av allmogen. '*) Båda orden vanligen tillsammans: livslevande, ledig, färdig o. d. ^^) skrovlig. ^*) darra 1. gå runt. ^') supen. -*) Nu vanligare vaska. ^•) gör kurant, knrerar.
XIII. 7 KVILLE (ström & SVEN berg). 35
at et liuw9ty^^ jce j0na^^ ia^, ^an. iag** do htd ma beln^^ 20. o^sle % fa steln,
sum står h^r fa de bo kont-^ o klg,'^*^, ^o-».
strubdii rmnj sa-n,
oi^ntd fin, sa-n, m(Bn sd skrev^, tes sub^n slogk^ m, sa-n.
25. 9^ no slafik dce ne^§d fent o vat, sa-n;
nyt IfuraJ kom % mvn h^h skrot, sa-n,
no Sd ska^j^e fo^a,
S9 at gulv ska ro^a^,
aj dcen drarnn^^, ho Juifv^vtsska^^ got! sa-n. 30. fa^riak ved t, sa-n,
at jfZ o sprt, sa-n,
Ifuranterar^^ folk » ålan tt, sa-n.
dora o kal%na, ly^ po kal, sa-^, fast te ja^^rne-serar han set ta.., Sia-^n. 35. po dren ftung dgn'* udi drem mg>n
ved j€B fyhr % ja^ ar9tg^^, äo-w. l0^d te, san, ro o fre^ sa-n, 40. alfons moro, bant9ler9r^ m^! sa-n.
dora alt^n pelt has.§fi0d9^ seej, sa-n: karohna gar val sam9 vcej^, sa-n. tru mcB, §Qr9 t0S9r^, s.^(p, (e ty^^, sum l0S9^^^, 45. w^e o var9 pft, dte ved nak jaj, sa-n;
far bata <b>., $a-n,
maj S9 ;öw, ^a-n, at j(B-nt9 pr 6fi*-a'^ far e ma^, ga-n.
30) lyes. »>) Ovanligt uttal; eljest dan. '^ Vanligen ^§1^1. ") Fäst- män ; jfr visan 4, not 25. Axel P. visste ingen betydelse på detta ord. »När ve sjongte visa — sade han — vcsste ve, vasken [varken] hö [vad] dä va alle betytte.» ^) snutit, skaffat sig. '^) tyg, snk, något. 3*) duger, tjänar til! något. '^) bort hanne (vits på bu^a Borta).
36 BUSCK, BOHUSLÄNSKA POLKMÄLSDIKTER. XIII. 7
MesBtvck bare ente miDe rä^! sa*n. 50. Når I en gaDg härr^* jir gabbe fft, Ba'n,
La'en*® fritt hnsere
A i galn regere,
Så ska allteng snällt, finnrlit gå, sa'n. Bare Ii*', 8a'n, 55. Tröd« å ti", sa^n,
Blir en sam en sö** snart spag å bli, 8a'n.
Far den Dora! Fast jä knnn'*^ väl tro, 8a*n, Att ho sknlle bli e knecktefrn, 8a'n; Ente har mankera, 60. Att ho har blett«« fira,
Frirar*^ bar ho hatt bå sex å sjn, 8a'n.
Men tve völ*' den, sa'n.
Salbergen, 8a'n, Sam skalle lå den pene markongen**, 8a'n.
65. Nono om farladels^, Härr Eaptin^*, 8a'n,
Jä står å vräger dor^^ mäj sam ett svin, sa'n.
Men ä si^ allvala,
Va I enge snla**,
Sam kanu'*^ snyde jår e tös så fin, sa'n. 70. Go kuplation**, 8a'n,
Å gille** bon*^, sa'n,
Ynskar jä no der då lyärtans gronn, sa'n.
Körkehärre, Er jä sjönger^ till, 8a'n. Allt gött hanne Er, sam jäj dett vell! sa'n. 75. Gu la Er flnrere, Engenteng fallere*', Men jår lefnad vare lögn å still, sa*n. Precis så, sa'n, Sknirw de gå, sa^n, 80. Um Cal Cbrestensen kunn'** nogge** rå, sa'n.
^^) rad. '") var [er (var sin): i deona BamroanställuiDg ar d&r vanligare än jåx. ***) Vanligare är Ig-n låt honom. *^) lid. *2) ^av tålamod; jfr visan 4, not 44. ") I taUpr. h} tig. ") ett får. *^) I taUpr. ]fUin9. *•) '^fr visan 4, not 33. *') Friare. Axel P. sndc: ho har Viii hqt (bot) flera hon har varit bjuden flera. **) I taUpr. tt^e (Jri)
XIII. 7 K VILLE (ström & STENBERG). 37
mestelf bar» entd m%nd ra^^! sa^n. 50. nar i ey^ga^ he^^ar^^ gafea fa^. ^a-n,
Ig-n*^ fr ht huserd
o i gqPf rejerdf
sd^ska altey sncelt, fmulht ga, sa-n. bard h*^, sa-n, 55. tri^d*' o ti*\ sa-ftj
bh^^^^nms.i} S0** snats.s,pag o bh, sa-n.
fg^tf/en dora! fast j(e ^tun*^ val tru, sa-n, at ho sJjmU bh e kne1ft9fru, sa-n; entd har magkera, 60. at ho har blet*^ ftra,
frtrar*'* har ho hat bo see^s o fu, sa-n,
meen tve vnl^^^dteny sa-n,
sqlb{Brj9n, sa-n, sam s^mh f^ dmm^pen» marko^^n*^, sa-n.
65. nofio uw^falqdls^, har kaptm^^^ sa^n.
jm står o vragjr dor^- m€B snm et svin, sa-n.
m<en o si^^ alvala,
VQ » eye sula^,
sum Ifiun*'^ snydQ jar e t^s sd fin, sa-n. 70. go koplafon^^j san,
o pb^^ bon^"^^ sa-fij
ynskar jce^no de^la jaians grun, sa-n.
gurkdhar», jqr joi S0y9^^lely sa-n. alt get hteno ja^, §um jtje^da* vel! san. 75. gu la jqr florera, eydntey falera^^,
meen ja^levna vqrd lofn o st^l, sa-n. presis sa., sa-n, slfud^ dce ga, sa^n, 80. um kal-krestns9g^}fiun*^ nog9^^ ra, sa-n.
vnh 1. vql9 tvi varde! *^) Smeksam benämning på en liten flicka. ^) förlåtelse. *») I talspr. kiiptin, *^ vräker ur. **) för att säga [allvar. **) Söla, dum person. ") förening, giftermål. *•) vackra, präktiga. *^) barn. **) sjunger; »/o^ar ä råare». *•) fattas. •^) I talspr. sjfiuh), •*) något [råda.
38 BU8CK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÅLSDIKTER. XIIL 7
Te Er, mi söde frn, står no mett ol, 8a*D. Lige gemeD^^ är I sum i fjoll, 8a'n. I ä södden*^ qvinna, Sam bli ledt*^ å finna, 85. Um j& rännte kreng den hele joi, 8a'n. Rask å fyr**, sa'n, Sum e myr**, sa^n, I Um jårt hasbäll ino*^ länge styr, 8a'n.
Mamsäll Minna, vär ved friskt gemöd! 8a'n. 90. Ho e väl ente åver söstre stöd*^? 8a'n.
De kommer snart en uffcer**
Mä bå plid^o k duffser^i,
Sam järt bjärte lägger ndi blöd, 8a'n. Kom i hou, sa'n, 95. Cal ä gou^^ 8a'n,
Spatten" mett i syne^*, um han lou'^! 8.Vn.
Se på remmen'*! där står Wäxlo" sjol, sa'n. Tack, fanjonkare, tack far i fjol! sa^n. Minns I, når nm jule 100. I velP* mäj skamfule",
Når jä for till Sköre qvärn»* å niol? 8a'n.
Men bart me barns, 8a'n,
No ä ve sams, sa'n. Här ska bare vare skrod*^ k glams, sa'n.
105. I*^ då bare morofuU" jilj är, sa'n,
Bekantingar jäj ser i alle vrär^*, sa^n;
Hårre" jäj mäj vänner,
Åfver allt jäj känner
Ongkärar å töser samla** här, sa'n. 110. Far bärstäs, sa*n.
På Sodenäs, 8a*n,
Finns de sådent ty*' så tyckt** sum gräs, sa'n.
*^) nedlåtande, vanlig. **) ni är (en) sådan. **) som det blir svårt [att.
*^) livlig. **) myra; nu alltid en mi^r^ således ej fem. utan mask.
*^) ännu ; i talspr. tnö. •*) stött. *•) I talspr. efs§r. ^") plit, väija.
^*) tofsar. '^ god, säker; ett uttal gOtO 1. dyl. har väl ej funnits
") spotU honom. ^*) ansiktet. ") ljög. ^*) Se på fan! Jfr
XIII. 7 KVtLhE (ström & SVENBBRO). 39
te der mi 8f»d9 fru^ sta^fiQ met q^^, sa-n. hgd jem^n^'^ te * sum * ^Ow, s.a n, t €B s(^dn^^ kvtna, sum bh^let^* o /Vwa, 85. «w jee rcentd krey dcen heh jQs., &a-n.
rask o /y**w, ^a-n^
sum e my**w, ^a-n, um ja^ husel iwo®^ l^eijB sty^^ ^a-n.
mams(Bl m%na^ v(tr ve fnst jemtjt! sa-n, 90. ho (B vcel entd avd^§0stre stut^? 5a-w.
dce koma^^fiai^i^ efs9r^^
mei^bo phd''^ o dufsar''^
sum jait jaia Itegdr ud% blgd^ sa-n. kom i how, san, 95. kal cB gQ'^-j sa-ftj
sput-n''^ met i syne''^, um han luw"^^! sa-^n,
se po rcBfnn'^^! d^^§lar vcel^slo'^'^ fo^j Äö-n. tak fanjo^kardy tak far i fjo^! s,an, mvns >, n^r um jutle 100. 1 veV^ mcej^ skawfuh''^,
nar jee fg^le f^re kvteii^ o mo^? &a-n,
meem^but ma hamSj sa-n,
no <B ve sams, sa^n. ha^^ka bqrd varo skrgd^^ o glams, sa-n,
105. i*^ do barg morofiup^ j€e ^-, §a-n,
bekanteyar jce ser * ah vra®*w, ^a-ti;
Jigrg^i jae^mcB vcendr,
avar alt jce ^cengr
oskärar o t^S9s.§amla^^ ha^, ^a-n, 110. far ha^l^Sj sa-m^,
po soddnees, sa-w..,
fins d(e sednt ty^"^ S9 tyTjt^^ sum gr^s, sa-n.
visaD 4f not 57. ^^) VaDligt uttal bland allmogen av namnet Wesslau. ^^) Bör vara: velie. ^') skamfila, misshandla; vanligare kanske ar
skawfald, ^^) Då för tiden känd för där förekommande slagsmål.
**) gott skämt. *2) Haj. *') glädjefull, uppsluppen. **) vrår; vanl. vrunar, ^*) varthän. *•) samlade. *^) »sådant tyg», sädana. **) tjockt.
40 BUSCK, bohuslInska folkmälsdikter. XI]]. 7
Men körkehårre, orsäkta jij ber, 8a'D, La mäj här i natt få slå mäj ner! 8a'n. 115. Um I sknlle fara Bart till Ale bära,
Ska mi Bnrta nok traktere Er, 8a'n, Må greddebrö"», 8a'n, Å al] slang*® sö, 8a'n, 120. En pallasé*' anså^, d'ä enge nö, sa'n.
No ä jäj besätt då brännevin, 8a'n, Snni e Tinnelega*^ ä mett sinn, ffa'n. E ansqvätten** tana*^ Legger far mett ona; 125. SåHes har den snben trängt säj in, sa'n.
Hen vänner, hör, 8a'n,
Min ko]ör««, 8a'n, A att allti ha kurant bonlör*^ 8a'n.
Spälleman*», hå ä detta fa mojäng»*? 8a'n. 130. Klare^*® fela snart å bönen >*> sväng! sa'n.
Uppå gnlvet svansa,
La no bene dansa,
Peltar, töser små i hörtigt fläng! sa'n. Hå, se så, 8a'u, 135. La no gå! sa'».
Rättno kryber vessle^-Cal i vrå**»-, sa'n.
^*) vetebröd; g-ljadet finns kvar blott hos ni3xket gamla personer ock blott i vissa delar av sockueo ^) slags [sopjM. '*) Kaffe ock brännvin, kallas även gök (>uddevallare •). '^) också. '^) Ett slags väderflöjel.
XIII. 7 KviLLE (ström & svenberg). 41
la m<B har ^ nat fo sle^mtp ne^l §a-n. 115. nm > sJfiuh fara but^ie qh h^ra,
ska^mi huta nak trakt^rd de^, ^a-n, ma gveddbr^^^, sa-n, o al slaws^ sq^ sa-n, 120. em^palase^^ owsif^'^, d^ce er/e n^, sa-n.
no (B j(e^bescet ta hrcer^dvrn, san^ surn e tnndlega^^ ce met sm, san. e anskvcetn^ toiva^^ legdr far met owa; 125. sehs hq^^cm suhm trceyt ste in, sa-n.
mcew^vtendr, hf»^, ^ä-w,
m»ywÄoZj0r**w, §a-n, (§ o alth ha Ijurant hom0^'^^, ^a-n,
spcelman^^, he ce deeta fa^^mojcefj^^? san. 130. klar9^^ f§lq snat o bowan^^^ sveey! sa-n.
upo gulvdt svansa,
la^no bene dansa,
pelta^, l0Sd^§m^ i hufh flcet/I sa-n. h^, se sa, sa-n, 135. ZawHO ga! sa-n.
rcetno krybdr vesh''-kql * «?r^*% sa-n.
^*) förskräcklig, otäck. •*) dimma; vanligen taga. ••) Här: sinnelag. ^^) I talspr. homer. •*) spcehman. ••) sätt; vanl. i pl. mojtBYf^r.
*00) gör i ordning [fiolen. *^*) bågen, stråken. '*^) Vanl. VTO.
6.
Av fru Ulla Gerle, född Ström, på Häller i Bro socken ha mig delgivits följande tvänne visor. Avskrifterna äro ej så omsorgsfullt pjorda som till övriga här meddelade visor. 1^ häller förefalla de vara så gamla; dock sannolikt minst trättio är. Fru 6. kan ej säkert påminna sig, varken när eller av vem hon fått dem. Deu person, som värkställt avskriften, torde ej hava varit från Tanum, orten för visornas författande. Jag har därför ej noggrant följt dessa avskrifter i sådana ' självklara fall som t. ex. skrivningar med -a i st. f. -e i än- delser, bälst som jag till stöd fOr dylika ändringar kan åberopa ett tryck av den ena visan från 1850-talet.
1 Germaniens Völkersttmmen Sammelung der deuhchen Mundarten in Dichtungen^ Sagen^ Märchen^ Volksliedem u, s. w. Herausg. von Johannes Matthias Firmenich (Berlin 1854), III, s. 855 är jämte tysk översättning visan nr 7 avtryckt, den tyske utgivaren meddelad av hr C. G. Zetterqvist i Stockholm. Stavningen där är på många ställen vilseledande för den med målet obekante, varjämte åtskilliga tryckfel före- komma. Vid sidan av denna visa meddelas ur G. G. Zetter- QVISTS (ännu outgivna) polyglottsamling en översättning till Tanumsmål av »En finsk bondetös' visa», om vars stavning gäller det samma som om ovannämnda visa. Särskilt att märka i dessa visor äro skrivningar sådana som h&n, håns, s&tt, sn&cke, tanker, stådit ock smågar — det sista är det enda ex. i Olas i Sobbhult visa, ehuru anledningar till flera ex. ingalunda saknas — i st. f. han, hans, satt, snacke, tanker, stadit ock smagar. Alla dessa likartade former kunna omöjligen vara tryckfel. Företeelsen bestyrkes dessutom av Holmberg (Boh. fiist. o. beskr., II [utg. 1843], s. 60), varest »håttespråket» karakteriseras bl. a. därigenom, att »a uttalas inuti ord som ett lent &, t. ex. p&nne, flinke (panna, flaska)». Då emellertid icke ett enda exempel härpå förekommer i de säx nu tryckta manuskri|)ten, av vilka ett säkert är från 1826, ett annat (nr 1) möjligen
XIII. 7 TANUM (SEQEBADEN-BRUNIUS). 43
änDU äldre, torde man få begränsa nämnda företeelse till den nordligaste delen av länet med Tanum som gräns i S(^der^ Eller kanske man kunde våga gissa, att det på 1840-talet endast varit en historisk företeelse, vilket i någon mån torde bestyrkas av den omständigheten, att Sobbhult-visan med sina 59 värser (om två korta räknas som en) blott har ett enda exempel, under det den av hr Zetterqvist — som kanske endast haft teoretisk kännedom om målet — värkställda över- sättningen med 17 värser bar åtta exempel.
Obestridligt är emellertid, att båda visorna (nr 6 ock 7) äro frän Tanum. Manuskripten uppge som tillkomstår för bäd» 1819, ock i båda kallar sig författaren Ola i Sobbhult, vadan det väl bör hava varit samme person.
Men vem var då denne Ola?
Fru Gerle vill påminna sig hava hört, att de båda visornas författare varit dr AUG. Vilhelm Brunius, död som provinsial- Inkare på Öland. Denne var en bland de många barnen — en broder var den berömde professorn i Lund, arkitekten C. G. Brunius — av den originelle ock lärde prosten Gomer Bru- nius i Tanum (t 1819) ock hans hustru Mariana Rodhe. Hans systrar voro de i visan nr 6 be^ungna mamsellerna Lotta ock Ulla, av vilka den förra blev gift med en kapten VON Segebaden. Denne Vilhelm Brunius var bekant som angenäm sällskapsmänniska samt glad ock munter, egenskaper vilka ingalunda äro oförenliga med ifrågavarande författarskap. Men icke desto mindre har jag andra uppgifter, vilka åt- minstone göra honom äran stridig.
Enligt dessa skulle under »Olas i Sobbhult» namn dölja si^ komniissionsiantmätaren Johan Jakob Bogenholm. Min far, som i sin ungdom var lantmäteriauskultant hos en lant- mätare Dalin, vilken i sin ordning varit medjälpare till ovan- nämnde Bogenholm, brukade berntta, att deniie^ ofta utklädd uppträdde som »Ola i Sobbhult» ock sjöng visor. Om min far kilnde till de här meddelade, vet jag ej.
Bogenholm härstammade från en gammal iantmätaresläkt pä Dal, vilken på något sätt stått i förbindelse med fru Car- LÉNs föräldrar. Hos en BOGENHOLMs bror uppfostrades Emelie Smiths dotter med hovrättsauskultanten Reinhold Dalin, en B:s nära släkting.
I ock för det år 1803 började enskiftesvärket kom Bogen- holm till Bohuslän, i vars norra del, företrädesvis Tanum, han slog sig ned. Här hade han att kämpa med mången gång svAra ekonomiska bekymmer, men hans goda lynne höll honom uppe.
^) Flere med folkniål väl fortrogna studerande av GöteborgB nation i Uppsala från nordligaste Bohuslän säga sig aldrig hava hon å-ljud i nu uppgivna ställningar.
44 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÅL8DIKTER. XIU. 7
Mån^a historier ock infall berättas ooi honom. En ^ång lievistade han en fäst i Strömstad. En väiaktad borgare, som dock var mindre förfaren i den oratoriska konsten, började sitt tal med en upprepad försäkran, att han ej var beredd, varvid Bogenholm genast anmärkte: »Nå gå då till en garvare!»
Slutet av sitt liv tillbragte han under goda ekonomiska omständigheter på en i närheten av Strömstad belägen egen- dom, Vesby, varest han dog omkr. år 1843.
Mot Bogenholms föruittarskap tyckes tala överskriften till visan nr 7: »E ent(^ldi visa, som Ola i Sobbholt dekta å sang på Krauenäs hos lanmädar B.» Saken synes mig dock kunna förklaras pä följande sätt. Bogenholm har någon tid bebott någon av byggnaderna vid häradsbövdingbostället Krage- näs i nordligaste delen av Tannm. Vid någon fäst har bl. :i. gäster varit även häradshövding Unger med fru. För att roa sällskapet har då B. skiftat hamn ock såsom »Ola i S.» med sin sång än vänt sig till Ungek, än till värden på stället —
E visa, dekta tå Ola i Sobbhålt på Käften Sagerblas
1. Purgass*, je stier' så drestet på I stövva^ här å tör diskurere, För mor därhemma sa: Ola, gå, 6å no te prästgåln å grattulere 5. Å önske trevne
Å all vällevne, Ja be vår Härre, han må välsegne De ODge två.
Ja ho sa senn^ att dä sövle^ va, 10. Att Doktern skulle si tös bortlövva Å dä mä Käften vonn Sägerbla. Je minns, han butte på Säni i stövva; Han va då role^, Mä ham» je tole^ 15. Berädda, houles*® je brogga jole — Ja han va bra.
*) förlovningekalas. ^) förlåt. ') stiger. ♦) stugan. *) sta. ") således. Jfr visan 7, v. 48: s&ules, som förutsätter uttalet SBtchs
XIII. 7 TANUH (SEGEBADBN-BRUNIUS). 45
ty »Ola» var ju en främniande. Intet är väl t^r övrigt van- ligare, än att man, då nian uppträder med diktat namn, talar oin sig själv för att förvilla åhörare.
Men — Brunius eller Bogenholm — en god landsmålare berättas »Ola i Sobbholt» hava varit. Han var förtrogen ej blott med sin orts dialekt, ntan även med allmogens åskådningar samt seder ock brak, vilka ban med ovanlig naturtrohet åter- gav. En gång uppträdde ban i diktat tjänsteärende hos härads- hövding Unger, varvid dennes dotter AMELIE trakterade honom med kaffe. »Ola» lade härunder helt ogenerat bussen på kaffe- brickan ock förde — hela tiden okänd — en konversation, som satte mamsell AMELIE i stor förlägenhet.
Min transkription är från socknens södra del. Tanums prästgård ock Kragenäs ligga i den norra. Då visornas för- fattare voro från någon av dessa orter, förklaras härav den på några ställen bristande överensstämmelsen mellan transkrip- tion ock täxt.
å Mamsäl Lottas fösteröhr i Tanum. Juli 1819.
1. pargas^! jce stu^^p dresUi p^ > steva* h(Br o ts^(]is]furer9, f& mo^^cer hema sa: ola, ga, ga no te prcestgan o gratulera 5. o yns]c9 trevna
o al velevnay ja be var haerd, han mo V(elseyn9 de 0^9 tva,
JQ ho sa sen^, at dm sehs^ va, 10. at doktdfi^^Jfuih s> tqs hutl(im o dce mft kåptrw^ron seg^rUq. jce rmns^ ham^bntd po sam > steyq; haw^va do role'', ma ham^ jce toh^ 15. berata, hehs^^ jce broga jole — ,;a hatr^va bra.
1. sovhs, vilket jag dock ej hört. Nilén Sorb. bar dock s&Vvel ock h&'wel huru. ') Vanligare roU, *) hanum. •) tordes. '") huru (jfr not G)
1
46 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMALSDIKTKR. XIII. 7
No Jösses^^ tack då för läoge86'n*\ Å gje er löcke på denne jola! I va då Lyttnant, ä no Käften", 20. Men je ä ino densamme Ola,
Sum väl er unner
E löcke ränner", Å gull å sölver i store tunner
Dä ska I ha.
25. No, mi mamsäl, je kun''^ väll trn, Att I ble lett åt att ensam vand re. Så rask e tös plä bli rask e brn^^, Dä har je funne så väl sum andre. Nå ho vell svenge, 30. I kjöget sprenge,
8å bli dä mad å all Gäss välsegne" I fad å kras.
Men höttiT ä dä? Kors, dä lokter gött, Se här ä ponns utta bägge slaue". 35. No kläjer dä 'ti min hele skrött, Je ber er, Käften, 1 må bebaue^' Att slo *ti sto ben 2« Å gje den togen, Sum våuer^i här in ti härskabs-hoben 40. Å be um vått.
No se, hå vackert dä sköller^^ rött, Å glasse ä sum tå bar'^^ demanten^^; Ajiamåj, hö dä smagar sött, No dä va nå't^* för den gamle fanten**. 45. Ja denne vare
A tå den rare, Sum bla^^ frå Spanjen i buttlar fare
Mä lackera rött.
**) Jesus, vanligt uttryck, liksom: J0S0S ja da (ja då). '^) käpUn. ") rund. ") ^mn^' ^^) hrmr, ") välsignelse, veelsefinls. ") vad. **) slagen. ") helu»ga. ^) stopen. Då stop är nentr., måste har menas
XIII. 7 TANUM (SEOEBADEN-BRUNIUS). 47
no J0S0S^^ tak do fa Iceyosen^, o p^dar l0^9 po dtem jgla! h va da lytnant, (B no kaptén^^, 20. meen jaj <b tno deen sam9 ola,
suws.ve>.d€r mnor
e l0^^ ran9r^^y o gud o sélvdr i stor 9 tana^
^(]€e ska i hg.
25. no, mi mamscely jee Jftuw^*s,v(el tru, at t ble let ad o §na vandra. Sd rask e tas hla bh rask e hru^^j dce har j<e funo Sd ve^s,nm andra, nar hg vel svevjd^ 30. i S^g^t sprerfd,
do hli^€l<jB mgd o al gms veelséyna^^ * fad o knäs.
m(en hat^'^ ce dc^? Jfo§^(lce loktar get, se hmr (JB ponj uta bcega slawe^^. ifö. no kl(ej^a^cl<e>.U fmn h^h skrot j j(B b^^^ar^ käptitiy ^ m^ behawa^^ o sle^U stgban^^ o p^icen tggany sum rdMrar ■• h^r m t hce^kabshQban 40. o be uw^vat
no se, he vakat ^d(B skolar^^ rutj o glase (B sum ta bar^^ demantn^; aj ejamaj he dce smqga..§ot, no d(e va nå't^* fo^cleeg^ gamla fantn^, 45. ja dana varg
(C ta d(en rara, sam bla^^ fra spanjeD i butlar fara
ma laka^^ rnt
pl. be8t. form, som emellertid i målet heter stobe. '") vågar. ^^) ser ut, liknar. '') bgra. ^) I visor förekommer nn diamant. ^) Måste heta noga. ^•) slarvig, lätt karl. *') Även pla ock 6?^, pläga. ^) lakat.
48 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÅL8D1KTER. XIII. 7
Ä skål 2», Härr Docter! I ä en kar, 50. Sum ha kann'>^ russlat^" ä skaffe töa; Ja. där sum förr bare uty*' va, Där växer no bådde hö i gröa. A Docterinne Ho ä e qvinne, 55. Sum ba kunn'" röslat^** b& ud'* i inne I sine dar.
Se mamsäl Ulla så sörse^'* går A våuer** knaft uppå söstre skua^^; Män vänta holt^^, inna kort, je spår, 60. Så kommer friern mä fjär i lua.
Då blir dä niore",
Då dugas bole Mä jilt, sum växer på denne jole —
Ä glasse går.
65. FarvälP^ mett härskab, förlåd" niett snack! Je tör ej länger här diskurere. J«'^, Gu välsegn Er, I ska ha tack! Farväll^, Härr Käften! Je sier*® ej mere. Må töse rare 70. Ej vine spare,
Män gje Er träjjet tå flaske klare, Å no: gonatt!
-•) Finare uttal: slcal. ^^) strävat, arbetat; eljest i uttrycket rw^Za |;e^ =^reda sig väl, ma bra. ^*) otyg. ^^) uda ute. ^') sorgsen. ^*) vägar
XIII. 7 TANUM (SEGEBADBN-BRUNIUS). 49
50. w^«w har ^mn^* rfisla^^ o skaf a fea; jUj dm^^uw^f^r bQTQ uti(^^ va, d(Br vcel^sd^fiQ bod9 hig o gr^a, o dokt^nnq ho (B e Tcvmay 55. sum Ägr J«*n'* rusla^ bo ud^ o mg t sm9 dar,
5g mämstel uila sd Sö^a" gar e vewar^ knapt po sestr^ sTjua^^; mtew^vcentd holt^^, ^na k^i, ja sp($^y 60. ^p komdr frtan ^^ 0^** * ^<<*v^-
da bU^ilce mgry^'',
da dugas bole ma alt, sum v<e1^S9r po dmm jol^ —
o glase g^r.
65. farvél^y met hce^kab, folqd^ met snakl jce tQ^uld Icetjdr h<Br d^sT^urerg. ja, gu valseyn d^r, % ska ha talk! farvél^, heer käptm! jae 5i-fjfa** m^rd, ma t^sd rqrd 70. (Bj vmdt spardy
mcen ji^da^lrtB^^t ta flaskg, klg,r9, o ng: go nat!
**) skåda; sannolikt ovanligt i Tannm. *•) häll. *^) För rimmets skull; eljest moro, ••) Vanligen farväl. *•) förlåt. *®) säger inte.
8v. lawUm. XIII. 7.
7.
E enföldi visa, som Ola i Sobbholt dekta å
1. Fast Ola no här iblann storfolket ä,
Anda tör han sönga å glamma.
Jä ved, att I alle orsäktar väl dä,
Ja alle, som här ä församla. 5. Ty jej vell no vesst ej* gå noggen för när,
Jä bare vell takke för dä jä förtär På enfällaus' vis, kan I veda.
Dä ä no väll sant, I kan sporre^ i qväll, Härr Ola ä kommen i laue^ 10. Men Bogenholm, som mä no alti vel väl: »I må» — sa han — »Ola, behaue* Te hälje att kom me i stöfva mi in, Så ska I bli tUgna^ mä mad å mä vinn Tå töser mä tru, som ä rare».
15. Nä mor ho feck höra, jä skulle te folk.
Ho tvätta å laua^ mi skjurte,
Å kranen* ho stifva'®, sen" dro fram en holk
Mä smörja å skonnane** Bmurte.
Ho sa sen": »min Ola, no håll dä kontant '^I 20. Men glöm ej bland tösene — hör du, din fant"? — Att du har e kärring här hemma!»
Mi Inger, mi Inger, hu** glömmer jä ej. För ho ä den bäste på jola, »A udom vår Bogenholm» — sir ho" te mej — 25. Ho ingen har kärar'" än" Ola».
') Roraode förf. ock andra omständiglieter se under nr 6. ^) erit9. *) enfaldigt; ovanligt ord. *) spörja, märka *) latvat = sällskapet. ^) be- haga. ^) trakterad. *) lagade. •) kragen. *®) gjorde styv, stärkte. ^') Sia.
7.
sang på Krauenäs hos laniuädar Bogenholm.'
1. fast ola no h(er ihlan storfelkdt ^,
sd t&-fi cendo S0ya o glamsa,
jte v^d, at ^ alj o^é^tar vcel d(e,
ja aldy sum har ce fB§åmla, 5. f^r jte^vel no vest cbj^ ga nopn ff^^fitstj
j(B harö vel tahd fa^cj,^ Jte f^lér po ewfoldtt^ t?t.9, kan ^ veda.
d(B <B no V(bI sant. » kan spur9^ i kvt^l, hcsT ola cB komn i lawa\ 10. m(em^bog9nhehn^ sum mce no alt^ vel vel: }■ ma — sa-n — ola, behatvg^ te hcelje o koma % stevq m> m, sa ska * hh feeyna^ ma mad o ma mn ta tqsar ma tru, sum ec rg^ra.
15. nar mor ho fejf hqra, jce sJjmld te felk,
ho tvceta o laiva^ mi ftaia,
o krawan^ ho stiva^^, sen^^ dro fram^n helk
ma smurja o skonarn ^^ smuta.
ho sa 5en"; m^n ola, no hel dee kontånt^^! 20. mce^^glum cej- hlant tqsana — h^r>.Uj d>w^fant^^? — at du har e ^cerey har hema!
mh eyarj mi eya^, (/ecgw** glumar jce ec^*, fer ho <e dcem^haesta po jole, o utow^var boganhelm — str o" te mcej — 25. ho erjan har ^rerar^'' «P* ola.
'*) skorna; vanlig plnralbildning. *^) kontant ordentlig. ^*) slarv. ^'^) En ack. ha av hon har jag aldrig hört, i stället hena, '*) h i ^ bort- faller ofta i raskt tal liksom di du; jfr väas 20. ") ^arara. **) ala.
52 BU8CK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÅLSDIKTER. XIII. 7
Å dä ved ho onså jä räcknar ej på. Tå Bogenholm håller bå store å små. Ja alle mä hnklä å Ina.
Skål DO, HärrsödoDg 1*, er täcke jä ved 30. För qvinna, I ga mej, den gilla.
I dömte mä te sl^, jä hnuar^' ho gred;
I ved, ve va konme i villa.
Män rätten ble refven^^; te presten jä geck,
Han sa nogge ol, å sex daler han feck^^ 35. No kärreng mä engen jä byder^.
Se tösene blues ^^, dä vackert vest ä, Å röna** går opp åfver kinne". För ^nve år sen jole Inger on dä, När ho hörte talas om tinge*^ 40. Men no ä dä bnrte, så går dä mä er, Mä tie för såddent i rönnar ej mer, Nä I no fått nogge ärfare.
Men Bogenholm, hör I, ge hid nogge vått! Mä glasset jä vell mä no bua*', 45. För Härsödeng-frne ha tvillengar fått, Sen sist nådi frne jä skua**. Ja skål no, Härsöding, I just ä en kar. Som sånles på gamle dar kräftene har. I blir vär å värre mä tie.
50. No börjar just ponsen å ge mä hymör,
Å jä tör på tösene glane.
De klä sej så gilt å så smale sä snör,
I brenga så vide som svane,
Å håret i töfser bå framme å bag, 55. Å kruser å buckler mä mygge'^ nmag. Må tru, de kan ouene^^ blinna.
'•) tue^dey. *®) till hanne. **) kommer i håg. **) Man siger i allm. i staUet, att rätten blir h^ft. ^) féf^-n, **) byter. >*) blygas, *•) rodnaden.
XIII. 7 TANUM (ungkr). 53
o da ved ho owsd jte ree^na^tita p^y ta hogdnhelm heh^ ho störd o sm^^ ja ald ma hukl^ o Ituva.
sk(^^nQ^ h(B§édey^^j da^lakd jte v§d 30. /ar kmngy > ga ntcBj dcen jila.
» dumta m€e t^-Q^y ja hmwar^^ ho gr^d;
» vedy ve va komno i vila.
mcen ratn hle revdn^; te prcestn ja jeJf,
han sa nogd oly o saljs dqhr haw^feJf^*. 35. no ^arey ma. eydn ja byd9r'^*>
se tqs^nd hlmwds^^ da vakgt vest a, o riBina^^ gar ep (^vor ^me". fi^r ^mW9 fliw^en" joh eyar ow da, nar ho hnt9 talas om teyd^, 40. man no a da bu^y sa g^^^a ma der, ma. tte fB^§^dii^t i rfsna^rild me^y wi^ar t har fat noga arfara.
mam^hgganhelmy h^r », ji h\d noga vat! ma gla^at ja vel ma no boka^^, 45. fsr ha^fBjdey^^-frme ha^lmleyar fatj sen^^ sist nadi frtue ja sk^da.^^ ja sk^s.r,Oy ha^édey^^y i just a^^^kq^, ^§um selas po gamh dar kraftiga hgr. i bhr var o v(^ ma tte,
50. no bynar just ponfan o j%^vna homqr,
o ja^tor pa t^s^na glgna.
de kla^^a sa jilt o sa smala sa snigr,
h breyq, sa vida sum svQne^
o hi^rat > tufsar bo frama o bgg, 55. o krmsar o buklar ma megan^^ umg.g. ma tru, de kan mw^na^^ blma.
^^) kiDden; torde vara ovanligt, eljest ^agan. ^) Måste i prosan vara teyat. ^*) biia, liksom skna (v. 46), har jag aldrig hört i Tanuin. '*) Åven myan. *') ögonen.
54 BU9CK, BOHUSLÄNSKA POLKMÄLSDIKTER. XIII. 7
Den ODga där barte, så fiu e mamsell. Ho sagte'^ ej länge vell bia; ^ Förlåd jä Bä pradanes» ä här i q väll! - 60. Snart kommer väl nån**, som vell fria, En frir, ja en frir, som ä änne kontant; Jä önskar, han ä som er tar spekelant. Som ved att på pontene'^ vränga.
Dä ä ja er sön, som på galved där står, 65. I boge han väl nock staderar.
Ve höoskolen^' ha han ja vört månge år,
Där oppe som Kongen regerar.
De sir, att där oppe ä sole så klar,
Pä hemmeln ho skiner bå nätter ä dar; 70. Ja där ba de hönt opp i väret..
Men jä står å pradar — hö ska I väl tra? Jä värten bör önske te löckc. Skål no, Lanmädar, å I, käre Fru, Må modgangen aller er tröcke! 75. Må locka er ge, dä ho hitteiis förment!
Dä kan no väl ske, fast dä [ä]'' nogge sent. Gatår! no snart ponsen niä knäcker.
October 1819.
") säkerligen, helt visst. '*) »pratande», pratsam. '*) nogdn. •*) lag- punkterna; jfr det vanliga uttrycket »vränga lagen».
Xllf. 7 TANUM (UNGER). ÖÖ
äten o^a daer bu^, 89 fm e mamsély ho sakt^^^ntQ Iteyg vel bta; — ff^lQd j(B S9 pradan98^ (S hter ^ Icvtel! — 60. snaii komor vcel nå'n'*, suw^vel fria,
ew^frtr^ ja eWw/Vtw, §um a am kontant; jcB ynskar, han (B Sfkm dar far speJfQlånty o ved o po ponti}9^ vrceya.
dce <§ JU daggen», snktn po gulvst da^^l^r, 65. > bgge haw^vael nak studerar,
ve hiuwskon^ hq^y^ ju vui noge «w,
>.^(Br ep9 sum ko^9n rejerar.
de sir, at d€erep9 ce SQle S9 klar,
po hem9ln ho fin9r bo ncetar o dar; 70. ja d(Br bu^(le htuwt epi V0r9t.
man j€e^star o prgdar — he ska > vtel tru? jce valu b0r ynsk9 te l0jf9. ska>.Yso, lanm^dary o t, }(er9 fnu, ma modga^9n aln da^lr0jf9! 75. ma le^q dar ji,^da ho httes fement!
dce kan no vcel fe, fast dte ö?" nog9 sent, gut^r! no sna^ ponfyn mce kn(Bl^9r,
**) högskolan ; meningen måste sålunda vara Karolinska institutet i Stock- holm. ") Insatt av utgivaren.
8.
Fil. kand. O. Ortekblad har för mig påpekat likheten mellan visan nr 6, vars 57 — 64, ock en visa, som nan i sin barn- dom hörde, sjnngas av drängen Johannes vid sitt föräldra hem. P& kand. Ortenblads uppmaning har hr T. Lundin på Över- Säms i Tanam efter ovannämnde Johannes, vilken fOr övrigt som nng kommit från Dal, gjort nedan meddelade uppteckning, vars överskrift jag ditsatt. Johannes hade nn glömt slntet av visan.
Om visans tillkomst känner jag iör övrigt intet. Häones ålder kan dock ungefUrligen bestämmas efter en av de om- nämnda personerna, STRÖMBERG, »som arbetar flitigt tell liv ock själ, att ingen osämja bliver». Deone person har ej knnnat vara någon annan än den länsman Ströbiberg, som blev skjuten på sitt boställe Kärra av sin arrendator till följd av dennes ft^rbittring mot Strömbergs frn.
Strömberg var länsman i Tanam frän omkring år 1854 till 1863. Härmed stämmer ock Johannes' uppgift, att han knnnat visan omkring 40 år.
[Lektor Nilen har hört visan av en man, som på 1840- eller 18oO-talet hört den sjnngas av en annan; visan är enligt N. antingen från Stångenäs eller Sotenäs. Möjligen bli vi senare i tillfälle att publicera visan i dess helhet, så som N. hört den; här nedan lemnar N. nr minnet en del varianter.]
Bröllopsvisa.
1. Dä va på våren uppå den ti, då kråger, kajer, de foglar alle de byckte bo, som de varp uti; je har ej mer att uppå dem klandre. 5. Min väj ble näre,
je ble förfäre, de tänkte, jej velie dem besväre, men slang förbi.
XIII. 7 TAN DM (bröllopsvisa). 57
De sade alle, som mötte mej: 10. Där borte, som de mä krudet smäller, där gör de gästebö ock gifter sej, ock skyDde dej, medan sabeD gäller! I brurehuset de skänker krnset, 15. me flasker alle de giva ruset. 6e burrnm hej!
Ock när je kommer på den lange bro, så hade je så näre gått ifrå mi tro.
Där small ock knalle 20. i bärge alle.
Je tänkte, värle bo skulle falle,
men står ino.
Ock när je kommer lide länger fram ^ så feck je höre fioleljud, 25. men du må tro, de lät ente ille.
Je sprang ock hoppe
ligsom e loppe, ja, hele väjen je doktit hoppe —
de höll je ud.
30. Ock när je kommer på gården fram, där mötte mej de brurparen granne. De skänkte mej ock en dokti dram ock ligeså gott öl i kanne. Brynost ock kage 35. de feck je smage.
De gjole gott ve en sulten krage, den gode dram'.
Ock skål för brurgum' ock brur ock präst ock skål för vår värdinna allramäst!
[*) ud, ') Vv. 36 — 37: De jor^so gott i min arma maga, de gode kramm. ') V. 38 började: Ok skål, brngåmmål (sedan : skål vår värdinna bär allrabäst?). *) Skål, mine vänner, skål spele- männer, skål tjällars vänner! Når brännvin ränner, skål allramäst!
Sv. landifn. XJJJ. 7. 5
58 BUSCK, BOHUSLÄNSKA FOLKMÄLSDIKTER. XIII. 7
40. Bryngel stryger sin tiöl väM,
ock Strömberg ä väl ente sämre ^. arbetar flitigt tell liv ock själ, så att enge^ osMmja bliver. Orene ande, 45. fly frå vårt lande,
så går allt väl, som vi ha i bände. Ge hurrum hej!*
Soffi nnlla bo sorsen går, ho lyster ej appå syster skåda. 50. Men bia halt; inna kort, je spår, där kommer friar me Qör i Inva. Men här blir more me dukat borden ock allt, som växer på gröne jorden, 55. ock glassen går.*
*) Du, Bröggel, stryger din fiol väl, •) Sofi ok Ulla de troget arbeta, ') så att där eggen *) Vv. 46 — 47: Så profi/onen går väl i händer, så går allt väl. •) Vv. 48— öö har N. icke hört, utan i stället en sådan strof: O nä dän lelle (barnet) blir så pass
frakk (duktig), se (sä) han på gulvet kan gå o tnlla (stuka), då kommer han mä sett skrod (joller) o snakk .... o sine neddar (nötter) o sokkerbeddar o lokkar framm både lamm o tjeddar (killingar), så sir han takk.]
P. S. Enär samlaren tyvärr ej fått läsa korr., lemnar detta åtskilligt övrigt att Önska. Jag har blott avlägsnat några mindre inkonsekvenser, men har måst låta många sådana stå, i ovisshet om huru det borde vara. Lektor Nilen har godhetsfullt genomsett ett korr. (av honom gjorda anmärkningar signeras N., av tidskriftens utgivare gjorda signeras L.).
Lll.
BIBRAe Till KiNNIDOI 01
DE SVENSKA lANBSIÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIV XIII. 8.
Anmärkiiiiigar om några svenska ord
av Axel Kock.
frydlie (fMJdlie, frogde).
I Olaus Petri'8 Svenska Krönika 8. 5 förekommer detta ord under formeu Frijdhe, då det heter: ». . . om tbem dich- tade the wijsor, saghor, rijm, som the pläghade kalla Frijdhe^ och andro sådana dichter . . .». Rydqv. VI, 134 översätter ordet på detta ställe med »sånger, dikter» ock jämför det med isl. froadi. På följande sida hos Olaus Petri omtalas å uyo »wijsor och Frijdhe». Men redan fsv. hade ordet. I Södw. Ordbok upptages ett »frödheP (frydhe * flride • Mdo • frogde), n. [isl. froadi] berättelse, exempel», t. ex. »han nam ther frogde oc qnäde mongh» (MD.), »ryma oc siwnga frido dyr» (ib.).
Det är emellertid tydligt, att de anförda växelformerna icke utan vidare kunna återföras på ett icke påvisat fsv. "frodhe, identiskt med det bekanta isl. fropi »kunnskap, kväde, troll- domsformulär»: formernas mångskiftande vokalisation skulle i så fall bli ofl)rkiarad.
Jag fattar det fsv. ftydhe (Mde, firogde) såsom en samman- smältning av ett tyskt låneord med ett en gång i svenskan brukligt *fr0dhe (= isl. fré{)i).
^) Jag hoppas i annat sammanhang kunna visa, att växlingen dh : d i Frijdhe : diohtade etc. ej är tillfällig, utan att 5 övergick till d tidigare efter vokal med infortis än efter vokal med foilis. En likartad regel har tillämpats på (det i sen fsv. använda) gh-ljudet.
So, landsm. XIII. 8. 1
2 KOCK, NÅORA SVINSKA ORD. XIII. 8
Ordet trydhe (Mde, firogde) har i vårt äldre språk betytt »sång» (så väl även i fsv., vilket synes mig framgå av de anförda exemplen) samt (såsom Söderwall översätter det i sin ordbok) »berättelse, exempel». Na har det nbt. fireude i det äldre språket former, som nära överensstämma med detta svenska ords, ock den äldre betydelsen av det tyska freude närmar sig det svenska ordets mening.
Grimms Wb. IV, 1 A sp. 143 (artikeln fireude, mom. 7) opplyser: »freude ist spiel und lied . . . die dicbtknnst selbst ist ftreude, frohe kunst, freude maohen drtickte noch länge aus mnsik machen», ock i Grimms Mythol.^ II, 750 heter det: »Die dichtkunst heisst die fW>he kunst, gesang die freude and wonne».
Y-ljadet i fsv. frydhe återgår snarast omedelbart på den i äldre nfat. förekommande formen frtLde (se om denna form av freude Grimms Wb.), vilket nttal torde avses också med den mht skriv- ningen vriude. Dock skalle formen frydhe även kunna förklaras genom påvärkan av de (nyda. ock) äldre da. fryd »fröjd», fryde »fröjda» (i äldre da. även fryghd, frygdhe). Botstavelsens form i fsv. frogde förklaras därav, att mbt. till vrowede har sidoformen froide (jfr Lexers ordbok), ock den fsv. stavningen frogde förhåller sig till den tyska froide som den fsv. stav- ningen fegd till den tyska (mit.) veide. Vad 1-ljudet i frijdhe vidkommer, så förmodar jag, att antingen i Tyskland eller i Sverge det (dialektiskt) utvecklats ar ett äldre y i frfLde (frydhe).
Emellertid är det tyska freude, froide etc. fem., under det att det sv. frydhe etc. är neutrum. Dock synes man även ha haft en feminin fsv. form fridha. Det torde nämligen icke vara berättigat att antaga skrivfel för det ovan anförda frido i ryma oo siwnga frido dyr (MD. s. 350, v. 1187). Men är formen korrekt, måste den hänföras såsom ack. sg. eller pK till ett fem. frida, som alltså bibehållit det feminina genus, som tillkommer det tyska ordet; det efterföljande adjektivet dyr är såsom rimord (rimmar med »wentyr) oböjt, liksom fallet är med t. ex. sneell i samma dikt v. 1283 (rimmar med
llfiBll).
Orsaken till att man vid lånandet av det tyska ordet blott sällan lät det bibehålla sitt feminina genus ock i överensstämmelse därmed i fsv. få en form på -a (såsom fallet vanligen är med
XIII. 8 FRTDHE, HUHPA OCK PLUMPA. 3
dylika låneord), är troligen den, att man haft ett svenskt nentralt 'fir^dhe (= isl. frél)i)y vars neatrala genas låneordet antog till fdlje av båda ordens likhet i form ock betydelse. Men även betydelsen av låneordet blev modifierad genom in- flytande från detta inhemska 'fredhe »kväde».
Det här diskuterade ordet synes mig utgöra ett exem- pel på huru vårt språk rönt inflytande från skilda tyska dia- lekter.
humpa ock plnmpa.
I vissa handskrifter av Magnus Erikssons Stadslag möter Ep. B. 27 (se Schlyters upplaga s. 206 noten 87), där det är fråga om svekligt förfarande vid försäljning av dryckesvaror: »om han och humpar [i gamla tryckta edit. plumpar] några drickio, och warder ther medh lagliga funnen, å färska gär- ning, göris tha medh honom som i konungz balckenom vrskilz j allo måttho som om annath falz». Schlyter yttrar i sin ordbok om det här mötande humpa: »ett obekant, tilläfventyrs misskrifvet ord, som synes skola betyda förfalska, uppblanda, utspäda (drycksvaror), h. driokio, St, där såsom variant i g»mla tryckta edit. anförs plumpa, ett ord som ej är kändt i någon i detta sammanhang passande bem.» Södw. Ordb. anför ej något enkelt plumpa från den av honom granskade litteraturen, men hänvisar vid lagspråkets plumpa till ett av honom upptaget oplumpadher, som han med tvekan översätter dels »oblandad, obemängd?» i exemplet »drikkin idhart win oplompat oc oblandat», dels »utan plump?»
Av nedanstående sammanställningar torde med visshet framgå, att humpa icke är misskrivet, utan att ett dylikt ord värkligen funnits, samt att plumpa betytt »utspäda (dryckes- varor)», stundom med bibetydelsen »för att sedan sälja dem såsom oförfalskade».
I åtskilliga tyska dialekter finnas ord, som äro nära besläktade med fsv. humpa. Så upptager Grimms Wb. under humpen »linka» ett i Baseler-munarten brukligt ver- humpen »liederlicher weise verscherzen». Brem. Wb. har humpeln utom i betydelsen »gebrechlich gehen» även i be- tydelsen »pfuschen», ock verhumpeln översättes i Berghaus'
4 KOCK, NÅGRA SVBNSKA ORD. XIII. 8
Sprachschatz der Sossen »verhudeln, verderben eine arbeit, inbesonderheit des bandwerkers» (jfr ock nbt. humpelei, htLmpe- lei »sttimperei in arbeiten», htlmpelarst »pfuscbarzt» otc.)- Hit hör ytterligare det av FRISCHBIEfi i Preussisches Wörterbuck meddelade »hampaen in behumpsen betrttgen». På det an- förda stället i Stadslagen har humpa betytt »förfalska». Tro- ligen är det ett tyskt låneord, ock förekomsteo av ett för övrigt hittils icke påvisat tyskt låneord särskilt i Stadslagen är lätt begriplig.
Betydelsen »utspäda» f^r fsv. plumpa framgår därav, att enligt fullt säker uppgift värbet plumpa i samma betydelse användes i Bohuslän åtminstone ännu under förra hälften av detta århundrade, när frågan var om att utspäda (tillblaoda) brännvin. Även detta ord är säkerligen ett tyskt lån, efter- som nära besläktade ord förekomma i tyska dialekter. Grimms Wb. upptar nämligen såsom västpreussiskt pltlmpern, plöm- pern »das bier mit wasser vermischen und es doch ftir reines bier verkaufen» ock från Lexers Kärnt. Wb. plumpersuppe »dtlnne suppe ohne weiteren inhalt>\ Detta västpreussiska pltLmpem har alltså fullkomligt samma betydelse som plumpa i Stadslagen.
Även i äldre danskan har man haft ett värb plumpa med liknande betydelse ock ett därav avlett subst. plumpezi »olag- ligt utspädande av dryckesvaror». I Tuoels Lunds Danmarks og Norges Historie I: 5 8. 243 anföres nämligen (utan förkla- ring) från Helsingörs Tingbog (för 2 maj lö7ö) bland de väsent- liga plikterna för en vintappare, att han icke skall »befatte sig med Tlumperi' eller firet Maal, saa at Gjsesterne faae Grund til Klage». Jfr att även Vidensk. Selsk. Ordb. ock MoL- BECHs ordbok från Rostgaard f^r värbet plumpa även uppta betydelsen »blande, r0re tilhobe hvad der ikke h0rer sammen».
molma.
I Stiernhielms Hercules 67 heter det:
Döden roolmar i Mull, alt hwad här glimmar, och gläntsar.
Enligt Tamms glossar skulle detta molma »bringa till att multna, söndersmula till stoft» troligen vara en skapelse av Stiernhielm själv, åtminstone såsom aktivt värb.
XIII. B MOLMA, MONA. 5
Emellertid har holländskan molmen »wurmicht werden» (jfr boll. molm »wurm, fäule im holz, wurmmehl»), platt-tyskan mollmaoh, molmisk »mtlrbe, brOckelich vom fanlenden holze» (BerGHAUS, Sprachschatz der Sassen)\ i sen mht. möter mulmen = nht. malmen »klein zerreiben» (Orimms Wb.). Man har alltså i tyska dialekter så väl ett intransitivt molmen som ett transi- tivt mtUmen, vilkas betydelser på det närmaste överensstämma med den, som bär tillkommer molma, ock som Stiernhielm i sin ordlista efter Hercales själv förklarar med »Röta och bråka i pulver^ och til swarta mall. Germ. Zermalmen». Under dessa förhållanden torde Stiebnhielm, ifall ett transitivt molma icke varit ett gångbart ord i 1600-talets svenska, hava lånat ordet från Tyskland.
mona (mana), maane, måne »torde», isl. inf. munu.
Av det värb, som på isl. i infinitivas har formen munu, i fsv. i pres. sg. vanligen mon eller mun» möta vid sidan av dessa presensformer flera gånger i första ock tredje pers. sg. mona, mana samt maane ock även någon gång måne (jfr ISödw. Ordb.). Ofta förekomma de i frågesatser, men användas även i andra satser. Så t. ex. hos Saso: »hnat mona mik tha hflDnda tha han sisslffwer kombir nserwarandis» (251, 11); »O naar mana han atberkomma, mana iak aen honom faa nakot sinne see» (ib. 100,32); »f0r tby iak mona allaledbis wanskas, ey gitandbis lidhit tolkit owerwaidh» (ib. 102,6); ock i Rimkr. »naadagbe herre ber tordb maane oss f0rgaa» (III, 114); »erche- biscopen opwSBktes och tssnkte aa han — maane jak och scnio rsBdas far then man» (III, 1292 f.).
Då motsvarande form av värbet på isl. heter mon, mun, på got. man ock även på fornnorska stundom man, så är det självklart, att de tvåstaviga fsv. formerna mona, mana, maane äro jämförelsevis nya bildningar, uppkomna antingen genom analogi eller genom sammanställning av två ord.
Det senare torde vara fallet, eftersom ingen närstående form finnes, genom vilkens inflytande dessa former på ett enkelt sätt skulle kunna förklaras. Då mona, mana oftast förekomma i frågesatser, skulle man kunna tänka på att iden-
6 KOCK, NÅGRA SVENSKA ORD. XIII. 8
tifiera det tillagda ^a med det i got i frågesatser använda -uh (jämte det vanligare -u), liksom enligt Liden got. -uh i patuh motsvaras av nord. -a i pestta. Av flera skäl tror jag dock, att en dylik uppfattning av mena, mana ej vore riktig; bland annat därför, att -e i maane härigenom ej förklaras, samt där- för att orden ej uteslutande förekomma i frågesatser.
I moderna bygdemål förekommer ett a, som jag identi- fierar med -a i mona, mana. I Sörbygdmålet i Bohuslän brukas nämligen enligt NiLÉNs ordbok a ej blott i betydelsen »redan», utan även »svagt bekräftande» med betydelsen »väl, nog». Samma ord återfinnes i norskan, där enligt Aasen a betyder »alligevel, ogsaa: vel, nok, riktignok», t. ex. »Eg tenkjcr a dsB (det kan jeg nok t%nke); Han heve a vore' ber». Detta a brukas således även i andra satser än frågesatser. Samma betydelse har a i fsv. mona, mana. Så bör t. ex. det först anförda exemplet översättas: »vad skall (månde) väl då hända mig, då . . .?»); det tredje: »därför att jag månde väl alldeles . . .».
På samma sätt bör -e i fsv. maane översättas; så t. ex. i det sist anförda exemplet: »månde väl jag ock skola rädas . . .?»
Jag ser i -a i fsv. mona, mana samt i bygdemålens a ävensom i -e i fsv. maane växelformer av ett ock samma ord, nämligen fsv. é (isl. ei) »alltid». Detta ord (av subst. *aiw- »tid») upp- träder nämligen som bekant även med betydelsen »alltid» under flera olika former, såsom fsv. é = isl. ei, fsv. a (jfr isl. »). Orsaken till att detta ä i moderna bygdemål har formen a (ock ej formen å), är naturligtvis den, att ä till följe av ordets relativa akcentlöshet (jfr nsv. »vad skall väl då hända?» etc.) förkortats till ft före utveckligen ä ->> å.
Betydelse-utvecklingen från »alltid» till »väl, nog» (såsom svagt bekräftande ord) hos -a, -e har en fullständig parallel i betydelse-utvecklingen av det svenska alltid. Detta betyder nämligen numera ej blott »semper», utan användes i talspråket även såsom ett (svagt) bekräftande ord »nog», t. ex. »ah, han kommer alltid» (= nog); »jag tänker dét alltid» (i samma be- tydelse som det nyss anförda no. »eg tenkjer a dae»); jfr DaliNb ordbok, enligt vilken alltid även »brukas i hvardagsspråket såsom fyllnadsord för att gifva eftertryck åt meningen», t. ex. »nog är det sannt alltid»; ock dessutom familjärt i betydelsen »nog, ändock», t. ex. »tag, tag, du; alltid får jag». Jfr ock
XIII. 8 MONA. 7
att f8Y. iu betyder både »alltid» ock »ju», samt att i äldre nht. immer aorändes (motsvarande det moderna språkbrakets denn) 1 sådana frågesatser som »was soll ich immer machen?»(6rimms Wb. IV, 2 sp. 2072 mom. e).
En gång förekommer i isv. måne såsom pret., näml. i Uidrik 261^23 (jfr Södw. Ordb.). Jag förklarar detta sålunda.
Jämte den normala fsv. pret.-formen monde, munde (jfr isl. monda, munda) möter stundom även mande : a bar på analo- gisk väg inträngt från pres. sg. man. Emedan i pret. munde n ock d sedan gammalt sammanstöta (ock ingen vokal mellan dem synkoperats, jfr got. munda), var n dentalt (ej supra- dentalt), ock a förlängdes därför framför detta nd : mande (jfr Kock i Arkiv IX, 260 fif.). Genom jjudutvecklingen ä -> i bar härav i nsv. uppstått månde, ock sedan denna form i ut- talet sammanfallit (eller i det närmaste sammanfallit) med det äldre monde, utträngdes ur skriften denna senare form.
Men emedan månde dels hade, dels saknade fortis, diffe- rentierades ordet, så att vi numera ha såväl månde såsom värhalform som månne såsom frågeord (»männé dét?» — »månne hän kommer?» etc, se Kock, G:la sv. ord s. 9 noten, Sv. språkh. s. 20 noten). Av samma anledning assimilerades stundom i fsv. nd till nn i pret. monde -^ monne, munde ->• munne ock helt visst även i mande -^ 'månne, ehuru tillfälligtvis intet exempel på sistnämnda form antecknats.
Då man således hade pres. sg. måne »månde väl», men betydelsen av -e nästan alldeles förbleknat, så att måne be- tydde ungefär detsamma som pres. mon, mun, samt man dess- utom hade pret. *manne (mande), så kunde någon gång måne brukas även såsom pret. genom formernas sammanblandning.
Omvänt har (åtminstone i skrift) pret.-formen påvärkat presens-formen. I äldre nsv. är pres. mån vanligt, med å (i st. f. o i fsv. mon) från pret. månde, eller ock har pres. mån utvecklats ur ett äldre *män (jfr fsv. maane), som fått sitt långa a (i st. f. kort a, jfr got. fno. man, fsv. måne) från pret. mande. Redan i fsv. (i Rimkr.) möter presensformen maane (av maan-e) flera gånger, ock det är möjligt, att skriv- ningen aa här angiver relativt tidig förlängning av a i man under inflytande av mande ock icke den vanliga i den sena fsv. inträdande förlängningen av korta rotstavelser. Jfr här-
8 KOCK, NÅGRA SVENSKA ORD. XIII. 8
med, att i den moderna svenskan pret-formen m&nde nästan alldeles undanträngt pres.-formen m&n, så att m&nde även fått pres.-betjdelse.
Något säkert exempel på inf. munu, mono bar från fsv. icke påvisats, ty de exempel på dessa former, som Rydqv. I, 397 diskuterar, kunna ock böra troligen fattas såsom ind. Där> emot har fsv. exempel på inf. på -u (-o) av värbet skola. Ett säkert dylikt exempel ntgör det nyss från Rimkr. anförda »maane jak och sculo raedas f0r then man»; ett mindre säkert anfbres av Rydqv. I, 397. Jag fattar icke dylika infinit. på -u (-0) i pres. i fsv. ock isl. med Nobeen i GPhil. 1, s. 513 § 227 såsom urgamla former, innehållande ändeisen -un, som skulle stå i avljudsfOrhållandQ till den vanliga inf.-ändelsen -an -> -a, utan jag förmodar, att de äro relativt unga analogibildningar efter 3 pl. pres. ind. Då inf. ock pres. ind. annars alltid hade samma ändelse (kalla, velia, d0ma etc), så lät inan denna regel tillämpas även i pret.-pres.-värb, d. v. s. att man bildade inf. sådana som skulu, munu etc. efter 3 pl. akulu, munu etc. Jfr härmed huru man i nsv. talspråket nybildat en inf. ska (t. ex. »dom lär ska komma» = de lära skola komma); när man hade dom dra : inf. dra, dom ta : inf. ta, dom säga : inf. säga etc, så bildades efter dom ska inf. ska.
nyokia.
I Stiernhielms Hercules 33—34 beskrives Flat ti a på följande sätt:
Hon war klädd vppå Fransk, därå alt war brokot och krokot; Ringat, och alingat i kors; med Franssar i Lyckior, och nyckior.
Tamm menar i sitt glossar, att detta nyokior är en av Stiernhielm själv tillskapad synonym till lyokior.
Emellertid har man helt visst på Stiernhielms tid haft ett i språket värkligen gångbart ord nyokia. Detta synes mig framgå av följande omständigheter.
I sin >/Vt-tydning opå någre gamble och sälsynt brukade Ord» efter Hercules förklarar 8TIERNHIELM själv lyokior ooh nyokior sålunda: »Laqnei, fibulse, in laqueos conuodatse chor- dulse, å Luka & Nykia, ciaudere, Includere, infibulare . . . .»
XIII. 8 NYCKIA, TOMTEBO-LYCKA. 9
NorskaD har änna ett subst. fem. nykkja »hsBgte» (Ross) ock ett värb nykkja, som betyder okr0gey kramme» (Aasen). Då DU av de två av Stiernhielm använda orden laquei ock flbul» det il)rra tydligen närmast återgiver lyokior, ock då flbula betyder just »häkta», så synes det mig tydligt, att han vid nedskrivandet av flbulee närmast tänkt på nyoMor. I äldre nsv. betydde nyokia alltså »häkta» liksom ännu i norskan. Något tvivelaktigt kan det däremot vara, huruvida på just ifrågavarande ställe nyokior bäst återgives med vårt »bäktor», eller om ordet på 1600-talets toalettspråk hade en betydelse, som mera när- made sig den hos lyokior.
tomtebo-lyoka.
Detta ord användes nu i nsv. i uttryck sådana som »önska någon tomtebo-lycka» = önska någon lycka i det nya hemmet, »dricka för tomtebo-lycka» = dricka för lycka i det nya hemmet Även ensamt brukas tomtebolyoka! i betydelsen »lycka till trevnad i det nya hemmet». Jfr härmed Dalins översättning av tomtebolyoka i hans större ock mindre ordbok: »lycka och trefnad i en ny bostad». Även i något äldre sven- ska ordböcker upptages ordet under väsentligen samma form ock med väsentligen samma betydelse. Så har Westes svensk- franska ordbok (1807) »tömtebo lyoka s. i. indecl. tomtebo lycka! å la santé des nouveaux habitans de la maison el. des babitans de la nouvelle maison». Möllers svensk-tyska ordbok (1790) har »tomtebo-lyoka i(m) g(emeinen) L(eben) das Gltick an einem neuen Wohnort».
Ehuru man brukar skriva tomtebolyoka (eller tomtebo- -lyoka) såsom ett ord, uttalar man tomtebo lyoka såsom två ord, med tvåstavighets-akcentuering på båda orden, med fortis på första ock semi fortis på sista stavelsen av tomtebo ock med fortis på penultima ock levis på ultima av lyoka. Att denna akcentuering användes redan på Westes tid, angiva hans akcent- tecken, då han skriver tomtebo lyoka.
Emellertid är denna akcentuering av ett kompositum så- dant som tomtebo-lyoka ganska påfallande (man både väntat tomtebolyoka uttalat såsom ett ord med blott en fortis-akcent, nämligen på första stavelsen, under det att penultima skulle
Sv, landim. XIII. S. 2
10 KOCK, NÄ6RA SVENSKA OED. XIII. 8
ba haft semifortis), ock man kan redan därför misstänka, att ordet blivit på något sätt rådbråkat. Härtill kommer såsom en viktig omständighet, att tomtebo lyoka under denna form knappast giver någon tillfredsställande mening. Det moderna språkmedvetandet torde uppfatta tomtebo såsom en samman- sättning av tomte ock bo, ock man inlägger väl i överens- stämmelse härmed i tomtebo-lyoka! snarast den betydelsen, att en fanstomte måtte taga sitt bo i det nya hemmet ock däri- genom giva det trevnad. Men något tomtebo »en tomtes bo» existerar icke i språket, ock om man med ett ord hade velat uttrycka den nyss anförda populära uppfattningen av tomtebo-lyoka, så skulle man utan tvivel hava helt enkelt be- tjänat sig av sammansättningen tomtelyoka (ej av tomtebo- lyoka). Då dessutom tomtebo-lyoka användes, just när fråga är om att önska någon lycka i hans nya bo, så talar ock sannolikhet för att det i tomtebo-lyoka ingående bo ursprung- ligen syftat (icke på någon tomtes, utan) på den inflyttande människans eget bo.
Jag fattar vårt nuvarande tomtebo-lyoka såsom en folk- etymologisk ombildning.
På en gammal remmare i Göteborgs museum, vilken enligt museets katalog förskriver sig från Karl XII:s tid, finnes näm- ligen följande inskrift: Tompt ooh Bo Lyokaa Sk&l. Att ut- trycket under denna form är tämligen gammalt, bekräftas av skrivningen Tompt med pt; så hava t. ex. redan LiNDs svensk- tyska ordbok (1749), Serenius' svensk-engelska lexikon (1741) ock Spegels svenska ordbok (1712) tomt. Tompt ooh Bo Lyokaa Skål bör säkerligen fattas såsom Tompt- ooh Bo-Lyokas Skål! — d. v. s. »tomtlyckas ock bolyckas skål», »skål för god lycka på den nya tomten ock i (det därpå blivande) nya boet». Jfr utom fsv. nsv. tomt, nsv. gårdstomt, hustomt de i MÖLLERS tysk-svenska ordbok anförda tomta »bebauen, ein Oebäude auf einem solchen leeren Platz [= tomt] aufftihren»^ tomtegård
O Tompt i uttrycket Tompt- ooh Bo-Lyokas Skål skulle formellt kunna så fattas, att i Tompt-Lyoka inginge såsom första kompositions- led detta vårb tomta; men då i så fall även Bo-Lyoka måste anses sammansatt med ett värb, synes denna uppfattning vara mindre till- talande. Ty ehuru fsv. har boa »bereda» etc, bor uian helt visst fatta Bo-Lyoka såsom sammansatt med subst. bo.
XIII. 8 TOMTEBO-LYCKA. 1 1
»der zu einem Gebäode gehörige Hofplatz», tomtgrand »ein Platz woranf ein Haus steht, gestanden hat öder stehen soll».
Den ursprangliga identiteten av det äldre Tompt- ooh Bo- Lycka ock det nn brukliga tomtebo-lyoka är uppenbar. Ur- sprungligen bar uttrycket använts för att lyckönska någon, som inköpt en tomt för att därpå uppföra sig ett bo. Men sedan den egentliga betydelsen av det äldre uttrycket förblek- nat, bar man anslutit det till ordet tomte, emedan hustomtar ansågos vara lyckobringande, ock i sammanhang därmed för- ändrat detta äldre uttryck till det moderna tomtebo-lyoka, använt för att i allmänhet önska lycka vid inflyttningen i ett nytt hem.
Göteborg i juni l«9:i
Stockholm, 1804. Kungl. Boktryckeriet.
liDBiC Till KÄHRIIttl 01
DB SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIV Ull. 9.
OM
DE OSTSKANDINiTISEi FOLOAINEN
HOS
JORDANES
FÖRBEREDANDE MEDDELANDE
AV
L. FR. LÄFFLER
STOCKHOLM 1894
XUXOL. BOKTRTCKSRnrr. P. A. NOBSTSDT II BÖKSR
Oysselsatt sedan ett år tillbaka, vid sidan ay andra språk- vetenskapliga arbeten, med en utförligare undersökning om de östskandinaviska folknamnen bos Jordanes, har jag ansett det lämpligt att i förväg framlägga de viktigaste resultat, var- till jag kommit, alldenstund de synnerligen ogynnsamma om- ständigheter, varunder, dessa undersökningar måste nedskrivas, i hög grad försena det planlagda arbetets fullbordande, men dessa resultats snara framläggande till filologers ock historikers prövning — även i det knapphändiga skick, som här sker — torde vara önskvärt, särskilt i betraktande av det föga tillr fredsställande sätt — jag beklagar att nödgas säga så — varpå de ifrågavarande namnen behandlats av den, som senast syssel- satt sig med dem, K. MtJLLENHOFF', vars auktoritet måste väga tungt hos många, som ej kunna bilda sig en självständig mening.
Det är i tredje kapitlet av sitt bekanta arbete De origtne actibusque getarum^ vanligen kallat Getica, som Jordanes uppräknar de skandinaviska folken, ScandssB (SoandsisD) cul- tores (Soandsa av äldre Soandia, som Ptolemaios har). Jag följer bär, med de avvikelser som på sina platser angivas, T. MOMMSENs utgåva av Jordanes i Monumenta Germanice historica, t. V: 1, 1882. — Folknamnen skriver jag efter hand- skrifterna med små begynnelsebokstäver; i Mommsens täxt nyttjas stora.
Efter att hava redogjort för Scandzas geografiska belägen- het ock omnämnt, att Ptolemaios namngivit sju av detta lands
O Deutsche altertumskunde II, s. 40 f.; Index looomm till Mommsens utgåva av Jordanes.
i
4 LÄFFLER, FOLKNAMNEN HOS JORDANES. XIII. 9
»många ock olika nationer^», börjar Jordanes sin redogörelse för dessa många skandinaviska folk sålnnda:
ol norr bor ett folk adogit, som säges vid mitten av som- maren hava ständig dager noder 40 dygn ock nnder vintern lika lång tid vara i saknad av dagsljuset», av vilken fiöreteelse Jordanes därpå ger en förklaring.
Detta namn adogit är hittils oförklarat, ock man vet så- lunda icke, vilket folk därmed avses. Jag kan ej häller för- klara det, men gissar, att därmed någon gren av lapparna åsyftas; namnet är säkerligen ej av nordiskt-germanskt ur- sprung. MuNGHs ock MULLENHOFFs gissoing, att namnet vore vanställt av en form motsvarande fno. héloygir, Hélogalanda inbyggare, måste naturligtvis anses för mycket osäker, ja mindre sannolik, då alla handskrifter utan variant ha adogit^ (jfr ock här längre fram om ranii).
»Men andra folk där», heter det vidare hos Jordanes, »äro screrefennse, vilka icke söka sin föda av säd, utan leva av vilddjurens kött ock foglarnas ägg, då där en så stor avel
^) Dessa äro enligt en handskrift — övriga handskrifter ha blott sax olika namn — följande [jag omskriver namnens grekiska bokstäver med motsvarande latinska ock tillägger dessutom i två fall latiniserade former]: ohaideinoi (lat. olieddinl) i vfister, faaonal ock flralsoi i öster, finnoi i norr, gontai (lat. gatm) ock dankiönes i söder, lenönoi i mitten. St&Uet hos Ptolemaios finnes anfört på grekiska hos A. Erd- HANN, Om folknamnen Götar och Goter ^ i Antiqv. tidskr. för Sverige, del XI, h. 4, s. 12. — Av de anförda namnen äro ohaldelnoi de fomnorska lielnir (för *heidnlr), inbyggarna i HelSm^rk ock Helna* fyikl (jfr ock HelÖstBViBl)ing, senare ombildat till ElÖ8ifA{)ing) ; finnoi äro antagligen lappar; goutai förmodas vara felskrivet för ^gantai (jfr gantoi hos PftOKOPios), götar, men man kan ock tänka på gutar, vilket ligger formellt närmast. De övriga tre folknamnen äro alldelea oklara; många vilda gissningar finnas, av vilka här blott må erinras om den ganska vanliga, men godtyckliga — på partiell ljudlikhet vilande — förklaringen av dauklönes som = danskar (jfr den förr ock van- liga förblandningen av Daoia med Dania). — Märkligt är, att Ptolb- MAiOfi, som levde i 2:a århundradet, oj känner de för den äldre Tagitds välbekanta sniones.
^ Då hos Geukr, Svea Rikes Häfder s. 102 n., läses »Adogit eller Adegit», beror den senare formen ej på någon variant i hand- skrifterna — ty ingen sådan finnes upptagen hos Mommsbn — utan förmodligen på tryckfel någonstädes.
XIII. 9 adogit, sorerefennsB, suehans. 5
lägges i träsken, att den både länder till släktets förökning ock till folkets rikliga mättande.»
Namnet sorerefennsD, som av Mommsen upptagits i täxten från handskrifterna av 3:e klass (som dock bärröra från en urtyp, sidoställd med handskrifternas av l:a ock 2:a klass gemen* samma urtyp), växlar med formerna rerefenneB (handskrifter av l:a klass) ock orefennsD (faandskr. av 2:a klass), av vilka den sista av samma skäl, som straxt nedan anföras i fråga om formen aueihaiiB, inkommit i historiska ock etnografiska ar- betena Alla tre formerna anses vara förvridna närmast av ^soretefeimsD, varmed tydligen 1 a p p a r = »s k r i d f i n n a r» avsetts. Namnet förekommer under växlande former bos medeltids- författare: akrithiflnoi bos ProkopioS, sirdifeni, serdifenni ock soirdiMni (jämte rereféni!) hos »Geografen från Ravenna», scritobini (-fini) hos PAULUS DlÄCONUS, soerdiféni hos GuiDO; soridefLnnas bos knng ALFBED.
Därefter heter det: »Men en annan folkstam uppehåller sig där, saehans, som likasom thyringi^ nyttjar utmärkta hästar. Det är även dessa som genom många nationer förmedelst handeln översända »sappherini>-budar till bruk för romarna, ock som äro bekanta för sina hudars sköna svarta förg. Medan de leva fattiga, kläda de sig på det rikaste sätt». Vad sap- pherinas pelles, som den latinska täxten har, är för slags hudar, har man ej kunnat säkert förklara.
Detta namn suehans är tydligen = fsv. svear. Det av- viker till formen märkbart från Taciti suiones (= fn. sviar).
^) För de ISsaree rakning, vilka känna till framställningen bos G. v. DObsn, Om Lappland och Lappame^ Sthm 1873 — arbetet sålunda utgivet 9 år, innan Momhsbms grundläggande utgåva av Jordames blev tryckt — , 8, 350, 359, må nämnas, att översättningen »tre folk cre- feunae» (jfr Geijer a. a. s. 104 n.) vilar på en läsart (tres gentes), som blott finnes i två handskrifter av 2:a klass ock efter all sannolikhet är felaktig. — Folklagen att läsa ter-fennss eller tre-fénnsB för ore- fenxiSB förfalla ock efter det ovan sagda. Jfr M(illenhoff, Deutsche alterturask. II, 41.
^ Den bekanta tyska folkstammen, som förekommer ett par gånger längre fram i Jordanes' Getica ock vars utmärkta Iiästar omtalas i Oassiodorii brevsamling. Genom ett förbiseende eller missförstånd har v. DOben, a. a. s. 350, upptagit »Thuringi» bland skandinaviska folk- stammar hos Jordanes.
6 LÄFFLER, FOLKNAMNEN HOS JORDANES. XIII. 9
Förhållandet mellan båda formerna kan änna icke anses vara tillfredsställande ntrett. Jag kan ej här närmare ingå på denna fråga — liksom jag i allmänhet ej nu ingår på språkvetenskap- liga förklaringar av folknamnen ock särskilt av deras ändelser hos JORDANES — utan vill blott i förbigående nämna, att en forskare, Laistneb^ nyligen sökt förklara suehaas ur en grand- form Bve-quon ock således med äkta h ock som en helt annan ordbildning än suiones. Vanligast antages dock, att suehaas blott är skrivform för sueans, vilken form Fbechulfus, biskop i Lixovinm (Lisicax i n.v. Normandie), nyttjar i sin före 830 författade historia, för vilken han begagnat Jordänes* Getica (i en handskrift av l:a klass).
Förr än Mommsens utgåva av Jobdanes blev tillgänglig, gällde däremot suethans ofta såsom den riktiga formen; så hos Geijer, Strinnholm, Wiberg, Munch m. fl. Denna form förekommer emellertid endast i en handskrift av 2:a klass (en annan dylik skriver suaethans), men hade upptagits i äldre utgåvor av Jordänes — den älsta utgåvan av Jordakes (av 1515) följer en handskrift, som måste ha nära överensstämt med den förstnämnda. Genom sin likhet med Jordänes' sue- tidi (skrivet suethidi i samma handskrift som har suethans) tycktes ock denna form vara bekräftad. Emellertid är för- hållandet utan tvivel det, att formen suethans uppkommit av suehans genom anslutning till 8uet[h]idi, således genom ett slags skriftlig analogi bildning.
I den närmast följande uppräkningen går Jordänes, efter min mening, längs svenska fastlandets kust söderut med en av naturförhållandena betingad avvikelse. Det heter: »Därefter följer en mängd folk, theustes, vagoth, bergio, hallin, liothida, alla boende på en fruktbar slätt ock därför utsatta för andra folks anfall».
Först komma theustes, i vilka man allmänt igänkänt Tju st- bo ar nas folkstam, d. v. s. kustbefolkningen i Tjust (fsv. Thiust) i Norra Kalmar län ock däromkring, efter min förmodan norrut inemot Södermanlands gränser (jfr vid ostrogotheo).
Därpå omnämnas vagoth» som jag tolkar = 'vég-gotana» fsv. *vag-gotar, våg-goter, vari jag ser ett fastlandsnamn på
1) Germ. Völkernamen, 1892, 8. 39.
XIII. 9 theuBtes, bergio, hallin, liothida. 7
g ut ar na (gottländingarna). Dessa nämnas helt naturligt efter Tjnstboarna.
Bergio förmodar jag vara det folks namn, som bebodde södra Småland (Värend) samt Blekinge före hernlernas inyandring dit. Deras land är visserligen icke slättland; men i detta hänseende kan onöjaktighet väl tänkas ha in- srongit sig.
I hallin hava flere sett ett med Halland besläktat ord. Jag tror, att detta är rätt, men förmodar, att folket blott varit sydhalländingar, vilkas hemorter vid denna tid kanske sträckt sig även över nordöstra Skåne ned till Östersjön mot gränsen av Blekinge.
Idothida åter sätter jag = *]j6d-|>j6d ock återfinner detta namn i Lödde å ock Löddeköpinge (Lydde-), det senare av 'lj6d-|>Jödar kaupongr. Skåne, åtminstone västra ock södra, vore då med detta namn angivet. Ett 'lj6ö-})jöd torde dock knappast varit ett värkligt landsnamn, atan kanske närmast jämförligt med det uppländska folkland.
Vi ha sålunda kommit i rätt ordningsföljd längs Sverges kust, från Svealands södra gräns i öster upp till mitten av Halland i väster, med en avstickare — på rätt plats, mellan theuBtes ock bergio — ut till öfolket gutarna, medan ölän- dingama ej nämnas.
»Efter dessa», heter det hos Jordanes, omedelbart efter det nyss citerade stället, »följa ahelmil, flnnaithse, fervir, gauthigoth, ett tappert folkslag, mycket benäget för krig.»
Jag antar, att Jordanes nu uppräknar de grannfolk, för vilkas anfall de förut nämnda folken voro utsatta, ock därvid går liksom förut från öster till väster.
Det nu först nämnda folket ahelmil (även athelmil, athel- nil i en handskrift av l:a, två av 2:a klass) kan jag ej identifiera. Någon säker förklaring av namnet har det ej lyckats mig finna. Förmodanden skall jag ej här upptaga utrymmet med. Efter vad nyss nämnts, bör detta folk ha varit granne med theustes-, möjligen ock med bergio-folket. Plats för detsamma finnes då i norra Småland (ungefär Juna- köpiinghs eller Bumblaborgs föghati ock kanske Niudungh), där ju ock historiska skäl medgiva förläggandet av en egen folkstam.
8 LÄFFLBR, FOLKNAMNBN HOS JORDANES. XIII. 9
Finnaithsd är allmänt erkänt avse finnYedsboarnas land i sydvästra Småland, Finnheden (fno. Finneidi, fsv. Fin- nadhe, latiniserat Finnethia) eller Finnveden.
Vi komma så till det hittils alldeles oförstådda folknamnet fervir. Jag ser däri namnet på bebyggarna av norra Hal- land ock södra Västergötland (ungefär Älvsborgs län) ock återfinner dess stamord i halländska häradsuamnet Fjäre, fsv. FtersD, fno. flara strand (nrnordiskt *fervö). Namnens nyss anförda ordningsföljd blir fullt naturlig efter denna uppfattning. För denna tala ock skäl hämtade från de nu levande mun- arterna, som häntyda på en egen folkstam i dessa ni^der. Jag antar, att detta folk varit närmare besläktat med norrmännen än med svenskarna (jfr bl. a. eck, iokförjag). Nordhallän- dingarna kallas än i dag hottar, som även är namnet på norra Bohusläns befolkning. Genom det gamla Fjäre-rikets delning mellan sydhalländingar ock västgötar hava, antar jag, provin- serna Halland ock Västergötland fått sina nuvarande gränser. Ett stycke hittils oskriven svensk historia ligger alltså gömd bakom detta folknamn fervir (vars betydelse är strandbor).
Det följande namnet gauthigoth avser tydligen^ götarnas buvadfolk västgötarna eller götarna par préférence. Dessa bildade ju befolkningen närmast intill eller i nordväst ock norr om de tre nu senast nämnda folken. Deras uppräknande här kommer således på sin plats.
Vi komma nu till det mast svårtolkade stället i Jordänes' beskrivning av de östskandinaviska folken. Det heter i täxten hos MOMMSEN, översatt på svenska: »Därefter mixi, evagre, otingis. Dessa alla bo på vilddjurs sätt i urholkade klippor, liksom i fästningar».
Detta ställe anses ganska allmänt vara korrumperat. Några handskrifter (av 2:a ock 3:e klass) ha i st. f. mizi : mixti, så- ledes appellativ: blandade. Det följande fattar MULLEKHOFF^ som ett folknamn: eva-greotingis* Vad den första samman- sättningsleden eva betyder, kan han ej förklara; men det se- nare fattar han som motsvarande det bekanta namnet greutungi hos östgoterna vid Svarta havet.
^) Flere författares, däribland MOllenhoffs, förslag att förklara ord- formen 8om == ett Gkkizt|>J6Ö måste anses vara alldeles misslyckat. 2) Deutsche alterturask. II, 63 — 64.
XIIL 9 flnnaitti», fervir, gauthigoth» evagreotingis. 9
Det är klart, att denna ganska lockande tolkning skulle vinna mycket i sannolikhet, om era- kunde på något antagligt sätt förklaras.
Jag bar tänkt mig, att eva- möjligen kunde stå för eyja*.' Man hade då här ett namn = fsv. 'ö-grytingar. Därmed ha kanske öländingarna avsetts. Namnet greotingis kunde be- tyda stenbyggare, de som bo i stenborgar (jfr de bekanta öländska stenborgarna, som väl kunna härröra från mellersta järnåldern^), men ha missförståtts som klippinvånare, så- som JOBDANES säger detta folk vara — »Dessa bo alla . . .» finge man då översätta. Eller ock har denna J0RDANE8' för- klaring uppkommit i följd av en missförstådd berättelse om de öländska stenborgarna. Mizti skulle då betyda blandade bland de förut nämnda folken. Detta yttrande om öländingarna kunde dels bero därpå, att det öländska riket vid denna tid g&tt under som självständigt ock underkuvats av fastlandsfolk (ett arkeologiskt skäl, det mot slutet av 400-talet inträdande avbrottet i den förut ytterst rikliga tillförseln av de byzan- tinska guldsolidi till Oland^, skulle kunna anföras till stöd för detta antagande), dels på den genom missförstånd upp- komna berättelsen om folket som klippinvånare. — Vad som nu yttrats om det antagna namnet eva-greotingiB må blott betraktas som en mycket lös gissning, vars möjliga förkastande jag önskar ej måtte invärka på omdömet om de förut givna förklaringarna.
Därefter beter det hos Josdanes: »Utanför dessa bo östro- goth», raumaricisB, ragnaricii, de mildaste finni» mindre än alla andra Scandzas invånare, ävensom dessas jämlikar vino- viloth, suetidi, de mast kända^ bland dessa folk, överlägsna
') Det tidiga i-omljudet kunde kanske bero på diftong + J. — Bugoe, i Norges Indskrifter s. 107, förklarar (med G. Storm) namnformen eunizl hos Jobdanes innehålla namnet eunis = fno. e3niir.
^ Jfr HiLDBBRAND, Svåfiska folket under hedna tiden^, s. 182 ock n. 1; M0NTBUU8, Sveriges historia I, 322 — 323.
') Se därom bl. a. Moutelius, Sv. hist. I, 225; Hildebrand, Från äldre tider ^ s. G 2, där det heter: »Det kan ha varit egendomliga förhål- landen i Norden själf, som drog importen från Öland öfver till andra håll».
^) I 8t. £. detta ord, pä latin oogniti, av mig rättat till cognitissimly bar en handskrift av 2:a klasa det förvrängda oogeni, vilket ingått i äldre utgåvor, fattat som ett folknamn, samt därifrån i historiska arbeten. Hos
10 LÄFFLKR, FOLKNAMNEN HOS J0KDANI8. XIII. 9
alla de övriga till sin kroppsbyggnad; eharu även dani, utgångna frän deras stam, bäva fördrivit berulerna från dessas egna hemvist, vilka eftersträva rykte bland alla Scandzias folkslag Wr stor reslighet».
Jag har i denna översättning gjort några avvikelser från täxten hos Mommsen. Dels har jag följt den av MOllenhoff framställda ock av Mommsen i en not till hans täxt gillade rättelsen av täxtens mitioreB (mildare) om finni, som jn är ett upprepande av vad nyss sagts med ordet mitiBsimi (de mildaste), till minores (mindre); dels har jag ock andra (med Mullen- HOFF) efter de flästa handskrifter av l:a klass läst raumarioi», ragnarioii i st. f. raumarici, ssragnarioii, som täxten hos Mommsen har. Jag bar ock satt komma efter »folk», som Mommsen ej har i latinska täxten, samt gjort den rättelse av ett täxtens ord, som namnes föregående sida not 4.
Rörande flera tvetydiga ställen i den nu lemnade översätt- ningen måste jag uppskjuta att yttra mig till den utförligare behandlingen av ämnet.
De anförda nya folknamnen må nu i korthet granskas.
Om vi bortse från eva-greotingis, äro ahelmll, flxmaithsD, lérvir, gauthigoth de närmast förut nämnda folken.
Då ostrogothflB nu nämnas som grannar, ha vi sålunda här det till ahelmll — efter den förmodan om dessas bonings- orter, jag ovan gjort — i norr ock till gauthigoth i öster grän- sande folket. Om, såsom vi ovan antagit (se vid theuatea), östgötarna vid denna tid ej nått ut till havet österut, kunna de knappast hava medtagits förr än nu. Deras plats i ked- jan av de östskandinaviska folken får därför anses vara rätt angiven.
Därefter nämnas fullkomligt på sin plats de västliga ock nordliga grannarna, dels till gauthigoth ock dels till fervir, nämligen först raumarioisD, med vilka vi komma in på väst- skaudinaviskt område, sådant detta vanligen bestämmes. Dessa 'raumarikjar äro nämligen befolkningen i Baumariki, det gamla norska landskapet omkring Olommen mellan Mjösen ock Oje- ren, vilket vid denna tid troligen hade en större utsträckning
0S8 har v. DOBBM, a. a. 8. 350, upptagit detta falBka namn bland de skandinaviska folknamnen. [Anm&rkas kan här ock, att genom tryckfel hos honom står iTbenster .... Femir» i st. f. Theastes .... Femir.j
XIII. 9 ofltrogothsD, suetidi. 1 1
norrut ock söderut ock gränsade intill Dalsland ock syd- västra Värmland, vilka vid denna tid nog innefattades under gauthigoth.
Därefter fttlja ragnarioii, invänarne i BAnrike (Bån- av Bahna-) eller Bohuslän. Här ha således nämnts de båda väst- liga grannarna till gauthigoth ock férvir.
Därefter följa flnni såsom nordliga grannar till gauthigoth nordväst om Vänern på gränsen mellan Sverge ock Norge (jfr MCllenhopf, a. a. s. 67).
I det dunkla vinoviloth bar man velat se kvänernas namn. MuNCH ock MOllenhoff gissa på landskapet Vingulm^rk i sydöstra Norge. Jag har därom f. n. intet att säga; utom det att orden »dessas [finnarnas] jämlikar» synas fbga passa ihop med den senare förklaringen.
Omedelbart härefter nämnas suetidi, vilket namn i sig innefattar *Su8d|>iu{)8 bebyggare^ Uppräkningen återkommer således här i väster till Sveariket, vars hnvudfolk, svearna, JORDANES förut angivit i öster, omedelbart innan han gick att uppräkna det sedermera s. k. Götalands folk.
I samband med suetidi nämnas nu dani, danskarna, så- som stammande från, förmodligen södra, Skandinaviens folk ock erövrare av herulemaa gamla land, förmodligen de danska öarna. Att dani nämnas på denna plats beror på jämförelsen mellan deras ock svearnas kroppsliga företräden.
Skildringen övergår nu helt till det nuvarande Norge, varför, som tillägg till det föregående, här i största korthet skall redo- göras efter Zeuss, Möllenhoff, G. Storm, Buqge m. fl. Täxtens ord, som följa omedelbart efter det ovan anförda, må förut meddelas:
»Av dessas kroppshöjd äro likväl även gran[n]ii, augandzi, eunis(?) ock ethelrugi, arothi, ranii, över vilka för icke många år
') SvsBpiup (-iol)) bor i fsv. det namn ha lytt, som i fno. heter 8viI)Jöd, att dömma dels av Jordanbs* suetidi, dels av formen su^ {)laudu på den danska Tirsted-stenen ; jfr ock fsv. svear = fno. sviar ock fno. tré = fsv. trsB. I st. f. det mångbesjungna Svltbjod borde vi svenskar sålunda insatta Sv&ljud — i fall det lönade mödan. [Genom in värkan från formen svear kan även i fsv. en form 'Sve{)lu|> ha uppstått; denna form torde ock föreligga i den skånska Sim ris- stenens 8ui{)lu{)u, av BuGOB ock Bratb omi^krivet Svi{)ludn (-jö-). Se Antiqv. tidskr. for Sverige X, 277, 43d.]
12 LÄFFLER, FOLKNAMNEN HOS JORDANES. XIII. 9
sedan Roduulf var konnng, som, föraktande sitt eget rike, sökte ock efter sin önskan fann beskydd bos goternas konnng Theo- dorik» (den store i Italien).
Jag har vid återgivandet av fiere av folknamnen här från- gått täxten hos Mommsen, varest läses: grcu^x^» augandsi, eunizi, taetel, rugii, arochi, ranii.
Jag kan ej här närmare ingå på täxtkritiken, ntan vill blott nämna några ord oro de av mig anförda namnformernas för- klaring. Efter varandra nämnas gran(n)ii = fno.*grenir (groBxiir), landskapet G-renlands inbyggare; augandii bittils ej med säker- het förklarat ^ ; eunis kanske = f no. eynir, här om holmzygir; ethelrugi s= ett fno. 'edilrygir, här om Bogalanda folk; arothi = herdar» H9rdalands inbyggare; ranii ej säkert förklarats Jag skalle om det sista vilja uttala den fbrmodan, att bär före- ligger ett namn bildat av samma ord Ban-, som ingår i Ban- heimr i Naumdoalafyiki, ock betecknande det nordliga kust- landets inbyggare.
Med följande ord avslutas uppräkningen av de skandina- viska folkstammarna:
»Detta är sålunda de folkstammar, som, överlägsna ger- manerna till kropp ock själ, stredo med vilddjurs grymhet». Därmed avslutas det tredje kapitlet. Det följande kapitlet börjar med de ryktbara orden: »Det är sålunda från denna ö Scandza, liksom från en folkstammarnas värkstad, eller snarare liksom från en folkens moderkved (»quasi officina gentium aut eerte velut vagina nation um»), som goterna berättas fordoro hava uttågat med sin konung Berig.»
De upplysningar, som Jordänes meddelat om Skandina- viens folk, anses han ha hämtat från Gassiodobius, som skrev sin nu förlorade gotiska historia omkring 526, ock som för- modas ha fått sina uppgifter om Norden från den av Jordänes omtalade nordiske (troligen norske) konungen Boduulf, om
^) Zeuss' av M&LLENHOFF upptagna förklariug av det samma såsom stående för agadU, vilket skulle avse invåoaroa i Agdir, år Daturligtvis mycket osaker.
^) MOllbnhoffs gissoing, att det vore förvridet för ett 'tlirauaiidli eller 'thrauantes = fno. {)r(Bnd(i)r, är högst osäker.
XIII. 9 NORSKA FOLK. HCRULERNA. 13
vilken se ovan. I rnnt tal angivet kanna uppgifterna om Nor- den anses härr()ra från år 500.
Jag bar i det föregående nämnt, att Mullenhoffs för- klaringar av de östskandinaviska folknamnen hos Jordane8 ttro föga tillfredsställande. Till stöd för detta omdöme vill jag bär påpeka, att han förklarar fervir, som alla handskrifter ha Qtan minsta variant, som kanske förvridet för *verihi=:Mrdar(!)y »athelnll» som förvridet för *hellanti eller *hallanti, uppfattar gautigoth som östgötar, anser ostrogothsD felaktigt för uestro* goth8B(!)9 i aaetidi eller »othauetidio (med oth- taget från vino- vilofh) vill se en förvridning av ett 'lethiiii (=heinir, Ptolemaios' ohaideinoi) eller '8Dtli8(a)evii (= ^eidsivar eller *heiÖ8»vir), så- ledes i bdda fallen ett norskt folknamn. Hallin oek Uothida lemnar han oförklarade liksom bergio.
Ovan har i förbigående talats om herul ernås invandring i södra Sverge^ Jag ämnar underkasta denna fråga en särskild undersökning i samband med undersökningen om de sydsvenska folknamnen hos Jordanes ock hoppas kunna anföra nya skäl till förmån för den av några svenska historiker (Hahmabstrand^ Paulbeck^) uttalade åsikten, att herulernas nya hem i södra Sverge blev Värend ock Blekinge (obs. den lika arvsrätten!). Här vill jag blott nämna, att jag i Stentofte-runinskriftens bo- rumR' ock gestuma finner de båda folkstammarna, den gamla, landets infödda barn (bergio-folket?), ock den nya, främlin- garna (herulerna), angivna, samt att jag i Smålandslagens märkliga pronominalform höön (hon) ser en herulsk dialekt- form.
Då jag ovan nyttjat uttrycken »Fjäre-riketo (s. 8), »det öländska rikets, har jag haft i tankarna den byzantinska histo- rieskrivaren Prokopios' (omkr. 550) bekanta utsago (i hans historia över östromerska rikets krig mot östgoterna, ingående i hans »Samtidshistoria») om den stora ön — »mer än tio gånger så stor som Britannien» — Thule, vars »odlade del hade 15 folkrika stammar under lika många konungar». Bland dessa thulit» namngives — utom skrithiflnoi (om vilka se här förut s. 5), som troligen ej inberäknas bland de 13 av
1) Se därom MonteliuB, Sv. hist. I, 8. 226—227.
^) Åven av P. Wieselorbn.
') Jfr det germanska folkDamnet bnrl i Taciti Gertiiania.
14 LÄFFLER, FOLKNAMNEN HOS JORDANES. XIII. 9
konungar styrda stammarna — blott »den talrika folkstammen gautoi» (götar), bredvid vilka de nykomna erulerna (i geni- tiv i täxten: eroulön) togo sig boningsplatser» (den grekiska täxten är avtryckt hos Erdmann a. st.).
Detta antal av 13 skandinaviska konungariken stftmmer visserligen ej alldeles ihop med summan av de hos Jobdanes nämnda folkstammar, som kunna ifrågakomma att räknas bland de nämnda 13. Därom utförligare i mitt större arbete om JoRDANES' östskandinaviska folknamn.
Mot ovan (s. 9) gjorda försök att förklara eua som = eyja kunde någon vilja anföra de bos Jobdanes mötande gotiska (icke i-omljudna) formerna -oium ock -oios (i Qepidoios» en ö), motsvarande *auJom, 'aujos bos Vulfila, vilka med sitt i latinet bevarade i kunde synas fordra euia i st. f. eua. Jag bar tänkt mig, att det saknade i i senare fallet kunde bero därpå, att efter äy (skrivit eu) j, såsom nära stående till y, blev mindre tydligt för en främlings öra, medan det efter o kunde tydligt uppfattas.
September 1894.
IIIRAC Till KimilMI »I
Bl SVINSKA LANBSIÄIIN OCK SVINSKT FOLKLIV UH. 10.
KIRDE&ILLE
SKlirSKA BTHISTORIEE
ÅTERBERÄTTADE
AV
EVA WIGSTRÖM
(AV B)
STOCKHOLM 1894
XUMOL. BOKTRTCRSRIET. P. A. NOR6TKDT & 8ÖKXR
I stället för ett förord.
»Varför gömmer du ännu på dina byhistoriei;?» i
Det var den gamle häradshövdingen som framställde denna fråga, under det han skar upp det senast utkomna häftet av landsmålstidskriften.
»Man får icke» — fortsatte han — »någon individuell bild av skånska lantallmogen, sådan den levde, tänkte ock hand- lade för en mansålder sedan, om icke några av de mast typis- ka byhistorierna bliva utgivna. Ingen samling av folklore för- mår framställa mer än ett par sidor av folkkarakteren ock det därav betingade livet.»
»Icke kan du ha blivit så pessimistisk, att du på allvar tror, att en läsande allmänhet, som njutit av ångorna från samhällets moraliska sophögar, icke nu skulle känna det uppfriskande i doften av rå bark ock fet mylla? Ock trots allt har dock nu fostrats en vidsträckt läskrets, som lärt sig att bedömma varje litterärt arbete enligt dess egen art ock ej knotar över, att icke franska päron växa på skånska bokar.'>
»Det är ju möjligt, att man skall komma att jämföra ditt skånska Kardgille med Blichers E Bindstouw ock kalla det en efterbildning; säga, att dessa byhistorier borde, liksom hans, varit skrivna på folkmål för att bliva riktigt trogna. Nå ja, i ett avseende är ditt skånska Kardgille likt BUCHERS E Bind- stouw: det förtäljer rakt på sak, utan omskrivningar, som voro främmande för den tidens allmoge. Men vad språket angår, så skulle det skånska landsmålet gjort boken nästan oläslig för allmänheten, ock skulle du översatt det ordagrant, såsom det talades, då torde det hela ha blivit alltför drastiskt.»
»Vi, som sitta ting i häradsrätterna, vi veta, vad man i språkväg kan få höra även från oskyldiga läppar; men det
4 WI6STRÖM, KARDEOILLE. XIII. 10
torde dock dröja ännu en tid, innan den läsande allmänheten lär sig att skilja emellan blotta språkbruk ock råa tankar, innan den kan bedömma språket även i en fullt naturtrogen by- historia enligt dess egen art. Jag kan därför icke klandra ditt sätt att därvidlag välja en medelväg, fast naturtroheten förlorat en smula därigenom. Låt du nu bara historierna komma ut i världen! Jag tror, att du med lugn kan våga försöket.»
Gamle vän!
Jag har, som du ser, lytt din uppmaning. Måtte nu bara både allmänhet ock kritik vara nådiga mot såväl byhistorierna som deras återberättare.
Helsingborg i september 1892.
AVE.
X ökenboda by hade järnvägarna ock fabriksväsendet inte helt ock hållet visslat ut den gamla skånska arbetsordningen. »Earde- lagen» levde här ännu ett kraftigt liv, länge efter den tid då bönderna i angränsande härader bytte ut sin vita, mjnka får- ull mot fabrikernas lumptyg ock bomullsvävnader.
Björn i Stora Björkhult höll många får, hans hustru ock döttrar var kända fbr stor skicklighet i gammaldags vävkonst, ock huset hade det största kardelaget i orten.
Bjudningar var dagen förut utiUrdade till det egentliga la- get, det som gjorde arbetsbyte, ock bud skickade till byns fattiga kvinnor, som kardade för en ringa dagspänning med riklig kost ock traktering under de tjuge timmar gillet varade.
Björns storstuga var redan kl. 2 på novembermorgonen så väl uppvärmd, att ullsäckama, som pöste i ungsvrån, började »lukta varma». Ett par lampor lyste väntansfullt på tomma bänkar, på stora linneklädda ullkorgar, på sammanlagda ull- kardor ock husets söndagsklädda kvinnor. Allt var redo för gästerna. Eaffekitteln på ugnsskivan började knorra i sitt in- nersta ock pusta ut ångor av otålig längtan.
Så hov Tyras, bandhunden, upp sin stämma ock skällde de törsta gästerna in i förstugan. Ock tittade man ut genom fönstren, såg man än här, än där rörliga ljus glimma i natten. Det kunde vara »lyktgubbar», men det var dock vanligen kvin- nor, som bar lyktor. Snart var alla sittplatserna kring kor- garna upptagna. Den målade träbrickan med rosiga kaffekoppar gjorde sin rund i kvinnocirkeln, ock där hördes en stund inte annat ljud än det av starka munväder, som flög över tefatens beta bö^or, ock de hårda knäppningarna, när kaksockerbitar sprang itu under kraftiga tänder. Hen så började ett par
6 WIOSTRÖM, KARDB6ILLE. XIII. 10
kardor barkla sig ock därpå stämma npp ett livligt solo. Andra föll in, ock snart var bela stngan full av taktmässiga Ijnd. Nu ock då hördes ett vresigt harklande från något kardpar, som ännu inte blivit uppvärmt.
Där låg ännu en viss omorgnad stämning över laget. Björn sov i lillstugan, så det stundom bördes över kardornas musik. Småbarnen väcktes, kinkade ock kröp åter ned i ugnsbänkens pösande dynor, sedan de kastat en drömmande blick på kard- laget. Efter andra kaffekoppen började man varsamt meddela varandra sina små morgonäventyr ock antyda, att en hälst borde hålla sig heinma, tils tuppen galit. Men först efter frukost- smörgåsen blev tungbanden ock nyhetspåsarna lösta. Efter dag- vården lemnade olycksnyheterna rum t^r giftermålsnotiser, men vid middagstiden började husets döttrar bedja om kärleksvisor. Ock på eftermiddagen dök hela laget ned i sagovärlden, där- ifrån simmade det nu ock då ut bland bybistoriernas brokiga öflock. Skymningen kom, ock laget gick ut några minuter för att >Bvala bänkarna».
Ljus ock lampor tändes, Björn satt i högsätet med pipan i munnen ock den av honom egenhändigt sammanhäftade vis- ock historieboken framför sig. Hans söner ock drängar satte sig vid furubordet ock täljde korvstickor. Barnen sprang från män- nen till kvinnorna ock bad om sagor eller visor.
— Hör, Lusse, säger då Björn, ock viker ett märke vid den nyaste halshuggningsvisan, tjänte inte du i RotemöUa på den tiden, när Pärnilla höll på att bli vald till riksdagsman?
— Kommer nu Björn med den gamla galna historien? Nej^ då var jag allt gift; ock enkä efter min suput till man, som nu är död ock hederligt begraven, hur han än för övrigt har det. Men jag var gräbba eller minstpiga där, när Pärnilla ock hans bror Pär föddes till världen.
— De var ju tvillingar, Lusse?
— Ja kors bevars, det var de visst. Jag minns tydligt hela ståhl^an, fast det vid valborgsmässetid blir sina — låt mig se — jag är tre ock säxtio i min fattigdom ock eländes tid, som bin kungen sa, ock jag var då Qorton ock ett halvt, så kan ni ^älva lilkna efter. Det var eljest det året, som den stora stjärnan med riset stod rakt över Ola Anders östra länga ock spådde krig med blodig klädnad. Men det blev lyckligtvis
XIII. 10 PETTER OCK PÄR. 7
därvid, att Ola Andersson själv red ^äl sitt bästa ök, när hau satte av till länsmannen fbr att mala, att tjnvar tag^t hans stflnglige bagge. Ja, sickna historier! Baggen hade Olas kvinna länt nt till enkan i Lökgärd, som oförhappande mist sin egen. Det var en spansk däkel, som rök på vem som hälst ock satte qälve baronen på Vättra i backen, ock därför blev han likasom lönmördad, fast det skulle hetas, att han ränt en gärdsgårdsstör i våmmen. Ack ja, sickna historier! Men vad var det jag skulle berätta nu? Jälp mig på traven bara, så lunkar jag åstad som en gammal länsmanshäst, som aldrig får havre oftare än länsmannen får mutor.
— Om Pämilla ock hans bror.
— Var inte ovettig, Björn! Låt oss säga:
Petter ock Pär.
Jesper i Rotemöllan hade varit gift i många år med Pottaske* Svennens äldsta dotter, Rägnel, men lika många barn var där för det. Ock det hettes allmänt, att det var straffet för det hon givit honom tyckefrö i en marknadskringla. Jag kan ändå itite tro på det, för han var mycket värre klämd än hon, för det de köpt vagga av Bytte-Måns, innan de hade något barn att lägga i den.
Äntligen, efter sju sorger ock åtta bedrövelser skulle Bäg- nel till att slå ugnen omkull, eller resa till Tyskland, som det kallas på fin språkremec^a. Ock då blev det, hille dö! inte fy skam, för vi trodde minst, att där skulle bli trillingar, men det höll ändå med de två.
Jag kan aldrig, bleve jag än så gammal som Metusalems skomakare, glömma den morgonen. Jag kom in i stugan med tre vindägg, som den nya hönan värpt, ock Jesper säger: »Vi har fatt önskebarn», säger han, »en tös ock en pojk, ock för att att de inte skulle dö i deras hedniska synd, har jag själv döpt dem till Petter ock Pärnilla. Pojken är den äldste», säger då Jesper.
Ack ja, sicken historia! Jag var inte mer än fjorton ock ett halvt år ock så oskyldig i människans skapelse som det barn där föddes i natt. Barnmorskan tog sig en tår, Rägnel låg sjuk ock usel, ock så gick tiden, tils tvillingarna var nära års-
8 WI69TRÖM, KAJIDBGILLE. XIII. 10
gamla. Då är Bägnel en lördag så rask, så att hon egäly vill tvätta barnen rena till söndagen.
Dn store Helander, ett sådant himlaväsen där blev i Bote- möllan denna lördagseftermiddag! Tvillingarna var jn pojkar båda, vet jag, ock har Rägnel vred ock vände dem, så blev de inte annat. Jesper gjorde sig också till ock skalle gråta, men han bara vred på munnen tVr att maskerera, att han flinade. Styggen tyckte, det var roligt att vara karl för två söner. Men modern tog det lilla Pärnillelivet i famn ock sa nnder de stridaste tårar: >Det kan gå an att födas till flicka, när en värkligt har förskyllt det. Men när en är oskyldig, som detta mitt lilla barn, då är det en olycka, som pojken kommer att bära i alla sina levnadsdagar», sa Bägnel. Hon kunde lägga orden så klart som en präst på predikstolen, när hon satte till.
Ja, där var nu ingenting att göra vid själva saken, fast prosten själv med egen hand ändrade namnet i kyrkboken ock det blev kanngjort, att Pämilla skulle kallas Pär. Men för alla de gånger jag fjumsade till ock kallade honom Päruilla, ock det ända tils pojken fick sin första barkade skinnpäls! Där fanns de som kallade honom Pämilla i hela hans liv, ock jag tror som modern, att det var hans olycka.
Jesper vände näsan i vädret, när pojkarna var tre eller fyra år gamla. Sedan satt Rägnel som rik enka på Rotemöllan ock fick så många friare, som hon hade fingrar på sina händer. Men hon hade haft nog av Jesper, tyckte hon, ock sa att människan inte borde vara galen mer än en gång. Ock så slapp hannes söner från att få styvfar.
Petter, den äldste, var en järtans rar pojke, snäll ock för- ståndig, så ingen trodde, att han skulle bli gammal i denna världen. Pämilla — jag menar Pär — var nog tyst, lågmält ock stillsam för världens ögon. Men han tittade under lugg, ock jag trodde honom aldrig mer än jämnt, sen jag sett ho- nom kyssa gåstösen mitt i nacken, när hon stod ock kände hönsen en morgon i grågryningen. Modern kunde aldrig riktigt komma sig för att behandla Pärnilla som en värklig pojke; Petter skulle jämt ge efter för honom, ock alltid sa Rägnel: »Petter, du är den störste, du skall vara god mot din stackars bror. Han har lidit orätt, allt ifrån det han såg denna jordens usla ljus», sa Rägnel.
XIII. 10 PETTER OCK PÄR. 9
När tvillingarna blev äldre, berättade hon för Petter denna bär historien om Pärnilla ock predikade för honom, huru stor olycka det var att ha fått en sådan fläck på sig. Ock hon föreställde Petter, att det lika lätt kunnat hända honom, i fall ruset genast fallit på barnmorskan. »Stackars Pär», sa Bägnel, »har fått de bästa gåvoiiia av er två. Han kan hela vår gamla visbok utantill, så det kommer klart som vatten från honom. Han kunde ha blivit både präst ock riksdagsman, om han inte varit Pärnilla först. Men detta lägger liksom en black kring hans ben ock en kvarnsten kring hans hals», sa Rägnel.
Ock när hon slutligen låg i sin helsot — sönerna var då på deras tjnge första år, så hon gick inte från dem i deras omyn- diga ålder, som min man, den fyllesnuten, gjorde vid våra tre barnsmulor — ja, då kallade hon fram Petter till sin spar- lakanssäng — hon hade fått rena hålsömslakan om morgonen, för prästen skulle hämtas till hanne — så bad hon Petter, att han skulle visa sig vara en riktig karl genom att i allt be- skydda Pär ock giva efter för honom, som hade en så stor oförrätt att bära genom livet. Till slut måste Petter liksom ■avlägga trohetsed mot Pärnille-Pären.
Jag tjänte där nu som störstpiga ock höll väl med hugge- Nils, den suputen, som jag fick tids nog, fast jag då tyckte, att tiden rände från mig med min ungdomsblomma. Rägnel kal- lade mig fram, där hon låg med händerna på sängdynan — jag minns så grant, att det var den stora vita ulldynan med högröda ock gröna halvränder ock pösande full av Qäder. Ock hon liksom tog mig till vittne på att Petter i allt skulle tjäna Pärnilla, liksom Laban tjänade Jakob för Rebecka.
— Men han förtjänar inte all den godhet ock trohet, som Petter honom bevisat haver, allt ifrån den tid jag bar dem på mina armar, sa jag — för jag kan också tala grant, när så skall vara, ock Lusse är inte alltid så galen, som hon gör sig. Men då tog Petter i ock sa, att där på hela jordens rund inte fanns en sådan bror som hans, ock att han inte bättre begärde än att ^äna honom ock jälpa honom att bli så berömd ock ansedd, som han för sina stora gåvors skull förtjänte att bli.
»Bär honom på din rygg, som en full tunnesäck, han skall nog hänga på», tänkte jag säga. Men så satte sig Rägnel, som på tre dagar inte kunnat flytta sig, upp i sängen ock sa med
16 WIGSTRÖM, KARDEOILLE. XIII. 10
en röst, 8om gick mig genom märg ock ben: »Lusse», sa hon, »förbannad vare da den dag ock stund du sätter ont emellan mina söner. Men välsignelse skall följa dig, om du styrker Petter i hans broderliga plikt emot stackars Pär.» Därpå föll hon baklänges i sängen ock flämtade, att Pär skalle komma. Ock när han storgritande la huvudet på hannes överdyna, sa hon: »Stackars min lilla Pärnilla!» Detta var det sista mor Rägnel sa i denna världen, för sen började hon plocka om- kring sig med båda händerna, ock så gick hon bort, som när en blåser ut ett ljus.
Sönerna skötte Rotemöllan i sambruk. Jag gifte mig med min salig fyllebytta, men hade jämt mitt arbete hos Petter ock Pär, sä jag mycket väl kunde se, hur fint Pär ställde det för sig själv. Han skaffade sig tidningar ock något som kallades romareböcker — eller det var romaniböcker, det minns jag inte riktigt. Det skulle väl vara något slags lärd gudlighet, kan jag tänka. Men det vet jag, att aldrig var Pär galnare till att snoka omkring efter fattiga töser om kvällarna, än när han en halv Guds dag legat på ryggen i dynorna ock läst i de böc- kerna.
Petter däremot var oskyldig som ett barn, arbetade hela dagen som en ärans karl, ock när Pär om kvällarna slog upp sin lilla språklåda ock talade fint ock lärt méd sin granna röst, som ibland lät som om han spelade flöjt, ja då tittade Petter pk I^rnille-fanskapet, som om han varit en redig Onds ängeL
Så händer det inte bättre en kvällstund — det var just som min livgås började värpa, ock jag var ute för att passa på hanne — då ser jag Petters söndagsmössa sticka fram vid Eanne-Svennens husgavel. Jag konkurerade inte vidare över det, för Sven slöjdade skedar, senapsfat, kannor ock allehanda träsaker. Men en tid därefter kommer Ola-Mattes Sissa ock säger till mig:
— Lusse, du, säger hon, Petter den aguden har sin gång till Svensa tös. Jag har sett honom mång evelig kväll slinka dit, han har alltid sin nya känneliga mössa. Det är ändå synd ock skam, att han skall locka ock bedraga den arma tösen.
— Petter? Nej, det är lyx! säger jag.
— Jag far inte med lögn, säger hon, för jag har sett det med mina egna ögon. Ock du kan väl inte vilja inbilla mig, att
'XIII. 10 PETTER OCK PÄR. 11
det skalle vara Pär? Nej, i det stycket är han allt en Pärnilla. Men se Petter han är karl, fast han inte på Ifingt när är så grann, fin ock lärd som brodern.
Jag sa inte mina tankar, men gick ock larade efter, ock kom så mitt i snaggen på min fina Pärnilla, klädd i broderns söndagsmössa. Jag gav honom en sinkadns, som jag brakade, när han var liten ock bet sin bror. Men nn flög han mig i strupen som en fräsande katt, tryckte mig app mot Svensa hnsgavel ock lovade göra mig rent olycklig, om jag nämnde ett knyst 'till någon om detta. Ja han hade ju makat det så, att han var den * egentlige husbonden, ock vi var fattiga. Det var klokast att tiga, Rägnel ville ju det skulle så vara, ock nn var Pärnilla starkare i' nävarna än jag.
En tid därefter beryktades det, att Svensa Boel råkat i olycka, ock det sas allmänt, att Petter var den som lockat hanne. Hon lät själv förstå, att det var han, ock hannes far sa det till vem som ville höra det.
Petter går vid den tiden i sina egna tankar ock vet om ingenting, förr än han en söndagseftermiddag möter prästbondens dotter Johanna vid V^iskekällan, där ungdomen vid den tiden brukade samlas. Hon var den vackraste bonddottern i hela Okenboda socken ock by, ock jag visste, att Petter bara tänkte på hanne. Till all olycka var där flera flickor vid källan, ock pojkar med för rasten. Ock alla stötte de på varandra, när Petter kom fram.
— God eftermiddag! säger då Petter. Ska vi leka rövare ett tag?
— 6å du på med det, du tbrstår den saken, svarar Johanna. Men ingen rör sig ur fläcken.
— Ar du sjuk, Johanna? Du ser så blek ut. Ska vi ta oss en hopsa?
— Det är bäst du dansar med Boel, säger då Johanna. Ock de andra vände sig bort.
— Ja, hon kan. Men hon är ju inte här. Vad står pä? Varför är ni så konstiga? frågar han. Pär har väl inte kommit till olycka, han rodde ut i sjön på fiske?
— Nej bevars. Han var hemma hos far, när jag gick bit, svarade Johanna. Men har du hört den nyaste visan, Petter?
12 WIGSTBÖM, KAROEQILLE. XIII. 10
— Ar den kanske om en bedragen flieka? spörjer en av gossarna.
— Nej, sådana visor behöver inte Pär dikta.
— Kan — jag menar: bar Pär diktat en visa? säger då Petter glad. Sjung den, så skall jag ha roligt med honom för att han inte visat mig den.
Johanna hade gråten i halsen; men hon tyckte, att Petter var rent för fräck, som inte brydde sig mer om alla pikarna än en gås om en översköljning. Hon hade velat förarga honom med att låtsas, som om hon brydde sig om Pärnille-Pärens visa. Nu slängde bon ett tag på nacken ock sa: Ja, Pär det är en livets gosse det!
— Vem vet inte det? svarar då Petter liksom litet kort. Men sjung nu hans visa!
Lusse är nu ett gammalt skrälle ock har inte mera röst än en sprucken träsko. Men den visan, som Johanna då med pär- lande tårar sjöng, den ska ni höra:
Jag ^ck mig ut i skogen en sommarmorgon skön, i böljegång mitt unga sinne vankar. Jag såg två foglar sitta på lindekvisten grön, då vet jag, vart de gingo mina tankar.
Jag såg en Qäril fladdra kring skogens blommor små, så smärtefullt det mig i sinnet rörde. Får jag min rosenblomma, gör jag visst aldrig så, mitt järta endast hanne då tillhörde.
Ock solen kom i skogen, hon strödde guld på mark, så modiga mitt järtas tankar vandra. Väl har jag ej guldringar, men jag är ung ock stark, ock rikdom är vår kärlek till varandra.
Det var något till att höra Johanna sjunga den visan sedan på kardegillen, när en kunde få hanne till det. Men denna söndagen var där för mycket gråt i rösten, för att den kunde ljuda klar. Petter stod där röd som ett droppande blod.
— Vem påstår, att Pär diktat den visan? frågade ban ock slog smäll med ett grönt blad över sin knutna hand.
— Det står ju här i tryck: Ynglingen P. Jespersson i Oken- boda, svarade nämdemannens Assarina ock nappade den tryckta visan från Johanna.
XIII. 10 PETTER OCK PÄR. 13
— Den är pä tryck! Pär kan inte ha del däri! säger Petter häftigt.
— Kanske du då! Men dfi sknlle du ha aktat dig för att tala om trohet, svarar då Johanna. Jag har fått visan av Pär. Ock nn adjö med dig, gå dn till Boel, där är din plats. Ock därmed sätter Johanna av från källan, ock alla töserna efter.
Nn fick Petter rent besked av pojkarna, ock alla var ihop med honom, att han sknlle gifta sig med den stackars Boel. Eljest var hon rent utskämd för hela sin tid. Han bet ifrån sig, bäst han kunde, ända tils han hörde, att folk känt honom pä hans söndagsmössa. Då blev han blek ock tyst, vände sig bort ock gick hem.
Pär kom sent hem, ock om bröderna talades vid samma natt eller dagen därpå, skall jag låta vara osagt. Men flera år därefter fick jag veta, att Pär under gråtande tårar bekant sin synd för brodern, men bett honom, för Guds skull ock modems skull, inte röja honom, för då gick han hällre i sjön. Han lät Petter förstå, att det var en så till vida avgjord sak, att han skulle gifta sig med prästbondens Johanna, ock att både han ock bon bleve evigt olyckliga, om de inte fick varandra. Boel hade länge hängt efter honom, värre än Potifars hustru efter farao. Ja, sickna historier han kunde skarva ihop, det Pämilie-fanskapet — jag skulle inte så illa säga på hans döda mull, det skarnet!
Visan trodde han — lät han förstå — att Petter diktat för honom, ock därför hade han kallat den sin. Men ville Petter, som lovat modern att stå honom bi i all sorg ock nöd, nu svika sitt löfte ock övergiva honom, så skulle Pär genast gå till Jo- hanna ock säga hanne, att allt var slut. Men så fick Petter skylla sig själv, om där inom nästa söndag blev två självspil- lingar i socknen.
Nu blev det Petter som fick se till att trösta Pärnille-Pären. Ock slutet blev det, att han åtog sig att i vänlighet göra upp med Boel, så den saken kunde bli nedtystad. För jag skall säga oss, att nu, när Petter trodde, att Johanna inte brydde sig om honom, utan bara om Pär, så var allt annat rakt intet för honom.
Jag, mitt usla best, tordes inte nämna mina vantar, för jag var rädd, att både Rägnel ock hannes Pärnilla skulle gastakrama
14 WIOSTBÖM, KAROEGILLE. XIII. 10
mig, om jag klöv näbb till hans förfång. Men jag lovade slå benen av Boel, så fort hon blev sä rask, att hon knnde tåla^t, om hon understöd sig att med ett halvt ord vidare skylla Petter.
Detta vågade hon inte häller. Men en dag frami augusti, när där var stort roökgille i Botemöllan, kom Kanne-Svennen in 1 stugan, just som vi satt till bords hela laget, ock bad Petter lemna några fler pangar till hans dotter.
Petter for upp från bänken ock ville rakt på Sven, men Pär tog honom i armen. »Tänk på mor ock gör ingen olycka!» bad han med sin röde mun ock sina himlaögon, den falske- blacken! Ock Petter satte sig skälvande som ett träd i stormen. Nå, detta reviderades snart i hela socknen ock för Johanna med, som ju meningen var. Ock så blev där snart trolov;ning emellan hanne ock Pär, det bcstet.
Då ville Petter ha ut sin arvedel ur egendomen ock flytta bort från gården. Men då vred Pär sina bänder ock sa, att han blev en olycklig man, för inte kunde han lösa ut brodern ock ensam sköta gården. Då kunde han lika väl först som sist avstå från Johanna, för draga fattigdom över hanne det ville han inte. Ock hur han la sitt tal, så fick han brodern till att stanna.
Jag var så arg, så en skulle kunnat tända eld vid mina ögon, om en haft en svavelsticka till reds, var gång jag såg Pär. Ock jag bad många eveliga gånger, att han skulle bli omskapad till vad som hälst, så att folk kunde se, vad han gick för, trollet. För jag såg skenbarligen, att Johanna grämde sig lika hårt som Petter, fast de båda höll sig styva som is- tappar.
Så kom Kanne-Svennen sättande till mig sent ep kväll. Min suput satt på krogen, för det var synd att säga, det Bägnels löfte om välsignelse för min tystlåtenhet hade något på sig, ock jag var ensam med mina två gröllingar. »Boel är sjuk!» skrek Sven in över halvdörren, »Rönnskan är inte till att få, ock jag tror tösen dör!»
Å, doge alla sådana som du ock din tös av den sjukan, så hölle de sig allt anständigare, tänkte jag, men slängde ändå en kjol på mig ock följde med honom. Det var ett elände hela natten ock hela andra dagen. Bönnskan kom ock blev levande vittne på att Boel på sitt yttersta tog tillbaka sin beskyllning
XIII. 10 PETTER OCK PÄR. 15'
mot Petter. Hon bekände, att hon mot stora pangar gått in på att peka nt honom ; men nu var hon rädd för att bli osalig, om hon gick bort med den stygga lögnen på sitt samvete.
Vem den rätte var, det sa hon inte; men jag visste det, ock Bönnskan förstod det, så att hade inte jag varit rädd för den döda Rägnel ock den lömske Pär, så ^nnde jag ha sagt Johanna sanningen. Det var jnst det året Rönnskan begärt löneförhöjning, så hon ville inte befatta sig med andras ange- lägenheter, ock så blev det därvid, att både Boel ock barnet kom i en ock samma kista. Jag klädde liken, ock antingen Bägnel blev ond eller god i sin grav, var jag så penetrant, så jag bad hannes Pärnille-Pär om en näve bnxbomskvistar att strö på likklädseln. Han blev gnlgiön i synen, men jag var så hövlig ock bönfallande, så att han måtte gå nt i träd^rden ock skära, så mycket jag ville ha. Petter var inte tillstädes. Jag hade passat min tid, förstås.
Petter gick . ock såg så skrämmerlig ut, som om han gjort ända på. både Boel ock barnet. Men Pär var lika rödklar ock grann som alltid. Petter sörjde, för han inte fick Johanna. Ock den andre rävnacken var glad, att han kom in i hannes stora, mäktiga släkt, för nu kunde han bli både kyrkevärd, nämdeman ock riksdagsman, om galet skulle vara.
Så började där att lysas, innan Boel väl var kall i jorden. Ock Petter såg ut, som han väntade, att yttersta dommen skulle komma ock förhindra giftermålet. Men ingenting hände, utan han fick ta ut slaktsvin ock lam ock malt till bröllopsöl ock mjöl till bröllopsbröd. Pär skafifade nya stolar ock en stor spegel från Göteborg. Han ordnade ock rustenerade, så folk trodde, han var en däkers duktig karl. Ock alla tyckte, att Johanna kom i smöret, som fick den anständige ynglingen i stället för den vidlyftige Petter.
Ja, sickna historier! Bröllopsdagen på morgonen kom Petter in i min stuga ock satte sig vid bordet, la armarna på skivan ock hela ansiktet ner på armarna. Hela hans kropp skakades så, att jag trodde benen skulle gå ur den gamla trefoten, som han satt på.
— Jag har en sådan tandvärk! stönade han.
— Ja i järtat, tänkte jag; ock hade du bara haft tänder där, min påg, så kunde du ha bitit från dig ifrån böljan.
16 WIGSTRÖM, KARDEOILLE. XIII. 10
Jag frågade, om han ville ha en snp ock hälla vid tanden. Men han bara grät sina tröjärmar pöl väta ock sa, att han inte knnde vara med pä bröllopet.
Då blev jag så förfimrad, så jag visste varken ut eller in, för det hade sett rent galet ut, om Petter inte varit med på sin tvillingbrors hedersdag — tvi för heder! jag skulle inte så illa säga. I det samma kom brndgnmsbestet, len i munnen som nytt grässmör, talade om moderns dödsstund, om brödrakärlek ock hin ock hans mor, jag skulle inte så illa säga! Ock så fick han Petter till att rätta på sig, klä sig i högtidsdräkt ock gä brudgummen närmast in i brndehuset. Men i stället för att andra blir svullna i käftarna, när de haft tandvärk, var Petter svullen i ögonlocken, ock det nästan lika starkt som bruden.
Petter bodde hos de nygifta ock skötte jordbruket. Pär läste tidningar ock en okristlig mängd nya romareböcker, ock hölls för att vara omänskligt lärd. Svåger ock svägerska ta- lade sällan ett ord till varandra. Husfolket sa, att Johanna någon gång brukade hugga på honom, men då tog Pär brodern i försvar ock sa, att fel hade alla, men Petter var ändå en bra karl.
Under det första året Pär var gift, kom där en ny visa på tryck, som sas vara diktad av honom. Ja, du Sissa Enut-Ols, du har lärt den av mig. Sjung du, så får vi höra, om den inte ändå är diktad av Petter. Jag skall börja den:
En gång invid himmeleus portar jag stod
— vart kan man i drömmen ej komma? — ock glädjen gick högt likt en rullande flod, med stränder i solljus ock blomma.
Min tanke blev stark
som ek under bark,
mitt sinne likt duvan den fromma.
Då kom där ett moln ifrån skuggornas land
— vad kan ej ur mörkret framglida? Vid blekblåa blixtar min paradisstrand jag neder i djupet ser skrida.
Men jorden hon står,
ock månen han går
att ljus över stränderna sprida.
XIII. 10 PETTER OCK PÄK. 17
Jag vet ej, om Eden på jorden kan gro, — fast drömmarna rinna som strömmar. Men nog kan här byggas till himlen en bro, om järtat än blöder ock ömmar.
i sorgen fäst,
bär brovalvet bäst,
allt över de stridaste strömmar.
Jag får tårarna i ögonen, mitt gamla Lnssefä, var gång jag hör Sissa Knnt-Ols sjunga den visan, ock jag tänker på att ingen mer än jag visste, att Petter varit man för den.
Johanna våndade aldrig höra de här visorna, ock Petter sjöng dem sällan. Han hade nu blivit en lustig bror, dansade på lekstugorna, trallade ock gick på, så jag skulle trott, han hade glömt sitt tycke ibr svägerskan, om han inte varit så rädd för att vara ensam med hanne.
Andra året Pär var gift, blev det illa ställt för störstpigan, så hon måste ur tjänsten. Då svor Pär sig fri inför brodern. Störstdrängen blev stående tbr äckan, ock det hettes, att han betalte fosterlönen för barnet.
Så gick där några år, ock så var det lika när igän. Då var det minstpigan.
Nu måste Pär lösa ut Petter ur gården, ock det var nära efter att bröderna blivit storm ovänner. För Pärnille-däkerskapet tyckte, att Petter, som inte hade någon skam att förlora, efter- som han var ungkarl, kunde stå för saken, för det skulle göra Johanna rent olycklig, om hon finge nys om hur pigan hängt efter ock frestat sin husbonde. Ja, sickna historier den Pärnillan kunde dikta!
Petter hade ändå inte järta till att lemna fädernegården vind för våg, för Pär var nu nämdeman ock kyrkvärd ock fattigföreståndare ock, jag hade när sagt, rackare med, så att han tänkte starkt på att bli vald till riksdagsman, för han talade värre än en romarebok, styggen.
Ja, en kan både skratta ock gråta, när en tänker sig till- baka. I hemmet hade Pärnille-däkeren inga barn, men ntom- kring i bygderna har jag räknat åtta, som hörde honom till, ock utan att Petter hade hört ett knyst därom, var han miss- tänkt för de tUm.
8v. landtm. XIII. tO. 2
18 WIGSTRÖH, KARDB6ILLE. XIII. 10
Han hade en liten egendom i nabolaget. Min fyllesnuta vände näsan i vädret, sedan han fördärvat mitt nya sängtäcke, när han sista gången kom full hem, ock sen hashållade jag för Petter. Då lurade Pärnilla på oss en piga, som jag genom ROnnskan fick att gå till bekännelse, men då var det nte i hela socknen, att hon ämnade stämma Petter till tings.
Nu blev då äntligen Petter varm i pälsen ock smiter pigan utom dörren. Hon till Pär, ock där blir ett arkeli, så Johanna hör*et, där hon står i handkammaren.
Då går hon, ut i köket, där Pär ock tösen — Elna hette hon — var ensamma, ock säger, att hon, hustrun, inte vill längre gå någon i vägen. Nu kan de ju skiljas, Pär ock hon.
Men då gör han vid hanne, liksom han en gång gjorde vid mig, flyger hanne i strupen, sätter hanne mot handkammar* dörren ock säger, att om hon knyster ett ord, så han får dåligt rykte på sig, så skall han låta alla veta, hur Petter ock hon haft det tillsammans alla dessa åren. Ja, så led var socknens anseddaste bonde!
Johanna var ett gott, beskedligt liv — som jag så ofta sa, när jag tagit något väl hårt i mitt eget gubbsvin. Ock nu bara bad hon för sitt rykte ock lovade att i allt lyda sin man ock husbonde. Elna stannade där i huset, ock Johanna visade hanne all ömhet, för att taga misstanken från mannen.
Petter säger ingenting, för han har ju lovat modern att aldrig göra något, som kan lända den yngre brodern till för- fång. Men det kokar i honom, att Johanna skall tro honom så illa ock att hon själv är så bedragen.
En kväll i skymningen — det var fram på hösten — träffar han händelsevis sin svägerska ensam i stugan, där hon sitter ock gråter. Inte vet jag, vad han sa ock vad hon sa, mer än det, att hon ville veta, om han var skyldig till Boels olycka. Han hade då svarat, att det inte tjänade till något att röra i gamla sorger, här var mer än nog av nya. Då hade hon sagt, att hon visste, att han var oskyldig till mycket av det, som sas om honom. Ock nu, hur det ena ordet tar det andra, så säger bon, att ingen i världen, utom honom, har hon hållit kär, ock så tar hon svågern om halsen ock kysser honom. Om han gör det samma vid hanne, skall jag låta vara osagt, för det talade Petter inte om för mig. Men nog är, att i det samma kommer
XIII. 10 PETTER OCK PAR. 19
Pär in fråu Bommarstngan med ljus i handen. Han gled alltid omkring i huset liksom en katt, det bestet.
— Står det så till? Är det så min bror håller sitt löfte till min mor? Jo, du är en vacker hustru, Johanna! Det var du som vågade beskylla din egen man, ock nu ser jag ju med egna ögon, att jag är bedragen.
Han hade nog predikat ännu mer lögn, men i det samma kommer jag för att hämta Petter hem till en ko, som kalvat, ock så blev där tyst, ock bröderna skildes åt utan att tala. Men rätt som jag sitter om kvällen ock väntar på att Petter skall sluta att ränna omkring ute i den mörka hagen ock snart komma in för att äta, far Pärs Elna in genom samma dörr, som jag stängde efter hanne, en dag Petter smet hanne ur sitt hus. Ock nu skriker hon, att mor Johanna ligger på tvärs för döden.
Jag åstad, utan att få fatt i Petter, ock när jag kommer dit, sitter döden häiine redan på läpparna. »Hon har fått rått- krut», säger jag till Pär, som går ock vrider sina händer.
Han svarar inte, men stannar ock glor på mig så, att jag kände mitt usla, syndiga hår resa sig på mitt huvud. Jag teg ock gav Johanna mjölk. Elna låg på knä vid sängen ock skrek, så det var klokast att stänga dörren, så att ingen hörde något. Ock Johanna var död ock borta, så där om pass när hanarna började gala.
Hon hade dött av tarmvred, sa hannes man. Men andra natten var, så sant jag sitter här en syndig människa, Rägnel hos mig; men vad hon ville, vet jag inte riktigt, för hon bara la sina fingrar — de var isande kalla som istappar — över min mun, så jag tror, att hon ville ha mig till att tiga med mina tankar om hannes rare Pärnille-Pär.
Där blev stor begravning efter Johanna. Petter var med att bära hanne till graven, ock jag såg, hur han sviktade i knäna, när han la den vita bårhandduken över sin skuldra. Men sen bar han stadigt, så hon kom anständigt ned i jorden.
Enklingen grät stilla ock passeligt vid graven. Alla be- klagade honom. För se ingen människa hade någon tid hört dem byta ett ont ord, mer än Elna, ock hon teg nog med vad hon visste.
Pratet om att Elna skulle dra Petter inför tinget, tog slut. Det visade sig, att en mycket vidlyftig skräddare, som hade
20 WI6STRÖH, KARDEOILLE. XIII. 10
arbete, var bekant med hanne, så att hon till en tid flyttade in till honom. Men bröderna talade inte till varandra, ock det hettes, att de båda ville väljas till riksdagsmän, så det var orsaken.
Jag skulle ta bra fel, om inte Rägnel nnder denna tid mer än en gång var hos Petter. Ock ordet gick, att Johanna kom hem till Pär om nätterna. Men bröderna var ja båda för lärda karlar till att medge sanningen.
Men en dag, kort före valet, kom Pär till Petter för att få hans röst. Då blev jag inkallad i kistekammaren. Petter stängde själv dörren, ock så var det han som räknade upp hela broderns syndaregister, från Boel till Elna, ock den andre måtte vackert höra på.
— Jag lovade vår mor att inte göra dig på något sätt för när, ock det löftet har du att tacka för att du inte är en ut- skämd man. Men aldrig skall Petter Jespersson jälpa en — vore det så hans tvillingbror — till att bli folkets utvalde man, när han har tagit livet av sin hustru, säger Petter.
Pär hade hela tiden suttit som en arm syndare på dyne- kistan, men nu stod där liksom en stråle ut ur skarnets ögon. Han lyfter upp huvudet, tittar på brodern oskyldigt, som barnet där föddes i natt, ock säger så milt, så milt:
— Men, min käre bror, min hustru tog ju in förgift för det hon hållit väl med dig. Både Elna ock Lusse kan vittna om att hon sa, hon inte kunde leva utan dig. Det trodde jag Lusse sagt dig. Jag har tegat, för att inte lägga sten på din börda. Min egen får jag draga bäst jag kan. Vi möts väl en gång inför vår mor, då får du din dom.
Petter stod först styv ock stum som ett klockfodral; men så far han rakt på Pärnille-fanskapet, lägger honom tvebockad över ett skrin där stod, ser efter en käpp, ock jag är inte sen att räcka honom det första jag fick fatt i, ock det var en sliten vävtrampa, som tog bra. Ock nu klappade Petter honom, så det hördes ackurat som när en piskar en dyna, som där är bra fjäder i. Det bästa var, att Pär inte tordes skrika, ock jag passade noga på, att han bara skulle få, så han miste lusten att sitta som riksdagsman, styggen.
Sen frågade Petter mig, om det var sant, att Johanna själv tagit livet av sig, ock det måste jag då tillstå att hon
XIII. 10 PETTER OCK PÄR. 21
gjort. Ook när Pär legat ett par tre dagar på näsan i sin säng, kom han in igän till brodern, bad att de skulle vara goda vänner ock glömma allt det framfarna.
— Det gflr jag in pä, men en sft vidlyftig man som du skall folket aldrig narras till att välja, det vore både synd ock skam. Jag ger min röst åt Nils i Askhnlt, ock jag har talat vid alla våra vänner, att de gör det samma. Jag föreställde dem, att både dn ock jag var för oerfarna, sa Petter.
Efter den stnnden liksom vissnade Pär, ock där började att glunkas om både ett ock annat, för Elna hade pratat för skräd- daren, ock han ville ha fler pangar, än Pär hade Inst att be- tala. Ock så sålde han fädernegården till Petter ock liksom landsförvisade sig själv in till Småland. Han tog Elna ock hannes barn till sig, men dog kort efter. Folk sa, att han fått ont i levern. Men för min del tror jag, att Rägnel strafifade honom, för det han sålde gården ock blev smäländing.
Petter? — ja, Petter han gick ju hän ock gifte sig med Johannas yngsta syster. Stackars den som litar på karlarnas trohet! Men han sa, att systern var så lik Johanna. Ja be- vars, de hade båda näsan mitt emellan ögonen, det hade de. Jag flyttade frän honom, men han blev jn ändå både nämdeman ock riksdagsman ock kom till så stor ära, att han fick äta nr silverfat på kungens eget bord.
Men där skall vana till att äta fläsk stekt i smör. Petter tålde inte kungamat, fastän han hade gott kosthåll, när jag la- gade hans föda. Han fick knep ock dog på själva stora slottet, i kungens egen kammare. Ock hans majestät grät stora tårar, när han hörde, att Petter var död i riksdagen, för det är inte så lätt för en kung att få en sådan riksdagsman igän, skall jag säga.
Den sista visan, han diktade, förstår en inte så bra, förda var Petter liksom mera köpstadaktig av sig. Men Sissa Knut- Ols kan sjunga den, bara jag f&v börjat, så hon kommer rätt på trallen:
Där växte upp två liljor på en ock samma gi*en — JÄg säger inte var.
Den ena bröts av stormen vid morgonsolens sken, i aftonstunden vissnade den andra.
22 WI68TRÖM, KARDBOILLE. XIII. 10
Då grodde där upp törne, som sargade till blods
— jag säger icke vem.
Det var jn blott en fogel, så sorgefall till mods, han sökte vita liljor ibland törnen.
Han klagade, att glädjen för alltid flytt sin kos
— som mångens gör väl det —
ock såg ej, att på tornet där slog ut ros vid ros med tårar uppå blomsterbladen röda.
Ock sommardagen flydde, ock lunden stod i glöd,
— vid aftonsolens sken.
När fogeln såg på tornet, som stod med frukt så röd, då sökte han ej längre vita liljor.
Ja detta var nu historien om Petter ock Pär. Nu kan Björn ta ock förtälja en, som är roligare.
»Esbem Nillesson ook hans finmtixnmer;
har ni hört talas om dem? Det är just en historia för ungdom», sa Björn ock drog på munnen, sä tobakspipan förlorade sitt fäste ock föll på huvudet i visboken.
»Blir den alltför galen, så sjunger vi», lovade flickorna ock klappade smutsen ur sina kardor.
»Ock vi stoppar ull i öronen», skrattade drängarna. »Börja ni bara, far!»
sm i väg då!
Det var en gång en rik släkt — det angår ingen, var den bodde — som var så stor i hättan för sina stolta ock dygde- samma fruntimmers skull, så att ingen fick näsa upp för deras manfolk, när det blev tal om granna töser. En son av denna Esbernssläkten gifte sig sällan utom densamma, så till slut var hela socknen ett enda siäktbände, som hängde i hop värre än hyvelspånor.
Men hur det nu var eller inte var, så blev där, skam att säga, allt sparsammare med barn i Esbernssläkten, ock då som-
XIII. 10 ESBERN NILLBS80N OCK HANS FRUNTIMMER. 23
liga av döttrarna nappades bort av otydda ungkarlar, så blev där till sist riktig kvinnobrist.
En av de vackraste ock stoltaste fisbernsdöttrarna, under de senare tiderna, var Nilla, som gifte sig med sitt nästsyskone- barn, Lave Esbernsson. Han var ett redigt hoseskaft, så att kvinnan blev man i huset. Ock därför blev sonen Esbern van- ligen kallad Nillesson. Sådant hade skett förr i den släkten.
Nilla Lavesa hade sina egna tankefunderingar över töser, ock allt ifrån den dag hannes Esbern själv kunde snyta sig, talade hon för honom om alla de snaror, som av dem lägges iör en oskyldig yngling med fämtitnsen i hemgift. Så att när prästen talade om en viss person, som går omkring som ett ry- tande lejon, tänkte Esbern på en tös med långt, långt gult, kru- sigt hår ock ett par ögon, som en kunde tända sin tobakspipa vid. Han hade också förstås höii; prästen säga, att hin kunde förskapa sig till en ljusens ängel.
Ock ingen kunde väl häller tro, att Esbern Nillesson med naturliga ock tillåtliga medel fått så starkt tycke till en tös, som i sin barndom varit på socknen ock såld åt hans föräldrar till vaktetös ock som hade en mor, som botade barn för skaver ock äldre folk för kål lan ock för övrigt kunde mer än äta med munnen, för hon kunde viga ungt folk vid träd ock källor. Ja, Röa-Hana har ni väl hört talas om? Det var hannes tös; någon far hade hon aldrig haft, därför såldes hon omkring i socknen.
Nu var Marja aderton år gammal, tjänte i prästgården ock fick lära allehanda, ock Esbern var på sitt ^ugeandra, så mo- dern hade för ett halvt år sen haft hans hemgiftssängkläder färdiga. Det fattades nu bara en passelig fästmö.
Nilla Lavesa reste själv med Esbern till Herbjäragubben, som hölls för att ha större makt än Röa-Hana. Hon betalte honom hela fyra riksdaler i silverspecier för att han skulle lösa Esbern ur snaran. Nilla visste, ser ni, att sonen hade en redig snara av långt gult, krusigt hår innanför sin lärftsskjortekrage, ock det var bevis nog!
Esbern var inte häller den som nekade till en sanning. Han var inte stortalig av sig, fast han var stolt över sin för- näma släkt. Han slogs aldrig, ändå han var den störste ock starkaste ynglingen i hela socknen. Men när Herbjäragubben
24 WIUSTRÖM, KARDEGILLE. XIII. 10
tog ock brände det gula håret, då knöt han händerna, så det vitnade kring knogarna.
Naturligtvis trodde han, att han var tSrhäxad av Böa-Hana^ ock ville ha bot. Men nu gjorde botemedlet så ont, så både Herbjäragnbben ock Nilla måste binda honom fast vid stolen^ medan där blev läst ock rökat över honom.
När han kom hem, sjuknade han. De trodde, att han aldrig skalle komma sig mera, ock så gick där bud efter prästen, för att se vad det knnde jälpa. Det kunde rakt inte tjäna till något att tala om häxeriet för prästen, för antingen en pHlst tror eller inte tror på sådant, pratar han ens dant. Men här hade prästen osat bränt horn om Esbern ock sin piga, ock när han såg, att döden fick gå värdshus fVrbi den gången, tyckte både han ock prästfrun, det var klokast att fä Marja bort nr socknen. Från ögat ur järtat, tänkte de.
Ock så fick hon tjänst hos prästfruns syster, långt däkeren i våld uppe i skogsbygden, dit Esbern aldrig kunde få sina vägar.
Jag vet en, som såg hanne ligga på sina fattiga knän för prästfrun ock tigga att bara en enda gång få se Esbern, som nu gick uppe. Men frun svarade, att det nu var bäst som skedde, för Esbern Nillesson trodde inte större om bandet dem emellan, än att han sökt Herbjäragnbben för att bli löst.
Då for Marja upp från golvet, håret stod omkring hanne som ett viyande kornfölt.
»Har Esbern låtit honom bränna vårt kärleksband^, sa hon ock samlade det lösta håret med bägge händer, >så önskar jag, att han aldrig må få någon kvinna, förrän detta faller till marken som vissnade löv, ock jag tänker det skall dröja!»
Därpå satte hon sig upp på sin lilla kista, prästens gamle dräng satte sig på åkebrädan, ock så for Marja förbi Laves gård, utan att ens så mycket som titta till porten.
Från den dagen blev det fasligt rart med Laves ock präs- tens. Esbern fick läsa lärda böcker, ock prästfrun fick stora smörtoppar till skänks.
Tystlåten av sig hade Esbern varit förut, nu blev han det ännu mera. Men han skulle sett ut som en härreman, om han bara varit litet mindre ock oansenligare till växten. När någon frågade honom, om han inte skulle gifta sig, svarade han alltid: »Jo, när jag får se någon felfri flicka.»
XIII. 10 ESBERN NILLRSSON OCK HANS FRUNTIMMER. 25
Lave dog Bamnia år, som Marja flyttade från socknen, ock nn började Nilla beflita sig om att söka npp en fästmö till Esbern. I släkten fanns ingen ledig. Hon såg ut än en, än en annan otydd gårdadotter, men alltid kom där något i vägen. Så dog slutligen Nilla, förvissad om att Esbern hällre ville dö som ungkarl än ta någon, som hade den allraminsta fläck på sitt namn. Men in i det sista både hon gott hopp om att han skulle finna ett väl rekommenderat fruntimmer.
När hon väl var i jorden, började det remitteras i bygden, att Marja fällt sådana ord, som kunde få en att tro, att Esbern var vigd antingen vid ett träd eller en källa. De hade dess- utom vid en ekerot funnit ett litet knippe kort, svart hår, som de i början trodde att skolmästarens hund rått om; men när det blev bekant, att Marja lockat hår från Esbern, så såg en grant, vad det var. Kort därefter hittades en bit papper med Esberns namn på nere vid en källa. Ock så visste en, att han allt finge gå till Röa*Hana, om han ville bli gift med ett frun- timmer. För Håna kunde både binda ock lösa sådan vigsel.
Men rätt som det är, beryktas det i socknen, att Esbern Nillesson, som vid den tiden nog var sina modiga tjugeåtta år, friat ock fått ja av den stoltaste tösen i en socken några mil därifrån. Detta var i framtiden. Vid midsommarstid kom hon ock såg sig för hos honom, ock allt såg väl ut. Men när de skulle ut ock se på den växande hösten, mötte de Röa-Hana, ock då tappade Esbern det han skulle säga till flickan, fast käringen bara hälsade ock tittade långt på dem.
Längre fram på sommaren reste han för att hälsa på sin blivande fästmö ock sätta ut dag till trolovningen; får hur myc- ket han än späjat, hade han inte kunnat finna något att utsätta på hannes rykte.
Nu ville det sig varken bättre eller sämre, än att där denna sommar var storläger i närheten av denna härniga tösens hem. Ock så skulle friaren roas med en färd dit {6r att se de kungliga. Esbern skulle själv köra tbr sin utvalda vän, kan tro.
Hon var en besatt grann tös, den rättvisan skall ske hanne, ock stolt såg hon ut i sin silversnörda skrud, det kan en lita på. Ock ett hurrande raskt fruntimmer var hon.
Officerarne flockades omkring hanne, glodde som de varit galna, ock frågade, om den där store mackadoren var hannes fjas.
26 WIG3TRÖM, KAUDEGILLE. XIII. 10
— Här Qasas ingenting, sa Esbern, ock Rönn, hans rotekarl blev illa rädd, att där skulle bli arkeli av, för Esbern var karl till att vy sta en sådan fin krigskarl över hans eget tält.
I detsamma spelas där upp till dans ett stycke därifrån. Krigsfolket ger sig till att hurra, som om det fått betalt för det, ock allt vad liv ock anda hade, utom Esbern, rände för att se prinsarna dansa.
När Esbern stått ensam en stund, kommer Rönn springande ock maler, att prinsen dansade med — ja, vad skulle han källarna? — fästmö kanske?
— Det är hon inte, säger då Esbern ock går fram till ringen, som står packad likt en mur kring de dansande. Han såg då, hur prinsen for av med hanne. Kjorteln flög, så en kunde se hanne långt upp på benen, ock folket viskade: »Se på den nya hovdamen. Månne hon kan stå på fötterna efter den dansen?»
Esbern visste gott, vad där menades med det ock med en hovdam, ock ville inte se mera. Men i detsamma slutar dan- sen, ock prinsen går krokarm med hanne mitt igenom ringen ock kommer så rakt i snaggen på Esbern, som inte hinner rygga så fort.
— Där är Esbern! ropar hon, nog så glad, ock stannar.
— Är det din fästman, min — prinsen sa rent ut: min sköna?
— Varken är eller blir, för den kaka jag vill ha till heders, skall ingen ha naggat, svarar Esbern. Ock det var hans stora lycka, att både prinsen ock alla hans stockholmare var så okunniga, så att de inte förstod vårt skånska mål. Eljes hade väl knoppen huggits av Esbern. Nu bara skrattade prinsen. Flic- kan blev btek, men hovhärrarna trodde bara, att äran sökte hanne, ock så kom där fram vin ock sockerkaka. Men Esbern gick till sina hästar, satte dem för vagnen ock for hem.
Så slutades det frieriet. Men flickan fick heta »hovdamen», så länge hon levde.
En tid därefter kom det för Esberns öron, hur det sas, att han inte kunde få något fruntimmer, för det han antingen var vigd vid ett träd eller vid en källa, ock då slår han sig i backen på att han skulle gifta sig, innan året var ute. För han visste med sig, att han kunde få en tös på vart finger. Han friade då ock fick ja av en riksdagsmansdotter, som var så fin, så att
XIII. 10 ESBERN NILLE880N OCK HANS FRUNTIMMER. 27
bon varit med sin far i Stockholm. Därför vred hon Htet på talet, så hon snurrade rätt fint på r-en, men det hölls inte för något vidare fel.
Esbern såg mera nt som en, som sålt smöret ock tappat pängarna, än som en rik fUstman; men han bjöd sina släktingar, karlarna förstås, till trolovningen. Den skalle hållas i fästmöns hus samma dag, som hannes äldste bror skalle ha bröllop.
Som en vet, är det inte brukligt bland hyggliga människor, att fästefolk sitter ock hånglar med varandra. Så Esbern tänkte sin del, när hans tillkommande träder in i kistekammaren, där han står ock snyggar upp sig en smula efter den långa ritten.
— Kyss mig en gång, innan prästen kommer! säger hon ock far honom om halsen.
— Är du en sådan, som inte väntar, tils en karl ber dig? säger han ock slänger hanne ifrån sig.
Ock som han då tittar sig omkring, ser han dörren åt kö- ket står på glänt ock en hel flock nästippar sticker fram, ock bland dem såg han tydligt hela Röa-Hanas ansikte. Detta var inte så underligt, för hon höll sig gärna framme, där som det var gille. Men Esbern tänkte inte på det, utan på den dag han lät bränna hannes dotters långa hårlock. Ock så kunde han rakt inte få sig till att ingå trolovning med den andra.
»Hon har för starka Stockholmsvanor för mig», sa han bara till hannes mor. Ock så blev det hela utlagt så, att han i sista stunden inte kunde bli ense med hannes målsmän om flickans hemgift. Men det gick, som han förut visste: hon fick heta »Mätta-kyss-mig» i hela sin livstid.
Nu var Esbern trätti år, ock det skulle knipa, om han skulle kunna få en rik flicka. En fattig ville han inte ha in i den stora stolta släkten.
Vid denna tiden var rike-Nilsens hustru enka. Hon var både på fäderne ock möderne av Esbernsfamiljeu, ock därtill hade rike-Nils varit av samma släkt, så hon kunde rätt vara ett passeligt gifte för Esbern. Hon var bara ett par år äldre än han. Men där var två enklingar ock minst tre ungkarlar i familjen som friade till hanne, sä snart likstenen blev rest på mannens grav, så där gloddes snett på Esbern, när han så smått började stryka på foten tbr hanne. Det gick här som alltid: bara den store, tyste Esbern tittade på ett fruntimmer, hade han
28 WI68TRÖM, KARDEGILLE. XIII. 10
hanne på sina tUm fingrar. Ock det sas allmänt, att enkan skulle ha Esbern, så snaii; hon sörjt ut tiden, efter mannen hannes.
— Bara inte Röa-Hana kommer emellan, sa enkans andre friare. Ock hela socknen var spänd på hur det skulle gå.
Det var just vid sommarmarknadstiden. Hela Esbernsläkten for till marknaden. Esbern bjöd enkan på vin ock kaffe i det största tältet ock följde med hanne till västgötastånden. Där köpte hon själar ock sjaletter. Deras bekanta följde efter för att se, om han köpte psalmbok åt hanne. Men ingen kunde upptäcka, att han gav hanne annat än ett konditors-järta för tre skilling.
Rätt som det var, bjöd han åter in enkan ock hannes sys- ter i det stora tältet, ock där tog de sig åter igän en pile- knäck, så Esbern fick mod i bringan till att slå fram om gifter- målet. Ock när de tu då kom ut, var enkan mild som en morgonmjölk, men Esbern såg ut, som om han försvurit sig.
— Bara inte Röa-Hana är till marknads, säger då en av enkans friare, i det Esbern strök förbi.
— När en talar om troll ock deras klär, är de när, säger en annan. Där står ju käringen hos kopparslagaren ock byter bort sin gamle kaffekittel.
— Långt från skeden till munnen, säger en tredje. Ock i detsamma vänder käringen sig om ock ser Esbern rakt i synen.
Enkan lägger inte märke till att Esbern blir rent stum, för han hörde ju inte till de stortalande, ock där var för övrigt ett sådant arkeli av folk, komedianter, spelmän, gungor ock pos- santiver, så ingen fick öronly. Nu var där också för första gången kommen en sådan där karamellsnurra, som gick i rundel med folk, som satt i korgar eller på trähästar, ock där ville enkan upp ock åka.
— Det går inte an för släkten. Vi har ju inte lagt ned sor- gen efter Nils, säger systern.
Men enkan hade blivit liksom litet humörlig av marknads- vinet. Ock när Esbern inte säger något, utan låter det stAtill, så drar hon systern med sig upp i den ene korgen, ock snurran far i gång.
Esbern står nedanför på marken ock stirrar rakt framför sig, men får så höra skrik, vin ock flin från alla kanter. Enkan
XIII. 10 ESBERN NILLE880N OCK HAKS FRUNTIMHER. 29
hängde med halva kroppen utanför korgen ock ropade ulrik. Systern satt på hnk ock höll hanne i benen, så hon inte skalle ta överbalansen. När snnrran stannade, var enkans kläder rent nerklenta, för vädret hade tagit i marknadsvälfägnaden, kan en väl begripa. Hon måtte in i ett hns ock göras snygg, sen for hon genast hem. Esbern kunde hon ta harar för efter den dagen.
En utböling, som haft sina tankar till hanne, lät dikta en visa om en enka, som gav ifrån sig sorgen i en karamell- snurra. Men visan blev inte sjungen i hannes bygd, för släk- ten var för mäktig. Enkan gifte sig med en av sina andre släktingar. Ock så började nästan alla att tala om att Böa- Hanan säkert ock visst hade gjort så mycket, så att Esbern fick vara utan fruntimmer.
Nu var hans kända töser ock enkor rädda för att få honom till friare, för en hade ju sett. att alla, som ville ha honom, fick någon klick på sig. Men han hade ju detta med sig, sa fruntimmerna, att ingen kunde säga honom nej. Ja, sådant skyller de ju alltid på, för det vi karlar skall bli gifta, kan veta.
Esbern gick nu ock summade sig ett års tid. Men så for hin i hans gamla galanta till hushållerska, så att hon ville gifta sig med socknens bälgtrampare, ock så började släkten åter förmana ock tillhålla Esbern att göra allvar med att ta sig en hustru, som kunde hålla honom hel ock ren, sola säng- kläderna ock hålla pigan i örat. Nu för tillfallet var där ingen sorg i släkten, så han borde passa på ock hurra till med bröl- lop, innan sorgkläderna skulle på igän efter någon anförvant.
»Jag skall tänka på saken», svarar Esbern. Seser så till en främmande stad ock friar till en flicka, som var känd för att ha sina tjugefämtusen kronor. Hon var enda barnet, fadern var enkling, hade sålt sin gård ock flyttat in till stan för att få äta färsk mat var dag ock slippa sköta något.
Dottern var rysligans fin, men riktig mamsell var hon inte ännu, så att där kunde inte sägas vidare på Esbern, om han tog hanne. Men många menade, att han tog så långt bort an- tingen för att slippa möta Söa-Hana eller ock fbr att, ifall det också nu gick om styr, ingen i orten känd tös skulle få en klick på sig.
Flickan sa ja, ock det var nog så väl från hannes ock faderns sida. Nu ville Esbern, att där skulle tas ut lysning
30 WI68TRÖM, KARDEOILLE. XIII. 10
genast, ock så knnde de vigas i stillhet i bännes hem. Men då ger hon sig till att böla ock täta, att hon inte gjort något ont, ntan kunde med heder visa sig som fästmö fbr hans släkt. Ock hon ger sig inte, förrän han lovat ställa till gille med dans i sin store sal, som gick tvärs över stugelängan.
— Men då väntar vi också med trolovningen till efter gillet, säger Esbern. Han tänkte väl som så: inte denna resan häller, sa taktäckaren, f&ll från taket tredje gången.
Ja bevars, det kunde de ju, medgav hon. För se saken var den, att hon hade fått en extrany klädning med krusadoller, dnska* ruller ock dinglidang, både här ock där. Ock med den ville hon rent konterfurnera hans släkt, där såväl fruntimmer som karlar lät sy sina kläder på landet.
Nå, hille minsann! Där blev gille — höstgille hettes det vara — i Esberns gård, ock hela släkten kom dit. Röa-Hauan låg sjuk, så nu trodde de, att allt skulle gå väl ock Esbern bli vid den rika tösen.
Inte vet jag, om stadbofruntimmemas baksidor är skapade som baktråg, liksom skogsnuans; men det är visst ock säkert, att till sina tider fyller de på dem med ett som ett annat, ock här finns karlar som påstår, att sådant något kan få köpas fär- digt. Detta hände i mina barnaår, ock det hettes, att grevinnan på härrgården hade ett löst däkerskap, stort som ett bra svin- böste ock stoppat med hästhår.
Esberns blivande fästmö hade nog inte sett sig på den si- dan förrän nu, när den nya klädningen skulle på för första gängen. Men nu tittar hon i Esberns rakspegel bak ock i sin egen spegellåda fram, ock blir illa vid att se, hur krusadollerna hänger på hanne som våta revar kring en humlestång.
»Här fyller jag på», sa hin bonden, lagade kronans väg med en skäppa korn till länsmannen. Den fina köpstadtösen tittar sig omkring i kammerset, där hon står ock gör sig grann. Ock får så syn på en liten påse, utsydd med rött garn i namn, kronor ock järtan, som hänger i en vrå under Esberns västar. Den snor hon till sig, Qälar den full med garn ock vad hon kan få tag i, ock när hon då får satt den fast, där han skall vara, tycker hon, att nu är hon riktigt på sin filankomstuss.
Dansen går nog så bra. Esbern sitter bara ock tittar på, fbr han har aldrig dansat, sen han ock Marja dansade kring
XIII. 10 ESBERN NILLE880K OCK HANS FRUNTIMMER. 31
majstången i världen. Men när det lider ntåt natten ock gub- barna fått en knapp i västen, sknlle där svängas till med ryska polskan, ock då bär det sig inte bättre, än att en nämdeman vid en svängom hugger tösen litet väl grabbhänt i bakkrusa- dollerna. Påsabandet slets itu, ock påsen flyger den onde i våld ock träffar Esbern på skenbenet, där han står vid väggen ock ser på dansen.
>HaIi — hopp! Vem rår om den här trallaretaskan?» skriker en av Esberns kusiner ock nappar påsen. »Här står Esberns namn, med järtan ock annat filikrams, ock här är grunkor in- värtes!»
Där flockades karlama omkring påsen, frnntimmerna viskade häftigt med varandra i en vrå ock tittade på främlingen, som kommit med sådan falskhet in i den välskapade Esbernssläkten.
Hon såg ut som en död sill ock vågade inte gå över golvet, utan slog händerna för ansiktet ock gret.
»Påsen är min», säger då Esbern högt ock långsamt. »Jag fick den i min barndom av min lekkamrat, Marja, som sytt den, ock jag håller den alltför god till att tjäna till en tvi-fan åt vanskapta stollemajorskor.»
Där var så tyst i laget, så en kunde höra väggknarren ringa. Esbern hade ryckt till sig påsen ock gick ut med den. Släkten såg nt, som om någon kört förbi den med ett lass pann- kakor, utan att den fått smaka en enda. För nu blev det vet- terligt, att Esbern under alla dessa år inte glömt Marja.
»Vad skulle du med påsen, ditt fä?» sa Esberns farbror till sin son. »Den luktade Éöa-Hana på en halv mil, ock en kan lita på att det är hon som åter drivit sitt spel.»
Nu tog kvinnoflocken åter till att viska ock vinkade så på männen. Då träder Esberns moster fram till den gråtande främ- lingen ock ber hanne gå in ock förklara sin remedja för Es- bern, för eljest kunde han vara karl till att slå upp med hanne.
Men så sätter hon på dörren, väcker sin far, som sov på en bänk i stugan, ock reser därpå från hela gillet. Hon sa inte så mycket som ajöss en gång.
Esbern ovetande höll nu hans kvinnliga släktingar råd om huru de skulle få honom löst från vigseln med trädet eller källan. Röa-Hanan var den säkraste en kunde lita till, för hon var ju den som själv hade vigt honom. Men om hon så
32 WI08TRÖM, KARDBOILLC. XIII. 10
rev upp den gamla historieD om Marja, då var det lika galet. Det syntes jn klart vid böstgillet, att ban ännu tänkte på tösen, ock det inte sä litet ändå, efter som han inte skammade sig tor att tala om hur väl det varit med dem under barndomen. Han kunde gott hitta på att ta hanne i huset, ock det vore ändå inte det värsta som kunde hända.
Men innan släkten hunnit vända sig varken hit eller dit, hade Esbern tagit Marja till hushållerska. Det sas, att hon blivit gammal ock att hon helt säkert mist sitt långa, granna hår, för hon syntes aldrig barhuvad, varken ute eller inne. Ock hannes gamla tycke för Esbern var nog rent förbi, för hon ta- lade aldrig av fri vilja till honom, utan bara skötte sig själv ock sina sysslor. Hon hade flyttat till honom för att vara när- mare sin sjuka mor, sas det.
Så gick där ett år, ock där gick två. Esbern fick böra många pikar fSr det ban hade detta fruntimmer i huset; men bara ingen knyste ett ord om hannes hedersamma kalakter, svarade han inte. Men vid den tiden hade länsmannen en skri- vare, som just var en liten spy fluga ock kunde aldrig låta Es- bern vara i fred, sen han fått reda på att där i ungdomen varit något emellan honom ock Marja.
En dag på tredje året är där begravning efter en rik man i byn. Där är denne lille skrivaren med, blir sned i hättan på eftermiddagen ock börjar igän att gå an med Esbern, om han inte skall hålla bröllop med sitt fruntimmer. >Vad gör det att hon är skallig?» säger den lille bjäbben; »du kan ju ställa om, att hon inte behöver bära brudkrona på sin hedersdag.»
Esbern svarar inte ett muck, men han går stillsamt fram till skrivaren, griper honom mitt om livet, som om det varit en rågnek, lägger höntingen under sin vänstra arm ock klämmer till, så han hängde liksom i en krämpa.
— Sprattla inte, ditt lilla kryp! säger Esbern saktmodigt ock kånkar så av med skrivaren ned till ån. Alla de andra efter för att se på leken.
— Jag vill gärna be om förlåtelse, pustar den lille putti- fnasken, när han varsnar vattnet.
— Behövs inte», svarar Esbern, bed hällre en bön, medan tid är! Säg: Oud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Nå, vill han, sprallebytta?
XIII. 10 BSBERN NII1LE88ON OCK HA.K8 FRUNTIMMER. 33
Inte ville skrivaren, men han läste ändå, som Esbern ville. Ock därpå doppades han ett tag i ån ock fick gå. De andre ville nu fira Esbern, men han föste dem från sig ock gick hem.
Det var just i skymningen. Marja stod i stagan ock skum- made den snra mjölken till kvällsmaten, pigorna var ute för att syssla med varjehanda. Esbern ställer sig hos Marja, men hon låtsar inte märka ett knyst Över att han kommit så tidigt från gillet.
— Bra flöt på mjölken, säger han.
— Går nog an, svarar hon.
— Hör, Marja, du — jag ville säga — dricker den bmne kvigkalven bra, så han duger lägga till? säger han ock skru- vade på sig.
— Där är ingenting som fattas kalven, svarar hon ock skum- mar vidare.
— Vad jag skulle säga, Marja, du — vill någon av pigorna flytta i år? säger han.
— Inte- det jag vet. Det är för tidigt att säga upp ännn, svarar hon.
— Men du vet väl, om du vill stanna hos — jag menar i tjänsten, säger han.
— Blir jag uppsagd av husbonden, flyttar j^ till min förra tjänst, svarar hon.
— Vad var det jag ville säga? Jo, fryser du om huvudet, eftersom du alltid går med huvudklädet på? säger han ock drar i snibben i hannes nacke.
— Går det dig för nära? Fingrarna ur fatet, Esbern! sva- rar hon oek drar snibben till sig.
— Vad skulle du här, när du inte mera kan tåla mig? frå- gar han argt.
— Jag sa ju, när du stadde mig, att det skedde för min gamla mors ock den stora lönens skull. Inbillar du dig annat, så tar du fel, Esbern, säger hon lika knott som han.
— Jo, jag har tänkt annat, Marja, säger han så fint ock vill ta hanne om livet.
— Kom bara inte, för då lägger jag dig på munnen med flötaskeden, så det säger svask! säger hon ock hötter med den stora homskeden.
8v. landsm. XIJL 10, 3
34 WIG8T&ÖM, KARDEGILLE. XIII. 10
— Så tvär bar ingen by de töser varit, som jag friat till. Jag har fått ja med uppräckta händer, säger han.
— De har varit kärare efter att få en klick på sig, än jag är. Du har aldrig menat ärligt med någon. Nu vill du försöka göra mig till narr, men kom bara inte! säger bon.
— Nej, så min själ, vill jag ej. Jag vill min liv ha dig till min äkta hustru ock älska dig i nöd ock lust
— ock köra mig ut i köld ock frost, som ramsan låter. Jo, jag kan den! högg hon tvärt av.
— Men hur i häckleQäll skall jag då få dig till att begripa, att jag frågar i all tukt ock ära, om du vill ha mig till din äkte man, människa! säger han ock river sig i huvudet.
— Mig, som är rent skallig? frågar hon, röd som ett drop- pande blod.
— Har du mist ditt hår av sorg för min skull, Marja? frågar han kärvänligt.
— Inbilla dig bara inte det! Jag har sålt det, eller kanske bränt upp det, för att ingen ungkarl skulle behöva söka kloka för min skull. Jag ämnade aldrig stå brud, säger hon.
— Jag förstod ju inte bättre då. Men nu skall jag visa, att du skall bära kyrkkronan med ära, säger han.
— På en skallig huvudknopp? småsmilar hon.
— Jag mäktar väl köpa dig en hel löspemk. Jag har sett en nästan lik ditt hår, den kan fås för tjugeföm riksdaler. Det är ändå inte så galet med löst hår, som med en lös — ja du har ju hört, vad din påse fick tjäna till härom året, viskar han i hannes öra.
Hon böjde sig undan ock löste huvudduken. Esbern hade nära givit hals vid den syn han såg. Men han bet över orden ock knöt själv åter klädet kring hannes huvud igän. Hon grät ock sa, att hon gjort, som hon gjort, för att se, om han bara höll av hannes hår ock inte av hanne själv. Ock han svarade, att det var bäst, att klädet satt på till bröllopsdagen.
Följande söndag lystes där för Esbern ock Marja, ock det var nära efter att alla de av hans släktingar, som var i kyrkan, skrikit till högt, när de hörde det. Efter gudstjänsten samlades de hos klockarens. Ock där blev en ståhej, skall jag säga, som om hela världen var kommen i en pölseände. Men Esbern hade respekt med sig, ock Marja var inte den som blev sko-
XIII. 10 ESBBRN NILLB880M OCK HANS FRUNTIMMER. 35
trasa åt någon. Ock så kom de överens om att bemöta hanne som en äkta släktinge.
Men släkten grinade ändå, som hnndar grinar åt svin, när bröllopsbjodningen kom. Mast gravades de för Röa-Hana, som skulle sitta överst vid bordet, ock för brudens skalliga huvud. Bandhätta brukades inte i den bygden, eljes hade det inte gjort något, om bruden hade hår eller inte. Men kyrkkronan skulle ju bäras på utslaget, krusat hår, ock Esbemsfruntimmema kände i hela vida världen inte till någon annan lösperuk än prostin- nans. Ock den var rödbrun, eljes kunde man väl fStt låna den. Den vite kluten ville de inte tänka på, för så illa hade det ännu inte gått för någon brud i Esbemssläkten, att hon fått bära den gifta kvinnans huvudbonad på sin hedersdag. Ock inte kunde det komma i fråga med Marja.
Det var iodå konstigt, att Esbem, som funnit fel på alla, skulle få en skallig brud. Jo, en ratar i komet ock Är stub- ben, så plägar det gå, hette det.
När hela släkten var samlad hos Esbem bröllopsdagen, var där ett viskande ock tiskande bland fruntimmema, som om hu- set varit fullt med stenskvättor, ända tils prostinnan kommer ut Mn braden ock ber någon av de kunnigaste av de när- varande fruntimmema triUla in ock jälpa hanne fästa kronan på braden.
Där blev sjå, skall en veta. Var enda en var den klokaste i sådant. Alla satte de av mot dörren, där prostinnan stod, så de när ränt hanne över ända, ock i det samma säger Esbem:
— Det är visst bäst, att braden går ut i stugan, där är bättre plats.
Ut kommer nu braden, ock alla ger till ett rop, när de ser Marjas kända hår flyta som en krasig guldflod, nästan ända ned till hannes knä.
— Ja, så ser hon ut, sa Röa-Hanan ock stack näsan in genom köksdörren.
Där stod den gamla också ock kikade under hela vigseln, ock ingen kunde få hanne till att gå in eller sitta vid bordet.
— Esbemssläkten skall inte behöva säga till mig, som kä- ringen sa till grisen: Håll dig vid din kant, om du vill äta nr samma fat som jag — så lydde den gamlas svar, när Esbem nödgade hanne.
36 WIG8TRÖM, KARDSOILLB. XIII. 10
Då gick bruden själv nt i köket för att hämta sin mor. Men nu var hon ingeuBtädes att finna. Det spordes sen, att hon gått till nästa by för att läsa över ett par förgjorda svin.
— Ja, na är den historien nte, ock den var ju inte värre, än ni kunde höra på den, fast den handlade om många fruntimmer ock bara ett manfolk. Nu kan Mätta Pär-Ols ta ock tala om en värre, sa Björn ock tände på sin tobakspipa.
— Tala om en värre! sa Mätta ock la ny ull i sina kardor. Det värsta jag vet att förtälja är om det krig, som i hina åren stod utiikes, när dansken ock tysken inte kunde samsas bättre, än att vårt krigsfolk måtte ut för att hålla styr på dem. Den tiden var det farligt för flickor att leva, det må alla tro, för här drog krigskarlar omkring nästan i alla byar, ock nattly skulle de ha, det var det allra värsta.
Ja kors jag minns granngivligen den lördagskväll där kom inkvartering i Källegården. Det var en flock som skälldes för Smålands grannadörrar, riktiga attanhalare att se till ock granna med för rasten, vad de så hittat på för lanter för att få ett sådant öknamn. Kanske de på sitt eget vis stått på vakt utanför Små- landsgräbbors dörrar, för de har sina seder de småländingarna.
Emellertid står just alla fyra Källegårdspigoma ute på kökstrappan ock blöter sitt hår i dricka, som ju ordentliga pi- gor gör — när de inte blivit så vidlyftiga, att de smörjer håret med isterpomada ock kammar sig va^e dag. Där blev en upp- ståndelse bland dem, kan en tänka, för pighuset var just ny- kalkat innantill samma kväll, så att pigorna hade ämnat ligga i kornladan ett par nätter. Ock nu trodde de, att husbonden skulle göra den roligheten om inte, bara för det att krigskar- larna också skulle sova där i halmen.
Ock ja män gjorde han så med, Källegårdsmannen. Ock därtill satte han med egna händer en stor hänglåsdäker fram- för dörren till pighuset om kvällen. Det är levande sanning jag säger, för jag var själv med, när vi försökte bryta upp
XIII. 10 DE TTÅ SANDSLLABNA. 37
dörren. Ja, det är ett besynnerligt mod en fär i krigstid. Det är som skolmästaren säger: folk kan göra allt för sin ädla frihet.
Men yad jag nn egentligen ville tala om, är historien om en rotekarl oek en skånsk hasar, som bägge tjänte för Eälle- gården. Ni skall f& höra pasasehan om
De två SaBdéllama.
Du tid, sådant vin ock snoppande där var vid Landskrona hamn, den dag våra krigare skulle nt pä det salta havet för att segla nt i kriget! Töser tutade sorgligare än de värsta hundar, ock soldatkvinnorna storbölade som kor ock viftade med allt vad de hade att tillgå, när skeppen la från land.
De bägge Sandeliarna viftade igän, det argaste de kunde, för Bengt Sandell, husaren, hade samma sommar gift sig till ett bra stycke jord med en barnlös enka; ock Lars Sandell, rotekarlen, hade någon tid hånglat med en piga, som skälldes Sissa-min-död. Ack ja! Jag ser hanne, när jag vill, där hon sen satt ock mjölkade klockarens ko ock i^öng så ynkeligt:
Nu står jag på min resa ock skall fara; vem vet, om jag kommer igän.
(Stilla, kobest!) Farväl alla flickor så rara ock min allrakäraste vän! En svensker gosse jag är,
(Sparka lagom!) ett uppriktigt järta jag bär; men sorgerna de äro så många, ock tanKar likt skyarna gå.
Ack, om jag hade vingar såsom duvan,
(Slår du, ko!) som duvan på ängen så grön, då skulle jag ge mig till att flyga,
(Det var bin till kräk!) flyga bort till lilla vännen så skön. Ja, hade jag min vän, skön som liljan på grön äng! Men det kan ingen mänska begära, för den kärleken den är ju så svår.
38 WIG8TRÖM, KARDBGHXE. XIII. 10
Det yar nu Si8fla*min-d0ds sätt att sjanga kärleksvlBor bela den sommaren.
Hen så sålde klockaren sin ko, ock Sissa-min-död gar sig hän ock blev jälppiga nnder hösten i Frälse-Jäppas gård. Där hade de fått inkvartering, norrbaggar tror jag, med en käften, som för den sknll lika gärna knnde vara själva bäckamannen, så galen var han efter att komma i vatten. Hen Frälsegården har inte så mycket vatten på egorna, så där kan hållas en fattig anka en gång, ock Jäppa la nya bräder över brunnen, för att inte käftenen skalle fara ner i den ock orena vattnet. Så nn gick det feta bestet där ock kippade efter vädret som en halvQällad gädda de tre första dagarna.
Den fjärde dagen ser Jäppas mora en liten bäck komma rinnande från gästkammaren utåt sommarstagegolvet. Hon rän- ner fram, slår npp kammardörren ock skymtar den galne käf- tenen, där han står mittpå golvet, sådan Gud skapat honom, ock sprutar på sig själv med brandsprutan, som hade hängt på sommarstugeväggen. Hon slog dörren igän ock rände efter Jäppa. Han in till norrbaggen — för karlar har då ingen skam i sig. Där blev arkeli om vatten ock golv ock renlighet, för Jäppas mora tålde inte för sitt liv den nya moden att skura golven. De hade råd att hålla sig med vit golvsand, sa hon alltid.
Men hur regerandes Jäppafolket än var mot sina tjänare, så var ändå den norske käftenen dem alltför mastig, ock han gav sig inte med det där sprutandet, förrän Jäppesan lovade, att han skulle få plaska sig i köket, för där var tegelstensgolv ock rännsten.
Nu blev det, som Sissa-min-död sa, åttan gånger värre, för nu blev käftenen så modig ock kokett, så att han ville ha en av sina gemena norrbaggar in till sig i köket till att gå an ock blöta på honom med sprutan, ock det klockan mellan tie ock älva på dagen, när ordentliga fruntimmer sätter middags- maten över elden.
Det kunde vara galet nog med en karl, naken som han kom hit till världen, men att ha två var mera, än Sissa-min- död kunde tåla att se.
Jäppesan for upp på vinden, så snart käftenen visade sig i köksdörren. Hon, Sissa jag menar, grät ock tjöt, att hon ville, liksom liten Kerstin i visan, hällre brännas på bål än
XIII. 10 DE TYÅ 8AMDELLABNA. 39
Stå mellan knektarna tyå, när hon själv hade sin egen rotekarl i främmande land.
Då kom Jäppa. »Tag du sprntan, tös, oek ge käften, så att han blir sval», viskade han till Sissa. »Han begriper inte ditt språk oek dn inte hans, så det är detsamma, om da sköljer honom eller en riktig naturbagge.»
Oek så underhandlade Jäppa med käftenen, att han skulle gå före i en ring på köksgolvet oek Sissa efter honom med sprutan. Men där sattes stor plikt på om han bara en endaste g&ng giek avigt om.
Detta gjorde käftenen inte häller en enda gång, det vitt- nade själva Jäppasmoran, för hon hade ett hål i kökstaket, så att hon kunde ligga på vinden oek se' hela redligheten. Tvi för det leda! Men hon stod i ansvar för sin tös, sa hon.
Eljes tog Sissan-min-död sig under denna tid före att sjunga en ny visa, när hon satt oek mjölkade Jäppas kor. Oek tonen i den radängan gick bra i takt med n\jölkningen. Men tårarna trillade nedför hannes käftar lika stritt som mjölktåren i hyt- tan. Jag skall sjunga visan:
Nu har jag rest kring världens runda klot
oek skådat lusten ock kraft av dygden.
Där stod en kavaljer, han spelade fiol,
hans ögon brunno allt som en sol.
När jag så^ hans låga,
mist jag mm förmåga;
när jag såg hans li^a,
Qiist jag min förmåga.
An så vilad vi i grönan äng,
där såg jag lågan av hans kärlekseld.
Ja, där är ett par vars till, men det angår oss inte, tiOr det är nog, att käftenen spelade så pass fiol för Sissa-min-död, så att hon glömde Lars Sandell.
Jag har så titt tänkt på vad prosten brukade säga, att där var det goda med kriget, att det uppväckte så mycken slum- rande kärlek i lUdernesIandet. Ja, godheten kan vara sin sak, men inte förstår jag eljes, vad för rart det var med den myckna krigsfolkskärleken den tiden. Ock inte tror jag, socknarna tyckte det var så rart med det, som fö^de efter.
40 WIGSTRÖM, KABDE6ILLB. XIII. 10
Men för att na tala om Lars Sandell, så fick han inte nte i Tyskland nys om detta kaftensväsen. Men däremot så bände det, att Bengt Sandell, den gifte husaren, som stod på en an- nan plats i kriget, hade en kamrat, som plägade få brev från hemorten. I den tiden hade det allt gått så långt, så att som- liga pigor själva skrev sina brev. Ock det som Bengts kamrat nn fick, det var ifrån Eällegårdens störstpiga, ock i det brevet stod att läsa i själva slntet:
»Till sist vill jag inte vidare nytt omtala, än att när
Sandell kommer hem, har han något att börja dagen med. Han, som alltid varit så stoltserande, kan vara glad att få försörja en offansersglött, om han eljes tar hanne till godo.»
Kamraten kände bara Bengt Sandell ock tänkte genast, att hans enka hoppat i galen tnnna i denna krigens tid. Ock så låter han Bengt förstå, att det är illa ställt med hanne.
Bengt for rakt i flint ock svor en dyr ed, att om så kriget räckte sjn år, så skulle han inte skriva en rad hem. Enkan kunde fä gå där, tils han själv kom. Så skulle han se, om det var värt att behålla jordlappen, betungad som den nn var med en del av den lilla kärlekssmula, som prosten tyckte var så bra för fäderneslandet.
Under tiden går hans oskyldiga kvinna ock väntar i sitt hederliga enkestånd på brev från mannen, ock först tror hon, att han fallit i striden. Men klockaren förklarade för hanne, att tyskarna inte fick lov att skjuta på vårt folk nu för tiden, ock så inbillade hon sig, att han svultit ijäl därute.
Ja, där kunde ha varit något i detta, för tyskarna var så oskäligt dumma, så att de kallade all skedmat för soppa, om det så bara var vattengröt. Det är gu dagsens sanning.
Enkan var emellertid rent över sig given, ock när hon såg Bengt Sandells civila kläder ock hans blårandiga arbetsbins, var hon nästan inte till att styra. För de kläderna hade hon köpt hononi i dyredom, bara för han skulle tycka om hanne, ock nu var de pängarna spillda. Ni tror väl, jag ljuger; men det är levande sanning, att hon gav sig till att gå med Sandells stövlar, hans sticktröja ock bluströja. Ock hade hon varit en nyinodig kvinna, hade hon säkert också slitit upp hans byxor — tvi för den onde!
XIII. 10 DE TVA SANDKLLAENA. 41
Vad det inte var galet med krigsfolkskärlek här i landet^ si var det i Tyskland, för där var fmntimmerna rent ryska efter svenskarna, oek där var inte en av dessa som fick gä i fred för dem.
Sa en svensk, att han var gift, så visste tyskfruntimmerna inte bättre, än att de menade förgift, oek så skrek de: >Å lipe, iipe mant> Ock lipade själva, som om de fått råttkrnt i sig.
Sen upptäcktes det, att 'lipa' var det samma som kärlek. Men då var många av våra så långt inne i mackabeerna med liperiet, så självaste generalerna måtte säga till tysktöserna^ att vi här hemma hade kristliga äktenskap med präst ock allt, så de fick ta sitt förstånd till fånga ock inte fresta svenskarna över deras förmåga — de gifte fbrstås; de andre knnde de lipa över bäst de ville, sa generalerna.
Så en dag fick vår klockare brev från sin son, som var fri- volontär i kriget, ock han skrev på tvärs nte i kanten på bre- vet, att Sandell råkat i klabberi ock omständigheter för en tyska — en i hatt ock kappa — ock där var inget annat råd än ta hanne med.
Där kom liv i klockarebenen, kan tro! för han kände bara den gifte Sandell. Han satte av till mor Sandell ock tröstade hanne med att mannen inte var värre död, än att han — ja, ni vet vad jag menar, prostens krigskärlek med smått ock gott förstås, fast detta goda inte just skedde i fäderneslandet, som prosten ville att det skulle.
»Jag vill just se, var Sandell skulle sätta sin hattdam, om jag toge min jordlapp? Hade detta skett i fredstid, skulle han blivit evigt olycklig för mig. Men när det nu bara är en tyska, som han kommit vid i kriget, så får jag väl se, vad jag gör, när han kommer hem. Men det är då väl, att jag slitit upp hans civila don, så han slipper att dra det ur huset till en, som kanske inte har en kristlig upplöt i sin syndiga nederdel», sa Sandeilskan med gråtande tårar till klockaren.
Ock så kom det i tysthet ut i hela bygden, att Sandell in- gått tvegifte — så gott sådant kan ske i Tyskland, tbrstås, ock under krigstider.
Aldrig glömmer jag den sommardag, när husarerna äntli- gen kom ridande från Köpenhamn. Vi, byns folk, stod i två
42 WIOSTftÖM, KARDEGILLB. XIII. 10
rader pä bygatan, ock där var sfidan stähej, som om knngen kommit med drottningen på nacken. Ock hasarerna sjöng ock trallade i vildan sky.
>Där rider, min liv, Sandell!» säger då hans kvinna ock högg mig i armen, som om bon trodde, jag var en ^uv ock ville stjäla honom. »Men var kan han ba sin hatt-tyska?» frå- gade hon. Ock det kunde jag inte svara på.
Emellertid ville bon, att jag skulle följa med hanne hem, för hon var liksom litet klämd om bröstet, sa hon, när hon tänkte på Sandell. Han hade hälsat så kapadosiskt, när han red förbi, tyckte hon.
Han hade inte längre till rustbållaren, än att han kunde lemna av häst ock persedlar ock komma till sitt hem samma kväll, så vi gick ut ock in i väntan. I själva solnedgången kom han, nog så solbränd ock hurtig, in i stugan, ock i det- samma far kvinnan honom om halsen med ett vin:
— Sandell! Sandell! Kan det inte gå tillbaka?
— Tillbaka! säger han då ock tar sina armar till sig. Jag glömde, vad som hänt. Kan väl en Tysklandsresa gå tillbaka?
Han sa detta så svårmodigt ock satte sig så tungt nere vid dörren. Både hans kvinna ock jag bölade, som om vi varit piskade med ris, om jag skall tillstå det.
— Käre, välsignade Sandell, sitt då inte på det viset som en tiggare vid dörren, utan kom upp till bordet! Vi är alla syn- dare, ock kriget föder ju så mycket sorg. Glöm nu Tysklands- resan ock sitt upp för att få en bit i livet, sa Sandeilskan ock hickade. Skall det vara en liten tår? sa hon.
— Var har du'et? frågade han, vit i synen, tvärs igenom det bruna.
— I kistan i kammaren, Sandell, sa bon.
— I kistan? Är det — förbi? sa han ock blängde, som om han lånt ögonen ock skulle bära hem dem samma kväll. Ock du skäms inte att stå ute på vägen, din maruggla!
— Skäms, jag! Är du ur stålet, karl? Tror du, att du är hos din tyska, kanske? Hon kan vara din maruggla ock inte jag]! Jag skulle förlåtit dig ock tagit dig till godo, men nu skall jag gå till befälet — jag skall ta huset, jorden, dina ci- vila kläder, som jag gett dig ock som jag slitit upp under tusende tirar för dig — du skall inte ha en tråd på din kropp.
XIII. 10 DE TVÄ SANDELLARNA. 43
Så kan do gå arm i arm med din tyska hattdam — kan du, du! Ock så skrek hon acknrat, som när ett slaktkräk tar de sista tagen, långt nere i halsen.
— Ar hon till på köpet vänstersnodd i hanbjälken? Står kistan där nte? säger han då till mig. Kunde det åtminstone inte blivit begravet, innan jag kom hem? tyckte han.
— Begravet! säger jag. Vill Sandell inte ha det, kan han slippa. Men kan en människa inte hålla sig nykter ock an- ständig, utan att det oskyldiga pomeransbrännvinet skall be- gravas, så är det visst bara en usel tysk nykterhet.
— Vad donrawetter, putsa toflFlor! som tysken säger, sprackar ni om? Här måtte vara fel i rapporterna, säger han.
— Sprackan! Jo vi har allt här hemma fått sprackan på en viss Sandells tyska hattdam!» hickade Sandeilskan.
— Ja, vad innerst i Hellesponten rör det dig eller mig? Ock i detsamma slår han till ett skratt^.så fönsterna skallrade. Det är Lars Sandells tyska, din gamla kära —
Han tog ett språng för att lyfta upp sin kvinna, som låg i en tåreflod på den rena bordduken, men så ryggade han:
— Varför svek du mig? Var det för denna historias skull att kaptenen, eller vad han var, fick makt med dig? pustade Sandell. Men hon lyfte upp huvudet ock tittade på honom, så ögonen blev stora som tekoppar. Hon kände inte ett fnyk till Sissa-min-död ock norrbaggen.
— Jag menar karlen primär! sa hon.
Men då var det nog jag som kom till att skratta, ock det så jag tänkte jag skulle explombera. Ock när jag fick styr på mig ig^n, gick jag i Sandellskans kista ock tog brännvinsplun- tan ock frågade, om den borde ha varit begraven, eller om Sandell inte hade lust att få sig likasom en liten kaptenshatt i glädjen. I den stunden liknade vi alla tre justament en dag när det rägnar, medan solen skiner.
Ett par söndagar efteråt gick jag en mils väg för att titta till Sissa-min-död, som satt på socknen. Jag hade lust att höra, om hon sett rotekarlen Sandell ock hans tyska.
Jo, det hade hon. Det var ett elände i det lilla torpet. Hatt ock sidenkappa, lergolv ock flätade risväggar uttill, vit- limmade innantill — för Sandells torp var bara uselhet. Tyskan såg ut, som om hon ätit upp nådåren för räven, ock allt vad
44 WIGSTRÖM, KARDXOILLE. XIII. 10
hon sa, var: »danka, danka». Det sknlle väl betyda, att hon tyckte, hon var avdankad.
Sandell hade varit hos Sissa ock frågat, om hon inte med sitt barn ville flytta till torpet ock jälpa hans hnstrn något till liitta, för eljes visste han inte, hur det sknlle gå med mat- smnlorna. För tyskan kände inte mera till matlagning, än att hon till ock med kallade kalvkött för fläsk, ock att hon kokte klimpar utan att bry sig om att ha en sopptår att äta till dem.
Men Sissa-min-död ville inte gå emellan man ock kvinna, om så hnstrnn inte var annat än en tyska. Därför fick Sandell ha det, som han hamsat det, ock Sissa fick ligga, som hon bäd- dat till sig. Fast hon sörjde gruvligt över sin dumhet med käf- tenen ock var rädd, att Sandell skulle få höra talas om, hur han gick runt i Jäppas kök med hanne i sommarhettan.
Käftenens barn blev inte gammalt, det dog kort t^re San- dells tyska. Hon gick bort tre dagar efter deras barn kom till -världen. Då skickade han efter Sissa, ock nu kom hon ock jälpte honom med begravningen ock vårdade barnet. Men på söndagskvällen efter begravningen tog Sissa på sig huvudklädet ock bjöd enklingen farväl.
— Vart skall du gå? sa han.
— Jag skall, min död, gå till kyrkegården ock se om min lille stackare, som ligger där, säger hon, för att omskylla sig för det hon gret.
Då droppade tårar, stora som sockerärter, från Sandells ögon. Men han bara såg på sitt lilla barn.
— Vill du lemna mig, felande usling, ditt äkta barn, så skall jag vaka över det dag ock natt, så du kan få sörja din hustru i fred ock ro? säger Sissa ock stortjöt, fbr det är för svårt att se en karl gråta.
— Sörja! Ja sörja över att jag lockade hanne, utan att bry mig vidare om hanne, det gör jag hela min livstid. Hon blev utstött av sin släkt, svarar han. Men vill du, säger han, under den första tiden stanna här hos barnet, så tar jag tjänst på Eällegård, ock jag skall aldrig sätta min fot hit utom var sön- dagsmorgon. Då på vägen till kyrkan tittar jag in till den lille ock hör, om här fattas något.
— Ond välsigne dig, Sandell, som inte tror mig vara ett krigsfolksfruntimmer, fast jag rände runt med brandväsendet
XIII. 10 DX TtI 8ANDBLLARNA. 45
efter den norske bäckamanneD. Jag kan lika gärna själv tala om det, hickade hon.
— Jag var inte bättre än dn. Krig är nägot fasligt, hälst när en inte skall slåss, ntan bara kan fä allt vad en pekar pfl. Men det är bäst att rent glömma alla Tysklandsresor, tyckte Sandell.
— Det är min död det bästa, menade Sissa ock tog honom i handen.
Sä gick det bra i de bägge Sandeliarnas hem ända till andra sommaren. Ock många nndrade på om inte Sissa-min- död ändå sknlle ha sin rotekarl nn, när sorgetiden var nte. Då kommer Bengt Sandells hnstrn en dag springande till mig — jag tjänte det året hos klockaren, som var enkling — ock hon visade mig ett brev, som kommit från Tyskland till Sandell.
— Se, sa hon, står här inte detta förbistrade lipa' eller 'lipe\ som är detsamma som tysk kärlek, ock den vet en hnr den är nnder krigstider! Dn skall se, att Sandell också har haft sin lipesill där nte.
Klockaren hör, att där står något på i köket ock kommer ut ock fär se brevet. »Det är ja till infanteristen Lars San- dell», säger han, »ock ni är olyckliga som brutit det!»
— Står där då något farligt däri? sporde jag. För jag ville gärna veta, om Lars Sandell haft flere tyska liperier för sig.
— Det angår ingen, sa klockaren. Jag såg nog, att han inte var själ till att ibrstå brevet. Men dn, sa han till mig, kan få gå till hans torp med skrivelsen.
Glad blev jag ock satte av, det värsta jag knnde. Sissa satt som vanligt ensam i torpet med Sandells barn.
— Är inte Sandell här? sporde jag.
— Här? Han har som vanligt varit här ock sett om bar- net. Har dn ett brev till honom? sa hon.
— Inte är det något att bli rädd för, sa jag.
— 6å in till skolmästarens ock hämta Sandell, där sitter han ock läser tidningen som vanligt, sa hon.
Jag går, Sandell kommer in ock får brevet av Sissa.
— Ni har allt haft en egen sort iipe' därinne, säger då jag. Brevet är väl från en tyska? säger jag.
— Ja, säger han ock ser nog så glad ut.
46 WIGSTRÖM, KAKDB6ILLE. XIII. 10
— Det är visst bäst, att jag med detsamma säger dig, att jag tänker höra mig efter tjänst, säger dfl Sissa, ock var rent tjock i halsen.
Han tittade stort pä hanne. »Jag har eljes bara väntat på detta brev,» säger han, »för att fråga dig, om dn inte vill bli hos mig — »
— Hur länge då? Det vill jag min dOd veta I svarade hon. Jag blir min död inte skotrasa för en tysk lipeska, det skall du veta, Sandell! säger hon.
— Gå till sides en liten stnnd, säger då Sandell till mig, så fär jag tala ett par ord med Sissa.
Jag gick nt i köket, ock där knnde jag ha fått stått ännu, för de kysstes ock klappades inne i stugan, så de glömde både lag ock förordning.
— Det var ett nätt samtal, sa jag ock kom in. Vad är det då för tysk kärlek där talas om i brevet? sa jag.
— Om min tyska svärmors. Hon skriver, att hannes man är död ock att mitt barn efter honom får ett arv på ett par tusen. Prosten har fört skriftväxeln för mig, sa han, ock småsmilade över hela ansiktet.
Söndagen efter tog han ut lysning för sig ock Sissa. Ock om det nu var för det prosten all^ämt höll vid sina egna tan- kar om det goda i fädemeslandskrigskärlek, eller det bara skedde av glömska, skall vara osagt; men säkert är, att han kallade Sissa från självaste predikstolen för »hederliga ock dygdesamma pigan». Det skulle bara varit under fredstider, som en stackars piga sprungit med brandstodsprutan bakom — tvi, jag vill inte tänka på en knekt, utan när han är i sin fulla mundering! — så hade det varit så lagom dygdesamt. Men i krig går det som det kan med hedern.
^Ift^ijÉs^
»Nu kan gärna mor i huset lösa på sin historiepåse. Hon förtäljer alltid något, som kommer en att rysa i ryggen, så grant är det. Vill mor?» frågade grannens piga.
XIII. 10 SNÅLA BBRTA9 HISTORIA. 47
— Tänkte nog, jag inte blev fri, vill därför tala om det jag bäst tycker om:
Snåla Bertas historia.
Hannes föräldrar hade ett litet torp. Men stenig ock ma- ger var jorden, enris ock Ijnng var det knappt möjligt att hälla frän äkerlappama. Hannen slet ijäl sig pä rödjning ock sten- brytning, ock när han var kommen kristligt i kyrkegärden, mäste enkan med sina fäm barn nt ock tigga. Borgenärerna tog torpet ock de fä kreaturen.
Den första natten enkan med sin knll nngar bad om hns- mm hos andra, hände det, att som de alla ligger pä bondens stuggolv, vaknar den äldsta flickan, Berta, vid det att nägon sakta ock varsamt stoppar hästtäcket kring hannes rygg. Hon ser, att det är den dOdé fadern. Han gär frän det ena barnet till det andra, ser pä dem ock höljer över dem de pjaltor, bon- den slängt ät tiggarne. Längst stod han dock hos modern, böjd över hannes huvudgärd, ock strök ock jämnade pä halmkärven, sä Berta trodde, han var kommen tillbaka för att stanna hos dem. Detta gjorde flickan sä trygg i sinnet, sä att hon somnade.
— Märkte du, att far var hemma i natt? frägade modern om lAorgonen. Jag tyckte, du var vaken. Skall han fä ro i sin grav, sä fär vi se till att gripa till annat än tiggarstaven. Jag säg nog, hur gruvligt ont det gjorde honom att se oss ligga pä golvet i halm ock hästtäcken. Du fär jälpa mig att försörja dina syskon, Berta.
Där i orten fanns i den tiden ingen riktig fattigvärd. De hade inte börjat sälja fattigjonen till den minstbjudande, utan de gick alla lösa liksom byens i%, ock gärdshundarna hade nog att göra med att hälla de värsta flockarna frän böndernas dörrar.
Berta fick tjänst hos prästens som vaktetös. Tvä av poj- karna fick liknande tjänster hos bönder. Men vären var kall ock vät, ock pojkarna för klena ock för uselt klädda: de fick häda frossan ock dog vid pingsttiden, ock sä var de borta ur eländet.
Enkan hade med de tvä yngsta barnen, en halvärs gammal flicka ock en tväärig pojke, hyrt in sig hos en annan fattig
48 WIOBTfiÖlC, KABDBOILLE. XIII. 10
enka, som dock egde en hnskoja med två ram. För det ena rummet Bknlle nu Bertas mor betala tio kronor om året ock bära in vatten ock plocka bränsle i skogen åt sin värdinna, för hon var illa halt. Men sä sknlle denna i stället titta till de två barnen, när enkan var på ntarbete hos bönderna.
I den tiden — det var i början på 1840-talet — fick en dags- värkskvinna på sin allra högsta höjd 12 skilling ock födan för en dags arbete, från klockan fäm på morgonen tils solen gick oer om sommaren. Ock som kosten var knapp i den magra bygden, så knnde den fattiga modern sällan av den tillmätta maten spara en bit bröd, om hon själv sknlle bli vid krafter både till att arbeta ock att ha det minsta barnet vid bröstet. Därför gick den fattige tolvskillingen mast varje dag i böndemas fickor för bröd ock mjölk. Ock vad som blev över, fick lov användas till kläder, så Gad allena måtte veta, hur hon skalle kunna samla tio kronor till hyran. '
Berta hade ingen lön hos prästens, hon fick några avlagda kläder, som modern lappade ihop, för Berta fick inte ha arbete i hand, där hon gick eller satt hela dagen vid trädgårdsdammen ock vaktade på en otalig hop fjäderfä. Hon hade det eljes gott. Ingen levande själ såg hanne, från det sol stod upp ock tils sol gick ned, undantagande när hon var inne i köket ock slängde maten i sig, medan prästfrun själv såg efter kräken, ock det var, kan en väl begripa, bara ett par minuter vid mid- dagen. Vid de andra måltiderna bar prästens kloke hund mat till hanne i en liten korg.
Hon var en stark unge, hon aktade inte rägnskurama mera än en gås. »Den samme härre som väter, han torkar», bru- kade hon säga. Men hon var gruvligt bekymrad för hyran ock grubblade på hur hon skulle kunna förtjäna pangar.
Hon frågade prästfrun, om hon ville låta hanne sticka strumpor. Men frun hade fullt upp med mat, pangar ock all- ting, ock hon kunde omöjligt tänka, att gåstösen ville ha en extra inkomst för något arbete i hannes Ijänst, utan bara skrat- tade ock sa, att hon inte ville begära annan gärning av hanne, än att hon vaktade fjäderfäet ock på lediga stunder ränsade bort ogräs ur grönsakssängarna.
Då lärde Berta sig att göra flöjt ock visselpipa av pilgre- nar ock sålde dem för en skilling stycket. Men prästen blev
XIII. 10 SNÅLA BERTAS HISTORIA. 49
ond, för tösen hade lärt sig att blåsa en bopsavals på flöjten. Han knnde inte tåla dans, men kom att tänka på tösens kris- tendom, så att bon nu ordentligt fick sin läxa i katekesen ock stora frågeboken varje dag. Hon var ju snart stor nog att läsa sig iram, ock det skulle just blivit ett rart besvär för prästen att då lära bänne kristendom. Nu fick bushål lerskan befallning att böra bänne i läxorna.
När hösten kom ock det blev kallare i luften, fick hon kaffe om morgnarna ock på eftermiddagen, ock till kaffet två bitar kaksocker, för prästfrun höll sitt folk väl ock räknade ordentligt sockerbitarna åt hushållerskan. Då kom Berta på den tanken att spara sitt socker. Hon hade allt förut sparat sitt sovel ock hälften av sitt bröd för att ge modern, som inte var dag kunde skaffa sig dagspänning ock föda. Hon var glad, bara hon hade något att stoppa i munnen på barnen.
— Tycker du inte om socker, tös? frågade prästfrun bänne en dag, när hon såg Berta lägga undan sina sockerbitar.
— Jo, sa hon, jag bara gömmer dem.
— Det är en led vana för barn att äta torrt socker, sa frun, ock värst för töser, som tjänar, för när de får tandvärk, kan de inte uppfylla sina plikter, utan gör huset obehagligt för sitt härrskap, säger hon — som sant kan vara.
— Jag rör det inte med min mun, svarar då Berta, jag säljer det på bykrogen, där begagnar de det till brännvins- bitar.
— Du skulle skämmas att vara så girig efter pangar! Vet du inte, att girighet är avgudadyrkan? Jag skall draga in ditt socker för att inte leda dig i sådan frestelse, sa frun.
— Det skall allt frun låta bli, säger då hushållerskan, om inte frun i stället betalar hyran för tösens fattiga mor. Ungen här nänns inte äta sig mätt, bara för att kunna spara något hem till bänne ock syskonen.
— Jag vill inte ha folk, som drar hem något. Berta får flytta i oktober. Du skall ju läsa dig fram nästa år ock be- höver allt vara hemma ock läsa över. Här blir ingen plats för sådant under vintern.
— Härre Gud i himlens tron! sa då Berta ock knäppte ihop sina händer, var skall jag då ta vägen, övergiven som jag
Sv. landitn. XIII. 10. 4
50 WlOSTEÖIf, KAKDSOILLE. XIII. 10
är ay både Gud ock männiBkor! — Ock hon grät, som om hanne» järta skulle brista.
— Skäms, tös, att knota på Gud! Tror du, attbau skall bry sig mindre om dig än din stackars fattige far, som kom igäE från sin grav för att se om er, när ni låg som tiggare på gol- vet? sa hushållerskan. Vill du lyda mitt råd, så går du till Hanna Pär-Håkens ock söker tjänst. Där är ingen som ^ma vill vara där, för mannen har slaget, så han skriker ock frad- gar Bom ett svin under slaktekniven. Hen du har ju inte stort att välja på. Vem tar väl gärna i tjänst en tös, som skall läsa sig fram? sa hushållerskan så sant ock riktigt.
Hanna Pär-Håkens tog Berta. Lön ick hon ingen det första året, men hon fick lov att sticka strumpor om nättema, när hon ville, för där skulle alltid brinna ljus över mannen i stugan. Ock Hanna tyckte inte illa om att tösen vakade i hannes ställe. På det sättet fick hon ihop några styver till sin mor. Värst var det med maten, för Hanna delade aldrig ut födan, ock så hade Berta inte rätt till att ta något av sina mål- tider hem till modem.
När Berta varit där i huset en månads tid, sa hon en dag till matmodern, att hon gärna ville låta bli att äta en enda fiäskbit på hela året, om matmodern i stället ville ge hanne fiUn kronor i pangar. För så mycket var modern skyldig i hyra.
— Fäm riksdaler! säger då Hanna; så många pangar har jag inte sett, sen vi betalte skatt. Men eftersom du är så strävsam, så skall du fl en liten gris att föda upp till din mor. Ock till våren skall du få sätta dig två kappar potatis, ock du skall få plocka liljekonvaljer en gång i veckan att sälja ock bär två gånger vte i marken. Där kan bli styvrar av. Men så vill jag också, att du skall stanna här i huset, så länge Haken lever, för att jälpa mig ock min son med allt, la hon till.
Berta var rysligt rädd för Haken, när slaget tog på honom ock han skrek, slog ock fradgade, så blodet stockades en i kroppen. Sonen Jonas var tyst ock tungsint av sig. Ingen munterhet fanns där i gården. Smått ock knappt var där om allt, så Berta skulle ^rna velat flytta från detta elände. Men hon kunde inte undvara grisen till modera, ock så tog hon
XIII. 10 8NÄLA BC&TAa HISTORIA. Öl
Hanna Pär-Håkens i handen pä att hon skulle stanna i huset, sä länge mannen levde.
När grisen var sä stor, sä att han knnde leva pä grönt, ledde Berta hem honom, ock vid det tillfUllet fick Jonas för sig, att han ville följa med hanne. Han var ett par är äldre än hon ock gick jnst i mälbrottet vid den tiden, sä alla nnd- rade, om han sknlle fä faderns sjnkdom eller gä fri.
Nn var det sä ställt, att Hanna Pär-Häkens var kommen av en släkt, som hettes knnna mer än äta med munnen. Det sas om den, att där gjordes smä konster bäde i ont ock gott, med trollknntar ock sädant där. Om det var sant, är inte gott att veta; men säkert är, att Hannas farfar, som varit inspektor, hörde till frimurarna ock blev tagen bort en dag nte pä mar- ken, när förbandets tid var förbi. Ock hans bror var bäde präst ock frimurare, sä han knnde skaffa sig allt vad han ville. Men han läg ocksä en lördagskväll död pä sitt golv, svartblä som en grytbotten ock med märken kring halsen liksom efter glödröda fingrar. Hanna själv kunde inte tänka pä att bli väl trodd, när hon gick hän ock tog en sädan man, som inte har lov att gifta sig ock ha barn. Ock när hon sä hade fatt Ha- ken, gav hon sig till att göra alla de konster, en häxa kan hitta pä, för att befria honom frän slaget. Men det blev värre ock inte bättre, ock huset fick styggt rykte pä sig för trolldom ock sädant.
Därför kan en första, att enkan, som räddc om huset, där Bertas mor bodde, nog kunde vilja ha sin andel i grisen som säkerhet för hyran. Men det kan inte förtänkas hanne, att hon inte ville ha djuret in i huset, förrän hon liksom renat det frän allt trolltyg, som kunde ha följt med grisalivet frän hans barn- domshem.
Bertas mor vägade inte sätta sig emot den andras menisg. Utan sä blev där lagt en bra slump krut i en fyrgryta pä spi- sen, Berta ock Jonas lockades till att gä efter tistel ock annan grisamat vid vägkanten, ock sä tog enkoma grisen ock band honom till händer ock fötter, bar honom in i köket ock la honom pä ett bräde över fyrgrytan ock höll honom en i var ändan.
Men detta kunde inte gä för sig i tysthet, för grisen gav hals, som om han trodde, att hans sista stund var kommen, oek
52 WIOaTRÖlC, KABDBGILLE. XIII. 10
detta hOrde Berta ock Jonas. De rände från både tistlar ock BvinmoUa ock benade av mot huskojan för att se, vad där stod pä. Den översta halvdörren till köket stod på glänt, Berta rev npp både den ock nedra dörren ock rasade in, ock Jonas back i häl efter. Just som de nu ville springa bort till spisen, stic* ker den ena käringen ett brinnande ljus in till fyrgrytan. Där blev en knall, så alla fyra vände benen i vädret, ock grisen flög rakt upp i skorstenen.
Bertas mor kom först till sans. »Grisen! Hur gick det med grisen?» skrek hon.
Ja, han låg död under sot, sten ock lera, som fallit ned från skorstenen. Nu kom också den andra enkan till liv, ock de tjöt över grisen, så de ingenting annat märkte, förrän Berta skrek: »Jälp, jälp! Jonas har fått slaget!»
Där låg han nu på köksgolvet ock bar sig åt likadant som fadern. Men i en handvändning hade Berta med sin mors jälp klätt av honom vareuda tråd på hans skälvande kropp ock slängt över honom en gammal kjortel, ock så i elden med alla hans kläder. För det lär vara det enda som kan jälpa, om det sker första gången en människa har ett sådant anfall.
Detta var nog gott ock väl. Men ingen av dem hade tänkt på att när kläderna var brända, så kom de inte igän på krop- pen på Jonas, ock skulle han ha kläder hemifrån, måste de ju säga Hanna, hur allt gått till. Ock då skulle hon aldrig för- låta varken eukorna eller Berta, att de uppenbart hållit Hanna Pär-Håkens för att vara en häxa.
Berta bara låg på knä bredvid Jonas ock hade hans huvud på sin arm ock rätade ut hans knutna fingrar, medan hon grät stritt som arlarägn ock ropade hans namn. Hannes mor jäm- rade sig ömkligt över grisen, ock den andra enkan sa, att det nu skenbarligen hade visat sig, hur den onde anden farit ur svinet ock in i Jonas, så att det var väl för dem, att de bränt krut under kreaturet.
I allt detta kom Jonas till sans i^n ock hörde, vad där blev sagt. »Tror du också, att jag har trolldom ock sådant där i mig, Berta?» viskade han så innerligt svårmodigt, så det kunde röra en sten.
— Nej, Jonas, men jag tror, att vi har skrämt slaget på dig, ock det gör mig olycklig. för hela livet, sa hon.
XIII. 10 SNÅLA. BB&TAS HISTORIA. 53
— 6e dig inte så svårt, Berta! säger han då. Jag har all- tid trott, att jag skalle få detta arvet. 6å hem efter mina sön- dagskläder. Säg mor, att olyekan är kommen, men det är onö- digt att tala om grisen, säger han.
Hanna blev rysligt eländig, när hon hörde, hur det var med sonen. För hon hade tänkt på ett förmånligt gifte till honom, så där knnde komma mera medel till gården, som nästan låg i lägervall. Haken förstod vid denna tid knappt någonting, utan låg jämt till sängs ock spelte kort med sig själv.
Jonas hade en silversked, som han hade fått i faddergåva, den sålde han, Beila ock modern ovetande, ock för panga rna köpte han en bättre gris åt Bertas mor. Ock när tösen skalle at ock plocka blommor eller bär för egen räkning, var Jonag alltid före hanne at i skogen. Ock det var han som tingade med dem, som skalle sälja varorna åt Berta, så de inte skalle narra hanne. Han hade na haft flera anfall av sin ärvda sjuk- dom, så modern hyste inte något hopp om hans framtid.
En dag som de var ate för att plocka hallon, sa han Berta, att det inte var förbjudet i tidens lag, att en sådan som han gifte sig. Prästen hade sagt honom, att det endast var en samvetssak, ock nu ville Jonas veta, vad Berta tänkte om detta.
Hon trodde, att det var synd. Men har det ena ordet tog det andra, sa han, att han aldrig fick en glad dag i världen, om inte hon ville bli hans. Då föll bon honom om halsen, grät ock bekände, att hon höll honom kär, men ville inte ha ett kommande släktes olycka på sitt samvete.
— Här är nog ändå med sjukdom, nöd ock fattigdom i världen, mer än att jag skalle öka eländet genom att ge efter för mitt järta, sa hon. Ock dessutom kunde jag som din hustra inte ha rätt att sträva ock slita för att jälpa min fattiga mor. Nu har jag ju fått mor Hanna till att väga brödet åt mig, så att jag kan bära hem hälften av det.
Allt vad han vidare sa tjänade inte till något. Det enda Berta medgav var, att han skulle säga sina tankar till modem; men det skulle bara ske för att inte hon skulle tro, att 'där skedde något bakom hannes rygg. Mor Hanna tyckte, att Berta hade rätt, ock så blev där inte vidare tält om saken.
Men i början av september dog Haken efter ett svårt an- fall av sin sjukdom. Berta, som tjänat där i säx år, var nu
54 WieSTRÖM, KABDEGILLB. XIII. 10
fri frän avtalet ock tänkte sätta sig ner som väverska, för att bättre kunna bistå de sina. Men flyttningen kunde inte ske innan den 24 april, ock Berta ämnade inte tala om sina tankar fönHn pfl nyåret, när det blev laglig tid att säga upp tjänsten.
I oktober samma år var det just att närvfebern gick så svårt över flera socknar. Berta miste då både sin mor ock de två syskonen, så denna bördan lättades för hanne ; fast hon var sådan, den tösen, så att hon sörjde dem alla tre, som om de varit hannes försörjare.
I samma veva sjuknar också mor Hanna-Håkens, ock när hon kände det lida mot slutet, kallade hon fram Berta, ock så sa hon, att det inte stod till att få något förmöget gifte till Jonas, så mycket hon än i all tysthet hade hört efter, därför fick nu Berta ta honom.
Berta sa nej ock att det var stor synd. Hon ville inte se ett barn lida så, som hon sett Haken ock Jonas plågas. Men mor Hanna svarade, att giftermål var en sak, barn en annan. För det senare rådde människorna själva, det hade den nye skolmästaren sagt, ock han hade inte mindre än tre stora böc- ker om det kapitlet.
Ja, den karlen söp ijäl sig till sist, som ni vet.
Mor Hanna sa, att hon talat vid Jonas ock att han, hällre än att rent mista Berta, ville gå in på vad som hälst. Ock den sjuka sa, att hon väntade av Berta, att Jonas inte skulle lemnas ensam, oförmögen som han var att sköta egendomen.
Berta kunde inte tänka sig en större lycka än att slita ock arbeta för Jonas, ock så lät hon då övertala sig, för hon visste, att där ville kraft till, om han skulle kunna bli vid gården.
Men så dåligt, som det hela var efter moderns död, det hade Jonas aldrig tänkt sig. Ock nu var det han som ville ge Berta sin frihet att flytta. Men det var inte värt att tala med hanne om sådant nu. Hon skulle både leva ock dö hos honom. Ock som hon inte ville, att där skulle pratas ont om dem, blev de vigda vid jultiden.
Ingen kunde begripa, varför Berta inte ville ha någon piga ock i det hela inte ^rna såg främmande människor i huset. Men när prästfrun hörde talas om den unga hustruns ensliga liv, påminde hon sig Bertas ilust att samla», som frun sa. Ock
XIII. 10 SNÅLA BB&TAS HISTORIA. 55
så blev allt atlagt som girighet, ock hon började redan de första åren att kallas »snåla Berta».
De hade varit gifta i tre år, ock folk började säga, att Berta var för snål till att nännas ha barn. Det första året var Jonas mycket hemma, hans hälsa var bättre, ock han strävade ärligt med sitt gårdsbrak, men sågs inte vara riktigt glad. Ock drängen spred ut, att det unga paret sov i var sin ända av stnglängan. Andra året märkte folk, att Jonas ofta gick långa vägar utan något bestämt ärende. Tredje året tog han sig före att resa på marknader, ock de var rädda, att han skalle slå sig på saperi.
Vid den tiden hade drängen en gång sett hnsbondefolket hålla varandra om halsen ock gråta, som järtat skalle brista, fast han inte hört, t^tt någon ledsamhet var på färde.
Det Qärde året på hösten kom där ett barn, en flicka, som var röd ock vit som mjölk ock blod.
Hade Berta förnt arbetat som en häst, så slet hon na för två. Men där var ingen som visste, vilken järteångest hon hade för barnet, som hon tyckte hon inte hade rättighet att ega. Hon var så rädd, att det ärvt familjens hiskliga sjnkdom. Mo- dern ville inte veta av någon barnpiga, för en sådan kände i oförstånd skrämma slaget på barnet. Ock så skiftades hon ock Jonas till att sköta den lilla, när Berta eljes kände vara säker på att han för tillfället var fri från sina anfall.
Litet kläder hade Berta förat, na nändes hon inte skaffa sig andra än slitplagg. För hade hon satt en varelse hit till världen, så var det hannes skyldighet att värna den mot fram- tida fattigdom. Berta glömde aldrig, att hon gått för var mans dörr ock tiggt sina bitar, ock skalle det na vara så illa, så att barnet bar sjnkdomsfrö inom sig ock blev fattigt, skalle det i en framtid kanna bli sålt som fattigjon i socknen. Sådana tankar kände ibland förleda Berta till att hela veckor leva på bröd, salt, potatis ock sar mjölk, för att kanna sä^a mera smör, en liten ost eller en bit salt fläsk.
»Hon är så snål, så att hon inte nänns äta sig mätt», bette det na i bygden.
Prästen sa, att det stod dåligt till med hannes kristendom. Ock det är sant, att hon aldrig lärt sig att läsa katekesen rent ock klart atantill. Men ibland kände hon ändå liksom
56 WIGSTRÖM, KARDEOILLE. XIII. 10
fakta med bibelord mot frestelsen att pä ett hedniskt sätt sörja för morgondagen. Hon giek aldrig i kyrkan, för priteten ock kyrkorådet hade förbjudit Jonas att gä dit. sedan han en söndag fått ett anfall mitt under predikan. Man oek hustru tog nattvarden hemma oek tröstade varandra med Guds ord, det bästa de förstod, om söndagarna.
Men knappt dagades det om måndagen, innan Berta åter var i arbete, för att liksom ta igän den försummade dagen. Ack ja, frestelserna är många, ock Berta var en olärd kvinna!
Flickan, Hanna hette hon efter farmodern, trivdes väl. Men när hon skulle ha sina första tänder, visade där sig ryck- ningar i den lilla kroppen. Folk rådde modern till att genast söka kloka för barnet, men hon sa tvärt nej till det. Ock nu gick ordet kring bygden, att snåla Berta inte ens nändes våga ett par kronor på sitt barns hälsa.
En dag — barnet var då två år ock skulle ha kindtänder — hade Berta rest bort med den lilla, ock ingen kunde få veta av Jonas, varthän hon farit. Ock så trodde de, att hon rest till en »klok gubbe» i Bjäre härad, som hade rykte om sig att göra billiga kurer. Men Berta hade då på ett helt år varken smakat kaffe, smör eller kött, utan sålt ock sparat pangar, så att hon skulle kunna resa till en berömd doktor i självaste Köpen- hamn för att tala med honom om barnet. Hon ville hålla den saken hemlig, för hon tyckte, att en sådan förd hördes alltför storaktig för hanne. Hon hade ju bara varit en fattig tiggetös.
Doktorn hade ingenting bestämt kunnat säga, om barnet skulle gå fritt för den ärftliga sjukdomen eller ej, ock så tog Berta ig^n till att slita ock sträva för att få den lille gården skuldfri åt fadern ock flickan, vad som än månde komma.
Jonas dog, när flickan var tie år gammal, ock folk blev rent ifrån sig av undran över det stora gravöl, snåla Berta gjorde efter honom. Hon hade då på sig sin svarta bröllops- klädning, som under alla åren legat insvept i ett lakan i hannes kista.
Sedan hon blev enka, gick hon ofta i kyrkan ock hade flickan med sig. Men hon släppte då aldrig barnets hand ur sin, ock när prästen en gång dundrade om hälvetet ock slog i predikstolen, gick hon genast ut med hanne ur kyrkan. Folk
XIII. 10 SNÅLA BERTAS HISTORIA. 57
sa, att hon bara skalle hem ock på tjänstpigors vis stoppa sina strampor pä söndagseftermiddagen.
Under flickans barnär märktes aldrig till, att hon ärvt fa- derns sjukdom. Modem var gruvligt rädd för åldern emellan tolv ock fämton år, men också den tiden gick lyckligt förbi. Ock nu var Hanna den vackraste tös en kunde se.
Hanna kunde väl vara sä där aderton år gammal, när riksdagsmanssonen Tor Mårtensson friade till hanne. De två unga tyckte om varandra. Han var ortens förnämste ungkarl ock sin egen härre, fbr hans föräldrar var båda döda. Men Berta blev fasligt bekymrad fl5T hur det kunde gå med det ärftliga onda, om Hanna blev gift ock skulle ha små. Hon reste i all hemlighet igän till Köpenhamn för att rådfråga en profesfsor om detta, ock när han inte kunde lova något bestämt, så for hon till biskopen i Lund fbr att höra, om det inte var stor synd att led efter led fortsätta en släkt, som hade ett sådant arv att vänta.
Hon ville aldrig ut med biskopens svar, men hon lät de unga få sin vilja fram. Ock så gjorde snåla Berta ett så hederligt bröllop t^r sin dotter, att folk sa, att »nu lever hon inte länge.»
Hon sjuknade också en månad efter bröllopet, ock jag vet, att det var av saknad efter dottern ock av järteångest för hannes hälsa. Men de gamla sparsamhetstankarna satt i hanne ända till det sista. För när svärsonen skulle köra ock hämta pilten åt hanne, bad hon honom att med densamma skjutsen ta en halv tunna råg med sig till kvarnen, som han skulle köra förbi. Rågen skulle malas till mjöl att baka bröd av till han- nes begravning.
»Inte mer än en halv tunna, hör du det, Tor! Där får inte kostas stort på mig, som bara varit en fattig tös i hela mitt liv. Ock när du kör hem med prästen, kan du tala vid snickaren om kista, så sparar du tid ock hästar. Du kan gärna ta mätt av mig till kistan, medan jag lever.»
Tors piga hade hört detta, ock hon förde det ut i byg- den. Därifrån kom det i tidningarna ock las ut som råhet ock girighet.
Svärsonen ock dottern förstod det bättre. Berta blev be- graven, som om hon varit en riksdagsmansmora. Ock vill en
58 WIG8TRÖM, KARDEGILLE. XIII. 10
'j
tro det eller ej, så är det dagens sanniDg, att prästen, som nu var prost, höll ett liktal över hanne ock berömde hannes goda järta ock kristliga givmildhet, utan att han fått så mycket som en sur sill för besväret. Kan någon säga, hur det under- värket skedde?
Jo ser ni, nu när snåla Berta var död, kom det i dagen, att hon brukat ge alla tiggare, som kom till hanne. Men var ock en av dem trodde, att han var den ende som förmådde be- veka hanne, tt3r hon sa till var ock en: »Talar du om för en endaste själ, att du får något här, så ger jag dig inte så myc- ket, som du kan lägga på din nagel.»
Ock så var tiggarna så illmariga, så att i varje gård talade de om, hur hård snåla Berta var. Ock det talet förvärvade dem alltid på vart ställe ett stycke ost till brödbiten. Men nu när hon Hg död, skröt var ock en tiggare över att ha be- vekt hanne, ock så blev det kunnigt, att hon, som försakade allting för sig själv, mer än en gång givit tiggarebarn smör på brödet. Men historien om hannes girighet på dödsbädden stod först i bladen ock kom sedan i härrskapsböcker, som gäller för sanning.
Dottern Hanna lever ännu ock har aldrig haft känning av slaget. Vår Härre är man ibr att sätta stopp också för onda arvedelar.
m
•^7
— Sjung en grann visa ovanpå den historien, Beiiiel Smed! sa Björn. Mor förtäljer, så en tycker, en sitter i kyrkan.
— Sjunga! sa smeden ock torkade sina fingrar i armhålen på sin väst. Jag kan ingen passelig visa för tilirället.
— Sjung visan om den förtalade! sa Björn.
— Om den förtalade? Ja den kan jag kanske:
I världen här finnes så mycket förtal som tistlar på svndiga jorden. En gång skall du svara i dommarens sal för allt, vad du syndat med orden.
XIII. 10 DBN FÖRTALADE. 59
Du fäste mitt järta, min tanke ock håg med löften så falska som svallande våg;. Som skyn uppå himmelen vankar, så gå dina trolösa tankar.
För sveket du övat, förlåte dig Gud,
ty det gör mitt järta det unga;
men brottet, dn gjort mot hans åttonde bud,
det kommer med straffet det tunga.
Du talat så falskt inför mänskor om mig,
att ångerens ormar må kräla kring dig;
med tungor som din, ack, så hala,
de må dig i nöden hugsvala!
Den fattige haver ett rykte så skört
som nattgamla isen på strömmen;
det helas ej mer, när det bliver förstört —
I mänskor, det onda ej glömmen!
Nu går jag här fläckad, likt stål utav rost,
ock bruten, likt blomma ej värnad mot frost.
Med dig dock jag ej ville byta,
ty en gång skall sorgen väl tryta.
Farväl nu, du falske! Min kärlek var stark
som elden, när klarast den brinner.
Men nu är den vissnad, likt träd utan bark,
fast tåren än pärlar ock rinner.
Men kunde den två dig så viter som snö,
jag grät då så gärna, tils jag finge dö,
tils jag finge vila ock drömma,
att aldrig du mig kunde glömma.
— Var det slut la fine, så kan en se, att han var rent oresonligt hatfull mot hanne, sa Björn, petade sig i ögonen ock försökte se skälmsk ut.
— Han! ropade på en gång alla de ogifta kvinnorna. Det är en flicka som diktat visan. En karl skalle aldrig kunna säga sådana kärleksord till en, som tagit heder ock ära av honom, det är säkei-t.
— Bevars, bit inte näsan av mig för det! skrattade Björn. Do, Eitta-Mass, tala nu om en pasascha! Vi har ännu fyra tim- mar till midnatt, ock vi kan inte lemna frnntimmerna ensamma, för då leds de \)äl.
60 WIQ8TRÖM, KARDEGILLE. XIII. 10
— Skall jag DQ tilFet? sa Kitta-Mass, lyfte på sig ock la ett par händer falla ull under sig för att värma den. Då vet jag intet märkligare att förtälja från min hembygd än om
Hagermanska grården.
Det var en gammal rälig, mörk gård vid den där stads- gatan, som för ner till hamnen. I min barndom hade gamle Bavn sin handelsbod där, för se han egde gården, eftersom Hagerman då för länge sen var både död ock begraven — så vida han inte var slaktad ock såld. För se Bavn, som på stadsbomålspråk är detsamma som korp, var en svart, led karl, så söt han än var i munnen. Ock hade han inte haft så goda varor ock lemnat så gott köp ock givit så bra tillgift, skulle ingen själ kommit i hans bod, det är då säkert.
I alla fulla fall var där inte så farligt i själva boden, ändå där var en stor lucka på golvet, men den aktade en sig nog för att stå på, när en var morsens ena vid disken, för då hade en kanske snart fått gått i dukan där nere i källaren. Ni kan tro mig eller låta bli, men så sant jag sitter här ock kardar, såg jag en gång, hur denna luckan restes upp nerifrån ock en karl kom till syne med en näsa krokig som ett vara- horn, en lång, lång rock ock en skinnväska på sidan, ock ur väskan stack, så sant jag heter Kitta-Mass, en hårfläta upp. Nu kan ni själva räkna efter. Detta hände i min ungdom vid vårfrudag, när jag var bra till hulls, ock ni kan tänka, att jag blev inte gammal i boden den gången.
Kavn hade två kontor, det ena innanför det andra, vid sidan om boden. I det yttersta var där inte vidare farligt att vara, för där satte landsborna sina knyten i t<^rvar, ock där var nästan alltid folk. Men i det inre kontoret satt Ravn själv, den rälige korpen. Ock där ville han, kan tänka, så gärna bjuda folk på konjaksvin eller bischoff. Ock han har mång eveliga gånger bett mig trena innanför. Men den som inte var galen, det var Kitta-Mass.
Det var ju en gammal känd sak, ock vem som hade ögon i skallen kunde själv se, att där var en liten böra över dörren, ock genom den gick ett streck, eller smal lina, en vill säga. Detta kunde var levande skäl skönja, men det var inte alla
XIII. 10 HAOBRKANSKA GARDEN. 61
som visste, att i strecket över dörren hängde en redig vass hals- hnggningsyxa. När Ravn fick se någon, som var så pass fet, att den var värd att ha, så öppnade han dörren ock bjöd en vara så bra ock trena in. Lydde en då bjudningen, så drog han i strecket, ock mästermansyxan for en över nacken, huvu- det av ock kroppen ner i källaren. Ock där saltades den i stora tunnor. Ravn skickade människokött till hundturken, skall en veta.
Det var likväl mast folk långt borta ifrån han kapnttade, för de kunde inte saknas, förstår ni, vänner.
Nu var det så, så Ravn, den stygge korpen, var ungkarl, men fasligt glad vid fruntimmer, bestet, så han lurade hund- turken på mången en fet, rödklar tös eller kvinna, som gick in för att dricka styggens bischoff.
Min mor sa så mången en gång till Jon-Pärsa-moran, den tid hon var enka efter sin första man, Troen Pärsson, som var hannes dubbelsvåger — ibr först var han gift med hannes sys- ter, ock när hon var död, så gifte denna här systern sig med Troen, ock när han vände näsan i vädret, gifte enkan sig med hans bror, ock deras ena dotter gifte sig, med kungens sam- tycke, med hannes systerson, eller det var sonen som gifte sig med brorsdottern, det är sak samma. Men var i världen var jag nu? Jo, hos min mor. Ja, hon sa mången en gång till enkan: »Elna du skulle min själ aldrig gå in till den svarte Ravnen, för där händer en mallör till sistingens», sa hon. För hon kände sådana härrars fundamenter, alldenstund hon hade ^änat hos stadsborgmästaren. Men enkan slog knix på nacken ock mente tro på, att hon inte var rädd för en sådan liten syrk som Ravnen. Han skulle nog låta bli att salta ned hanne.
Under tiden gifter hon sig med Jon, ock när hon nästa gång kommer till stan, har hon förstås mannen med sig. Men under det han är med en bekant på värdshuset, går hon in genom den där mästermansdörren.
Antingen nu Ravn fått stränga bud från hundturken att skicka en sändning, eller han inte visste, vem som kom in, kan ingen utfundera; men visst ock säkert är, att där blev ett för- färdeligt spänn där inne, just som Jon själv tren in i boden. Han, som många andra, kände till Hagermanska gården ock vad där utskeppades. Men han var inte rädd för illa vid, när
62 WIOSTRÖM, KABDBGIUilS. XIII. 10
det kom an på att rädda hans kvinna från hundtnrkens kött- tannor. Jon tar en sats rakt på dörren ock sparkar upp den, men är så klok, så han lägger hnvudet så långt tillbaka han kan; för han tänkte som så, att tog mästermansyxan av ett ben, så knnde han likväl vara karl för sin hatt. Men rök hnvndet väck, bar det snart däkern i våld till hundturken med hela kalejsen.
Dörren sprang itn, men benet höll stånd, så Jon oskadd kom in i den ogndaktiga slaktarehålan — jnst som karlen med värahornsnäsan dök ner genom en lacka på golvet.
Det var lätt att se på mor Jon, att där varit kattabalik med hanne, för hannes ena långa, tjocka hårfläta var pnts väck. Den hade hon fått klippa av för att bli fri, liksom Josef slängde sin mantel.
Men varken Jon eller hans mora ville någontid redigt vidgå saken, för de lär ha fått bra med pangar, för att de inte skulle förråda Ravnens kötthandel.
Saken kom ändå ut genom morans halvstubbade hår, som hon aldrig ville redogöra för eller visa för någon. Ock så följde annat efter.
Där bodde, nämligen att säga, en gammal rik nngkarlsstör på ett litet hemman långt häcklefjälls åt skogsmarken till. En riktig snålbark var han, hade bara sin gamla giriga mor, som stabbade i hushållet, ock en halvtosig dräng till jälp med det smula jordbruket. Men där fanns en undantagskäring på den ena husgaveln. Ock som det alltid går, ju mer undantaget missunnas en människa ock hemmansegaren önskar livet ur hanne, ju bättre trivs hon, ock ju äldre blir hon. Så var det här, för Snål-Lars ock hans mor nästan grämde livet av sig över den säd, jordpäron ock annat mer, som de skulle lemna Björklundskan. Men hon satt rent ock blev smällfet av undan- taget.
Emellertid händer det sig inte bättre en dag, kort efter mor Jons livsfara hos Ravnen, än att Björklundskan sitter ock förslukar sig på en brödhumpling, så hon dölr mm e» torak. Detta var nog på ett sätt en lyckträff för snålingen, men aber- målet bestod däri, att Björklundskan hade på kontraktet, att han skulle kosta på hannes jordafärd, ock nu knekade detta på snålbarken. Då summenerar han som så: Björklandskan
XIII. 10 HAGXRMAN8KA OÅRDlfiN. 63
har ibland trössat av till släkten längre upp i obygden. Där kan bon ba kommit ut för vargen eller andra skogens vild- djur, liksom Josef, då ban gick till sina bröder. Men jag kan i lOndom sälja den feta kroppen till Ravnen.
Modern var med om detta, ock som hon var väl förfaren i husbållsgärning, sä grönsaltade bon Björklundskan, innan Lars körde in med hanne till Hagermanska gården.
Men en kan nog tänka, att en köpman gott kan känna, om en människa är självdöd eller ordentligen slaktad, så blodet runnit av som på andra kräk. Ock så var Lars nära efter att ha fått en bra portion bankablått i stället för en slump pangar av Ravnen. Han vågade naturligtvis inte skicka sådan vara till hundturken.
Hagermanska gården såldes kort tid därefter till frimurarna, för det sas, att Ravnen var rädd för att längre driva hundturks- kommers på egna boliner, utan lät frimurarna överta den. För se, de kan annorlunda driva en sådan affär, eftersom de har sina nederlag i så många städer.
De lär likväl vara mast gridska efter årsgamla dibarn, som har det sötaste köttet. Därför har de också sina egna särskilda barnbus för det ändamålet.
Men det sa min mor, ock hon hade det från själve gamle Hagerman, att om en frimurare inte noga håller sin knabba om frimurarnas hela doning, så kaputtas ban ock lägges ned i något ämne, som kallas loscb, som ger köttet den smak, som hundturken bäst tycker om.
Nu skulle jag min liv inte för allt smör i Småland vilja ha min handel i den gamla Hagermanska gården.
>Ja, eftersom talet kommit in på frimurarna, så kan jag förtälja en annan historia om några som också försvann», till- bjöd sig Sven ryktare, medan han synade träskeden, han höll på att slöjda. »Jag prosenterar på att ingen här har hört talas om
64 WIQSTRÖM, KARDEOIUiE. XIII. 10
Fru Nödvändiga pälskappa.
Titlatnren säger oss, vilken modersnäring hon yrkar, lik- som min karakter visar, att min modersnäring är föl, kalvar ock spädgrisar, så det för fruntimmernas ambulans väl är bäst att kalla hanne vid hannes kristninganamn, som är Helena, fast hon mast skalles för Lena Frank i Birkebjära.
Det är en stor förnämlig kyrkoby, detta Birkebjära, med en präst som skulle predika i två kyrkor, antingen han var nykter eller full, ock en klockare som hade fått sin fru med en del tillbehör från en hög härre i Stockholm. Därtill bodde där i grannlaget en friderinna, som hade en man som kallades baron, ock en kommissarska, en löjtnantska, en inspektorska, en doktorinna ock flera andra ståndpersonsfruar, både med ock utan män.
Friderinnorna — för prästens fru var också en sådan vid födseln — var dock de värst högförnäma i hela konseljen, ock vad de två skaffade sig, det skulle gärna alla de andra ha efter, om de så själva skulle gå mitt av för detsamma. Den mast koketta i detta avseendet var likväl Lena Frank, ock som alla behövde hanne — de gifta fruntimmerna menar jag — så fick de tåla sig med, att hon var lika vidlyftigt uppbetslad som friderinnorna.
Men så en vinter — jag tjänte just som stalldräng hos prästen — lägger bägge friderinnorna sig till pälskappor. Droen mä veta, vad det var för skinn, men inte var det av något djur, som jag känner, om det inte skulle vara av läjonungar, för det var så mjukt att känna på, så en rakt kom att tänka på ljum vetemjölsgröt, när en rörde vid det. Dyra skulle dessa kap- porna ha varit utav själva häljarp, ock de två fruntimmerna pöste i dem som kalkonhanar. För där var nog ingen mer än de som hade hardiäss till att skuldsätta sina manfolk för sådan skinnvara.
Men för att nu kunna passa till prästfruns päls skulle jag, som alltid kuskade för hanne, ha en luden mössa ock en lika- dan krage. För på det sättet hade den andra friderinnan gu- dat ut sin mans stalldräng, ock då kunde inte vi vara sämre. En skäligen gammal muff hade min matfru, ock den vrängdes
XIII. 10 FRU NÖDVÄNDIGS PÄLSKAPPA. 65
ut ock in til] min syndige skalle. Men det överdraget knnde, iorstås, inte på samma gång räcka till att bekläda mina härdar, utan där måste hon, som prästen sa, filsofera antikt, innan hon kom nr det beknipet.
Emellertid hade klockaren en stor halvlnrvig hund, som schangserade i brunt ock svart, en gammal racka som höll på att kvävas i sitt eget ister. Ock det kreaturet lockar min fri- derinna ifrån klockaren, under preferans, att hon skulle ha skinnet till en matta i kappsläden.
— Hör, min käre Sven, säger hon så till mig, söt i talet som gröt om julen, det är min mening att beskänka dig med ett helt vinterleberi, ock detta ädla, trogna djur har ett skinn som en tvättbjörn.
— Det olikar jag inte, nådig friderinna, svarar då jag, fast kadabret inte just luktar rentvättat; ock i levande livet var klockarens Polio, med respekt till sägande, ett häljarps svin, det säger jag, så död han nu ligger här.
— Lukten, min käre Sven, försvinner vid behandlingen, ock du, som kan så förträffligt bereda fårskinn, skall få förtroendet att också bereda detta delikata skinn, säger hon.
Jag visste nog, vart hon ville hän med sitt tal, den snega kanaljan, ock jag hade god lust på hundskinnet. Det kunde vara lugnt att ha, när jag timtals flck sitta på kuskbocken om nätterna ock vänta på prästen, när jag skulle hämta honom hos de andra spelon*arna. Men se skinnet satt ju ännu på hund- räckan.
— Ja, nådig friderinna, maler jag då, visst är jag så pass lärd, att jag tror, att det inte är en kristen människas ära för när att kränga ett hundskinn över sin syndiga lekamen. Men inte gör Sven stalldräng sig till rackare ock hnndkrängare, det är det vissa. Ock om jag får prosentera, vad jag tänker, så kan densamme, som har hängt hunden, också kränga bälgen av honom, för det är rackarearbete tillhopa, ock klockaren har bra handlag, kan en se på Polio.
Hon smakte på detta, ock så gick hon till klockarefrun för att klaga sin förlägenhet. Vi vet ju, vad detta var för en maggedusa. Ock hur hon bar sig åt, kom huden av Polio samma natt, ock jag blev inte värdig att bereda den, utan det
80. landsm. XIII. 10. 5
66 WI68TRÖM, KARDEGILLE. XIII. 10
gjorde Lena Franks man, som varit garvare, långt innan han fick fatt i hanne.
I samma veva som jag fick mitt hundleberi, försvinner med ens alla Birkebjära kattor, de tama i all synnerhet, ock där var sorg efter dem i vart has, också hos prästens, för vår friderinna hade två kattor, som var lika kloka ock förståndiga som hon själv.
Så snart Birkebjära fruntimmer träffades i de dagarna, var det intet annat än: »Har du sett min katt? Min katt har blivit borta.» Ock hit om här bara kattor, jämmer ock gnäll.
Men en dag, det var i början av mars, skulle vi ha ett slädparti. Ock som Lena Frank alltid räknades till stånds- personerna, när hon för tillfället inte hade annat att göra, så skulle hon med på denna här galmäjan. Klockaren stod bakpå ock körde för hanne. För att det skulle bli riktigt roligt, bytte männerna hustrur med varandra.
Lena Frank kom klivande ut till släden i en päls, som till print ock bit var så lik friderinnornas, att de blev blågula, så ont som de fick i levern vid den synen.
Klockaren baksnade också ock såg ut, som om han hade lust att flå Lena Frank, för han — kan en väl tänka — tyckte, att det var rent konfermerande mot både prästerskapet ock adeln, att en nödvändig fru efterliknade deras högförnäma leverne. Då han nu satte sig tillrätta på kuskbocken, så lovade han sig själv, att hon skulle få åka, för se han varken hade stått eller väntade att komma i några omständigheter med hanne.
Tre gånger la han Lena Frank i de värsta snödrivor han kunde se. Men hon aktade inte mer om det än gåsen om vattenhoen, för hon var van vid både lik ock olik skjuts i sitt brådstörtade ämbete. Men fjärde gången klockaren vände me- darna i vädret på sin släde, kom Lena Frank på huvudet ner i en djup grop, ock snön var så lös, så att hela hannes över- rede blev osynligt, ock fötterna med tillbehör gick som trum- stickor i luften. Då måtte jag till för att dra upp hanne, fast min friderinna skrattade, så hon kunnat ta döden av det.
Emellertid ligger flikarna av den nye pälsen med den ludna sidan uppåt, ock jag får där syn på bakdelen av vår blågrå katt. Nå så, min liv ock kniv, om hon inte gudat ut sig i baraste kattbälgar! tänker jag för mig själv, i det jag
XIII. 10 FRU NÖDVÄNDIG8 PÄMKAPPA. 67
stöter på klockaren ock låter honom se. Jo Lena Frank hade visat hans rödgrå misse det föraktet att sätta hans bälg just i bak vaden.
Men vi teg båda ock trabelerade med hanne, tils vi fick upp hanne igän, så katthåren rök omkring, ock sen körde klockaren skickligt ända fram till gästgivaregården.
Här skulle nu vara balsosité, med fyra fina kakor till var tekopp, ock dans ovanpå. Därför hängde alla fruntimmerna sina pälsar ock kappor i förstugan. Där skulle vi kuskar se till, att ingen drog av med dem. Lena Frank hänger också sin päls där, men med rättsidan vänd mot folk, för där var en mänsklig skinnkant, ackurat lik friderinnornas, utanpå katt- pälsen.
Det dröjde inte länge, innan klockerskan kom ut, som hon sa, för att ta in sina vantar, men egentligen för att dra känsel på sin kisse. Ock när hon funnit hans jordiska lemniugar bakpå Lena Frank, drillade hon till på sin stockholmska med de orden, att »hade hon haft ett skålpund krut, så visste hon nog, var hon ville lagt'et.»
Ett litet bete därefter kom min friderinna ock låddes, att hon skulle tala med mig, men börjar så att treva bland kap- porna. Jag tiger ock pekar på vår vackre murre ock hans maka. Hon sätter näsduken för ögonen; men när hon i hast luktat på en åderkolångsflaska, sansade hon sig ock gick in igän.
En momang därefter kommer den andra friderinnan helt frankt ock synar pälsen ock ser i den högra sidan sin svart- melerade kökskatt. Hon skrattar ock går. Sedan kom frun- timmerna, två ock två, ock sökte efter sina försvunna missar. Ja, hade inte Lena Frank varit så nödtorftig för Birkebjära, som hon var, så hade väl själva häljarps råttkatt tagit hanne med hull ock hår.
Som det nu var, ville ingen av fruntimmerna säga något, så arga de än blev.
Men som det led längre utåt natten, kom prästen, min hus- bonde, ut ock viskade mig något i örat ock gav mig två kronor.
Vad jag skulle göra? A, just ingenting. Men det hände sig, att när hela sällskapet skulle till att spisa aftonsupé ock där var skäligen tyst i huset, började först en katt att jama ute i förstugan; så hördes det, som om två skrek; sedan blev
68 WIOSTBÖM, KARDEGILLE. XIII. 10
där en hel flock, som jämrade sig värre, än om det varit värl- dens sista dag.
— Jag tror, att alla byns försvunna kattor är i förstugan, säger då klockaren.
Ock alla frnntimmerna — utom Lena Frank — låtsar, de vill ut ock se efter missarna.
— Nej, för all del, bliv inne, kära fruar! ropar då Lena Frank. Jag tyckte, jag såg skinnet av klockarens halvruttne Polio därute, ock det är visst det som kattorna jämrar sig så illa över. Tag bort det gemena hundskinnet, du Sven! ropar så det kavata fruntimret ut i förstugan.
Den som blev tyst det var nog jag, ock aldrig fick friderinnan mig till att bära hundskinnet mera. Men Lena Frank svängde sig i de bortrövade kattbälgarna, som om det varit en hermelin- drottningsmantel.
— Ja, men nu skall Mattes i Truedstorp tala om någonting. Så började Mattes:
— En gäst ock främling är jag i detta lag, ock — vad som är åttan värre gånger för mig — det belangar sig till att jag inte är hemmafödd i det mäktiga Rönnebärgs härad, utan i Östra Göinge. Men en får väl leva ändå, om än en inte får äta flötamat ock åka var dag i halva hölass. Som hin pojken sa, när han blev tillfrågad, hur han ville ha det, om han bleve kung. Men jag tror inte, jag vet att förtälja något, om ni inte vill höra
Hur jag gav en släng åt själve greven, när jag var på
Hanaskog efter två fot kalk.
Om jag är undersåte under Hanaskog? frågte ni. Nej, för hela världen! Truedstorp hör inte dit nu för tiden. Men det var året innan jag fick torpet efter min svärfar, som den ena ladugårdsväggen blev skral. Det var vid den årstiden som rågen går i ax, ock gubben iddes inte köra till Hanaskog för
XIII. 10 EN SLÄNG ÅT SJÄLVE GREVEN. 69
att köpa två fot kalk. Ock andra aret, när vi sådde råg, vände äntligen gubben, den snåljobben, näsan i vädret, ock jag knnde gifta mig med Parnia, som jag hållit väl med två tre år i förväg.
Ja, en ska inte tala illa om de döde, ock jag skalle inte ha nämnt gnbbafilen, om min Parnia varit dotter till sin far. Men se hans första kvinna var, om jag skall skryta, i släkt med den stora, mäktiga Onsgårdafamiljen, som blev utfattig genom att på ett ock samma år göra tie bröllop. Ett av dem var för min Parnias halvbror, ock det var bröllop som alla räckte från den ena lördan till den andra.
Parnias fars farbror var just han nämdemannen, som nar- rade hin slättbon till att sitta en hel dag i skogen vid Ousgård ock försöka fånga harar på krok. Det är för rasten inte något dumt sätt, ock billigt är det. En passar bara på, när haren kommer sättande, kröker högra pekfingret ock kör kroken in därvidlag, som haren har sin febb, så sitter djuret fast.
Det var nu detta om Parnias släktförhållanden. Om som- maren säx veckor efter gubbens begravning — som vi gjorde så hederlig, att ingen själ kom nykter därifrån — gifte jag mig. Ock fram på senhösten säger jag en dag till Parnia:
— Vi får allt lov att dokterera på torpet, eftersom gubben, den gamle halvslitne skofettaborsten, inte vann med den saken, säger jag. Jag får ta häst ock kärra ock köra till Hanaskog efter två fot kalk — efter då varande tideräkning, begrips.
Hon svarade ingenting til Tet, för hästen hade jag inte fått med hanne, utan den köpte jag på Ljungby sommarmarknad av en slättbo. Han trodde, att han lurade mig på handeln, när han i byte för horset fick en bock ock tre pund blå pott- aska. Det farstås, att vi hade druckit bra likköp, innan han- deln var riktigt avslutad. Slättbon bjöd på hela välfUgnaden ock skröt med hur rik ock slug han var.
Nå ja, jag sätter hästen ~ han ser ut, som om han stått i slättbons stall ock fått mögel på skinnet, men det är eljes ett rart ök — jag sätter honom för kärran ock gnider i väg för att köpa två fot kalk på Hanaskog.
När jag då kommer i närheten av härrgården, så binder jag hästen vid ett träd ock tar betslet av honom, för att låta fålen beta av gräset på vägkanten. Ock så tänker jag själv gå fram till gården ock fråga, om jag kunde få köpa två fot
70 WIGSTRÖM, KARDE6ILLE. XIII. 10
kalk där på Haoaskog. Bäst jag står vid kärran, kommer ett slags betjänt eller kammarhärre förbi, tittar på hästen ock säger, att det kreaturet skall vara bra klokt, om det kan finna något att äta bland allt det bräsket.
— A, svarar då jag, min häst är klokare än den fine härre, som skalle äta het mjOlgröt för första gången ock lät den glida bredvid munnen ned på bara bröstet ock så tömde mjölkfatet i halsen för att lindra svedan. Äjöss så lång, härr kammarhärre! säger jag.
— Var skall det bära hän? frågar han då.
— Jag har kört hit till Hanaskog för att köpa två fot kalk, säger jag.
— Måntro det. Var är du ifrån? frågar han.
— Från Rickarom, där käringen vände skinnkjorteln om, säger jag — för jag hade inte druckit duskål med honom.
Han baksnade förstås. Så sa jag i rappet:
— Eftersom jag har förmånen av att träffa en höglärd, så skulle jag gärna vilja fråga så fritt, om det är i lag tillåtet, att en man gifter sig med sin enkas syster?
Han begrundade frågan ock därpå säger han:
— Ar det du själv som vill gifta dig med hanne?
— Nää, härr kammarhärre, jag är gift med en, som inte är dotter till min döde svärfar.
Då begrep betjänten, att det måtte vara liksom knep vid släktskapsfrågan ock blir göi*veten. Men jag lät honom grunda, bäst han vann, på den saken, ock i det vi gick framåt mot härrgården, lät jag honom veta, att jag var den nye självegareu till Truedstorp ock att Parnia är i släkt med Onsgårdafolket. Ock eftersom karlen talade så älvajäkers fint, som om där kom- mit en skvätt nu ock då ur en öronsprnta, så fick jag i sinnet att också för honom berätta om Ola i Onsgårds, nämdemannens, sista tingsraiddag. Han brände sig så illa av den feta soppan, så att han i hastigheten »klämde katten». »Jag tror du nös, Ola», sa då dommaren försmädligt. Men Ola i Onsgård la ske- den, knäppte sina händer ihop över sin mage ock sa andäktigt: »Låtom oss tacka ock lova för den som inte blev innebränd!»
Det var inte dumt av Ola i Onsgård, men det blev i alla fall den siste gången han satt till bords med dommaren, för han knallade av som nämdeman med detsamma.
XIII. 10 EN 8LÄNO ÄT SJÄLVE GREVEN. 71
Betjänten satte munnen i strut ock sa först »fi!» Sen frågade han, var jag tänkte styra hän för att köpa två fot kalk på Hanaskog ock om jag inte hade vett att gå till kontors- byggnaden ock få en lapp från inspektören.
Jag sa då ajöss till kammarhärren. Han var allt litet krum i levern över min språklighet. Ock jag vred så in på kontoret.
Där fanns ingen levande själ, mer än en upptrynig hund, i det yttersta rummet. Men när hunden gav hals, kom ett manfolk ut från det inre kontoret ock glodde på mig värre än Bollstofta tjur. Eljes såg han ut som folket är mast, ock där yar häller ingen grannlåt att se på hans kläder.
— God dag, tack för förste gång! säger jag ock räckte fram näven.
Men karlen var visst närsynt på ögonen, för han lät mig stå där som en pump med stången i vädret. Han sa ändå minstingens tack till hälsningen.
— Jag har kört hit till Hanaskog för att köpa två fot kalk, säger jag.
— Jaså, svarar han ock blir stående som en målad bock. Jag spräckte honom till på nytt ock sa:
— På vägen träffade jag en betjänt eller kammarhärre. Han sprack mig an ock sa, att om jag ville köpa två fot kalk på Hanaskog, så fick jag allt först trabelera mig hit på kon- toret. Men kanske han har varit likaså rävapolisk mot mig, som blinde Pär var mot pigan, som följde honom över bäcken, säger jag, het i kalnnet; för jag tyckte, att manfolket stod ock gjorde lanter med mig.
— Hur rävapolisk var Pär? frågar han då.
— Jo, säger jag, han kunde inte bärga sig för att flina, när tösen kavlade upp sina skört ute i bäcken. »Kan du se, ditt räliga liv?» skrek hon då till. »Nej, jag kan bara fundas», sa den blinde. Men tösen rände i väg ock lät Pär stå, där han stod. Ock så får jag nu också göra, för här finns nog ingen som kan ge mig en lapp på att jag köper ock betalar två fot kalk på Hanaskog.
— A, menar han, jag är väl inte blindare, än att jag kan skriva ett kvitto på två fot kalk. Men akta du dig för varan.
72 WIGSTRÖM, KARDEOILLE. XIII. 10
Blir den våt, tar den eld, ock da kan brinna opp oek dö efter denna färd till Hanaskog.
— Får bli därvid. Men jag får kanske ändå leva, tils jag får släckt kalken ock murat igän hålet på väggen därhemma. Eljes kanske min kvinna säger, liksom den ijälskjutne snapp- hanens hustru sa, när grannarna beklagade sorgen: »Lorteri med gubben», sa hon, »det är väl värre med det stygga hålet, som svenskarna skjutit i hans nya skjorta.»
Kontorskarlen drog på mannen, gick hän till ett väggskåp ock sa, att han hade velat bjuda på en sup, om där bara fun- nits något på flaskan.
— Det är kanske med honom, sa jag då, som det var med hin käringen. Mannen hannes sporde, vem som tömt hans flas- ka, ock hon svarade: »Det har jag, far, fbr jag kan rakt inte tåla att se något starkt i huset.»
— Du är åtminstone klippt för tungband, tycker han ock ger mig äntligen lapp på att jag får hämta två fot kalk här på Hanaskog. Ock så går jag.
Hästen stod grant ock betade, där jag bundit honom. Jag körde fram till kalkugnen. Räcker så fram lappen ock säger:
— God dag! Jag har kört hit för att hämta två fot kalk här på Hanaskog.
— Det går f^r sig, säger kalkmästaren, tittar på lappen ock ger mig, vad jag skall ha.
Men nu började det klia i kakestan ibr mig, så jag band nock en gång hästen vid ett träd ock löste min matpåse. Just som jag tar den fbrste biten — det var till ock med spicke- pölsa ock kavring — kommer två karlar, som jag både kunde ock inte kunde ta f^r härrar. De hade grova rockar ock trä- skostövlar, men satte trynen i vädret som spanska grisar, ock jag sa till mig själv, som hin slättbon sa om göingarna, när han såg dem baka stenkakor: »Konstigt folk», sa han, »de torkar sin välling på stenar!»
Emellertid sprack den ene träskostövlade härren mig till helt frankt, utan att hälsa så mycket som goddag, ock frågade, var jag hade hemma ock vad jag hade i kärran.
— Jag är från Truedstorp, svarar jag ock skär mig en bra tve t pölsa.
XIII. 10 EN SLÄNG ÄT SJÄLVE GREVEN. 73
— Från vårt TrnedBtorp? säger den andre ock tittar på kalkpåsen.
— Gevesen varit, som tysken säger. Men nu är det mitt, maler jag. Eljes är det samma Trnedstorp, där pästen för många år sen tog allt folket atom två käringar. De bröt sig igenom vakten, som härrgården ock byamännen satt för att hindra de sjnka från att få jälp. Jag var krum i levern, för- stås, på de två bärrarna från Hanaskog.
— Slingra inte, karl! Vad har da i säcken? röt den ene.
— Två fot kalk från Hanaskog, svarar jag ock filar av en skiva kavring.
— Du har väl så tusan häller! Här får ingen katt kalk, utan han har lapp från kontoret, väsnas den, som jag nu kunde ta för spektor.
— Jag är varken katt eller hund, men lapp från kontoret fick jag ändå, sa jag.
De två bärrarna baksnade till, ock så förtäljde jag om hela min färd, från det jag talat med min Parnia om den då- liga väggen, tils nyss när jag fick två fot kalk på Hanaskog. Men ingen vidare historia följde då med, för i momangen bar det inte till.
— Hur såg han ut, som gav dig lappen? frågar då spek- toren hövligt.
— A, som folket är mast. Tänker, det var härrgårdens ryktare, maler jag i min oskyldiga enfaldighet, förstås.
— Ryktare! Det har min liv varit själve greven! säger den andre.
Han var nog gårdsbokhållare, ock det väste i halsen på honom som på en halvkvald gåse, bara som han flinade ock daskade sig med nävarna på knäna.
Den andre bet sig i skägget ock bjöd mig köra fram till havrestacken med hästen ock själv följa med in på kontoret ock få nytt kvitto på min betalning för två fot kalk från Hanaskog.
Jag begrep nog schäsen. De ville ha mig in igän till gre- ven för att göra mig haj. Men jag hade ju ingenting att krusa honom för, eftersom mitt Truedstorp inte hör till härrgården. Därför gick jag med dem.
Den som jag skällt för ryktare, satt immerfoii; på kontoret^ ock där gick likasom ett smil över honom, när vi tren in ock
74 W1G8TRÖM, KAADKOILLE. XIII. 10
spektorn sa, att det var fräga om ett kvitto över två fot kalk från Hanaskog.
— Han hör inte till godset, säger spektorn ock pekade med pannan mot mig.
— Från Trnedstorp, ett märkvärdigt ställe, la bokhållaren sitt ord till.
— Det ligger visst ensligt, menar greven rakt på måfå — iör det var ja alla härrarnas mening att få roligt med mig.
— Ja, säger jag, stället är ändå inte så ensligt, som den stackars ärtan i härrgårdsfatet. För hon blev rent förskärrad, när ladafogdens sked var efter hanne. Men jag har en granne, som är märkvärdig på så vis, att han inte tål kvinnfolk, ntan sköter alla sysslor själv, mjölkar sina kor ock bär mjölksilen på sig natt ock dag, för att den skall bli torr.
— Det måste vara obekvämt, tyckte spektorn.
— Nej, alldeles tvärt om, härre, ft^r han silar mjölken ge- nom sin skjortgere.
— Filar! säger då själve greven.
— Filar! tog jag i. Nej, då skalle härr kontoristen ha sett en soldat, som hette Glans, det var en filar.
Ock så talade jag om en hel del galna pasascher om ho- nom, däribland har han en gång skrämt sprallan på ett halvtjog kvinnfolk, som en natt gick från ett kardgille. Den allspegeln hade lagt sig i en rågång, där en självspillingär jordad. Glans hade satt brinnande fnöske på en uystfot, som han snurrade kring.
Härrarna trodde, att jag skarvade. Därför så upplyste jag, att Glans tillemed varit i släkt med mig, för hans far hade i sitt första gifte min mors moster till kvinna, ock i sitt andra gifte hade han min fars halvsyster. Hon var en holians rik gräbba, men hade en bror i moderns första gifte, ock han tog en tös, som inte egde mer än kläderna på kroppen. Han- nes svärmor var en redig portuggla, som aldrig lemnade de unga i fred. Sonen la sig till att såpa i förargelsen, ock när den fattiga svärdottern beklagade sig, svarade käringen — ja hon var, skam att säga, min farfars andra kvinna, om jag räknat rätt — »Kors, snper min son!» sa hon. »Kanske han su- pit upp allt sitt eget ock börjat på ditt?»
Härrarna började nu tro mig; men i alla fall tog jag till att reda upp i hela Truedstorpa släktskapen, både på Parnias
XIII. 10 EN SLÄNG It själve greven. 75
ock min sida. Då tog de tre härrastollarna till att skratta, som om de varit rakt nr stålet, ändå det var jn ingenting att ha roligt av. Men härrefolk kan en redig människa inte bli klok på.
Emellei*tid blev jag varm i bättan ock sa till mig själv: :»Jag ska jaggu ge er meklament för det ni slår skrajtan i vädret i otid.»
Jag hade på spektorens måltbre hört, att han var västgöte. Därför sa jag stillfärdigt:
— Härrarna ska inte slå opp skrajtan så starkt, att magarna går itu ock härrarna själva går i dakan, för det bleve kanske inte så lätt för er med slutlikviden, som det blev för hin västgöten.
— Tala om det! sa greven ock tittade under lugg på spektoren.
— Det var bara så, malde jag, att västgöten låg på sitt yttersta. Prästen kom tiiren ock förmanade honom att be- känna, att han var en fattig, syndig människa. »Nej pina död, jag gör la det!» sa knallen, »för jag har betalt köpmannen för vad jag har i påsen, ock i plånboken har jag la kontanta pangar.» — »Men du har i alla fall brutit mot sjunde budet», tyckte prästen. »Om jag har handlat med falska varor ock dragit till mig min nästas pangar, så har Nils Krok, Palle i Svängen ock flere andra kunder lurat mig på betalning, så det går jämt upp», menade knallen. »Du har brutit mot fämte budet», påstod prästen. »Det är nog sant, att jag dräpt en spelevink till karl, en uslig liten puggetrådare var det, inte väi-t att tala om, för jag har i hans ställe skänkt världen två duktiga beväringspojkar, så i den saken har jag ett överskott», sa knallen. »Men du har tagit din nästas hustru!» dundrade prästen. »Det är la, med respekt sagt, en förbistrad ljuga, för jag lät Palle Svantes hustru bli där hon var ock tog hanne inte med mig. Men när jag själv kom hem, hade en kamrat dragit av med min kvinna, så att även där har jag något till godo i räkenskaperna», påstod väst- göten.
Greven plirade med ögonen som en solblind källing, men bokhållaren rakt jämrade sig av skratt. Spektoren grinade så milt, som Onnestadsprästens ugnstekta grisar ock sporde, om jag hade någon prästhistoria i min språklåda, för sådana tyckte bokhållaren bäst om.
. 76 WIGSTRÖM, KARDEGILLE. XIII. 10
Aha, han är prästson, ock spektoren vill ta mig ock slå till honom med, deviderade jag tbr mig själv, men jag såg nock så enfaldig ut, som gnss Kerstna med vångaledet om halsen.
— A, säger jag då, om en också inte är småländing, kan en göra prästerna rättvisa för att vara påhållna människor, ock jag har hört förtäljas om en präst, som la sig stor vinning om att få gräset på kyrkogården till vinterfoder — för sin boskap förstås. Men bredvid kyrkan bodde där en torpare, som i denna här tetelogien tänkte så till vida detsamma som prästen, att han ville ha gräset till grönfoder åt sin häst. Så tog torparen ock band en påse nnder svansen på kraken, innan han om nätterna släpptes in bland de döde. Prästen såg nog, att grä- set blev avbetat, men kunde inte för sitt liv begripa, vad det var för ett djur, som höll så hårt på renligheten, att inte det minsta fnyk syntes efter det. Prästen blev så konsternerad av detta, att han fick inte en blund i ögonen — nattetid vill säga — utan fattade beslutet att själv gå vakt på kyrkogården. Redan första natten bar det så till, att oket lagt sig mittpå gången, där prästen gick fram, ock så stod han på huvudet över kra- ken, fick tag i påsen ock behöll den som ett vittnesbörd emot torparen.
Så kallade han torpareu till förhör. Genast, utan att säga ett ord, höll prästen fram påsen med hästapärorna. Då slog mannen ihop sina nävar ock sa: »Nej kors, så tavarlig vår präst är, som tar öken till jälp fbr att fylla prästsäcken! Det kan en säga, att detta har varit i påse, innan det kom i säck.»
Nu var det spektorn som hade roligast. Men greven ville nock liksom mäkla fred emellan härri^rna, för han sa så rappt:
— Var ligger enkannerligen ditt Truedstorp? ock så fick jag tillfälle att också ge honom in fbr loppor.
— Har hän* kontoristen aldrig varit där? Det är eljes inte så farligt att fara dit sommartiden. Men eljes så hände det en vinter, att när greven på Hanaskog red dit för att syna torpet, som i den tiden lydde nnder godset, så frös den höge härren nä- san av sig ock blev så galen i hättan över denna mallören, att han sålde torpet. Vadan det egentligen är en grevenäsa som Parnia ock jag kan tacka for att vi inte är hovabönder
XIII. 10 FASTLAGSRISET. 77
Ja, gott folk på detta hedervärda kardegille, det var en- kannerligen bara min mening, att ni sknlle fä höra, vilken släng jag gav greven, när jag köpte två fot kalk på Hanaskog. Allt det andra kom med av oförakt, liksom den bordsbönen som bin vedkastaprästen läste över liket.
— Jag kan se både på klockan ock på mor, att vi mast kardat nog igenom både ull ock människor, sa husbonden, så nu vill jag bara sluta kardegillet med en pasascha om
Fastlagsriset.
I mina pojkår var fastlagsriset lika säkert som pannkakor vitetisdag ock grönkål skärtorsdag. Ock för att roligheten inte skulle glömmas, kora säljekäringar till byarna med ståltråds- ställningar, omvirade med mångfärgade lappar ock utstyrda med pappersstjärnor. Men detta var bara till en prydnad, för det rätta riset kom inte i bruk f[)rrän påskafton eller snarare påskdagsmorgon.
I mitt föräldrahem hade vi några år en kökspiga, som var lika bred, som hon var lång, ock där var jämt ock nätt sådan fason på hanne, att en kunde se, vilket som var huvudet ock vilket som var benen. Men aldrig fattades hon fästmän, för hon tänkte aldrig på att någon sknlle gifta sig med hanne.
En påsk — det var samma år jag läste mig fram — var Karna, som hon hette, kommen på kant med vår störstdräng ock hade pratat om, att han förgäves gjorde sig grön för vår stugpiga. Därför trodde hon, att det gällde hannes bredsida, när hon nu såg honom binda ett orimligt ris.
Det var mot reglerna att läsa eller haspa dörren, där en låg den natten. Men en kunde lägga försåt eller ställa bänkar ock bråte innanför dörren, så en kunde vakna vid bullret.
När Karna hade slutat sina sysslor påskafton, tog hon stng- pigan till råd, hur de båda bäst skulle kunna fri sig för att bli risade. Jag stod på lur i bakstugan för att höra, om pigorna
78 WIOSTRÖM, KAKBEGXLLE. XIII. 10
ämnade basa på mig eller på drängarna. Ock jag fbrstod snart, att jag sknlle ha en portion björkfett Ock kunde de komma till att risa störstdrängen, som för tillfället låg i kist> kammaren, så sknlle de inte spara riset.
Därpå spände de två pigorna ett rep framför inre sidan av pigkammardörren ock satte Intfiskbaljan liksom en råttfälla^ ock så la de sig.
Jag hade stor Inst att öppna dörren ock ta bort försåtet; men stugpigan Ingrid sov bara med ett öga i sender, för hon var van att passa på barn. Karna knnde en gärna ha bniit bort, ntan att hon vaknat.
Här är ingenting annat att göra än sitta uppe, tänkte jag. Så tog jag mig en näve röda påskägg i bakstngeskåpet samt en del annan nattmat, ock gick så in i kammerset, där jag hade min säng.
När det led emot älvatideu, slogs där larm på porten. Störst- drängen steg upp för att öppna, ock när min mor hörde, vem det var som kom, gav hon drängen befallning att väcka Ingrid, så hon kunde reda säng åt gästen. Oss emellan sagt, var det en friare till min mor, för hon var då enka. Själv vände hon sig mot väggen ock sa, att hon inte tog emot nattramnar.
Drängen hade, yrvaken som han var, glömt, vad dag eller natt han gick uti, öppnar så dörren till pigkammaren ock står på huvudet över repet ner i fiskbaljan, så luten sprutar högt i vädret. I blinken var Ingrid ur sängen, för hon hade lagt sig i kläderna. Men Karna sov som en död. Drängen, Klemmed hette han, läste norrbaggaböner, så håret knnde resa sig, över sådana försåt, satta för folk som bara skulle väcka. Men Ing> rid sprang ifrån hela redligheten ock lät honom samsas med lutfisken, bäst han kunde.
Han var lika våt som den; men det första han tänkte på, sen han fått luten ur mun ock ögon, var, hur han skulle kunna ge pigorna tack för sist. Att basa om Karna vore en lätt sak, bara han tog deras eget ris. Men det stred emot reglerna att ge påskris under förnatten, ock det var egentligen den skälmska Ingrid han ville åt. Där stod två bäddade sängar i pigkamma- ren för när vi hade jälpkvinna, så låg hon i den ena av dem. Där kryper nu Klemmed i smyg ner i dynorna, sedan han ta- git pigornas ris till sig. För det var hans mening, att de själva
XIII. 10 FASTLAGSRISET. 79
skulle få slita det, så fort första hanegället var inne. Men den våte drängen blev snart så varm ock god i den mjuka sängen^ att han somnade från alltihop.
Emellertid kommer Ingrid in i kammerset ock skall ta fram lakan åt gästen. Det var en lantbandlande från småländska gränsen, Bengt Smult kallades han. Ock när Ingrid såg, att jag var ljusvaken, . talade hon om, har Elemmed oskyldigt bli- vit blött ihop med lutfisken, ock att han i förargelsen lovat ge hanne ock Karna påskris, så de aldrig skulle glömma'! »Men nu har jag>, säger hon, »basat in småländingen i hans kammare, så att när Elemmed bytt om kläder ock kommer dit, är sängen upptagen.»
— Skulle vi då inte kunna ge Smulten fastlagsris, du Ing- rid? frågade jag. — Jag tyckte jag skulle kunnat slita upp en hel riskvast på honom, om jag fått lov.
— Jag vet inte, om mor skulle tycka om det, svarade hon ock sprang ut. Men jag föresatte mig att söka upp Klem- med för att få jälp av honom till att risa både Smulten ock pigorna.
Elemmed var likvisst inte att finna varken i drängkammaren eller i stallet, ock så misstänkte jag, att han gömt sig i bakstugan^ därför sökte jag nu där. I detsamma kommer Ingrid från sitt bestyr med Smulten ock vill gå in ock lägga sig. Men fbrst tar hon bort repet ock lutfisken, spänner repet innanför köks- dörren ock sätter baljan där som råttfälla. Hon väntade Elem- med från det hållet, ock så skulle han åter i lag med lutfisken,, tänkte hon.
Ingrid trabelerar inte tystare med allt detta, än att drängen vaknar. Men han ligger rent orörlig under den tjocka dynan, ock Earua »syr skor», så fönsterrutorna darrar.
Det skall den snåle ligga där, tänker Ingrid ock går fram till den andra sängen, ock ser sig inte för bättre, än hon sätter sig mitt på drängens bröst, så han vrålar till som en tjur.
Aha! tänker hon, det är Elemmed. Detsamma tänkte jag^ när jag hörde vrålet, ock jag ut ock flyttade repet ock baljan tillbaka till pigornas dörr. För nu trodde jag, att någon av dem skulle komma först ut för att stänga in fången. Men i stället var det Ingrid som, sittande på hans bringa, hade fått tag i riset ock lägger om honom, så gott det gick, medan han
80 WIGSTRÖM, KABDE6ILLE. XIII. 10
faade kläderna på. Ock när han äntligen kommer lös från faänne ock vill ut, står han på huvudet igän i lutfiskbaljan.
Han upi) igän ock ner i drängkammaren för att, som ban lovat, väcka de andra drängarna vid hanegället ock skicka dem in för att' risa pigorna. För själv höll han sig eljes för fin till att vara med på den leken. Han bara band fastlagsrisen. Na kunde kamraterna gärna få ett eller två lutbad, så skulle de akta sig för att pika honom med de han fått, ifall den saken blev känd.
Men Ingrid snokade snart upp mig. Hon unnade Karna en väckelse, när hon kunde sova i allt detta stör, ock så banade vi väg för dem, som komma skulle, ock la en liten grjnsäck i den tomma sängen. Så gömde vi oss i bakstugan, där vi kunde böra allt.
Snart kom de andra drängarna smygande över gården ock in i köket ock gled mycket försiktigt fram i den mörka kam- maren — det var skumt, för fönsterna hade stängda luckor. De valde var sin säng, ock nu följde ett basande, de två risen riktigt ven i takt med varandra. Ock som Karna skrek för två, så märkte den ene drängen inte, hur tyst hans offer förhöll sig, utan han bara slog ock slog på den arma grynsäcken, ända tils Ingrid med ett tänt ljus i handen står i dörren ock spörjer, vad korngi*ynen gjort för ont, eftersom de skall späkas.
Drängarna ut, ock Karna, som fått alla sängdynorna över huvudet, drogs fram av Ingrid. Hon inbillade hanne, att hon — Ingrid — legat på sin plats bredvid kamraten, ända tils drängarna skurit av repet ock burit bort baljan. Då först hade hon sprungit upp, men reglerna förbjöd ju att väcka någon, som togs på sängen av fastlagsriset.
Karna trodde vart enda ord, men var så arg, så att hon svor på att någon skulle ha påskris av hanne. Hannes tanke föll på mig, ock därför fick jag i hast satt repet för pigornas dörr, ock lutfisken kom åter ut ur bakstugan.
Ingrid hörde mina påsksysslor, därför talade ock resonerade hon med Karna, så hon kom inte till redig tanke, förrän hon låg framstupa över lutfisken. Men därvid sprang träbanden på baljan, så Karna låg liksom en strandad val ock piskade vatt- net med sina uUsockar, ock blåste ock snörvlade lut genom näsa ock mun.
XIII. 10 FASTLAGSRISET. 81
Vid larmet kom mor ut för att höra, om det var annat än fastlagsris på i%rde. Jag hade då krupit fram nr mitt gömställe ock passade på att fråga, om vi finge lov att gå ut i kist- kammaren.
— I kistkammaren? Ar det Elemmed som skall ha fast- lagsris? säger mor småskrattande.
— Ja, han ligger ju där, vet jag, svarar jag nog så oskyldigt.
— Gärna för mig. Men Karna skall vara ensam om sa- ken, hör du det, Ingrid! Björn, du går genast in.
Aldrig i mitt liv har jag blivit så glad som vid dessa min mors ord, för nu fOrstod jag, att hon unnade den efterhängsne småländingen en bra aga, för det han vågade fria till hanne, en skånsk fribondes enka. Jag hade hälst velat ta hanne i famnen, men jag var ju för stor till det.
Karna fick i hast några torra kläder på sig. Sen svängde hon fastlagsriset ett par varv i den utspillda luten, innan hon på bara fötterna gled ut i kistkammaren.
Som hon slog honom, hon, den starka, fyrkantiga Karna, ock som han skrek! Men hon hade slängt sängdynan över Smulten ock blev i sin goda tro, att det var Klemmed hon späkte med det våta björkriset.
Saken blef häller aldrig sedan klar för Karna, tbr Smul- ten med häst ock kärra var ur gården, innan husfolket kom upp för att se påsksolen dansa på himlen. Men Klemmed ock Karna blev båda lika rasande, när jag sjöng:
*
Jälp, himmel! nå, där for han över disken, rakt i en så, där krögarmor har fisken,
för de trodde, att jag diktat den visan om dem ock fastlagsriset.
Ock nu, god natt ock farväl med er alla! Tack för allt detta roliga ock för det ni så bra kardat både ullen ock vår nästa!
Sv. landim. XIIL 10.
i
Ordlista.
abermal ett »aber», ett »men» vid
något. agna >>avgud>, själysyåldig nnge.
arkeli oväsen.
attanhalare (åttan aderton) nå- gonting långt.
bakstuga bakrum (till bakning).
bandhätta huvudbonad for flickor
vid konfirmation ock bröllop.
bena av gå fort. bete (»bede») stund. böra hål.
bräske stort ogräs såsom kard-
borrar o. dyl. brödhumpling tjockt brödstycke.
bäckamannen näcken, bälg (»balen») skinn, hud.
droen hin onde.
dnkan: gå i d. dö.
dynekista kista för bolster.
dyredom: i d. dyrt. däkel eller däker djävul.
efter: nära efter nära på. evelig: många eveliga gånger
många många gånger.
febb kort svans. fjas käraste. fjumsa fumla. fjäla fnllstoppa. flöt grädde.
ilötamat sur limpa med påbredd sur grädde.
fiötasked sked att skumma grädde.
framtiden våren.
frågeboken en förklaring till ka- tekesens förklaring, framställd i frågor ock svar.
fundas känna, förnimma, tänka.
forfimrad förlägen, tafatt.
förskärrad förvirrad.
glött barn.
gridsk glupsk, snål.
gmnkor pangar, värdesaker.
grässmör smör, kärnat då korna
äta färskt gräs (gå pä bete), grölling barn.
gnbbafil gubbstut.
gada ut (utguda) styra ut sig
påfallande, gass Eerstna (gUSS guds) en- faldig, pjoskig kvinna. Jfr »1
gnss namn», »gnss hus:» o. s. v.
gåstös gåsvdkterska. görveten nyfiken.
ha någ:ot på sig betyda något.
Det har ingenting på sig, sa pigan, födde ett naket barn
(ordstäv), hamsa prata i vädret.
hardiäss mod.
hin (subst.) fan.
hin (pron.) den, en viss.
holians tämligen.
hors häst.
hoseskaft strumpskaft.
hovabonde (»hoa-») frälsebonde.
XIII. 10
ORDLISTA.
83
kardegille kardelag
hångla (med) smeka, kurtisera. häljarp hälvete.
hUrdar (»härer») skuldror, (den^ härniga den liär.
hÖntmg litet barn.
höst både års- ock skördetiden.
kakestan nmgen.
kal un mage ock tarmar i nötbo- skap ock får. kammerset handkammaren, kapntta avliva; stuka.
log, s&llskapskrets ; gil- leslag, arbetsbyte emel- lan en del familjer. Jfr vmöggille» (god-
selgille), »skättegille»
(brytgille) då linet be-
redes m. fl. kavring torkad sur limpa. kistekammare rum for klädkistor
m. m. dyl. klabberi förtretlighet. knep magplågor, knip. knott stött, kort. kållan frossan, källing kattunge. kännelig lätt att iRänkänna.
lanter upptåg, leberi livré.
lik köp traktering efter avslutad
handel, lillstuga rum innanför storstugan, liygås avelsgås, som ej skall
slaktas. ljuga lögn.
ljusvaken fullt vaken, lyx lögn.
låddes (inf. lass) låtsade, lägga till lägga på, låta leva som
avelsdjur.
mackador matador.
niaggedusa »medusa», stor klumpig
kvinna, maka laga (det så), ställa till.
maskerera maskera. mastig mustig.
minstingens åtminstone. minstpiga tjänstilicka underordnad
störstpigan. mora* husmor. mökgille gödselgille.
nattly natthärbärge.
nattramn (»nattravn») gast.
nederdel (»nördel») nedre delen av de lintyg, som voro gjorda av två slags linne.
nock äunu (även = nog).
nästsyskonbarn nästkusiner, ku-
sinsbam.
olika icke hålla för olikt, olämpligt, omskylla urskulda. Otydd oskyld, icke i släkt.
Parnia = Pernilla, pighus pigkammare.
pileknäck sup. portnggla uggla.
prima yra; breda sig, skryta.
priut: »till print ock bit» full- ständigt.
prästbonde arrendator av präst- hemman.
puggetrådare (»poggetrövare»)
»grodtrampare» (skällsord). påhållen sparsam.
radänga lång rad (mast om snack ock prat).
råttkrut (^röttekrud») arsenik, rälig ful. rävapolisk slug.
sicken sådan. sinkadus örfil, skämma sig blygas. skjortgere nedre delen av skjortan, skoiettaborste skosmörjeborste.
skrajtan gapskratt, skrämmcrlig förskräcklig.
84
WIGSTROM, KABDE6ILLE.
XIII. 10
skaver engelska sjukan (barn- sjukdom).
släktbände (av band) stor släkt,
som håller saminan även i ont. Sinörtopp smör, upptornat till en
hög, rundf krusad topp i en
mindre skäl. snaggen: mitt i ansiktet. Sneg falsk ock slug. BDOppa snyfta. Bnåijobb snål varg.
sprackan: få s. på fä nys om.
Sprallan konvulsioner.
spräcka till (pret. sprack ock spräckte) tiUtnla.
stngpiga städerska ock vävpiga.
Ståbäj mycket väsen.
stör stök ock bråk.
Störstdräng gårdsdräng, den främs- te drängen.
störstpiga främsta pigan.
snmma sig besinna sig.
SvinböSte bogen eller skinkan på ett svin.
tavarlig ordentlig (jfr ta vara
tiskande viskande, trallaretaska väska, som bars av tattare o. dyl. folk.
trena (pret. tren) stiga.
trössa gå ock trampa fram ock
åter. tvebockad sammanbojd. tvet (»tved») ett stort oformligt
stycke (t. ex. bröd eller ost), tyckefrö trollmedel för att väcka
kärlek.
ngnsskiva övre skivan på en ugn
av järn. Upplöt övre delen av lintyg.
vedkastapräst den person, som läser över ett lik, innan detta föres från hemmet. Denna bon lästes i östra Göinge härad van- ligen på vedbacken, »vedka8ten>.
vin gällt skrik.
vysta kasta.
vånda gitta, bry sig om.
vångaled grind vid åker.
väggkn ärren väggsmeden (in- sekt).
värahorn vädurshorn.
äcka: stå för äckan ansvara för.
öronly öronljud. överdyna överbolster.
BIDRAG TILL KÄNNEDOl 01
DB SVENSKA LANDSIÅLBN OCK SVENSKT FOLKLIV Ull. Ii.
Till frågan om
akcentueringens invärkan
pä svenskans vokalisation.
Av Axel Kock.
I. Akoentaeringens beteokning.
Innan jag övergår till det egentliga ämnet för denna upp- sats, må några ord egnas åt akcentueringens beteckning.
Den av mig använda tärminologien för svenskans akcen- tuering är följande (jfr Sv. landsm. VI. 2^ s. 15 f.).
A. Som bekant år språkets ordförråd, vad akcentueringen beträffar, fordelat i två stora grupper, vilka använda olika akcentueringssätt. Den ena gruppen utgores, i stort sett, av ord, som äro eller under historisk tid varit enstaviga; den andra väsentligen av ord, som ej blott no äro, utan alltjämt under den - historiska tiden varit två- eller flerstaviga. I överensstämmelse härmed användas benämningarna:
I. enstavighetB-akoentaering (förkortad akc. 1), d. v. s. samt- liga de ezspiratoriska ock musikaliska akcenter, som tillkomma ord av den förra gnippen (till denna höra t. ex. hus, huset [fordom hus et], botten [fordom botn] etc.);
II. tv&- ook flerstavighets-akoentuering (förkortad ako. 2), d. v. s. samtliga de exspiratoriska ock musikaliska akcenter, som till- komma ord av den senare gruppen (till denna höra t. ex. sOkay bottnar^ talade etc. etc.).
B. De olika exspiratoriska akcenter, som kunna användas på en stavelse, äro följande:
I. Fortis (exspiratoriak huvadakoent).
B9, landåm, XIII. lU 1
2 KOCK, AKGENTUBRIN6 OCK V0KALI8ATI0N. XIII. 11
I stockholmskan ock i vissa andra trakters språk finnas två arter av fortis, nämligen :
1) enspetsig fortis, t. ex. på kam ock på första stavelsen av kammen, kammade;
2) tvåspetsig fortis, t. ex. på första stavelsen av kamma.
I andra trakter förekomma andra arter av fortis (jfr s&rskilt Kock i Sv. landsm. VI. 2, s. 24).
II. Semlfortls (exspiratorisk halvakcent):
1) stark semifortis, t. ex. på nltima av olArd ock tacksamhet;
2) svag semifortis, t. es. på nltima av strldshftsty ysterhet^ uttalade med akc. 1.
III. Infortls (exspiratorisk biakcent):
1) le vis, t. ex. på ultima av tala, talade;
2) le vi or, t. ex. på ultima av pojkarna, uttalat med akc. 1;
3) levissimus, t. ex. på ultima av huset.
Denna min tärminologi har av flere författare blivit mer eller mindre akcepterad, bl. a. av Bråte, som föreslagit en liten modifiering i densamma. Han föreslår nämligen de för- kortade attryeken fortis 1 ock fortiB 2 såsom nnder vissa för- hållanden användbara i st. f. resp. fortis ock akc. 1, fortia ook äko. 2. Jag finner detta förslag ändamålsenligt. T. ex. huset kan alltså sägas hava fortis 1 på pennltima (resp. akc. 1 ock fortis på pennltima), taga fortis 2 på pennltima (resp. akc. 2 ock fortis på pennltima).
Emellertid har man icke knnnat enas om beteckningen av de olika akcentneringssätten (akc. 1 ock akc. 2) eller av de olika av språket använda enskilda akcenterna.
I min skrift Svensk akcent ly II bar jag bibehållit den redan av Wbste i hans svensk-franska ordbok år 1807 använda metoden att med ' beteckna fortis' läge i ord med akc. 1 (huset etc.) ock med ' fortis' läge i ord med akc. 2 (tåla etc.) ; men jag har där föreslagit nya akcenttecken för att angiva semifortis C', t. ex. talman) ock levis (', t. ex. tala). Av dessa nyföreslagna tecken har levistecknet blivit även av andra senare använt.
Då jag i Sv. akc. bibehöll de gamla ock vid den tiden nästan allmänt använda tecknen ' ^ för att angiva fortis' läge ock natnr, så var jag medveten om att detta betecknings- system hade ganska stora brister. Men enligt min uppfattning torde föreslåendet av nya beteckningar vara oberättigat, när ett någorlunda passabelt äldre beteckningssystem är allmänt
XIII. 11 AKCENTUERINOENS BETECKNIK6. 3
brukligt. Följes ej denna princip, åstadkommes ofta blott, att man får flera konkurrerande beteckningar, som föga tjäna till själva frågans egentliga utredande. Jag ville därför i Sv. akc. ej föreslå någon förändring i det gamla sättet att beteckna fortis.
Numera synes man emellertid alltmer övergiva detta gamla beteckningssätt, ock olika nya metoder hava redan blivit föreslagna ock använda.
Dä således ett brytande med traditionen måste göras eller, rättare sagt, är gjort, men då jag icke finner något av de föreslagna beteckningssätten tillfredsställande, så tillåter även jag mig att föreslå ett delvis nytt beteckningssätt, vilket synes mig obetingat hava företräde framför de hittils förordade.
Jag skall yttra några ord blott om det i Svenska akade- miens ordboks första häften använda beteckningssättet, ock detta på grund av detta utmärkta arbetes vidsträckta spridning. Detta system utgör en modifikation av den av Ltttkens ock Wulff i deras Aksentlära föreslagna ock använda beteckningen. Om denna har jag haft anledning utförligt uttala mig i Sv. landsm. VI. 2. Lyttebns' ock Wulffs beteckning har blivit i Akademiens ordbok något förbättrad; men den är, enligt min uppfattning, alltjämt otillfredsställande.
Ordboken använder t. ex. beteckningen aMel för att an- giva akc. 1 ock fortis på penultima, levissimus på ultima; t. ex. a^dla' för att beteckna akc. 2 samt fortis på penaltima ock levis på ultima; t. ex. adWokaH för att åskådliggöra akc. 1 med levior på antepenultima ock fortis på ultima.
Man kan, såsom strax nedan skall visas, V^r angivande av akcentueringen mycket väl betjäna sig av siffror; men använda på detta sätt, äro siffrorna missledande. Ultima av adel har levissimus (språkets svagaste exspirationstryck), ock denna akcent lemnas alltså av ordboken obetecknad. Antepenultima av advokat har levior, språkets därnäst svagaste akcent; denna betecknas med 1. Ultima av adla använder levis, språkets därefter kommande svagaste akcent; denna åskådliggöres med 2. Då nu penultima av adla i ordboken fått siffran 3 ock pen- ultima av adel erhållit siffran 4, så måste man naturligtvis draga den slutsatsen, att penultima av aMel i svenska riks- språket under normala förhållanden avgjort har starkare ex- spiratorisk akcent än penultima av a^dla^
4 KOCK, AKCSNTUBRINO OCK YOKALISATION. XIII. 1 1
Detta är emellertid icke fallet. Jag hänmar till min ni- redning härav i Sv. landsm. VI. 2, 8. 22 ff.
Ej häller det i ordboken använda sättet att beteckna Bemi- fortis torde vara lyckligt. Det är dock icke egentligen mia8- ledande, ock jag inlåter mig därför icke på det, utan över- går till att redogöra för ett beteckningsaätt^ som synes mig ändamålsenligt.
Det är givet^ att man, så vitt möjligt är, bör välja en be- teckning) som harmonierar med en redan bruklig metod att åskådliggöra akcentueringen, ock hälst med en sådan, som redan har i någon mån internationell användning.
Det är vidare i hög grad önskvärt, att fortis' läge kan beteck- nas oberoende av svenskans två olika akoentueringssätt, d. v. s. oberoende av om ordet har akc. 1 eller akc. 2, ty blott häri- genom kan man begagna samma fortistecken för angivandet av fortis' plats i nrnordiska ock i nysv. ord. Man vet t. ex. ej, om nmord. *8taina-hu8a »stenhus» på första kompositionsleden hade fortis 1 eller fortis 2; men man kan ofta vi|ja med ett akcenttecken angiva, att fortis (oberoende av hnrnvida det var fortis 1 eller fortis 2) låg på det urnord. ordets första stavelse*
Ett oeftergivligt villkor är vidare, att de olika akcentnerings- sätten (akc. 1 ock akc. 2) angivas med tecken, som ej på något sätt antyda, hurudana akc. 1 ock akc. 2 till sin natnr äro. Ty i en bygd har t. ex. akc. 2 en natnr, i en annan, stundom geografiskt nära liggande, bygd en annan natur etc. etc. Det är därför ogörligt att vid akcentbeteckningen tillika i akustiskt eller Ijudfysiologiskt avseende karakterisera akcentueringssätten. Om detta försökes, blir beteckningen nödvändigt missledande.
Slutligen böra tecken väljas, som äro lättlärda ock finnas å alla eller de flästa tryckerier.
Dessa villkor torde följande beteckning uppfylla.
Bnstaviffhets-akoentuering (s akc. 1) utmärkes med en etta bredvid fortisstavelsens vokal, t ex. hudset, beta^lade, varvid ettan naturligtvis icke angiver någonting om denna vokals (resp. stavelses) vare sig exspiratoriska eller musikaliska natur, utan erinrar om en- i enstavighets-akc. (akc. 1).
Två- eller flerstavighet8-«keentuering (akc. 2) betecknas med en tvåa bredvid fortisHstavelsens vokal, t. ex. ta^, ta^ladbe.
XIII. 11 AKCBKTTJERIMGEK8 BETECKNING. 5
Ej häller denna siffra syftar på vokalens (eller stavelsens) ex- spiratoriska eller mnsikaliska natar, utan påminner om två- i två- ock flerstavighets-akc. (akc. 2).
FortiB betecknas med ' över vokalen, en i språk vetenskap- liga arbeten internationellt använd metod, t. ex. nsv. betåla, tåla; nmord. ^ståma-hnsa.
Mär man vill angiva så väl fortis' läge som ock, hnrnvida ordet har akc. 1 eller akc. 2, användas, vid fullständig akcent- beteckning, både fortistecknet ock siffrorna, t. ex. betåUa, ad- vokåH; tå^a, tå^lade.
Semifortis angives genom ' över vokalen, en i språkveten- skaplig litteratur vanlig metod, t. ex. tå^mån, fördrå^gsåm.
Då det är behövligt att skilja mellan stark ock svag semi- fortis, göres tecknet fVr svag semifortis något mindre än teck- net för stark semifortis, t. ex. tå^mån men fördré^gsåm. Mången gång är det emellertid obehövligt att vid beteckningen skilja dessa ak center.
Levis betecknas med ' på vokalen, t. ex. tåla, talade.
Levior är det mången gång obehövligt att i beteckningen skilja från levis; men i de fall, då detta är nödigt, användes för levior ett förminskat levistecken.
LevisBlmus lemnas obetecknad, t. ex. på ultima av hii^set, på pennltima av tå^ladé.
Mången gång kan även en förkortad akcentuerings- beteckning göra till fyllest. Man kan nämligen utelemna fortistecknet vid siffrorna 1 ock 2 ock låta dessa ensamma beteckna resp. fortis 1 ock fortis 2, t. ex. betaUa, ta^å, ta^Imån.^
Ock då som bekant de övriga akcenternas läge nästan alltid i enkla ord ock oftast i sammansatta ord kunna genom enkla regler bestämmas, när man känner fottis' läge ock känner, hnrnvida ordet har akc. 1 eller akc. 2, så är det ofta obehövligt att utsätta akcenttecknen för semifortis ock infortis. Man kan därför mycket ofta inskränka sig till att blott vid iortisvokalen sätta 1 eller 2, t. ex. beta^la, advokaH; ta^, tävlade.
') Denna förkortade beteckning har blivit använd i föreliggande nppsate.
6 KOCK, AKCBNTUERING OCK VOKAUSATION. XIII. 11
Naturligtvis kan man, om så önskas, låta den na före- slagna akcentbeteckningen samtidigt tjänstgöra även som kyan^ titetsbeteckning för fortis- ock semifortisstavelser, en metod som Ltttkbns ock Wulff använt med sin akcentbeteckning. I så fall sättas akcenttecknen ock siffrorna efter det långa lja> det i stavelsen, varvid hälst blott siffror användas för be* teckningen av fortis 1 ock fortis 2, t. ex. taglet, fU^sk; ta^a» f^Bd^Bka; ta^man\ ske^nbaY etc.
Den här t)5rordade beteckningen med ' ' ' såsom angivande hnvudakcent (fortis), halvakcent (semifortis) ock biakcent (le- vior) skulle kunna användas för alla germanska språk.
Angivandet av akc. 1 ock akc. 2 med resp. 1 ock 2 kommer till som ett plus vid den svenska akcentbeteckningen» emedan svenskan utöver den vanliga germanska akcentueringen har två olika akcentueringssätt (akc. 1 ock akc. 2). För norskan, vilken använder väsentligen samma akcentuering som svenskan, skulle samma beteckning kanna användas. Den är ändamålsenlig även för danskan, i fall detta språk, såsom vissa danska forskare, t. ex. Kabl Vbknbr, Otto Jespebsen, anse^ skiljer ord med akc. 1 ock ord med akc. 2 ej blott genom närvaro ock frånvaro av stötton, utan dessutom genom olika arter av musikalisk akcentuering. Den danska stöttonen, som före- kommer så väl i stavelser med semifortis som i stavelser med fortis, behöver ett särskilt tecken (t. ex. en punkt under eller efter ifrågavarande bokstav).
II. Levior har konserverat ändelsevokalen.
I Sv. akc. I, 108 ff. torde det ha lyckats mig visa, att levis i svenska rspr. konserverat de fulla ändelsevokalerna a, o, u, vilka däremot övergått till e i stavelser med levissimus. Jfr sådana motsatser som
fsv. hwitaat -> nsv. vitast etc. med akc. 2 ock levis på på ultima, men däremot fsv. ixmarster -^ innssrster -> nsv. innerBt etc. med akc. 1 ock levissimus på ultima;
XIII. 11 LEVIOR HAR KONSERVERAT ÄNBELSEYOKALEN. 7
fsv. I)»t bnsta -^ nsv. det bästa etc. med akc. 2 ock levis på nltima, men däremot fsy. pBdt hwitasta (med akc. 2 ock levis på penultima) -> osv. det vitaste etc.
Här må dessatom framhållas ett par belysande exempel. SBRENnis' 8v.-eng. ordbok (1741) bar gammal (med levis på nltima),men gammelmodig, gammeldagsväsende (med levissimns på andra stavelsen). Lex. linc. (1640) har ankar (med levis på andra stavelsen), men ankertogh (med levissimns på andra stavelsen; dock, genom anslutning till det enkla ordet, ankar- trots). Det heter nu blott peppar med levis på ultima, men stundom pepperkaka (jämte pepparkaka) med levissimns på andra stavelsen.
Då alltså levis konserverat ändelsevokalema, men levis- simns låtit dem i^örsvagas, så frågas: hava i en stavelse med levior, vilken akcent är svagare än levis, men starkare än levissimns, de fulla ändelsevokalerna yudlagsenligt konserverats eller försvagats?
Svenska riksspråket har jämförelsevis blott helt få ord, som komma i betraktande vid denna frågas avgörande. Vissa grupper av komposita använda visserligen levior i stor ut- sträckning, men de ha naturligtvis i sina ljudförhållanden an- slutit sig till de enkla orden ock komma alltså ej med i räkningen. I enkla ord åter användes levior ganska litet. Denna akcent brukas i inhemska enkla ord merendels blott då dessa hava akc. 1 ock äro tre- eller flerstaviga. Men fsv. ock nsv. hava blott helt få dylika ordgrupper.
De äro dock tillräckliga för att ådagalägga, att även levior Ijudlagsenligt konserverat de fulla ändelsevokalerna. Detta framgår nämligen av följande.
1. Fsv. nom. sg. fem. ock nentr. pe, pest innarsta med akc. 1 ock levissimns på penultima, levior på ultima har i nsv. blivit (den) det innersta med samma akcentuering ock med bevarat a-ljud i ultima. Däremot har, såsom nyss nämnt, fsv. {)»t hwitasta med akc. 2 ock levis på penultima, levissimns på ultima givit nsv. det vitaste med försvagad ultimavokal.
Den här framhållna ljudlagen har tillämpats även på övriga fsv. superlativer på -arster: nsv. det eftersta (efterst: fsv. ssp- tarster), nsv. det nedersta (nederst: fsv. ni{)arster; fsv. ni- parsta -> nidhssrsta -> nsv. nedersta)^ nsv. det srppersta (ypperst:
8 KOCK, AKGBNTUERING OCK YOKALIBATION. XIII. 1 1
fST. yp(p)ar8ter, fsv. yparata -> nsv. yppersta), nav. det jrttersta (ytterst: fsv. ytarster), nsv. det översta (överst: fsv. oweorster). Samma böjning hava i nsv. sådana superlativer på -erst, som ej finnas eller ej påvisats i fsv. : det understa, bakersta, bortersta» hitersta, mittersta. Så ock det mellersta; jfr fsv. snperlativen mi{)laster.
2. Best formen sg. av fem. i* ock ö-stammar har i fsv. ändeisen -ena, ock de allra flästa sådana stammar äro, oavsett artikeln, enstaviga ock hava därför akc. 1: syndena, sssdhena etc. med levior på altima. I reformatiousperiodens språk kvarstår därför alltjämt ändelsevokalen a oförsvagad: sjrndena, sädhena, sftngena etc.^
3. Best. formen dat. sg. av enstaviga neatrer (fsv. folk etc.) har i yngre fsv. ändeisen -ena, som kvarstår i reforma- tionsperiodens språk ock ännu i vårt bibelspråk: fsv. folkena, landena: ä.-nBV. folokena etc, ännu i bibelspråket i tredje arena etc. Orden hava ock hade akc. 1 med levior på ultima.
4. Fsv. best. formen b0trena (av bot), hsendrena (av hand) etc. har genom anslutning till obest. formen i pl. b0ter, hasnder etc. ombildats till nsv. böterna, händerna etc. Dessa former hava, ock betrena, hssndrena etc. hade, akc. 1 med levior på ultima.
Däremot har i refurmationsperiodens språk a-ljudet i gen. sg. fem. av best. artikeln övergått till e. Fsv. syndinna(r) •> ä.-nsv. syndenne (ock syndene). Orsaken är lätt att inse. I fsv. syndinna efterföljdes artikelns första vokal av långt n-ljud, i fsv. syndina, syndena däremot av kort n-ljud. Denna om- ständighet har vållat, att första vokalen i artikeln (som ju ursprungligen var ett självständigt ord), alltså dess rotvokal, hade en biakcent (väl snarast levis) i formen syndinna, men saknade i syndina, syndena biakcent, som i denna form däremot f^ll på ultima. Under det att i sy^denå levior kon- serverade -a, inträdde utvecklingen a *> e i sy^ndinna med levis på penultima ock leviesimus (ej levior) på ultima, så att man fick syndinne (syndenne). Först senare har n-Ijudet för- kortats i syndenne -^ syndene.
^) Då vi DU hava synden etc. både i ack. ock i nom., så har aaturligtvis nom. -f ormen segrat.
XIII. 11 LBVIOB BAE KONSSRYBBAT ÄNDELSEYOKALEN.
Med den här framställda olika akcentaeriogen av oek Bsmdina (ayndena) är att BammaiiBtälla ett förhållande i MELL. Denna skrift tillämpar vokalbalanslagen fär u : o, men undantag göra gen. ock dat. i best. form ay ordet krona. Dessa kasos heta kronuima, kroniuine, nnder det att ack. sg. best. form heter kronona, ock även obest. form av gen. har -o: krono (jfr Kock Fsv. Ijndl. I, 184). Som bekant har i fsv. ändelse vokalen o närmast utvecklats ur äldre u: kronu, kronuna» kronunnar, kronnnni. De två första formerna kronu, kronuna hade akc. 2 ock lång rotstavelse ock således svag levis på andra stavelsen. De blevo därför Ijudlagsenligt efter vokalbalanslagen krono» kronona. Även kroniinnar, kronnnni hade akc. 2 ock lång rotstavelse; men emedan andra stavelsen efterföljdes av artikelns nn, vilade på denna stavelse en starkare akceot än svag levis, en akcent som till sin ex- spirationsstyrka var identisk med den starka levis (på ultima av Bftghu etc.) eller kanske t. o. m. med semifortis (t. ex. på andra stavelsen av fsv. fiar})anger). Stark levis ock semi- fortis konserverade i fsv. rspr. ändeisens u (såsom u ock lät det ej övergå till o), ock vi ha därför kronunnar, kronunne med u liksom aäghu etc.
Man kan fråga sig: utgör den på andra stavelsen av kronanna(r) vilande akcenten en förstärkning av den svaga levis på ultima av kronu före artikelns tilläggande? Eller hade kronu på ultima redan före tilläggandet av artikeln den biakcent, som tillkommer andra stavelsen i kronunna, så att tilläggandet av en artikelform med långt n-ljud till kronu blott konserverat denna* biakcent, som i den oartikulerade formen krona -> krono försvagats till svag levis? Jag kan icke med visshet avgöra spörsmålet. Men då den allmänna tendensen hos språken är att låta biakcenternas styrka alltmer avtaga, under det att exempel på motsatsen äro mera ovanliga, så synes det mig sannolikast, att den senare av de två ovan framställda frågorna bör besvaras j åkande: under det att bi- akcenternas styrka i allmänhet i någon mån minskades, bibe- höll biakcenten på penultima av kronunna(r) tils vidare sin gamla exspirationsstyrka.
I de nsv. arkaistiska formerna aonenom (best. dat. sg. av son), mannenom etc, som nu uttalas med akc. I ock
i
10 KOCK, AKCKNTUERING OCK YOKALISATION. XIII. 11
levior på nltiiDa^ bar ändelsevokalen o konserverats. Dock skalle den kanske Ijndlagsenligt hava konserrerats framför m, oberoende av hnrnvida stavelsen hade levior eller levissimus. Jag kan icke erinra mig något annat exempel med o i levior- stavelse, vilket skulle nämnvärt tala vare sig för eller emot den här avhandlade ljudlagen.
Här må tillfogas några anmärkningar till förklaring av Ijadntvecklingen a -> e i några ord, som hittils ej torde ha i detta avseende diskuterats.
Fsv. hundrapa har givit nsv. hundrade med akc. 1 ock med försvagad ultimavokal, ehnra sista stavelsen na har levior. Ljudotvecklingen a -^ e i nltima beror därpå, att ordet som bekant ursprangligen är ett kompositnm. Alltså har (hundra})) hundra{)a en gång haft fortis på första, semifortis på andra ock levissimus (ej levior) på tredje stavelsen. Troligen hade redan under fornsvenskans tid semifortis på andra stavelsen försvagats till levis (eller levior?), men denna akcent låg allt- jämt kvar på den urspr. med semifortis akcentuerade andra stavelsen. Vid denna akcentuering (hu^dråpa eller hu^ndråt>a) övergick nltimas a-ljnd Ijudlagsenligt till e (hundrade). Först sedan denna ljudutveckling inträtt, flyttades biakcenten från andra till tredje stavelsen, så att man liksom i andra trestaviga ord med fortis 1 på fSrsta stavelsen fick levior på den tredje: hu^ndradé.
Det är den på andra stavelsen vilande semifortis, resp. levis (levior), som konserverat a-ljodet i andra stavelsen av hundra{)(a) -> nsv. hundra(de), så«att det ej övergick till e.
Fsv. {)U8a]ida har givit nsv. tusende. Akc. 1 är sam- nordisk i I>usand, })UBanda (Kock Sv. akc. II, 449); men fakultativt har man i fsv. på analogisk väg låtit ordet även få akc. 2. Härav förklaras, att det differentierats i nsv., så att räkneordet pu^sand med akc. 1 blivit tursen med levissimus på ultima ock försvagad ändelsevokal, under det att pu^sånd, använt som svordom, med akc. 2 bibehåller a i nsv. tu^siii med levis på ultima (Kock Sv. akc. I, 114). Vid akcentne- ringen pu^sånda med levissimus på ultima uppstod Ijudlags- enligt thusaade med försvagad ultimavokal, ock genom anslut- ning till tursen fick t(h)u8aade e i penultima (tusende).
XIII. 11 LEYIOR HAR KONSERVERAT ÄNDEL8EVOKALEN. 11
Ebora levis konseryerat nltimas a-^ud i fsv. {>8at go^{)å = nsv. det go^då etc. (med a i motsats till mask. fsv. pmn go{)e, nsv. den gode); har nsv. låtit fsv. -a utbytas mot e i neatram (ock även i fem.) av ordinaltalen det, den tredje» Qftrde, f&mte, sjätte» tolfte, vilka dock ha akc. 2 ock levis på nltima. Analogi- iuflytande från andra ordinaltal bar bär varit bestämmande.
I de allra flästa ordinaltalen övergick nämligen nltimas a-ljud i fem. ock neutr. Ijudlagsenligt till e, emedan stavelsen hade levissimns. Detta var fallet med ordinaltalen 13 — 19, i vilka (stark eller svag) semifortis låg på andra stavelsen ock levissimns på ultima. Fsv. })nt })r80ttinda blev därför Ijudlags- enligt nsv. det trettonde etc. Då pest attanda, nionda (nionda), tionda (tiunda) hade akc. 2, fttll levis på andra, levissimns på tredje stavelsen, ock man fick därför Ijudlagsenligt det åttonde etc. Även då man akcentuerade nlunda (nionda), tiunda (tionda) med akc. 1 (Kock Sv. akc. II, 396), hade ultima åtminstone fakul- tativt levissimns, ty dessa ordinaltal uttalades åtminstone i vissa bygder som formellt sammansatta ord med semifortis på andra stavelsen (Kock Fsv. Ijudl. II, 367). Detta var normalt fallet med det urspr. sammansatta fsv. pmt ssUopta (jfr i Sör- bygdmålet ännu äUå^fte). Fsv. {)»t siunda både troligen akc. 1 (liksom den sjunde dialektiskt ännu i dag: Kock Sv. akc. II anf. st.) ock således levissimns på ultima.
Nu hade i samtliga ordinaltalen (såväl tredje, Qärde etc. som sjunde, åttonde etc.) mask. Ijudlagsenligt -e (fsv. pesn fl»r{)e etc). Då man alltså hade den qjunde : det sjunde etc. ock den Qärde : det Qärda etc, så lät man -e på analogisk väg intränga även i det ijftrde etc.
För övrigt är det möjligt, att även det urspr. samman- satta tolfte fordom fakultativt haft akc. 1, i vilket fall pnt to^lfta Ijudlagsenligt blev det tolfte. Ock det är antagligt, att i vissa bygder pBdt pri^isk Ijudlagsenligt blev pBdt I)ri{)iiB, tredje, emedan i föregick a (jfr Kock Fsv. Ijudl. I, 128).
Omvänt kan bevarandet av artikelns vokal som a i ett par fall behöva ett ord till belysning. Reformationsperioden har tungonar (fsv. tungonar), nsv. tungorna (genom tillägg av -na till den obest. pl.-formen tungor). Reformationsperioden använder ock karlana(r), nsv. karlama (genom tillägg av -na till obest. pl.-formen karlar); jfr fsv. ack. karlana ock fem.
12 KOCK, AKCBNTUERINO OCK TOKALISATION. XIII. 11
tungonar etc. Då fsv. I>80t hwitasta, pest hwitara, {>»t kalla{>a etc. med akc. 2 ock leyis på penaltima blivit nsv. det TitaBte, det vitare, det kallade etc. med utvecklingen a -> e i nltima (Kock Sv. ako. I, 122 flf.), så skalle man möjligen ha väntat, att fsv. tungonar med akc. 2 ock karlana med akc. 2 utveck- lats till *tungoner, *karlane (oteslntande). Bevarandet av nl- timas a-ljnd i tungonar, karlana(r) beror troligen därpå, att artikelns vokal a både (i dylika former) en starkare akcent än levissimnsy snarast levior. Det är mycket naturligt, att nltima av t. ex. hwitasta hade annan akcentuering än ultima av t. ex. tungonar, eftersom nltima i det förra ordet sedan gammalt utgjort en integrerande del av detta, men ultima i tungonar relativt sent tillagts tungor. Vid tilläggande av artikeln inaR (enaa) till tunguR erhöll inaR en biakcent på ul- tima, vilket stod i samband med att ultima i tunguR hade levis. I tu%guR-inåR hade ej två efter varandra följande stavelser, utan varannan stavelse biakcent. Även efter utveck- lingen till tungo[R]-nar bibehöll ultima denna biakcent, vare sig att penultima icke desto mindre bibehöll levis eller (vilket väl är antagligare) penultima utbytte denna akcent mot levissimus.
III. De nsv. »bindevokalerna» a, o^ a : e ook komposita med två fortisakoenter i fomsvenskan.
Jag har haft tillfälle att i Sy. akc. II, 389 ff., 498 f. disku- tera den förra av dessa frågor, ock där kommit till fVljande resultat. Den Ijudlagsenliga utvecklingen av fsv. fatabur etc. utgöres av ä.-nsv. flatebur, under det att det nu brukliga fMa- bor har bibehållit a i andra stavelsen, vid tiden för ljudutveck- lingen a ->> e i levissimusstavelser, genom inflytande från än- delsevokalen a i det enkla ordet (gen. pl.) flata, vilket då ännu var brukligt i uttryck sädana som til sinna flata etc. Efter dylika komposita som flatabur ha sedan även andra nybildats i senare tid, ock åtskilliga utgöra rena arkaismer.
Denna förklaring av nsv. former av typen fatabur är del- vis, men blott delvis riktig. Jag skall bär framhålla en annan faktor, som torde ha spelat den väsentligaste rollen vid kon- serverandet av de äldre »bindevokalerna».
XIIL 11 BINDEVOKALIUNA a, O, U : 6. 13
Det är otvivelaktigt, att inflytande från de enkla orden (i vanlig mening) ock antagandet av arkaismer icke äro till* räckliga att förklara de i nav. ganska talrika »bindevokalerna» a» o» u. I nav. rspr. har man t. ex. bama->arv, -barn» -föderaka, •lärare, -lärannnay -mord, -mördare, -mörderaka» -undervia- nlio^:, •ålder, -år (jämte bamarv etc). Ett eller annat av dessa komposita kan uppfattas som arkaism; men detta är ej fallet med alla, så t ex. ej med bamaålder. Oek nttryck så- dana som til ämna bama hava ej kunnat utöva ett så väsent- ligt inflytande, att de tillräckligt förklara kvarståendet av a i bama-. I åtskilliga bygdemål har »bindevokalen» a t o. m. en ännu större användning än i rspr., ock här blir den an- tydda förklaringen ännu otillräckligare.
Förhållandet blir lätt förklarligt, om man antar, atl kom- posita av typen Hitabur, bamaålder, vid tiden för den ljud- lagsenliga utvecklingen a -> e i levissimusstavelser i det äldre språket, ännu kunde uttalas med två fortisakcenter såsom ett minne av att de äro juxtapositioner, uppkomna genoin sammanställning av två skilda ord. Man akcentuerade så väl faHåbu^r (fJaHå bu^r) med levis pä andra stavelsen, som tkHsy- bär med levissimus på andra stavelsen. Vid den förra akcen- tueringen kvarstod a^^udet i fetabnr, emedan det konserverades av levis; vid den senare utvecklades det till e: fatabur.
Redan i Sv. akc. II, 71—75, 184—186 ock dessutom på spridda ställen därstädes^ har jag avhandlat ord med två fortis- akcenter i nsv. Man har sådana av flera olika slag. Blott ett par där icke anförda exempel må nämnas.
Qanska ofta uttalas medvind, motvind med två fortis- akcenter, alltså me^dvi^nd, moHvi^nd, ock detta även då orden icke direkt stå som motsatser till varandra. Denna akcentue- ring av nämnda ord har emellertid sitt upphov i motsats- akcentuering; jfr Sv. akc. II, 184 f.
£n hel grupp av komposita, som utgöra benämningar på hemman eller andra fastigheter av olika natur, ha två eller flera fortisakcenter, t. ex. kro^nÄ-aka^tté-ru^athåUshémman, krohiö-akaHté^fÖrde^lahémman (eller kro^nÖHOLa^tté-förde^la^
O T. ox. 8. 66, 66, 67, 91, 92, 96 etc. Senare har även Tamm behandlat denna fråga i Spr&kvet. sälkk. förh. 1888—91, a. 122—127.
14 KOCK, AKCKNTUERING OCK VOKAUSATION. XIII. 11
hemman)^ kro%6*Bka'tté-kva'mlägenhåt;en, ska^tté-do^mkyrko- hémman, i^zisöokne-fMl^Behéminan.
Alltjämt uttala yi Gö^tå Wnd, 8ve*å la^nd jämte Oö^ta- lånd, Sve^alånd, Ju^då fb^lk jämte Judafolket etc. Komposita sådana som g^^daakOnt fä uttalet ga'dA-flkö4it, om man vill i någon mån förstärka ordets betydelse genom att framhålla första kompositionsleden.
Två fortisakcenter användas i sådana, vnlgärspråket till- höriga, kraftuttryck som en hi^nOå hu^nd, en dj&^vlå ka^rl, där de gamla genitiverna himlat djävla kunna uppfattas såsom i en sammanställning ingående juxtapositionsleder.
Härmed är att sammanställa, att man kan få höra, åt- minstone individuellt (från predikstolen), sådana akcentueringar som sj&^-nö^den, Ju^då-fo^lket, si^nnéa-a^rten etc.
I folkligt tal höras Ju^å da^g, Ju*lå a^ltån (i Skåne) i motsats till rspr:s julidag samt julafton (jämte jula^ftön). Jfr ock i viss mån t. ex. det i Skåne brukliga uttalet Lu^ndå ata^d (i Skånemålet Lo'];g4 på^gå »Lunds pojkar», benämning på Lunds tvä domkyrkotorn) med La%dagl&rd.
Redan dessa exempel visa. att åtskilliga juxtapositioner alltjämt kunna uttalas dels med en, dels med två fortisakcenter, liksom att gränsen mellan en juxtaposition ock två skilda ord är svävande.
Det är självklart, att uttalet med två fortisakcenter är det ursprungliga i alla juxtapositioner. Detta uttal användes, innan orden sammansmält till en enhet, ock fakultativt under den period, då de hö] lo på att sammansmälta till en enhet. Jag förmodar, att man i fsv. ock i den äldre nsv. vida oftare än i våra dagar kunde låta juxtapositioner fakultativt uttalas såväl med tvä fortisakceuter som med en fortisakcent. Som bekant är det ytterst vanligt, att i fsv. juxtapositionsleder skrivas i sär, t. ex. fingra knoe, blops sweter etc, ock det är antagligt, att denna skrivning ursprungligen angav uttal med två fortisakcen- ter, fastän en dylik skrivning senare genom traditionen kunde bibehållas, även sedan orden erhållit en fortisakcent.
Även i äldre nsv. finner man ofta exempel på att juxta- positioner skrivas i sär, vilka nu pläga sammanskrivas; så t. ex. i Lex. linc. Bama ålder, Affguda Bel&te, Affguda Offer, elakoga Wljsa, middags sömpn, korpa skrän etc.
XIII. 11 BINBSYOKALERNA a, O, U : 6. 15
Till jämförelse påminner jag om det bekanta förhällandet, att i nyeng. komposita med tyå lika starka fortisakcenter äro ytterst Yanliga, t. ex. äpple pudding, slik thread etc, men att man även i andra, skenbart yäsentligen likartade, komposita har blott en fortisakcent t. ex. appletree. »Even stress [= två fortisakeenter] is often preserved in newly-formed compoonds or gronps merely becaase the meaning of the two elements is still fresh in the minds of those who nse the compound . . ., while a similar componnd which was formed long ago, and has becomed traditional, so that the original meaning of its elements is no longer prominent, keeps its original uneven stress [= en fortisakcent], or snbtitutes uneven for even stress» (Sweet, Engl. gramm. § 899).
Under dessa förhållanden är det mycket naturligt, att nsv. bamaålder etc. har kvar a i andra stavelsen. När fsv. le^ghar- dågher med levissimns på andra stavelsen övergick till ä.-n8V. lO^gerdåg, fsv. 8d'ttal»gger till nsv. &'ttel&gg, så akcentuerade man ännn ba^måå^lder etc. med levis på andra stavelsen, ock levis konserverade -a-. Det fsv. GeHa-lånd blev ä.-nsv. Oöthe- land (Lex. linc); men vid sidan därav hade man ock bar, som nyss nämnt, ännn Qö^tå la^nd. Senare har detta Göta land med bevarat a-ljud erhållit (fakultativt) akcentueringen Oö^talånd. Men i detta yngre GtöHalånd har a-ljndet (ännu)icke övergått till e.
I överensstämmelse härmed äro andra likartade dubbel- former att uppfatta, t. ex. ännu allahanda (även uttalet a^Uå ha^ndi) : allehanda (så i Lex. linc); jordagods» jordabalk : jordebok (jordegosa i Lex. linc); Dalalagen : Dalelagen (Dahle Laghen i titeln på 1676 års upplaga); i Lex. linc foglaboo : fbgleboo, foglafftngiare : foglefängie; bogalijk »arouatus» : bogesäok; Fårahuua^, -heerde^ : Fåreakin; fotapall^ : foote- bekn, -sioka; Hondaflu^ia, -stlema : Hnndetunga.
Redan ovan ha exempel anförts, som visa, att vi nu kunna använda en a-form i komposita, som under 1600-talet hade eller kunde hava e till »bindevokal». Detsamma är ock fallet i t. ex. nsv. herravälde : Herrewälde (Lex. linc), nsv. karla* vagnen : karlewagn (Lex. linc), nsv. getabook : getebook (Lex. linc), nsv. Ijusastake (i kyrklig stil) : liuseataake (Lex. linc), nsv. åratal (»för bättre eftertryck hällre än årtal i vissa
^) Så ännu i något åldeidomlig stil.
16 KOCK, AKCSNTUBBINO OCK VOKALI8AT10N. XIII. 11
ställningar» enligt Sv. Ak:8 ordlista'^, alltså utgånget från den emfatiska akcentneringen å^ ta^l, jfr Sv. akc. II, 185) : Ähre- taal (Lex. linc). Emellertid äro i de fllUita fall a-formerna icke nybildningar, utan bara alltjämt fortlevat sedan medeltiden, änder senare tid vid sidan ay e*former.
I vissa fall brukas likvisst a-formerna i vårt nuvarande språk väs^itligen i kyrklig eller ålderdomlig stil, ock de kunna således i viss mån uppfattas som arkaismer. Vid sin sida ha de då ofta former utan »bindevokal», t. ex. ]Ja8(a)8take9 f&r(a)- herde» fotapall : fotfäate.
»Bindevokalen» o har behandlats på väsentligen samma sätt som »bindevokalen» a.
Så hava t. ex. fsv. ondsko-ftilder, fterio-karl» 8nu)>io- b»lgher med fortis på fi^rsta, levissimns på andra ock semi- fortis på tredje stavelsen Ijudlagsenligt givit (äldre) nsv. ondska- fbll, iäzjekarl, smedjebftlg etc.
Emellertid har t. ex. fsv. k3rrklo-})lawer givit dels i nsv. rspr. kyrkotjuv» dels i äldre nsv. (t. ex. i Lex. linc.) kyrkietiuf ; ock alltjämt brukas i vissa trakter även av personer, som tala riksspråk, formen kyrketjuv (jämte kyrklguv). Formen kyrkie- tlnf bar utgått från den fsv. akcentneringen ky^rkio^I^iawer med levissimus på -o-; formen kyrkotjuv åter från den fsv. akeentueringen ky^ki6 {)iu^wer med levi^ på -o-: levis har konserverat o-ljudet. I nsv. skrift anses i likartade ord e-former vara mindre vårdade, så att merendels o-former eller former utan »bindevokal» användas; men i äldre nsv. voro de mycket brukliga (jfr vidare nedan). I Lex. linc. äro de ännu de van- ligare formerna.
Några exempel på dubbelformer må anfl^ras, vilka äro att förklara som kjrrkotjav : kyrkietiuf. Lex. linc lungosiiik : lungesott; myroftill : myrestack (dock kanske av äldre *myra- staok); ådrokäUa» ådrofall etc. : ådrekUla, ådreslagh; bölioljjk, i MUowIJb : böliefall, -drifvren etc; åskioslag etc. : åakie- bleok; dyngioftdl etc. : dyngiebruun; plåghoandar (så ännu) : plågeandar; nsv. harpolek(are) : Lex. linc. harpeslagerska. I Sv. akc. II, 391 ha exempel på nsv. nybildningar med
»bindevokalen» o anförts.
.*
Även. i t. ex. avledningar på -Barn finner man en växling o : e» såsom nsv. hälsosam (Lex. linc lyckosam, mödosam) :
XIII. 11 BINDEYOKALIRNA a, O, U : 6. 17
Lex. linc. hälBeaam. Man kan fråga, burnvida o-ljudet i t. ex. hftlBosam, bibehållits genom inflytande från sådana jnztaposi- tioner som hälso-bninn, -kftlla etc, där det åter kvarstod på grund av en äldre akcentuering hä^6 bra%n etc, eller om hälsosam bibehållit o-ljudet, emedan det självt (oek andra likartade avledningar på -8kap(er), -bar etc) i fsv. kunde akeentneras med två fortisakcenter; alltså hsD^lsÅ-sa^mbor. Det senare antagandet är kanske möjligt. Härför talar näm- ligen även den omständigheten, att vokalbalanslagarna ofta til- lämpas efter avledningsändelserna -samber, -8kap(er) i fsv., t. ex. fsv. fmktsamiy ensami, vndirsami» oompanskapi, s»lla- skapi jämte t. ex. helsamo (annorlunda Kock Fsv. Ijudl. II, 346 f.). Jfr att man i nsv. vid emfatiskt tal kan akcentuera t. ex. u^ppénba^rlisen med två fortisakcenter.
I analogi med sådana nsv. ord som egodelar, vilodag, kvinnoUädnlng, födslovånda, krukomakare etc bäva nsv. miamiskobam (Lex. linc. Menniskio Tiuff) etc. bibehållit o- Ijudet.
»Bindevokalen» u bar behandlats väsentligen på samma sätt som »bindevokalerna» a ock o. I nsv. varulager, gatu- fired, foroskog, tgärudal', sålubod, vattusot etc. hava vi kvar u-ljudet i andra stavelsen, emedan orden fakultativt kunde erhålla två fortisakcenter ock levis på andra stavelsen vid tiden för utvecklingen u -> o -> e i stavelser med levissimus.
Emellertid förekommer i den äldre nsv. även foroträä (Lex. linc). Denna vokalisation visar, att man i fsv. jämte Ai^nii- tr»^ med två fortisakcenter ock stark levis på andra sta- velsen fakultativt uttalade ordet fti^rutr» med fortis på första, levissimus på andra ock semifortis på tredje stavelsen (jfr Kock Fsv. Ijndl. II, 345). Jämte tamskog hör man nu även ftireskog, åtminstone i vissa bygder, även av personer, som fä anses tala rspr. Vid akcentueringen fa^roskög har ordet alltså vidare Ijudlagsenligt övergått till fa^reskög.
^) I ^ftm- har brytDingsdiftongen in på analogisk vag ersatte av la (-> isB); se Kock i Sv. landsm. XII. 7, s. 24. Jag hoppas i annat sammanhang knnna visa, att brytningsdiftongen in (lo) i fgutn. Ijud- lagsenligt blivit le, d& den i fsv. blev is, samt att i fsv. flurir ock pret. huldo, holdo» hsldo brytningsdiftongen in på sfirskilt sätt modifierats.
Sv. landsm, XIII. 11. %
18 KOCK, AKCKNTUERIMG OCK VOKALISATION. XIII. 11
IV. Något om vokalsynkope 1 nysvenskan.
I nsT. rspr. bar man som bekant dels sådana komposita utan »bindevokal», vilka även i fsv. saknade sådan (t. ex. nsv. handbett : fsv. handbit), dels komposita ntan »bindevokal», vilka i fsv. ock äldre nsv. både en dylik (t. ex. nsv. växt- namnet handtonga : ä.-nsv. handetanga, fsv. handatanga). Det frågas: har atvecklingen från handetanga (hundatunga) till hundtanga försiggått så, att e-ljndet (eller rättare e-ljndet) i handetanga Ijudlagsenligt tl)rlorats, eller bar den framkallats av analogipåvärkan från ord av typen handbett, vilka sedan gammalt saknade »bindevokal»? Eller då man i äldre nsv. har fogleboo (jfr fsv. Aighla sånger» fiighla skarl etc.), men i nsv. fogelbo, så frågas: kan detta fogelbo utgöra den Ijud- lagsenliga utvecklingen av fogleboo, eller utgör det nödvändigt en rekomposition av fogel ock bo? Ock i fall det utgör den Ijudlagsenliga utvecklingen av fogleboo, så frågas åter: har fogel* uppstått av äldre fogle* genom »omkastning» av 1 (jfr Bydqv. V, 54 noten 2)? Ock vidare: varför har nsv. t. ex. herde: herdestav med »bindevokal», men t. ex. båge: båg- sträng utan »bindevokal?»
Jag skall söka i någon mån belysa dessa, väsentligen outredda, frågor.
Man har i nsv. rspr. i inskränkt mening (d. v. s. i det vårdade föredragsspråket, som i detta avseende väsentligen torde sammanfalla med den bildade klassens talspråk i huvud- staden) massor av komposita utan »bindevokal», vilka i fsv. ock ännu under 1600-talet hade »bindevokal», t. ex. bränn- märke, -vin (fsv. brsDnnemsdrke, -vin; Lex. linc, Diet. hamb.^ brännen:iär(o)ke), fäUbrygga, -bom etc. (fsv. ftollebodh, -porter etc.), fyllhund (Lex. linc. Diet. hamb. lyilehunder), ledstjärna (fsv. Ie{)e8ti8dma), körsven (fsv. kereswen, Lex. linc. köreswen, men Diet. hamb. körawän), hängdy (fsv. hsengedy).
Förhållandet är detsamma med t. ex. ord på -lig, vilka i det äldre språket hade långt i-ljnd ock således voro formellt
') Förkortning for Nytt Dictionarium på Latin Swenska och lyska^ som och Swenska och Latin^ samt Tyska och Swenska (Ham- burg 1700).
XIII. 11 V0KAL8YNK0PE I NYSVENSKAN. 19
sammansatta, t. ex. märklig (fsv. m»rkeliker, Lex. linc. mftrke- ligh, Diet. hamb. merkelig), tttlig (Lex. line., Diet. hamb. äteUg(h)).
Helt visst har i ord sådana som brännmärke, märklig ete. andra stavelsens e- (eller rättare e-)Ijad förlorats Ijudlags- enligt. Blott genom antagande av ganska komplicerade analogi- iniytelser skulle vokalförlnsten annars kunna förklaras. Man måste i så fall antaga, att sedan man fått t. ex. handtanga jämte hundetunga under inflytande av handbett, man efter analogien hundetunga : hundtunga till brännemärke nybildade sidoformen brännmärke, som sedan blev den segrande formen.
Häremot talar redan den omständigheten, att fOrlnsten av e i märk(e)lig etc. knappast kan på detta sätt förklaras. Men bestämdare vittnar häremot, att i syd-Sverges (Götalands) sam- talsspråk former med »bindevokalen» e äro ganska vanliga i ord, som i rspr. i inskränkt mening sakna »bindevokal»; så t. ex. bränn(e)vin, fyu(e)hand, märk(e)lig, tyd(e)lig etc. Detta talar för att olika ljudlagar tillämpats i skilda trakter.
Ätt dömma av lexika torde det ha varit under förra hälften av 1700-talet som förlusten av e-ljudet i skriftspråket väsent- ligen^ försiggick i ord sådana som bränn(e)vin. Så har Sere- Nius' år 1741 utgivna svensk-engelska ordbok, väsentligen i motsats till Lex. linc. ock Diet. hamb., brenwin, fällport, -stol etc., fyllhund, ledband, -stänger, körswen, hengdy etc. ; Linds ordbok (1749) brännmärke, -Järn etc. (men bränn[e]win), fäll- bro, -knif, fyllhund, ledband, hänglåa etc; 8ahlstbdts ordbok (1773) bränwin, fällbom, -knif, ledband, körswen, hänglfts, hängmahn etc.
Ljudet e förloras således i levissimusstavelse mellan en fortis- ock en semifortisstavelse.
Först senare har förlusten av e i adjektiv sådana som märk(e)lig i^örsiggått. Så ha Serbnius ock Lind merkelig, ömkelig, tydelig, elskelig etc, ock ännu är denna vokalfVrlust icke fullt genomförd i rspr. (i inskränkt mening). Detta sam- manhänger möjligen därmed, att i-ljudet i -lig förkortats, så att denna avledningsändelse erhållit levis i st. f. äldre stark semifortis.
') Språkbruket är dock naturligtvis ofta delvis olika hos skilda för- fattare ock i skilda ordböcker.
20 KOCK, AKCENTUERINO OCK YOKALISATTON. XIII. 11
Det är emellertid givet, att även ett av äldre a eller o (a) uppkommet e förloras enligt ovan framställda ljudlag, då näm- ligen ntvecklingen a -> e ock o (u) ->- e varit genomförd redan på 1600<talet.
Detta bekräftas av följande exempel. Fsv. bondabyr» •U8dt>e etc. : Lex. lino. & Diet. hamb. bondeby(y). Diet. hamb. bondewerok : Ser. bondlurk, -fblk ete., nsv. bondby etc.; fsv. butfha atrsBiiger» boghaman : Lex. linc. & Diet hamb. boge* Bträng» -akytter : Ser. bogstreng (men bogeakytl), nsv. båg» Btrttng, -skytt etc; fsv. galla sot : Lex. linc. & Diet. hamb. gallo» itill : Ser. & nsv. gall^juk(a) etc. ; fsv. skola msoBtare etc. : Lex. linc. & Diet. hamb. soholemästaro etc. : Ser. Bkolmestare» nsv. skolmästare etc; fsv. osa fiU., -ha{) etc : Lex. linc. oxedrijf» ware, -tunga. Diet hamb. ozetunga, -öra' : Ser. & nsv. oadcdtt» -lår etc; fsv. baggasota : Lex. linc. baggesöta (så ock Ser.) : nsv. baggsöta; fsv. hisorta blo{> etc : Lex. linc & Diet hamb. hiertehinna etc : Ser. & nsv. hjertklappning, -nupen etc; fsv. bokka horn, bukka ki0t etc. : Lex. linc. bockehom : Sen bookskinn, nsv. bookhom, -kött, -skinn etc; fsv. bru{)a sssng : Lex. linc. brudesäng : nsv. brudsäng; fsv. diura gar{>er : Lex. linc. & Diet. hamb. diuregård : Ser. & nsv. diurgård; fsv. dyravaktare (duravaktaro) : Lex. lino. dörewaohtare : Lind & nsv. dör(r)Taktare o. s. v.
Förhållandet har varit detsamma, då fttrsta kompositions- leden är trestavig med fortis på första stavelsen, t. ex. fsv. flkona trss : Lex. linc. flkonelund, fikone foghel : Ser. & nsv. fikonträd; fsv. bakara ughn : Lex. linc & Diet. hamb. bakaro konst : nsv. bag^rkonst.
Fsv. asko-h0gher, -graf etc : Lex. linc. aakeblåsare : Ser. & nsv. askfärgCa); fsv. dsrngio htfgher : Lex. linc. dyngehögh : Ser. & nsv. dynghög; fsv. ksldo vatn : Lex. linc. källekrok : Ser. kellArö, -watn, nsv. käUvatten etc; fsv. klokko kleepper, -strsonger etc. : Lex. linc klockekläpp, -stapel : Ser. klocsk- Btapul, -ljud etc, nsv. klockstapel etc; fsv. kyrkio {»iuwer.
') Då Lex. Hnc. har ozOra (ej ozeOra), sammaohänger det tro- ligen därmed, att senare kompositionsleden börjar på vokal (eller därmed att den börjar på palatal vokal).
XIII. 11 V0KAL8YNK0PE I NYSVKNSKAN. 21
•gar{)er etc.^ : Lex. linc. kyrkietiaf» -gård etc, Diet. hamb. kyrokietiiif, kyrke gftrd : nsv. kyrktjuv, kyikgård (ofta uttalat körrgård) ete.; fsv. tunnobindare : Lex. line. & Diet. hamb. tunnebindare : Ser. & nsv. tun(n)bindare; fsv. m»B80 hakul : Lex. line. & Diet. hamb. mesaehake : Ser. & nsv. messhake; fsv. lungo sot : Lex. linc. lungeaott. Diet. hamb. lungeaoth : Ser. & nsv. lungsot; fsv. flughu flsskter, -qwaster, (flu[gh]oswamper) : Diet. hamb. flugekryder : Ser. & nsv. flugstunget o. s. v.
När första kompositionsleden är trestavig med fortis på fbrsta staveUen, har utvecklingen varit densamma, t. ex. fsv. *«etlkio sur : Lex. linc. & Diet. hamb. åtiokiesuur : nsv. ättlksur.
I viss mån som en skenbar motsats till här framhållna Ijudlagsenliga utveckling kan man undantagsvis finna »binde* vokal» i ä.-nsv. ord, vilka sakna »bindevokal» i fsv., t. ex. Lex. linc. fåreskinn : fsv. fturakin; Diet. hamb. hiemeskåål, ännu Ser. hjemeskålen : fsv. hissmskal; Diet. hamb. granne* qwinna : fsv. granqwinna.
I de nsv. orden hava vi naturligtvis exempel på relativt sena analogibildningar, liksom över huvud analogien spelat en mycket viktig roll vid bildandet av komposita. I fsv. har man tänk dyngia, -flukker, -galle m. fl. juxtapoaitioner, bildade med gen. pl. fiBura* Det har däremot påvisats blott den egent- liga kompositionen flBu*skin (ej juxta positionen ^flaraakin); ora nftgot 'fthraskin icke funnits (vilket dock är mycket möjligt), så har naturligtvis, sedan Aira hior{) etc. Ijudlagsenligt över- gått till fårehiord etc., fftrskinn under inflytande av dylika ord ombildats till ttreskinn. I väsentlig överensstämmelse härmed äro bjemeskål, granneqwinna att uppfatta.
Vi övergå till frågan, varför i nsv. rspr. (i inskränkt mening) »bindevokalen» e kvarstår i vissa ord, ehuru den har förlorats i andra, som synas vara med dem likställiga. Blott några av huvudsynpunkterna framhållas.
1) Fsv. har klrkmasfla, klrkauesao dagber etc. jfimte kirkio* mflBSSO dagher etc. Formen klrknuBsaa utan »bindevokal» är bildad under inflytande av mit. kerkmesse. Det under 1400-talet motande mandagher (jämte manadagher) kan vara ett egentligt kompositum, men utgör väl snarare en förkortning av manadagher, framkallad under in- flytande av mit. maadaoh samt av fsv. tiadagher, fifedagher.
22 KOCK, AKCENTUE&INO OCK VOKALISATION. XIII. 11
1. En av orsakeroa är, att e i relativt seo tid appdtått av a, resp. o, emedan jaxtapositionen ovanligt länge bibehåll tv& fortisakcenter ock levis på kompositionsvokalen a, resp. o. Sä ha vi alltjämt blott herdedikt^ »kväde, -stav (ej 'herdstav etc). Det förklaras därav, att ännu Sbrenius har herdadikt, -qwäde» -etaf, Lind herdaataf, -skräppa, vilket åter beror på att akeentneringen he^rdå di^kt etc. i dessa jnxtaposi tioner ovanligt länge kvarstod. Herdadikt har således (åtminstone i vissa trakter) blivit herdedikt först efter den tid, då bogha- Btrceni^r blivit bogesträng (Lez. linc). Men det är då även naturligt, att e-(e-)ljudet förlorats i bfigsträag» nnder det att det kvarstår i herdestav etc. Jfr härmed, att vi alltjämt hava Gö^talånd med -a-, emedan det först i sen tid sammanvuxit av Qdta land (se s. 15).
I överensstämmelse med herdestav etc. kanna ft^rklaras t. ex. påveatol, jältemod, havremjöl, humlegård, enkedrottning» humlebo, ugglebo» möjligen ock hittebarn (av fsv. hitto- barn, sabst. hitta), kännemärke (jfr fsv. ksennoswen, ksenna* 8wen jämte det vanligare ksonneswen), sändemän (jfr fsv. scendomsen jämte sssndemsen, -ba{)i etc).
Liksom man i den äldre nsv. hade fbglabo : foglebo eto.> så har nsv. rspr. (i inskränkt betydelse) komposita, som dels ha, dels sakna »bindevokalen» e, t. ex. 8trump(e)band, florg(e)- bud, jftrt(e)blod.
Stundom har e-formen stadgats i vissa komposita, under det att andra, sammansatta med detta samma ord såsom första kompositionsled, sakna »bindevokal», t. ex. bondeat&nd, men bondby, bondblyg etc. (så redan Sahlst.^ men Lind bondeby); prästestånd, men prästgård, -möte etc; sorgebarn, men sorg* bunden, -dräkt etc; järtegod, -gryn, -lag, -vinnande etc, men järtblAd, -fel, -fbrmig etc
Bondestånd : bondby etc. är naturligtvis att iorklara väsent- ligen som ä.-nsv. foglabo : foglebo, blott med den skillnaden, att i bondestånd : bondby reduktionen av »bindevokalen» gått ett s^teg längre. BoHidå 8tå%d bibehöll a längre än bo^da- hf -> bo^ndeb^; senare bo^dasttad -> bo^ndestlånd ock bo*nde- hf -> bo^ndbj^.
Det är kanske icke omöjligt, att bibehållandet av »binde- vokalen» även i t. ex. smädeskrilt, skådespel, vilka ej utgöra
XIII. 1 1 YOKALBYNKOPE I NT9YBNSKAN. 23
arsprnngliga juxtapositioner, beror p& en äldre akcentuering smä^déskri^ft etc.
2. Ed annan orsak till bibehållandet av Abindevokalen» ntgör anslutning till ett motsvarande enkelt ord på -e, t. ex. ylletyg (: ylle), linnekläder (: linne), flakevatten (: fiske).
Om man så vill, kan man även fatta dylika sammansätt- ningar som rekom positioner. Även sådana ovan nämnda kom- posita som påvestol, herdestav etc. knnna naturligtvis för- klaras på detta sätt.
3. I enskilda ord har e bibehållits genom lagspråkets eller kyrkospråkets konservatism; detta är väl fallet med t. ex. tidelag (fsv. {)y{>elagh).
4. I ett ock annat ord har e fakultativt bibehållits, emedan genom dess fbrlnst två lika eller snarlika explosivor skulle sammanstöta, varigenom gränsen mellan kompositionsledema skulle bli (nästan) utplånad. Så säger man t. ex. gärna väntetid, men blott väntrum, -sal, -pangar etc. ; gärna strumpeband, men blott strumpfot, strumpstickare etc; väl hällre kyrkekläder än kyrkevaktare, kyrketom etc.
ö. Förbållandet med komposita sådana som smedjegård etc. är särskilt anmärkningsvärt. Redan Rydqv. V, 54 har framhållit, att »allestädes äro ... de med j utbildade orden motspänstiga för hopkrympning». Man har så t. ex. uteslutande smedjehärd, kedjeräkning, vädjemål, stödjemur, glädjedag, Ittttjeftdl, k&ttjefuU, viljekraft, skiljebrev, -dommare etc. (men skiljaktig, skiljbar), oljedränka, -duk, -träd etc. (men oljaktig), liljeväxt, mönjefärgad. Man har vidare söljetom (Sv. ak:s ordlista) ock söljtom (Lundeils ordlista), bö]j(e)rörel8e; nu- mera fäijbåt, Aijkarl etc, värj Aste, -sllda etc, smörjburk; men ännu Sbrenius skrev fetjekarl, -pengar, wärjefäste.
Hava vi här att göra med en ljudlag, enligt vilken »binde- vokalen» e i IjndiÖrbindelsen -je- icke förlorades, eller böra orden förklaras enligt samma princip som bondestånd etc (s. 22)?
Då faktiskt under de senaste 150 åren férjekarl blivit fftijkarl, wärjefäste värjfäste (ord med -rje-), ock då vi uttala skiljbar, skönjbar, så strider det ej mot språkets uttalsmöjlig- heter att bortkasta ]>bindevokaleni> e i ljudförbindelserna -rje-, -Ije-, -nje- efterföljda av konsonant; jfr att vi ha nsv. ord
24 KOCK, AKCJSNTUERING OCK YOKALISATIOK. XIII. 1 1
slntande på -ij (borg etc), ^Ij (talg etc.), -^j (Yånj etc). Meu då I judför bindeisen -je- kvarstår i så många ord, så är det Täl troligt^ att i någon mån en ljudlag eller åtminstone en uttalstendens spelat en roll.
Förhållandet torde snarast vara, att -je- :^ljndlag8enligt» kvarstår efter d, t före följande konsonant (smedjegårcU lättje- fall etc.), vilket sammanhänger därmed, att Ijudförbindelserna •djg-, -ttjf- etc. äro (icke omöjliga, men) svåra att uttala. Åter- igän i t. ex. oljetrftd kan bibehållandet av e bero på att ännu Lex. linc. har oliotrft, oliofUll, antydande en länge bi- behållen akcentuering o']j6 trft^ (vid skiljebrev etc. bör erinras om att vi ännu hava växelformen akiljobrev etc). På analogt sätt skulle väl ock liljeväxt, mönjefärgad, viljekraft etc. kunna uppfattas. Men då man, på sätt som visats, bibehöll -je- i flertalet ifrågavarande ord, kunna de ha pAvärkat andra ord med -je*, så att -je- i liljeväxt etc. genom analogiinflytande kvarstod.
Det är för övrigt självklart, att »bindevokaleni» stundom även annars bibehållits genom inflytande från andra komposita, en fråga som jag här förbigår.
Även torde ord med bibehållen »bindevokab i rspr. i in- skränkt mening någon gång ha lånats från bygder (Götaland), där !>bindevokalem> Ijudlagsenligt bibehållits i vida större ut- sträckning.
Efter den ovan gjorda utredningen är det icke längre obe- gripligt, huru man i en ock samma skrift eller vid samma tid kan i en ock samma kompositionsled använda tre olika !>sta- dierD av kompositionsformer. Så har t. ex. Sbrbnius öma- taalare^ : ömesprong : ömgått; ögnableok, -sikte, -kast etc. :
^) I detta Bammanbang må nämnas ett nytt stod för den av mig i Skand. Arch. I, 40 noten framställda dialektiska ljudlagen, enligt vilken o i semifortis- ock levisstavelser blivit a, när näst föregående stavelse hade a. I tiondelängden fdr Skellefte för 1571 skrivas personnamn på -son alltid med o i ultima med undantag av Oisan, som nannare 50 ggr har denna form ock blott 4 & 5 ggr Olson, kanake Hermandsan (I gång) samt en gång JOnsan (Lindgr. i Sv. landam. XII. 1, s. 105). Detta anmärkningsvärda förhållande förklaras därav, att Olafsson givit *01afssan -> Oisan, Hermandson -> Hermandsan, Jonissason -> J0n(l8Sa)8an. Gen. Jenlssa finnes t. ex. i Styffe, Bidr. t. Skand. hist. II, 86, 96 (år 1399).
XIII. 11 TOKALSYNKOPE 1 NTSTBVSKAN. 25
dgnewråa, -sten etc. : ögiutfnka. Alla dessa former ba åtgått fr&D ursprungliga juxtapositioner med gen. pl. 0ma-, 0ghna- (under det att Sbrbnius' örhinna etc. utgöra egentliga [d. v. s. urgamla] komposita). Det vardagliga 0ma-git sammanväxte tidigt till ett ord, antog därför tidigt blott en fortisakcent ock levissinius på ft, varfbr det så tidigt blev ömegått, att e för- lorades under förra hälften av 1700:talet (ömgått). I det mindre vardagliga '0ma sprang sammanväxte jnxtapositionslederna först senare; utvecklingen ömasprftag -^ ömesprong inträdde därför så sent, att e ej samtidigt kunde förloras i ömesprong ock dm(e)gått. Det i bibelspråket använda dmataslare åter har längst bibehållit det gamla uttalat med två förtisakcenter ock därför ännu icke hos Serbnius låtit »bindevokalenx» försvagas. I de anförda exemplen ömgått, ögnsjnka är vid formen utan i>bindevokab mdjligheten av rekomposition utesluten. I andra fall kan man, då de tre olika ]»stadiernai> förekomma, mer eller mindre misstänka rekomposition vid formen utan ]»bindevokab. Så t. ex. i nsv. karlavagnen : karlewagn (Lex. linc.) : karlwagnen (Sahlst.), nsv. prästadöme : prästestånd : prästgård etc. etc.
Här må framhållas, att (åtminstone dialektiskt) e synes Ijudlagsenligt kvarstå i le vissi musstavelse, som omedelbart före- gås av en levior- (resp. levis-)stavelse ock omedelbart efter- följes av en fortisstavelse, ock detta ehuru på samma ort e i levissimusstavelse förloras, när den föregås av en fortis- ock efterföljes av en semifortisstavelse. Jag påminuer om t. ex. födande ord:
Den nuvarande stockholmskan har spelevä^rk, men spe^I- värk. Weste (1807) angiver samma skillnad: speleve^rk (fam. =s= engin, machine; jonjon), men spe^Iverk (i ur; = sonnerie). Man har förut haft spéleverk, uttalat med fortis fakultativt på senare eller på förra kompositionsleden. Speleve^rk kvarstod, men spe^levtek blev spe^lvérk. Jfr ock stockholmskans spele- vi^nk(er).
Westb har luteni^st. men lu^tmakare ; nu ha vi lu^tspélare. Då Lex. linc. ock Diet. hamb. upptaga lutenist ock lute- slagerska, Lex. linc. nyoklemakare, så har lu^teapélare givit
26 KOCK, AKGBNTUJSRING OCK VOKALISATION. XIII. 1 1
lu^tspélare, lu^måkare In^tmåkare, under det att luteni^tt kvarstod.
Ord på -eri^ bibehålla i rspr. peDultimas vokal: röveri, raseri, Meri etc. UndaDtag gör i600-talet8 lapperi -^ rspr. la^ppri, nu uttalat med levis på ultima; men ett övergångs- stadium mellan lapperi^ ock la^ppri har utgjorts av la^eri med fortis på första ock semifortis på tredje stavelsen.
Wests har resena^rer, under det att fsv. konstenftr, ksdmener i hans språk blivit kohistnar» ka'nmftr. Han har även bo^rge- nftr, gft^denftr, sku^ldenar, men i södra Sverge akcentueras alltjämt gärna borgena^rer, gäldenä^rer (skuldenftr är nu ett föga brukligt ord).
Jfr även ortnamnet Pilegri^mstad (i Jämtland) med nsv. pi^lgrim (så ock Weste) av äldre pnegrim.
De här diskuterade orden spelev&^rk, raseri^ etc. ha en icke obetydlig uttalslatitud på första stavelsen. Deras normala akcent torde snarast vara levior, men denna kan förstärkas till levis (kanske t. o. m. till svag semifortis).
Vi övergå till frågan om äppelskal etc. : äpple etc. I fall Rydqv. V, 54 noten 2 med omkastning av 1 i ord sådana som äppelskal menat värklig metates, så är hans mening helt visst icke riktig, åtminstone när fråga är om rspr. i inskränkt mening.
Jag påminner ooi t. ex.
navle (fsv. nafla byld) : navelstrftng (Ser. nafwelstreng); huDile (fsv. humbla gar{)er, -stäng etc.) : hummelg&rd, -stång etc, men även hamlegård, -stång etc. (Ser. hummelkupa, -koppor, -stör etc, men hamlegård); vassla» vassle (Ser. hwasle- aktig) : vasselkur; nässla (fsv. ntetlo rot etc, Ser. neslebuska) : nässelkål, -feber; kägla (Ser. käglespel) : k&gelspel; uggla : oggelbo (ock ogglebo) etc; vessla : vesséldjur (men vessle- siakte enl. Sv. ak:s ordlista); Lex. linc ozletänder : Ser. & Lind & nsv. ozeltand (men Ser. oxletänder. Lind oxlatänder), ozeltänder; fsv. axla ben, Lex. linc. azlebredh : Ser. & nsv. axelben, nsv. axelbred etc; jfr ock nsv. knyppla : knyppel- dyna etc; däremot kanske blott ödlesläkte, humlebo;
XIII. 1 1 VOKAliSYNKOPE I NY8VEK8KAK. 27
skuldra : Bkulderblad (så ock Ser.); oittra (Lex. iinc. oitre- Blagare) : oitterBpelare; BUtra : sJfferkarl (Ser. lifira : aiférkarl); havre (f8y. haft^a gryn etc.) : haversoppa jämte havresoppa (men väl blott havregryn etc); jfr ock dallra : dallerljud» äntra : änterbila, skyllra : ekyllerkar etc; bit kanna ock höra yttre sida : yttersida, inre sida : innersida (däremot kanske blott flundrenät : Sv. ak:s ordl., Lundells ordl.);
fsv. sokna prsester, -msen etc, Lex. linc sochnepräst» -man : nsv. sookenbo, -stuga etc. (men socknemän enl. Åk:8 ordl.; Ser. soknstämma, men soknegång, -man, -prest etc); Lex. linc. & Diet. hamb. & Ser. tecknetydare : nsv. teokentydare.
Då, som vi sett, den Ijadlagsenliga ntvecklingen varit t. ex. bondabyr -^ bondeby -^ bondby, så har alldeles motsvarande ntveckling försiggått i t. ex. hummelg&rd. Fsv. humbla-gar|>er blev Ijudlagsenligt humlegård, ock därefter förlorades e (e) i humlegård. Men vid fOrlnst av e måste 1 mellan konsonanterna m ock g bliva vokaliskt (humlgård), ock vokaliskt 1 betecknas i svenskan som bekant med el (liksom vokaliskt r med er, voka> liskt n med en), varför man skriver hummelgård; jir att i fsv. t. ex. pret. av sighla skrives sighelde, sighilde jämte sighlde. Att vi här hava den nn karakteriserade Ijudatvecklingen ock ej metates, framgår t. ex. av nsv. pärlstickare, pärlband etc. Av 1600-talet8 (Lex. linc.) pärlestiokare etc (jfr fsv. pesrloUst, -mo{)ir etc.) har blivit pärlstickare (redan Ser. perlstiokare), icke *pftrelstickare. Om metates förelegat i humlegård -^ hum- melgård, så borde man av pärlestiokare ha fått 'pärelstickare. Men då hummelgård blott angiver uttalet hummlgård, 0å är pärlstickare fullkomligt i sin ordning: när 1 kommer mellan r ock följande konsonant, övergår det ej till vokaliskt 1, atan förblir konsonantiskt; jfr fsv. nsv. karl, men fsv. kum(b)l -> kummel.
Det i skulderblad etc förekommande er ock det i socken- stämma etc. mötande en äro att fatta på ett sätt, analogt med den av el i hummelgård givna förklaringen.
I vissa trakter knnna emellertid senare av de vokaliska 1, r, n i hummlgård etc. hava utvecklats stavelserna el, er, en : hummelgård etc
Då man jämte hummelgård etc. har humlegård etc, så beror den senare formen naturligtvis på anslutning till det
28 KOCK, AKCEMTaiRINO OCK V0KALI8ATI0N. XIII. 1 1
enkla ordet (eller, om man så vill, på rekomposition). Åtskilliga dylika former skulle ttven kanna fattas i överensstämmelse med de ovan s. 22 avhandlade herdedikt etc.
Det är för övrigt naturligtvis möjligt^ att t. ex. aooken- stftmma, axelbred äro på nytt bildade egentliga komposita, sammansatta med looken. axeL Vissa av de ovan nppräknade orden skalle även kanna vara omedelbart överförda från tyskan; jfr t. ex. oitterapelare med nht. sitterspieler.
Man har en massa ortnamn, som äro att fatta liksom hambla^garl»er -> humnoLelgård. Några från Sv. dipl. samlade exempel må nämnas ' (den först anförda formen är den fsv., den senare nämnda formen den nsv.): Hessslaby -> Hesaelby (Sdm.), Thomblaata -> na trol. Tummelsta (Sdm.), Hwklasta & H»kli8ta -> HäokelBta (ädm.), Iglabodha -> Iggelbo (Uppl.)» Foghlasio -> Fogelajö (Vml.), Qamblaby ->- Qammelby (Vml.), Oklabo -> Ookelbo (Gästr.), Kumblaby -> Kumnoielby (Ög.), Aslatorp -^ Åaeltorp (Ög., obs. oek Oblidabygd -f nn trol. Ubbelaby i Ög.) — Vaarrasta -> Vagersta (Vml.), H»gravalle -> HägervaUen (V ml.), Ythra Sela -> Ytterselö (Sdm.), Yfra Sela ^ överselö (Sdm.), Yttrahult -> Ytterhult (Sm.), DighransdB -> Digemäs (Jämtl.), kanske ock Vsestra Q0tland -> Västergöt- land, 08tra Otftlaiid -^ Östergötland (i VästergOUaiid, öster* gdtland kan även föreligga komposition med väster, öster) — BoBsnaberga ->- Båsaenbärga (Sdm.), XJtnaby ^ Ottenby (01.), SoknadaU ^ Sookendal (Og.), H0ghnathorp -^ Höjentorp (Vg.). På väsentligen samma sätt är förhållandet Beknabergha -^ Beckombärga (Uppl.) att uppfatta. Beknabergha fick utveck- lingen -> Beknebergha ^ Beknbergha -> Bekmbergha (genom inflytande från födande labiala b). Skrivningen Beokombärga angiver den vokalklang, som det vokaliska m har, eller ock har av det vokaliska m utvecklats om; jfr i viss mån utveck- lingen fsv. Bandhem ->> Bannom etc. (se t. ex. Kock Fsv. Ijndl. I, 209).
På samma sätt som t. ex. utvecklingen humbla garf>er ->- hiunmelgård^ förhåller sig till bondabyr -> bondby, så för-
1) ög. = östergotland, Sdm. = SoderroaDland, Vnil. = VastroaDland, Sm. = Småland, Uppl. = Uppland, Vg. = Västergötland, öl. = Öland.
^) En anslog utveckling föreligger kanske i mlat. saorlatia : nsv. aa^keratia med fortis på första ock sentifortis på tredje stavelsen. Dess-
XIII. 11 VOKAL8TNKOPE I NYSVENSKAN. 29
håller sig Hnsslaby -> Hesaelby till utvecklingen i sådana vanliga ortnamn som Darista -> Danita (Vml.), Drcaggista -> Brftggsta (Uppl.), Hanaata *> Hanata (Sdm.), G«Bii8l08a -^ Gftrda- lösa (Öl.) etc. etc.
Ett par anmärkningar om synkope av artikelns vokal må bär få sin plats. Norbbf har i Ark. VIII, 145 not 2 fram- ställt den åsikten, att nsv. bestämda formerna nyokeln, gaveln (fttr fsv. nykelin, gaflin) sknlle ha uppkommit genom analogi. Efter båge : båge-n = nyokel : z har man, menar han, bildat nyckeln» ock sedan skulle man efter nyokel : nyckeln » gavel : z ha skapat gaveln.
Denna uppfattning är säkerligen icke riktig. Det gemen* samma för båge ock nyokel, ock det som således gjorde, att en böjningsform av det ena ordet skulle kunna påvärka en böjniugsform av det andra ordet, skulle väl vara deras två- stavighet. Men nu kan artikelns vokal i rspr. (i inskränkt mening) förloras även i vissa enstaviga substantiver, t. ex. aalen -> saln, boren -> bum. Å andra sidan borde, om Norbbns upprättning varit riktig, tvåstaviga neutrer på vokal (vittne : vittnet, öga : ögat etc.) ha påvärkat t. ex. hemman : hemma- net, så att man fått 'hemmant. Detta är emellertid alldeles icke fallet. Man har här icke att göra med analogipåvärkan^ utan med en i rspr. (i inskränkt mening) på en något äldre ståndpunkt börjande ock väl ännu tillämpad ljudlag: »i levis- simusstavelse (efter levis-, semifortis- eller fortisstavelse) för- lorades e mellan 1, r, n ock följande n».
Som bekant ft)Il i det äldre språket levis i trestaviga ord med akc. 2 (ej såsom nu på tredje, utan) på andra stavelsen^ t. ex. förr ka^Uåre -^ nu ka^Uaré etc. Vid tiden för ifråga- varande ljudlags fOrsta tillämpande akcentuerade man ny^ckélen, hi^mmélen ete.; f)a'dhAren etc.; mo'rgh6nen etc. I dessa former förlorades yudlagsenligt ultimas e, så att man fick nyckeln, himmeln, fttdem, mozTon(n) etc. Så ock t. ex. av
utom akcentueras even dialektiskt sakri^stia. Redan Lex. I i no. har dock sakerstigha (gh genom anslutning till fsv. awina sti[ghi]a), Sablat, sakerstla. Jag lemnar oavgjort, om fd. Assnes (1425) -> nyd. Aaaena, fd. HorsanflMi -> nyd. Horsens etc. äro att uppfatta på liknande sätt, eller om hår virklig metates försiggått.
30 KOCK, AKOSNTUERING OCK VOKALI8ATION. XIII. 1 1
vftdum. Då man även har nyokelen etc., så beror det natnr- ligtvis på nybildning efter den stora massan ay ord, där ingen vokalsynkope inträdde i artikeln: nyokel : nyokelen efter bok : boken etc. I ord sådana som morgon, hemman äro morgonen, pl. hemmanen de enda i skrift brukliga formerna av det enkla skälet, att ordens obestämda ock bestämda form annars skalle bli identiska.
Även när e icke tillhörde artikeln, har det förlorats under samma förhållanden som i nyokel(e)a. Detta är fallet i t. ex. do^måren (sammanställt av domari + fi]n), som blivit dommam etc. Så ock i sädana äldre nsv. uttryck som sna^rkår en »snarkar han», brudar en »brukar han», vilka övergått till anarkarn (Luoidor, Hel.' Br 3), brukarn (ib.).
Former motsvarande nyokeln förekomma även av ensta- viga snbst. ock av flerstaviga med fortis på ultima, t. ex. dalen -> daln, boren -^ burn, munnen -> munn; handen {->- hannen) ^ hann, terminen -> termln(n) etc. Jfr med dalen -> daln t. ex. (Småland ->) Smålen -> Småln ock sådana i nsv. samtals- språket använda uttryck som sem »ser honom» (av ser en) ete. För att undvika sammanfallande av bestämda ock obestämda former brukar man dock sådana artikulerade former som munn, termin blott i talet ock i skrift, som troget vill återgiva tal- språket.
Har då, såsom Norbbn antar, gaveln nybildats efter nyo- keln? Även härpå torde man böra svara nej. Som bekant ha ej blott tvåstaviga ord på -el med akc. 1 artikulerade for- mer pä -n, utan sådaoa användas även av tvåstaviga subst. på -er med akc. 1, t. ex. segern, dagern, åkern, vintern, åldern, iQädem etc. etc. Tydligen böra t. ex. vintern ock gaveln för- klaras på samma sätt. Men den mycket talrika ordgruppen vintern, segern etc. kan ej ha erhållit denna form för artikeln efter de fäm orden fadern, modem, brodern, system, dottern med akc. 2, de enda substantiven på -er med (uteslutande) denna akcentuering.
Jag fattar därför gaveln, vintern på följande sätt 1 de äldre formerna gaflen, vintren förlorades e Ijudlagsenligt en- ligt ovan uppställda regel, varvid 1 ock r blevo vokaliska ock detta uttal i skrift återgavs med gafVeln (gaveln), vintern. Utvecklingen har varit analog i ord på -en sådana som botten.
XIII. 11 V0KAL8YNK0PE I NYSTSNSKAN. 31
I botnen övergick ?id förlust av e det föregående n till voka- liskt n; men då man ej ntan svårighet kunde uttala bottnn, förlorades -n, ock man fick hoistig, (skrivet botten) i sådana tal- språket tillhörande uttryck som på botten etc. Våxeiformerna gavlen, vintren, bottnen (den sistnämnda, till undvikande av för- blandning med obest. formen, den enda brukliga i det egentliga skriftspråket) kunna alltjämt ha levat kvar genom inflytande från den stora massan av artikulerade former (höken» låaen etc), men skulle kanske ock ha kunnat uppstå därigenom, att till gavel (efter hök : höken etc. etc.) nybildades ga^velén med fortis på första, levissimus på andra ock levior på tredje stavelsen, varvid penultimas e förlorades (gavlen).
Jag tillfogar en liten anmärkning om danskans användning av stötton.
Liksom i svenskan vokalisationen i bama-ålder etc. för- klaras av att sammansättningslederna relativt länge uttalades med två fortisakcenter, så bidrager ett liknande förhållande till att förklara bruket av stötton i vissa nda. komposita. Det är i nda. regel, att när ett ord med stötton ingår som senare kom- positionsled i en sammansättniug, det »bibehåller» stöttonen, t. ex. morkeblaa, Bmaab0m ock (enligt V. Dahlbbup) aanda- liv, vintree, olietrsB» fiaarehjord med stöttou på ultima liksom blåa, b0m, liv, tr», hjord. Orsaken härtill torde icke ha blivit utredd. I Ark. III, 80 noten 2 lemnar jag oavgjort, huruvida stöttonen i dylika ord är jämförelsevis ursprunglig, eller om den icke till dem överförts genom påvärkan av motsvarande eokla ord.
Från nydansk synpunkt sett, kunde det förefalla, som om det ingen förklaring behövde, att -blåa i m0rkeblaa »bibehåller» den stötton, som blåa har. Men saken är dock icke fullt så enkel. Under normala förhållanden motsvaras nämligen stöttonen i nda. av fortis 1 i nsv. Men i ord sådana som mörkblå, småbarn, vinträd, lftr(a)Jord har nsv. icke fortis 1 på ultima, utan orden ha fortis 2 på penultima ock semifortis på ultima.
Saken förhåller sig säkerligen på följande sätt.
I Ark. III, 64 ff. torde det ha lyckats mig visa, att stöt- tonen på en semifortisstavelse i nda. mycket ofta får sin histo-
32 KOCK, AKCENTUERING OCK TOKALISATION. XIII. 1 1
riska förklaring därav, att denna stavelse fordom hade fortis 1. Så förklaras t. ex. stöttonen på andra stavelsen av opd»inniiig, Tedkommende, opflnder etc. etc.
Jag fattar på delvis liknande sätt stöttonen på ultima av fkarel^ord, aandsliv, olietrsB» vintr» etc. Liksom nsv. f&ra> jord sent hopvnxit till ett ord ock man länge akcentnerade Ara hiord med två fortisakcenter, så var detsamma fallet med danska fttare hiord. Vid den tiden fick hiord i ftore hiord naturligtvis stötton (= fortis 1), men det har bibehållit stöttonen, även sedan ftiare hiord hopvuxit till ett ord med blott en fortisakcent (på faare-) ock med semifortis på -hiord. Även aandsliv utgör en i relativt sen tid hopvuxen juxta- position, vilket bekräftas därav, att sammansättningen i nda. har fortis 1 (= stötton) på aanda-. Man uttalade således tidi- gare aa'nd8 li'v med fortis 1 (= stötton) på båda orden, varav uppstod aandsliV med blott en fortisakcent, men med stöttonen bibehållen på den med semifortis akcentnerade ultima. Så förklaras ock stöttonen på -tr» i olietr» av äldre olie tr».
Med en egentlig sammansättning sådan som vintr» för* håller det sig delvis annorlunda. Detta ord har, enligt bestämd uppgift av den gamle metrikern Sbvbrin Paublsen Gk)TLENi>ER under 1600-talet fakultativt haft fortis dels på första, dels på andra stavelsen (se Kock i Ark. III, 57). När fortis i det äldre språket föll på andra kompositionsleden, fick denna akc. 1 (= stötton); när fortis låg på förra kompositionsleden åter, hade i det äldre språket senare kompositionsleden semifortis ock ingen stötton. Då emellertid det yngre språket uteslutande låter fortis vila på förra ock semifortis med stötton på senare sammansättningsleden, så har den på senare kompositionsleden fordom fakultativt brukliga stöttonen där fullständigt an- tagits särskilt genom inflytande från det enkla tr», men ock genom påvärkan av sådana komposita som olietr». Massor av egentliga komposita hade i det äldre språket samma akcen- tuering som vintr», ock deras moderna akcentnering förklaras därför på samma sätt som den nuvarande akcentueringen av detta ord.
Härigenom utbildades så småningom den allmänna regeln, att när ett ord med stötton ingår som senare sammaosättningsled i ett kompositnm, »bibehåller» det sin stötton, så att även egent-
XIII. 11 STÖTTON 1 DANSKA. 33
liga komposita, vilka fordom uteslutande haft fortis på förra kompositionsiedeiiy i det moderna språket antagit stötton på senare sammansättningsleden. Ock pä analogisk väg utsträcktes sedan denna regel till ord, som historiskt sett ej äro samman- satta, men dock uttalas med fortis ock semifortis, t. ex. glavind med fortis på första ock stötton på andra stavelsen.
Lund juli 1894.
Stockholm, 1894. Kungl. Boktryckeriet.